recidiverande aftös stomatit · 48 tandläkartidningen årg 96 nr 3 2004 mattsson et al...

tandläkartidningen årg 96 nr 3 200448

mattsson et al

referentgranskad. accepterad för publicering 21 oktober 2003

vetenskap & klinik ● mattsson et al

ulf mattsson, övertandläkare, odont dr, Kliniken för oral medicin, Odontologiska fakulteten, Sahlgrenskaakademin, Göteborg och Kliniken för käkkirurgi och sjukhustandvård, Centralsjukhuset, Karlstad

mats jontell, övertandläkare, professor, Kliniken för oral medicin, Odontologiska fakulteten, Sahlgrenskaakademin, Göteborg

robert saalman, överläkare, med dr, Drottning Silvias barn-och ungdomssjukhus, Göteborg

Recidiverande aftös stomatitetiologi, diagnostik och behandling

� Etiologin till ras (Recidiverande aftös stomatit) är okänd trots mångårigforskning. Även om de flesta patienterna i grunden är friska kan ras varaassocierad med ett flertal systemsjukdomar som bristtillstånd (järn-, folat-,eller vitaminbrist), celiaki, Crohns och Behçets sjukdomar samt överkänslighetmot vissa födoämnen.

Om den bakomliggande sjukdomen botas finns det goda förutsättningar föratt läka ut de återkommande orala såren. För det stora flertalet patienter medaftös stomatit är den bakomliggande orsaken okänd. Det finns ett flertal terapi-former som kan ge symtomlindring men någon direkt kurativ behandling finnsinte att tillgå.

49tandläkartidningen årg 96 nr 3 2004

Recidiverande aftös stomatit

ecidiverande aftös stomatit (ras) är en van-lig oral slemhinneförändring och en lesionsom allmänpraktikern ofta möter i den kli-

niska vardagen. Trots många år av forskning äretiologin fortfarande okänd och det finns inte nå-gon kausal terapi. Ett stort antal symtomatiskabehandlingsformer har dock prövats. Artikeln be-lyser olika etiologiska aspekter på ras samt gårigenom de vanligaste terapiformerna.

EpidemiologiI den svenska populationen har cirka 2 procent avalla vuxna ras. Cirka 60 procent av befolkningen iSkandinavien har någon gång haft aftösa sår. Detfinns studier som visar att incidensen i andra po-pulationer också är mycket hög [1]. ras debuteraroftast i barn- och ungdomsåren. I ett remissklientelär kvinnor överrepresenterade (65 %).

Kliniska formerras delas in i tre kliniska former beroende på dessutseende och utbredning.

minor ras (Fig 1) är den vanligaste formensom påträffas i cirka 80 procent av fallen.Patienten får enstaka eller ett fåtal lesioner(< 10). Såren är ytliga, cirka 10 millimeteri diameter och omgivna av en distinkt röd

halo. Lesionerna läker utan ärrbildning påcirka 7–10 dagar.

major ras (Fig 2 a & b) är även känd undernamn som Sutton´s disease och pmnr (peria-denitis mucosa necrotica recurrens). Majorras skiljer sig kliniskt från minor ras genomatt de oftast är solitära, större (>10 mm),djupare och kan kvarstå under lång tid.Såren sitter ofta på labial mucosa, mjukagommen eller i kindslemhinnan. Läkningenkan ta flera månader och kan dessutom skemed ärrbildning.

herpetiform aftös stomatit (Fig 3) är enovanlig form av ras. Patienten drabbas av ettstort antal sår (>100). Såren är < 3 mm i dia-meter, men kan också bilda större samman-hängande områden. Läkningen sker utan ärr-bildning men kan dröja flera månader.

