2016-05-30

Rätten till självbestämmande och begränsning av denna inom

specialomsorgen Lag om ändring av lagen angående specialomsorger om

utvecklingsstörda

Pirjo Kainulainen, regeringsråd social- och hälsovårdsministeriet, 30.5.2016

Individens självbestämmanderätt Rätten att bestämma över sig själv och sitt handlande. Utgör en del av vårt system för grundläggande fri- och

rättigheter trots att den inte uttryckligen nämns i grundlagen.

Kan kopplas samman med i synnerhet bestämmelserna om rätten till liv, personlig frihet, integritet och trygghet enligt 7 § i grundlagen samt bestämmelserna om skydd för privatlivet i 10 § i grundlagen.

Begränsningar av självbestämmanderätten och andra grundläggande rättigheter ska grunda sig på lag.

Närmare bestämmelser om patientens självbestämmanderätt finns i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992).

Närmare bestämmelser om klientens självbestämmanderätt finns i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000).

2

Beredning under den förra regeringsperioden

Arbetsgruppen för klientens självbestämmanderätt inom social- och hälsovården, verksamhetsperiod 1.8.2010–28.2.2014. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till

lag om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder och till vissa lagar som har samband med den (RP 108/2014 rd) lämnades till riksdagen 28.8.2014. Regeringens proposition (RP 108/2014) förföll när

riksdagen byttes ut våren 2015. 3

Ändring av specialomsorgslagen (381/2016) Riksdagen godkände FN:s konvention om rättigheter för

personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll 3.3.2015, på villkor att förutsättningarna för ratificering av artikel 14 i konventionen uppfylls i den nationella lagstiftningen innan ratificeringen fullföljs.

RP med förslag till lag om ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (RP 96/2015) lämnades till riksdagen 22.10.2015.

Man föreslog att specialomsorgslagen ändras så att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kan ratificeras.

Ändringen av specialomsorgslagen har godkänts av riksdagen och träder i kraft 10.6.2016 samtidigt som FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

4

Fortsatt beredning under innevarande regeringsperiod

Avsikten är att fortsätta beredningen av lagstiftningen om självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter som en mer omfattande helhet vid SHM. – Vid beredningen utnyttjas tidigare lagberedning. – Vid beredningen beaktas olika klient- och

patientgrupper (t.ex. personer med utvecklingsstörning eller demenssjukdom, akuta situationer inom socialvården eller hälso- och sjukvården).

– Vid beredningen beaktas kontaktytorna mellan reformen av specialomsorgslagstiftningen och reformen av mentalvårdslagen och lagen om missbrukarvård.

5

Ändringar i specialomsorgslagen (381/2016) Nya bestämmelser om att stärka

självbestämmanderätten, stöda förutsättningarna att klara sig på egen hand samt minska användningen av begränsningsåtgärder.

Nya bestämmelser om förutsättningarna för att använda begränsningsåtgärder samt om det förfarande som följs då beslut fattas om begränsningsåtgärder.

Nya bestämmelser om genomgång i efterhand och anteckning av begränsningsåtgärder, om rapportering och delgivning av begränsningsåtgärder, om tjänste- och skadeståndsansvar samt om effektiviserad myndighetstillsyn.

Ändrade bestämmelser om specialomsorger oberoende av en persons vilja.

6

Specialomsorgslagens tillämpningsområde I specialomsorgslagen finns bestämmelser om att ge

specialomsorger till en person som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller skada hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner och som inte med stöd av annan lag kan erhålla de tjänster han eller hon behöver. (1 §)

Med yrkesutbildade personer inom socialvården jämställs personer som utför liknande arbetsuppgifter som yrkesutbildade personer inom socialvården och har avlagt lämplig yrkesutbildning i socialvård (t.ex. personer som avlagt yrkesexamen inom omsorgsarbete för utvecklingsstörda). (1 a §)

Bestämmelserna om stärkande av självbestämmanderätten (42 och 42 a §) tillämpas på alla personer som omfattas av tjänsterna för specialomsorg av utvecklingsstörda och som har ett individuellt specialomsorgsprogram.

7

Stärkt självbestämmanderätt (42 §)

Specialomsorger ska ordnas och personer som ges specialomsorger ska bemötas så att deras människovärde inte kränks samt så att deras övertygelse och integritet respekteras. När specialomsorger ges ska man beakta

personernas önskemål, åsikter, intressen och individuella behov. Den som får specialomsorger ska ges möjligheten

att delta och medverka i sina egna ärenden. Välbefinnandet, hälsan och tryggheten hos personer

som ges specialomsorger ska upprätthållas och främjas.

