skogs bruket4|2016 · med normal naturhänsyn kommer vi långt även i en flygekorreskog. i de...

bruket 4|2016Skogs

– priset kan variera kraftigtStamgrovleken avgör

• Beskogningsprojekt i världen • Unika båtar, unika åror

• Glada Kocken i vårskogen

2 Skogsbruket 4/2016

12

28FO

TO: H

ANN

E VA

ARAL

A

PÄRMFOTO: JOHNNY SVED

6 SKOGSÄGARENS ANSVAR BLIR STÖRRE Flygekorren skapar förvirring igen.

7 JUSTERAD KEMERA-LAG Statens tomma kassa innebär lägre stöd.

8 MÅNGA SLANTAR ATT VINNA PÅ VIRKET Grovleken på stammen avgör priset.

10 SKILLNADER OCH LIKHETER Skogsprogram och -stöd i Finland och Sverige.

12 TORRA REGIONER FÅR NYA TRÄD Finland återplanterar i u-länder.

14 OMSTRIDD LAG OM STATENS SKOGAR Lagen om Forststyrelsen klar efter nio år.

16 GRANVIRKE BLIR ÅROR EFTER MYCKET JOBB Åländska skötbåtsentusiaster höll kurs.

18 PERSONALEN ÄR FÖRETAGETS TRUMFKORT Nordautomation levererar stora helheter.

20 LÅNG FRAMFÖRHÅLLNING Frön av ädla träd måste beställas i tid.

21 KOLUMNEN: HANS HÖGBERG

22 VÅRMAT UR SKOGEN OCH UR FRYSEN Glada Kocken tillreder nässlor och vildsvin.

24 SKOGSÄGARE OCH ÄLGJÄGARE I SKÄRGÅRDEN Karl Jansson flyttade hem och tog över gården.

26 VIRKESMARKNADSÖVERSIKT

27 VIRKESPRISSTATISTIK

28 TRÄDSLAGENS EGENSKAPER: AL

29 SÅ SÅG DET UT I SKOGSBRUKET 1946

i detta nummer

bruket 4|2016Skogs

– priset kan variera kraftigtStamgrovleken avgör

• Beskogningsprojekt i världen • Unika båtar, unika åror

• Glada Kocken i vårskogen

FOTO

: HEL

ENA

FORS

GÅR

D

16

FOTO

: MIA

BER

G-L

UN

DQ

VIST

Skogsbruket 4/2016 3

LEDAREN7.4.2016

DEN ÄR LITEN och söt men förvånansvärt stark. Den kan stoppa en skogs-maskin eller flytta en väg. Flygekorren. Det är få andra ord som väcker lika mycket negativa reaktioner hos folk, både skogsägare och skogsfackmän.

Av de europeiska länderna är det endast Finland och de baltiska län-derna som flygekorren hittat till. Vi utgör därmed, för tillfället, den väs-tra utbredningsgränsen för en stam som sträcker sig österut över taigan ända till Stilla havets kust. De här flygekorrarna, även kallade taigasko-gens spöken, hör till de striktast skyddade arterna i Finlands och i EU:s lagstiftning. Skogsbruk i flygekorreskog bjuder på utmaningar, men är in-te på något vis omöjligt.

Enligt naturvårdslagen är det förbjudet att förstöra och försämra plat-ser där flygekorren förökar sig och rastar. Detta förbud kvarstår trots att de regionala Närings-, Trafik- och Miljöcentralerna inte längre avgränsar för-öknings- och rastplatserna i skogen i samband med avverkningar. I prak-tiken betyder det att skogsägaren, innehavaren av avverkningsrätten och den som ansvarar för avverkningen får ett mycket stort ansvar då det gäl-ler att bedöma hur skogen på dessa platser ska beaktas.

Naturvård är en självklar del av god skogsvård. Vi lämnar till exem-pel sparträd vid avverkning för att värna om mångfalden, vi lämnar en orörd kantzon invid vattendrag och vi kan lämna träd stående av land-skapsmässiga orsaker. Med normal naturhänsyn kommer vi långt även i en flygekorreskog. I de flesta fall finns det alternativ att ta till som möj-liggör avverkning.

Det är positivt att vi i dag faktiskt kan nämna orden ”naturhänsyn” och ”pengar” i samma mening. Det har blivit rumsrent. En öppen diskussion kring hur vi kan värna om naturen samtidigt som vi tjänar pengar på sko-gen är med högsta sannolikhet det bästa för alla inblandade parter. Det ena behöver inte utesluta det andra.

I detta nummer av Skogsbruket kan vi även läsa om att man ute i värl-den kämpar mot problem som nog kan anses större än flygekorren. Träd-plantering är på många håll ett mycket viktigt verktyg för att minska ef-fekterna av klimatförändringen. Med träd kan man bekämpa torka, hung-er och fattigdom. Även om den vardag som beskrivs i texterna känns av-lägsen finns en viss igenkänningsfaktor gällande hoten mot de planterade träden. Då vi i Finland oroar oss för köldknäppar och älgar oroar man sig i Mauretanien för torka och kameler.

Lite exotisk känsla kan man skapa i sin egen skog här på hemmaplan också genom att krydda skogen med ädla lövträd. För naturens mångfald är det bra att flera olika trädslag växer i skogen. På Massbybacka plant-skola i Sibbo har man specialiserat sig på ädla lövträd. Dessa passar som blandträd eller varför inte som ståtliga landskapsträd.

Nya utmaningar kan man också ta sig an i kökets trygga vrå! Glada Kocken är tillbaka med recept från skogen och kommer att inspirera oss i fyra tidningsnummer under detta år.

NINA JUNGELLSUPPLEANT I STYRELSEN,

FÖRENINGEN FÖR SKOGSKULTUR R.F.

TAIGASPÖKET OCH ANDRA EXOTISKA UTMANINGAR

OBUNDEN SPECIALTIDNING FÖR SKOGSÄGARE I FINLANDS SVENSKBYGD

NR 4/2016 . APRIL . ÅRGÅNG 86www.skogsbruket.fi

Utgivare FÖRENINGEN FÖR SKOGSKULTUR RF Förlag Oy Nordinfo Ab Lillviksvägen 6, 02360 Esbo tfn 09 888 6017

RedaktionChefredaktör Tomas Landers tfn 050 350 0760

Redaktionschef Åsa Nyman tfn 0500 364 201 [email protected]

Redaktionssekr. Peter Nordling tfn 050 559 5778

Medarbetare Mia Berg-Lundqvist tfn 040 589 4872 [email protected]

Helena Forsgård tfn 018 155 50 [email protected]

Siv Vesterlund-Karlsson tfn 045 197 2696 [email protected]

Gerd Mattsson-Turku tfn 0500 718 256 [email protected]

Johnny Sved [email protected]

Johan Svenlin tfn 050 321 9242 [email protected]

Annonsförsäljning Oy Nordinfo Ab Eva Kivilaakso-Wellman tfn 050 301 9987 [email protected]

Prenumerationer och adressförändringar Margita Törnroth tfn 09 888 6016 040 522 0770 [email protected]

Prenumerationspris 2016 Helårsprenumeration (11 nr) 75 euro (inkl. moms 10 %) ISSN 0037-6434 Medlem i Tidskrifternas FörbundLayout och ombrytning Oy Nordinfo Ab, Maj-Len Roos

Tryckeri Oy Fram Ab, Vasa

bruketSkogs


Billiga former av naturhänsyn vid avverkning är ofta kostnadseffektiva.

Att spara levande lövträd, döda träd och lågor kostar lite, men kan bidra mycket till biologisk mångfald. En åtgärd som är dyr men ändå kostnadseffektiv är att spara nyckelbiotoper. Det visar den forskning som har gjorts om vad man får för pen-garna vid olika typer av naturhänsyn.

Forskare från Sveriges lantbruksuniver-sitet (SLU) och Skogforsk har gått igenom de åtta vetenskapliga studier som har gjorts i Sverige om hur olika former av na-turhänsyn står sig när det gäller kostnads-effektivitet.

I de flesta av studierna beräknas kost-naden som skogsägarens förlust av att lämna hänsyn jämfört med ett hypote-tiskt fall med skogsbruk utan hänsyn.

När forskarna jämförde kostnadseffek-tiviteten hos olika åtgärder för att skapa död ved, visade det sig bland annat att det var effektivare att spara döda träd eller att skapa högstubbar, jämfört med att låta omloppstiderna bli längre. Det var också mer kostnadseffektivt att lämna aspar och björkar än att lämna barrträd. Lövträden är viktiga för många insekter, mossor och lavar, samtidigt som deras vir-kesvärde inte är lika högt.

Att lämna virke i skogen innebär en virkesförlust men är en vinst för den bio-logiska mångfalden. •

Billig biologisk mångfald

FOTO

: MAJ

-LEN

RO

OS

Hotade naturtyper i Finland, orsaker och hotfaktorer ska bedömas på

nytt. Senast en hotbedömning gjordes var 2008. Enligt den bedömningen var ande-len hotade naturtyper störst i fråga om vårdbiotoper, skogar och myrmarker.

Finlands naturtyper har delats in i åtta huvudgrupper: Östersjön, kusten, inlands-vatten, myrmarker, skogar, berg, vård-biotoper och fjäll. Hotgraden bestäms utgående från förändringar i naturtypens antal och art eller hur sällsynt naturtypen är. Hotbedömningen är viktig för uppfölj-ningen av den biologiska mångfalden.

Cirka 110 experter på ekologi, hydro-logi, skogsvetenskap, geologi, limnologi, geografi och andra vetenskapsområden

Ny hotbedömning av naturtyperdeltar i projektet, som leds av Finlands miljöcentral.

Man kommer att undersöka de fö-rändringar som skett från 1960-talet fram till i dag, och i den mån det är möjligt även i ett längre tidsperspektiv på 250 år. Dessutom ska experterna försöka förutse utvecklingen för naturtyperna i framti-den, för en tidsperiod på högst 50 år.

När resultaten är klara utreder miljö-ministeriet i samarbete med andra aktö-rer hur de hotade naturtypernas tillstånd kan förbättras. Hotbedömningen ska bli klar före utgången av 2018.

Finland har förbundit sig till att stoppa utarmningen av den biologiska mångfal-den senast 2020. •

FOTO

: AN

NE

RAU

NIO

, FIN

LAN

DS

MIL

JÖCE

NTR

AL

Forskarna inom det nya EU-projektet ALTERFOR (Alternative models and

robust decision-making for future forest management) vill utveckla och testa nya metoder och modeller för skogsskötsel som är tillräckligt robusta för att klara en ökad användning av bioenergi, motstå den ökade osäkerheten på grund av kli-matförändringar och de globala markna-dernas dynamik, samt bibehåller skogens sociala värden.

Ett internationellt konsortium, under

ledning av Sverige lantbruksuniversitet (SLU), kommer under 4,5 år att utveck-la och testa nya skogsskötselmodeller i fallstudier som täcker representativa skogslandskap i 11 länder i Europa. Kon-sortiet består av forskningsorganisationer, skogsägarföreningar och myndigheter, totalt 20 partner.

Mer än 60 forskare och representanter för skogsrelaterade organisationer och myndigheter möttes på ALTERFOR:s kick-off i Alnarp i södra Sverige i april. •

Nya metoder för skogsskötsel testas


I framtiden kan husfasader som samti-digt är solcellspaneler kanske bestå av

genomskinligt trä, det hävdar forskare vid avdelningen för biokompositer på Kungli-ga Tekniska Högskolan i Stockholm, vilka har tagit fram trä som är transparent. Det finns flera positiva aspekter, bland annat är råmaterialet både billigt och hållbart och träet har låg densitet, vilket gör ma-terialet lätt.

– Att använda det transparenta träet som beståndsdel i solceller är klokt ef-tersom man då drar nytta av träets låga kostnad, tillgängligheten och att det kom-mer från en förnyelsebar råvara. Det blir extra viktigt då vi behöver täcka in stora ytor med solceller. Transparenta träpane-

Nu finns genomskinligt träler är också användbara som fasader då genomskinligheten släpper in ljus, men samtidigt inte kommer att vara så glas-klara att det kommer att gå att titta in i huset. Det går dock att göra fönster av trä som det går att se igenom, om så önskas, säger Lars Berglund, professor och chef för Wallenberg Wood Science Center på KTH.

Det transparenta träet är som en typ av träfaner där beståndsdelen lignin i trä på kemisk väg tagits bort. Sedan har träet impregnerats med en transparent polymer med optiska egenskaper som matchar träet. Själva transparensen skräddarsys på nanonivå. •

FOTO

: PET

ER L

ARSS

ON

Granblomningen blir rätt sparsam i hela landet, men björkblomningen

blir troligen rikligare än i fjol. Naturresur-sinstitutets (Lukes) forskare uppskattar ändå att björkblomningen blir svagare än genomsnittligt, utgående från antalet björkhängen.

Den kalla försommaren 2015 gynnade inte bildningen av blomanlag, vilket gör att förutsättningarna för att samla gran-kottar och fylla på frölagren är dåliga i år. Vårens granfröskörd blir nästan obefintlig i större delen av landet, eftersom fröna inte har mognat tillräckligt på grund av förra årets kalla sommar. Bara i Bottenvi-kens skärgård och ställvis längs kusten är

Sparsam blomning, lite frönmängden kottar lite större, liksom i norra Lappland.

De frön som utvecklas vid blomningen i vår faller till marken våren 2017. Gran-fröskörden förutspås då bli rätt svag i hela landet.

Tallfröskörden uppskattas bli riklig i sydöstra Finland och Kajanaland och på många håll i Österbotten. På övriga håll blir skörden genomsnittlig eller något över genomsnittet.

Våren 2017 kan vi vänta oss en gen-omsnittlig eller något svagare fröskörd för tallen. De största kottmängderna bildas antagligen i kustområdena. •

Finnpulp Oy har ansökt om miljö- och vattenlov för sin planerade biopro-

duktsfabrik i Kuopio. Ansökningarna lämnades in till Östra Finlands regionför-valtningsverk i början av april. Samtidigt ansökte Finnpulp om miljölov för en bio-gasanläggning och en biokolanläggning.

