skogsbrand- släckning · 2007-08-30 · rickard hansen skogsbrandsläckning rickard hansen är...

Skogsbränder upplevs som ett allt större hot runt om i

världen. Risken är stor att vi också i Sverige inom en

nära framtid kan komma att ställas inför sådana

problem som traditionella skogsbrandsländer med varmt

klimat och stora mängder bränsle, ställs inför – dvs. stora och

svårsläckta skogsbränder på grund av förändrat skogsbruk

och klimat.

Skogsbrandsläckning ger både grundläggande och

avancerade kunskaper om skogsbränders beteende. I boken

beskrivs också teknik och metoder för släckning av skogs-

brand, t.ex. användning av helikopter. Även miljövårds-

aspekter i samband med skogsbrand tas upp.

Skogsbrandsläckning är främst avsedd att användas i

Räddningsverkets utbildningsverksamhet. Boken vänder sig

till både brandmän och brandbefäl, men kan också läsas av

annan personal som kan komma att delta i bekämpningen av

skogsbränder.

651 80 Karlstadtelefon 054 13 50 00telefax 054 13 56 00www.srv.se

Beställningsnummer U 30-623/03ISBN 91-7253-171-1

Beställ från RäddningsverketTelefon 054 13 5710Telefax 054 13 56 05 Räddningsverket

Rickard Hansen

SkogsbrandsläckningSkogsbrandsläckning

Rickard Hansen är brandingenjöroch arbetar vid LKAB i Kiruna.Han arbetar främst med före-byggande verksamhet och frågorsom rör räddningstjänst i gruva.Han har tidigare tjänstgjort vidKiruna räddningstjänst och vidRäddningsverkets centrum för risk-och säkerhetsutbildning i Sandö.Rickard leder ett samnordisktkemikalieprojekt och har ocksåarbetat med skogsbränder i bl.a.USA, Frankrike och Sydafrika.

Skogsbrand-släckning


Räddningsverket

Rickard Hansen

© 2003, Rickard Hansen och Räddningsverket

Att mångfaldiga innehållet i denna bok, helt eller delvis, utan medgivande avRäddningsverket är förbjudet enligt lagen (1960:792) om upphovsrätt tilllitterära och konstnärliga verk. Förbudet gäller varje mångfaldigande genomtryckning, kopiering, bandinspelning etc.

SkogsbrandFörfattare Rickard HansenSpråkgranskning Bo Svensson, Anna-Lena GöranssonRedaktör Anna-Lena GöranssonBildredaktör Kristina Malmstedt SvenssonFormgivare Karin RehmanIllustratör Per HardestamTryck Elanders Skogs Grafiska AB Omslagsfoto Olof KarlssonUtgivningsår 2003Beställningsnummer U30-623/03ISBN 91-7253-171-1

InnehållFörord 7

Exempel 1: Sverige, Agön 1997 8

I N L E D N I N G

I. Skog och skogsbruk 10Skogens värde 10

De tre vanligaste trädslagen och markskiktet 10

Skogsbruk 13De olika stadierna fram till slutavverkning 13

Hyggesrensning 13, Markberedning och hyggesavfall 14,Plantering 14, Sådd 14, Röjning 14, Stamkvistning 16,Gallring 16

Brandhistorik 16

Brandorsaker i skogen 19

II.Väder 20Luftfuktighet 20

Moln 22

Nederbörd 24

Luftens stabilitet 24

Vind 25

Fronter 28Åskväder 30

1. Skogsbrandsbeteende 31Tre grundläggande faktorer 31Bränslet 31

Bränslets fukthalt 32, Bränslets storlek och karaktär 32, Mängdenbränsle 33, Kontinuitet 35, Olika typer av skog beter sig på olikasätt 35,ASIO 36

Väder 39Temperatur 39,Vind 39, Relativ fuktighet 40, Nederbörd 40,Luftens stabilitet 41, Tidpunkt på dygnet 42

Topografi 42Sluttningars riktning 42, Sluttningars lutning 42, Brandensplacering på sluttningen 43, Speciella landformationer 43, Höjdöver havet 44, Brandbarriärer 44, Brandens storlek 44

Att förutse skogsbränders spridning 45Nomogram 45, FBP 46, Den franska uppskattnings-metoden 46

Skogsbrandens delar 48

Olika typer av skogsbränder 49Låg löpbrand 49, Torvbrand 49, Hög löpbrand 49, Toppbrand 49

Exempel 2: Sverige, Isterklevsmossen 1994 54

2. Släckning av skogsbrand 56Bränslet 56,Vädret 56, Topografin 56, Branden 56, Bekämpning 57Direkt angrepp 58

Indirekt angrepp 59

Brytpunkter 59

Sektorindelning 60

Avspärrning av skogsområde 60

Släckmetoder 61Den våta metoden 61

Skumvätska och retardent 62Vattenåtgång 64Den torra metoden 65

Utrustning 67

Flamlängden och valet av bekämpningsmetod 68

Eftersläckning 69

Bevakning 71

Att bekämpa eld med eld 71Skyddsavbränning och moteld 72Tändningsmetoder 73, Faror vid användning av moteld ochskyddsavbränning 75, Förberedelser inför moteld ochskyddsavbränning 75, Helikopteranvändning 76

3. Bekämpning från luften 77 Helikopteranvändning 77

Att rekvirera helikopter 78

Att leda helikoptrar vid vattenbombning 78

ACO och säkerhet för helikoptrar 80

Säkerhetsaspekter 80

Exempel på bedömningsmall för helikopterbesättning 82Vad är hotat, vad ligger i skogsbrandens väg? 82, Spridningsrikt-ning och spridningshastighet 82, Topografi 82,Väder 82,Förstärkning 82, Tillgång till vatten 83

Taktik vid vattenbombning 83Direkt och indirekt angrepp 83Flankangrepp 83, Frontalangrepp 83, Flygbränder 84,Vid plötsligauppflammanden 84

Fällningsteknik 86Placering av fällningar 86

4 • S K O G S B R A N D

Topografi 86, Spridningshastigheten 86, Typ av bränsle 86,Omloppstiden 87, Brandpersonalens arbete 87Två sätt att reglera fällning 87Hastighet och riktning 87, Höjd 87Olika typer av fällning 87Stillastående fällning 87, Fällning parallellt med sluttning 88,Fällning nedför sluttning 88, Fällning uppför brant sluttning måsteundvikas i möjligaste mån 88

Att tänka på vid vattenbombning 89Släckeffekt 89, Genomträngning av trädverk 89, För hög fällhöjd89, För låg fällhöjd 89, Felaktig hastighet vid fällningen 89,Omloppstid 89

Fällning av färdiga blandningar och helitorch 90

Vattenbombning med flygplan 91

4. Skogsbrand nära bebyggelse 80Defensiv taktik 95

Offensiv taktik 96

5. Personskaderisker 97Elrisker vid kraftledningsgata 97

Frånkoppling – Arbetsjordning – Bevisväxling 99

Varning för automatisk återinkoppling 100

Nedfallen ledning 100

Risk för explosion 100

Fallande träd 101

Vattenbombning 101

Att bli omringad av branden 101

Värmepåverkan 101Klädsel 102

Brandrök 103

Exempel 3: Sverige,Tyrestareservatet 1999 104

6. Brandriskprognos 106Fire Weather Index 106

Grundvärden och mellanindex vid beräkning av FWI 107

Eldningsförbud 110

Förutspå skogsbrandsförlopp 111

7. Insatsplanering 113Kritiska avsnitt i kommunen 113, Skogspartier av stort värde 114,

1 . sko gsbrandsbeteende • 5

Vägsystemet 114,Vattendrag 114, Brandbarriärer 114, Brytpunkter114, Landningsplatser för helikopter 114, Särskilda risker 115,Känsliga partier 115, Sambandsplan 115, Kartor 115, Materiel-depåer 115, Externa resurser 115, Försvarsmakten 116, Polis 116,SMHI 117, Skogsbolagen/skogsägarna/Skogsvårdsstyrelsen 117,Skogsbrandbevakning med flyg 117, Lokala orienterings-klubbar 117, Civilpliktiga 117, Materieldepåer för skogsbrand 118,Övriga 118

Uppdatera planen regelbundet 118

8. Resurser och teknik 119Skogsbrandsutrustning för helikopter 119, Lätta flygplan 119,Utrustning för bildöverföring 120,Värmekamera 120, SMHI 122,Blixtlokaliseringssystem 122, LLAFFS 123, Portabla fläktar 123,Spränga brandgator 123, Brumiseur 124, Satelliter 124, MAFFS124, Skopande flygplan 125, Bevakningstorn 125

Exempel 5: USA,Yellowstone-branden 126

9. Skogsbrand och miljö 128Naturvårdsbränning och hyggesbränning 128

Metod och teknik 130Tidpunkt 130, Förberedelser 130,Antändning 131,Medvindsbränning 131, Sidoeld 133, Punktvis tändning 133,Tändning längs kanterna 133

Miljöhänsyn vid skogsbrandsläckning 134

Den ekologiska aspekten 135

Referenser 139

Bildförteckning 142

Register 143

FörordI Sverige uppstår större skogsbränder en eller kanske två gång-er per decennium. Spridningshastigheterna kan ligga kring 20meter i minuten. Utländska skogsbränder är ofta extrema ijämförelse med svenska eftersom de kan ha betydligt högrespridningshastighet och betydligt torrare bränsle. Det är inteovanligt med dödsfall i samband med stora skogsbränderutomlands.

Skogsbränder upplevs som ett allt större hot. Även om vi iSverige har förskonats från de värsta globala katastroferna, harvarma och regnfattiga somrar också hos oss, lett till att manbörjat diskutera om det kan vara fråga om naturliga klimat-variationer eller en mer permanent klimatförändring. Oavsettvilket kan det vara klokt att skaffa ökad kunskap om skogs-brand och skogsbrandsläckning.

Skogsbrandsbekämpning påverkar miljön. Risk finns attman vid bekämpningen tillfogar skogen större skada än vadskogsbranden i sig hade tillfogat. Därför är det viktigt att kän-na till de negativa konsekvenser som släckningsarbetet kaninnebära, för att kunna undvika olämpliga metoder, ta hänsyntill miljön och minimera skadorna.

Skogsbrandbekämpningen i Sverige har haft en begränsadutveckling under de senaste tjugo, trettio åren. Det är därförviktigt att se över situationen och undersöka hur vi ska kunnautveckla och förbättra förmågan att tyda skogsbrandförloppoch bekämpa skogsbränder. Det behövs ökade kunskaper omskogsbränder, om släckningsarbete och miljövård. Syftet meddenna bok är att bidra till detta. Källhänvisningar och referen-ser för vidare läsning ges i texten med författarnamn eller utgi-vare och årtal inom parantes. En utförlig referenslista återfinnsi slutet av boken. Även ett utförligt index med sökord återfinnsi slutet av boken.

Skogsbrand är främst avsedd att användas i Räddningsver-kets utbildningsverksamhet. Boken vänder sig till både brand-män och brandbefäl, men kan också läsas av annan personalsom kan komma att delta i bekämpningen av skogsbränder.

Rickard Hansen

förord • 7

Agö hamn

Nedslagsplats

Agön

Agön

Njutånger

0 5 km


exempel 1

Sverige, Agön 1997På eftermiddagen den 12:e augusti slogblixten ner på Agön, en ö i Hudiksvallsskärgård. Det hade rått torka sedanmidsommar och nu rådde brandrisk 5.Brandspridningen gick oerhört snabbt.Situationen förvärrades av att insatstidenmed båt ut till ön var ganska lång – cirkaen timme.

Snart framkom att branden hotade Agöfiskehamn, ett fiskeläge från 1700-talet.Vindriktningen gjorde att branden gickrakt mot detta fiskeläge. Man beslutadedärför att sätta in alla resurser för attskydda hamnen och bebyggelsen. Denförsta natten jobbade cirka 20 man frånräddningstjänsten och två militär-helikoptrar med att bekämpa branden.Dessutom hjälpte en hel del skärgårds-bor till i arbetet. På förmiddagen dagendärpå begärdes ytterligare hjälp frånmilitären.Totalt deltog cirka 180 värn-pliktiga med befäl under insatsen. Mangick även ut i radio och vädjade om hjälpfrån frivilliga. Ropet hörsammades ochuppskattningsvis deltog ett 100-tal fri-villiga under insatsen, framför allt i början.

Hela insatsen blev mycket om-fattande och långvarig. Först den 20augusti förklarades räddningstjänstenför avslutad och ansvaret övergick tillskogsavdelningen. Nästan alla

kommuner i länet var inblandade. FrånHudiksvall var cirka 75 brandmän ochbefäl engagerade i olika omgångar, frånövriga kommuner deltog 95 brandmän.Dessutom flögs en speciell skogsbrand-styrka från Södertörns räddningstjänsttill platsen med helikopter.

350 hektar skog brann upp. Manlyckades rädda den värdefulla fiske-hamnen och en gammal fyrplats, somvarit hotad.Vid släckningsarbetetanvändes totalt tio helikoptrar från helalandet. Som mest var fem helikoptrarengagerade samtidigt.

För att sköta båttransporterna tillAgön anlitades Kustbevakningen och en lokal entreprenör. Kustbevakningenskötte framför allt personal-transporterna, medan entreprenörenskötte transporterna av livsmedel ochmateriel.Transporterna gick från Skärnäsoch Hölick ut till Agön. Logistikfrågan varen viktig och besvärlig fråga underdenna insats, på grund av brandensgeografiska läge.

Under branden lades det ut cirka 20km slang, som försörjdes av ett 15-talmotorsprutor. Dessutom användes fyraterrängmotorcyklar med stor framgång.Livsmedelsåtgången var mycket stor.Speciellt dryck gick åt, eftersom det varmycket varmt. (Källa: Hudiksvallsräddningstjänst, 1997).

agön 1997 • 9

inledning

I. Skog och skogsbrukSveriges totala yta omfattar cirka 45 miljoner hektar. Cirka65% utgörs av skogsmark. Utom skogsmark består arealen avmyrar, berg, fjäll, jordbruksmark samt övrig mark.

Det finns fyra sorters ägande till den svenska skogen:De privata skogarna omfattar ungefär hälften av skogs-

marksarealen. De är fördelade på en mängd ofta små och åt-skilda fastigheter.

Bolagsskogarna ägs till största delen av skogsindustriföre-tag, som i allmänhet också äger stora trä- och massaföräd-lingsföretag. Dit hör aktiebolagens skogar, som i huvudsakåterfinns i norra Sverige.

De allmänna skogarna omfattar bl.a. kyrkans, kommuner-nas, landstingens och olika stiftelsers skogar.

De statliga skogarna omfattar bland annat de statliga ver-kens skogsmark. (Enström 1996).

Skogens värdeDet finns många sorters värden i skog och mark. Det som kan-ske är lättast att mäta värdet på är det som kallas skogsnäring-en, dvs. skogsbruket, trävaruindustrin, pappers- och massain-dustrin. Denna näring svarar för en stor del av Sveriges ekono-mi. En del värden är svårare att mäta än andra, exempelvis dejakt- och rekreationsmöjligheter som emellertid turistnäring-en drar stor nytta av.

De tre vanligaste trädslagen och markskiktetMarkskiktet delas vanligen upp i två skikt, bottenskikt och fält-skikt. Bottenskiktet omfattar mossor, lavar och svampar. Typ-växterna bland dessa ger en bild av markens fuktighetsförhål-landen. Exempelvis dominerar vitmossor på de våta marker-na.Fältskiktet omfattar ris (blåbär, lingon, ljung),gräs, lågörteroch högörter, ormbunkar, fräken och lummer. Till skiktet hör


Tabell 1. Den svenskalandarealens fördelning(1000-tals hektar)Källa: Enström, J.Grundbok för skogs-brukare, 1996.

Skogsmark 22 700Myr 4 800Berg och fjäll 4 600Jordbruk- ochbetesmark 3 600Övrig mark 5 400

även ”buskar”med inte helt vedartad stam, till exempel hallon.(Falk & Söderström, 1989).

Granen är den viktigaste råvaran för tillverkning av pap-persmassa i Sverige. Den vill ha bra och bördiga marker samtjämn vattentillgång för att nå hög tillväxt. Granen tål skugga,eftersom den genom sin stora barrmassa kan hämta uppmycket vatten och näring från marken. Som regel utvecklarden ett grunt rotsystem, som har svårt att ta upp vatten på dju-pet. Den är därför känslig för hård vind och torka. En gran kanbli upp till 400 år gammal men når produktionsmognad vid80–100 år, på medelgoda marker i mellersta Sverige. (Enström1996; Falk & Söderström 1989).

Tallen är ett ljuskrävande trädslag. Den är frosttålig och harförhållandevis hög tillväxt, även på näringsfattiga marker. Tal-len kan genom sitt djupgående rotsystem klara vattenförsörj-ningen även på de torrare markerna och växer jämfört medgran förhållandevis bra på magrare marker. Bäst växer tallenpå friska moränmarker. Där kan kvaliteten också bli hög. En

sko g o ch sko gsbruk • 11

Granen kräver jämnvattentillgång ochväxer vanligtvis ifuktiga områden.

tall kan bli upp emot 600 år. Produktionsmaximum uppnården vid 100–120 år, på medelgoda marker i mellersta Sverige.Gamla tallar har stort värde för djur- och växtliv, både somlevande och döda. Torra tallar, stående eller liggande, hyservärdefulla miljöer för många insekter. (Enström 1996; Falk &Söderström 1989). Typiska växter i tallskogen är lingon- ochblåbärsris.

Contortatallen är en importerad art, som ursprungligenkommer från British Columbia i Nordamerika. Contortanodlas på samma marker som vår vanliga tall.Virkesvolympro-duktionen överträffar den vanliga tallens med cirka 50 %. In-förandet av contortan har varit omdiskuterad, och odling harbara tillåtits i norra Sverige. Contortan är mer högvuxen änvår vanliga tall och har en mörkare och glansigare bark somliknar granbark. Barren är lite längre och mera gulaktiga. (En-ström 1996; Falk & Söderström 1989).


Tall växer både på torroch fuktig mark.

Björken är ett trädslag som vill ha mycket ljus och gott omplats. Den föryngrar sig lätt på stora kala ytor, bland annat tackvare det lätta och vingförsedda fröet. En björk blir sällan rik-tigt gammal, mer än 120 år är ovanligt. Produktionsmaximumuppnås redan vid 60–70 år. Björkbestånd med död ved ochmånga äldre stammar är mycket värdefulla för insekter, svam-par och lavar. (Enström 1996).

SkogsbrukTrakthyggesbruk, även kallat kalhyggesmetoden, är den vanli-gaste formen av skogsbruk i Sverige. Det innebär att mangenom att slutavverka, föryngra och sköta skogen ser till attman får träd av samma ålder över ett större område. Avverk-ningen sker när de dominerande träden nått lämpliga dimen-sioner för att ge sågtimmer, och inte bara massaved. Avveck-ling av det gamla beståndet kan ske på olika sätt. Man kan t.ex.avverka alla träd på en gång, eller bevara fröträd som utglesassuccessivt i etapper. Föryngring kan ske genom plantering,sådd eller naturlig föryngring under fröträd. Kombinationerav olika metoder förekommer också. Det mesta virket avver-kas idag med maskiner. Engreppsskördare kallas maskiner medavverkningsaggregatet i kranspetsen. Med den fälls, kvistasoch kapas trädet. Den används framför allt i gallring och vidklenare slutavverkningar. En tvågreppsskördare har ett aggre-gat i kranspetsen som fäller trädet och för in det till maskin-kroppen, där ett kvistnings- och kapningsaggregat är monte-rat.Apteringen av stammarna är datastyrd och kan ändras alltefter sortiment. På jordbrukstraktorn kan också olika kvist-nings- och kapningsaggregat monteras. (Enström 1996).Skogsmaskinerna kan vara ett ypperligt hjälpmedel vid skogs-brandsläckning, t.ex. för att iordningställa brandgator.

De olika stadierna fram till slutavverkningHyggesrensning

Hyggesrensning innebär att man tar bort småträd och buskar isamband med avverkningen för att underlätta uppkomsten avföryngring. Ibland kan buskvegetationen också hindra vid


Vilka trädslag ärvanligast i skogarnai din kommun?

Skogsmaskiner kananvändas vid skogs-brandsläckning,t.ex.för att röjabrandgator.

avverkningen. Hyggesrensning kan därför behöva utförasföre, under eller efter avverkningen. Buskar och småträd kon-kurrerar med den kommande plantskogen. (Enström 1996;Falk & Söderström 1998).

Markberedning och hyggesavfall

Genom markberedning förbättrar man växtmiljön för dennya skogen. Vid markberedningen flår man av vegetation ochhumustäcke och blottlägger den underliggande mineraljor-den. Fördelarna med detta är att marktemperaturen stiger ochkonkurrensen om vatten från markvegetationen minskar.Samtidigt minskar konkurrensen om näring och ljus. Detinnebär ökad överlevnad och tillväxt för plantorna. Risken förfrost och insektskador minskar. (Enström 1996; Falk & Söder-ström 1998). Markberedning görs idag som regel maskinellt.Det kan medföra ökade brandrisker på grund av gnistbildningfrån maskinerna.

För tall är hyggesupptagning med nyplantering en vanligföryngringsmetod. Metoden innebär att avverkningen av detgamla beståndet sker i ett steg. För att kunna nyplantera krävsofta hyggesrensning och markberedning. De största brandris-kerna finns i det skedet. Då ligger det massor av torrt hygges-


Markberedning.

Gnistbildning frånmaskinerna är enbrandrisk.

avfall överallt och det finns maskiner i området. En annanbrandrisk är högar av biomassa, där självantändning kan upp-stå. Bidragande faktor till självantändning en är bl.a. fukthal-ten i högen och högens volym. Observera dock att det somregel krävs högar på åtskilliga metrar för att det ska föreliggarisk för självantändning, exempelvis ca 10 meter för en högmed ej packat helträdsflis från barrträd. (Hirsch 1996; En-ström 1996).

Plantering

Plantering är idag det vanligaste sättet att beskoga markernaefter en föryngringsavverkning. Normalt ska planteringengöras så fort som möjligt efter avverkning och markbered-ning. Konkurrens uppstår genom att gräs, hallonris, ormbun-kar och lövuppslag snabbt börjar växa där. Dock väntar manofta ett eller två år efter slutavverkningen innan man planterar.(Enström 1996; Falk & Söderström 1998).

Kostnaderna för plantorna per hektar är stora och plantor-na har små chanser att överleva även en lågintensiv skogs-brand. Detta betyder att ett område med nyplanterad skog kanbehöva prioriteras vid brandbekämpning då dess överlevnads-chanser är betydligt mindre än en äldre skog. Vid bränder iyngre röjningsskog med cirka 1 meter höga träd räknar manmed att mellan halva och upp till tre fjärdedelar av marknads-värdet för skogen går förlorat. (Räddningsverket 1995).

Sådd

En fördel med sådd är att anläggningskostnaderna kan blilåga. Men riskerna är större eftersom man inte har en skyd-dande skärm av vegetation. Resultatet är väderberoende ochkan variera år från år. Det kan krävas stora mängder frö efter-som fåglar och gnagare gärna äter det som såtts.

Röjning

Röjning sätts in för att påverka och styra utvecklingen av träd-bestånden, bland annat för att producera så mycket använd-bart virke av god kvalitet som möjligt (Enström 1996; Falk &Söderström 1998). Man bör se upp vid röjningen av ungskogmed barrträd, då denna typ av skog är mycket känslig för


brand. Brandförloppet blir mycket häftigt och medför mycketstora skador. I en ungskog med lövträd blir brandförloppetmindre häftigt, tack vare den större markfuktigheten.

Stamkvistning

Av de svenska trädslagen är tall och ek mest lämpliga för stam-kvistning. Vid stamkvistningen kvistas enbart de så kalladehuvudstammarna. Det är dessa som ska stå kvar fram till slu-tavverkningen. Syftet är att få fram en ökad mängd kvistrentvirke och på så vis öka trädens värde. (Enström 1996; Falk &Söderström 1998).

Gallring

Gallringen är nödvändig för att beståndet ska utvecklas till ettlivskraftigt och värdefullt bestånd. Dessutom ger gallringenmöjlighet att ta ut en del av produktionen redan under bestån-dets växttid. Vid gallringen tar man i första hand ut de minstkonkurrenskraftiga träden. De bästa träden får då bättreutrymme, vilket stimulerar tillväxten. (Enström 1996; Falk &Söderström 1998). Efter gallringen är skogen mindre känsligför skogsbrand. En låg eller hög löpbrand kommer knappastatt påverka trädet. Endast en toppbrand eller löpbrand somgår upp i trädtoppen dödar äldre träd.Virket förstörs inte, menslutavverkningen måste påskyndas.

BrandhistorikBrandhistoriken för ett område beskriver hur ofta det drabbasav skogsbrand och, om uppgifter finns, även hur stora skogs-bränderna har blivit och vilken effektutveckling det rört sigkring. Brandhistoriken dokumenterar brandfrekvens ochbrandförlopp för ett område. Det kan vara bra att känna till ettområdes brandhistorik eftersom brandförloppet i ett områdehar en tendens att bete sig på likartat sätt vid likartade väder-förhållanden. Brandfrekvensen är viktig att ha tillhanda vid enriskanalys av skogsområden.

Uppgifterna i tabell 2 på nästa sida är hämtade ur en rap-port av jägmästare Per Linder (1988). Skogsområdet heterJämtgaveln och ligger i Ånge kommun, Medelpad. I stort sett


all mark inom området har drabbats av brand under någontidsperiod. Dateringen av proverna visade att skogsbränderhade förekommit vid 64 tillfällen från år 1364 fram till densenaste större branden år 1894. Dateringsmetoden somanvänts, innebär att skogsbränderna dateras genom att års-ringar räknas i prover tagna från brandskadade träd.

Av tabell 2 framgår att antalet skogsbränder ökat betydligtefter år 1750. Från 1750 fram till 1900-talets början brann det igenomsnitt oftare än vart fjärde år inom området. Därefter haringa större skogsbränder inträffat. Den vanligaste brandorsa-ken har sannolikt varit blixtnedslag, men även människan kanha förorsakat ett antal skogsbränder. En förklaring till denhögre brandfrekvensen från mitten av 1700-talet kan vara attskogen utnyttjades alltmer av människan. Bland annat skogs-huggare och vallpojkar kan ha orsakat bränder av misstag.(Linder 1988).

Statistiken för skogsbränder i Sverige efter 1954 finns itabell 3 (se nästa sida). Som synes är statistiken under vissa årbristfällig. Under åren 1980 till 1991 samt året 1992 finns över-huvudtaget ingen statistik tillgänglig, varken från räddnings-tjänstmyndighet eller från skogsstyrelsen. Det är svårt att görajämförelser mellan åren, eftersom uppgifterna inhämtats påmycket varierande sätt och på varierande grunder. Det är tillexempel oklart hur skogsbrand definierats under de gångnaåren, eftersom definitionen varierat under årens gång. Undervissa perioder har bränder inom tättbebyggda områden inteinkluderats i statistiken. De huvudsakliga skillnaderna somman måste ha i åtanke när man jämför uppgifterna är följande:Till och med 1956 rapporterades alla bränder med tillhörandeavbränd areal, 1957–1975 lämnades ingen uppgift om areal påbränder mindre än 0,1 hektar. Till och med 1960 var definitio-nen endast ”skogsbrand”. 1961–1975 definierades även attgräsbrand, torvbrand m.m. skulle inkluderas liksom brandsom hotade skog. 1976–1995 avses återigen skogsbrändersåsom brand i skog eller i produktiv skogsmark. Från 1996inkluderas alla bränder i skog och mark och man kan även sär-skilja tre olika kategorier. 1962 och 1963 inkluderas inte brän-der inom stadsplanlagda områden. För 1992 är uppgiften upp-skattad.


Tabell 2. Brandhistorikfrån skogsområdetJämtgaveln i Ångekommun, Medelpad.(Linder 1988).

År Antal bränder1300–1399 11400–1499 61500–1599 41600–1699 91700–1799 151800–1899 29

Hur har skogen i dinkommun förändratsgenom tiderna?


Tabell 3. Skogsbrands-statistik Sverige,Räddningsverket. Denstörsta branden 1999,Tyrestabranden, ingårinte i statistiken. Denavbrända arealen varca 450 ha.

Årtal Antal skogsbränder Avbränd areal (hektar)1954 578 7141955 2 528 4 3191956 1 455 1 8411957 1 501 1 1301958 1 607 1 6061959 7 039 9 0001960 2 480 3 3081961 1 360 1 0861962 1 254 7241963 1 904 3 3481964 3 099 5 0421965 2 196 2 0701966 2 136 4 3131967 1 637 1 6651968 2 395 5 2971969 4 276 5 6011970 2 571 4 2761971 3 988 3 5131972 3 062 3 0541973 5 799 4 2681974 5 832 6 8281975 5 833 6 8871976 — 4 2221977 — 6881978 — 1 5911979 — 4171980–1991 — —1992 — 5 8081993 — —1994 2510 3 1501995 1100 4001996 6240 2 1811997 8434 6 3861998 2494 4221999 4694 1 3262000 4650 1 5532001 4774 12542002 6000 2500

Hur ser brand-statistiken förskogsbränder ut idin kommun?

Brandorsaker i skogenDe tio vanligaste brandorsakerna i produktiv skogsmark mel-lan 1996 och 2000 framgår av tabell 4.

Det är svårt att dra några definitiva slutsatser av siffrornadå mörkertalet är stort. Under perioden angavs inte brand-orsaken vid 1 152 bränder i produktiv skogsmark.


Vilka är devanligaste skogs-brandorsakerna idin kommun?

Tabell 4. 1996–2000, detio vanligaste brand-orsakerna i produktivskogsmark. (SRV)

Brandorsak Antal bränderBlixtnedslag 466 Lägereld 361Annan 245Barns lek med eld 201Anlagd med uppsåt 140Återantändning 127Eldning av gräs 126Övriga gnistor 107Rökning 62Tågbromsning 34Okänd 1 152Totalt 3 021


II.VäderVädret är en mycket viktig faktor för skogsbränders uppkomstoch spridning, eftersom det kan bjuda på stora överraskningar.All brandpersonal behöver veta hur innehållet i en väderprog-nos kan relateras till en skogsbrands förlopp och till släcknings-arbetet.1

LuftfuktighetSärskilt viktigt är det att känna till vilken luftfuktighet sområder, eftersom luftfuktigheten i allra högsta grad påverkar enskogsbrands beteende.

Den relativa fuktigheten beskriver mängden vattenånga i luf-ten,medan fukthalten beskriver mängden vatten i vegetationen.

Meteorologerna använder begreppet relativ fuktighet i sinarapporter, när de anger förhållandet mellan hur mycket fuktig-het luften innehåller och hur mycket den maximalt kan inne-hålla, uttryckt i procent. Är lufttemperaturen +14°C och lufteninnehåller 3 gram vattenånga per kubikmeter, är den relativafuktigheten (3/12)×100 % = 25 %; 12 står för det maximalaantalet gram vattenånga per m3 som luften kan innehålla vidden angivna temperaturen, 14°C.

Det krävs mer vattenånga för att mätta varm luft än kall.När det blir varmare minskar därför den relativa fuktighetenvid oförändrad mängd vattenånga. Vid lägre temperatur ökarden däremot. Luften kyls av då den stiger. Den relativa fuktig-heten ökar ju kallare det blir och närmar sig så småningom sindaggpunkt. Daggpunkten är nådd då luften är mättad, dvs.inte kan ta emot mer vattenånga utan att kondensera.

