Prosjektering for synshemmede

Foredragssamling etter seminar 27.3.2009 i regi av Norges Blindeforbund og NAL Akademiet

Forord

Norge har fått to nye lover innen universell utforming, Diskriminerings-og tilgjengelighetsloven og Plan-og bygningsloven, som skal sikre personer med nedsatt funksjonsevne tilsvarende rettigheter i samfunnet som øvrige borgere. Det er fint med lover, men det forutsetter også kunnskap. For Norge sin del skal både saksbehandlere i stat og kommuner, byggebransjen, helsevesenet, skolevesenet, etc. beherske både lovverket og kunnskapen som skaper likeverd. Det er en hel nasjon som skal løftes. I denne sammenheng har Norges Blindeforbund i samarbeid med NAL Akademiet arrangert et seminar i Arkitektenes Hus med tittelen ”Prosjektering for synshemmede”. For at innholdet i seminaret virkelig skal bli spredd, utgir vi foredragene i form av sammendrag i dette heftet. Foredragene i sin helhet kan lastes ned fra Norges Blindeforbund sin hjemmeside www.blindeforbundet.no. Det er ikke foretatt noen redigeringer for å samordne sammendragene i forhold til hverandre. Sammendragene representerer derfor den enkelte fagpersons mening ut fra sitt ståsted. Vi takker Miljøverndepartementet som gjennom Deltasenteret har støttet prosjektet med kr 200.000.

Oslo, desember 2009

Jonny Nersveen

Redaktør

Innhold

Introduksjon 4

ved førsteamanuensis/dr. ing. Jonny Nersveen, Høgskolen i Gjøvik

Grunnleggende behovknyttet tilsvaksynthet 6 ved Jonny Nersveen

Løsningeriinteriører 16 ved sivilarkitekt Solveig Kornstad, Rambøll Norge AS

Brukererfaringer 25 ved rådgiver Bjørn Nygård, NAV Trondheim

Arkitektoniskevirkemidlerfor bedretilgjengelighetforsynshemmede 37 ved professor emeritus Anders Liljefors

Løsningerforoffentligeromogutendørssituasjoner 57 ved professor Sigmund Asmervik, Universitetet for miljø og biovitenskap i Ås

Kunstogopplevelseforsvaksynte 66 ved kunstner Magna Jenssen

Introduksjon 27. mars 2009 ble det gjennomført et seminar med tittelen ”Prosjektering for svaksynte”. Seminaret var et samarbeidsprosjekt mellom Norges Blindeforbund og NAL Akademiet, finansiert av Deltasenteret.

En arbeidsgruppe bestående av Beate Alsos, Norges Blindeforbund, Trond Kanstad, NAL Akademiet og Jonny Nersveen, Høgskolen i Gjøvik/Norges Blindeforbund, har utviklet kurset. Seminaret tok for seg tre hovedelementer; grunnkunnskap om syn, synslidelser og belysning, brukererfaring og prosjektering innendørs og utendørs. Dagen ble avsluttet med en blind billedkunstner. Målgruppen for seminaret var ansatte i stat og kommuner og i byggebransjen. Foredragsholderne er alle kjente personer innenfor sine fagfelt. Seminarets temaer var som følger: • Grunnleggende teori knyttet til svaksynthet. Førsteamanuensis Jonny Nersveen, Høgskolen i Gjøvik

• Løsninger i interiører. Sivilarkitekt Solveig Kornstad, Rambøll Norge AS

• Brukererfaringer. Rådgiver Bjørn Nygård, NAV, Trondheim

• Arkitektoniske virkemidler for bedre tilgjengelighet for synshemmede. Professor emeritus Anders Liljefors

• Løsninger for offentlige rom og utendørssituasjoner. Professor Sigmund Asmervik, UMB

• Kunst og opplevelse for svaksynte. Kunstner Magna Jenssen

Jonny Nersveen har arbeidet hele sitt liv med forskning og prosjektering av avanserte belysningsanlegg. Han har en dr.ing. grad i belysning og arbeider nå med en dr.philos. avhandling på universell utforming. Jonny Nersveen er i dag førsteamanuensis ved Høgskolen i Gjøvik og prosjektleder for byggingen av et forskningslaboratorium for universell utforming ved samme sted. Solveig Kornstad er sivilarkitekt og arbeider i dag hos Rambøll Norge AS i Trondheim. Kornstad var i en årrekke ansatt i Husbankens fagavdeling i Trondheim, hvor hennes spesialitet var universell utforming. Bjørn Nygård er ansatt som rådgiver ved NAV hjelpemiddelsentralen i Trondheim. Tidligere var han ansatt i Norges Blindeforund. Bjørn Nygård er selv svaksynt, og er forfatteren bak boken Et inkluderende samfunn, utgitt av Norges Blindeforbund. Professor emeritus Anders Liljefors var den første professoren i Norden på belysningsdesign,

tilknyttet KTH i Stockholm. Liljefors er arkitekt og har lang bakgrunn som forsker innenfor arkitektur og belysning. Han er nå pensjonist, men er fortsatt aktiv i undervisning og som foredragsholder. Professor Sigmund Asmervik er tilsatt som professor ved Universitetet for miljø og biovitenskap i Ås. Han er sivilarkitekt og var blant de første som startet opp undervisning i universell utforming i Norge. Magna Jenssen er utdannet billedkunstner og blind. Hun mistet synet i 1982. Noen år senere begynte hun mot alle odds å male bilder. Nå har hun hatt en rekke utstillinger, og i 2009 ble hun antatt på Østlandsutstillingen som den første blinde kunstneren i Norge. Hun mottok Erling Stordals ærespris i 2008. Det som følger er et sammendrag av foredragene skrevet av hver enkelt foredragsholder. På hjemmesiden til Norges Blindeforbund kan foredragene i sin helhet lastes ned som pdf-filer. Det finnes mange innfallsvinkler til universell utforming, og det er ikke alltid fagfolk er enige. Det skal de helst ikke være heller. Derfor står foredragene og sammendragene for seg selv, ut fra den innsikt og fagbakgrunn hver enkelt fagperson har. Sammendragene er derfor ikke samordnet i forhold til hverandre.

Grunnleggende behov knyttet til svaksynthet Avførsteamanuensis,dr.ing.JonnyNersveen,HøgskoleniGjøvik/Norges Blindeforbund

Hva bruker vi synet til? Vi mennesker er en seende art. I forhold til alle våre sanser står synet for ca 80% av all informasjon som bearbeides i hjernen. Det er ingen tvil om at når denne sansen rammes, får det store konsekvenser for personen det gjelder. Hva bruker vi så synet til og hva slags konsekvenser har et svekket syn? Mange vil tenke at da finner jeg ikke veien til butikken, jeg kan ikke beskytte meg for fare, jeg begrenses i yrkesvalg, etc. La oss gå inn å se hva utviklingspsykologene sier om mental utvikling. Fysiologisk sett handler lys om muligheten til å se og hvordan dagslyset stimulerer ulike hormonelle rytmer i kroppen vår. Psykisk sett handler det om mye mer. Det er laget flere behovsbeskrivelser knyttet til mental utvikling. Den mest kjente er Maslows behovshierarki som beskriver hvilke behov som oppstår og hvordan behovene rangeres i forhold til hverandre. Helt eller delvis tap av synet vil ramme samtlige av Maslows behovsnivåer. Dette beskriver hvor alvorlig et synstap egentlig er. 1,2

Generelle behov Maslow mente at det finnes et hierarki i utviklingen av behov, der behov på mer grunnleggende nivå måtte være dekket opp før neste behov ville oppstå. De fleste er enige i at biologiske, sikkerhetsmessige og sosiale behov er mer grunnleggende enn for eksempel estetiske behov, men behovsskalaen har også fått kritikk fordi man mener at behovene lenger opp i hierarkiet ikke så lett lar seg beskrive hierarkisk. Eksempelvis kan man hevde at estetiske behov faktisk også henger sammen med trygghet. Selv om ikke Maslow fikk medhold i hele sin behovsbeskrivelse, må vi forvente at behov vil ha et visst hierarkisk preg. Noen behov er mer grunnleggende enn andre behov. Dette betyr også at tap av synet vil påvirke den mentale utviklingen som en synshemmet kan få. Psykologiforsker Ingrid Gehl modifiserte Maslows behovsskal i forhold til utendørs bostedsarealer 2,3. For å unngå samme kritikk som Maslow fikk for sin hierarkiske beskrivelse, slo hun sammen alle behov fra sosiale behov til estetiske behov og kalte dette psykologiske behov. Gehls fokus med sin behovsbeskrivelse er utendørs lekearealer i blokkområder. I min doktoravhandling fra 1991 laget jeg selv et behovshierarki basert på å kunne stå i et arbeid 2. Jeg så bort fra biologiske behov, men konsentrerte meg om behovet for å føle seg trygg, behov for å kunne utføre sitt arbeid og omgivelsesbehovene knyttet opp mot arkitektur. Behovsskalaen er laget med henblikk på prosjektering av belysningsanlegg og hvilke behov belysningsanlegget skal dekke. Det hierarkiske bildet er beholdt. Tabell 1 beskriver Maslow, Gehl og Nersveens behovshierarkier.

Maslows behovsskala Gehls behovsskala Nersveens behovsskala for belysning 1 Biologiske behov Biologiske beov 2 Sikkerhetsbehov Sikkerhetsbehov Behov for sikkerhet og trygghet 3 Sosiale behov Behov for å kunne utføre sitt arbeid/funksjon i en jobb 4 Behov for status og prestisje Psykologiske behov Estetiske behov 5 Behov for selvrealisering 6 Behov for å vite og forstå 7 Estetiske behov

Tabell 1: Ulike behovsbeskrivelser Maslow forsøkte på generelt grunnlag å beskrive mental utvikling. Gehl beskrev betydningen av tilrettelegging av utearealer i forhold til menneskelige behov. Mitt fokus med behovsbeskrivelse var hvordan man må prioritere ved prosjektering av belysningsanlegg for å dekke opp behov. Ser vi alle behovsskalaene i sum betyr dette at måten vi bygger våre omgivelser, og hvordan vi løser belysningen har fundamental

betydning for vår mentale utvikling. Dette gjelder i særdeleshet for personer som helt eller delvis har synstap.

Skadestatistikk I 2008 gjennomførte Synovate AS på oppdrag for Norges Blindeforbund, en spørreundersøkelse for å kartlegge skader mennesker har blitt påført som en følge av hvordan vi bygger 4. Resultatet var som følger: Antall personer som har fått skader eller vært i farlige situasjoner som følge av det bygde miljø, i løpet av de siste 12 månedene:

• 1,2 millioner personer som har opplevd skader eller farlige situasjoner

• 685.000 personer som har opplevd skader eller farlige situasjoner i trapper eller avsatser

• 574.000 personer som har opplevd skader eller farlige situasjoner forårsaket av ujevnheter eller hull i gangarealer utendørs

• 160.000 personer som har opplevd skader eller farlige situasjoner forårsaket av at man har gått på glassfelt

Statistikken sier noe om antall personer med opplevelser. Noen har bare hatt ett uhell, mens andre igjen har hatt mange uhell, og blir derfor en del av statistikken i flere tall.

Skadestatistikken for antall personer med alvorlige hendelser er som følger:

• 120.000 personer med ryggskader

• 95.000 personer med kneskader

• 90.000 personer med bruddskader

• 75.000 personer med hodeskader

Vista utredning AS, har gjort en overslagsberegning over samfunnskostnaden disse skadene representerer og har anslått at skadene koster samfunnet 9 milliarder kroner årlig 5. Med dette kan vi slå fast at det er lønnsomt å bygge universelt utformet, og at dette kommer alle til gode. Statistikken som er gjengitt over, viste en overvekt av synhemmede, men spørsmålene var ikke spesielt rettet mot synshemmede.

Blinde og svaksynte har mye skader og mange er redde for å gå ut, nettopp på grunn av dette. Dette rammer blinde og svaksynte sterkt med

tanke på behovene som eksisterer og hvilke konsekvenser udekkede behov har for livsutfoldelse og mental utvikling.

Ulike synshemninger Skal vi kunne beskrive hvordan verden bør utformes i relasjon til universell utforming, må vi forstå hvilken utfordring blinde og svaksynte har. Synshemninger kan variere i stor grad og endre seg mye i løpet av noen år. Noen synshemninger kan være genetiske, men trenger ikke være framtredende før etter mange år. De synslidelsene det er flest av er aldersrelaterte. Billedserien i figur 1, viser eksempler på en rekke øyelidelser. Bildene viser hvor forskjellig synslidelser kan opptre. Det er grunn til spesielt å trekke oppmerksomheten mot den generelle svekkelsen av synet som skjer som en konsekvens av alder. Med årene svekkes øyelinsenes evne til å transmittere lys, og lysspredningen øker. Økt lysspredning i øyelinsen gir redusert visus. Redusert lystransmisjon i øyelinsen fører til at man må ha mer lys for å opprettholde fargesynet, fordi sansecellene som oppfatter farger er avhengig av en minste lysstimulans. Figur 1: Illustrasjon av ulike synslidelser. Grå stær, aldersrelatert makuladegenerasjon, retinitis pigmentosa, diabetes retinopati, Grønn stær, Normal alderssvekkelse for en person på 80 år Foto: Jonny Nersveen

Det finnes ikke noe kartotek over antall personer med ulike synslidelser i Norge, men en viss oversikt finnes. Det antas at ca 500.000 personer har grå stær. Dette inkluderer også udiagnostiserte tilfeller. Videre antas at ca 40.000 har grønn stær, aldersrelatert makuladegenerasjon ca 50.000, retinitis pigmentosa ca 1.500 og albinisme 2-300. Diabetes retinopati er vanskeligere å anslå. Det er ca 350.000 diabetikere i Norge, og man mener at ca 1/3 utvikler diabetes retinopati. Ut fra dette har vi ca 100.000 personer med denne øyelidelsen, men det er neppe så mange som direkte rammes av svekket syn. Når det gjelder vanlig aldersvekkelse av synet, så har alle 60-åringer behov for ekstra tiltak i forhold til sitt syn. Øyelinsen til en 60 år gammel person har statistisk sett mistet 60% av lystransmisjonsevnen. Det er ca 970.000 personer i Norge over 60 år. En 80 år gammel person har statistisk sett mistet 79% av øyelinsens evne til å transmittere lys. Det er ca 213.500 personer i Norge over 80 år. Den største gruppen av svaksynte personer som har behov for tilpasning er faktisk den generelle eldre delen av befolkningen. Forutsetningen for å se inneholder minst tre elementer: 1) Vi må forstå hva vi ser. Det som ikke blir forstått filtreres bort som visuelt søppel, selv om det er synlig. 2) Fargesynet forutsetter minimum stimulans av lysenergi for at vi skal kunne oppfatte farger uten forvrengning. Farger er en viktig del av vår tilværelse, og har betydning for gjenkjennelse og for å kunne orientere seg. 3) Synlighet forutsetter både lys og kontraster.

Synsprosessen Synprosessen går i tre stepp. 6. 1 1) Lys i form av luminanser, kontraster og farger oppfattes av sansecellene og signaler sendes til synssenteret i hjernen. 2) Der starter en tolkningsprosess som først klassifiserer synsinntrykket. Klassifiseringen kan sammenliknes med å forstå innholdet i en setning. Er ordenes rekkefølge korrekt får setningen en mening. Hvis ikke - blir ordene stående alene i sin enkle betydning uten at de oppfattes samlet. Hvert ord blir klassifisert som ord, men ordene samlet blir ikke klassifisert som en setning med egen mening. Det samme skjer når vi bare oppfatter deler av et visuelt uttrykk. Om vi bare ser 2 av stjernene i EU-flagget, vil ikke synsinntrykket bli klassifisert som et EU-flagg. 3) Klassifiseringen vil bli fulgt av en affeksjon av synsinntrykket. Vi får en subjektiv følelsesreaksjon som farger synsinntrykket. Eksemplet med EU-flagget kan virke banalt, men hvis vi overfører dette til en korridor eller et inngangsparti, der det er lagt inn ledelinjer, er vi avhengig av at ledelinjen forstås som en ledelinje og ikke noe annet. Med belysning retter vi fokuset mot noe, samtidig med at vi trekker fokuset vekk fra noe annet. På den måten styrer vi menneskers forståelse av et visuelt uttrykk. Det er viktig at vi markerer omgivelsene med tilstrekkelig lys, kontraster og farger for at helheten skal oppfattes. Den visuelle informasjon vi ønsker å formidle har lys, kontraster og farger som verktøy. Det er lyset som synliggjør kontrastene og fargene. Jo svakere luminanskontrastene eller fargekontrastene er, jo mer lys må til for å synliggjøre. Det er altså kombinasjonen lys og kontraster som skaper synlighet, og ikke lysnivået i seg selv. Synlighetsnivået, VL, er definert som forholdet mellom luminanskontrasten vi har dividert med terskelkontrasten. Terskelkontrasten er den minste luminanskontrasten vi kan ha før et synsobjekt blir usynlig. Når VL=1 er luminanskontrasten på grensen til synlighet. Når VL=2 er luminanskontrasten det dobbelte av terskelkontrasten, osv. Jo høyere VL, jo mer synlighet. Figur 2 viser synlighetsnivået som funksjon av luminanskontrasten og belysningsstyrken, når synsobjektet vårt sees mot en lys bakgrunn med refleksjonsfaktor 0,7, synsvinkel på 4 bueminutter og med diffust reflekterende (matte) flater. Hver enkelt kurve representerer samme grad av synlighet. Vi ser her at synligheten er en kombinasjon av luminanskontrasten og belysningsstyrken.7

Figur 2: Synlighetsnivået som funksjon av luminanskontrasten og belysningsstyrken, når objektet sees mot en lys bakgrunn med refleksjonsfaktor 0,7 og synsvinkel på 4 bueminutter.

