RE

PO

MA

GA

SIN

synd

STHLM Snipers // Happy Socks // Amsterdam //Fotoreportage // Ison och skurkarna

2 REPO

red.Vad är det syndigaste du har gjort?

Sammi Iessa: En gång rakade jag av min kompis ena ögonbryn när han sov. Han fick raka bort det an-dra själv.

Sofia Klockars: Vet inte om jag gjort något syn-digt... Jo, kanske har jag tjuvläst något mail eller sms någon gång.

Simon Lundberg: Jag tror inte på synd, men när jag gick i gymnasiet snat-tade jag 20 chokladkakor på Hemköp.

reportrar & layout

niclas gelin oscar nelsonjon sjöberg anton örnberg Viktor ågren

emelie lindblomsofia klockars

clara lowden amandus simon sammi iessa

amanda tina eckerskog

leiyah rose

unneforscarlsson

lindénlindströmlundbergpapoulidis

REPO 3

Innehåll:Ledare 04

Vem är syndaren? 05

Niclas frossar på söder 06

Visste du att? 08

De talade om helvetets eldar 09

De lever som namnet lär 12

Det händer att kunder svimmar 14

Syndens lagliga näste 16

Plastikkirurgi är inte lycka 18

Repo tolkar synd 20

Genom satanism och dopvatten 24

Åre(t)s lögn 26

Pengar är hennes livs kärlek 27

Den åttonde dödssynden 29

Glada strumpor världen över 30

Fashion under bältet 32

Ison och skurkarna 34

Synen på otrohet delar unga tjejer 35

Inget bögsnack i HBT-laget 37

Den smutsiga ovanan 39

Bekännelser av en syndare 41

Recensioner 43

Studenten Emil berättar om vägen från Black Metal-musiken och djävuls-dyrkare, till den katolska kyrkan och Gud, på sid. 09

Intervju med Viktor Tell, Creative Director för Happy Socks, på sid. 30

4 REPO

Detta nummer av Magasin Repo har vi på redaktionen valt att viga åt temat synd. Det är ett brett ämne som kan tolkas på tusentals sätt. Det som ansågs vara synd i 1200-talets Sverige, behöver inte

nödvändigtvis ses som synd i dagens västerländska samhälle. Allt är bero-ende av tidsepok, kultur och religion.

Begreppet har sin grund i de stora världsreligionerna. Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder enligt en undersökning från 2008 gjord av Gallup. Endast 17 procent av de tillfrågade tycker att religion spelar någon roll. Betyder det att vi i lika stor utsträckning är befriade från syndabördan?

Svaret är nej. Vi har i vårt sekulariserade samhälle bara utveck-lat begreppet synd, dock med det ena benet kvar i kyrkan och dess värderingar. Idag handlar det mindre om att till punkt och pricka avhålla sig från de sju dödssynderna, och mer om att inte överkonsumera eller att ladda ner musik illegalt. Det är en uppdaterad version av det gamla lutherska samhället helt enkelt. En annan skillnad från förr, och från flera andra kulturer, är att vi inte längre fängslar folk enbart på grund av bristande moral. Nutida västerländska lagar bygger i och för sig mycket på Bibeln, men du blir inte inlåst på Hall för otrohet.

Vårt mål med detta nummer är att ge en mer nyanserad bild av vad som anses vara synd. Vi vill även belysa skillnader i synen på det lösa begreppet synd. Vi har inga pekpinnar eller svar. Vi ställer oss frågan om det överhuvudtaget finns något som kan kallas synd idag? Vad är i så fall synd? Behöver vi verkligen ha kvar denna förlegade idé?

Vi hoppas att ni med vällust och lättja frossar ordentligt i detta numrets syndiga läsning!

Redaktörerna

Frank Gatonga och Love O’Jensa

Synden, finns den?

REPO 5

vem är en syndare?

Foto: Niclas Gelin

6 REPO

Niclas frossar på SöderInför Reportagelinjens årliga magasinproduktion satte sig Repomedarbetaren Niclas Gelin ner på sin kammare. Han funderade kring hur han på ett oväntat sätt skulle möta synden.

Text och foto: Niclas Gelin

REPO 7

Undertecknad fann sig efter en stunds irrelevant dagdröm-mande med en kurrande mage och en god lust för ett riktigt överlastat buffébord. Där föds idén att reservera en dag för att försöka äta så många mål som möjligt, och sedan dokumentera upplevelserna.

09.12: För mig finns nog ingen bättre början på en dag än en frukost på favoritcaféet vid Hornstull. Caféet har inte bara Södermalms godaste mackor – ägaren har även mottagit pris för godaste latte, år 2002 och 2003. Sök efter det lilla hjärtat klistrat på entrédörren.

Stämningen är lagom slö och skön. Radion spelar R n’B och personalen tittar igenkännande på mig. Beställningen sitter i ryggraden: ”En enkel macka, utan skinka. Och en capuccino, tack!”. Äter upp den och läser gårdagens nyheter bara för att få tiden att gå en stund.

Stegen leder mig vidare mot Medborgarplatsen. Halvvägs ansluter kompisarna Erik och Linnea till mitt egenpåförda upp-drag med stor förväntan på vad dagen skall erbjuda.

10.43: Sorbén från glasstället bakom Skrapangallerian förtärs på det soliga men snöfyllda soldäcket. Glass och snö är en skön kombination.

11.18: Vi möter upp med ytterliggare en kompis, Fia, för en blodsockerhöjande 7-elevenkaffe med tillhörande bulle. Det är ju sånt man gör under en dag på stan. Efteråt tar vi en sväng runtom i affärerna på Götgatsbacken. Jag köper en mössa.

Gruppen börjar bli hungrig så vi går till affären och hand-lar, då vissa i sällskapet hellre vill laga eget. Maten tillagas i Eriks och Linnéas lägenhet, med väldigt god utsikt över Skans-tull och Gullmarsplan.

12.36: De vegetariska tunnbrödsrullarna står klara för attinmundigas. Vi blir proppmätta och slocknar i olika delar avlägenheten för en tupplur.

14.19: Amalia ansluter för en eftermiddagskaffe med någravaniljmunkar. Vi hänger ett bra tag och snackar om allt möj-ligt. Även den stora frågan diskuteras: vart ska vi gå ut och äta middag tillsammans ikväll? Många alternativ tillförs och avfärdas under samtalets gång. Till slut enas vi över den när-belägna tjeckiska restaurangen, då Erik och jag själv vill få möjligheten att pröva den traditionsenligt tillagade panerade osten med tartarsås.

15.00: Några timmar fortlöper i lugnan ro i väntan på rätt tid för den planerade middagen.

19.08: Bordet vid restaurangen låter vänta på sig en stund, därför går vi till det lilla öl- och matstället i närheten och delar en öl tillsammans.

20.11: Linnéa öppnar entrédörren och i nästan samma se-kund ropas vårt bokningsnamn ut. Vi slår oss ner vid bordet på restaurangen. Förväntan är hög. Det är första gången vi äter pa-nerad ost. Det ska tilläggas att ost är nästan heligt för sällska-pet. Vi snackar, dricker öl och situationen fortgår en bra stund.

Dags att dra hem. Klockan är mer än nog och det är inte helt utan att en viss skribent känner sig aningen rund om fötterna, och magen. Promenerar med ganska raska, lite småvinglande, steg mot Slussen. Tankar som, ”dagen måste innehålla mer”, flyger runt och frammanar idén att gå förbi det lilla smultron-stället runt hörnet vid entrén till tunnelbanestationen.

23.48: Dagens sista mål blir en sojaburgare som äts stående av en nu mycket trött, frusen och innerligt fullproppad skribent.

Vi blir proppmätta och slocknar i olika delar av rummet...«

■

»

8 REPO

GirighetGroda,varg,rävVarje dödssynd är

förknippad med

en färg och ett djur:

ISverigevardetskåningarnasomgoogladeordet”desjudödssynderna”mestmellan2004och2010.

visste du att...

Ordet synd

kommer från hebreiskan och betyder ”att missa målet”

MestspeladelåtarnamedordetsyndpåradiokanalenLastFM:

”She is my sin” - Nightwish”It’s a sin” - Pet Shop Boys

”Sin” - Nine Inch Nails

Enligt en undersökning utförd av en 95-årig katolsk professor.

Kvinnors vanligaste synd är högmod.

fakta:wikipedia.org,google,last.fmbilder:flickr.com

Mäns vanligaste synd är lust.

HögmodHäst,påfågel

Vällust=Ko,tjur,tupp,get

Avund=Hund,get

Frosseri=Gris

Vrede=Björn,varg

Lättja=Get,åsna

REPO 9

De talade om helvetes eldar

Mohamed Taribo Abdileon står på tor-get i Jakobergs centrum. Iklädd i en lång svart jacka, en röd New York-keps och lutar sig mot ingången till gallerian och röker en cigarett. Han ser mig komma gående, fimpar cigaretten och hälsar med en lätt klapp på ryggen.

– Ska vi in och ta en fika? säger han och pekar på den nybyggda cafeterian som är Jakobsbergs största.

Mohamed börjar flörta med servitri-sen och är allmänt trevlig.

– Jag dricksar bara om min caffelatte serveras med ett mönster, helst ett hjärta!

flörtar han med glimten i ögat. Servitri-sen blir smått generad och kommer ut med en latte och det mönster som han önskat sig.

– Ibland måste man charma servitri-sen, får inte vara för på, utan lite av en ”smooth talker”.

Mohamed kom till Sverige från So-malia 1990. Han föddes 1986 och endast fyra år gammal flydde han och hans fa-milj från Mogadishu när kriget bröt ut. Taribo är äldst av tio syskon.

– Det är underbart med en stor familj men jag har alltid haft yngre syskon, så

fokus har aldrig riktats på mig. Familjen Abdileon flyttade till Vival-

la, en förort som ligger i Örebro. – Jag älskar Vivalla, det var där jag

växte upp.

hans familj är mycket religiös. Ständi-ga besök i moskén och en hård uppfost-ran i hemmet fick Mohamed att uppträda rebelliskt. Dessutom kände han att ögo-nen mest riktades mot de yngre sysko-nen, vilket i sin tur ledde till att han inte var rädd för att trotsa sina föräldrar.

– Jag var trött på allt snack om re-

Från en strikt tro till ett liv av festande och flickvän trots familjens vädjande om att följa med till moskén.

Text och foto: Sammi Iessa

10 REPO

ligion och vad som var rätt och fel, Jag ville göra det jag kände för. Dricka, festa till och med att hälsa på okända kvinnor är förbjudet i islam. Helt ärligt tror jag inte på gud och har aldrig gjort det. Men det vet inte mina föräldrar om, säger han och ler lite hånfullt.

i vivalla där han bodde tills han var 16 år umgicks han mest med männis-kor med samma religion och bakgrund. Även svenskar fanns i hans umgänges-krets.

– Vi var alla likadana, snälla och ly-diga hemma, men sen när vi gick ut så brakade helvetet loss. Vi söp oss fulla på helgerna, bråkade med andra gäng och snodde kläder från butiker. Vi levde som galningar.

Efter ett par månaders ständigt drick-ande fick till slut Mohameds föräldrar reda på vad som försiggick.

– Så mycket stryk tror jag ingen har

fått tidigare, säger han och skrattar. Pap-pa börjar läsa verser från koranen och försökte övertyga mig om det jag gjorde var fel enligt islam, och att jag kommer bli straffad för mina synder.

mohamed tog väldigt lätt på det. Efter två dagars utegångsförbud var det sam-ma visa igen. Det som Mohamed och hans vänner reagerade mest på var när muslimska präster dök upp från ingen-stans och börja predika,

– De talade om helvetets eldar och hur våra synder kan förlåtas om vi vill bli förlåtna. Av respekt så lyssnade vi, men så fort de gick tog vi fram en haschbit och rullade en joint. Mohamed går fram till disken och beställer en korvmacka.

Men äter han verkligen griskött?– Ja det klart jag gör. Det är gott var-

för ska jag inte äta det? Men säg inget till morsan, säger han och blinkar till med vänstra ögat.

Mohamed äter upp mackan och är mätt och belåten.

– Ska bara prata i telefon med min flickvän.