Om Finnpulps projekt förverkligas kommer anläggningen att vara världens största barrcellulosafabrik när den är klar. Anläggningen skulle använda 6,7 miljoner kubikmeter träråvara per år.

Också andra bioanläggningsprojekt är på gång, i början av februari meddelade kinesiska Kaidi om sina planer på att star-ta ett bioraffinaderi i Kemi. Några veckor senare kom nyheten om att det finns planer på ett bioraffinaderi i Kemijärvi. Finlands skogscentral är med och utreder möjligheterna att genomföra projektet, men vilka investerarna är har inte avslö-jats.

Hittills är det bara Metsä Groups bio-produktsfabrik i Äänekoski som börjat byggas. Anläggningen ska enligt planerna tas i bruk hösten 2017. •

Fler bioprodukts-fabriker planeras

Ditt företag kunde ha annonserat här.

Boka en annons hosEva Kivilaakso-Wellman,

tfn 050 301 9987.

Tusentals ögon stirrar på den här

punkten.


Naturvårdslagen förändrades i mitten av april och till de stora förändringar-na hör att NTM-centralen inte längre au-tomatiskt inspekterar förekomstplatser för flygekorrar. Flygekorren bibehåller sitt skydd, men ansvaret att inte avverka dess föröknings- eller rastplatser blir nu större för skogsägaren.

Kjell Huldén, skogsvårdsinstruktör vid Skogsvårdsföreningen Österbotten, anser att den nya naturvårdslagen är ett stort frå-getecken.

– Aktörerna ute på fältet blir satta på pottan och vet inte hur de ska agera, säger Huldén och beklagar sig över att informationen om lagändringen varit otydlig och knapphändig.

Han är ändå inte entydigt negativt in-ställd till en förändring, eftersom det gamla systemet var ohållbart.

– Det har hänt att skogsägare varit tvung-na att vänta i upp till ett år på att någon

Förvirring om flygekorrenvid NTM-centralen ska komma och gran-ska den plats där en flygekorrobservation gjorts. Systemet har haft en bromsande ef-fekt på avverkningarna.

Av det tiotal anteckningar i Herttaregist-ret, miljöförvaltningens databas för hotade arter, vilka gjorts på Huldéns område, har endast två till tre fall av konstaterad före-komst lett till någon form av skydd. Många observationer har varit falska alarm.

– Också i fall där NTM-centralen redan granskat en plats och inte kunnat påvisa förekomst av flygekorre, har samma karu-sell med nya granskningar gjorts då grann-figuren ska avverkas. Det finns tydligen ingen funktion att radera förekomstplat-ser då de väl registrerats, men att sätta till går bra.

I samband med att naturvårdslagen upp-daterades den 15 april förändrades NTM-centralens roll i skyddet av flygekorrens för-öknings- och rastplatser. I korthet handlar

det om att avgränsningsförfarandet avskaf-fas. Representanter för NTM-centralen kom-mer härefter inte längre automatiskt att åka ut till anmälda förekomstplatser.

Flygekorren åtnjuter trots allt samma skydd som tidigare. Det är fortfarande för-bjudet att försämra eller förstöra flygekor-rens föröknings- eller rastplatser.

– I praktiken faller ett större ansvar på operatörerna som utför drivningarna, efter-som skyddet kvarstår, säger Kjell Huldén.

TIO DAGAR ATT REAGERALeena Rinkineva-Kantola, chef för natur-skyddsgruppen vid NTM-centralen Söd-ra Österbotten, bekräftar att representan-ter hädanefter åker ut till förekomstplatser bara vid behov, ofta på skogsägarens be-gäran. Eftersom det gamla systemet ansågs tungrott och tandlöst tycker hon det är po-sitivt att resurser nu frigörs till mer effekti-va skyddsåtgärder.

Avgränsningsförfarandet har nämligen visat sig fånga upp en mycket liten del av flygekorrarna i Finland, bara några procent. NTM-centralens roll blir nu att förbättra och uppdatera uppgifterna om flygekorrar-nas förekomst i Herttaregistret och att bistå med rådgivning.

– Risken med det nya systemet är att an-svaret nu fördelas på flera aktörer, säger Rinkineva-Kantola och betonar vikten av att tillräckligt med information och utbild-ning ges till berörda parter.

Oy Tapio Ab har sammanställt information för detta ändamål på uppdrag av Jord- och skogsbruksministeriet och Miljöministeriet. På basen av den informationen är det me-ningen att skogsägaren, eller hans eller hen-nes representant, ska planera hur flygekor-ren ska beaktas vid skogsbruksåtgärder. Pre-cis som tidigare skickas avverkningsanmäl-ningar till Skogscentralen. De avverknings-anmälningar som berör områden i närhe-ten av flygekorrens förekomstplatser sänds vidare till NTM-centralen, som är den in-stans som handhar ärenden som gäller flygekorrar.

– NTM-centralen har då tio dagar tid på sig att granska, och vid behov reagera, om man misstänker att planerade skyddsåtgär-der inte är tillräckliga, berättar Leena Rin-kineva-Kantola. •

TEXT: MIA BERG-LUNDQVIST

• Flygekorren åtnjuter speciellt skydd enligt bilaga IV a i EU:s habitatskydd. • Då naturvårdslagen reviderades den 15 april ströks paragraf 72 a i sin helhet. I praktiken innebär det att avgränsningsförfarandet avskaffats. • Syftet med lagändringen är att minska på NTM-centralens åtaganden och att få till stånd en smidigare förvaltning i enlighet med regeringsprogrammet.• En annan förändring i naturvårdslagen är att regelverket för hur natur-skyddsområden ska märkas ut mildras. För nationalparker och naturreservat förblir situationen oförändrad. Andra statsägda och privata naturskyddsområden ska i fortsättningen märkas ut i terrängen endast i de fall då rätten att färdas eller stiga i land är begränsad.

FOTO

: ARI

SEP

PÄ/V

ASTA

VALO

.FI


Den nya Kemera-lagen trädde i kraft i somras, men redan nu ändras den. Stö-det för bekämpning av rotröta faller bort, liksom stödet för nästan all vitaliserings-gödsling. En del andra ändringar görs också, bland annat sjunker stödnivåerna och åtgärdsvillkoren skärps för flera ar-betsslag. Avsikten är att lagändringarna ska träda i kraft inom april månad.

Den temporära Kemera-lagen – lagen om hållbart skogsbruk – som gäller till och med 2020, förnyades i somras, men de medel som budgeterats kommer inte att räcka till, eftersom statens budgetanslag för stöd år 2016 blev 13 miljoner euro mindre än man räknade med i fjol, då stödsystemet för skogsbruk bereddes.

Det har lett till att Kemera-stöden mins-kar, förutom stödet för tidig vård av plant-bestånd och stödet för vård av ungskog, som förblir på samma nivå.

– Summorna för de stöden är de samma som förr och det är bra när det handlar om sådant som skogsägarna själva kan göra, konstaterar utvecklingschef Stefan Borg-man på Skogsvårdsföreningen Södra skogs-reviret.

Stödet för vård av ungskog ändras än-då så, att den genomsnittliga stamgrovle-ken i ungskogen bör vara högst 16 centi-meter både före och efter att åtgärderna ut-förts. Dessutom ökar kraven på antalet av-lägsnade stammar per hektar från 800 till 1 000 i norra Finland och i resten av lan-det från 1 000 stammar till 1 500 per hektar.

ROTRÖTEBEKÄMPNINGEN OBLIGATORISKStödet för bekämpning av rotröta försvin-ner helt och hållet ur Kemera-stödsystemet. I stället ska lagen om skogsskador ändras så, att bekämpning av rotröta ingår där och blir obligatorisk.

– Rotrötebekämpningen försvann ur Ke-mera, och det är tråkigt, även om byråkra-tin för ansökningar om stöd för rotrötebe-kämpning var tungrodd i den förra lagen. Rotrötan orsakar skogsägarna förluster på omkring 50 miljoner euro per år och virkes-behovet kommer att öka, så rotrötebekämp-ningen borde ändå ha fått vara kvar i Keme-ra-stödsystemet, anser Borgman.

Vid en rotaffär är det industrin, alltså kö-paren, som enligt den förändrade lagen om

Lägre stöd för skogsvård

skogsskador blir skyldig att se till att rotrö-tebekämpningen sköts. I praktiken betyder det att entreprenörerna utför själva arbetet.

– Skogsägarna kommer att behöva vara på sin vakt när de gör upp försäljningsavtal, och komma ihåg att kolla exakt vad som in-går i kontraktet. Det finns köpare som häv-dar att det ändå är markägarens ansvar att sköta rotrötebekämpningen, eftersom kö-paren ju inte äger skogen, bara virket han köpt, trots att det handlar om rotaffärer, på-pekar Borgman.

Åttio procent av affärerna i privatsko-gar är rotaffärer, där köparen bör stå för be-kämpningen av rotröta.

INGEN GARANTI FÖR STÖDStöden för vård av torvmarksskog och för byggande och grundförbättring av skogsväg sjunker vardera med cirka tio procentenhe-ter, förutom i norra Finland, där stödet för

vägar förblir på samma nivå som förut.Stödet för vitaliseringsgödsling försvin-

ner delvis, kvar blir stödet för gödsling med aska och bor i samband med vård av torv-marksskog.

Staten kan, via Finlands skogscentral, stoppa stödutbetalningarna när som helst om pengarna tar slut.

– Även om ändringarna träder i kraft tar pengarna som budgeterats för detta år sä-kert slut senast i sommar, och Skogscen-tralen släpar efter med utbetalningarna. Bi-dragsansökningarna kan tas upp också året efter, men ifall det inte finns pengar heller därpå följande år förfaller ansökan. Minis-teriet kan avblåsa utbetalningarna när som helst, så det finns inga garantier, varnar Ste-fan Borgman. •

TEXT: ÅSA NYMANFOTO: MAJ-LEN ROOS

Skogsägarna går miste om 50 miljoner euro per år på grund av rotröta.


Varför vill man då höja diametern? Sågver-ken har kämpat med lönsamhetsproblem ända sedan finanskrisen 2008 slog hårt mot hela ekonomin och i synnerhet bygg-branschen. Produktionen av sågvaror lig-ger fortfarande flera miljoner kubikmeter under toppåren i Finland. Konkurrensen på världsmarknaden är fortfarande hård och priserna har hållits pressade.

Tittar man till värdet på sågvaruutbytet känns de klenaste stockarna förhållandevis dyra. Dels blir andelen spill högre ju kle-nare stocken är och dels är priset på själva sågvaran, som kan tas ut ur klena stockar, lågt. En högre diameter skulle helt enkelt minska andelen spill och höja andelen vär-defull sågvara, vilket rimligtvis borde höja lönsamheten.

OBALANS MELLAN STOCK OCH MASSAEn annan aspekt är att användningen av massaved redan ökat efter att flera förbätt-ringar gjorts i äldre fabriker. I takt med att starten av den nya fabriken i Äänekoski när-mar sig kommer efterfrågan på massaved att stiga rejält. Vi kommer helt enkelt in i ett nytt läge, när det för en tid inte är ba-lans mellan efterfrågan på stock och efter-frågan på massaved. När byggkonjunktu-ren småningom stärks och det behövs mera sågvaror kommer balansen att justeras igen.

Det blir nog bra cellulosa av grovt virke också kan man förstås tänka. De facto blir mellan 30 och 50 procent av stockarna såg-verksflis som går till massafabrikerna för vidareförädling. En viktig råvara dessutom då de längsta cellulosafibrerna finns i ytve-den. Jo, visst går det att koka cellulosa av stock, men dyrt blir det och industrin söker andra lösningar. Ett enkelt sätt att korrigera balansen är att höja minimidiametern så att det kommer mindre stock i avverkningarna.

MINDRE STOCK PER HEKTAREtt träd smalnar som bekant av när man går från roten mot toppen. Den första me-tern från stubbskäret är avsmalningen väl-digt kraftig. Sedan avtar den för att närma-re toppen igen bli kraftigare. Träd som stått

Större minimidiameter – vad ska virket kosta?Både de stora virkesbolagen och de privata sågarna har i år öppet pratat om att höja minimidiametern på stock till 18 centimeter på bark. För gran innebär det en höjning om 2 centimeter och för tall hela 3 centimeter jämfört med dagens läge. Vilken effekt skulle en höjning ha på andelen stock som kommer vid avverkningar och hur ska det kompenseras för att inte virkeslikviden ska sjunka?

Sjundeå, granIdag Stock Massaved Likvid

m³ e/m³ euro m³ e/m³ euro euro

Senare gallring 49 48,00 2 352 48 16,00 768 3 120

Slutavverkning 320 56,00 17 920 76 19,00 1 444 19 364

18 cm Stock Massaved Likvid


Senare gallring 36 48,00 1 728 62 16,00 992 2 720

Slutavverkning 296 56,00 16 576 100 19,00 1 900 18 476

Höjda priser Stock Massaved Likvid


Senare gallring 36 54,00 1 944 62 19,00 1 178 3 122

Slutavverkning 296 59,00 17 464 100 19,00 1 900 19 364

Pedersöre, tallIdag Stock Massaved Likvid


Senare gallring 13 48,00 624 45 15,00 675 1 299

Slutavverkning 152 55,00 8 360 79 18,00 1 422 9 782

18 cm Stock Massaved Likvid


Senare gallring 6 48,00 288 53 15,00 795 1 083

Slutavverkning 123 55,00 6 765 108 18,00 1 944 8 709

Höjda priser Stock Massaved Likvid


Senare gallring 6 55,00 330 53 18,50 981 1 311

Slutavverkning 123 61,00 7 503 108 21,00 2 268 9 771

För beräkningarna användes Naturresursinstitutets simulator MOTTI 3.3. Virkespriserna enligt Lukes statistik för mars 2016.

glest har som regel aningen kraftigare av-smalning än träd som stått tätt. Som tumre-gel kan man säga att avsmalningen är cirka 1 centimeter per meter i mellanstocken och toppstocken och i rotstocken är den krafti-gare än så.