Kurvene i figur 2 gjelder for unge personer uten synsfeil. Ved å ta utgangspunkt i grensen for synlighet, kan vi legge til alder som et av kriteriene. Figur 3 viser terskelverdien (grensen for synlighet) for luminanskontrasten som funksjon av belysningsstyrken, for aldersgruppen 20 år, 60 år og 80 år. I dette tilfellet er bakgrunnen mørk, med refleksjonsfaktor 0,3.

Figur 3: Minimum luminanskontrast for at kontrasten skal være synlig, som funksjon av belysningsstyrken og alder når bakgrunnens refleksjonsfaktorer er 0,3 og synsvinkelen er 4 bueminutter.

Vi ser i figur 3 at spesielt ved lave belysningsstyrker, må luminanskontrasten være høy for å kunne være synlig. Selv om vi legger til høy alder som kriterium, fører ikke det til høye lysnivåer. Slik er det imidlertid ikke med oppfattelse av farger. Det har ingen betydning om fargen er diffus eller klar. Det er lysnivået som bestemmer om sansecellene blir tilstrekkelig stimulert til å kunne sende signaler til synssenteret i hjernen. Figur 4 viser hvor høy belysningsstyrke som må til for at en farge med gitt sorthetsgrad skal kunne oppfattes uten fargeforvrengning. Vi ser her at ved mørke farger må belysningsstyrken økes betraktelig for at en farge skal kunne bli sett uten fargeforvrengning.7

Figur 4: Nødvendig belysningsstyrke for at en farge skal bli sett uten fargeforvrengning, som funksjon av fargens grad av sorthet og alder. Grad av sorthet måles som 1. og 2. siffer i NCS sin fargekode. Et viktig kriterium for synlighet er intakt dybdesyn. Dybdesynet er en kombinasjon av øynenes fysiologi og tillært kunnskap. Vi er avhengig av dybdesynet for å kunne oppfatte tredimensjonalt. Har vi dårlig dybdesyn, er risikoen betydelig større for fallskader i trapper og at vi blir snublefot. Dybdesynet er avhengig av muligheten for å kunne fokusere mot små kontraster, og at vi oppfatter både uterom og innerom i perspektiv. I denne sammenheng er horisontale og vertikale synlige linjer viktig. Figur 5 viser et såkalt linjeperspektiv av et gulv med et nivåsprang 7,8. Bildet til høyre er diffusert slik en eldre person eller en person med grå stær ville sett gulvet. Vi ser at svekket syn hindrer oss i å se nivåspranget. Vi trenger altså en markering av kanten, som kan være synlig slik at fallskader kan unngås.

Figur 6 viser en strektegning av en portal 7,8. I tegning A viser tydelig perspektivdannelsen og dermed dybdefølelsen i bildet. Tegning B viser samme portal, men diffusert, slik en eldre person eller en person med grå stær ville sett portalen. I tegning C er de viktigste linjene forsterket med sort tusj, og tegningen er diffusert i samme grad som forrige tegning. Vi ser nå at noe av dybdevirkningen er tatt tilbake, selv om portalen blir sett av synshemmede personer. Dette illustrerer hvor viktig kraftige kontraster er. Dette er et tegnet bilde. I figur 7, bilde A, ser vi en ekte trapp der bildet er tatt i overskyet vær. Vi ser faktisk ikke trinnene. En markering med kontrast på trappenesene ville løst mye av problemet. Trappen i bilde B har markering av trappeneset på hvert trinn. Dermed framstår trappen som mer synlig. Figur 5: Linjeperspektiv. Bildet til høyre viser hvordan en eldre person eller en person med grå stær ville sett gulvet vist i bildet til venstre. 7

Figur 6: Bilde A viser perspektivtegning av en portal. Bilde B viser bilde A diffusert slik en eldre person eller person med grå stær ville sett det. Bilde C med forsterkede hovedlinjer og diffusert tilsvarende bilde B. 7

Figur 7: Bilde A viser en trapp i gråvær. Bilde B viser en tretrapp der hver trappenese er markert med kontrast. Foto: Bilde A er tatt av en kursdeltaker på Blindeforbundets belysningskurs i København 2008. Bilde B er tatt av en kursdeltaker på Blindeforbundets belysningskurs i Lübeck i 2009.

Forståelse som kriterium Vi ser hva vi forstår. Det er forståelsen vi må fokusere mot når våre omgivelser designes. Her ligger forutsetningen om synlighet av luminanskontraster, fargekontraster og farger, men det er ikke nok. Noen mennesker er helt blinde, og derfor avhengig av taktil informasjon. Andre er så sterkt svaksynte at de kun ser kraftige kontraster. Detaljer kan de ikke se. Dette er den tilgjengelige informasjonen man får som verktøy å forstå verden med. I kravene til gelender i trapper, skal gelenderet starte 30 cm før trappen og slutte 30 cm etter trappen. Man skal kunne følge gelenderet med hendene og forstå trappens forløp. I figur 8 vises en trapp med et repo. Gelenderet starter før første trinn og slutter på repoet. Nytt gelender starter på repoet, men avsluttes på siste trinn. Hvis man ikke er kjent i denne trappen, vil jo en blind person tro at når gelenderet slutter på repoet så er man helt nede. Informasjonen man får er altså villedende. Det er bl.a. slike forhold som bidrar til den høye skadestatistikken. I figur 9 er en ledelinje, med markerte riller følbart med hvit stokk, brukt for å skille mellom sykkelbane og gangbane. Hvis man ledes med en ledelinje beregnet for blinde personer, må man jo forvente at man ledes på et trygt sted og ikke kloss inntil en sykkelbane. Vi må sørge for at informasjonen som gis, forstås rett. Figur 8: Feil montering av gelender i trapp. Bildet er tatt av en kursdeltaker på Blindeforbundets belysningskurs i Kiel 2005.

Figur 9: Ledelinje brukt for å markere skille mellom gangbane og sykkelbane. Bildet er tatt av en kursdeltaker på Blindeforbundets belysningskurs i Kiel 2005.

Vårt fokus på universell utforming, med spesielt henblikk på svaksynte, må være tilgjengelig informasjon. Vi skal kunne gjenkjenne hvor vi er, kunne huske stedet, vi skal kunne finne fram og vi skal kunne beskytte oss mot fare. Vi lærer mens vi går. I vår ferd i miljøer bygges opp forventninger til hvordan våre omgivelser ser ut og skal forstås. Når forventningen stemmer med omgivelsene, er det lett å ferdes. Når forventningene ikke stemmer, får vi misforståelser og skader.

Universell utforming, med tanke på svaksyntes behov, handler om synlighet, forståelighet og derigjennom tilgjengelighet. Når vi kan stole på informasjonen kan vi ferdes trygt, tørre å gå ut og bli en verdifull deltaker i samfunnet. Er vi en deltaker i samfunnet, stimuleres vi og kan dra nytte av alle behovsnivåene Maslow beskrev i sin utviklingsteori. Dette er målet i de nye lovene vi har fått om universell utforming. Svaksynte trenger tilstrekkelig visuell informasjon å kunne oppfatte fare raskt nok, gjenkjenne steder og se tredimensjonalt. Verktøyet vårt er lys, farger og kontraster. Denne gruppen lever helt på grensen av å kunne se. De klarer ikke å oppfatte detaljer som en normalt seende person gjør. Derfor må denne gruppen ha mer lys, tydeligere kontraster og kanskje også mindre komplisert og tydelig informasjon om omgivelsene. Blinde personer må forholde seg til lys og den taktile informasjonen, men deres behov for å bli ivaretatt er den samme. De trenger å bli gjort oppmerksom på farer, de trenger ledelinjer og å kunne orientere seg taktilt. De trenger også informasjon som gjør at de kan finne tilbake til et sted og vite at ”nå er jeg der”. Når vi har skapt dette samfunnet, vil vi også dra nytte av alle behovsnivåene i Maslows behovshierarki. For konkrete råd om prosjektering vil jeg henvise til Norges Blindeforbunds publikasjon Estetisk, trygt og tilgjengelig.

Referanser 1 Maslow, A.H. A theory of Motivation. Psycological Review, 1943

2 Nersveen, Jonny. Kvalitetskriterier og helhetlig planlegging av innendørs belysningsanlegg. Dr.ing. avhandling, Institutt for elkraftteknikk, NTH, 1991

3 Gehl, Ingrid. Bo-miljø. SBI-rapport, 71, København, Danmark, 1971

4 Synovate AS. Befolkningsundersøkelse: Uhell og farlige situasjoner på grunn av bygningsmessige forhold. Norges Blindeforbund 2008

5 Aslaksen, Finn. Foredrag på seminar ”Universell utforming – fra visjon til praktisk handling”. Økonomisk gevinst av universell utforming med fokus på små tiltak. Oslo kongressenter, 23. September, 2009.

6 Lam, W.M.C. Perception and Lighting as Formgivers for Architecture. McGraw-Hill Book Company, USA, 1977

7 Nersveen, Jonny. LYS = å se eller ikke se. Norges Blindeforbund, 2007.

8 Gibson, J.J. The Perception of the Visual World. Greenwood Press, Publishers, 2. Utgave. 1977.

Løsninger i interiører Avsiv.ark. SolveigKornstad,Rambøll NorgeAS

For synshemmede er det viktig at omgivelsene er logiske og forståelige, at det vises vei fra A til Å, og at lys, kontraster, akustikk og merking bygger videre orienterbarhet. Slik jeg ser det er følgende seks forhold essensielle i så måte: Forståelighet og ryddighet i omgivelsene er viktig. I dette ligger at planen for området eller bygget må være logisk og intuitiv, og at kommunikasjonsveier er tydlige, ryddige og fri for elementer man kan snuble i. Ledende elementer må finnes. Enten som naturlige ledelinjer i form av gjerder, kanter, husvegger mm, - eller i form av et kunstig anlagt ledelinjesystem. Ledelinjer må være helhetlige,dvs. lede fra A til Å og være uten brudd. Lys er viktig. Alle mennesker har godt av å oppleve dagslys og sol, også synshemmede. Noen svaksynte slipper inn for lite lys, andre igjen slipper igjennom for mye. Felles for alle er at lyset må ha riktig retning, slik at man får lys på det som skal sees og unngår blending. I tillegg må det være nok lys, og mulig å skjerme for sterkt sollys. Bruk av lyshetskontraster for å aksentuere viktige former og overganger som skal sees av svaksynte. Merking og skilting må være forståelig; lett å finne og oppfatte, og lett å lese. Gode akustiske forhold: Når en sans er svekket eller borte, vil de andre sansene skjerpes for å assistere vår forståelse av omgivelsene. I så måte er et godt lydmiljø også svært viktig for synshemmede. I det videre skal vi gå litt mer detaljert inn på disse punktene:

Ryddighet i planer ute og inne Planer må være enkle, logiske og tydelige: Vi har alle vært på førstegangsbesøk i bygg, - og dette handler om noe av det samme; hvor enkelt er det å ”lese” bygget og forstå hvor en skal når en kommer innenfor ytterdøra? Ser jeg trapp og heis, finner jeg informasjonen? Forstår jeg bygningens struktur og hvordan de viktigste kommunikasjonsveiene er oppbygd og henger sammen? Forstår jeg hvor jeg befinner meg i bygget til enhver tid, - eller mister jeg tråden? Det er også viktig at planløsningen i størst mulig grad er gjenkjennbar fra etasje til etasje. Synshemmede orienterer seg også lettest i rette linjer og vinkler. Nedenfor har jeg vist to eksempler vi kan lære noe av. Øverst er et etasjeplan i Realfagsbygget i Trondheim. Fra hovedinngang i øst peker hovedkorridoren seg tydelig ut, og ut fra denne går korridorer til de

enkelte avdelinger og arealer. Langs hovedkorridoren får en også gløtt ut i det fri, slik at en vet hvor en befinner seg i forhold til terrenget utenfor. Unngå utstikkende elementer i gangbanen. Synshemmede skal kunne følge en kommunikasjonsåre i et bygg uten fare for å støte bort i undergangen på en trapp eller et lavthengende skilt, og de skal unngå å snuble i tilfeldig plasserte tilbudsstativ og reklameskilt. Gangsonen skal være tydelig markert, og skal være fri for møblering. Fri bredde skal være min. 150 cm og fri høyde min. 220 cm.

Det er også viktig å velge standard utforming der det er mulig, om det så gjelder utformingen av skilt eller gatekryss. Illustrasjon: Realfagbygget, Trondheim. Plan x etasje, HUS arkitekter AS

LedelinjerEn ledelinje er en ubrutt kjede av ledende elementer fra A til Å. Den må være både synlig og følbar. Fra det stedet man går av bussen fram til inngangsdøra på viktige publikumsbygg, -og videre fram mot informasjonsskranker eller skilt og bort til heis, trapp og helt inn mot den funksjonen man vil oppsøke i bygget. Ledelinjer kan være både naturlige og ”kunstig” anlagte i form av et ledelinjesystem. Naturlige ledelinjer vil ofte være det beste. I bygninger vil dette være kanter (eks. overgang gulv – vegg, et rekkverk, et følbart skille i gulvbelegg), eller retningsgivende lyssetting. Utendørs kan det være husfasader, gjerder, fortau med heller atskilt av brostein, eller hekker, lyssetting mv. Der den synshemmede skal krysse store, åpne flater vil det ofte være nødvendig å bruke et ledelinjesystem i tillegg (eksempelvis i store kollektivterminaler, på kjøpesentra og i vestibyler). Ledelinjesystemet består av et sett av retningsindikatorer, varselindikatorer og oppmerksomhetsindikatorer, der retningsindikatoren angir gangretningen, oppmerksomhetsindikatoren angir krysningspunkter og varselindikatoren angir farer (eksempelvis ved krysning av vei eller langs usikrede kanter).

Forme med lys Vi har alle opplevd å bli blendet av en møtende bil på en mørk vei. Om veien i tillegg er våt og har nylagt asfalt uten kantmarkering, er det ubehagelig og vanskelig å se hvor du skal kjøre. Det er den samme regelen som gjelder for synshemmede i bygninger; et stort vindu i enden av en korridor blender, og det blir ekstra vanskelig å se hvis det i tillegg er lavt lysnivå og et blankt gulvbelegg. Dagslys i korridorer bør falle fra siden. Og belysningen i taket kan fungere som en ledelinje og blending MÅ unngås. Det er få steder det er så mye lys som på fjellet om vinteren. Men hvis det er helt overskyet, blir verden hvit, og det blir vanskelig å orientere, se konturer og bedømme avstander. Jeg har opplevd det – og det er ubehagelig. Hvis vi flytter bildet over til bygget igjen: Lyssettingen i

bygg må, i tillegg til å være blendfri, modulere det som skal sees. Og kanter og overganger må markeres for å hjelpe den nedsatte synssansen.

