svenska sagor svenska sagor och sägner och sÄgner

1

SVENSKA SAGOROCH SÄGNER

7Sagor från Södermanland

Upptecknade av

Gustaf Ericsson

Utgivna av

Bengt af Klintberg

UPPSALA 2011

SvenSka Sagoroch Sägner

2

Svenska sagor och sägner 1. Mickels i Långhult sagor, utgivna av Jöran Sahlgren och Sven Liljeblad.

1937. 2. Sven Sederströms sagor, utgivna av Jöran Sahlgren och Sven Liljeblad.

1938. 3. Sagor från Småland, upptecknade av prosten Carl Fredrik Cavallius och

andra, utgivna av Jöran Sahlgren och Sven Liljeblad. 1939. 4. Sagor ur G. O. Hyltén-Cavallius och George Stephens samlingar, utgivna

av Jöran Sahlgren och Sven Liljeblad. 1942. 5. Sagor och sägner, upptecknade av Gabriel Djurklou, utgivna av Jöran

Sahlgren I. 1943. 6. Sagor och sägner, upptecknade av Gabriel Djurklou, utgivna av Jöran

Sahlgren II. 1953. 7. Sagor från Södermanland, upptecknade av Gustaf Ericsson, utgivna av

Bengt af Klintberg. 2011. 8. Sagor från Närke, berättade av Nils Müntzing, utgivna av Maja Forss-

lund. 1943. 9. Sagor från Åsele lappmark, upptecknade av O. P. Pettersson, utgivna av

Herman Geijer m.fl. 1945.10. Gotländska sagor, upptecknade av P. A. Säve, utgivna av Herbert Gustav-

son. 1952.11. Folktro och sägner från skilda landskap, upptecknade av Eva Wigström,

utgivna av Aina Stenklo. 1952.12. Gotländska sägner, upptecknade av P. A. Säve, utgivna av Herbert Gus-

tavson och Åsa Nyman. 1959

Distribution:Swedish Science PressBox 118 SE-751 04 UppsalaE-post: [email protected] ISBN 978-91-85352-93-7

3

GU

STAF ER

ICSSO

N · Sagor från Söderm

anland

1

Svenska sagor och sägner

7

2

sid2

3

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI CXVIII



Upptecknade av

Gustaf Ericsson

Utgivna av

Bengt af Klintberg

UPPSALA 2011

Kungl. Gustav Adolfs Akademienför svensk folkkultur

4

© Utgivaren och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 2011

ISBN 978-91-85352-93-7

Printed in Sweden 2011Textgruppen i Uppsala AB

5

Innehåll

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Folksagor och äfventyr 1. De tre prinsessorna som frälstes från Sjötrollet genom en vallgosse . . . . . . . . 27 2. Skrinen, de Trenne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 3. Skrinen, de två . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 4. Guldhönsen, svärdet, lyktan och harpan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 5. Prinsen och trappsoperskan eller den tillfälliga bruden . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 6. Variant till föregående . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 7. Variant till föregående . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 8. Variant till föregående . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 9. Saga om den som tog Solen i en dosa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4710. Gulddrottningberget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5011. Gubben och glasberget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5312. Den förtrollade prinsen och tiggarflickan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5413. De tre pojkarna och trollet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5514. Jättarna i Schackendalarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5715. Jätten som Sprack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6116. En fattig flicka blifver drottning och satt på ett hårdt prof . . . . . . . . . . . . . . . . 6317. Kung Björn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6518. Torparen och fiskarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6519. Rupäls . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7120. Kråknäbbakappa. Variant till föregående . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7521. Den dränkta prinsessan och hunden Prisse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7722. Florinna och Florelle . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7923. Gubben och Tiggarpojken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8224. Fyrväplingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8325. Flickornas olika marknadsgåfvor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8426. Prinsen och de tre flickorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8627. Hvetåkern, prinsessorna och pojkarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9128. Östan vind, Vestan vind och Trigulansberg. Variant till föregående . . . . . . . . 9429. Flickan och Kungen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9630. Prinsessan och de tre äggen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9731. Svarthatt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9832. Skinnhätta, Skinnlufva . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10033. Drottningen med Silfverhänderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10334. Tre prinsar, och blott en af dem kan få bli sin faders, Konungens, arfvinge till riket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10535. Latlasse eller pojken som blef Kungens måg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11236. Jätten på Ö, Rike Pehr Krämare och rike Pehr Krämares måg . . . . . . . . . . . . . 11437. Variant till föregående . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12038. Kungen och hans måg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120

6

39. Prinsen, Hafsfrun och Florinna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12440. Solen, Månan och Stjärnorna som Drottningens fosterdotter släppte ut . . . . . . 13541. Gubben och grytan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13742. Pojken och Jätten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13843. Pojken och Jätten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13944. Mjölnaren och Kungen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14045. Konungen och Fårherden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14146. Pojken och Prinsessan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14347. En fattig torpares flickebarn blifver prinsessa genom ett troll . . . . . . . . . . . . . 14548. Vallflickan och kransen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14749. Grefve Reijmundt och Melusina . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149

Skämte-SagorFriare-Sagor50. Svärmodern och sonhustrun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15151. Den blifwande Sonhustrun och byken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15252. Friaren och bodnyckeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15253. Den giftaslystna flickan och synålen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15354. Flickan och Friaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15355. De stammande flickorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15456. Återigen Stammande Flickor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15557. En flicka som är flitig vid spinnråcken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15658. Den omtänksamma flickan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15759. Drängen som skulle bli måg åt en rik bonde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15760. Ännu en dräng som skulle bli måg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15861. En dräng som tjenar för billig lön och blir måg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15962. Drängen blir måg – prutt, prutt! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16063. Sonen lär pigan väfva och hon blir hans hustru . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16164. Flickan och Kokärlorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16265. Flickan som gör Ullvärme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16266. Långa Mars . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16367. Goddag! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16468. Gammal Kärring gifter sig med ung man . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16469. Förbehåll i giftermål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16570. Rifvilä, Slitilä, Knytilä å Nötilä . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16571. Gubbens tre söner och Gummans tre döttrar gifta sig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16672. Bonden som friade till prinsessan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16673. Fästfolket och dalkarlen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16974. De delade Äggen; 7 ägg på 5 pärsoner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16975. Pröfva Sonhustru . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17076. Brudgummen, bruden och drängen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17177. Sonen skulle gifta sig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17278. Pelle min Son . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17379. Den dumma dottren gifter sig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17580. En högfärdig flicka blir narrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177

Präst-Sagor81. Prästen och pungen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17882. Prästen begrafver Länsmannen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17983. Prästen städslar drängar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18084. Prästen och bondens hustru tänker lura bonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180

7

85. Prästen och drängen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 86. Herrn och prästen slår vad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 87. Jägaren och Prästen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 88. Tjufvarna i benhuset . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 89. Prästen och Smeden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 90. Biskopen och Prästen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 91. Bispen och Prästen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 92. Prästen och pojken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 93. Prästen, Torparen och Guldstycket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 94. Prästen och Gumman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 95. Pojken ömkar sig öfver prästen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 96. Prästen och Skräddaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 97. Ännu en Saga om en präst och en skräddare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 98. Präst och Skräddare ännu en gång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 99. Prästen blir lurad genom en fintlig dräng . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190100. Prästen, Klockaren och Oblaterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192101. Prästen och Klockaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192102. Prästen och Bondhustrun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195103. Prästen, Länsmannen och Bonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197104. Prästen och Bildhuggaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197105. Prästen och Tunnbindaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199

Askfisens Sagor106. Askfis å’ Frua . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199107. Askfis med Skeppet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200108. Askfis, latmask . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202109. Askfis som sålde Kött och Vallman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204110. Askfis och hans bröder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206111. Askfis hugger Eken och får bli Kungens måg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208112. Ôg en Askfis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211

Hin Ondes Sagor113. »Hin Håle» och Korsyxan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213114. Hin Håle och Bonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213115. Hin »håle» och bonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213116. Hin Onde och Kärringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215117. Hin Onde och pigan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215118. Hin Onde skulle lära drängen skjuta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216119. Hin Onde och Skräddaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217120. Hin håle i Väderkvarnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217121. Hin Onde och Drängen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218122. Hin Onde och Smeden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219123. ’N Håle, Sme’n å’ pôjken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219124. Hin håle och bonden slår vad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220

Kärringarnas och Gubbarnas Sagor125. Gubben och mjölken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220126. Kärringen och Skräddaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221127. Gubben och Kärringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222128. Det regnar mortelstötar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224129. Käringen som älskar värmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225130. En mörkrädd gubbe . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226

8

131. Dum kärring men slugare man . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226132. Kärringen vill veta sin ålder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226133. »Tôl ingä lik tittä» . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227134. Gumman som ströjde under . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227135. Gubben och skjortan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228136. En annan om tvätten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228137. Kärringen på sjuksängen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228138. Kärringen och Vargarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229139. Gubben och hans tre hustrur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229140. Gumman och Spinndockan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230141. Gumman igenkänner ej prästen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230142. Prästen och Kärringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231

Böndernas Sagor143. Gudsfred – Yxskaft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232144. Bonden som for åt helvitet och sålde fläsk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232145. Kalfskinnet Spåman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235146. Vargskinnspälsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238147. Kolundä Bonde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239148. Vågsamt yttrande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240149. Bonden rödjer ängen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241150. Bonden och trollungarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241151. Bonden, tuppen och kvarnen. Variant A . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242152. Ännu en saga om bönan, tuppen och kvarnen. Variant B . . . . . . . . . . . . . . . . 243153. Bönan, Tuppen, Bonden och Kvarnen. Variant C . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244154. Saga om Tuppen, bonden och Kvarnen. Variant D . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245155. Joka, hans hustru och Hin Onde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247156. Den svartsjuke Bonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250157. Bonden vid Museum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250

Drängarnas Sagor158. Fintlig dräng . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251159. Drängen Sluger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 252160. Drängen som aktade dörrarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 254161. Drängen gör två dagsvärken på en dag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 257162. Drängen och dödskallen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258163. Drängarna slår vad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258164. Lättsinne och fromhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259165. Drängarna samtala om tjenster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259

Djurens Sagor166. Husdjuren i Räfkulan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259167. Husdjuren, förskjutna, gå till Tälje och söka Embeten och tjenst . . . . . . . . . . 261168. Kreaturen i fara att svälta ihjäl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264169. Gåsen och Räfven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265170. Hvarföre ligger gåsen fyra veckor på sina ägg och hönan blott tre? . . . . . . . . 265171. Man skall icke sälja skinnet förrän man skjutit björnen . . . . . . . . . . . . . . . . . 265172. Pôjken å’ Räfven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266173. Fogeln och Katten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266174. Bromsen och Myran . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267175. Svalan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267176. Geten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267

9

177. Pôjken å’ kokhälla’ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268178. Kråkan och Räfven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268179. Räfvens missöden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268180. Guldslottet vaktadt af en drake . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269181. Göken, Tuppen, Orren och Kärringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273

Lasses Sagor182. Lasse Lur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 274183. Lasse mister häst och sadel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277184. Lasse och lusen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278185. Lasse Orädd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278

Tälge Tokär186. Tälgebo’na å Katten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 280187. Tälgebo’na hugger timmer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281188. Tälgebo’na för hem timmer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282189. Ändå mir timmerkörning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282190. Tälge Rådstugä å’ dagsljuse’ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283191. Tälge Bôrmästäre får sej ny unjefôrm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283192. Tälge Bôrmästäre möter kungen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283193. Tälgebo’na å’ palten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284194. Tälgebo’na motär ut svina ur sä’sgäle’ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284195. Tälgebo’na och bonn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285196. Tälgebo’na å’ missgärningsmann’ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285197. Tälgebo’na mäter brunn’ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286

Vestgöternas Sagor198. Vestgöten byter hufvud med Hin Onde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286199. Vestgöten och Kalfven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288200. Ännu en gång Västgöten och Kalfven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290201. Drängen, Dottern och Westgöthen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291202. Vestgöten och Ekorren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 292203. Vestgöten och degholken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293204. Vestgötarna plocka blåbär . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294205. Västgöten och Länsmannen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294206. Vestgöten, hin Onde och Bonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294207. Huru blef det Västgötar? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 297208. Huru blef Småland befolkadt? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 297

Dalkarlas Sagor209. Dalkarlarna som skulle hänga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298210. Dalkarlen gissade rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298211. Dalkarlarna kokar gröt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298212. Dalkarlen och Prästen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 299213. Dalkarlarna fångar björnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 299214. Dalkarlarna fångar Elg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 299215. Dalkarlen och Prästen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300

Sagor och historier[Sagor om Sante Pär]216. Sante Pär och Broder Lustig [Variant 1] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 301

10

217. Sante Pär och Broder Lustig [Variant 2] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304218. Sante Pär å Wår Härre Xtus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306

[Präst-Sagor]219. [Prästen, kärringen och den giftasvuxna flickan] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307220. Den snåle prästen och drängarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307221. Variant . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 308222. Prästen, drängen och hin onde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 308223. Klockaren som föll på altaret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 309224. Prästen och Klockaren i Kvarsebo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 310225. Ännu en Episod om Kvarsebo Präst och Klockare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 311226. Klockaren lär prästen fiska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313227. Den ofärdiga prästen som blef skrämd att springa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313

[Böndernas Sagor]228. Bonden som slår ihjäl Länsmannen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 314229. Bonden miste stuten, sålde hatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 315230. Gumman, Dottren och Grodan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 317231. Bonden och hans tre dumma döttrar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 318232. Roslagsbonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 318233. Bonden och de dumma Kärrngarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 319234. En dum Bonde säljer smör och blir rik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 321235. Spiksoppan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 322236. Den studerande stuten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 324237. Bonden som sålde Mårtensgås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 325

[Drängarnas Sagor]238. Den snåla prästen och drängen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327239. Drängen och Gumman på Apoteket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327240. En knepig Kärlekshistoria om prästdottern och drängen . . . . . . . . . . . . . . . . 328

[Tälge Tokar]241. Tälgeborna roa sig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 329242. Tälgeborna och Kon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 329243. Tälgeborna bada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 329244. Tälgeborna och Kvarnstenen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 329

[Västgöternas Sagor]245. Västgötapojken som studerar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 330246. Västgöten och Bonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 330247. Västgötarna som voro snåla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 331

[Historier om Bellman]248. [Fröknarna i fönstret] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 331249. [Bellman rimmar] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 332250. [»Af drufvor prässar man vin»] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 332251. [Bellman i rännstenen] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 332252. [Bellmans plånbok] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 332253. [Bellman duellerar] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 332254. [Gatloppet] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 333255. [Bellman blir landsförvist] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 333256. [Bellman svarar på kungens frågor] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 333

11

257. [Bellman slår vad med kungen] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 334258. [Liknelsen om smörklimpen] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 334259. [Bellman metar i sängen] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 334

På Husförhör260. [Profeten Habakuk] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 335261. [Sju Gudar] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 335262. [»Vem var Moses?»] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 335263. Prästen och Pojken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 335264. Prästen och flickan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 336265. [Två och en half tro] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 336266. [Den flintskallige prästen] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 336267. [»Hvad är det?»] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 336268. [»Huru sker dråp?»] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 337

[Sägner]269. Grodan och Gumman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 337270. Flickan och ormen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 338271. Den stora gäddan i Hjelmaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 338272. Tumbo och Råby socknar i Rekarne härad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 338273. Flickan i Fäbodarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339274. Den bärgtagna flickan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339275. Trollstenarna vid Röl i Dunker socken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339276. Rå, Jordmänniskor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 340277. Jägarne och Skogs-Rået . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341278. Folksägen, variant till föregående . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341

Barnsagor279. Grisen Pinkel eller Kiten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341280. Gumman och Rofvan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 342281. Tuppen å’ Höna’ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 343282. Mor Fastande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 344283. Mor Fastande (variant) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 345284. Jätten och Ekorren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 346285. Gumman och hennes ko . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 347

Tillägg286. Gubben och gumman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 348287. [Månan, halmkärfwen och byttan] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 348288. Om Kristus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 348289. Brun Stut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 348290. Pigan som ville wakna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 349291. Prinsessan som var född med tre förgyllda hår (pubes) . . . . . . . . . . . . . . . . . 350292. Tiggarpojken och Kungsdottern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 351293. Skåren och den förtrollade prinsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 351294. Hin håle och Bonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 352295. Ragge Fôle . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 353296. Flickan och Gulldkedjan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 353297. Önskningarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 354298. Lusskinnsbältet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 355299. Flickan och Ormen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 356

12

300. Den tillfälliga Bruden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 356301. Kungen och Soldaten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 359302. [Sju år gammal deg under naglarna] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 360303. [Alltför rask väfverska] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 361304. [Väfvä triskaftä] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 361305. Styfsystrarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 361306. Mostrarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 362307. Gubben, gumman och flickan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 363308. Bonden som ville bli präst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 364309. Flickan och ägget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 364

Kommentar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 365

ATU-nummer i SSS 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 391

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 393

13

Förord

Med utgivningen av Gustaf Ericssons Sagor från Södermanland fylls en lucka i Kungl. Gustav Adolfs Akademiens serie Svenska sagor och sägner, en lucka som har gapat tom i mer än femtio år. I en presentation av utgivningsplanerna, tryckt i Saga och sed 1936, meddelade Johan Götlind att serien var avsedd att innehålla tolv band. Band 7 skulle innehålla Gustaf Ericssons Sagor från Sö-dermanland. Tjugofem år senare, 1961, hade band 1–6 och 8–12 utkommit; kvar var bara de sörmländska sagorna.

Det finns flera orsaker till att utgivningen har dragit ut på tiden. En är att ma-terialet är av en sådan omfattning att det till en början var svårt att överblicka. Sagorna förelåg i regel i flera olika nedskrifter, av vilka huvuddelen fanns i då-varande Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA) och en mindre del i Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens arkiv i Stockholm. När föreståndaren för ULMA:s folkminnesavdelning, Wolter Ehn, i början av 1990-talet åtog sig redigeringen, omfattade den planerade utgåvan de texter som ingår i tre inbundna handskriftssamlingar i ULMA, »Sagor och Äfventyr», »Skämte-Sagor» och »Sagor och historier» (ULMA 347:35–37).

Wolter Ehn var en av de tre anställda vid ULMA som drunknade i Estonia-katastrofen 1994. Vid hans bortgång förelåg de ovannämnda tre samlingarna i oredigerad datautskrift. Jag fick läsa utskriften inför ett symposium på Dialekt- och folkminnesarkivet 1995, »Samling kring Gustaf Ericsson», och erbjöd mig att ta över som utgivare.

När sagorna nu utkommer i tryck vill jag framföra mitt varma tack för den hjälp jag har fått från personalen vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala och vid Kungl. Vitterhetsakademiens bibliotek. Ett särskilt tack går till docent Maj Reinhammar, som har varit engagerad i utgivningsplanerna ända sedan hon tillträdde som arkivchef. Det har känts tryggt att kunna rådfråga henne i dialektärenden och att få överlåta den slutliga redigeringen av manuskriptet till henne.

Lidingö i november 2011

Bengt af Klintberg

15

Inledning

Den sörmländske metallarbetaren Gustaf Ericsson har sent omsider fått det er-kännande för sina insatser som folklivsforskare som rätteligen tillkommer ho-nom. Efter att ha legat otryckta i mer än hundra år utges nu hans omfattande skildringar av den folkliga kulturen i Åkers och Rekarne härader i Söderman-land. Gustaf Ericsson framstår i dag som den förste fältforskaren på dialekto-logins och folkkulturens område som själv kom från småbrukarnas och arbe-tarnas led.

Gustaf Ericssons biografiI december 1875 författade Gustaf Ericsson ett tjugo sidor långt självbio-grafiskt utkast som infördes i tidskriften Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif som exempel på dialekten i hans sörm-ländska hemsocken. Det är skrivet i en spelat naiv, humoristisk stil, kryddad med talesätt, som flera s.k. »landsmålare» använde när de framträdde med be-rättelser på dialekt. Gustaf Ericsson skildrar där bland annat ett möte med Artur Hazelius i Stockholm; han hade fått »rekomdesjon te en dôktor i Stokkholm, fast ja inte va sjukr» (Ericsson 1945 s. 301). Flera av de följande uppgifterna om hans liv har hämtats från denna självbiografi.

Han föddes 1820 i Härads socken i Södermanland, en halvmil utanför Strängnäs. Hans far var knekten Erik Käck som under senare delen av sitt liv var kyrkvaktmästare i Härad. Sonen Gustaf visade tidigt att han hade läshu-vud. Han kunde läsa redan »på femte året» och kunde rabbla katekesen innan han var åtta år. Prästen och sockenborna bekostade fyra år i apologistskolan i Strängnäs med förhoppningen att han så småningom skulle bli präst. Från det att han var tolv år bodde han inackorderad i staden, men sedan drogs un-derhållet in. Han blev i stället lärling hos en guldsmed men tröttnade och tog tjänst som dräng på en bondgård i några år, varefter han återvände till verk-samheten som guldsmedslärling. Under en period arbetade han som smed i Eskilstuna och lärde sig bland annat att smida skedar och fingerborgar och reparera bössor.

När hans far dog 1845 övergav Gustaf Ericsson stadstillvaron och flyttade tillbaka till soldattorpet där han hade vuxit upp. Under de följande åren förde han en vagabondtillvaro i bygden och försörjde sig nödtorftigt som småbrukare och »metallarbetare», en yrkestitel som i hans fall innebar att han reparerade trasiga metallföremål, allt från gevär till kakformar och snusdosor. Trettiofyra

16

år gammal gifte han sig med en tjugoårig kvinna från Västergötland. De fick under de följande åren åtta barn, av vilka sju nådde vuxen ålder. Men hustrun dog redan 1877, och Gustaf Ericsson lämnades ensam med en stor barnaskara. Vid denna tidpunkt hade han blivit alltmer uppslukad av verksamheten som upptecknare. Barnen skulle senare vittna om hur han natt efter natt satt och ren-skrev sina manuskript och lät dem klara sig bäst de kunde.

Den händelse som fick livsavgörande betydelse för Gustaf Ericsson var att den första fornminnesföreningen grundades 1856 i Närke på initiativ av Gab-riel Djurklou. I ett brev har Ericsson berättat att hans intresse väcktes när han i en Örebrotidning läste om den nybildade föreningen. Den blev förebild för Sö-dermanlands Fornminnesförening, stiftad 1860. I båda föreningarna definiera-des fornminnena inte bara som fasta lämningar; även folkspråket och folklivet hörde dit och skulle dokumenteras. Gustaf Ericsson sökte medlemskap i den sörmländska föreningen, vilket ledde till att han utsågs till bygdeombud för Åkers och Västerrekarne härader. Därmed inleddes en samlarverksamhet som kom att fortgå under mer än trettio år, ända till dess Gustaf Ericsson avled 1894.

Den person som fick ta emot Gustaf Ericssons samlingar var fornminnes-föreningens förste ordförande Henrik Aminson, lektor i latin vid gymnasiet i Strängnäs. Han och hans efterträdare som ordförande insåg vilken enastående upptecknare föreningen hade fått genom Gustaf Ericsson, och de utverkade att denne mellan åren 1861 och 1893 fick en årlig ersättning för sitt arbete. Det rör-de sig inte om några större summor; beloppen varierade mellan 26 och 5 kronor per år. Genom Aminson kom han att knyta kontakter med landsmålsförening-arna i Uppsala. Prosten Johan Ernst Rietz i Skåne fick tillgång till hans upp-teckningar av sörmländska dialektord och införde dem i sitt stora verk Svenskt dialektlexikon. Inte alla kontakter med den lärda världen förlöpte harmoniskt; Gustaf Ericsson var medveten om sina samlingars värde och drog sig inte för att kritisera dem som gjorde omotiverade ändringar i hans texter.

Inget fotografi av Gustaf Ericsson finns bevarat. Han ska ha varit över me-dellängd och haft pipskägg. På sina vandringar hade han skärmmössa på huvu-det, en käpp i handen och anteckningsbok och penna i fickan. Han ansåg sig inte kunna delta i fornminnesföreningens möten i Strängnäs eftersom hans rock var nött och trasig.

Gustaf Ericssons uppteckningarDe samlingar som Gustaf Ericsson överlämnade till Södermanlands Fornmin-nesförening omfattar mer än 7 000 sidor, huvudsakligen i folioformat. Därtill kommer de uppteckningar som inlöstes av Kungl. Vitterhets Historie och Anti-kvitets Akademien i Stockholm. Av detta omfattande material trycktes bara en mindre del under hans livstid, främst i samlingsverket Bidrag till Söderman-lands äldre kulturhistoria som utkom i åtta häften under åren 1884–1895. Re-daktör för de fem första var Henrik Aminson. Under arbetet med det femte häf-

17

tet inträdde Joh. Wahlfisk som medredaktör. Han utgav sedan ensam de tre sis-ta häftena.

Innehållet utgörs till största delen av Gustaf Ericssons uppteckningar, orda-grant återgivna eller språkligt bearbetade av redaktörerna. Här trycktes hans lista över sörmländska dialektord och hans uppteckningar av folkvisor, gåtor, ordspråk och ordstäv samt folksägner, vidare hans redogörelser för vidskepliga bruk och föreställningar, magiska formler och folkmedicin. I det åttonde ban-det (s. 64–81) ingår fem folksagor utan att det framgår att Ericsson är uppteck-naren. Uppenbarligen har de återgivits i redigerad form på grundval av hans uppteckningar, troligen av Joh. Wahlfisk. De har fått följande titlar: »Sankt Per och gummorna», »Torparesönerna», »Jättarne i Sjukkendalarne», »Pojken som tog solen i en dosa» och »Kråknäbba-pelsen». I den föreliggande samlingen har sagorna nr 218, 18, 14, 9 och 20.

Gustaf Ericsson närde förhoppningen att en ordbok över allmogespråket i norra Södermanland skulle komma ut av trycket under hans namn. Det fick han aldrig uppleva. Det skulle dröja nästan hundra år innan resultatet av hans fors-karmöda skulle utges i böcker där hans namn stod på bokpärmen.

År 1927 överfördes alla Ericssons uppteckningar tillhöriga Södermanlands Fornminnesförening som deposition till dåvarande Landsmåls- och folkmin-nesarkivet i Uppsala (ULMA), där de fick accessionsnumret 347. Under 1980-talet inledde arkivet utgivningen av det stora verket Folklivet i Åkers och Rekarne härader. Projektet har resulterat i fem band, utgivna mellan 1989 och 1994, alla med Magdalena Hellquist som redaktör. Titlarna är: 1. Arbete och redskap; 2. Livet i helg och söcken; 3. Tro, vantro, övertro; 4. Talesätt och gå-tor; 5. Sockenbeskrivningar. Tillsammans innehåller volymerna mer än tusen sidor.

Enligt planerna skulle Sagor från Södermanland ha utkommit som en sjätte del i serien med Wolter Ehn som utgivare. Som redan har nämnts i förordet innebar Wolter Ehns tragiska bortgång i Estoniakatastrofen att projektet inte kunde slutföras av honom. När jag övertog redigeringen visste jag att Kungl. Gustav Adolfs Akademien i Uppsala redan 1936 hade planerat att ge ut Gustaf Ericssons sörmländska sagor i sin serie Svenska sagor och sägner. Tjugofem år senare hade elva av de tolv planerade banden utkommit, alla utom band 7, Sa-gor från Södermanland. Eftersom texterna bedömdes ha särskilt stort intresse för sagoforskare, beslöt Dialekt- och folkminnesarkivet och Gustav Adolfs Akademien i samråd att ändra utgivningsplanerna och låta sagorna utkomma i serien Svenska sagor och sägner.

SagomaterialetGustaf Ericssons allra tidigaste bidrag till Södermanlands Fornminnesförening gällde fasta fornlämningar och dialektord. Men det verkar som om han också tidigt började uppteckna sagor, som han förde in i ett 96-sidigt skrivhäfte med

18

titeln Sägner och Sagor (ULMA 347:38). Inuti häftet står den utförligare titeln Sägner och Sagor upptecknade bland allmogen efter mundtliga föredrag i Åkers och Östra Rekarne Härader af Gust. Ericsson. Rubriken Sagor har pla-cerats ungefär mitt i häftet och följs av 42 sagotexter plus ett par sägner om tomtar och maran som Ericsson uppfattat som sagor. Allra först kommer åtta skämtsagor om Tälje tokar och längre fram en samling »Frieri-Anekdoter», två kategorier bland skämtsagorna som han ägnade särskilt intresse.

Det förefaller som om Ericsson tidigt insåg att det ovannämnda häftet var otillräckligt för de sagor han fick höra, och han övergick därför till att föra in dem i en skrivbok, liten till formatet men innehållande inte mindre än 400 si-dor. På främre pärmen står ordet Sagor skrivet med skönskrift. Antagligen fyll-des boken på kontinuerligt under hela 1860-talet och största delen av 1870- talet. Sagorna verkar ha förts in i den ordning Ericsson har fått höra dem, vilket innebär att undersagor och skämtsagor blandas utan någon systematik. En och annan sägen ingår också. Texterna har en löpande numrering från 1 till 189. På de allra sista sidorna finns tre sagor och en sägen, alla onumrerade. När den nöt-ta boken deponerades i Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala fick den accessionsnumret 347:40.

Mot slutet av 1870-talet avtog samlarintensiteten, medan arbetet med att be-arbeta och renskriva sagotexterna ökade i motsvarande mån. Gustaf Ericsson hade redan på 1860-talet tagit kontakt med Kungl. Vitterhets Historie och Anti-kvitets Akademien i Stockholm, och 1877–1878 sände han in sammanlagt 121 sagor till akademien, där de accederades under signum E VI:3. En av försän-delserna presenterades på följande sätt: »Folksagor samlade inom Åkers, Sele-bo och Rekarne Härader och Kungl. Vitterhets, Historie och Antiquitets Aka-demien Vördnadsfullt tillegnade af Gust. Ericsson». Nästan alla sagorna är av-skrifter av texterna i skrivboken Sagor (ULMA 347:40), utförda med prydlig piktur på lösa papper i folioformat. En jämförelse med förlagorna avslöjar att Ericsson ofta har gjort smärre språkliga korrigeringar och tillägg. I skrivboken Sagor kan man se vilka texter som har valts ut för att ingå i försändelserna till KVHAA; de har alla fått anteckningen »Ant.Ak.» ovanför sagans titel.

Den sista bearbetningen av sitt sagomaterial gjorde Ericsson någon gång ef-ter det att han lämnat avskrifterna till KVHAA. Då sammanställde han två stora manuskript, båda utan någon datering men sannolikt tillkomna på 1880-talet, där han har systematiserat sagotexterna och fört in nytillkomna texter. Den första samlingen har titeln Folksagor och Äfventyr, Samlade bland Allmogen inom Åkers och Rekarne Härader. Den innehåller 46 sagor som nästan alla kan föras till den kategori som numera kallas undersagor, i internationella samman-hang »Tales of magic». Den andra samlingen benämns på samma sätt som den första men har underrubriken Skämte-Sagor, och dess texter har indelats i inte mindre än tolv grupper med namn efter de centrala aktörerna: Friare-Sagor, Prästsagor, Askfisens Sagor, Hin Ondes Sagor etc. De 158 sagorna är i regel betydligt kortare än i den första samlingen. Ett drygt 60-tal av dem finns varken i de två äldre skrivböckerna eller bland avskrifterna i KVHAA. När de båda

19

samlingarna deponerades i Uppsalaarkivet fick de accessionsnumren ULMA 347:35–36 och bands i var sin volym.

Depositionen innehöll ytterligare ett antal sagouppteckningar på lösa blad och i mindre häften som på ULMA sammanfördes till ett tredje band med ac-cessionsnumret 347:37 och titeln Sagor och historier. Innehållet är här betyd-ligt mer blandat än i de båda föregående volymerna. Här finns undersagor som visar sig vara tidigare versioner av sagor i manuskriptet Folksagor och Äfven-tyr, men även ett par legendsagor om Sankte Per som saknas i denna samling. De flesta texterna är skämtsagor, däribland ett antal anekdoter om Bellman, men även en avdelning ramsartade barnsagor ingår. Ett mindre antal texter till-hör andra genrer än folksagan såsom lokala sägner och folklivsskildringar och ramsor som använts vid pantlekar.

Till ULMA-materialet hör slutligen tre mindre samlingar. Två av dem, med accessionsnumren 347:39 och 347:41, innehåller huvudsakligen folksägner. I den tredje, 347:42, finns fyra sagor.

Informanterna Vilka var de sörmlänningar som fick sina sagor tillvaratagna av Gustaf Erics-son? För det mesta saknas deras namn i uppteckningarna; det enda man får veta är i vilken socken de har varit bosatta. Lika litet som sina föregångare bland 1800-talets svenska sagoupptecknare ansåg Ericsson att de enskilda berättarna var av intresse i sammanhanget. Sagor och annan folkdiktning sågs som ett ut-flöde av folkets kollektiva skaparkraft. Den förste som lät berättarna träda i för-grunden tillhörde en yngre generation än metallarbetaren från Härad: August Bondeson, författare till Historiegubbar på Dal (1886).

I all sin korthet ger uppgifterna om informanternas hemsocknar en god bild av det område inom vilket Gustaf Ericsson har varit verksam. Det består främst av de härader i norra Södermanland som han utsåg till sitt centrala arbetsfält, Åkers och Rekarne härader, det vill säga landsbygden kring Strängnäs och Es-kilstuna. Särskilt många är sagorna från Ericssons hemsocken Härad och grannsocknen i söder, Länna. Även i Selebo härad norr och öster om Strängnäs fann han sagoberättare. Några få sagor kommer från Dunker och Lilla Malma i områdets södra utkanter.

De fåtaliga namnuppgifterna finner man i de äldre uppteckningarna och i det material som Ericsson sände in till KVHAA, medan informanterna är osynliga i de båda sena manuskripten; där är det Gustaf Ericsson själv som uppträder i rollen som berättare. Men även i de äldre uppteckningarna kan informationen vara knapphändig, t.ex. »En 80-årig gumma», »75-årig gumma». Bara ett tiotal av Ericssons informanter är kända till namnet. En av dem är värd särskilt in-tresse, den kvinna som kallas Blåst Brita. Hennes namn står att läsa efter fyra av samlingens undersagor (nr 3, 9, 19 och 297); antagligen har hon berättat även andra sagor.

20

Hennes egentliga namn var, som Sven-Bertil Jansson har kunnat fastställa, Brita Stina Persdotter. Hon var född 1819 i Härad och var alltså bara ett år äldre än Gustaf Ericsson. I unga år hade hon tjänat som piga i Länna socken. Hon levde hela livet ogift och dog 1888 i en backstuga i Härad. Gustaf Ericsson till-varatog inte bara hennes sagor utan även en intressant repertoar av visor. På ett ställe skriver han att hon var »nära blind», och hennes försämrade syn ledde ef-ter hand till att hon inte kunde arbeta. I en husförhörslängd 1861–1865 finns hon antecknad som f.d. piga, trots att hon då inte var mycket mer än 40 år (Jans-son 1996 s. 21). I sagouppteckningarna uppger Gustaf Ericsson ibland Länna och ibland Härad som hennes hemsocken.

Den rikaste skörden av undersagor, tolv stycken, hemförde Gustaf Ericsson från Ärla socken. Bara en av uppteckningarna innehåller en uppgift om berät-tarens namn. Det är »Prinsen och de tre flickorna» (nr 26) som han skrev ner efter »Stafva i Kalkkulle, Barfva socken, född i Ärila». Möjligen är det hennes enda bidrag till samlingen; texten är den enda som åtföljs av källhänvisningen »Ärila o. Barfva snr». Intressantare är en kortfattad uppgift som följer efter sa-gorna »Den dränkta prinsessan och hunden Prisse» (nr 21) och »Den tillfälliga bruden» (nr 300). Den lyder »Gåsnäs, Ärila». När Sven-Bertil Jansson letade uppgifter om Gustaf Ericssons visinformanter, fann han två unga systrar, Mina och Augusta, som bodde på gården Gåsnäs i Ärla med var sitt föräktenskapligt barn (Jansson 1996 s. 24). Från andra delar av den svenska landsbygden vet vi att det vid den här tiden förekom att ungdomar berättade undersagor för var-andra vid sina sammankomster (t.ex. Odstedt 2004 s. 413 f.). Sannolikt har systrarna berättat flera av undersagorna i samlingen.

I all sin knapphändighet visar Ericssons personuppgifter tydligt att det var kvinnor som på hans tid berättade de långa, romantiska undersagorna, medan skämtsagorna främst tillhörde männens värld. Han namnger fem av de personer som har berättat skämtsagor för honom, alla män. Det namn som oftast före-kommer är K. J. Lännmark i Länna.

Ericsson och DjurklouEn person som kom att utöva en stark påverkan på Gustaf Ericssons verksam-het som traditionsupptecknare var den nio år yngre Gabriel Djurklou, fornfors-kare och godsägare i Närke. Ericsson har själv i ett brev berättat att han hade läst den handledning för fornvänner som Djurklou gav ut 1860 under titeln Ur Nerikes folkspråk och folklif. I boken ges exempel på olika slag av folkdikt-ning som Djurklou hade kunnat dokumentera i Närke. Under rubriken Folk- Sagor återger han sex sagor: »Konungasonen och Florinna», »Qvistmuntus, Kobäljantus, Abbornäsius, eller Bonden, som var lärdare än de 7 vise», »Gub-ben och Gumman», »Pojken å Räfven», »Jätten och Ekorren» samt »Göken, Tuppen och Orren».

I Ericssons båda sena manuskript Folksagor och Äfventyr och Skämte-

21

Sagor finner man fem sagotexter som visserligen inte ordagrant stämmer över-ens med de fem första sagorna i Ur Nerikes folkspråk och folklif men som ändå är så slående lika till innehållet att Djurklous bok måste vara en direkt eller in-direkt källa. Ericsson kallar dem »Prinsen, Hafsfrun och Florinna» (nr 39), »Bonden som friade till prinsessan» (nr 72), »Gubben och Kärringen» (nr 127), »Pôjken å’ Räfven» (nr 172) och »Jätten och Ekorren» (nr 272). Tre av sagorna uppges komma från Näshulta socken i Österrekarne härad, de två andra är för-sedda med de mer allmänna hänvisningarna »Rekarne» och »Vestra Rekarne».

På ett annat ställe i sin bok (s. 34–36) återger Djurklou skämtsagan »As-käpoten» som prov på dialekten i Stora Mellösa i Närke. I sagan ingår en scen där först hjältens två bröder och därefter han själv kommer in till en prinsessa eller rik fru och säger att det är varmt i rummet. Fruns svar lyder i flertalet svenska varianter: »Det är varmare i min bak.» Djurklou har gjort repliken mer rumsren genom att ändra den till »Det är varmare i min bakugn», och Ericsson har följt hans exempel, vilket framgår av den version av sagan som han sände in till KVHAA (se kommentaren till text 106).

Hur ska vi förstå likheterna? Har Gustaf Ericsson varit i god tro när han in-förlivat sagorna i sin samling? Har han upptecknat dem efter berättare som inte velat avslöja för Ericsson att de har lärt sig dem genom läsning av Ur Nerikes folkspråk och folklif? Sannolikheten för det är liten, eftersom Ericsson själv var bekant med bokens innehåll vilket knappast någon av hans informanter har varit.

Min egen uppfattning är att Ericsson har haft ambitionen att dokumentera största möjliga antal sagor som han visste hade berättats i hans del av Söder-manland. Ofta hade emellertid traditionsupplösningen gått så långt att han bara kunde tillvarata osammanhängande stycken. I Näshulta och andra socknar i Re-karnebygden har han träffat på spår av de sex ovannämnda sagorna hos Djur-klou, och i stället för att nöja sig med dem har han valt att med egna ord åter-berätta dem efter Djurklou, som ett slags rekonstruktioner på hans egen dialekt av de delvis förlorade sagorna. När allt kom omkring gränsade ju Rekarnebyg-den till Närke.

