1

Innehåll

60-tal

Sundsta, vårt Sundsta

70-tal

80-tal

90-tal

00-tal

ht 2010

Gunilla Otto & Chris-

tina Wallinder: Det var

1968. s. 20 - 22

Peter Franke: Vad minns

jag? s. 24 - 26

Camilla Alfredsson:

Upprop i ny skola.

s. 28 - 29

Jon Nilsson: Millenniets

sista decennium.

s. 32 - 33

Emilie Hwang: Kläder

att växa i. s. 34 - 38

Malin Linder: Man är

dansen… s. 90 - 91

Lise Olsson: På väg till

teaterlektionen.

s. 94 - 96

Erik Bengtson: Sundstagymna-

siet - hela historien. s. 2 - 7

Britt-Louise Åsbom-Kunze:

Torsdag 6 maj 1965. Andra

examensdagen. s. 14 - 19

Anders Borgström: Fröet som

slog rot. Friidrottsgymnasiet…

s. 42 - 45

Ingegerd Molinder: Samarbete

& projekt. Mina år på Sundsta-

gymnasiet. s. 46 - 48

Mattias Gejrot: Sundstasången

- spexsången som blev allvar. s.

50 - 52

Johannes Carli: Spexet. Femtio

år av tradition. s. 54 - 57

Lennart Mossberg: Förr och nu.

39 år på skolan. s. 58 - 60

Maud Kronlöw: Musikalisk

plantskola. Från musiklinje till

musikinriktning. s. 63 - 65

Anita Forsnäsgård & Lina Flo-

dins: Gå på Café Blå. Gymnasie-

särskolans eget fik. s. 70 - 73

Erik Bengtson: Är Frödingmo-

saiken hans främsta verk? Om

Hilding Linnqvists verk i Cen-

tralhallen. s. 74 -77

Nina Olin-Scheller: Vad är pro-

blemet? Vårdgymnasiets tid på

Sundsta. s. 78 - 80

Karin Thorsander: Från Herr-

hagen till Sundsta. Bildämnets

historia på skolan. s. 81 - 83

Sundstaromanen s. 8 ● Gymnasiebal 1961 s. 9 ● Kollegiet 1963 s. 10 ● Beatles i aulan s. 12 ● Gymna-

siekvartetten s. 13 ● Pyramideken s. 23 ● EB race s. 30 - 31 ● Poesifestivalen s. 40 - 41 ● Sundstas själ?

s. 53, ● Dom gick på Sundsta. Fyra musiker s. 66 - 67 ● Medieprogrammet ht 2010 s. 68 - 69 ● Bild- och

formelever från Sundsta s. 84 - 87 ● Tre serietecknare s. 88 - 89

● Sp3A åker till Bryssel hösten 2009 s. 92 - 93

Texter och bilder från Sundstagymnasiets första femtio år

Sundstagymnasiet nybyggt 1960

2

Sundstagymnasiet - hela historien Erik BengtsonEn ny gymnasieskola hade diskuterats sedan 1920-talet när äntligen spadarna sat-tes i jorden mars 1959. Läsårsstarten 1960 stod den nya skolan klar. Erik Bengtson sammanfattar de 50 åren.

Första spadtaget 5 mars 1959. Fr v. rektor Ivar Seth, Centrala byggnadskommitténs ordförande disponent David Palmqvist, elevrådets ordförande Per-Anders Örtendahl och dess sekreterare Birgitta Lindkvist

3

År 1960 kunde äntligen den del av Karlstads

Högre Allmänna Läroverk som vi idag känner

som Sundstagymnasiet tas i bruk. Redan på 1920-

talet hade frågan om ett nytt läroverk diskuterats

och stadens myndigheter hade preliminärt

öronmärkt kvarteret Minerva vid östra älvgrenen

på den nuvarande ”Guldkusten”. Andra frågor

pockade emellertid på uppmärksamhet.

Så bröt andra världskriget ut och processen

fördröjdes ytterligare. Kvarteret Minerva uppläts

för villabebyggelse. I stället skulle kvarteret

Orion 1 norr om

Sundstatjärn tas i anspråk.