Godt lydmiljøNår en sans er svekket eller borte, vil de andre sansene skjerpes for å assistere vår forståelse av omgivelsene. I så måte er et godt lydmiljø også svært viktig for synshemmede, både fordi lyd brukes til å orientere etter og fordi synshemmede ikke leser på munnen for å oppfatte tale. Godt lydmiljø får man ved både å beskytte mot unødvendig støy, enten det er ved beskyttelse mot utendørs teknisk støy eller beskyttelse mot innendørs lydoverføring mellom rom, og skape rom med lav nok etterklangstid. Vi er flinke til å tenke akustisk miljø i konsert- og kulturhus. Vi skjerper oss stadig i forhold til skoler og barnehager. Men vi har også utfordringer på omsorgsbygg og boliger, der prosjekteringen sjelden har fokus på dette.

Planløsning - fra rom til rom Vi skal nå gå inn i enkelte rom og funksjoner i bygget, og kikke nærmere på hvordan vi best mulig tilrettelegger for synshemmede i en del viktige rom.

Inngangspartiet Det er viktig at vi viser veien til bygget fører fram, - slik at turister, synshemmede og andre med et orienteringsproblem blir ledet helt fram til hovedinngangen. Inngangspartiet må også være logisk plassert i bygget, der vi forventer å finne den, - og inngangen må være tydelig markert i fasadelivet. Atkomsten bør også være vinkelrett på inngangsdøren, og det bør legges et oppmerksomhetsfelt i underlaget, slik at den synshemmede får et taktilt / visuelt forvarsel om den kommende situasjonen. Ut over dette er det viktig at det er kontrastforskjell mellom døren og veggen, og mellom søyler og bakgrunn. Belysningsstyrken bør være minimum 50 lux. Lydfyr bør også vurderes. Bildet viser Øya helsehus, tegnet av Arstad Ark. /Narud-Stokke-Wiig arkitekter; et godt eksempel.

Resepsjon / vestibyle Atkomstveien må lede den svaksynte helt fram til informasjonspunktet i bygget, det være seg skranke eller informasjonstavle. Informasjonspunktet må være logisk plassert, lett å finne og godt markert hva lyssetting (min. 300 lux) og tilstrekkelig lyshetskontrast mot bakgrunnen. Dagslys må falle slik at blending unngås. Fra informasjonspunktet må visuelle og taktile ledende elementer føre den synshemmede videre inn i bygget. Et godt eksempel er Nevrosenteret på St. Olavs hospital (FRISK arkitekter).

Kommunikasjonsveier

Som tidligere nevnt er det viktig at kommunikasjonsveiene i bygget er logisk bygget opp og at gangsonen er tydelig og fri for møblering. Dagslys som faller fra siden gir mulighet til å orientere seg ift omgivelsene, og det gir en god og blendfri situasjon for synshemmede. Mellom gulv og vegg, vegg og dør, vegg og skilt og søyle og vegg/gulv må det være tilstrekkelig lyshetskontrast. Lyssetting i tak kan fungere som ledelinje, og man anbefaler min. 300 lux i korridorer. Unngå reflekterende belegg på gulvet og sørg for at evt. skilting er godt synlig. Et godt eksempel er Tempe sykehjem, HRTB arkitekter.

Oppholdsrom / stue Også i oppholdsrom er det viktig at ganglinjene er tydelige, og at man i størst mulig grad unngår løse tepper, ledninger og annet man kan snuble i. For å underbygge dette bør TV / stereoanlegg bør være integrert i hyllesystemer, og i tillegg være nært nok til sittegruppen (2-3 m). Pass på at vinduer utformes slik at det gis godt utsyn for både sittende og stående mennesker. Også her gjelder det at det skal være tilstrekkelig lyshetskontraster mellom gulv og vegg, vegg og dør og søyle mot bakgrunn. Ved å velge dimmere på lys kan lysnivået tilpasses for både arbeid og prat (anbefalt generelt nivå på 200 lux). Lysbrytere plasseres ihht. standard plassering.

Kjøkken For utforming av kjøkken har bevegelseshemmede og synshemmede mange sammenfallende behov. Ingen av disse ønsker for lang avstand mellom arbeidsoperasjonene, og ingen av dem ønsker å måtte snu seg 180 grader og krysse et åpent / trafikkert areal for å slå av vannet av spagettien etter koking ol. Velg derfor en L- eller et U-formet kjøkkeninnredning. Pass også på at det er nok frastillingsplass på benken til utstyr som brukes ofte. Verken bevegelses- eller synshemmede liker å måtte flytte utstyr ut og inn av skuffer og skap. Velg kolonialskuffer framfor underskap, det gir oversikt og godt nok lys på det man skal se. Velg også overskap med smalere dørbredder eller skyvedører, slik at den svaksynte unngår å få en åpen skapdør i hodet. Stekeovn i søyle og komfyrtopp med godt synlig kokesoner er også gode valg. Spiseplassen bør befinne seg nær kjøkkenbenken. Hva gjelder lyssetting, gir standard lysrør under overskap med frontlist en god situasjon. Også her skal det være tilstrekkelig lyshetskontrast mellom gulv og skapfronter, og fronter og håndtak. Benkeplaten bør ikke være hvit, og den bør ikke ha for høy glans slik at det blir reflekser.

Toaletter og bad I boliger vil den synshemmede ha godt av å ha noe frastillingsplass ved vasken, og også her gjelder det at skuffer er å foretrekke framfor underskap, og at skapdører i overskap ikke skal være for brede. Trolig vil synshemmede også foretrekke at det ikke er nivåforskjell mellom vask og benk. Standard baderoms-belysning med lys bakom frontlist over speil gir godt og blendfritt lys. Også synshemmede nyter godt av et gulv som er

mest mulig sklisikkert, og også her gjelder de vanlige hensynene til markering med lyshetskontraster.

Bygningsdeler For detaljert universell utforming av heis og trapp anbefales Trondheim kommunes veileder ”Universell utforming – flerleilighetsbygg. Et prosjekteringsverktøy” utgitt i 2009, denne kan lastes ned på kommunens nettsider www.trondheim.kommune.no/universellutforming.

Heis I bygg må det være enkel å finne fram til bygningens inngangsparti. Angivelse av etasjenivå bør gis med lyd i tillegg til visuelt tall. Lysnivå bør være som for kommunikasjonsveier for øvrig, 300 lux. Manøverknapper med standard plassering ift. heisdør, og knappene bør ha opphøyde tall / symboler, og tilstrekkelig lyshetskontrast ift. bakgrunn. Blindeskrift må vurderes i tillegg.

Trapp Begynnelse og slutt på trapp markeres taktilt og visuelt, likeledes trappeneser, både på opptrinns- og inntrinnsside. Håndlister som gir godt grep føres langs hele trappeløpet, også langs reposer, og 30 cm forbi øverste og nederste trappetrinn. Unngå trapper med kun ett trinn. Lysnivå som i kommunikasjonsveier for øvrig, 300 lux.

Dører og vinduer For dører som åpnes automatisk vil skyvedører gi den beste løsningen for synshemmede. Synshemmede unngår karuselldører, - disse er svært vanskelig å forsere uten skade for både svaksynte og blinde. Glassdører må markeres for å unngå kollisjon og skade med markering i hhv. 0,9 og 1,6 m høyde. For vinduer har vi tidligere nevnt at der det skal gis utsyn fra oppholdsrom og lignende, må det gis både for stående og sittende, slik at en unngår losholter i øyehøyde. Store vindusfelt må også kunne skjermes mot sterkt sollys. For øvrig gjelder også her at dører må markeres med lyshetskontraster ift. veggen, og at dørhåndtak og skilt også må framstå tydelig.

Skilt Må være lette å se og godt plassert ift. inngangen, gjerne synlig fra inngangsdør. For synshemmede er det viktig å kunne komme helt inntil skiltet. Skilt med skrift og figur av etasjeplan må ha god kontrast til bakgrunn og kan gjerne være taktilt (følbart) i tillegg til visuelt synlig. Det bør brukes standard, gjenkjennelige symboler. Skrift skal i tillegg ha god størrelse og lesbarhet, evt. med blindeskrift i tillegg. Skilt må være godt belyst og ha en refleksfri overflate.

Møbler Når det gjelder utforming og plassering av møbler i innredningen, er det en enkelt regel som gjelder, - vi kan kalle den De Fire S’er: Møbleringen

skal gi en snublefri møbleringssone, møblene skal være lett synlige, møblene skal være stødige og de skal være stille. Med synlige vil si at de gir en kontrastforskjell mot bakgrunnen, - med stødige menes at de ikke er for lette slik at de kan veltes, og med stille menes at stoler og bord er utstyrt med filtputer under bena, slik at en unngår skramling i størst mulig grad.

Noen råd for bestillings- og planleggingsprosessen Universell utforming er et begrep som er i ferd med å sette seg, både hos offentlig og private aktører i byggeprosessen. Men det varierer foreløpig svært mye hva man legger i begrepet, og på hvilket nivå man ser for seg at den universelle utformingen er oppfylt. Er man ute etter å oppfylle krav i TEK / REN, eller er man ute etter noe mer? Det kan derfor være svært viktig at man ved bestilling har et klart ambisjonsnivå for hvor universelt utformet prosjektet skal være. En visjon for universell utforming i prosjektet kan også være et ledende lys for de involverte. Der man har store ambisjoner bør man også vurdere å lage konkrete målsettinger for universell utforming, konkretisert mht. nivå, og evt. til brukere og prioriteringer. Målsettinga må være tydelig, slik at den blir forstått av alle involverte. En bestiller bør også vurdere å sette krav til kompetanse og erfaring hos tilbyderne. I skisseprosjektfasen kan det være lurt å sette av noe tid til kompetansebygging, slik at man på begge sider av bordet vet hva universell utforming innebærer i detalj, og hva som vil være det viktigste for prioriterte brukergrupper i prosjektet. I denne fasen må man også sørge for alle involverte eier prosjektets målsetting. I denne fasen gjøres de viktigste valgene for god orienterbarhet; konseptet legger grunnlaget for generell orienterbarhet og veifinning i bygget. Her legger man til rette for gode dagslysforhold med nok riktig rettet lys. Her bestemmes avstander og høydeforskjeller – og hvilke rom og areal som evt. ikke er egnet for brukergrupper. Det finnes en rekke veiledere og sjekklister som kan fungere som prosjekteringsverktøy for universell utforming ut over i planleggingsprosessen. Jeg har lyst til å framheve tre; ”Universell utforming av publikumsbygg – et prosjekteringsverktøy” utgitt av Porsgrunn kommune i 2008, ”Universell utforming – flerleilighetsbygg. Et prosjekteringsverktøy” laget av Trondheim kommune, 2009, - og i tillegg kan det være viktig å være oppmerksom på at Standard Norge er i ferd med å utarbeide standarder for universell utforming for hhv. boliger og publikumsbygg. Å evaluere det bygde resultatet er svært viktig, det kan gi viktige tilbakemeldinger til både de offentlige og de private aktørene.

Oppsummert er mine råd som følger:

• Lag konkrete målsettinger

• Bygg kompetanse i organisasjonen

• Hold fokus på universell utforming i prosjekteringsgruppa

• Benytte prosjekteringsverktøy som premissdokument

• Bruk av rådgivere med spesiell kompetanse på universell utforming

• Sjekk status på alle milepæler

• Sørg for å ha tett oppfølging på klassiske problemstillinger

De viktigste utfordringene tror jeg vil være å få fram positive holdninger til universell utformingog å få bygget tilstrekkelig kompetanse. Å utvikle et prosjekteringsverktøy som er tilpasset prosjektets faser ville etter min mening vært nyttig. Det er også en utfordring å finne et tilstrekkelig nivå for kvalitetssikring, og få tid / økonomi til å kunne evaluere de bygde resultatene.

Eksempler fra Trondheim Avslutningsvis viste Kornstad en del eksempler fra Trondheim; Byåsen vdg. skole, Strindheim skole og St. Olavs Hospital. Sistnevnte blir utbygget over flere år, og her er det aller mest interessant å se at et økt fokus på universell utforming underveis i utbyggingen har gitt resultater; de nyeste byggene har den beste universelle utformingen. – Det nytter! Solveig Kornstad er utdannet sivilarkitekt og arbeider i Rambøll Norge AS. Dette er et landsdekkende konsulentselskap med kontorer fra Kristiansand i Sør til Alta og Kirkenes i Nord. Rambøll vektlegger tverrfaglighet, og har innenfor universell utforming faglig tyngde innenfor flere områder, både på landskapsforming, arkitektur og lysplanlegging, men også innen akustikk, inneklima, ventilasjon og brann.

Kilder • ”Et inkluderende samfunn. Håndbok om synshemmedes krav til tilgjengelighet”, Norges Blindeforbund 2004

• ”Universell utforming – flerleilighetsbygg. Et prosjekteringsverktøy” Trondheim kommune, 2009

• ”Veileder publikumsbygg”Trondheim kommune, 2005

• ”Evaluering av et boligprosjekt i Ilsvika”, S. Kornstad, 2006 (oppgave EVU-kurs i universell utforming, NTNU)

• ”Tiltakspakker for universell utforming i boliger”, S. Kornstad 2007 (s.o.)

Brukererfaringer AvrådgiverBjørnNygårdNAV,Norges Blindeforbund

Har jeg en inkludert plass i samfunnet? Jeg heter Bjørn Nygård, er svaksynt – på grunn av albinisme som fører til ekstrem lysømfintlighet og nedsatt syn. Med korreksjon, briller og/eller kontaktlinser, er synet mitt omkring 0,2. I dagligtale sier vi at det en med normalt syn ser på ti meter, ser jeg først ved to meter. I 20 år arbeidet jeg ved Blindeforbundets avdeling i Trondheim, før jeg begynte som rådgiver ved NAV hjelpemiddelsentral Sør-Trøndelag i 1994. I 1980 ledet jeg Blindeforbundets første prosjekt med å skriftliggjøre vilkårene for tilgjengelighet og har siden publisert materiale om forskjellige temaer innen området. Sist oversatte og tilrettela jeg boken ”Et inkluderende samfunn” som det meste av dette innlegget er hentet fra.

Hvor er standarden(e)? Vi må finne knagger å henge begrepene på, ellers blir det ”anarki” hvor hvem som helst kan definere vilkårene. Nå er det endelig kommet norske tanker om begrepet ”universell utforming”, selv om disse ikke på noen måte er entydige – eller særlig utfyllende. Det startet i USA med begrepet ”Designs for all” og har altså den grunntonen at det som omtales skal være tilgjengelig for alle, eller de fleste. Ingen har vært villig til å sette en minstestandard, eller det ultimale innholdet, men la oss håpe det utkrystalliserer seg på det enkelte område etter hvert som vi får mer erfaring.

Det kan se ut som at det vi skal sette vår lit til, er den nye diskrimineringslovgivingen, selv om jeg - helt personlig – ikke håper dette skal bli en lov som bare handler om millimetre og stigningsgrad på ramper.

Blir vi overveldet og mister motet? To prosent av den offentlige bygningsmassen blir fornyet hvert år, så det vil ta tid før alt er universelt utformet – hvis man starter i dag. Nå er den nye Plan- og bygningsloven under utvikling, det vil si at forskriftene til loven ikke er endelig på plass. Vi er derfor ikke sikker på omfanget av tilgjengelighet for alle områdene.

EU har heldigvis ”tvunget” oss til å ta stilling på mange områder. Det finnes egne direktiver til utforming av fly, busser, ferger, som alle har gitt funksjonshemmede store forbedringer i tilgjengeligheten. Problemet er jo også her, at det tar tid å gjennomføre endringer i bygningsmassen – eller at fly, busser og ferger blir fornyet. I Sverige har man bestemt seg for at det er mulig å gjennomføre mindre endringer, mens man venter på at de store skal bli gjennomført. Det er utarbeidet egne retningslinjer for hva og hvordan dette skal gjennomføres –til hvilken tid.

Så over til det offentlige Det er allerede nevnt at Plan- og bygningsloven er det viktigste offentlige instrument for å finne retningslinjer i bygging og tilrettelegging. Men det er i kommunene det praktiske arbeidet foregår? Det er dermed i kommunene det forsøkes med søknader om avvik fra bestemmelsene – og dermed om hva resultatet skal bli. Det er heldigvis sjeldnere og sjeldnere å høre om at det blir gitt dispensasjon fra forskriftene f.eks når det gjelder heis, eller planfri inngang. Videre er det satt krav om tilrettelegging i skoler og andre offentlige bygg.

Hva gjør staten? Regjeringen har vedtatt en rekke tiltak for tilgjengelighet og hevder selv at de er godt i gang med å få disse gjennomført. Mange har klaget på NAV-reformen, men der er det satt krav fra den sentrale enheten om hvordan tilgjengeligheten skal være. Det gledelig er at disse kravene går langt utover det som er minstekrav i lovverket i dag.