Den relativa fuktigheten varierar också beroende på en radomständigheter: vilken tid på dygnet det är, årstiden, platsenshöjd över havet, hur terrängen ser ut, vindar, moln, vegetation

1.Avsnittet bygger på Schroeder & Buck (1977).

och ändringar i luftmassorna. Högst relativ fuktighet är detvid soluppgången när temperaturen är lägst. Därefter sjunkerden relativa fuktigheten hastigt och når sitt lägsta värde undereftermiddagen, ungefär vid tretiden. Senare under kvällen ochnatten ökar den relativa fuktigheten gradvis igen.Variationer-na under året beror givetvis på vilken mängd nederbörd somfaller och de rådande luftmassornas fuktinnehåll. Med stigan-de temperatur under våren och försommaren minskar denrelativa fuktigheten. Under vår och försommar finns generelltstörre skillnader på relativ fuktighet mellan dag och natt, nät-terna är fortfarande kyliga och soldagarna blir varmare. Undersommaren minskar den relativa fuktigheten ytterligare, tem-peraturen stiger och fukthalten i växter och mark minskar –såvida inte sommaren regnar bort. Höst och vinter innebärökad mängd nederbörd och sjunkande temperatur, vilket göratt den relativa fuktigheten ökar.

Den relativa fuktigheten ökar som regel med höjden överhavet. Våra fjällregioner är därför inte särskilt brandbenägna.Sydsluttningar torkar ut snabbare än nordsluttningar, pga.solens inverkan. Längs själva sluttningarna ökar dessutom denrelativa fuktigheten under dagen ju högre upp man kommer.Under natten råder det motsatta förhållandet: den relativa fuk-tigheten avtar ju högre upp man kommer, beroende på att kallluft strömmar nerför sluttningen och samlas i nedersta delenav den.

Vindar kan blanda ut fuktig luft med torrare luftmassor

väder • 21

DAG

Relativfuktighet

avtar

Relativfuktighet

ökar

NATT

Kall luft

Relativfuktighet

ökar

Relativfuktighet

avtar

Den relativafuktigheten varierarunder dygnet.

och på så sätt minska skillnaderna i relativ fuktighet mellandag och natt. Moln påverkar också starkt den relativa fuktig-heten. Den är högre under molniga dagar och lägre undermolniga nätter jämfört med molnfria dagar och nätter. Tem-peraturväxlingarna vid molniga dagar och nätter är lägre änvid molnfria dagar och nätter.Vegetationen påverkar tempera-turen på markytan och bidrar genom sin avdunstning till denrelativa fuktigheten. I tät skog är därför fukthalten högreunder dagen än vad den är på ett öppet fält. Under natten ärfukthalten lägre i tät skog än på ett öppet fält. En inkommandefront kan också förändra den relativa fuktigheten. En varmoch torr front kommer att sänka den relativa fuktigheten.

MolnNär ytterligare fuktighet tillförs redan mättad luft, som då intekan absorbera mer, kondenseras en del fukt i form av moln.Moln kan bildas när varm och fuktig luft ovanför en vattenytastiger mot högre och kallare luftlager och kondenseras där.Moln kan indikera ändringar i vindhastighet, vindriktningoch luftmassors stabilitet. Likaså kan moln ge en indikation pånederbörd.

Meteorologer delar in molnen i olika grupper, beroende påderas höjd över marken. Grupperna är sedan i sin tur indeladei olika molnfamiljer, där man återfinner de specifika molnen.


Brandmän ochbrandbefäl har stornytta av att medhjälp av molnenkunna tyda ochförutspå en vind-kantring,att vind-hastigheten ökar,nederbördens om-fattning, luft-massornas stabilitetoch annalkandeåskväder.

Altocumulus Cirrostratus

Altocumulus- ochcirrostratusmoln finns iframkanten av ettregnfrontsystem ochinnebär att det kan bliregn inom 6–24timmar.

väder • 23

Molngrupp Belägenhet Molnfamiljer Information Låga moln <2500 m. Stratus: Låga moln bildas i de lägre

höjd dimmoln luftlagren och består av -Cumulus: vattendroppar. Om molnbasen stackmoln sjunker ner får vi dimma.Stratocumulus:valkmoln

Medel- Har sin molnbas Altostratus: Består av vatten-höga moln på en höjd av skiktmoln droppar. I altocumulus-

mellan 2500 Altocumulus: familjen återfinner man blandoch 6000 m. böljemoln annat castellatusmolnen, som

om de bildas på morgonen,utvecklas med störstasannolikhet till ett åskoväderunder eftermiddagen.Castellatusmolnen liknar slottmed torn.Vidare återfinner manockså lenticularismoln, sombildas på läsidan av bergsfor-mationer av vågrörelser i starkvind.Vinden nere vid markytankan efterhand öka när dennatyp av moln finns i området.

Höga moln >6000 m. Cirrus: Består av iskristaller.höjd. fjädermoln I samband med cirrustratus-

Cirrustratus: moln ger molnets iskristaller slöjmoln upphov till olika halofenomen Cirrocumulus: som avslöjar att det är fråga om makrillmoln slöjmoln. Halofenomenet upp-

står då solen skiner genom dethöga slöjmolntäcket. Ljusetbryts då i molnets små is-kristaller. Då bildas en ljusring,som kallas halo, kring solen.Dessa moln finns i framkantenav ett regnfrontsystem ochinnebär att det kan bli regninom 6–24 timmar.

Tabell 5. Indelning avmoln i grupper.

Matrisen på s. 23 ger en överskådlig bild över molnindelning-en samt information om intressanta fakta ur skogsbrandsyn-punkt.

NederbördDet finns olika typer av nederbörd. Duggregn har den minstadroppstorleken. I samband med duggregn får vi ofta dimmaoch nedsatt sikt. För att ett moln ska ge nederbörd måste detfinnas partiklar som vattenångan kan kondensera och bildasmå droppar på. Det kan röra sig om saltpartiklar, stoftparti-klar och förbränningspartiklar. När dropparna blivit tillräck-ligt stora faller de mot jordytan. Vanligt regn kan från börjanha bestått av snöflingor, som smält då de fallit genom varmareluftlager, eller av mindre regndroppar som slagits sammanmed andra droppar på väg mot jordytan. Snö består av iskris-taller, och för att snön ska överleva transporten ner till marky-tan måste temperaturen under molnen vara högst kring 0°C.De största snöflingorna får man när temperaturen i snömolnetligger kring 0°C. Hagel består av små iskulor och förknippasmed åskväder och mycket instabila luftmassor, som i sin turkan ha stor inverkan på en skogsbrands beteende.

Luftens stabilitetLuftmassornas stabilitet påverkas av deras förmåga att motståvertikala rörelser.Allmänt gäller att det råder stabila förhållan-den i de lägre luftlagren om temperaturen ökar med höjden.Det förhållandet kallas inversion. Resultatet blir att vertikalaluftrörelser motverkas och den horisontella vinden blir jämnoch stadig. Stabila luftmassor känns igen på utdragna moln,stabila vindar, dimma etc. Det är viktigt att hålla reda på luft-massornas stabilitet under skogsbrandsbekämpning, eftersomvindförändringar påverkar brandens vidare utveckling ochspridning.

Vid instabil skiktning av de lägre luftlagren avtar tempera-turen snabbt med höjden. Detta för med sig byiga vindar ochvertikala och horisontella luftrörelser samtidigt (turbulens).Instabila luftmassor känns också igen på cumulus-moln.Ovan


Instabila luftmassorkänns igen påcumulusmolnen.

S

markytan kan luften vara indelad i skikt av varierande stabili-tet.Vanligtvis är skiktet närmast markytan instabilt.

Förändringar i luftens stabilitet kan orsakas av att markenvärms upp.Vindförhållanden, bergig terräng men också skogs-brand, kan orsaka förändringar. De stabilaste luftmassornafinns vid soluppgången. Minst stabilitet råder på eftermidda-gen vid tretiden. Under vintern är i regel stabila luftmassorvanligast, medan det är vanligare med instabila luftmassor omsommaren Också topografin påverkar luftens stabilitet. Luft-massorna i dalgångar värms upp snabbare under dagen ochkyls snabbare under natten. Detta beror på skillnaderna i luft-cirkulation mellan plana ytor och bergig terräng. Eftersomsydsluttningar värms upp mer än nordsluttningar finns oftareinstabila luftmassor vid sydsluttningar under dagen.

VindDe storskaliga vindarna orsakas av skeenden långt ovanförmarkytan. Sådana vindar bildas då atmosfären tillförs värmegenom solstrålning. Vindar cirkulerar då mellan köld- ochvärmekällor. Uppvärmningen över ekvatorn orsakar att luftenförst strömmar uppåt för att sedan vika av mot polerna. Denluft som då avlägsnats från ekvatorområdet ersätts av ny luftsom strömmar till längs jordytan. En sådan cirkulation skulle,om jorden inte roterade, medföra att lufttrycket skulle varalågt vid ekvatorn och högt vid polerna. Jordens rotation haremellertid ett markant inflytande på lufttryckets fördelningoch därmed på vindarna. Så uppstår ett lågtrycksområde vid

väder • 25

Under skogsbrands-bekämpning är detviktigt att upp-märksammaluftmassornasstabilitet.

De stabilaste luft-massorna finns vidsoluppgången. Minststabilitet råder på efter-middagen vid tretiden.

Soluppgång

Ostabilt till neutralt

Stabilt

Mitt på dagen

Ostabilt

Eftermiddag

Mycket ostabilt

Kväll

Ostabilt

Stabilt

60° latitud och ett högtrycksområde på 30° latitud (subtropis-ka högtryckscellen).

Mellan dessa trycksystem har vi mellanlatitudernas väst-vindbälte, i vilket Sverige ingår. Tryckfördelningen mellanekvatorn och de subtropiska högtryckscellerna ger upphov tillpassadvindar:nordostpassaden på norra halvklotet och sydost-passaden på det södra.

Överlagringen av de lokala och storskaliga effekterna gerett område dess kombinerade vindförhållanden. De lokalavindarna åstadkoms av terrängen och av lokala variationer iuppvärmning och avkylning. Dessa vindar kan övergå till attbli turbulenta. Turbulenta vindar kan röra sig i alla riktningaroch även åstadkomma s.k. virvelvindar.

För brandmän och brandbefäl är det viktigt att känna tillde lokala vindförhållandena, eftersom de står för de störstavariationerna under en dag. Luftens stabilitet och temperatu-rinversioner bidrar till lokala vindförhållanden. Lokala vindarorsakade av uppvärmning respektive avkylning är tydligastvid havet och i kuperad terräng. I kuperad terräng blåser detuppför sluttningen under dagen och nedför sluttningen omnatten. Då solen värmer upp sluttningen under morgonen,värms också luften och stiger. Kall luft från sluttningens bassugs in för att ersätta den luft som stiger. Om natten avkyls luf-ten på sluttningens krön snabbare än luften nere vid sluttning-ens bas. Den kallare luften från sluttningens krön sjunker dåneråt i riktning mot sluttningens bas.


Terrängen germånga ledtrådarom eventuella vind-förändringar ochvindförhållanden.

I kuperad terrängblåser det uppförsluttningen underdagen och nedförsluttningen om natten. Kall luft

Tidpunkten då vinden ändrar riktning och styrka i ensluttning, beror på hur mycket solljus som sluttningen erhåller.Eftersom sluttningar riktade mot söder och väster får flest sol-timmar, kommer vindarna att vara starkast här och de riktasuppåt längs sluttningen. De startar tidigare och upphör senareän vindar längs norrsluttningar.

Vid kusten får man liknande effekter. Under dagen värmersolen upp luften ovanför marken mer än den värmer luftenovanför vattenytan. Den varma luften stiger från markytanoch luften vid vattenytan rör sig in mot land. Denna vind kal-las sjöbris.Vid solens nedgång avkyls marken och luften ovan-för marken snabbare än vattenytan och luften ovanför vattnet.Sålunda blåser luften ovanför markytan ut i riktning motvattenytan. Denna vind kallas landbris.

väder • 27

Sjöbris bildas när kallluft vid vattenytan rörsig mot land.

Vid solens nedgång, dåluften ovanför vatten-ytan är varmare, bildaslandbris.

Sjöbris

Landbris

Observera att de vindvärden som registreras av t.ex. SMHImäts på 10 meters höjd, över slät mark som är fri från hinder.Som regel är vindhastigheterna vid marknivån lägre än vid 10meters höjd.

FronterFronter utgörs av gränsskiktet mellan två luftmassor med olikatemperatur och fuktighet. Om en front rör sig så att kall luftersätter varm luft, så kallas det för kallfront. Om varm luftersätter kall luft, så kallas det varmfront.Vid gränsskiktet mel-lan de båda luftmassorna råder ett lägre lufttryck. När vind-riktningen är olika för de båda luftmassorna bildas ett front-system, som består av en varmfront och en kallfront. Kallfron-ten rör sig snabbare än varmfronten. Kallfronten hinner såsmåningom ifatt varmfronten och slås ihop med denna.

När en kallfront närmar sig syns moln i den riktning fron-ten kommer ifrån. Lufttrycket sjunker och når sitt lägsta värdejust när fronten passerar, för att sedan stiga igen.Vindarna till-tar rejält i styrka och ändrar också riktning då kallfronten pas-serar området. Temperaturen sjunker när kallfronten har pas-serat. Nederbörd kan falla i riklig mängd då kallfronten passe-rar för att sedan upphöra helt och följas av klart väder.


Tabell 6.Vindstyrkor.(Enström 1996)

Vindhastig- Benämning Vindens verkningarhet, m/s

0,0–0,2 Lugnt Rök stiger nästan rakt 0,3–3,3 Svag vind Blad rörs, vindfana visar

vindens riktning.3,4–8,0 Måttlig vind Kvistar och tunnare grenar

sätts i rörelse, vimpel sträcks ut helt.

8,0–14,0 Frisk vind Större trädgrenar sätts i rörelse,mindre lövträd börjar svaja.

14,0–24,4 Hård vind Mindre skador på hus, hela träd svajar och gungar.

24,5–33,0 Storm Stora skador på växtlighet ochbebyggelse, träd faller omkull.

33,0– Orkan Stora skador på växtlighet ochbebyggelse, träd faller omkull.

De första indikationerna på att en varmfront är på väg kanvara att det syns cirrostratus-moln och eventuellt en halo.Efter dessa kommer lägre och mörkare moln in i området ochefterhand kan det falla nederbörd. Då varmfronten har passe-rat ökar temperaturen, nederbörden upphör och molnighetenminskar. Ur skogsbrandsynpunkt är kallfronter mer oberäk-neliga än varmfronter. Detta beror på att vindarna nära kall-fronten blåser kraftigare och med snabbare skiftningar än vin-dar nära varmfronten. Åskväder och starka vindar som med-följer kallfronter kan orsaka stora problem vid skogsbrand.Regn kan fördelas mycket ojämnt utmed en front, längs vissaavsnitt kan det rentav råda uppehållsväder.

Brandmän och brandbefäl bör således se upp med annal-

väder • 29

Om en front rör sig såatt kall luft ersättervarm luft, så kallas detför kallfront, som i denövre bilden.

Om varm luft iställetersätter kall luft, kallasdet varmfront.

Kall luft

Stabil varm luft

Kallfront

Kall luft

Stabil varm luft

Varmfront

Se upp medannalkande fronterunder släcknings-arbetet!

kande fronter, särskilt kallfronter, eftersom dessa innebär öka-de vindhastigheter och ändrad vindriktning. Medföljandeåskväder lär knappast underlätta släckningsarbetet.

ÅskväderKallfronter medför ofta åskväder, som i sin tur kan orsakaskogsbränder och öka deras spridningshastighet. Ett åskväderbildas när en mängd fuktig luft hävs, vilket kan ske undersolens inverkan, och bildar då ett cumulusmoln. När cumulus-moln växer sig tillräckligt stora, breder de ut sig och bildar deen platt topp. De liknar då ett städ som i toppen består aviskristaller. Denna typ av moln kallas cumulonimbusmoln.När ett cumulonimbusmoln bildar ett åskväder, samlar olikadelar av molnet på sig positiva respektive negativa laddningar.När molnet laddat tillräckligt sker en urladdning: de negativaladdningarna strömmar till de positiva laddningarna i form aven blixt. Detta kan ske på tre sätt: inom molnet, mellan olikamoln men också mellan moln och mark. Blixtens temperaturär ca 3000°C. Ett åskväder utan medföljande nederbörd kanuppstå när åskvädrets nedre del är på minst 5000 meters höjd.Detta gör att regnet hinner avdunsta innan det når marken.Man ser då regnet i form av s.k. fallstrimmor. Ett åskväder krä-ver också instabila luftmassor. Ett åskväder som passerar överen brand kan bidra till de vertikala luftrörelserna och på så sättöka brandens spridning.

Se därför upp med annalkande åskväder. De kan leda tillfler skogsbränder genom marknedslag, eller öka spridningennär vindhastigheten ökar och vindriktningen ändras.


Se upp medannalkandeåskväder.

Cumulonimbusmoln,med det karakteristiskastädet i toppen.

kapitel 1

Skogsbrands-beteendeSyftet med detta kapitel är att ge grundläggande kunskaper omskogsbränders beteende samt att beskriva några beräknings-modeller som används runt om i världen vid bedömningar omskogsbränders spridningshastighet. Brandbefäl måste kunnagöra en bedömning på brandplatsen av hur branden kan kom-ma att utvecklas, hur släckinsatsen ska genomföras, när detråder fara för den egna personalen etc. För brandmän är detviktigt att kunna identifiera situationer som kräver snabbainsatser för att fortsatt spridning ska kunna förhindras, ochkänna igen tecken som tyder på att en farlig situation kankomma att uppstå.

En skogsbrand har vissa likheter med en inomhusbrand –grunderna är desamma med exempelvis pyrolys. Men enskogsbrands beteende kan skilja sig avsevärt från en inomhus-brand på grund av de olika förhållandena. Vi har t.ex. inteunder något skede ett ”tak” över branden, vilket inomhus-branden har åtminstone under de första skedena.2

Tre grundläggande faktorerEn skogsbrands beteende styrs av tre grundläggande faktorernämligen bränslet, vädret och topografin.

BränsletMossa, gräs, buskar och träd är de fyra största grupperna avbränsle i skogen. Bränslet beter sig på olika sätt vid en brandberoende på storlek och karaktär,mängden bränsle,kontinuitet,bränslets fukthalt samt typ av skog.


2. För vidare studier rekommenderas boken Inomhusbrand av Lars-Göran Bengtsson (2001) och Brandteori av Julia Ondrus (1995).

Bränslets fukthalt

Bränslets fukthalt anger materialets fuktinnehåll i kg vatten iförhållande till materialets vikt då det är torrt. Fukthalt anges iprocent. Innan ett stycke fuktigt bränsle kan antändas måstedelar av vattnet i materialet överföras till vattenånga och för-svinna. Denna process kräver energi/värme. Fukthalten ibränsle av mer finfördelad typ ändrar sig snabbare vid förän-dringar i den relativa fuktigheten än vad bränsle av mer kom-pakt natur gör. Dött bränsle – oavsett storlek – har alltid lätta-re för att torka än levande bränsle.

Bränslets storlek och karaktär

I grunden kan bränslet delas upp i två kategorier, baserat pådess fysikaliska karaktär:

• Bränsle av finfördelad typ – som gräs, löv, barr ochbuskar – har ett snabbare brandförlopp och antändssnabbare, men är också generellt sett lättare att släcka.

• Bränsle av kompakt natur – t. ex. grenar och stammar –behöver längre tid för att antändas, har ett långsammarebrandförlopp och är generellt sett svårare att släcka.


Sänkt fukthalt förbränslet gör att detantänds lättare –t.ex.vid torka och dåluftens relativafuktighet är låg –och bidrar alltid tillett förvärratbrandförlopp.

Mossa, gräs, risväxteroch träd är de fyrastörsta bränsle-grupperna i skogen.

MossaGräsRisväxter

Träd

Då en brand övergår från en typ av bränsle till en annan, ökareller minskar spridningshastigheten. En buskbrand som över-går till gräsbrand fördubblar sin hastighet.

Mängden bränsle

I allmänhet gäller att ju större mängd bränsle som finns inomett område, desto högre blir brandbelastningen och desto merenergi kommer att utvecklas. Men mängden bränsle inom ettområde är inget entydigt mått på om branden kommer attmedföra en låg eller hög effektutveckling under en viss tids-rymd. En rad faktorer spelar in:

• Förhållandet mellan bränslets yta och bränslevolym.• Hur bränslet är placerat.• Fukthalt.• Proportioner mellan finfördelat och kompakt bränsle.

Med hjälp av nedanstående tabell kan brandbefäl och brand-män avläsa det förväntade brandförloppet vid olika intervallerav bränslefukthalter och relativa fuktigheter. Nedanståendefukthalter gäller för fuktinnehållet i finfördelade bränslen,exempelvis gräs och barr.


Finfördelat bränsleantänds snabbare ochhar ett snabbarebrandförlopp änbränsle av kompaktnatur.

Tabell 7: Relativa luft-fuktigheten/bränsle-fukthaltens inverkanpå brandförloppet(NWCG 1992).3

3. National Wildfire Coordinating Group. Se vidare www.nwcg.gov

Relativ luft- Bränsle- Förväntatfuktighet* fukthalt* brandförlopp(%) (%).

>60 >20 Svårantändligt.

45–60 14–20 Liten risk för antändning. Lägereldar kan orsaka spridning.

30–45 10–14 Medelstor risk för antändning. Efter antändning sker denfortsatta spridningen med mindre bränder.

26-40 8–10 Hög antändningsrisk; eventuella antändningar avträdtoppar kan förekomma. Flygbränder kan förekomma vidkraftiga vindar. Medelstora skogsbränder.

15–30 5–7 Snabb antändning; markbränder vandrar upp längsträdstammarna och kan orsaka omfattande toppbränder.Flygbränder med långt spridningsavstånd förekommer.Stora och svårkontrollerade bränder.

<15 <5 Mycket lättantändligt, mycket aggressivt brandförlopp,omfattande flygbränder och toppbränder. Mycket stora ochsvårkontrollerade skogsbränder.


Bildserien visar hur enbrand med vertikalkontinuitet uppträder.

1 2

3 4

5

Svenska försök har visat att bränslefukthalter i bränslet avfinfördelad typ måste understiga cirka 30% för att brännbar-het ska uppnås. (Räddningsverket 1998).

Kontinuitet

Kontinuitet beskriver hur bränslet är fördelat inom området.Vi talar om vertikal och horisontell kontinuitet. Längst ner i enbarrskog finns rötter, förmultnade delar etc. Ovanför dettafinns en bädd av barr, döda kvistar och risväxter, där initial-branden vanligen uppstår. Ovanför denna bädd finns högrerisväxter och barrträdens lägre grenar, som i regel är döda ochtorra. De kan bidra till att branden förs vidare till de högrebränslena, t.ex. trädtoppar. En brand i de lägre bränslena (barr,risväxter) har oftast en högre spridningshastighet i gles skogän i tät skog.Vid vertikal kontinuitet finns förbindelser mellande lägre och de högre bränslena och en brand kan således spri-das från lägre till högre bränsle.

Vid horisontell kontinuitet bildar bränslet heltäckandemönster där bränslet är kontinuerligt utplacerat längs marky-tan och på så sätt kan föra branden vidare. Sporadisk täckninginnebär att barriärer som stoppar upp branden finns i terräng-en.

Ett sätt att släcka en skogsbrand,eller förhindra att en topp-brand uppstår, kan vara att ta bort kontinuiteten i bränslet.Man kan till exempel ta bort lägre grenar och skrapa bort mar-kvegetation för att på så sätt få stopp på brandspridningen.

Olika typer av skog beter sig på olika sätt

Lövskog innehåller mycket fukt och antänds långsammare änbarrskog. Skulle det börja brinna i en lövskog är det i regelmarkvegetationen som brinner. Själva lövträden står kvar.Skogsbrand förknippas därför med barrskog, speciellt tall-skog. Barrskogen sköts oftast för att ge bästa möjliga avkast-ning. Därför är träden lika stora och lika gamla. Vid brand iäldre skog kan vi i regel förvänta oss samma förlopp som vidbrand i lövskog, dvs. att enbart markvegetationen brinner.Äldre skog har träd av större dimensioner, som avger fuktlångsamt.Men om en brand lyckas växa till sig och får fäste i enäldre och tät skog kan vi förvänta oss ett brandförlopp där den


BränsletStora mängder bränsleav finfördelad och dödkaraktär innebär snabboch intensiv brand.Blandade bränsletyperfår till följd att en brand ifinfördelat bränsleantänder mer kompaktbränsle och det kanuppstå hög löpbrand.Finns det dessutom enkontinuitet av bränslefrån marken upp motträdtopparna (mark-vegetation, buskar, lägregrenar, trädtopp) så ökarrisken för toppbrand.Bränslet kan bidra till enbrand med mycket högeffektutveckling, ävendå brandriskprognosenär låg.

Gräsbrand-varningen kan varatill stor nytta.Brand-risken i gräs kanvariera snabbtunder ett dygn.

totala effektutvecklingen är mycket hög.Vi kan ställas inför ensvårsläckt skogsbrand.Vid brand i ungskog av tallar kan vi för-vänta oss ett snabbt brandförlopp – eftersom ungträden lätttorkar ut – men där den totala effektutvecklingen är lägre.

ASIO

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och SkogForsk (det sven-ska skogsbrukets forskningsenhet) har i en rapport delat inden svenska skogen i fyra klasser. Systemet kallas ASIO.


Brandförloppet i ung-skog (till höger) ärsnabbare än i gammalskog (nedan).

A står för skog som nästan Aldrig brinner,S står för skog som Sällan brinner,

I står för skog som brinner Ibland och O står för skog som Ofta brinner.

A-skogen finns på blöt skogsmark och i nordostsluttningar.Den fjällnära skogen räknas också dit. Markvegetationenbestår ofta av brandavvisande mossor, till exempel vitmossa.A-skog ligger ofta som långa, smala nätverk längs med vatten-drag i landskapet. Cirka 5 % av skogsmarken i Sverige utgörsav A-skog.

S-skogen påverkas sällan av brand. S-skog finns i fuktigskogsmark och nordostsluttningar. Markvegetationen bestårav brandavvisande mossor, men det finns också mer brandbe-nägen vegetation, som ris. S-skog ligger ofta längs med vatten-drag men förekommer också i flacka, fuktiga områden i skogs-landskapen. Cirka 15% av skogsmarken i Sverige utgörs av S-skog.

I-skogen brinner på sin höjd någon gång per sekel. Till I-skog räknas all frisk skogsmark, undantaget den på nordost-sluttningar. Även fuktig torvmark med mindre mängder rishör till I- skogen. Vanlig markvegetation är här blåbärs- ochlingonris, och de vanliga skogsmossorna. Den största delen avskogsmarken i Sverige utgörs av I-skog (cirka 70 % av dentotala mängden skogsmark).


Vilka klasser (enligtASIO-modellen)finns i din kommun?

Finns det någraskogspartier i dinkommun som skullekunna klassas somhögrisk utifrånASIO-modellen?

Varför bedömsdessa partier somhögriskpartier?

Denna typ av skog finnspå fuktiga områdenoch har högt ris (ris-mosse). Vanligen krävsen längre tids torka föratt bränslet på markenska kunna brinna ochsprida en brand.Bränder i denna typ avskog är inte så vanligamen om det är extremttorrt kan branden blisvårsläckt, särskilt itorvlagret.

O-skog brinner ofta, flera gånger per sekel. Till O-skog räk-nas all torr skogsmark. O-skogen har ett inslag av renlav. Dess-utom ingår ofta olika former av ris, t.ex. lingon och kråkris.


En flerskiktad skog pånågot mager mark medbåde gran och tall ochäven 10–30 cm högt ris.En låg löpbrand kansprida sig vidare uppåtfrån marken till enstakaträdkronor. En brandmåste föregås av fleradagars upptorkning medfint väder. Vid svåraväderförhållanden(lågt RH och starkvind) kan brand-intensiteten bli ganskahög i denna typ av skog.

I denna ganska glesaäldre torra tallskogkommer solen åt attvärma och torkar uppmarkvegetationen(lav/ljung/mossa) fortefter en tids regnväder.Redan efter någradagar med fintsommarväder är detytliga bränslet så passtorrt att det brinner.I denna typ av skog ärskogsbrand vanlig menhar ofta en lågintensitet. De flestastora tallar tål en sådanbrand.

Tallhedar på flacka sedimentmarker är typiska.Avsaknaden avnaturliga brandhinder och en vegetation som lätt torkar ut göratt branden sprider sig lätt i O-skogen. Cirka 10 % av skogs-marken i Sverige utgörs av O-skog.

VäderVädret är den av de tre faktorerna – väder,bränsle och topogra-fi – som varierar mest. Temperatur, vind, den relativa fuktighe-ten, nederbörd, luftens stabilitet och tidpunkten på dygnetpåverkar en skogsbrands beteende.

Temperatur

Ett bränsle som har värmts upp exempelvis av solen, antändssnabbare och har ett snabbare och intensivare brandförloppän före temperaturhöjningen. Bränslets fukthalt sänks genomtemperaturhöjningen, vilket gör att branden blir häftigare.Torra somrar med höga temperaturer och många soltimmarkan medföra många, svårsläckta skogsbränder.

Vind

Vinden ökar förbränningen och sprider branden genom att:• Tillföra mer syre till förbränningsprocessen.• Öka spridningshastigheten.• Torka ut bränslet.• Föra med sig glöd som orsakar flygbränder.


Vinden torkar utbränslet (till höger).Spridningshastighetenoch risken för flyg-bränder ökar.

Stark vind kan också leda till att rök och brandgaser spridsutmed marken.Vegetationen torkar då ut ännu snabbare.Vin-den når ofta sin kulmen under eftermiddagen och avtar framemot kvällen.Vindens riktning kan variera stort under en ochsamma dag.

Relativ fuktighet

Den relativa fuktigheten utgörs av förhållandet mellan denaktuella mängden vattenånga i luften och högsta möjligamängd vattenånga som luften kan innehålla vid en viss tempe-ratur och ett visst lufttryck. Dött materials fuktinnehåll följerden relativa fuktighetens variationer. Levande materials fukt-innehåll är betydligt ”trögare” i sina variationer. Torr luft medlåg relativ fuktighet tar fukt från bränslet medan bränslet, dårelativa luftfuktigheten är hög, i sin tur tar fukt från luften. Fin-fördelat bränsle, t.ex. gräs, avger och mottar fuktighet lättareän bränsle av mer kompakt natur. Den relativa luftfuktighetenär lägst under eftermiddagarna (IFSTA 1998).

Nederbörd

En större mängd nederbörd under kort tid ökar inte bränsletsfukthalt i de kompakta och större bränslena, lika mycket somett lättare regn under längre tid. I det senare fallet kan bränsletuppta mer av vattnet. Man bör därför vara extra observant när


Starka vindar innebäratt bränslet torkar utsnabbare. Spridnings-hastigheten ökar ivindens riktning ochrisken för flygbränderökar. Plötsliga ochkraftiga vindar kan för-väntas om en kallfronteller ett åskoväder är påväg in i området. Tidiga flygbränder

När skogsbranden på ett tidigt stadium bidrar till flygbränder pålängre avstånd, kan branden utveckla mycket snabba brand-förlopp. Flygbränder på ett tidigt stadium över långa avstånd sesbäst ifrån luften.

Brandvirvlar visar att en större och mer svårsläckt skogsbrandkan uppstå. Brandvirvlar kan skapas av variationer i terrängen ochav instabila vindar. De förekommer oftast vid brandfronten där dekan orsaka mycket kraftiga vindar och öka spridningshastigheten.Brandvirvlar kan dra åt sig glödande partiklar och föra dem vidareframför brandfronten, och på så sätt orsaka flygbränder flerahundra meter därifrån. Direktangrepp mot brandvirvlar är inte attrekommendera, på grund av den uppenbara risken för plötsligavindkantringar och flygbränder. (Schroeder & Buck 1977).

det inte fallit nederbörd under en längre period eller om dettidigare rått torka och den nederbörd som fallit enbart harbestått av kortvarigt slagregn. Bränsle av mer kompakt naturkan då fortfarande antändas eftersom det inte kunnat ta uppnågra större mängder vatten från nederbörden. Trots regnetfinns det risk för svårsläckta skogsbränder.

Luftens stabilitet

Man kan i regel förvänta sig ett förvärrat brandförlopp vidinstabila luftmassor, även om det också finns fall då stabilaluftmassor kan innebära att brandförloppet förvärras. Enklasttyder man luftens stabilitet genom att studera rökpelaren frånskogsbranden. En vertikal rökpelare tyder på att luftmassornaoch luftströmningarna är instabila. Var observant på färgän-dring – mörkare rök tyder på ökad förbränning. Du kan för-vänta dig ett snabbare brandförlopp. (Bidet 1990). Var ocksåobservant på hastigheterna inne i rökpelaren – ökad turbulenstyder på ökad förbränning.