Det är inte säkert att Gustaf Ericsson har uppfattat förfaringssättet som stri-dande mot god vetenskap. Han var vid den här tiden långt ifrån ensam om att rekonstruera ofullständiga folkloristiska texter med hjälp av närliggande vari-anter som räddats ur glömskan.

UrvaletSom har nämnts på de föregående sidorna renskrev Gustaf Ericsson de flesta av sina sagor både en och två gånger, samtidigt som han gjorde smärre bearbet-ningar av språket. Det har resulterat i att mer än hundra sagor föreligger i inte mindre än tre nedskrifter, några i ännu fler.

Den första fråga som måste besvaras innan redigeringen av en tryckt utgåva

22

kunde påbörjas var: borde alla dessa texter ingå i utgåvan, eller var ett begrän-sat urval att föredra? Det förstnämnda alternativet avvisades av flera skäl. Det skulle ha krävt betydligt mer än tusen trycksidor och därmed flera volymer, nå-got som inte kunde övertygande motiveras med texternas vetenskapliga intres-se, eftersom skillnaderna mellan de olika versionerna oftast är ganska obetyd-liga. Valet blev i stället en utgåva där de tre inbundna volymerna i Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA 347:35–37) utgjorde grundstommen men där texter som inte var sagor hade utmönstrats och saknade sagor hade lagts till.

Genomgången av de andra källorna visade nämligen att dessa tre volymer inte innehåller samtliga sagor som Ericsson har tillvaratagit på fältet. Bland an-nat har han avstått från att införliva några sagor som han uppfattat som alltför stötande för en borgerlig läsekrets. Den slutliga utgivningsplanen blev därför att utgåvan skulle bestå av samtliga sagor i Ericssons samlingar, var och en representerad av bara en nedskrift. Det totala sagobeståndet utökades där-igenom med sexton texter som Ericsson av olika anledningar inte hade tagit med i manuskripten Folksagor och Äfventyr och Skämte-Sagor. De flesta är uppteckningar i skrivböckerna Sagor (ULMA 347:40) och Sägner och Sagor (ULMA 347:38), men ett par ingår i försändelserna till KVHAA.

Den tredje av de ovannämnda volymerna, Sagor och anekdoter (ULMA 347:37), innehåller som redan har påpekats en hel del material som inte är sa-gor. Där finns bland annat ett stort antal sägner, de flesta sörmländska lokalsäg-ner, som till allra största delen har utmönstrats. Anledningen är att sägnerna till skillnad från sagorna fick stort utrymme när samlingsverket Bidrag till Söder-manlands äldre kulturhistoria utkom på 1800-talet. Ett urval av de intressantas-te sägnerna finns emellertid kvar i den föreliggande utgåvan. Till det som har utmönstrats hör även bygdeskildringarna och pantleksramsorna liksom några sagotexter som Ericsson har upptecknat efter västgötar.

Som läsare måste man känna till att de sena uppteckningarna i Sagor och Äf-ventyr och Skämte-Sagor skiljer sig stilistiskt från de tidigare uppteckningarna. I det äldre sagomaterialet är han den vetenskaplige upptecknaren som återger sagorna i stort sett så som de har berättats för honom. I de båda senare manu-skripten uppträder han själv som traditionsbärare, och man kan här ibland få misstanken att några texter är kompilat av två eller flera uppteckningar från oli-ka socknar. Efter en variant av sagan om prinsessan i jordkulan (nr 7) läser man t.ex.: »Ärila socken, Vansö sn». En skämtsaga med titeln »Prästen och bond-hustrun» (nr 102) följs av källhänvisningen »Vansö, Ärila, Åker, Näshulta med någon variation».

Det är mycket möjligt att några av dessa sagor, tillsammans ett tjugotal, byg-ger på flera originaluppteckningar. Men i flera av fallen verkar det som om Gustaf Ericsson har upptecknat sagan i den första socknen som nämns och se-nare lagt till namnet på andra socknar där han har stött på samma saga. På det tyder exempelvis skämtsagan »Den dumma dottren gifter sig» (nr 79), som åt-följs av källhänvisningen »Länna socken; Selaön». Den äldre versionen i skriv-boken Sagor har i stället noteringen: »Länna socken och något obetydligt va-

23

rierande på Selaön». I samma riktning pekar källhänvisningen efter sagan »Spiksoppan» (nr 235): »Länna socken, äfven i Rekarne har den hörts».

Skillnaden mellan den vetenskaplige upptecknaren Ericsson och traditions-bäraren Ericsson är relativt obetydlig i de olika nedskrifterna av undersagor. Den består främst i att han berättar sagorna något livligare och utförligare i ma-nuskriptet Folksagor och Äfventyr än i de äldre versionerna. I Skämte-Sagor blir olikheterna desto tydligare. I de äldre versionerna berättas innehållet rakt och effektivt utan några personliga utvikningar. När samma sagor återges i Skämte-Sagor är berättaren Ericsson hela tiden närvarande med egna reflexio-ner och ställningstaganden. Där excellerar han också i bruket av talesätt och ordstäv, som man inser inte kommer från hans informanter utan är tagna ur egen fatabur.

Borde då inte de äldre uppteckningarna ha föredragits framför de sagor som nu ges ut i tryck? Det verkar ju som om texterna i skrivböckerna Sägner och Sagor (ULMA 347:38) och Sagor (ULMA 347:40) och avskrifterna i KVHAA ger en trognare bild av hur sagorna har låtit när de först berättades för Gustaf Ericsson.

Frågan är berättigad, men något som man måste ta med i beräkningen är att de tidigare nedskrifterna inte sällan är referat av handlingen. När de har fram-förts av en duktig sagoberättare har dramatiken och komiken förstärkts av be-rättaren med hjälp av olika stilmedel. Erfarna berättare behärskade t.ex. en upp-sättning fasta formler som har använts i sagorna, särskilt i början och slutet men som Ericsson inte alltid har brytt sig om att notera i de tidiga uppteckningarna. I de sagor som finns tryckta på de följande sidorna försöker han återge hur det kan ha låtit när en saga berättades efter alla konstens regler.

De sagor som nu ingår i urvalet har dessutom sitt intresse genom att de ger en levande bild av Gustaf Ericsson själv. Det gäller särskilt texterna i manu-skriptet Skämte-Sagor. Han gjorde ingen hemlighet av att han var fritänkare i religiösa frågor, och i många av skämtsagorna skiner en nästan hätsk antikleri-kal inställning igenom. Visserligen hör det till i skämtsagorna om präster att de ska utmålas som lastbara och giriga, men Ericsson stryker under dessa egen-skaper med tjocka streck. Dumma och dryga bönder får också åtskilliga släng-ar, liksom argsinta och trätgiriga kvinnor. När han återger sexuella eller skato-logiska motiv är han däremot ytterst återhållsam, eftersom han var väl medve-ten om motståndet mot sådana ämnen i den tänkta läsekretsen, närmast styrel-seledamöterna i Södermanlands fornminnesförening.

Ytterligare en anledning till att texterna i manuskripten Sagor och Äfventyr och Skämte-Sagor har föredragits framför de många gånger likvärdiga eller bättre texter som sändes in till KVHAA är att Gustaf Ericssons presentation av sitt material inte saknar forskningshistoriskt intresse. Han är antagligen den förste i vårt land som har försökt skapa en systematik för skämtsagorna, som han har ordnat i underavdelningar med utgångspunkt från den centrala aktören.

En jämförelse mellan de äldre och yngre versionerna utfaller inte alltid till de yngres fördel. Särskilt i samlingen Skämte-Sagor kan Gustaf Ericssons in-

24

gresser ibland bli onödigt mångordiga och innehålla upprepningar. Hans oro för att sagorna ska väcka anstöt har i ett par fall lett till att han har bytt ut tabu-belagda ord mot mer oskyldiga, vilket ibland kan göra sagorna nästan obegrip-liga. I tolv fall har jag därför ersatt texten i Skämte-Sagor (ULMA 347:36) med den mer stringenta och traditionstrogna förlagan i skrivboken Sagor (ULMA 347:40).

Sagotexternas inbördes ordning i manuskripten Sagor och Äfventyr och Skämte-Sagor har i stort sett bibehållits oförändrad. Några texter har flyttats så att varianter av samma sagotyp får stå tillsammans. Däremot har texterna i den senare sammanförda volymen Sagor och anekdoter (ULMA 347:37) omdispo-nerats enligt de rubriker som Gustaf Ericsson själv använde i Skämte-Sagor.

RedigeringenGustaf Ericssons sagouppteckningar tillkom under en tidsrymd som omfattar mer än trettio år. Under denna tidsrymd genomfördes flera stavningsreformer, vilket återspeglas i uppteckningarna. I de äldsta versionerna använder han ofta bokstaven w i sammanhang där han senare övergår till enkelt v. Så ändras t.ex. ordet »Westgöthen» i en tidigt upptecknad skämtsaga (nr 201) till »Vestgöten» i en yngre version. I en äldre uppteckning av sagan om de två skrinen möter man stavningarna »erhöll» och »qvittrade». När samma saga senare återges i Folksagor och Äfventyr är stavningen »ärhöll» och »kvittrade» (text 3).

Interpunktionen och styckeindelningen av texterna är utförda av redaktören. Däremot har inga ändringar gjorts i Ericssons meningsbyggnad och stavning, även när de kan förefalla och förvisso även är felaktiga och inkonsekventa. Inte heller hans bruk av stor begynnelsebokstav i ord som numera har liten bokstav har ändrats. När han på några ställen har glömt att sätta ut de diakritiska teck-nen över bokstäverna å, ä och ö har den riktiga formen satts in efter ordet inom hakparentes. Detsamma gäller när han har råkat hoppa över något ord.

Ericssons uppteckningar på dialekt tillkom till största delen innan J. A. Lun-dells landsmålsalfabet hade börjat användas. Han använder ett fåtal tecken som på hans tid hade fått spridning bland dialektupptecknare. Kakuminalt eller s.k. tjockt l skrivs av Ericsson som ett genomstruket l; det återges på de följande sidorna med ett l i fet stil (t.ex. Hin håle). Vokalljudet mellan å och ö skriver han med ett genomstruket ö, som jag har ändrat till ô. När ett sch-ljud förekom-mer skriver han det ibland som ett ʃ. Detta tecken har ersatts med den vedertag-na stavningen av orden i fråga.

Djurklou hade rekommenderat dialektupptecknare att beteckna ett d-ljud som tidigare funnits men inte längre hörs med ett genomstruket d (ð). När Ericssons informanter uttalade ordet »bonden» som »bonn», skrev han därför »bonðn». Vid en läsning av de dialektala texterna försvårar detta stumma ð ofta läsningen, och jag har därför avlägsnat det från alla dialekttexter. Det har oftast lett till talspråkliga former som är helt vedertagna (t.ex. »sa» i stället för »sað»,

25

»bonn» i stället för »bonðn»). I ord där ett stumt d finns bevarat i stavningen har jag ersatt ð med ett vanligt d (t.ex. »djup» i stället för »ðjup», »ledsna» i stället för »leðsna»).

I kommentaren finns källhänvisningar till den återgivna texten men även till andra nedskrifter av samma saga. Vidare innehåller kommentaren uppgifter om texten som lämnats av Ericsson i samband med någon av de nedskrivna versio-nerna samt eventuella litteraturhänvisningar. Mer än hälften av sagorna tillhör internationellt spridda sagotyper som finns upptagna i Hans-Jörg Uthers The Types of International Folktales (en utökad version av den tidigare sagokatalo-gen av Antti Aarne och Stith Thompson, The Types of the Folktale). I hänvis-ningarna används förkortningen ATU plus sagotypens nummer.

Några få sagor som inte finns belagda utanför Sverige har fått ett nummer i Waldemar Liungmans Varifrån kommer våra sagor? I kommentaren förekom-mer de under förkortningen Liu GS och det nummer i den internationella sago-katalogen som Liungman ansåg ligga närmast.

Gustaf Ericsson har själv uppgett att han främst önskade dokumentera sagor som inte återgår på de skillingtryck som vid hans tid var spridda i landet. Inte desto mindre förefaller flera av undersagorna återgå på skillingtryck eller, som de också kallas, folkböcker. I kommentaren finns hänvisningar till sannolika förlagor i P. O. Bäckströms Svenska folkböcker (1845–1848).

Som redan har nämnts ingår bara en mindre del av de sägner som återfinns i det otryckta materialet. I kommentaren till dessa texter finns hänvisningar till Bengt af Klintberg, The Types of the Swedish Folk Legend (TSFL). De rams-artade sagorna i Ericssons samling finns ofta i Johan Nordlanders Svenska barnvisor och barnrim (1886, ny upplaga 1971). Deras nummer i Nordlanders samling står att läsa i kommentaren. Avslutningsvis ges ordförklaringar till sörmländska dialektord som kan vara svårförståeliga för en nutida läsare. De bygger till största delen på Ericssons egna ordlistor i Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria (Ericsson 1884).

Hur ska Gustaf Ericssons sagor värderas?Av det som har nämnts härovan framgår att Gustaf Ericssons sagosamling inte är oproblematisk. Hans dubbla roll som vetenskaplig upptecknare av traditio-ner och som traditionsbärare med en egen repertoar av sagor gör det vanskligt att avgöra hur trogen han har varit mot de berättelser som han har hört andra berätta. I de sagor som vi möter på de följande sidorna är han för det mesta det senare, en folklig berättare som med egna ord återger de sagor han har hört. Det gäller särskilt skämtsagorna, där han ofta blir omotiverat mångordig och kan fastna i en bondkomisk jargong. Samtidigt är det inte ointressant att ta del av dessa texter där han indirekt tecknar sitt självporträtt som sagoberättare.

Man hade kunnat önska att han, som t.ex. Per Arvid Säve, hade skrivit ner namnet på alla de personer som berättat sagorna. För forskningen hade det kun-

26

nat ge möjligheter till repertoaranalyser som nu måste anstå. Det återstår också att klarlägga hur omfattande inflytandet från Gabriel Djurklou har varit på Ericssons sagouppteckningar.

Trots att det alltså går att lägga kritiska synpunkter på sagosamlingen, över-väger ändå allt det som kan läggas på Ericssons pluskonto. Hans vetenskapliga instinkt har gjort att han inte har nöjt sig med en enda version av de sagor han hörde berättas. På de följande sidorna finner man t.ex. inte mindre än fem upp-teckningar efter olika sagesmän av sagotypen Prinsessan i jordkulan (ATU 870), som tydligen har varit mycket spridd bland hans informanter. Nästan lika många uppteckningar, fyra stycken, finns av sagan om tuppen och den under-bara kvarnen (ATU 565).

Det faktum att Gustaf Ericsson renskrev många av sina sagouppteckningar flera gånger gör att de kan bli ett intressant studiematerial för framtida forskare. Genom att jämföra de olika versionerna kan man följa hur Gustaf Ericsson, lik-som bröderna Grimm, har omarbetat sina texter under påverkan av såväl språk-liga som kulturella förändringar i det svenska samhället.

Framför allt har samlingen sitt stora värde genom att Gustaf Ericsson har kunnat dokumentera fler sagotyper än någon annan svensk sagosamlare både före och efter honom. I den föreliggande utgåvan ingår mer än 180 sagotyper som har ett nummer i The Types of International Folktales. Den höga siffran beror främst på att Ericsson har fått höra och kunnat uppteckna skämtsagor som informanterna inte har velat berätta för samlare från högre samhällsklasser, därför att sagorna har uppfattats som sedlighetssårande eller haft en satirisk udd mot prästerskap och annan överhet.

Det som till slut gör att man inte kan känna annat än stor beundran för Gustaf Ericsson är att hans sagor bara utgör en mindre del av allt han samlade under sin livstid. Han åstadkom minst lika betydande samlingar av dialektord, ord-språk, talesätt, magiska läsningar och folkvisor samt skildringar av seder, ar-betsliv och materiell folkkultur. När vi i dag ser tillbaka på 1800-talets doku-mentation av svensk folkkultur hör Gustaf Ericssons insats till de mest impo-nerande, särskilt som den skedde under svåra ekonomiska villkor.

Slutomdömet om Gustaf Ericssons sörmländska sagor måste bli att de utgör en av de viktigaste sagosamlingar som har sammanbragts i vårt land. Den kom-pletterar tidigare samlingar och kommer att förändra vår helhetsbild av denna tidsperiods berättartradition i Sverige. Tillsammans med G. O. Hyltén-Caval-lius, P. A. Säve, Eva Wigström och August Bondeson tillhör Gustaf Ericsson skaran av våra absolut främsta samlare av folksagor. Frågan är om inte Gustaf Ericsson är den mångsidigaste av dem alla.

27

Folksagor och Äfventyr

1. De tre prinsessorna som frälstes från Sjötrollet genom en vallgosseDet var en torpareson som var hogad för jagt och bad därföre fadren att i stället för lön han skulle få en bössa. Fadren lofvade anskaffa en sådan, om han visste om han skulle få någon framgång därmed. Han begaf sig därföre ut att åka för att förskaffa honom skjutgevär, men kunde icke ärhålla något. Han begaf sig ut andra och tredje gången men återkom alltid med oförrättadt ärende. Då blef pojken rasande och sade: »Nå, så skaffar jag mig själf då!»

Han tillredde då en sprättbössa åt sig och pilar därtill, samt begifver sig där-med ut åt skogen att jaga. Träffar så på en stor fogel och skjuter en pil på den-samma, men denna studsar utan att fogeln däraf lider någon skada. Han afskju-ter den andra och äfven utan värkan, men vid den tredje pilen så faller fogeln, men dör intet. Vid det pojken skulle fatta fogeln reser sig denna och säger: »Är du intet rädd?» Pojken: »Nej, liten är jag, men du är mindre och hvarföre skulle jag då vara rädd?» Fogeln: »Är du intet rädd så sätt dig på min rygg!»

Så skedde; och det bar i väg öfver land och öfver haf. Fogeln säger vidare: »Är du intet rädd?» Pojken: »Nej!» – »Låt nu si att du intet är rädd!» sade fo-geln. Rätt som det var så kommo de till en källa, och icke långt därifrån låg en Kungsgård. Nu framtog fogeln en lufva som kallades skorflufva och säger där-vid: »Påsätt dig denna och aftag den aldrig; gack nu till Kungsgården och be-tinga dig arbete, och om man frågar dig hvad du har i hufvudet så säg: Hvit-skorf!»

Därpå försvann fogeln genast. Pojken efterkom fogelns befallning och gick till Kungsgården och begärde därstädes arbete, men detta förnekades honom. Till slut så blef han på sin enträgna anhållan antagen till svinherde; men för att icke han skulle smitta någon af sin ondska så förband han sig att aldrig gå in.

En vacker dag skulle kungen med sin lustjakt fara till sjös, och bäst han seg-lade så fastnade jakten så att hon icke rörde sig af stället. Vid han skulle se efter orsaken, så fick han se en naken qvinna simmande i vattnet. Kungen frågar hen-ne med straffande ton: »Hvarföre hindrar du mig?» Qvinnan svarar: »Om jag får tre af de lefvande varelser som först möter dig när du landar så får du fara vidare, hvarom icke får du stå.» Kungen hade tre hundar hvilka alltid kommo honom till mötes, och ehuru mycket han älskade dem så nödgade tvånget ho-nom att lofva hvad hon begärde, och genast blef jakten lössläppt.

Vid kungens hemkomst kommo icke hundarna som han förmodade, utan i dess ställe voro hans tre döttrar honom till mötes. Med ytterlig smärta utropar kungen: »Hvarföre komma ni? På grund af ett gifvet löfte äro ni nu hemfallna åt hafsfrun!» Gjordt som gjordt var, ett gifvet löfte måste hållas. Det blef nu att

28

tänka på medel och möjlighet till prinsessornas frälsning. Kungörelse blef ut-färdad öfver hela Konungariket, att hvilken som kunde frälsa prinsessorna skulle få bli kungens måg.

Snart nog infunno sig en fänrik och en sergeant, hvilka ansågo sig modiga att bekämpa ett sjötroll. Emedlertid så blef tvist om hvem som skulle bära mat till svinherden, hvilken nu altjemt kallas skorflufva; turen var på köksan, men yngsta prinsessan bad att få gå i hennes ställe. När hon kom till skogen, så blef hon kär i pojken eller skorflufvan och blef för länge qvar hos honom och fick därföre bannor vid hemkomsten. Hon skyllde på att svinherden hindrat henne, och därföre gick kungen för att straffa honom. Så skedde äfven andra gången. Tredje gången likaledes, och då skorflufvan undskyllade sig för prinsessans ef-terhängsna dröjsmål, så blef hon desto enträgnare att qvarvara och sade att hon promt och bestämdt ville tala med honom.

Nu omtalade hon fadrens bekymmer och hans döttrars öde, så att tvenne torsdagar efter hvarandra skulle hvardera prinsessan själfmant infinna sig vid en bro och därstädes möta sjötrollet. Då första eller äldsta prinsessan skulle be-möta sitt öde, så infunno sig förutnämnde Fänrik och Sergeant och blefvo väl emottagna. Svinherden skorflufva hade äfven något i tankarna ehuru han icke utlät sig för någon. Han gick till sin fogel som vi här börja kalla Trana och som efter påkallan infann sig. För denna omtalade han förhållandet och anmälde sitt beslut att bidraga eller våga hvad han kunde för prinsessans räddning. Af fo-geln ärhöll han en välsadlad häst, uniformsklädning, svärd och öfrigt tillbehör värdigt en tapper riddare och red öfver till utsatt ställe. Samtidigt med hans an-komst infann sig äfven prinsessan, ledsagad af sina förmätna befriare, en på hvardera sidan.

Det dröjde icke länge innan Sjöfrun, trollet, äfven kom på ett skepp med brusande fart så att:

vatten och sand for högt upp på land,

själf hade hon en förfärlig gestalt och hufvud som en drake. Vid hennes an-komst och landstigning så flydde hennes [i marg.:] (prinsessans) stolta befriare och hon blef allena. Sjöfrun säger: »Min dam!» men ryttaren, svinherden säger: »Nej, min!» Sjöfrun: »Hugg af mitt hufvud och drag upp mitt skepp, så må hon tillhöra dig!» Svinherden: »Så sannt Gud styre Kung Tranas svärd, så går all-ting väl!» och därmed afhögg han trollets hufvud. Men just i detsamma så för-svann både skepp och troll med samma brusande fart som ankomsten, och prin-sessan var frälst.

Den frälsande ryttaren aflägsnade sig till sin post igen, och med detsamma framkommo fänrik och sergeant, som varit dolda i skogen, och antager prinses-san i sin vård samt tvingade henne att förtiga rätta förhållandet samt ärkänna dem som sina befriare. Då prinsessan afgifvit detta löfte återvände hon och hennes förmenta befriare till Kungsgården, hvarest de naturligtvis blefvo väl emottagna.

29

Den yngsta prinsessan gick återigen till svinherden med mat och omtalade händelsen under yttrande: »Nu är min äldsta syster frälst, gifve Gud vi alla vore så!» – »Dig kan han gärna taga!» mente svinherden, ej låtsande gifva akt på de ömhetsbetygelser hon slösade på honom utan förehöll henne vådan af kungens straffdom, om han skulle förnimma hennes tillgifvenhet för en föraktad person.

Andra Torsdagen gällde det andra prinsessan i ordningen, och under hopp och fruktan gick hon till möte med sjöfrun, ledsagad af hennes systers förmenta befriare, men svinherden går till sin fogel Trana och ärhåller häst och rustning lika som förra gången och var samtidigt med de andra vid mötesplattsen. Snart infann sig äfven sjöfrun på ett skepp med ännu häftigare fart än förra gången men hade nu två hufvuden och var i hela sin gestalt ännu värre till påseendes. De modiga befriarna flydde genast och lämnade den darrande prinsessan i sticket.

Sjöfrun gjorde sig redo att gripa sitt rof och sade: »Min dam!» Men ryttaren, svinherden sade: »Nej, min!» Sjöfrun: »Ja, om du är nog mäktig att afhugga mina hufvuden och besegra mitt skepp och mig, så må du ha henne!» Ryttaren utropar då: »Så sannt Gud styre Kung Tranas svärd, så går äfven nu alt ting väl!» Och så var äfven denna prinsessa befriad.

Svinherden aflägsnar sig, aflämnar sin rustning på vederbörlig ort utan att blifva igenkänd samt återgår till sin post, men de bortskrämda befriarna som äfven nu varit dolda i skogen framkommer och tvingar prinsessan till att ärkän-na dem såsom sina värkliga befriare och hvarefter de återvände till Kungsgår-den och blefvo med offentliga ärebetygelser emottagna.

Tredje eller yngsta prinsessan som alltid i hemlighet besökte svinherden in-fann sig äfven nu hos honom och omtalade sin andra systers underfulla befri-else, ej vetande att det var svinherden som var den sannskyldige. Han var nu mer än ängslig då hennes öde snart nog skulle afgöras, men hon ärhöll föga tröst. Ring lämnas vid afskedet [denna korta mening synes vara tillfogad efter-åt].

Den afgörande dagen kom, och de förut omnämnda storskrytarna skulle lika som förut ledsaga den yngsta till sjöfruns möte. Svinherden gick till sin Trana och ärhöll häst och rustning samt infann sig samtidigt med de förenämnda vid sjön eller bron, och sjöfrun var icke heller sen att komma med sitt våldsamt bru-sande skepp och försedd med trenne hufvuden och föröfrigt af desto värre ut-rustning i förhållande därefter.

Skrytbefriarna flydde nu som förra gången och vid sjöfruns utrop: »Min dam!» besvarade ryttaren svinherden henne med: »Nej, min!» Sjöfrun: »Ja, kan du afhugga mina tre hufvuden och besegra mig och mitt skepp, så må du ha henne!» Ryttaren utropar då: »Så sannt Gud styre Kung Tranas Svärd, så skall äfven nu allt gå väl!» hvarvid han afhögg alla tre hufvudena och genast så för-svann trollet med sitt skepp.

Ryttaren afvek från skådeplatsen till sin fogel och aflämnade rustningen och hvarefter han inträdde i sin beställning som svinherde. Men innan han afvek, lämnade prinsessan honom ett kläde som var teknadt med hennes namn. Men

30

de både skrytarbefriarna voro nu dolda i skogen och framträdde samt aftving-ade äfven denna prinsessa att ärkänna sig såsom sina värkliga befriare. Och därpå återvände de allesamman till Kungsgården och blefvo med än ytterligare ärebetygelser emottagna.

Som nu Kungen fått sin[a] alla tre döttrar frälsta genom tvenne förmenta hjeltars samvärkan, så beslöt han att hvardera af dem skulle få hvar sin af de äldsta döttrarna, och mer än hvar sin kunde icke komma i fråga. Det blef där-före beslutat om bröllop. Den yngsta prinsessan gick efter vanligheten och om-talade att äfven hon nu var frälst, men beklagade de förmenta befriarnas oför-tjenta lycka att ärhålla de äldre systrarna, men svinherden tröstade henne med den sattsen: »Kommer dag kommer råd.»

Nu hände likväl att det blef något uppehåll med bröllopet, ty Kungen skulle ut i krig. Svinherden går till sin fogel Trana och omtalar förhållanderna hittills samt begär råd tillsvidare. Så gick han till Kungen och begärde lof att följa med i kriget. Detta förnekades i början, men på hans enträgna begäran och drott-ningens förbön fick han löfte att följa med. Han fick emedlertid en häst som var ganska lat, och därföre bad Kungen honom rida förut, ty han mente nog han skulle hinna honom.

Han rider och kommer till en vattenpöl, hvarest hästen fastnade, och där var han qvarstående då kungen kom. Kungen straffar honom med skämt och rider förbi lämnande honom qvar, men då kungen kommer väl ur sigte så rider poj-ken till fogel Trana och får sig en riklig utstyrsel med kläder och rustning jemte häst och allt tillbehör värdigt en ung prins samt rider därpå efter kungen samt upphinner honom snart nog. Då han kommer i samtal med kungen, säger han att hans fader var konung i ett annat land men var sjuk, och att han nu vore skickad att bistå honom och begär därföre hans råd och förskrift hvad han borde göra och låta.

Då kriget utbröt blef han af kungen antydd att följa sig, men det behagade honom desto heldre att rida jemte kungen. Vid det egentliga slagets början rider likväl svinherden förbi och före kungen samt ihjälslår alla fienderna förutom en Löjtnant men hvilken sårar honom i armen. Kungen som befann sig i närhe-ten och såg blodet rinna framtog sin näsduk och förband därmed hans sår. På denna näsduk var kungens namn tecknadt. Då detta var värkställdt så rider hvar och en åt sitt håll utan att vidare efterfråga hvarandra, men hvar och en red till sitt hem.

Kungen berättade vid sin hemkomst om slagets lyckliga utgång under det svinherden återtog sin befattning. Nu fanns naturligtvis prinsessornas skenbara befriare qvar och väntade sin lön, och så blef beslutadt att bröllop skulle som snarast bli. Ännu blef bröllopet förhindradt, ity att kungen sjuknade. Som bo-temedel blef anordnadt att han skulle dricka harmjölk och äta harhjärta, och som prinsessobefriarna voro skickliga jägare så var ju detta en småsak, mente de. Men svinherden låt sig icke heller förtryta; han ikläder sig jägarerustning, sätter sig på häst och sadel jemte jagtredskap samt rider åt skogen. De privili-gierade jägarna hör skott på skott men hör icke eller ser något djur, men slutli-

31

gen och efter en allvarsammare undersökning så finna de en sadlad häst och med sin ryttare. De frågar hvarifrån han är, men han besvarar dem ej; de hotar att angifva honom för kungen, men han sade: »Jag är icke rädd!»

De gåfvo sig i samspråk med denne obekante jägare och bad att få köpa vill-bråd af honom, för att de skulle visa sig varit mäktiga sitt värf och ärende i jag-tens öfning. Men han svarade dem att villebrådet som han skulle lämna dem såldes icke för penningar. Huru stor ärsättningen än fordrades så bifölls den, och villkoret blef att de skulle till ärsättning låta afskära något af sina öronsnib-bar. Villkoret var hårdt men måste efterkommas.

Glada gingo de till Kungsgården och blefvo väl emottagna, i synnerhet som de nu hade hvad som fordrades till Kungens återställande i helsan. Nu blef bröl-lop beslutadt, men de måste ännu en gång ut och jaga för att skaffa villebråd till bröllopet. De gingo åt skogen och fingo höra främmande jägare men sågo själf-va icke till något villebråd. Slutligen träffade de en sadlad häst och snart därvid en jägare såsom förra gången, dock olika densamme. Af det villbråd som han hade begärde de köpa, men han förklarade att det icke såldes för penningar, men om de ville tillåta att en rem skars ur deras rygg, så skulle de få så mycket de behöfde eller ville ha. Detta föreföll nog svårt men måste efterkommas, så-vida de ville vara män för sig i jagten.

Hemkomna blefvo de synnerligen väl emottagna. Som nu bröllopet blef be-slutadt, så bad svinherden den yngsta prinsessan att hon skulle utvärka att han finge vara med på bröllopet. Hon bad kungen, sin fader, men fick afslag; men genom drottningens medvärkan så tilläts honom att komma. Men som prinses-san antog sig hans sak så blef hon ålagd att sitta jemte honom vid bordet och därpå ingick hon gärna. Vid de nu sutto till bords och glammade om hvarjehan-da saker, så tilläts mer och mer munterhetens utbildande. Man framsatte hvar-mot annan spörsmål till besvarande, och då de högre ärade fingo utgöra sin del så begärde svinherden framställa sitt spörsmål och hvilket gärna beviljades.

På en tallrik framsattes nu de afskurna öronsnibbarna jemte ryggremmen samt den näsduk som kungen lämnat den till riddare förklädde svinherden och därtill den ringen som prinsessan vid sin befrielse lämnat till den förmente rid-darehjelten. Svinherden bad nu hvar och en gissa hvad dessa saker hade att be-tyda. Kungen igenkände snart nog sin näsduk hvarpå hans namn stod, prinses-san likaså sin fingerring, och ingendera kunde begripa huru dessa saker här kunde förevisas. Men icke mindre uppmärksamhet fästades vid de andra saker-na. Fänriken och Sergeanten blefvo snart bleka om näbben, men ytterligare ökades deras förskräckelse då en strängare efterfrågan blef hvar de hvar för sig skulle passa. Det blef snart nog förklaradt huru han fått dem, och de stolta jä-garna måste själfva ärkänna sin svaghet att hafva nödgats köpa sig villebråd för så skandalöst pris.

Men huru skulle svinherdens åtkomst af prinsessans ring förklaras? Hon visste att hon lämnat den till minne åt sin riddare som befriade henne från sjö-frun. Hon måste nu ärkänna att hennes befrielse icke skett genom de hjeltar som angifvit sig därtill, utan af en helt annan person. Kungen löste nu de andra

32

prinsessorna från sitt löfte, och de förklarade äfven att de nödgats ärkänna dessa falska herrar för sina befriare, då en för dem okänd var den värklige.

Bröllopet blef nu till allas häpnad uppskjutet, och kungörelse utfärdad att den sannskyldige befriaren skulle infinna sig för att ärhålla den lön han förtjent men med villkor likväl att han skulle besegra närvarande kämpar som ej ville eftergifva något af de företrädesrättigheter och de anspråk de innehade. Efter bröllopslagets upplösning gick svinherden till sin fogel Trana och ärhöll den rustning som han begagnade vid prinsessornas förlossning.

Snart nog anmäler han sig, och hans båda motståndare äro äfven beredda till striden. Kungen befaller likväl att striden skall ske en mot en och att blott en af de två fick framträda. Striden blef till en början nog hård, men Kung Tranas svärd var mägtigare och denne var öfvervunnen. Nu begärde den segrande tala vid kungen och visade då den näsduk kungen ombundit hans arm då han blef sårad. Likaså prinsessans ring och båda lika, så alla prinsessorna igenkände i honom samma riddare som var deras värkliga befriare.

Nu skulle striden förnyas med den andra, men den segrande begärde byta om rustning. Detta bifölls, och han kläder sig nu i sin svinherdedrägt och fram-kommen öfvervinner han äfven snart sin andra motståndare. Nu framvisar han återigen de minnen han hade från sina föregående bragder och förklarar vidare hvem han är. Kungen biföll gärna hans förmälning med den yngsta prinsessan, och han fick halfva riket i hemgift. Hela kungafamiljen var glad att hafva icke allenast blifvit befriade från den första olyckan utan äfven från de tvenne be-dragarna som så fräckt uppträdde.

Taxinge socken

2. Skrinen, de TrenneDet var en gång en drottning som hade en egen dotter och en styfdotter. Sin egen dotter omhuldade hon på bästa vis, men styfdottern hatade hon och för-följde ständigt. Icke dess mindre så hade styfdottern ständigt lycka med allt hvad hon företog, hvaremot hennes egen dotter misslyckades i allt. Hon ålade styfdottren de svåraste göromål, men en förunderlig, osynlig makt hjälpte hen-ne alltid.

Men en gång och till slut så skulle hon spinna med fyra trådar på en gång, och hur det bar sig så var olyckan den att en tråd brast. Styfmodren fick då skäl emot henne och förgrymmade sig att straffa henne. Ej nog att straffa henne, hon ville göra sig henne fullkomligt kvitt; hon störtade henne hals öfver hufvud uti en brunn, i tanka att hon därstädes skulle drunkna. Men högre makter togo sig henne ann, så att hon i stället för att drunkna kom i en annan värld. Hon kom nämligen till eller uti en grön äng, och uti denna ängen var en inhägnad sädes-åker, men grinden stod öppen. Sädesåkern tilltalade henne sålunda:

»Låt igen min grind, skall jag befordra lyckan din!»

33

Hon igenlät grinden och gick vidare. När hon gått ett stycke så kom hon till en rishög, hvarest man nyss anlaggt eld för att bränna den. Rishögen sade till hen-ne:

»Släck min eld, så skall du bli lycklig och säll!»

Som det stod vatten till hands så utsläckte hon snart elden och gick vidare. Icke så långt därifrån så mötte hon en ko. Denna tilltalade henne sålunda:

»Mjölka mig och drick men ej en droppe spilla, slå resten på mina klöfvar; på mina horn häng stäfvan, så skall dig gå väl men aldrig illa!»

Hon gick vidare och träffade en gumse med en ofantlig ullpäls som var för ho-nom tryckande, och denne tilltalade äfven henne:

»Klipp min ull! Gör som jag befallt! Tag litet själf men häng resten på min hals, så skall dig gå lyckligt och väl i alt!»

Så gick hon vidare och kom snart till ett äpleträd hvarest var mycket frukt uppå, och då tänkte hon väl det skulle smaka henne väl om hon hade ett enda äple att läska sig med; vid hon stadnade så sade äpleträdet:

»Tag all frukt men lägg litet vid min stam, så skall jag hjälpa dig i hvad jag kan!»

Och så snart hon fullgjort detta så gick hon vidare. Hon blef på afstånd varse en stuga och då gick hon in. Vid hon inkom så satt en gumma därinne och hvil-ken sade till henne: »Jag har länge väntat på dig; vill du ha tjenst?» Hon svarade utan betänkande: »Ja!» ty hon önskade komma i stillhet och ro; hon anade icke att denna gumma var en arg trollpacka.

Så snart hon var något hemmastadd så skickade kärringen henne åstad att mjölka en ko och måka fähuset. Men då hon skulle mjölka så sparkade kon så ärbarmligt att hon måste öfverge, och då hon skulle måka fähuset så var skof-veln så tung att hon icke förmådde att lyfta den. Hon satte sig därföre och bör-jade gråta och klaga bitterligen öfver att hennes första och simplaste göromål skulle aflöpa så olyckligt. Då satt en fogel utanföre i ett träd och sjöng så ljuv-ligt, under det flera andra hoppande och kvittrande med honom instämde så här:

»En liten stråle gjut åt små foglar ut!»

Af naturen godhjärtad tog hon fogelns ord i akt och försökte återigen att mjölka och då stod kon så stilla så att hon icke kippade på en fot och vid hon tog skof-veln så var denna äfven för henne ett intet. Och då hon mjölkat så gaf hon små-foglarna litet mjölk i en skål. Därefter ingick hon till kärringen, hvilken fann

34

sig såsom förargad öfver att hon kunnat värkställa det som menades vara omöj-ligt.

Därefter blev hon anvisad att tvätta två svarta garnhärfvor att de skulle bli hvita. Lydande befallningen försökte hon hvad hon själf ansåg omöjligt. Hon tvättade och tvättade, men huru hon tvättade så förblefvo likväl garnhärfvorna svarta. Hon satte sig därföre på en sten och tog den enda tröstegrund som var att tillgå och det var att bittert gråta och beklaga sig, ehuru det föga hjälpte. Men bäst hon satt så fick hon höra ett lika qvittrande af småfoglar som hon hört förut och hvartill hon desto begärligare lyssnade. Foglarna sjöngo då:

»I två grytor tvätta hvarannan gång! I två grytor tvätta hvarannan gång!»

Och så snart hon fullgjort hvad foglarna sagt henne, så blefvo garnhärfvorna som det hvitaste linne, hvita som snö. Glad gick hon in och visade kärringen att hon fullgjort hennes befallning, men denna blef desto mera förargad öfver att hon kunnat fullgöra en sak som hon själf ansåg för omöjlig.