Lover og regelverk Alle mennesker i hele landet skal ha like muligheter til å utvikle sine evner og leve gode og meningsfylte liv.

• Retningslinjene skal legges til grunn for all planlegging etter Plan- og bygningsloven.

• Retningslinjene bør brukes i øvrig forvaltningsvirksomhet innenfor de rammene sektorlovene gir.

Disse setningene gir rom for håp – og refleksjon.

Hva gjør kommunen(e) Trondheim er fin på mange vis, med landets beste fotballag og pils, men det er også hyggelig å fastslå at den kommunale innsatsen for tilgjengelighet er under stadig utvikling og man er kommet langt med retningslinjer for tilgjengelighet i utviklingen av kommunens bygninger, utearealer og tiltak.

Så skal jeg blir litt ensporet - eller… Det meste av det som er gjort i regi av Norges Blindeforbund – helt fra starten i 1981 – er gjort med tanke for at det ikke skal skape hindre, eller forverre forholdene, for andre grupper funksjonshemmede. Riktignok hadde vi i starten en millimeterkrangel med Handikapforbundet i forbindelse med at de ønsket trinnløse hus og ingen fortauskanter. Dette har løst seg ved fornuftig bruk av begge deler.

Boken Et inkluderende samfunn Blindeforbundet ga meg oppdraget med å tilrettelegge ei dansk bok om synshemmedes krav om tilgjengelighet. Med penger fra stiftelsen Helse og rehabilitering fikk vi mulighet til å skriftliggjøre våre krav. Det ble denne boken, som nå dessverre er gått ut av produksjon og antakelig ikke vil bli trykt opp igjen før innholdet er ajourført med nye bestemmelser osv. Det gode er at det er kopieringspåbud av innholdet fra nettet.

Figur 1: Kontraster av farger og gråtoner.

Så til alvoret…

Kontraster er viktig, og spesielt for synshemmede. De to øverste illustrasjonene er enkle å oppfatte, mens de nederste er mer diffus. Husk at også fargeblindhet er svært vanlig.

Struktur i underlag

Figur 2: Struktur i underlag

Både sterkt svaksynte og helt blinde er svært glad i strukturer i underlaget som gir informasjon, innendørs i forskjellig materialvalg i gulv, gangarealer, trapper osv.

Ute er strukturvalg i fortau, perronger, fotgjengeroverganger osv. avgjørende for å kunne ferdes trygt.

Blending Blending er ekkelt for alle – men for spesielle synshemminger er det direkte uutholdelig.

Noen øyesykdommer sprer lyset i øyet, mens andre tilstander slipper lyset direkte inn ”uten motstand”. Dette kan f.eks være utviklet grå stær - og de som er operert for denne tilstanden uten at der er satt inn linse i etterkant.

Eller for meg med albinisme, hvor det mangler pigment som virker lysdempende.

Til å avhjelpe dette finnes det lysskjerming av mange slag – persienner og markiser som det mest vanlige. Til personlig bruk finnes det spesielle filterglass til å dempe spesielle frekvenser i den ultrafiolette delen av lysspekteret. Jeg selv bruker istedet fargeskiftende glass i brillen.

Speiling Høye refleksjonsfaktorer og lyse farger blir lite påvirket av speiling, mens lave refleksjonsfaktorer og mørke farger kan bli kraftig påvirket. Speiling av dagslys er det største problemet, men spotlights kan også forringe kontraster. Her tror jeg illustrasjonen og teksten taler tydelig uten ytterligere forklaringer. Kanskje bortsett fra at det er på min egen arbeidsplass.

Ledelinjer innendørs Ledelinjer finnes i mange former; struktur i underlaget, farger i underlaget, farger i tak og på vegger, lyssetting i tak/vegg og vinduer. Ledelinjer innendørs er til uvurderlig hjelp for synshemmede og i en nybyggings-, ombyggings-, eller tilretteleggingsfase er det ikke store kostnader forbundet med dette. Det er like mye snakk om omtanke.

Ledelinjer utendørs Ledelinjer vil si markeringer i underlaget som leder til noe – fra noe. Ute i – den snøfrie – verden er dette meget utbredt. Danmark og England er forbilledlige eksempler på at dette er et utmerket tiltak for synshemmede til å kunne finne frem fra et punkt til et annet. Med snø og is på fortauer er ikke dette blitt en suksess i Norge til nå. Mange utredninger – spesielt Deltasenteret og SINTEF – viser hva som trengs, men det er vanskelig å gjennomføre en norsk standard, all den tid is og snø gjør forholdene variable i de ulike landsdelene. Alt dette skaper forvirring, all den tid synshemmede forventer en standard som leder en fra punkt a til b.

For markering av fare, f.eks ved kanten av perronger, er det imidlertid viktigst at ledelinjene er tydelige markører av hva man skal holde seg innenfor/utenfor.

Illustrasjonene viser kryss i gangretninger på fortau og markering av mulighet for valg av sideveg.

Det største problemet i Norge har vært at ledelinjer ikke er ”helhetlig”, altså leder deg til- eller fra- noe, men blir hengende i løse lufta. En ledelinje må ha en mening – altså å lede deg trygt fra ett sted til et annet – både sommer og vinter. Mangelen på muligheten for sammenhengende linjer er nok årsaken til at det er mye igjen å hente på dette området.

Farger – kontraster Som tidligere nevnt, er kontraster viktige. I eksemplene i denne illustrasjonen ser man klart hva som er tydelig og ikke. Det skal være hyggelig selv om man ser dårlig. Det er viktigere med forskjellig fargedybde enn forskjellige farger. Husk reflektansen i gulv, vegger og tak. Husk også fargeblindhet.

Fargesetting

Bruk farger som lager kontraster – også for fargeblinde !!!

Det skal altså være hyggelig – også på institusjoner.

Bruk farger som virker ”hjemlige”, og bruk andre dybder i den samme fargen for å markere f.eks dører, eller dørkarmer. Tenk også på at fargeforskjell på underlaget og tilstøtende vegg gir ledelinjeeffekt. Er fargene svært like, er det viktig at gulvlistene fargesettes slik at man kan ha denne effekten.

Tilgjengelighet innendørs Skranker – resepsjoner – må plasseres logisk i forhold til inngangspartiet. Ledelinjer må brukes for å gjøre ankomsten enklest mulig. Skranker må ha god lyssetting – med lys ovenfra og ned på skriveflaten og med riktig høyde for lesing og signering.

Skilting – og plassering av skilt Skilt må plasseres i riktig lesehøyde og være plassert slik at det er mulig å komme nært nok for lesing – selv for svaksynte. Ingen ting må hindre leseavstanden, slik som blomster, benker, osv.

Skrift og skrifttyper Tekst og tilgjengelighet til skriftlig materiale, enten det er snakk om bøker, skilt, digitale skjermer osv., er egentlig grunnlag for en egen forelesning. Velg en helvetica skrifttype – f.eks Arial – som standard skrifttype i dine Microsoft programmer, så blir mange svaksynte lesere av dine produkter gladere. Det engelske Blindeforbundet har, ved hjelp av Dr. John Gill, utarbeidet et helt skriftsett som heter Tiresias. Dette er laget for skjerm, skilt, opplysningstavler osv. Det er til og med valgt som standard skriftsnitt for digital tekst på TV i Storbritannia. Det beste av alt; Det er gratis og finnes her www.tiresias.org.

Figur 7: Taktil skrift

Taktil informasjon Punktskrift på papir- eller plastark må ha rund skrift. På skilt, ringetablåer osv. er det delte meninger – men et flertall synes å foretrekke triangulær skrift. Ingen vil ha konkav– forsenket utførelse.

Det klokeste som kan legges til, er antakelig at en ikke må glemme informasjon for blinde ogde med minst synsrest.

Ved skilting i offentlige bygg, ved og i heiser og ellers der det er naturlig, gjør det slett ingen ting om også denne gruppen av medborgere kan få lov til å greie seg selv.

Heis Tablåer i heis skal være tilgjengelige både for synshemmede og bevegelseshemmede. Vertikal plassering og utforming som på illustrasjonen er et godt grunnlag. Husk tale i tillegg til det taktile.

Orienteringspunkter i korridorer Vi har tidligere nevnt fargesetting, så her skal bare nevnes et par andre muligheter.

Håndlist langs veggen er nyttig, særlig i institusjoner for eldre, der mange naturligvis er ustø i sin ferd. På slike lister er det dessuten mulighet for å legge inn informasjon for blinde. Firmaet ProVista er forhandler for slike systemer fra tyske Baum. (www.provista.no og www.baum.de)

Trapper Orienteringsfelt før første trinn – opp og ned. Kontrastfarge på trappeneser – synlig begge veier. Gelender som starter før første trinn – opp og ned – sammenhengende på repos om mulig. I nødsfall er det mulig å merke trinn i etterkant, selv om det er mindre holdbart. På min arbeidsplass, hvor vi flyttet inn i et velbrukt hus, var tape den eneste brukbare måten å merke trappenesene på. Det skal være mulig å se merkingen både på vei opp og ned trappa.

Lyskilder, plassering av lys og bruk av farger Galt plasserte lyskilder kan være like ille som ikke noe lys i det hele tatt. Noen centimetre er kanskje alt som skal til av justering for at en lyskilde skal gå fra fiende til venn. Det skal være hyggelig, med nok lys, blendingsfritt, regulerbart for både hovedlyssettingen og for punktbelysning.

Figur 10: Bruk av kontraster på dekkede bord

Her (figur 10) har Per Fosse ved Statped Tambartun brukt meg som deltaker i et forskningsprosjekt de gjennomfører sammen med NTNU. Jeg har plassert et utsøkt lunsjmåltid, bestående av en bolle og litt kaffe, med kontraster som gjør det lett å orientere seg på bordet. Som tidligere nevnt, er jeg ekstremt lysømfintlig. Samtidig er jeg avhengig av godt lys for å fungere. Som oftest er det downlights som benyttes og som skaper en hyggelig atmosfære. Av og til skal det gjøres noe nyttig også og da er det greit med oppoverlys også. Begge deler naturligvis med dimmer, for å få mengden som er ønskelig i de ulike situasjoner. Stua er dessuten delt i to soner, for å kunne brukes sammen eller hver for seg. I dagslys, vil området ved vinduet være godt opplyst, mens det kanskje må til litt hjelp fra downlights i den innerste sonen. I tillegg til hyggelig lys over spisebordet, har jeg også her downlights med dimmer. Jeg har i tillegg lysstoffrør under overskapene og godt lys over komfyren.

Man vil jo helst se så smukk ut som mulig etter en runde på badet og da er det lurt å ikke bli blendet foran speilet. Kanskje ikke like viktig – men hyggelig med trivelig lys i dusjen. Både viktig og nødvendig med blendingsfri punktbelysning på arbeidsplassen. Tyske Waldman har en rekke lamper både gulvstående og for montering på skrivebordet. For meg er det også viktig å ha belysning som er tilpasset bruk av lupebrille og lupe. Skal jeg lese noe i et offentlig rom med en vanlig lupe, passer jeg på å sette meg med lyskilden bak venstre skulder.

Ut å handle Handling er en utfordrende øvelse. God merking i ansiktshøyde er grunnleggende. Det beste er nok likevel å være kjent – eller å ha ledsager eller annen hjelp. I enkelte butikker er det nå kommet luper som skal lette lesingen av priser for svaksynte. Det er imidlertid to grunnleggende måter som er bedre. Det ene er å ha med egne lesehjelpemidler – som er tilpasset den enkeltes syn. Den andre er å merke varene og reolene skikkelig! Hvor er døren? Unngå glassflater uten markeringer. De vil da være lette å gå seg på – og vondt er det også. Jeg snakker av erfaring. På illustrasjonen får vi både merking og samtidig vist både hvor døråpningen er og trafikkreglene på stedet. Høyrekjøring.

Figur 12: Merking av dører

Hindringer i gangbanen Et hvert ord bør her være overflødig.

Å finne bussholdeplassen Markering i fortauet – helt fra kanten og frem til skuret/skiltet – vil tydelig markere både for svaksynte og blinde hvor holdeplassen er. At en også skal komme på rette buss er antakelig et enda større problem – inntil videre. I Trondheim er man nå i ferd medd å installere lydvarsling som forteller hvilken buss som kommer og også om den bussen man venter på er forsinket. Oslo er foregangsby når det gjelder innvendig varsling om neste holdeplass. Dette gjøres automatisk og er GPS-basert.

Vi krysser gaten Lyd ved overgang i lyskryss er vesentlig for blinde og sterkt svaksynte. I Norge har vi valgt systemer med relativt sterk lyd – for å fortelle på avstand at ”her er krysset”, mens man i andre land har valgt en Figur 14: Markering av busstopp mindre støyende utgave.

Digitale motstandere - eller medspillere E-Norge, minibanker, banktjenester på nett, billettautomater, mobiltelefoner, datamaskiner, GPS. Her er vi igjen ved et felt som egentlig krever en egen forelesing. La meg bare si at de fleste nye elektroniske innretninger i utgangspunktet er våre ”fiender”, helt til vi i neste runde finner måter å gjøre dem tilgjengelig på. Regjeringen har lenge arbeidet med elektronisk signatur, uten at det synes å lukte svette av innsatsen. Med en slik signatur, kunne alle som behersker bruk av PC, kunne signere dokumenter, brev og annet som krever en sikker signatur og dermed slippe å bry andre med hjelp til å plassere navnet på rett plass, for til slutt å måtte sende det av gårde på gamlemåten. I USA og Canada har man lover som litt forenklet sier at hvis disse elektroniske innretningene lar seg bruke av funksjonshemmede, skal de ikke kunne brukes av det offentlige. Dette gjelder alt fra PC-er, til minibanker.

Nå er det heldigvis i Norge kommet både talende minibanker og kodebrikker for tilgang til banktjenester på nett med tale. Tale er også grunnlaget for at blinde skal kunne bruke mobiltelefoner og GPS.

Norges Blindeforbund på nett www.blindeforbundet.no

Et inkluderende samfunn - Håndbok om synshemmedes krav tiltilgjengelighet - pdf-word

Tilgjengelighetsguiden - Tilgjengelighet - sjekkliste - pdf

I tillegg en mengde informasjonsmateriell om tilgjengelighet til bank, butikk, køsystemer, PC og internett, fortau, transport,

- og husk her er det kopieringspåbud!

Men, vi kan ikke alle være perfekt

Figur 15: Foto Bjørn Nygård.

Dette var fotgjengernes mulighet til å komme inn på min arbeidsplass da jeg skulle gå hjem en dag.

Bilveien var perfekt brøytet.

Jeg må hjem å måke – så takk for meg!!!

Arkitektoniske virkemidler– ljus, färg och rum på seendets villkor Avprofessor Anders Liljefors

Att se Ljus, färg och rum i seendets mening existerar endast som resultat av visuell perception. Mellan det vi ser och omgivningens fysiska stimuli gäller starkt komplexa, regelmässiga samband. Se häftet Visuell Utvärdering. Modern synvetenskap Synsinnet – ett naturens bildbehandlingssystem som omvandlar tumnagelstora näthinnebilder till direkt och tillförlitlig fullskalig information om ”min fysiska omvärld”.

Seendets fysiska stimulus, dvs det medium som bär information till näthinnorna, är elektromagnetisk strålningsenergi 380-780 nm. Denna är inte synlig, är inte ljus, inte heller färg, utan består av osynliga fotonflöden med utomordentlig förmåga att bära information. Komplex signalbehandling Redan i näthinnans nervlager görs inbördes jämförelser (50 ggr/sek) för att identifiera de tapppar som redovisar olikheter vad gäller strålningsintensitet och våglängd. Dessa ger information om de fysiska förändringar som uppträder i avbildad omgivning. Näthinnebildernas information definieras således successivt genom strålningsskillnader vad gäller intensitet och våglängd över synfältets helhet. Signaler från tappar som visar likhet avförs. Detta starkt reducerade signalflöde sänds genom synnerven för uttolkning i hjärnans >30 synområden. Nämnda strålningsskillnader ger bl a grund för visuella mönster av kontraster, bestämda genom olika nyanser av ljushet och färg. Dessa i sin tur uttolkas till den mångfald av kvaliteter som skapar visuell perception av ljus och skugga, färg, textur, objekt, rum, rumssamband etc.

