Academisk afhandlingi Svenska Hushålls-Lagfar enheten:

Om

Svedjande

Med Juridiska Facultetens bifall,

utgifve η af

Doct. SAMUEL LILJEBLAD,Ord. Borgström. Prof. i Pract, Ekonomien.

Till allman omprofning på Juridiska Facultetens Auditorium

den io Dec. f. 111. 1806.

1 Stycket. if,. ,v

U Ρ S A L A ,

Tryckt hos Jo$r, Fredric Edman, Kongl, Akad. Boktryckare.

Afhandling

Om Svedjande.

/. stycket.

§.När man granskar det rödjaingssätt af skogsmark, som man

kallar Svedjande, finner man det både uråldrigt i Sverige ochåfvcn så beskaffadt, att det synes vara tillkommet i brist af åker¬bruk, eller for såds frambringande så val for människorna somfoders och betes erhållande till Boskapskreaturen. Man kan an¬nars undra på en sed, som så mycket bidrager till Skogarnesförstörande, af hvilka vi hemta så många fordelar; men nårman erinrar eller föreställer sig ett Land sådant som Sverige ifordna tider varit och ånnu år uti en del Provincer, må manicke så mycket ogilla detta bruk. Forestållom oss detta Land,hvars nås taη alla tråd icke gifva någon åtlig frukt och hvarsjordyta år betåckt med barr och nedfallna qvistar, utan grås foren betande Boskapshjord, ej eller någon utvåg att draga nytta afden stående skogen, ej en gång anstalter dertill inrättade. Detvore underligare, om denna skog lemnades, ån att man ned¬fällde och bortskaffade den på sått, som beqvåmligast ske kun¬de. Med eldens fillhjelp förmådde ett par arbetande människoruträtta mera ån tio andra, som genom annan åtgjård sökte up-rodja gagneliga platser till såds och grås erhållande. Ej nog der-med, att ett större falt fritt från skog vanns inom kortare tid;utan marken eller matjorden därstädes bereddes snarare till väx¬ters frambringande, når askan efter svedjandet med jorden blan¬dades: ett gödande åmne erhölls, som genom trådens fållandeeller upqvistande ej kunde på längre tid bekommas under denvanliga forrutnelfen, då ofta en ny skog upvåxte till samma hin-

A der

der som förut. Deremot genom svedjandet öpnades en genvågfor odling, ofta klanderlos, nar den med försigtighet anstålltes,hålst då matjorden var så tillräcklig, att någon del deraf kundegenom afbrånningen förloras utan mårkbar afsaknad. Ingen fruk¬tan for skogsbrist kunde i ett glest bebodt land aga rum: detvar först under en tilltagande folkmängd med ordentligt odladeoch bebyggda Gårdar och Stader som man insåg den vådligaverkan, som svedjandet för både åkerbruket och skogen med¬förde.

Till rågsåde begagnades svedjeland hufvudsakligaft a). Nårdetta brukningssått först kommit till vårt kåra Fädernesland årovist; men sannolikt synes, att Odin från sin fådernesort införtråg, och att genom skogens bortskaffande på sått, som nåmtår, man funnit denna såd i den urgamla matjorden gifva en öf-vermåttan rik skörd. Denna uptåckt begagnades hos Hans efter¬kommande. Vi se af Historien t. ex. huru Konung Olof TrÅ-talja på detta sått upröjt sig nåstan ett nytt rike, sedan hanförlorat sin Fådernes thron. Vi se, huru Nybyggen ån i den¬na dag förskaffas genom detta medel fortare ån annars kunde ske.

Utom den skörd man hårigenom med mindre möda ån afannan odling vinner, plågar det intråffa, att skog på dessa stål¬len snart återvåxer, hvarigenom nytt tillfalle blifver till sammaslags näring; men detta förnyande, då det flera gånger skettoch åfven stundom med vårdslöshet, i för stark torrka och het¬ta, blir verkståldt, förstörer aldeles matjorden, förvandlar stal¬let ifrån ett med bördig jord eller svartmylla till ett blottadt,med örgrus, sand eller mo betåckt, aldeles utmagradt land. Så

haf-

a) Sedan har det blifvit utvidgadt till lin, rofvor na. m. I Små¬land år det en betydande hushållsgren, att så roffron p^å sådane svedje¬land. Dessa rofvor bli framfor andra vålsmakeliga. Årligen forskrif-vas ock till England, Holland &c. från denna Provincens ståder roffré,dels for rotfrukten, dels for oljepråssnings skull.