Ytterligare förelade kärringen henne att hon skulle bära in en hel mängd vat-ten, men gaf henne därtill icke annat kärl än ett såll. Hon öste vatten i sållet, men så fort hon öste något dit så var det lika fort utrunnet. Hvad var nu att göra? Hennes tårar blandade sig i vattnets flod, och inseende omöjligheten att fullgö-ra det som var befallt satte hon sig att desto bittrare gråta. Foglarna infunno sig som förut och sjöngo:

»Smetä i ler och lägg i strå! Smetä i ler och lägg i strå!»

Hon var ej sen att fullgöra detta, och sållet blef så tätt att icke en droppe rann därur. Snart hade hon vattnet inburet som var henne anbefalldt, och så gick hon in till kärringen med berättelse om sitt välförrättade åliggande. Kärringen blef nu ytterst förargad, då hon icke kunde finna sak att straffa henne, och tillsade henne att hon icke ville hafva henne vidare i sin tjenst utan ärbjöd henne sin lön, så att hon skulle ännu sätta henne på ett svårt och kanske det svåraste prof. Hon framtog nu tre skrin, ett svart, ett hvitt och ett blått, och tillsade henne att välja och taga sig ett af dessa. Öfvertygad om kärringens elaka afsigt blef hon ännu mera misstrogen och rådvill huru hon skulle välja, men foglarna voro ge-nast till hands och sjöngo:

»Tag icke det svarta, icke det hvita, men tag det blå! Tag det som är tre kors uppå!»

Hon tog det blå skrinet och därmed begaf hon sig på väg, ehuru hon icke visste hvart hon skulle gå. Men foglarna flögo från träd till träd sjungande:

»Följ med mig, följ med mig! Ingen fara skall träffa dig.»

Då hon sålunda gått ett temligt långt stycke, så besinnade kärringen sig att hon släppt henne för lätt ur sina klor och beslöt att sätta efter och taga henne fatt.

35

Foglarna visste nog detta, och då sutto de i ett äpleträd, och det var samma träd som hon förut passerat och af hvars frukt hon ätit. De sjöngo nu varnande:

»Akta dig, akta dig, akta dig! Hjälp! Akta dig, akta dig, akta dig! Hjälp!»

Detta var varnande till den förföljda och uppmanande till trädet. Trädet sade då:

»Göm dig under min stam! Göm dig under min stam!»

Och så fort hon efterkommit denna tillsägelse, så kom kärringen rusande, som ett oväder brusande förbi. Foglarna vakande sjöngo snart:

»Ingen fara, ingen fara! Kom fram, kom fram!»

Den förföljda gick nu vidare alltid föregången af foglarna, men kärringen var icke heller rastlös att söka sitt förmenta byte farande åter och fram, fram och åter. Vid hon gick allt fort, träffade hon den gumsen hon klippt med ullknytet under halsen, och i ett träd bredvid sjöngo foglarna:

»Aktä dej, aktä dej, aktä dej! Hjälp! Aktä dej, aktä dej, aktä dej! Hjälp!»

Gumsen [som] hörde och begrep foglarnas sång sade då:

»Göm dej under min hals! Göm dej under min hals!»

Knappt var detta gjordt förrän trollpackan kom susandes och brusandes som en stormvind, men icke finnande sitt rof försvann hon snart. Då foglarna kvittrade:


så fortsatte hon sin vandring efter foglarnas ledning. Snart träffade hon den ko hon mjölkat, och i ett träd sjöngo foglarna varnande och uppmanande:


Och kon igenkännande henne tillsade henne att gömma sig under hennes klöf-var, så skulle hon beskydda henne. I ett så kom trollpackan, och det så att

det susade och brusade i träd och grenar; det knakade och brakade i stockar och stenar,

36

men då hon icke fann hvad hon sökte eller ens kunde märka något oråd så var hon lik stormvinden försvunnen. Foglarna kvittrade och sjöngo:


Efter någon stunds vandring kom hon till den rishög hvilken hon räddat undan lågorna, och foglarna voro nu till hands och med varning och maningsrop sjöngo:


Rishögen upplät sig och tillsade henne att gömma sig därunder, och icke länge dröjde det innan kärringen kom brummande och svärjande öfver att hon icke fann hvad hon sökte, men snart nog uttröttad aflägsnade hon sig såsom hon kommit. Foglarna antydde nu den förföljda att framkomma och fortsätta vand-ringen som ock skedde. Då hon med ledning af sina foglar kommo till sädes-åkern, blef hon inbjuden att bland säden dölja sig för den förföljande trollpack-an, och inuti den böljande säden fann hon en bekväm bädd för att hvila sig, li-kaså foglarna för att plocka några korn för sin hunger, och knappt hade dessa bekvämligheter blifvit intagna så kommer kärringen linkande, halt och trött, mumlande:

»Den som väl vore hemma! Den som väl vore hemma!»

Men hon visade ingen misstanke om sädesåkerns innehåll och fortsatte resan. Flickan somnade och drömde om paradiset, guld och gröna skogar och om sitt skrin; foglarna då de ätit sig mätta for hem till sitt. Flickan vaknade och befann sig uti samma gröna äng som hon förut passerat; gick och kom omedvetet till sin styfmoders boning. Denna blef naturligtvis svårligen förbluffad att återfin-na eller att nödgas emottaga den hon hatat och som hon trodde redan fått tjenst hos Oden i Vallhall; men då hennes styfdotter visade sitt skrin så blef hon ny-fiken att få se dess innehåll. Men likväl, troende det vara nog simpelt att offent-ligt förevisa så invistes hon uti ett simpelt svinhus hvarest hon äfven skulle bo. (Alla trodde naturligtvis henne vara död.)

Då hon öppnade skrinet – o ve! – så utsprang ur dess inre hästar och vagnar med betjänter, allt i grannaste livre och utstyrsel, och därefter alla de grannaste saker af kläder och saker, allt af det blankaste silfver och guld utan ände. Ja, svinhuset blef fullt och småningom utveckladt till ett litet slott, långt bättre än styfmoderns. Efter fullständig redogörelse huru hon bekommit detta underbara skrin, så beslöt hon att hon tillsvidare skulle låta sig om ingenting bekomma utan upptaga henne som sin egen dotter under den tid hennes värkliga dotter kunde förtjena sig en lika dyrbar utstyrsel.

Nu försedde hon sin egen dotter med all anständig utrustning i kläder och

37

matförråd samt ledsagade henne därmed till densamma brunnen hvarest hennes styfdotter blifvit nedskuffad. Tagande ett ömt moderligt afsked af sin dotter så nedskuffade hon äfven henne i likhet med styfdottern, sorgfälligt tillslutande brunnens öppning. Med otålighet inväntade hon nu dottrens återkomst, men vänta fick hon och vänta får hon väl, ty ännu har det icke försports att hon åter-kommit och om hon någonsin kommer, det står i troviljebok, pe di säjä.

Enhörna Sn

3. Skrinen, de tvåDet var en kärring som hade en dotter som var hennes egen samt en styfdotter. Hon var mycket elak och hatade styfdottren, och därföre befallde hon henne att begifva sig ut i världen och söka sig tjenst. Flickan lagade sig till och begaf sig i väg och kärringen kastade en bulle efter henne att hon skulle få till matsäck. Men bullen rullade framför henne liksom för att visa henne vägen. Så kom hon till en grind och vid hon gick igenom henne sade grinden:

»Kärä du, lät igen mej!»Flickan igenlät grinden varsamt och gick vidare samt träffade en ko. Denna

sade:»Kärä du, mjölka mej, och du får dricka så mycket du vill, men slå resten på

minä horn [ändrat från: klöfvär]!»Hon gjorde så och gick vidare samt kom till en stuga hvarest bodde en kär-

ring. Hos henne ärhöll hon tjenst. Hennes första göromål blef att hon skulle bära in vatten i ett såll. Hon öste och öste, men intet blef kvar. En fogel såg där-på och kvittrade:

»Smet’ ler i, smet’ ler i!»Flickan gjorde så och så fyllde hon vatten i sållet och bar in till kärrngen. Nu

fick hon befallning att gå och mjölka korna, och när hon mjölkat så kom en hop smådjur och framräckte sina hufvuden och bad om mjölk. Där stod hoar och hon slog däri och de åto förnöjda. Hon gick därpå in med mjölken, men gum-man sade intet.

Därnäst fick hon en hel mängd ull och lin afdeladt med tillsägelse att däraf spinna och väfva och att detta skulle vara värkställdt innan morgonen därpå, så sannt hon ville undvika en stor olycka. Hon fick icke börja därmed innan gum-man laggt sig, och med bekymmer och ängslan insåg hon omöjligheten häraf. Men bäst hon grubblade och funderade så kommo smådjuren som hon matat och sade:

»Gå du och lägg dig, detta skola vi ombesörja!»Hon lade sig och sof godt och utan bekymmer, och när hon vaknade så låg

en stor väfpacke på golfvet bredvid sängen. Denna tog hon och inbar till gum-man, och förklarade denna sig nöjd. Nu skulle hon lämna gummans tjenst och ärhålla sin lön. Hon visade henne två skrin, hvaraf det ena var glänsande som solen, men det andra var svart som jorden, och bad henne välja endera. Hon

38

stod länge villrådig, men fogeln som en gång förut hjälpt henne var nu till hands och kvittrade:

»Tag det svarta, tag det svarta!»Hon tog det, tog afsked och gick hem till sin styfmoder igen. Då hon hem-

kom frågade hon hvar hon skulle få ställa sitt skrin och hon blef anvisad att stäl-la det i svinhuset. Då hon inkommit i svinhuset öppnade hon skrinet och det be-fanns innehålla allehanda saker af skimrande guld och som oupphörligt förö-kade sig, och i ett så blef svinhuset förvandladt till ett det nättaste slott som lys-te af bara guld. Det var till sitt inre möbleradt med bara guld och flickan blef äfven förvandlad och utstyrd som den grannaste prinsessa och af ovanlig skön-het. Då nu kärringen förnam att hennes styfdotter fått en sådan lön så ville hon äfven utskicka sin egen dotter att få likadant, men denna utstyrde hon på annat sätt med granna kläder och det finaste matförråd. Styfsystern sade henne väl-villigt huru hon skulle gå, och hon gick. Först kom hon till en grind och då hon gått igenom så bad grinden att hon skulle låta igen henne, men då svarade hon sturskt:

»Detta ligger icke i mitt sinn’!»Hon gick vidare och så mötte hon en ko. Kon sade:»Mjölka mig, drick min mjölk, men slå litet på mina horn!»Hon svarade lika sturskt nu som förra gången:»Detta ligger icke i min hog! Jag behöfver ingen mjölk och vill ej smutsa

mig!»Så gick hon vidare och kom till en stuga, hvarest hon rigtigt fann en gumma

som sagt var och hos henne begärde hon tjenst. Gumman svarade:»Du är allt för fin att komma i min tjenst!»Men icke dess mindre blef hon antagen. Gumman föresatte henne åtskilliga

göromål nämligen, att bära in vatten, spinna, väfva, m.m. Men hon svarade all-tid sturskare:

»Jag har icke lärt sådant och icke vill jag smutsa mina granna kläder!»Då hon sålunda visade ständig motvilja för gummans önskningar, så blef

hon antydd att lämna sin tjenst, och ehuru olydig så ville likväl gumman gifva henne någon lön. Hon framtog därföre två skrin, ett lysande rött och ett svart och bad henne välja och taga hvilketdera hon heldst ville. Hon var visserligen villrådig men dock tyckte hon väl bäst om det röda. Men som hon stod under besinning så var en fogel nog tjenstaktig och välmenande och kvittrade:

»Tag det svarta, tag det svarta!»Med fräck ton besvarade hon välmeningen så:»Jag skulle väl icke vara rätt klok om jag skulle taga det svarta, då jag har

ett lysande rödt för mig att välja!»Hon tog då det röda och begaf sig därmed förnöjd på väg hem. Då hon hem-

kom var modren ganska nyfiken att ärfara hennes skrins innehåll och blef hon för detsamma anvisad den bästa plattsen i huset. Det blef äfven snart nog öpp-nadt, men – o ve! i stället för guld så utflammade eld och lågor som spridda an-tände allt omkring sig, så gumman och dottren med knapp nöd kunde rädda sig.

39

Hela gården nedbrann förutom det huset där styfdottren bodde med sina grann-låter. Nu voro de glada att få bo hos henne, och huru de nu trifdes tillsammans har man aldrig hört omtalas.

Länna o. Härad

4. Guldhönsen, svärdet, lyktan och harpanDet var ett torparfolk som hade tre söner. Pojkarna växte till, men den yngste förblef alltid yngst, och de äldre ville alltid bibehålla ett skrytvälde öfver ho-nom. Då föräldrarna blefvo gamla så dogo de, och pojkarna fingo sedan kravla sig fram själva så godt de kunde. Torparfolket voro visst fattiga, men någonting måste de hafva, och hvad de hade blef pojkarnas arf.

Då arfvet skulle skiftas så togo de äldsta pojkarna rigtigt hvad man kallar brorsdelen, och den yngste fick nöja sig med hvad han fick. Allt hvad han fick så var det ett gammalt baktråg. »De’ blir ’l nytti’t te’ någe’, sa’ Askfis.» Så tänkte ock pojken.

Alla tre pojkarna skiljdes på en gång från föräldrahemmet och alla togo hvar sin väg; de äldre modiga och glada, men den yngste misslynt och ledsen öfver sin ringa arfslott; han gick ock, som man säger, efter näsan och utan någon be-stämmelse. Bäst han gått något stycke väg så kom han till en sjö och just där tog vägen slut och huru skulle han nu bära sig åt? Han såg öfver sjön och på andra stranden en Kungsgård; men huru skulle han komma dit? Den som ingenting vågar, den vinner intet, säger ordspråket och pojken försökte med sitt baktråg om det kunde bära honom på vattnet. Jojomen! Han seglade med den förligaste vind öfver sjön och var snart vid kungsgården.

Han träffade snart kungen, omtalade sitt äfventyr samt sökte tjenst. Kungen antog honom i sin tjenst men på det vilkor att han skulle hos en jätte afhemta: tre guldhönor, ett svärd, en lykta och en guldharpa, och hvilka saker voro högst dyrbara för kungen att äga, men af ingen hittills kunnat ärröfras [sic!]. Jätten bodde så att ingen kunde komma till honom utan att fara öfver en sjö, och nu måste återigen pojken sätta sitt lif på spel med sitt baktråg; men »vågä vinnä, vågä tappä», äfventyret var stort, ty om han lyckades uti sitt förehafvande så fick han bli kungens måg.

Vid han kom till sjöstranden såg han på motsatta [sidan] ett hus, och dit blef han antydd att rigta sin kosa, men därförinnan begärde han en väska med salt och en väska med korn, och då han kom till sjön så upptog han vass och band däraf ett nät. Så satte han sig i baktråget samt seglade i väg; och vid han kom ett stycke på sjön så såg han guldhönorna på långt afstånd blänka som solen, förstående att det icke kunde vara så långt därifrån till jättens boning.

Då han kom öfver sjön till sitt mål, huset, befanns detta vara en gammal stu-ga och hvari bodde en gammal gumma. Där gick han in för att hvila. Gumman underviste honom huru han borde bete sig med jätten, och om någon nöd skulle komma på honom så lofvade hon hjälpa honom. Han gick vidare upp åt landet

40

och träffade guldhönorna samt uppsatte sitt vassnät samt strödde därvid korn utur sin väska tills alla hönsen kommo och åto, och då, i ett, så fångade han dem allesamman med vassnätet. Glad öfver denna sin framgång satte han sig i bak-tråget och for hem till kungen med fångsten och blef väl emottagen.

Därefter for han tillbaka och uppsökte jättens hemvist. Denne stod på logen och tröskade, och då kröp pojken upp på logtaket samt tittade genom ett hol samt såg jättens stora svärd hängande på väggen. Detta svärd hade den förun-derliga egenskapen att då jätten blef vred så klingade det utan vidrörande, och då var jätten säker om seger mot fiende, men om svärdet förblef tyst då måste äfven jätten låta sin vrede falla, ty då var ej lyckan honom blid. Pojken tog en sten ur fickan och kastade på svärdet så det klingade och jätten blef för-skräck[t], sägande:

»Hvarföre klingar du nu, Todfing, jag är ju icke ond?»Pojken kastade ytterligare en sten så svärdet klingade och jätten svor. Likaså

tredje gången. Då blef jätten förgrymmad och nedtog svärdet samt kastade ut det till lägligare tid. Pojken var då icke sen att gripa svärdet och därmed begifva sig på väg öfver sjön till kungsgården och lämna kungen sin fångst.

Han återvände därpå till jättens boning samt tog sin saltväska och uppgick på stugutaket samt tittade ned i skorstenen. Jättens hustru stod och kokade gröt, och pojken tog den ena näfven salt efter den andra och nedsläppte i grytan. Jät-ten började snart nog svärja öfver att gröten var salt till öfvermått och befallde hustrun koka ny gröt. Gumman skulle då gå åt brunnen efter vatten, och som det var mörkt så måste hon taga lyktan. Pojken passade på vid brunnen och stjälpte gumman i brunnen samt tog lyktan och begaf sig till båten baktråg och var snart vid kungsgården. Han blef ännu ytterligare och väl emottagen af kungen då nu tre så stora bragder bevistes vara utförda.

Men ännu återstod en och denna den vigtigaste, nämligen guldharpan. Men försöket gör ’et, säger ordspråket. Medan man vid kungsgården fröjdade sig så grodde ett moln på hinsidan sjön kring jättens bostad och som innebar en åska som skulle krossa pojken och göra hans återstående bragder om intet. Då jätten nämligen saknade sin hustru som icke återkom med vatten så sökte han henne och fann henne i brunnen och lyktan borta och vid närmare besinning så sak-nade han sina guldhöns och sitt svärd. Detta allt hade något att betyda. Nu blef-vo goda råd dyra. Guldharpan låste han inom tolf lås, och så lade han sig själf att vaka för att förnimma hvad komma kunde. Snart nog kommer pojken med sitt baktråg seglande och skulle våga det afgörande sista försöket. Han var icke väl kommen i land förrän jätten grep honom, antagande honom vara den som lurat honom så många gånger. Nu beslöt jätten hans död och insatte honom i en bur på gödning för att sedan slagtas.

Jätten bjöd nu främmande, men han måste själf elda ugnen då han icke hade någon hustru; men han måste äfven därtill hafva ved, och det blef ingen annan råd än att hugga själf. Medan jätten högg veden så kröp pojken ur buren och uppbröt låsen samt knep harpan och var som en fisk ute vid sin baktrågsbåt och seglade med förlig vind öfver sjön. Då han var nära nog midt ute på sjön så kun-

41

de han icke återhålla sin nyfikenhet utan började spela på sin guldharpa. Då jät-ten fick höra de allt för väl kända tonerna af sin guldharpa blef han mäkta svår-ligen förgrymmen och sprang till sjön, men som han icke hade någon båt för att därmed upphinna pojken så fann han på ett annat råd och urdrack allt vattnet i sjön. Nu stod pojken i stöpet och trodde jätten snart komma öfver sig, men då han skulle taga första språnget så sprack han, och allt vattnet störtade åter i sjön med sådant svall att pojken med sin båt blef kastad långt upp på landet.

Glad sprang han nu till kungsgården, och då han för kungen nedlade guld-harpan så blef han med stora ärebetygelser emottagen. Snart nog blef det bröl-lop med honom och kungens dotter, och kungen gaf honom en god del af sitt rike. Men huru hans bröder tog sig ut, det har ingen hört något berätta. Torde nog hända att deras arf som med orättvisa tillades dem snart nog tog slut, och att de få flanka omkring om de lefva; men lefva de icke så äro de väl döda.

Enhörna Sn

5. Prinsen och trappsoperskan eller den tillfälliga brudenDet var en prins åt hvilken man utsökt en den skönaste prinsessa till gemål, men hennes fiender hade genom intriger vållat att hon blifvit i onåd och bortförd i en vild skog samt kastad i en lejonkula; och hade fienderna äfvenledes genom ränker insatt en annan i prinsens gunst och genom förtrollning gjort honom blind för ombytet.

Den bortvisade hade likväl satt märken efter sig som skulle med tiden blifva omisskänneliga tecken för bedrägeriet. Hon hade nämligen uti en väf som hon hade i värket gjort något, så att ingen utan hon skulle kunna väfva ned honom; så hade hon satt en fläck uti ett lakan, hvilken ingen utan hon kunde urtvätta; och så hade hon satt en rostfläck på en knif den ingen annan än hon kunde bort-skura. Således fick väfven till en början stå och äfven det andra bli ogjort, då alla som försökte därmed kommo till korta. Men prinsen gjorde ett heligt löfte att ingen annan än den som kunde fullborda väfven, borttvätta fläcken ur laka-net samt bortskura rostfläcken på knifven skulle blifva hans gemål, den och ingen annan. En fröken som blifvit insatt i hans rätta älskarinnas ställe skulle visst i hemlighet försöka, men det ville ingalunda gå.

Nu hade den bortvista praktiserat sig ur lejonkulan och hemligen och okänd ankommit till slottet samt under förklädning antagit tjenst som trappsoperska. Hon hade i denna egenskap som tjenarinna och i anseende till sitt milda väsen-de snart vunnit ett oinskränkt förtroende, och för henne beklagade fröken sig angående väfvens utväfvande m.m. Men trappsoperskan sade att detta var al-deles ingen konst.

»Ja, du säger så du, men försök så får du se!» genmälde fröken. Medlertid fick trappsoperskan sätta sig i väfstolen och försöka, och för henne gick det som en dans. Prinsen som fick höra väfstolens snabba gång blef ytterst glad att uppgiften om väfven var på väg att lösas [och] gick åstad att se på, men vid

42

hans ankomst affärdades trappsoperskan så att prinsen icke fick se hvem som väfde. Så småningom blef väfven utväfven. Så blef frågan om lakanets tvätt-ning och knifvens skurning, men fröken kom ingen väg därmed förutom trappsoperskans biträde. Då nu dessa svårigheter blifvit undanröjda blef frågan om bröllop och sådant beslutadt, men just som fröken nu skulle klädas till brud fick hon plågor af annalkande barnsbörd och detta emot prinsens hennes blif-vande gemåls vetskap. Då blef hon i svårt bryderi och blef nu ingen annan råd än att öfvertala trappsoperskan att låta hemligen antaga hennes rol och kläda sig till brud i sitt ställe. Hon förbjöd henne att tala ett enda ord under brudfärden och hon själf, fröken nämligen, nödgades gå ut i stallet och föda sitt barn men förmodade sig själf vara återställd vid brudfärdens återkomst och då åter intaga sin plats som den värkliga bruden, samt deltaga i öfriga högtidligheterna. Detta skedde.

Under eller vid brudfärden redo de förbi den kulan hvari hon varit kastad, men hvilken nu var afjemnad med jorden och hvarest gingo en hel mängd svin. Hon sade till dem: »Här går ni och potar nu, och här har jag varit nära att dö-das!» – »Hvad säger du?» sade prinsen. »Jag talar intet vid dig, jag talar vid mina tärnor!» genmälde bruden.

Så redo de återigen ett stycke och kommo till en dam hvarest lågo ett par änder eller ankor. Bruden sade då: »Här ligger ni såta makar, men jag får skiljas vid min i kväll!» – »Hvad säger du?» sade prinsen. »Jag talar intet vid dig, jag talar vid mina tärnor!» genmälde bruden.

Så redo de ett stycke väg och kommo till en bro. Bruden sade då:

»Ligg stilla, du bro breda, nu skall ett par kungabarn öfver dig rida!»

»Hvad säger du?» frågade prinsen. »Jag talar intet vid dig, jag talar vid mina tärnor!» svarade bruden.

Så redo de ett stycke och kommo i en skog och hvarest en gök satt i en tall och galde. Till denna sade bruden:

»Gal, gal, du gök i talle, nu föder fröken sitt barn i stalle’!»

»Hvad säger du?» frågade prinsen. »Jag talar intet vid dig, jag talar vid mina tärnor!» svarade bruden.

Dessa tal förekommo prinsen gåtlika, men som förtrollningen hvilade så stark öfver honom, så kunde han ändå icke misstänka rätta förhållandet. [Till-lagt mellan raderna: Tog likväl en guldkedja och satte på hennes hals.] Då nu brudfärden slutats och de voro hemkomna, skyndar den tillfälliga bruden, trappsoperskan, åt stallet och åt fröken, barnaföderskan, öfverlämna sin brud-drägt, samt afstå sina öfriga rättigheter som värklig brud. Hon var då så åter-ställd att hon gent däremot kunde intaga sin platts vid bordet. Då bland allmän-heten begärde prinsen uttydning på hennes gåtlika tal som undfallit henne på vägen under brudfärden. Men som hon var fullkomligt okunnig härom, så mås-

43

te hon gå ut åt stallet till trappsoperskan för hvarje gång för att inhemta upplys-ningar, för att kunna gifva nöjaktigt svar.

Till slut begärde prinsen igen den guldkedja som han fästade på hennes hals, men detta blef en värre fråga, då ingen annan än prinsen själf kunde däntaga denna, och sålunda den rätta personen måste framträda och visa sig.

Då blef bedrägeriet upptäckt ända ifrån sin början, och alla som därtill med-värkat blefvo straffade. Prinsens ögon som förut varit förblindade blefvo nu öppnade, så att han i trappsoperskan med guldkedjan igenkände sin fordna äls-karinna, med hvilken han varit hemligen förenad och så bedrägligt skiljd. Deras förening blef nu ytterligare stadfästad och offentligen ärkändt. Och har man allt skäl att hoppas det de lefva nöjda och lyckliga än i denna dag.

Hammarby, Östra Rek. Härad

6. Variant till föregåendeUti ett föredrag hvilket till alla delar öfverensstämmer med ofvanstående före-kommer ett tillägg som i väsendtlig mån förändrar sagans betydelse eller åt-minstone gifver ledning till en större fullkomlighet. Sålunda:

Det uppgifves att hon var i lejonkulan i sju år utan annat sällskap än en hund. Då hon utgick därur gick hon till en källa och träffade därstädes en björn. Den-ne bad henne att hon skulle tvätta honom i källans vatten, och då hon värkställt och efterkommit denna hans begäran, så blef björnen förvandlad till en prins. Prinsen har nämligen varit förtrollad till en björn.

Prinsen antog henne i sin tjenst och ledsagade henne med sig till sitt hemvisst. Under färden bad prinsen henne tala om gåtor och sagor; men hon svarade då:

»Visor och sagor dem hafver jag förlaggt under de sju år jag i jordkulan satt!»

Vid ett annat tillfälle säger hon:

»Mycket ondt har jag lidit, på björnens rygg har jag ridit; mycket mer i dag när jag skall stå brud i stället för en stolts jungfru.»

Men dessa sednare stansers tillämpning har man icke fått full inredning före.

Östra Rekarne hd

7. Variant till föregåendeDet var en gång en prins och en prinsessa som älskade hvarandra, men prinsens fader satte sig häftigt däremot och ville icke tillåta giftermålet. Nu blef prinsens fader död, och då satte sig prinsessans fader lika envist emot deras förening, ty han hade en stjufdotter hvars moder heldre ville framhålla henne. För att kunna

44

sätta denna i prinsens värkliga älskarinnas ställe, så måste man genom förtroll-ning åstadkomma en förblindelse hos prinsen, så att prinsens älskarinna skulle undanskaffas och den andra intaga hennes rum. Det beslöts därföre att hon skulle nedgräfvas i en jordkula.

Men därförinnan lämnade hon prinsen en halfväfven väf, en halfsydd skjor-ta och så ett kläde tecknadt med trenne bloddroppar, allt detta såsom tecken och antydan att ingen annan än hon skulle vara värdig att dels fullborda väfven och skjortan och dels att urtvätta blodet ur klädet. Så blef hon nedgräfd och fick till sällskap en hoffröken och en liten hund samt mat som skulle räcka någon tid. Hennes sällskapsfröken blef snart död, maten blef slut och hennes trogna hund blef äfven död, och en förskräcklig aning började betunga henne att hennes fa-der äfven var död. Hon kunde omöjligen vara längre i jordkulan, utan hon ar-betade sig ut med en liten knif.

Då hon uppkom befann hon sig uti en vild skog, ej vetande hvart hon skulle vända sig, men hon gick och kom till en kungsgård hvarest hon begärde och ärhöll tjenst. Man frågade henne hvad hon kunde göra och hon förklarade sig att hon kunde väfva, sy, m.m. Slutligen kom ett rykte ut att vid en kungsgård icke långt därifrån fanns en väf den ingen kunde fullborda, en skjorta hvarpå man arbetat men heller icke kunde fullborda samt ett blodigt kläde som ingen kunde rentvätta. Då ärbjöd hon sig att försöka värkställa dessa svåra saker om hon finge försöka. Hon blef då efterskickad och så fort hon fick se väfven, skjortan och klädet så igenkände hon alltsammans. Prinsens fader hade som förut nämdes blifvit död och han, således konung, blef äfven nyfiken att se huru detta skulle tillgå, men han igenkände henne icke. Hon utväfde väfven, hon fär-digsydde skjortan och hon tvättade blodet ur klädet samt gick till kungen där-med. Denne glad utropade: »Så har jag då ändtligen funnit den som kunnat full-borda det ingen annan kunnat!»

Kungen trodde emedlertid att det var hans tillämnade brud som värkställt allt, och då hon fick se det, så kom väfvarinnan genast i gunst hos henne så att hon fick löfte om att bli hennes brudtärna. Kungen hade alltid haft en inre mot-vilja för sin tillärnade och utsedda brud, men om han måste tro att hon väfvit ut väfven, sytt skjortan och tvättat klädet så måste han stå vid sina ord, ty kungs-ord böra hållas heliga. Således blef snart beslut fattadt om bröllop.

Men just som den tillärnade bruden skulle ikläda sig brudskruden så påkom henne barnsnöd. Hon var hafvande utom kungens vetskap, och således måste hennes tärna i hennes ställe ikläda sig brudskruden, den rätta bruden i all hem-lighet gå in i stallet och föda barn, men förut tillsade hon henne huru hon skulle förhålla sig. Då nu brudfärden skulle företagas och den tillfälliga bruden skulle sätta sig till häst sade hon till hästen:

»Tpro, tpro, du Blackä Blida! Ett ädelt kungabarn skall nu på dig rida!»

»Hvad sade du?» sporde kungen. »Jag talar intet vid dig. Jag talar med mina tärnor!» svarade bruden.

45

Så redo de och kommo till en dam, hvarest låg ett par ankor och snattrade. Bruden sade då:

»Här ligger du och snattrar med maken din; när jag kommer hem så mister jag min!»

»Hvad sade du?» sporde kungen. Bruden svarade: »Jag talar intet vid dig, jag talar vid mina tärnor!»

De redo än vidare och kommo till en bro. Bruden sade då:

»Ligg stilla, du bro breda! Två ädla kungabarn skall nu öfver dig rida!»

»Hvad säger du?» frågar kungen. Men bruden svarade äfven nu: »Jag talar intet vid dig, jag talar vid mina tärnor!»

De redo än vidare och kommo till en skog och hvarest en gök satt och galde. Bruden sade då:

»Gal, gal du gök i talle! Hemma föder fruns dotter barn i stalle’!»

»Hvad sade du?» frågade kungen. »Jag talar intet vid dig, jag talar vid mina tär-nor!» svarade bruden.

De redo än vidare och kungen bad henne tala om sagor.

»Visor och sagor hafver jag förlaggt de sju år jag i jordkulan satt!»

svarade bruden. »Hvad säger du?» sporde kungen. »Jag talar icke vid dig, jag talar vid mina tärnor!» svarade bruden.

Då de nu voro på hemvägen från brudfärden, så tager kungen en guldkedja af sin egen och fäster på brudens hals, och då de kommit hem så stiger bruden af hästen sägande:

»Tack, tack, du Blackä Blida! Ett ädelt kungabarn har nu på dej ridi!»

Och därpå gick hon till sin låga befattning, och den som egentligen bordt vara brud intog sin platts vid bordet. Vid bordet begärde kungen förklaring öfver hennes yttranden under vägen, men hon svarade intet. Till slut så begärde han guldkedjan, men som denna saknades så fann kungen han var bedragen. Vid strängare efterfrågan befanns det att den tillfälliga bruden som åtföljt honom var hans rätta älskarinna hvilken man så grymt frånröfvat honom. Bedragarna hade förut, på tillfrågan, öfver sig utsagt sin dom: att den som åtskiljer tvenne älskande, skulle brännas. Så skedde äfven. Men den tillfälliga bruden blef nu den värkliggjorda och följaktligen med stor ståt ledsagad in i sina rättigheter. Kungen och hon befunno sig lyckliga och äro det ännu.

Ärila Socken, Vansö Sn

46

8. Variant till föregåendeDet var tvenne kvinnor som voro hafvande. Om det var drottningar låter man vara osagt. Allt nog så kommo de öfverens om att om endera födde gossebarn och den andra flickebarn, så skulle de utan vidare beting ingå i äkta förening. De födde ock värkligen hvar sitt barn såsom de föreställt sig, men när tiden var inne att löftet skulle gå i fullbordan, så ville icke flickans moder tillstädja denna förening; hon valde heldre att låta nedgräfva sin dotter i en jordkula, och hen-nes enda sällskap därstädes blef en tupp, en sax och ett eldkol. Hon var där nå-gon tid men arbetade sig ut och kom till ett ställe hvarest hon antog tjenst, och hennes göromål blef att hugga ved och kratta sved.

Nu var det så att det skulle bli bröllop ej så långt därifrån [invisat mellan ra-derna: och att man därstädes hade en väf] som bruden hade för villkor att ut-väfva, men att hvarken hon eller någon annan var mäktig därtill. Därtill hade de ett blodigt kläde som skulle rentvättas samt en rostig nyckel som skulle blankskuras, men dessa båda beting voro lika omöjliga. Nu först omtalas det att det var en prins som skulle gifta sig och att han icke antog någon annan till ge-mål än den som kunde väfva väfven färdig, rentvätta klädet och blankskura nyckeln, och att den till hans gemål utsedda ägde icke denna därtill ärforderliga förmåga.

Den ur jordkulan komna flickan beslöt att gå till denna gården och söka sig tjenst och ärhöll den äfven. Vid hon skulle gå dit så kom hon till en å hvilken hon icke kunde komma öfver, och stod hon då där och gret. Så kom en ulf och sade: »Sätt dig på min svans, så får du rida öfver!»

Detta gjorde hon, och då hon var öfverkommen så gick hon till gården och antog tjensten. Hon väfde ut väfven, hon tvättade klädet och hon blankskurade nyckeln, och prinsen icke vetande annat än att hans värkliga tillärnade brud gjort allt detta, fattade han beslut om bröllop. När nu prinsen skulle bli brud-gum, så kunde icke den rätta bruden vara honom följaktig på brudfärden, ty hon var hafvande utan prinsens vetskap och skulle föda barn. Hennes tjenarinna blef därföre anmodad att i sitt ställe antaga rolen af brud, och detta antog hon. Då nu prinsen och hon anträdt brudfärden, kommo de till en skog, och sade då den tillfälliga bruden:

»Här har jag setat i jordkula i tolf år! Jag har huggit ved, jag har krattat sved, ack, hvad jag då led!»

»Hvad säger du?» menade prinsen. »Jag talar icke vid dig, utan jag talar vid mina tärnor!» svarade hon. Men prinsen aftog sin ena handske och bad henne gömma.

Då de kommit till kyrkan sade bruden sedan hon stigit af hästen:

»Stå stilla, du Valle Kvalle! Hemma föder bruden barn i stalle’.»

47

»Hvad säger du?» sade brudgummen. »Jag talar icke vid dig, jag talar vid mina tärnor!» sade bruden. Men brudgummen tog en guldring och bröt i tvenne de-lar, gaf bruden den ena halfvan men behöll den andra för sig själf, hvarvid han sade: »Göm denna till tid blir!»

Då de nu sutto vid bröllopsbordet var icke den tillfälliga bruden närvarande utan den som var därtill bestämd, och denna var nu så pass återställd från sin barnsbörd [att hon] var med. Prinsen som genom förtrollning blifvit förblindad märkte icke någon skiljnad, och därföre frågade han henne hvad hon menade med hvad hon sade i skogen, men hon mindes icke att hon sagt något.

Så bad han att han skulle återfå sin handske och halfva guldring, men därom hade hon heller icke den minsta kännedom. Han började nu finna en viss dun-kelhet upplyst och fann att han stod i beröring med något bedrägeri. Han fråga-de därföre hvad straff den förtjenade, som åtskiljde tvenne älskande. Svärmo-dern besvarade frågan sålunda:

De skulle brännas!Nu blef undersökning befalld, och de saker för hvilka bruden var skyldig att

redovisa funnos icke hos henne utan hos hennes tjenarinna. Hon hade både handsken och guldringshalfvan. Hon blef nu igenkänd för att vara den som från ungdomen varit bestämd att blifva prinsens gemål, och de brottsliga och van-ärande som genom ränker och bedrägerier sökt undanskaffa henne ärhöllo nu det straff de själfva åt sig utvalt.

Ärila Socken, Östra Rek. Härad

9. Saga om den som tog Solen i en dosaDet var en gång en torpare som bodde nära en kungsgård. Kungsgårdens be-herrskare hade äfven en dotter. Dessa båda barnen voro jemnåriga och träffades ofta för att leka tillsammans, och uti sina oskyldiga lekar voro de så eniga att de kommo öfverens att när de blefvo stora, så skulle de gifta sig med hvarandra. Drottningen fick händelsevis höra deras oskyldiga samtal och blef bekymrad om hvad som kunde hända, om ej nödiga försigtighetsmått vidtogos. Hon om-talade därföre för kungen hvad hon hört, och kungen förbjöd pojken att vidare visa sig vid kungsgården samt tillsade torparen att hafva ett vaksamt öga på ho-nom, men oaktadt dessa åtgärder så träffades de ändå rätt ofta. Kungen tog ho-nom en gång i förhör, hvarföre han icke åtlydde den gifna befallningen, men torparesonen sade att de förälskat sig i hvarandra samt öfverenskommit att äkta hvarandra. Kungen sade då: »Så omöjligt är för dig att få prinsessan, som att du kan taga solen i en dosa.»

Detta började torparesonen begrunda och beslöt inom sig själf att försöka. Han begärde därföre orlof af sin fader och försedde sig med matsäck samt be-gaf sig på vandring. Han gick temligen lång väg utan något hinder och kom så till en kungsgård, hvarest han gick in och begärde där mat och kläder. Kungen frågade honom hvarest han skulle gå, och då han omtalat sitt ärende att han

48

skulle gå och hemta solen i en dosa, anmodade kungen honom att äfven uträtta ett ärende åt sig; han skulle nämligen fråga hvad orsaken kunde vara att en källa hvarur förut runnit vin, nu gaf bara vatten. Han fick kläder för sin tillämnade resa, men utbytte dem snart nog emot de gamla samt gick sedan vidare.

Snart kom han återigen till en kungsgård, hvarest han äfven ingick och be-gärde förstärkning för sin matsäck samt kläder för sin resa. Kungen efterfråga-de nu äfven hvart han skulle gå, och han sade att han skulle gå till världens ände och hemta solen i en dosa. Denne kung hade äfven ett ärende för honom att ut-rätta; kungen ville nämligen veta orsaken hvarföre hans bästa fruktträd i träd-gården, som förut burit den yppersta frukt, nu förtorkat. Torparesonen fick äf-ven nu ymnigt med mat och äfven kläder, hvilka han väl påtog, men gick icke mycket långt innan han aftog dessa och påtog de gamla igen.