Fem minuter senare är han tillbaka vid bordet och ser ut och vara på bättre humör.

– Det bästa som finns är när man är kär.

Är det en somalisk tjej? – Absolut inte. Hon är svensk, jag

skulle aldrig orka med somaliska tjejer.

mohamed och hans nuvarande flickvän har varit tillsammans i drygt ett år. Mo-hammed berättar sen om hur seriöst han ser på deras förhållande och att han ser en seriös framtid för dem.

– Vare sig mina föräldrar ger ett god-kännande eller inte så tänker jag gifta mig med henne. Om det hade varit upp till dem så skulle de välja ut en somalisk tjej från hemlandet och som är oskuld.

Mohameds föräldrar besöker ofta moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm för att be tillsammans med familjen. Den enda som saknas när familjen ber är Mohamed, han tycker att vänner och flickvän är viktigare än att besöka moskén.

REPO 11

» Så fort de gick tog vi fram en haschbit och rullade en joint

Sånt pallar jag inte. Jag lever i Sverige och vill vara en del av det samhälle jag lever i. En somalisk fru skulle innebära att jag får försörja henne och våra tio barn. Nänä, inte en chans, en svensk brud, två barn och jag är nöjd säger han och nickar med huvet.

vi rör oss ut mot gallerian och tar pendeltåget till Kallhäll. Vi kommer in i Mohameds lägenhet och en stark doft av somaliska ljusaromer slår mot en di-rekt när man kommer in.

Huset är tomt, den enda från famil-jen som är hemma är hans morfar. Mo-hamed bor hemma hos sin familj och har inga planer på att flytta ut.

– Så länge du inte är gift och har egen familj varför ska man flytta hemifrån?

inne i köket gör Mohamed i ordning lite te. Vi tar med oss teet ut till vardags-rummet och sätter oss i de färgglada och

mjuka sofforna. På vägen hänger en tav-la med en vers ut koranen som de kallar ”sorat el bakara” Där står det La ihla Mohamed raso allah (Det finns ingen an-nan gud än Allah och Mohamed är hans profet).

En 52-tums tv täcker halva väggen. Vid sidorna hänger två röda blommor ner. Över fönstren hänger det mörka gar-diner som inte släpper in något ljus i var-dagsrummet. Tavlor av islamska symbo-ler täcker en stor del av väggytan.

Mohamed och hans familj flyttade från Örebro till Stockholm för sex år se-dan, på grund av att hans mamma fick ett jobb.

– de ville att jag skulle byta umgäng-eskrets, men jag har hittat exakt samma typ av människor här så allt är detsam-ma. Skillnaden är att jag växt till mig lite mer, inga onödiga grejer som brott och knark. Däremot så festar jag fort-

farande, det blir det ingen ändring på! säger han och skrattar.

– Att jag lever som en syndare i mina föräldrars ögon kommer nog aldrig att ändras så länge jag själv inte anser att det är syndigt.

Mohameds föräldrar besöker ofta moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm för att be tillsammans med familjen. Den enda som saknas när familjen ber är Mohamed, han tycker att vänner och flickvän är viktigare än att besöka moskén.

■

«

12 REPO

Bandet möts på Stockholms stora mö-tesplats T-centralen för att åka i ge-mensam trupp till Ropsten. Där ligger replokalernas högkvarter.

En kort promenad från stationen mitt i Ropstens lilla industriområde ligger en fyrkantig byggnad på fyra våningar. En grå trappuppgång leder till korridorer. Rockmusik strömmar ut från alla rum. Bakom dörr nummer 19 hittar vi Jacks Residences tillhåll,

ett trångt rum med allt man behöver: blå ljudisolerade väggar och ett trum-set. Runt omkring är högtalare och förstärkare utplacerade.

Rockbandet har satt upp lite nakenbil-der på modeller på väggen för att skapa känsla och för att göra rummet personligt. Runt om i den lilla lokalen ligger tomma ölburkar och gamla ölflak. Det ser ut som om det varit fest här natten innan.

Jacks Residence består av fyra med-

lemmar. Oskar Varonen är frontfigur, sångare och låtskrivare med hans kusin Christopher Varonen är också gitarrist och skriver låtar. Peter Pakkala är ba-sist och Jonas Kempe spelar trummor.

– Fan! Var håller han hus? Han sa att han var på väg - han skulle vara här nu, säger Oskar.

Chistopher är sen och bandmedlem-marna börjar bli lite otåliga och vill sätta igång. Efter en stund dyker han upp.

Dagens stora band har en mycket snällare ”approach” än för 25 år sen. Sex, drugs & rock’n roll var en trend som alla stora rockband följde. Jacks Resi-dence är gruppen som lever mitt i mellan.Text och foto: Frank Gatonga

De lever som namnet lär

Jonas Kempe under spelningen på Harry B James.

REPO 13

Systern från London skulle hänga med så han var tvungen att vänta på henne.

Oskar verkar glömma bort väntetiden när han får syn på Ristos med system-kassar med öl och vin.

– Jag var tvungen att möta syrran som skulle hänga med, säger Christopher.

– Det är lugnt. Häll upp lite vin så kör vi, säger Oskar.

– Är det någon mer som vill ha, frå-gar Christopher.

– Nej det är lugnt. Jag har mitt, sä-ger basisten Peter och drar fram en Jack Daniels ur gitarrväskan, tar en sipp och bandet sätter igång.

jacks residence är ett ungt band som bara har funnits i fyra månader. Gitar-risten Christopher spelade tidigare i ett band med basisten Peter. De är de enda som är samspelade sedan tidigare. Oskar har aldrig varit med i ett band förut och aldrig sjungit förut. Men talangen fanns där och med kusinen Christopher gick det snabbt att starta något tillsammans. Oskar har dessutom tagit några sånglek-tioner.

– Det var en annons som jag svarade på hos en sångpedagog: Sånglektioner för arbetslösa. Så jag var tvungen att ljuga och säga att jag var arbetslös. Det blev tre lektioner. Ibland kör jag tipsen jag fick men oftast kör jag på bara. Det blir bäst så, säger Oskar.

– Jag var lite osäker på Oskar. Killen har aldrig sjungit förut, men han var tung säger, Peter.

Jonas kom in i Jacks Residence ge-nom en annons bandet la ut. De behövde en trummis och Jonas svarade.

– När jag kollade efter olika annonser så var mina kriterier att bandet måste ha en replokal och ett trumset. Jag orkade inte styra upp något själv. Så jag tänkte att de här måste vara bra, säger Jonas.

Namnet Jacks Residence valde ban-det för de kände att det representerar dem. ”Jack” är en person som finns hos alla människor, han som vill göra det förbjudna och samtidigt ha roligt så man måste hålla ”Jack” i styr.

– Det är jokern som finns hos oss alla. Han som vill ha roligt men kan nästan gå för långt. En skrämmande clown, säger Risto samtidigt som han smuttar på ölen.

Medlemmarna i bandet lever som namnet lär.

de har spelat tilllsammans i fyra måna-der men det låter som om bandet har fun-nits i flera år. De har redan hunnit med fyra-fem spelningar och deltar i en stor tävling, Metro on stage, där bandet har chans att vinna ett kontrakt med Univer-sal Studios. Det går i en otrolig fart, och i replokalen syns det att grabbarna har ro-ligt. De har en spelning på krogen Harry B James och ska repa inför spelningen.

När musiken drar igång i replokalen är bandets medlemmar väldigt synkade med varandra. Det ser ut som om de pra-tar med varandra genom instrumenten, och det är en konversation som går i en rykande snabb takt. Det vibrerar så att modellerna

på väggen ser ut som om de headbangar till musiken.

Under repet smuttar grabbarna på drickat i sin egen takt.

– Första spelningen var en katastrof. Jag var lite dragen och glömde bort tex-ten. Ingen märkte något förutom alla musikkunniga som kom fram efteråt och frågade vad vi höll på med, säger Oskar.

gruppens musik är en blandning mel-lan metall och gammal rock’n roll. De får inspiration från all slags musik från Metallica till Michael Jackson, som sen formas till djupa texter med ett hårt ljud och en fin röst.

– Vår musik är mer back in the day med ett fresh sound. Men vi är myck-et klokare och förstår saker och ting mycket bättre än vad vi gjorde förr, sä-ger Christopher.

Jacks Residence har växt upp med rock’n roll och har haft sin erfarenhet i sex, droger & rock’n roll. Gruppen le-ver lite som de tunga banden från förr men har en annan attityd.

banden från förr blev otroligt stora. Fast det var så mycket mer en ”parental advisory” ettiketter som gjorde föräld-rar nervösa för att deras barn lyssnade på sådan musik. Men musiken var bra, artisterna hade talang och vissa blev de största banden någonsin. För Jacks Re-sidence är det här bara början. De har stora mål och önskar kunna leva på mu-siken samt att turnera världen runt. ■

Jacks Residences medlemmar samlade i replokalen.

14 REPO

Det händer att kunder svimmarDen vibrerande känslan i huden växlar snabbt med extrem smärta. Först är den överkomlig. Tre timmar senare är den outhärdlig. Med ett löfte om att det strax är klart går det trots allt an. Det irriterande ljudet från maskinerna hörs inte längre. Det är en vanlig eftermiddag för tatueraren Klara Hag.

Swahili bob’s är en populär tatuerings- och piercingstudio på Södermalm i Stockholm. Studion skiljer sig mängden med sin öppna och gästvänliga miljö.

Direkt möts man av ett rum med röda väggar, en så pass klar och skarp nyans att den skulle passa utmärkt på Dita von Teese’s läppar. En möbelgrupp med guldfärgat mönster. Väggarna är prydda med posters. Mest framträdande är den gigantiska affischen från filmen ”The earth dies screaming”. Till höger står bord och hyllor med LP, CD-skivor samt t-shirtar som är till salu.

Den grundläggande tanken när de öppnade var att skapa en studio de själva skulle vilja gå till. Sedan dag ett har den filosofin genomsyrat hela verksamheten – från kundkontakt, inredning, motivde-sign, till hygien och sterilrutiner. De slo-par helt machojargongen som kan vara vanlig i branschen.

– hej! du kan komma in, ljuder en kvinn-lig stämma längre inifrån studion.

Den tillhör Klara Hag, som är en av fyra tatuerare. Hon är en av ganska få kvinnor i yrket, men det verkar inte be-svära henne nämnvärt.

– Det är inget jag tänker på, att det är en mansdominerad bransch. Många vill bli tatuerade av tjejer, och det är ju bra. Varför det är så vet jag inte, säger hon, samtidigt som hon behandlar en kund.

Precis som inom många andra områ-den, såsom kläder, skor och mat så finns det trender även här. Klara Hag berättar

om de hon märker av just nu.– Man utgår mycket från traditionella

motiv. Men gör dem mer personliga. Det är mycket blommor och namn på barn. Viktigast är att den som vill bli tatuerad kommer med en egen idé, som vi sedan kan arbeta vidare med. Jag tycker att en välplanerad och framförallt välplacerad tatuering kan få vilket motiv som helst att se snyggt ut. Det är det estetiska som är viktigt. Inte att motivet betyder något.

många tror att det är enkelt att tatu-era. Klara Hag älskar det, samtidigt som många moment ibland kan vara påfres-tande. Att ständigt arbeta under press,

Allt jag var van vid hemma, var tvärtom i Kina

«»

«

Klara Hag tatuerar en kund.

Text och foto: Viktor Ågren

REPO 15

och aldrig kunna ha en dålig dag på job-bet. Hon tatuerar sex timmar om dagen, fem dagar i veckan. Därutöver ritar hon minst tre timmar varje dag. Det får ald-rig bli slentrian, aldrig samma motiv två gånger.

– Jag tar egentligen onödigt lång tid på mig. Även om jag bara ska göra en ros som jag gjort hundra gånger förut så gör jag massa onödig research för att se om det finns nya sätt att göra det på.

För personalen i studion är filosofin en självklarhet. De menar att även om en person ska göra sin första tatuering eller piercing, eller kanske redan är full av ku-lörer och ringar ska han eller hon känna sig välkommen och respekterad.

den ovanligt tysta maskinen som Klara använder sig av kompletterar musiken från högtalarna väl. Plötsligt bryts den sköna jazzen som spridit ett lugn i loka-len när en kollega börjar tatuera en kund i båset bredvid. Hans maskin överrös-tar allt. Den låter som en geting hög på ecstasy. Utvecklingen av tatueringsma-skiner har länge stått still. På senare år har man dock börjat utveckla nya model-ler. Även om de i stort sett ser likadana ut med sitt lödmaskinsliknande utseende.