EtiologiGenetiska faktorerBarn har en ökad risk för att få ras om föräldrarnabär på åkomman. Det finns också en koppling hosidentiska tvillingar. Enskilda studier har korreleratras till specifika hla-typer men resultaten är inteentydiga. Det finns inte heller några specifika hla-

figur 1. 12-årig pojke med ras

minor på underläppens insidan.figur 2 a & b. a) 45-årig kvinna som har en månads anamnespå ras major. Patienten har tidigare haft en liknande förändringsom spontanläkt efter 6 till 7 veckor. b) Läkningsbild efter en veckasapplicering av clobetasolgel 2 gånger om dagen.

figur 3. 70-årig kvinna somutvecklat en herpetiform aftösstomatit. Kvinnan visar ingatecken på bristtillstånd ilaboratorieundersökning.

figur 4 a & b. a) 87-årig kvinna som sedan 9 månader klagar översårbildningar i den orala slemhinnan. Patienten har inte upplevtnågon liknande förändring tidigare. Provtagning visar på en b12-brist(72 pmol/L (150-700)). b) Patienten är helt besvärsfri 2 veckor eftersubstitution.

R

2 a 2 b

4 a 4 b


mattsson et al

molekyler som enskilt kan förklara uppkomsten avras. Någon distinkt immungenetisk etiologi harinte heller kunnat dokumenteras.

BristtillståndFör patienter med b1-, b2- och b6-brist och samti-dig ras kan de aftösa besvären minska efter tillför-sel av b-vitaminer (Fig 4 a, b). Lägre b12-värdenhar också påvisats hos patienter med ras jämförtmed kontroller [2]. Det framkommer dock inteom substitution kunde påverka mängden aftösasår hos dessa patienter. I en studie på patientermed ras och påvisad hematologisk avvikelse(järn-, folat- eller b12-brist) rapporteras att 70procent av patienterna upplevde en subjektiv för-bättring om bristtillståndet åtgärdades [3]. Sam-ma studie visade att patienter med ras och samti-dig folat- och b12-brist var betydligt äldre än demsom uppvisade järnbrist.

Majoriteten av patienterna uppvisar dock intenågra hematologiska avvikelser. Bristtillstånd kandärför inte ensamt förklara uppkomsten av ras.

ÖverkänslighetEn del patienter associerar sina aftösa sår till speci-fika födoämnen, vilket skulle kunna tyda på enöverkänslighet. Enskilda studier på begränsadepatientmaterial visar att man kan begränsa ellerhindra uppkomsten av aftösa sår genom att hållaen strikt diet där man undviker de aktuella födo-ämnena.

En något ökad incidens av ras rapporteras hospatienter med celiaki (glutensensitiv enteropati)[4]. Som kliniker bör man vara observant på detsambandet. Det finns dock nyligen publiceradedata där man inte lyckats påvisa en ökad frekvensav ras hos patienter med celiaki jämfört med enfrisk normalpopulation [5].

Mikrobiologiska agensMan har länge spekulerat i att viridansstrepto-kocker skulle kunna orsaka ras. Teorin bygger påatt dessa mikroorganismer antingen kan fungerasom direkta antigen, alternativt att de skulle kun-na initiera en produktion av antikroppar som i sintur korsreagerar med antigena determinanter påytan av keratinocyter. Bakterien som associeradesmed fenomenet var en l-form av S. sanguis. Dethar senare visat sig att den aktuella mikroorganis-men var en stam av S. mitis.

På senare år har man övergått till att spekulera iatt det sker en immunologisk korsreaktion mellanett så kallat heat shock-protein (hsp) från strepto-kocker och den orala mucosan. Korsreaktionenskulle kunna ske mot ett humant mitokondraltheat shock-protein. ras skulle dämed utgöra en t-cellsmedierad korsreaktion mot hsp hos S. sanguis

och mitokondralt hsp i det orala epitelet. Dennakorsreaktion skulle alltså kunna framkalla väv-nadsskadan bakom ras.

Det är inte sannolikt att ras har något påtagligtsamband med virus. I en tidig studie av Sallay(1973) [6] konstaterades en association mellanadenovirus och ras men de resultaten har intebekräftats av andra studier. En möjlig kopplinghar påvisats för varicella zoster och cytomegaloviruseftersom man påvisat förhöjda halter av antikrop-par hos en del patienter.