Slutsatser av synlig strålning Som en logisk slutsats av begreppet synlig strålning – teoretisk bas för belysningsteknisk teori – definieras begreppen ljus och färg i belysningsteknikens teori med såväl fysikalisk som visuell innebörd. Denna dubbla betydelse strider mot modern synfysiologi. Det existerar inga som helst direkta samband mellan elementära sinnesupplevelser av ljus och färg och de fysiska stimuli som belysningstekniken benämner med samma begrepp. Syncellernas signaler förs inte vidare genom synnerven, som vanligen anförs. Upplevelser av ljusintensitet bestäms inte av strålningsintensitet i foto-metrins mening. Inte heller bestäms omgivningens ytfärger av en specifik våglängd. Direkt samband våglängd/färg gäller endast spektralfärger, t ex regnbågen.

Rum i upplevd och fysisk mening Endast sinnena har tillgång till sinnenas värld. Denna beskriver fysisk omgivning som den upplevs genom sinnena. Kunskaper om samband mellan den fysiska världen och våra sinnesupplevelser utvecklas mer eller mindre metodiskt genom erfarenhet. Inlärning av detta slag ger självklar kunskapsgrund inom alla sensoriska områden.

Kunskap om sambanden mellan synperception och fysisk omgivning utvecklas genom laborativa studier, där visuella upplevelser knyts till fysikaliska förhållanden genom metodisk analys. Ett nödvändigt redskap i dessa sammanhang är begrepp som klart särskiljer vad som är fysikaliskt och vad som är visuellt.

Mätsystem

Väl utformade mätinstrument ger nödvändig och självklar grund för arbete med ljus och färg i den byggda miljön. De fotometriska instrument som allmänt tillämpas på belysningsområdet saknar stöd av såväl modern fysik som synfysiologi, men gäller likafullt ännu. Att detta får negativa effekter i praktiken är en självklarhet. Betydelsen av detta är dock inte närmare utredd. Fotometriska instrument mäter inte ljus i seendets mening utan fotonströmmar, korrigerade enligt ljuskänslighetskurvan. Denna beskriver relativ upplevd ljusintensitet vid strålningsstimuli av viss effekt, och definierar CIE-begreppet 845-01-22, spectral luminous efficiency. Detta utgår från den synliga strålningens förmodade direkta samband mellan stimulus och synupplevelse. Definitionen avser upplevd ljusintensitet vid strålningsstimuli avgränsade till 10 nm och är därför ett specialfall som saknar giltighet för alllmän synperception. Fotometriska mått är därför ingalunda objektiva för belysningens värden i visuell mening.

Terminologi Belysningsteknisk terminologi är oklar och strider i väsentliga delar mot modern synvetenskap. Oklara och föråldrade begrepp har effektivt bidragit till den kunskapsförvirring som idag präglar områdena ljus och färg.

Slutord Vaksamhet genom visuell utvärdering torde t.v. ge den enda säkra vägen att undvika belysningsteknikens förrädiska fallgropar. Använd mätvärden och beräkningar med eftertanke. Träna seendet medvetet och använd erfarenheter inhämtade genom visuell utvärdering som referens i varje beslut som gäller seendets villkor. Avstå från den vanliga övertron på mätvärdens självklara objektivitet. Ställ krav på en vetenskapligt aktuell teoretisk grund för det arbete som gäller visuell miljö i människors vardag!

Följande text redovisar ett utdrag ur Belysningsläras kompendium SEENDE OCH LJUSSTRÅLNING, KTH/HJ 2000. Texten behandlar regelmässiga grundvillkor som gäller för sambanden mellan det vi ser och fysikaliska egenskaper hos ljusstrålning, rum och synobjekt. Dess syfte är att ge metodiskt stöd för fullskaliga rumsstudier.

Anders Liljefors 0slo 09 03 27

Visuell utvärderingMetodför visuellkontrollavbelysning

Om att se Att se är en i grunden alldeles vardaglig upplevelse, så självklar att man ser helt obehindrat, utan att närmare behöva förstå vad seende innebär. Sådan kunskap är däremot nödvändig för förståelsen av vad som är god belysning. För vistelsemiljön som helhet, liksom för synarbetet, är det våra synupplevelser och deras samband med ljusstrålningen som ger grunderna för hur ljuset bör behandlas. Vad det är att se är långt ifrån alltid enkelt att beskriva, kanske just därför att vi är så vana att se. Att undersöka vad man ser kräver därför uppmärksamhet och koncentration. Det man ser kan beskrivas på ett metodiskt sätt med begrepp som definierar karakteristiska visuella förhållanden. Dessa visuella begrepp gör det möjligt att beskriva väsentliga samband med fysikaliska förhållanden i olika avseenden. I belysningsteorin har de visuella begreppen samma grundläggande betydelse som de fysikaliska begrepp som ger grund för belysningstekniska definitioner. En förutsättning för att få användbar kunskap genom dessa visuella begrepp, är att man tränar sin förmåga att iaktta och karakterisera aktuella förhållanden, hur de uppträder och hur de kan beskrivas. Detta syftar till att ge begreppen en erfarenhetsmässig innebörd. Att bara läsa in dem räcker inte, de måste studeras och inhämtas genom uppmärksamt seende. Med utgångspunkt i dessa begrepp kan man genom medvetna iakttagelser studera fysikaliska faktorers inverkan på vad vi ser, det vi menar med visuell utvärdering. I likhet med andra mätmeto-der kräver också visuell utvärdering vissa kunskaper och erfarenheter för att bedömningarna skall bli tillförlitliga och leda till giltiga slutsatser. Det handlar om att utveckla sin förmåga att göra specifika iakttagelser och metodisk analys av väsentliga förhållanden som har med belysningen i sitt sammanhang att göra. I den mån inverkande fysikaliska faktorer är mätbara med instrument, kan sambanden mellan visuellt och fysikaliskt förtydligas. Visuell utvärdering av befintliga rum/arbetsplatser ger erfarenheter som successivt bygger upp praktiskt användbar kunskap för belysningsplanering och -kontroll.

Att se är att se rum Alla sinnen har uppgiften att ge information om den omgivning ”jag vistas i”. I samma ögonblick ögonen öppnas ”är jag rummet” visuellt, utan att egentligen se på något. Omgivningsseendet beskriver rum och rumssekvenser, dvs rum som på olika sätt står i förhållande till varandra. Denna helhetsupplevelse förtydligas genom detaljseendet, som har ett

mycket litet synfält, som i gengäld har förmågan att ge information om mycket fina detaljer.

Det vi ser – våra synupplevelser – kan beskrivas på olika nivåer. Vi kan särskilja synintryck av rum, form, yta/textur, färg och ljus.

• Rum ges här mycket vid innebörd som svarar mot vår omgivning i dess tre dimensioner såväl ute som inne.

• Vi kan karakterisera förhållanden som gäller omgivningsupplevelsen som helhet , tex hur vi uppfattar rummet, dess atmosfär, liksom hur väl vi ser de detaljer vi vill se, synbarhet.

• I denna helhetsupplevelse kan vi särskilja visuella delförhållanden som påverkas av rummets belysning, dess ljusnivå, ljusfördelning, ljusfärg etc. Dessa kan iakttas var och en för sig, även om de är oskiljbara i helhetsupplevelsen.

Visuella begrepp

• rum

• Rums anknutna visuella begrepp ger information om rumsförhållanden och beskrivbara delar irumsupplevelsen:

• rumslighet, rumsuppfattning , t ex volym eller rymd – luftigt, trångt,

• avstånd – nära, långt borta, proportioner– högt, lågt, avlångt • orienterbarhet – hur man förstår att röra sig

• atmosfär, allmän karaktär – glatt, trist, högstämt, vardagligt, privat, offentligt etc

• synbarhet, hur väl man ser detaljer i rummet eller i synarbetet

• form Oppträder i två resp tre dimensioner med väsentligt olika villkor för god synbarhetÄven om formseendet uppfattas som något givet och alldeles självklart, finns en rad exempel på situationer där formuppfattningen inte är entydig.

• yta/textur Avser den mönsterverkan – textur – som karakteriserar en yta och ger dess specifika utseende.

• färg Uppträder bl a som ytfärg, fältfärg (tex himlen), volymfärg (t ex vin i ett glas),

• lysfärg (t ex trafikljus eller en ljuskällas färg) och

• ljusfärg (den färgton vi uppfattar hos ljuset).

• ljus uppträder bl a som – ljuskällor – ljusstrålar – lysande fält – reflexer i ytor – lysande, belysta och skuggade ytor.

Rummets ljus Ett rum kan vara ljust utan att ljuset som sådant egentligen framträder. Men ljuset i ett rum kan också vara något påtagligt närvarande. Vi kan ibland förnimma ljuset som något som strålar, något som har en bestämd riktning eller form, ibland närmast som materia. Att se hur ljuset är i ett rum är inte detsamma som att se att rummet bara är ljust. Som tidigare nämnts ser vi inte den fysikaliska ljusstrålningen. Som allt vi ser uttolkas även ljusets närvaro och karaktär genom de kontraster som ljusstrålningen förmedlar. Ljusets betydelse för hur ett rum uppfattas emotionellt är avsevärd. Dels genom att ljuset beskriver eller gestaltar rummet, och bestämmer hur rummets fysiska egenskaper uppfattas visuellt. Dels genom att upplevelsen av ljuset självt har stark inverkan på helhetsupplevelsen av rummet och dess emotionella karaktär. De ljuskällor vi ser beskriver sig själva, genom form, ljusintensitet och färgton. Deras ljus däremot upplever vi så som det beskrivs av rummet – och rummet i sin tur upplevs så som ljuset beskr-iver det. Det är framförallt genom ljusfördelning, skuggor och reflexer, som vi uttolkar ljusets närva-ro i ett rum. Rums- och föremålsytor har härvid avgörande inverkan genom form, textur och färg.

Visuella ljusegenskaper – sju grundbegrepp Hur man uppfattar ljuset i ett rum kan i sina huvuddrag beskrivas med sju begrepp som karakteriserar iakttagbara – och beskrivbara – delar av synupplevelsens helhet:

• ljusnivå – hur ljust eller mörkt det är i rummet

• ljusfördelning – var det är mörkare resp. ljusare

• skuggor – var de faller och deras karaktär

• reflexer – var de uppträder och deras karaktär

• bländning – var den uppträder och hur märkbar den är

• ljusfärg – hur ljusets färgton uppfattas

• färg – om de ser naturliga eller förvanskade ut

Dessa begrepp svarar mot specifika visuella förhållanden som beskrivs nedan genom

• uppträdandeform

• avgränsning (a)

• variation (v)

Visuella förhållanden som avgränsas genom de sju ljusbegreppen kan alltid härledas till

fysikaliska egenskaper som gäller

• omgivningens ljusstrålning (ljusflöden)

• rummets fysiska mått

• optiska egenskaper hos dess material (struktur, ytbehandling etc.)

Specifika samband visuellt - fysikaliskt för de visuella begreppen kan beskrivas metodiskt på följande sätt:

• aktuella samband med fysikaliska faktorer

• positiva effekter och hur man uppnår dem

• negativa effekter och hur man undviker dem

Den redovisning av ljusegenskaper och deras samband med fysikaliska faktorer som ges nedan, gör inte anspråk på att vara fullständig. Angivna sambandsfaktorer är de som är mest påtagliga, och möjliga att direkt hänföra till specifika förhållanden. De får här ge en grund för metodiska iakt-tagelser som i stort sett alltid kan göras. De sju ljusegenskaperna är likaså de som är uppenbara. Även här kan ytterligare faktorer läggas till. En av dem är t ex tid, som på olika sätt synliggörs i ljusupplevelsen, antingen genom variation som hos dagsljus, eller brist på variation som hos det vanligen statiska elljuset. Om man vill förstå seendets villkor och de krav dessa ställer på belysningen är de nödvändigt att noga skilja ”ljus” i fysikalisk mening av em strålning 380-780 nm från ”ljus” i seendets mening.

Ljusnivå

Den upplevda ljusnivån kan relateras såväl till rummet som helhet som till viss plats i rummet, t ex ljusnivån vid en arbetsplats. Dessa förhållanden är inte kopplade till varandra, och måste därför hållas isär. Ett rum kan mycket väl upplevas tillräckligt ljust, utan att ljusnivån på arbetsplatsen behöver vara tillfredställande. Och motsatsen, ljusnivån på arbetsplatsen kan uppfattas som hög samtidigt som ljusnivån i rummet kan vara låg.

• a: Ljusnivå i detta sammanhang avser endast en bestämning av förhållandet ljust - mörkt, efter en gradering liknande en gråskala, och avser inte hur bra eller dåligt man ser i rummet eller på en viss plats.

• v: Ljusnivån erbjuder ett till synes mycket brett variationsområde från mycket mörkt till mycket ljust. Studerar man närmare hur vi uppfattar karakteristiska steg i denna skala, finner man att de är förhållandevis få, åtminstone med tanke på de stora olikheter som gäller för fysikalisk strålning mellan solen och andra ljuskällor. Vid en jämförelse mellan rum med olika ljusnivå, kan man uppfatta bestämda karaktärsolikheter hos fler än 10 olika ljusnivåer från mörkt till mycket ljust. Närmar man sig 20 steg på denna skala börjar olikheterna mellan intilliggande ljusnivåer bli svåra att uppfatta, när det gäller direktskattningar i rum oberoende av varandra.

Vid direkt jämförelse mellan rum, t ex om man rör sig mellan rum med olika ljusnivå, kan väsentligt mindre steg uppfattas. Ett och samma rum kan upplevas ljust om det rum man kommer från har lägre ljusnivå, eller uppfattas mörkt om det rum man kommer ifrån har en väsentligt högre ljusnivå. Är ljushetsskillnaderna stora förändras det ljusintryck man först får, allteftersom synsinnet hinner adaptera till den nya situationen. Det som inledningsvis uppfattades mörkt blir ljusare och tvärtom.

– sambandsfaktorer ljusnivå

• rumsytornas reflektans

• belysningsstyrka

• luminansfördelning

• ljusstrålningens färgtemperatur

Den upplevda ljusnivån i ett rum påverkas mera av rumsytornas reflektans än av hur mycket ljusstrålning som finns i rummet. Om ett rum har vita ytor kan redan mycket lite ljus vara tillräckligt för att rummet skall upplevas relativt ljust. Är rumsytorna mörka blir ljusnivån relativt sett låg även om rummets belysningsstyrka är mycket hög.

Upplevelsen av ljusnivån i rummet påverkas därtill av ljusnivån på en avgränsad plats i rummet. Rummet som helhet kan uppfattas mörkare om ljuset på en plats ökas väsentligt. På samma sätt kan intrycket av hög ljusnivå inom en avgränsad del av rummet minska om ljusnivån i rummet som helhet ökas. Den upplevda ljusnivån kan också förstärkas av ljushetsskillnader. En monoton belysning utan variation brukar ge intryck av lägre ljusnivå, än om samma ljusflöde ges en varierad ljusfördelning. Slutligen kan noteras inverkan av ljusets färg på hur ljusnivån uppfattas. Ett rum med måttlig belysning av låg färgtemperatur uppfattas som regel ljusare än med samma ljusflöde av högre färgtemperatur. Positiva effekter Ljusnivån har såväl fysiologisk som psykologisk betydelse. För detaljseendet innebär en hög ljusnivå också hög kontrastkänslighet. Det finns även ett samband mellan ljusnivåns skala från mörkt till ljust och en fysiologisk skala mellan vila och vakenhet, passivitet och aktivitet. Det flödande rika ljuset inbjuder till aktivitet, medan mörkret lockar till vila. Det är uppenbart att ljusnivån har en stark inverkan på ljusupplevelsen. Det handlar dels om ett välbefinnande, mera än att i en avgränsad mening se bra. Men det är lika uppenbart, att om man tycker sig se bra eller inte också påverkar välbefinnandet. Att inte väl kunna uppfatta det man behöver se ger irritation och onödig ansträngning. Upplevelsen av ljusnivå när man träder in i ett rum har starka kopplingar till känslor av olika slag. Att t ex komma in i ett ljust rum från ett mörkare kan vara befriande. Att gå in i ett mörkare rum från ett ljust känns på annat sätt. Hur man värderar ljusnivå när man vistas i ett rum beror givetvis på vad man gör i rummet, vad man behöver se, men också på vem man är, vad man är van vid, vad man tycker om etc. Vad som är lämplig ljusnivå i ett sammanhang beror därför av många faktorer. Det är alltid en fördel om ljusnivån i ett rum kan varieras, gärna inom vida gränser. De karaktärsförändringar som belysningen kan ge rummet genom ljusnivån förutsätter att ljusflödet ändras i relativt stora steg. En fördubbling av belysningsstyrkan får rummet att upplevas ljusare, men långtifrån dubbelt så ljust.