– Vi använder inte samma sorts ma-skin. Min är en nyare variant som inte lå-ter lika mycket, och är lite lättare, säger

hon och doppar nålen i en liten behållare med färg.

En central del för den som blir tatu-erad är smärtan. De flesta klarar av tre timmars intervaller, och hon tatuerar ald-rig längre än så utan paus. Det finns ex-empel på kunder som klarat av smärtan sämre än andra.

– Jag har aldrig varit med om att nå-gon inte har härdat ut. Däremot har det hänt att kunder svimmat. Men så fort de vaknat är det bara att köra på igen.

yrket som tatuerare var inget själv-klart val för Klara. Efter studenten visste

hon inte vad hon ville göra. Så istället för att hamna i arbetslöshetsträsket hemma i Norrköping, drog hon iväg till Kina i ett år som kulturutbytesstudent, i staden Kunming. Där läste hon kurser som se-rieteckning, fotografi och gjorde stora väggmålningar.

– Det var jätteroligt. Till en början var det svårt att anpassa sig, och jag ville åka hem efter sex månader. Allt jag var van vid i Sverige, var tvärtom i Kina. Men när jag väl anpassat mig var det underbart.

Det var i Kunming som hon upp-täckte att hon ville tatuera. Där hittade hon en studio som blev hennes tillhåll. Här fann hon inspiration.

Tillbaka i Sverige, och Norrköping, började hon på allvar att komma igång. Efter att den första tatueringen var gjord, ett kinesiskt tecken, blev motiven mer avancerade. Ett år senare blev hon kontaktad av Swahili Bob’s. De gillade hennes stil och ville knyta henne till studion. Hon tvekade aldrig.

vardagen rullar på som vanligt nu på Swahili Bob’s, och Klara trivs bättre än någonsin, men det hindrar henne inte från att ibland drömma sig bort.

– Min framtidsdröm är att folk ska gilla min stil så pass mycket att de kom-mer in och ger mig fria händer.

Min framtids-dröm är att folk ska gilla min stil

«»

«

Den grundläggande tanken med Swahili Bob’s tatuerings- och piercingstudio var att skapa ett ställe de själva skulle vilja gå till.

■

16 REPO

Syndenslagliga näste

En coffeshopguide med foton av: Amandus Lindström Papoulidis

Vid halv fem på söndagsmorgonen kom-mer de in i Amsterdams stadskärna och hyrbilen parkeras vid en kanal ett sten-kast från Leidseplein. Irritation och trött-het är ett faktum efter en lång resa och bakslaget att inte komma in på Sensation White, en av världens största fester.

när de promenerar runt i jakten på nå-gonting att göra kommer det andra bak-slaget. Både klubbar och coffeshops har börjat bomma igen eller är helt stängda. Snart inser de också att de inte har nå-gon chans att få ett hotellrum eftersom 100 000 Sensationbesökare har lagt be-slag på vartenda hotellrum.

På väg tillbaka till bilen förbi Leids-eplein ser de ett gäng hårdrockare som står vid en fontän och rullar en joint. Xavier, mannen som kört bil sedan nio på morgonen, inser att detta antagligen är deras sista chans att vända slutet av denna långa dag till någonting positivt.

– Excuse me guys! I’m sorry, but I’ve been driving since 9 o’clock this mor-ning all the way straight from Stockholm to visit Sensation but we didn’t get any tickets and all the coffeshops and clubs are closed and… I’m wondering if I can buy some weed from you?

– Dude, you can fucking have some!

efter några minuters trevligt sam-talande med rockarna går de till en dygnetruntkiosk, köper lite snacks och återvänder till bilen. Xavier sätter sig i förarsätet och rullar snabbt ihop en joint medan Philip letar i sin laptop efter en bra godnattfilm. Sedan rör de sig några meter från bilen och hittar en trevlig bänk på en liten pir. Xavier tänder join-ten och uppmärksammar samtidigt att en silverfärgad sportbåt, husbåtarna och de så typiska amsterdamhusen på andra si-dan speglas i kanalvattnet med hjälp av soluppgångens ljus. De bedårande sneda husen påminner dem om att de faktiskt kan sitta och röka en joint på stan utan att bli gripna av polisen. Ett vackert slut på en jobbig dag, tänker Xavier.

vid tiotiden vaknar de i en bil som mor-gonsolen har gjort om till en bastu. De sträcker lite på sig och känner att behovet av en god frukost börjar tränga sig på. Ett snabbt klädombyte och en prome-nad över några kanaler senare hittar de till slut Barneys Lounge. När de öppnar dörren möts de av den söta rökdoften som finns på varje coffeshop. Efter att ha införskaffat ett gram av cannabissorten Blue Cheese och beställt några toasts, lite kaffe och juice får de låna en vaporizer.

En vaporizer är en maskin som het-tar upp cannabis istället för att förbränna den och förångar de ämnen man vill åt. Detta gör att man slipper andas in skad-liga växtämnen. De lägger hälften av sitt Blue Cheese i vaporizern och trycker på on-knappen. Xavier och Philip blir smått euforiska, avslappnade och glada efter att ha intagit en av de bästa cannabissor-terna man kan hitta i Amsterdam.

vid lunchtid har de hamnat på Kadinsky’s, en modern coffeshop inredd med stilrena möbler och röda samt vita väggar i tre små våningsplan med smala, branta trappor. Denna coffeshop är känd för att vara bland de bästa i Amsterdam på hasch så killarna inhandlar ett gram Caramello, en av de bättre sorterna.

När de sitter på andra våningen och rullar en joint kommer en man i 40-års åldern och sätter sig vid bordet bred-vid med en kopp kaffe. Propert klädd i en perfekt kostym och glansiga skor tar han fram ett gram hasch som han börjar smula ned på sin ekonomitidning. Några minuter senare har han rullat en haschci-garett av modell större.

Xavier och Philip förundras över denna börsnisses lunchrast. Storjointen tänds medan han öppnar tidningen som

En av många kanaler i staden Barneys LoungeUnder utveckling Amsterdambebyggelse

REPO 17

nyligen använts som rullunderlag. Tio minuter senare är halva tidningen ge-nomögnad och jointen slut. Börsnissen fäller ihop tidningen, plockar med sig sin mobiltelefon och traskar lugnt ner för trappan.

I haschdimman sitter de två svenska killarna och tittar på nyversionen av ”Nicke Nyfiken” medan de drömmer om ett jobb i Amsterdam.

de strosar runt på stan några timmar innan de hamnar på 420 Café. En mysig coffeshop ett stenkast från centralsta-tionen, där det spelas klassisk rock och inredningen påminner om en 20-talsbar.

Ett gram Super Silver Haze inför-skaffas och en joint rullas. Denna canna-bissort är känd för att vara väldigt potent vilket gör killarna trötta, fnittriga och glada. De tappar tråden i konversationen och blir näst intill paranoida när de hör musik de känner igen fast ändå inte.

När låten nästan är slut kommer de underfund med det. Det är Cornelius Wresvik som sjunger. Fast på holländ-ska. Efter att ha njutit ett litet tag av den underbara stunden bestämmer de sig för leta efter ett hotellrum.

vid sjusnåret har de hittat ett trevligt rum ungefär där bilen står parkerad. Phi-lip är trött och tar en tupplur medan Xa-vier bestämmer sig för att ta en mindre coffeshoprunda.

Första besöket blir på Bulldog på Leidseplein. Efter att ha dragit i sig ett

gram Northern Light i vaporizer tror han att han ser i syne när två personer bred-vid pratar svenska. Han hejar på dem men upptäcker snabbt att det antagligen är första gången de är i Amsterdam då talförmågan inte är på topp.

Vid sådana här tillfällen märker man verkligen hur mycket grönare gräset är på andra sidan om man jämför Sverige kontra Holland. Hur mycket cannabis man än har intagit i Sverige så blir det en helt ny upplevelse när man provar de holländska sorterna.

xavier går vidare till Rokerij, en cof-feshop inspirerad av hinduisk och nepa-lesisk kultur. Det fantastiska mosaikgol-vet som föreställer ett öga märks knappt då konstverk föreställande gudar och symboler, statyer och stora guldbuddhor samt magnifika lampor stjäl uppmärk-samheten.

Då Xavier är rätt påverkad vid det här laget bryr han sig inte så mycket om vil-ken sorts cannabis han köper, utan lägger istället sitt fokus på att få låna en bong.

En bong är en glaspipa som filtrerar röken med hjälp av vatten. Han drar ett bloss som känns ungefär som en behag-lig smocka, insuper den tempelliknande atmosfären och rör sig tillbaka mot ho-tellrummet.

Philip vaknar när Xavier kommer in och de gör sig redo för en kväll på stan.

dagen efter checkar de ut något sent vid lunchtid. Då de blev tipsade dagen

innan att Barneys som är kända för sin goda frukost ligger i Haarlem lägger de sin packning i bilen och beger sig mot andra sidan av stadskärnan.

detta barneys är en bar men har en coffeshop mitt emot. Killarna köper ett gram av favoriten Blue Cheese och går tvärs över gatan.

Coffeshopsen får inte sälja alkohol, däremot så får man röka cannabis på de flesta ställen där det säljs alkohol.

Denna kedja är en av de bäst inredda i Amsterdam och påminner närmast om en högklassig New York klubb, fast mer avslappnad.

De beställer en omelettroulad var som visar sig bli en av de godaste frukos-tar de någonsin intagit samtidigt som de tittar på ett gäng fotomodeller några bord bort som sitter och rullar ett par jointar.

efter ett par timmar i Barneys fan-tastiska atmosfär tar de en promenad i shoppingdistriktet innan de bestämmer sig för att avsluta dagen med en ordent-lig middag på Grasshopper.

Grasshopper är ett stort hus vid vatt-net bara ett hundratal meter ifrån central-stationen med coffeshop i källaren, en fantastisk uteservering samt bar, sportbar och restaurang i resten av huset.

mätta och belåtna är det dags att in-leda den drygt halvdygnslånga bilresan genom Tyskland och Danmark hem mot Stockholm.

Vaporizer

Rokerij interiör Barney’s cannabismeny Speciellt boende

Rokerij interiörRokerij’s ingång Grasshopper’s uteserveringTypisk Amsterdamvy

■

18 REPO

Vad är fåfänga? Varför är du fåfäng?Det är ju svårt att dra gränser. Men det är väl att man bryr sig om sitt utseende och det gör jag. Att lägga ned tid på att göra sig snyggare. Men ju mer man håller på att fixa till det man är missnöjd med, ju mer missnöjd blir man.

Hur menar du?Man hittar fel i takten man letar. Ju när-mare vi i vårt samhälle kommer idealen, ju längre bort hamnar de. Man vill alltid ha det som är svårast att uppnå. I fatti-gare länder, där det finns dåligt med mat är det ett ideal att vara stor och tjock.

Hur ofta tänker du på ditt eget utse-ende?När jag är hemma så tänker jag inte på det. Och inte alltid med mina närmaste vänner. I ett förhållande tycker jag att det kan vara en fördel att hålla sig snygg inför varandra, men självklart också att kunna visa sig ofixad. Men jag skulle aldrig gå ut innan jag har gjort mig snygg.

Bör fåfänga klassas som en döds-synd?Vad är en dödssynd? Jag går inte efter de måtten. Men jag kan på rak arm säga att fåfänga är dåligt för vårt samhälle. Detta av två skäl. Dels hjälper det inte hur folk ser ut om de inte har råd att göra något åt detta. Dels så är inte idealen lätta att uppnå. Ju fler som kommer närmare ju mer kommer idealen att förskjutas. Och det är dåligt för de som fötts längst ifrån idealen.

Blir man lyckligare av att ligga närma-re idealen?Kanske en kort egoboost. Men det är inte så man blir lycklig. Det blir man av kon-takter med andra människor.