Herpes simplex (hsv) har sannolikt inte hellernågot samband med ras. Endast en tredjedel avpatienterna med ras var seropositiva för hsv [7]och man har inte lyckats påvisa hsv med hjälp av enså kallad pcr (polymerase chain reaction) i aftösasår. Dessutom har långtidsbehandling med acyklo-vir visat sig vara verkningslöst när det gäller möjlig-heterna att att minska frekvensen av recidiv.

Trauma, stress och tobakEtt lokalt trauma kan initiera ett aftöst sår. Patien-ter med stressrelaterade åkommor löper också enökad risk för att utveckla ras. Som kontrast tycksrökning och snus minska risken. Orsaken till dettaär dock inte klarlagd.

Samband med allmänsjukdomarFörekomsten av aftösa sår har associerats medflera olika systemsjukdomar.

Behçets sjukdom är en kronisk systemsjukdomsom kan orsaka ett flertal organmanifestationer.Sjukdomen är vanligare hos män och debuteraroftast i 20–30-årsåldern. Tillståndet beskrevs 1937av den turkiske dermatologen Hulusi Behçet ochinkluderade först förekomsten av aftösa sår, geni-tala afte och irit som kunde leda till blindhet [8].Förutom orala ulcerationer inkluderar diagnosennumera ytterligare två av följande fynd: genitalalesioner, uveit, cutan vaskulit eller en pustulärneutrofil vaskulär reaktion som påvisas genom etthudtest [9] som framkallar ett intradermalt trau-ma. Behçet’s sjukdom kan också medföra artritsamt påverkan på det centrala nervsystemet, cns.De orala förändringarna är oftast komplikations-fria. Sjukdomens påverkan på cns och ögonen ärdäremot allvarlig. Orsaken till de olika manifesta-tionerna har sannolikt sin grund i en vaskulit ochdess sekundära effekter.

Cyklisk neutropeni är en ovanlig hematologisksjukdom som karakteriseras av periodvis åter-kommande feber samt låga leukocyttal. Det är inteovanligt att patienten får aftelikande lesioner islemhinnan vid denna sjukdom.

På senare år har man definierat en annan formav ras på barn. Förutom de aftösa såren har pa-tienten periodvis feber som återkommer var 2–8



vecka tillsammans pharyngit och cervical adenit.Tillståndet har därför döpts till pfapa (periodicfever, aphthous stomatitis, pharyngitis, cervicaladenitis) [10]. Aftös stomatit förekommer i cirka70 procent av fallen. Diagnosen måste ställas kli-niskt eftersom det saknas specifika laboratorie-parametrar.

Inflammatorisk tarmsjukdomAftösa besvär förekommer även hos patienter medinflammatorisk tarmsjukdom [11], i synnerhet hospatienter med Crohns sjukdom. Hos dessa kanden aftösa stomatiten vara en tidig manifestationav sjukdomen. Men eftersom endast 20 procent avpatienterna med Crohns sjukdom har aftösa lesio-ner är frekvensen endast obetydligt högre än inormalbefolkningen [12].

DiagnostikDet finns inget specifikt test som kan användas föratt ställa diagnosen ras. Diagnosen baseras iställetpå anamnesen och det kliniska utseendet på lesion-erna. En biopsi med efterföljande histopatologiskundersökning har ett begränsat värde för att ställadiagnos eftersom de histopatologiska fynden ärospecifika. Av samma skäl finns det sällan anled-ning att göra omfattande hematologiska eller sero-logiska undersökningar såvida patienten inte harallmänmedicinska symtom som motiverar det.

Såren sitter huvudsakligen på icke-keratiniseradslemhinna. ras skiljer sig i detta avseende från

symtomgivande intraorala herpesinfektioner somoftast engagerar gomslemhinnan och den fasta gin-givan.

Aftösa sår med vallartade kanter eller som läkermed ärrbildning kan vara en indikation på att mankan misstänka en association till en inflammatorisktarmsjukdom eller födoämnesallergi (Fig 5). Pa-tienter med sådana förändringar bör genomgå vi-dare medicinsk utredning. När det gäller äldre pa-tienter som inte haft ras tidigare kan man misstän-ka att det finns ett bristtillstånd (Fig 4 a, b).