8

Åtgärder för att utarbeta och se över service- och vårdplanen (42 a §)

En service- och vårdplan utarbetas, om det inte finns ett uppenbart hinder för det – i samarbete med en person som ges specialomsorger och hans

eller hennes lagliga företrädare – i samarbete en person och hans eller hennes lagliga företrädare

eller anhöriga eller andra närstående personer som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen, om en myndig klient på grund av sjukdom, nedsatt psykisk funktionsförmåga eller någon annan motsvarande orsak inte kan delta i och påverka sin socialvård

Service- och vårdplanen ska ses över vid behov, dock minst var sjätte månad, om det inte är uppenbart onödigt. – särskilt noggrant bedöms hur den begränsningsåtgärd som

använts inverkar på service- och vårdplanen samt på specialomsorgsprogrammet

9

Åtgärder som ska skrivas in i service- och vårdplanen (42 a §)

De åtgärder som stöder och främjar en persons förutsättningar att klara sig på egen hand och personens självbestämmanderätt ska skrivas in i service- och vårdplanen:

1) åtgärder som stöder och främjar en persons förutsättningar att klara sig på egen hand och stärker självbestämmanderätten

2) skäliga anpassningar som tryggar att personen fullt ut kan delta och vara delaktig

3) de kommunikationsmetoder personen använder 4) de sätt på vilka personens specialomsorger ges i första hand utan

begränsningsåtgärder 5) de begränsningsåtgärder som enligt bedömning är nödvändiga när

personen ges specialomsorger

10

Åtgärder av den som ordnar och producerar

specialomsorger (42 a §)

En verksamhetsenhet för specialomsorger ska ha ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården samt övrig personal med tanke på verksamheten och de särskilda behoven hos dem som ges specialomsorger.

Personalen introduceras i och får anvisningar om de arbetsmetoder och sätt genom vilka man i fråga om personer som ges specialomsorger stöder och främjar förutsättningarna att klara sig på egen hand och självbestämmanderätten.

De yrkesutbildade personerna inom socialvården eller hälso- och sjukvården utbildas i att förebygga situationer som kräver användning av begränsningsåtgärder och att använda begränsningsåtgärderna korrekt.

11

I en verksamhetsenhet som ger specialomsorger främjas ibruktagande av alternativa och rehabiliterande arbetsformer beträffande begränsningsåtgärder. Man stöder och främjar förutsättningarna för

personer som ges specialomsorger att klara sig på egen hand och deras självbestämmanderätt genom ändamålsenliga möbler, redskap och planlösningar.

12

Förutsättningar för användning av begränsningsåtgärder och tjänsteansvar

Specialomsorger ska i första hand ordnas i samförstånd med den person som får specialomsorger.

Inom specialomsorgerna kan man använda de begränsningsåtgärder som avses i 42 f–42 n § då både lagens allmänna förutsättningar för begränsningsåtgärderna och de särskilda förutsättningarna för respektive begränsningsåtgärd uppfylls.

Begränsningsåtgärderna kan genomföras av yrkesutbildade personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården som hör till verksamhetsenhetens personal (med en yrkesutbildad person inom socialvården jämställs t.ex. personer som avlagt yrkesexamen inom omsorgsarbete för utvecklingsstörda)

Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på en person som utövar offentlig makt (begränsningsåtgärder). Bestämmelser om skadeståndsansvaret finns i skadeståndslagen (412/1974).

13

Övrig lagstiftning som ska tillämpas på användningen av begränsningsåtgärder

I ett förvaltningsärende tillämpas förvaltningslagen (434/2003) – principerna för god förvaltning – hörande av parter – tolkning och översättning – innehållet i ett beslut – delgivning av ett beslut

Språklag (423/2003) – språkliga rättigheter

På ändringssökande i ett förvaltningsärende tillämpas förvaltningsprocesslagen (586/1996) – besvärsrätt och besvärsanvisning – ett beslut kan verkställas trots ändringssökande (31 § 2 mom. i

förvaltningsprocesslagen)

14

Tillämpningsområde för bestämmelserna om begränsningsåtgärder (42 b §)

Begränsningsåtgärder får användas inom specialomsorger som är oberoende av en persons vilja och specialomsorger av egen fri vilja i serviceboenden med heldygnsomsorg eller vid service på en institution eller inom motsvarande privat service. – boendeservice och service på en institution har definierats i 21 och

22 § i den nya socialvårdslagen (1301/2014) – personal ska finnas vid verksamhetsenheten dygnet runt – verksamhetsenheten ska ha tillräcklig sakkunskap inom medicin,

psykologi och socialt arbete för att genomföra och följa krävande vård och omsorg.

Annat kvarhållande än kortvarigt kvarhållande (42 n § 3 mom.) får användas endast inom specialomsorger oberoende av en persons vilja.