Plastikkirurgi är inte lyckaErik Lydén är fåfäng. Det betyder att han bryr sig om hur han ser ut inför andra. Vi har träffat honom för att prata om hur mycket fåfängans ideal skadar samhället och om hans dubbelmoral när det kommer till utseende.Text och foto: Simon Lundberg

REPO 19

Hur har fåfängan påverkat ditt liv?Mycket tid går åt. Jag har blekt håret, håller på med diverse skönhetsprodukter och har tagit bort hår från kroppen med laser. Genetiskt sätt så har jag ju haft tur, jag har ett utseende som kan klassas som snyggt. Men inte som mina ideal. Jag skulle inte vara främmande för plas-tikkirurgi. Det finns vissa delar med mitt ansikte jag inte är nöjd med. Som min näsa och haka till exempel.

Har du mått dåligt på grund av ditt ut-seende?När jag gick på högstadiet så hade jag väldigt dålig hy, med mycket acne. Men nu har det blivit bättre, så då har jag hit-tat andra saker att bli fixerad vid. Jag bryr mig mycket om mitt hår och vill att det ska se perfekt ut.

Är det tidskrävande?Jag har lärt mig att effektivt fixa mitt hår. Det går fort att platta till och styla. Jag för-söker duscha det så sällan jag kan för att slippa lägga ner jättemycket möda varje morgon på det. Det blir lättare att sköta det då.

Vad är skillnaden mellan manlig och kvinnlig fåfänga?Historiskt sett så har ju kvinnor blivit betraktade som objekt. Kvinnans roll har länge varit att se vacker ut och följa idealen. Så därför är kvinnlig fåfänga mer accepterat och utbrett. Frågar man en man så är svaret ofta att en kvinna inte får vara slapp med sitt utseende, att hon inte rakar sig under armarna till exempel eller har flottigt hår. Men frågar man en kvinna samma sak blir svaret ofta: ”Han får gärna bry sig om sitt utseende, men han får inte ha ett större badrumsskåp än jag.” Det har visserligen blivit mer jäm-ställt och kollar man historiskt så har det ju funnits perioder där manlig fåfänga har varit stor, män har burit peruker, smink och korsetter.

Hur mycket pengar lägger du ut på ditt utseende?Kläder är viktigt för mig. Jag tänker ofta på siluetter och liknande. Så om kläder räknas är det väl i princip nästan hela min inkomst. Nu bor jag ju i och för sig hos mina föräldrar. Men jag är säker på att jag skulle klara en ekonomi med min fåfänga.

Hur långt skulle du kunna gå?Det där är en öppen fråga. Och en eko-nomisk. Jag är ju som sagt inte främman-de för plastikkirurgi så det är väl så långt jag skulle kunna gå .

Finns inte risken att bli beroende?Risken finns ju. Men jag är trygg i mitt självförtroende och min sociala bas. Det är inte för min dåliga självkänsla jag vill operera mig. Utan mer för att förbättra det som kan förbättras. Men som jag har sagt hela tiden så är fåfängans ideal nå-got som skadar samhället. Jag tror inte att man egentligen blir lycklig av att se bra ut.

Men är inte det dubbelmoral?Det kan du kalla det. Men så funkar jag för tillfället.

Till sist, vad skulle du välja? Att leva hela ditt liv med stora utslag i hela an-siktet eller att inte ha något hår kvar på huvudet?Svårt. Men jag är ju så fixerad vid mitt hår för att det ska rama in mitt ansikte. Så då måste ju ansiktet vara viktigast. Så då får jag säga hej då till håret då.

Ju närmre vi kommer idealen, ju längre bort hamnar de

■

«

»

20 REPO

Foto: Viktor Ågren

REPO 21

Foto: Amandus Papoulidis

Foto: Frank Gatonga

REPO TOLKAR SYND

22 REPO

Foto: Love O’Jensa

REPO 23

Foto: Clara Lowden

24 REPO

Genom satanism och dopvatten

Text och foto: Sofia Klockars

Solen glittrade över asfalten under bilens däck som flöt förbi i exakt rätt has-tighet, 50 kilometer i timmen. ”Det här kan inte få några dåliga konsekven-ser”, tänkte Emil, som bestämt sig för att slå in på en ny väg. Bakom honom låg synder och en föreställning om en stor, farlig och mäktig Gud. Framför honom fanns förlåtelse, kärlek och en vördnadsfull Gud.

Ett par år senare är Emil Lundin på väg till St Lars församling i Uppsala för att möta sin biktfader och andlige vägleda-re, Pater Josef. De ses ungefär en gång i månaden. Eftersom Pater Josef är den Emil vänder sig till under bikten känner han till Emils bakgrund och vet vad som oftast bekymrar honom.

– Insikten är det första, säger Josef om den katolska bikten. Vi måste lära oss att se varför vi hela tiden gör samma fel, konfronteras med oss själva och leta efter orsakerna.

det finns ungefär en procent katoliker i Sverige. Josef Höfner är präst i St Lars församling som har ungefär 2.500 med-lemmar, varav 80 procent är invandrade flyktingar. Varje katolsk församling har ett eget helgon. Helgonet St Lars var en diakon som avrättades för sin tros skull.

Den katolska kyrkan har sju heliga sakrament: dopet, nattvarden, konfirma-tionen, äktenskapet, prästvigningen, de sjukas smörjelse och bikten. Bikten inne-håller fyra steg. Det första är att rannsaka samvetet och att ångra sig. Det andra är bekännelsen och det tredje förlåtelsen. Genom prästens ord förlåter Gud synda-ren. För att få förlåtelse krävs också ett fjärde steg, gottgörelsen. Det är själva meningen med bikten, att lära sig att bli en bättre människa. Det blir man genom att be den man sårat om förlåtelse, se till

att inte upprepa sina misstag och tänka på att man lever av Guds nåd.

– Har man stulit ett par byxor från Åhléns skulle man kunna gottgöra ge-nom att skänka pengar till Rädda Bar-nen, säger Pater Josef. Det finns alltid något sätt.

en katolik biktar sig minst en gång om året, oftast innan påsk, som är den stora högtiden. Prästen har tystnadsplikt. Han har aldrig rätt att berätta för någon om vad han fått höra i en bikt. Det är syn-daren själv som måste avgöra hur grov en synd är. Att bryta tystnadsplikten är mycket allvarligt och om det sker måste det skickas brev till Rom, där det avgörs om prästen blir tvungen att avgå.

– Bikten tar bort möjligheten att grä-va ner sig i något, säger Emil. Man blir förlåten och kan vända om. Själva bikten är förstås väldigt jobbig, men när man går ifrån en bikt är man lättad och glad.

Pater Josef bläddrar i sin Bibel där han märkt viktiga stycken med små klisterlappar. Han letar efter ett avsnitt i Matteusevangeliet där Den gyllene re-geln finns. Den som talar om att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad.

– Skuld, det är att såra någon, att göra orätt, säger Pater Josef. När Gud kom-mer in i bilden blir skulden synd. Allt jag gör fel sårar samtidigt Gud.

– Jag brukar egentligen inte tänka på synden i konkreta termer, säger Emil.

– Det handlar mer om att jag undvi-ker att gå i vissa riktningar, att jag väljer Gud. Kyrkans lag är hjärtat och samve-tet. Synd fungerar kortsiktigt och kan kanske ibland bota lidande för stunden, men i det långa loppet kan man bara gå Guds väg.

innan emil kunde erkänna den Gud han tror på idag dyrkade han det mörka, den ”andra sidan”, som han uttrycker det. I många år umgicks han i djävulsdyrkar-kretsar. Det började med musiken. När Emil var i tolvårsåldern började han lyssna på black metal. Allt handlade mest om estetiken. Filmer och datorspel

Själva bikten är förstås jobbig

»

«

REPO 25

påverkade honom också och han såg dö-den som det högsta.

Emil blev så småningom medlem i ett black metal-band där frontfiguren lämnat djävulsdyrkan och inspirerade honom till att börja studera judiskt fromhetsliv. Han förstod alltmer att religionen betydde nå-got för det vardagliga livet.

– Jag började acceptera vissa san-ningar och se saker i mig själv som inte var fullkomliga.

det var runt 2004 som Emils brott-ningsmatch med Gudsbilden började på allvar. Emil har ingen religiös uppfost-ran, ändå har han alltid strävat efter Gud, och undrat över vad han vill med män-niskorna.

Nu började han fundera över vem hans egen Gud egentligen var. Den tyck-tes så långt borta. Allt inom musiken han sysslat med tycktes plötsligt platt. Det var så mycket lösa symboler som ing-enting betydde. Hans tidigare liv hade handlat om att göra ont, om övermod och att göra dumma saker för att man är arg. Han började distansera sig från de gamla vännerna i djävulsdyrkarkretsarna och istället ägna sig åt ett ärligt sökande.

Emil flyttade till Uppsala 2005 för att läsa latin och grekiska på universite-tet. Idag studerar han hebreiska. Det har alltid funnits en fascination för gamla böcker. Han gillar känslan av att hålla i

en gammal handskrift och veta att med-eltida munkar arbetat med den. Munkar, mystik, religiöst liv och glöden han kän-ner där lockar honom. De gamla skrif-terna är fyllda av askestävlingar och uttrycker en blandning av vördnad och vansinne.

emil började spendera mycket tid en-sam på sitt rum. När han arbetade med en översättning av ett teologiskt traktat klarnade allt.

Plötsligt tycktes världen omkring ho-nom rasa när han började tänka på kon-sekvenserna av sina tidigare handlingar. Han hade supit för mycket, försökt ta sitt liv, sett vänner som mått dåligt och kraschat ett förhållande med en flickvän. Han hade stängt av vänskapen med Gud.

Att se den egna synden och uppleva att han stod mitt i helvetet fick Emil att undra om han kunde bli förlåten.

han började fundera över Jesus och till slut blev det bara helt självklart att se honom som Guds son. Och Jesus hade förlåtelsen.

– Man måste lita på Guds godhet. Guds sons godhet, att dö för människor-na, det är något som saknar motstycke i andra religioner.

Påsken 2008 döptes Emil Lundin i katolska kyrkan. Innan dess hade han haft privata samtal med en präst varje

eller varannan vecka under nästan åtta månader. Dopet gav syndernas förlåtelse och en chans att börja om från noll.

– Jag kommer aldrig att bli densam-me efter det.

innan emil lämnar pater josefs rum, som är ett i raden av flera i Katolska kyr-kans byggnad i Uppsala, passerar han den stora och den lilla föreläsningssalen för att ta trappan ner till bottenvåningen där själva kyrkan finns.

Det är ett ganska avskalat rum, inte smyckat och estetiskt tilltalande som kyrkor i katolska länder. Det råder ett lugn i rummet och människorna där tycks nästan hålla andan. Längst fram finns ett krucifix där Kristus bär ett rött skynke över kroppen.

Innanför dörren finns en skål med vigvatten. Emil sticker ner fingrarna i vattnet och gör sedan korstecknet medan han knäböjer för att visa vördnad.

På väg ut från kyrkan möter Emil en äldre kvinna i ljus kappa och permanen-tat hår. Han håller hjälpsamt upp ytter-dörren för henne innan han drar drag-kedjan på sin grå luvtröja nästan ända upp över korset han bär runt halsen. De byter några ord. Hon tycks längta till högmässan klockan elva på söndag.

– Då är det sång, liv och rörelse. Då ska man komma hit! utbrister hon entu-siastiskt.

Emil Lundin har gått ifrån att leva ett syndigt liv till att få syndernas förlåtelse.

■

26 REPO

En tjej hoppar av på en snöig plattform tillsammans med sina tre jämnåriga kam-rater. Skapligt trötta efter en skumpig natt i liggvagn, utan något längre stopp på vägen för att röka sitt gräs, trängs de med andra flockar av turister från det tio vagnar långa tåget. De drar sitt berg av väskor till stugan som ska vara deras de kommande fyra dagarna.

dagen före. Jag har precis satt mig till rätta när de fyra ungdomarna stiger in i kupén. Liggvagnen blir snabbt överfylld med väskor som får svårt att ligga still när vagnen börjar rulla från Centralsta-tionen i Stockholm.

– Är det okej om jag rullar en joint? frågar Anna och plockar fram en påse ef-ter att fadern vinkat farväl.