Han gick vidare och kom återigen till en tredje kungsgård; han ingick äfven där och begärde mat och kläder i likhet med hvad han förut brukat. Denne kung efterfrågade äfven hvart resan skulle lända, och han sade att han skulle gå så långt vägen skulle räcka och ändå längre, men att hans ärende var att hemta so-len i en dosa. Kungen bad hon[om] då att äfven uträtta ett ärende åt honom; han skulle nämligen efterfråga och begära bot för att kungens enda dotter, som blif-vit förtrollad och till lejon förvandlad, måtte återfå sin naturliga och rätta skap-nad igen. Han fick där äfven både mat och kläder samt gick vidare, men han gick likväl icke mycket långt innan han aftog de ärhållna kläderna samt påtog återigen de gamla.

Då han nu vidare fortsatte resan kom han till en stor skog, och vid han där gick och vallade mötte han en gubbe. Gubben frågade honom nu äfven hvart han skulle gå, och han sade att han skulle gå till världens yttersta ände och hem-ta solen i en dosa, men gubben antydde honom att han icke behöfde gå så långt utan i dess ställe följa hans anvisning. När han nu skulle få gå något stycke skulle han komma till en sjö, och där skulle han finna en båt, och den skulle han stiga uti, och om någon skulle fråga hvart han ämnade sig skulle han blott sva-ra: »Ni får väl se!» Och när han nu kom öfver sjön skulle han träffa på en stuga, och där skulle han ingå för att värma sig. Han skulle där äfven finna mat ståen-de på en kubbe, och därtill en säng hvaruti han kunde hvila sig.

Det befanns efter gubbens anvisning som denne sagt, och torparesonen gjor-de sig ock allt detta till godo, och vid han låg i sängen och mojade sig, så kom en gubbe in till honom, men ovisst var om det var densamme han förut träffat. Som han nu var upphvilad så skulle han uppstiga ur sängen, men gubben bad honom ännu ligga stilla. Nu framställde torparesonen sina ärenden han fått från de tre kungsgårdarna att uträtta, och efter det gubben åhört och noga uppmärk-sammat honom gick han ut. Han återkom likväl snart nog och gaf då torpare-sonen besked om de omtalade ärendena, med dessa ord:

»Kungens källa som mistat sitt vinflöde skall rensas, ty uti vinådran sitter en groda som icke kan komma dän utan hjälp, och efter som detta blir värkställdt så blir källan lika god som förut. Under kungens förtorkade träd ligger ett dödt barn begrafvet och liggande i en ask, och om denna ask och barnet blir uppgräf-

49

vet och borttaget så blir trädet grönskande och fruktbärande såsom det varit för-ut. Saken förhåller sig härmed så, att under kungens frånvaro i krig har hans drottning födt ett barn, och detta har hon i hemlighet låtit sålunda begrafva. Och för att återställa den till lejon förvandlade kungsdottern i sin rätta gestalt så be-höfver du blott taga denna flaska som jag här gifver dig och däri doppa en fjä-der och med denna stryka på lejonet, och skulle lejonet låtsas vilja bita dig så var blott intet rädd.

Och här har du en dosa! Uti denna dosa ligger solen innesluten; men här är det uttryckliga vilkor att du får icke öppna dosan förrän du kommer hem där solen skall visas, ty om du detta gör, så är du förlustig om hela ditt ärende.»

Sedan nu pojken torparesonen tagit besked om allt detta, tog han höfligt af-sked af gubben och begaf sig på återvägen. Han kom först till den kungsgården han sist lämnade, och hade nu tre år förflutit sedan hans sista besök därstädes. Han fann snart lejonet i en bur som förfärligt röt emot honom. Icke desto mind-re begärde han att bli insläppt i buren. Så snart lejonet fick se flaskan blef det så spakt och tamdt, att han utan svårighet tordes nalkas det och med fjädern på-stryka det af flaskans innehåll. Då så skett gick han ut ur buren och afsides, men när han efter någon stund återkom så fann han icke något lejon utan en utom-ordentligt skön prinsessa, så skön att dess like knappt kunde tänkas eller finnas.

Kungen och drottningen skall man veta blefvo icke litet glada öfver att åter-vinna en älskad dotter, hvilken de trodde skulle vara för dem för alltid förlorad. Utan betänkande ärbjödo de därföre hennes befriare, torparesonen, att få taga henne till äkta, men som han förut helgat sin kärlek till en annan så betackade han sig. Han blef likväl rikligen belönad med hästar, vagnar, skepp och till allt detta passande betjening och medfölje. För sin egen person ärhöll han en lysan-de drägt, värdig en man af hög börd och i allt passande till hans öfriga utrust-ning.

Därpå begaf han sig på väg till den andra kungsgården för att aflägga räken-skap och redogörelse för sitt ärende. Innan han ingick där så aflade han sin ly-sande drägt och påtog sina gamla kläder. Då han inkom till kungen så blef ge-nast förhållandet med trädet anmält. Vid undersökningen härom befanns riktigt asken med barnet nedgräfvet, och så snart detta blef borttaget så började trädet bära löf och blommor och äfven snart nog frukt af den aldraskönaste beskaf-fenhet. Här blef torparesonen tillbjuden att stadna kvar för alltid och att ärhålla ett ståtligt embete, men som han afslog och betackade sig för detta så ärhöll han äfven här en lysande och dyrbar utrustning af hästar, vagnar, skepp och till allt detta en lysande stat af betjening samt till sist en rustning passande för en hög-förnäm ståndsperson.

Därmed begaf han sig till den tredje kungsgården, eller den han först besök-te. Men innan han ingick därstädes så aflade han sin drägt påtagande sina gamla kläder igen. Här framlade han sitt ärende rörande källans vattenflöde, och så fort undersökning skett och det befundna hindret borttagits, så rann vinet ur åd-ran lika såsom förut. Efter att härstädes blifvit lika rikligen belönad som på de andra kungsgårdarna begaf han sig på väg för att desto fortare hinna till sitt

50

hjärtas utkorade. Men innan han reser fram så köpte han trenne sjalar, en af de-mant, en af silke och den tredje af guld och hvilka han sorgfälligt gömde samt reste därpå hem till sina föräldrar.

Så sorgsna de varit öfver hans långa bortavaro, så glada blefvo de nu att åter-se honom, ehuru han var iklädd samma kläder som då han gick bort från dem. Han visade dem äfven dosan hvaruti han hade solen innesluten, dock utan att öppna den. Han visade sig äfven för prinsessan som varit hans leksyster, men hon igenkände honom ej. Hon hade nu friare hvilken hon nödgats gifva sin hand, och bröllop var utsatt att hållas. Torparesonen tager så hästar och vagn, och iklädd den präktiga drägt han först ärhöll medtager han nu demantsjalen och begifver sig på väg till kungsgården. Efter att hafva blifvit behörigen an-mäld och med alla ärebetygelser emottagen, skänkte han prinsessan demantsja-len, hvilken var så mycket välkomnare som hon icke fått så dyrbar skänk af sin fästman. Af någon händelse blef bröllopet inställt för denna dagen, och torpa-resonen reste hem till sina föräldrar igen.

Andra dagen ikläder han sig en annan drägt samt utrustar sig med andra häs-tar, vagn, betjening och annat resetyg och begifver sig till kungsgården, med-tagande silkessjalen som present och öfverlämnar densamma till prinsessan. Prinsessan fägnade sig däråt, men fästmannen blef förbittrad så att bröllopet blef inställt äfven denna gången. Torparesonen reste äfven nu hem till sina för-äldrar igen.

Tredje dagen tog han tredje hästparet, vagn och resetyg jemte en drägt som han icke förut begagnat och som var långt prägtigare än hvad han förut visat samt tager guldsjalen med sig och begifver sig till kungsgården. Han öfverläm-nade nu denna som present åt prinsessan till hennes glädje men fästmannens förargelse. Kungen antyder honom att bevista bröllopet till drottningens och prinsessans stora förundran. När prinsessan träder i brudstolen framträder tor-paresonen med dosan hvari solen låg förvarad och påminnande kungen om sitt löfte. Kungsord äro heliga. Solen framvisades och allt omgifvande glänste som guld och eldslågor. Den gamla fästmannen måste lämna sin plats och torpare-sonen blef kungens måg. Tredje dagen uppvisade han alla sina skepp, hästar, vagnar, betjening och all annan utrustning och blef den förnämste i riket näst kungen, samt är säkert detta ännu.

Härad

10. GulddrottningbergetDet var en gång en pojke som vallade boskap i skogen och höll middagshvila på en slätt. Vid han satt kom en råtta springande och kröp in i en enbuske. Han gick dit för att söka henne, men vid han sökte så föll han framstupa och som-nade. Han drömde då att han gick till prinsessan på gulddrottningberget, men vid han vaknade visste han icke huru han skulle komma dit, huru mycket han än önskade att värkliggöra sin dröm.

51

Andra dagen gick han åter och vallade boskap samt kom till samma ställe samt lade sig då att hålla middagshvila och blef nu äfven varse råttan som in-kröp i en enbuske. Han skulle nu som förut eftersöka henne men somnade som förra gången, och under sömnen så drömde han om prinsessan på gulddrott-ningberget, och sedan han hunnit nöta ut sju pund järn och ett par järnskor på resan så skulle han hinna dit.

Tredje dagen motade han boskapen fortare än vanligt till skogen, och de gingo då till samma slätt som förut. Vid han satte sig att hvila så öfverföll ho-nom en obetvinglig sömn, och med detsamma kom återigen råttan som inkröp i en enbuske, och hvilken han nu som förut ville eftersöka men somnade där-med. Han drömde nu äfven om prinsessan på gulddrottningberget och huru hon kom till honom och lade ett guldband jemte ett bref uti hans ficka; och när han vaknade motade han genast hem kreaturen.

Därefter tog han en häst och sålde samt köpte sig för penningarna sju pund järn och ett par järnskor. Af järnet gjorde han roderpinnar, och försedd med res-kost och öfriga resetyg påtog han sina järnskor och medtagande sina roderpin-nar begaf han sig på väg att uppsöka gulddrottningberget.

Men hvart skulle han nu vända näsan? Detta var en fråga som var tänkvärd nog, men icke för ty, lyckan står den djärfve bi, han tänkte således icke något för sig utan gick på måfå. Han behöfde likväl icke gå så särdeles långt förrän han mötte en gubbe, eller efter somligas mening en gumma, dock gubbe eller gumma likagodt i sådana fall. På tillfrågan om vägen till gulddrottningberget fick han det svaret att han blott behöfde gå framåt för att komma till den stora sjön, och vid stranden skulle han finna en båt och hvilken stod till hans tjenst.

Han steg i båten och rodde samt såg icke annat än vatten både för och efter sig. Han utnötte den ena roderpinnen efter den andra, ja, han rodde både länge och väl tills alla roderpinnarna var slut men kom då ändtligen till land, och upp-trädde så uti en grön äng, hvarest ingen skog var. Han gick ängen långt och vida omkring och fann intet uppmärksamvärdt föremål, men kom till slut till en tuf-va hvarur det rökte, och vid han närmare undersökte den besynnerliga tufvan så kom en gumma framkrypandes som var nio alnar lång och henne frågade han vägen till gulddrottningberget.

Hon svarade: »Det vet intet jag, gå och fråga min syster som är nio alnar längre än jag, och hon bor i en tufva litet längre bort och som du snart finner!»

Gumman nedkröp återigen i sin tufva, och han gick vidare samt kom till en annan tufva lik den förra och hvarur det äfven rökte. Vid han stod och betrak-tade tufvan för att finna på någon ingång, så kom äfven där en gumma fram-krypande som var nio alnar längre än den andra, och henne frågade han nu vä-gen till gulddrottningberget.

»Det vet intet jag», sade hon, »gå och fråga min broder som bor litet längre bort i ett berg och som är nio alnar längre än jag!»

Han gick och kom till berget hvarest äfven det rökte och där bultade han på. Snart kom en gubbe eller så att säga, en karl, en rigtig jätte som var tjugusju alnar lång, och honom frågade han vägen till gulddrottningberget. Jätten fram-

52

tog då en pipa och blåste åt alla världens väder och efter alla djur som i världen finnas.

Från skogen kom alla djur men främst deras anförare och konung, björnen. Jätten frågade denne efter gulddrottningberget, men han visste ej hvar det var. Så blåste jätten åter i sin pipa utefter alla världens väder och efter alla fiskar som i världen finnas. Fiskarna kommo ock genast och först bland dem hvalfis-ken. Denne frågade jätten efter gulddrottningberget, men han visste icke hvar det var. Jätten blåste då återigen i sin pipa utefter alla världens väder och efter alla foglar som i världen finnas. Dessa kommo genast och bland dem var Ör-nen, foglarnas konung, främst. Denne frågades om han visste vägen till guld-drottningberget. Han svarade: »Ja!» – »För då dit denne gosse», sade jätten, »men du får icke fara illa med honom!» Detta lofvade örnen.

Pojken fick då sätta sig på örnens rygg, och det blef fart och färd genom luf-ten så de[t] hven efter och voro de snart öfver villande hafvet. Örnen doppade pojken stundeligen i vattnet, först tårna, så fotsulorna och så till fotknölarna och frågade därvid: »Är du rädd?» – »Nej!» sade pojken. Så doppade örnen ho-nom i vattnet jemt efter tjockbenet och frågade honom därvid: »Är du rädd?» – »Nej!» sade pojken. Så doppade örnen honom i vattnet till knäna och frågade: »Är du rädd?» – »Ja!» sade pojken, »men jätten sade att du icke skulle få göra mig något illa.» – »Är du värkligen rädd?» sade örnen. »Ja!» sade pojken. Ör-nen sade vidare: »Så rädd som du är nu, så rädd var jag när prinsessan stoppade brefvet i fickan på dig.» Och med detsamma voro de vid ett stort berg.

Örnen sväfvade omkring berget länge nog innan han sänkte sig ned därpå och äfven för att utsöka rätta stället. Nedstigen på berget funno de en stor järn-port. Efter att åtskilliga gånger hafva bultat på porten uppläts den slutligen och en piga utträdde och frågade hvem det var och hvad ärende de hade. De svarade att de ville tala vid prinsessan på gulddrottningberget och voro förvissade att de nu voro där. Pigan bejakade det sednare af frågan samt gick in för att anmäla dem för prinsessan. Snart därefter utkom pigan med en bägare dricka för att välkomna dem och bad dem vänta på vidare besked. Då pojken urdruckit bäga-ren, så stoppade han guldbandet i bägaren igen.

Då pigan inkom med den utdruckna bägaren till sin matmoder, prinsessan på gulddrottningberget, och denna tittade i dess botten, så blef hon genast varse guldbandet och hvilket hon genast igenkände. Hon efterfrågade vidare hvilka främlingarna voro, och efter det pigan beskrifvit deras utseende så blefvo de tillsagda att stiga in. Prinsessan igenkände genast pojken och frågade honom om han icke hade något bref. »Jo!» mente pojken, »har jag så», hvarvid han framtog detsamma och öfverlämnade det till prinsessan.

Då prinsessan läsit brefvet blef hon så glad, så glad, och utropade därvid: »Nu är jag frälst!» I ett och med detsamma så blef berget förvandladt till ett det skönaste slott man kan tänka sig med alla klenodier och betjening, hästar och vagnar och vidare tillbehör utan och innan, allt möjligt. Prinsessan och slottet hade nämligen hittills legat bundet under en viss förtrollning och hvilken nu ge-nom pojken och andra emot henne vänliga makter blifvit häfven. Sagan förmä-

53

ler likväl icke huruvida pojken fick blifva prinsessans gemål, men man kan väl antaga sådant, och om så skett så blefvo de nog så lyckliga som ett par ostar, som ordspråket säger eller lyder.

Ärila Sn

11. Gubben och glasbergetDet var en gång en pojke som hade en mäkta elak husbonde, ja, så elak att han nödgades gå ifrån honom. Vid han gick, så mötte han en gubbe och hvilken frå-gade honom hvart han skulle gå. Då han för gubben omtalat att han skulle gå och söka sig tjenst, sade denne: »Du skall få tjenst hos mig och du skall få till göromål att maka under en gryta, men du får icke titta i henne!»

Pojken tänkte att denna tjenst skulle just vara passande för honom och där-före antog han densamma, men att stå och blott maka under en gryta och icke veta hvad hon innehöll, det blef honom sannerligen svårt. Han stridde länge med sig själf men kunde till slut omöjligen besegra sin nyfikenhet. Han lyfter på locket och hvad ser han? Jo, han ser i grytan sin förre husbonde, den så elake från hvilken han nödgades rymma. »Ah! hade jag trott eller vetat att du varit där», tänkte pojken för sig själf, »så skulle jag nog makat under ändå bättre.»

Men pojken började genast fundera på att han gjort orätt som öfverträdt den gifna befallningen. Han gick nu åt stallet för att se om en häst, och denne sade då åt honom: »Sätt för mig den där hafrekitteln! Och där står en annan kittel, och däri skall du doppa min svans!» Så snart pojken fullgjort den gifna befall-ningen blef svansen helt förgyld. Hästen sade vidare: »Du har nu öfverträdt en gifven befallning och därföre är bäst att du flyr; tag nu en flaska, en pinne och en glasbit, som allt står i fönstret, och sätt dig på min rygg så skall jag föra dig hän!» Pojken gjorde så, och det bar i väg.

Då de tillryggalagt ett godt stycke väg, sade hästen: »Hör du något?» Pojken sade: »Det susar bakefter oss.» Hästen sade vidare: »Kasta nu denna tallpinnen efter dig och säg: jag önskar det måtte uppstå en så stor skog som den ur hvilken denna pinne är tagen.» Så skedde, och i hast uppstod bakefter dem en ofantligt stor och ogenomtränglig skog, och det dröjde icke länge innan gubben, från hvilken pojke och häst afvikit, stod bakom skogen och svor. Gubben sökte nämligen upphinna dem men kom icke längre än till skogen. Han sade då: »Å, jag ser att ni gjort knep, men jag går snart hem efter min yxa och hugger omkull skogen, så slipper jag nog fram!»

Därunder tillryggalägger hästen och pojken ett godt stycke väg, och nu sade hästen: »Hör du något?» – »Det susar bakefter oss», sade pojken. »Slå då vatt-net ur din flaska», sade hästen, »så blir däraf en stor sjö, men du skall äfven sä-ga: jag önskar att häraf måtte bli en stor sjö som den hvarur detta är taget!» Så skedde, men det var knappt gjordt förrän gubben stod bakom sjön, men hvilken nu äfven hindrade honom att upphinna dem. Gubben, som under sin förföljelse visat sig allt mer och mer förskräcklig och mordlysten, har nu vuxit upp till en

54

jätte, kallas nu äfven så. Han brummar nu: »Jag ser att ni gjort mig ett spratt, men jag skall gå hem efter mina oxar att de må dricka ur vattnet, så slipper jag fram!» Han kom ock mycket rigtigt med oxarna, och dessa utdrucko vattnet, men så sprucko de.

Pojken var ej sen att klå i väg, och med hästens villighet hade de nu nått ett godt försprång. Så frågar hästen: »Hör du någon komma?» Pojken lyssnade och med ängslan utropade: »Ja, jag hör bestämt att jätten kommer efter oss!» – »Kasta denna glasbit efter oss», sade hästen, »och säg: jag önskar att denna glasbit måtte växa till ett så stort glasberg hvarur den är tagen.» Vid pojken kas-tade glasbiten blef där ock genast ett högt glasberg, bländande, oöfverskådligt och oöfverstigligt, men likväl skönt att skåda.

Där trodde de sig fullkomligt säkra för jättens vidare förföljelser, men icke dessmindre så var han likväl snart framme vid glasbergets mot dem mottsatta sida. Jätten utfor uti ett förskräckligt rytande och utropade: »Jag ser ni har gjort mig ett stort skälmstycke, men jag skall gå hem efter min skäggeneffsa, så hackar jag mig nog snart igenom!» Men huru han än hackade och hackade, så kom han icke ändå fram utan står där troligen och hackar än i denna dag, och nu äro både pojken och hästen säkra för hans vidare förföljelse.

Emedlertid kunde icke hästen och pojken stå där, utan de fortsatte resan och målet därföre var en kungsgård, hvarest var utlofvadt att hvilken som kunde få kungsdottern att skratta skulle få bli kungens måg. De voro ock snart framme där. Alla voro förundrade öfver hästens förgylda svans och frågade om orsaken därtill. Pojken uppgaf många nyttiga ändamål därmed, bland annat först att tag-let var förträffligt för spelmän. Snart kom en sådan och begärde några strån. Vid han efter löfte skulle taga, så ropade pojken: »Stå fast!» och mannen fast-nade vid svansen. Så kom en fiskare som skulle få till metrefvar, och då denne tog däråt så ropade pojken: »Stå fast!» och blef han äfven stående. Så kom en gumma som skulle hjälpa dem lösa och hon fastnade äfven. Med detta släp vi-sade pojken sig för kungsdottern och hvarvid hon skrattade. Så fick pojken bli kungens måg och hästen deras gemensamma trotjenare.

Länna; Ärila

Denna sednare episod om fastnandet vid hästen, tillhör väl icke själfva sago-bråttet. De[n] förekommer ofta som afslutning på sagor af hvarjehanda art och antager ofta en skämtsamt smutsig eller ohöfvisk karaktär, ofta för grof att här anföra. Sagan synes således vara ofullständig.

12. Den förtrollade prinsen och tiggarflickanEn däjelig prins hade genom förtrolning blifvit förvandlad till en sjöorm, och honom var förelaggdt att han icke skulle återfå sin rätta skapnad förrän han hemfört en kristen människa till sitt slott.

Nu hände sig att en tiggarflicka var ute och gick och kom till en sjö, hvarest

55

hon hvilade sig och gick och lekte vid stranden. Bäst hon gick där kom en den största orm med vältrande vågsvall simmande i sjön och närmade sig landet el-ler stranden där flickan stod. Flickan blef af denna syn helt förskräckt, men or-men tröstade henne och tillförsäkrade henne att hon icke behöfde frukta någon fara. Han begärde mat af hennes lilla förråd och hvilket han ärhöll, och så bad han henne vara honom följaktig till sitt hem, men därtill ville hon icke låta be-kväma sig. Ormens enträgenhet undanröjde likväl slutligen flickans betänklig-heter så att hon satte sig på hans rygg, och så begaf han sig återigen i sjön.

Ormen samm hela första dagen, och vid aftonen uppgick han på en holme och hvarest de tillbringade natten. Likaså gick det andra dagen och den därpå följande natten. Tredje dagen då de färdats ett stycke fråga[de] ormen flickan om hon såg något. »Jag ser ett hus mycket långt bort», sade hon. De foro vidare och då de färdats ett stycke frågade ormen ytterligare om hon såg något. Hon sade: »Jag ser ett slott!» – »Det är mitt hem!» sade ormen.

Mot aftonen kommo de fram till slottet, och ormen slog sönder ett fönster med sin stjärt samt inkröp och antydde flickan att följa sig, hvilket hon ehuru med mycken ovilja gjorde. Flickan fick lägga sig i en säng, och ormen lade sig jemte [henne i] sängen. Om natten vaknade flickan och befann sig ligga jemte en ung och skön mansperson hvilket mycket förskräckte henne; hon kröp då upp och gömde sig under sängen.

Den unge mannen var just ormen som nu, efter en svår förtrollning, återfått sin naturliga skapnad. Han var ingenting mer och ingenting mindre än en prins och ägare af slottet. Då han uppvaknade och fann sig ensam blef han ganska bedröfvad samt gick af och ann spatserande på golfvet i sitt rum. Hans Kam-marherrar fingo höra att han efter sin långa bortovaro befann sig hemma, glad-des högeligen och ingingo för att hälsa honom. Hans ömmaste omsorg var nu att söka rätt på flickan, och hon framdrogs förskräckt undan sängen.

Det var hon som frälst honom från sin förtrollning och hans beslut blef att ingen värdigare var att blifva hans gemål. Så skedde. Efter bröllopet lefde de lyckliga och nöjda och äro det väl ännu, kan man förmoda.

Tumbo Sn

13. De tre pojkarna och trolletTre stycken pojkar gingo vilse i en skog och kommo till en kula eller iholigt berg och hvarest troll uppehöllo sig. De voro mycket uttröttade och hungriga och gingo därföre in och begärde hvila och mat och hvilket äfven beviljades dem. Innevånarna i bergboningen voro: en trollkvinna, hvilken där syntes vara herre på täppan, så hennes man, så trenne döttrar som buro namn af prinsessor; därtill fanns äfven en kristen piga, hvilken uppassade dem och hvilken befann sig så väl att hon icke längtade därifrån. Men samma piga visste ganska väl hvad öde väntade pojkarna, ty så många som kommo till deras kula blefvo slag-tade och uppätna, emedan trollen lefde af kristet kött.

56

Nu hade trollkvinnan jemte hennes man ett enskildt sovrum, men de tre dött-rarna hade sina sängplatser i ett annat rum, och öfver dem voro tre guldkronor uppsatta. Därintill samma rum hade pojkarna sig sina rum anvisade, och pigan hade sin särskilda plats. När nu trollen gått till hvila så underrättade pigan poj-karna om vad öde väntade dem, men om de ville följa hennes råd så kunde de undgå att blifva uppätna, hvilket annars skulle ske.

Nu tog hon kronorna från de platser de innehade hos trollens döttrar och satte öfver de platser pojkarna innehade samt tillsade dem att vaka och vid gifvet tecken gå sina färde samt förut belasta sig med skatter och dyrbarheter. Därtill skulle de då de gingo nedtaga guldkronorna från sina platser och med-taga dem.

När det nu blef något litet lidet på aftonen och trollen trodde att pojkarna sofvo, befalte trollkvinnan sin man att gå och skära hufvudena af pojkarna, men varnade honom att icke gå dit där guldkronorna voro uppsatta. Han gjorde så, men som kronorna voro flyttade från sina platser så tog han vilse och afskar hufvudena af sina egna döttrar och gick därpå och lade sig att sofva. Pigan an-tydde nu pojkarna att gå och visade dem vägen de skulle gå för att kunna kom-ma till människornas boningar.

När nu trollen vaknade och fingo se sitt misstag, blefvo de förargade och detta så mycket mera som deras förmenta rof gått dem ur händerna. Trollkvin-nan beslöt därföre att uppsöka pojkarna för att hämnas, men som de redan fått ett betydligt försprång så var icke lätt att upphinna dem. Men härmed blef nog råd mente trollkvinna[n]. Hon hade ett par stöflor med hvilka hon kunde taga sju mil i språnget. Hon sprang i yttersta ilska och hade därvid så bradtom [läs: brådtom] att hon sprang pojkarna förbi.

När denna hennes utfärd misslyckades, så gick hon misslynt hem och tog ett par andra stöflor med hvilka hon kunde taga blott fyra mil i språnget. Som poj-karna voro belastade med både guld och silfver så kommo de icke så fort, och därföre så kom hon återigen för långt så att hon icke träffade dem.

Ytterligare förargad gick hon återigen hem och påtog ändå ett par andra stöflor och med hvilka hon blott kunde taga tre mil i språnget. Sedan nu detta ombyte var gjordt så begaf hon sig på väg; men som hon nu genom ombyten af stöflor försinkat så mycken tid så hunno pojkarna för långt och voro snart hem-ma och kärring[en] fick med lång näsa vända om hem igen.

Pojkarna voro nu helskinnade hemma och voro i besittning af rikedomar och ägodelar så att de voro de rikaste som funnos, och friade de och gifte sig och fingo söner och döttrar och hade lycka och välsignelse och gjorde sig lustiga och hade goda dagar och lefde länge och blefvo gamla en gång och andra gång-en och tredje gången – och kanske lefva de ännu, och om de icke lefva så äro de väl döda. Och nu är icke mera att säga.

Jäder

57

14. Jättarna i SchackendalarnaDet var en gång en konung som var ute och jagade och red vilse i en stor skog, så att han icke tilltrodde sig att komma hem innan kvällen. Han var mycket be-kymrad, ty han visste huru mycket man hemma längtade efter hans hemkomst och bland alla mäst hans unga gemål. Han red hit och dit och kunde icke be-stämma sig hvart, men slutligen så mötte han en gumma. Med denna gaf han sig i samtal och bad henne att hon skulle visa honom vägen ur skogen om hon visste råd därtill.

Detta visste hon så väl, men hon betingade sig ett vilkor: hon ville nämligen som belöning hafva hvad som drottningen bar under sitt förkläde och just nu i denna stund. Konungen lofvade henne detta utan särdeles betänkande, ej ärin-rande annat än hennes nyckelknippa hvilken hon sålunda bar i hvardagslag. Men härvid hade gumman en annan beräkning, hon var nämligen allvetande och ett troll; hon visste att drottningen var hafvande och det foster hon bar un-der sitt hjärta skulle blifva hennes förstfödda, och just däraf vill gumman bli ägare. Hon kunde likväl icke få sin lön strax, utan det utfästes att hon skulle hafva den efter tio år. Gumman skulle ock själf personligen afhemta sin lön.

Efter sedan denna öfverenskommelse var uppgjord stod vägen öppen för konungen, och han hemkom utan någon svårighet. Glad omfamnade han drott-ningen vid sin hemkomst och omtalade öppet för henne sitt äfventyr, men drott-ningen hade någon svag aning om sitt tillstånd och blef därföre tungsint och sorgsen. Så fortgick till tidens fullbordan, och då denna tid kom så födde drott-ningen en flicka. Denna flicka eller prinsessa växte och frodade sig utomor-dentligt och var utmärkt i skönhet och förstånd, så att föräldrarna skulle haft goda skäl att glädja sig; men däremot hängde ett det grymmaste svårmod öfver dem, ty de hade löftet till trollet att betänka. Det var icke nog att frukta en gam-mal gummas skropliga [läs: skröpliga] figur men visste att hon hade ett mäktigt anhang och som var ännu svårare att betvinga. Men hvem kan emotstå sitt ödes hårda lek!

Under samma tid kom en gosse till kungsgården hvars fader varit fårherde, och denna gosse begärde äfven och ärhöll tjenst som fårherde. Då han nu skulle valla sina får, blef han af konungen varnad och förbjuden att gå till en trakt i skogen kallad Schackendalarna, emedan den var beryktad för troll och annat otyg. Gossen lofvade visst detta, men han kunde icke länge återhålla sin nyfi-kenhet utan lät fåren gå just dit för att beta.

Vid han nu skulle gå därifrån, blef han varse att bland hans får befanns ett främmande, ett gult får, hvilket han icke oaktadt alla bemödanden icke kunde skilja ifrån de andra. Efter hemkomsten ärfor man snart att han öfverträdt den gifna befallningen; han ärhöll därföre skarpa förebråelser och ytterligare var-ningar att icke gå åt Schackendalarna eller låta sina får beta där. Han lofvade visst, men icke för ty så kunde han icke besegra sin nyfikenhet utan gick med fåren så att han snart återigen var i Schackendalarna.

Knappt ditkommen märkte han att bland hans får befann sig ett främmande, ett rödt får, och lika omöjligt som förut var det att frånskilja detta från dem han

58

vaktade. Därföre så hade man ock genast vid hans hemkomst ett klart bevis på hans olydnad att hafva öfverträdt det gifna förbudet. De skarpaste förebråelser följde, och med hotelse af strängt straff om han vidare gick med fåren till den förbjudna Schackendalen fick han nu återigen gå åt skogen med sina får.

Oaktadt sitt gifna löfte och eget beslut att lyda, så kom han ändå utan att själf veta det med fåren in i Schackendalarna, och då lika som förut märkte han ett främmande, ett ovanligt får bland sina och som hade svart färg. Ehuru han på det yttersta bemödade sig att blifva detta kvitt och frånskilja det från sina, så var detta likväl en ren omöjlighet, och därigenom så hade man återigen vid hans hemkomst ett påtagligt bevis öfver hans olydnad.

Man beslöt därföre att skilja honom från sin tjenst som fårherde. Hans miss-öden som träffat honom hittills voro synliga och öfverbevisande, men han hade ännu långt vigtigare äfventyr i Schackendalarna, hvilka ingen sett och hvilka han äfven hittills förtegat. Första dagen fåren och han själf kom i Schackenda-larna så framträdde en faslig jätte af gul färg och på det skarpaste tillsporde ho-nom huru han vågade sig dit och valla sina får, eller hvilken gifvit honom lof därtill. Han svarade att han helt och hållet gjort det på eget bevåg. Jätten hotade honom med det svåraste straff och betedde sig så som han kunde helt och hållet uppsvälja honom lifs lefvande, men pojken var icke rädd, ty han hade fått i arf efter sin fader en pipa med den egenskap att så snart han blåste däri allt dansade efter hans befallning tills han tillsade att därmed upphöra, och därtill en käpp, så beskaffad att allt lefvande som han därmed vidrörde blef dödt. Sålunda ut-rustad kunde han med goda skäl trottsa jätten. Han blåste därföre i sin pipa och genast började jätten dansa, och han dansade och dansade, och pojken sade: »Dansa på du!» Jätten dansade oupphörligt tills han dansade ned sig i jorden jemt efter axlarna, och sedan kunde han icke vidare dansa. Därpå vidrörde han honom något litet med käppen och genast var han död.

Nu var han befriad från denna bjesse, och nu gick han att undersöka hans fickor. Uti jättens fickor fann pojken en gul nyckel, hvilken han tog och gick vidare omkring för att se sig om. Han kom snart till ett gult slott, och uti porten försökte han nyckeln som han funnit i jättens ficka, och han passade förträff-ligt. Han öppnade porten och ingick samt fann på väggen i ett rum en gul rust-ning bestående af harnesk, svärd och öfriga vapen. Emedan ingen var som be-vakade honom så försökte han denna rustning, och hon passade honom förträff-ligt. Han medtog likväl ingenting utan lämnade allt orördt och utgick ur slottet samt igenläste och stoppade nyckeln i fickan och gick vidare. Han kom då till ett gult stall och hvarest stod en gul häst. Hästen sade då till pojken: »Gif mig något att äta, så skall jag hjälpa dig då du blifver i nöd!» Så gjorde pojken, och så lämnade han hästen för att gå och se om sina får.

Den andra dagen träffade pojken en röd jätte, förfärlig att skåda, och denne sporde honom barskt hvem som gifvit honom löfte att beta sina får på hans om-råde, men pojken räddes icke utan svarade frimodigt att han gjort detta af eget beråd, icke aktande jättens hotelser att med enns uppäta honom. Pojken blåste i sin pipa och utropade: »Dansa, dansa du!» och jätten började dansa till dess

59

han dansat ned sig i jorden jemt med axlarna, och så kunde han icke dansa läng-re, och så vidrörde pojken honom med sin käpp, och genast var han död.

Nu undersöktes fickorna och befanns jätten innehafva en röd nyckel, som pojken tog och gick vidare. Han kom då till ett slott som lyste som eld och var rödt till färgen. Pojken försökte sin nyckel och den passade, hvarföre han in-gick och kom så till ett rum hvarest befanns hängande en röd rustning af har-nesk, svärd och öfriga vapen. Dessa försökte han, och de passade honom så som de varit vuxne på honom. Han upphängde dem likväl igen samt gick ut och igenläste porten samt gick vidare. Han kom nu till ett stall och hvarest stod en röd häst. Denne bad pojken gifva sig mat och drick så skulle han hjälpa honom om han skulle komma i nöd. Så lämnade han hästen och återvände till sina får igen.

Tredje dagen då han vallade fåren så kom en svart jätte till honom och till-sporde honom huru han kunde våga att beta sina får på oloflig mark och under ett barskt rytande såsom han genast ville uppsvälja pojken, men denne som för-ut räddes icke utan förlitande sig på egen kraft blåser han i pipan och ropade: »Dansa, dansa du!» Och genast började jätten dansa rundtomkring tills han var nära nog nedsjunken i jorden, och genast så vidrörde han honom med käppen så jätten dog.

Han var nu äfven befriad från denna best och gick att undersöka hans fickor. Han fann där en svart nyckel, stoppade denna i fickan och gick samt kom snart till ett svart slott, till hvars port nyckeln passade fullkomligt. Han ingick och kom i ett rum, hvarest fanns en svart rustning upphängd, bestående af harnesk, svärd och öfriga vapen. Han försökte äfven dessa och de passade. Därefter gick han ut och igenläste efter sig samt gick vidare. Kommen till ett svart stall finner han där en svart häst, hvilken bad honom gifva sig mat och dricka. Efter ärhål-lande häraf lofvar hästen att hjälpa pojken då han möjligen kunde komma i trångmål. Så gick pojken återigen till sina får.

Alla dessa sammanträffanden med jättarna förteg pojken sorgfälligt, men till följd af den olydnad som han bevisat så blef han som förut är nämnt afsatt sin fårherdebefattning, men ärhöll tjenst som trädgårdspojke. Tiden fortgick och pojken arbetade i trädgården såsom hans tjenst tillhörde. Prinsessan tillväx-te småningom och blef stor så att hon kunde gå i trädgården och spatsera. Poj-ken plockade då de vackraste blommor han kunde finna och gaf henne samt bad henne tänka på dem då hon kom i något bekymmer samt ihogkomma den som gifvit henne dem.

Nu var tiden snarligen inne att trollet skulle komma och göra sin rätt gällan-de som följd af konungens obetänksamma löfte. Konungen började därföre be-tänka sig att ställa sig till motvärn och med våld försvara sin dotter. Han sam-mankallade därföre allt sitt krigsfolk, och på den bestämda dagen tog han prin-sessan vid handen och uppgick på ett berg och lät krigsfolket omgärda berget, beredda till yttersta försvar. Under tiden begärde trädgårdspojken tillstånd af trädgårdsmästaren att gå och se på stridens utgång, men detta förnekades ho-nom.

60

Ickedessmindre beslöt han ändå att gå; han gick därföre till Schackendalar-na och tog den gula hästen jemte den gula rustningen på sig och begaf sig så-lunda utrustad till stridsplatsens yttersta kant för att vara fullt beredd. En ofant-lig folkmassa var samlad omkring, dels såsom biträdande om så kunde ske och dels som åskådare. Timman stundade och trollet kom i en förfärlig drakes skep-nad samt utfor i ett förfärligt rytande, och utan synnerlig möda bortblåste dra-ken allt folket såsom flugor och var just färdig att gripa sitt rof, men just nu framkommer en ryttare den ingen förut så mycket aktgifvit, och denna ryttare var just vår trädgårdspojke. Denne vågade en dust med draken och hvilken slu-tade så att denne sednare måste taga till flygten. Därvid utfor draken i ett för-färligt rytande och utropade: »Jag kommer igen i morgon och mycket värre!» – »Jag med», sade ryttaren, segraren. Nu red trädgårdsgossen åt Schackenda-larna och aflämnade häst och rustning hvar på sitt ställe där han tagit dem och återvände till sin tjenstebefattning i trädgården lika som om ingenting förefallit.

Andra dagen gälde det åter att försvara prinsessan, ty då skulle trollet åter-komma med fördubblad grymhet. Konungen samlade allt folk han kunde och talrika åskådare samlade sig äfven. Trädgårdspojken begärde återigen tillstånd att åse striden men blef nekad. Han gick likaväl till Schackendalarna och in i det röda stallet, tog den röda hästen och in i det röda slottet påtagande sig den röda rustningen och rider så till stridsplatsen. I och med detsamma som han an-kom dit så kom äfven draken, men i en mycket förfärligare gestallt än förra gången. Han öfverändakastade kungens talrika skaror jemte alla åskådare, och slungades de alla hit och dit som dammet för vinden.

Han var nära nog att gripa prinsessan då trädgårdsgossen, den ännu okände ryttaren, framsprängde och en hård strid uppstod emellan honom och draken. Denna strid aflopp icke så lätt, men till slut måste draken fly och då befanns ryttaren sårad i armen. Som nu ingen närmare var till hands än prinsessan, så framträdde hon och förband såret med sitt handkläde. Draken fick visserligen så mycket af leken att han icke ämnade sig tillbaka för vidare påhälsning, och och [sic!] den okända ryttaren red tillbaka till Schackendalarna och aflämnade häst och rustning där han tagit dem.