Stabila luftmassor rör sig sällan vertikalt. De får en däm-pande effekt på brandens aktivitet. Att det är fråga om stabilaluftmassor kan man se genom att röken verkar sära på sig ochbreda ut sig i sidled (i ett inversionsskikt). Vid instabila luft-massor märks tydliga vertikala rörelser. Rökpelaren är turbu-


Var observant pårökpelaren.Den kange information omskogsbrandensbeteende.

Stabila luftmassor Instabila luftmassor

lent. Närmast marken har vi oftast instabila luftmassor. Debidrar till att branden ökar i styrka. En s.k. blow-up kan inträf-fa. Instabila luftmassor är vanligast vid middagstid då solenhar värmt upp marken. Ett eventuellt inversionsskikt rivs uppoch luften stiger. Tillförseln av syre ökar och i värsta fall kan enkraftig ökning av effektutvecklingen äga rum.

Brandens effektutveckling avtar vanligtvis då de vertikalaluftrörelserna avtar. Men också stabila luftmassor kan orsakaökad effektutveckling: När ett högtryck närmar sig kan effekt-utvecklingen öka eftersom varma luftmassor pressas ner motbranden och samtidigt orsakar en minskning av fuktigheten.Denna nedsjunkning av luftmassorna kan även skapa starkaoch turbulenta vindar. (Teie 1997).

Tidpunkt på dygnet

Störst brandfara råder på dagen mellan 10 och 18, med maxi-mum vid 15-tiden.Vinden är då ofta som starkast, den relativafuktigheten är låg och temperaturen hög. Lägst brandfara ärdet om natten mellan klockan 02 och 06, med minimum vidsoluppgången. Den relativa fuktigheten är hög, vindstyrkanoch temperaturen låg. (Schroeder & Buck 1977; USDI/BLM1984).

TopografiDessa topografiska faktorer påverkar skogsbrandens beteende:

Sluttningars riktning

Du kan förvänta dig ett snabbare brandförlopp på en sydslutt-ning än på en nordsluttning. Eftersom sydsluttningen får mestsol och värme kan vi förvänta oss högre temperaturer, mindrefuktighet i bränslet och instabila luftmassor.

Sluttningars lutning

Var särskilt observant på mycket branta sluttningar och var duhar branden någonstans. Ju brantare sluttning desto snabbareblir brandspridningen. I branta sluttningar förvärms bränsletovanför branden mera effektivt. Med hjälp av vindar som gåruppåt längs sluttningen drivs branden uppåt med ökad sprid-ningshastighet.En tumregel säger att för varje tjugotal procent-


På södersluttningarkan du förvänta diglägre fuktighet i bränsletän på norrsluttningar.Speciella landformatio-ner (exempelvis raviner)ger ökad spridnings-hastighet, förrädiskavindar och extremtsnabba brandförlopp.

enheters ökning av lutningen, fördubblas spridningshastighe-ten på branden. (NWCG 1986; Perry 1990).

Brandens placering på sluttningen

Om branden är placerad vid sluttningens bas, kommer den attfå ett snabbare brandförlopp än om branden är nära toppen påsluttningen. (Perry 1990).

Speciella landformationer

Du bör förvänta dig snabba brandförlopp i dalgångar ochraviner och iaktta större försiktighet under släckningsarbetetvid sådana landformationer. Dalgångar och raviner kan åstad-komma extremt hög spridningshastighet. Vid skogsbrand idalgång är risken stor att strålning eller glöd sprider brandentill motsatt sida.

En ravin åstadkommer de absolut snabbaste brandförlop-pen.Vi får där en s.k.skorstenseffekt,dvs.ett rejält luftdrag upp-för ravinen med ett förvärrat brandförlopp som följd.

Ett särskilt fenomen, som kan uppstå vid brand i en upp-försbacke, är att branden kan ändra vindriktning när den nårkrönet.


Ju brantaresluttning destosnabbare brand-spridning.

I dalgångar och ravinerskapas de snabbastebrandförloppen. I slutt-ningar kan brandenändra riktning när dennår krönet.

Höjd över havet

Generellt gäller att skogsbränders brandförlopp vid havsnivånär snabbare än brandförloppen i fjällterräng. Det beror påbränslets lägre fukthalt och en ökad mängd bränsle per yten-het. (Perry 1990).

Brandbarriärer

Naturliga brandbarriärer kan vara sjöar, floder och lövskogs-partier. Konstgjorda brandbarriärer kan vara stigar och vägar.Dessa brandbarriärer kan stoppa branden, dämpa dess sprid-ningshastighet eller få branden att ändra riktning. Det gällerdärför att utnyttja dessa brandbarriärer både vid släcknings-arbetet, och vid konstruktion av brandgator eller placering avbegränsningslinjer.

Brandens storlek

Förutom de tre stora faktorerna som styr en skogsbrands bete-ende – bränsle, väder och topografi – spelar även skogsbran-dens storlek in. En större skogsbrand reagerar inte lika mycketpå yttre faktorer som mindre skogsbränder gör. Större skogs-bränder skapar i viss mån sitt eget väder, med lokala vindarorsakade av rökpelaren från branden. Dessa vindar kan åstad-komma ökad brandspridning genom att torka ut bränslet,sprida flygbränder etc. (Rothermel 1991).


Utnyttja denaturliga brand-barriärerna,somvägen ovan,vidsläckningsarbetet.

Finns det någratopografiskahögriskområden idin kommun?

Går branden in i ett område med annorlunda terräng kanbrandfronten dela sig i flera brandfronter, som sprider sig i oli-ka riktningar. Det är extremt farligt att vistas i området mellanbrandfronterna eftersom detta område kan brännas av mycketsnabbt. Resurser bör sättas in så fort som möjligt för att för-hindra att de nya brandfronterna får fäste och ökar brand-spridningen. Att sätta in helikoptrar vid bekämpningen av denya brandfronterna är att föredra på grund av helikoptrarnassnabbhet, de minskade riskerna för markpersonalen samt denökade överblickbarheten. (Perry 1990).

Att förutse skogsbränders spridningSverige har för närvarande inga egna modeller eller metoderför att förutse hur snabbt och i vilken riktning skogsbrändersprids. Men en kanadensisk modell kan användas med vissförsiktighet, liksom beräkningsmetoder som används i USAoch Frankrike. Här beskrivs därför ett par av dessa modelleroch beräkningsmetoder.

Nomogram

Den amerikanska modellen bygger på s.k. nomogram. Detinnebär att brandbefälet kan utläsa värden genom att växlamellan olika grafer. Ingångsvärdena är bl.a. lutningsgrad, vil-ken typ av bränsle det rör sig om, bränslefukthalt, vindrikt-ning och vindhastighet. De olika typerna av bränsle delas in itretton så kallade bränslemodeller, t.ex.:

• Kort gräs (30 cm)• Långt gräs (80 cm)• Buskar (60 cm)• Mindre mängder rester efter avverkning• Större mängder rester efter avverkning

De värden som brandbefälet kan utläsa är bl.a. spridningshas-tighet och flamhöjd.

Metoden kräver vana, eftersom det gäller att kunna göra enriktig uppskattning av i vilket skick de bränslen är som bidrartill brandspridningen. Man kan t.ex. stöta på ett terrängavsnittdär gräs dominerar. Men om gräset är fuktigt blir det kanske


Flera brandfronter Går branden in i ettområde med annor-lunda terräng kanbrandfronten dela sig iflera fronter, som spridersig i olika riktningar. Detär extremt farligt attvistas mellan brand-fronterna eftersom dettaområde kan brännas avmycket snabbt.

inte gräset som kommer att föra branden vidare utan i ställetbuskar, barr och döda kvistar. (Rothermel 1983).

Metoden med nomogram är den ”fältmässiga” metod somanvänds i USA. För att få fram mer exakta värden användsdatorprogrammet BEHAVE. Det används i stora staber vidstörre skogsbränder.

FBP

Den kanadensiska modellen kallas FBP (Fire Behavior Predic-tion). Denna modell är lättare att använda och lämpar sig bätt-re för skandinaviska förhållanden än den amerikanska varian-ten, inte minst med tanke på vår mer likartade vegetation.Ingångsvärden är bland annat FFMC, ISI och BUI (som samt-liga fås från FWI), bränsletyp, vindhastighet, vindriktning,lutningsgrad, lutningens riktning, höjden över havet etc.Bränsletyperna delas in i sexton grupper, på samma sätt som iden amerikanska modellen.Värden som brandpersonalen kanutläsa är bl.a. spridningshastighet, avbrunnen yta (utseende)etc. Begränsar vi oss till spridningshastigheten ser flödessche-mat vid beräkningarna ut på följande sätt:

ISI – Initial Spread Index – är en kombination av de effek-ter som vindhastigheten och bränslefukthalten har på bran-dens spridning. ISI beräknas fram via modellen och ett aktu-ellt värde fås. Efter att ha fått fram ISI och undersökt vilkenbränsletyp som dominerar får man då fram en grovt uppskat-tad spridningshastighet i meter per minut.

Vill man ha fram ett mera exakt värde på spridningshastig-heten, får man gå vidare och korrigera spridningshastighetenmed bl.a. lutningsgraden och en ”buildup effect”. Buildupeffect kallas den faktor som korrigerar spridningshastighetenmed tanke på att branden i sig kommer att värma upp och tor-ka ut bränslet framför eldbandet och på så sätt ytterligare ökaspridningshastigheten). (Hirsch 1996).

Den franska uppskattningsmetoden

Den franska variant som används är inte någon beräknings-modell utan en grov uppskattningsmetod. Metoden går ut påatt man placerar en förtryckt gradskiva med en nollpunkt ochen inritad vinkel på 60°. Nollpunkten placeras på kartan vid


Principskiss för hur enkorrigerad spridnings-hastighet tas fram medhjälp av FBP modellen.

Initial Spread IndexInitial Spread Index(ISI) + Bränsletyp(ISI) + Bränsletyp

Grovt uppskattadGrovt uppskattadspridningshastighetspridningshastighet

JusteradJusteradspridningshastighetspridningshastighet

Lutning?Lutning?

Buildup-effektBuildup-effekt

NejNej Ja, vind- ochJa, vind- ochlutnings-lutnings-

korrigeradkorrigeradspridnings-spridnings-hastighethastighet

platsen för brandens uppkomst.Därefter vrids gradskivan så attmittlinjen på vinkeln pekar i vindriktningen (sålunda kräverdenna metod stabila vindar). Därefter ritas brandfrontens läge,efter t.ex.en timme,in och befälet försöker förutsäga var brand-fronten kommer att befinna sig om ytterligare en timme ellertvå. Detta förutsätter att alla faktorer är konstanta; vindhastig-het, vindriktning, topografi etc. (Reglement du manœvre).

Detta är en grov uppskattningsmetod men mycket fältmäs-sig och användbar för samtlig brandpersonal vid en skogs-brand – både i staben och på plats i skogen.

Det finns ytterligare en fransk metod där brandbefälet kanfå fram siffror på spridningshastigheten. Metoden innebär attbefälet går in i en tabell och läser av spridningshastigheten imeter per timme.Denna metod används dock sällan operativt.(Bidet 1990).


Ung tallskog

Äldre tallskog

0 10 20 30 400

20

40

60

ISI(InitialSpreadIndex)

Spridnings-hastighetm/min

Vilka användnings-områden ser du förberäknings-modellerna?

I vilka situationerkan de användashos er?

Spridningsdiagrammetär hämtat från denkanadensiska Cana-dian Fire Behavior Pre-diction System ochutgår från vegetationsom finns i Kanada.Jämförbart medsvenska förhållandekan kurvan C-4 när-mast jämföras med detbränsle som represen-teras av en skogstypsom liknar tät ungtallskog. Bränslekurvanför C-3 påminner omen skogstyp med äldretallskog. ISI-värdenöver 20 är ovanligt iSverige och värden över30 extremt ovanligt.

Skogsbrandens delarBegreppen för skogsbrandens olika delar måste vara kända församtliga inblandade vid en skogsbrand. De behövs som refe-rens vid dirigering av personal, helikoptrar etc.


Vindriktning

Flygbrand: En brand utanför denhuvudsakliga branden som kan hauppkommit genom att glödande partiklarförts med vinden i brandensspridningsriktning.

Front: Den främre och mest svårsläcktadelen av skogsbranden.Spridningshastigheten ocheffektutvecklingen är här som störst.

Flygel: De yttre delarna på frontens kanter.Effektutvecklingen är här något mindre änvid brandfronten.

Flank: Området mellan flygel och rygg.

Eldband: Det brinnande området runtdet avbrända området.

Rygg: Bakre delen av skogsbranden ärlättast att släcka. Spridningshastigheten ärminst här.

Olika typer av skogsbränderDet är viktigt att känna till de olika typerna av skogsbränder,deras beteende och spridningshastigheter för att kunnabekämpa dem så effektivt som möjligt. Det finns fyra huvud-typer: låg löpbrand, torvbrand, hög löpbrand och toppbrand.Nedan angivna siffervärden för spridningshastigheter ärexempel. Det finns bränder som brinner snabbare eller lång-sammare än angivna värden.

Låg löpbrand är den vanligast förekommande typen av skogs-brand. Huvuddelen av alla skogsbränder startar som låg löp-brand, vilket innebär att det brinner i markvegetation, i dödvegetation och låga buskar.Exempel på intervall för spridnings-hastighet: 0–10 meter/minut. (Räddningsverket 1998; Krigs-skolen Gimlemoen 1993).

Torvbrand är en glödbrand som kan uppstå i syrefattig miljöunder marknivån sedan en låg eller hög löpbrand brunnitöver. Torvbranden sprids via rötter och död vegetation. Entorvbrand kan gå mycket djupt ner,beroende på hur tjockt lag-ret av död vegetation är. Det finns risk att torvbranden övergårtill löpbrand igen. En glödbrand kan fortgå under en mycketlång period. Det händer att räddningstjänsten får larm omskogsbrand mitt i vintern. Det kan då röra sig om en brandsom startat under älgjakten och överlevt genom att gå över tilltorvbrand.

Hög löpbrand är brand i markvegetationen, i lägre grenar ochträdtoppar. Skillnaden mellan en hög löpbrand och en topp-brand är att vid en hög löpbrand sker brandspridningen frånmarkvegetationen upp mot trädtoppen. Exempel på intervallför spridningshastighet: 10–20 meter/minut. (Räddningsver-ket 1998; Krigsskolen Gimlemoen 1993).

Toppbrand sprider sig från trädtopp till trädtopp. Förutsätt-ningarna är att det råder stark vind, att avståndet mellan träd-topparna inte är för långt, och att det finns kontinuerligt medbränsle från marken och upp mot trädtoppen. En toppbrand


Hög löpbrand är brandi markvegetationen, ilägre grenar och träd-toppar.

Låg löpbrand innebäratt det brinner i mark-vegetation, i dödvegetation och lågabuskar.

Torvbrand är en glöd-brand som kan uppstå isyrefattig miljö undermarknivån.

kan ibland sprida sig via trädtopparna utan att markvegetatio-nen under träden antänds. Exempel på intervall för sprid-ningshastighet: 20–50 meter/minut. Toppbrand är det snab-baste av de olika brandförloppen. Lyckligtvis är den inte såvanlig, men när den förekommer lämnar den stor förödelseefter sig. Branden kan gå igenom flera olika stadier innan denövergår till toppbrand.

För att en toppbrand ska uppstå krävs enligt Rothermel(1993):

• Lågt fuktinnehåll i bränslet – ökar risken för antändningoch effektutvecklingen.

• Låg luftfuktighet och höga lufttemperaturer – ökarrisken för antändning och effektutvecklingen.

• Stora ansamlingar av dött bränsle – innebär ökadbrandbelastning och ökad effektutveckling.

• Kontinuitet i bränslet, både horisontellt och vertikalt –innebär en naturlig brandspridning.

• Brant sluttning – innebär ökad effektutveckling.• Starka vindar – innebär ökad risk för antändning, ökad

spridningshastighet och ökad effektutveckling.• Instabila luftmassor – innebär ökad spridnings-

hastighet.

Om möjligheterna för fortsatt spridning saknas,kommer träd-toppen att brinna ut. Dock kan glödande partiklar spridasvidare och orsaka flygbränder. Detta förlopp kan eskalera ocheventuellt resultera i fortsatt toppbrand,om effektutvecklingenoch övriga förhållanden är de rätta.

Man skiljer mellan två typer av toppbränder: vindburentoppbrand och brandplymsdominerad toppbrand.Vindburentoppbrand kan uppkomma då vindstyrkan ökar och flam-strålningen samt heta brandgaser från brinnande träd antän-der angränsande trädtoppar. En vinddriven brand dominerasav starka vindar och spridningshastigheten kan flerfaldigas.Vid en toppbrand uppstår även en omfattande spridning avglödande partiklar (flygbränder) och brandvirvlar. Brandply-men växer snabbt. Då toppbranden sprider sig uppför en slutt-ning, stannar den oftast av vid krönet, där det finns mindremängd bränsle. Starka vindar gör att toppbranden kan ta sig


Toppbrand sprider sigfrån trädtopp till träd-topp.

Vilka typer avskogsbränder hardu varit med om? Hur gick ni tillvägavid släckningen?

förbi annars svårforcerade brandbarriärer.Vanligtvis har den-na typ av toppbrand en enda huvudsaklig spridningsriktning.Dock bör man se upp om en front passerar brandområdet,eftersom vinden kan ändra riktning tvärt. Det kan leda till attbrandfrontens läge ändras. (Rothermel 1991; Schroeder &Buck 1977).

För att en brandplymsdominerad toppbrand ska uppståkrävs en stor mängd bränsle och mycket låg bränslefukthalt.Denna typ av brand är förknippad med svaga vindar än vadsom gäller vid vindburen toppbrand – vanligtvis mindre än 8m/s (på 7 meters höjd) och en tydlig brandplym ovanför bran-den (jämför med den vinddrivna toppbranden, där brandply-men lägger sig ner i vindriktningen). Den brandplymsdomi-nerade toppbranden kallas därför ibland för blow-up. Densprids på två sätt. Det första är genom konvektion, dvs. brand-gaser viker tillbaka ner mot brandens sidor på grund av destarka uppåtriktade rörelserna. Denna strömning ökar turbu-lensen i vindarna på marknivån och brandens effektutveck-ling. Dessutom förvärmer den bränslet i brandens närhetytterligare. Processen föder sig själv och ökar i storlek alltefter-som brandplymen växer. Normalt sett har branden högrevindhastigheter vid marknivån än högre upp. (Rothermel1991).

Det andra spridningssättet sker genom starka nedåtriktadevindar, som orsakar spridning ut från branden. När detta


För att en toppbrandska uppstå krävs blandannat stora an-samlingar dött bränslemed vertikal ochhorisontell kontinuitetsamt starka vindar.

Några av förutsättningarnaför toppbrand

Låg luftfuktighetStarka vindarDött bränsleVertikalt och horisontellt bränsle


Vindburen toppbrandkan uppkomma dåvindstyrkan ökar ochbrandgaser frånbrinnande trädantänder angränsandeträdtoppar.

För att en brandplyms-dominerad toppbrandska uppstå krävs en stormängd bränsle ochmycket låg bränsle-fukthalt.

Vindprofil

Vindprofil

Tilltagandestrålning

inträffar övergår toppbranden till att bli vinddriven. De nedåt-riktade vindarna orsakas av luft- och rökmassor, som hastigtkyls av och rusar ner mot branden med hög hastighet. Feno-menet gör det farligt för helikopter, flygplan och markstyrkoratt närma sig branden. Vid en brandplymsdominerad topp-brand bör därför brandpersonalen vara observant på teckenpå nedåtriktade vindar. Det säkraste tecknet är nederbörd avnågot slag, som faller över området (rökmassorna som snabbtstigit, kyls av och den fukt de innehållit faller ner som neder-börd). En annan ledtråd är att iaktta brandplymen och desstillväxt. En tredje och mycket kort varning är att det blir vind-stilla alldeles innan de nedåtriktade vindarna störtar mot mar-ken.

Speciella landformationer, t.ex. raviner, kan ytterligare för-värra situationen.

Den vinddrivna toppbranden har ett snabbare brandför-lopp, medan den brandplymsdominerade toppbranden harhögre effektutveckling. (Rothermel 1991a och b).


exempel 2

Sverige, Isterklevsmossen 1994

Den 21 juli, klockan 11.51,kom det in ett larm om brandpå Isterklevsmossen utmedriksväg 42.Vid tillfället råddesydvästlig vind på 5–6 m/soch det var 26 grader varmt.Extrem torka rådde iområdet. Sedan den 9 julirådde eldningsförbud.

klevsmossen norrut där en grusväglämnar riksväg 42 österut. Denna styrkahade till uppgift att försöka stoppabrandfronten.

Branden var nu inne i ett stadium därbrandförloppet var mycket snabbt ochbranden spred sig mot nordost. Påplatsen bedömde man att det rådandevädret gjorde att branden inte gick attstoppa.Ytterligare förstärkningarbegärdes efter hand.Två brytpunkterupprättades nu, en i norr och en i söder.Klockan 13.45 gjorde räddningsledarenen lägesorientering från luften och fickdå en någorlunda klar bild över brand-området. Läget bedömdes då varamycket kritiskt.


5-6 m/s26 grader varmtExtrem torka

42

Vindriktning

0 1 km

SVALEHULT

Antändningsplats

Insatsstyrkor från Trollhättan och Solle-brunn larmades. Med sig hade de släck-bilar, tankbilar och skogsbrandbilar. Närinsatsstyrkorna hade anlänt till brand-platsen begärdes ytterligare för-stärkning från Vänersborg. För atträddningsledaren skulle kunna få enlägesrapport från luften dirigeradesskogsbrandflyg till brandplatsen.Räddningsledaren beslutade därefter attman skulle försöka stoppa branden utepå mossen. En styrka sattes in från riks-väg 42 i höjd med Isterklevsmossen föratt hindra branden från att spridas utmot riksväg 42, och för att begränsabrandspridning söderut och norrut.Ytterligare en styrka sattes in mot Ister-

Branden spred sig snabbt överSkäremossen i riktning mot Vinter-maden och Svalehult, där ett flertalfastigheter är belägna. Räddnings-ledaren rekvirerade vattenbombandehelikoptrar. Klockan 13.40 gavs order omutrymning av boende i områdenaVintermaden, Lilla Svalehult ochSvalehult. Den första vattenbombandehelikoptern fick först i uppgift att för-söka stoppa brandens framfart i skogenutmed Svalehultsvägen, mellan Vinter-maden och Svalehult. Men helikopternräckte inte till för att lösa den uppgiften,så helikopterbesättningen fick i ställetvattenbegjuta terrängen kring fastig-heterna i Vintermaden och Svalehult.Den snabba brandspridningen gjordeatt det inte fanns tid för att skapa enacceptabel brandgata utmed Svalehults-vägen. Dessutom var tillgången påvatten och vattenbombande helikoptrarbegränsad under de första timmarna.Begränsningslinjen utmed Svalehultsvä-gen kunde inte hållas, så branden spredsig över vägen utmed en sträcka av cirka600 meter mellan Vintermaden ochSvalehult. Från brandstarten fram tilldess att branden spred sig över Svale-hultsvägen, var spridningshastighetencirka 12 meter/minut.

Ytterligare vattenbombandehelikoptrar anlände till brandplatsenunder kvällen.Tack vare en massiv insatslyckades man till slut stoppa brand-fronten vid Svalehultsområdet. Mankunde därigenom rädda samtligabyggnader som hotades av branden.

Eftersom vinden vred sig till västlig,nordlig och slutligen svag nordostligvind ändrades brandfronten undersenare delen av eftermiddagen och

kvällen. Under dag två inringadesbranden med styrkor runt hela området.Ett vattenledningssystem börjadesuccessivt att växa fram runt omkringoch i området. Senare på kvällen varvattentillgången relativt god tack vareett stort antal brandfordon och externavattenbilar.

Under natten till fredagen fortsattesläckningsarbetet med oförminskadstyrka. Det brann fortfarande intensivtpå flera platser, men man lyckades hållade upprättade begränsningslinjerna.Förstärkning och avlösning begärdesfrån ytterligare räddningstjänster undernatten.

Under fredagen lyckades man hållade uppgjorda begränsningslinjerna trotsatt vinden tidvis friskade i. Under nattentill lördagen fortsatte släckningsarbetetutan några större problem. Branden varnu helt under kontroll, och under dagensändes försvarets helikoptrar tillbaka tillsina stationer. Eftersläckning ochbevakning pågick fram till fredagen den19 augusti, då räddningstjänstens insatsavslutades och ansvaret för bevakning-en lades över på markägarna.

Branden berörde ett cirka 400 hektarstort område, därav cirka 150 hektarproduktiv skogsmark. Under insatsenanvändes ett stort antal resurser, 27räddningstjänster, inhyrda entreprenö-rer med tankfordon och annan maskinellutrustning, statliga resurser och frivilliga.Den frivilliga personalen rekryteradesbland annat genom Hemvärnet ochFrivilliga radio organisationen, FRO.Matförsörjningen sköttes till en börjanav räddningstjänsten men överlätssenare på en entreprenör. (Källa:Räddningstjänsten Trollhättan 1995).

isterklevsmossen • 55

kapitel 2

Släckning avskogsbrandKapitlet inleds med de frågor som brandpersonalen ställs införvid ankomsten till en skogsbrand. En första åtgärd är att orien-tera sig om skogsbranden och omgivningarna, till exempel ut-ifrån följande frågeställningar:

Bränslet

• Hur pass torrt är bränslet?• Hur mycket bränsle finns det, särskilt framför branden?• Vad är det för typ av bränsle?• Hur kontinuerligt är bränslet vertikalt och horisontellt?• Hur pass kompakt eller finfördelat är bränslet?

Vädret

• Vindhastighet och vindriktning?• Torr luft och höga temperaturer?• Tidpunkt på dagen? Instabila luftmassor?• Torka?

Topografin

• Brant sluttning?• Sluttningens riktning?• Speciella landformationer?

Branden

• Effektutveckling? Omfattning?• Flygbränder?• Typ av brand? Låg löpbrand, toppbrand?• Brandhistoria? Har det brunnit i området tidigare?

Hur brann det då? (Skogsbranden kommer med storsannolikhet att bete sig på samma sätt denna gång.)


Bekämpning

• Är liv hotade? • Är stora värden hotade? • Finns bebyggelse i området?• Finns det redan befintliga barriärer som jag kan utnyttja?• Var ska jag börja angreppet?• Vilka kritiska avsnitt finns som kommer att kräva ökad

bredd på brandgatan eller ökade resurser med helikopter,släckbilar, slangdragning, vattenförsörjning?

• Val av angrepp; direkt eller indirekt?• Var placeras brandgator/begränsningslinjer?• Särskilda risker som kraftledningsgator etc? • Hur ska slangdragningen göras?• Var finns vattendrag?

Mycket av detta ser brandpersonal bäst från luften. Därför äråterkommande orienteringar med helikopter att rekommen-dera. Det är bra att ha brandpersonal som hela tiden kretsaröver branden i helikopter eller flygplan. Då kan markstyrkor-na snabbt få reda på eventuella hot mot säkerheten, kritiskaavsnitt, omdisponeringar av resurser etc. Förutom helikopter-insatsen kan räddningstjänsten använda sig av bildöverföringfrån luften från polishelikopter eller mindre flygplan.

Nästa steg för brandbefälet blir att disponera de egnaresurserna:• Vad har jag just nu? • Vad behöver jag ytterligare? • Helikoptrar?

Därefter ska brandbefälet besluta på vilket sätt skogsbrandenska bekämpas:• Ska direkt eller indirekt angrepp göras?• Ska den våta eller den torra metoden användas?

Vid större skogsbränder kan det uppstå ledningsproblem pågrund av de stora ytorna, dålig överblick etc. Detta bör beaktasvid utbildning och uppbyggnad av ledningsorganisation ochstab. För att ge bästa effekt vid släckningsarbetet ska helikopt-rarnas släckningsarbete helst ledas från marken.

2. släckning av sko gsbrand • 57

Direkt angreppDirekt angrepp innebär att brandpersonalen går direkt på eld-bandet och används vid mindre bränder som gräsbränder ochflygbränder, där rök och hetta inte är särskilt besvärande. För-delen med denna metod är att storleken på avbränt områdeminimeras. Nackdelarna är att personalen utsätts för rök ochhetta och att risken ökar för att branden kan tillta under arbe-tets gång och bli övermäktig. Hela insatsen kan falla sammannär styrkorna måste dras ur mitt under arbetet.

Själva angreppet kan gå till på tre olika sätt:

1. Brandpersonalen börjar angreppet vid brandens rygg,fortsätter längs den mest kritiska flanken och brand-fronten, går vidare till andra flanken och avslutar vidryggen. Detta kan fungera vid mindre gräsbränder, dåman bara har en släckbil att tillgå.

2. Brandpersonalen börjar angreppet vid brandens rygg,fortsätter på ömse sidor av branden längs flankerna ochflyglarna för att sedan avsluta vid brandfronten.Eventuelltkan brandpersonalen – om situationen bedöms som säker– börja angreppet vid brandfronten direkt.

3. Det tredje sättet är ett s.k. mobilt angrepp. Det mobilaangreppet kan användas vid mindre gräsbränder.Metoden går ut på att dra ut en kortare längd smalslang


1

2

3

4

5

1

2

4

2

33

Direkt angrepp med ensläckbil.

Direkt angrepp då manhar flera släckbilartillhands.

Mobilt angrepp.

samt ett strålrör från släckbilen. En brandman bemannarstrålröret och släckbilen börjar rulla längs eldbandet.Brandmannen släcker då av eldbandet under gång.Observera att mobilt angrepp inte är möjligt med allatyper av släckbilar. Släckbilen bör vara terränggående.

Det går att förfina metoden ytterligare genom att köra medflera släckbilar som börjar på var sin sida och möts halvvägs.Vidare behöver brandpersonalen inte köra längs eldbandetutan kan köra genom det avbrända området och angripabrandfronten bakifrån. På så sätt sparar man tid. Det mobilaangreppet kan även göras för att dämpa en skogsbrand somnärmar sig en väg/brandgata, vilket ökar brandgatans effekti-vitet. (Perry 1990).

Indirekt angreppIndirekt angrepp innebär att begränsningslinjerna genomförsen bit från branden. Metoden används vid större bränder, medhög effektutveckling och spridningshastighet samt då man harbegränsade resurser. Fördelarna är att personalen inte utsättsför rök och hetta, och man kan utnyttja naturliga brandbarriä-rer (sjöar, vägar etc.) vid konstruktionen av begränsningslin-jerna. Samtidigt ökar säkerheten för hela insatsen. Nackdelenär att större områden kommer att brännas av.

Det indirekta angreppet kan kompletteras med skyddsav-bränningar allt eftersom brandmännen iordningställer be-gränsningslinjerna. Vid många större skogsbränder använderräddningstjänsten både direkt och indirekt angrepp. I ryggenoch längs flankerna används direkt angrepp och längs flyglar-na och brandfronten indirekt angrepp.Vidare kan räddnings-tjänsten vara tvungen att använda indirekt angrepp på en aktivbrand under dagen,men skifta till direkt angrepp under nattennär branden är mindre aktiv.

BrytpunkterVid större skogsbränder är det viktigt att brandbefälet utser enbrytpunkt så tidigt som möjligt. Kraven på brytpunkten ärdesamma som vid andra typer av insatser. Ofta kan det bliaktuellt att vid skogsbränder som omfattar stora arealer ha fle-


Brandmanmed strålrör

Terräng-gående släckbilföljer med

Indirekt angrepp inne-bär att begränsnings-linjerna genomförs enbit från branden.

Direkt angrepp medterränggående bil.

ra brytpunkter till samma brand för att effektivisera släck-ningsarbetet och minska körtider och körsträckor för inblan-dade fordon.