De fyra är alla studerande från Dan-deryd, och går ut gymnasiet till somma-ren. Inget ovanligt, då sportlovet är en populär vecka för ungdomar att åka till Åre och leva loppan.

– Mina päron betalar för nästan all-ting, säger Anna med nöjd min.

– Dessutom tror de att vi mest bara ska åka skidor.

Hon och hennes vänner ska dra en vals för sina föräldrar. Istället för att be-tala för liftkort tänker de strunta i skid-åkningen och lägga pengarna på alkohol och andra nöjen.

– Våra päron ska ge oss pengar för liftkortet när vi kommer hem igen. Men då måste vi visa upp kvittot, stämmer en av de andra in.

Detta är en enkel match. Flera av deras vänner befinner sig i Åre samtidigt, och av dem kan de få just sådana kvitton att visa upp hemma.

som turistort har åre en lång historia. Redan på 1100-talet besöktes platsen fli-tigt av hälsoturister som inackorderades hos lokalbefolkningen eftersom det inte fanns några hotell. Dessa byggdes först sedan järnvägen invigts. När en liten bergbana byggts exploderade turismen för skidåkare. I samma takt har hälsotu-risterna försvunnit.

Åre har blivit ett Stureplan för skidå-kare. Ett snöigt Las Vegas där vem som helst kan göra vad som helst utan att det höjs på ögonbrynen. Vintersäsongen för-vandlar Åre till ett stort internationellt party för såväl unga som gamla. Tidi-gare har polisstyrkan varit förhållande-vis liten för den stora skara turister som överbefolkar byn. Till denna vinter finns mellan tio och femton poliser på plats. Då alkohol utgör en stor del av det turis-

terna ägnar sig åt fylls de endast två ex-isterande fyllecellerna på polisstationen väldigt snabbt en stökig natt.

Med nästan sex gånger fler bäddar för turister än för ortsbor fortsätter Åre att expandera – tillsammans med ung-domsfestandet.

19-åriga viktor backman bor drygt en mil utanför Åre och känner igen fenome-net med ungdomarna från Danderyd.

– Det är inte bara stockholmare, utan även norska rikemansbarn som gör så-där, muttrar Viktor.

Han besökte en av Åres alla krogar, och begav sig sedan till en efterfest med ett band som haft spelning samma kväll.

– De norska ungdomarna kom in alldeles dyngraka i lägenheten och sluddrade om hur de blåste sina föräld-rar. Liftkort, skoterhyra och en massa annat. Minns inte så mycket mer.

nyss hemkommen efter åreresan stäl-ler Anna sina väskor i hallen och går in i köket.

– Har du kvar kvittot, som jag sa att du skulle ge mig? frågar hennes mam-ma, och granskar nyfiket sin dotter.

– Jadå mamma! svarar Anna, och lägger ett perfekt vikt litet kvitto i hen-nes hand.

Modern studerar det under några sekunder, ser sedan upp på sin dotter och ger henne en liten bunt sedlar. Anna lämnar rummet med en lögn i den ove-tande moderns hand.

Åre(t)s lögn

Text: Jon SjöbergFoto: (ovan) Jon Sjöberg

■

Skidorten Åre lockar även turister med annat än utförsåkning i tankarna.

En lögn i den ovetande moderns hand

»

«

REPO 27

Ljuset träffar de pampiga stora vita yt-terväggarna uppe på kullen i Djursholm. Ett svart kraftigt galler markerar var allmän plats slutar. En kod krävs för att passera. I marken ligger svarta stenplat-tor som gångar, en leder till huset och en till poolen.

– om kärleken inte finns, kan du lika gärna gifta dig rikt, säger Christabel och slänger handen över den bruna luggen.

På köksbordet står ett öppnat glass-paket med tiramisu, ett fat med olika kexsorter och en stor silvrig vas med rosa blommor.

Att kärlek mellan man och kvinna inte finns är något hon insåg under sina unga år i sökandet efter kärleken. Hon har haft många förhållanden och aldrig varit lycklig.

från 22 års ålder var hon starkt spelbe-roende till och från i sex år. Under den ti-den bodde hon i Italien, där hon är född. Efter en vinst kunde hon ibland känna riktig lycka. När hon såg en av sina vän-ner gifta sig rikt visste hon exakt vad hon ville med livet - känna ekonomisk trygg-het. Besattheten av pengar är det som styrt Christabels liv.

en sommarnatt i milano, vid 29 års ål-der, fick hon syn på sin räddare. Bland starka discostrålkastare äntrade en man dansgolvet för att kommer fram till baren. Där var målet, hon släppte sitt sällskap och fokuserade på bytet ute på dansgolvet. Vid baren möttes deras blickar för första gången. Som vanligt klickade det inte.

Han var fjorton år äldre, hade ingen stil och var inte alls attraktiv. Av erfaren-het visste hon att detta var ett kap. Inte förrän deras samtal ledde in på bilar och märken blev Christabel säker på att hon äntligen hade hittat drömmannen.

Pengar är hennes livs kärlek

Jag har inget behov av att älska honom, pengarna är attraktiva, det är kärlek på den nivån

Text och foto : Amanda Unnefors

Anna Anka med maken, Paul Anka. Foto : All overpress

Svenska Hollywoodfruar har fått stor uppmärksamhet. I programmet följs fyra hemmafruar som flyttat från Sverige och gift sig rikt, bland andra Anna Anka. Det finns också kvinnor som gift sig rikt i Sverige och blivit hemma-fruar. Christabel är en av dem.

»

«

28 REPO

– Jag har inget behov av att älska ho-nom, jag dras till honom för att pengarna är attraktiva, det är kärlek på den nivån, Jag gör allt för att inte förlora honom.

mannen, som är svensk, och kör sport-bilen Gallardo till jobbet, har sedan ti-digare förhållanden tre barn. Barnen kommer ofta över på middag. Christabel respekterar barnen och gillar att köpa presenter vid alla högtider. De har inga gemensamma barn.

På dagarna är hon ofta hemma och sköter om sig själv, genom spabehand-lingar i jacuzzin. En hushållerska sköter om huset tre dagar i veckan. Ibland gör Christabel och några vänner smycken tillsammans som de säljer. Några dagar i veckan jobbar hon med att ge ansikts-behandlingar.

Hon älskar att ge sin man överrask-ningar. Som att beställa en weekend till Paris, pynta köket med maffiga blommor till middagen, eller göra sig extra snygg.

hon pratar snabbt och självsäkert. Det känns som om hon skulle kunna prata hur länge som helst, ändå gör hon hasti-ga slut på meningarna. Som om hon hade något att dölja.

En beige rosett pryder det mörkbruna håret som går ner långt över axlarna. Hållningen är rak och rörelsemönstret försiktigt.

Några jordsmulor som hamnat på blommorna på bordet avlägsnas av hen-

nes långa korallfärgade naglar och dit-satta nagelsmycken av silver. Hon putar med bröstet i sin ljusrosa skjorta och handgjorda halsband. Nertill har hon svarta tajta jeans och högklackade skor.

– Jag skryter inte om pengar, jag vet själv vad jag har. Jag vet att jag kan köpa dyra märken och jag gillar det.

på helgerna brukar hon och hennes man ha middagsbjudning eller själva bli bortbjudna. Trots sina 41 år ser hon be-tydligt yngre ut. Eftersom hon gillar att flörta brukar hon ibland följa med någ-ra yngre vänner ut och dansa. Trots att nattlivet i Stockholm är något Christabel aldrig har gillat.

– Det är så dräggigt, fnyser hon och kollar bort på en tavla som föreställer New York, inramad i guld.

– nätter blir galna om man släpper alla hämningar, menar hon. Senaste helgen hade slutat med att hon dansat på en sof-fa med bartendern och sedan matat ho-nom med apelsinklyftor, säger hon, och sätter upp ena fingret mot munnen och rynkar på näsan.

– Don’t tell.På klubbar och barer vill hon ha Be-

rino med hallon, eller Rossini. Men helst Berino med hallon. Kan personalen i baren inte blanda drinken till belåtenhet, blandar Christabel ihop något själv.

Bartenderkunskaperna sitter i sen en kort tid som bartender. Också DJ-yrket

har hon testat på. Men nu, när hon inte behöver tänka på pengar, kan hon göra precis vad hon vill. Som att shoppa klä-der för upp till 30.000 i veckan. Eller bara vara hemma och träna magmuskler-na enligt ett schema som är skrivet och följt sedan några månader, då hon regel-bundet gick till en personlig tränare.

– det yttre är viktigt. Tar man inte hand om sig, kommer man sluta trivas med sig själv och bli olycklig. Jag ägnar flera timmar om dagen till att ta hand om min kropp, det är många som glöm-mer bort sitt yttre helt, säger hon och fortsätter berätta om livet som hemma-fru. Att vara hemma och inte slösa bort sitt liv på att åka fram och tillbaka till jobbet varje dag är fantastiskt. Många blir avundsjuka och det visar ju hur bra jag har det.

Christabel heter egentligen något annat.

Don’t tell, säger hon och rynkar på näsan

»

«

Christabel älskar märken och då bland annat märkeskläder.

■

REPO 29

Den åttonde dödssynden Text: Emelie Lindblom Carlsson

De sju dödssynderna bör få sällskap av ännu en synd. Dödssyndslistan har hängt med tillräckligt länge för att behöva en uppdate-ring. Synden som saknas för att göra listan komplett är självklar.

Nutidsmänniskans värsta fiende är stress. Stress kan visa sig på många sätt. Somliga drabbas av huvudvärk, några blir zombietrötta, andra tappar matlusten och vissa får svårt att fokusera. Mina stressymptom är tyvärr värre än allt det. När stressen sätter klorna i mig blir jag världens största egoist.

Helt plötsligt handlar allt om mig och mitt: mina mås-ten, mina mål, min tid och mitt, mitt, mitt. Jag blir blind för omvärlden och totalt självcentrerad.

Kanske har jag för lite hjärnkapacitet, men jag klarar bara av ett visst antal ”måsten” i mitt huvud och sedan stänger jag av. Det är förfärligt! Stressen är värre än lättja, högmod, girighet, vällust, avund, frosseri och vrede tillsammans. Jag glömmer viktiga datum och födelsedagar. Jag slutar höra av mig för att ”bara kolla läget”. Omedvetet bortprioriterar jag nära och kära som egentligen betyder allt. Stress gör mig till den största syndaren i världen.

Jag är inne i en sån där löjligt stressig period just nu. Min stackars kalender jobbar övertid. Det är skol-arbeten, praktikansökningar, framtidsnoja, läkarbe-sök, resor, ekonomikris, kärleksdrama, familjefighter, vänskapsbråk, you name it. Jag hinner inte slutföra det första förrän det fjärde kräver hela min uppmärk-samhet. Livets alla delar blir dominobrickor och när den ena faller så följer den andra omedelbart efter.

Det sägs att synden straffar sig själv och den åt-tonde synden slår verkligen tillbaka med besked. När man stressar sådär intensivt under långa perioder blir man galen. Och det är ju synd. Men det är inte bara en själv det är synd om. Tyvärr får ofta hela omgiv-

ningen lida. Kassörskan som sprider leenden i mataf-fären utan att få några tillbaka, föreläsaren som talar till ofokuserade dövöron eller medpassagerarna i tunnel-banan som får knuffar men inga ursäkter. Förlåt mig, medmänniskor, ty även jag har syndat! Stress förtjänar verkligen en hedersplats på dödssyndslistan.

Det är inte okej att jäkta och skynda till den grad att man glömmer sin omgivning och bara fokuserar på sig själv. Kanske är stress den värsta av de sju, eller nej jag menar, av de åtta döds-synderna. ■

30 REPO

Glada strumpor världen överText: Viktor ÅgrenFoto: Happy Socks

Viktor Tell Creative Director för Happy Socks.

REPO 31

– Först kom vi på namnet. Sen en eftermiddag satt jag med min kol-lega Micke (Mikael Söderlindh) och lite saft och så kom vi på idén. En månad senare var 60 000 strumpor beställda.

Snart kommer en ny kollektion, hur ser den ut?

– Yes! I augusti kommer den. Bredare än tidigare med en massa olika material och mönster för att passa de flesta och mesta. Just nu är jag och plåtar vår nya katalog tillsammans med Bill Gentle, en roadtrip med roliga karaktärer på vägen.