TerapiEtt mycket stort antal terapiformer finns beskriv-na. Följande genomgång begränsar sig till de van-ligast förekommande.

Munsköljningsmedel och tandkrämBenzydamin hydroklorid (Andolex®) och sköljningmed klorhexidin kan minska smärtupplevelsen.Klorhexidin minskar dock inte antalet sår eller du-rationen. Det tycks däremot sköljning med triklo-san kunna göra [13].

Zendium tandkräm har provats som behandlingmot ras eftersom den innehåller två antibakteriellasubstanser (amyloglykosidas och glukosoxidas). Re-sultaten och slutsatserna har varierat i de studiersom publicerats. Det är dock sannolikt att tandkrä-men har en viss effekt jämfört med placebo. Zendi-um munsköljningsmedel har också utvärderats[14]. I en studie av ungdomar i åldrarna 7–19 år som

figur 6. Behandlingstrappa för patienter med aftös stomatitdär en allmänmedicinsk utredning inte varit motiverad eller därman gjort en utredning som varit negativ.

figur 5. 17-årig flicka som underflera år har haft upprepade aftösasårbildningar av major typ. I såretsperiferi ses uttalade vallartade för-ändringar. Patienten uppger atthon av och till har magproblem.En undersökning hos en barnmedi-cinare avslöjar en födoämnesaller-gi mot havre. Patienten är i stortsett fri från aftösa besvär om honundviker födoämnen som inne-håller havre.

Grad av symtom KostnaderBiverkningar

� �

Thalidomid

Steroider, sköljning

Klortetracyklin

Steroider lokalt

Tandkräm och munsköljning


mattsson et al

behandlades med munsköljningsmedlet noteradesatt både antalet episoder samt smärtupplevelsenminskade påtagligt. Efter avslutad behandling var55 procent av barnen helt symtomfria och under entremånadersperiod noterades inga nya aftösa sår.

SteroiderI ett internationellt perspektiv är lokal behandlingmed steroider den vanligaste behandlingsformen.Steroider har antiinflammatoriska egenskaper ochbehandlingen syftar till att förhindra eller minimeravävnadsskadan vid ras. Ett stort antal steroider ochberedningsformer har prövats. Steroider som gesvid tidig symtomdebut reducerar både antalet såroch durationen men påverkar sannolikt inte riskenför recidiv.

AntibiotikaLokalbehandling med olika former av tetracyklin-preparat har i flera studier visat sig kunna minskabesvären vid ras. En dubbelblind studie [15] visadeatt sköljning både reducerade smärtan och antaletsår. Någon effekt på antalet skov kunde man dockinte konstatera. Liknande resultat presenterades ien svensk studie som jämförde Aureomycin medZendium [16] men även i en amerikansk studie somgjordes på aidspatienter med aftösa lesioner [17].Tetracyklinsköljningar har effekt både på mängdenoch durationen men tycks inte påverka risken förrecidiv. Mekanismen bakom den påvisade effektenär dock oklar. Det bör också påpekas att preparatetinte kan användas på små barn vars tänder är undermineralisering eftersom man inte kan utesluta ris-ken för påverkan på amelogenesen.

Immunomodulerande behandlingmed icke-steroiderThalidomid har genom sina immunmodulerandeeffekter fått en renässans i behandlingen av ett stortantal sjukdomar. Substansen marknadsfördes 1954som ett sedativ men togs bort 1961 på grund av attman påvisat att det kan orsaka fosterskador. 1998godkände who preparatet för behandling av eryte-ma nodusum leprosum (enl). Därefter har indika-tionsområdena vidgats och inkluderar nu även be-handling av diskoid lupus erytematosus, graft-versus-host disease, Behçets sjukdom samt ras vid hiv/aids.Substansen minskar bland annat frisättningen avtnf-α men kan även minska angiogenes, förbättrasårläkningen samt minska lymfocytproliferatio-nen. Thalidomid har i ett flertal studier visat sig hamycket god effekt på patienter med svåra besvär avras. Nackdelen med preparatet är den stora riskenför fosterskador samt att det finns en risk för bestå-ende neurologiska skador. Preparatet måste därföranvändas på licens samt på strikta indikationer ochunder minutiös kontroll.