Vid sista gallringen lämnas mellan 500 och 600 träd per hektar som får växa tills be-ståndet når förnyelsemognad. Om man räk-nar att alla dessa träd är av stockdimensi-on innebär en höjning av minimidiametern att 2–3 meter av varje träd klassas ner från

stock till massaved. Det betyder då att vi går miste 1 000–1 800 löpmeter stock i en van-lig slutavverkning!

LÄNGDKRAVEN SPELAR OCKSÅ INDet är inte bara minimidiametern som av-gör hur mycket stock man får ut i en av-verkning. Även längdkraven har en avgö-rande roll. Idag tillåts vanligen längder mel-lan 43 och 55 decimeter. För att man ska få ut två stockar krävs då att trädet är grövre än minimidiametern ända upp till 86 deci-meter. Föregående kapställe för stock är 3 meter tidigare, vid 55 decimeter.

HUR PÅVERKAR DET VIRKESLIKVIDEN?Vi tog två modellbestånd för att närmare granska vad en höjning av minimidiame-


Större minimidiameter – vad ska virket kosta?

Många slantar kan gå förlorade om minimidiametern på tallstock höjs från 15 till 18 cen-timeter.

Skogsbruket fällde en 28 cm grov gran för att se hur långt avståndet är mellan 18 och 16 centimeter på bark. På denna gran skulle 1,8 meter stock förvandlas till massaved.

tern till 18 centimeter skulle betyda i virkes-utfall och i virkeslikvid. Det ena beståndet är gran på bördig mark i Sjundeå och det andra tall på lite kargare mark i Pedersöre.

Vi valde att granska en tänkt andra gall-ring och en tänkt slutavverkning. I första-gallringen brukar det med dagens krav rö-ra sig om ett fåtal stockstammar som gallras ut, med höjd diameter blir det ingen stock.

I tabellerna till vänster ser man hur en höjning av minimidiametern från 16 cm till 18 centimeter respektive 15 till 18 minskar mängden stock samtidigt som andelen mas-saved stiger. Med oförändrade priser skulle Sjundeåbon gå miste om cirka 400 euro per hektar eller 13 procent i gallringen och cirka 900 euro per hektar eller drygt 4,5 procent av sin virkeslikvid i slutavverkningen. För Pedersörebon blir samma siffror 200 euro per hektar eller 15 procent respektive 1 100 euro per hektar eller 11 procent.

VÄRDEFULLARE MASSAVEDEn högre medeldiameter medför en högre kvalitet på stocken. Det är något som bör synas i virkespriset. Men också massaveden blir grövre och värdefullare och även för den bör man då få ett aningen högre pris.

Vi förde kalkylen vidare och räknade ut vad man efter en eventuell skärpning av kvalitetskraven bör få betalt för sortimen-ten för att virkeslikviden ska hållas på sam-ma nivå som nu.

I Sjundeåfallet ska priset på gallringspris upp rejält: 6 euro per kubikmeter för stock-en och 3 euro för massaveden. För bibehål-len virkeslikvid i slutavverkning bör stock-priset stiga med 3 euro.

I tallskogen i Pedersöre skulle minimidi-ametern stiga med 3 centimeter. Eftersom mängden stock skulle halveras i gallring-en räcker en liten höjning på stockpriset in-te långt, för att få samma betalt för virket måste också massavedspriset höjas rejält: ett tillägg om 7 euro för stocken och 3,50 euro för massaveden ska till för samma slut-summa. I slutavverkningen skulle en höj-ning om 6 euro per kubikmeter respektive 3 euro per kubikmeter ge samma likvid som med dagens krav och priser.

För att inte förlora och sälja sitt virke för billigt gäller det att se till helheten och krä-va full kompensation för ändrade kvalitets-krav. •

TEXT OCH FOTO: JOHNNY SVED


Skogsprogram och -stöd skiljer Finland och SverigeSverige har hittills saknat ett nationellt skogsprogram, trots sin anrika och livskraftiga skogsindustri. Nu går arbetet med landets första nationella skogsprogram in i slutspurten och våren 2017 väntas det stå klart. Men var-för först nu?

– Diskussionerna var på gång i början av 2000-talet, men de gick i kras när parterna backade ur. Inom skogsnäringen i Sverige har man länge haft uppfattningen att ingen annan vet något om skogsfrågor, säger Sten Nilsson, professor emeritus och vd för kon-sultbolaget Forest Sector Insights AB.

Han har en diger internationell erfaren-het av skogssektorn och ombads att ge en lösning när industrin och miljörörelsen hamnat i ett ställningskrig i samband med riksdagens miljömålsberedning 2012. Ett av hans förslag var att Sverige skulle utforma ett skogsprogram, något som mottogs med öppna armar av parterna.

– För att uppnå en långsiktig nationell strategi måste parterna hitta ett gemensamt mål och tajmningen måste vara rätt. Nu har samtliga parter gått in för skogsprogrammet och jag har inte tidigare sett en sådan upp-slutning kring skogsfrågor i Sverige.

Arbetet inleddes under Fredrik Reinfelts tid som statsminister och har fortsatt med samma intensitet under Stefan Löfvens re-gering.

– Engagemanget är åtminstone lika stort inom nuvarande regering, som dessutom tillsatt de resurser som behövs för att ge-nomföra arbetet, berättar Nilsson.

VINTERKRIGSANDA OCH SKYTTEGRAVARPolitiskt ansvarig är landsbygdsminister Sven-Erik Bucht som tillsammans med nä-ringsdepartementet leder arbetet genom ett brett programråd med representanter från skogsindustri, universitet, miljöorganisatio-ner och andra intresseföreningar.

Ambitionen är att skapa ett långsiktigt program som har ett brett stöd.

– Den stora förhoppningen med det na-tionella skogsprogrammet är att det ska bli lättare att ta tag i skogsfrågor utan att oli-ka aktörer gräver ner sig i skyttegravar, sä-

avverkningslicenser och lät områden förbli orörda. Å andra sidan kan industrin nu be-driva sin verksamhet effektivt enligt avtalet, utan att de nio största miljöorganisationer-na ständigt sätter käppar i hjulet.

I Sverige har arbetet med innehållet i skogsprogrammet hittills gått över förvän-tan, åtminstone enligt Sten Nilsson. Kon-flikterna har varit relativt få och sedan de-partementen tog till sig av Nilssons kritik och anlitade konsultbolaget Kairos Future för att driva processen i de fyra arbetsgrup-perna framåt har arbetet varit produktivt.

Nilsson sitter själv i en av arbetsgrupper-na som ska ge sina slutsatser om ett halvår.

– Nästa bekymmer kommer när arbets-gruppernas rapporter ska omvandlas till en proposition av departementen. Staten kan lagstifta om vad myndigheter ska göra, men inte diktera industrins och universitetens verksamheter. Det går inte att lagstifta fram ett skogsprogram.

STÖDEN SKILJER SIGInnehållet liknar till stora delar Finlands skogsprogram och visionen ”Skogen – det gröna guldet – ska bidra med jobb och håll-bar tillväxt i hela landet samt till utveckling-en av en växande bioekonomi” kunde be-skriva Finlands program.

När det gäller stöden för skogsvård har Sverige och Finland valt helt olika linjer. I Finland kommer närmare 60 miljoner eu-ro att beviljas i Kemera-stöd till skogsäga-re för skogsvårdande åtgärder under 2016. I Sverige slopades skogsägarnas obligato-riska skogsvårdsavgift redan på 1990-talet och därmed också de skogsvårdsstöd som betalades ut från potten av de insamlade avgifterna.

– Det var ett politiskt beslut som ut-gick ifrån en princip om att inte dela ut bi-drag till skogsbruk, säger Anders Frisk på Skogsstyrelsen i Sverige.

En del skogsstöd kom ändå tillbaka 2008, när svenska staten började betala ut stöd till skogsbrukare för åtgärder som gynnar biologisk mångfald eller skogens kultur- och miljövärden. Inom ramen för Lands-

ger Sten Nilsson.I förstudierna har man sneglat på län-

der som haft goda erfarenheter av nationel-la skogsprogram, främst Finland, Tyskland och Österrike. Finland var bland de allra första länderna som redan på 1950-talet ut-formade ett nationellt skogsprogram. Efter miljökonferensen i Rio 1993 kom en våg av nationella skogsprogram.

– Finland är ett gott exempel, främst på grund av den långa traditionen med skogspro-gram och de tydliga policyformuleringarna.

Finlands skogsprogram har uppdaterats flera gånger för att motsvara ändrade för-utsättningar, men de breda uppgörelserna mellan olika parter har gjorts i det som bru-kar kallas vinterkrigsandan. Parterna har varit beredda att ge och ta för landets bäs-ta. I andra länder, däribland Sverige, har in-dustrin och miljörörelsen haft svårt att hit-ta gemensamma intressen.

KONFLIKTHANTERING MELLAN PARTERSten Nilsson nämner Kanada som ett in-tressant exempel, där han under åren 2011–2012 medverkade för att få landets skogsin-dustri och miljörörelse att uppnå en långsik-tig överenskommelse.

– Där hade positionerna varit låsta un-der 30–40 år och de behövde få in oberoen-de aktörer som kunde skapa en dialog och hjälpa dem att hitta gemensamma intres-sen, berättar Nilsson.

Han fick i uppdrag att som utomstående konsult, tillsammans med konfliktlösnings-experter från Harvarduniversitetet, lösa upp knutarna.

– Parterna var i början väldigt fokusera-de på sina egna argument, men efter ett tag fick vi dem att inse att de faktiskt uppnår bättre resultat genom att samarbeta.

För industrin innebar överenskommel-sen bland annat att man gav avkall på stora


Skogsprogram och -stöd skiljer Finland och Sverige

bygdsprogrammet kan skogsägare ansöka om stöd inom sex olika kategorier, bland annat för naturvårdsbränning, för att gall-ra fram lövrik skog eller för att skapa våt-mark av torrmark. Beloppen är på en an-nan nivå än Kemera-stöden, eftersom det finns 280 miljoner kronor att dela ut (cirka 30 miljoner euro) under hela programperi-oden 2014–2020.

– Alla skogsägare kan söka stöden, men de flesta ansökningarna kommer från pri-vata skogsägare. I södra Sverige är andelen privata skogsägare mycket högre än i norr, liksom antalet kulturmiljöer med stenmurar och torp, säger Frisk.

INDUSTRIN SPONSRAS AV SKATTE-BETALARNA?På Jord- och skogsbruksministeriet i Fin-land försvarar man Kemera-stöden och framhåller att de har spelat och fortfaran-de spelar en viktig roll i Finlands strategis-ka skogsprogram.

– Vi kan visa EU-kommissionen att det finns en tydlig linje bakom stöden och att de är förenliga med EU:s konkurrenslag-stiftning, säger Marja Hilska-Aaltonen, forstråd på Jord- och skogsbruksministe-riet.

Hon poängterar att stöden främjar såväl hållbar skogsskötsel som biologisk mångfald.

– Ett flertal EU-länder använder unio-nens strukturfondmedel för att betala ut stöd till skogsägare, men Finland är unikt i att använda endast nationella medel för skogsskötsel.

Sten Nilsson har en klar uppfattning när det gäller skogsvårdsstöd:

– Om man sätter in 60 miljoner euro per år i skogsvårdsåtgärder, som annars inte skulle utföras, kommer det att ha en po-sitiv inverkan på framtidens virkesutbud. Man kan säga att skattebetalarna sponsore-rar skogsindustrin genom stöden. Min åsikt är att varje näringsgren ska stå på egna ben, säger Sten Nilsson. •

TEXT: JOHAN SVENLINFOTO: MAJ-LEN ROOS

SVERIGES NATIONELLA SKOGSPROGRAM INNEHÅLLER:– Tillväxt, mångbruk och värdeskapande av skogen som resurs.– Virkesproduktion, övriga ekosystemtjänster och naturens gränser.– Främjande av biobaserade produkter och energi, smarta transporter, en skogsin-dustri i världsklass och ökad export.– Internationella frågor.

VISIONER I SKOGSPROGRAMMEN:Parternas vision för programmet i Sverige: ”Skogen – det gröna guldet – ska bidra med jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bio-ekonomi.”

Finland uppdaterade sitt program i juni 2015 och visionen fram till 2025 lyder: ”Hållbar vård och användning av skogar skapar ökad välfärd.”


Femton tusen hektar mark ska plante-ras med eukalyptus och tall fram till slu-tet av nästa år i Southern Highlands, Tan-zania. Planteringsprojektet är ett av de största som just nu finansieras med fin-ska biståndsmedel. Ambitionen är att skapa ett välmående och vinstbringande skogsbruk.

– Skogsbruket utgör absolut en motor i ut-vecklingen på landsbygden i Tanzania. Mål-sättningen med projektet är att skogsbru-ket ska främja den ekonomiska utveckling-en och bekämpa fattigdomen, säger Tho-mas Selänniemi, seniorkonsult vid Indufor, en konsultbyrå med skogsexperter.

Att resurser riktats till just Southern Highlands beror på att den tanzaniska sta-ten har sina största trädplanteringar där. Det fanns med andra ord en tradition av skogsplantering i området från tidigare, vil-ket höjer oddsen för gynnsamma resultat. Just det här projektet, som går under nam-net Private Forestry Programme, är något

Bekämpar fattigdom med skogsbruk

av ett pilotprojekt och riktar sig till priva-ta småodlare.

– Utmärkande är att vi satsar brett, på hela kedjan, från bra frön till rätt odlings-teknik och sågning.

Selänniemi bistår med teknisk rådgiv-ning tillsammans med sina kolleger vid In-dufor och besökte Southern Highlands för-sta gången år 2011, på uppdrag av finska staten. Uppgiften var då att utreda hur man på bästa sätt kunde stöda det privata skogs-bruket i området. Under 2011 genomförde

man ett ettårigt projekt som mycket fokuse-rade på det rent organisatoriska.