Var får du inspiration att designa från?

– Jag var på inspirationsresa till Tokyo den här vändan, och där brast det inte med intryck direkt.

Hur ser en dag ut för dig? – En semistandard något i stil

med: Vakna, gå de fem minuterna till kontoret, kolla mailbomb från en hyperaktiv kollega, spåna idéer för uppkommande projekt, följa upp pro-jekt som är igång, göra klart projekt som skulle vara klart förra veckan. Fast just nu är mina dagar ganska fokuserade på vår tredje kollektion.

Vad är dina arbetsuppgifter? – Förutom att designa strumpor-

na, så hålla koll på allt annat som går ut från oss visuellt.

Sprider ni glädje? – Det tycker jag. När man berättar

för någon om vad man gör är första re-aktionen alltid den samma – ett leende.

Hur många länder finns ni i? - 34 tror jag.

Har ni planer på att utöka till fler länder?

– Absolut. Efterfrågan på oss har aldrig varit större. Det finns många fötter där ute.

Hur många anställda har ni på företaget?

– Åtta heltidsanställda och en grym styrelse!

Vilken musik är bäst att designa strumpor till?

– Min dator kraschade strax innan jag skulle börja med denna kollektion. Så jag var barskrapad på musik, så det lyssnades en del på kompisars spellistor. Todd Rund-gren – The very best snurrar just nu.

Har du världens bästa jobb?– Jag svarar på dessa frågor

från ett hustak i LA, och jobbar med strumpor, så ja.

Gillar du strumpor? – Vore kul om min hemliga dröm

var att alltid gå barfota, men nope. Jag gillar glada strumpor, det har jag alltid gjort.

Vem använder Happy Socks? – Du? Jag, den som vill förgylla

dagen med lite glädje genom att bara titta på sina fötter.

Är ni oroliga över att färgglada strumpor bara är en modefluga, som kanske försvinner?

– Nej faktiskt inte, glädje för färg och form kommer alltid att finnas.

Varför ska man köpa Happy Socks?

– Varför ha tråkigt när man kan ha roligt?

I sommar kommer strumpföretaget Happy Socks med sin tredje kollektion. Den ska överrumpla världen med mer färg och mönster än någonsin. Mannen bakom är glädjespridaren Viktor Tell, Creative Director på företaget.

■

32 REPO

Från vänster: Ina, Mona och Liv.

Tiderna då sexleksaker inhandlades i skamblandad förlägenhet är för alltid glömda. De moderna leksakerna är påkostade, stilrena och brutalt effektiva. Sex har aldrig varit så sexigt.

Fashion under bältet

Foto: Leiyah Rose Lindén

REPO 33

”Genom att använda ett skandinaviskt formspråk i skapandet av sexleksaker blir varje LELO-objekt en ultimat kombina-tion av form och funktion, en njutning både för ögat såväl som för kroppen.

LELO erbjuder ett tabu- och för-domsfritt kvalitetsalternativ till exis-terande sexleksaker. Våra produkter är uppladdningsbara, tysta och miljövän-liga, och tillverkade av kroppsvänliga material för säker njutning.

De vackra förpackningarna gör våra produkter till perfekta presenter till nära

och kära, och de kommer dessutom med ett års garanti. Genom att kombinera de-sign, ingenjörskonst, lust och femininitet skapar vi objekt som inte bara fyller en funktion utan är förföriska i sig själva.

Dessutom använder vi (där möjligt) biologiskt nedbrytbara förpackningsma-terial för att bygga vidare på de miljö-mässiga fördelarna med det återuppladd-ningsbara batterisystemet.

Alla produkter är fria från gifter, fta-later och uppfyller CE och RoHS stan-dards.”

Från vänster: Lily och Nea i svart och rosa utförande.

eric kalén, grundare lelo

filip sedic, grundare till lelo

“Vi bestämde oss för att köpa en sexlek-sak och gick till en sexbutik i Sverige; vi kunde knappt tro våra ögon när det varken fanns något företag eller någon produkt i affären med någon som helst känsla för design, kvalitet eller funk-tionalitet. Efter omfattade research på andra ställen – inklusive utbudet on-line - insåg vi att det fanns ett behov på marknaden som inte hade blivit tillgo-dosett.”

NYBÖRJARLEKSAKER :ella / liV / gigi - flexibla, både för extern och intern stimulans. nea - En utmärkt gåva - söt, sexig, diskret och kraftfull.tor- Två timmars ljudlösa vibrationer i sex steglösa stimuleringslägen

LEKSAKER FÖR ERFARNA :iris / elise - Kontrollerad dubbelmotorig vibration. luna Beads - Ett kombinerat njutnings- och tränings-redskap för henne.BillY- En massör för en kraftfull sinnesupplevelseinombords för honom och henne.

Reklamtexter skrivna av sexleksakernas skapare

34 REPO

Ison står i köket med en playstation-kon-troll i handen. Han stirrar rakt ut i luften som om det är världens svåraste fråga han precis fått. Toppfem skurkar genom tiderna? Det syns att han verkligen tän-ker efter.

Han går fram och tillbaka mellan kö-ket och sovrummet där han styr musiken genom kontrollen. Efter några minuter är han redo att lägga upp listan.

På femte plats placerar han Sylar från tv-serien Heroes. En serie som är full av hjältar och en superskurk.

– Han är helt själv och dödar alla. Skär av folks huvud för att ta deras kraf-ter. Skitäcklig! säger Ison.

på fjärde plats dyker en otippad skurk upp när han nämner Bowser från Super Mario-spelen. Ödlan som många tonår-ingar under 90-talet har kämpat emot.

– Det var många långa kvällar jag spelade bara för att försöka döda honom. Jag slängde kontrollen i väggen flera gånger, berättar Ison och skakar på hu-vudet.

På plats nummer tre dyker den första serietidningsskurken upp.

– King Pin från Batman. Han var läs-kig men ändå väldigt smart. Han var en mobbad tjockis men han tog över! säger han.

I sista sekunden ändrar han sig och tar bort King Pin från listan. Istället väl-jer Ison Doomsday. Han är den skurk som sägs ha dödat Stålmannen.

– Han är helt sjuk. Det finns inget stopp på honom. Det finns en bild i en av tidningarna där han är begravd under jord och man bara ser hans ena arm. Det är en liten fågel som vilar i hans hand.

– I sista bilden ser man hur han kros-sar fågeln. Han är sjuk, han måste vara med på listan, berättar Ison och skrattar.

– På plats nummer två måste jag säga Skelletor från He-man. Han är skitjob-big. Alla hatar honom. Kolla hur han ser ut, det är en legend! utbrister Ison.

så var det guldplatsen kvar. Ison är säker på sin sak, det var den här skur-ken han droppade först: Lex Luthor från

Stålmannen. En av de smartaste skur-karna någonsin. Stålmannen är ansedd av många att vara den ultimata hjälten då bara kryptonit kan skada honom. En van-lig människa av kött och blod var hans största fiende.

– Lex Luthor är smart och ond. Han förstör inte bara ditt liv utan också dina barns, din familj och dina vänner. Han är bäst i tidningarna. På film spelar Gene Hackman honom bäst, han har den pon-dus och närvaro som Lex har.

ison funderar en stund på vilken skurk han skulle vilja vara.

– Det finns en som heter Androiden. Han tar folks krafter genom att titta på dem, ungefär som Sylar. Jag skulle glida runt och ta folks krafter, säger Ison och ser nöjd ut.

Mellan Ison och hans vapendragare Fille anser Ison att det är han som är den största skurken i gruppen.

– Jag är den enda med en mörk sida. Fille håller mig stabil, som yin och yang, avslutar Ison skämtsamt.

Alla älskar hjältar. Men för att det ska finnas en hjälte måste det också finnas en skurk. Repo möter Ison Glasgow från hiphopgruppen Ison & Fille för att snacka om tidernas bästa skurkar.

Ison och skurkarna

■

Text och foto: Frank Gatonga

REPO 35

Livets största svekAv 4884 gifta amerikanska kvinnor var endast en procent otrogna, det visar en studie i tidsskriften The Journal of Family Psychology. Frågan ställdes i intervjuform. När frågan sedan ställdes genom ett anonymt formulär sva-rade sex procent att de varit otrogna mot sina män det senaste året.Vad otrohet kan bero på råder det delade meningar om, somliga hävdar att sättet vi lever på i dag är annorlunda jämfört med tidigare. Andra hävdar att Internet är en bidragande faktor.

Det visar sig även i samma undersök-ning att det är just genom internet som många otrogna har träffats. Eftersom un-dersökningen är gjord i USA och bland gifta kvinnor så beslöt sig Repo för att titta närmare på hur det ser ut bland unga i Sverige.

genom oputsade fönster skiner solen och kastar en solkatt på väggen bredvid

henne. På det lackröda bordet står en kopp grönt te och ryker. Nu var det några år sedan sist men hon verkar ändå min-nas det som igår. Hon sitter samlat och gärna berätta vad hon varit med om.

Hon är fortfarande ung, närmar sig 20 år men har levt ett fartfyllt liv av rela-tioner och sammanbrott.

– I min umgängeskrets är det vanligt med otrohet, det händer i nästan alla re-lationer tjejer är i. Antingen är de själva otrogna eller så blir de utsatta för det.

den senaste relationen höll i knappt åtta månader. Pojkvännen som vi kan

kalla Daniel var oerhört förälskad. Kär-leken var väldigt enkelriktad till en bör-jan och Linnea tröttnade på att Daniel konstant ringde och tjatade om att ses. Under tiden var hon otrogen med inte mindre än fyra andra killar.

– Förhållandet var inte hundrapro-centigt och jag blev överöst av hans uppmärksamhet. Det var spänningen i att göra det förbjudna. När jag träffade honom efteråt så visste jag att jag hade gjort fel. Jag fick inte ont i magen eller kände att jag behövde berätta om det. Jag var nog aldrig kär i honom. Det var kanske därför jag aldrig fick några skuld-

Text och foto: Anton Örnberg

36 REPO

känslor. Han kunde ringa och gråta och jag kunde enkelt be honom sluta gråta och lägga på direkt.

linnea börjar leta i väskan och tar fram ett nytt paket cigaretter. Hon pillar bort plasten och ursäktar sig, en välbe-hövd paus i solskenet innan hon fortsät-ter berätta om Rikard, den enda gången hon känt skuld och ångest över vad hon gjort.

Relationen till Rikard kan bäst be-skrivas som den första riktiga kärleken. De praktiskt taget bodde ihop, umgicks varje dag och spenderade så mycket tid de kunde tillsammans. Ungefär ett år in i förhållandet blev Linnea osäker på rela-

tionen. Efter en del bråk valde hon att ta en bestämd paus från förhållandet.

– Jag ville se om det var den där rela-tionen jag ville fortsätta med. Redan inn-an vi tagit paus så kände jag att pausen inte var för att rädda relationen utan för att jag skulle få den frihet jag behövde. Jag tröttnade helt enkelt på honom.

– Jag tänkte inte alls på Rikard då men helgen innan jag och Rikard skulle ses igen för att diskutera pausen så bör-jade jag bli nervös och mådde jättedåligt.

på måndagen som följde hade Linnea och Rikard bestämt att de skulle träffas hemma hos honom för att prata.

– Innan vi träffades hade jag bestämt

mig för att inte berätta om vad som hade hänt. Men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna utan berättade vad jag gjort. Han var tyst i flera minuter och gick omkring i lägenheten.

– Det slutade med att jag sov över hos honom, dagen därpå pratade vi ut om allt och vi bestämde oss för att satsa på förhållandet igen. Han förlät mig och vi la det bakom oss.

efter cirka 18 månader tillsammans så bröts relationen upp av att Rikard var otrogen mot Linnea med en annan tjej. Linnea förlät aldrig Rikard men de fort-satte att ses i några veckor för att sedan gå olika vägar.

vinden blåser kallt mellan husfasa-derna längs med Medborgarplatsen. Trots solskenet sitter Sara invirad i en svart filt för att hålla värmen. Vårsolen värmer bara lite men är efterlängtad av alla på den för dagen nyöppnade uteser-veringen.