Negativa effekter Negativa upplevelser som kan knytas till ljusnivån kan handla om att rummet är såväl för mörkt som för ljust. Känslan av att det är för mörkt har både med välbefinnande och synprestation att göra. Man blir trött, känner obehag, ser inte det man vill se. Liknande effekter uppstår om rummet upplevs för ljust. Bländning och blänk inverkar ofta i detta sammanhang. Dessa faktorer är som regel svårare att bemästra ju mera ljusstrålning man för in i ett rum. Men även utan dessa störningar kan ljusnivån vara obehagligt hög.

Det finns såväl ekonomiska som praktiska skäl att begränsa ljusflödet i ett rum. Adaptationen gör också ökningar av belysningsstyrkan i ett rum allt mindre märkbara ju högre utgångsläget är. Man bör därför inte överdriva betydelsen av belysningsstyrkan på bekostnad av övriga kvalitetsfaktorer i ljusupplevelsen.

Det finns inget direkt samband mellan upplevd ljusnivån och fysikalisk strålningsintensitet. Ett rum kan uppfattas för mörkt på grund av att rumsytorna har låg reflektans. En ökning av belysningsstyrkan för att ge ljusare rumsintryck ger då ringa effekt. Istället bör rumsytornas reflektans ökas.

Monoton ljusfördelning kan också bidra till känslan av att ljusnivån är för låg. Detta även om den är tillräcklig för synarbetet och detaljseendet. Saknas varierade luminanser i synfältet ser rummet lätt jämngrått ut. Om belysningen istället är varierad, uppfattar man på ett annat sätt ljusets närvaro i rummet. Detta kan förstärka intrycket av ljusnivån, även om ljusflödet är oförändrat.

Ljusfördelning Denna egenskap karakteriseras av hur vi uppfattar att ljuset fördelar sig i ett rum, var det är ljusare, var det är mörkare. En yta kan uppfattas ljusare än omkringliggande ytor utan att fördenskull vara mer belyst.

• a: Ljusfördelningen avser vår upplevelse av ljus sådant det beskrives av rummet, varifrån det kommer och dess rumsliga fördelning.

• v: Ljusfördelningen representerar ett mycket stort variationsområde, från det fullständigt monotona ljuset till det mycket dramatiska i t ex en ensam intensiv strålkastare i ett totalt mörker. Synsinnet är synnerligen känsligt för de skillnader i ljushet som finns i synfältet. Det medför att redan små förändringar av ljusfördelningen kan uppfattas. Ljusfördelningen ger därför rika möjligheter att gestalta ett rum.

– sambandsfaktorer ljusfördelning • ljuskällors placering och utformning

• rumsytornas reflektans

Ljusfördelningen påverkas av fönsters och armaturers utformning och placering i förhållande till reflektans och läge av rummets golv, väggar, tak och andra ytor som återkastar ljuset. Således är alla ytor som på

något sätt påverkar ljusstrålningen genom reflexion, transmission, absorbtion eller brytning också medel för att påverka ljusfördelningen i rummet eller arbetsplatsen. Av särskild vikt är den ljusbehandling som sker direkt vid ljuskällan, d v s hur fönstret eller armaturen behandlar ljusstrålningen innan den går vidare i rummet.

Positiva effekter Ljusfördelningen i ett rum betyder mycket för rummets karaktär, och är ett påtagligt medel för gestaltningen av ett rum. Ljusfördelningen kan varieras i stor utsträckning, och redan relativt små förändringar av denna egenskap får betydelse för rummets totala karaktär. Olika principer för ljusfördelning i ett rum kan var och en knytas till sin speciella grundkaraktär.Även om dessa är påtagliga i synupplevelsen, är det inte alldeles lätt att beskriva dem i ord eller bild. Som nämnts tidigare är det bara genom egna iakttagelser och erfarenheter som man kan få kunskaper om belysningens möjligheter att gestalta ett rum. Det gäller i allra högsta grad om ljusfördelningen. Frågan om vilken ljusfördelning som är önskvärd hänger i hög grad ihop med det sammanhang som belysningen förekommer i. Vad som är otillfredställande i ett fall, kan vara bra i ett annat. Ljusfördelningen måste stämma med rummets utformning och den verksamhet som bedrives där. Det förutsätter att den som planerar har god förmåga till inlevelse i önskad rumskaraktär.

Negativa effekter Obehag som härleds till ljusfördelningen kan förklaras av såväl för stor som för liten ljushetsvaria-tion. Lämpligt variationsområde bestäms av synsinnets gränser för vad som uppfattas behagligt. Alltför stora ljushetsskillnader gör det svårt att uppfatta en obelyst del av rummet i förhållande till en belyst. Dessa skillnader kan också ge viss grad av bländning. En alltför ojämnt belyst arbetsyta är också en vanlig anledning till obehag. Det alldeles jämnt fördelade ljuset i ett rum å andra sidan ger lätt en monoton och trist karaktär, i synnerhet om även väggarna saknar ljushetsskillnader. En icke önskad monotoni kan dock enkelt undvikas. Synsinnets känslighet för ljushetsskillnader gör att relativt måttiga ljusvariationer kan bryta det monotona intrycket. Redan en belyst intressepunkt i ett för övrigt jämnbelyst rum kan vara tillräckligt för att förbättra ett annars trist rumsintryck.

Skuggor Skuggor har många, ofta komplexa skepnader, bestämda av aktuell belysningsstuation. Mest uppenbara uppträdandeformer är egenskuggan på ett belyst föremål, och slagskuggan av ett föremål beläget mellan

ljuskällan och den belysta ytan. Man kan vanligen också iaktta olika grader av ljushet inne i en skugga. Dess mörkaste del brukar kallas kärnskugga. Utanför denna finns olika former av halvskugga. I huvudsak fyra skuggtyper kan karakteriseras i ett rum:

• den stora rumsskuggan som tecknas på rummets begränsningsytor, en följd av hur ljusstrålningen fördelas av fönster eller armaturer

• den stora föremålsskuggan av större inredningsföremål, skåp, bord, stolar etc

• den lilla föremålsskuggan t ex av en hand, bok etc

• detaljskuggan t ex av en pennspets eller i en ytas textur.

• a: De mindre skuggtyperna är vanligen lätta att särskilja. Den stora rumsskuggan flyter ofta samman med rummets ljusfördelning. Rumsskuggan är dock bara en av de faktorer som betingar ljusfördelningen.

• v: Oberoende av storlek karakteriseras en skugga av dels skillnaden i ljushet mellan skuggan och intilliggande belyst yta, dels av skuggans kontur som kan variera mellan skarp och diffus. Även kärnskugga och halvskugga karakteriseras av dessa faktorer.

– sambandsfaktorer skuggor

• ljuskällans lysande area och avstånd (rymdvinkel i förhållande till skuggivande föremål)

• rummets ljusnivå

• ljusstrålningens spektralfördelning

En skuggas läge bestäms av det skuggivande föremålets läge i förhållande till ljuskällan. Dess ljushet bestäms av ljusstrålning som faller på skuggan från annat håll än direkt från den skuggivande ljuskällan. Ju mer ljus som träffar skuggan, desto ljusare blir den, för att till slut inte längre uppfattas. Dess kontur/er bestäms av ljuskällans lysande area i förhållande till föremålets storlek, och av avståndet ljuskälla - föremål. En naken klar glödlampa t ex ger skarpa skuggor, därför att dess lysande area är liten. En matterad kolv får skuggorna att bli mindre skarpa. Har ljuskällan stor utbredning i förhållande till föremålet blir skuggan uppdelad i kärnskugga och halvskugga.

Om den skuggivande ljusstrålningen har en annan spektral sammansättning än den ljusstrålning som från annat håll faller i på skuggan, uppstår mer eller mindre påtagliga färgskillnader mellan skuggan och dess omgivning. Skuggan upplevs ha en färg.

Positiva effekter Bedömning av skuggförhållanden i ett rum gäller i första hand formbeskrivande egenskaper. Skuggan kan framhäva eller förvanska den upplevda formen hos ett föremål eller ett rum. Bedömningen avser hur väl skuggorna bidrar till att beskriva det man ser. Vår tolkning av formvärlden har sin utvecklingshistoriska grund i det naturliga ljusets belysningsförhållanden. Dagsljusets riktningsvariationer, från det helt diffuserade ljuset en jämnmulen dag till det starkt riktade solljuset, ger skuggor av mycket olika karaktär som alla uppfattas naturligai sitt sammanhang. De beskriver också formen på föremål och rum på ett sätt som vi är vana vid. Det betyder inte att ett föremål i naturlig belysning alltid framträder på sitt tydligaste sätt. Men det naturliga ljuset ger sällan en skuggsituation som förvanskar formupplevelsen. Studier har gjorts av vilken skuggivning som bäst beskriver ett ansikte. Det förvånar knappast att riktat ljus snett framifrån och snett uppifrån i kombination med en diffuserad belysning anses ge det bästa resultatet. Riktat ljus snett nedifrån eller uppifrån ger ansiktet förvrängda uttryck.

Ju otydligare skuggorna är, desto mindre stöd ger de synsinnet för dess uttolkning av vad ögonen ser. För behagligt seende är nyanserad skuggbildning en förutsättning. I praktiken innebär detta att armaturerna väljs så att deras lysande ytor avvägs väl i förhållande till armaturplacering och belysningsfunktion. Uttolkningen av skuggsituationen i ett rum är entydig, endast om dess belysning åstadkommes med en enda ljuskälla. Med flera armaturer kommer skuggförhållandena att variera på olika platser i rummet. Detta kan berika den visuella upplevelsen, men kan också bidra till att ett rum är svår-tolkat visuellt.

Negativa effekter Skuggor kan vara direkt besvärande för seendet. Det är inte ovanligt att det man vill se ligger i skugga, därför att armaturen har olämplig placering. Kan inte armaturen eller synobjektet flyttas, bör detta belysas med särskild armatur. Mörka skuggor ger stora kontraster som ofta är tröttande för seendet, i synnerhet om deras konturer är skarpa. Ljusa, diffust avgränsade skuggor ger väsentligt bättre komfort.

Reflexer

Reflexer kan uppträda på alla ytor som inte är fullständigt matta, och vara mer eller mindre påtagliga. Reflexerna är beroende av betraktningsriktningen. De uppträder därför olika, sedda från skilda platser i ett rum. När man rör sig förändrar sig reflexerna och ger intryck av något närmast levande. Reflexerna är ofta orsak till synförsvårande störningar för detaljseendet genom att försämra kontrastförhållanden, t ex i ett synobjekt.

• a: Med reflexer avses ytspeglingar, ofta benämnda blänk, glans etc, av ljuskällor eller andra ljusa ytor. Reflexer ger ibland upphov till bländning. Dessa begrepp har båda sin specifika innebörd och måste noga särskiljas. Reflexer ger långtifrån alltid bländning, och bländning uppträder på en rad andra sätt.

• v: Reflexernas värld är synnerligen rik, med variationer i utbredning, intensitet och färg. Vår förmåga att hämta information i de reflexer vi ser är synnerligen väl utvecklad. Det är framförallt ett brett omfång av materialegenskaper som reflexerna berättar om i en rad karakteriserande lägen mellan helt matt och spegelblankt. Samtidigt ger reflexerna påtaglig information om egenskaper som knyts till ljusets karaktär.

– sambandsfaktorer reflexer

• ljuskällans lysande area

• dess läge i rummet, som bestämmer avstånd och strålningsriktning i förhållande till reflekterande yta

• den reflekterande ytans glans och reflektans

• ögats position

Reflexerna utgöres av speglingar, bestämda av optikens lagar om spegelbilder. Reflexernas läge bestäms av ögats position i förhållande till såväl den yta som ger reflexer som till den ljuskälla (yta) som speglas. Om någon av dessa tre faktorer förändras påverkas också reflexens läge. Reflexernas karaktär bestäms dels av den yta där reflexerna uppstår, dels av ljushet och utbredning av den ljuskälla (yta) som speglas. Den reflekterande ytans glans avgör reflexernas skärpa, och dess reflektans inverkar på hur tydligt reflexerna uppfattas. Ju mattare yta, desto diffusare konturer får reflexerna, för att i den matta ytan helt upplösas. Ju ljusare ytan är, desto mindre blir kontrasten mellan reflexen och ytan, varvid reflexens påtaglighet minskar.

Reflexens utbredning hänger samman med den reflekterade ytans optiska egenskaper, area hos ljuskällan samt dennas avstånd från ytan. Reflexens intensitet påverkas av ljuskällans luminans i riktning mot reflexen. Positiva effekter Reflexer ger liv till vad vi ser. Ord som skimmer, glitter etc beskriver ofta starkt positiva upplevelser, där reflexer av skiftande slag finns närvarande. Att ta vara på reflexernas möjligheter är därför att berika synupplevelsen. Medel för detta är dels glansegenskaper hos rumsytor och inredning, dels reflexgivande egenskaper hos fönster och armaturer. Elljuskällorna erbjuder härvid ett rikare register än dagsljuset, alltifrån intensivt lysande, närmast punktformiga glödtrådar till de stora, diffust lysande ytor som t ex indirekt belysta tak ger. De senare kan få även blanka föremål att se matta ut, då reflexionen får karaktären av en grå slöja över föremålet. Speglas istället t ex nakna glödlampor uppstår den gnistrande effekt som förknippas med den blanka ytans karaktär, i synnerhet om klara glödlampor användes. Helt matta ytor spelar ej med ljuset på detta sätt. De kan lätt framstå som livlösa. Det hindrar inte att just den helt matta ytan i rätt sammanhang kan ha stora skönhetsvärden, t ex en vitkalkad muryta. Just frånvaron av reflexer ger ett starkt uttryck till ytan, vars textur härvid beskrives av skuggan ensam. Den alldeles texturlösa, helt släta, matta ytan kan däremot uppfattas som immateriell, när varken skuggor eller reflexer berättar om dess egenskaper

Negativa effekter Synförsvårande blänk, som reflexerna vanligen kallas när de stör seendet, är en av de vanligaste orsakerna till synbesvär i arbetet. Vid en arbetsplats måste blänk så långt möjligt undvikas i de synriktningar som bestäms av arbetet. I första hand gäller det att undvika att reflexer uppstår i själva synuppgifterna. Blänket försämrar kontrasterna, så att man inte förmår eller har svårt att urskilja det man måste se. Reflexerna ger också ljusfläckar som i olika grad verkar störande på seendet. De kan vara påtagligt bländande, men även utan att vara särskilt intensiva kan de dra blicken till sig alldeles i onödan. Blanka föremål bör därför undvikas inom arbetsområdet. Att ”städa” detta från onödiga reflexer bidrar till en behagligare synsituation. Grundregeln för att undvika blänk är att ljusstrålningen har rätt riktning i förhållande till synuppgifterna. Det är lägena på arbetsmaterialets reflekterande ytor som avgör vilken ljusriktning som är lämplig. ”Ljus sett bakifrån” är ingen allmängiltig regel utan gäller för läs- och skrivarbete vid ett vanligt skrivbord, där arbetsmaterialet ligger i ett horisontalplan. Armaturen inverkar på reflexerna inte bara genom sitt läge, utan också genom utformningen av de lysande ytor i armaturen som speglas i

reflexerna. Observera att bländskydd av rastertyp, som är öppna nedåt, inte hindrar att det uppstår blänk under lampan. Denna typ av bländskydd skärmar endast det ljus som annars skulle gå direkt mot ögonen. För att ta bort eller minska inverkan av blänk är det ljusstrålning i riktning mot den reflekterande ytan som måste åtgärdas. Orsakas blänket av en oavskärmad ljuskälla, kan det ofta dämpas genom diffusion, t ex med en opalskiva som fördelar ljusstrålningen på en större yta och därigenom får lägre luminans än ljuskällan direkt. En sådan diffuserande skiva bör ha så stor transmission som möjligt utan att diffusionseffekten går förlorad.

Bländning Bländningsobehag är en skyddsreaktion som signalerar att påfrestningen på synsinnet är större än önskvärt. Orsaken är alltid olämpliga ljushetskontraster. Bländning uppträder olika påtagligt i såväl dagsljus som elbelysning, mest uppenbart från fönster och otillräckligt avskärmade ljuskällor. Starkt belysta ytor kan likaså bli för ljusa för att vara behagliga i sitt sammanhang.