3

hafva vara fordom fruktbara falt blifvit förvandlade till ofrukt¬samma hedar. Jag medger val, då jag går med tanken ån län¬gre tillbaka, till tider, då vi icke veta, att Sverige varit bebodtej eller med tråd bevåxt, att då icke heller i början varit någonmatjord, utan att denna har danats genom tråd och orters våxtoch återvåxt (oberåknadt de falt som ifrån hafvets botten kun¬nat upkomma b~). Denna anmärkning kullkastar ej, hvad vi re¬dan påstått, att svedjande förstört den bördighet, som af ålderHåfdetecknare omtala; och att genom tråns våxt kan bördighetåterföras.

i

§' 2.

Svartmylla eller så kallad matjord år ej annat ån en qvar-lefva af djur eller våxter (organiska kroppar) i mångfaldig sam¬mansättning, ånnu ej fullkomligt uplöste i sina originella delar,Den blir för all annan jordart en gödning och kallas deraf mat¬jord. I den mån som denna jord ökes och blandas med andra

* jordarter, göras dessa jordarter tjenliga att frambringa våxter:och tvertom, i den mon denna gödning aftager, såges jordenutmagras. Hvarje våxt på sitt ställe (sådd eller planterad) ökarsjelf matjorden omkring sig, såvida ej altförstor hemtning blif-ver från dess blad, frukt eller grenar. I detta fall förminskasgrundens bördighet, och måste åmne till matjord återföras, såvida stället skall bibehålla sin växtkraft. Ibland de medel, sommåst förstöra växtämnet och alt organiskt, äfven i dess mullak-tiga beskaffenhet, är elden, som, sedan feta och vattenaktiga delarbortgått i ångor, förvandlar dem till kol, sot eller aska. Denåterstående askan år väl ånnu ett gödningsämne i anseende till

1 sitt hysande af kole; men i vida mindre förhållande ån förut,A 2 dock

6) Vi finna oräkneligt många bevis i vårt land, att hela land¬sträckor varit Haf- eller Sjöbotten, hvilkas matjord så vål leda sitt ur¬sprung från hafsdjur som våxter.

dock hastigare verkande till växternas utveckling. Detta år enhufvudsak, som man bor gifva akt på vid nårvarande granskning.

§. 3·

Då man vid all odling å ena sidan bor hafva afseende på detformonligaste sattet, och å andra sidan hvad som kan verkstäl¬las; år jag icke af den tanken att svedjande år något formånli-git rodjningssått i sig sjelf; utan år blott tjenligit i vissa fall,dar annan odling ej kan åstadkommas. Jag medger dess nyttai så måtto, att det år ett hjelpemedel att påskynda Naturensverksamhetj men då varagtigheten derigenom lider, skadar detlika ofta som det gagnar.

Till att rått bedomma svedjande, bor man gora afseendepå detsamma: Dels som ett nödvändighet smedel attframskaffa foda: Dels som ett hjelpemedel vid enpåbörjad och fortsatt odling. Alt annat svedjande år attanse som en skadelig ting; ett förödande medel, hvarigenom Ri¬kets ådlaste egendom for stores, och det Allmannas formon åf-ventyres.

I dessa afseenden tror jag, att allmånna Lagen uptagit sved¬jande c), åfven som de tid efter annan utkomna Kongi. MajrtsNådigaste Stadgar och Forordningar, rörande Skogarnes vård dj:Nåmligen, att då endast svedjande kan allmånt tillåtas, når så¬dant ändamål år for detsamma.