– Vi träffades redan första gången när vi gick i sexårsverksamhet. Han och jag umgicks kanske inte så mycket på den tiden men räknar man med det så har vi känt varandra länge, säger Sara.

Sara och Johan träffades flera år se-nare på en fest. På den tiden hade hon precis brutit upp från sin gamla pojkvän och just den kvällen hade de dessutom bråkat. Mitt bland hög festmusik och fyl-la fanns en förtvivlan efter samtalet med exet men också ett behov av stöd från nå-gon. Denna någon blev Johan.

– Johan tog hand om mig och trösta-de. Vilket jävla läge han hade, jag var så ledsen och påverkad att Johan lyckades övertala mig att inte åka och träffa mitt ex. Jag minns att det var vår och sent på kvällen, Johan tog initiativet och kysste mig. Det var början på relationen och jag ser det som min första pojkvän än i dag eftersom killen innan aldrig riktigt var kär i mig.

relationen kan beskrivas som ganska stormig och inte långt efter att de blev tillsammans började de övervaka varan-dra. Sara blev alltid utfrågad om vilka hon var med och blev förbjuden att um-gås med vissa personer.

– Efter cirka 1,5 år så var han otrogen mot mig. Jag har lite svårt att minnas alla detaljer och än i dag vet jag inte hur hon ser ut.

Samma dag som det hände var Johan hemma hos sin killkompis Viktor. Sara var på sitt håll med sina tjejkompisar. Det var vanligt att de umgicks på olika håll på helgerna trots att de hade samma vänskapskrets. Tjejkompisen Anna var tillsammans med Sara på samma fest

men blev ganska tidigt uppringd av sin pojkvän Viktor som tyckte att det var dags att åka hem. Sara gjorde då säll-skap med kompisen hem till Viktor. Jo-han och Viktor var goda vänner och Sara bestämde sig för att ringa och berätta att hon åkte dit.

– Johan och Viktor var på samma fest men Viktor åkte tidigare. Ungefär två timmar senare ringde Johan och sa att jag inte kunde sova hemma hos honom för att han hade bråkat med sina föräld-rar. De misstänkte att Johan hade använt droger sa han till mig.

eftersoms sara inte hade några nycklar hem så frågade Johan Viktor om det gick bra att hon sov över hemma hos honom den kvällen, vännerna bodde inte långt från varandra och Viktor gick med på det.

– Senare samma kväll ringde Johan och sa god natt, han förklarade att drog-misstankarna bara var ett missförstånd men att hon nu lika gärna kunde sova kvar där. Sen vaknar jag dagen efter av att Johan ringer mig väldigt tidigt, han ber mig att komma över men jag ligger nyvaken och orkar inte kliva upp.

sara klev efter några timmar upp ur sängen och gjorde sig i ordning för att gå över till Johan för att äta.

– När jag kom innanför dörren så hade han lagat lyxmåltid och det var tän-da ljus överallt i lägenheten, jag tänkte

verkligen att jag hade världens bästa pojkvän.

ungefär två veckor senare ringer en bekant och berättar att hon sett Johan gå in i sin port med en tjej mitt i natten. Vid tillfället tänkte inte Sara speciellt mycket på det eftersom Johan hade tjej-kompisar och att det kunde lika gärna ha varit någon av dem.

– Någon vecka efter det börjar jag fundera och ringde upp samma tjej för att fråga vem det var hon såg. Jag fick numret till tjejen. I början erkände hon inget och nekade till att ens känna nå-gon som hette Johan. Efter ett tag kom dock sanningen fram och hon började gråta i telefonen och erkänna att hon hade sovit kvar den natten hos Johan.

rakt över gatan från där Sara satt i telefonen befann sig Johan med vänner för att kolla på fotboll. Sara var förban-nad. Hon satt kvar ett tag men bestämde sig sen för att gå över och konfrontera Johan.

– Jag ställde mig bredvid hans bord och frågade vem hon var, han nekade bara och sa att han inte alls känner nå-gon vid det namnet. Han började istäl-let övertala mig om att tjejen hade ljugit och jag ville verkligen tro på honom då för att sveket skulle gå över men till-slut så sa jag att han kunde ringa om han hade något att erkänna för mig. Det dröjde flera veckor innan han erkände via sms. Jag ville att han skulle be mig om förlåtelse men istället ville han göra slut.

Sara förlät honom för otroheten men bara några veckor efter att de börjat träffas igen så gjorde hon slut.

– Jag ångrar verkligen att jag tog tillbaka honom. Blir man utsatt för otro-het så är det jätteallvarligt. I mitt fall så tror jag inte Johan tänkte på konsekven-serna av det han gjorde. Han var nog bara full och kåt.

Han var nog bara full och kåt

»

«

■

REPO 37

Det är onsdag kväll i Brommahallarna utanför Stockholm. Division 7–laget Stockholm Snipers har försäsongsträ-ning. Det är tvåmål som gäller. Blåa mot röda västar. Hallen, som egentligen är ett stort inomhustält, stinker gymnastiksal och skosulorna slirar fram och tillbaka mot golvet.

den ovetande åskådaren skulle säkert ta laget för ett gäng helt vanliga, glada, amatörer. Svettiga män mellan 20 och 40 år som kämpar tillsammans. Där gut-turala lyckorop blandas med svordomar när någon missar målet eller slår en fel-passning. Och visst är Snipers ett till sy-nes ganska ordinärt division 7-lag. Fast det finns en skillnad. Laget är Sveriges enda manliga fotbollslag med en uttalad HBT-profil.

– Vi spelar mest för att det är kul och vi är ett bra kompisgäng. Laget har ingen direkt politisk agenda men visst fyller vi en funktion. Stockholm Snipers är det enda fotbollslaget i Sverige där HBT är normen och det är bra med förebilder. Att homosexuella män inte skulle passa för att spela fotboll stämmer uppenbar-ligen inte, säger Niklas Ek, yttermittfäl-tare i Snipers och tillika lagets grundare.

Idrottsföreningen Stockholm Snipers startades 2003. Tanken var att föreningen främst skulle vända sig till HBT- män-niskor. Det skulle vara en förening dit alla, oavsett kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung, skulle kunna söka sig.

Vid starten fanns det bara ett ishock-eylag men sedan dess har organisationen utvecklats. Numera finns det innebandy- och handbollslag.

Fotbollslaget grundades 2006. Det var den före detta ordföranden Magnus Nordin som hörde av sig till sin fotbolls-intresserade kompis Niklas Ek och frå-gade honom om han ville starta en fot-bollsektion. Niklas fick ihop ett lag och

Inget bögsnack

I Allsvenskan och de internationella toppligorna finns inte en enda uttalad homosexuell fotbollsspelare. I division 7-laget Stockholm Snipers finns det många. Repo åkte till en av Stockholms inomhushallar för att prata med Sveriges enda manliga HBT-lag i fotboll.

Text och foto: Oscar Nelson

Träning med Snipers, Sveriges enda manliga fotbollslag med HBT-profil.

Jag har aldrig tyckt om macho-snacket «

»

i HBT-laget

38 REPO

sedan säsongen 2007 har Snipers herrlag funnits med i seriesystemen.

en klocka ringer. Det är paus i tvåmå-let. Trötta kroppar lunkar fram till sina vattenflaskor, sätter sig ner och pustar ut. Efter att pulsen sakta gått ner börjar det skämtas och skojas. Någon tar upp sin mobiltelefon och googlar fram de se-naste fotbollsresultaten. Den kommande matchen mellan Sverige och Wales dis-kuteras.

– Hamrén har en del press på sig nu.– Viktig match för landslaget.– Kom igen nu killar, dags att köra

igen.

alla spelare i snipers är inte HBT. När laget grundades var ungefär en fjärdel av truppen heterosexuell. Den siffran har ökat för varje år och inför årets säsong beräknar Niklas Ek att truppen kommer att vara nästan hälften hetero.

– Vi är tydliga med att förklara vår profil för nya spelare. Normen är HBT men alla är välkomna att börja hos oss.

En av lagets heterospelare är Filip Rinstad, en 21-årig fotbollskille från Karlstad som flyttade till Stockholm för-ra hösten för att studera. I början av året letade han runt på nätet efter ett lag att börja spela med. Filip fastnade för Sni-pers hemsida och hörde av sig.

– Jag tyckte att det lät så glatt och härligt. Alla här är verkligen öppna män-niskor.

– Polarna tycker att det är häftigt att det finns ett sådant här lag. Sen vet jag i och för sig inte om de tänker annat än vad de säger.

ja, för visst finns det en hel del homo-fobi inom herrfotbollen. Alla killar som spelat fotboll vet att orden ”bögjävel” eller ”fjolla” är bland de värsta du kan kalla en man på en fotbollsplan. En före detta allsvensk tränare har till och med sagt att: ”Om jag upptäckt någon bög i något av mina lag hade han fått spar-ken”. Det finns inte heller någon känd manlig fotbollspelare som är öppet ho-mosexuell.

Niklas Ek tycker att det behövs mer HBT-människor i fotbollsvärlden:

– Fast fans och medspelare skulle nog behandla honom rätt tufft.

de som spelat i snipers sedan starten sä-ger att homofobiska gliringar från mot-ståndare har förekommit.

– Det var en match förra säsongen som var väldigt tuff och som vi till slut vann. Våra motståndare var besvikna och då blev det ett enkelt kort att dra till med att börja säga en massa saker. Men jag är förvånad över att vi inte har fått höra mer genom åren, berättar Rasmus Gran-vik medan han vilar upp sig på avbytar-bänken.

På frågan varför Rasmus, som även han är hetero, valde att söka sig till Sni-pers svarar han:

– Jag hade en tjejkompis som spelade i ett lesbiskt fotbollslag. Hon tipsade mig om att stämningen där var annorlunda mot vad hon hade upplevt tidigare. Jag har aldrig tyckt om machosnacket. Det var därför jag började i Snipers.

Niklas Ek, grundare av Snipers. För dagen med västen ut och in.

■

REPO 39

Den smutsiga ovanan

– första gången jag rökte var när jag var tio år. Jag var hos mormor och hon hade glömt fimpa cigaretten. Jag minns att det smakade skit och bränt. Första gången jag började på riktigt var nog i åttan, jag ville vara cool. Alla andra rök-te så det var nog lite grupptrycket, säger Linn Olforser, 26.

hon berättar att hon har rökt till och från i fem år men har precis slutat för idrotten. Hälsan har förbättrats och hon känner sig så mycket bättre nu när hon inte röker. Hon har istället övergått till att snusa. Snusandet känner hon inte är lika skadligt som rökningen.

mitt i centrum på Stora Gatan i Väster-ås, vid shoppinggalleriorna finns en liten hörnkiosk där Kardå Talani, 22 år arbe-tar. Linn Olforser brukar själv springa hit på sin rast för att köpa snus.

Kiosken är inte större än ett sovrum. Det ryms inte många där inne. Kardå Ta-lani och hans kollega står bakom disken

och säljer tobak. Till höger om disken står ett stort kylskåp med bara snus. Till vänster hänger hyllor med cigaretter av alla sorter.

En tjej i 20-års åldern kommer in med sitt långa blonda hår, är klädd i en svart pälsjacka, beigea chinosar och ett par converseskor. Hon ser yngre ut än vad hon är. Hon ska iväg till Norge och hälsa på några kompisar och har fått beställningar på cigaretter. När hon ska betala frågar inte Kardå Talani efter le-gitimation.

Kardå Talani säger själv att han är jättenoga med att kolla legitimation. Och tycker att 18- årsgränsen för att få köpa tobak är väldigt logisk.

solen skiner utanför kioskens fönster och ett gäng ungdomar står där och rö-ker, hänger och pratar. Men vad rökarna inte har i åtanke är att det finns de som tycker att de är respektlösa. Johanna Winberg, 20, är en av dem som ofta går förbi kiosken eftersom hon arbetar i när-

heten och bussarna står vid kiosken. Hon berättar om när det är dåligt väder och hon står i en busskur tillsammans med en rökare som ska tända sin cigarett. Rö-karen går aldrig ut från kuren utan står kvar och blossar på henne och alla andra.