– Vi stödde småbrukarna ute i byarna i ar-betet med att bilda egna skogsvårdsförening-ar. Skogsvårdsföreningarna i Finland har fak-tiskt fått stå som modell, berättar Selänniemi.

BRIST PÅ VIRKENu pågår projektets nästa fas, som omfat-tar bland annat själva planterandet. Även om det främsta syftet är att skapa chanser till biinkomster för jordbrukarna, ger ett ef-

FINLAND DELAR MED SIG AV SKOGSKUNSKAP

• Finland har samarbetat med Tanzania inom skogssektorn sedan 1980-talet.• Det fyra år långa projektet har en budget på 18,5 miljoner euro, varav 8 miljo-ner är avsedda för beskogning.• Finlands hela biståndsbudget för skogssektorn var som störst under åren 2013 och 2014 och uppgick då till 35 miljoner euro. • Fram till år 2017 räknar man med att budgeten kommer att minska till omkring 15-20 miljoner euro.


Träd ger skugga, dämpar markerosion och stoppar upp rörliga sanddyner. Träd-plantering är ett viktigt verktyg för att mildra effekterna av klimatförändringar-na, med tilltagande torrperioder och den värsta torka Östafrika har upplevt på tre decennier.

Under de tre senaste åren har Finska Mis-sionssällskapet varit med och finansierat planterandet av över tvåhundra tusen träd-plantor. I såväl Etiopien som Mauretanien har långa torrperioder med akut vattenbrist drabbat jordbruket hårt och försämrat till-gången på mat.

I Legehede-området i Etiopien har Fin-ska Missionssällskapet planterat ett område motsvarande ett hundra hektar. Man har i första hand satsat på multifunktionella träd såsom sebania, saligna och greville. Projek-tets största utmaning har varit att hålla träd-plantorna vid liv så länge att de hinner ro-ta sig.

– Vid senaste kontroll hade endast cirka hälften av plantorna överlevt, berättar Ti-mo Ahlberg, koordinator för utvecklings-samarbetet vid Finska Missionssällskapet.

HINDRA ÖKENSPRIDNINGOckså i Mauretanien har de skadliga effek-terna av klimatförändringarna tagit sig kon-kreta uttryck. Markerosion och ökensprid-ning minskar antalet bördiga odlingsjordar.

I Braknan-regionen, på ett område om-fattande tio byar, har cirka fyra tusen träd planterats med medel från Finska Missions-sällskapet.

– Det har primärt planterats fruktträd av olika slag, samt akacia och buskliknan-de träd som binder upp sanden i de rörli-ga sanddynerna, berättar koordinator Tii-na Tuominen.

Även här utgör de långa torrperioderna

Träd mot torka och hungerden största utmaningen. Att finna effekti-va, vattenbesparande bevattningssystem där vattnet leds direkt ned till rötterna utan något extra spill är inte lätt.

– En annan utmaning är att skydda träd-plantorna från boskap. Speciellt större flockar av kameler äter lätt upp både plan-tor och litet större träd, berättar Tuominen.

Missionssällskapet har även planterat träd i Colombia under 2013–15 i syfte att skydda vattendrag som förorenats av gruv- och oljeindustrin. Under de två åren projek-tet fortgick planterades dryga 12 000 träd.

ÅTERBESKOGNINGKyrkans Utlandshjälp är med och finansie-rar återbeskogning av Haiti. Det är det fatti-gaste landet på västra halvklotet, och tam-pas fortfarande med effekterna av den för-ödande jordbävningen som inträffade 2010. Bland annat har lokala markägare uppmunt-rats att plantera fruktträd av olika slag, kaffe och tallar, för att ge landsbygdsbefolkning-en intäkter och förbättra tillgången på mat.

Tallarna används bland annat till kol, som behövs för uppvärmning av hus och vid matlagning. Barken används ofta som tändved. Att endast fokusera på tall är ändå inte ett alternativ på grund av tallens långa omloppstid. Det finns helt enkelt inte tid att vänta så länge på inkomster.

Största delen av jordbrukarna äger bara en liten bit mark som inte sällan är famil-jens enda inkomstkälla. Genom att plante-ra olika sorters träd får markägaren intäkter också under den tid tallarna växer till sig, och skördar vid olika tidpunkter under året.

Projektet, som har en budget på 80 000 euro i år, sker i samarbete med bland annat Foundation Seguin. •

TEXT: MIA BERG-LUNDQVISTFOTO: PAULA LAAJALAHTI

Sandens framfart hindras med hjälp av staket av kvistar. Därefter kan man plan-tera buskar och träd och slutligen till och med odlingsväxter. Bilden är från Mau-retanien.

fektivt och välmående skogsbruk också po-sitiva miljöeffekter.

– Naturskogarna i Tanzania består av långsamt växande trädslag med omlopps-tider på över ett hundra år. Planterandet minskar pressen på naturskogarna som an-nars används för både virke och brännved.

Efterfrågan på virke överskrider för till-fället utbudet i Tanzania. Att man därför gått in för att främst plantera eukalyptus har att göra med trädets korta omlopps-tid. Eukalyptus används framförallt till el-stolpar, men förädlas även till både sågva-ra och faner.

– Efter bara sju år kan man få ut de första elstolparna, så planteringen genererar in-komster rätt snabbt. Vi har också i viss mån planterat tall, men för den är omloppstiden längre, 15–20 år. Behovet av inkomster för vardagliga utgifter, skoluniformer och lik-nande, är ofta akut.

TÖRSTIGT TRÄDEukalyptusträdet är inte ett naturligt växan-de träd i Tanzania och det finns alltid utma-ningar med att introducera exotiska arter. Den finns noggranna riktlinjer för var dessa får planteras och i vilken mängd, för att und-vika uppkomsten av monokulturer. I just det här fallet handlar det om många småskaliga odlingar på en fjärdedels hektar eller mera. Resultat blir ett mosaikliknande landskap.

Till eukalyptusträdets nackdelar hör att det kräver mycket vatten, därför får det inte planteras nära vattendrag. Det kommer rik-ligt med nederbörd i Southern Highlands, vilket gör att det är möjligt att idka skogs-bruk med både eukalyptus och tall där.

– Men till exempel i Kenya är all mark, där nederbörden är tillräcklig för plante-ringsskogsbruk, i jordbruksanvändning. Det gör att det inte finns några möjligheter till småskaligt privatskogsbruk där, konsta-terar Selänniemi.

Den pågående projektfasen ska vara av-klarad under nästa år, men det finns för-väntningar på att projektet ska förlängas till att omspänna en hel rotationsperiod.

– Skogsbruk handlar ju om långa pro-cesser och det finns mycket att lära ut om exempelvis kvalitetsaspekter. Jag ser stora möjligheter i det här projektet, men också utmaningar, konstaterar Tho-mas Selänniemi. •

TEXT: MIA BERG-LUNDQVIST FOTO: HANNE VAARALA / PRIVATE FORESTRY PROGRAMME

Trädplantering i Tanzania.


Den nya lagen om Forststyrelsen har godkänts efter långt roende och hopan-de och mycken kontrovers och oro för att statens marker ska säljas ut. Nu ska Forststyrelsens skogsbruksaffärsverk-samhet överföras till ett skogsbruksak-tiebolag som i sin helhet ägs av staten. Lagändringen har beretts under närma-re nio år.

Generaldirektör Esa Härmälä på Forststy-relsen är glad över att ärendet äntligen är avgjort. Forststyrelsens ledning har redan dragit upp riktlinjer och det konkreta arbe-tet med bolagiseringen körde i gång så fort republikens president hade stadfäst lagen i början av april.

– Vi kan leva med denna lag, den är en politisk kompromiss. Skogsbrukssidan bo-lagiseras, men det blir mest en juridisk och

Forststyrelsens skogsbruk blir aktiebolagadministrativ sak för att vi ska uppfylla EUs direktiv. Avsikten är att bolaget ska vara en del av Forststyrelsen, liksom förr. Forststy-relsens styrelse ska fatta de strategiska be-sluten och styra verksamheten också i fram-tiden. Naturligtvis måste vi följa de bestäm-melser som gäller för aktiebolag.

Riksdagsledamot Mats Nylund (sfp) är medlem av jord- och skogsbruksutskottet och röstade för lagförslaget i riksdagen.

– Jag röstade för att lagen skulle godkän-nas för att jag anser att Forststyrelsen har en viktig roll i samhället också som virkes-producent, vilket är den faktor som tvinga-de fram lagändringen. Många har hävdat att EU inte kräver en bolagisering, men det är en vilseledande halvsanning. EU kräver in-te direkt en bolagisering men nog konkur-rensneutral virkeshandel, vilket Forststyrel-sens virkeshandel inte har varit. Ministeriet

hittade ingen annan lösning än denna för att uppfylla kraven från EU.

EU:s nya upphandlingsdirektiv, som omöjliggör ett statligt monopol som idkar virkeshandel, trädde i kraft i april. Lagen om Forststyrelsen trädde i kraft i mitten av april.

DEBATT OCH OROFör den som bor i kustområdena kan upp-ståndelsen som rått om bolagiseringen av Forststyrelsens skogsbruksverksamhet te sig lite förvirrande, eftersom Forststyrel-sen inte har någon virkeshandel vid kus-ten. Men i Lappland och i östra Finland äger staten stora arealer skog och Forststyrelsen, som förvaltare av statens skogar och natur-värden, är en viktig arbetsgivare.

En stor del av diskussionen har hand-lat om vad bolagiseringen kommer att be-

Den nya lagen om Forststyrelsen gäller virkeshandeln och påverkar inte nationalparkerna eller andra av statens naturresurser som Forststyrelsen förvaltar. I Lappland äger staten två tredjedelar av markerna. Forststyrelsen är en stor arbetsgivare och aktör inom den lokala virkeshandeln. Korouma i södra Lappland är ett skyddsområde.

FOTO

: PEK

KA V

ETEL

INEN

, FIN

LAN

DS

NAT

URC

ENTR

UM

HAL

TIA


Forststyrelsens skogsbruk blir aktiebolagtyda för naturvärdena. Bland annat har mil-jöorganisationer varnat för att statens sko-gar kommer att säljas ut och inte längre får användas av allmänheten, men detta är en missuppfattning, enligt Mats Nylund. Han har aldrig varit med om en lagberedning som orsakat så mycket debatt, både inom riksdagen och bland allmänheten, under processens gång.

– Allemansrätten rubbas inte det mins-ta. Detta handlar om två saker: hur staten sköter sina ekonomiskogar och hur staten vårdar för invånarna viktiga naturvärden inom naturtjänster. Avkastningskraven på markerna ändrar inte, jag är förvånad över att sakkunniga på våra miljöorganisationer, som Miljö och Natur och WWF, inte har rät-tat till den missuppfattningen.

130 000 personer skrev under en namn-insamling på nätet där man motsatte sig lagändringen.

LÄRDOM AV MISSTAGÄven om Forststyrelsens skogsbruksverk-samhet bolagiseras går det inte att så där bara sälja statens skog för att täcka eventu-ella underskott i verksamheten.

– Vi garderade oss med både hängslen och bälte. Lagen innehåller en paragraf om att staten äger alla aktier, vilka inte får säljas utan riksdagsbehandling. Det inne-bär att försäljning av en enda aktie skul-le kräva både lagändring och riksdagsbe-handling, inklusive utlåtanderunda, be-handling i grundlagsutskottet och så vida-re. Jag anser att vi har tagit lärdom av ti-digare mindre lyckade utförsäljningar. För-säljningen av Fortums elnät och Kemiras fosforgruvor skulle knappast göras om så här i efterhand, konstaterar riksdagsleda-mot Nylund.

– Det är ju staten som äger skogarna, Forststyrelsen äger ingen skog, det nya bo-laget äger ingen skog, vi bara förvaltar sta-tens egendom. Det nya skogsbruksbolaget kan inte sälja skog utan riksdagens godkän-nande, bara virke. Inget har förändrats, på-pekar Esa Härmälä.

SAMERNAS STÄLLNING UNDER LUPPForststyrelsen äger två tredjedelar av all mark i Lappland, och samerna använder markerna för renskötsel. Oppositionen i riksdagen var betänksam över hur samer-nas rättigheter ska uppfyllas i framtiden.

Esa Härmälä ser ingen anledning till oro.– Vi har redan länge jobbat hårt med att

beakta samernas rättigheter, och gjort mera än vad som har krävts av oss utgående från internationella överenskommelser. Samar-betet fortsätter på samma sätt.

För vissa oppositionspolitiker var det problematiskt att regeringen inte tog tillfäl-let i akt att förbättra samernas ställning i lag. Också Mats Nylund föreslog en para-grafändring som skulle ha stärkt samernas ställning. Han är ändå inte speciellt orolig för att förutsättningarna för att utöva same-kulturen försvagas i och med lagen.

– Alla mina SFP-kollegor i riksdagen rös-tade ändå emot lagförslaget just på grund av samefrågan. För mig var det ändå vik-tigt att skogsbruksfrågorna kunde lösas, sä-ger Nylund. •

TEXT: ÅSA NYMAN

NY FORSTSTYRELSELAG

Statens skogsbruksaffärsverksamhet ska ordnas på ett konkurrensneutralt sätt som uppfyller rådande EU-bes-tämmelser, så att affärsverksamhe-ten kan förbli hos staten.

Dotterbolaget som ska bedriva statens skogsbruk har till uppgift att sköta skog, driva och sälja virke i statens ekonomiskogar. Riksdagen, ministerierna och Forststyrelsens styrelse ska se till att de samhälleliga förpliktelserna, som naturens biolo-giska mångfald, rekreationsanvänd-ning, främjande av sysselsättningen och de krav som gäller samekulturen och renskötseln, blir beaktade i affärsverksamheten.

Användningen av nationalparker, vildmarksområden och andra natur-skyddsområden fortsätter på samma sätt som tidigare. Skötseln av dessa sker under Miljöministeriets styr-ning. Statens mark- och vattenområ-den ska förvaltas av affärsverket Forststyrelsen och Forststyrelsens dotterbolag kommer att få rätt att använda områdena.