Pentoxifyllin används vid behandling av vaskuli-ter, fönstertittarsjuka (claudicatio intermittens)samt vid tillstånd som innebär en ökad koagula-tionsbenägenhet. Även pentoxifyllin minskar fri-sättningen av tnf-α. Dess effekt liknar den för tha-lidomid men det saknar dess allvarliga biverkning-ar. Ett fåtal studier har utvärderat effekten av pen-toxifyllin vid ras och resultaten är försiktigt opti-mistiska. Studierna har dock gjorts på begränsadepatientmaterial. Framtiden får utvisa om pentoxi-fyllin kan bli ett fullgott terapialternativ.

ÖvrigaVitaminer (b1, b2, b6) anses inte kunna hindrauppkomsten av ras om det inte föreligger ett på-visbart bristtillstånd.

Longovital är ett örtbaserat vitaminpreparatsom i en studie av Pedersen [18] visat sig kunnaförlänga perioden mellan skov hos ras-patienter.I en nyligen redovisad norsk studie [19] kundeman emellertid inte påvisa någon signifikant skill-nad mellan Longovital och placebo.

DiskussionUr etiologisk synvinkel har man kunnat påvisa ettsamband mellan ras och ett stort antal faktorer.Det finns emellertid inget enskilt antigen eller an-nan faktor som kunnat förklara uppkomsten avsamtliga former av ras. ras har därför definieratssom ett cellmedierat svar mot ett antigent stimulusi det orala epitelet [20]. Samtidigt konstateras attdet är oklart vad som initierar reaktionen [1]. For-muleringarna beskriver därmed snarare en patoge-nes än en renodlad etiologi. Etiologin är med storsannolikhet multikausal och det finns därför anled-ning att betrakta ras som ett reaktionsmönster motett eller flera okända antigen i den orala slemhinnansnarare än som en specifik sjukdom.

Ur diagnostisk synpunkt är det viktigt att kännatill att ras kan vara en oral manifestation av ensystemsjukdom. Celiaki och Crohns sjukdom kanliksom vissa bristtillstånd manifestera sig medras. Samtidigt ska det påpekas att det stora flerta-let av alla patienter med ras är allmänmedicinsktfriska. Det är därför inte motiverat att rutinmäs-sigt genomföra omfattande hematologiska ellergastroenterologiska undersökningar. Sådana un-dersökningar är däremot viktiga om anamnes ellerkliniskt status ger misstanke om en bakomliggan-de sjukdom. Barn med utbredda aftösa lesioneroch med gastrointestinala symtom bör remitterastill läkare för utredning. Hos äldre patienter somtidigare inte haft aftösa sår bör man undersöka omdet föreligger ett bristtillstånd.

Biopsin har ett begränsat diagnostiskt värde vidras. De fynd som kan ses i sårbildningen i enrutinfixerad biopsi är icke-specifika. Med hjälp av



direkt immunofluorescens kan man dock i ett ti-digt skede oftast påvisa en vaskulit som kan under-lätta fastställandet av diagnos. Det ska dock påpe-kas att biopsi kan vara ett värdefullt instrument iundersökningen, framför allt ur differentialdia-gnostiskt aspekt. Sårbildningar i munhålan skautredas med stor noggrannhet. Vid minsta tvek-samhet om diagnosen ska biopsi tas för att ute-sluta andra och mer allvarliga tillstånd.

Det terapeutiska problemet med ras är att detär en vanligt förekommande slemhinnelesion somofta är förenad med påtagliga subjektiva besvär.Ett stort antal individer i befolkningen lider peri-odvis av uttalade svårigheter att äta kryddad ellervarm mat. Många lider dessutom av sväljningsbe-svär och talsvårigheter. Dessa patienter behöversymtomlindring. Målsättningen blir att minskasmärta, reducera perioden med sårbildning samtatt återställa en normal funktion.