Ytterligare förseningar

orsakades av att

tveksamhet hade

uppstått om ett nybygge

verkligen var ekonomiskt

försvarbart. Till slut,

dock, togs det avgörande

beslutet. Torsdagen den 5 mars 1959 togs vid en

liten ceremoni det allra första spadtaget av rektor

Ivar Seth och lagom till läsårsstarten den 31

augusti 1960 strömmade de första gymnasisterna

in under huvudingångarnas vördnadsbjudande

latinska devis ”Doctrinae et virtuti” – ”För

kunskap och karaktärsfostran” – och kunde ta

den stora, ljusa centralhallen i besittning. Det här

var spännande, det här var nytt! Nyhetens behag

upplevdes särskilt påtagligt av de elever som hade

erfarenhet av den ärevördiga men ålderstigna

läroverksbyggnaden nere vid torget: härute fanns

minsann inga slitna stengolv med ortoceratiter,

inga gamla träbänkar i aulan - vilken aula förresten!

- och heller inga mörka och dystra klassrum. Ja,

det fanns inga fasta klassrum alls: här flyttade man

sig i korridorerna allt efter det ämne man skulle ha.

Nej, varken lärare eller elever torde ha saknat det

gamla läroverket, nuvarande Tingvallagymnasiet,

som hade invigts redan 1870. Det ansågs då vara

en av landets modernaste läroverksbyggnader.

Med årens gång hade den naturligtvis blivit

alltmer nersliten; när Sundstagymnasiet byggdes

var man för övrigt inne på tanken att flytta ut

all undervisningsverksamhet härifrån. Så blev

som bekant inte fallet. Det nya gymnasiet

därute på Sundsta, insåg man snart, kunde inte

härbärgera alla. Utbildningsbehovet var för stort.

En genomgripande restauration av den gamla

skolbyggnaden verkställdes därför. Den 1 juli

1966 klipptes så bandet mellan de bägge skolorna

av och Tingvallaläroverket blev det självständiga

Tingvallagymnasiet.

Gymnasieskolan i Karlstad har gamla anor. Vi får

gå tillbaka till 1675.

Som skapare av den

räknas Sveno Benedicti

Elfdalius, stiftets

förste superintendent

(officiell titel till 1772,

sedan biskop) . Hans

byst har symboliskt

nog rests mellan

domkyrkan och det så kallade Gamla

gymnasiet på Tingvallagymnasiets gård. Länge

fungerade gymnasierna i landet främst som

universitetsförberedande läroanstalter för blivande

präster. En rad skolreformer skulle emellertid

följa, den viktigaste kanhända 1862, då en stadga

utfärdades som överflyttade studentexamen från

universiteten till läroverken; i Karlstad hölls för

övrigt den första studentexamen 1864. Kraven var

hårda: bara sex av nio abiturienter godkändes i de

avslutande muntliga förhören.

I över hundra år skulle studentexamen efter

vedertaget mönster med studentskrivningar

och muntliga förhör behållas. Ett, som det

ansågs, nödvändigt omdaningsarbete med

gymnasiestudierna presenterades i Läroplan för

gymnasiet 1965. Förändringen innebar att de

tre linjer som dittills funnits, real -, allmän- och

latinlinje blev fem, nämligen naturvetenskaplig,

teknisk, ekonomisk, humanistisk och

samhällsvetenskaplig. Studentexamen avskaffades

och ersattes med slutbetyg.

"...det fanns två förslag på namn när skolan nu inte fick heta läroverk längre. Det ena var Sundstagymnasiet, det andra Gustaf Frödings gymnasium.

4

5

Termen allmänt läroverk försvann. Från

Sundstagymnasiet gick de sista studenterna enligt

den gamla ordningen ut i maj 1968.

Som ett litet kuriosum kan nämnas att det fanns

två förslag på namn när skolan nu inte fick heta

läroverk längre. Det ena var Sundstagymnasiet, det

andra Gustaf Frödings gymnasium. Kollegiet hade

att ta ställning. Det första alternativet vann, sedan

en falang äldre lärare lyckats uppbåda en knapp

majoritet. Gustaf Frödings eget ”utsvävande” liv,

menade man, borde inte tjäna som mönster för

unga människor.

Det var på arkitekt David Helldéns ritbord som

den nya skolbyggnaden norr om Sundstatjärn

hade växt fram. Helldén hade redan gjort sig ett

namn bland annat som formgivare av Malmö

stadsteater och som arkitekt för Hötorgshallen

och Sergelteatern. Han hade också ritat det första

höghuset i Hötorgscity samt gestaltat Sergels

torg. I den idépristävlan om ett nytt läroverk som

anordnades redan 1944 segrade Helldéns förslag.