Källa: www.statsrådet.fi

FOTO

: PEK

KA V

ETEL

INEN

, FIN

LAN

DS

NAT

URC

ENTR

UM

HAL

TIA

bruketSkogs

Uppvakta med en prenumeration på SkogsbruketDå du tecknar en gåvoprenu-meration på 6 eller 12 måna-der får mottagaren en gång i månaden glädje av din gåva. Då vi mottagit din beställning sänder vi ett presentkort inkl. kuvert.

Kontakta Margita Törnroth, tfn 09 888 6016, e-post [email protected] eller fyll i prenumerationsuppgifterna på www.skogsbruket.fi

Presentkort


Åror till allmogebåtartillverkas på gammalt vis

Intresset för de seglande bruksbåtar, som förr användes i skärgården för bland an-nat fiske och marknadsresor, lever vida-re på Åland. Ålands skötbåtsförening har sitt högkvarter vid en strand i södra Ma-riehamn. Här arrenderar man mark av sta-den och här har man byggt ett klubbhus av handbilad stock med plats för bland an-nat kaffedrickning och uppbevaring av se-gel och annan utrustning.

– Vi diskuterade länge om vi skulle så-ga eller bila stockarna till huset. Vi fick tag i sju bilor och höll på en vinter. Många blev så bitna att de nästan stod i kö för att få gö-ra jobbet, säger Torbjörn Eckerman, en av de aktiva i föreningen.

Här finns också en brygga som är hem-mahamn för ett tiotal allmogebåtar. De största är så kallade storbåtar, de är cirka 10–11 meter långa och har vanligen en ka-juta i aktern.

NATURLIG SVIKTSpeciella båtar kräver speciell utrustning. De åror, som finns att köpa, duger inte. De är inte tillräckligt långa, de är ofta limmade av olika delar och de passar inte alls in i sti-len. Därför beslöt föreningen med Torbjörn Eckerman i spetsen – han har ett förflutet som slöjdlärare – att ordna en kurs och till-verka åror på gammalt vis. Handverktyg, som går på el, tillåts icke.

– Jag har dels granskat gamla exemplar, dels läst på i framför allt litteratur från Nor-ge om olika sätt att ta ut åror, säger han.

En bra åra ska tillverkas av gran. Granen är seg. Med sitt täta grenverk är den ett re-jält vindfång men den går sällan av i storm.

– Det blir en naturlig svikt i åran. Virket är dessutom relativt lätt.

Torbjörn Eckerman har själv huggit de granar, som användes under kursen, i sin egen skog. Han valde raka träd, som vux-it så tätt så att de nedre grenarna förtvinat och som var cirka 5 meter höga och kring 25 cm i diameter vid roten. Ett par åror till en allmogebåt, modell medelstor, ska vara 4 meter långa.

– Vi jobbar med helt färskt virke. Det är lättare att bearbeta.

EN OPTIMAL FORMStammarna har sågats till halvstockar och

Om det inte finns rejäla åror att köpa i butiken får man tillverka dem själv. Så reso-nerade några allmogebåtsentusiaster på Åland. En av dem gick ut i sin egen skog och fällde ett antal granar i lämplig storlek. Sedan var det bara att börja det tålamodskrä-vande arbetet med att yxa och hyvla fram nya åror.

Hasse Wickström äger en storbåt av traditionell typ och vill ha rejä-la åror till den. Till vänster kursle-daren Torbjörn Eckerman.


varje halvstock blir en åra.– Vi vill inte använda kärnvirket, det spricker lättare.Konturer ritas upp på stocken och sedan är det bara att nö-

ta på. Man börjar med att hugga ut små klossar efterhand för att få fram årans form.

– Att hantera en snickaryxa är en konst som få behärskar till fullo i dag, men ju mer man håller på desto bättre går det. Man kan också byta ut yxan mot en bandkniv för att få lite va-riation i arbetet, säger Torbjörn Eckerman.

Många generationers kunskap och erfarenhet har skapat den optimala formen på en åra. Den så kallade lommen – en-ligt ordboken delen mellan handtaget och relingen – ska va-ra ganska tjock. Därmed blir den delen rätt tung och utgör en motvikt till den del av åran som sticker ut utanför båten. Det i sin tur innebär att det inte går åt onödig energi för roddaren att lyfta åran ur vattnet.

– Det var viktigt förr när man måste ro långa sträckor till näten. De krafter man kunde uppbåda som roddare skulle gå åt till att driva båten framåt.

Årbladet ska vara cirka en meter långt och ha en liten ås på mitten. Delen just ovanför årbladet är fyrkantig – ett sätt att få nedre delen av åran lite lättare – medan resten av åran är rund.

HYVLA FRAM DET RUNDAErik Widerström är klar med grovarbetet. Han har yxat fram en tydlig åra ur halvstocken. De partier, som ska vara runda, har han först gjort åttkantiga och nu börjar han hyvla fram den runda formen.

– Bra åror behövs och det roligt att lära sig att göra dem, säger han.

Hasse Wickström, ägare till en storbåt, vill i första hand ha åror som han kan använda som stöd för masten. Han vill inte känna sig tvingad att planera sina seglatser så att han undvi-ker alla låga broar, som finns i den åländska skärgården. Där-för har han utvecklat en teknik så att han enkelt kan ta ner masten om han måste ta sig under en bro. Masten får då vi-la på korslagda och tidsenliga åror. Det är liksom lite mer stil över det än att ta till vilka bräder som helst.

C-G Sjöberg är med på kursen för att han gillar praktiskt ar-bete. Han gör ett par mindre åror, cirka tre meter långa, som ska passa i en ekstock.

– Det ser väl rätt bra ut så här långt. Årbladet tycks dock ha slagit sig en aning men jag tror att jag kan rädda det, sä-ger han.

Ålands skötbåtsförening har en egen skötbåt, Anna, som en grupp unga damer ska delta med i den traditionella postrod-den som går mellan Eckerö på västra Åland och Grisslehamn i Sverige en lördag i juni. Ett par av de åror, som nu tillverkas, ska öronmärkas för den båten.

HÅLLER LÄNGE– Färdiga åror behandlas med tunn tjära och rätt skötta håller de länge, säger Eckerman.

Om det finns efterfrågan kan föreningen tänka sig att ord-na fler kurser.

Hur många timmar tar det att göra en åra? – Vi har inte räknat men det är många. Årorna går knap-

past att sälja för sitt rätta värde, säger Torbjörn Eckerman. •

TEXT OCH FOTO: HELENA FORSGÅRD

Årbladet börjar ta form men ännu återstår mycket arbete innan det är så tunt som det ska vara och rätt format med en ås på mitten.

Erik Widerström har lämnat yxan och övergått till hyveln. Nu ska åran bli rund och slät.


Nordautomation Oy är Finlands ledande leverantör av utrustning för timmerhan-tering. Trots att de ekonomiska tiderna är utmanande går det bra för företaget med huvudsäte i Kristinestad. Vi har kapacitet att expandera, säger vd Pauli Ojala.

Många företag inom skogsbranschen har det tufft. Men Nordautomation Oy i Kristi-nestad visar att det också under svåra tider går att prestera goda resultat är.

– Vi har förbättrat resultatet och förbere-der oss på tillväxt. I år bygger vi en ny pro-duktionsanläggning och framtiden ser just nu mycket ljus ut, säger företagets verkstäl-lande direktör Pauli Ojala.

Nordautomation tillverkar utrustning för timmerhantering. Det vill säga skräddarsyd-da lösningar för nya sågverk eller befintliga som förnyas. Till produkterna hör timmer-bord på vilka stockarna lastas, timmersor-tering, sorteringstransportörer och sågintag.

Till produktsortimentet hör också lös-ningar för biproduktshantering som spån och flis. Utöver det står Nordautomation för elektrifiering och automation av anlägg-ningarna samt användarutbildning för kun-derna.

UPPFINNINGAR GER FRAMGÅNGÅr 2015 var omsättningen 11,5 miljoner eu-ro och vinsten 1,2 miljoner euro. Bolaget erhöll också certifikatet framgångsföretag 2016, vilket utdelas av tidningen Kauppa-lehti.

– Det är klart att vi är jätteglada över att bli tilldelade det här certifikatet som visar att vi har en stabil tillväxtutveckling, god lönsamhet och ett gått resultat. Det visar att vi gör många saker rätt, konstaterar Ojala.

Han sitter på sitt arbetsbord som är fullt med papper och mappar. På väggarna häng-er en rad olika andra utmärkelser och di-plom och det är tydligt att Ojala är stolt över dem alla. Det är inte konstigt med tanke på att det var han som 1976 grundade den kon-struktionsbyrå som är Nordautomations fö-regångare.

Det är han som har utarbetat och utveck-lat det som i dag är företagets produkter.

– Min farfar var också en uppfinnare och konstruerade vattenledningar av stockar. Så jag har det här med att kläcka idéer och om-sätta dem i praktiken i blodet. Min farfar hade flera patent på olika lösningar och jag

Nordautomation presterar – trots tuffa tider

har också genom åren fått patent på en rad olika uppfinningar.

LEVERERAR HELHETEROjala leder företagets administrativa enhet i Kristinestad medan själva tillverkningen av produkterna sker i Alajärvi. Företaget sys-selsätter i dag cirka åttio personer, varav merparten arbetar på fabriksgolvet.

– En av våra styrkor är att vi gör allt själ-va, från planeringen av olika projekt och lösningar till tillverkningen. Vi använder så klart en del underleverantörer, men vå-ra kunder köper en helhet av oss. En annan styrka är att vi levererar våra produkter in-om utsatt tid.

Som för många andra företag inom skogsbranschen i Finland har exportens be-tydelse ökat också för Nordautomation. För ett förhållandevis litet företag är det ändå en stor utmaning att klara sig på den globa-la marknaden.

– På grund av att vi är pålitliga och har produkter av världsklass klarar vi oss. Vi har lyckats bra med viktiga projekt ute i

världen och det har gett oss utmärkta refe-renser. Nu är det ofta så att nya kunder får höra om oss och tar kontakt. Bakom det lig-ger mycket hårt arbete.

Företaget levererade nyligen en såglinje till ett stort företag i Australien och vidtog flera olika åtgärder för att klara av att leve-rera helhetslösningen inom utsatt tid.

– Vi transporterade alla delar i 85 contai-ners, med lastfartyg från Alajärvi till Aus-tralien. Vi höll leveranstiden och lyckades ro projektet i hamn. Genom att den här af-fären lyckades fick vi mycket goda referen-ser och nu har vi på gång en affär med en ny toppmodern såganläggning i Sydafrika.

Nordautomations viktigaste marknad var tidigare Finland, men i dag räknas Skandi-navien med Sverige i spetsen till företagets hemmamarknad. I slutet av december i fjol fick företaget två beställningar från Norra Skogsägarna i Sverige. Flera projekt är på gång både i Sverige och i Norge.

– Läget på vår hemmamarknad är myck-et stabilt just nu och vi räknar med nya af-färer under det här året.

Timmerbord tillverkade av Nordautomation.


Nordautomation presterar – trots tuffa tider

VÄRDERAR MEDARBETARNAAtt Nordautomation har blivit ledande i Fin-land inom sitt område beror inte bara på högklassiga produkter, pålitlighet och leve-ranser inom utsatt tid.

En bidragande orsak till att företaget har lyckats nå framgångar är också Pauli Ojala själv, hans mentalitet och inställning till fö-retagande generellt.

– Jag ser medarbetarna som den viktigas-te resursen. Jag lyssnar alltid till företagets anställda och värdesätter den kommunika-tionen. Det är mycket viktigt att ha en dia-log med personalen och enligt mitt sätt att tänka är alla lika viktiga.

Den här inställningen till företagande fick Ojala när han år 1999 sålde Nordau-tomation till Carl Bennet Ab Lifco-koncer-nen. Under de fjorton år som företaget var en del av den koncernen lärde han sig ock-så vikten av månadsvis uppföljning av verk-samheten.

– Varje månad har vi resultatrapporte-ring med de olika projektledarna och eko-nomichefen. Överstiger ett projekt budge-

ten kan vi snabbt analysera orsakerna och om det går bra för ett annat kan vi berätta det för personalen. Den här strategin moti-verar verkligen de anställda om det går bra, och lyckas vi analysera vad som går mindre bra behöver vi inte beskylla någon för det.

Han är kritisk till den strategi som i dag verkar råda inom den finländska företags-sektorn – att personal sägs upp på löpan-de band.

– Det är mycket olyckligt att så många duktiga medarbetare mister sina jobb i dag. Det innebär samtidigt att kunskap försvin-ner och det tar otroliga mängder tid och re-surser att få den tillbaka när det blir bätt-re tider.

– Vår strategi har alltid varit att återinves-tera pengar i företaget när det går bra och ständigt ha ett kapital om det blir svårare ti-der. Det har gjort att vi i dag har en myck-et bra situation.

KRITISERAR SATSNING PÅ INNOVATIONERNågot som Pauli Ojala också kritiserar är re-geringens satsning på innovationer. Enligt honom är det inte möjligt att satsa miljon-tals euro på innovationer om det inte finns en klar idé från början.

– Jag tycker att begreppen blandas ihop.

Företaget Nordautomation tillverkar produkter inom timmerhantering. Vd Pauli Ojala ser medarbetarna som den viktigaste resursen.

FOTO

: CH

RIST

OFF

ER T

HO

MAS

FOLK

Först krävs en idé och därefter en enorm ar-betsinsats för att ta fram en förädlad pro-dukt som verkligen fungerar. Det arbetet är 90–99 procent, innan man slutligen kom-mer fram till en innovation.

År 2013 köpte Ojala tillbaka Nordauto-mation av Carl Bennet. En orsak till beslutet var att det fanns en risk för att Nordautoma-tion skulle slås samman med ett annat före-tag och verksamheten i Alajärvi och Kristi-nestad kunde ha avvecklats.

– Jag lyckades komma överens med Carl Bennet, som förstod min önskan att Nord-automation skulle få fortsätta. Det hade känts mycket dåligt om något jag har varit med om att bygga upp hade raserats, och med facit på hand var det rätt beslut att kö-pa tillbaka företaget.