I så motto tro vi, att Lagen (B, B. 14 c. 1 tillåter svedjan¬de i Åkergarden, ieke derfore att detta skulle vara något gagne-x ligit

O Byggn. B. 14 Cap.ii) Skogsforordningen af 1664, dito af 1734 med tillagget af 173g.dito 1793, samt den sednast i Nåder gifna af d. 1 Aug. ι8©5» med fle¬

ra fSr sårsikilta orter.

ligit for åkren, utan som ett medel att utvidga den öfriga åker-odlingen, derest någon trakt inom hågnaden voro med små ochoduglig skog bevåxt och marken tjenlig for åkerbruk. Menvore den med en gagnelig löfskog eller bårande tråd, år denredan i forhand så beskaffad, som vi önske, och vore det stri¬dande emot all sund Hushållning, att dar svedja eller den till åkeranvåuda, så vida annat utrymme finnes; emedan en sådan skoggagnar nåstan lika mycket, som då platsen vore till åker be¬redd. Finnes icke loftråd eller en sådan skog på densamma,som gor Landtmannen någon synnerlig forman , kan markensvedjas. Men utgöres den af höjder, backar och stenbundenmark, sker der igenom skada; desse blifva genom svedjandet na¬kna, mera odugliga for våxter ån förut, emedan den klena maN

jorden, blir af elden mycket förtård , hvarigenom påföljande våxtmer och mer försvagas. Då de åter kunna brytas och anvån-das till åker, år åndamålet med svedjandet vunnit. Men dåjord-mons naturliga beskaffenhet och laget hindrar detta bemödande;år det icke enligt med Landrmannens fördel att se dessa stållen,inom hans odal ågor, antingen med en ogagnelig skog bevåxtaeller nakna: i bågge fallen till ringa nytta. Han måste då före¬taga odling. Jag vill nårmare förklara mina tankar håröfver.

Når dessa backar eller höjder, hvarom fråga nu år, be¬finnas med Törne, Slån, En, Gran och Tallbuskar &c. bevåxtaså att all gråsmarken af deras grenar betackas och dessa trådåro af kreaturen så toppbitna , att de icke kunna till ordentligatråd upqvistas , samt de åro så nåra intil åkren stående, att deskulle med sin skugga, förorsaka skada: i dessa fall böra deborthuggas, och når man icke behöfver dem till vedbrand ellerannan förnödenhet, år låttaste sattet att få dem ifrån platsen,som man nu vill hafva fri och ledig, att hoplågga dem och,når de blifvit torra , med eldens åtgjård bortskaffa. Härvidmärkes att sådan svedjning icke bör ske förr ån efter regn, dåall marken rundt omkring år våt; men nedre delen af högarne

torr:

6 =====

torr: Da sker minsta skada som möjeligt år for marken, ochelden sprider sig ej heller längre an rishögarne racka. Efterhvarje rishög bekommes en fruktbärande aska, som, så snart till¬fälle kan vara, bor med harf eller kratta nedblandas med denöfriga jorden. Nu åro dessa stållen tjenliga till någon slags plan¬tering: Man besår dem gemenligen med råg. Andre (om våren)med rofvor, lin &c. Jag ville åfven med perenna gräsfrön ochframfor alt att de planteras med löftråd, eller besås med derasfron. I detta senare fall böra de omstångas till dess trådenkunna freda sina egna toppar. Vi se i en del Landsorter dettaredan hos omtänksamma landthushållare iakttagit, hvarest dyli¬ka backar prydas med ask, björk, asp, sålg e) eller vild-appel,oxel, rönn, hassel m. fl. blifvande dessa ifrån skarpa Ene-ochtörne - backar förvandlade till fruktbärande lundar, utan att ska¬da de intil belågna åkerfälten; men på de fleste stållen saknassådan omtanka, och mången Hushållare, dår svedjeland år bruk¬ligt, låter med flit backarne i sina åkergården igenväxa medbarrträd, till dess de blifva så stora, att de kunna öfverrisa helamarken; sedan fållas och svedjas de under varmasto sommar¬

dagarne. På dessa stållen sås och nedkrattas råg lika somnyss sades, som i vissa år ger tåmelig skörd, åtminstone sva¬rande emot nedhuggnings, och afsvednings kostnaden; men in¬galunda ersätter den förlust, som under barrskogens upvåxandeLandtmannen dår lidit på bete, och den skada, som tiifogats åkrenaf barrtrådens skugga i flera år. Efter denna rågskörden för-blifver stallet naket eller af mossa och andre mindre gagneligaväxter betåckt i hela 15 a 20 åren, då de åter hunnit klädasmed barrträd såsom nåtnt år och å ny o undergår ett lika öde:

altid

e) Dessa tråd kunna tjena till löftågt hvart 6:te a 7:de år ochgöra då icke någon skada för den nåra intill belågna åkren. Aspenbor vara långst ifrån åkren planterad, samt åkerjorden med försvarligtdjupt dike frånskild gent emot dess krypande rötter. I Kalmare länser man flerstädes på detta sått stenrören gagneliga mitt ini åkerfälten.