Konungen jemte drottningen och allt landsfolket firade en sann glädjefest öfver prinsessans befrielse. Kungen lät nu utgå uppmaning att segraren i sista striden med draken skulle anmäla sig för att emottaga sin välförtjenta belöning, och denna kunde icke blifva mera eller mindre än att få den befriade prinsessan till gemål. Den rätte talismannen låg hos en så obemärkt person att ingen kunde tilltro honom sådant men också just denna, prinsessans kläde kunde ensamt gif-va utslag i saken och bevisa handlingens utförande.

Flera anmälde sig, men ingen kunde få något rimligt liknande att uppvisa, men slutligen lyckades en officer att uppvisa ett det mäst liknande, men detta vill prinsessan icke ärkänna. Slutligen måste likväl detta antagas, och på grund däraf fattades beslut om bröllop emellan prinsessan och officeren. Stora förbe-redelser till bröllop gjordes till glädje och fröjd för en och annan och mången, men prinsessan var dyster och sorgsen.

61

Slutligen nalkades likväl den afgörande stunden då hennes öde skulle nå sitt slutliga afgörande, men just då uppträdde trädgårdsgossen och anmäler sig så-som hennes rätta och värkliga befriare. Alla tyckte sig häruti finna en en [sic!] galenskap och omöjlighet, men då han uppvisade klädet så igenkände prinses-san det genast och blef ganska glad. Konungen ville likväl icke ärkänna denna förändring emot hvad som varit beslutadt, men på prinsessans ömma förbön så blef kungen nödgad att fästa närmare uppmärksamhet åt saken.

För sin egen heder beslöt han likväl att saken skulle afgöras emellan officern och trädgårdsgossen på det viset att de skulle strida emot hvarandra och att den i striden segrande skulle äfven blifva den segrande i täflingen om prinsessans hand. Officern och trädgårdsgossen antogo båda förslaget, den förre i full viss-het att icke blifva öfvervunnen af en trädgårdspojke, och den sednare i förtrös-tan på sin rättvisa sak. Konungen afgjorde nu att striden skulle äga rum dagen därefter och på samma plats hvarest draken förut blifvit besegrad. Officern klä-der sig i lysande rustning, men trädgårdspojken gick till Schackendalarna och tog den svarta hästen och den svarta rustningen och rider till stridsplatsen dit de båda samtidigt anlände.

En ofantlig människomassa var samlad för att åskåda en likaså märklig strid som de som förut utkämpats, och snart drabbade kämparna tillsamman. Striden blef länge häftig och tvetydig, men Schackendalarnas svärd var starkare och dess innehafvare visade sig snart vara den segrande, men fullständigheten ville mot-ståndaren icke medgifva förrän trädgårdsgossen nödgades afhugga honom huf-vudet. Då ändteligen var han offentligen ärkänd segervinnare. Därefter tog han hufvudet och red bort till Schackendalarna att där aflämna häst och rustning men återkom snart med hufvudet och iklädd sin rätta drägt som trädgårdsgosse.

Hvarken konungen, drottningen eller prinsessan hade något att invända mot hans personlighet, utan han fick den lön som lofvad var och som han så väl för-tjent. Bröllopet blef firad[t] med all tillbörlig ståt, och prinsessan blef lycklig med trädgårdsgossen och kanske lyckligare än med den förnämaste herre.

Härad Sn

15. Jätten som SprackEn gubbe och en gumma bodde i en stuga i skogen. De kokade gröt och den delade de ständigt. Nu hade de två barn, en gosse och en flicka, och vid del-ningen gick så till att gubben fick kräklan med hvad som fastnade på henne, barnen fick slefven med hvad som fastnade därpå, men gumman själf tog gry-tan. Gumman gick åt skogen, medtagande sin gryta för att äta och detta för att de andra icke måtte se henne detta med afund. Gubben gick äfven åt skogen slickande på sin kräkla, men barnen blefvo ensamma hemma. Barnen väntade länge och väl att deras föräldrar skulle komma hem igen, men förgäfves. Huru skulle de nu bära sig åt? Icke kunde de ensamma reda sig, utan de beslöto att begifva sig därifrån.

62

Nu hade gubben och gumman en ko och en hund och detta var ock hela deras egendom. Detta beslöto barnen sinsemellan dela, och delningen kunde icke ske annorlunda än att den ena fick taga kon och den andra hunden. Båda ville hafva kon men ingendera hunden. Pojken fick likväl råda så att han tog kon och flick-an måste nöja sig med hunden. Men oaktadt flickan sörjde och var missbelåten med sin ringa lott emot broderns, så tröstade hunden henne med: »Du kan bli likaså god fru om du tager mig!»

Så skiljdes barnen åt med hvardera sin arfslott och togo vägen åt hvar sitt håll; pojkens väg har ingen omtalat, men flickan och hunden kommo slutligen till ett slott. Innan de ingingo så sade hunden: »Om någon frågar dig hvad du kan göra, så säg att du kan sy!» Efter det hon inkommit och blifvit tillfrågad om hvad hon kunde göra och svarat efter hundens inrådan så fick hon tjenst. Men när hon blef anbefalld att sy så blef hon rådlös emedan hon icke förut försökt det, men hunden tröstade henne och sade: »Tag ett hår ur min svans och sy som det är vikit!» Hon gjorde så, och vid hon sydde så blef det de aldravackraste rosor. Genom sin skicklighet, sin flit och sin beskedlighet blef hon snart allas älskling, och dröjde icke särdeles länge innan prinsen i slottet fästade sin upp-märksamhet vid henne och tog henne till sin gemål.

Någon tid efter sedan de blifvit gifta, så föll det prinsen i sinnet att han med sin gemål skulle ut och resa, och vid resans företagande så skulle hunden vara följaktig. De kommo till en betesmark där en hop kreatur betade. Då säger hun-den åt henne att om prinsen frågade henne något om dem, skulle hon säga att det var hennes faders. Prinsen frågade henne ock, och hon svarade efter hun-dens inrådan. De reste vidare och kommo till en betande fårahjord, och då prin-sen frågade hvem dessa tillhörde så svarade hon efter hundens inrådan att det var hennes faders och moders, och att dessa bodde på ett slott litet längre fram. De reste vidare och kommo till stora ängar och åkerfält, och då prinsen nu äf-ven frågade henne hvem dessa tillhörde så svarade hon nu på hundens inrådan som förut: »Det är min faders och moders, och dessa bo här framme på ett slott.»

De gingo vidare och kommo till en stad hvarest hunden ingick för att begära mat, och fick till detta ändamål tre limpor och fyra knifvar. De reste ännu vidare och kommo värkligen till ett slott, och då prinsen frågade henne hvem detta till-hörde, svarade hon på hundens tillrådan att det var hennes faders och att han bodde där. Slottet befanns hafva tre portar, och nu befallde hunden [henne] att sätta en half limpa och en knif i första porten, en half limpa och en knif i andra porten samt två halfva limpor och två knifvar i tredje porten, och resten skulle han behålla själf. (Eller enligt ett annat föredrag: en half limpa och en knif i första, en hel limpa och en knif i andra samt två halfva i tredje). Då detta var värkställdt gingo de in i slottet och stängde porten efter sig, ty det var mörkt.

Emot morgonen innan solen var uppgången så knackade det på porten, och flickan gick för att öppna. En farlig jätte tittar då in, men hade ej makt att gå öfver knifvarna eller limporna utan sade blott: »Uj uj! här luktar kristet blod!» Jätten som var guldsmidd från topp till tå kvarstod ändå, och snart började so-

63

len skina in genom porten. Flickan säger då till jätten: »Se, bakom dig dansar en skön jungfru!» Flickan menade solen, och då jätten såg sig tillbaka och fick se henne, så sprack han. Detta var slottets beherrskare, och som han nu var död så blef flickan som nu var prinsens gemål genom hundens fintlighet blifven ägare däraf. För prinsen förklarade hon att hennes fader och moder under hen-nes bortavaro blifvit döda.

Vare huru som heldst så togo de gemensamt slottet i besittning, och att uti dess innandöme fanns så mycket guld, silfver och andra dyrbarheter så att de voro rika och välbergade i all sin tid. Hunden blef deras trogna portvaktare och sällskapskamrat, och om han lefver ännu så har han säkert samma tjenst kvar. Men nog är han då mycket gammal.

Ärila Sn

16. En fattig flicka blifver drottning och satt på ett hårdt profEn man af borgerligt stånd hade en dotter, en skön och god flicka. Så blef flick-an moderlös, och som hon då blef i saknad af den moderliga tillsynen så gick hon ofta ut till vägen för att se främmande som åkte samt för att leka. Då hon nu som oftast var vid vägen och såg många, så var bland dessa ett herrskap som fattade särdeles behag för henne och begärde af hennes fader att få medtaga henne och uppfostra henne. Fadren ville ogerna bifalla detta, men slutligen be-sinnade han sig och medgaf att han icke i sin fattigdom kunde gifva henne den uppfostran han önskade och öfverlämnade sin dotter, anseende att hon skulle komma i goda händer.

Efter inträdet i herrskapets hus uppförde hon sig till deras fulla belåtenhet samt tillväxte i vett och skönhet, så att hon af alla som såg henne blef ärad och älskad. En prins kom att besöka huset, och som han fattade ett oemotståndligt tycke för henne så begärde han att få henne till äkta och hvilket äfven bevilja-des. Prinsen blef kung i landet och hon då äfven drottning. Hon blef snart nog som drottning i välsignadt tillstånd och efter tidens fullbordan födde hon en prins.

Detta barn fråntogs henne under förebärande att som hon var af för ringa stånd äfven hennes afkomma befunnes ovärdig ett bättre, eller lämpas till högre värdigheter. Hon blef visserligen sorgsen häröfver men fördrog icke desto mindre sitt öde med tålamod och undergifvenhet, hon blott bad att hennes barn icke måtte utsättas för att uppätas af korpar. Detta lofvades henne.

Andra året blef hon åter i hafvande tillstånd, och efter tidens fullbordan föd-de hon ett underskönt flickebarn. Men i likhet med förra gången så blef äfven detta barn henne fråntaget, emedan det ansågs att till följd af för ringa stånd det icke fick uppstiga till högre värdigheter. Detta fördrog hon äfven med tålig un-dergifvenhet, hon blott bad att barnet icke måtte utsättas för att uppätas af fog-lar eller andra rofdjur, och detta lofvade man henne.

Efter sitt tillfrisknande framlefde hon sin tid i sorg och bedröfvelse, dels öf-

64

ver förlusten af sina barn och äfven för den ringa uppmärksamhet som [tillagt i marg.: f.d.] prinsen eller konungen, hennes gemål, visade henne. Så förflöt tiden år efter år allt framgent, och en vacker dag förklarar konungen att han äm-nade förskjuta henne och taga sig en annan gemål, yngre och af högre börd, och att hon därföre måste bereda sig på affärd, och att hon nu skulle få medtaga hvad hon hade med sig dit.

Hon svarade med sagtmodighet att hon hade en okränkt ära jemte en ren och obesmittad kärlek med sig dit, och om hon än ofrivilligt blifvit beröfvad den för-ra, så visste hon på sitt samvete att hon behöll den sednare, och därföre ville hon foga sig i sitt öde och med undergifvenhet uthärda hvad hennes gemål än om hen-ne ville besluta. Hon begaf sig därföre från sina värdigheter och rättigheter och uppsökte sin fader, hvilken lika tåligt lämnade henne en fristad. Framgent och un-der sin vistelse hos honom lät likväl kungen i hemlighet efterfråga hennes till-stånd och tillsända henne det nödvändigaste af hvad hon behöfde, eller så att hon icke skulle lida värklig brist, men dock framlefva sin tid i tarflighet.

Så fortgick åter en rund tid, och hon blef ej störd i sitt lifs ensliga bana, men snart började ryktet förkunna att kungen utsett sig en ung och skön prinsessa hvilken nu först inträdt i mogenhetsåldern. Den förskjutna drottningen kunde icke vidare göra än att med undergifvenhet bära sitt öde, men kort före det ut-satta bröllopet blef hon kallad till slottet för att biträda med tillredelserna till högtidligheterna, och denna kallelse åtlydde hon äfven med undergifvenhet. Hon iklädde sig en ringa tjenarinnas drägt och göromål och förrättade med all ordning hvad som kunde förefalla ända intill själfa bröllopsdagen. Gäster bjö-dos och samlades när och fjärran ifrån till en oräknelig mängd, och all den lyx och ståt som kunde ärnås ådagalades. Hästar, vagnar, kuskar och betjenter hvimlade förövrigt om hvarandra, och ändå blef hon sig lik uti sin en gång an-tag[n]a pligtutöfning.

Nu voro alla gästerna samlade, borden i ordning, maten framsatt, konungen sittande vid bordet med en ny och skön kvinna på ena, samt en ung herre på andra sidan och gästerna föröfvrigt stående på vänt. Då blef den förskjutna drottningen inkallad i salen sådan som hon var klädd. Den unga kvinnan upp-steg från konungens sida och lämnade rum för henne, men hon måste med våld föras till den plats denna lämnat och den unga kvinnan satte sig därnäst. Då till-frågar kungen henne om hon kände dessa unga personer och hvilken fråga hon naturligtvis besvarade med nej, emedan hon aldrig sett dem. Kungen framhål-ler då: »Jo, det är våra barn och du är min gemål! Du sitter här nu åter vid min sida och inträder just nu uti de rättigheter du så länge varit förlustig! Jag har hittills satt dig på nog hårdt prof; jag lofvar att härefter icke svika i mina skyl-digheter som fader och make! Här blifver nu en föreningsfest och jag är den lyckligaste på jorden.»

Tusentals lyckönskningar följde häruppå, och familjen sammanlefde uti lyckelig enighet till egen båtnad och hela landets välsingnelse.

Ärila

65

17. Kung BjörnBland besynnerligheter som föreligger vid en konungs hof var äfven den att man uppfödde en »lus» till den blef ovanligt stor. Då hon blef fullväxt togs skinnet af henne och utsattes till allmänt åskådande, då tillika afgafs ett löfte att den som kunde gissa hvad det var för skinn skulle få äga kungens dotter till ge-mål. Mången anmälde sig men ingen kunde gissa.

Slutligen var den sista dagen utsatt, och en stor samling af människor voro närvarande. Kungadottrens öde berodde nu af dagens utgång. Bland den försam-lade mängden hade prinsessan en herre som hon älskade, men att kunna komma till honom och gifva honom något tecken föreföll omöjligt. Hon uppfann ändå ett medel; hon skref på en lapp: »Lusskinn, herrn min!» hvilken lapp hon kastade ut genom fönstret i tanka att hennes älskling skulle kunna få honom, men han fick honom icke utan i dess ställe en prinsessan obehaglig individ.

Det fanns nämligen bland mängden en björn som var i värkligheten en för-trollad prins, och denna råkade uppsnappa den skrifna papperslappen och brummade han genast: »Lusskinn, herrn min!», men ingen visste hvad detta hade att betyda; men björnen anmälde sig hos kungen och gissade rätt. Ko-nungen var tröstlös att han enligt sitt löfte nu måste öfverlämna sin dotter till ett vidunder, och prinsessan icke mindre då hon hade en annan kär, men kungs-ord och föräldralydnad voro på den tiden heliga för både fader och dotter, hon måste altså åtfölja björnen till sitt slott.

Färden gick genom obanade vildmarker och på obanade stigar, och därvid måste prinsessan sitta på björnens rygg. När de sålunda tillryggalagt ett godt stycke så kommo de till ett grannt slott, och som de voro hungriga så skickade björnen prinsessan in i slottet att begära mat. Hon gick och återkom och fann då till sin stora förundran en skön manlig gestallt för sig i stället för sin björn. I detsamma som prinsessan framförde hälsningen från kung Björn så blef den-ne löst från den förtrollning som så länge fjettrat honom. Vilkoret för hans be-frielse var att han skulle hemföra en kristen prinsessa, och nu var detta till bådas fromma uppfyllt.

Genast skedde ett högtidligt inträde i slottet och ett däremot svarande emot-tagande, och snart nog firades deras bröllop. Hvarken prinsessan eller hennes fader hade skäl att ångra hvad som skett var.

Anm. Jag hörde denna saga för mer än 50 år sedan berättas i ett mera utveck-ladt skick, men oaktadt alla forskningar har icke mer än en person kunna framta något liknande mer än detta.

Åkers Härad, Länna Socken

18. Torparen och fiskarnaDet var en gång en torpare som emellan sina andra arbeten äfven sysselsatte sig med fiskeri, men huru mycket han än använde sin möda så fick han aldrig mera

66

än två fiskar, och detta [var] nog litet, tyckte han. En dag gick torparen åt sko-gen, och då mötte han en gubbe, och som torparen såg ledsen och bekymrad ut så frågade gubben honom om orsaken därtill. Torparen vill aldrig beklaga sig för någon och ville nu heller icke svara gubben. Men denne visste nog bättre än torparen själf hvaruti hans bekymmer bestod; han sade därföre: »Jag vet ditt be-kymmer och skall söka att hjälpa dig. När du nu vid ditt fiskeri får två fiskar, så hugg sönder dessa i fyra bitar, och däraf skall du gifva din hustru en bit, din märr en bit, din hynda en bit, och den fjärde biten skall du gräfva ned i trädgår-den, och jemt ett år därefter skall du uppgräfva honom, så får du flera fiskar och dessutom skall detta tillskynda ditt hus större lycka.»

Torparen gick att fiska som vanligt och fick sina två fiskar, och dessa delade han alldeles efter som gubben föreskref honom. Efter någon tid märkte han att hustrun var hafvande, hans märr var »fölbukugr», och att hyndan äfven var drägtig, och efter tidens fullbordan så födde hustrun två gossebarn, märren fö-lade två fölungar af hankön och hyndan födde två valpar, äfven af hankön. Alla dessa par voro hvar för sig så lika som man säger, ett par bär. Sedan nu torparen fått en sådan tillökning af lefvande varelser i sitt hus så fick han tio fiskar, näm-ligen en för hvarje lif.

Men nu var tiden inne att han skulle gräfva i trädgården efter den nedlagda fiskbiten, men vid värkställandet häraf fann han icke någon fiskbit; i dess ställe fann han en koffert, och däruti fann han två klädningar fullkomligt lika och vär-diga att påkläda prinsar. Dessa klädningar gömdes tills pojkarna fyllt femton år och då de ville och kunde begifva sig ut i världen att försöka sin lycka. Då så skulle ske påklädde fadren dem dessa klädningar, hvilka passade så väl som de varit förfärdigade åt dem, och därtill gaf han dem hvar sitt af de lika tvillingsföl och hvar sin hund, och hvilka så underligt tillkommit. Han hade med flit behål-lit dessa så länge emedan han alltid tänkt att något utomordentligt skulle tillvä-gabringas igenom alla dessa saker.

Nu voro pojkarna med hvar sin utrustning så lika att intet fanns, hvarken på deras kropp eller resetyg som kunde skilja dem åt, och sålunda begåfvo de sig ut i världen. De gjorde sällskap tills de kommo till en korsväg, och där rådgjorde de om de vidare skulle följas åt eller skiljas. De kommo nu öfver-ens om att kasta sina hattar i luften och om dessa skulle följas åt i fallet så skulle de äfven följas åt och sällskapa, och tvärtom. Men nu hände det att hat-tarna skiljdes åt, och då var det naturligt att bröderna äfven skulle skiljas och taga hvar sin väg.

Den ene kom till en kungsgård, men innan han gick fullt fram tog han kvar-ter i en liten stuga. I denna stuga fick han höra att ett oblidt öde hvilade öfver kungens hus. Hans döttrar skulle nämligen tre till antalet uppslukas af ett för-färligt sjörå, men att den som skulle vara så lycklig att kunna frälsa dem så skul-le han få bli kungens måg. Och skulle de icke utlämnas till vidundret, så skulle hela staden och kungsgården öfverdränkas af förgift och allt folket undergå en kvalfull död.

Den yngsta blef först utförd till en bro hvarest vilddjuret skulle taga henne,

67

och därvid blef hon under mångas klagan beledsagad. Då hon nu var lämnad ensam åt sitt öde så red pojken dit, medtagande sin hund och iklädd en rustning, ämnande att trottsa hvem som kunde komma. Han frågade henne hvad hon gjorde där, men därpå svarade hon icke utan hon sade blott: »Akta dig!» – »Å, det är väl ingen fara», menade pojken. Han nedsteg af hästen och nedsatte sig samt lade sitt hufvud i prinsessans knä, och sade därvid: »Om jag nu somnar och icke vaknar i rätt tid, så bed min hund väcka mig!» – Han somnade äfven och vid han sof så fastknöt prinsessan sin guldring i hans hår.

Vid hon så satt fick hon höra ett förskräckligt dån och brusande i sjön, hvar-före hon skulle väcka pojken, men som detta var omöjligt så tillsade hon hun-den därom. Hunden uppreste honom ock genast så att han vaknade. Han fattade ock genast sina vapen, satte sig till häst och var snart i ordning beredd till strid. Sjörået kom ock genast med brusande vågsvall med trenne hufvuden och tveklufven stjärt. Pojken anföll det från hufvudet och hunden stjärten. Han lyckades med sitt goda svärd afhugga det ena hufvudet efter det andra, men så fort ett hufvud afhöggs så fastnade det igen, hvart och ett på sitt ställe. Pojken tillsade prinsessan att kasta sand emellan, och så fort detta skett så fastnade icke hufvudena utan odjuret måste dö. Nu utskar pojken tungorna ur hufvudena och stoppade dem i sin väska, samt red sin väg till sitt kvarter igen.

En annan person, kanske en prins, låg i skogen bredvid och åsåg hela stri-dens förlopp, och så fort som den egentligt segrande ryttaren aflägsnat sig framkom denne till prinsessan och antydde henne med tvång och under edelig förpligtelse betyga att just han och ingen annan dödat odjuret; han hopsamlar därföre hufvudena och med dessa så anmäler han sig för kungen och blef väl emottagen.

Konungens yngsta dotter var nu frälst från att undergå det förskräckliga ödet, men det återstod ännu för de andra. Andra dagen skulle därföre den andra prinsessan utföras att möta odjuret och om ingen kunde befria henne af detsam-ma uppslukas. Hon blef under en stor människomassas sorgebetygelser ledsa-gad till samma bro som den andra systern. Hon satt äfven där i afvagtan hvad komma skulle, och då kom pojken äfven snart ridande [tillagt: i sällskap med sin hund] iklädd full stridsutrustning. Han steg af hästen och nedsatte sig jemte prinsessan samt frågade henne om orsaken till sin därvaro; men härpå ville hon icke svara. Han lade nu sitt hufvud i prinsessans knä och sade då: »Om jag som-nar och ej vaknar i rätt tid så bed min hund väcka mig!»

Han somnade och snart fick prinsessan höra ett fasligt brusande och vrålan-de från sjön, och då väckte hon honom, men han vaknade icke förrän hunden upprest honom. Knappt var detta gjordt förrän odjuret kommer rytande i sval-lande våg och var nära bron, men ryttaren var strax färdig att möta med svärdet i handen. Odjuret hade nu fem hufvuden och treklufven stjärt. Striden började med förtviflans kraft och mod å ömse sidor och ryttaren afhögg det ena hufvu-det efter det andra, men så fort som han afhögg så sammanhäftade det igen, till-dess han bad prinsessan att kasta sand emellan, då det icke mera fastnade. För-tviflans kamp var utkämpad och med hundens tillhjälp var odjuret nu besegradt

68

och dödadt, och genast så afskar segraren tungorna ur hufvudena och stoppade dem i sin väska, samt red sedan hem till sitt kvarter igen.

En främmande hade varit fördold i skogen och åsett stridens utgång. Så fort ryttaren aflägsnat sig så framträder denne till prinsessan, som efter den lyckliga räddningen ännu befann sig kvar vid stridsplatsen, och efter att hafva tillegnadt sig de fem afhuggna odjurets hufvuden så befaller han prinsessan att ärkänna det han och ingen annan dödat odjuret och frälst henne, och sedan hon genom ed afgifvit denna försäkran så gick han till kungen och uppvisade odjurets huf-vuden såsom bevis för hvad han gjort.

Glad var kungen att nu äfven se sin andra dotter räddad, men han hade ännu sin äldsta dotter beroende af ödets hårda dom. Dagen därpå skulle hon utföras till den bro där odjuret skulle mötas. Hon var där ock i spännd väntan på döden eller befrielsen, och nu framträder en ryttare som håller hos henne, stiger af sin häst och frågar henne hvad hennes ärende var där. Hon svarade icke därpå med [läs: men] bad torparesonen akta sig, men han sade sig icke vara rädd. Han satte sig och lade sitt hufvud i hennes knä och tillsade henne att om han skulle somna och icke vakna i rätt tid så skulle hon eller hunden som han medhade väcka ho-nom.

Ryttaren hade icke förr somnat förrän prinsessan fick höra ett förfärligt ry-tande och brusande från sjön, och genast så tog hon med hundens tillhjälp och väckte honom. Han uppstod och var snart till häst i full rustning, och i detsam-ma kommer odjuret med brusande vågsvall till bron och skulle gripa prinses-san. Detta vidunder hade sju hufvuden och en mångklufven stjärt och i allt för-färligt att påse, men icke för ty så anföll ryttaren detsamma från framsidan och hunden i stjärten. Han afhögg hufvud efter hufvud, men han hann icke så fort afhugga som de åter fastnade, men sedan prinsessan fick kasta sand emellan så fastnade de icke mera, utan snart voro alla hufvuden afhuggna och djuret dö-dadt. Han var således segrare och sedan han afskurit tungorna och stoppat dem i väskan så red han återigen bort och till sitt kvarter igen.

Efter sedan han var bortriden framkommer en mansperson som hemligt åsett striden och hopsamlar alla sju hufvudena, och därefter antyder han prin-sessan att ärkänna honom för sin rätte befriare, och detta måste hon lofva. Så tager han sina hufvuden och begifver sig af därmed till kungen och anmäler sig som segrare och prinsessans befriare från en säker död. Om nu de fram-trädande voro tre särskiljda personer eller en, trenne gånger framträdande, lå-ter man här vara osagt, men som det var frågan blott om en måg så framträder en herreman just den dag som förlofningen var utsatt och gör sina anspråk gällande, i det han uppvisar de tre hufvuden hvarigenom han sade sig vunnit yngsta prinsessan.

Förlofningsceremonierna voro således i full gång, och i torparesonens her-berge talades mycket om tillredelser och goda matvaror vid kungsgården, och af dessa ville han ock gärna blifva delaktig. Han visste nog ock råd därföre och skickade sin hund med en korg hängande på halsen. Denne återkom äfven snart med korgen fylld med mat af alla de slag som uppräknas kunde samt buteljer

69

med många goda saker. Sålunda fick hunden afgå tre särskiljda gånger innan prinsessan fick se honom, men tredje gången fick hon se honom och då sade hon till hunden: »Det är din herre och husbonde som befriat mig från odjuret men icke den som man nu vill påtruga mig!»

Kungen hörde dessa ord och begärde förklaring men prinsessan sade: »Jag vågar ej för min ed!» Kungen sade: »En tvingad ed binder ingen: tala nu san-ning!» Nu hade prinsessan frihet att tala sanning och berättade nu huru allt vid befrielsen tillgått, och som kungen härvid ärinrade sig att han hört det en främ-ling någon tid uppehållit sig vid kungsgårdens närhet och skickade bud till ho-nom att komma dit, men budet fick det svaret att kungen skulle komma själf. Så skedde äfven. Kungen återkom med främlingen, torparesonen, ridande på en ståtlig häst och åtföljd af en hund hvars like man aldrig skådat. Man var lika förundrad öfver främlingens personliga skönhet som öfver hans sätt att föra sig och sin häst, och äfven det sätt hvarpå hans hund passade på honom.

Nu blef fråga om bestyrkande af hvem som dödat odjuren, och den föregifne prinsen trodde sig ej behöfva bättre bevis än de hufvuden som tillhört dem. Men som torparesonen framtog tungorna så blef det antagligare att dessas ägare hade bättre vitsord för sig. Därtill påminde prinsessan att hon knutit fast sin guldring i hans hår och hvilken vid närmare undersökning ännu fanns kvarsit-tande.

Den förmenta prinsen ville ej eftergifva den rätt han tycktes innehafva, men kungen ville icke gifva någondera företrädet. Han frågade därföre torparesonen hvad dom skulle skilja honom från bedragaren, och då föreslog denne att han skulle strida emot hans hund och förklarade sig nöjd att antaga sig det utslag som utgången af deras seger kunde fälla. Torparesonens motståndare förklara-de sig äfven beredvillig att ingå härpå, och så blef det afgjordt att striden skulle hållas på borggården uti konungens och allt folkets åsyn. Striden blef snart nog afgjord så att hunden sönderslet sin motståndare i stycken, och som nu torpa-resonens medtäflare var fallen, så blef han i stället förlofvad med den yngsta prinsessan. Och naturligtvis blef det äfven snart bröllop.

Första natten efter bröllopet blef han från sin sofsäng genom fönstret på af-stånd varse ett sken såsom af ett blankt glasberg. Han frågade prinsessan hvad det var, och hon svarade att det var ett förtrolladt landskap. Han sade: »Jag vill fara dit!» – »Gör ej det», sade prinsessan, »ty alla som försökt det hafva icke kommit tillbaka.»

Andra dagen då han for ut på lustridt beslöt han att henne ovetande fara dit, och vid han dit kom fann han ett slott. En fru kom ut ur slottet och hälsade ho-nom samt gaf honom ett hårstrå att därmed binda sin häst och sin hund, ty hon var rädd. Som han mottog hårstrået så blefvo både karl, häst och hund förvand-lade till stenar.

Om kvällen kom hans broder till kungsgården att besöka honom, och blef han af prinsessan lika väl emottagen såsom det skulle vara hennes värkliga ge-mål, ty de voro så lika att ingen kunde skilja dem åt. Han sade om ingenting utan intog sin broders plats och blef hos prinsessan om natten. Han varsnade

70

äfven det skenet som syntes som ett glasberg och frågade prinsessan hvad det var. Hon sade att det var ett förtrolladt landskap. »Jag vill fara dit!» menade han. Prinsessan förundrade sig att han icke mindes hvad hon sade förledne nat-ten, ej vetande annat än det var hennes rätta gemål; men likväl varnade hon ho-nom så: att den som en gång kommer dit kommer aldrig dädan.

Men likväl så kunde han icke återhålla sin nyfikenhet utan red dit andra da-gen henne oveterligen åt och kom till slottet. Frun i slottet kom äfven nu honom till mötes och bjöd honom ett hårstrå att därmed binda sin häst och sin hund. Han ville icke låta binda sig på sådant sätt, och därföre mottog han icke den är-bjudna gåfvan utan trodde henne vara ett troll och hetsade därföre sin hund på henne, och denne sönderref henne i stycken.

Därpå ingick han i slottet och såg sig omkring men fann icke däri någon lef-vande varelse men fullt med guld, silfver och ädla stenar och af hvilket han medtog så mycket som han orkade bära. Vid han ytterligare såg sig omkring, blef han på en vägg varse en flaska hängande, och hvarpå stod skrifvit: »Den som är död och smörjes med detta vatten blifver strax till lif igen.» Han tog flas-kan och tänkte vid sig själf: »Hon blir väl nyttig till något!»

Då han utkom ur slottet fick han se bildstoder i hvarjehanda former och ge-stalter såsom af både djur och människor, och beslöt han sig att därpå pröfva flaskans innehåll. Vid han smorde den ena bildstoden efter den andra blefvo de lefvande, och bland dessa befann sig hans egen broder. Glada omfamnade brö-derna hvarandra, och voro de icke sena att för hvarandra omtala sina lefnads-öden sedan [de] skiljt sig från hvarandra, och till sist omtalade den ankomman-de brodern att han sofvit hos den andras gemål natten förut vid kungsgården. Den gifte brodern blef häröfver vred och drog sitt svärd samt genomborrade sin broder, så att han nedföll död för hans fötter.

Han ångrade sig väl genast, men hvad som var gjordt kunde icke ändras eller hjälpas. Han började därföre att afkläda honom för att tillvarataga hans kläder och öfriga dyrbarheter som han bekommit i slottet, och därvid blef han varse flaskan med den därpå varande skrifvelsen: att allt dödt som blefve smordt med dess innehåll skulle genast blifva vid lif igen. Han försökte genast och brodern blef lefvande; och de blefvo begge glada med hvarandra och följdes som vän-ner och bröder till Kungsgården.

Prinsessan som så länge saknat sin gemål och troende vara omkommen i det förtrollade landet, hvilket hon föreställde sig han emot hennes råd och varning hafva besökt, blef nu utomordentligt glad. Hon och hela det församlade hofvet mottog honom därföre med utomordentlig glädje och tillfredsställelse. Ko-nungens måg presenterade nu sin ankomne broder och berättade då tillika hvad som händt såväl den ene som den andra och hvad som var passeradt dem emel-lan uti det förtrollade landet.

Denne blef äfven af konungen väl emottagen och omtyckt, och snart nog fat-tade den andra prinsessan tycke för honom så att han vågade sig att fria till hen-ne. Frieri och bröllop följde tätt nog på hvarandra, och sedan de blifvit gifta så blefvo de af konungen lika väl ansedda och voro hans högsta embetsmän och

71

trogna tjenare. Efter konungens död delade de riket emellan sig och regerade de sinsemellan eniga och födde söner och döttrar och voro alltid lyckliga.

Härad Socken

19. RupälsEn drottning låg på sotsängen och sade då till sin gemål: »Om jag dör, så skall du icke taga någon annan till gemål än den som är lik mig och som har likadana kläder!»

Drottningen blef död, och så blef det ett sökande i hela riket både af kungen själf och äfven af hans utskickade. Oaktadt all använd möda så fanns ingen som i någon mohn liknade den afledna drottningen mer än deras egen dotter. Men icke kunde han taga sin egen dotter till gemål! Jojomen, så blef allt hans tanke. En konung äger ju makt att i allt göra hvad han vill, såsom en gång tanken sig-tade däråt så föddes däraf beslut, och därpå följde snart handling. Han antydde nu sin dotter därom, men hon var icke villig därtill. Slutligen förklarade kungen att han med våld skulle göra sin vilja gällande. Prinsessan sörgde mycket här-öfver, men hvad hjälpte det; kungen var fast i sitt beslut.

Så kom en gubbe och frågade hvaröfver hon sörjde. Då hon för gubben fick berätta orsaken till sin sorg, sade denne att hon i allt skulle visa sig tålig och förnöjd och bifalla fadrens begäran med vilkor att han skulle skaffa henne tre klädningar, en af silkesrosor, en beklädd med diamanter och en med guldblom-mor. Konungen anskaffade ock dessa klädningar, och så fort hon fått dem så visade hon dem för gubben.

Detta vore nog godt och väl, mente gubben, men därtill skulle hon betinga sig en päls af alla sorters skinn, och på denna skulle vara en hufva med synglas och i öfrigt så att den betäckte hela kroppen. Denna päls skulle hon kalla Ru-päls, och när hon var klädd däruti så skulle hon själf äfven bära namnet Rupäls. Hon fick äfven denna päls och så snart hon kunde så visade hon den för gubben.

Nu gaf gubben henne det rådet att hon skulle påkläda sig alla klädningarna och sist pälsen därutanpå, samt därpå förse sig med något lifsmedel och öfriga förnödenheter, och därmed begifva sig ut i världen för att söka sig tjenst. Då hon var i ordning att gå, så följde gubben henne på väg tills de kommo till en sjö, och där stod en båt färdig till hennes tjenst och denna skulle hon begagna till öfverfarten. Då hon väl var öfver sjön så skulle hon gå vidare genom sko-gen, och kommen till en kolkoja skulle hon gå in och hvila sig och där skulle ock finnas mat för henne.

Hon lade sig i kolkojan och somnade, och vid hon sof så kom samme gubbe som hon förut träffat och gaf henne en nyckel som passade till en dörr, hvilken ledde till ingången i en stor sten och till hvilken hon framdeles skulle komma. Sedan hon somnat gick kolgubben hem till sin hustru och omtalade för henne hvilket besynnerligt främmande han fått till sin koja i skogen. Gumman blef nyfiken, gick dit för att se henne och efter hennes uppvaknande gaf hon sig i

72

samspråk med henne och bad henne följa sig hem, så kunde hon få tjenst om hon önskade sådan.

Då de hemkommit frågade kolgubbens hustru hvad hon kunde göra och om hon kunde spinna. Hon bejakade visst frågan, men då gumman framtog en hop lin och ull jemte spinnråck så sade hon att hon blott kunde spinna silke. Aj, aj! sådant hade icke gumman att spinna, men strax bredvid var en kungsgård, hvarest drottningen hade mycket silke som ingen hitintills kunnat spinna, och skulle hon vara glad om hon kunde få en sådan tjenarinna som kunde spinna detta. Men Rupäls var icke hogad för denna tjenst ty hon blygdes öfver sin klä-debonads afskräckande egenskap, utan bad att få kvarblifva. Drottningen fick likväl »spordagar» på henne och kom själf och besökte henne samt förmådde henne att åtfölja sig och antaga tjenst.

Drottningen blef snart nöjd med hennes göromål, men hon kunde svårligen förlikas med hennes underliga klädnad. Men hon fördrog likväl detta för egen räkning, hon bad henne blott att icke skrämma andra. När hon nu antagit tjensten så skulle hon gå ut och se sig om något litet och då fann hon den stenen till hvars ingång nyckeln passade som hon fick af gubben. Hon ingick i stenen och afklädde sig samt lämnade sina tre dyrbara klädningar där, men påtog sin besynnerliga päls igen och hvarefter hon gick ut och igenläste dörren igen efter sig. Därefter återgick hon till sitt arbete som om ingenting förefallit.

Vid samma kungsgård som hon nu var fanns äfven en prins, drottningens egen son. Denne sjuknade, och då blef Rupäls ålagt att passa upp honom och tillbära honom hvad han behöfde; men då hon visade sig i sådan kostym så blef han rädd för henne eller fick en afgjord afsky för henne. Prinsen bannade drott-ningen för att hon skulle skicka en så obehaglig person till att betjena honom. Han antydde Rupäls att icke visa sig för honom, men hon kom ändå och ofta. Prinsen blef slutligen vred och kastade vedträd efter henne så att hon icke skul-le komma igen.

Slutligen blef likväl prinsen frisk och skulle gå åt kyrkan, och Rupäls bad äfven att få gå till kyrkan. Men prinsen ville icke tillåta henne sådant, menande att en sådan otäcka kunde gärna hålla sig hemma. Hon fick likväl drottningens löfte att gå, men att hon skulle sitta i vapenhuset och därtill icke skrämma nå-gon på vägen. Så snart prinsen farit till kyrkan så gick Rupäls till sin sten, in-gick där och aflade sin fula päls samt påtog en klädning som var af silfver och silkesrosor, och som hon kom ut och igenläst dörren efter sig, så stod en väl sadlad häst med silfver och silkessadel till hennes tjenst. Hon satte sig därpå, och det bar af i flygande fläng till kyrkan. Hon ingick men stadnade icke i va-penhuset utan ingick och tog plats midt framför prinsen så att han väl skulle se henne.