Ojala kommer snart att gå i pension och hoppas att den äldsta dottern ska kunna ta över stafettpinnen och leda Nordautoma-tion i framtiden. Hon är utbildad ekonomie magister och arbetar som bäst som utbild-ningschef.

– Min dotter ska ta tjänstledigt och arbe-ta ett år vid min sida. Känner hon att hon vill göra det här, kan det bli så att hon efter-träder mig. Men det återstår att se. •

TEXT: CHRISTOFFER THOMASFOLK

FOTO

: NO

RDAU

TOM

ATIO

N


Skogsägarnas intresse för att testa nå-got nytt i sin skog ökar. På Massbybacka plantskola i Sibbo har man specialiserat sig på bland annat ädla lövträd för skogs-bruket.

Vanligtvis förnyas våra skogar med tall, gran eller björk. Men på rätt valda platser kan skogsägare också använda de ädla lövträden ek, vresalm, skogsalm, lind, ask och lönn.

För att bevara naturens mångfald är det bra att använda flera olika trädslag. Man kan ha dem som blandträdslag även på ståndorter som inte direkt anses lämpade för trädslaget.

BEGRÄNSAT UTBUDUtbudet på ädla lövträd för skogsbruket är begränsat.

– Skogsägare som vill ha udda trädslag borde helst komma in med sin plantbeställ-

Variation i skogen blir vanligarening ett år i förväg, säger Gunilla Holm-berg, som driver Massbybacka plantskola i Sibbo.

Men vanligtvis står skogsägaren i beråd att plantera ytan eller har redan börjat, när han eller hon kommer på idén att plantera ett hörn av ytan med något annat trädslag, till exempel skogsalm.

– Jag märker hur besvikna kunderna blir när jag måste säga att jag tyvärr inte kan leverera sådana plantor den här säsongen. Men alltid kan man fråga vad som finns i lager.

ARBETSINTENSIVTFör att ädla lövträd ska trivas ska både kli-matet och jordmånen vara gynnsamma. Man kan plantera enskilda ädla lövträd som landskapsträd även utanför det natur-liga utbredningsområdet. Gunilla Holmberg påminner om att ädla lövträd kräver inten-siv skötsel och skydd mot skadegörare, spe-ciellt i unga år.

– Min rekommendation är att skogsäga-re ska satsa på lite större plantor även om de är dyrare.

Eftersom marken där de planteras är bördig, betyder det att gräset har en otrolig växtkraft och små plantor kvävs lätt av gräs. Markberedning är alltid nödvändig.

– Gräsröjning är nödvändig under flera år, ibland bör den utföras två gånger per sommar. Fördelen med att köpa större plan-tor, trots att de är dyrare, är att plantorna snabbare kommer förbi det stadium när de kräver gräsröjning. Jag brukar säga att skogsägaren vinner 5–6 år genom att satsa på större plantor.

Gräsröjningen kostar, i synnerhet om

skogsägaren är tvungen att anlita utomstå-ende arbetskraft för jobbet.

– Plantor av ädla lövträd behöver alltid förses med sorkskydd, en liten krage som träs på plantan i samband med plantering-en. De bryts ner efter några år och behöver inte plockas bort. Skyddsrör är bra, men det är jobbigt att sätta ut dem.

Viltskador kan förstås också drabba äd-la lövträd.

– I Sverige används Trico mycket som skydd mot viltskador.

BLANDA ÄDLA OCH OÄDLA– Plantor av ädla lövträd är omkring tre gånger dyrare än tall- och granplantor på grund av att de odlas i mindre partier och kräver mycket handarbete. För att minime-ra kostnaderna kan man plantera de dyra-re plantorna i grupper eller rader och kom-plettera med ett billigare trädslag.

Det finns relativt rikligt med ståndorter för ek i landets sydligaste delar. Som ung ska eken växa mycket tätt så att den får en rak stam. Det billigaste sättet att få en till-räcklig odlingstäthet är att plantera ekarna i grupper med cirka tio meters mellanrum. I varje grupp planteras 5–6 ekplantor, totalt 500–600 per hektar.

– Som utfyllnadsträdslag passar tall. Tall-kvaliteten räcker senare till massaved, sä-ger Holmberg.

Skogsalm och vresalm trivs på mullrik, kalkhaltig lundmark som hålls fuktig tack vare rörligt grundvatten. Kvaliteten på al-marna blir bättre om plantorna får konkur-rera om växtutrymmet i plantskogsstadiet. Planttätheten bör vara minst 2 000 plantor per hektar.

Enskilda ädla lövträd, som vresalm, här som groddplantor, kan planteras som landskapsträd även utanför det naturliga utbredningsområdet


Min kommun i Mellansverige är en typisk glesbygdskommun. Befolkningsunderlaget har varit vikande under en längre tid. Turism förekommer men är inte omfattande, de tyskar och holländare som åker norrut för att spridas ut i våra skogar är inte speciellt många. Dock såg kommunstyrelsen med oro på skogsbrukets aktiviteter. Några ansåg att avverkningarna blivit allt fler och att våra gäster från Europa kunde störas av detta. Di-striktschefen på skogsbolaget inbjöds till ett kommunstyrelsemöte för att förklara läget.

Jag följde aldrig upp vad som dryftades men i distriktschefens ställe skulle jag ha ar-gumenterat så här:

• Ja, avverkningarna på brukad skog har ökat något men bara marginellt. Ett skäl för detta är att man samtidigt gjort betydande naturvårdsavsättningar inom värdefulla na-turområden.

• Förmodligen har de som skaffat sig åsikter i frågan utnyttjat skogsbilvägar som även erbjuds allmänheten och besöksnäringen. Vägarnas existens motiveras av skogsbrukets behov och bekostas och underhålls av skogsbrukarna. Om skogsbruket försvinner, vem tar då ansvaret för vägarna?

• Dagens urbaniserade människor vet väldigt litet om jord- och skogsbrukets meto-der. Vore det inte lämpligt att, i stället för att gå på defensiven, visa upp hur vårt skogs-bruk arbetar och dessutom göra det med stolthet? Vi skapar råvaror, bidrar till kommu-nens försörjning, vi bevarar och utvecklar naturvärden och vi tänker alltid långsiktigt. Hur många andra kan säga att de gör det?

ÄDLA LÖVTRÄD ÄR SÅRBARADet finns skillnader i hur man ser på skogen också här i Norden. Ädellövskog definieras i Sverige utifrån åtta trädarter: alm, ask, lönn, lind, ek, bok, avenbok och fågelbär. Ek och bok dominerar i vårt blygsamma ädellövskogsbruk, medan alm och ask är två arter som betraktas som hopplösa i Sverige.

Min gode vän, fältentomologen vid SLU i Ultuna, berättade att Finland är det enda landet i världen där man lyckats motverka spridning av almsplintborren som sprider almsjukan. Ni har anledning att vara stolta över detta, men ni lär nog också vara vak-samma framöver.

Asken är det andra problemträdslaget, där gör askskottsjukan mycket stor skada. Här lär det finnas ett inslag av genetisk benägenhet för angrepp. Även här tycks Finland ha klarat sig bra, om man undantar Åland.

Fältentomologen berättar att det finns ett orosmoln i form av ”emerald ash borer” (lat. agrilus planipennis), en skalbagge som kan ställa till med stor skada, men som ännu in-te hittats hos oss och därför saknar svenskt namn. Efter att ha ramponerat uppemot 25 miljoner askar i Nordamerika har den tagit sig till Moskva och därifrån genom naturlig spridning nått Ukraina och Vitryssland. Fältentomologen är inte mycket för krigsrubri-ker, men anser att man bör vara medveten om att det finns risker. •

Olika omständigheter

KolumnenHans Högberg är civil-jägmästare och lektor i skogshushållning vid Skogsmästarskolan (SLU) i Skinnskatteberg i Sverige. Han gör gärna exkursioner med studenterna ute i det praktiska skogsbruket och arrangerar bildningsresor för skogsägare. Favorit-resmålen är Nordamerikas västkust samt Sydafrika.

Det går att plantera till exempel vårt-björk som blandträdslag ihop med skogs-alm. Glasbjörk och klibbal passar tillsam-mans med vresalm.

I Europa förekommer almsjukan, som kan spridas till Finland när klimatet blir varmare. Den sprids med almsplintborren.

Asken kan drabbas av askskottsjukan, som även finns i Finland. Ask växer enbart i de bästa, kalkhaltiga lundarna i södra Fin-land. Den är mycket frostkänslig.

– Ett bra sätt att få rätt odlingstäthet är att plantera 400–700 askar och resten klib-bal så att planttätheten blir 2 500–3 000 plantor per hektar. De bästa klibbalarna och askarna får bli stockträd.

PLANTANS HÄRKOMST VIKTIG– Fråga efter stambrevskoden. Av den fram-går var fröna är insamlade och hur långt norrut plantorna kan användas som skogs-odlingsmaterial.

Växtpasset eller forsedeln anger stambre-vets kodnummer och andra uppgifter om plantans kvalitet och härkomst. Evira över-vakar frönas alla produktionssteg, från in-samling av kottar eller frön till klängning, rensning, packning och marknadsföring.

– Lagstiftningen, som styr handeln med skogsodlingsmaterial, är striktare än den som gäller handeln med prydnadsträd.

Fröets proveniens är viktigare än platsen för plantuppdragningen.

– Till exempel frön till de askar jag sår i år är från ett askbestånd i Valkeakoski, be-rättar Gunilla Holmberg. •

TEXT: GERD MATTSSON-TURKUFOTO: GUNILLA HOLMBERG

Stamformen och kvistarna på gamla vres-almar är dekorativa i landskapet.


Vilda svin, nässlor och syltig dessert

Glada Kocken Ben Wiberg har igen hämtat råvaror för en hel måltid i skogen. Nu blir det soppa på nässlor, vildsvinsnacke med rotsaker och syltkompott.

Om du har synpunkter på Glada Kockens mat eller vill ställa en fråga kan du mejla honom på [email protected].

Våren är en härlig tid. Naturen vaknar och börjar grönska, fåglarna kvittrar och solen värmer. En härlig promenad i sko-gen ger energi och livslust, och om man förser sig med en rymlig påse och ett par handskar kan man plocka med sig en på-se av vårens läckerhet, nässlor. Plocka små skott, eller om de är större så ta ba-ra toppen och bladen. Nässlan krymper kraftigt när den värms, så plocka rikligt, en dryg liter per person för soppan som är förrätt i vårmenyn.

Huvudrätten är nacke av vildsvin med rot-saker, kryddad med bland annat granstrunt och enbär, så plocka också av dem under din skogspromenad. Granstrunt, eller skott, blir beska när de växer. Smaka därför först på dem och anpassa mängden i maten till hur starkt de smakar. Enbären ska helst va-ra mörka och mogna, men även de gröna bären går att använda (enbäret är treårigt, första året blommar det, andra året är det grönt och tredje mörkblått, nästan svart).

Vildsvinsköttet är väldigt smakligt och har betydligt mindre fett än köttet från sin uppfödda kusin. I den här rätten gör vi lång-kok av nacken, vilket förutom att det gör köttet mört även försäkrar oss om att even-tuella skadliga organismer oskadliggörs.

Desserten är en kompott på sylt, havre-flarn och maräng. Har man sylt kvar från höstens kok passar den utmärkt till en dess-ert (i väntan på de färska bären). Maräng-en och havreflarnen ger tuggmotstånd och volym åt desserten. Desserten kan givetvis varieras beroende på vad man råkar ha i sitt syltförråd. •

TEXT OCH FOTO: BEN WIBERGBAKGRUNDSFOTO: MAJ-LEN ROOS

NÄSSELSOPPA30 minuter, ca 10 personerIngredienser:500 g nässlor, små späda eller blad5 schalottenlökar, finskurna2 vitlöksklyftor, finskurna500 g potatis, mjölig, skuren i små tärningar25 gr smör, rumstempererat25 gr vetemjöl2 l höns- eller grönsaksbuljong2 dl grädde3 dl yoghurt (10 % fett)0,5 dl sherry5 ägg, hårdkokta och halverade1 knippe vårlök salt och vitpeppar

Skölj nässlorna i ett fat med rikligt med kallt vatten så att all sand och andra oren- heter lossnar. Lyft nässlorna ur vattnet (häll inte för då häller du sanden till-

baka på nässlorna) och lägg dem på en handduk för att rinna av.

Blanda smöret med vetemjölet och spara för avredningen av soppan.

Fräs schalottenlöken i smör tills den är mjuk men inte så att den får färg. Tillsätt nässlorna, lite åt gången, och fräs tills nässlorna helt sjunkit ihop (de minskar avsevärt i volym när de värms upp).

Tillsätt vitlöken, potatisen och buljongen och sjud tills potatisen är mjuk.

Finfördela med stavmixer, blanda se-dan grädden, yoghurten och sherryn och rör ner blandningen i soppan. Salta (om du använder buljongtärning, kom ihåg att den innehåller ganska mycket salt) och peppra, låt sjuda några minuter.

Justera tjockleken genom att blanda i av smör- och vetemjöl-blandningen. Låt sjuda ytterligare cirka 10 minuter. Gar-nera med vårlöken och servera med en ägghalva per portion.


SYLTKOMPOTT MED SMULADE HAVREFLARN OCH MARÄNGCa 30 minuter, 10 personerIngredienser:300 g äppelsylt, rör i några droppar citronsaft300 g plommonsylt 200 g havreflarn, smulade150 g maräng, bruten i små bitar2 dl grädde, vispad till fast gräddskum med 1 tsk socker10 myntablad

Lägg cirka 2 matskedar äppelsylt i bott-nen på en dessertskål. Strö smulade hav-reflarn över så att de täcker sylten. Place-ra marängbitarna på havreflarnen, ringla cirka 2 matskedar av plommonsylten över marängen och toppa den med vispad grädde. Garnera med ett myntablad.