== 7

altid till jordmons försämrande, och vittnande om ett missbrukaf en i Nåder tillåten rättighet att fritt svedja inom åkergjår-den,

§· 4·

Lagen tillåter vidare att svedja uti ångar. Detta odlings-sått tjenar egenteligen på sidlånta ångar, då marken år med tuf-vor och djup mossa intagen, så att vid plöjning, sedan vatnetår utdikadt, icke synes på ofre sidan af plogtiltan eller dtnupvånda torfven annat ån växters rotter och en oforvandlad mossa.Då kan ofversta hvarfvet borttagas och hopläggas i aflånga hö¬gar med underlaggda buskvåxter, hvilka, når de hunnit blitorra, afbrånnas. Vid denna afbrånning bor noga efterses,oin den underliggande myllan år tilråckligt fugtig. I annatfall bor antingen afvagtas regntid eller ock ses till om densidlånta ången kan sattas genom updåmning under vatten. Såfraint ej denna fojrsigtighet iakttages, kan er. ovårderlig skadatillfogas ångsmarken genom matjordens upbrånnande: Deremotgenom ett varsamt svedjande får man icke allenast stållet slått,afrojt; utan ock ett gödselämne i askan efter hvarje brånnhogatt utbreda, som på sådan sidlånd kårraktig jord gor lika godverkan som den båsta mergel eller kalkgodning. Detta sved-nings sått år en art kyttande och år tillåtit på sådane kårr - ån¬gar, då alt annat kyttande år strängeligen forbudet (Skogs-for¬ordning, af d. i Aug. 1805, §. 57).

Ett annat svedjande på ångar tillåter Lagen och hogstbe-målte Kongl. Fårordning, nämligen det då dår oduglig skog finnes.Denna tillåtelse gagnar i synnerhet vid första odlingen af enång ; deremot synes den icke vara så låmpelig till en gammalodal-ång, hvilken icke åger någon djup svartmylla. Svedjandetår på en sådan ång oftast skadeligt. Derfore når sådant intråf-far och Brukaren ågt en långre dispositions rått af stållet, sy¬nes likmåtigt 27 Cap. 4 § Byggn, B. Han gjort sig fortjent

af laga Stal, såsom for vanhåfd, om Han på det såttet nodgasafrodja sin odal ang , och såvida icke ändamålet år att förvand¬la den till åker eller i cirkulationsbruk, då stundom en sådan od¬ling kan aga rum , når nämligen formycket mossa finnes på dengamla ängsmarken, Ett annat svedjande förekommer, då lofoch quistar hopsamlas vårtiden och upbrånnas på ängarne.Emot denna sed har vår berömde Baron HÅrleman mycketifrat /). Han hårleder derifrån på en del orter ångarnesårliga forsåmrade gråsvåxt.

Det år en afgjord sak, att löfvet göder, dår det far rutt¬na; men då en del icke ruttnar inom året eller till påföljandehoslotter: åfven faller högst ojemnt; bor det heldre hopsamlasån låmnas quariiggande, och, for att komma till nytta, foras istörre högar, eller i gropar på vissa stallen, dår det kan blan¬das med torfmylla och afskurna tufvor; men icke upbrånnas:Och på det dessa högar ej må kringföras å nyo af vindarne,bora de med granris eller andra buskvåxter tåckas, samt nåstpåföljande år ån vidare okas och omkastas till dess de hopmult-na, hvarigenom ett tjenligit godselforråd vinnes g) till denodling, som ångarne i sin cirkulation behofva, når de antingengenom foråldrande eller flerårig afbergning i gråsvåxt aftaga.På sått som man redan nåmt om matjorden, att den genomflera gångers Svedjande, (åfven når det sker med all mojeligförsigtighet) minskas, lika så sker efter naturens egen gång, attdenna matjord genom betning och afbergning förminskas påängsmark. Derfore skall ången ej uphora att gifva en lönandeskörd, måste man bereda eller återskaffa de ämnen, hvaraf mat¬jord å nyo alstras. Dertill år lof och allehanda stok af forvis-

nade

/) B. H. Bref till Grefve C. F. Piper rörande en dess resa.