15

I serviceboenden med heldygnsomsorg och vid service på en institution kan följande begränsningsåtgärder användas om både de allmänna och de särskilda förutsättningarna i lagen uppfylls: – fasthållande (42 f §) – omhändertagande av ämnen och föremål (42 g §) – kroppsvisitation (42 h §) – kortvarig avskildhet (42 i) – tillhandahållande av nödvändig hälso- och sjukvård trots

motstånd (42 j §) – användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i

dagliga rutiner (42 k §) – användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i

allvarliga risksituationer (42 l §) – rörelsefrihet under övervakning (42 m §) – kvarhållande (42 n §)

16

En del av begränsningsåtgärderna kan användas i dags- eller arbetsverksamheten inom socialomsorgen när den ordnas på en offentlig eller privat verksamhetsenhet inom socialvården med tillräckligt många yrkesutbildade personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården. – man kan använda fasthållande, omhändertagande av ämnen

och föremål, kroppsvisitation och användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i dagliga rutiner

– man kan verkställa ett beslut om begränsningsåtgärder som har fattats för en person i serviceboende med heldygnsomsorg eller på en institution och gäller återkommande användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i dagliga rutiner, rörelsefrihet under övervakning eller kvarhållande som inte är kortvarigt verksamhetsenheten ska då ha tillräcklig sakkunskap inom

medicin, psykologi och socialt arbete.

17

Allmänna förutsättningar för användning av begränsningsåtgärder (42 d §)

Begränsningsåtgärder får användas inom specialomsorgerna endast när

1)personen som ges specialomsorger inte kan träffa avgöranden om sin vård och omsorg eller förstå konsekvenserna av sitt handlande,

2)det är nödvändigt att använda begränsningsåtgärder för att skydda personens eller andras hälsa eller säkerhet eller förhindra betydande egendomsskador och

3)andra, lindrigare metoder inte lämpar sig för eller är tillräckliga i situationen.

18

En begränsningsåtgärd ska vara motiverad med tanke på personens vård och omsorg samt lämpa sig för och stå i rätt förhållande till ändamålet.

Om en person blir föremål för flera begränsningsåtgärder samtidigt eller efter varandra ska särskild uppmärksamhet fästas vid deras samlade konsekvenser.

En begränsningsåtgärd ska genomföras med respekt för människovärdet hos den som ges specialomsorger, så tryggt som möjligt och så att personens grundläggande behov tillgodoses.

Begränsningsåtgärden ska avslutas genast när den inte längre är nödvändig eller om den äventyrar hälsan eller säkerheten hos den som ges specialomsorger.

Om den som är föremål för en begränsningsåtgärd är minderårig ska den minderårigas intresse samt ålder och utvecklingsnivå beaktas när begränsningsåtgärden används.

19

Fasthållande (42 f §)

En person får hållas fast en kort stund i syfte att lugna personen. Fasthållandet kan även innebära att personen flyttas

i verksamhetsenhetens lokaler. Fasthållandet ska genomföras med en allmänt

godtagen vårdmetod. Beslut om fasthållande fattas av en yrkesutbildad

person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal. – Beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen.

20

Omhändertagande av ämnen och föremål (42 g §) Ämnen och föremål kan tas om hand av verksamhetsenheten, om

de till sina egenskaper lämpar sig för att allvarligt äventyra hälsa eller säkerhet eller skada egendom på ett betydande sätt och som sannolikt skulle användas för dessa ändamål.

Beslut om omhändertagande fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal. – beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen

Verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare ska fatta ett skriftligt, överklagbart beslut om saken, om ämnena eller föremålen inte inom ett dygn efter omhändertagandet lämnas tillbaka till den som ges specialomsorger.

Egendom som har tagits om hand ska lämnas tillbaka senast när specialomsorgerna vid verksamhetsenheten har avslutats för personen i fråga, om det inte i någon annan lag föreskrivs något annat om att lämna tillbaka eller förstöra dem.

21

Kroppsvisitation (42 h §)

En person får kroppsvisiteras om det finns grundad anledning att misstänka att personen i sina kläder eller på annat sätt bär på sig eller har med sig farliga ämnen eller föremål. En förutsättning är dessutom att den som ges

specialomsorger eller någon annan sannolikt skulle använda ämnena eller föremålen för att allvarligt äventyra hälsa eller säkerhet eller skada egendom på ett betydande sätt. En kroppsvisitation ska företas i närvaro av en annan

person som är yrkesutbildad inom socialvården eller hälso- och sjukvården, om inte något annat följer av särskilda skäl.

22

Den som visiterar och den vid visitationen närvarande personen ska i regel vara av samma kön som den som visiteras. – Undantag: – den som visiterar och den vid visitationen närvarande personen är

yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården – det är nödvändigt att utföra åtgärden omedelbart för att säkerställa

hälsa och säkerhet för den som visiteras eller för andra Beslut om kroppsvisitation fattas av verksamhetsenhetens

ansvariga föreståndare. – beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen

Beslutet kan i brådskande fall fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal, som utan dröjsmål ska meddela verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare om saken.