SektorindelningDå brandpersonalen har att göra med en snabbt spridandeskogsbrand och förrädiska vindar bör brandbefälet utförasektorindelningen så att brandfronten delas av två sektorer (sebild 8.5). Om branden skulle öka rejält i styrka måste brand-personalen dra sig tillbaka, vilket är både lättare och säkrareom brandfronten delas av två sektorer.

Man kan betrakta alla flygande resurser (helikoptrar,skogsbrandflyg etc.) som en egen sektor, där ACO:n är sektor-chef. ACO står för Aircraft Co-ordinator och är oftast den för-sta helikoptern på plats.ACO:n ansvarar för, och avlastar rädd-ningsledaren med avseende på flygsäkerhet, samordning ochdirigering av helikoptrar och skogsbrandflyg etc. (Räddnings-verket 1999). (Se vidare kapitel 3, Bekämpning från luften.)

Avspärrning av skogsområdeUnder vissa omständigheter kan det för att underlätta släck-ningsarbetet vid skogsbrand bli nödvändigt att utrymma ochspärra av ett skogsområde.En sådan åtgärd innebär ett ingreppi annans rätt, vilket räddningsledaren får fatta beslut om.


Sektor 1

Sektor 2

Sektor 3Sektorindelning vidsnabbt spridandeskogsbrand ochförrädiska vindar.

Vilka eller vilken typav angrepp har duvarit med om attgenomföra? Vad blev resultatet?

SläckmetoderTvå släckmetoder, den våta metoden och den torra metoden,används vid skogsbrandsbekämpning beroende på om rädd-ningstjänsten har tillgång till vatten eller inte vid släckningsar-betet. De båda metoderna utesluter inte varandra. Det bästaresultatet uppnås om man kombinerar dem. Nedan behandlasbåda släckmetoderna samt eftersläckning och bevakning.

Den våta metodenDen våta metoden används vid tillgång på vatten, eventuelltmed tillsatser som skumvätska (se vidare s.62).Övriga kompo-nenter kan vara släckbil, tankbil, bassäng, motorspruta, slang-system och enhetsstrålrör. Dimstrålrör ska inte användas vidskogsbränder, eftersom de inte har konstruerats för skogs-brandbekämpning. Slangutläggningen blir progressiv, meduttag, i form av grenrör, för smalslang och strålrör var 50:emeter. Slangutläggningen börjar i en s.k. ankarpunkt, t. ex. viden väg eller i det avbrända området vid brandens rygg och kanantingen gå längs ena flanken eller längs båda flankerna.Med enankarpunkt menas en oftast lågt belägen punkt i terrängen bak-om ryggen på branden.

Placeringen av begränsningslinjer är desamma vid denvåta metoden som vid den torra metoden. Principiellt gällerdet att utnyttja befintliga brandbarriärer: sjöar, vattendrag, sti-gar, vägar, kraftledningsgator, klippor etc. Detta kommer attunderlätta och snabba på arbetet. Begränsningslinjerna bördras genom mera finfördelat bränsle, som gräs och buskar.Genom att undvika bränsle av kompakt natur minskar risker-na att branden hoppar över begränsningslinjen. Det är inte attrekommendera att placera begränsningslinjen genom ett hyg-ge, eftersom mängden bränsle, framför allt dött bränsle, ärextra stor där.

Begränsningslinjerna bör vara så raka som möjligt, för attman lättare ska kunna överblicka dem och kontrollera att dehåller. Generellt gäller att alltid börja i en ankarpunkt och gårunt branden på ömse sidor i en kniptångsmanöver.

Vid brand i en sluttning placeras begränsningslinjen påmotsatt sida av krönet. Man har då vindriktningen på sin sida.


Progressiv slang-utläggning.

Skumvätska och retardentVid skogsbränder är vatten det vanligaste släckmedlet, menäven skumvätskeinblandning förekommer. Retardenter före-kommer inte i någon nämnvärd omfattning i Sverige, men ärmycket vanliga i Nordamerika och Sydeuropa. Retardenter ärbetydligt bättre än skum vid det indirekta angreppet. Skum ärbetydligt bättre vid det direkta angreppet. 4

SkumvätskorSkumvätskeinblandning används vid skogsbrandsbekämp-ning för att dess vätande egenskaper är bättre än vatten. Dess-utom har skummet en nedkylande effekt på branden. Liksomvatten bildar det en barriär mellan bränslet och flammorna.Det är lättare att se var man har lagt skum än vatten.

Vanligtvis beräknar man mellan 3 och 6 % inblandning avskumvätska till vatten. Inblandningen av skumvätska vidskogsbränder är avsevärt lägre än vid t.ex. poolbränder, då detmestadels rör sig om 0,1–1,0 % inblandning. Vid så små in-blandningar är det snarare fråga om ”vått vatten” än skum.0,3–0,5 % inblandning används vid det indirekta angreppet,för att väta ner bränslet som ligger framför brandens sprid-ningsriktning. 0,3 % inblandning används vid eftersläckningsamt vid bränder i torv. Skumvätskeinblandningen används dåför att mera effektivt tränga ner i bränsle och torv samt kyla


Skumläggning för attskydda bebyggelse.

4. Se Särdqvist (2002) för en utförlig beskrivning av olika släckmedel.

ner omgivningen. 0,5 % inblandning används vid det direktaangreppet, men också vid skydd av bebyggelse. Vid de högreinblandningarna ökar bubbelbildningen och blandningenbörjar likna skum. (NWCG 1993).

Bredden på det våta bältet bör vara ungefär 2,5 gångerflamlängderna på den annalkande branden. Bältet bör kom-pletteras med skyddsavbränningar, för att möjligheterna attstoppa branden ska öka. Tillförandet av skummet bör varaklart 5–60 minuter innan brandfronten har nått fram för attskumvätskeinblandningens vätande egenskaper ska kunnautnyttjas helt, men också för att hindra att alltför mycket avskummet dräneras. (IFSTA 1998).

Vid fällning från helikopter används en inblandning påmellan 0,1 och 1,0 % skumvätska. Den högre halten användsframför allt då helikopterbesättningen vill få till ett skumtäckeöver trädtopparna och därigenom få ett strålningsskydd somkan förhindra toppbrand. (NWCG 1993).

RetardenterRetardenter är mera långtidsverkande än skum – upp till fleratimmar. De används huvudsakligen vid indirekta angrepp ochkan tillföras med hjälp av markfordon, helikoptrar eller flyg-plan. Piloten fäller retardent från luften och de sammanhäng-ande fällningarna bildar då en brandgata.

Retardenter släcker framför allt genom sin kylande effekt.För att branden ska komma åt bränslet, när det täcks av ettlager retardent, måste en rad kemiska reaktioner äga rum somkräver mycket energi.

Beståndsdelarna i retardenter är i huvudsak kemikaliersom ammoniumsulfat och ammoniumfosfat. Dessutom blan-dar man ibland i ett rött färgämne i lösningen för att pilotenska se var han lagt fällningen. Han kan då få ett sammanhäng-ande bälte och lägger heller inte retardent på samma ställe tvågånger. Retardentinblandningen ligger på mellan 10 och 20 %,alltså betydligt högre andel än för skum. Prismässigt är retar-denter mycket dyrare än skumvätskorna. (NFPA; The Oak-land/Berkeley Hills Fire). Observera att även retardenter kanha en negativ miljöpåverkan. (Se vidare kapitel 9, Skogsbrandoch miljö).

skumvätska o ch retardent • 63

Bredden på det våtabältet bör vara cirka 2,5ggr den annalkandebrandens flamlängd.Skumtillförseln bör varaklar 5–60 minuter innanbrandfronten nått fram.

Använder ni någotannat släckmedelän vatten vid skogs-brandsläckning? I vilka situationer?Med vilket resultat?

Skumvätskeinblandningkan leda till negativmiljöpåverkan på bådevattendrag ochväxtlighet.

Dessutom utnyttjar brandpersonalen den hastighetsminsk-ning som uppstår då skogsbranden går över krönet. Åtgärdenkan kompletteras med skyddsavbränning. När brandpersona-len placerar begränsningslinjen vid sluttningens bas ska denplaceras på motsatt sida av branden. Detta görs för att undvikaatt brand orsakad av nedrullande glöd uppstår nedanför per-sonalen. (Reglement du manœvre).

Vattenåtgång

Vattenåtgången beror på hur vattnet sätts in vid bekämpning-en. När vattnet används för att skapa en begränsningslinje gårdet åt ca 1 liter/m2.Vid direktangrepp mot eldbandet går det åt3-5 liter/m2, vilket motsvarar en nederbörd på 3–5 mm. Närvatten är en bristvara är därför inte direkt angrepp att rekom-mendera. Då är det bättre att istället väta ner vegetation i bran-dens spridningsriktning. Observera dock att det påförda vatt-net avdunstar med tiden. Vattenåtgången hänger också sam-man med vilken typ av bränsle som finns i området. (Linke-wich 1972).

När den våta metoden används bör strålförare tänka på attinte vattenstrålen sprider glöd från ett avbränt område till ettännu inte brandpåverkat område. Bäst är om strålföraren stårpå en yta som inte är brandpåverkad och sprutar mot denbrandpåverkade ytan. Brandpersonalen kan förses med verk-tyg som yxor, skyfflar etc. för att hjälpa strålföraren i släck-ningsarbetet.

Vid den våta metoden rekommenderas ett lägre tryck på


Vid skogbrand-släckning är det oftaont om vatten. Därförär det nödvändigt attvara effektiv medvattnet och om möjligtanvända små strålrörsom förbrukar litevatten. Stålrör somanvänds bör ha möjlig-het att ge såväl spriddsom sluten stråle.

Placering avbegränsningslinjer vidbränder på sluttningar.

Vind

Placering avbegränsningslinjer

fyra till fem bar.Då kan man använda slangar av mindre dimen-sion och på så sätt minimera mängden vatten som ska fylla uppslangsystemet. Om man inte får fram tillräcklig mängd vattenbör man ändra slangdimensionerna till en grövre dimension.Dock innebär det att mer vatten går åt till att fylla upp slangsys-temet. Det är olyckligt eftersom det ofta råder vattenbrist vidskogsbränder.Dessutom bör man använda spridd stråle så att såmycket vatten som möjligt deltar i släckprocessen och därmedanvänds effektivare. Samlad stråle används vid bränder somnått högt upp i vegetationen, till trädgrenar etc.

Ytterligare en variant av den våta metoden är att användaett mobilt sprinklersystem, som kan läggas ut i skogsterrängenför att skapa en begränsningslinje.Vid släckningsarbetet är detviktigt att brandbefälet koordinerar enheterna så att inte allafår slut på vattnet samtidigt.

Den torra metodenDen torra metoden innebär att brandpersonalen avskiljerbränslet från elden med hjälp av en brandgata. Vid konstruk-tionen av brandgatan kan man antingen plocka bort alltbränsle eller också nöja sig med att ta bort allt bränsle av störredimensioner eller av kompakt natur och låta mera finfördeladmarkvegetation vara kvar. Exempel på verktyg som kananvändas är skyffel, yxa, stålkvastar, ruskor, motorsåg, skörda-re, skotare etc.

Placeringen av brandgatan följer samma principer somplacering av begränsningslinje vid den våta metoden. Det ärextra viktigt att utnyttja befintliga brandbarriärer, för att slip-pa göra breda, arbetskrävande brandgator. Liksom vid denvåta metoden börjar man alltid konstruktionen i en ankar-punkt och går runt branden på ömse sidor i en kniptångsma-növer och avslutar framme vid brandfronten.

Det finns i huvudsak två olika typer av brandgata;vanlig plattbrandgata och V-formad brandgata. Den V-formade brand-gatan används när det brinner i en sluttning och räddningstjäns-ten vill förhindra att det börjar brinna nedanför brandstyrkan.Brandgatan fångar då upp nedrullande glöd etc.

Brandgatans bredd anpassas efter vindhastighet, sluttning-ens lutningsgrad, bränslet och brandens effektutveckling. En


V-formad brandgata

Börja alltid i enankarpunkt och gårunt branden påömse sidor i enkniptångsmanöver.

Platt brandgata

tumregel är att brandgatan ska vara minst 1–1,5 gånger denomgivande växtlighetens högsta höjd. Vid brand i finfördelatbränsle, t.ex. barr, lav eller mossa bör brandgatans bredd varacirka en spadbredd. Denna tumregel gäller brandgata som skastå emot brandfronten. Längs flyglar och flanker kan brand-personalen minska bredden på brandgatan. (Teie 1994).

För att bättra på brandgatans effektivitet appliceras vattenoch/eller skum på ömse sidor av brandgatan.Man kan applice-ra skum på båda sidor av brandgatan och tända mindre brand-härdar på samma sida som branden, dvs. genomföra skydds-avbränning. Det är fördelaktigt att använda dessa metoder,eftersom det annars skulle krävas mycket stora, arbetskrävan-de bredder på brandgatorna.

Den mineraljord som grävs fram kan användas för att för-dröja brandens spridning. Mineraljorden kastas mot brandensbas med en skyffel. Mineraljorden kan också användas för atttäcka bränsle av mer kompakt natur nära brandgatan, t.ex.stubbar och stockar. Observera att övertäckta stubbar, stockaretc. åter måste friläggas när branden väl har hejdats, för attsäkerställa att ingenting ligger och pyr under jordtäcket. Und-vik att lämna kvar obrända delar innanför begränsningslinjer-na. Bränn av dessa delar när du bedömer att det är säkert attgöra det. Se till att brandgatan också omfattar eventuella flyg-bränder som uppstått framför branden. Undvik att ringa inflygbränderna genom separata brandgator, eftersom det krä-ver mer tid. Arbetet blir dessutom svårare att övervaka efter-som personal kommer att befinna sig mellan två bränder, vil-ket är en säkerhetsrisk.


Övertäckning avstubbar och stockarmed mineraljord.

UtrustningBeroende på vilken vegetation som brinner kan olika typer avutrustning behöva användas.Här följer några exempel på van-lig utrustning.

Motorsåg för att fälla träd, kapa grenar vid konstruktion avbrandgata och för att fälla döda träd vid eftersläckning.

Ruska för att skrapa bort brännbart material vid konstruktionav brandgata.

utrustning • 67

Munstycke

Tändare

Driptorch för an-tändning av terräng-avsnitt i samband medskyddsavbränning ellermoteld.

Yxa för att fälla mindreträd, kapa grenar ochbuskar vid konstruktionav brandgata och förblottläggning avbrandhärdar videftersläckning.

Stålborste för att skrapa bort bränn-bart material vid konstruktion av brand-gata och för blottläggning avbrandhärdar i löst materialvid efter- släckning.

Hacka för att skrapabort brännbart material vidkonstruktion av brandgata ochför blottläggning av brand-härdar i löst material vid efter-släckning.

En vanlig stålkratta kan användas för att ta bort brännbart materialvid t.ex. konstruktion avbegränsningslinjer ochatt kratta fram mineral-jord med. Krattan kanockså användas för attslå ner eller dämpamindre bränder.

Såg för att fälla mindre träd, kapagrenar och buskar vid konstruktionav brandgata.

En liten hopfällbar såg kan ingå ipersonlig utrustning ochär smidig att använda förkapning av mindre träd.

Spade för att skrapa bort brännbartmaterial för kvävning av mindrebrandhärd och blottläggning avbrandhärdar i löst material videftersläckning.

Sträva efter att hejda skogsbranden från att nå partier medväxtlighet som har lägre fuktinnehåll och där det finns störremängder bränsle (hyggen). Därigenom kan räddningstjänstenundvika uppflammanden och ett förvärrat brandförlopp. Tabort lägre hängande grenar från nära angränsande träd för attförhindra att dessa antänder grenarna, så att branden spridersig upp i trädtoppen.

Allt bränsle som inte kan forslas bort när brandgatan iord-ningställs placeras på motsatta sidan av brandgatan sett frånbranden. Bränslet på motsatta sidan bör vätas, förslagsvis medvatten och skumvätskeinblandning. Utnyttja om möjligt heli-kopter för detta! Om bränslet placeras på samma sida sombranden, ökar branden i omfattning när bränsleanhopningenantänds. Risken för att branden hoppar över brandgatan ökar.Om skyddsavbränning ska ske, får bränslet placeras på sammasida som branden.

Då brandgatan är klar och branden närmar sig, ska det fin-nas brandpersonal utplacerad längs brandgatan för övervak-ning. Om branden hoppar över brandgatan ska personalenvara beredd att ingripa.

Det kan vara svårt att placera brandgatorna så långt frånbrandfronten att de blir färdiga i tid innan brandfronten nårfram. Brandpersonalen måste, vid planläggningen av angrep-pet, försöka göra en realistisk uppskattning av hastigheten iskogsbrandens fortsatta spridning (se vidare s. 45).

Flamlängden och valet av bekämpningsmetodFlamlängden kan användas för att bedöma vilka åtgärder somkrävs för att stoppa branden. När flamlängden är under enmeter bedöms vanligtvis att det går att genomföra ett direktangrepp mot brandfronten. En provisorisk brandgata kommeratt hålla.

Vid flamlängd på 1–2,5 meter blir branden alltför intensivför ett direkt angrepp mot brandfronten. Det är dessutomtveksamt om en provisorisk brandgata kommer att hålla.Ytterligare resurser kan erfordras, skördemaskiner, helikop-trar, vatten med skumvätskeinblandning etc.

När flamlängden når 2,5–3,5 meter börjar man få extremaskogsbrandförlopp med höga löpbränder, toppbränder och


När har du använttorr respektive våtmetod? Vad blevresultatet?

Bränsle som intekan forslas bortplaceras på motsattsida av brandgatan.


flygbränder. Släckförsök mot själva brandfronten är troligenförgäves, om man inte har haft gott om tid och hunnit förbere-da ordentligt tilltagna brandgator.

Med en flamlängd på mer än 3,5 meter kommer alla släck-försök mot brandfronten att vara förgäves, men man kan manfortfarande göra släckinsatser mot ryggen, flankerna ocheventuellt mot flyglarna.

Vid hyggesbränningar kan man stundtals få flamlängder påupp emot 3 meter (Räddningsverket 1998; Rothermel 1991b).

EftersläckningFöljande tillvägagångssätt kan rekommenderas:• Börja i ytterkanterna och gå inåt mot centrum.Vid större

skogsbränder bör brandmännen kontrollera områdetmycket noggrant från ytterkanten och 20–30 meter in ibrandområdet. Resten av brandområdet kan kontrollerasmer sporadiskt.

• Använd en fin och spridd stråle över brandområdet, föratt upptäcka heta punkter där vattnet förångas.

• Observera rök och svärmar med mygg, som dras till värme.• Se upp för brandskadade träd, som plötsligt kan falla. Låt

dem få stå kvar eftersom de spelar en stor roll för djurliveti skogen. Utgör de en fara blir det givetvis nödvändigt attfälla dem ändå.

• Finfördela större brandhärjade bränslestycken för att kyladem effektivare.

• Hugg upp och finfördela glödbränder.• Var observant och kolla noga av myrstackar, eftersom

dessa är svårsläckta.

Vindhastighet Flamlängd

Flamlängd.


• Känn efter med fingrarna var glödhärdar fortfarandefinns. Se upp för varma stenar. Syns vit aska på ytan, finnsdet ofta varm glöd och hög värme under. Gräv inte nerglödbränder utan att gräva upp dem igen och se till att deär släckta.

• Arbeta i par. En gräver och finfördelar medan den andrekyler och släcker med vatten.

• Observera rötter! Beakta spridningsrisken. Gräv upprötterna och känn efter värme om du är osäker.

Skumvätskeinblandning kan vara ett hjälpmedel vid eftersläck-ning av en torvbrand. Det ytspänningssänkande medlet gör attsläckmedlet lättare tränger ner i vegetationen, kyler omgiv-ningen, minskar rökproduktionen och förbättrar arbetsmiljönför släckpersonalen. Skumvätskeinblandningen ska läggas överbrandområdet så snart branden passerat för att nå bästa effekt.Observera dock att skumvätskeinblandning kan ha en negativmiljöpåverkan. (Se vidare kapitel 9, Skogsbrand och miljö.)

Observera skillnaden mellan eftersläckningen och bevak-ning. Vid eftersläckning råder fortfarande räddningstjänst,

Eftersläckning i par därden ena gräver och fin-fördelar medan denandre kyler och släckermed vatten.

Har du några flerknep vid efter-släckning ochlokalisering avbrandhärdar?

enligt 1 kap. 2 § lagen om skydd mot olyckor, medan rädd-ningstjänsten vid övergången till bevakning kan ha lämnatöver ansvaret till ägaren eller innehavaren, enligt 3 kap. 9 §lagen om skydd mot olyckor, eftersom de fyra kriterierna5

enligt 1 kap. 2 § lagen om skydd mot olyckor inte är uppfylldaför en räddningsinsats.

BevakningNär eftersläckningen anses vara klar övergår insatsen tillbevakning av skogsbranden. Det är i samband med bevak-ningen som ansvaret lämnas över från räddningstjänsten tillmarkägaren. Räddningsledaren fattar beslut om när så ska ske.Vid överlämnandet ska ägaren, enligt 3 kap. 9 § lagen omskydd mot olyckor, underrättas om att ansvaret överlämnas.Samtidigt bör ägaren få råd om nödvändiga åtgärder som börvidtas. Ett råd till ägaren är att vara extra vaksam på ställen därglöd kan ligga kvar och brand uppstå på nytt.

Bevakningen kan pågå under en längre tid – flera dagareller veckor. Antalet bevakningsrundor minskas allt eftersomdagarna går. En rekommendation är att en av de dagligabevakningsrundorna genomförs vid 15-tiden, eftersom riskenför eventuella uppflammanden är störst då.

Att bekämpa eld med eldVid extrema skogsbrandförlopp, som t.ex. toppbrand, kan detenda sättet att få stopp på branden ibland vara att användamoteld och skyddsavbränning. När branden via flygbränderlätt kan hoppa över begränsningslinjerna är den våta metodenotillräcklig, och den torra metoden skulle kräva breda brand-gator och en alltför stor arbetsinsats.Syftet med detta avsnitt äratt visa vilka förberedelser som måste vidtas innan bränningutförs, när olika bränningsmetoder kan sättas in, och vilka ris-ker som finns vid sådana bränningsoperationer. Det är viktigtatt känna till detta. För att få ökad insikt om skyddsavbrän-ningar bör brandmän och brandbefäl utnyttja möjligheternaatt delta vid naturvårdsbränningar.


Vilka eller vilken typav släckmetod hardu använt dig av?

Blankett på över-lämnandet av ansvaret.

5. Behov av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt,kostnaderna för insatsen samt omständigheterna i övrigt.

Skyddsavbränning och moteldSkyddsavbränningen är till för att bredda begränsningslinjer-na. Den görs vid ytterkanterna av begränsningslinjerna påbrandsidan. Genom att bränna av gräs och buskar reducerarman risken för toppbrand och hög löpbrand. Det är viktigt attskyddsavbränningen är avslutad och släckt innan skogsbran-dens brandfront nått fram, eftersom all brandpersonal börvara inriktad på den annalkande skogsbranden och inte påskyddsavbränningar när brandfronten närmar sig.

Moteld anläggs mellan skogsbranden och skyddsavbrän-ningen, och den syftar till att ändra eller minska skogsbran-dens spridning. Motelden ska växa till sig och sugas in motskogsbranden av dess tilluftsflöde på sidorna. Skogsbrandenkommer då att brinna samman med motelden och på så sättutplåna sig själv.

Moteld och skyddsavbränning ställer stora krav på förbe-redelser, organisation och koordination. Säkerheten måste hahögsta prioritet. Tänk på att de anlagda avsnitten kan spridasig åt fel håll, i värsta fall kan elden sprida sig i helt motsatt rikt-ning än vad som avsetts.Antänd därför endast små ytor.

Moteld och skyddsavbränning ska användas när brandenbrinner med hög effektutveckling och hastighet samt då väder,bränsle och topografi är gynnsamma. Beslut bör fattas så fortsom möjligt eftersom chanserna att lyckas minskar med tiden.Det är inte alltid nödvändigt att använda både moteld ochskyddsavbränning. Ofta behöver man bara använda skydds-avbränning.


Utnyttja möjlig-heterna att delta vidnaturvårds-bränningar!

Skyddsavbränning görsför att breddabegränsningslinjerna.

Tändningsmetoder

Fem tändningsmetoder beskrivs nedan, se också illustratio-nerna på nästa sida. Vid all typ av bränning ska inblandadbrandpersonal vara underrättad i förväg om var närmastereträttplats finns.

Den första metoden används när det blåser mot branden frånbegränsningslinjerna. Brandpersonalen utgår från en ankar-punkt, dvs. en utgångspunkt som samtidigt också är en brand-barriär, t.ex. en väg, en bergssida eller ett vattendrag och antän-der växtligheten närmast begränsningslinjen. Om någontingskulle gå snett ska de som bränner snarast bege sig till begräns-ningslinjen,som då betraktas som reträttplats.(NWCG 1991b).

När det blåser från branden mot begränsningslinjernaanvänds nästa metod. Den förste brandmannen utgår frånankarpunkten och antänder växtligheten närmast begräns-ningslinjen, därefter kommer nästa brandman och antänderområdet utanför det redan avbrända. Det är viktigt att koordi-nation och kommunikation fungerar på ett bra sätt mellan denbrandpersonal som bränner (NWCG 1991b).


Branden

Begränsningslinjen

Vindriktning

1

2

3

Begränsningslinjen

Vindriktning

1

2

3

Branden

Begränsningslinje

Nedan till vänster:Skyddsavbränning dådet blåser mot brandenfrån begränsnings-linjerna.Nedan till höger:Bränning då det blåserfrån branden motbegränsningslinjerna.

I båda fallen gårBrandman 1 först.


BrandenBegränsningslinjen

Vindriktning

Begränsningslinje

Vindriktning

Begränsningslinje

Vindriktning

Begränsningslinjer

Antändning

Ovan till vänster:Tändning i halvcirkel-rörelse.Ovan till höger:Punktvis tändning.

Till höger: Tändning föratt skydda bebyggelse.

Den tredje metoden innebär att tändningen utförs i en halv-cirkelrörelse. Brandmännen utgår då från begränsningslinjen.Metoden syftar till att klämma ihop brandfronten och är mestanvändbar i områdena kring brandens flanker. Avbränningenbör utföras med vinden i ansiktet och nerför en eventuell slutt-ning. (NWCG 1991b).

Den fjärde metoden kallas punktvis tändning. Brandmän-nen tänder i ett punktmönster längs terräng som gränsar tillbegränsningslinjen och efter ett tag brinner punkterna sam-man (NWCG 1991b).

Tändning vid skydd av bebyggelse är den femte metoden.Brandbefälet ser till att det finns en väl tilltagen begränsnings-linje runt bebyggelsen. Brandmännen ska först försöka få bortså mycket brännbart material som möjligt nära begränsnings-linjen. Därefter påbörjar de tändningen på vindsidan och gårfram till läsidan på ömse sidor av bebyggelsen. (NWCG1991b).

Faror vid användning av moteld och skyddsavbränning

Följande faror bör uppmärksammas vid moteld och skydds-avbränning:• Ändring av vindriktning och vindstyrka.• Flygbränder.• Att brandpersonal blir innesluten i branden på grund av

dålig kommunikation och koordination.• Kraftigt ökande effektutveckling från branden.

Förberedelser inför moteld och skyddsavbränning

Utgå från brandbarriärer och begränsningslinjer, antingenfrån redan befintliga eller från brandgator. De bästa platsernaför begränsningslinjerna är på läsidan eller på toppen av ettbackkrön, vid vattendrag i plan terräng eller längs vägar.

Tag bort ansamlingar av bränsle, särskilt död vegetation,nära begränsningslinjerna. Tag också bort grenar på trädenintill.

Vät närliggande vegetation (eventuellt med skumvätskein-blandning).

För att minska risken för att branden sprids över begräns-ningslinjen måste släckresurser placeras både vid terrängav-


snitt som ska antändas och vid avsnitt som anses kritiska medtanke på brandspridning och brandens effektutveckling. Even-tuellt kan brandbefälet välja att väta ner vegetationen på mot-satta sidan begränsningslinjen.

Utse gärna ett brandbefäl, som ansvarar för bränningsope-rationen och säkerheten, och som inte själv deltar i bränningenutan koncentrerar sig på den övergripande övervakningen.Det är lämpligt att denna operation får utgöra en egen sektor.Uppgiften är att kontinuerligt övervaka både branden och denpersonal som deltar, för att undvika att någon blir inneslutenav brand.

För att slippa utsätta markpersonalen för onödiga riskerkan helikopter sättas in vid dessa operationer, både som back-up vid en snabb släckinsats på ett kritiskt terrängavsnitt, ochför att tända terrängavsnitten närmast skogsbranden. (Sevidare kapitel 3).


Applicering av skum/vatten på båda sidorbrandgatan.

Finns det någraterrängpartier i dinkommun därskyddsavbränningskulle kunna varaett alternativ?Varför?

kapitel 3

Bekämpning från luften

Detta kapitel beskriver hur vattenbombning med helikopteroch med flygplan går till. Kapitlet vänder sig till både helikop-terbesättningar och räddningstjänstpersonal, eftersom det ärviktigt att känna till varandras arbetsuppgifter i samband medskogsbrandsbekämpning. Brandbefäl kan ställas inför uppgif-ten att bestämma vattenbombningen och dess inriktning ellersjälva leda vattenbombningen. Brandmän bör känna till hurman ska bete sig i närheten av en helikopter. Brandmän kanockså få i uppgift att dirigera eller leda en helikopter vidvattenbombningen. Avsnittet ger en bedömningsmall förvattenbombning. Här behandlas även släcktaktik och släck-teknik, hur man leder in en helikopter vid vattenbombningsamt säkerhetsaspekter vid arbete med helikopter.

Taktik, användningsområden och kapacitet för skopandevattenbombplan utomlands beskrivs i det avslutande avsnittet.Det kan vara viktigt att känna till både för brandmän och förbrandbefäl eftersom sådana flygplan mycket väl kan kommaatt användas vid större skogsbränder också i Sverige.

Helikopteranvändning Helikoptern är det i särklass mest flexibla medlet mot skogs-brand. Den är särskilt lämplig att använda vid otillgänglig ter-räng. Räddningstjänsten kan använda en helikopter till följan-de uppgifter:• Vattenbombning med eller utan skumvätskeinblandning.• Transport av personal och utrustning.• Rekognoscering av skogsbrand.

3. bekämpning från luften • 77

Helikoptern är det isärklass mest flexiblamedlet mot skogsbrand.

• Antändning och skyddsavbränning av områden i syfte attskapa brandgator med hjälp av s.k. helitorch.6

Att rekvirera helikopterARCC/Cefyl i Göteborg är landets normala samordnings-funktion för helikopterresurser. Det är alltså från ARCC/Cefylsom räddningsledningen bör rekvirera helikoptrar, antingendirekt eller via SOS-central (Räddningsverket 1999). Vidaremåste man beakta att anspänningstiden för helikoptern kanvara lång. Därför kan det vara nödvändigt att utlarmning avhelikopter sker omgående. (Räddningsverket 1993).

Varje kommun respektive region bör i förväg stämma avvar helikopterresurserna finns i närområdet.

När det har upprättats lokala samarbetsavtal (eller motsva-rande) mellan kommunens räddningstjänst och helikopterfö-retag har det vanligtvis också etablerats larmvägar för attrekvirera resurser. När sådana kontakter finns kan SOS-cen-tralen larma det berörda företaget. När räddningsledare rekvi-rerar resurser utanför ett samarbetsavtal ska du i första handvända dig direkt till ARCC/Cefyl.Vid konkurrens om resurserkommer ARCC/Cefyl att kontakta berörda kommunala rädd-ningsledare, så att dessa kan komma överens om resursfördel-ningen mellan de flygande enheterna. (Räddningsverket 1999).

Att leda helikoptrar vid vattenbombningNär helikoptern har kommit fram till brandplatsen bör rädd-ningsledaren eller någon annan från räddningsledningen följamed upp i luften för en första rekognoscering. Redan i dettaskede bör ledningen överväga att dokumentera branden i bild.Även en värmekamera kan tas med för att få en så bra över-blick som möjligt.