Rupäls gick före prinsen ut ur kyrkan, och prinsen bad sin betjent efterfråga hvar hon var hemma. På tillfrågan härom svarade hon betjenten att hon var hemma i »Vedträdkastarland; ljust för mig och mörkt efter mig». Därpå red hon hem i flygande fläng, så ingen såg eller visste hvart hon tog vägen. Hon hann hem långt före prinsen och gick in i stenen samt aflade sin klädning, den

73

af silfver och silkesrosor, samt påtog sin fula päls igen samt var i sin tjenste-utöfning inställd innan prinsens ankomst. Då betjenten gifvit prinsen besked om att den tillfrågade skönheten var hemma och hon sagt att hon var från Ved-trädkastarland så blef prinsens fråga hvar detta var beläget, men det fanns ingen som därpå kunde lämna det ringaste besked.

Prinsen blef återigen sjuk, och det blef nu åter Rupäls som skulle passa ho-nom upp. Hon fullgjorde nog sitt åliggande, men prinsen var högeligen förbitt-rad att ständigt hafva den obehagliga pälsen för ögonen och antydde henne att icke visa sig mera. Men som hon icke fick slippa detta så skulle hon bära hand-vatten till honom. Då blef prinsen rigtigt ond och kastade handvattenfatet efter henne då hon gick ut.

Då prinsen småningom tillfrisknade så skulle han fara till kyrkan, och Ru-päls bad äfven nu att få gå dit; men prinsen förbjöd henne strängeligen: att en sådan obehaglig person intet måtte visa sig bland folk. Hon fick likväl i hem-lighet drottningens tillstånd att gå, men hon skulle icke få sitta i kyrkan utan i vapenhuset. Så fort prinsen rest till kyrkan så gick Rupäls till sin sten, aftog den fula pälsen och påtog sin diamantklädning och i enlighet därmed tillhörande och passande utstyrsel, samt utgick därefter ur stenen och igenläste dörren. Ge-nast stod en häst till hennes tjenst hvars sadeltyg voro utsirade med demanter, och på denna satte hon sig upp och red fort till kyrkan. Hon var ej rasande hon att sätta sig i vapenhuset, utan hon ingick i kyrkan och tog plats midt framför prinsen.

Denna blef ännu mera uppmärksam på henne nu än förra gången och kunde icke fullt nog beskåda henne. Han tillsade därföre sin betjent att vid hennes ut-gång ur kyrkan efterfråga hvar hon var hemma. Rupäls gick ur kyrkan före prinsen och betjenten skyndade att fullgöra sin herres befallning och efterfråga hvarifrån hon var. »Jag är hemma uti handvattenkastarland; ljust för mig och mörkt efter mig!» sade hon. Och fort red hon från kyrkan så att ingen såg hvart hon tog vägen. Hon hann nu hem före prinsen och ingick i stenen och aflade diamantklädningen samt påtog sin vidunderliga päls och var lagom inställd i sina göromål då prinsen hemkom. Prinsen var icke sen att efterfråga hvarest handvattenkastarland var beläget, men därpå kunde ingen gifva någon upplys-ning.

Nu hände sig att prinsen återigen blef sjuk, och drottningen för sin del fann ingen som kunde bättre passa upp honom än Rupäls. Han var nu som förut missbelåten öfver såväl uppasserskan som drottningen som satt henne därtill. Bland andra göromål så skulle hon bädda hans säng, men då hon kom honom för nära så afmotade han henne och kastade lakanet efter henne under antydan att icke mera hon måtte komma för hans ögon. Drottningen blef äfven på det bestämdaste antydd att gifva henne afsked, men hon ville icke mista henne och sålunda fick hon bli kvar.

Prinsen tillfrisknade småningom, och då han blef rigtigt frisk så skulle han återigen till kyrkan. Rupäls bad äfven att få gå dit men prinsen satte sig på det högsta däremot, emedan, som han sade, hon kunde skrämma alla som fick se

74

henne, och att hon i sin vidunderliga klädnad heldre kunde vara hemma. Drott-ningen lämnade henne ändå i hemlighet tillstånd att få gå och sitta i vapenhuset, men uttryckligen förbjöds hon att gå in i kyrkan. Så fort prinsen farit så gick Rupäls till sin sten och upplät dörren samt gick in, och afläggande sin fula päls påtog hon klädningen af guldtyg och utstyrde sig i öfrigt i enlighet därmed. Då hon var klädd och utgick ur stenen, så stod en häst klädd i guldsadel färdig för hennes räkning att genast begagna. Hon satte sig därföre till häst och red till kyrkan. Som prinsen var där före henne så tog hon nu som förut plats midt framför honom.

Denna gång blef han än mera intresserad af hennes åskådande, och till och med så kände han sig betagen af värklig kärlek till henne. Han gaf nu betjenten en ring med tillsägelse att passa henne vid hennes utgång och gifva henne den och därvid fråga henne ännu en gång hvar hon var hemma. Då betjenten tillfrå-gade henne härom så blef svaret kort och godt: »Jag är hemma i lakankastar-land; ljust för mig och mörkt efter mig!» Därpå red hon sin väg som en afskju-ten pil och ingen såg det ringaste hvart hon tog vägen.

Hon var ock snart hemma, men ehuru hon med fogelns snabbhet tillrygga-lade vägen, så var prinsen i hack och häl med så att hon icke hann aftaga guld-klädningen utan måste kasta på sig pälsen utanpå, gå ut och igenläsa stenen samt skynda till sin tjenst igen. Prinsen omtalade för drottningen om de under-sköna flickorna han tid efter annan sett i kyrkan men hvilka ock så hemlighets-fullt försvunnit, men som betjenten gaf honom besked om att den sista var hem-ma uti lakankastarland, så blef en ifrigare efterfrågan än någonsin hvar detta land var beläget. Men, tyvärr, det kunde ingen meddela någon underrättelse därom.

Prinsen sjuknade nu om igen, och nu var han ändå otåligare så att drottning-en måste själf laga maten åt honom, och som han uttryckligen förbjudit Rupäls att visa sig, så måste äfven drottningen själf bära maten till honom, men då ma-ten inbars så lade Rupäls en näfve sand däri. Detta märktes naturligtvis snart och maten måste kastas bort, och drottningen måste koka annan mat. Men in-nan drottningen inbar maten, så lade Rupäls den ringen som hon fick af prin-sens betjent i maten. Då nu prinsen skulle äta fann han ringen, hvilken han ge-nast igenkände. Han blef glad då han fann att hans käresta fanns i grannskapet. Det blef därföre ett stort gästabud med dans och alla kvinnor i staden och landet blefvo bjudna, men Rupäls blef förbjuden att vara med.

Hon bad drottningen om lof att gå och se på och fick lof därtill men skulle akta sig att prinsen icke skulle få se henne. Hon kunde likväl icke återhålla sin nyfikenhet, och prinsen skulle ock å sin sida uppmärksamma de dansande. Oaktadt sin motvilja för Rupäls kunde han icke återhålla att kasta en förstulen blick på henne. Han tyckte sig igenkänna rörelserna och gestalten, och så blef han varse guldklädningens framskymtande. Han var nu säker på att han icke misstagit sig utan att det var den rätta. Han sprang därföre opp och afklädde henne pälsen för att själf dansa med henne.

Nu blef ärkännande förklaring gjord, och prinsen bad henne om förlåtelse

75

för sitt oskickliga beteende. Kurir och bud afskickades till hennes fader med anhållan om tillstånd till giftermål, och hvilket genast medgafs. Bröllop blef snart hållet, och prinsen och Rupäls blefvo så lyckliga som alla sådana kunna bli.

Länna Socken

20. Kråknäbbakappa. Variant till föreg[ående].Det var en gång en konung som kom på den tanken att vilja gifta sig med sin egen dotter. Hon ville ej bifalla denna sin faders begäran med mindre hon skul-le få en klädning som lyste som alla himmelens stjärnor och hvilken kungen äf-ven anskaffade. Då hon fått denna klädning återtog hon sitt löfte och betingade sig en klädning som lyste som månan. Sedan kungen anskaffat äfven en sådan så återtog hon äfven nu sitt löfte och betingade sig en som lyste som solen. Äf-ven nu och tredje gången återtog hon det gifna löftet och vågade ännu en gång betinga sig en kappa som skulle var beklädd med kråknäbbar.

Detta syntes alldeles omöjligt, men kungen lät utgå bud kring hela sitt rike att alla kråknäbbar som kunde anskaffas skulle levereras till honom, och änd-teligen hade man ett sådant förråd att det helt och hållet skulle förslå att öfver-kläda en kappa. Nu fick kungsdottern denna kappa som öfverensstämde med hennes begäran, men i stället att villfara kungens begäran om giftermål så rym-de hon ifrån honom sin kos.

Hon vandrade af och ann ock kom slutligen till en kungsgård, hvarest hon antog tjenst som kökspiga. De göromål som förekommo voro att slagta, skura och sopa, och dessa föreföllo henne allt för svåra, och hvarföre hon satte sig att gråta. Vid hon satt och gret kom en gumma till henne och tröstade henne samt ärbjöd sig att hjälpa henne. Hon gaf henne nämligen den gåfvan att hon blott behöfde säga: »Slagta min knif! Skura min viska! Sopa min kvast!» och då hon väl utsagt orden så voro sysslorna redan gjorda.

Hon blef därföre af hushållerskan omtyckt så att hon fick förtroende att be-tjena prinsen med sin uppassning. En märkelig olägenhet som hon själf ålagt sig och som kanske hjälpte henne att dölja sitt stånd, och detta var att hon stän-digt var klädd i sin kråknäbbapäls eller kappa. Denna klädnad gjorde ett obe-hagligt intryck på all hennes omgifning och en vämjelse hos dem med hvilka hon var i närmare beröring.

Hennes första uppassning hos prinsen bestod i att hon skulle bära in hand-vatten till honom, och som hon då hade sin kråknäbbakappa på sig, så tyckte prinsen att hon var ganska gemen och ful. Han frågade henne hvar hon var hemma, men hon svarade intet. Då blef prinsen vred och kastade tvättfatet med hela dess innehåll efter henne. Hon blef ganska ledsen häröfver, men så kom hennes gumma att trösta henne. Denna rådde henne att om prinsen nästa mor-gon skulle fråga hvar hon var hemma, hon skulle svara att hon var hemma uti handvattenkastarland.

76

Då hon om morgonen därpå på hans tillfrågan svarade som gumman lärt henne, blef prinsen än ytterligare förtretad och kastade sina tofflor efter henne. Nu klagade hon sin nöd för gumman och hon rådde henne om han frågade hen-ne hvar hon hvar hemma hon skulle svar att hon var hemma i toffelkastarland, och detta till prinsens ytterligare förargelse.

Nu skulle hon en dag elda kakelugnen åt honom, och som hennes drägt alltid misshagade honom så kastade han eldtången efter henne. Gumman hos hvilken hon alltid skulle hemta tröst rådde henne att ännu en gång gå upp till honom med handvatten, och om han då skulle fråga hvar hon var hemma, så skulle hon säga att hon var hemma uti eldtångkastarland, och därmed blef hon förbjuden att någonsin mera visa sig för prinsens ögon.

Nu tillstundade söndagen och prinsen skulle gå åt kyrkan, och hon begärde äfven att gå dit, men prinsen förbjöd henne detta och sade att en sådan ful otäcka icke hade något i kyrkan att göra. Hvad skulle hon nu göra? Jo, hennes gumma tillrådde henne att gå och sade: »Kläd på dig klädningen som lyser som himmelens stjärnor och rid till kyrkan, men laga så att du får sitta midtemot prinsen och om middagen skall du skynda dig hem före prinsen och påkläda dig kråknäbbakappan, så vet ingen hvar du varit!»

Kökspigan hade knappt hunnit ömsa kläder förrän prinsen var hemma, och berättade han då att han i kyrkan sett en så skön prinsessa och i en så lysande drägt att dess make icke stod att finna. Kökspigan i kråknäbbapälsen beklagade att hon icke kunde vara så lycklig att var närvarande och äfven få se henne. Andra söndagen då prinsen for till kyrkan begärde hon äfven lof att gå dit, men äfven nu blef hon nekad och snäst: »Hvad skall en sådan ful stygga göra i kyr-kan som kan skrämma alla därifrån!»

Gumman kom likväl och tröstade henne samt bad henne ikläda sig den kläd-ningen som lyste som månan. Så fort hon klädt sig i densamma, så red hon till kyrkan och satte sig äfven då midtemot prinsen. Prinsen blef denna gången mera uppmärksam än förra gången och tänkte vid utgåendet få tala vid henne, men hon var på gummans uppmaning rask att komma ut, och med vindens snabbhet var hon hemma samt efter afklädande af klädningen med månans färg ikläda sig sin hvardagliga habit, kråknäbbakappan. Och allt detta var värk-ställdt innan prinsen hann hem, huru mycket han än skyndade sig.

Vid hemkomsten berättade han äfven nu huru han i kyrkan sett en ännu skö-nare och grannare prinsessa än förra gången. Kökspigan återigen beklagade att hon icke kunde vara så lyckelig att vara med och få se henne. Nu begärde hon enträget att nästa söndagen få gå till kyrkan för att få se den så omberyktade skönheten som prinsen omtalat, men prinsen afsnäste henne sägande: »Du må gärna vara hemma, ty du är ju så oändligt ful!»

Hennes gumma som förut gifvit henne så många goda råd kom äfven nu och sade: »Då nu prinsen farit till kyrkan, så kläd dig i den klädningen som lyser som solen och rid till kyrkan, men laga så att du får sitta midt för prinsen»; men vid hon påtog skorna så skulle hon icke tillknyta venstra skobandet, och vid ut-gången ur kyrkan skulle hon skynda hem fortare än vanligt!

77

Hon red till kyrkan och tog plats midt för prinsen, och nu så blef han ännu mera förtjust öfver hennes skönhet och granna utstyrsel och så att han icke kun-de se sig mätt på henne. Vid utgången ur kyrkan så föresatte prinsen sig att an-gripa och hindra henne, så att han kunde få tala vid henne. Men vid hon satte sig till häst och prinsen skulle fatta hennes venstra fot, så fick han skon i handen och stod där helt förbluffad i det att skons ägarinna ilade bort som pilen. Hon var ock snart hemma och långt före prinsen, samt hade afklädt sig solens kläd-ning och påklädt sig sin kråknäbbakappa. Vid prinsens hemkomst utsade han det utsöktaste loftal öfver den prinsessan han nu sett i kyrkan och var hon i hans tanka långt skönare och grannare än de andra han sett och omtalat. Köksan för-klarade nu äfven sin stora ledsnad öfver att henne icke kunde förunnas den lyckan att komma till kyrkan och se någon grannlåt.

Nu blef kungörelse utfärdad kring hela riket att alla kvinnor skulle komma till kungsgården för att försöka en sko, och hvilken som denna sko passade och kunde uppte make därtill så skulle den få gifta sig med prinsen. Flickor kom från Östan och Vestan, nordan och sunnan, men det fanns ingen på hvars fot skon passade och än mindre kunde någon uppte maken därtill. Till och med så var en gumma som afhögg något af sin dotters fot för att få skon att passa, men fruktlöst. Då nu alla andra försökt så skulle äfven köksan i kråknäbbapälsen fram och försöka, och se! Skon passade ju aldeles som han skulle varit växt på foten. Man var förundrad, men se! – hon framtog äfven maken därtill, och den passade fullkomligt till den andra foten.

Därpå afkastade hon sin kråknäbbapäls, och därunder hade hon en klädning som lyste som sol, måne och alla himmelens stjärnor. Då igenkände prinsen i den fula kökspigan den prinsessan han sett i kyrkan, men som så listigt hittills undflytt honom.

Så kärleksdrucken som prinsen nu var så var säkert att han framställde ett formligt och anständigt frieri, och man förmodar att det icke länge dröjde innan det blef ett hejdundrande bröllop.

Ärila Socken

21. Den dränkta prinsessan och hunden PrisseOm jag förtäljer en saga om en drottning eller en annan gammal kärring, kan just vara detsamma, men om hon är snäll eller elak gör icke detsamma. Det fin-nes både onda och goda om hvarandra, men domen öfver den jag nu framdrager öfverlämnar jag till sagans slut.

Det var emedlertid en kärring som hade en egen dotter som icke var af bäs-ta slaget och därtill en styfdotter som var både däjelig och god. Om det var en prins eller någon annan herre som friade i huset är icke afgjordt, men nog af att styfdottern fick friare och därpå följde bröllop. Det dröjde icke länge innan den nygifta befann sig i välsignadt tillstånd, men just nu måste hennes man ut i krig. Så snart det talas om krig så låter det strax litet kungligt, och

78

då är ju så godt att kalla honom prins och hans gemål prinsessa, jag lyfter lika högt upp munnen.

Ja, prinsen skulle ut i krig och det smärtade honom att så snart skiljas vid sin unga gemål. Det måste likväl ske, och nu fanns ingen annan råd än att han mås-te lämna sin gemål i stjufmodrens vård. Denna styfmoder tordehända var enka efter någon afliden kung och därföre kunna vi ju kalla henne för drottning. Må ske, då!

Det var helt naturligt att den gamla drottningen afundades sin styfdotters lycka, då hon heldre velat hafva sin egen dotter gift. Hon uttänkte därföre ett medel att insätta sin egen dotter i styfdotterns ställe och vilkor. Styfdottern är-for nog att hon icke var älskad af sin styfmoder och styfsyster, och under det hon med oro afbidade sin mans hemkomst och sin egen nedkomst var hennes enda tröst och sällskap en liten hund som hon kallade Prisse. Hon födde sitt barn innan sin mans hemkomst och väntade på honom dagligen och med ytters-ta oro.

Deras slott var beläget på en bergklippa vid en sjö och så nära att vågorna sköjde dess fot. En dag stod hon vid ett öppet fönster och såg utåt sjön, och då passade styfmodern på och skuffade ut henne igenom fönstret så att hon föll i vattnet och drunknade. Samma dag hemkom prinsen, hennes gemål, från kriget och efterfrågade genast sin gemål hvilken han så länge saknat, men då satte styfmodren, den gamla drottningen, sin egen dotter i hennes ställe. Prinsen ville icke känna igen henne, men kärringen förebar att hon blifvit omförändrad efter barnsbörden och därvid måste det förblifva.

Natten därefter kom den drunknade prinsessan simmande med vågornas skum till slottet och ropade: »Prisse lille! Sofver du nu?» – »Nej!» svarade hun-den. »Sofver min man hos styfsyster nu?» frågade hon ytterligare. Hunden sva-rade: »Ja!» Prinsessan: »Gråter mitt barn?» – »Ja!» svarade hunden. Hon sade ytterligare: »Jag kommer igen två gånger till, och sen ser ni mig aldrig mera!» Och därefter aflägsnade hon sig.

Hunden beslöt att hjälpa till för att återkalla henne, och han gaf med särdeles oro sin herre tillkänna att något ovanligt var på färde och han blef uppmärksam därpå. Natten därpå kommer den drunknade prinsessan simmande på vågornas skum utanför slottet och ropar: »Prisse, sofver du nu?» Hunden: »Nej!» Hon: »Har du fått något att äta?» – »Nej», svarade hunden. Hon: »Sofver min man hos styfsyster nu?» Hunden: »Nej!» Hon: »Gråter mitt barn nu?» Hunden: »Nej!» Hon: »Ännu en gång kommer jag tillbaka, men sedan ser ni mig aldrig mer!»

Prinsen fick nu höra hundens samtal med någon men kom för sent att kunna åstadkomma någon hjälp, dock blef han ännu mera uppmärksam och beslöt att nästa natt själf vaka. Så skedde ock. Prinsen vakade med yttersta uppmärksam-het och snart fick han höra något susande och brusande utåt sjön och prinsessan kom simmande på vågen och efter henne syntes som en väg. Då hon var nära slottets mur så ropade hon igen: »Prisse, sofver du än?» Men hunden hann icke svara, utan prinsen rusade åstad och fattade henne i armen under utrop: »Nu hör du mig till!»

79

Han skulle nu uppdraga henne ur sjön, men sjörå hade då redan fått makt med henne, och i detsamma hördes i sjön ett fasligt väsen såsom af skramlandet med kedjor och hvarjemte ett gräseligt ljud och allehanda skepnader gåfvo sig tillkänna. Detta och hela händelsen hölls hemlig för den gamla drottningen och hennes dotter och ett stort gästabud anställdes till glädje; men den återfundna fick ej genast visa sig.

Då gästerna voro samlade tillfrågades styfmodern och hennes dotter hvad straff den vore värd som föröfvat en sådan gerning som den nu omtalade, och deras första dom utföll så att de borde lefvande brännas. Då inträdde den åter-fundna och bekräftade att det var sanning i hvad som förut liknelsevis berättats och de brottslige fingo nu, ehuru för sent, ärfara att de utsagt sin egen dom. Men huruvida straffet blef värkställt förmäler icke sagan.

Ärila Socken

22. Florinna och FlorelleDet var en gång en lycklig äkta man som blef enkling. Hans hustru var en god kvinna, och de hade sinsemellan en dotter hvilken var lika så god som sin mo-der och ovanligt skön. Hon het Florinna.

Så blef han gift med en kvinna som äfven hade en dotter och hvilken het Flo-relle. Denna kvinna jemte hennes dotter voro i allt lika, men de voro allt annat än goda. Båda älskade hvar sitt barn, men Florelles moder sökte mera sitt barns fördel och sökte ständigt skada Florinna, men däremot så var Florinnas fader god och huld såväl emot styfdottern som sin egen dotter.

Nu hände det sig att Florinnas fader var i skogen och högg, och när han gick hem så glömde han yxan i skogen. Såsom en kvinna, vare sig styfmoder eller naturlig moder, alltid vill förfoga öfver barnen, så skedde ock här att Florinna fick springa alla småärender och att Florelle var bättre hållen och undslapp allt sådant. Altså måste Florinna gå åt skogen efter yxan. Då hon kom till skogen där hon skulle hemta yxan så sutto trenne dufvor på yxskaftet, och smekande hvarandra låtsade de icke blifva henne varse eller voro rädda för henne.

Florinna gick ock mycket varsamt och försigtigt tillväga så att hon icke skul-le skrämma dem. Hon tilltalade dem därföre vänligt så att de lät taga sig med händerna, och satte hon dem därvid på ett annat träd. Medan hon var kvar så rådgjorde dufvorna emellan sig, sägande: »Hvad skola vi göra denna snälla flicka för godt som visat oss så vänligt bemötande?» – »Jo», sade endera, »vi skola gifva henne en guldbur med en skön fogel uti, och denna skall hon bära på hufvudet, och så skola vi gifva henne den förmågan att för hvar gång hon talar så skall dukater falla ur hennes mun!» Detta allt fick hon genast och så gick hon hem.

Då Florinna hemkom och visade hvad hon fått, så afundades hennes styfmo-der högeligen, och hade nu heldre om hon varit förslug velat skicka sin egen dotter samma ärende. Då hennes man nästa dag gick till skogen för att hugga,

80

så befallte hon honom att då han gick hem äfven glömma yxan ännu en gång, så att hon måtte få skicka sin egen dotter för att få samma förmohn som hennes styfsyster. Så skedde ock.

Följande dag fick Florelle mycket rigtigt gå åt skogen för att hemta yxan, och då hon kom dit så sutto de tre dufvorna mycket rigtigt på yxskaftet, och nu öfverläste hon med sig själf hvad hon skulle önska sig för att kunna öfverträffa styfsystern såvida hon nämligen fick välja själf. Hon stod länge och funderade att dufvorna skulle tilltala henne, men som icke de läto höra sig, så blef hon otå-lig, ty hon hade ett ytterst retligt och ondt sinnelag. Hon tilltalade dem därföre i snäsigt sinnelag och önskade dufvorna våldsamt därifrån.

De blefvo nu misslynta och sade sinsemellan: »Hvad skola vi göra denna elaka flicka som visat sig så hård emot oss?» – »Jo», sade någondera af dem, »vi skola skänka henne den förmågan att för hvar gång hon öppnar munnen till tal, så skall hon icke kunna frambringa annat än ohöfviska ord, och så skall or-mar och grodor utgå från hennes mun!» Florelle hörde nog att de rådslogo och väntade sig ett godt utslag, men hon fick allt hvad de lofvade henne och därmed fick hon gå hem.

När hon hemkom, så var modren nyfiken att få höra hvad hon fått, och huru förargad blef hon icke då Florelle skulle tala och grodor och ormar kommo ur hennes mun, hvarförutan hon icke kunde säga annat än ohöfviska och fula ord. Hennes moder utbröt nu i den bittraste harm öfver sina misslyckade beräkning-ar, och hon hade ingen hvaruti hon kunde utbrista i harm som emot Florinna. Hon fick ock i rikligt mått uppbära hennes hat, ty hon fick alltid och nu mera än eljes göra de tyngsta och svåraste sysslorna. Ja, hon fick i allo vara deras uppasserska, äfven i det simplaste.

En gång stod Florinna vid sjöstranden och tvättade kläder, och då hade hon såsom hon alltid brukade sin fogel i sin guldbur på hufvudet, och hvilken sjöng så ljufligen, och därvid kom ett skepp seglande tätt förbi där hon stod och på samma skepp var konungen ombord. Konungen och hans folk varsnade snart Florinna, buren och foglen och blef förtjust öfver dess ljuvliga sång samt be-fallde att styra skeppet så nära stranden att han kunde få se och närmare få höra fogeln samt tala vid Florinna. Ännu mera blef han förtjust öfver hennes skönhet och oskuldsfulla uppförande sedan han kommit till tals med henne, och ville han genast taga henne med sig då han seglade därifrån. Florinna kunde likväl icke gifva bifall därtill förrän hon fått fråga sin fader och styfmoder till råds och begära deras tillstånd, och lofvade hon konungen besked härom inom tre dagar.

Florinnas fader lämnade gärna sitt bifall därtill, då han afsåg att han därige-nom kunde befordra sin dotters lycka, och äfven styfmodren gaf bifall därtill men med det villkor likväl att hon och hennes dotter Florelle skulle få följa med. Så snart Florinna lämnat konungen besked härom, så kom från honom sändebud att afhemta såväl Florinna som hennes styfmoder som hennes dotter Florelle. Florinna medförde dessutom en liten hund samt hennes guldbur och däri varande fogel.

Så snart de kommit på skeppet, så fråntog styfmodren Florinna hennes fo-

81

gelbur och satte den på Florelles hufvud samt skuffade Florinna i sjön. Ingen gaf akt på att hon var borta förrän konungen vid framkomsten till kungsgården skulle söka den sköna flickan med sin fogel och föra henne i land och var fo-gelburen det utmärkande kännetecknet, men då konungen skulle som bäst gläd-ja sig däråt så fick han i stället den bittraste smärta, [ty] fogeln sjöng icke och äfven tyckte han hos dess ägarinna icke finna det behag hon hade vid första sammanträffandet. Han misstänkte icke något bedrägeri till att börja med, men då fogeln alltid satt sorgsen och dyster och han icke hos ägarinnan kunde upp-täcka det ringaste behag, så började hos honom de svartaste misstankar uppstå. Allt nog, Florelle var icke i kungens tycke.

Florinnas hund som var kvar på skeppet visade icke heller något fägnande bemötande mot sin föregifna ägarinna, och detta gaf äfven stöd åt de fattade misstankarna. En Torsdagskväll hörde skeppsfolket huru någon i helt sorglig ton och röst talte till hunden: »Blott tvenne Torsdagskvällar efter denna har jag den lyckan att smeka dig, och sedan ser du mig aldrig mera!» Till slut sade hon: »Nu rycker det i snöret och jag måste återigen ut i sjön!» Hon var nämligen nu i sjötrollens makt.

Florinna igenkom andra Torsdagskvällen och tilltalade hunden på samma sätt och så att skeppsfolket hörde det och betedde sig föröfrigt på samma sätt. Tredje Torsdagskvällen beslöt man att vakta på henne när hon kom och vidtaga nödiga åtgärder till hennes frälsning eller befrielse från sjötrollens makt. Hon kom nu ganska rigtigt och talade vid hunden samt beklagade sitt hårda öde att icke mera få se och tala vid hvad som var henne kärt på jorden utan alltid få blifva i sjötrollens makt. Men just som man antog att hon talat till slut och be-farade att hon skulle taga afsked, så passade man på och afhögg det snöre hvar-med sjötrollet hade henne fängslad. Snöret drogs tillbaka uti sjön med ett för-färligt brusande och under trollens bittra klagan, men Florinna stadnade hos sin hund och förtrollningen var häfven.

Florinna var nu återgifven sin fogel och sin hund, ehuru hon befann sig som i ett töcken och omedveten om allt som omgaf henne. Men då fogeln fick se sin rätta ägarinna började denne sjunga som förut, och både hon jemte fogeln och hunden blefvo sig helt olik. Florinna igenkände först fogeln och så sin öfriga omgifning och kungen återfick jemte dem sin vanliga munterhet. Fogeln jemte buren sattes från Florelles på Florinnas hufvud, och han sjöng af hjärtans grund.

Konungen förmälde sig med Florinna, men under bröllopet så afsade styf-modren och hennes dotter omedvetet domen öfver sig själfva för deras brotts-liga och bedrägliga uppförande. Straffet blef att kastas i en kokande kittel. Men konungen med sin Florinna blefvo lyckliga, och om de med fogeln och hunden alla lefva så äro de visserligen lyckliga än i denna dag.

Hammarby Socken

82

23. Gubben och TiggarpojkenDet var en gång en gubbe som skulle gå till kyrkan, och vid han gick så mötte han en tiggarpojke. Gubben frågade pojken [läs: Pojken frågade gubben] hvart han skulle taga vägen eller hvart han skulle gå. »Det angår dig ej!» mente gub-ben. Pojken blef stursk och frågade om igen, men gubben gaf pojken samma svar. Pojken ännu enträgnare frågade tredje gången, men fick samma svar. Då sade pojken: »Jag vet allt för väl hvart du skall gå; jag skall äfven säga dig att med tiden skall jag blifva ägare af allt hvad du har!» Detta föreföll gubben un-derligt och [han] föll i djupt begrundande däröfver.

Gubben gick vidare på sin kyrkväg och träffade åter en pojke. »Hvart skall du gå?» mente pojken. »Det angår dig icke!» svarade gubben. Han frågade andra gången och tredje gången och fick samma svar. Men därpå sade pojken: »Jag vill fria till din dotter!» – »Du ser mig icke så ut!» genmälte gubben. »Jo-jo-men!» sade pojken. Gubben gick till kyrkan bekymrande sig föga om poj-kens prat om frieri, men detta, tillika med den andra pojkens tal, gjorde gubben ändå bekymmer. När gubben hemkom från kyrkan hade pojken redan friat till hans dotter och hon emottagit honom med öppna armar, men gubben var för-truten däröfver så att han motade bort dem bägge två.

Hvart skulle nu pojken och gubbens dotter taga vägen? Jo, de bodde under ett träd och voro ganska lyckliga. Under tidens lopp blefvo de välsignade med trenne barn, två gossar och en flicka, hvaraf flickan blef den medlersta. Under deras boende under trädet kom en tiggarpojke till dem och begärde mat samt bo hos dem. Som de voro goda och välvilliga så ärhöll han tillstånd därtill, och han hjälpte dem att arbeta, hugga ved och laga mat. En vacker dag skulle de ställa till kalas, och då blef bland andra gäster äfven hennes fader bjuden. Alla gingo dit i tanke att de icke skulle ha något, men icke för ty så hade de mat till öfverflöd.

Därefter gick tiggarpojken ifrån dem, och då skulle han hafva sin lön. Han begärde icke annat än att efter tre år skulle han hafva hälften af allt hvad de då ägde. De biföllo han begäran emedan han gjort dem vigtiga tjenster. Så gick han. De tre åren gingo, och under tiden blef tiggarpojken förglömd, så att man icke ens mindes honom, än mindre det löfte man förbundit sig vid. Han kom nog och har då vuxit stor och var karl för sig. Hushållet delades och lott kasta-des på alt, men till slut skulle barnen delas. Som de voro tre så skulle det ena huggas i två delar. Lott måste kastas och flickans tur blef till delning. Föräld-rarna voro tröstlösa, men det halp icke. Man lade flickan på en stock, och vid hugget så försvann både flickan och alt. En tid därefter hemtades flickans för-äldrar i en präktig vagn och kusken åkte till ett slott. Dottern som skulle delas var drottning och f.d. tiggarpojken kung.

Åker Socken

83

24. FyrväplingenDet var en gång en bonde som hade tre döttrar. Så skulle han fara till markna-den och flickorna kommo alla omkring honom och bad om hvarsin marknads-gåfva. »Jaha!» sade bonden, »hjärtans gärna! Så långt penningarna sträcka sig. Hvad vill ni ha nu, mina pullor?»

Den äldsta begärde att få ett perlband att sätta kring halsen, den andra i ord-ningen önskade sig en sjal som skulle lysa som solen, och den yngsta betingade sig en fyrväpling. Bonden lofvade så säkert som två gånger [två] ä fyra, ty han hade penningar för de två första och för den yngsta så skulle väl, om icke pen-ningar hjälpte, finnas i hans klöfveråker.

Han for till marknaden efter att ännu en gång emottagit färska påminnelser, och det första han köpte var perlbandet, så en grann sjal, den grannaste som fanns, och så frågade han efter en fyrväpling – men sådan fanns icke på hela marknaden. Han köpte sig väl en sup eller kanske två för att muntra upp sitt sju-ka sinne, ty om han hade åt de två till full belåtenhet och det fattades för den tredje, så stod det illa till: han hade ju alla tre lika kära.

Men han tröstade sig på sin klöfveråker, och när han åkte hem så gick han dit och höll en ganska noggrann visitation, men fann ingen fyrväpling. Han sökte och sökte om igen, ja, han kröp på både knär å’ knokur och han letade och letade om igen – ja, han sökte och letade men kunde icke finna någon. Nu gick han sorgsen i hågen och hängde läpp och visste icke rätt hvar han gick, och bäst han gick och såg framför fötterna så var han inne i tjocka skogen; men ingen fyrväpling fanns där, kunde ju icke finnas.

Bäst han stod så kom en björn tassandes emot honom och frågade huru det kom sig att han såg så modstulen ut. »Jo», sade bonden, »jag skulle ha en fyr-väpling och kan ej finna någon, jag må då väl ha orsak att sörja.» Björnen trös-tade honom och sade: »Lofva mig du att få det som du först träffar af lefvande varelser när du kommer hem och att få det efter ett år, så skall du finna det du söker!» Ja, det lofvade han, ty han hade en hund som alltid välkomnade honom och den kunde han både ha och mista, ty dottrens önskans uppfyllande var ho-nom kärare.

Fyrväplingen fann han genast, björnen påminnande honom om deras aftal aflägsnade sig, och bonden gick med lättadt hjärta hem. Hvad mötte han när han kom hem, tror någon? Hunden? Nej! Hans yngsta dotter kom honom glad till mötes, tänkande på sin fyrväpling icke anande hvad därvid fanns för-borgadt. »Ja, här är edra marknadsgåfvor, och du har här din fyrväpling, men just denna fyrväpling gör ock allas vår olycka. Om ett år härefter skall du bort; en björn kommer och hemtar dig!»

Då nu flickorna voro glada öfver att hafva fått sin vilja fram så voro alla gla-da; allena bonden var sörjande – flickan tänkte icke på några obehag då hon hade sin fyrväpling. Åren pläga ofta vara långa, isynnerhet om man väntar nå-got godt, men nu kunde man hafva skjäl att önska årets längd som tio vanliga år. Ja, innan man visste ordet af så var året tilländalupet, och bonden kunde icke tänka på några försvarsmedel emot en björn.

84

Ett, tu, tre så kommer en betjent och hälsar från sin herre att han skulle få hvad han för jemt ett år fick löfte om. »Hvad var det?» – Jo! – man kom nog ihåg sig. Men nu höll bonden sin yngsta dotter långt kärare än förut och ville alls icke mista henne utan öfvertalade den äldsta att byta. Ja, fadrens önskan var henne helig och hon följde med, men till allas sorg och saknad. Då hon nu med betjenten kom ut, så stod där en vagn i beredskap, och där satt just fader Björn själf i egen luden päls och hon fick sitta jemte honom.

Då de åkit någon bit så sade björnen: »Lek med dina fingrar i min päls att jag må kunna sofva!» Hon fjellrade och lyskade i hans ludna päls, men han somnade icke. Det var icke den rätta. Han skickade henne tillbaka och begärde den rätta. Så skickades den andra flickan i ordningen och efter hon suttit upp i vagnen sade björnen: »Lek med dina fingrar i min päls att jag må kunna sofva!» Flickan lekte och kittlade i björnens hudpäls, men han somnade icke, ty hon var ej den rätta. Hon blef återskickad jemte hotelse att om man icke skickade den rätta, så skulle han komma själf och nedslå hela huset med sina ramar.

Tvungen sak var nu för den yngsta att själf gå björnen till mötes. Han satt i en vagn och hon satte sig upp jemte honom. Då de åkit någon bit så sade björ-nen: »Lek med dina fingrar i min päls att jag må kunna sofva!» Flickan kam-made, tuddade och fingrade i björnens ludna päls, och nu somnade han och sof till och med som en stock. De åkte allt fort och kommo till ett berg på hvars ena sida var en stor järnport. Där gingo de in och kommo ur rum och i rum, jag tror det var nitton; men man fick icke se sig tillbaka. Mycket tråtyg hade man bak-efter och omkring sig, men för allt i världen, icke se sig tillbaka. Slutligen kom man i en stor sal full med guld, silfver och ädla stenar, och i ett så blef af berget med dess innanmäte ett grannt slott, och af björnen blef en kung och just icke så ful, och denne famntog bondflickan och tackade henne för sin befrielse.

Kungen skickade efter bonden och hans båda andra döttrar och gumman med kanske, och de kommo. Kungen frågade om han skulle få bli bondens måg, och det fick han väl, ty bonden fick gräfva kungens tobaksland, gumman fick vattna tobaksplantorna, ena dottren rensade morötter och den andra sopade golfven. Ja ja, det blef nog bröllop – ja vardt det så!

Åkers Socken

25. Flickornas olika marknadsgåfvorDet var en gång en bonde som hade tre döttrar. Så skulle han fara till markna-den och köpa marknadsnytt åt dem, och fingo de själfva välja. Den yngsta fick välja först och hon valde en bok. Därnäst fick den mellersta välja och hon valde ett par handskar. Så kom turen till den äldsta. Hvad skulle hon välja? Hon hade ju allt hvad hon behöfde och var därföre villrådig huru hon skulle bete sig. Hon fick nu mera bekymmer än om hon lidit brist på allt, och när man märkte att hon var sorgsen och frågade henne om orsaken till sitt bekymmer, så svarade hon: »Bekymmer! Hvad vill detta säga?» Sådant hade hon icke hört talas om.

85

För att vara egen och nyckfull i allt så valde hon som marknadsgåfva: Någon tids sorg och bekymmer.

De två flickornas, den yngstas och den mellerstas, marknadsgåfvor voro lät-ta att ärhålla och funnos de öfverallt att köpa, men den äldstas, när han frågade därefter, så skrattade man åt bonden, ty sådant kunde man nog få ändå, mente man. Kan någon gissa huru hon då fick hvad hon sökte? Jo, till slut kom en her-re och tillsade bonden att hans dotter skulle gå till skogen första torsdagen, så skulle hon finna hvad hon sökte.

Hon gick ock till skogen och träffade en hund, och denna antydde henne att fatta tag i hans svans och följa honom. Det bar i väg och gick af hjärtans grund hela dagen, och mot aftonen stadnade de på ett högt berg. Hunden frågade hen-ne om hon såg något, och hon svarade: »Jag ser en Kungsgård ligga långt bort.» – »Gå då dit», sade hunden, »och sök tjenst!»