Låghuslängorna som inhägnade en innergård förde

tankarna till klassisk klosterarkitektur.

Sundstagymnasiet var avsett för 630 gymnasister

och 300 elever i ett kommande högstadium. Dessa

huserade från och med läsåret 1963/64 i den så

kallade ”Blindtarmen” – ungefär det utrymme som

idag disponeras av gymnasiesärskolan. Grundskolan

flyttade sedan från och med hösten 1970 till

Rudsskolan.

Alla lokaler stod alltså färdiga när läsåret började

1960. Den officiella invigningen skedde dock först

den 13 december, sedan dess som bekant skolans

högtidsdag. Självfallet ägde högtidligheten rum

i aulan som samtidigt var avsedd att fungera som

stadens konsertlokal. Huvudtalare var statsminister

Tage Erlander, själv en gång Karlstadsstudent.

Professor Hilding Linnqvist, skaparen av den

mellan auladörrarna placerade mosaiken ”Tema

ur Gustaf Frödings diktvärld”, presenterade och

tolkade sitt verk. Ett dominerande och mycket

uppskattat inslag i högtidligheten var ett lyriskt

-musikaliskt program betitlat ”Värmland i dikt

och ton”, som framfördes av elever vid gymnasiet.

Många gåvor, främst tavlor och penninggåvor,

överlämnades sedan till rektor Ivar Seth vid den

middag som Karlstads stad inviterat till på kvällen

på Stadshotellet.

Gustaf Fröding är nu en gång för alla tveklöst

Karlstads mest kände gymnasist någonsin.

Detta förhållande torde ha haft sin betydelse

när man skulle bestämma namnet på gatan

fram till den nya skolan: adressen är Sävegatan

7. Teofron Säve var helt visst både rektor och

vältalig förstakammarledamot. För eftervärlden

är han emellertid mest känd som Frödings lärare,

dessutom i det enda ämne som denne hade

honnörsbetyget A i, nämligen historia. Det kan

nog ha avgjort saken.

I början av 1970-talet introducerades dels den

tvååriga sociala grenen, dels den först på försök

införda tvååriga musiklinjen. För detta krävdes

en relativt omfattande om- och tillbyggnad. Till

höstterminen 1973 stod allt klart vad gällde

renovering, modernisering och omdisponering av

lokaler. Nu kunde för övrigt skolan dessutom kalla

6

sig friidrottsgymnasium, också det till att börja

med på försöksnivå. Detta var en ny och spännande

tid i skolans historia och för det nytänkande och

den energi som skulle till svarade skoldirektören

Carl-Erik Carldén och skolans rektor Bertil

Axelsson.

Omvälvande förändringar organisatoriskt och

lokalmässigt skulle sedan komma att äga rum

åren 1992 – 94. Bakgrunden var ett politiskt

beslut som hade tagits 1987. Sundstagymnasiet

och Älvkullegymnasiet skulle bli en enda

gymnasieskola, den inte bara i särklass största i

Värmland utan med sina drygt 2000 elever den

tredje största i Sverige. Det forna höghuset, som

hyst de naturvetenskapliga institutionerna och

rektorsexpedition, blåstes ut helt. Här inrymdes

istället en större expeditionsdel, skolköksavdelning

och bibliotek. All naturvetenskap flyttades till

Älvkullen.

Det stora, överdådigt utrustade estethuset

byggdes med bl.a. dramasal, kammarmusiksal,

inspelningsstudio, fotoavdelning och luftiga

bildsalar. Övningsrum för musikeleverna

introducerades. Vårdgymnasiet flyttade in, något

som krävde stora ombyggnader inte minst av den

forna ”Blindtarmen”. Vårdträdet på innergården

fick en ny infattning med uteservering och en låg

läktarterrassering . Även ett växthus fann vägen hit.

Både exteriört och interiört genomgick skolan en

totalförvandling.

På hösten 1994 invigdes på Älvkullesidan lokaler

specialdesignade för professionell medieutbildning.