• a: Bländning avser alla situationer där kontrasten i någon del av synfältet är större än vad ögat förmår att daptera till.

• v: Bländningen kan variera från nätt och jämnt märkbar till outhärdlig, och kan förorsakas av alltifrån mycket små lysande punkter till ytor med stor utbredning i synfältet. I extrema fall kan synfältet som helhet också vara för ljust, t ex på en solig snövidd, där gränsen för ögats maximala förmåga till adaptation överskrides.

– sambandsfaktorer bländning

• den bländande ytans utbredning (synvinkel)

• dess läge i synfältet

• omgivningens luminans

• adaptationsluminans

• gräns mellan bländande yta och dess omgivning

Starkast bländningsirritation ger en yta om dess avgränsning mot omgivningen är skarp. En viss ljushetsskillnad upplevs därvid obehagligare än om det finns en mjuk övergång genom en gradient mellan de olika ljusa ytorna. Även en stegvis övergång mellan de olika ytornas ljushet kan verk-samt bidra till ökad synkomfort.

Man skiljer mellan obehagsbländning (discomfort glare), och synförsvårande bländning (disability glare). Den senare uppträder när ögat adapteras till en större ljushet än synobjektets,t ex vid en skrivmaskinsplats vänd mot ett fönster. Ögat adapteras därvid till fönsterljuset, varvid synobjektets uppfattbarhet försämras. Den synförsvårande bländningen behöver inte direkt uppfattas som obehaglig, men är i längden starkt tröttande. Båda bländningsformerna ska alltid undvikas. De uppmärksammas genom analys av synfältets kontrastförhållanden.

Positiva effekter Att medvetet framkalla upplevelser av viss bländning kan i rätt sammanhang ge positiva kvaliteter. Bländning kan ge en i det närmaste fysiskt för-nimbar upplevelse av ljuset. Det kan t o m göra ont

I ögonen, men ändå ge en positiv känsla för ett ögonblick. Solglitter på vatten kan vara ett exempel. I längden är det dock synnerligen ansträngande och tröttsamt, och gör solglasögon nödvändiga. Kristallkronan med levande ljus är exempel på ringa grad av bländning av ett helt annat slag. Dess små intensiva ljuspunkter med inslag av spektralfärger blir levande genom ljuslågornas brytning i de rörliga prismorna. För denna ljuseffekt har engelskan ett särskilt ord ”sparkle”, som också används t ex om ”sparkling champagne”. Att uppnå effekter av ”sparkle” kräver att man är mycket lätt på handen. Nakna klara glödlampor måste som regel dämpas genom strömreglering, för att inte ge irriterande effekter. Den ringa, men i rätt sammanhang starkt karaktärsskapande bländningseffekten, kräver lätt hand och utprovning med stor omsorg.

Negativa effekter Det är vanligt med störande effekter av bländning såväl från fönster som från armaturer, men också i andra sammanhang där kontrasterna blir för stora, mellan ytor som är belysta olika mycket, bländande reflexer etc. Grundregeln för att eliminera bländning, är att utjämna eller minska de kontraster som ger upphov till den störande effekten. Detta kan åstadkommas genom i huvudsak tre åtgärder:

– Den bländande ytan skärmas av i aktuella blickriktningar. Vid fönster används tex markiser, persienner, gardiner etc. Det är inte bara direkt sol som behöver skärmas. Även synlig del av himlen kan föranleda bländningsbesvär. Avskärmningen måste också utformas så att nödvändig kontrastutjämning verkligen erhålls. En solbelyst vit gardin t ex kan beroende på materialegenskaperna, bli mer bländande än fönstret utan gardin.

En vanlig anledning till bländning är armaturer och bländskydd som ger otillräcklig avskärmning av ljuskällan. Att uppnå bländfri belysning kräver att armaturvalet görs med stor omsorg, med hänsyn tagen till armaturernas placering i rummet och aktuella blickriktningar.

–Kontrasten minskas genom att den bländande ytans omgivning görs ljusare.

Väggytor med hög reflektans kring ett fönster minskar risken för bländning. För att få ytterligare kontrastutjämning kan det ibland vara motiverat att belysa väggen runt fönstret. En ljusare bakgrund kan på samma sätt minska bländningseffekten från en armatur med hög synlig luminans.

– Bländningseffekten minskas genom en graderad övergång mellan bländande yta och omgivning.

Graderade övergångar mellan glas, fönsterbåge, karm, nisch och vägg bidrar till att förmedla dagsljuset och göra ett fönster behagligt. Även armaturer utformas med fördel så att kontrastutjämning erhålles genom ljushetsgradienter.

Ljusfärg Denna egenskap uppfattas tydligast om olika ljusfärg samtidigt finns i synfältet, som t ex när man utifrån i skymning ser ett fönster till ett rum belyst med glödljus. Detta framträder då gulaktigt med en dragning åt rött. Inne i rummet uppfattas ljuset i det närmaste neutralt med en varm ton. Skymningsljuset ute sett genom fönstret däremot får en blåaktig ton.

Belysning från vanliga ljuskällor, liksom från dagsljuset, uppfattas vanligen ofärgat, men ändå med en dragning åt varmt eller kallt, något man känner mera än egentligen ser. När man vistas i ett rum anpassas synsinnet i viss grad även till den rådande belysningens ljusfärg. Det innebär dock inte att denna efter en stunds adaptation alltid skulle uppfattas vara neutral. När man rör sig mellan rum med olika ljusfärg förstärks olikheterna på samma sätt som uppfattningen av ljusnivån.

• a: Ljusfärgen avser den färgton som kan uppfattas hos ljuset självt i rummet. Det är härvid inte frågan om ljuskällans färg, som mer eller mindre kan avvika från den ljusfärg som finns i rummet. Inte heller kan denna egenskap direkt härledas ur de färger som uppfattas på ytor och föremål. Ljusfärgen är istället resultatet av en samverkan mellan rummets färger och dess belysning.

• v: Vanliga ljuskällor uppvisar avsevärda olikheter i strålningens sammansättning, och ger mycket olika inverkan på upplevd ljusfärg i ett rum. De vanligaste begreppen för att beskriva upplevd färgton i rummet

är varmt – neutralt – kallt. Ljusfärg kan också beskrivas i färgtermer, i synnerhet när den är mera påtaglig. Den kan variera över hela spektrum om ljuset färgas med t ex filter eller färgade reflektorer.

– sambandsfaktorer ljusfärg

• ljusets färgtemperatur

• ljusnivå

• ljusfördelning

• bländning

I praktiken är vanligen ljusfärg den mest svårbemästrade ljusegenskapen. Hur dess många faktorer samverkar är långtifrån helt klarlagt. Vad som är behaglig ljusfärgsupplelse är därtill i hög grad subjektivt. Det är en utbredd missuppfattning att ljusfärg direkt bestäms av ljuskällans färgtemperatur. Hur en viss ljuskällans färgtemperatur påverkar upplevelsen av ljusfärg i ett rum, har också påtagligt att göra med av övriga sambandsfaktorers inverkan. Mellan färgtemperatur hos ljuskällan och medel-belysningsstyrkan i ett rum gäller t ex att ju högre färgtemperatur ljuskällan har, desto högre belysningsstyrka behövs för att rummets belysning ska uppfattas ha neutral ljusfärg, dvs varken direkt varm eller kall. Ju jämnare ljuset fördelas, desto större är risken för att ljusfärgen uppfattas grådaskig. En ensam glödlampsarmatur mitt i taket, ger sällan varm ljusfärg trots glödlampans låga färgtem-peratur. Är glödlampan därtill oavskärmad bidrar även bländningen att ge belysningen dess otrivsamma karaktär. Bländfritt ljus som är riktat så att ljusfördelningen blir varierad ger os vikligt en bättre grund för en varm ljusatmosfär.

Inverkan av färger på rumsytor och inredning är vanligtvis underordnad övriga faktorer. Rumsytor inom det röda och gula området ger ingen garanti för en varm rumsatmosfär, lika litet som blå eller gröna färger behöver ge kylig rumsatmosfär.

Positiva effekter Upplevelsen av ljusfärg handlar mer om en känslostämning än en direkt färgupplevelse. Dagsljusets färgskiftningar bidrar med stämningsvärden i rikt mått. Vanligt fönsterglas låter dessa komma till sin rätt. I belagda fönsterglas färgas dagsljuset mer eller mindre påtagligt, beroende på filtertypens kemiska sammansättning.

I takt med att ljuskälletekniken utvecklas, skapas allt bättre möjligheter att även vid elbelysning ta vara på ljusfärgens stämningsvärden.Ljusfärgens starka känsloladdningar har i många sammanhang en mycket medveten tillämpning. Främst sker detta naturligtvis på teatern. Det färgade ljuset som ett osvikligt stämningsskapande medel har ett påtagligt uttryck i de hundratals olikfärgade filter som finns att köpa i handeln. De flesta av dessa är mycket svagt tonade. Kraftiga färger ger lätt banala effekter. Det mera naturliga stämningsljuset åstadkommes med mycket små avvikelser från det ofärgade ljuset, ofta med oliktonat ljus i samverkan. Synsinnet är utomordentligt känsligt för dessa färgskillnader och de känslostämningar de bidrar till.

Negativa effekter Ljusfärgens negativa effekter ligger främst i att den osvikligt förvanskar en miljö, mer påtagligt ju mindre väl avvägd den är för sitt sammanhang. Vardagsbegrepp som karakteriserar negativa upplevelser av ljusfärg är t ex kallt, trist, glåmigt, fult. Även om dessa känsloladdade intryck kan ha många orsaker är den upplevda ljusfärgen otvivelaktigt en av dem. Att undvika negativa upplevelser av ljusfärg kräver en medveten samordning av ovan nämnda faktorer, i första hand ljuskällans färgtemperatur och rummets ljusnivå och ljusfördelning.

Ytfärg Att uppleva färg är lika självklart som att se. Vårt färgminne är påtagligt, vi bär på erfarenheter av hur färger i kända sammanhang brukar se ut. Vår naturliga referens för färgvärlden är detvi ser i dagsljuset, med alla dess skiftningar. Även i elbelysning kan färger se naturliga ut. Inte sällan uppträder de dock mer eller mindre förvanskade. Även detta har vi blivit vana vid. Den psykologiska verkan av sådana förvanskningar är studerad endast i ringa omfattning. a: Denna egenskap avser färger sådana de ser ut på ytor och föremål. Den färgton som kan upplevas förknippad med ljuset i rummet bedöms separat som egenskapen ljusfärg. Att skilja på dessa bägge egenskaper kräver viss träning. Åtskillnaden är nödvändig därför att något direkt samband mellan dem inte föreligger. v: I rum uppträder vanligtvis ett stort antal färger tillsammans, vilket gör att inte bara kulörtonen hos en enskild färg utan också färgernas inbördes balans påverkas, när ljusets färggivande egenskaper förändras. Det samma gäller i ett olikfärgat mönster, t ex en tapet, ett tyg eller en tavla, vars helhetsverkan förutsätter att balansen mellan de ingående färgerna är oförvanskad.

Utöver kulörton och nyans kan en ytfärg ha även andra, mer svårbeskrivna karaktärsegenskaper som t ex sammanhänger med

måleriteknik och ytans textur, som även inverkar på färgens karaktärsförändringar i olika belysning.

– sambandsfaktorer ljusfärg

• färgens spektrala reflexionsegenskaper

• ljusets spektrala sammansättning

• samverkan mellan olikfärgade ytor

Färgupplevelserna påverkas av färgernas spektrala reflektans och spektral sammansättning och intensitet hos det ljus som belyser färgerna. I ett rum kommer även ljusets fördelning att inverka på färgupplevelserna. Synsinnets förmåga att särskilja näraliggande nyanser t ex vid bedömning av färgprover, förbättras när ljusintensiteten ökar. Det innebär dock inte att färgupplevelsen i vidare mening skulle förstärkas genom ökad ljusnivå. Tvärtom kan färgkaraktären i ett rum avsevärt försvagas av en för hög ljusnivå. Detsamma kan gälla om rummet blir för mörkt. Ljusnivån i ett rum får därigenom avsevärd betydelse för dess upplevda färgkaraktär. Näthinnans spektrala känslighet bestäms av spektral sammansättning för all ljusstrålning som adapterar näthinnan. Att bedöma färgprover i ljusboxar kan därför vara vilseledande, om man står utanför med ögonen adapterade till en blandning av rummets och provboxens ljusstrålning. För en tillförlitlig bedömning av graden av färgförvanskning i en viss belysning, måste synsinnet vara helt adapterat till denna. Positiva effekter Som regel är minsta möjliga färgförvanskning önskvärd, för att färgupplevelserna ska bli så naturliga som möjligt. Detta kan uppnås med högklassiga ljuskällor, vanligtvis till priset av lägre ljusutbyte. Färgupplevelserna kan också berikas genom förändring av ljusstrålningens spektrum med användning av färgfilter, färgade reflektorer eller speciella ljuskällor.

Negativa effekter Att en förvanskad färgvärld vanligtvis har allmänt negativa effekter på miljöupplevelsen kan nog de flesta hålla med om. Som nämnts saknas dock mer specifika kunskaper om hur dessa inverkar på välbefinnandet. Frågan om vad som skall betraktas som ”rent” ljus är därför svårare att besvara än vad som kan anses som rent vatten eller ren luft. Krav på god färggivning innebär som regel att ljuskällor med lägre ljusutbyte måste användas. Om en bättre färggivning kan motivera en lägre belysningsstyrka behöver inte ljusekonomin påverkas. Bättre

färggivningsegenskaper kan givetvis också vara ett rimligt skäl till högre kostnader för belysningen. Ännu en gång: Om man vill förstå seendets villkor och de krav dessa ställer på belysningen är det nödvändigt att noga skilja ”ljus” i fysikalisk mening av emstrålning 380-780 nm från ”ljus” i seendets mening.

Løsninger for offentlige rom og utendørssituasjonerAvprofessor Sigmund Asmervik,UMB Kvalitet og kreativitet i offentlige rom når det gjelder universelle løsninger finnes ikke, i hvert fall ikke når vi snakker om prosjektering for forsynshemmede. Etter at vi nå over ti år stadig er blitt fortalt at den universelle løsningen finnes når det gjelder utforming av de fysiske omgivelser, så er vi etter hvert blitt brutalt klar over at det ofte ikke finnes noen universell løsninger. Det er i alle fall tilfelle når vi skal prosjektere for blinde og svaksynte. Det er ikke slik at jo mer lys, jo flere lux, desto bedre. Nei, personer med albinisme, vil slett ikke ha mer lys. Her er situasjonen på en måte motsatt. Det blir lett for mye lys. Og en rekke øyensykdommer gjør at en blir svært ømfintlig for mye lys i form av blending. Svært mye av den oppmerksomhet temaet tilgjengelighet og universell utforming har fått de siste par tiårene har i stor grad handlet om ”wayfinding”, om å komme fram i en eller annen betydning. Det kan handle om å overvinne vertikale høyder både inne og ute, om å komme seg av og på bussen eller kunne kjøpe billetter på en automat. Personer med nedsatt funksjonsevne blir lett oppfattet som en slags roboter med spesifikke mål og ferdigheter. Det er et faktum at også disse personer opplever omgivelsene gjennom en rekke sanser utenom synet. Hørsel, lukt og berøring gir viktige impulser i tillegg til det å finne fram til et bestemt mål. For meg handler det å prosjektere for blinde og svaksynte om tre forhold:

• Oppleve

• Likeverd

• Kvalitet

Likeverds- og rettighetsdiskusjonen er selvfølgelig viktig og spiller en svært så sentral rolle som premiss for flere lover som nå er vedtatt og gjort gjeldende i 2009. Det gjelder i første rekke Diskriminerings- og tilgjengelighetsloven, som gjelder fra 1. januar 2009, og den nye Plan- og bygningsloven hvor plandelen er gjort gjeldende fra 1. juli 2009. Tilrettelegging og utforming av de fysiske omgivelser handler også i stor grad om kvalitet både når det gjelder prosess og det ferdige produkt, men denne teksten handler i første rekke om opplevelsen, sansenes landskap.

En naturopplevelse P1 i NRK arrangerte høsten 2005 en konkurranse om ”årets naturopplevelse”. Vinneren Linn Langengs bidrag ble lest opp i radioen 18. desember i programmet Ut i naturens verden, og gir på en utmerket måte uttrykk for den rikdommen som ligger i opplevelsen av landskap gjennom å se, høre, lukte og å ta på. Fortellingen er gjengitt nedenfor.