Flickan gick, men innan hon kom till Kungsgården träffade hon en gumma som var en riktig pulverhexa, och denna antog henne i sin tjenst men tviflade likväl på att hon kunde göra någonting till nytta. Morgonen därpå blef hon an-visad att »môkä fäguse’», och fick därtill viss tid utsatt, och om hon icke skulle hinna därmed så skulle hon döden dö. Hon »môkä’ å’ môkä’», men ju mer hon arbetade, ju mera ökades den massa hon skulle utarbeta, och hon blef tröstlös. Hon grät bittert öfver sitt öde, men bäst det var så kom hunden och tröstade henne med orden: »Tag guldskofveln som sitter i taket!» och så fort hon tog den gick hela massan ut med enns.

Då hon inkom fick hon en smörgås att äta, och om hon icke skulle kunna uppäta henne så skulle hon döden dö. Hon åt, men tuggan växte i munnen och ju mera hon åt ju drygare blef smörgåsen. Så kom hunden och lindrade hennes bekymmer därigenom att han begärde smaka på smörgåsen, och i ett så var smörgåsen försvunnen.

Sedan fick hon befallning att gå till gummans syster och låna brudklädning åt gummans dotter. Hon bodde hundrade mil på andra sidan om ett högt berg. Men hvilket berg? Hvar var berget beläget? Huru skulle hon kunna hitta dit? Hon gick med tårade ögon och hade nu goda skäl att beklaga sitt hårda öde. Så kom återigen hunden och tröstade henne sägande:

»Du har många svårigheter att öfvervinna och många vakter att passera, först kommer du till en sjö där ett par karlar står och öser vatten med blotta hän-derna: här har du ett par skopor att gifva dem så hjälper de dig öfver. Så kom-mer du till tvenne vedhuggare som icke hafva några yxor: här har du ett par att gifva dem så hjälper de dig öfver [invisat: skogen]. Så kommer du till tvenne som bakar bröd: här har du ett par brödskutor att gifva dem så får du passera förbi. Så kommer du till ett par som kardar ull med blotta händerna, här har du ett par kardor att gifva dem så hjälper de dig vidare. Så kommer du till ett par portar som slå upp igen med ett fasligt dunder: här har du ett par kuddar att sätta emellan dem så skada de dig icke. Så träffar du tvenne hundar som skälla med ett fasligt väsen: här har du ett par brödkakor att gifva dem så låta de sig nöja. Och sist när du kommer till den gumman du har ärende till så beder hon dig

86

sitta på en kudde, men sätt sig då i jemte, ty under kudden ligger en orm. Där-efter gifver hon dig mat, men däraf får du icke förtära, utan om du kan få maten med dig och kasta i sjön så är du frälst!»

Det hände alldeles som hunden sagt och gumman gaf henne korf och palt att äta, hvarefter hon gick ut. Flickan kastade maten under bänken och trodde sig därigenom vara dem kvitt, men då gumman inkom frågade hon: »Korf och palt, hvar är ni?» – »Vi ligga under bänken!» svarades. Gumman framtog dem och antydde henne att uppäta dem, annars skulle hon dö. Då stoppade flickan dem i barmen. Gumman inkom snart och frågade: »Korf och palt, hvar är ni?» – »Vi ligga emellan hull och skinn!» svarades. »Jaså! Då är ni snart där ni skall vara!» sade gumman och gick förnöjd åstad och framtog brudklädningen.

Då nu flickan skulle gå hem så följde gumman henne för att skurpensa upp vakterna som framsläppt henne. Först hundarna, och dessa svarade att de stått och skällt där i sjuhundrade år och ingen gifvit dem en enda bit, och så hvar efter annan så hade de sina ursäkter.

Flickan gaf sina hexor på båten och behöll brudklädningen, som kanske med tiden kunde blifva nyttig för henne själf. I stället för att återgå till sin antagna tjenst så återvände hon till sina föräldrar. Hon var nu rik på ärfarenhet och isyn-nerhet hade hon fått nog af den varan som kallas sorg och bekymmer.

Anm.: För mer än femtio år sedan hörde jag en saga som till sitt öfriga innehåll är glömd, men jag ihogkommer frågan: »Kalfhufvud hvar är du?» – Svar: »Jag ligger i jungfruns barm!»

Hammarby Sn

26. Prinsen och de tre flickornaEn prins var ute och jagade samt red vilse i skogen. Natten inbröt, och han visste icke var han var. Han irrade länge och vida omkring och tänkte finna nå-gon väg till ledning, men ju värre och värre blef han förirrad och förvillad. Slut-ligen kom han likväl till ett högt berg och hvarifrån han hade vidsträckt utsigt. Natten inbröt, och han tänkte sig icke bättre än att här få tillbringa natten. Vid han stod här och såg sig om, så blef han varse ett ljus lysa på något afstånd, och som denna syn i hans nuvarande ställning var ganska välkommen så red han genast dit, band sin häst och gick in i stugan hvarur det lyste.

Stugans innevånare bestod af tre unga vackra flickor som voro systrar, och snart gaf prinsen sig i samspråk med dem. Som de voro ensamma och öfver-lämnade åt sig själva, så frågade prinsen dem om de ville gifta sig, och däremot hade de ingenting att invända, såvida någon anmälde sig som hvar och en för sig själf tyckte om. Nu frågade prinsen dem hvar för sig hvad männer de heldst skulle önska sig. Den äldsta ville ha kungens bagare, ty då menade hon att hon skulle få äta det bästa brödet som fanns i hela landet, den andra ville heldst ha konungens mästarkock, ty skulle [hon] förutom det bästa brödet äfven få äta

87

ganska god mat och kanske flera andra läckerheter, men när turen kom till den yngsta eller tredje i ordningen svarade hon utan särdeles betänkande att hon heldst ville gifta sig med konungens son, ty [då] finge hon icke allenast det bäs-ta brödet och bästa maten som fanns utan ock många andra läckerheter, rarheter och grannlåter som hon visste de andra skulle sakna.

Prinsen var ganska nöjd med flickornas öppenhjärtliga förklaringar, och så-som han sade sig vara betjent hos en hög herre på slottet, så skulle han försöka ställa till att någondera af dem skulle få sin önskan uppfylld. De skulle därföre på uppgifven dag infinna sig vid slottet. På utsatt dag utstyrde [de] sig på bästa sätt, togo afsked af sin lilla stuga och vandrade skämtande till slottet. Den älds-ta blef föreställd för bagaren och den andra i ordningen för mästarkocken och detta var ju icke något halsbrytande, men när den yngsta blef föreställd för prin-sen, som hon igenkände för att vara samma herre som gästat hos dem, så blef hon förskräckt. Prinsen tröstade henne likväl snart och som hon var ganska vacker, så använde han alla möjliga ömhetsbetygelser för att vinna hennes för-troende och förtaga hennes blygsel, och giftermål blef därföre af med alla tre flickorna som föreslaget var åt hvar och en; den äldsta fick nämligen konung-ens hofbagare, den andra konungens mästarkock och den tredje skulle ock värkligen få prinsen själf.

Snart nog blef prinsens gemål i välsignadt tillstånd, men prinsen måste in-nan hennes nedkomst resa bort, och hans gemål blef öfverlämnad i sina systrars vård. Systrarna buro hemlig afund öfver sin yngsta systers lycka, och inom dem grodde frön till ett hat som skulle utbrista i en förskräcklig handling, och där-före när hon födde sitt barn så togo systrarna detsamma och utkastade uti en förbi slottet flytande ström, samt framvisade en hundvalp som de föregåfvo att hon hade födt. Då systrarna uppvisade det missfoster de uppgåfvo att hon hade födt så blef hon alldeles tröstlös, och icke mindre hennes gemål vid hem-komsten.

Andra året blef drottningen (hennes gemål var nu blefven kung) åter hafvan-de, och kungen måste äfven då anträda en resa, då systrarna blefvo anbefallda att betjena henne. Som deras hat och afundsjuka fortfor, så togo de äfven detta barn och kastade i strömmen samt framvisade en kattunge, föregifvande att drottningen framfödt densamma. Den nu hemkomna konungen såväl som drottningen voro utom sig af ledsnad, men hvad var att göra?

Tredje året kom och drottningen var åter igen hafvande, men äfven nu måste konungen anträda en resa så att han icke som han önskade kunde få vara när-varande vid hennes nedkomst, och var det naturligt att hennes systrar blefvo be-fallda och ombetrodda att betjena henne vid barnets födelse. Men icke för ty så voro de ändå och nu så hjärtlösa att de vid barnets födelse och innan drottning-en kom till medvetande togo och kastade det strömmen, samt gladde sig hjärt-ligen öfver sin hämnd. De framvisade nu en råtta uppgifvande att drottningen framfödt densamma. Drottningens sorg och bekymmer blef nu än större än för-ut, och kungen blef vid sin hemkomst utom sig af harm och befallde att drott-ningen skulle insperras i ett svårt fängelse och hvaruti hon skulle förblifva i all

88

sin öfriga lifstid. Nu fröjdade sig systrarna högligen att deras hämnd nått sin högsta fullkomning, icke anande att den dag skulle komma då deras ogerningar skulle straffas.

Barnen, som de det ena efter det andra trott sig hafva mördat hafva [sic!] omedelbart efter det de blifvit kastade i strömmen, blefvo det ena efter det andra af slottsträdgårdsmästaren funna och upptagna samt af honom eller i hans hus uppfostrade, och som han icke med sin hustru hade egna barn, så blefvo de omhuldade såsom om de varit deras egna. De fostrade och skickade sig i allo såsom voro de värkliga kungabarn. Det var två af dem gossar och en af dem var flicka, och bodde de i ett hus som var i full öfverensstämmelse med deras värk-liga stånd, ja, det var så grannt som kungens eget slott. Man kan ock med fullt skäl hädanefter kalla det slott. Gossarna uppfostrades i ridderliga öfningar, fullt värdiga adeliga ynglingar, och deras syster fick ock en uppfostran fullt motsva-rande och värdigt en ädel kvinna.

En dag voro gossarna ute på jagt och deras syster var ensam hemma, och då kom en gammal gumma till slottet förebärande att hon hade något högst vigtigt att säga. Som gamla gummans råd föll den unga flickan i smaken och gamla gummors råd och tal, i synnerhet då de framställas under någon mystisk eller hemlighetsfull form, alltid äro behagliga, så lyssnade flickan dess mera till hvad hon hade att framställa. Gumman sade då: »Ni har nu allt godt och väl som sig bör, men ännu fattas eder något, hvarförutan ni icke kunna vara fullt lyckliga.» Flickan blef än mera nyfiken och bad gumman förklara sig närmare och upplysa hvad det kunde vara. Gumman sade: »Det spelande trädet, den ta-lande fogeln, den rinnande vattukällan.» – »Hvar skola dessa saker ärhållas?» frågade flickan. Gumman svarade då att hennes broder kunde gifva anvisning därpå, och att han bodde sextio mil därifrån.

Då bröderna voro hemkomna från jagten, omtalade flickan för dem hvad gumman sagt och hvilken vigt det i själfa värket låg uti att fullfölja hennes ut-sago. Den äldsta brodern sadlade därföre sin häst och utrustade sig fullkomligt beredd att möta hvarje äfventyr. Men innan han begaf sig i väg, så lämnade han systern en ring med tillsägelse att noga betrakta den, och om hon varsnade att ringen var mulen, då skulle hon anse honom för död. Och så anträdde han sin resa.

Han reste och red både länge och väl och kom till slut till en liten stuga och träffade äfven den däri boende gubben som skulle lämna honom den äskade an-visningen. Efter det han framfört hälsningen till honom från hans syster och framdragit sitt värkliga ärende, så afskräckte gubben honom på det bestämdas-te. »Ty», sade han, »många hafva farit den vägen, men ingen har återkommit.» Likväl på hans enträgna begäran gaf gubben med sig och gaf honom en kula, hvilken han blott behöfde kasta framför sig och följa henne till det ställe där hon stadnade, och där skulle han finna ett högt berg vid hvars fot stodo resta en hel mängd svarta stenar, som alla voro till sten förvandlade prinsar och riddare, och att han tillika skulle få höra mycket buller efter och omkring sig, men att han icke skulle få se sig tillbaka, huru stor fara han än tyckte hota honom.

89

Han red ock och kastade kulan som sagt var, och hon rullade framför honom till det omtalta berget, hvarest hon stadnade. Han beredde sig nu att stiga upp-före berget, men vid försök härom så fick han höra ett sådant buller och ovä-sende som ökade sig till den grad att han trodde sig omvärfd af en hop krigs-folk. Han kunde icke återhålla sig utan drog sin värja i tanka att försvara sig, men vid han såg sig tillbaka så blef han ögonblickligen förvandlad till en sten-stod och lik de andra som stodo framför honom.

Flickan som dagligen och stundeligen besåg ringen märkte snart nog att han var mulen, omtalade nu för den andra brodern hvad hon förmodade vara händt dess äldsta broder. Denne broder beslöt då genast att våga försöket att uträtta samma ärende, nämligen att hemta den talande fogeln, spelande trädet och rin-nande vattukällan, men därförinnan gaf systern honom [läs: gaf han systern] en knif, hvilken han [läs: hon] noga skulle betrakta, och om han [läs: hon] skulle märka att knifen dröp blod, då skulle hon anse honom för att vara död.

På grund af de underrättelser han förut ärhållit så begaf han sig i väg och kom till en liten stuga, i hvilken äfven var en gubbe och för hvilken han efter hälsning till honom från hans syster framförde sitt ärende. Gubben afskräckte honom liksom han förut gjorde med hans broder, ty, sade gubben, af alla rid-dare, prinsar och andra baroner som vågat försöket har ingen kommit tillbaka. Han envisades likväl med gubben, och då gaf han honom en kula, hvilken han blott behöfde kasta framför sig, så skulle hon före honom rulla till det ställe hvilket han sökte.

Han kastade kulan och följde henne tills hon stadnade vid ett högt berg, men vid han beredde sig att bestiga berget så uppstod bakom honom ett sådant buller att han trodde sig förföljd af en hop krigsfolk; kunde altså icke återhålla sig utan tänkande på eget försvar drog han värjan; men vid han skulle se sig tillbaka så blef han förvandlad till en stenstod, lik de andra som stodo där före honom. Flickan märkte nu att knifven dröp blod och visste hon således äfven nu denna broderns öde.

Nu beslöt flickan själf att anträda resan och våga försöket att hemta den ta-lande fogeln, spelande trädet och rinnande vattukällan. Hon rustade sig på bästa vis till den äfventyrliga färden och kom så till samma gubbe som hennes bröder förut besökt, och efter hälsning från hans syster så framförde hon sitt ärende. Gubben afskräckte henne på det bevekligaste huru omöjligt det skulle vara för en kvinna att nå målet då så många prinsar, grefvar, riddare och andra baroner försökt samma äfventyr och ingen af dem återkommit så skulle det ju icke gå henne bättre. Hon envisades ändå tills gubben måste låta beveka sig och gaf henne en kula med underrättelse att hon blott behöfde kasta henne framför sig och före henne rulla till det utsatta stället. Gubben varnade henne äfven i likhet med bröderna att då hon skulle få höra bullret efter sig hon icke skulle se sig tillbaka.

Hon kastade kulan, och denna rullade framför henne, men innan hon fram-kom så stoppade hon öronen med vax. Hon var snart vid berget och oaktadt hon hade öronen stoppade med vax så tilltog bullret så hårdt att hon trodde sig bli

90

nedtrampad af hästar och krigsfolk. Hon besteg likväl frimodigt berget och fick snart nog se fogeln i sin bur hängande i ett träd. Frimodigt red hon fram för att taga fogeln, men just nu så ökade bullret till en så förfärlig grad att hon var nära att duka under; men just som hon fick fatta buren med fogeln så blef allt tyst och lugnt omkring henne såsom om ingenting förefallit.

Hon hade nu fogeln, men det återstod ännu att finna trädet och källan. Fo-geln underrättade henne nu om trädet, att hon blott behöfde taga en liten kvist af detsamma och nedsätta i jorden, så skulle däraf snart uppväxa ett stort träd. Så visade fogeln henne källan och underrättade henne att hon blott behöfde taga litet vatten i en flaska och slå i en grop, så skulle däraf bli en springekälla. Vidare visade fogeln henne en flaska med något vatten, och af detta vatten be-höfde hon på hvarje af de nedanför berget varande stenstoder hälla några drop-par, så skulle hvar och en komma till lif igen och återfå sin naturliga skapnad.

Nu tog hon sin fogel med sin bur i handen, en kvist af trädet och en flaska med vatten ur källan och begaf sig ned af berget och vid hvars fot de orörliga stenstoderna voro till finnandes. Så tog hon den flaskan som var henne anvisad och började sitt försök med att drypa några droppar på hvarje sten. Genast upp-stod den ena manliga gestalten efter den andra vid fullt lif, den ena skönare än den andra och bland alla dessa igenkände hon snart sina båda bröder. Alla åter-vände hvar och en hem till sitt, och de tre syskonen medtogo sin dyrbara skatt, målet för sitt farliga äfventyr.

Vid hemkomsten blef kvisten planterad i trädgården, och däraf uppväxte ge-nast ett stort och vackert träd som spelade de konstigaste melodier, och vattnet i flaskan tömdes uti en därtill uppgräfven brunn, och genast uppstod däraf en vattenkonst som kastade sitt vatten i de konstigaste strålar. Och vid åskådandet häraf, tillika med det ljufliga samtalet man dessemellan hade med fogeln, voro alla förnöjda och lyckliga.

En vacker dag voro bröderna på jagt och sammanträffade därvid med ko-nungen och hans män, och visade sig därvid att brödernas belefvenhet voro fullt värdiga unga adelsmän, och vunno de i högsta grad konungens gunst. En dag blef konungen bjuden att spisa middag hos dem, och då konungen kom till dem blef han på det högsta förundrad att finna ett slott jemte sin omgifning som var långt skönare än hans eget. Vid middagsbordet frambars allehanda frukter och läckerheter, och bland annat fanns gurkor, hvars kärnor bestodo af äkta perlor.

Kungen frågade om i deras trädgård växte sådana gurkor. Fogeln som åhör-de denna konungens fråga svarade att han icke borde tvifla på en sak som han såg med ögonen, då han värkligen trodde en sak som han intet såg. Konungen frågade hvad han icke sett och ändock trott, och då svarade fogeln att han varit nog enfaldig att tro det hans drottning framfödt hundar, kattor och råttor, då han nu framför sig uti dessa tre syskon såg sina egna barn, de där af drottningens systrar blifvit utkastade i strömmen för att dränkas, men af trädgårdsmästaren blifvit funna, upptagna och sedermera uppammade och uppfostrade till hvad de nu äro.

91

Kungen blef både angenämt och sorgset öfverraskad och befallte genast att hans drottning skulle hemtas ur fängelset. Glädjen öfver att hafva funnit barnen jemte smärtan öfver den begångna orättvisan mot sina barn vexlade med hvar-andra, och han befallte nu att drottningens systrar genast skulle hemtas. De är-kände snart nog sina brott och blefvo dömda till svårt straff, men på drottning-ens förbön blef straffet mildradt. Allmän glädje blef en följd häraf och man vill förmoda att de äro lika lyckliga ännu i denna dag, såvida de lefva.

Ärila o. Barfva Sr

27. Hvetåkern, prinsessorna och pojkarnaDet var en gång en torpare som hade tre söner, eller pojkar som man säger, och som det ofta skall vara ett trull i hvar kull, så var det äfven här att de två äldsta ville vara litet förmer, så att de föraktade den yngsta. Men som ordspråket ly-der: »att man icke får skåda hunden efter håret och mannen efter målet», så får man se att »liten är så god som stor om det är samma fader som mor». Nu hade torparen en hvetåker som hvarje midsommarsnatt eller kanske flera nätter blef förtrampad så att hvetet blef förstört, och orsaken därtill kunde ingen utgrunda eller förklara.

Nu blef frågan om att man de samma nätterna skulle vakta hvetåkern för att helt och hållet bevara den från förstörelse, eller till det minsta få se hvad som vållade förstörelsen. Men hvem skulle vakta hvetåkern? Den som har tänger behöfver icke bränna sina händer, och då torparen hade tre pojkar så skulle han icke behöfva göra sådant själf. Ja, pojkarna voro genast villiga därtill, och de två äldsta framträdde och förbehöllo sig själfva att utföra det manliga dådet, och då skulle de tillbakasätta sin yngsta broder. Sagdt och gjordt, beslutit och fastställdt! Skulle bägge pojkarna gå på vakt? Nej, endera borde väl vara karl, eller begge karlar hvar för sig, det var en sak, det. Men den äldsta ville väl vara likst, och äfven därföre att han var äldst så skulle han vara mäst värdig därtill och äfven vara hans tur.

Bredvid hvetåkern var en stor sten vid hvilken han satte sig på lur för att se hvad komma skulle. Bäst han satt där så kom ett fasligt blåsväder så att han tril-lade omkring flera slag och hade kunnat blåsit bort om han icke i tid knallat sig dädan. Efter så misslyckadt värf måste han vid hemkomsten utstå mycken smä-lek och harm af sina bröder, som öppet påstodo att han var en dålig karl.

Nästa natt på hvilken hvetåkern blef förtrampad skulle äfven bevakning ske, och då var turen och ordningen på pojken därnäst eller den som de kallade »milla’pojken». Han mente att brodern hanses var en nog dålig karl som icke kunde tåla så litet som ett blåsväder. Han rustade sig altså i ordning att gå dit då kvällen kom, och vid den stora stenen nedhukade han sig och väntade att få se något i hans tycke utomordentligt. Vid han setat där någon stund så började det susa i luften något litet, men detta susande ökade så småningom så att det förskräckligaste oväder kom öfver honom, ja, det blåste så stickor och strår

92

stod i himmelssky, ja, det blåste »värre». Pojken där han satt tänkte vid sig själf: »Åh, blir det icke värre än såhär, då är det icke farligt» – men bäst han satt så fattade blåsvädret tag i råckskyngena, och med enns så tullrade han öf-verända så skaklarna stod i vädret och genast måste han taga till fötters och springa hem. Bröderna stodo i spännd väntan på hvad som inträffade, han kom nämligen med skam och outrättadt ärende. »Försöka hvem försöka vill, men icke går jag dit mera», mente han. Men nu gjorde bröderna i sin tur narr af ho-nom, emedan han förut varit så skrytsam.

Som tre ting alltid äro goda, så skulle äfven tredje natten i ordningen äfven hållas bevakning, men hvem skulle nu vaka, då de som skräppt och skrytt öfver att vara karlar så fort baksnats? Det var ingen annan än den tredje brodern i ord-ningen, den minsta som kunde gå åstad. Men skulle man väl kunna med skäl låta honom gå åstad? Det var allt tu tal om det, men icke för ty, det duger att försöka. Den minsta pojken har aldrig egentligt skräppt och skrytt så som brö-derna, och ingen hade heller i tanka att vilja tvinga honom åstad. Han rustade sig likväl i allsköns tysthet, och vid kvällens inbrott så gick han och medtog en järnstör och ett hårrep till hvetåkern, men han satte sig icke likt bröderna vid stenen utan nedhögg järnstören midt på åkern, fästade repet därpå samt knöt detta om lifvet på sig. Då han stått där någon stund så kom ett väder långt värre än förr, och detta ökade i hög grad tills den stora stenen vid hvilken de andra pojkarna legat trillade från plats, men han stod ändå stöfvel.

Slutligen kom en molnsky och ett väder så starkt att det knasade i repet och han blef villrådig om han borde stå kvar eller begifva sig dädan, men han tänkte på sina bröders outplånliga skamfläck och blef kvar, och bäst han stod så kom ur skyn nedsväfvande trenne vackra flickor som nedslogo på åkern, och då blef det genast så lugnt som en hage. Då flickorna något hemtat sig och ordnat sig så började de att afkläda sig och dansa. De voro både fina i klädsel och för öfvrigt mycket vackra, så pojken kunde icke återhålla sig att se på dem, men slutligen så smög han sig till dem och tog en kjortel från dem och hvarmed han ilade i brådskande fart hem till sin fader.

Men innan han hann hem, så kom den yngsta flickan springande efter ho-nom och bad för själ och pina att återfå sin kjortel, men han ville icke lämna den utan envisades att med densamma visa sin fader och sina bröder frukten af sin bragd. Flickan bad ännu enträgnare att återfå sin kjortel och lämnade honom i dess ställe ett guldur och en ring såsom vädermäle, samt tillsade honom att nästa midsommarsnatt infinna sig på samma ställe så skulle hon möta honom och vara beredd att taga honom till sin gemål.

Utbyte gjordes nu så att pojken mottog de honom ärbjudna skänkerna och flickan återfick sin kjol, hvarefter flickorna afreste på samma sätt som de kom-mit, men pojken lopp glad hem till sina föräldrar. Vid hemkomsten gjorde han nu i sin ordning narr af bröderna för deras enfaldighet, samt visade dem de dyr-bara skänker han ärhållit på hvetåkern, och hvaröfver de återigen i sin ordning blefvo afundsjuka.

Alla voro nu i spännd väntan på den kommande dagens natt, eller den natt

93

då flickan bestämt möte med honom – och den kom ock. Pojken gick och vän-tade och väntade, men just som hans guldur visade på tolftimman så kom ett starkt väder och med detta väder en molnsky och i molnskyn en den prägtigaste vagn och i vagnen en den präktigast klädda jungfrun, lik en prinsessa, och hvil-ken nedslog på marken och steg ur vagnen samt hälsade på pojken till tecken att hon igenkände honom. Hon medhade åt honom en den präktigaste klädning eller drägt som han fick påkläda sig, och då han var fullklädd gick han hem och visade sig för sin moder, sin fader och för sina bröder. Dessa kunde ingalunda igenkänna honom, sådan förändring hade han undergått, men modren hade ett särdeles igenkänningstecken på honom som gjorde honom igenkänlig blott för henne och om det vore bland aldrig än så många. Det var nämligen en vårta som han hade på halsen.

Bröllop blef hållet, och bröderna kunde icke förlikas med den tanken att se sin yngsta broder den de hållit för noll och intet värde, skulle få en så ståtlig brud, så grann som trotts någon prinsessa – ja, hon var nog en prinsessa, mente man. Strax efter bröllopet skulle bruden resa sin väg, och hennes nygifte make skulle gärna velat följa henne om det varit till världens yttersta kant, men han fick icke följa henne förrän efter tre dagar och då skulle han söka henne Öster under jord och Söder under sol.

Nu blef ett stort bekymmer för modren, då hon nu skulle mista sin son den hon nu fått större orsak än någonsin att hålla kär, men icke för ty så måste det ske. Han reste och kom till ett högt brant berg och hvarest trenne jättar slogos om en råck, som hade den egenskapen att den som hade honom på sig blef osynlig, och denna tänkte han skulle vara bra att hafva, men huru skulle han få honom? Jag [läs: Ja,] det var en fråga som ingalunda var lätt att besvara, men han var icke rådlös. Han tog en sten och kastade den utföre berget då jättarna blefvo nyfikna för att se hvad det var, och därvid ramlade de utföre båda två. Pojken tog då råcken och sprang sin väg det fortaste han kunde, och jättarna fingo stå långnäsiga och fundera hvart råcken tagit vägen.

Då han så lätt bekommit en så dyrbar och nödvändig sak så färdades han glad vidare och kom återigen till ett högt berg, hvarest tre jättar slogos om ett par stöflor, som hade den egenskapen att hvilken som hade dem på sig kunde taga sju mil i språnget. Dessa voro äfven bra att ha mente han, men att få dem vore lätt att säga, men icke så lätt värkställdt, men han tänkte: försöket gör’et; den som ingenting vågar, den vinner heller ingenting. Han vågade ännu en gång vippen och kastade en sten utföre berget, och då jättarna blefvo nyfikna att se hvad det var så tumlade de alla tre utföre. Pojken var icke sen att gripa stöflorna och skyfflade därmed sin väg, och det ändå med stora steg.

När han nu knallat i väg ett stycke kom han återigen till ett likadant högt berg, och hvarest också tre jättar slogos om ett svärd som hade den egenskapen att den som fick ett hugg däraf, om än aldrig så litet, blef ögonblickligen död. Pojken tyckte nog att äfven detta vore bra att ha och kanske vigtigare än de andra persedlarna, men han tänkte ock: Kanske det icke är godt att nosa dit! Men uppmuntrad af de lyckade försöken hvarigenom han ärhöll råcken och

94

stöflorna vågade han ännu försöket, ehuru ännu vådligare än de andra, och kas-tade ännu en sten utföre berget. Och se! Jättarna voro nu lika nyfikna och skulle se hvad det var, och med enns så rullade de utföre alla tre i en hög och detta så det dundrade efter. Han var icke nu sen att taga svärdet.

Nu var han alls icke rädd; kom nu å’ inte’ ha’ laddä’! tänkte han, och därvid gick han lugn sin väg samt kom snart in i en stor skog. Då han gick där och val-lade kom han till en stuga och i stugan bodde en gammal kärring, en rigtig pul-verhexa. Henne frågade han vägen till ett slott som tre prinsessor skulle bo, men hon visste icke detta förrän hon fick fråga sina foglar. Hon kallade därföre på alla foglar som finnas emellan himmelen och jorden, men ingen mer än Ör-nen fann nödigt att inställa sig. Nu frågade hon örnen efter slottet med de tre prinsessorna. »Nog vet jag», sade örnen, »men hur skall du hinna med, och du är för tung att bära.» – »Det har ingen fara», menade pojken, »ty jag kan taga sju mil i språnget», sade han. »Nå, kör i väg då!» sade örnen.

Nu bar det af öfver berg och dalar, skogar och sjöar, slätter och backar, åkrar och ängar, och snart voro de vid ett prägtigt slott och hvarest han gick in samt träf-fade genast de tre flickorna, som voro värkliga prinsessor, och af hvilka den ena var hans nyss blefna gemål. Flickorna voro utomordenligt glada öfver hans an-komst, men denna glädje var blandad med den bittraste smärta, och voro de tröst-lösa för honom, ty, sade de, »vår fader kommer snart hem och då slår han ihjäl dig». – »Jag är ej rädd», menade han, men likväl lät han flickorna gömma sig.

Det dröjde icke länge innan flickornas fader kom hem, och han var en farlig jätte, förfärlig att skåda, och ej mildare var hans röst då han utbrast: »Här luktar Kristet blod!» Jätten började genast att söka och fann till slut pojkens gömställe och framdrog honom. Jätten beredde sig nu på en god måltid och hade snart ätit upp pojken om icke denne äfven varit lika beredd att möta. Han petade till ho-nom med sitt svärd, och i ett så var jätten död.

Flickorna gladdes hjärtligen däråt, ehuru det var deras fader, men han var en tyrann. Flickorna voro befriade, pojken blef herre på täppan och lefde med sin gemål och hos hennes systrar i största enighet och nöje i all sin tid, och kan det nog hända att de lefva än; men då äro de i själva värket bra gamla.

Öfver Selö socken

28. Östan vind, Vestan vind och TrigulansbergSagan bär detta namn bland folket, men är en Variant till föregående.

Det var en gång en bonde som hade tre söner. Nu blef han varse att hvetaxen blefvo bortplockade af åker[n] somliga nätter, hvarföre beslöts att de två äldsta pojkarna skulle hålla vakt för att utröna hvilken som nattetid brukade gå och plocka hvetax. De lade sig därföre vid en stor sten för att dölja sig, men just som de lågo så blef ett så förskräckligt blåsväder att till och med stenen vid hvilken de lågo rullade från sin plats. De blefvo därföre rädda och gingo hem, så att de icke hade något för sitt vaktareärende.

95

Andra natten begärde den yngsta pojken att ensam få vakta hvetåkern, och hvilket naturligtvis icke nekades honom. Då han fick ligga där något litet, så kom äfven det förfärligaste blåsväder omkring honom vid stenen där han låg, men han låg likväl kvar, och snart kom trenne de aldrasomskönaste prinsessor åkande genom luften uti en den grannaste vagn och stadnade vid stenen, samt aflade sina kläder och började plocka ax.

Medan de plockade, smög pojken sig till deras kläder och tog ett par hand-skar, och hvilka han gömde hos sig. De varsnade pojken och skulle begifva sig af sin kos, men då saknade en [invisat: af dem] sina handskar, och som hon för-stod att pojken tagit dem så återfordrade hon dem. Pojken ville likväl icke läm-na dem utan ville behålla dem såsom vädermäle af händelsen och att visa sin fader; men heldre än att lämna sina handskar så tog hon sin guldring och bröt itu den samt gaf honom den ena halfvan och stoppade den andra hos sig.

Då de nu skulle fara sin väg bort så begärde han att få följa med och åka, men detta förnekades honom. Han satte sig likväl i hemlighet bakpå vagnen, och det bar af med vindens snabbhet fram genom luften, men då de kommo till en stor skog så förmådde han icke längre hålla sig kvar, utan nedföll midt i tjocka skogen. Han gick nu och trefvade ensam i vilda skogen och kom till en stuga och hvarest han träffade en gammal gumma, och henne frågade han om hon visste hvar de tre prinsessorna bodde.

Hon svarade: »Det vet intet jag, utan gå och fråga min syster som bor längre bort och som är hundrade år äldre än jag!» Denna gumma var rådande öfver alla snorlufvar som fanns i hela världen och dessa kallade hon, men det kom blott en och han sade sig hafva många att ge råd; men likväl skulle han visa pojken vägen och därtill fick denne en sopstång att sätta sig på, så skulle han komma dit.

Denna den förutnämnda gummans syster bodde ock i en stor skog och uti en liten stuga, och efter det han hälsat henne från hennes syster och vidare frågade henne hvar de tre prinsessorna bodde så svarade hon: »Det vet intet jag, men jag har en syster som är hundra år äldre än jag och som bor hundra mil längre bort, gå och fråga henne!» Denna gumma var rådande öfver alla smådjeflar, och dessa kallade hon; men det kom blott en enda, och denne var ofärdig och denne fick befallning att visa honom vägen.

Pojken fick nu af denne en brödskuta att rida på, men det dröjde länge där-med, ty denne hade äfven många att passa på. Pojken satte sig genast på brödskutan och det bar i väg öfver skogar och berg, sjöar och fält tills han åter kom till en stor skog, och där träffade han på en liten stuga och uti hvilken hans gumma bodde. Då han framfört sin hälsning och frågat [läs: frågade han] hen-ne om hon kunde gifva upplysning om hvar de tre prinsessorna bodde. »Det vet intet jag», sade hon, »men jag vill fråga efter med mina foglar, de kanske kunna veta något!» Denna gumma var rådande öfver alla världens foglar, både stora och små, ja, alla som finnas emellan himmelen och jorden, och dessa kallade hon genom alla fyra väderstreck.

Alla världens foglar infunno sig ock, den ena efter den andra, men ingen af

96

dem visste något mera än Örnen, som kom sist. »Hvarföre har du varit så länge?» frågade gumman. »Jo, jag har många ungar att försörja», sade han, »och hvar unge skall hafva en oxe i målet!» Örnen blef nu af gumman anbefalld att visa pojken vägen till slottet där de tre prinsessorna bodde och detta lofvade han.

»Är du rädd?» frågade Örnen pojken. »Nej!» mente pojken. »Ja, som du nu icke kan hinna med, så sätt dig på min rygg!» sade Örnen. Pojken satte sig nu på Örnens rygg och det bar af genom luften, öfver land, öfver haf, öfver skogar och berg, öfver sjöar och fält, öfver åkrar och ängar i brådskande fart och tills de kommo till ett högt berg, och där släppte örnen ned pojken sakta och varliga.

Vid han gick på berget och spajderade, så blef han varse en järnport och där bultade pojke[n] på. Genast öppnades porten och en piga kom emot honom, ny-fiken på så oväntadt främmande. Pojken sade sig vara törstig, och hon gick in efter en bägare och gaf honom att dricka. Då han druckit så släppte han den ringhalfvan som han fick af prinsessan vid hvetåkern ned i bägaren och därmed fick pigan gå. Då denna inkom till sin matmoder prinsessan, så drack äfven denna ur bägaren och fann däri ringhalfvan till hvilken hon hade maken. »Aha!» mente prinsessan, »är det nu så dags?»

Pojken blef därpå inkallad, och där igenkände han alla tre prinsessorna som han såg vid hvetåkern, men särskildt utmärkande var för honom den som bort-bytte ringhalfvan mot handskarna. Just nu kom bergkungen, som rådde öfver prinsessorna. De skuro pojken i ett finger så att det kom blod ut, och så gömde de honom under golfvet. Då bergkungen somnat tog pojken hans stora svärd och afhögg därmed hans hufvud, och nu voro prinsessorna, som förut varit bergtagna och förtrollade, fria och foro därifrån till ett slott som de själfva ägde.

Men pojken blef gift med den yngsta prinsessan. Och huru det sedan gick vet intet jag.

Ärila Sn

29. Flickan och KungenDet var en gång en flicka som ej gjorde annat än kröp upp på föräldrarnas stu-gutak, hvarest hon satt dagarna i ända. Så kom kungen åkande och varsnade henne. Kungen frågade henne: »Hvad gör du där?» Flickan svarade: »Jag gör guld af ler och långhalm!» – »Kan du det», sade kungen, »så skall du följa mig hem till mitt slott och blifva min gemål!» Och så tog kungen henne med sig hem.

Då de nu kommo till slottet, så blef flickan anvisad en kammare och man anskaffade ler och långhalm åt henne, men som hon icke kunde göra något där-åt så blef hon blott sorgsen i hogen och började gråta. Vid hon satt och gret, så kom en gubbe in till henne och ärbjöd sig att hjälpa henne därmed att han gaf henne ett par handskar så skulle det gå. Han bestämde tiden för sin återkomst

97

för att återfå sina handskar, men han tillsade henne äfven det att om hon därvid icke skulle kunna gissa hans namn, så skulle hon tillhöra honom.

Under tiden var kungen ute i skogen och jagade och då kom han till ett berg, och däromkring sprang en liten grå gubbe och ropade högt:

»I dag skall mitt malt malas, i morgon skall mitt bröllop stå. Bruden sitter i kammaren och gråter, hon vet intet hvad jag heter. Jag heter: Tittilitu, Tittilitu!»

Kungen åhörde dessa utrop med uppmärksamhet och behöll dem i troget min-ne. När han kom hem så omtalade han sin händelse i skogen och därigenom fick flickan veta gubbens namn.

Gubben infann sig ganska rigtigt och på bestämd tid för att återfå sina hand-skar och utkräfva sin rätt till flickans person, men vid hans första inträde så sade flickan genast, och innan han hann säga något: »Här har du dina handskar, du Tittilitu!» Flickan hade då guldet färdigt, men gubben fick gå sin väg med sina handskar ganska missbelåten öfver sin misslyckade afsigt att få flickan till sin brud.

Flickan blef ock ganska rigtigt kungens gemål, men gubben var och förblev – ett bergtroll.

Länna Socken

30. Prinsessan och de tre äggenDet var en prins som friade till en prinsessa, men prinsessans föräldrar motsatte sig giftermålet så att prinsen med sorg och grämelse måste öfvergifva henne. Prinsens föräldrar tillstadde honom likväl att taga sig en annan fästmö.

Hans förra fästmö blef äfven betagen af den bittraste sorg och beslöt att upp-söka honom för att åtminstone taga afsked af honom. Hon tog därföre de nipper och dyrbarheter, armband och mera dylikt som hon fått af honom för att åter-ställa honom. Prinsessan förklädde sig såsom handlande och begaf sig ut att uppsöka honom ehuru hon icke visste hvar han kunde vara att igenfinna.

Hon kom först till en skog, och som ingen väg fanns så irrade hon omkring icke vetande hvar hon var. Vid hon gick i skogen kom hon till en källa, och var denna händelse för henne så mycket mera välkommen som hon var både hung-rig och törstig. Hon gret bitterligen, och vid hon upphemtade vatten för att dricka så blandade sig hennes tåreflod uti hennes dryck. Hon satt där kvar, ty det var så ljufligt och svalt, men hennes sorg fick ingen lindring.