Förutom de givna kärnämnena studerar eleverna

rörlig bild, ljud, textkommunikation, grafisk

kommunikation och fotografisk bild. Man har hela

tiden strävat att uppdatera sig teknikmässigt för

att hålla jämna steg med den snabba utvecklingen

i branschen.

Kollegiet 1960 utanför det nya Sundstagymnasiet

7

Sammanslagningen av skolorna gick inte utan

gny och protester. Detta var två skolor med

egen identitet och egna utvecklade traditioner.

”Mönsterskola blir monsterskola”, muttrades det

på Sundstasidan. Entusiasmen hos teknisterna på

andra sidan vägen var också måttlig. Sittstrejker

på Sundstavägen ledde emellertid inte till något.

Projektet Sundsta/Älvkullegymnasiet (SÄG) var

sjösatt. En gymnasieskola för framtiden hade sett

dagens ljus.

Så trodde man men visionen blåstes tämligen

raskt bort av nya och starka förändringens vindar.

Den tämligen nybildade Karlstads-Hammarö

gymnasieförvaltning presenterade nämligen en

ny organisations- och ledningsstruktur, som kom

att gälla från den 1 juli 2006. De tidigare sex

gymnasieskolorna slogs ihop till en gymnasieskola

med sex programområden: Kultur & samhälle,

Människa, Naturvetenskap, Service, Teknik och

Vuxenutbildning.

SÄG var ett minne blott och skolorna återigen

åtskilda. Nya missnöjesyttringar från eleverna kom

som ett brev på posten. Här hade man nu vant sig

vid de nya omständigheterna och rent av lärt sig

trivas med dem. ”Är det aldrig någon som lyssnar

på oss?” frågade man sig.

Från centralt håll var man emellertid angelägen

om att understryka att gymnasieskolans roll som

förmedlare av kunskaper och färdigheter under åren

hade förändrats. Ett större ansvar för de studerandes

personliga och sociala utveckling hade lagts över

på skolan. Skolans roll som en sammanhållande och

social arena hade accentuerats. Vi måste alla anpassa

oss till en föränderlig verklighet, underströk man.

Kultur & samhällsprogrammet förenade Sundsta

och Tingvalla som alltså åter, som under åren i

början och mitten av 1960-talet, skulle ses som en

organisatorisk enhet. Övergripande ansvar hade en

programområdeschef med assistans av tillsammans

fem rektorer.

Omvårdnadsprogrammet anvisades nya

lokaler på Hammarö Utbildningscenter och

Tullholmsgymnasiet. In i de tomma lokalerna

flyttade alltså, efter ännu en omfattande

ombyggnad, gymnasiesärskolan från Ulleberg.

Media är naturligtvis kvar på Älvkullesidan men

administreras av Sundsta.

Förändringarnas tid var emellertid ännu inte över.

Från 1 november 2010 heter skolan åter

officiellt Sundstagymnasiet och har lila som sin

varumärkesfärg och från 2011 finns – i enlighet

med den nya skollagen – en rektor per skola.

Hösten 2011 träder så en ny gymnasiereform i

kraft: Gy11, som bl a innebär att Sundstagymnasiet

får ett humanistiskt program

Tidigare elever på Sundstagymnasiet, som

till exempel i samband med studentjubileer tar

tillfället i akt att besöka sin gamla skola, står ofta

helt förundrade när de har gått runt en stund. Så

här såg det ju absolut inte ut på vår tid. Allt är ju

nytt!

Nej, inte allt. En sak känner de direkt igen

och det är väl det som ytterst länkar samman det

”gamla” och det ”nya” Sundstagymnasiet: Hilding

Linnqvists Frödingmosaik, lika magnifik och

färgsprakande idag som när skolan invigdes 1960.

Devisen ”Doctrinae et virtuti”, kan väl någon

tycka, speglar en svunnen tid. Bokstäverna

monterades för övrigt ner när skolan

restaurerades på 1990 – talet och slängdes

förmodligen, tillsammans med bland annat äldre

skolkataloger från ett alltför raskt evakuerat

arkiv, urskillningslöst i en stor grön container.

Även innergårdens betygsstege, välkänd av äldre

Sundstaelever, torde ha gått samma sorgliga öde till

mötes.

Men Frödingmosaiken finns alltså kvar och

aktiverar kanske i sig ett annat latinskt uttryck

med än större räckvidd: ”Ars longa, vita brevis”

(”Konsten är lång, livet är kort”).