RÖDVINSBRÄSERAD VILDSVINSNACKE MED ROTSAKER20 minuter förberedelser, 1½ – 2 timmar i ugnen, 10 personerIngredienser2 kg nacke av vildsvin (kassler)1 kg potatis, skalad eller tvättad1 kg morötter, skalade och halverade på längden1 kg palsternacka, skalad och skuren i tjocka strimlor2 dl rödvin2 dl hönsbuljong½ näve granstrunt (ju spädare de är desto mera kan man sätta av dem)1 kvist timjan10 enbär10 pepparkorn, svarta1 msk salt smör och olja

Torka köttytan med papper och gnid se-dan in köttet med saltet, låt stå i rumsvär-me cirka 1 timme.

Fräs köttet i en blandning av smör och olja på medelhög värme i ett rymligt kärl som tål att vara i ugnen. Vänd köttet med några minuters mellanrum och fortsätt tills alla sidor fått en gyllenbrun stekyta.

Tillsätt kryddorna, buljongen och vinet,

lägg på locket och sätt i förvärmd ugn, ca 100 grader, och låt bräseras i cirka 1 timme. Ta grytan ur ugnen, häll vätskan i en såskastrull och ställ köttet tillbaka i ugnen, lägg på locket, men lämna en springa så att fukten kan avdunsta.

Låt såsen sjuda och reduceras medan köttet blir färdigt. Vill du ha såsen tjocka-re, så använd en blandning av smör och vetemjöl såsom i receptet för soppan.

Koka potatisen, blanchera morötterna och fräs palsternackan i smör.

Håll rotsakerna varma i ugnen medan du skär köttet i tunna skivor. Värm gärna tallrikarna innan serveringen. Lägg lite sås på tallriken, sedan rotsakerna och köttet samt garnera med till exempel to-mat, sallad och persilja, servera.


I hans skog är älgarna välkomnaJakt är en stor passion och en av orsakerna till att Korpobon Karl ”Kalle” Jansson flyttade tillbaka till hemtrakterna. Han jobbar som gymnastiklärare och fritidsledare och är nume-ra också ägare till gården Rauvais.

Karl Jansson, som gärna vill bli kallad Kalle, är mitt i ett av de stora livspusslen. Tiden ska räcka till för familjen med små-barn, jobb, hus och hobbyn. Dessutom är makarna Jansson se-dan drygt ett år ägare till knappt 100 hektar växtlig skogsmark.

Skogen finns på östra Korpo i Åbolands skärgård. Speciellt mycket erfarenhet av skogsskötsel har Kalle Jansson inte, men det är inget som bekymrar honom nämnvärt. Gårdens tidigare ägare har skött både skogen och jordbruksmarken på sitt eget sätt, utan att bry sig speciellt mycket om andras åsikter.

– Jag får råd av min far Kurre Jansson om jag ber om det, men annars får jag göra som jag vill.

Det har han också gjort.

INGET STARTSTÖDKalle Jansson är utbildad idrottsinstruktör och jobbar idag som både fritidsledare och gymnastiklärare på Korpo. Bostadsor-terna under studietiden var flera. För cirka fem år sedan gick flyttlasset till Korpo, där han är född och uppvuxen. Det var in-te svårt att få frun Christina Jansson att flytta med, eftersom hon tillbringat sina barndomssomrar på Korpo. I dag äger de tillsammans gården Rauvais.

– Min fru arbetar i skift, medan mina arbetstider är flexibla. Också i dag har jag tillbringat en del av förmiddagen i skogen. Inte hinner man göra så mycket, men något smått i alla fall.

Någon utbildning för att sköta skogen och knappt 20 hektar jordbruksmark har Kalle Jansson inte. Det finns inget tvång att skola sig inom naturbruk om man inte lyfter startstöd.

Att ta över gården i byn Retais var inget svårt beslut. Jans-sons två äldre bröder har aldrig varit speciellt intresserade av jord- och skogsbruk och själv hade han redan flyttat till Korpo då det blev aktuellt med generationsskifte. Det var därför ald-rig aktuellt med någon annan slags ägandeform.

JAKTEN VIKTIG HOBBY– Det kanske aldrig skulle ha blivit aktuellt med en flytt till skär-gården om inte mitt intresse för jakt hade varit så stort, konsta-terar Kalle Jansson.

Jaktdagarna kan bli långa och många och Jansson erkänner att intresset kan ta lite väl mycket tid i anspråk. Jaktbytet va-rierar från älgar till mårdhundar, men klövdjursjakt är det som hans hjärta klappar mest för. Djuren utfodras om vintrarna, på så sätt undviker Jansson också skador i unga plantbestånd.

– Djuren får äta vad de vill i min skog, jag är väldigt tole-rant med skador och söker inte heller ersättning för eventuel-la förluster.

Jansson följer med hur hjortdjursstammarna utvecklas och uttrycker sin oro över att älgkalvarnas antal har varit litet un-der många år. Han förundras över att det ändå finns bra med vuxna djur.

– Det är en ekvation som egentligen inte går ihop. Men nå-

Karl Jansson njuter av jakt och välskötta skogar.


I hans skog är älgarna välkomnagonting är det som är fel då man ser nästan enbart ensamma kor om somrarna.

FRÄMST UNGA TALL- OCH BJÖRKBESTÅNDBåde röjsågen och motorsågen sitter bra i Kalle Janssons händer. Vedbehovet i det eg-na huset och föräldrarnas hus uppgår till cirka 100 kubikmeter per år.

– Jag har inte sålt något virke ännu, allt har använts för eget bruk. Virkesuppköpa-re har däremot tagit kontakt och erbjudit si-na tjänster.

Att äga skog som ligger bakom två fär-jor kan ha sina nackdelar och Jansson har hört talas om skogsägare som haft svårt att bli av med sin massaved. Med tanke på att han har mycket ungskogar hoppas han på att flisveden på Korpo ska bli efterfrågad.

– Det är helt klart att jag vill sköta om mi-na skogar. Jag har mest tall- och björkdomi-nerade skogar, vilket är bra, för då slipper jag problemen med granens rotröta.

Skogsinnehavet är koncentrerat runt fa-miljens bostadshus, vilket underlättar trans-porterna. Skogsbilvägarna är i framkomligt skick.

– Jag kör med en pickup. Ju bättre vä-garna är, desto större problem kan man ha med obehöriga.

Jansson ger ett exempel på folks fräck-het.

– Vi odlade tidigare lök invid Skärgårds-vägen och vi såg hur människor stannade och plockade åt sig lök för att sedan fortsät-ta färden. Vi hade ingen möjlighet att berät-ta för dem att löken var besprutad och in-te kunde användas på en gång. Men det var förstås ingenting livsfarligt, ler Kalle Jans-son.

JOBBAR FÖR NÄSTA GENERATIONInformation om skogsskötsel hittar Jansson ofta i postlådan. Nu senast fick han en på-minnelse om att man kan ansöka om stöd för röjningar, vilket han nu också funderar på att göra.

– Min svärmor brukar förse mig med Skogsbruket. Dessutom är jag medlem i producentförbundet och får förbundets medlemstidning. På internet hittar man också nästan all information som man kan tänkas behöva.

Kalle Jansson har en del barndomsvän-ner som också tagit över släktgårdar. Med

dem kan han diskutera frågor angående gårdsägandet.

– Kontaktnätet inom jord- och skogs-bruksbranschen skulle kanske vara stör-re om jag hade gått någon lantbruksutbild-ning, konstaterar Jansson.

Några tankar på att köpa mer mark har han inte just nu. Jordbruket är olönsamt och skogsmarkens pris är väldigt högt. Mer åkermark skulle dessutom kräva en nyare maskinpark, vilket ytterligare skulle mins-ka lönsamheten.

– Det är ändå en ekonomisk trygghet att ha skog, fast det förstås skulle vara ännu bättre om allt var förnyelsemoget. Men det känns bra att jobba för kommande genera-tion också.

UNGDOMARNA RÖR SIG GÄRNA I SKOGENI sitt arbete som gymnastiklärare kan Jans-son följa med hur Korpos ungdomar rör sig i skogen. Han berömmer gärna skolelever-na.

– När vi orienterar rör sig både yngre och äldre barn gärna och enkelt i skogen. Hos elever i de högre klasserna är också jakt ett vanligt intresse.

Det råder inget tvivel om att Kalle Jans-son trivs där han bor och verkar.

– Jag fortsätter gärna att jobba vid sidan om arbetena i skogen och på åkern. Om nu inte trenden vänder och lantbruket blir väl-digt lönsamt. •

TEXT OCH FOTO: SIV VESTERLUND-KARLSSON

STARTSTÖD NÄSTAN EN OMÖJLIGHET I SKÄRGÅRDEN

Kriterierna, som ska uppfyllas, för att man ska vara berättigad till startstöd är många. Jordbrukaren måste bland annat vara under 41 år och antingen ha en lämplig utbildning eller tillräck-ligt med erfarenhet. Dessutom måste den årliga företagarinkomsten från jordbruket vara minst 15 000 euro eller 25 000 euro på basis av den uppgjorda affärsplanen. Affärsplanen är omfattande och ska till exempel innehålla uppgifter om hur gården ska utvecklas, resultat- och balansräknin-gar och lönsamhetskalkyler. Stödets belopp uppgår till max 35 000 euro, respektive 10 000 euro för den lägre företagarinkomsten.

– Det här betyder i praktiken att väldigt få gårdar i skärgården är be-rättigade till startstöd. Fastigheterna är för små och kommer därför inte upp till inkomstgränserna, förklarar Helena Fabritius, verksamhetsledare på Åbolands svenska lantbruksprodu-centförbund.

Kriterierna ändrades för ett par år sedan, före ändringen var det möjligt att få startstöd för de flesta genera-tionsskiften.

Källa: www.mavi.fi

Att äga skog bakom färjor kan vara utmanande.


ÖVERSIKT ÖVERvirkesmarknaden

Nu krävs is i magenUnder de senaste veckorna har det varken skett någon klar förbättring eller någon klar försämring av de allmänna ekonomiska ut-sikterna. Man har publicerat nyheter bå-de om ekonomisk tillväxt och om fördröj-ning. Vad gäller träprodukter borde efterfrå-gan på sågade trävaror öka till sommaren. Prisutvecklingen för sågade trävaror av bå-de tall och gran har ändå varit blygsam, för produktionen av trävaror har ökat i många av Finlands konkurrensländer. Dessutom är trävarulagren fortfarande välfyllda. Mark-nadsutsikterna för sågade trävaror av gran är lite gynnsammare än utsikterna för såga-de trävaror av tall, vilka lider särskilt av si-tuationen i norra Afrika. Förhoppningsvis utvecklar sig de finska exportvolymerna li-ka gynnsamt som i fjol.

Prisskillnaderna mellan barrsulfatmas-sa och lövträdsmassa på världsmarknaden har börjat öka igen. Ny kapacitet har tagits

i bruk i produktionen av lövträdsmassa, ut-budet har ökat och priset har fallit. Kartong-prisutvecklingen har planat ut, men utsik-terna för efterfrågan är ändå fortfarande gynnsamma. Förbrukningen av skriv- och tryckpapper minskar i stället kontinuerligt och det är nästan omöjligt att göra prishöj-ningar.

Virkeshandeln har under början av året varit livligare än i fjol. Under årets första kvartal har skogsägarna sålt knappt en fem-tedel mera virke än under motsvarande pe-riod 2015. Som en följd av relativt gynnsam-ma vinterförhållanden, har det gjorts lika mycket marknadsavverkningar som i fjol. Differenserna i virkeshandeln och mark-nadsavverkningarna innebär att inköpar-nas stock- och massavedsrotpostreserver i privatskogar har ökat. Virkesimportvoly-men i januari steg med sex procent från år 2015. På virkesmarknaden behövs aktiva-

re inköpare samt ny användning för massa-ved. Den rådande förädlingskapaciteten för massaved i Finland är i fullt bruk.

Överlag är detta års virkesmarknadsut-sikt gynnsam. För närvarande är sommar-stämplingar av granstock de mest efterfrå-gade. Efterfrågan på tallstock lider av det svaga marknadsläget för trävaror av tall. In-köpsaktiviteten har ökat vad gäller alla vir-kessorter. Det råder ändå överutbud på alla virkessorter, förutom på granstockar. Kon-kurrensutsättningen av virkesförsäljningar samt en noggrann aptering av stockar har stor betydelse i rådande virkesmarknads-läge, när efterfrågan på massaved är näs-tan obefintlig. •

TEXT: ERNO JÄRVINENFORSKNINGSCHEF FÖR MTK:S SKOGSLINJE

Föreningen för Skogskultur r.f. har redan över 100 år jobbat för skogsbruket i svenskbygderna. I dag lägger vi speciell vikt vid olika former av informationsspridning på svenska. Som medlem bidrar du till Skogskulturs arbete och kan påverka föreningens verksamhet.

Skogskultur:• Ger ut tidskriften Skogsbruket• Ger ut skogligt informationsmaterial, till exempel senaste upplagan av Skogsbrukets handbok som föreningen lät översätta och trycka• Beviljar stöd för skogsdagar och exkursioner, såsom Skogsbrukets vinterdagar och Skogskulturs sommarexkursion• Beviljar reseunderstöd till skolklasser• Understöder examensprojekt• Premierar skogsägare, skogsfackmän, studerande och aktiva unga

Som medlem får du också hyra föreningens stuga i Ekenäs skärgård till ett förmånligt pris. Medlemsav-giften är 15 euro per år. Man ansöker om medlemskap genom att kontakta föreningens sekreterare Henri Suutari, [email protected]

Visst vill du bli medlem?

bruketSkogs Har du flyttat?Via webben, www.skogsbruket.fi, gör du snabbt adressförändringen.