Vattenbombning bör i så stor utsträckning som möjligtledas av räddningstjänstens personal på marken eller utföras inära samverkan med den, eftersom helikopterbesättningensällan ser vattenbombningens fulla verkan. Helikopterbesätt-ningen ser inte heller alltid genom trädverket vad som pågår


6. En helitorch är en behållare som hänger under helikoptern. Frånbehållaren pumpas bränsle ut och antänds. Den brinnande vätskanfälls över området som ska brännas av. Se vidare kapitel 3.

på marken. I de flesta fall blir det räddningstjänstens personalsom leder in helikoptrarna vid släckningsarbetet.

Det är viktigt att ha en kommunikationsradio i förbindelsemed helikoptern. I annat fall måste kommunikationen klarasmed hjälp av handsignaler. Har helikoptern en brandradio skaden inledande kontakten tas på räddning/samverkanskanalen(02), för att därefter gå över till överenskommen lokalkanal.Har inte helikoptern brandradio utan bara VHF-radio måsteden landa för att kunna lämna över en VHF-radio till brand-personalen eller om helikoptern saknar VHF-radio måste manklarar ut vilken kommunikationsutrustning som kan använ-das, för att på så sätt etablera sambandet.

När brandpersonalen väl har fått radiokontakt återstår attleda in helikoptern. Det finns olika metoder: En metod är attleda in helikoptern med hjälp av karaktäristiska landformatio-ner eller växtlighet; t.ex: ”Nordost om stora stenen, avstånd150 meter.”Ett annat sätt är klockmetoden. Rakt fram har heli-kopterbesättningen klockan 12, rakt bakåt klockan sex, tillvänster klockan nio osv.Man leder då in helikoptern genom attt.ex. säga:”Klockan nio, avstånd 200 meter.”En tredje metod äratt brandpersonal märker ut de platser där man vill att vatten-fällningarna ska ske t.ex. med snitslar i klara färger.

Följande gäller radiosituationen för helikoptrar i Sverige:• Polisens helikoptrar har brandradio.• De civila helikoptrarnas utrustning kan variera från

företag till företag, vissa har brandradio, andra inte.• Försvarsmaktens helikoptrars utrustning varierar.Vissa är

utrustade med brandradio, andra inte.Samtliga helikoptrar har också VHF-radio.


Klockmetoden.

Utmärkning medsnitsel.

12

63

9

ACO och säkerhet för helikoptrar

När fler än en helikopter används vid skogsbrandsläckningbör en flygkoordinator utses, en s.k.ACO (Aircraft Co-ordina-tor). ACO:n blir oftast den första helikoptern på plats och fårbetraktas som en sektorchef för alla flygande enheter. ACO:navlastar räddningsledaren vad gäller flygsäkerhet, samordningoch dirigering av helikoptrar, skogsbrandflyg etc.ACO:n utsesav räddningsledaren i samråd med ARCC/CEFYL. Sambandetmellan ACO:n och räddningsledaren måste lösas så tidigt sommöjligt.

Räddningsledaren kan begära att luftområdet kring skogs-branden avlyses för annan lufttrafik än den som ingår i släck-insatsen. Räddningsledaren riktar sin begäran till ARCC/Ce-fyl, som svarar för verkställighet. Räddningsledaren kan ocksåmed stöd av räddningstjänstlagen, avspärra eller utrymmaområdet där släckvatten hämtas. Som räddningsledare bör dui samråd med flygande enheter också besluta om det behöverstängas några elkraftledningar och göras spänningsfria närvattenbombning utförs i närheten av dem. (Räddningsverket1999).

SäkerhetsaspekterDet är viktigt att tänka på säkerhet i samband med helikopter-användning, sin egen såväl som andras. Följande riskzoner(området inom vilket rotorbladen kan ses som en risk) gällerföre start då man vistas i närheten av en helikopter:

Vertolhelikoptern: en cirkulär yta med en radie som om-fattar rotorradien +3 meter.

Övriga helikoptrar: en cirkulär yta med en radie på 5 meterfrån rotornavets centrum.

Vid start och landning gäller dubbla rotorradien. (Rädd-ningsverket 1987).

Tänk på följande när du närmar dig eller befinner dig inomriskområdet:

• Närma dig och avlägsna dig från helikoptern så attpiloten ser dig och du ser honom. Närma dig aldrig enhelikopter bakifrån. Piloten har dig inte i sikte ochrotorbladen baktill är svåra att upptäcka när de är irörelse.


• Undvik rotorbladen! Närma dig helikoptern på plan vägeller i uppförsbacke.

• Avlägsna dig från helikoptern på plan väg eller inerförsbacke.

• Se till att utrustningen du bär med dig inte sticker uppovanför huvudhöjd. Detta är särskilt viktigt i närhetenav tyngre helikoptrar (Vertol eller Superpuma), därrotorbladen på grund av tyngden kan sänka sig långtner vid låga varv.

• Spänn alltid fast allting som du misstänker kan blåsabort när du närmar dig helikoptern.


Den dubbla rotor-radien utgör riskzonvid start och landning.

När man närmar sighelikoptern är det bl.a.viktigt att ha ögonkontakt med piloten.

bfonnoeinpuv

Exempel på bedömningsmall förhelikopterbesättningVid ankomsten behöver helikopterbesättningen skaffa sig enförsta överblick över branden och dess omgivning, t.ex. medhjälp av nedanstående bedömningsmall. Det är en förenkladversion av de vägledningar för bedömning som finns i kapitel3, s. 56 ff.

Vad är hotat, vad ligger i skogsbrandens väg?

• Liv? • Egendom?

Spridningsriktning och spridningshastighet

• Vilken typ av terräng och bränsle ligger i skogsbrandensväg? Kan brandförloppet förvärras på grund av vad somfinns i brandens väg?

• Finns det några naturliga brandbarriärer? • Vad gör branden? (Är det fråga om markbrand, låg

löpbrand, hög löpbrand, toppbrand, som orsakarflygbränder)?

Topografi

• Vid sluttningar: Hur brant är sluttningen? Ju brantaresluttning, desto tveksammare är det om besättningen skagå direkt på och släcka, eftersom brandförloppet blirhäftigare och riskerna ökar för helikopterbesättningen.

• Södersluttning eller norrsluttning?• Var på sluttningen brinner det? • Speciella landformationer? Helikopterbesättningen bör

vara uppmärksam på att vindar ofta för med sigflygbränder som exempelvis kan antända motsatta sidanav en dalgång.

Väder

• Vindriktning?• Vindhastighet?• Lokala variationer, t.ex. vindvariationer i uppförsbackar?


Förstärkning

• Behövs ytterligare resurser/helikoptrar?

Tillgång till vatten

• Var finns det vattendrag där tunnan kan fyllas?• Hur lång blir omloppstiden? Vid lång omloppstid kan det

vara idé att antingen begära förstärkning eller välja attbekämpa branden från en annan plats, där omloppstidenär acceptabel.

Taktik vid vattenbombning Taktik vid vattenbombning med helikopter har stora likhetermed taktiken som räddningstjänsten på marken använder –dvs. direkt och indirekt angrepp där man börjar angreppet ilägsta punkten och går runt skogsbranden längs flankerna.Vidval av taktik kan röken från skogsbranden ge många ledtrådari inledningsskedet: rökens vinkel ger en indikation på vind-riktningen och trolig spridningsriktning för skogsbrandenoch eventuella flygbränder. Färgen på röken ger en indikationpå hur pass omfattande förbränningen är. Ljus rök innebärmycket vattenånga i röken, och vi kan då vänta oss ett lång-sammare brandförlopp. Mörkare rök innebär att skogsbran-den brinner med syrebrist och att förbränningen ökat. Oftafinns det enstaka mindre områden inne i själva skogsbranden,med ökad förbränning. Röken kan också visa på eventuell tur-bulens, då kan vi förvänta oss ett häftigare brandförlopp.

Direkt och indirekt angrepp Direkt angrepp innebär att besättningen gör släppen direkt påelden, i nära samarbete med brandpersonalen på marken.Vanligtvis släpper besättningen halva lasten på själva brandenoch andra hälften framför branden (NWCG 1995). Direktangrepp används vid flankangrepp, frontalangrepp, flygbrän-der och plötsliga uppflammanden:

Flankangrepp. Utgå från en ankarpunkt, gör överlappandefällningar och träng ihop brandfronten.


Ankarpunkt

Flankangrepp

Frontalangrepp. Kan endast användas vid mindre bränder.Försiktighet måste iakttas. Om branden börjar få upp hastig-heten kan effekten från vattenbombningen anses vara liten. Etttips: visar sig släckningen vara besvärlig, kan fronten delasgenom ett antal koncentrerade fällningar. På så sätt splittrasfronten och besättningen får mindre delar att släcka, som ärlättare att hantera. (NWCG 1995).

Flygbränder. Hålls nere tills markstyrkor anländer. De förstasläppen görs på själva flygbranden och på bränslet alldelesframför fronten. De andra släppen görs på brandens bakredelar och på bränslet runt själva branden.

Vid plötsliga uppflammanden gäller det att kyla och dämpalängs begränsningslinjerna.

Indirekt angrepp innebär att besättningen gör fällningarna pådet bränsle som ligger i skogsbrandens väg – dvs. väter ner ochbehandlar bränslet, eventuellt i anslutning till brandgator.Denna metod används om besättningen bedömer att brandeninte kan släckas med hjälp av ett direkt angrepp.

Angreppet börjar i lägsta punkten – ankarpunkten – ochfällningarna ska överlappa varandra i en flankrörelse med syfteatt tränga ihop fronten. Om fällningarna börjar i terrängenovanför branden riskerar man att branden kryper runt ochkringgår fällningarna. Allt tidigare arbete blir då blir förgäves.Brinner det vid basen av sluttningen bör helikoptern gå direktpå och om möjligt snabbt släcka och dämpa branden, för attundvika att den sprids ytterligare och samtidigt växer i styrkaoch storlek. Går det inte att släcka vid sluttningens bas måstehelikoptern backa till sluttningens topp och där väta ner vegeta-tionen (helst på motsatta sidan) medan man inväntar branden.

Om det skulle finnas naturliga eller iordningställda brand-barriärer att utnyttja, är det bättre att inrikta sig på att väta nervegetationen i anslutning till brandbarriärerna och inte gå påsjälva branden förrän den närmar sig brandbarriären. I detläget gäller det att splittra fronten alternativt klämma ihopden, för att på så sätt försöka minska brandens hastighet ocheffektutveckling.


Frontalangrepp

Vid släckningsarbetet ska besättningen undvika att ge sigpå eventuella uppflammanden på andra håll, eftersom det pri-mära är att skyddskonstruktionen blir klar. Det är enbart närbesättningen bedömer att situationen är så kritisk att manmåste gå på eventuella uppflammanden, som konstruktionentillfälligt kan avbrytas.

Vid mycket stora skogsbränder kan det visa sig omöjligt attgå på själva fronten. Inriktningen blir då att hålla flankerna iväntan på att effektutvecklingen och spridningshastighetenminskar. Därefter försöker besättningen tränga ihop brand-fronten. Eventuellt kan besättningen försöka styra brandfron-ten mot en brandbarriär, t.ex. en flod, för att på så sätt få stopppå brandens spridning. Inte heller om det uppstått en topp-brand, är det idé att gå direkt på den utan i stället måste heli-koptern backa och inrikta sig på att bekämpa flygbränder, för-bättra brandbarriärer etc.

Observera eventuellt starkt insug från skogsbranden. Dettaförekommer vid större skogsbränder. Insuget kan påverkavattenfällningens resultat.Anpassa fällningen därefter.

Liksom vid taktik för räddningstjänstpersonalen på mar-ken, så kombineras ofta de två olika angreppstyperna vid enskogsbrandsläckning. Om ett kalhygge ligger i brandens vägbör besättningen bomba både för att splittra brandfronten ochför att väta ner död vegetation på kalhygget. Brinner det i fin-fördelad vegetation (t.ex. gräs) och det finns tät skog framförbranden bör besättningen sätta in extra resurser för att försö-ka hindra branden att nå skogen. Brand i tät skog kräver mervatten, är svårsläckt och svårare att komma åt på grund av dettäta grenverket.

En av de viktigaste uppgifterna för helikopter vid en störreskogsbrand är att släcka eller dämpa eventuella flygbränder(Räddningsverket 1993). Detta är viktigt för att förhindraextrema skogsbrandförlopp. Flygbränderna bidrar avsevärttill brandens effektutveckling, eftersom de brinner ihop medhuvudbranden. Börjar branden ”spotta”, dvs. sprida flygbrän-der, blir det ett beteende som hela tiden eskalerar och föder sigsjälvt. Helikopter lämpar sig mest för sådana punktinsatser,eftersom den utgör ett extremt flexibelt och snabbt hjälpmedelsom inte är beroende av vägar.


FällningsteknikVattenfällning med helikopter kräver mycket träning innanden rätta tekniken uppnås. Nedan redovisas placering av fäll-ningar, olika sätt och typer av fällning samt en kom-ihåg-lista.

Placering av fällningarHur och var besättningen ska väta terrängen beror på topogra-fi, brandens spridningshastighet, bränsletyp, omloppstid ochbrandpersonalens arbete.

Topografi

Vid brand i sluttning är det bättre att göra fällningar på kröneti stället för att försöka släcka branden mitt i sluttningen. Back-krön är ofta öppna och lätta att komma åt. Om man gör någrafällningar då branden just är på väg att nå krönet utnyttjas denhastighetsminskning som uppkommer då branden går översjälva krönet.

Vid brand i sluttningen placeras ankarpunkten vid slutt-ningens bas, på motsatta sidan branden. Naturliga brandbarri-ärer kan utnyttjas som ankarpunkt och som del av brandga-tan. Det är mycket viktigt att piloten känner igen och utnyttjarsådana brandbarriärer. Det underlättar släckningsarbetetavsevärt.

Spridningshastigheten

Vinden är den faktor som påverkar mest vid en ökning av sprid-ningshastigheten. Tänk på att spridningshastigheten varierarmed olika typer av bränsle.

Typ av bränsle

Finfördelat bränsle som gräs och lägre buskage kräver mindrekoncentrerade fällningar och mindre mängd vatten. Mer kom-pakt bränsle, grenverk och trädkronor kräver däremot kon-centrerade fällningar för att vattnet ska kunna tränga ner tillmarken och branden. Dra nytta av öppna ytor och områdenmed lägre bränslekoncentration då de kräver mindre mängdsläckmedel vid släckning.


Omloppstiden

Om omloppstiden för helikoptern mellan vattendrag och brandär för lång,bör man antingen välja nytt vattendrag eller ny taktik.

Brandpersonalens arbete

Avancerar brandpersonalen snabbt, kan man inrikta sig på attexempelvis tränga ihop brandfronten. Avancerar brandperso-nalen långsamt, kan man få inrikta sig på att enbart bekämpaeller hålla nere de mest kritiska avsnitten av branden.

Två sätt att reglera fällningHastighet och riktning

Släpp som sker mot vindriktningen eller vid låga hastigheterresulterar i en mer koncentrerad fällning som täcker en min-dre yta. Fällningar i vindens riktning eller vid högre hastighetresulterar i en mindre koncentrerad fällning som täcker enstörre yta. (NWCG 1995).

Vid indirekta angrepp trängs brandfronten ihop. Det inne-bär att om besättningen utför sina fällningar i vindens riktningså blir fällningen kanske mindre koncentrerad än önskvärt.Skulle fällningen däremot utföras mot vinden, måste pilotentroligtvis flyga igenom en massa rök, vilket kan minska preci-sionen av fällningarna. Situation kräver en avvägning frånpilotens sida:Vad är mest önskvärt – precision eller koncentre-rade fällningar? (NWCG 1995).

Höjd

Även flyghöjden påverkar fällningen. Från hög höjd blir fäll-ningen mindre koncentrerad, men täcker en större yta. Frånlägre höjd blir den mer koncentrerad, men täcker en mindreyta. Det medför bl.a. att vid stark motvind måste fällningarnaske på lägre höjd för att kunna tränga ner genom grenverket.(NWCG 1995).

Olika typer av fällningStillastående fällning ska endast användas vid eftersläckningeller fällning inne i ett område som bränts av, eftersom bran-den rörs upp av rotorbladen. (NWCG 1995).


Fällning parallellt med sluttning. Vare sig fällningen utförsnedanför eller ovanför branden, innebär det vanligtvis ingaproblem. OBS! Se upp med avståndet, så att rotorbladen intekommer för nära branten (NWCG 1995).

Fällning nedför sluttning. Vid brant terräng krävs att pilotenhar valt ut speciella kännetecken längs en bana som korsarbranden, så att han redan när han kommer över krönet är rättplacerad och kan lyckas med sina fällningar trots rök och dåligsikt. Denna typ av fällning är mest effektiv när den görs motvinden och vid lägre hastighet. Om det brinner vid sluttning-ens bas kan piloten göra sin anflygning tvärs över sluttningenoch något ovanför branden, svänga 90° ner mot branden i slut-fasen och göra sin fällning. Går piloten tillväga på detta sätthar han sitt mål i sikte hela tiden. (NWCG 1995).

Fällning uppför brant sluttning måste undvikas i möjligaste

mån. Handlingsfriheten är begränsad om något skulle inträffanär helikoptern är på väg över krönet. (NWCG 1995).

Röken är en av de mest variabla faktorerna vid val av fällnings-teknik. Sällan är rökutvecklingen statisk, vilket gör att pilotenständigt kan få ändra angreppshåll för att kunna behålla bran-den och det område som ska bombas i sikte.


Fällning horisontelltoch parallellt längs medsluttningen.

Att tänka på vid vattenbombningSläckeffekt

• Terräng med kompakt och tätt bränsle som kräver mervatten. Åtgärd: Tillkalla förstärkning! Välj nyabegränsningslinjer, där finfördelat bränsle dominerar!

• Det går inte att effektivt kyla ner eller minska brandenseffektutveckling. Åtgärd: Gå över till indirekt angrepp.

Genomträngning av trädverk

• Tätt buskage och trädverk hindrar genomträngning tillmarken. Åtgärd: Utför koncentrerade fällningar! Välj nyabegränsningslinjer! Samverka med markstyrkorna för attfå reda på när bästa effekt uppnås!

För hög fällhöjd

• Vattnet slås sönder innan det når marken på grund avterrängen, brandens effektutveckling, dålig sikt ellervindar, som gör att helikoptern inte kan komma närmare.Åtgärd: Gå över till indirekt angrepp istället! Välj nyabegränsningslinjer!

För låg fällhöjd

• Medför att rotorbladen rör upp branden, som tilltar istyrka. Åtgärd: ändra till en högre fällhöjd.

Felaktig hastighet vid fällningen

• För hög hastighet leder till att vattentätheten i fällningarnablir för låg. Åtgärd: minska på hastigheten.

Omloppstid

• Underrätta ACO om du som pilot inte klarar av att hålladitt område på grund av för lång omloppstid. Koncentreradärefter dina fällningar till det område där du gör störstnytta.


Fällning av färdiga blandningaroch helitorchPremixfällning förbättrar vattnets brandsläckande effektgenom ytspänningsnedsättande medel. Doseringshalten lig-ger på 0,1–1,0 % inblandning av skumvätska. Vid premixfäll-ning från helikopter spelar följande faktorer in: inblandning-ens procenttal, helikopterns hastighet, fällhöjd och mängdenpremixvolymen.Helikoptern måste flyga i lägst 50 km/h för attåstadkomma skumbildning. Den regel som gäller är att juhögre hastighet desto mer blåses premixen upp.Fallhöjden skavara mellan 30 och 150 meter, beroende på mängden premix:ju större mängd desto högre fällhöjd. En högre procentinblandning får samma effekt som en ökning av fällhöjdeneller en höjning av helikopterns hastighet. (NWCG 1993).

Helitorch är en behållare, som fästs under helikoptern i enwireupphängning Den används av räddningstjänsten vidskyddsavbränning eller av skogsbolag vid hyggesbränning. Påbehållaren finns även pump och tändanordning. Från behålla-ren pumpas bränsle ut och antänds. Den brinnande vätskanfälls över det område som ska brännas av. Det har visat sig attnär helikopter och helitorch används vid hyggesbränning blirpersonalinsatsen mindre och tidsåtgången minskar. (Wick-ström 1983).


Vilka helikopter-resurser har ni atttillgå i er kommun?

I vilka situationerhar du varit med omatt användahelikopter?

Hur har effektenvarit?

Helitorch.

Vattenbombning med flygplanVattenbombande flygplan kan användas vid både mindre ochstörre skogsbränder. Vid mindre skogsbränder går flygplanet iinitialskedet till direkt angrepp. Vid större skogsbränder an-vänds det till att bekämpa flygbränder,dämpa heta avsnitt längsmed eller inne i branden, dämpa och kyla av brandfronten ellerförbättra begränsningslinjerna och brandbarriärerna.

Det finns två typer av vattenbombande flygplan: skopandeflygplan och vattenbombande flygplan. De senare måste landaför att fylla sina vattentankar. Air Tractor och M-18 Dromaderär exempel på vattenbombande flygplan. I grund och botten ärdet vanliga besprutningsplan som används för att vattenbom-ba skogsbränder. Flygplanen har turbopropmotor, tar cirka3000 liter vatten i sina tankar och även cirka 70 liter skumvät-ska. De används vid skogsbrandbekämpning i Sydafrika. I Fin-land finns det fyra flygplan som byggts om till vattenbomb-plan, tre Cessnaflygplan och ett Piperflygplan. Tankkapacite-ten ligger på cirka 600 till 700 liter. Flygplanen är normaltbaserade i Jyväskylä, men placeras vid behov i södra eller östraFinland. (Sandahl 1999).

Ett skopande flygplan behöver inte landa för att fylla sina


Vattenbombandeflygplan.

släckvattentankar. Flygplanet sveper istället över vattenytanoch skopar in vattnet därifrån. Det tar cirka 12 sekunder förflygplanet att fylla sina tankar. Till släckvattnet kan även släck-medelstillsatser tillsättas från en särskild tank. Det tar cirka2–5 sekunder för ett skopande flygplan att tömma sin last påvatten. Det finns också möjlighet att reglera fällningen genomatt släppa vattnet i etapper. Detta kan vara utmärkt när manförbättrar brandgator. De skopande flygplanen finns i tvåmodeller: CL-215 och CL-415. CL-215 har kolvmotorer med-an CL-415 har turbopropmotorer. Tankarna på en CL-215rymmer 5700 liter vatten, tankarna på en CL-415 rymmer6200 liter. (Se vidare Räddningsverket 1996a och 1996b.)

Det går att begära skopande flygplan från t.ex. Frankrike,Spanien etc. Inom ramen för EU kommissionens s.k. gemen-skapsmekanism är det nämligen möjligt att begära hjälp avannat EU land i form av experter, materiella resurser etc. Finnsden sökta resursen i gemenskapsmekanismens databas, finnsmöjlighet att få nyttja den. Även om den sökta resursen intefinns med i databasen, kan en förfrågan göras. Det är emeller-tid inte säkerställt att man verkligen får den begärda resursen,då det aktuella landet kan säga nej till begäran. (EuropeanCommission 2001).

Vattenbombning med flygplan har många taktiska och tek-niska likheter med vattenbombning från helikopter. Anflyg-ningen är det som skiljer mest. Den kan ske på två sätt:

1.Angreppet/anflygningen sker på samma nivå hela tiden.Detta är det säkraste angreppssättet.

2.Angreppet/anflygningen sker i en nedåtriktad bana(störtbombning). Piloten kan då få en bättre överblicköver branden men till priset av sämre säkerhet.(Linkewich 1972).

För fällningshöjden gäller samma regler som vid vattenbomb-ning med helikopter. Avståndet mellan trädtopparna och flyg-planet måste ligga på mellan 15 och 30 meter. Fällningshastig-heten bör vara densamma hela tiden för att piloten ska kunnakoncentrera sig på faktorer som höjd, riktning etc. (Linkewich1972).


kapitel 4

Skogsbrand närabebyggelseAtt skogsbränder hotar bebyggelse är ett vanligt problem iområden där människor bosatt sig på platser där vegetationeneller topografin kan medföra stora och svårsläckta skogsbrän-der, t.ex. i Kalifornien, Florida, Provence, Australien och iSydafrika. Problemet är inte lika stort i Sverige, men det existe-rar. Antalet fritidshus och äldre träbyggnader är relativt högt iskogsregionerna.

Det första ett brandbefäl gör vid ankomsten till en skogs-brand som hotar bebyggelse är att orientera sig och göra enförsta bedömning av vilken inriktning insatsen ska få, medhänsyn till rådande omständigheter och tillgängliga resurser.Man ser på samma faktorer som vid en vanlig skogsbrand (sekapitel 2), men undersöker också vilka särskilda risker somkan finnas vid bebyggelsen. Finns det kanske förråd eller enverkstad med gasflaskor och bränslebehållare? Var finns elled-ningarna? Det finns nästan alltid elledningar vid bebyggelse.

4. sko gsbrand nära bebyggelse • 93

Vid den 400 ha storaskogsbranden söder omÅnge den 7 juni 1997hotades flerabyggnader. En handfullhus brann upp. Kringdetta ner brunnasommarhus fanns detockså långt fjolårsgrässom skogsbrandenkunde sprida sig vidaremot byggnaderna påtomten.

Vägsystemet är också viktigt att beakta. Finns det reträtt-vägar om branden skulle bli övermäktig? Det vara tveksamt attskicka fordon för att skydda enstaka hus, om det bara finns enväg in. Fordon får inte hamna i återvändsgränder. (Teie 1997;NWCG 1991a).

Befälet måste också beakta hur en eventuell utrymning skagå till.

En svår fråga är om man ska utrymma eller inte. VidOaklandbranden i Kalifornien 1991 beslöt räddningstjänstenatt utrymma byggnader (bland annat bidrog spontanutrym-ning till beslutet). Följden blev att vägarna korkades igen ochräddningstjänstens fordon fick svårt att ta sig fram. Mångamänniskor omkom i det kaos som uppstod. Samma risker kanfinnas exempelvis i områden med fritidshus i Sverige.

Räddningsledaren måste tänka på att bebyggelsen kan varaen bondgård. Resurser kan då krävas för att hjälpa till medeventuell utrymning av djur.

Ofta finns det en stor resursbrist i inledningsskedet av eninsats, då man ännu inte hunnit få fram tillräckliga resurser.Flygburna resurser, helikoptrar, är utmärkta i detta läge, efter-som de snabbt kan vara på plats och göra släckinsatser somfördröjer branden och skapar tid för markstyrkorna att göraslangdragningen. Ett råd till räddningsledaren vid en skogs-brand som hotar bebyggelse, är att under hela insatsen ha ettflygplan eller en helikopter kretsande över branden. Då fårman snabbt reda på var flygbränder och kritiska avsnitt finns.


Beakta alltid de sär-skilda risker som kanfinnas vid bebyggelse;elledningar, gasflaskor,vedupplag etc.

Dessutom kan flygplanet eller helikoptern snabbt dirigerasläckresurser till den aktuella platsen. Helikoptern kan ävenanvändas för släckande insats och som transportresurs.

När brandbefälet gjort sin orientering och bedömning påplatsen måste han välja mellan att bekämpa branden med endefensiv eller offensiv taktik.

Defensiv taktikDen defensiva taktiken används när resurserna brister ochtiden är knapp. Det kan innebära att brandbefälet fördelarsläckbilar och tankbilar till de hotade husen. Slangdragninggörs från bilarna och en skogsbrandgata görs runt husen.Brandpersonalen inväntar skogsbranden för att skydda bebyg-gelsen när skogsbranden närmar sig.

Det räcker i regel med tre strålrör per hus. Två av strålrörenskyddar huset mot strålningsvärmen och bekämpar denannalkande branden, det tredje strålröret används för att vätavegetationen runt huset och för att bekämpa den annalkandebranden. Brandmän, som ska skydda själva huset mot denannalkande skogsbranden, bör vänta med att väta ner t.ex.fasaden tills det är mindre än en halvtimme kvar innan skogs-branden når fram. Spara hellre vattnet till att aktivt bekämpasjälva branden. Skum kan appliceras på t.ex. fasad och omgiv-ning längre tid i förväg än vatten, eftersom skummets vätandeeffekt varar längre. (Teie 1994).

Vid bränder i framför allt bränsle av kompakt natur börräddningsledaren avdela fordon som en taktisk reserv, somsnabbt kan sättas in på kritiska avsnitt. Detta motiveras av attvattenförbrukningen ökar vid sådana bränder.

Enheter som ska skydda bebyggelsen kan öka chansernaatt rädda bebyggelsen genom en rad åtgärder. En av de förstaåtgärderna för sådana enheter är att reducera mängden bränn-bart material runt byggnaderna, t.ex. vedupplag, trädgårds-möbler, buskar och träd, genom att avlägsna det, väta ner deteller täcka över det med presenningar. Brandpersonalen kanockså börja iordningställa brandgator och lägga ut slangsys-tem. (IFSTA 1998).

Om situationen anses bli för riskfylld för den egna perso-

4. sko gsbrand nära bebyggelse • 95

Defensiv taktik

nalen kan man besluta att ett skumlager läggs över hus ochomgivning, innan man drar sig tillbaka. Det ökar chansernaatt husen klarar sig undan branden. Räddningstjänsten kanockså utnyttja skum när resurserna inte räcker till för allabyggnaderna. Man utför då slangdragning och brandgatorkring de prioriterade husen och lägger ett skumsegel på de hussom inte prioriteras. (Teie 1994).

Skyddsavbränning kan också användas i anslutning till detdefensiva taktiken, en metod som emellertid endast böranvändas i undantagsfall. Anledningen är att bränningen intefår misslyckas, eftersom det skulle få katastrofala följder.

Offensiv taktik Den offensiva taktiken används när resurserna och tiden räckertill. Räddningstjänsten bekämpar skogsbranden aktivt innanden når fram till bebyggelsen.Brandpersonalen anlägger brand-gator, drar begränsningslinjer och utför skyddsavbränning pålångt avstånd från bebyggelsen.Tanken är att branden aldrig skakunna komma i närheten av bebyggelsen.

Utom de resurser som går åt till den aktiva brandbekämp-ningen bör brandbefälet avdela släckbilar och placera demstrategiskt bland bebyggelsen. Uppgiften är främst att bekäm-pa flygbränder som kan hota bebyggelsen, och vara redo attskydda bebyggelsen med hjälp av defensiv taktik, om man intelyckas hindra brandens framfart. (Teie 1994).

Räddningstjänsten kan givetvis också kombinera de bådaförhållningssätten. Resurser avdelas då för att på avståndanlägga brandgator och begränsningslinjer, samtidigt somsläckbilar avdelas för att med hjälp av defensiv taktik skyddaden bebyggelse som finns närmast branden.


Offensiv taktik

Finns detbebyggelse i direktnärhet till skogs-terräng i dinkommun?

Hur ser vägnätetut i dessa områden?

Finns det någonbebyggelse somkan vara i riskzonenvid en eventuellskogsbrand? Varför?

5. personskaderisker • 97

kapitel 5

Personskaderisker Vid skogsbränder finns, liksom vid andra typer av bränder, ris-ker som brandpersonalen kan utsättas för. Det kan det röra sigom kraftledningsgator,7 fallande träd,att bli innesluten av skogs-branden och naturligtvis påverkan av värme och brandrök.

Elrisker vid kraftledningsgataSåväl elektriska som icke-elektriska arbeten nära kraftled-ningar innebär faror av olika slag. De personer som deltar ibrandbekämpning i och nära kraftledningsgator måste hagrundkunskaper att hantera de elrisker som är förknippademed släckningsarbetet. Att arbeta med brandsläckning näraen kraftledning kan innebära sådana risker att skyddsåtgärdermåste vidtas. Därför har säkerhetsföreskrifter utfärdats i syfteatt eliminera förekommande risker. De säkerhetsföreskriftersom gäller är Elsäkerhetsverkets föreskrifter om skötsel avelektriska starkströmsanläggningar, ELSÄK-FS Avd C. Åtgär-der vid skogsbrand intill ledningsgata ska alltid utföras enligtgällande föreskrifter och ledningsägarens rutiner.