” Jeg er kanskje verdens heldigste jente, med den morfaren jeg har. Han går under kallenavnet tarzan og når jeg ser tilbake på barndomstiden min er det ingen som har gitt meg så mye glede som det han har.

Klokken var passert 24.00 på sommerkvelden, det var varmt og sjøen på Sørbeistad lå stille og rolig. Den gode duften av tang og salt sjø lå tungt i luften, og måseskrikene hang som kjærlighet i luften.

Jeg var kansje ikke mer en 12 år og skulle absolutt ikke til sengs.

Jeg skulle ikke legge meg som den stae lille, litt bortskjemte jenta jeg var, så morfar bestemte seg for å ta med meg ut på en båttur.

Det var høy flo, så det bød ikke på noen problemer.

Jeg husker hvor rolig vannet lå der vi rodde ut mellom Hoøya og Kalvøya.

Det var helt vindstille. Den varme luften var som silke i mot huden og for meg var dette paradis. Når vi kom ut, forbi øyene der jeg visste at føttene mine ikke kunne nå den leirete bunnen lenger, hysjet morfar på meg og pekte.

Jeg snudde meg, men skjønte ikke hva han pekte på.

Så etter hvert så jeg noen krusninger i vannet, hva kan dette være tenkte jeg. Så så jeg noe som kom opp og brøt den stille vannflaten ved siden av båten og forsvant igjen.

I lett panikk klarte jeg å manøvrere meg bort til morfars trygge fang.

Hva er det, stotret jeg frem.

Morfar kunne fortelle at det var niser, og niser det var nesten det samme som delfiner.

Og så opphengt som jeg var i delfiner, var dette stort. Jeg hvinte i fryd hver gang jeg så krusninger på vannflaten og rakte meg ut så langt jeg kunne over reka for å ta på de.

Så uten forvarsel kom det opp en, helt på siden av båten , først holdt jeg på å falle ut, men tok igjen balansen og lot hånden min stryke ved den ganske så spesielle hudoverflaten. Det var som en verden av følelser, som passerte fingertuppene mine, det er noe jeg ikke til dags dato kan forklare. Det var som å røre den fineste silke, det var kalt, vått varmt. Det var en opplevelse så utenom det vanlige, så fantastisk og utrolig.

Så utmattet av begeistring, fryd og barnslig glede, vendte vi hjemover igjen. Jeg halvveis lå i båten, trakk in lukten tang, sjø og sommer, hørte måseskriker i det fjerne og morfars rolige harmoniske åretak.

Der sovnet jeg, i mitt eget lille paradis.”

Vi lever i en tid som i svært stor grad er basert på visuelle sanseopplevelser, i et øyets diktatur. Denne meget engasjerende fortellingen om de sanselige opplevelsene minner oss hvor viktige de andre sansene enn syn er for den samlede opplevelsen. Jeg har merket med kursive de ord og passasjer som referer til andre sanser enn synet. Hjerneforskere har lært oss at mer enn 11 millioner bits treffer sansene våre hvert eneste sekund. Øynene sender 10 millioner bits videre til hjernen hvert sekund. Huden sender en million, ørene og luktesansen 100.000 bits hver, og smaken 1.000 bits i sekundet. Sansenes båndbredde er formidabelt mye større en bevissthetens båndbredde. Størrelsene forholder seg til hverandre som 40 kroner til 11 millioner kroner! Bevissthet handler ikke om informasjon som er til stede, men om informasjon som er borte. Slik sett er det ikke merkelig at synsinntrykk dominerer, men kanskje nettopp derfor er det viktig også å ha oppmerksomhet på de andre sansene.

Syn er enkelt, men også meget komplisert Du skal ikke ha studert syn og persepsjon av de fysiske omgivelser for personer med nedsatt synsevne, før du skjønner at tilrettelegging med hensyn til syn er meget komplisert. For meg fines det likevel noen hovedregler som er rimelig lettfattelige. Det handler i bunn og grunn om tre hovedprinsipp:

Det må ikke stå noe i veien, au da! Vi må hindre at folk går ”utfor stupet”, det var dumt! Det kreves informasjon for å ta seg over åpne rom og plasser. At det står reklameskilt, bord og stoler på fortau, at det stikker ulike objekter ut fra en vegg eller sykler parkert på tvers av en passasje, er det ingen som synes noe særlig om. For blinde og svaksynte kan det være direkte farlig. Å varsle fare er viktig i det offentlige rom enten det gjelder togperronger eller toppen av en trapp. I California er det krav om at ved varsling av fotgjengerovergang i et gatekryss skal det være merket både visuelt, audielt og taktilt merking. Jeg er prinsipielt imot ledelinjer, - som ikke fungerer. I beste fall skaper de forvirring, og i verste fall kan de være svært farlige. På søndagsskolen lærte vi: Min båt er så liten og havet så stort, men Jesus har grepet min hånd. Når han styrer båten, så går det så bra på veien til himmelens land. Men det er ikke så lett i en vanlig norsk hverdag. Det er opplagt behov for å kunne gi informasjon om hvordan man kan orientere seg over åpne plasser og rom, men dette kan gjøres med andre sanseinntrykk enn syn, f.eks. gjennom hørsel eller følesansen.

Ulykker og uhell på grunn av feil eller uheldig fysisk utforming koster samfunnet store pengebeløp. På oppdrag fra Norges Blindeforbund gjennomførte Synovate en undersøkelse i 2008. Konklusjonene var for mang oppsiktsvekkende. Undersøkelsen konkluderte bl.a med at det årlig er 1,2 millioner uhell eller farlige situasjoner som er relatert til det bygde miljø, bl.a. med 40.000 bruddskader, 160.000 skader eller farlige situasjoner knyttet til umerkede glassflater og hele 685.000 uhell eller farlige situasjoner relatert til trapper. Hver tredje person med lårhalsbrudd dør som en konsekvens av skadene, og en tredjedel får varig funksjonshemning. 45 personer dør årlig grunnet fall i trapp.

7prinsipper Jeg vil gjerne introdusere sju prinsipper som kan være viktig å ha med seg som grunnlag når man prosjekterer med tanke på personer med nedsatt synsevne:

• Å se med ører, nese og hender

• Kroppen husker steg for steg

• Vi ser med det synet vi har

• 90 graders gatenett. Ja takk!

• Å gå rett fram samme hva man støter på

• Ledelinjer som ikke leder er ikke ledelinjer

• Led meg ikke ut i fare, ett trinn er ett for mye!

Å se med ører, nese og hender Vi utforsker gjennom våre sanser, fjern og nærsanser, syn og hørsel og lukt og det å ta på. Det er interessert i å observere hvordan barn skaffer seg kunnskap gjennom å bruke alle sanser, bl.a det å ta ting i munnen.

Figur 1. Et barn opplever lammets ullkledde kropp ved å se, lukte og ikke minst å ta på.

Kroppen husker steg for steg

Figur 2. Fotgjengerovergang på La Rambla i Barcelona

Vi har lært at en nivåforskjell på 2 cm er liten nok til at personer i manuell rullestol kan passere, samtidig som det er stor nok nivåforskjell slik at blinde kan registrere det med sin mobilitetsstokk. I Barcelona, viden kjent for sin plan for tilgjengelighet, ser de bort fra dette prinsippet. I stedet baserer de på en konsekvent løsning i gatekryss over hele byen, med nedsenket fortausnivå utført med steinelement med 120 centimeters lengde, som utgjør to steg. Kroppen husker steg for steg.

Vi ser med det synet vi har

Figur 3. Synet avtar konsekvent med økende alder

Nedsatt synsevene gjelder alle! Med økende alder reduseres synsevnen dramatisk, og da spesielt fargesynet. Derfor skal vi ha stor omtanke når vi fargesetter våre byer og bygninger.

90 graders gatenett. Ja takk!

Figur 4. Et vinkelrett gate- og stinett letter orienteringsevnen. Her fra den store byutvidelsen, Eixamble, i Barcelona.

Den tradisjonelle kvartalsstrukturen vi finner i svært mange byer, letter orienteringsevnen ikke bare for personer med nedsatt synsevne, men også for folk flest.

Å gå rett fram samme hva man støter på Figur 5. Det byr på overraskelser når man brått møter uventede hindringer.

Snøfall og usystematisk brøyting gir ofte uoverstigelige barrierer. Graving i gater og på fortau uten omtenksom varsling kan gi alvorlige følger.

Ledelinjer som ikke leder er ikke ledelinje

Figur 6. Imperial College London, arkitekt Sir Norman Foster.

Som sagt ledelinjer som ikke fungerer, er meningsløst og kan være misvisende og direkte farlige. Her er det en kombinasjon av tre typer belegg, tre, metall og stein, som utmerket kunne vært brukt som ledelinjer også med akustisk effekt i tillegg til den visuelle.

Led meg ikke ut i fare, ett trinn er ett for mye! Figur 7. Et – og totrinns nivåforskjell i offentlige byrom må ikke forekomme!. Etterpå reparasjon med ”faretape” tar seg dårlig ut. Her fra plassen utenfor den Nordiske ambassaden i Berlin.

Dette er et prinsipp det burde vær lett å etterleve. Det du gjør på din egen eiendom både ute og inne er en sak, men i offentlige byrom bør ikke slike løsninger finnes.

Figur 8. Operataket i Bjørvika

Det må være noe fundamentalt feil når man i et særdeles prestisjetungt og prisbelastet byrom må designe skilt på flere språk, som er plassert på flere steder, som varsler fare og hvor du gjøres oppmerksom på at du ferdes på eget ansvar.

Funksjonshemmede som elitebrukere Den Nordamerikanske økonomen og byfilosofen Rickard Florida, opererer i sin bok fra 2002.

”Den kreative klassen” med tre T´er som han mener er forutsetninger for at den kreative klassen skal kunne utvikle og utøver sine potensialer:

• Teknologi

• Talent

• Toleranse

Florida er spesielt opptatt av sin ”toleranse-index” som viser en sterk korrelasjon mellom tilstedeværelse av innvandrere, kunstnere, homoseksuelle og bohemer på den ene siden og bærekraftig økonomisk vekst på den annen. Personer med nedsatt funksjonsevne kan på flere måter betraktes som del av nettopp denne kreative klassen. Synet på funksjonshemmede har gjennomgått mange faser fra noe uverdig og ufullkomment, til verdige individ som behøver offentlig støtte og omsorg og til den fasen hvor vi nå er med hovedfokus på likeverd og rettigheter. Den neste fasen er kanskje nettopp å se på denne gruppen av personer som innehavere av en enestående spesialkompetanse. Innenfor industridesign er begrepet elitebrukere allerede vel etablert.

Oppsummering og konklusjon Å prosjektere for personer med nedsatt syn er et komplisert kompetanseområde. Men det er også på en måte enkelt. Etter mitt syn handler det om: Tilgjengelighet

Opplevelse

Robusthet

Tilgjengelighet for at det ganske enkelt skal fungere for alle å bo, arbeide, bevege seg og rekreere. Opplevelsen handler for all del mer enn det man får gjennom synet, og løsninger skal være robuste i forhold til holdbarhet, sikkerhet, drift og vedlikehold, ulike moter og trender, for alle aldre og for både fysiske og psykiske evner.

Mer komplisert enn det, er det ikke.

Figur 1: Meg i aksjon. Jeg kan ikke se fargene, men jeg kan føle dem med hendene.

KunstogopplevelseAvbilledkunstner Magna Jenssen

Når det gjelder utsmykninger i det offentlige rom, er det meste utilgjengelig for gruppen blinde og svaksynte. Som regel står verkene for høyt til å kunne beføles eller de er også for store til å gi noe oversiktlig inntrykk. For svaksynte kan seavstanden være for stor, kontrastene for dårlige og belysningen lite hensiktsmessig ut fra hvilket synsproblem den enkelte har. Dette er en sammensatt problematikk, men kan kanskje løses relativt enkelt. Man kan tenke seg at et stort verk først og fremst blir gjort i et ”overkommelig” format. Deretter må taktile former for en som skal beføle det komme på plass. Så må farger og kontraster gis verket i større grad enn utgangspunktet, men uten å berøve kunstnerens intensjon. Siden det er så mange forskjellige krav til belysning, må en regulerbar belysningsmetode være tilgjengelig. Til tross for disse tilretteleggingene, vil en synshemmet sannsynligvis gå glipp av noe. For eksempel vil et verk som forminskes sterkt, miste detaljer. Dette kan utbedres med at man benytter lyd, f.eks ved et headset. Der vil fargene kunne beskrives for en blind og detaljer som er blitt borte eller sterkt forminsket, fanges opp med forklaring. Her vil man også gi det helhetsinntrykket en normalt seende person får ved å se kunstverket. Sannsynligvis vil blindeskrift i noen tilfeller gi nyttig informasjon. Men man skal være klar over at mange blinde kan ikke - og vil aldri kunne lese punktskrift. Sannsynligvis på grunn av svært lite av billedkunst som har vært tilgjengelig for sterkt svaksynte og blinde, har aldri en interesse fått mulighet til å bli utviklet. Fremdeles finnes det heller ikke noe tilrettelagt undervisning for denne gruppen. Det er et stort minus fordi det også har å gjøre med forståelsen av skjematisk og billedlige framstillinger i undervisningen i skolen for øvrig.

Som en digresjon kan jeg nevne at i år tilbrakte jeg en uke på Beitostølen Helsesportsenter for å male med svaksynte og blinde barn. Alderen var fordelt mellom 7 og 10 år. Jeg opplevde en upåklagelig interesse og maleglede. Det jeg mener med å fortelle dette, er at dersom billedkunst blir tilgjengelig og stimulert fra barnsben av, vil interessen for denne typen kunst øke.

Som motstykke til dette kan nevnes at på nyåret i år utlyste jeg og en seende et kurs i grafikk for synshemmede i Oslo fylkeslag. Her kunne deltakerne jobbe med taktile teknikker og således få et tilbud for mange som ønsker å skape noe. Interessen var så liten at det ble ikke avholdt noe kurs. Dette tilbudet var til voksne synshemmede. Dvs at mange av dem sannsynligvis ikke har fått kjennskap eller erfaring med å oppleve billedkunst som synshemmet. Utfordringen med universell utforming og billedkunst for synshemmede vil antakelig også i fremtiden skape et behov for et tilbud innen skolen. Ekstraundervisning må ikke gå på bekostning av tid som for øvrig er satt opp til formål innen kunst. Det som er nevnt ovenfor når det gjelder kunst er også veiviser for hvordan man kan forbedre tilgjengeligheten innendørs. Standardiserte løsninger må utvikles, slik at man ikke opplever usikkerhet med å møte forskjellige ”prøveløsninger” fra sted til sted. Noen vil kanskje hevde at lyd forsøpler på sin måte. Som motargument må det sies at også dyslektikere og eldre mennesker vil ha glede av en god lyd. Det er verdt å understreke at standarder er et vesentlig poeng for blinde og svaksynte. Man må slippe irritasjon og sløsing med tid fordi det blir valgt for mange forskjellige løsninger i tilrettelegging både når det gjelder kunst og det å finne fram innendørs i offentlige bygg. Jeg tenker også på muligheten av at offentlige bygg kan inneha utlånbar GPS som kan innstilles til ønsket sted av en resepsjonsbetjent. Under er vist et av mine malerier. Det spesielle ved denne hunden er at den alltid stirrer på deg, uansett hvilken vinkel du ser den fra.

Figur 2: Portrett av en hund

Norges Blindeforbund -Vi er der når synet svikter!

Norges Blindeforbund er landets eldste organisasjon av og for funksjonshemmede. Blindeforbundet har alltid vært sterkt medvirkende til at synshemmedes rettigheter og muligheter, både nasjonalt og internasjonalt, er blitt styrket. Rett til arbeid, skolebøker, et tilrettelagt transporttilbud og tilgjengelighet til informasjon og fysiske omgivelser er viktig krav. Blindeforbundet har en rekke servicetiltak for landets blinde og svaksynte. Førerhundopplæring, sommerleirer for barn og unge besøkstjeneste

(likmann), mestringsskurs for nye synshemmede, lydaviser og mange lokale aktiviteter er eksempler på dette. En annen viktig del av Blindeforbundets arbeid er det forebyggende arbeidet gjennom folkeopplysning om øyesykdommer.

Postboks 5900 Majorstuen 0308 Oslo Telefon: 23 21 50 00 info@blindeforbundet.no www.blindeforbundet.no

ISBN 978-82-92998-07-6