Det finns i dag ingen känd behandling för ras.Vid den tredje världskongressen i oral medicin iChicago 1998 konkluderades att ”there is no speci-fic and/or reliable effective treatment for ras”. Detbetyder inte att det saknas terapimetoder men detfinns ingen enskild behandlingsform som kangöra anspråk på att kunna hjälpa samtliga patien-ter. Ett stort antal preparat har utvärderats. Någraav dem har haft en dokumenterad effekt. Samtligabehandlingsformer måste emellertid betraktassom symtomatiska. Som det framgått påverkarolika preparat ras på olika sätt. En del ger minskarsmärta medan andra kan minska antalet sår ellerkorta ner durationen vid skov.

Klinikerns terapival bör baseras på ett flertalfaktorer. Så väl patientens subjektiva upplevelsesom den kliniska formen av ras samt frekvensenav skov ska vägas in i bedömningen. En patientsom får enstaka aftösa sår ett par gånger per år skabehandlas på ett helt annat sätt än en patient medständiga skov och multipla lesioner. I figur 6 visasförfattarnas förslag till en terapistege där man an-passar preparatvalet efter sjukdomens svårighets-grad.

Patienter med enstaka lesioner kan ofta klara sigbra med lokal behandling med xylocainsalva ellerett munsköljningspreparat.

Lokal behandling med steroider kan dämpa deninflammatoriska reaktionen. Uppkomsten av sårkan minskas eller förhindras om patienten gniderin exempelvis klobetasol i området några gångerper dag när symtomen debuterar. Avsikten är attbryta den inflammatoriska process som leder tillatt såret etableras. Därför är det viktigt att startabehandlingen tidigt.

På patienter med utbredda lesioner eller sår iområden långt bak i munhålan är det inte prak-tiskt möjligt att behandla med steroider lokalt. I

dessa fall kan sköljning med en cortisonlösningeller klobetasolgel vara ett alternativ. Utsättningensker efter ett speciellt nedtrappningsschema.Sköljning med klortetracyklinhydroklorid kan gegod lindring till många patienter med multiplasårbildningar.

Slutligen finns en liten grupp av patienter somhar så utbredda och invalidiserande lesioner att deterapialternativ som nämnts tidigare är helt verk-ningslösa. För dessa patienter kan Thalidomidvara ett alternativ. Detta preparat ska dock alltidanvändas i samråd med läkare.

English summaryRecurrent aphthous stomatitis– etiology, diagnostics and treatmentUlf Mattson, Mats Jontell and Robert SaalmanTandläkartidningen 2004; 96 (3): 48–54

Recurrent aphthous stomatitis (ras) is a commonmucosal lesion which affects approximately 2 % ofthe Swedish population and is frequently encoun-tered by the general practitioner in clinical practice.Despite many years of research, the etiology re-mains unclear. The pathogenesis includes ulcera-tion, which is caused by a cytotoxic effect fromlymphocytes and monocytes on the oral epitheli-um, but the trigger mechanism behind this reac-tion is unknown. ras is associated with some medi-cal disorders and examples include haematinic de-ficiencies, Celiac disease, Crohn´s disease, Behçetsdisease and hypersensitivity to food allergens. Oncethe underlying disease has been determined, treat-ment may decrease or eliminate the presence ofras. However, ras usually affects young people andthe vast majority of them are healthy. In these cases,the cause is unknown and all treatment is to beregarded as palliative with the aim to reduce thesubjective symptoms and magnitude of ulcerations.At present there is no treatment that offers perma-nent remission. The present paper describes vari-ous etiological and diagnostic aspects of ras and italso presents a summary of treatment regimes ofthis common mucosal lesion.

Referenser1. Porter SR, Scully C, Pedersen A. Recurrent aphthous

stomatitis. Crit Rev Oral Biol Med 1998; 9 (3): 306-21.2. Piskin S, Sayan C, Durukan N, Senol M. Serum iron,

ferritin, folic acid, and vitamin B12 levels in recurrentaphthous stomatitis. J Eur Acad Dermatol Venereol2002; 16 (1): 66–7.