g·) Detta ar vidare ujfort i afhandlingen under mitt Praes, OmLöfsamlande för Åkerbruket,

9

snade växter tjenliga. Ett ombyte kan Ock ske, hvarigenomåkren får från dessa mullhögar matjord, och ångarne från åkrensvanliga förrådstållen till sitt uphjelpande. Intet svedjande kan,så mycket jag forstår, med förmån verkstålias på en ang, sedanden en gång blifvit odlad. Det skall nödvändigt vara en van-håfd, som återforer en ångsmark till behof af detta brukningssått.

$. 5.

Lagen tillåter ån vidare att svedja i beteshagar. Mån¬gen önskar, att detta vore inskränkt; eller att inga beteshagarvore tillåtna, och att all boskap blefve fodrad inom hus (endastutsläppt litet om sommaren på den del af åkren, som cirkula¬tions bruket inedgofve: Andre och de flås te, inse val betesha¬gars nytta och finna det omöjeligt att i ett folkfattigt land,under en kort sommar, då alla händer fordras for åkerbruketsåtskilliga sysslor, föda sin boskap inne hela året, som Hollåndareoch en del Engelske Landthushållare göra; men desse önska attbeteshagarne vore i båttre tillstånd, så att icke så vidsträcktskogsmark måtte uplåtas for detta boskapens behof och att sved¬jandet därstädes for sitt råtta åndamål brukades.

Samma behandlande, som jag anfört vid odelbar mark othstenbackars förbåttrande i åkergården, bor hår iakttagas; dock kanfuruskog mer tolas på dessa backar, dess stenbundne och bergag-tiga mark, emedan de stål len icke åro förmonliga till egenteligabetesplatser. Men då gran och enbuskar på sådana stållen börjatåft upvåxa, böra de bortskaffas och, når det icke på annat be-quåmt sått kan ske, må desse stållen, ehuru annars till svedjandeej uplåtliga, svedjas för att ge luft åt andra tråds ymnogareframalstring, allenast sådant sker med förut anförde varsamhet.Aro hår sidlånta eller jåmnbårande trackter, böra löftråd fram¬för andra växter befordras; åfven vissa slätter göras odlade,hvarpå foderväxter af de större och perenna slagen kunna

B up-

ΙΟ

updragas. Detta kan alt beredas på en hagemark, dar* svedjan¬det nyttjas. Derföre når svedjande sker i hagar, hora fron förut,vara i beredskap, så val af tjenliga fodersvåxter som loftrådlivilka hår sås såsom ett denna odlings föremål g). Kan ettsådant odlingssått anståilas utan svedjande, år det så mycketbåttre; men då denna utvåg icke alltid gifves och svedjandetsker med större lått het år annat odlande i dylik afsigt; kunnavi icke ur hushållsprinciper förkasta detsamma; men anmårkeblott, att den jord hva: oå vi icke vilja att svedjande sker, år bård-mark bevåxt med loftråd, emedan dessa tråd kunna båttre bådetill foder, gödningsåmne och slöjd, m. m. anvåndas; men dere-mot barrtråd åro egenteligen svedjandets föremål. En, ehuruganska nyttigt tråd i sig sielf, upoffras först på beteshagar, se¬dan gran, derefter tall, då den våxer buskegtig, sist loftråd ochden slåta hög-tallen. Dår den sistnåmde växter år merendelssandmo, och bör då, når ett större falt finnas deraf, detta ickeråknas till rätter beterhage och således vara undantagen frånsvedjande i stod' af 56 § jåmnförd med 53 § Skogsförordnin¬gen af d. i Aug. ΐ8°5· Men vore derpå mycket buskagtig gran,som aflöser tallen enligt naturens gång på sådane sandmoar,sedan den sistnåmde blifvit borthuggen , håller jag före gagneligitatt dår svedja, då man efter svedjandet besår stållat med furueller allmån talis frö. Björkfrö kunna åfven hår passa, samt as¬par planterade.