23

Kortvarig avskildhet (42 i §) En person får för en kort stund, högst två timmar, skiljas från

andra i syfte att lugna ner honom eller henne (dörren till det rum som används för ändamålet får vid behov låsas).

En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården ska övervaka personen under hela avskildheten genom att befinna sig i samma rum eller i dess omedelbara närhet – personalen och den som hålls i avskildhet ska ha möjlighet att få

kontakt med varandra Beslut om avskildhet för en kort stund fattas av

verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare. – beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen

Beslutet kan i brådskande fall fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal, som utan dröjsmål ska meddela verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare om saken.

24

Nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd (42 j §)

Vid hälso- och sjukvård ska en person som får specialomsorger i första hand vårdas i samförstånd med personen själv på det sätt som föreskrivs i 6–9 § i lagen om patientens ställning och rättigheter.

En person som inte själv kan fatta beslut om vården kan ges medicinskt nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd, när personens hälsa kan vara allvarligt hotad vid utebliven vård. – När vård- eller undersökningsåtgärder utförs får personen kortvarigt

hållas fast eller kortvarigt begränsas i sin rörelsefrihet med hjälp av en begränsande anordning, dock högst en timme.

– De begränsande anordningarna ska uppfylla kraven i lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård (629/2010).

25

Personens tillstånd måste övervakas och bedömas fortlöpande på det sätt som är nödvändigt för personens hälsa och säkerhet.

Begränsningsåtgärden kan genomföras av den vårdande läkaren eller en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal, enligt anvisningar från läkaren.

Beslutet om begränsningsåtgärder fattas av en läkare anställd i tjänsteförhållande – den som fattar beslutet ska begära bedömningar av

begränsningsåtgärden av verksamhetsenhetens sakkunniga (läkare, psykolog och socialarbetare) och beakta bedömningarna

– beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen Beslutet om begränsningsåtgärd kan i brådskande fall fattas av

den vårdande läkaren eller en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal, som utan dröjsmål ska meddela den vårdande läkaren om saken.

26

Återkommande nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd (42 j §)

När det är uppenbart att behovet av nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd är återkommande, kan en läkare anställd i tjänsteförhållande fatta ett skriftligt, överklagbart beslut om återkommande användning av en begränsningsåtgärd för högst 30 dagar i sänder. Också i sådana fall kan en begränsningsåtgärd användas

endast om villkoren för användning av begränsningsåtgärd är uppfyllda. När det skriftliga beslutet fattas ska bedömningar av

begränsningsåtgärden begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas. De sakkunniga ska regelbundet kontrollera och utvärdera

återkommande användning av begränsningsåtgärden.

27

Användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i dagliga rutiner (42 k §)

Om en persons hälsa eller säkerhet annars sannolikt skulle äventyras, får man använda följande:

1) anordning som förhindrar att personen ramlar ur sängen, men som inte hindrar personen att röra extremiteterna eller kroppen, den tid som personen vilar nattetid eller dagtid och kortvarigt vid andra dagliga rutiner

2) anordning som förhindrar att personen ramlar av stolen, kortvarigt vid måltider och andra liknande dagliga rutiner

3) anordning eller klädesplagg som förhindrar personen att skada sig själv eller förbättrar säkerheten, men som inte begränsar personens möjligheter att röra extremiteterna eller kroppen eller inte mer än i ringa utsträckning hindrar honom eller henne att vara aktiv, den tid som det är nödvändigt.

De begränsande anordningarna och klädesplaggen ska uppfylla kraven i lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård.

28

En begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg får inte användas längre än nödvändigt och bara i överensstämmelse med sitt syfte.

När en begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg används inom specialomsorgerna måste personens tillstånd övervakas och bedömas på det sätt som är nödvändigt för hans eller hennes hälsa och säkerhet.

Användningen av en begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg måste upphöra omedelbart om den äventyrar personens hälsa eller säkerhet.

Beslutet fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal, enligt anvisningar från den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten. – När den ansvariga föreståndaren ger anvisningar ska bedömningar av

användningen av en begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas.

– beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen

29

Återkommande användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i dagliga rutiner (42 k §)

Om användningen av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg sker regelbundet och är långvarig, fattar den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten ett skriftligt, överklagbart beslut om återkommande användning för högst sex månader.

Också i sådana fall kan en begränsningsåtgärd användas endast om villkoren för användning av begränsningsåtgärd är uppfyllda.

När den ansvariga föreståndaren fattar beslutet ska bedömningar av användningen av en begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas.

De sakkunniga ska regelbundet kontrollera och utvärdera återkommande användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg.