3. Porter S, Flint S, Scully C, Keith O. Recurrent aphthousstomatitis: the efficacy of replacement therapy inpatients with underlying hematinic deficiencies.Ann Dent 1992; 51 (2): 14–6.

4. Lahteenoja H, Toivanen A, Viander M, Maki M, IrjalaK, Raiha I, et al. Oral mucosal changes in coeliacpatients on a gluten-free diet. Eur J Oral Sci 1998;106 (5): 899–906.


mattsson et al

5. Sedghizadeh PP, Shuler CF, Allen CM, Beck FM,Kalmar JR. Celiac disease and recurrent aphthousstomatitis: A report and review of the literature.Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod2002; 94 (4): 474–8.

6. Sallay K, Kulscar G, Nasz I, Dan P, Geck P. Adenovirusisolation from recurrent oral ulcers. J Periodontol1973; 44: 712–4.

7. Ship I, Brightman V, Laster L. The patient withrecurrent aphthous ulcers and the patient withrecurrent herpes labialis: a study of two populationsamples. J Am Dent Assoc 1967; 75: 645–54.

8. Jorizzo JL. Behcet’s disease. Neurol Clin 1987; 5(3): 427–40.

9. Criteria for diagnosis of Behcet’s disease.International Study Group for Behcet’s Disease.Lancet 1990; 335 (8697): 1078–80.

10. Feder HM, Jr. Periodic fever, aphthous stomatitis,pharyngitis, adenitis: a clinical review of a newsyndrome. Curr Opin Pediatr 2000; 12 (3): 253–6.

11. Plauth M, Jenss H, Meyle J. Oral manifestationsof Crohn’s disease. An analysis of 79 cases. J ClinGastroenterol 1991; 13 (1): 29–37.

12. Cleary KR, Batsakis JG. Orofacial granulomatosisand Crohn’s disease. Ann Otol Rhinol Laryngol1996; 105 (2): 166–7.

13. Skaare AB, Herlofson BB, Barkvoll P. Mouthrinsescontaining triclosan reduce the incidence ofrecurrent aphthous ulcers (RAU). J Clin Periodontol1996; 23 (8): 778–81.

Adress:

Ulf Mattsson,Kliniken förkäkkirurgi ochsjukhustandvård,Centralsjukhuset,651 85 Karlstade-post:[email protected]

•

14. Fridh G, Koch G. Effect of a mouth rinse containingamyloglucosidase and glucose oxidase on recurrentaphthous ulcers in children and adolescents. SwedDent J 1999; 23 (2–3): 49–57.

15. Graykowski EA, Kingman A. Double-blind trial oftetracycline in recurrent aphthous ulceration. J OralPathol 1978; 7 (6): 376–82.

16. Henricsson V, Axell T. Treatment of recurrentaphthous ulcers with Aureomycin mouth rinse orZendium dentifrice. Acta Odontol Scand 1985; 43(1): 47–52.

17. Phelan JA, Eisig S, Freedman PD, Newsome N, KleinRS. Major aphthous-like ulcers in patients with AIDS.Oral Surg Oral Med Oral Pathol 1991; 71 (1): 68–72.

18. Pedersen A, Hougen HP, Klausen B, Winther K.LongoVital in the prevention of recurrent aphthousulceration. J Oral Pathol Med 1990; 19 (8): 371–5.

19. Kolseth I, Brokstad Herlofson B, Pedersen A.Norwegian longovital and recurrent aphthousulceration. In: Congress report – European Associa-tion of Oral Medicine – 6th Biennial Congress; 2002;Lisbon; 2002. p. 41.

20. Eversole LR. Immunopathogenesis of oral lichenplanus and recurrent aphthous stomatitis. SeminCutan Med Surg 1997; 16 (4): 284–94.

vem skriver vad om tandvård?

tandläkarförbundets

omvärldsbevakning

finns på medlemssidorna

www.tandlakarforbundet.se

(lösenord 1908)

recidiverande aftös stomatit · 48 tandläkartidningen årg 96 nr 3 2004 mattsson et al...

Documents