– De förstår inte att jag hatar röklukt, säger hon argt.

hon har många vänner som röker men anser att de kan gå in i ett rökrum för att röka, för då kan hon välja om hon vill följa med in. En av Johanna Winbergs vänner, Angelica Thornström som också är 20 år, började röka när hon gick i åt-tonde klass. Hon påstår att det inte var grupptrycket utan att hon ville känna hur det kändes.

hon säger att det är väldigt lätt att få tag på cigaretter fast man inte fyllt 18. Det är alltid så att man känner någon som är äldre som kan köpa ut. Det var alltid någon av hennes kompisar som hade cigaretter så att få tag på en cigg

Text och Foto: Tina Eckerskog

De som inte röker är ofta irriterade på rökarna. Medan de som är rökare rycker på axlarna. De flesta tar sitt första bloss i ung ålder för att kompisar redan har börjat. Fast det finns en åldersgräns är det lätt att få tag på tobak.

40 REPO

var ingen svårighet. Och hon tror att det är så fortfarande.

Kioskägaren Kardå Talani håller med om att det är väldigt lätt att få tag på to-bak. Men han har aldrig sett att någon har langat.

– De som langar är smarta, de går väl runt hörnet och lämnar över ciggen.

Personligen är han kluven till att köpa ut till någon annan. Känner han personen skulle han köpa ut, men aldrig om en främling skulle be honom på ga-tan.

– Det är bra med 18-årsgräns. Men jag tycker de ska vara mer noga med att kolla legitimation, säger Linn Olforser som anser att det slarvas lite.

den som langar cigaretter kan dömas till böter eller få upp till sex månaders fängelse. Det är kommunen som överva-kar försäljningen av tobak. Och reglerna för de som säljer tobak är inte bara ål-dersgränsen utan även om en misstänk-sam lagning skulle ske.

Om en butik skulle sälja tobak till en minderårig innebär det att butiken kan förlora tillståndet att sälja tobak.

angelica thornström köper ut till sina två yngre systrar som är 15 och 17. Hon bryr sig inte speciellt om att de röker. Hon insåg efter en tid att det inte var nå-gon mening att neka eftersom de ändå fick tag på cigaretter.

– Det är de själva som satt sig i si-tuationen. När man är yngre förstår man inte bättre. Men jag känner även de som börjat när de är 20 och 35 år gammal. Då anser man att de borde ha något vett men tydligen inte.

Att sluta röka är något som självklart kommit i Angelica Thornströms tankar.

– Min hälsa klarar inte av att röka längre. Jag har svårt att andas när jag springer, uthålligheten finns inte kvar längre, säger hon allvarligt.

för att kunna sluta röka vill hon att hela hennes kompisgäng slutade samti-digt eftersom det är en social grej att gå ut och röka.

Sedan skulle hon pröva med tugg-gummi och plåster. Att hålla en cigarett mellan fingrarna, sätta den i munnen och ta ner handen raklång och sätta cigarret-ten i munnen igen är ett beroende.

– Jag skulle nog kunna sluta röka om jag hade en morot, bara jag fick göra som man gör med en cigarett, säger Angelica och visar med handen.

linn olforser tycker också att ned-skräpningen är vidrig. När hon var i Sä-len och säsongade på McDonalds bodde hon sina första två veckor hos sin chef. Under de två veckorna rökte de på bal-kongen och kastade ut fimparna i snön. Mot säsongens slut var det sommar och de skulle städa.

– Jag kunde inte ana att det var så mycket fimpar som gömde sig under snön. Det var vidrigt. Vi fyllde ungefär tre ICA-kassar full med bara fimpar.

hon tycker inte heller om när man är på krogen på uteserveringarna där det fortfarande är lagligt att röka. Inne på restauranger och krogar är det förbjudet.

– Förut mådde man piss på grund av rökningen på krogen, vilket man inte gör nu. Det rökfria systemet är suveränt. Men när folk sitter på uteserveringen och vinden ligger på så börjar det lukta stjärt, avslutar Linn Olforser. ■

En vanlig syn när snön smälter är de stora mängderna fimpar som kastats under vintern.

REPO 41

Bekännelser från en syndareText och foto: Leiyah Rose Lindén

Efter att ha växt upp i lugna Hofors kom Rosemary till Jakobsberg, utanför Stockholm, och då ändrades hela hennes världsbild.

− Det var en omöjlighet att komma undan med något överhuvudtaget i Hofors. Vi hade absolut inte samma sexuella frihet som ungdomarna har idag. Antingen så levde du i ett etablerat förhållande eller så väntade du på att ingå ett.

42 REPO

Rosemary växte upp i en brukskommun med 10 000 invånare i Gävleborgs län. Långt från den storstadspuls som hon idag, 48 år senare omger sig med.

Rosemary tror att den största skill-naden mellan 60-talet och 2000-talet är insynen föräldrarna har i sina barns liv.

– Auktoritet var mycket viktigare, sä-ger Rosemary eftertryckligt.

− Det existerade inte en tanke på att femton, sexton och sjuttonåringar skulle vistas på fester där det fanns tillgång till sprit. Men sen var det ju också Hofors...

när rosemary var 17 flyttade hon från Hofors för att börja på Jakobsbergs Folk-högskola i Stockholm. Hon upptäckte då att atmosfären på skolan var mycket fri-

are men att hon samtidigt blev osäker av att inte ha de sociala reglerna att luta sig mot. Sammanhållningen på det lilla in-ternatet var mycket intakt. I denna kunde hon känna igen den sammansvetsade känslan från sin uppväxt och fann sig därmed ganska snabbt i den nya ord-ningen.

− Det var 1968. Både min alkohol- och sexdebut var på Jakobsberg. Jag bodde där i nästan tre års tid men enga-gerade mig inte i så mycket utsvävningar förutom att dricka vin med rektorn en natt.

när hennes examen var avklarad be-stämde hon sig för att byta spår och sökte lärlingstjänst på ett arkitektkontor

i Stockholm. Sedan dröjde det inte länge innan hon träffade sin stora kärlek, arki-tekten Arne. Allt hade varit perfekt om det nu inte var så att mannen i hennes liv var gift och hade tre barn.

Tjugo riktigt svåra år inleddes. Hon minns många turer fram och tillbaka, helger då hon stått i fönstret i lägenhe-ten på Södermalm och väntat förgäves. Storhelger i ensamhet och en tryckande känsla av misslyckande.

− Jag tycker nu kanske inte att otro-het är en synd i sig, det är mänskligt att fela. Sex kommer alltid att vara sex, det lär man sig efter ett tag. Det kan ju vara en engångsgrej. Det är när det kommer kärlek in i bilden som det blir jobbigt på riktigt. Ja, det var jobbigt, det var det. Jag försökte ju ta livet av mig en gång också, när det var som värst.

på frågan om hon anser att det finns några oskrivna regler som hon anser vara särskilt viktiga att följa svarar hon utan tvekan:

− Man ska vara snäll, det är helt onö-digt att vara elak om man inte har an-ledning till det. Att döma på förhand är både korkat och ogynnsamt. Jag försöker att leva så rättrådigt som möjligt, vad nu det betyder. Men man ska inte vara girig. Man ska vara snäll och göra rätt för sig.

hon säger att hon tycker att det största problemet egentligen är att världens re-surser är felfördelade.

− Som när det dumpas flera ton spannmål i havet när skördarna blir att-för stora, därför att överskottet inte är inkomstbringande. Det finns folk som svälter och ändå kan vi inte tänka oss att dela med oss, trots att vi har råd.

– Vi behöver inte heller 32 sorters tandkräm. Det räcker med tio. Jag förstår inte vad det är för fel på oss som inte kan lära oss att samarbeta. Världen är så gi-rig att jag blir helt kall inombords när jag tänker på det.

− Fler människor borde överväga tanken bakom ordspråket ”Den som ga-par efter mycket...”.

» Man ska vara snäll,det är helt onödigt att varaelak «

På skolans internat introducerades Rosemary för både sex och alkohol.

■

REPO 43

Recensioner Pjäs: Waiting for GodotTheatre Royal Haymarket, LondonRegissör: Sean Mathias Manus: Samuel BeckettMedv: Ian McKellen, Roger Rees, Matthew Kelly, Ronald Pickup m.fl.

Pjäsen Waiting for Godot, skriven av Samuel Beckett, är en klassiker i teatervärl-den. Den handlar om allt och inget. Två män, Estra-gon och Vladimir, väntar på Godot. På scenen finns lite bråte och ett träd. Det händer knappt något, men dialogen är kärleksfull. Tankarna går till ett kärleksförhållande, då de ofta kramar varandra och pratar som om de varit ihop sedan tidernas begynnelse.

ian mckellen som porträtt-terar Estragon gör detta med bravur. Det är en man som ofta tycker synd om sig själv och McKellen ser mycket ömklig ut. Han får publiken att skratta och jag funderar om det egentligen är rätt att skratta åt denne mans öde. Men man kan inte låta bli. Roger Rees som Vladimir är rolig och förtjänar publikens bifall.

de stöter på två udda ka-raktärer, Lucky och Pozzo. Lucky är en slav med ett rep runt halsen, Pozzo håller i repet. Trots deras bisarra relation är de trogna varan-dra och Lucky lämnar inte Pozzos sida, trots att han blir blind i andra akten och då har ett fritt val.

pjäsen är minimalistisk och svår att tyda. Vad väntar de på? Det blir en evighetscy-kel som gång på gång upp-repar sig. De vet inte varför de väntar, inte hur Godot ser ut eller var de ska möta ho-

nom. De vet att det ska ske vid ett träd, men det är allt. Trädet hinner få löv i andra akten och det kan ses som ett tecken på att de väntar för evigt. De minns inte nå-got av gårdagen och blandar ihop tider. Deras väntan är sorglig men roande.

vem är godot? Är det Gud, är det döden eller är det bara en psykologisk, surrealistisk dröm som aldrig tar slut? Analytikerna är inte ense och det lär de aldrig bli. Waiting for Godot är när te-aterabsurdism som bäst ge-staltas. Ingen vet egentligen vad det handlar om, men det får folk att tänka.

pjäsen är lätt att hänga med i, om du är bevandrad i engelska. Skådespelarna gör ett fenomenalt jobb. Sla-ven Lucky, porträtterad av Ronald Pickup gör stort in-tryck. Trots att han bara har en replik. När han blir beor-drad att tänka, då exploderar en tankesalva som inte tar slut förrän de ber honom.

Det är en fröjd för mitt teaterhjärta. Man kan inte tro att en sådan svår och mini-mal pjäs kan smälta in i den praktfulla teatern, men det är precis vad pjäsen handlar om. Det lilla i världen möter det stora.

jag gillar inte att stå i kö, men om jag får vänta med Vladimir och Estragon så spelar det ingen roll vilket könummer jag har.

Begreppet ”Sex, Drugs & Rock ’n’ Roll” är inte bara ett talesätt i Neil Strauss biografi ”The Dirt”, om de ökända och sargade medlem-marna i Mötley Crüe.

Neil fokuserar på hela paketet, från medlemmarnas uppväxt, till vad som kom att bli syndiga liv. Den är så lastad med överväldigande och absurda tragedier att du knappt hinner låta dem sjun-ka in, innan nästa knackar dig på axeln.

”the dirt” är en skildring av livet som rockstjärna, så pass grovt att det ibland är svårt att tro på vad man läser.

Med hjälp av nuvarande och före detta bandmedlemmar, flickvänner, agenter och ett flertal andra som har en his-toria med bandet, har Strauss satt ihop en dagbok ur flera olika perspektiv.

Ibland berättar flera per-soner om samma händelse med helt olika uppfattning om vad som skett just ”den kvällen”. Med alla hemska detaljer om hur chockerande deras historia är undrar läsa-ren om det faktiskt kan bli ännu värre. Och det kan det. Du bjuds med på en historisk resa full av whiskey, död och vad som verkar vara en ärlig bild av livet som rockstjärna.

Text: Simon Lundberg

Godot är värd väntan

Bok: The DirtFörfattare: Neil Strauss

Whiskey, livet och döden

Ian McKellen i Waiting for Godot. Foto: All over press

Text: Jon Sjöberg

44 REPO

1SYND s. -en -er brott mot Guds vilja; syndernas förlåtelse

2SYND adv. så s. så beklagligt o.d; tycka s. om någon