30

Användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i allvarliga risksituationer (42 l §)

En begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg får användas till att inskränka en persons möjligheter att röra sig eller vara aktiv endast om det är sannolikt att personen i annat fall allvarligt äventyrar sin egen eller andras hälsa eller säkerhet. En begränsande anordning eller ett begräsande

klädesplagg får inte användas längre än nödvändigt och bara i överensstämmelse med sitt syfte. De begränsande anordningarna och klädesplaggen ska

uppfylla kraven i lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård. Under begränsningsåtgärden måste personens tillstånd

övervakas och bedömas fortlöpande på det sätt som är nödvändigt för personens hälsa och säkerhet.

31

Användningen av en begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg måste upphöra omedelbart om den äventyrar personens hälsa eller säkerhet.

Ett skriftligt, överklagbart beslut att använda någon annan begränsande anordning eller något annat begränsande klädesplagg än en anordning eller ett klädesplagg för att binda fast en person ska fattas av verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare. – När beslutet fattas ska bedömningar av användningen av en

begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas.

Beslutet om användning av andra begränsande anordningar eller klädesplagg än de som används för fastbindning kan i brådskande fall fattas av den vårdande läkaren eller en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal, enligt anvisningar från den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten. – verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare ska utan dröjsmål

informeras och ett skriftligt beslut ska fattas i ärendet

32

Återkommande användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i allvarliga risksituationer (42 l §)

Vid uppenbart behov av återkommande användning av andra begränsande anordningar eller klädesplagg än de som används för fastbindning kan den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten fatta ett skriftligt, överklagbart beslut om det för högst sju dagar. Om återkommande användning för högst 30 dagar fattas

därefter ett skriftligt, överklagbart beslut av den ansvariga föreståndaren anställd i tjänsteförhållande – om den ansvariga föreståndaren inte är anställd i tjänsteförhållande

fattas beslutet av en läkare eller en socialarbetare anställd i tjänsteförhållande.

Också i sådana fall kan en begränsningsåtgärd användas endast om villkoren för användning av begränsningsåtgärd är uppfyllda. 33

I ett beslut om återkommande användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg i allvarliga risksituationer ska anges – hur länge den begränsande anordningen eller det

begränsande klädesplagget maximalt får användas per gång – varför andra medel inte är lämpliga eller tillräckliga i den

givna situationen När beslutet fattas ska bedömningar av användningen av

en begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas. De sakkunniga ska regelbundet kontrollera och utvärdera

återkommande användning av en begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg.

34

Fastbindande med spännbälten (42 l §)

En person får bindas fast bara när andra metoder inte räcker till. Personen får vara fastbunden bara så länge det är

nödvändigt, och högst åtta timmar utan avbrott eller upprepade gånger. – Under den tiden ska den vårdande läkaren bedöma

förutsättningarna för fastbindning på nytt varannan timme. Den fastbundna personens tillstånd ska fortlöpande följas

upp genom att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården befinner sig inom syn- och höravstånd från personen.

35

Ett skriftligt, överklagbart beslut om fastbindning ska fattas av en läkare anställd i tjänsteförhållande utifrån sin egen undersökning och en psykiatrisk bedömning. – när beslutet fattas ska bedömningar av fastbindningen

begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas I brådskande fall kan en läkare anställd i tjänsteförhållande

eller en läkare som ingår i verksamhetsenhetens personal fatta ett skriftligt, överklagbart beslut om fastbindning utifrån sin egen undersökning. – Om personen måste vara fastbunden längre än två timmar

ska det skriftliga, överklagbara beslutet fattas av en läkare anställd i tjänsteförhållande, som i brådskande fall kan fatta beslutet på förslag av en läkare som ingår i verksamhetsenhetens personal via telefon eller någon annan kontakt på distans

36

Övervakad rörelsefrihet (42 m §)

En persons rörelsefrihet på verksamhetsenheten, hur han eller hon avlägsnar sig från verksamhetsenheten och rör sig utanför enheten eller gården i anslutning till enheten får övervakas, om det är sannolikt att personen i annat fall skulle äventyra sin egen eller andras hälsa eller säkerhet. När andra metoder inte räcker till kan rörelsefriheten

övervakas med en teknisk apparat som personen bär på sig, planenligt med hjälp av ledsagare eller på något annat sätt. – t.ex. kan verksamhetsenhetens dörrar vara låsta

Planen för rörelsefrihet ska skrivas in i personens service- och vårdplan. När rörelsefriheten övervakas ska det särskilt ses till att

andra personers rörelsefrihet inte inskränks.