Vid brandbekämpning i och nära kraftledningsgator gälleralltid att ledningsägaren måste kontaktas för att ges möjlighetatt vidta de åtgärder som situationen kräver. Inom släckområ-det kan det finnas flera olika ledningsägare. Därför är detlämpligt att i förebyggande syfte upprätta kontakter mellanräddningstjänst – ledningsägaren – larmcentral för att klarläg-ga ägandeförhållanden, kontaktvägar (telefonnummer) ochrutiner. Vid skogsbrand intill kraftledning är det viktigt attledningen identifieras, så att rätt ledning frånkopplas om från-koppling ska göras. Ledningarna kan oftast identifieras medhjälp av de skyltar som finns på ledningsstolparna och där led-

7.Avsnittet om elrisker har skrivits i samarbete med Sven Kranberg,Vattenfall Support AB.


ningslittra och stolpnummer anges. Dessa data ska alltid angesvid kontakt med ledningsägaren.

Räddningsledaren ska alltid ta kontakt med ledningsäga-ren för att avgöra om ledningen ska frånkopplas (arbete utanspänning) eller inte med tanke på brandpersonalens säkerhetunder släckningsarbetet. Frånkoppling av ledning undviks imöjligaste mån på grund av de störningar det kan förorsakapå olika samhällsfunktioner, men personsäkerheten ska beak-tas i första hand. Ledningsägaren måste få underlag och situa-tionsbeskrivning av räddningsledaren för att ta ställning till eneventuell omedelbar frånkoppling samt avställning av s.k.återinkopplingsautomatik för ledningen.

Det är viktigt är att brandpersonalen alltid följer gällanderegler för säkerhetsavstånd vid arbete i närheten av elektriskaanläggningar.

Avståndet ska bestämmas från den närmaste oskyddadespänningsförande delen eller ledaren.

Vid skogsbränder och när vatten används ska man alltideftersträva ett ännu längre avstånd. Tumregel för säkerhetsav-stånd för vattenbegjutning vid brandsläckning i närheten avspänningsförande elledningar är att man ska hålla ett minstaavstånd på 10 meter till ledningen då vatten används oavsettvattenkvalité och typ av stråle.

Särskild uppmärksamhet bör iakttas vid transport av red-

Följ alltid gällanderegler för säkerhets-avstånd!

Tabell 8. Regler försäkerhetsavstånd.

Avstånd enligt starkströmsföreskrifterna ELSÄK-FS,Icke-elektriskt arbeteSäkerhetsavstånd i sidled vid lågspänning (< 1 kV) minst 2 metervid högspänning högst 40 kV minst 4 metervid högspänning över 40 kV minst 6 meter

Säkerhetsavstånd i höjdledvid lågspänning (< 1 kV) minst 2 metervid högspänning minst 4 meter (vid 400 kV dock minst 4,5 meter)


skap och fordon på ojämn mark intill kraftledning, då lastenkan pendla ut eller då skrymmande redskap flyttas eller lyfts.

Om angivna säkerhetsavstånd inte kan upprätthållas skaledningsägaren kontaktas och arbetet utföras enligt reglerna förelektriskt arbete.

Om släckningsarbetet måste genomföras inom säkerhets-avstånd för ”Icke-elektriskt arbete” är släckningsarbetet attbetrakta som ”Elektriskt arbete”. Sådant arbete ska alltid utfö-ras under ledning av ledningsägaren/arbetsgivaren utsedd ochför arbetet kompetent person (den elarbetsansvarige). Led-ningsägaren ser till att elarbetsansvarig person infinner sig påplats och gör en bedömning av vilka elektriska risker somföreligger och hur arbetet ska göras på ett säkert sätt.

Görs bedömningen att ledningen måste frånkopplas, fårsläckningsarbetet inte påbörjas inom säkerhetsavstånd, förränbesked har lämnats av elarbetsansvarig till räddningsledarenatt alla åtgärder vidtagits för att förebygga elektrisk risk.

Frånkoppling – Arbetsjordning – BevisväxlingKan ledningen inte frånkopplas, ska arbetet utföras med denelarbetsansvarige på plats och under beaktande av de elektris-ka risker som föreligger. Den elarbetsansvarige ska vidta desäkerhetsåtgärder som krävs för att släckningsarbetet ska kun-na göras på ett säkert sätt. Det är mycket viktigt att hålla angiv-na avstånd till spänningsförande del, eller det säkerhetsav-stånd den elarbetsansvarige anger. Brandpersonalen får aldrig

Kraftledningsgata.


komma inom riskområdet med kroppsdel, verktyg eller någotannat föremål under släckningsarbetet.

Vid släckning vid kraftledningsgata eller nära elektriskanläggningsdel, bör spridd vattenstråle användas. En slutenvattenstråle har betydligt bättre ledningsförmåga än en spriddstråle. Förorenat vatten eller saltvatten förbättrar ledningsför-mågan väsentligt eftersom föroreningar försämrar isolationen.

Brandgaser och vattenånga från släckningsarbetet gör attrisken för överslag ökar. Vid överslag kan en kraftig ljusbågeuppstå som kan orsaka svåra brännskador. Tänk på detta vidskogsbrandsläckning intill kraftledningsgata.

Varning för automatisk återinkoppling Vissa kraftledningar har s.k. automatisk återinkoppling, vilketinnebär att ledningen återinkopplas automatiskt efter en vissbestämd tid. Som säkerhetsåtgärd bör alltid återinkopplings-automatiken tas ur drift vid släckning av skogsbrand intill led-ning. Spänningssättning av ledning kan även ske vid felsök-ning och sektionering. Det är viktigt att brandpersonalen kon-taktar ledningsägaren (driftcentralen – kopplingsansvarig) föratt ge honom underlag för att eliminera risken för spännings-sättning genom återinkoppling.

Nedfallen ledningTänk på att en kraftledning kan sjunka flera meter på grund avvärmepåverkan. Nedfallen ledning ska alltid betraktas somspänningsförande tills det bekräftats, att ledningen är från-kopplad och jordad. Observera att nedfallen ledning kan spän-ningssätta marken upp till 10 meter. En person som befinnersig inom det området kan förolyckas på grund av stegspän-ning från marken. Man bör även beakta risken av nedfallenledning i beröring med stängsel. Trädfällning intill lednings-gator bör inte utföras om risk finns att träd kan komma i farlignärhet av spänningsförande ledning (stegspänning).

Risk för explosionÄven risk för explosion i elektriska apparater kan finnas. Denär störst vid släckningsinsats vid spänningsförande högspän-ningsapparater som innehåller olja, tex. en stolptransformator.

Fallande trädRisken att brandpersonal ska få ett träd över sig är stor vidskogsbrandsläckning. Träd som har utsatts för brand kan varaförsvagade i rotsystemet och faller då lättare vid starka vindareller vattenbombning från luften. Även vid eftersläckningenfinns det risk för fallande träd. Fäll träd som du anser kanutgöra en fara eller märk dem med snitslar och låt någonannan fälla dem. Men tänk på att inte fälla alla träd efter enskogsbrand, utan bara de som utgör fara. Döda träd efter enskogsbrand är en viktig komponent för djurlivet.

Vattenbombning Vid vattenbombning finns det risk för att grenar eller under-minerade och brandskadade träd kan falla över brandperso-nalen på grund av den stora mängden nedfallande vatten. Hållreda på var helikoptrarna är och håll avståndet till den punktde verkar mot. Brandbefäl måste alltid hålla reda på var perso-nalen befinner sig i förhållande till var helikoptrarna bombar.

Att bli omringad av brandenI en skogsbrand kan samtlig brandpersonal befinna sig inne iväxtligheten, som samtidigt utgör bränslet. Risk finns attbrandpersonalen vid exempelvis en vindkantring kan omring-as av skogsbranden. Det bästa är då att snarast bege sig till denväg där släckbilen står, eller till ett näraliggande vattendrageller sjö. Finns inte dessa möjligheter får brandpersonalen somen sista utväg bege sig in på ett redan avbränt och svart områ-de. Sådana alternativ kallas reträttplatser, och det är viktigt attall personal vet vilka reträttplatser som finns tillgängliga ochvar de finns.

VärmepåverkanVid de flesta skogsbränderna råder höga temperaturer. Till-sammans med värmen från branden kan detta utgöra en faraför brandpersonalen. Ett första symtom är kramper. Vidtas


Brandskadade trädutgör risker försläckningspersonalen.

Fäll träd som utgör fara!

Se upp förhelikoptrar!

inga åtgärder vid värmepåverkan kan den leda till värmekol-laps och värmechock. Det är viktigt att den värmepåverkadedricker vatten, gärna också s.k. sportdryck, sätter sig i skugganetc. Symptom vid värmekollaps/ värmechock är varm hud,upphörd svettning, hög kroppstemperatur, förvirring, med-vetslöshet och blodtrycksfall. Värmechock kan i värsta fallinnebära döden. (Teie 1994; Örtenwall 2002).Ungefärlig vätskeförlust vid skogsbrandbekämpning ligger påminst 1–1,6 liter/timme. Du kan svettas åtskilliga liter vätskavid en skogsbrand under en varm sommardag. Svettning ärkroppens försvar mot värmepåverkan. Om du inte dricker till-räckligt med vätska, riskerar du att detta försvar reduceras.Därför är det mycket viktigt att dricka, både på väg till bran-den och under och efter brandsläckningen för att ersätta even-tuell vätskeförlust. All vätska måste ersättas för att koncentra-tion och arbetsförmåga ska kunna bibehållas. Undvik kaffe, teoch andra urindrivande vätskor, som ytterligare bidrar till attminska försvaret mot värmepåverkan. Intaget av salter ochmineraler är viktigt för att undvika kramper. Du kan tillgodo-se behovet av salter och mineraler till exempel genom attdricka sportdryck. Ett tecken på vätskebrist är att urinen ärmer gulfärgad än normalt.

Följande åtgärder ska vidtas vid värmekollaps/värme-chock:• Kyl av kroppen omedelbart – antingen genom att sänka

ner den i vatten eller dränka in kläderna i vatten • Kontrollera puls och andning • Fläkta om du kan• Vidta åtgärder mot chock/cirkulationssvikt: lägg personen

ner, höj fötterna• Tillkalla ambulans.

KlädselFör att minska risken för värmekollaps/värmechock ska brand-personalen vid skogsbrandsläckning, till skillnad från t.ex.lägenhetsbrand, undvika tjock och tät klädsel. Betydligt bättreklädsel är en tunn skogsbrandoverall med t-shirt i bomullunder. Ännu bättre är ett tvådelat ställ, som ger bättre ventila-tion. Ett hjälpmedel för att minska värmepåverkan är s.k. kyl-


Drick ordentligt.

Undvik tjock och tät klädsel!


väst (se Räddningsverket 1999a). På fötterna ska man ha läder-kängor.Gummistövlar är inte lämpliga,eftersom en skogsbrandofta innebär mycket vandring under heta dagar. Fötterna mårbättre i läderkängor än i gummistövlar.

BrandrökUnder skogsbrandsläckningen andas du in brandrök, sombland annat innehåller kolmonoxid, tjärpartiklar m.m. Kol-monoxid är en luktfri och giftig gas. Vid inandning av högrehalter av kolmonoxid kan man känna huvudvärk, yrsel ochtrötthet. Undvik i största möjliga mån att utsätta dig för bran-drök. Om det tillfälligtvis inte går att undvika rök, kan mansätta munnen mot skjortärmen och andas genom tyget, ellerandas tätt intill en trädstam eller nere vid marken, där luften ärnågot bättre. Ett alternativ är att använda filtermask, ett annatatt använda tryckluftsapparaten.

Brandbefäl bör tänka på att personer, som utsätts för kon-stant brandrök, kan bli förvirrade och gå vilse.

Finns det någrapartier i dinkommun som skullekunna klassas somriskområden medavseende påpersonskador vid eneventuell skogs-brand?

Flexibel delbar klädselsom kan varierasberoende på skydds-behovet för att undvikaonödig värme-belastning. Läder-kängor eller läderstövelär att föredra framförgummistövlar.

Söndagen den 1 augusti larmadesHaninge klockan 10.58 om skogsbrand iTyrestareservatet, utefter Åvavägen.Enheter från Haninge begav sig till brand-platsen och larmade ytterligare enhetertjugo minuter senare. När förstärkningenanlände till platsen låg brandryggen 1250meter från farbar väg uppe i skogen, ochspridningen gick så fort att det inte fannsresurser att kunna nå fram till branden.En tredje omgång förstärkningar av man-skap, materiel och helikopter begärdes.

Vid 12.30-tiden anlände en vatten-bombande helikopter till branden ochsattes i arbete. Helikopterbesättningenrapporterade att branden var för om-fattande för en enda helikopter ochytterligare helikopter rekvirerades frånVisby. Strax därefter begav sig skade-platschefen upp i luften för attrekognosera, men röken försvåradedetta arbete.


exempel 3

Sverige,Tyrestareservatet 1999

Klockan 14.00 gjorde skadeplats-chefen ytterligare en rekognosering ochsåg då att man inte skulle hinnabekämpa branden från det håll mankommer.Vinden hade tilltagit ochbranden spred sig snabbt åt nordostmot Stensjöns norra ände. Brand-personalen skulle inte hinna med. Manfattade beslut om att upprätta en nybegränsningslinje som skulle sträcka sigcirka en kilometer västerut från norradelen av Stensjön. Hemvärnspersonalanlände till brandplatsen för att delta isläckningsarbetet.

Efter ytterligare rekognosering vid16-tiden fann man att det inte skulle gåatt hinna med den första begränsnings-linjen från Stensjön. Man beslöt då attskapa tre nya begränsningslinjer för attringa in branden. Samtidigt fick maninformation om att en person (ägare tillen upphittad hund) kunde finnas kvar iområdet. Polisen satte igång att sökaefter den saknade personen.

Under måndagen begärdesytterligare resurser till branden i form avmanskap för avlösning samt fler vatten-bombande helikoptrar. Det var docksvårt att få fram fler helikoptrar, eftersomen annan pågående brand i Nacka ocksåkrävde helikopterresurser. Under dagenanlände förstärkningar, räddningsmänoch militärer från K1.

Under natten mellan måndag ochtisdag gick branden över Stensjön ochöverskred på så vis begränsnings-linjerna. Beslut fattades att arbetet mednya begränsningslinjer skulle påbörjas

under natten. Man rekvirerade skogs-röjningsmaskiner för att åstadkommabrandgator.

Under tisdagen utrymdes en nära-liggande gård och en campingplats.Under tisdagsförmiddagen hoppadebranden över Långsjön, men dettaobserverades av helikoptrar ochbekämpades omedelbart.Ytterligareförstärkning anlände till platsen.Personalplaneringen inriktades nu på attavlösning skulle ske var tionde timma.Sent om kvällen närmade sig brandenen kraftledningsgata i en av sektorerna.Personal från Vattenfall larmades ochkopplade om strömmen.

Under onsdagen var branden mycketaktiv, med bland annat inslag av topp-bränder. Släckningsarbetet präglades avatt man försökte jaga ifatt branden.Under dagen deltog tio helikoptrar isläckningsarbetet med lyckat resultat.

Under torsdagen prägladessläckningsarbetet av relativt lugn, efter-som brandfronterna var bekämpade.Endast ett par uppblossande bränder vidett par sektorer förekom.

Torsdagen den 12 augusti för-klarades räddningstjänsten varaavslutad. (Källa: Sammanställning avTyrestabranden, Södertörns Brand-försvarsförbund, 1999).

Som ett resultat av branden köpteSödertörns brandförsvarsförbundefteråt in GPS-mottagare, då man såg ettökat behov av positionsangivelser vidskogsbränder.

t yrestareservatet • 105

kapitel 6

BrandriskprognosEn brandriskprognos är till för att informera allmänheten ochge räddningstjänsten och övriga organ en möjlighet att upp-rätthålla beredskapen under de torra månaderna.Detta kapitelbehandlar eldningsförbud, brandriskprognosen och SMHI:swebapplikationer som rör brandrisk i skog och mark. Brand-befäl och brandmän bör känna till brandriskprognosens upp-byggnad och användning, liksom tillämpningen av eldnings-förbudet.

Fire Weather IndexI Sverige används numera en kanadensisk beräkningsmodell,kallad FWI (Fire Weather Index). Beräkningarna utförs avSMHI, på uppdrag av Räddningsverket, och omfattar drygttusen så kallade gridrutor i Sverige. Gridrutorna omfattar ytorpå 22×22 km. (Räddningsverket 2000a).

Beräkningsmodellen tar hänsyn till luftens relativa fuktig-het, nederbörd, vindhastighet och lufttemperatur. Värdenasänds till SMHI från manuella och automatiska stationer förväderobservationer i hela landet. Med hjälp av dessa indatautför SMHI en analys (tillsammans med radar- och satellitin-formation) och kan räkna fram brandriskvärdet. Indata base-ras på avläsningar utförda klockan 14 på dagen och de regn-mängder som fallit under en 24-timmarsperiod. Prognosenberäknas för det kommande dygnet. Framräknad brandriskrepresenterar bäst förhållandena under eftermiddagen. (vanWagner 1987, Räddningsverket 1998).

FWI kan sägas beskriva hur pass stora och intensiva skogs-bränder vi kan förvänta oss under dagen.Värsta brandriskvär-det är alltså 5E. (Räddningsverket 2002).

FWI kan användas som den är, men vanligast är att man vidsina bedömningar även redovisar och tar med delfaktorerna


bakom FWI. FWI är ju bara ett numeriskt värde, och det kanvara svårt att skaffa sig en helhetsbild baserad endast på detta.Med hjälp av tre grundvärden i olika skikt och ett mellanindexkan räddningstjänsten skapa sig en bättre bild av hur stor ris-ken är att en skogsbrand kommer att uppstå under dagen, hurden kommer att bete sig etc. Eftersom beslutsunderlaget märk-bart förbättrats kan räddningstjänster lättare fatta beslut omberedskapshöjningar, eldningsförbud, taktisk inriktning påinsatser etc. (van Wagner 1987; Räddningsverket 1997).

Grundvärden och mellanindex vid beräkning av FWI

FFMC Fine Fuel Moisture Code – beskriver fuktvariationer ifint bränsle (som barr). Indata är mängden nederbörd, relativ

6. brandriskpro gnos • 107

Fire Weather Index (FWI) delas in i fem brandriskklasser*Brandklass Brandrisk(index)

1 Mycket liten brandrisk2 Liten brandrisk3 Normal brandrisk4 Stor brandrisk5 Mycket stor brandrisk5E Mycket stor brandrisk och extremt torrt

*den högsta med tilläggsinformation

Tabell 10. Indelning avbrandriskklasser förFWI-modellen somanvänds i Sverige.

FWI-modellensuppbyggnad.Källa: www.smhi.se

NederbördRelativ fuktighet

VindhastighetTemperatur

FFMCFine Fuel

Moisture Code

Vindhastighet

FWIFire Weather

Index

DMCDuff Moisture

Code

ISIInitial Spread

Index

DCDrought Code

BUIBuildUp Index

NederbördRelativ fuktighet

TemperaturNederbördTemperatur

fuktighet och lufttemperatur. Den maximala vattenmagasine-ringen i detta skikt är mindre än 1 mm.

DMC Duff Moisture Code – beskriver fuktvariationer i detorganiska lagret strax under det övre lagret av finare bränsle(detta lager är något mera kompakt än det översta och inne-håller sålunda mera fukt och är mera trögt i sina variationer).Indata är mängden nederbörd, relativ fuktighet och lufttem-peratur. Magasinet i detta skikt motsvarar cirka 15 mm vatten.

DC Drought Code – beskriver fuktvariationer i jorden.Dessa variationer anses vara bättre på att beskriva fuktvaria-tionerna i kompaktare bränsle än de båda tidigare faktorerna.Indata är mängden nederbörd och temperaturen.Vattenmaga-sinet i detta skikt är cirka 100 mm.

ISI Initial Spread Index – kombinerar FFMC och vindhas-tigheten; den beskriver hur snabbt branden sprider sig då detenbart brinner i det översta lagret av finare bränsle.

BUI BuildUp Index – kombinerar DMC och DC; den be-skriver hur de lägre liggande lagren av bränsle och även bräns-lena av kompakt natur sammantaget ändrar sin brandbenä-genhet vid variationer av fukt.

FWI Fire Weather Index – kombinerar ISI och BUI – därISI beskriver en spridningshastighet och BUI beskriver fukt-variationerna i bränsle av kompakt natur. ISI beskriver hurstor spridningen blir i inledningen och BUI tar hänsyn till omstorleken på denna spridning är tillräcklig för att det ska spri-da sig till bränslet av mer kompakt natur med dess fuktinne-håll, och därigenom alltmer öka i storlek och effektutveckling.(van Wagner 1987; Räddningsverket 1997).

Räddningsverket har i samarbete med SMHI introducerat ensärskild webapplikation på internet, Brandrisk skog och mark.Förutom den kanadensiska FWI-modellen presenteras ävenbrandriskvärden med SMHI:s egen HBV-modell HydrologiskaByråns Vattenbalansberäkning. Den kalibreras med hydrolo-giska avrinningsdata. Beräkningarna beskriver markfuktighe-ten i två markskikt – ett ytligt och ett djupare skikt som bådatillsammans görs om till ett enda index. Med hjälp av statistis-ka branddata har en gradering av ett HBV-index gjorts. Skill-naden mellan FWI och HBV, är att FWI modellen bygger på


beräkningar av tre grundvärden för fukthalter i olika mark-skikt medan HBV modellen beskriver markfuktigheten i tvåskikt (ett ytligt och ett djupare). Vidare skiljer det sig till vissdel avseende typ av indata. FWI modellen ska ha dygnsneder-börd, temperatur, relativ fuktighet och vindhastighet mitt pådagen medan HBV modellen ska ha dygnsvärdena på neder-börd, temperatur och potentiell avdunstning. (Räddningsver-ket 1997, 1994, 2002).

Från och med år 2001 finns data på hemsidan med FWI-och HBV-data i form av analyser och prognoser (här finner viindex och absolut värde på brandrisken enligt FWI-modellensamt underliggande uppgifter om FFMC, DMC, DC, ISI ochBUI, men även markfuktigheten enligt HBV-modellen).Samtliga analyser sedan säsongstarten kommer att finnas till-gängliga. Dessa är åtkomliga i kartform eller som tabelldata(inklusive underlagsdata) för varje gridpunkt. (Räddningsver-ket 2002).

Dessutom finns tillgång till färska åskriskprognoser ochackumulerade blixtdata. Åskrisken prognosticeras dagligenenligt följande indelning: Ingen åskrisk, liten åskrisk, måttligåskrisk eller stor åskrisk. Under varje dygn görs två uppdate-ringar. Blixtdatan redovisas på en kartbild och ger en uppfatt-ning om var blixtregistrering gjorts. Uppgradering sker vartsjätte timme och är den ackumulerade registreringen över en12-timmars period. Via internet kan också prognosticeradeuppgifter om vind och relativ fuktighet utläsas. SMHI:s senas-te P1-rapport för Landväder är åtkomlig även på internet.Översikten i landväderrapporten, som går ut klockan 13.00,innehåller en kortfattad beskrivning av de närmaste 2–5 dyg-nens väderutveckling. SMHI:s alla aktuella varningar finnssamlade på ett ställe. (Räddningsverket 2002).

Under perioden 1 mars till 31 maj utfärdas gräsbrandvar-ning, då stor fara föreligger för gräsbränder.Villkoret för var-ningen är att luftens relativa fuktighet understiger 50 %. Indatavid beräkningarna är fukthalten i gräsförnan (Räddningsver-ket 2000a, 2000b). På Räddningsverkets hemsida finns ocksåen sida där risken för gräsbrand presenteras grafiskt. Viktigtatt komma ihåg är att mycket snabba skiftningar kan förekom-ma när det gäller gräsbrandfaran. Stor inverkan har främst


vind, sol och luftfuktighet. Dock gör inslaget av nyuppkom-met, grönt gräs att faran och spridningshastigheten reduceras.Risken för gräsbränder kan ofta vara mycket lokaltbetingad,och det därför kan förekomma stora skillnader inomendast några kilometers avstånd. (Räddningsverket 2000a).

Säsongen för skogsbrandvarningar är från början av apriltill 31 augusti, men förlängs vid behov in i september, om det ärfråga om en torrperiod. Preciseringen görs i form av landsdelar(Götaland, Svealand, södra Norrland och norra Norrland, ellerdelar därav) eller landskap. (Räddningsverket 2002).

Det finns även möjligheten att ta kontakt med jourhavandemeteorolog vid SMHI, för konsultation angående brandrisk-prognoser/varningar. Men denna möjlighet ska endast använ-das då särskilt behov föreligger. (Räddningsverket 2000a).

EldningsförbudNära relaterad till brandriskprognosen är eldningsförbudetutomhus. Enligt 2 kap 7 § i förordningen om skydd mot olyck-or är rätten att besluta om eldningsförbud delegerad till kom-munerna och länsstyrelserna. I respektive kommun kanberörd nämnd delegera rätten till sin räddningschef. Enligtpraxis brukar det vara kommunerna i länet som i förväg kom-mer överens om vid vilka förhållanden som eldningsförbudetska gälla. I större län med varierande typ av växtlighet, klimat-förhållanden etc. kan grupper av kommuner med likartadeförhållanden gå samman vid bedömningen av eldningsförbu-det. Som beslutsstöd vid utfärdandet av eldningsförbudanvänds brandriskprognosen. Ytterligare en förebyggandeåtgärd för att minska risken för brand i skog och mark,kan varaatt kommunen går ut med information,bidrar med rådgivningvid eldning och aktivt kommunicerar med allmänheten.

Förutspå skogsbrandsförloppI USA använder man det s.k. Haines-index för att förutspåextrema skogsbrandsförlopp. Det utvecklades av Donald Hai-nes, forskare vid USDA Forest Service 1988. Han studerade ett80-tal skogsbränder med extrema brandförlopp och deras


bakomliggande faktorer. Indexet grundar sig på en bedöm-ning av luftens stabilitet och fuktinnehåll på lägre höjder. Hanfick då fram följande formel:

Haines index har visat sig vara mycket värdefullt ochanvändbart i USA. Det indikerar där risknivån för större ochextrema skogsbränder. Men Haines index tar inte hänsyn tillvindfaktorn. Därför lämpar det sig bäst vid skogsbränder därbrandplymen dominerar och där branden är starkare än vind-kraften. (NWCG 1992).


Haines indexLuftens stabilitet, A + Luftens fuktinnehåll, B = (Tp1–Tp2) + (Tp1–Tdp1)

Tp1 och Tp2 anger lufttemperaturen vid nivå p1respektive p2 (p1 är då lägsta nivån),Tdp1 angerdaggpunktstemperaturen för nivå p1.

Man går tillväga på följande sätt – själva mätvärdenafår man från en meteorolog:Först mäter man lufttemperaturen på den nivå därlufttrycket är 950 millibar – denna nivå kallas p1.

Därefter mäter man lufttemperaturen på den nivå därlufttrycket är 850 millibar – denna nivå kallas p2.När allt detta är klart ska man ha tag på daggpunkts-temperaturen.

Faktorn A blir då:1 då differensen är 3°C eller mindre2 då differensen är 4–7°C3 då differensen är 8°C eller mer

Faktorn B blir då:1 då differensen är 5°C eller mindre2 då differensen är 6–9°C3 då differensen är 10°C eller mer

Faktorerna A och B adderas och klassas enligt följande:A+B Risk för större och extrema skogsbränder2 eller 3 Väldigt låg4 Låg5 Medel6 Hög

Torr luft påverkar brandförloppet genom att sänka bräns-lets fuktinnehåll, vilket resulterar i att mängden torrt bränsleökar, liksom risken för flygbränder. Instabila luftmassorpåverkar brandförloppet genom att öka de vertikala rörelser-na och brandplymen. På så sätt ökar insuget av ny luft frånsidorna. Branden skapar sin egen vind.

Data från SMHI:s mätningar visar att vid skogsbrändernapå Gotland och Vakö myr 1992, i Ånge och Sollefteå 1997 samtTyresta 1999, var Haines index vid samtliga tillfällen 6, dvs. ris-ken för större och extrema skogsbränder var hög.


Hur använder nibrandriskprognosenpå er station? Informeras skiftetom eventuellaförändringar iprognosen?

kapitel 7

Insatsplanering Enligt 1 kap. 3 § lagen om skydd mot olyckor ska räddnings-tjänsten planeras och organiseras så att räddningsinsatsernakan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effek-tivt sätt. I skogen står stora värden på spel och en skogsbrandkan både bli lång och kostsam.Ett sätt att öka möjligheterna atträdda sådana värden och att säkerställa att naturvårdsintresse-na beaktas är att i förväg upprätta en skogsbrandplan i kom-munen, i likhet med när räddningstjänstpersonal upprättar eninsatsplan över exempelvis en industri. Skogsbrandplanen kanockså användas som underlag då kommunen ska upprättahandlingsprogram för räddningstjänst enligt 3 kap. § 8 lagenom skydd mot olyckor. Detta kapitel diskuterar vilka punktersom kan ingå i en skogsbrandplan.

För brandbefäl är det viktigt att känna till hur en skogs-brandplan kan utformas. Man kan mycket väl få i uppdrag attta fram, eller revidera en sådan plan för kommunen. Givetvisbehöver man inte göra en plan över hela kommunen, det räck-er eventuellt med de delar där riskbilden är som störst eller därsärskilda natur/kultur eller miljöintressen finns. Man inlederarbetet med en riskinventering för att få fram de delar där risk-bilden är som störst.

Förslagsvis kan följande punkter ingå:

Kritiska avsnitt i kommunen

Här avses terrängavsnitt där brandspridning bedöms bli svår-stoppad på grund av terrängens beskaffenhet, växtlighetensbrandbenägenhet samt risker för omgivande bebyggelse. Såda-na avsnitt kan med fördel ritas in på en karta med förklarandetext. Så kallade skogsbrandvegetationskartor kan tjäna somunderlag vid sådana bedömningar.

7. insatspl anering • 113

Skogspartier av stort värde

Det är en klar fördel om man i förväg har fått reda på av skogs-ägare eller företrädare för naturvårds/miljövårdsfrågor om detfinns skogspartier av stort värde som man särskilt gärna vill haräddade vid en eventuell skogsbrand. Dessa skogspartier börmärkas ut på karta.

Vägsystemet

Vägsystemet i kommunen med tyngdpunkt på skogsvägarna.Dessa ska finnas dokumenterade på karta med fakta om blandannat beskaffenheten och vilka belastningar de beräknas klaraav.

Vattendrag

Här avses i förväg rekognoscerade vattendrag som går attanvända till brandvattenförsörjningen, både för helikopteroch för motorspruta. Vattendragen kan ritas in på karta medförklarande text, där det står om vattendraget lämpar sig förhelikopter och/eller motorspruta.

Brandbarriärer

En inventering bör utföras i kommunen över tänkbara ochanvändbara brandbarriärer. Brandbarriärerna bör ritas in påkarta. På kartan bör man ge detaljerad information om brand-barriärernas beskaffenhet, bredd etc.

Brytpunkter

Lämpliga brytpunkter bör ritas in på karta. Brytpunkternakan exempelvis vara lämpliga vägskäl. Dessutom bör bryt-punkterna namnges på kartan. Detta minskar risken för miss-förstånd vid en insats.

Landningsplatser för helikopter

Lämpliga landningsplatser för helikoptrar bör utses i förvägoch märkas ut på karta. På kartan kan man lägga till exempel-vis mått på öppning för att senare kunna göra en bedömningav hur många helikoptrar man kan ta ner samtidigt.


Särskilda risker

Här avses bland annat kraftledningsgator, som kan markeraspå kartor. Lista med kontaktnamn och telefonnummer för eld-istributörerna bör också upprättas, med tanke på behoven avavstängning och omdirigering av eldistribution.

Känsliga partier

Här avses de partier i området som är känsliga ur miljösyn-punkt. Det kan exempelvis röra sig om vattendrag, fiskodling-ar, delar av nationalpark etc. Partierna bör ritas in på en karta.Se även kapitel 9, Skogsbrand och miljö.