§· 6-Sedan jag nu på sått som skett, yttrat mig om svedjande

inom åker, ang och beteshagar, fordrar ordningen att gran-ske samma sak på skogsmarken. Grunderna blifva hårsam¬ma ; men någon olika tillämpning. Jag ville endast medgifvanyttan af detta odlingssått i öppen skog och mark så vida, som

det

h) Flera af dem åro redan upråknade förut p. 6. De ofriga seSv» Flora

det bidrager tili en förmånligare, jåmnare och tåtare skogsvaxt.Att svedjande rätteligen anvåndt kan hårtill bidraga, låra ossbåde forsok och ron. Det var i de; t a afseende som man af H. 0f~verbeten i Nåder undfick förklaring eller tillagg till 1734 årsskogsforordning (1739. § 15) att på de annars till svedjande iBergslagarne fridlyste enskildte skogspaiker få sammandraga ochupbrånna det ris, qvistar och grenar, som blifva efter den an-vånda skogen, hvaraf stållen blefvo gjorda tjenliga till att emot-taga fron från nåstgrånsande iurutråd. Når ett sådant falt år nå¬got större, som på detta sått iodjes och svedjes, bor det om-kringstångas med ordentlig gårdesgård och hållas under vård i7 å 8 år, under hvilken tid tråden gemenligen upvåxa till denhöjd, att de icke skadas af boskapen. Båst vore om alt betan¬de blefve inskrånkt till råtta beteshagar, då behofdes ej en sådanstängningskostnad; men då beteshagarnes iståndsåttande ånnu blottår under önskan, blir en sådan stängsel nodvåndig, hålst 0111man vill draga en större nytta af dessa odlade stållen. Om manett år med råg vill beså dem, hvilket sade stundom plågar tillden grad lyckas, då marken ej år alt for skarp och stenbunden,att det betalar icke allenast stångningfkostnaden utan de ofrigaderpå anvånda utgifter. Den upvåxande båttre skogen blir der-efter en ren vinst. Rågen hindras ej af de utsådda furufron,och dessa finna utaf rågen en nödig skugga det första året. Dessafron hora jåmt sås och tillika med rågen nedkrattas, samt depåföljande åren på angifna sått hållas fredade, hvarefterman får se en upvåxande furuskog, jåmn och tåt, som en sä¬desåker, stam vid stam. Några få tunneland gifva nu ett stör¬re skogsforråd ån 1 o-falt flera förut. Det samma kan ock er¬hållas utan svedjande, allenast jordytan val rensas och opnas medplog eller harf och ordentlig såning sker, samt fredning ochskyggd de första åren. Når derfore en gles och mindre nyttigskog finnes på utmarken, bor till hushållningens förmån en så¬dan fornyelfe göras, den må ske med eller utan svedjande. Då

B 2 det

det i sednare fallet anstålies, bår man altid fåra sig till efterrät¬telse den fårsigrighet, som* Lagen bjuder, 15 Cap. 1 §. Byggn.B. och det ändamål, som vi redan flere gånger omformåit,hvårföre svedjandet sker, nämligen får odling Annat svedjan¬de, det må stödja sig på hvad grund och Auctoritet som hälst,upvacker altid en sorglig anblick. Noden tvingar väl stundomtiil en sådan utvåg. Så tillätes i Savolax, Westernorrland, Finn¬markerna, for brödfödan att svedja på sjelfva sandmoarne, utannågon påföljande odling. Men detta synes småningom böra af-taga genom en båttre uplysning i Hushållsåmnen: åfven som denbeskyllning, hvilken gores andra orter och hvarom Baron Harle·man med vånna yttrar tig: ''skogarne, såger han i), voro så^medfarna (af svedjande) att ingen trefnad var for dem att vän-"ta. Dessa ägor sades vara frälse, men gjorde i detta omkeliga"tillståndet illa skål for namnet.'' Om sårskilta Stånds och Or¬ters Privilegier till svedjande samt deras inflytande på Hushåll·ningen få vi tillfalle i de följande denna afhandlings stycken in¬för en vördad Allmänhet framlågga våra tankar.

i) Bref till Grefve Piper p. 24.

/