37

Övervakning av rörelsefriheten på verksamhetsenheten nattetid (42 m §)

Om de övriga metoderna inte räcker till för att övervaka en persons rörelsefrihet nattetid, får dörren till personens eget rum vara låst högst åtta timmar på natten – personen ska ha möjlighet att lämna rummet tillsammans

med ledsagare – En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och

sjukvården i verksamhetsenhetens personal ska övervaka personen i rummet under hela inlåsningen genom att vara i omedelbar närhet av rummet

– personalen och den som hålls i avskildhet ska ha möjlighet att få kontakt med varandra

38

Beslut om övervakad rörelsefrihet (42 m §)

Ett skriftligt, överklagbart beslut om rörelsefrihet under övervakning i högst sju dagar fattas av den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten. Vid längre perioder av rörelsefrihet under övervakning,

totalt högst sex månader, ska ett skriftligt, överklagbart beslut fattas av den ansvariga föreståndaren anställd i tjänsteförhållande – Om den ansvariga föreståndaren inte är anställd i

tjänsteförhållande fattas beslutet av en socialarbetare anställd i tjänsteförhållande.

– När beslutet fattas ska bedömningar av rörelsefriheten under övervakning begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas

– De sakkunniga ska regelbundet kontrollera och utvärdera återkommande användning av begränsningsåtgärden.

39

Kvarhållande (42 n §)

En person kan hindras från att lämna verksamhetsenheten eller avlägsna sig från gården i anslutning till enheten, om han eller hon därigenom utsätter sig själv eller någon annan för en omedelbar och allvarlig fara mot hälsa eller säkerhet. På motsvarande villkor kan en person hämtas tillbaka till

verksamhetsenheten eller gården i anslutning till enheten, om personen påträffas i omedelbar närhet av enheten eller gården. Maktmedel får användas för att hålla kvar eller hämta

tillbaka personen, om de är nödvändiga med hänsyn till arten och graden av motstånd, hur hotfull situationen är och övriga omständigheter.

40

I brådskande fall fattas ett beslut om kortvarigt kvarhållande av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i personalen, och personen ska då med en gång underrätta den ansvariga föreståndaren på verksamhetsenheten. – beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen

En person som får specialomsorger oberoende av sin vilja kan hållas kvar längre än kortvarigt, om rörelsefrihet under övervakning inte lämpar sig eller räcker till som åtgärd. – t.ex. kan verksamhetsenhetens dörrar vara låsta

En plan för utomhusvistelse och övrig rätt att röra sig den tid som kvarhållandet pågår ska skrivas in i personens service- och vårdplan. I samband med kvarhållande ska särskilt ses till att andra

personers rörelsefrihet inte inskränks.

41

Beslut om längre kvarhållande inom specialomsorger oberoende av en persons vilja (42 n §)

Ett skriftligt beslut om kvarhållande i högst sju dagar fattas av den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten. Vid längre perioder av kvarhållande, totalt högst 30 dagar,

ska ett skriftligt, överklagbart beslut fattas av den ansvariga föreståndaren anställd i tjänsteförhållande – Om den ansvariga föreståndaren inte är anställd i

tjänsteförhållande fattas beslutet av en socialarbetare anställd i tjänsteförhållande.

– När beslutet fattas ska bedömningar av kvarhållandet av personen begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas.

– De sakkunniga ska regelbundet kontrollera och utvärdera återkommande användning av begränsningsåtgärden.

42

Anteckning av begränsningsåtgärd (42 o §) I klient- eller journalhandlingarna för en person som ges

specialomsorger ska antecknas 1) användningen av och grunderna för en

begränsningsåtgärd 2) personens syn på användningen av och grunderna för en

begränsningsåtgärd 3) konsekvenserna av en begränsningsåtgärd för den som

ges specialomsorger 4) tidpunkten för när en begränsningsåtgärd inletts och

avslutats 5) vem som avgjort frågan om en begränsningsåtgärd eller

fattat beslut om den samt vem som vidtagit begränsningsåtgärden

43

Genomgång av begränsningsåtgärd i efterhand (42 o §)

Om en person som ges specialomsorger har varit föremål för en begränsningsåtgärd ska användningen av åtgärden utan dröjsmål bedömas i samråd med personen efter att åtgärden avslutats. Vid genomgången i efterhand ska en bedömning göras av

grunderna för begränsningsåtgärden och de metoder med vilka användning av begränsningsåtgärder kan undvikas i fortsättningen.

44

Rapport om och delgivning av begränsningsåtgärder (42 p §)

En person ska utan dröjsmål ges en rapport om innehållet i och grunderna för en begränsningsåtgärd samt om de tillgängliga rättsmedlen. – Om en person har varit föremål för en begränsningsåtgärd vars

betydelse han eller hon inte har kunnat förstå på grund av sitt tillstånd, ska en rapport ges genast när han eller hon kan förstå betydelsen med saken.