Sambandsplan

Så kallad sambandsplan bör upprättas och sedan ingå i skogs-brandplanen. I sambandsplanen ska det anges vilka kanaler,telefonnummer etc. som gäller för räddningstjänsten underinsatsen. Extra kanaler, som finns att tillgå vid en utvidgningav sambandsnätet, samt sambandsvägar till samverkandeorgan, myndigheter och nyckelpersoner bör också ingå.

Kartor

Det är viktigt att i förväg ladda upp med kartor och kanske haett mindre antal kartor i lager. Samma kartmaterial bör använ-das under en och samma insats, för att undvika missförståndoch problem.Vilken typ av karta som ska användas kan varie-ra från fall till fall, exempelvis kan en orienteringskarta vara ettbra alternativ, då man vill ha bra detaljupplösning.

Materieldepåer

En förteckning över materieldepåer (med slang, pumpar etc.) ikommunen och i länet behövs också.

Externa resurser

I planen ska man kunna se vilka materiella och personellaresurser från övriga myndigheter och företag som finns, kon-taktpersoner, telefonnummer etc. Att samverka med berördamyndigheter, organisationer och företag redan under framta-gandet av insatsplanen är viktigt. Det kan bli många samver-kande myndigheter, organisationer under en större skogs-


brand. Exempelvis under skogsbranden i Osby 1992, var rädd-ningspersonal från 46 kommuner i 6 län, militärpersonal från11 förband samt 14 helikoptrar inblandade under släcknings-arbetet.

Försvarsmakten

Försvarsmakten kan ställa upp med helikoptrar, bandvagnar,terrängbilar och manskap. Insatsstyrkorna kan variera i antalfrån ett tiotal till hundratals man. Räddningsledare som begärhjälp från försvarsmakten ska vända sig till vakthavande befäl(VB) för berört förband (Räddningsverket 1996).

Militär styrka leds av militärt befäl vid insats, som i sin turlyder under räddningsledaren eller sektorchefen. Om rädd-ningsledaren finner det lämpligt, kan han eller hon begära attett samverkansbefäl från försvarsmakten placeras i lednings-gruppen.

De militära insatsstyrkorna är som regel inledningsvisunderhållsmässigt självförsörjande, och har i regel egen sjuk-vårdsutrustning. De sörjer också för sina egna personal- ochmaterieltransporter.

Den militära styrkans samband äger rum på försvarsmak-tens nät medan sambandet mellan räddningstjänsten ochmilitären sker genom att ett militärt befäl tilldelas radio avräddningstjänsten. En del militära förband utrustas efter handmed mobila radiostationer för samverkan.

Inom försvarsmakten återfinner vi även frivilligorganisa-tionen FRO. FRO står för Frivilliga Radio Organisationen ochkan bland annat stå till tjänst med radioutrustning, radioter-rängbilar och signalister. Med hjälp av FRO kan man lösa desambandsproblem som lätt uppstår vid större skogsbränder,och som kan medföra stora belastningar på räddningstjän-stens radionät samt problem med urladdade radiobatterier.

Polis

Vid en skogsbrand svarar polisen för trafikdirigering, avspärr-ning och utrymning. Polisen har också helikoptrar som kananvändas vid skogsbrandsläckningen (Räddningsverket1996). Helikoptrarna lämpar sig till exempel för rekognosce-ring och ledning (vissa av helikoptrarna kan överföra bilder


från sin videokamera till marken över t.ex.en skogsbrand samtatt vissa helikoptrar även är utrustade med IR-kamera), polis-helikoptrarna lämpar sig dock inte till vattenbombning, efter-som de saknar krok till vattenbehållare.

SMHI

SMHI kan stå till tjänst med lokala väderprognoser överbrandområdet (se kapitel 8, Resurser och teknik).

Skogsbolagen/skogsägarna/Skogsvårdsstyrelsen

Dessa organisationer kan ställa upp med stora och värdefullaresurser, som skogsmaskiner för tillverkning av brandgator,egen personal med stor vana av skogsarbete samt lokalkänne-dom. Skogsbolagen, skogsägarna och skogsvårdsstyrelsen kanockså ställa upp med kartmaterial, som beskriver skogsvägar iområdet. (Räddningsverket 1998d).

Skogsbrandbevakning med flyg

Skogsbrandbevakning med flyg har tidigare organiserats ochfinansierats av staten, senast av Räddningsverket. Syftet medverksamheten har varit att med lätta enmotoriga flygplanpatrullera längs särskilda bevakningsslingor för att tidigt upp-täcka skogsbränder.Hur ofta sådan bevakning skedde var fram-förallt kopplat till rådande brandrisk enligt brandriskprogno-sen. För de intressenter som lokalt eller regionalt vill organiseranågon form av skogsbrandbevakning kan ”Aktuellt från Rädd-ningsverket nr 1 2002 Skogsbrandbevakning med flyg” ge väg-ledning i frågan.

Då flyg samverkar med räddningstjänsten är det en storfördel för piloten om de räddningsfordon som används harsina respektive anropssignaler utmärkta på fordonets tak.8

Lokala orienteringsklubbar

Orienterare är vana att orientera sig i skog och mark. De ärdärför lämpliga att placera i insatsgrupperna, för att där tahand om kartorna och sköta orienteringen.


8. Se vidareAktuellt från räddningsverket nr 6 -96. Utmärkning av personaloch materiel vid räddningstjänst.

Civilpliktiga

Civilpliktiga kan användas som resurs vid en skogsbrand.Under den tid de utbildas vid Räddningsverkets skolor kan dekallas ut vid större räddningstjänstinsatser. Vid rekvirering avcivilpliktiga tar räddningsledaren kontakt med Räddningsver-kets vakthavande tjänsteman i Karlstad. Efter larm vidarebe-fordrar vakthavande tjänsteman uppdraget till den skola somligger närmast brandplatsen.

Med de civilpliktiga följer också arbetsledare med rädd-ningsledarkompetens från Räddningsverket. Styrkan är tillstor del självförsörjande när det gäller fordon, materiel, under-håll och övrig utrustning som bedöms lämplig för insatsen.Personal och materiel för Räddningsverkets styrka bekostas avRäddningsverket. (Räddningsverket 1998d).

Materieldepåer för skogsbrand

Räddningsverket har satt upp särskilda materialdepåer för skogs-brand på olika platser i landet.

Övriga

Vägverket och privata åkeriföretag kan tillhandahålla tankbilarför vattenförsörjningen. Men det kan behövas speciella över-gångskopplingar för att räddningstjänsten ska kunna utnyttjadessa tankbilar. Från lantbruken kan man använda eventuellagödseltankvagnar vid vattenbegjutning av brandgator och förvattentransport.

Uppdatera planen regelbundetEfter att ha upprättat skogsbrandplanen är det viktigt att manuppdaterar den med jämna mellanrum, eftersom nya namntillkommer och telefonnummer ändras.Viktigt är det också attman försöker använda och tillämpa skogsbrandplanen vid oli-ka övningar, gärna då tillsammans med de parter eller myn-digheter, som man kan komma att samverka med vid en störreskogsbrand.


Finns det någonskogsbrandplanupprättad i dinkommun?Hur ser den ut? Vad omfattar den?Tillämpas den vidövning?

8. resurser o ch teknik • 119

kapitel 8

Resurser och teknikBrandbefäl behöver känna till den utrustning som finns atttillgå. Detta kapitel beskriver om vad som finns, både i Sverigeoch i utlandet.

Skogsbrandsutrustning för helikopter

I Sverige har det arbetats ut ett modulsystem för transport medhelikoptrar. Systemet bygger på moduler med olika materiel-sammansättningar. Bland annat återfinner man pump, slang,strålrör, spridare för att bygga begränsningslinjer, yxor, såg,sjukvårdsutrustning, skyddsutrustning etc. förpackade i alu-miniumlådor. Modulerna flygs ut med helikopter och trans-porteras antingen inne i själva helikoptern eller som hänglast.(Se vidare Räddningsverket 1998c.)

Lätta flygplan

Vid en skogsbrand är det ofta av stort värde att få en överblicköver ett brandområde. Detta kan t ex gälla brandens utbred-ning, områdets topografi och vegetation, vattendrag och vägari området etc. Många gånger kan det räcka med en enklareoptisk observation. Lättare enmotoriga flygplan kan i sådanafall rekvireras från t ex närbelägen flygklubb. Räddningsledareeller annan person som följer med flygplanet kan själv utföra

Modulsystem förhelikopter.

observationer. Alternativt kan piloten ges uppgift att utföravissa rekognosceringsuppgifter, t ex att leda in räddningstjän-stens fordon längs lämpliga vägar eller att rapportera omlämpliga vattentäkter. Det är då viktigt att sambandsfrågan harlösts mellan piloten och räddningsledningen. Kontakter meddenna typ av resurser bör således etableras redan i ett plane-ringsskede. Andra möjligheter till enklare observationer därräddningsledaren inte själv behöver medfölja vid observatio-nen är att förse flygplanet med utrustning för bilddokumenta-tion, t ex digital kamera eller videoutrustning, där dokumen-tationen överlämnas eller överförs till räddningsledningen pålämpligt sätt. Då flyg samverkar med räddningstjänsten är deten stor fördel för piloten om de räddningsfordon som användshar sina respektive anropssignaler utmärkta på fordonets tak.9

Utrustning för bildöverföring

Under 90-talet har det i Räddningsverkets regi pågått ett pro-jekt, där teknik utprovas för överföring av direktsända flygbil-der från skogsbränder och andra typer av insatser. Med dennateknik kan räddningsledarens förutsättningar för att görasnabba och säkra bedömningar öka. Själva tekniken utgörs avett videolänksystem kopplat till en tv-mottagare på marken.Till systemet kan man även koppla GPS, vilket gör att man påbilden kan läsa av positioner enligt rikets nät (RT-koordina-ter), flygplanets kurs, datum och tid för bildöverföringen.Under försöken lyckades man överföra bilder upp till 80 kilo-meter, medan man befann sig på 850 meters höjd. Mer realis-tiskt är dock ett överföringsavstånd på 20–30 kilometer. (Sevidare Räddningsverket 1998b och 2000c.)

Värmekamera

Den vanligast förekommande värmekameran vid skogsbrand-bekämpning är den så kallade FLIR-kameran. FLIR står förForward Looking Infrared, och som namnet förtäljer registre-rar kameran skillnader inom det infraröda mätområdet. Enrad olika typer av värmekameror finns på marknaden, både


9. Se vidare Aktuellt från Räddningsverket nr 6-96. Utmärkning av personaloch materiel vid räddningstjänst.

För att underlätta väg-visning av brandfordonfrån luften är det bramed en tydlig ut-märkning på fordonetstak med den femsiffrigaanropskoden somfordonets radio har.

handburna och modeller fast monterade på stativ och medTV-monitor inne i helikoptern eller flygplanet. Värmekame-rorna är främst ämnade för flygspaning med helikopter ellerflygplan.

Användningsområden: Värmekamera och helikopter kananvändas vid hyggesbränningar för att övervaka själva brän-ningen och göra det möjligt snabbt vara på plats om någotskulle gå snett. Vid en riktig skogsbrand kan värmekameraanvändas i kombination med helikopter för att lokalisera kri-tiska avsnitt längs brandfronten eller att lokalisera flygbränder.Vid eftersläckning kan värmekamera vara ett värdefullt hjälp-medel för att lokalisera ”heta” områden och på så sätt sparapengar och manskap. Slutligen kan värmekamera i kombina-tion med helikopter användas för att upptäcka nyuppkomnaskogsbränder efter exempelvis ett åskoväder.

Fallgropar vid användandet av värmekamera kan vara:• Värmekameran ”ser” endast de yttre ytorna, vilket gör

att en brandhärd bakom ett träd inte registreras avvärmekameran, endast trädets temperatur registreras.

• Solen kan värma upp stenar och andra föremål somvärmekameran registrerar som heta föremål.Räddningstjänsten har därför bäst användning avvärmekamera vid soluppgången, innan solen har hunnitinverka.

• Värmekameran ”ser” vanligtvis mycket bra genom rök.Men den har problem att se igenom luftmassor med högfukthalt, som dimma eller moln. Ibland får brandrökfrån skogsbrand höga fukthalter. Det kan då kan varasvårt att se med hjälp av värmekamera. (Warren 1984).

I Sverige har bland annat polisen FLIR-kameror.Det finns van-ligtvis kameror i Stockholm (Tullinge) och Göteborg (Säve),men möjlighet finns att använda dem på samtliga polisheli-koptrar i landet, eftersom fästen finns på samtliga helikoptrar.På sikt ska fler polishelikoptrar vara utrustade med nya värme-kameror. Kustbevakningen har två FLIR-kameror, men infäs-ten finns på tre flygplan. Samtliga kameror finns på Skavstaflygplats, Nyköping (2002-09-09).


SMHI

SMHI kan stå till tjänst med annan service än brandriskprog-noser, som exempelvis att vid räddningsinsats förse rädd-ningstjänsten med meteorologisk, oceanografisk och hydrolo-gisk information. SMHI finns i Norrköping, Stockholm, Göte-borg, Malmö och Sundsvall och kan där ge lokal information. IStockholm (Arlanda) och Sundsvall har man öppet dygnetrunt. Information och prognoser från SMHI kan bland annatröra brandfara i skog och mark, nederbörd och vind, vindsta-bilitet samt åskväder och åskprognoser. Räddningstjänst somönskar information från SMHI, kontaktar institutet via SOS-centralen. Samverkans- och planeringskontakter bör tas viacentrala vädertjänsten i Norrköping. Lämplig fortsatt kontakt-väg under insats kommer man sedan överens om från fall tillfall. (Räddningsverket 1996).

Blixtlokaliseringssystem

I Sverige finns det två blixtlokaliseringssystem. De benämnsLPATS (Lightning Positioning and Tracking system) och LLP(Lightning Location and Protection system). Systemen byggerpå detektering av den elektromagnetiska puls som avges frånblixtens huvudurladdning.

LLP-systemet har utvecklats i USA. Det består av mätsta-tioner, som mäter vinkeln till blixtnedslagen. Data från dessamätstationer överförs till en huvuddator som beräknar blix-tens läge. I Sverige finns nio mätstationer. För närvarande harde ingen anknytning till operativ användning. Systemet ägs avSvenska Kraftnät AB. (Räddningsverket 1995).

LPATS-systemet består av sex geografiskt separerade mot-tagare, placerade cirka 200 km från varandra. Vid en blixtur-laddning mäts den elektromagnetiska pulsen samt tiden närsignalen kom fram till mottagaren. Data sänds sedan viamodem eller annan kommunikationsmetod över till centrala-nalysatorn, där de jämförs med och analyseras tillsammansmed data från andra mottagare. LPATS-systemet ägs av SMHI.Sedan 2001 återfinns blixtlokaliseringen (LPATS-systemet)via brandriskprognossystemet på SMHI:s hemsida. På siktkommer LLP-systemet och LPATS-systemet att sammanfogastill ett enda system.


Ytterligare ett blixlokaliseringssystem i vår närhet är tysktoch återfinns på vädersajten www.wetterzentrale.de. Den inne-håller bland annat blixtregistreringskartor. Det tyska systemetbygger på sju markbundna mätstationer som registrerar tids-skillnad. Utifrån tidsskillnaden mellan de olika mätstationer-na görs en beräkning på vilken plats blixten slagit ned.

LLAFFS

En förkortning för Lightning Locating and Fire ForecastingSystem. Detta system används i USA för att värdera hur storrisken är för att det uppstår brand vid ett blixtnedslag. Indataär bl.a. bränslets status, bränsletyp, nederbörd och plats förblixtnedslag. Lokalisering och värdering av respektive blixt-nedslag plottas sedan på papper.

Portabla fläktar

I Kina använder räddningstjänsten flitigt portabla fläktar vidskogsbrandbekämpningen och har gjort så sedan 70-talet.Brandpersonalen bekämpar branden genom att blåsa borthettan och blåsa branden i riktning mot avbränt område ochsläcker på så vis branden. Metoden är lämplig vid mindreskogsbränder som satt sig i markbränslet. Den är inte lämpligvid torvbränder och toppbränder. (Wildfire 1998).

Spränga brandgator

I USA och Ryssland spränger räddningstjänsten ibland frambrandgator när de använder den torra metoden. I många fallanses sprängning vara den bästa metoden. Det är en mycketsnabb metod och skadorna på naturen är ofta betydligt min-dre än vid användning av andra metoder. Vid sprängning avbrandgator i finfördelat bränsle, t.ex. gräs, kan räddningstjän-sten betrakta brandgatan som i det närmaste komplett eftersprängning. I bränslet av mer kompakt natur däremot måstebrandpersonalen efter sprängningen gå in och röja för att bätt-ra på brandgatan. Sprängningen sker med hjälp av prefabrice-rade slangladdningar, som lagts ut i terrängen och antändsmed hjälp av el. (NWCG 1990).

De prefabricerade slangladdningarna finns i olika längder,bl.a. 30 och 55 meter. 30-metersslangladdningen innehåller


större mängd sprängämne per löpmeter än vad 55-meters-laddningen gör. 30-metersladdningen används därför vidsprängning av brandgator i bränsle av kompakt natur. De olikaslangladdningarna kan tejpas samman, och på så sätt fås ännulängre laddningar. (NWCG 1990).

Brumiseur

En s.k. brumiseur är ett fordon på vilken räddningstjänstenmonterat en jättelik fläkt, samt vattenoch skumtankar. For-donet används framför allt i södra Frankrike, där det finns inågra exemplar. Vattnet som förvaras i en 8 m3 tank på fordo-net, sprutas in mot fläkten, som slår sönder vattendropparnaoch bildar en fin vattendimma. Räddningstjänsten kan ocksåtillsätta skumvätska för att öka den vätande effekten. Skum-vätskan förvaras i en särskild tank. Brumiseuren används vidsläckning för att minska värmestrålningen vid kritiska avsnittoch väta ner det bränsle som ligger framför skogsbranden.(Emploi des brumiseurs, 1993)

Satelliter

Flera av jordens länder använder satelliter för att upptäckaskogsbränder. Finland har sedan 1999 testat ett satellitsystemför detektering av skogsbränder där även Sverige medverkat.Under 1997 noterade satelliten 363 bränder, och av dessa var83% riktiga bränder. Den minsta skogsbranden var på 0,1 hek-tar. Tekniken innebär att satelliten läser av infraröd strålning påjordytan, därefter märks heta punkter upp på en karta. (Kelhä1998).

MAFFS

MAFFS står för Modular Airborne Fire Fighting System och ärett modulsystem för vattenbombning, anpassat för Herkules-flygplan. Systemet utvecklades i USA och används bland annati USA och Frankrike. I systemet ingår fem tankar à 2300 liter,som monteras in i ett Herkulesflygplan. Det tar cirka en timmeatt göra om Herkulesflygplanet till ett vattenbombplan. EttHerkulesflygplan med MAFFS kan inte skopa upp vatten, utanmåste landa för att fylla på sina tankar. Detta gör att det ävengår att bomba med retardent.


Skopande flygplan

Skopande flygplan av märket Canadair finns lite överallt i värl-den, bland annat i Kanada, Spanien, Frankrike, Italien ochGrekland. Det finns två modeller: den äldre varianten CL-215och den nyare varianten CL-415. Det som skiljer dem åt är attCL-215 har kolvmotorer medan CL-415 har turbopropmoto-rer, CL-215 tar cirka 5500 liter vatten medan CL-415 tar cirka6200 liter vatten. Kolvmotorer är av äldre konstruktion än tur-bopropmotorer och turbopropmotorer har högre kapacitet.Ett skopande flygplan fyller sina tankar genom att svepa övervattenytan och skopa in vatten i tankarna. Själva skopningentar cirka 12 sekunder för både CL-215 och CL-415. Till släck-vattnet kan besättningen tillsätta skumvätska från tankar innei planet. Räddningsverket och Kustbevakningen provade1995/1996 ett CL-215 och ett CL-415, både vid skogsbrand-släckning och inom kustbevakningens ansvarsområden. (Sevidare Räddningsverket 1996 a och b).

Bevakningstorn

Runt om i världen använder man sig av bevakningstorn för attså tidigt som möjligt upptäcka en skogsbrand. Bevakningstor-nen är utplacerade i terrängen, framför allt på de högsta punk-terna i ett område, för att täcka så stor yta som möjligt. Varjetorn täcker ett område på 30–40 kilometers radie runt tornet.När personalen upptäcker brand från tornet, avläser man rikt-ningen till branden och rapporterar in värdet till en lednings-central som skickar ut brandstyrkor till brandplatsen. Tankenär att två eller flera torn ska rapportera in samma brand och geolika riktningar/vinklar till ledningscentralen, för då kan per-sonalen i ledningscentralen pejla in branden och bestämmadess placering mycket noggrant. På senare tid har man ibevakningstornen i vissa fall övergått från manuell övervak-ning till bevakning med hjälp av videokameror.


I maj 1988 drabbades Yellowstoneparkenav torka. Sommaren innan hade endast enbråkdel av den normala nederbörden fallitoch under vintern föll endast 16 % av dennormala mängden snö.

Bränderna började den 24:e maj i Lamar-dalen, men den branden släcktes av regnsom föll samma dag. Månaden därpåstartade ytterligare bränder efter blixt-nedslag. Parkförvaltningen lät dessabränder brinna vidare, enligt gällandepolicy, som innebär att man låter detbrinna i parken såvida inte liv elleregendom hotas. Nya bränder startadeförsta veckan i juli och även dessa tillätsbrinna. Bränderna tilltog i styrka ochstorlek. Den 15:e juli meddelade park-förvaltningen att varje ny skogsbrandskulle bekämpas. De som redan branntilläts brinna vidare. Bränderna blevunder tiden allt större och delar avallmänheten började få panik. Närinrikesminister Donald Hodel den 21:ejuli beordrade att samtliga bränderskulle bekämpas, var släckningsarbetetredan igång. Men nu var bränderna förstora och kraftfulla för att bemästras.Otaliga flygbränder uppstod under denärmaste dagarna.

Olyckligtvis pågick under samma tidett stort antal skogsbränder i Alaska. Entredjedel av USA:s brandbekämpnings-resurser var redan insatta där. Man fickgöra en stenhård prioritering varttillgängliga resurser skulle skickas.

Stämningen bland allmänheten blevallt mer upprörd. Det verkade som omUSA:s äldsta nationalpark höll på attbrinna upp.

I augusti bildade kallfronter starkavindar, som ytterligare bidrog till attbränderna ökade i storlek. Den 13augusti beslöt den amerikanska mot-svarigheten till skogsvårdstyrelsen attsamtliga bränder i landet skulle be-kämpas. Men på många håll saknadesresurser och man fick inrikta sig på attendast övervaka den fortsattaspridningen.

Svarta lördagen, den 20 augustirådde vindstyrkor på bortåt 30 m/s.Flamhöjderna befann sig på mellan 30och 100 meter. Ett antal skogsbränderspred sig med en enorm hastighet ochsamhällena Cooke City och Silver Gatevar plötsligt hotade. Dagen efterstängdes Yellowstone-parken förallmänheten. De närmaste dagarnabrann 12 000 till 36 000 hektar skog uppom dagen.

I början av september hotades sam-hället West Yellowstone av bränderna,men tack vare en massiv insats medbulldozers, skyddsavbränning ochsprängning av begränsningslinjerlyckades man stoppa bränderna när devar bara två kilometer från West Yellow-stone. Samtliga invånare från Silver Gateoch Cooke City evakuerades. Den 7september hotade bränderna denberömda rekreationsanläggningen Old


exempel 5

USA,Yellowstone-branden 1988

Faithful. Men tack vare gynnsammavindar, en stor öppen parkeringsplatsoch en ständig bevattning avanläggningen lyckades man räddastörre delen. Denna dag brann 40 000hektar upp.

I mitten av september började det

regna. På de högre höjderna föll snö.Bränderna mattades och den 26:eseptember kunde man åter öppna delarav parken för allmänheten. Den 10november släckte snön det sista avbränderna.Totalt brann ca 400 000hektar upp. (Källa: Guth & Cohen 1989).

sko gsbrand • 127

kapitel 9

Skogsbrandoch miljöSyftet med detta kapitel är att ge kunskaper om naturvårds-bränningar och hyggesbränningar samt belysa skogsbrandensmiljöaspekter. Både brandbefäl och brandmän bör kunna deolika metoderna för naturvårdsbränning och hyggesbränning.Vidare bör både brandbefäl och brandmän känna till den mil-jöpåverkan som skogsbrandsläckningen medför. Det gäller attta hänsyn till miljön och minimera skadorna.

Naturvårdsbränning och hyggesbränning En hyggesbränning eller en naturvårdsbränning kan ge ettutmärkt tillfälle för räddningstjänstpersonal att närvara ochjobba med branden. Det finns knappast bättre sätt att lära sigskogsbrandsbeteende än att vara med på naturvårdsbränning-ar eller hyggesbränningar och uppleva dem i verkligheten.Naturvårdsbränning genomförs i naturvårdssyfte, med ellerutan föregående avverkning. Det som avverkas används till attunderlätta bränningen eller få fram ett bättre biologiskt resul-tat. Själva beståndet är tänkt att även fortsättningsvis kunnaskötas med eldens hjälp. Vid bränningen vill man helst gynnabrandberoende arter, skapa branddödade träd och ge möjlig-heter för sällsynta växter och nya trädgenerationer att etablerasig. Det är därför viktigt att branden blir tillräckligt intensivför att döda eller skapa brandskador hos träden och för attmöjliggöra att nya träd och växter kan börja gro.

Vikten av naturvårdsbränningar påpekas i ett av de femtonnationella miljökvalitetsmål som fastställts av riksdagen:”Levande skogar. Skogens och skogsmarkens värde för biolo-gisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska


mångfalden bevaras och kulturmiljövärden och sociala vär-den värnas.” (Miljödepartementet 1997). Skogen anses blandannat vara en viktig källa för förnybara råvaror och kommerdärigenom att få en allt större betydelse i ett ekologiskt håll-bart samhälle. Vidare poängterar man även att ytterligareskogsmark bör skyddas som naturreservat, biotopskyddsob-jekt, genom naturvårdsavtal eller på annat sätt. (Miljödeparte-mentet, 1997). Sålunda ska man från räddningstjänstens sidabetrakta naturvårdsbränningar som en viktig del av skogsbru-ket. De behövs för att vi ska kunna uppnå de nationella miljö-kvalitetsmålen. Räddningstjänsten bör vara medveten om varbehovet finns för naturvårdsbränningar och beakta behovet avdessa. Såvida det inte finns konkreta indikationer eller bevis påatt naturvårdsbränningen inte kan genomföras på ett säkertoch kontrollerat sätt, så bör Räddningstjänsten aktivt stödjadessa så de kan få genomföras.

Hyggesbränning har pågått sedan gamla tider.Föregångarevar svedjebränningen, en jordbruksform som innebär att sko-gen bränns för att sedan nyttjas till odling. Svedjebränningförekommer fortfarande på vissa håll i världen bland befolk-

9. sko gsbrand o ch miljö • 129

Hyggesbränning.

ningsgrupper som flyttar sina bosättningar med jämna mel-lanrum. Vissa indianfolk i Amazonas använder fortfarandemetoden. I Sverige är det numera vanligare med naturvårds-bränningar än med hyggesbränningar. Det har genom årenförekommit skilda uppfattningar angående hyggesbränning-ars effekt och nytta. Syftet med hyggesbränning är bland annatatt reducera mängden bränsle i området, förbereda marken försådd och plantering och att tillföra näring till marken. (Natio-nalencyklopedin).

Metod och teknikNedan anges metod och teknik för naturvårdsbränning ochhyggesbränning.

Tidpunkt

Vanligtvis äger bränningen rum på våren efter snösmältning-en, innan det börjat grönska. Detta gäller framför allt hygges-bränningar, medan naturvårdsbränningar mycket väl kan ägarum under högsommaren, eftersom man då vill ha torrt i mar-kerna. I norra Sverige är problemet att tiden från att snön för-svinner tills grönskan spirar är väldigt kort. Om vädret ärdåligt under denna korta period, kan det visa sig omöjligt attbränna. Vidare gäller att markvegetationen i sluten skog skavara så torr att den är möjlig att tända och att elden sedan ock-så sprider sig dit där det saknas torrt ris. Lämplig tidpunkt atttända området är så fort nattfukten avdunstat, ungefär klock-an 10-11 på förmiddagen. Stadig, måttlig vind är bäst. Det ärdock möjligt att bränna även om vinden är hård, men då skabegränsningslinjer utgöras av exempelvis sjöar. Anledningentill att hård vind ibland kan vara att föredra, är att vinden kandriva värmen längs marken och minimera den mängd värmesom går upp i trädtopparna. För att undvika otrevliga över-raskningar rekommenderas väderleksprognos och index frånbrandriskprognosen för det närmaste dygnet innan bränning-en äger rum. (Skogforsk 1997).

Förberedelser

Om det inte finns brandsäkra gränser för området,som vatten-drag, våta myrar eller breda vägar, kan förberedelserna bli


mycket arbetskrävande.Området måste då istället omges av enbrandgata.Den bör vara så rak som möjligt och minst 20 meterbred. Alla träd och buskar röjs bort från brandgatan och ett5–10 meter brett område längs brandgatans ytterkant rensasfrån allt ris. Längs brandgatans ytterkant bör det antingen grä-vas en 3–4 dm bred sträng av mineraljord eller att ytterkantenvattenbegjuts.Vid naturvårdsbränningar ska man undvika allaformer av ingrepp i naturen före bränningen – bränningen skaju likna en naturlig brand – men man måste givetvis göra in-grepp av säkerhetsskäl. Vid hyggesbränning bör eventuellamyrstackar prepareras, eftersom de är lättantändliga ochmycket svårsläckta. Prepareringen kan bestå i att anlägga enbrandgata runt myrstacken. Observera att vid naturvårds-bränningar låter man myrstackarna vara och låter dem helstbrinna ut. Vid naturvårdsbränning ska man undvika efter-släckning, om detta inte krävs av säkerhetsskäl. (Skogforsk1995).

Antändning

Utrustningen för att antända området kan variera. Blandannat kan en s.k. driptorch användas. Det är en behållare somfylls med en blandning av bensin och diesel. Från behållarengår det ett rör och längst ut på röret finns det ett munstycke därman tänder. Under bränningens gång lutar man driptorchenframåt då och då, på så sätt droppar man brinnande bränsle påvegetationen. Driptorchen lämpar sig väl till bränningar därbränslet annars kan vara svårt att antända.

Tändningsmetoderna är i stort sett desamma som vid mot-eld och skyddsavbränning. De metoder som används är med-vindsbränning, sidoeld, punktvis tändning och tändning längskanterna.

Medvindsbränning

Medvindsbränning inleds med att man bränner av ett skyd-dande stråk längs områdets läsida. Därefter arbetar man sigsektionsvis fram mot vinden genom att bränna av mindreavsnitt i medvind. Tändning sker i rader av fläckar eller band,där det inbördes avståndet kan varieras med hänsyn till önsk-värd effektutveckling på branden. Tanken är att branden aldrig


Munstycke

Tändare

En driptorch lämpar sigväl till bränningar därbränslet annars kanvara svårt att antända.


Vindriktning

Väg

Plöjdbrandgata

1

2

3

4

Vindriktning

1

3

4

2

Väg

Plöjdbrandgata

Plöjdbrand-gata

Vindriktning

Väg Vattendrag

Plöjd brandgata

Medvindsbränning kananvändas vid högrebränslefuktighet änandra metoder.

Sidoeld kräver stabilavindar och det ärmycket viktigt att manhela tiden är i nivå medvarandra.

Punktvis tändning ären metod som kräverstor erfarenhet.

ska bli alltför intensiv innan den brinner samman med enannan brand eller med en begränsningslinje. Medvindständ-ning är den vanligast förekommande metoden i Sverige. (Dalem.fl. 1989; Skogforsk 1995).

Sidoeld

Vid bränning med sidoeld påbörjas tändningen i punkter medjämna mellanrum längs områdets läsida. Från punkterna drarman sig därefter tvärs över, rakt mot vinden och över området.Denna metod kräver stabila vindar. Elden blir mindre intensivoch oberäknelig än då bränning sker med vinden. Med tankepå säkerheten är det mycket viktigt att all personal som deltar isjälva bränningen hela tiden är i nivå med varandra. Metodenanvänds ofta på begränsade ytor för att öka hastigheten hos enmoteld eller för att säkra flankerna då man använder sig avnågon annan bränningsmetod. Sidoeld kan också användasför att snabbt bränna av stora ytor. Denna metod förekommerbland annat i USA och Canada. (Dale m.fl. 1989; Skogforsk1995).