Virkesprisstatistik Rotpriser v. 14

Hela landet

p stigandeq sjunkande

Slutav-verkning

Första gallring

Senare gallring

Tallstock 54,76 q 35,76 46,43 q

Granstock 55,29 p ... 46,63 q

Björkstock 42,68 q ... 36,60 q

Tallmv*) 16,97 p 11,38 p 14,57 p

Granmv 18,19 p 10,46 q 14,99 p

Björkmv 16,94 q 11,28 p 13,91 p

Tallsmåstock 25,29 q ... 19,94 q

Gransmåstock 25,15 p ... 19,71 q

*) mv=massaved

Södra Finland


Slutav-verkning

Första gallring

Senare gallring

Tallstock 55,43 p ... 48,09 q

Granstock 56,66 p ... 48,38 p

Björkstock 42,53 p ... 37,17 p

Tallmv 16,33 p 12,06 15,37 p

Granmv 18,85 p 11,90 q 15,74 p

Björkmv 16,83 q 11,65 p 14,45 p

Tallsmåstock 23,26 q ... 20,25

Gransmåstock ... ... ...

Södra Österbotten


Slutav-verkning

Första gallring

Senare gallring

Tallstock 55,22 p ... 45,03

Granstock 53,72 p ... ...

Björkstock ... ... ...

Tallmv 18,34 p 11,51 15,04

Granmv ... ... ...

Björkmv 17,69 p 11,47 ...

Tallsmåstock 26,97 p ... ...

Gransmåstock 25,58 ... ...

Leveranspriser v. 14


Hela landet

Södra Finland

Södra Öster-botten

Tallstock 55,62 q 57,85 q ...

Granstock 54,71 q 56,61 q ...

Björkstock 45,98 q 45,80 p ...

Tallmv*) 27,39 q 28,04 p 27,77 p

Granmv 29,15 q 30,72 q ...

Björkmv 28,57 p 28,13 q 28,18 q

Tallsmåstock 34,25 ... ...

Gransmåstock ... ... ...

*) mv=massaved

I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Olika kö-pare kan ha olika mått- och kvalitetskrav för småstock. I den här sta-tistiken avses med tallsmåstock virke vars toppdiameter är under 15 centimeter och som har mätts in som ett skilt sortiment. Gransmåstock har en toppdiameter under 16 centimeter.

Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskon-trakt. T.ex. prisjusteringar som överenskommits med avtalskunder in-går inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms.

Prisuppgifterna baserar sig på den information som Skogsindustrin r.f. varje vecka tillställer Naturresurs-institutet (Luke) om inköpta virkesmängder från privatägda skogar och virkespriser. Med privatägda sko-gar avses skogar som ägs av privatpersoner, städer, kommuner och samägda och samfällda skogar. I statistiken ingår inte uppgifter från skogsbolagens egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar.

Statistiken omfattar cirka 90 procent av alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar.

De virkespriser som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det virke som köpts de senaste fyra veckorna. Om virkesmängden för något sortiment vid rotköp är under 1 000 m³ och vid leveransköp under 500 m³ anges inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges (–) som pris.

På Skogsbrukets webbplats under rubriken Skogsbruket för prenumeranter upp-daterar vi virkespriserna varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och dem hittar du på din faktura.

ROTPRIS-INDEXGrafen visar rot-prisindex för nominella priser på olika virkes-sortiment. In-dex för 12/2010 har satts till 100. Till exem-pel rotprisindex 110 betyder att det nominella rotpriset har sti-git med tio pro-cent från de-cember 2010. •


Trädslagens egenskaper Del 4. Alen

Alen är inget skräpträdAlen har länge betraktats som ett skräp-träd som främst använts till ved. Men det mjuka, porösa virket är lätt att bearbe-ta och har blivit allt vanligare i finsnicke-riprodukter.

Saven är det som ger alen dess kännspaka rödbruna färg. Därför är det viktigt att alen fälls vid rätt tidpunkt. Andrev Lindström vid Tenala Cirkelsåg tycker att vårvintern är det bästa tillfället för trädfällning.

– Om man däremot väljer att avverka al under sommaren ska det enligt gammal sed ske vid fullmåne då månens dragningskraft är som mest gynnsam.

Om man fäller alar vid fel tidpunkt un-der sommaren rinner saven med alla färg-pigment ut i stockänden.

– Då blir det bra ved, men det är också nästan det enda virket från de alarna duger till, tycker Lindström.

I Finland förekommer gråal och klibbal, den senare är betydligt vanligare. Då barken sitter kvar på trädet är det lätt att identifiera de två arterna. Klibbalen har en mer framträ-dande rödbrun färg än gråalen. Däremot är det betydligt svårare att särskilja dem efter att bar-ken avlägsnats. Kvalitetsmässigt finns det ing-en betydande skillnad mellan klibb- och gråal.

VANLIGT BASTUVIRKEAlen används till allt från finsnickeripro-dukter till möbeltillverkning. Vid Tenala Cirkelsåg efterfrågas bland annat lister i al, men allra vanligast är att alvirket säljs som paneler.

– Panelerna läggs i brasrum, tvättrum och bastuutrymmen. Alen lämpar sig spe-ciellt väl för bastun, eftersom alvirket in-te blir hett, förutsatt att det inte ytbehand-lats felaktigt.

Lindström rekommenderar oljor av olika slag som ytbehandlingsmetod. Det viktiga är att träcellerna hålls öppna. I och för sig klarar sig alvirket också helt utan ytbehand-ling, men en oljad yta är lättare att rengöra.

– Ytskiktet gör också att fukt inte dras djupt in i virket, vilket är en fördel. Alvir-ket riskerar nämligen att vrida sig och byta form under långvariga fuktiga förhållanden.

Av samma anledning kan man säga att alvirke inte lämpar sig för utomhusbruk. Al-virket är relativt mjukt och poröst och kla-rar därför inte utomhusförhållanden utan särskild ytbehandling. Virket har nämligen dålig rötbeständighet vid markkontakt.

IMPORTERAT ALVIRKEPå grund av att de finska skogsbolagen be-

traktar alen som ett skräpträd blir kunder-na ofta tvungna att förlita sig på importe-rat alvirke.

– Om man bor i kusttrakterna är det förstås inte ett problem, då finns det al bakom husknuten. Däremot kan de åter-kommande milda vintrarna bli problema-tiska med tanke på trädfällningen, funde-rar Lindström.

Stockpriset på al ligger kring 35–40 eu-ro per kubikmeter, så länge man håller sig till normala stockdimensioner och inte har specifika kvalitetskrav. Den utländska alen säljs i regel sågad och torkad.

– Om man förädlar och sorterar lite bör-jar man komma upp till A-klassvirke. Då nä-ra på tiodubblas kubikmeterpriset.

Trots att alvirkets anseende förbättrats och tillämpningsområdena ökat under de tjugo senaste åren, skulle Andrev Lindström ändå gärna slå ett slag för alen.

– Den har sin charm med färgskiftning-arna som ger trävirket liv. Det är ett trä-slag man kan titta på i många år utan att tröttna. •

TEXT OCH FOTO: MIA BERG-LUNDQVIST

• Alen ska helst sågas med barken på. Då det yttre skiktet är orört, hålls virket rakt tills det torkat.• En unik egenskap hos alen är att den behåller sin färg genom åren, även om den inte ytbehandlats. Den påverkas heller inte av UV-strålning lika lätt som andra träslag.• Alen är snabbväxande och blir inte särskilt gammal i Finland, som mest kring sextio år. De flesta alträden fälls när de är 30–50 år. I ett skede av tillväxten börjar den ruttna inifrån.

Det övre brädet har behandlats med bastuskydd, det nedre med olja. Andrev Lindström tycker att alens na-turliga färgskiftningar framträder bättre med oljor.


Skogsbruket för 70 år sedanHär publicerar vi under året en sida ur tidigare nummer av Skogsbruket.

Skogsbruket utkom som vanligt under fortsättningskriget, och efter krigsslutet fortsatte utgivningen på samma sätt, med ett nummer i månaden. I mars 1946 kunde läsarna ta del av små notiser om skogsskötsel.


KÖP& säljPå den här annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familje-företag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog.

Utbud av tjänster i Österbotten• Skogsvårdstjänster, röjning och plantering mm. utföres i Pedersöre och Kronoby med omnejd. J Lövsund, tfn 040 751 7015.• Närpes röjningstjänst utför röjningar och planteringar i Sydöster-botten, tfn 050 366 6251.• Maskinell slyröjning, Timberjack med kättingaggregat i Österbotten. Räckvidd 10 m, arb.bredd 1,7 m. Dan Renlund, tfn 040 583 2681• F:ma O. Sandström utför röjningar och andra skogsvårdsarbeten i Peders öre, Larsmo, Kronoby, Jakobstad, Nykarleby området, tfn 050 517 3712.• Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749.• Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534 8565. • Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn 041 435 8089.• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, tfn 050 322 0567.• Maskinell avverkning med smidig skördare samt utkörning och trans-port av virke i Korsholm-Korsnäs. Kenneth Forsman, tfn 050-3513197.• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. • Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. • Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området, tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom.• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040 750 7929. • ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialav-verkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860.• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171. • Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. • Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249.• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn 050 518 1054.• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. • Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149 eller 050 562 2449. • Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog, tfn 0500 160 669. • Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, tfn 050 505 7088.• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten, J. Slotte, tfn 0400 139 508. • Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, tfn 0400 867 373.

En annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag. Skicka in annonstexten till [email protected]. Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annonsören betjänar.

– Jag har avverkat helt enligt dina råd; hugg tallamassaved och låt tallstocken stå!

Utbud av tjänser vid sydkusten• Plantskogsröjningar och skötsel av ungskog i mellersta och västra Nyland. Oy Alessia Ab, Niclas Boström, tfn 040 579 9690, e-post [email protected].• Markberedning: Högläggning/fläckupptagning (eventuellt sådd) med tvåradig Bräcke högläggare utföres i Nyland, Forest Strömberg Oy Ab, tfn 0400 714 095.• Röjningar och planteringar på Kimitoön, F:ma Johan Lindroos tfn 0400 435 236.• Röjningar (Kemera), tomtavverkningar och trädfällningar utförs i västra Nyland. Fredriks Skogstjänst, tfn 040 716 2994. • Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887 240. • Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, tfn 040 5057 723. • Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836.

Månadens TOK


bruket 5|2016 kommer den 25 majSkogs

Köpa såg på nätet?Vi kartlägger utbud och fallgropar.

• Nyttan med skogsförsäkringar.• Vedtider året om.• Allemansrätten i skogen.

Oy Tomas Ab är ett privatägt, oberoende skogsförvaltningsbolag som är verksamt i Södra Finland. Vi ansvarar för våra kunders skogsinnehav genom ett personligt, långsiktigt arbete. Vi plane-rar och utför alla de jobb som krävs i ett modernt skogsbruk med målsättningen att ge kunden utmärkt service. Då vi nu omorga-niserar vår verksamhet och samtidigt växer söker vi nu en fastan-ställd:

SKOGSEXPERTDin uppgift är att självständigt sköta kundernas skogsinnehav med helhetsansvar för planeringen, utförandet och övervak-ningen av alla de arbeten som utförs.

Arbetet är mångsidigt och fordrar kunskaper i privatskogs-brukets alla delområden. Vi förutsätter minst skogsbruks-ingenjörsutbildning och goda kunskaper i svenska och finska.

Arbetet börjar 1.8.2016 eller enligt överenskommelse.

Skicka din ansökan inklusive CV och löneanspråk senast den 15.5.2016 till: [email protected].

Tilläggsinformation ger Henrik Andersson 0400-491358.Läs mera om oss på www.tomas.fi.

bruketSkogs

Tipsa redaktionenVi tar gärna emot tips av dig som läser Skogsbruket. Berätta vad du vill att vi skriver om och uppmärksamgör oss på sådant du tycker att tidningen borde bevaka.

Tips och förslag mejlar du behändigt till [email protected].

AFFÄRSMAGASINET Nr 3 2016 www.forummag.fi |�8,90 €

Allt handlar om kommunikation. Genuin nyfi kenhet på människan är nyckeln för den som vill inspirera, utveckla och övertyga. Det vet Clarisse Berggårdh, vd för mediebyrån IUM.

LEDSTJÄRNA: INTRESSE FÖR MÄNNISKAN

■ EXPATRIATER I OLIKA LÄNDER■ WEBBSÄKERHET FOR DUMMIES■ BANKERNAS NYA UTMANARE

Affärsmagasinet Forum är Finlands enda affärs- och samhällstidning på svenska. Vi når varje månad 27 000 läsare, främst ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer.

Vi bevakar ekonomiska och tekniska frågor ur såväl samhälls-, företags- som privatperspektiv och är en inarbetad opinionsbildare även digitalt, med en liv-lig samhällsdebatt på det snabbt växande Affärsnät-verket Forum på Linkedin med i dagens läge över 5 400 medlemmar.

Som prenumerant på Skogsbruket kan du nu prenumerera på Forum till specialpriset 50 € (normalt 96 €) för ett år (11 nr).

Gå till www.forummag.fi/prenumerera och skriv i fältet för meddelanden in kampanjkoden ”Skogsbru-ket”. Du kan även skicka dina adressuppgifter per e-post till [email protected] och använda samma kampanjkod.

Prenumere

ra

nu förm

ånligt!

affärsm

agasine

t

vwww.forummag.fi


Jannica Fagerholm är vd för Signe och Ane Gyllenbergs sti� else och jobbar för konkret mervärde, mätbar social eff ekt och relevanta resultat.

MÅLSÄTTNING: MÄTBAR IDEALISM

■ TELESTE ÅNGAR VIDARE PÅ VÄRLDSARENAN■ DNA: FRAMTIDENS DATALAGRING■ BLOCKCHAINS – SOM INTERNET VAR 1995


Kjell Sundström, tidigare ska� mästare för Sti elsen för Åbo Akademi, lade upp en ny strategi för Stockmann och arbetar nu med Seppälä.

SKATTMÄSTAREN SOM KLEV IN I MODEVÄRLDEN

■ NOKIA TAR REVANSCH I USA■ SVART KISEL GER EFFEKTIVARE SOLENERGI■ NY SPALT: STILBITEN

Prenumerera förmånligt!

Forums annons i Skogsbruket april 2016.indd 1 12-04-2016 17:09

* . QG71*

skogs bruket4|2016 · med normal naturhänsyn kommer vi långt även i en flygekorreskog. i de...

Documents