Personens lagliga företrädare eller en anhörig eller andra närstående som deltar i planeringen och genomförandet av servicen ska få en sådan rapport minst en gång i månaden. Rapporten ska ges i begriplig form och på ett tillgängligt

sätt med beaktande av de kommunikationsmetoder som mottagaren använder.

45

Dessutom ska en rapport om innehållet i och grunderna för begränsningsåtgärder lämnas månatligen till personens egen kontaktperson enligt 42 § i socialvårdslagen. Ett skriftligt, överklagbart beslut om

begränsningsåtgärden ska enligt förvaltningslagen lämnas till dem som har rätt att söka ändring i beslutet – personen själv – personens lagliga företrädare – om en person som är myndig saknar laglig företrädare, en

anhörig eller annan närstående som deltar i planeringen och genomförandet av servicen

46

Bedömning av användningen av begränsningsåtgärder (42 e §)

Om en begränsningsåtgärd har använts ska orsakerna till att åtgärden har använts och de sätt med vilkas hjälp man i fortsättningen kan minska bruket av begränsningsåtgärder i enheten utan dröjsmål bedömas inom verksamhetsenheten.

Verksamhetsenheten ska bedöma om förutsättningarna för att förordna en person som får specialomsorger av egen fri vilja till specialomsorger oberoende av sin vilja är uppfyllda och vid behov förelägga frågan för bedömning i det organ som ansvarar för socialvården, om man upprepade gånger eller långvarigt har använt följande begränsningsåtgärder: – tillhandahållande av nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd – användning av begränsande anordningar och plagg i allvarliga

risksituationer – övervakad rörelsefrihet – kortvarigt kvarhållande

47

Tillsyn över användningen av begränsningsåtgärder (75 a §)

Regionförvaltningsverket ska särskilt övervaka hur begränsningsåtgärder används. – Vid övervakningen kan regionförvaltningsverket ge en

person som ges specialomsorger möjlighet till ett konfidentiellt samtal med en representant för verket.

Om en verksamhetsenhet har använt fastbindning, ska enheten göra en anmälan till regionförvaltningsverket senast två veckor efter användningen. – Anmälan ska innefatta identifieringsuppgifter om personen,

uppgifter om åtgärden, orsaken till åtgärden och namnet på den läkare som fattat beslutet om åtgärden.

– Regionförvaltningsverket ska utplåna identifieringsuppgifterna två år efter det att uppgifterna inkommit.

48

Förutsättningar för specialomsorg oberoende av en persons vilja (32 §)

En person kan oberoende av sin vilja förordnas att intas på en verksamhetsenhet för specialomsorger, om han eller hon 1) inte kan träffa avgöranden om sin vård och omsorg eller förstå konsekvenserna av sitt handlande, 2) sannolikt allvarligt äventyrar sin egen eller andras hälsa eller säkerhet, och 3) inte kan få vård och omsorg på något annat sätt

=> dvs. personen motsätter sig specialomsorger av egen fri vilja

49

Verksamhetsenhet som ger specialomsorger som är oberoende av en persons vilja och gör undersökningar (32 §)

Specialomsorger som är oberoende av en persons vilja och därtill hörande undersökningar ges i serviceboende med heldygnsomsorg eller institutioner, eller på motsvarande privata verksamhetsenhet. – effektiverad boendeservice har definierats i 21 § 4 mom. i

den nya socialvårdslagen (1301/2014) – innehållet i service på en institution har definierats i 22 § i

socialvårdslagen – personal ska finnas vid verksamhetsenheten dygnet runt

Verksamhetsenheten ska ha tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete för att genomföra och följa krävande vård och omsorg.

50

Ansökan om specialomsorger som är oberoende av en persons vilja (32 §)

en skriftlig ansökan lämnas till ledargruppen för specialomsorger ansökan får göras av personens lagliga företrädare eller

en anhörig eller annan närstående ansökan kan också göras också av det organ som

svarar för socialvården inom det område där personen vistas, eller av en tjänsteinnehavare som förordnats för uppgiften i fråga om personer som är intagna på straffanstalt kan

ansökan göras av anstaltens föreståndare

51

Förordnande till undersökning före specialomsorger som är oberoende av en persons vilja (33 §)

Ledargruppen för specialomsorger bör förordna att en person tas in för undersökning, om det är uppenbart att det finns förutsättningar för att förordna specialomsorger som är oberoende av en persons vilja.

Beslut om förordnande till undersökning fattas på grund av en ansökan om specialomsorger som är oberoende av en persons vilja och andra behövliga undersökningar och utredningar inom social- och hälsovården.

I brådskande fall ska ett skriftligt beslut om förordnande till undersökning fattas utan dröjsmål och i övrigt senast sju dagar efter det att en ansökan har inkommit.

Ett skriftligt beslut ska fattas om förordnande till undersökning. Beslutet får överklagas hos förvaltningsdomstolen.