Punktvis tändning

Vid punktvis tändning sker tändningen i ett regelbundetpunktmönster över området. Man startar med att först brännaav området längs hyggets läsida. Meningen är att de enskildabrandhärdarna ska brinna ihop samtidigt som all mark äravbränd. Metoden kräver stor erfarenhet, där bedömningen avframför allt brandfläckarnas storlek och avståndet mellanbrandfläckarna är viktig. Vid en felbedömning är risken storför att någon härd sprider sig snabbare och då riskerar brand-förloppet att bli okontrollerat. Metoden används bland annat iUSA och Canada. (Dale m.fl. 1989; Skogforsk 1995).

Tändning längs kanterna

Vid tändning längs kanterna tänder man på längs områdetskanter, med start längs områdets läsida. Elden dras inåt-uppåtoch sluter sig samman vid områdets mitt till följd av detundertryck som bildas, framför allt på grund av den högretemperaturen i områdets mitt. Faran för flygbränder är stor,bland annat på grund av de starka luftströmmar som uppstår.


För bästa effekt bör vindstyrkan vara svag. Metoden användspå områden där en relativt het brand eftersträvas, för att t.ex.minska eller eliminera hyggesavfallet. Eventuellt kan metodenkompletteras med att en eller två brandhärdar antänds mitt iområdet. (Dale m.fl. 1989; Skogforsk 1995).

Miljöhänsyn vidskogsbrandsläckningNär en brandgata iordningställs bör den läggas så att man kanutnyttja naturliga brandbarriärer. På så sätt minskar man demekaniska skador som uppstår vid konstruktionen av brand-gatan. Man kan även använda skyddsavbränning för att min-ska de mekaniska skadorna. Det är inte bara natur och växtlig-het som kan ta skada. Också fornlämningar kan skadas avschaktmaskiner, vilket inträffade vid branden vid Kräcklingbopå Gotland 1992.

När man använder släckvatten kan det också uppstå ska-dor. Djurlivet i en sjö kan starkt påverkas om vattennivånsänks. Därför bör man ha kontroll på hur stort vattenuttagetblir och hur det påverkar vattennivån. Om man märker attvattennivån förändras påtagligt bör man byta vattentag.

Att använda skumvätskeinblandning till släckvattnet inne-bär en risk. Skumvätskeinblandning kan ha en negativ miljö-påverkan på vattendrag redan vid låga inblandningar på några


Kanttändning användspå områden där enrelativt het brandeftersträvas.

Vindriktning

Plöjdbrandgata

Plöjdbrandgata

Väg

1

enstaka promille samt även på växtlighet vid någon enstakaprocentinblandning, Detta beroende på skumvätskans toxici-tet som då kan slå ut fisk, vattenorganismer och olika växter.Toxiciteten beror i sin tur på vilket ytaktivt ämne som finns iprodukten. Olika skumvätskors grad av toxictet kan varieramycket från skumvätska till skumvätska. Överväg därför alltidom det är nödvändigt med skumvätskeinblandning med tankepå eventuella miljökonsekvenser. (The Oakland/Berkely Hillsfire, NFPA; Räddningsverket 1995).

Även användande av retardent kan ha en negativ miljöpå-verkan. Retardenter kan slå ut fisk och vattenorganismer ivattendrag på grund av dess toxicitet. Retardenter kan ävendöda växtlighet om alltför mycket retardent används, växtlig-heten ”bränns” då sönder av gödningsämnena i retardenterna.Angränsande vattendrag kan även drabbas av övergödning, dåregn och smältvatten lakar ur gödningsämnena. Sålunda börman även vid användande av retardenter överväga om dettaverkligen är nödvändigt med tanke på de negativa miljökonse-kvenserna. (The Oakland/Berkely Hills fire, NFPA).

Under eftersläckningen och bevakningen bör man tänkasig för innan man fäller träd. Träden spelar en stor roll fördjurlivet, framför allt för fågellivet i skogen. Man bör inte fällaandra träd än de som utgör en uppenbar risk för brandperso-nalen och de människor som i framtiden kommer att vistas iskogen. (Räddningsverket 1999).

Den ekologiska aspektenIdag betraktar stora delar av allmänheten skogsbränder enbartnegativt, som någonting farligt. Förr var skogsbränder betyd-ligt vanligare än nu. Svedjebruk var ett uppskattat inslag i Sve-rige, och de skogsbränder som uppstod bekämpades inte likaaktivt som idag. Skogen kunde sålunda brinna med jämnamellanrum, som den gjort sedan urminnes tider. (Pyne 1995).

Dåtida skogsbränder brann inte med lika hög effektut-veckling som idag. Detta medförde att en stor del av växtlighe-ten överlevde skogsbranden. Vid dagens skogsbränder löperväxtligheten större risk att förstöras, och på så sätt kan man fåföljdproblem som erosion etc. Många växt- och djurarter är


beroende av att det brinner i skogen då och då. När skogarnabrann fritt rubbades inte balansen i naturen. (Parfait 1996).

Det var under slutet av 1800-talet och början av 1900-taletsom myndigheter och allmänhet började betrakta skogsbrandsom ett hot. Skogsindustrin växte fram och skötseln av densvenska skogen ändrade inriktning mot ökad trädplantering.Skogsbränder hade ingen plats i dessa trädplantager. Dock till-ät myndigheterna fortsatta hyggesbränningar, men sedan 60-talet har deras antal minskat. (Perry 1990).

Kunskapen om skogsbränder och hur de släcks har min-skat kraftigt sedan de erfarna bränningsledarna upphört medsin verksamhet. Men skogens vitalitet och mångfald har ocksåminskat sedan man tagit bort skogsbranden som ett naturligtinslag. En allt större mängd markvegetation och död vegeta-tion har samlats i skogarna, och när en skogsbrand utbryter ärrisken stor för att den blir okontrollerad och svårsläckt. Gran-ström (1998) pekar i en rapport om framtidens skogsbränderpå att skogsbolagen har introducerat en trädart i Sverige, sommedför ett värre brandförlopp, genom att under de senastedecennierna plantera en kanadensisk tallart – Contorta.Artenorsakar bland annat toppbränder lättare än den vanliga sven-ska tallen. Alla dessa faktorer tyder på att vi i framtiden kanräkna med större och mer svårsläckta skogsbränder.

I länder som Sydafrika, USA och Australien är situationenbetydligt allvarligare än i Sverige. Utvecklingen i dessa länderhar varit densamma som här. Ännu vid slutet av 1800-talet fickskogsbränder brinna fritt, och befolkningen tände på skog ochprärie med jämna mellanrum. Men vid 1900-talets början sat-te räddningstjänsterna igång att alltmer aggressivt bekämpaskogsbränderna. Under 1930-talet införde räddningstjänster-na i USA en policy som kallades ”Ten a.m. fire control”. Dennapolicy gick ut på att räddningstjänsten senast klockan 10.00dagen efter att skogsbranden hade startat eller upptäckts, skul-le ha släckt den eller åtminstone ha den under kontroll. Dettavar den rådande synen i USA ända fram till 70-talet, när rädd-ningstjänsten återinförde en policy som gick ut på att låta vis-sa skogsbränder brinna. Bland annat skulle naturligt orsakadebränder i nationalparker tillåtas brinna. Denna policy fortsattefram till Yellowstonebranden 1988. (Pyne 1995, 1997).


Yellowstonebranden tilläts brinna fritt i början, men närallmänhet, politiker, turistnäring etc. började reagera negativt,övergick myndigheterna till att aktivt bekämpa skogsbranden.Men i det skedet var det redan för sent, och trots de 130 miljo-ner dollar som släckningsarbetet kostade var det till slut natu-ren själv som släckte branden – det började snöa – trots allaansträngningar och insatser från de amerikanska myndighe-terna.

Efter Yellowstonebranden (se s. 126) har USA bl.a. upplevtsvåra buskbränder i Kalifornien, där ett stort antal hus ochegendomar har gått upp i rök. Orsakerna till detta kan blandannat sökas i en dramatiskt ökad utflyttning till skogsområde-na utanför storstäderna under senare delen av 1900-talet. Idessa skogar har tidigare funnits ständigt återkommandeskogsbränder, men nu har man försökt förhindra dem genomen mycket aktiv brandbekämpning eftersom det bland annatbyggts allt fler hus i skogsområdena. Dessutom har man intro-ducerat trädarter som Eucalyptus och snabbväxande tallarter,som till sin natur är mycket brandbenägna. Det är följaktligeninte särskilt konstigt att bränderna i Oakland och Los Angeleshar fått så omfattande konsekvenser. (The Oakland/ BerkeleyHills fire NFPA).

Vad gör man då runt om i världen för att lösa denna alltsvårare situation? I Frankrike planeras med myndigheternashjälp jordbruksland och mindre brandbenägna skogspartier,med exempelvis olivträd, mellan skogen och bebyggelsen.Men arbetet går mycket långsamt, framför allt på grund av dehöga kostnaderna. I USA, och framför allt i Kalifornien, harmyndigheterna och skogsbolagen börjat göra betydligt flerhyggesbränningar och man bränner av landområden i före-byggande syfte. Men frågan är om det räcker. Man kan aldrignå upp till lika stora mängder avbrunnen mark som innanområdena befolkades. Det är i praktiken omöjligt på grund avdet mosaikmönster av skog och bebyggelse som nu finns, menäven på grund av att befolkning och turistnäring idag inteskulle acceptera bränder. Dessutom saknas pengar. (Dupont1998; O’Hanlon 1995).

Synen på brand i skog och mark förändras. I Sverige harman exempelvis på senare tid i en del skötselplaner för natur-


Finns det några urmiljösynpunktkänsliga terräng-partier i dinkommun?Har ni upprättatnågra rutiner föranvändning avalternativa släck-medel i dessapartier?

reservat, skrivit in att man ska låta skogsbränder ha sitt förloppom de inte hotar den omgivande skogen (Lundin 2002). Dethandlar både om metod- och attitydförändringar. Skogsbrän-der kan ses som naturliga inslag i skogens liv.


ReferenserBarney, R. & Clarke, C. 1990, Fireline blaster’s guidebook, Boise: NWCG.Bidet J., 1990, La météorologie générale feux de fôret, Gardanne: Sécurité

Civile.Bosæus, L. & Melin, C., 1992, Handbok för väderbitna,Västerås: ICA

Bokförlag.Collet, P. 1997, L’enfer aux portes de Marseille, artikel ur Le sapeur

pompier, september 1997.Dale, D. & Wade m.fl., 1989, A guide for prescribed fire in southern

forests, Dale USDA, Boise.Dupont, G., 1998, L’eternel recommencement de la lutte contre les

incendies, artikel ur Le Monde, 27 augusti 1998.Emploi des brumiseurs, Frankrike, 1993.Enström, J., 1996, Grundbok för skogsbrukare, Jönköping:

Skogsstyrelsen.European Commission, 2001, Council decision of 23 October 2001,

establishing a Community mechanism to facilitate reinforcedcooperation in civil protection assistance interventions.2001/792/EC, Euratom.

Falk, S., & Söderström,V., 1989, Skogsvårdens grunder, Stockholm:LTs förlag.

Fuller, M., 1991, Forest fires, New York, John Wiley & Sons.Granström,A. 1998, Framtidens skogsbränder, SRV rapport P21-

243/98, Karlstad: Räddningsverket.Guth R., & Cohen S., 1989, Red skies of ’88. Pictorial histories publishing

company Inc.Heikkilä, Grönqvist, Jurvelius, 1993, Handbook on forest fire control,

Helsingfors: FINNIDA.Hirsch K.G., 1996, Canadian forest fire behavior prediction (FBP)

system: User’s guide,Vancouver: Canadian forest service.Hudiksvalls räddningstjänst, 1997, Insatsrapport från skogsbranden på

Agön, 1997.IFSTA, 1998, Fundamentals of wildland fire fighting, Oklahoma state

university.Kelhä,V., 1998, ’Automatic forest fire alert by satellite’, artikel ur

tidningen International forest fire news, januari 1998.Krigsskolen Gimlemoen, 1993, Ledelsekurs i skogsbrannslukking,

hefte nr 4.Latham, D., 1983, LLAFFS – a lightning locating and fire forecasting

system, Boise.Linder, P., 1988, Jämtgaveln, Härnösand: Länsstyrelsen i Väster-

norrlands län.Linkewich,A., 1972, Air attack on forest fires, DW. Friesen, Calgary.Lundin, F. 2002, personlig E-post, Länsstyrelsen i Dalarna (2002-06-

03).Miljödepartementet, 1997, Svenska miljömål, en sammanfattning av

regeringens proposition 1997/98:145, Miljödepartementet(www.regeringen.se).

referenser • 139

Nationalencyklopedin.NFPA, The Oakland/Berkeley Hills fire.NWCG, 1986, Firefighters guide, Boise.NWCG, 1991a, Fire operations in the urban interface, Boise.NWCG, 1991b, Firing methods and procedures, Boise.NWCG, 1992, Fire behavior field reference guide, Boise.NWCG, 1993, Foam vs. Fire, Boise.NWCG, 1994, Intermediate wildland fire behavior, Boise.NWCG, 1995, The professional helicopter pilot supporting wildland fire

suppression, Boise.O’Hanlon L., 1995, ’Fighting fire with fire’, artikel ur New Scientist,

15 juli 1995.Ondrus, J., 1996, Brandteori, Karlstad: Räddningsverket.Parfait M., 1996, ’Fire’, National Geographic september 1996,

Washington D.C.Perry, D., 1990, Wildland firefighting, Bellflower: Fire publications inc.Pyne, S., 1995, World fire, New York: Henry Holt.Pyne, S., 1997, America’s fires, Forest history society, Durham.Reglement du manœuvre, 1987, Direction Departementale des Services

d’Incendie et de Secours du Var,.Rothermel, R., 1983, How to predict the spread and intensity of forest

and range fires, Boise: NWCG.Rothermel, R., 1991, Crown fire analysis and interpretation, Missoula:

USDA.Rothermel R., 1991, Predicting behavior and size of crown fires in the

northern rocky mountains, Ogden: USDA.Rothermel, R., 1993, Characterizing severe fire behavior,

Missoula: USDA.Rülcker C.,Angelstam P., Rosenberg P., 1994, Naturlig branddynamik

kan styra naturvård och skogsskötsel i boreal skog, Uppsala:Skogforsk.

Räddningstjänsten Gotland, 1992, Branden i Kräklingbo 1992.Räddningstjänstförordningen.Räddningstjänstlagen.Räddningsverket, 1987, Helikopter vid skogsbrandsläckning,

SRV-cirkulär 3/87, Karlstad.Räddningsverket, 1993, Erfarenheter från skogsbränderna sommaren

1992, Räddningsverkets information nr. 2/93, Karlstad.Räddningsverket, 1994, Brandriskprognos, FoU rapport P21-091/94,

Karlstad, 1994.Räddningsverket, 1995, Användning av blixtlokalisering för indikering

av skogsbrand, SRV rapport R53-124/95, Karlstad.Räddningsverket, 1995, Brandriskprognos från SMHI,Aktuellt från

Räddningsverket nr. 3-95, Karlstad.Räddningsverket, 1995, Marknadsutvärderingsmodell för mark där

skogsbrand ägt rum, rapport R53-122/95, Karlstad.Räddningsverket, 1995, Släckmedelstillsatser för skogsbrand-

bekämpning, R53-119/95 SRV, Karlstad.


Räddningsverket, 1996a, Skopan, ett flygplan för skogsbrandsläckningoch kustbevakning, SRV rapport R53-166/96, Karlstad.

Räddningsverket, 1996b, Skopan. Ett flygplan för skogsbrandsläckningoch kustbevakning. Analys av skogsbränder. Rapport nr R53-165/96,Karlstad.

Räddningsverket, 1996, Räddningstjänst och samverkande organ,Räddningstjänsthandboken del 1, Karlstad.

Räddningsverket, 1997, Brandriskprognosen 1997 och i framtiden.Aktuellt från Räddningsverket nr. 5-97, Karlstad.

Räddningsverket, 1997, Brandriskprognoser med hjälp av enkanadensisk skogsbrandmodell, SRV rapport P21-168/97, Karlstad.

Räddningsverket, 1998, Brandriskvärden beräknade ur analyserademeteorologiska indata, FoU rapport, P21-217/98, Karlstad.

Räddningsverket, 1998a, Brandriskprognosen 1998,Aktuellt frånRäddningsverket nr. 6-98, Karlstad.

Räddningsverket, 1998b, Direktsända videobilder från skogsbrand-flygplan och helikoptrar, SRV rapport P21-227/98, Karlstad.

Räddningsverket, 1998c, Skogsbrandsutrustning för helikopter,SRV rapport P21-242/98, Karlstad.

Räddningsverket, 1998d, Civilpliktiga som resurs vid räddningstjänst,Aktuellt från Räddningsverket nr. 7-98, Karlstad.

Räddningsverket, 1998d, Skogsbränder 5–9 juni 1997, Observatörs-rapport P22-216/98 SRV, Karlstad.

Räddningsverket, 1998f, Utvärdering av det kanadensiskabrandrisksystemet, FoU rapport, P21-244/98, Karlstad.

Räddningsverket, 1999a, Effekt av att använda kylväst underbrandmansarbete, SRV rapport P21-308/99, Karlstad.

Räddningsverket, 1999b, Brandriskprognosen 1999,Aktuellt frånRäddningsverket nr. 1-99, Karlstad.

Räddningsverket, 1999, Helikopter i kommunal räddningstjänst,Aktuellt från Räddningsverket nr. 3-99, Karlstad.

Räddningsverket, 1999, Skogsbrand och miljö, P21-285/99, Karlstad.Räddningsverket, 2000a, Brandriskprognosen och gräsbrandvarning

2000,Aktuellt från Räddningsverket nr. 1-00, Karlstad.Räddningsverket, 2000b, Metoder för gräsbrandvarning, FoU rapport,

P21-348/00, Karlstad.Räddningsverket, 2000c, Bildöverföring från flygplan. Försök i Dalarnas

län 1998–1999. Rapport P21-350/00, Karlstad.Räddningsverket, 2001, Miljökunskap för räddningstjänsten,

(remissutgåva), R00-237/01, Karlstad.Räddningsverket, 2002, Skogsbrandbevakning med flyg,Aktuellt från

Räddningsverket nr. 1-02, Karlstad.Sandahl, L., 1999, Finlands svar på ’Skopan’, internationell rapport,

Karlstad: Räddningsverket.Schroeder M., Buck C 1977, Fire Weather,Washington D.C.: USDA.Sirenen, Räddningstjänst och elsäkerhet, Sirenen nr. 3 1998, Karlstad:

Räddningsverket.Sirenen, 1998, Var försiktig vid släckning under kraftledningar!,

Sirenen nr. 4 1998, Karlstad: Räddningsverket.

referenser • 141

Skogforsk, 1995, Brand och bränning – en litteraturstudie, Redogörelsenr. 9 1995, Uppsala.

Skogforsk, 1997, Resultat nr. 19, Uppsala.Skogsbrand Isterklevmossen 1994-07-21––08-19, räddningstjänsten

Trollhättan, 1995, numera Norra Älvsborgs räddningstjänst-förbund.

Stretton, J., 1994, The wild fires of 1994,Australien.Särdqvist, S., 2002, Vatten och andra släckmedel, Karlstad:

Räddningsverket.Södertörns Brandförsvarsförbund, 1999, Sammanställning av

Tyrestabranden.Technical data and specifications – MAFFS, USA, (utan angivande av

författare).Teie,W., 1994, Firefighter’s handbook on wildland firefighting,

Deer Valley press, Rescue.Teie,W., 1997, Fire officer’s handbook on wildland firefighting,

Deer Valley press, Rescue.Thörnqvist, T. , 1987, Bränder i stackar med sönderdelat trädbränsle,

Uppsala: SLU.USDI/BLM, 1984, Firefighters common task manual, Boise.Van Wagner, 1987, Development and structure of the canadian forest fire

weather index system, Ottawa: Canadian forestry service.Warren, J., 1984, Thermal infrared user’s manual, Boise.Wickström R., 1983, Hyggesbränning med helikopter,

Skogsarbeten nr. 1 1983.Wildfire, 1998, ’An effective wildfire fighting tool – a gas operated

blower’, artikel ur tidningen Wildfire, april 1998.Williams, T., 1995, Only you can postpone forest fires, artikel ur Sierra,

juli/augusti 1995.Örtenwall, P. 2002-01-03, personlig E-post.

Bildförteckning Omslag Olof KarlssonAlla tecknade illustrationer Per Hardestams.11, 12, 37, 38, 67, 77, 91, 93, 99, 129 Leif Sandahl, Räddningsverkets. 14 Jukka Alakorpi, Bräcke maskins. 64 Arne Forsell, Bildbyråns. 67 Peter Lundgren, Räddningsverkets.103 Thomas Johansson, Räddningsverkets. 104 Sam Stadener, Pressens bilds. 119 Räddningstjänsten Storgöteborgs. 120 Kjell Nilsson, Räddningsverkets. 127 Jim Peaco, National Park Service.


RegisterACO 60, 80, 89 Agön 8 Altocumulus-moln 22, 23 Ankarpunkt 61, 65, 73, 83, 86ARCC/Cefyl 78, 80 A-skog 37Bebyggelse 9, 28, 57, 62, 63, 74,

75, 93-96, 113, 137Begränsningslinje 44, 55, 57, 59,

61, 64, 65, 66, 71–76, 84, 89,91, 96, 105, 119, 127, 130, 132

BEHAVE 46Beräkningsmodeller 31, 47Bevakning 9, 55, 61, 70–71, 117,

125Bevakningstorn 125Bildöverföring 57, 120Björk 13 Blixtlokaliseringssystem 122Blow-up 42, 51Bottenskikt 10Brandbarriär 44, 51, 59, 61, 65,

73, 75, 82, 84–86, 91, 114, 134 Brandfront 40, 45, 47, 48, 51, 54,

55, 58, 59, 60, 63, 65–69, 72,75, 83, 85, 87, 91, 105, 121

Brandgata 55, 57, 59, 63, 65–68,76, 86, 95, 123, 131, 132, 134

Brandhistorik 16, 17 Brandorsaker 19 Brandplymsdominerad 50–53Brandplymsdominerad

toppbrand 50–51Brandrisk 9, 14, 15, 35, 106–110,

117, 122, 130 Brandriskprognos 35, 106, 110,

112, 117, 122, 130Brandrök 97, 103, 121Brandvirvlar 40, 50Brumiseur 113, 124 Brytpunkt 54, 59, 60, 114Bränslefukthalt 33, 35, 45–46,

51–52Bränsletyp 46, 47, 86, 123BUI 46, 47, 107, 108, 109Buildup effect 47Cirrostratusmoln 22Civilpliktiga 118Contortatall 12 Cumulonimubusmoln 30 Cumulusmoln 24, 30 Daggpunkt 20, 111

DC 107, 108, 109Defensiv taktik 95, 96Direkt angrepp 58, 59DMC 107, 108, 109Driptorch 67, 131Eftersläckning 55, 61–62, 67,

69–71, 87, 101, 121, 131, 135Eldband 47, 48, 59, 64Eldningsförbud 54, 106–107, 110Elrisker 97–100 Engreppsskördare 13 EU kommissionens 92FBP 46FFMC FIMC 46, 107, 108, 109Fire weather index (FWI) 46,

106–109Flamlängd 63, 68, 69Flank 48, 58–59, 61, 66, 69, 75,

83– 85, 133Flankangrepp 83FLIR-kamera 120Flygbrand 48, 84Flygel 48Flygplan 53, 57, 63, 77, 91, 92,

94–95, 119–121, 124–125FRO 55, 116Front 22, 28, 29, 48, 51Frontalangrepp 83, 84Frontsystem 22, 23, 28Fukthalt 31–33, 39–40, 44, 121Fällhöjd 89– 90Fällningsteknik 86, 88Fältskikt 10Försvarsmakten 79, 116Gallring 13, 16Gemenskapsmekanism 92GPS 105, 120 Gran 11, 38Gräsbrandvarning 109Hacka 67Haines index 110–112Halo 23, 29HBV 108, 109Helikopter 9, 53, 55, 57, 60, 63,

68, 76–87, 90, 92, 94–95,104–105, 114, 116, 119, 121

Helitorch 78, 90Heltäckande mönster 35Horisontell kontinuitet 35, 51Hyggesavfall 14, 134

Hyggesbränning 69, 90, 121,128–131, 136, 137

Hyggesrensning 13, 14Hyggesupptagning med

nyplantering 14Hög löpbrand 16, 35, 49, 72, 82Indirekt angrepp 57, 59, 83–84,

89Insatsplan 113, 115Instabila luftmassor 24, 25, 41,

42, 50, 56, 112Inversion 24, 41, 42ISI 46, 106–109I-skog 37–38Isterklevsmossen 54Jordbrukstraktorn 13Kalhyggesmetoden 13Kallfront 28–30, 40, 126Kanttändning 134Kartor 113, 115, 117Klockmetoden 79Klädsel 102, 103Kraftledningsgata 97,99–100,105Landbris 27Landformationer 42, 43, 53, 56,

79, 82LLAFFS 123LLP 122LPATS 122Luftens stabilitet 24–26, 39, 41,

111Luftfuktighet 20, 33, 40, 50–51,

110Låg löpbrand 49, 56Länsstyrelse 110Löpbrand 16, 38, 49, 56, 72, 82Lövskog 35, 44MAFFS 124Markberedning 14–15Markbränsle 123Markskiktet 10, 108, 109Materieldepåer 115, 118Medvindsbränning 131, 132Miljöaspekter 128Miljöhänsyn 134Mobilt angrepp 58, 59Moln 20, 22, 23, 24, 28–30, 121Moteld 67, 71, 72, 75, 131, 133Motorsåg 65, 67Naturvårdsbränning 71–72,

128– 131Nederbörd 21, 22, 24, 28–30,

39–41, 53, 64, 106–109, 122–123, 126

register • 143

Nomogram 45– 46Oakland/Berkeleybranden 135Offensiv taktik 95, 96Omloppstid 83, 86–87, 89Orienteringsklubbar 117O-skog 37,–39Passadvindar 26Plantering 13–15, 130, 136Polis 79, 105, 116, 121Portabla fläktar 123Premixfällning 90Progressiv slangutläggning 61Punktvis tändning 74–75,

131–133Ravin 42, 43, 53Relativ fuktighet 20–22, 40,

107–109Retardent 62, 63, 124, 135Reträttplats 73Reträttplatser 101Rikets nät 120Riskavstånd 97–100Riskzon 80–81, 96Ruska 67Rygg 48, 58–59, 61, 69, 104Räddningsmän 105Räddningsverket 7, 15, 18, 35,

49, 60, 69, 78, 80, 85, 92, 103,106–110, 116–120, 122, 125,135

Röjning 15, 105Rökpelare 41, 44Sambandsplan 115Sambandsutrustning för

helikopter 79Satelliter 124Sektorindelning 60Sidoeld 131, 132, 133Sjöbris 26, 27Skogsbolag 90, 117, 136, 137Skogsbrandens delar 48Skogsbrandflyg 54, 60, 80Skogsbrandsbeteende 31, 128Skogsbrandsstatistik 18

Skogsvårdsstyrelsen 117Skogsägare 114Skopande flygplan 91, 92, 125Skum 62, 63, 66, 76, 95, 124, 125Skumlager 96Skumläggning 62Skumsegel 96Skumvätska 61– 63, 90–91,

124–125Skumvätskeinblandning 62– 63,

68, 70, 75, 77, 134–135Skyddsavbränning 59, 63– 64,

66–68, 71–76, 78, 90, 96, 126,131, 134

Sluttning 21, 25–27, 37, 42–43,50, 56, 61, 64–65, 75, 82, 84,86, 88

SMHI 28, 106–112, 117, 122Spade 67Sporadisk täckning 35Spridning 9, 20, 24, 30–31, 33,

35, 40, 42–55, 62, 66, 68, 70,72, 76, 82, 83, 85, 104, 108,113, 126

Spridningshastighet 7, 30, 31,33, 35, 39–40, 42–50, 55, 59,82, 85, 86, 108, 110

S-skog 37, 38Stabila luftmassor 24–25, 41, 42Stamkvistning 16Storskaliga vindar 25Stålborste 67Svedjebränning 129Sådd 13, 15, 130Såg 65, 67, 119Säkerhetsavstånd 98, 99Särskilda risker 57, 93–94, 115Tall 11–12, 14, 16, 23–24, 30,

35–39, 46, 136–137Temperatur 14, 20–22, 24, 26,

28–30, 39–40, 42, 50, 56, 101–102, 106–109, 111, 121, 133

Topografi 25, 31, 42, 44, 47, 56,72, 82, 86, 93, 119

Toppbrand 16, 35, 49–53, 56, 63,71–72, 82, 85

Torra metoden 56, 61, 71, 123Torvbrand 17, 49, 70Trakthyggesbruk 13Tvågreppsskördare 13Tyrestabranden 18, 105Tändning i halvcirkelrörelse 74Tändning längs kanterna 133Tändning vid skydd av

bebyggelse 75Tändningsmetoder 73, 101Utrustning 56, 67, 77, 79, 81,

116, 118–120, 131Utrymma 60, 80, 94Varmfront 28, 29Vattenbombande flygplan 91Vattenbombning 77–78, 80, 83,

89, 91–92, 101, 117, 124Vattendrag 37, 57, 61, 63, 73, 75,

83, 87, 101, 114–115, 119,130, 132, 134–135

Vattenåtgång 64Vertikal kontinuitet 34–35VHF-radio 79Vind 9, 11, 20–33, 38–56, 60–61,

65, 69, 73–75, 82, 86–89, 101,105–112, 122, 126, 130–134

Vindburen toppbrand 51–52Virvelvindar 26Våta metoden 61, 64, 65, 71Vägsystem 94, 114Vägverket 118Värmekamera 78, 120–121Värmepåverkan 100–102Yellowstonebranden 126–127,

137Ytspänningsnedsättande medel

90Yxa 65, 67Åkeriföretag 110Åskriskprognos 109Åskväder 22, 24, 29, 30, 122


Skogsbränder upplevs som ett allt större hot runt om i

världen. Risken är stor att vi också i Sverige inom en

nära framtid kan komma att ställas inför sådana

problem som traditionella skogsbrandsländer med varmt

klimat och stora mängder bränsle, ställs inför – dvs. stora och

svårsläckta skogsbränder på grund av förändrat skogsbruk

och klimat.

Skogsbrandsläckning ger både grundläggande och

avancerade kunskaper om skogsbränders beteende. I boken

beskrivs också teknik och metoder för släckning av skogs-

brand, t.ex. användning av helikopter. Även miljövårds-

aspekter i samband med skogsbrand tas upp.

Skogsbrandsläckning är främst avsedd att användas i

Räddningsverkets utbildningsverksamhet. Boken vänder sig

till både brandmän och brandbefäl, men kan också läsas av

annan personal som kan komma att delta i bekämpningen av

skogsbränder.

651 80 Karlstadtelefon 054 13 50 00telefax 054 13 56 00www.srv.se

Beställningsnummer U 30-623/03ISBN 91-7253-171-1

Beställ från RäddningsverketTelefon 054 13 5710Telefax 054 13 56 05 Räddningsverket

Rickard Hansen

SkogsbrandsläckningSkogsbrandsläckning

Rickard Hansen är brandingenjöroch arbetar vid LKAB i Kiruna.Han arbetar främst med före-byggande verksamhet och frågorsom rör räddningstjänst i gruva.Han har tidigare tjänstgjort vidKiruna räddningstjänst och vidRäddningsverkets centrum för risk-och säkerhetsutbildning i Sandö.Rickard leder ett samnordisktkemikalieprojekt och har ocksåarbetat med skogsbränder i bl.a.USA, Frankrike och Sydafrika.


skogsbrand- släckning · 2007-08-30 · rickard hansen skogsbrandsläckning rickard hansen är...

Documents