Beslutet kan verkställas trots ändringssökande (31 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen).

52

Hörande före förordnande till undersökning (33 § ) Innan en person förordnas till undersökning ska hans

eller hennes egen åsikt klarläggas. Bestämmelser om hörande av personen själv och av

hans eller hennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare finns i förvaltningslagen (434/2003). Om en person som är myndig saknar laglig företrädare

ska en anhörig eller någon annan närstående som är med och planerar och genomför servicen ges tillfälle att bli hörd. Föräldrarna till en minderårig och den person som tagit

hand om och fostrat den minderårige omedelbart innan den minderårige förordnas till undersökning ska ges tillfälle att bli hörda.

53

Genomförande av undersökning och avgivande av utlåtande (33 §)

En person får vara intagen för undersökning i högst fjorton dagar från det att beslutet om förordnande till undersökning fattades. – under den tiden ska undersökningen göras, ett utlåtande avges

och beslut fattas om att förordna en person att tas in för specialomsorger oberoende av sin vilja

Intagningen för undersökning ska avslutas genast, om det framkommer att det inte finns förutsättningar för specialomsorger oberoende av personens vilja.

Undersökningen ska göras av – en legitimerad läkare, en legitimerad psykolog och en legitimerad

socialarbetare som är anställda i tjänsteförhållande och förtrogna med omsorgen om utvecklingsstörda

– utöver de ovan nämnda vid behov av andra yrkesutbildade personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården

54

När undersökningen görs ska tidigare utredningar för bedömning av personens behov av socialvård eller hälso- och sjukvård eller av personens funktionsförmåga beaktas. Vid undersökningen ska personens egen åsikt klarläggas

och andra parter ska ges tillfälle att bli hörda såsom före förordnandet till undersökning. Ett utlåtande undertecknat av läkaren, psykologen och

socialarbetaren ska avges om undersökningen. Utlåtandet ska innehålla ett motiverat ställningstagande till

om det finns förutsättningar för att förordna personen att bli intagen på en verksamhetsenhet för specialomsorger oberoende av sin vilja.

55

Beslut om att förordna specialomsorger oberoende av en persons vilja (33 §)

När undersökningen slutförts ska ledargruppen för specialomsorger besluta huruvida personen ska förordnas att tas in för specialomsorger oberoende av sin vilja. – Det skriftliga beslutet ska innehålla ett motiverat ställningstagande till om

det finns förutsättningar för att förordna personen att bli intagen för specialomsorger oberoende av sin vilja.

Ett beslut om att förordna en person att tas in för specialomsorger oberoende av sin vilja får överklagas hos förvaltningsdomstolen och HFD.

Ett beslut om att förordna en person att tas in för specialomsorger oberoende av sin vilja ska underställas förvaltningsdomstolen omedelbart, dock senast inom fjorton dagar efter att beslutet fattades. – Förvaltningsdomstolen ska handlägga ärendet skyndsamt.

Beslutet kan verkställas trots ändringssökande.

56

Beslut om att fortsätta och avsluta specialomsorger oberoende av en persons vilja (37–38 §)

Specialomsorger som är oberoende av en persons vilja ska avslutas enligt beslut av ledargruppen för specialomsorger eller Institutet för hälsa och välfärd (THL), omedelbart när förutsättningar för omsorgen inte längre finns.

Förutsättningarna för att förordna specialomsorger oberoende av en persons vilja ska utredas minst med ett halvt års mellanrum. – En ny undersökning ska göras utan separat beslut om förordnande

till undersökning och ett nytt undersökningsutlåtande ska ges om personen.

– Ledargruppen för specialomsorger fattar ett skriftligt beslut om att fortsätta med specialomsorgerna. Beslutet får överklagas hos förvaltningsdomstolen.

– Ett beslut om att fortsätta med specialomsorger oberoende av en persons vilja ska underställas förvaltningsdomstolen omedelbart, dock senast inom fjorton dagar efter att beslutet fattades.

57

En persons rätt att få förutsättningarna för fortsatta specialomsorger oberoende av personens vilja bedömda

(38 §)

Ledargruppen för specialomsorger ska bedöma förutsättningarna för att fortsätta med specialomsorger oberoende av en persons vilja också innan halvårsfristen löpt ut, om personen och hans eller hennes lagliga företrädare begär en bedömning.

Om en person som är myndig saknar laglig företrädare har utöver honom eller henne själv också anhöriga eller andra närstående som deltar i planeringen och genomförandet av servicen rätt att begära en bedömning.

Ingen ny bedömning behöver göras om det har gått mindre än en månad sedan bedömningen och det är uppenbart att det inte skett någon förändring i personens tillstånd. – Orsaken till att ingen bedömning görs ska skrivas in i journalerna.

58