Till henne kom en liten gubbe, och denne visade sig ömsinnad och frågade henne hvaröfver hon sörjde, samt tröstade henne till det bästa. Hon satte sitt hela förtroende till denne gubbe och frågade honom om han kunde visa henne vägen till Kungsgården hvarest hennes förr trolofvade, prinsen, bodde. Gubben svarade henne icke något därpå, men han gaf henne trenne ägg, hvilka hon

98

skulle slå sönder ett när hon kom i någon nödställd belägenhet och därpå bad han henne blott gå vidare.

Hon gick ock och kom in i en tjock obanad skog utan väg eller synbar möj-lighet att komma vidare. Hon ville visserligen hushålla med sina ägg, men icke för ty så nödgades hon sönderslå ett, och genast befann hon sig på ett högt berg och omgifven af sjö allt rundt omkring. Nu blef sista villan värre än den första, ty huru skulle hon nu komma öfver sjön? Hon sönderslog nu det andra ägget, och se! därur kom en liten nätt vagn.

Men hvad skulle hon med vagnen? Hon hade nu blott ett ägg kvar, och på detta berodde nu blott en händelse. Hon sönderslog det nu, och därur kom två de aldrasomsötaste dufvor, hvilka genast satte sig för vagnen och bad prinses-san sätta sig i vagnen. Knappt var hon uppsutten förrän dufvorna flögo i väg dragande vagnen med sig, och det bar af raka vägen till en kungsgård.

Då steg hon ur och ämnade sig gå in i slottet, men först mötte hon prinsen med sin fästmö, hvardera ridande på en ståtlig häst. Hon gjorde tecken att vilja tala med prinsen som hon genast igenkände, och de båda ridande höllo. Nu framtog hon sin korg och uttog därur ett halsband och ett armband och bjöd prinsen köpa dem. Han igenkände genast dessa saker emedan han skänkt henne dem förut, och nu föllo såsom fjäll från hans ögon, så att han igenkände henne såsom sin fordna älskarinna. Han omfamnade henne och tog henne till sig, och den andra fick fara till sin fader. Bröllop.

Åker Sn

31. SvarthattDet har varit en prins som förklädde sig ur sitt stånd för att göra sig oigenkänlig. Han skulle ut i världen och se sig omkring och kanske äfven i afsigt att åt sig utse en efter sitt sinne passande gemål.

Han kallade sig Svarthatt och klädde sig ock uti en hufvudbonad som var ut-märkande för namnet. Därtill försedde han sig med ett spelinstrument, ett strängaspel, genom hvars användande han skulle förtjena sig födan, och äfven hoppades han därigenom kunna vinna inträde i hvad hus och familj som heldst. Under sin vandring kom han till en kungsgård och hvarest fanns en prinsessa hvilken han ville lära känna, om hon skulle vinna hans tycke för att kunna blif-va hans gemål. Då han kom till kungsgården begärde han spela för kungen, och då han vann dennes tycke genom sitt spel, så begärde han få följa kungen på en resa och spela för honom.

På detta sätt vann han kungens fullkomliga gunst, så att han fick tillstånd att spela för prinsessan vid hennes spatserfärder. Så begärde han sitta utanför prin-sessans kammardörr och spela men nöjde sig icke länge därmed [utan] begärde han komma in i hennes rum, som äfven tilläts honom. Genom sådana efter hvar-andra följande friheter blef han snart så dristig att han utvärkade sig tillstånd att ligga jemte hennes säng, och snart nog så lade han sig i sängen hos henne.

99

Detta förhållande kunde icke undgå kungens vetskap, och musikanten Svarthatt blef antydd att lämna slottet och begifva sig i väg, och gick det icke bättre än att prinsessan blef af sina föräldrar förskjuten och antydd att lämna huset, och ville föräldrarna icke se henne mera sedan hon så djupt låtit förnedra sig. Svarthatt och prinsessan begåfvo sig således ut och sällskapade i sitt öde. De gingo och kommo till en stuga, och där uppehöllo de sig en liten tid medan de förskaffade sig passande kläder.

Så begåfvo de sig ytterligare ut i världen och Svarthatt beslöt att gå till sin faders kungsgård, och då de kommo dit så inkvarterade de sig i ett pörte eller badstuga. Då prinsen om dagarna gick ut (eller som vi ännu kallar honom Svarthatt) att skaffa något till födan och sade sig i sådant ändamål besöka kungsgården, så antog han där sin rättighet och berättade att han funnit en prin-sessa värdig att blifva hans gemål, ehuru hon i badstugan icke hade någon kun-skap därom.

Svarthatt påskyndade tillredelserna till bröllopet och sade till sin följesla-garinna att man vid kungsgården önskade henne till hjälp, ty man var sysselsatt med att tillreda bröllop åt prinsen. Hon gick ock, men Svarthatt bad henne att undansticka några matvaror i sina kläder till förstärkning af deras födoförråd. Då hon fått gå till slottet så klädde Svarthatt sig och gick till slottet och då kläd-de sig till prins samt gick och kurtiserade henne som var hjälpkvinna och roade sig att upplösa hennes klädesband då de undanstuckna matvarorna upptäcktes. Då hon kom tillbaka till sitt kvarter så var Svarthatt där före henne, och bekla-gade hon sig för Svarthatt huru oanständigt prinsen uppförde sig mot henne och begärde hans beskydd.

En dag kom Svarthatt med hälsningar att hon skulle gå till slottet och låta märka sig till en klädning, ty man föregaf att den som var prinsens fästmö var sjuk. Svarthatts följeslagarinna gick ock, men Svarthatt gick äfven och antog sin rol som prins i huset då han äfven i sådan egenskap dref gyckel med henne. När hon återkom var Svarthatt före henne hemma och då beklagade hon sig öf-ver prinsens dåliga beteende mot henne. Men detta kunde inte hjälpas, mente han.

Så kom den afgörande dagen för bröllopshögtidligheternas värkliggörande, och nu kommer åter Svarthatt från kungsgården med hälsningar att hon skulle gå dit, ty bruden vore illa sjuk och nu ville man hafva någon ställföreträderska och att ingen annan kunde passa därtill annat än Svarthatts följeslagerska, eme-dan de voro af alldeles lika växt. Men nu ställde Svarthatt sig att vara sjuk, och då hans fästmö gick till kungsgården så låg han kvar i deras kvarter eller bad-stugan. Hon var likväl icke långt förrän han klädde sig och gick till kungsgår-den samt antog sin rätta plats som prins och brudgum. Tåligt, ehuru icke med god vilja, låt nu Svarthatts fästmö ikläda sig brudskruden för att vara tillfällig brud åt den lättsinnige prinsen, och under klädningen så dref han sitt vanliga gyckel med henne som han alltid brukade göra.

Nu var bruden klädd och de skulle begifva sig till kyrkan, men förut hade prinsen föranstaltat att då kyrkfärden tog sin början, så skulle någon gå och tän-

100

da eld på pörtet. Så skedde och snart uppflammade en förfärlig låga. Tillfällig-hetsbruden som visste att hennes älskling Svarthatt låg sjuk i pörten [läs: pör-tet] tog illa vid sig och började skrika: »Svarthatt brinner! Svarthatt brinner!» Nu kunde icke prinsen återhålla sig utan upptäckte det hemliga spel han så länge drifvit. Han ärkände sig nu att vara Svarthatt och till bevis härpå så visade han henne de kläder hon så väl igenkände och hvilka han bar under de andra, eller sin brudgumsdrägt.

Prinsen hade nog hårdt pröfvat hennes tålamod, men hon hade modigt ge-nomgått profvet, och i stället för tillfällighetsbrud så blef hon den värkliga. Bröllopet firades ock med allsköns ståt, och alla voro de glada och lyckliga.

Åker Socken

32. Skinnhätta, SkinnlufvaEn konungs son skulle en gång fria till en prinsessa. Han blef ganska väl emot-tagen och anständigt bemött under sitt vistande hos henne, men vid det han skulle resa hem så bedref hon det gröfsta gyckel. Första gången han besökte henne och skulle fara hem, så befallde hon att sedan hästarna voro förspända dessa hemligen skulle lösas, så att då han skulle åka dessa sprungo sin väg och vagnen stadnade kvar på stället. Prinsen fördrog denna skymf med tålamod och då han hemkom till sina föräldrar och omtalade sitt missöde, men han tröstade dem och äfven sig själf att det skulle gå bättre nästa gång.

Han åkte därföre ännu en gång till kungsgården hvarest prinsessan befann sig och tog då ett par sköna hvita hästar. Framkommen visade hon sig glad och emottog honom artigt, men vid han skulle åka hem, befanns att hästarna blifvit öfvermålade med en svart oren färg. Han fördrog äfven denna skymf med tåla-mod, men vid hemkomsten visade föräldrarna den största ledsnad öfver den fa-tala utgången. Men han tröstade både sig själf och dem därmed att det skulle gå bättre nästa gång.

Han for nu åstad tredje gången och tänkte: tre ting äro alltid goda, och reste han denna gången med bruna hästar. Han blef äfven nu väl emottagen och be-mött, men vid afresan så lät prinsessan spänna hästarna baklänges för vagnen, och då sade han blott: »När det är baklänges så skall det äfven få gå baklänges.» Vid hemkomsten voro föräldrarna ledsna, men han tröstade både sig och dem att det skulle gå bättre nästa gång.

Han beslöt nu att gå och fria och iklädde sig nu simpla kläder som icke på något vis tillkännagaf hans stånd, samt gick till kungsgården och begärde tjenst som kolpojke och uppassare i köket hvartill han äfven blef antagen. Han be-tingade sig inga särdeles villkor annat än att han skulle få eget rum, hvartill ingen annan skulle äga tillträde. Hans kamrater funderade hvad detta kunde be-tyda, och voro de nyfikna att ärfara hans förehafvande i enrum och därföre tit-tade de i nyckelholet. De blefvo då varse att han under sina kläder hade en dyr-bar drägt och till och med gröna skor. Saken blef anmäld för mästarkocken,

101

hvilken lofvade att undersöka förhållandet. Mästarkocken misstänkte genast förhållandet och tog kockpojken i enskildt förhör och ärfor då hans afsigter och orsaken till hans förklädnad. Vid sin ankomst kallade han sig Skinnhätta och Skinnlufva och detta namn fick han visst behålla, men han blef ändå af mästar-kocken väl ärad och bättre ansedd, samt befriad från alla tunga sysslor. Han hade vid sin ditresa skaffat sig trenne sjalar af det dyrbaraste ämne som kunde finnas, ja, en var af demanttyg, en var af guldtyg och en af silfver och silkestyg.

Prinsessan gick ofta i köket för att åse göromålen, och en gång då hon kom dit befallde mästarkocken honom framtaga en kastrull och torka den ren. Han framtog då i prinsessans närvaro en silkessjal att begagna i stället för handduk. Prinsessan förtjust öfver sjalen begärde köpa honom, emedan det bestods hand-dukar i köket att torka kärlen med, och han dessutom kunde behöfva anskaffa sig bättre kläder. Prinsessan var så enträgen att han måste låta henne få sjalen men han kunde icke förmås att för den som betalning emottaga några penning-ar. Han begärde blott att en natt få ligga i prinsessans kammare. Detta var icke lätt bifallet, men då sjalen icke kunde ärhållas på annat sätt så måste hon be-kväma sig och gå in därpå. Han gick dit om kvällen så hemligt att ingen kunde märka det, och fick ligga vid dörren samt var om morgonen genast vid sin tjenst att ingen märkte hvar han varit.

Andra dagen gick prinsessan återigen ned i köket och då befallde mästar-kocken Skinnlufvan att framtaga och rentorka en kastrull och hvilket han utan gensägelse gjorde, och hade därtill i beredskap en guldbroderad silkessjal. Prinsessan, närvarande, kunde icke åse detta utan begärde köpa sjalen, men Skinnlufvan ville icke sälja den för något pris; men som prinsessan blef allt för enträgen så måste han aflåta den med beting att han skulle nästa natt få ligga i prinsessans kammare och bredvid hennes säng. Ogerna ville hon därtill lämna bifall, men då sjalen icke på andra villkor kunde ärhållas så måste så ske. Om morgonen var han i rättan tid på sin plats att ingen märkte hvar han varit.

Prinsessan kunde icke afhålla sig från att gå ned i köket äfven tredje dagen, då mästarkocken befallde Skinnlufva att framtaga en kastrull för att rengöra och torka, och därvid framtog han en sjal med demantrosor och virkad af bara guld och silke. Ännu mera än förut fick prinsessan begär efter äfven denna sja-len, hvars like icke fanns, och ville hon äfven nödvändigt hafva denna. Men lika envist som förut vägrade Skinnlufva att som betalning emottaga några pen-ningar. Hårdare vilkor än förut betingade han sig, han ville nämligen ligga i prinsessans säng. Begäret att ärhålla den granna sjalen öfvervann betänklighe-ten, men hon var rädd att blifva smittad af hans hufvud som var beklädt med skinnlufva. Kocken försäkrade henne att därmed var alls ingen fara, och så fick han löfte att komma. Därefter fattade prinsessan behag för honom så att han fick oftare besöka henne.

Kungen märkte snart att det icke stod rätt till med hans dotter, och hon blef på det strängaste tillspord hvem som var orsaken till hennes grossesse, och då måste hon ärkänna sig skyldig till umgänge med kökspojken som kallar sig skinnhätta och skinnlufva. Kungen blef så förbittrad öfver sin dotters förned-

102

ring att hon blef bortvisad och skulle aldrig mera få visa sig för hans ögon. Hon hade nu ingen annan råd än att begära tröst af Skinnlufva, och blef det för dem att begge begifva sig därifrån. Afsked tog prinsessan af föräldrarna och ärhöll hon då tillstånd att medtaga så mycket hon orkade bära. Afsked tog Skinnlufva af mästarkocken, glad i hogen öfver sin seger, och båda begåfvo sig på väg.

De gingo och kommo till en kungsgård, hvarest han sade sig tjent förut (det var hans faders) och där trodde han sig kunna få tjenst, men innan han gick till slottet inackorderade han henne uti en liten stuga i grannskapet. Då han gick i köket bad hon honom ej dröja länge, men han gick in till sina föräldrar och om-talade att han hade sin älskling där. Drottningen glad ville skicka det bästa hon kunde, men han bad att hon skulle få lefva vid tarflig spis för att gå igenom ett prof som skulle både beveka henne och tillika visa honom hvad tålamod hon hade, samt tillika blifva ett straff för det gyckel hon förut med honom öfvat. Nu gick Skinnlufva (vi vilja kalla honom så ännu) ned till prinsessan som ännu be-fann sig i sitt förnedringstillstånd uti den gamla stugan och bad henne på drott-ningens begäran komma till slottet och biträda med tillredelserna till bröllop, ty prinsen skulle stå brudgumme; men, sade han, »du skall icke glömma att taga några bakelser i fickan och gömma hem!»

Hon var villrådig, men slutligen bekvämade hon sig att gå. Hon fick tala vid drottningen och fick sig plats anvisad för sin värksamhet, och anade hon icke att hon var känd förut. Nu gick prinsen i huset och gycklade med henne och kurtiserade henne och hvarvid han gjorde henne små skälmstycken på narri, och han tycktes till och med vilja beröfva Skinnhätta sin fästmö. Nu gjorde hon så som Skinnhätta sagt henne, nämligen att stoppa bakelse i fickan, och så gick hon hem till sin bostad. Men innan hon gick så föll det prinsen in att gå och göra visitation i hennes fickor och hvarvid han fann bakelserna i hennes fickor. Han tilltalade henne med skarpa ordalag och hotade henne med att angifva henne, men hon bad om nåd och sade sig icke vilja göra så mera. Prinsen gick nu och omklädde sig till kökspojke och var återigen samma skinnlufva då han kom till henne. Hon beklagade sig då för Skinnlufva huru prinsen betett sig emot henne, huru han visiteradt hennes fickor och huru han sökt tubba henne till otro emot den som hon en gång skänkt sin kärlek.

Andra dagen blef hon åter uppkallad till slottet för att plocka fogel, och då tillsäger henne Skinnlufva att taga en fogel med sig hem. Hon var länge vill-rådig men lät ändteligen beveka sig till beslut. Prinsen infann sig återigen un-der hennes arbete och låtsandes vara afundsjuk på Skinnlufva att ha en så ut-märkt följeslagerska. Då hon skulle gå hem tog hon en fogel och dolde under kläderna som Skinnlufva bedt henne, men det hände ej bättre än att hon mötte prinsen, hvilken tog och »hånglä’» med henne och varseblef fogeln samt tog den. Hon måste ärkänna huru hon fått honom och blef hotad med straff, men hon bad om förlåtelse som äfven gärna beviljades henne. Hon fick tillstånd att behålla fogeln men var ändå sorgsen i sitt sinne öfver hvad som händt. Prinsen var snart omklädd till samma Skinnlufva som förut och infann sig att trösta henne.

103

Tredje dagen infann sig Skinnlufva hos henne med hälsning från slottet att hon dagen därpå skulle infinna sig i slottet för att biträda med att sy brudkläd-ning åt prinsessan, och att hon skulle märkas på henne själf. Man kunde af sär-skilda skäl icke få märka prinsessan, men som man funnit att »du och hon äro lika stora», mente han, så har man funnit det vara lika bra. »Men», sade Skinn-lufva, »glöm icke att stoppa någon bit med dig hem, och hvad du kan få så göm i tofflorna!» Skinnlufva ställde sig som sjuk och låg länge, men hon gick till slottet för att sy. Skinnlufvas fästmö kunde icke motstå begäret att hafva någon bit af prinsessans brudklädning och stoppade därföre ett stycke i tofflorna. Då klädningen var färdig och hon tagit den på sig att profva så inkom prinsen och började dansa med henne, ja, han dansade med henne så befängt så att hon tap-pade tofflorna och det undangömda tygstycket blef synligt. Hon ärhöll förebrå-else men bad om och ärhöll tillgift, men till straff så skickade man någon att tända eld på stugan hvarest hon med Skinnlufva haft sin bostad. Då hon varsna-de detta blef hon tröstlös och ville rädda Skinnlufva, hvilken hon trodde låg sjuk och kunde blifva innebränd.

Prinsen kunde nu icke längre återhålla sig utan gaf sig tillkänna att just han och Skinnlufva voro samma personer och att det prof han beslutat henne ge-nomgå nu var tillända. Klädningen som hon sytt var hennes brudklädning, och bröllop blef med all ståt och glädje hållet.

Länna Sn

33. Drottningen med SilfverhändernaEn fader hade en dotter och var nog hårdhjärtad att icke låta henne gifta sig med den hon höll kär. Han var till och med så hård att han afhögg hennes båda hän-der och motade ut henne i vida världen att hon måtte försörja sig så godt hon kunde. Hon gick ock med gråtande tårar från hemmet och irrade omkring i skog och mark icke vetande hvar hon gick.

Så kom hon ändteligen till en Kungsgård, och där ingick hon i trädgården och hvarest foglarna nattetid nedhackade frukt åt henne och hvaraf hon lifnärde sig. Då frukterna saknades, var man nog omtänksam att sätta vakt i trädgården för att utforska hvem som kunde vara så förmäten och intränga i kungens träd-gård och bortröfva den skönaste frukt som där fanns. Natten kom, och den handlösa kvinnan kom ganska rigtigt och med henne hennes foglar, hvilka ge-nast började nedhacka frukt och hvilken hon upphemtade i sitt förkläde. Det var ingen som vågade tilltala henne, ty man trodde att det var ett spöke, utan man gick tyst därifrån och berättade saken för kungen. Kungen beslöt då själf att hålla vakt, och vid han vakade så infann hon sig med sina foglar och hvilka nu liksom förut nedhackade frukt af kungens bästa träd. Så underligt som äfven-tyret tedde sig, så kunde man ändå icke underlåta att tilltala henne och taga hen-ne i förvar, och förd upp i slottet kvarhölls hon där någon tid.

Hennes stillsamma och sedliga uppförande tillvann henne snart allmän kär-

104

lek och beundran, och sedan hon på tillfrågan berättat sin sorgliga historia, så blef kungen hänförd i henne och fattade en ren kärlek till henne och beslöt att gifta sig med henne. Men därförinnan lät han göra silfverhänder åt henne och fästades dessa vid de afstympade.

Så hände sig att kungen måste resa bort och blifva länge borta. Under hans bortavaro så födde drottningen en vacker och välskapad gosse, och om denna tilldragelse var kungens moder anbefalld att gifva honom underrättelse genom bref. Hon skref då att drottningen födt ett värkligt missfoster. Ickedessmindre befallde kungen att det skulle vårdas till hans hemkomst. Men den gamla arg-listiga drottningen befallde henne gå sin väg och icke mera visa sig för hennes ögon, så kärt det vore för henne att lefva.

Hon gick och tog sitt barn och sina silfverhänder med sig, och man var så artig att man förföljde henne och afförde henne till en stor skog, hvarest man lämnade henne utan alla medel till lifsuppehälle, troende sålunda att hon snart skulle förgås. Gud sörjde likväl för henne så att hon i skogen fann en stuga, hvars innevånare voro så godt folk att hon därstädes blef upptagen och ärhöll vård och föda för sig själf och sitt barn.

Då nu kungen hemkom, blef en sträng efterfrågan efter hans gemål och hennes foster. Men den gamla arglistiga konungens moder sade honom att hon rymt och att ingen viste hvart hon tagit vägen. Kungen älskade sin gemål för ömt för att var nöjd med denna förklaring; han begaf sig därföre ut att söka henne, ja, han sökte henne vidt och vida. Han gick och kom i en vild skog och var ganska uttröttad, men då varsnade han en stuga och hvilken syn var för honom välkommen. Han ingick i stugan för att begära härberge och få hvila sig.

Kungen såg nog stugans innevånare, men icke anade han att något ovanli-gare skulle förete sig bland dem, men likväl var där en kvinna som betraktade honom med synbar uppmärksamhet. Han kunde icke ana att bland dem hade han sin gemål och sitt barn; hennes händer hade nu tillvuxit i sitt naturliga skick. Hon igenkände honom likväl, och medan han sof så bad hon sitt barn gå och kyssa honom.

Under sömnen hade kungen en dröm att han hade funnit sitt barn och sin ge-mål, och vid han drömde ärfor han värkligheten af sin dröm till den del att han blef kysst så han vaknade. Då han nu fullt vaknat och öppnat samtal med stu-gans innevånare blef det snart ömsesidig förklaring och följakteligen blef det snart klart att han hade de sina framför sig.

Nu begaf han sig hem till sitt slott och medtog sin gemål och sitt barn, hvarest den gamla arglistiga drottningen blef ned[satt] från sitt välde och kan-ske fick en välförtjent lön för sin nedrighet. Men hvad straff hon fick förmäler ej sagan.

Tumbo Sn

105

34. Tre prinsar, och blott en af dem kan få bli sin faders, Konungens, arfvinge till riketDet var en konung som hade ett skapli[gt] nog stort rike att styra och ställa med, ehuru det icke var med de största. Nu hade han äfven tre söner, och dessa hafva väl kunnat föda sig hemma, som man säger, efter kungens död, men som man vet så äro sådana herrar afundsjuka om väldet och komma därföre snart i lufven på hvarandra.

Kungen var gammal och insåg äfven detta, och som han höll dem alla tre lika kära och icke ville lämna någondera företrädet, så utfann han ett medel att förebygga all framtida osämja om den enas eller den andras bättre rätt. Han skickade dem därföre ut i världen på äfventyr och förelade dem att hvilkendera som kunde anskaffa den vackraste hunden, den skulle få ärfva riket. De skulle få vara borta i sju dagar, och om de samtidigt återvände med väl förrättade ålig-ganden, så skulle det afgifna löftet uppfyllas.

Prinsarna begåfvo sig på väg, och som de äldsta ville vara förnämare, så medtogo de en hop betjening, men den yngste var ensam. Vid de så färdats ett stycke så kommo de till ett vägskäl hvarest tre vägar sammanstötte, och där stannade de och rådgjorde om hvilken väg hvar och en måste eller skulle taga. De gingo hvar sin väg, en åt hvardera vädersträcket, och togo afsked af hvar-andra med den ytterligare försäkran, att [de] inom sju dagar eller på bestämd timma inom sju dagars förlopp skulle mötas på samma ställe. Nu vilja vi följa hvar och en på sin resa.

Den äldste prinsen, såsom förnämst, reste icke så särdeles långt inan han träffade en gammal skrynklig gubbe, och som icke ville lämna honom vägen fri. Prinsen förargad ville mota honom undan, men gubben sade: »Du är star-kare än jag, men det finns den som är starkare än du! Jag vet ditt ärende, och vill du förtro dig till mig så skall det icke gå dig så illa!» Ja, det var prinsen nöjd med, och blefvo de snart vänner. Gubben framtog då tre stora nystan, ett svart, ett rödt och ett hvitt, och sade: »När du nu får resa sju mil så träffar du min bro-der flatskägg, och hälsa du honom ifrån mig! Jag heter Bredskägg och befaller [invisat: öfver] alla djur, men han har lifvets vatten under sin vård!»

Prinsen, full af godt hopp, red i väg så att hans betjenter icke hunno följa ho-nom, och snart fick han se en gubbe aldeles af samma utseende som den andra, och snart var deras hälsning gjord. Gubben sade då: »Du är starkare än jag, men det finns den som är starkare än du! Jag vet ditt ärende: du vill ha lifvets vatten, här är det!» Och därvid räckte gubben honom en flaska med en fjäder uti. »Af de tre nystan som min broder gaf dig så utvälj ett, och detta kastar du framför dig, och när du kommer där dina bröder möta dig så finner du i nystanet ett ägg, och slå sönder detta så finner du hvad du söker och behöfver blott använda lif-vets vatten som du har i flaskan!» Därpå försvann gubben.

Nu stod prinsen rådvill och villrådig, ensam och utan betjening eller råd-givare; visste därföre icke hvilketdera nystanet han skulle taga, men den röda färgen ansåg han för att hafva mästa betydelsen, och ifrig att komma fort kas-tade han nystanet framför sig. Så fort nystanet rullade undan så följde prinsen

106

efter, och snart träffade han sina betjenter, en efter annan, som varit förvillade i skogen. Snart var nystanet slut, och som han framkom till det [läs: den] utsatta mötesplatsen med sina bröder, så låg ett blottadt ägg för honom och som hade sitt fäste i nystanets sista ända. Han stod där nu i spännd väntan!

Den andra prinsen i ordningen gick sin väg och medhade äfven sin, ehuru något ringare än broderns, betjening och då han gått eller ridit ett godt stycke kom han in i en tjock skog och till en stuga. Han tittade in genom dörren och där inne satt en gumma. Så fort hon fick se honom så sade hon: »Jag visste du skulle komma! Jag är svagare än du, men många är sämre än jag. Jag vet ditt ärende: du vill hafva en hund! Jag har en syster som bor sju mil längre bort och där får du hvad du söker. Jag heter Sibb och min syster heter Dibb!»

Sedan gumman visat honom vägen och han tagit afsked, begaf han sig af och kom så rigtigt till gumman som het Dibb. Det var visst en hexa, dock icke af värrsta slaget, ty hon var vänlig och visste hvad ärende prinsen hade. »Här har du min korp», sade gumman, »och när du träffar dina bröder så hugg af honom hufvudet så får du hvad du söker! Men som nu korpen förut blir din vägvisare så skall du följa honom. Och du får aldrig se dig tillbaka!»

Prinsen ville belöna gumman, men hon emottog icke något utan önskade ho-nom lycklig resa. Med spänd hog fortsatte han resan och kom till mötesplatsen blott en liten stund efter det den andra äldre brodern var framkommen. De häl-sade hemlighetsfullt på hvarandra.

Den tredje och yngsta brodern gick den väg som han valde men aldeles en-sam, men med gladt sinne och full af godt hopp. Han gick oupphörligt och träf-fade ingen lefvande varelse och inga äfventyr, men om aftonen kom han till ett vackert slott. Såsom han var både hungrig och trött så gick han in men fann ingen människa utan blott händer som rörde sig utan kroppar. Dessa händer vi-sade honom genast sin tjenst i det att två aftog honom kläderna, två framsatte mat, två satte fram en stol, två bäddade hans säng och två ledsagade honom däri. Prinsen lade sig och sof lungt och roligt, drömmande om små vackra hun-dar och fina prinsessor och detta oupphörligt tills det blef morgon.

När dager blef så uppsteg prinsen stärkt och munter till kropp och själ, och då han klädt sig så gick han från det ena rummet till det andra och utan att träffa någon enda människa. Slutligen kom han i en stor sal hvarest en stor hvit katta satt uti en den grannaste soffa af guld och sidentyg. Kattan visade sig såsom bekant och vänlig och prinsen satte sig och smekte henne. Huru förunderligt, Kattan började tala! Hon bjöd honom välkommen såsom sällskap, ty hennes husbonde var borta i krig och skulle icke komma så snart igen. Ja, det var nog godt, mente prinsen, men sitt ärende fick han icke uträttadt därmed. Han omta-lade för kattan sitt åliggande att skaffa sig en vacker hund, och ordet var icke väl utsagt förrän en stor lurfvig hund kom tjenande och lade sig vid hans fötter och visade ärkännande om prinsens herravälde. »Godt nog», mente prinsen, »men månne min fader gillar denna hund?» – »Det skall bli bra därmed», me-nade kattan. Och prinsen måste visa sig nöjd.

Kattan föreslog om prinsen ville gå ut och jaga. Det låg något så tilldragande

107

uti denna framställning att prinsen icke kunde neka. Men att gå på jagt i säll-skap med en katta! Det låg något underligt däri, men kattor äro goda jägare – försöket gör ’et! Stora herrar skola alltid rida vid jagtens öfning, och prinsen hade väl egen häst, men då kattan äfven skulle med på jagten, kan någon begri-pa huru hon bar sig åt? Jo, hon ville heller icke vara sämre, hon red på en mar-katta och det gick hurtigt an, både på marken hvarest hon jagade efter råttor och andra smådjur och äfven i trädens grenar efter foglar och ekorrar. Jo, kattan var icke sämre än så, skall man tro.

Nå, när nu prinsen fann sig så väl och förnöjd i kattans sällskap, så slank ti-den så fort så han viste icke af förrän tiden var inne att han skulle vara sina brö-der till mötes på bestämd timma. Innan afresan så gaf kattan honom ett skrin, och i skrinet låg en större nöt och i denna nöt var en mindre, och när det gällde det vigtigaste af hans ärende, hunden, så skulle han knäcka henne och därige-nom vinna seger. Ja, nu begaf han sig på väg, men då han kom till mötesplatsen så var tiden för långt framskriden och bröderna funnos ej där.

Då bröderna, de äldre prinsarna, voro på mötesplatsen och de icke nådde sig att invänta sin yngste broder, så beslöto de att själfva undersöka sina ännu hem-lighetsfulla ämnen, resans mål. Den äldsta prinsen sönderslog sitt ägg, och däri låg en så liten, så liten en hund sammankrympt såsom en kyckling och röd till färgen men af föga eller ingen rörlighet, men efter det han framtagit flaskan och med fjädern smort honom med lifvets vatten, så kvicknade han vid och växte i en hast till en stor fuling, röd till färgen och fulare än en räf.

Den andra prinsen högg ögonblickligen hufvudet af korpen, och i samma ögonblick så var korpen förvandlad till en svart hund, drägligare nog än den rö-da, men hade ändå ett korpaktigt sätt, icke liflig och icke snygg.

Ja, nu hade dessa båda bröder hvar sin hund, men huru skulle deras broder ha, det blef bekymmer om. Emedlertid så var tiden inne att de skulle infinna sig hos sin fader konungen och de gingo nu dit.

Strax efter deras afgång anlände den yngsta prinsen och gick direkte till ko-nungen åtföljd af sin lurfviga hund. Hans bröder gladde sig af hjärtat åt hans hund som var större och fulare än deras, men just nu så framtog prinsen skrinet som han fått af kattan och öppnade det. Först tog han valnöten eller den enda synliga och knäckte henne då därur rullade en mindre nöt. Han knäckte äfven denna och vid hon brast så framsprang en liten söt hund, få nätt och kvick som en lekatt eller som en råtta och glänsande hvit, och len som silke.

Nu blefvo bröderna förbluffade, ty en sådan en vacker en hund hade de aldrig sett, och icke tåldes någon jemförelse emellan de tre hundarna hvaraf en-dera skulle vinna priset. Konungen kunde icke heller annat än antaga den sed-nast tillkomna såsom vackrast och värd det utsatta priset.

Men nu blef det en annan sak. Den yngste blef visst förklarad segervinnare, men konungen ville ej bekväma sig att lämna makten och riket ur sina händer, utan han ålade dem att hvardera skaffa sig ett stycke väf som var så fin att den hoplindad kunde dragas igenom ett nålsöga.

De tre prinsarna kunde icke annat än vara sin fader lydiga och heldst de två

108

äldsta, men den yngste klandrade icke heller fadersviljan. De begåfvo sig där-före samtidigt i väg och följdes åt till den samma plats hvarest de en gång förut besökt, och där skiljdes de åt tagande hvar sin väg till hvar sitt väderstreck. De togo förut vänligt afsked af hvarandra och önskade hvarannan lycklig resa.

Den äldsta prinsen red och kom till en skog hvarest han träffade samma gub-be som han förut träffat och hälsande honom vänligen sade han till gubben att han behöfde hans hjälp. Gubben svarade: »Jag vet ditt ärende men det står icke i min makt att hjälpa dig. Gå till min hustru och bed henne om en tråd ur sitt brudlinne, så skall däraf väfvas en väf så fin, så fin, så…» Prinsen gick efter gubbens anvisning och kom till hans hustru, en hexa, men ändå en snäll hexa. Hon visste hans ärende och utskar en fåll af sin brudsärk och hjälpte honom därmed.

Den andra prinsen i ordningen kom ock till samma stuga och träffade den hexan som förut hjälpt honom. Han bad henne nu om råd och god hjälp, men hon sade: »Jag vet hvad du vill, men jag kan icke hjälpa dig! Gå till min man som bor i berget där borta, och han har lin det finaste, och när du får däraf så skall jag väfva åt dig!» Prinsen gick efter hexans anvisning till berggubbens bo-ning och fick lin som icke brann i eld, icke sjönk i vatten och kunde icke spin-nas på slända, och därmed återvände han till hexans stuga. Hon hjälpte honom att spinna och väfva, och snart var väfven i ordning så att prinsen fick begifva sig på hemvägen.

Den yngste prinsen gick till det slottet hvarest han hade sin katta och omta-lade fadrens önskan att få en väf så fin att den kunde dragas genom ett nålsöga. »Därmed har ingen fara», sade kattan. Hon gaf honom återigen ett skrin med tillsägelse att uti skrinet låg en nöt och uti nöten låg en kärna och ett hvetkorn, och dessa skulle han knäcka, så skulle han finna hvad han sökte. Glad tog han skrinet, och aktande noga på tillsägelsen skyndade han hem till sin fader, ko-nungen.

Då han hemkom anlände båda hans bröder, så att de alla tre på en gång gingo in till konungen, och då de äldre bröderna framlade sina väfnader så framtog den yngste sitt skrin och uttog nöten hvilken han knäckte. Uti nöten befanns ock en korsbärskärna [läs: körs-] och ett hvetkorn. Hvetkornet knäckte han, och därur utrepade han en väf som var sju alnar lång, och därpå framtog han en sy-nål.

De äldsta skulle nu hafva företrädet, men framtagande hvardera sin väf så befanns den hvar för sig så grof att ingendera gick in i synålen, ehuru fina de båda voro. Men då den tredje väfven framtogs, så gick den genom synålen så-som det varit blott ett hårstrå.

Konungen förundrade sig storligen och kunde icke frånkänna den yngsta prinsens väf såsom pris värd och hans yngsta son såsom segervinnare. De älds-ta prinsarna stodo nu med långa näsor och afundades till någon del sin broder som äfven nu hade lyckan på sin sida.

Kungen var bunden vid ett heligt löfte som han en gång förut ryggat och tycktes nu böra låta gå för rätt, men icke förty så ville han ännu en gång behålla

109

makten och sitt rike. Nu gjorde han sina söner prinsarna ett ytterligare beting jemte det att han afgaf sin kungliga försäkran och löfte, att med dettas uppfyl-lande så skulle deras pröfning vara fullbordad. Villkoret var att hvilken som kunde befria [invisat: en af] tre prinsessor som voro bundna genom förtrollning och föra dem hem, och hvilken som fick den vackraste, den skulle genast få till-träda konungavärdigheten. De skulle nämligen befria hvar sin.

Efter gammal vana så åtföljdes prinsarna till ett visst ställe, hvarest de på en gång togo hvar sin väg, tagande ett ömt afsked och förtroende sig till ödets så osäkra kort, önskade de hvarandra lycklig resa och framgång uti sina ärenden. Detta var vigtigare än de föregående.

Den äldsta prinsen gick så godt som omedvetet till sin gubbe, den han förut fruktlöst rådfrågat. Gubben sade: »Du är starkare än jag, men du kommer att nappas med den som är starkare än du! Jag vet ditt ärende, men kan ej hjälpa dig! Jag har en broder som bor sjuttio mil härifrån, och han heter Tveskägg, och om du kommer till honom så hjälper han dig nog! Här skall du få en hund till vägvisare, men du skall troget följa honom!»

Prinsen red därifrån åtföljd af gubbens lyckönskningar och företrädd af en hund som icke var god att nappas med om det gällt. Hunden före och prinsen efter genom natt och dag, utan rast eller ro, och på sjunde dagens kväll så fingo de se ett ljus lysa på något afstånd. Denna syn var välkommen, ty de hade icke träffat någon lefvande varelse under hela vägen de tillryggalagt. Framkomna till ljuset befanns det vara en gammal stuga som just icke hade något inbjudan-de, men likväl gick prinsen in för att få hvila. Inkommen så hälsade en gubbe honom välkommen, och prinsen å sin sida framförde hälsningar från den andra gubben, brodren hanses.

»Du ämnar taga prinsessan som jätten har hand om där borta i berget, men han är icke god att lura. Han sofver aldrig fast han är enögd, och därtill är han så stark som tolf björnar. Många hafva velat taga prinsessan, men alla hafver han kramat ihjäl och ätit upp. Jag ser du har min broders hund med dig, och om du med hans hjälp kan uträtta något så är det godt, eljes är du dödsens lam-unge!»

Nu gaf gubben prinsen en påse med aska och därtill en spik med tillsägelse att när han kom så nära att hunden fick se jätten, så rusade han på och bet ho-nom i benen, och då jätten ville hampa tag i prinsen, så skulle han kasta askan i ögat på honom, och vid det att jätten brummade och gnuggade sig, så skulle prinsen taga fram sin spik och nagga honom i hufvudet och sist sticka spiken i ögat på honom. Så skedde ock. Hunden anföll jätten, och han brummade som tolf ilskna björnar, och som han skulle taga prinsen så tog han en och två, ja, flera näfvar aska efter hvarandra och kastade i jättens öga, som lyste som eld. Nu förgrymmade jätten sig och svor, men som hunden altjemt bet honom i be-nen, så kom icke han åt prinsen förrän denne ränt spiken i ögat på honom så han satt tre alnar ut genom bakskulten.

Nu blef ett brummande så hvar och en hörde att jätten var ovanligt arg, och de som han höll fångna kommo framkrypande så småningom. Prinsen tillkän-

110

nagaf sig såsom deras befriare, och icke mindre än tre prinsessor följde honom, då han icke dröjde länge innan han begaf sig därifrån.

Nu tog prinsen afsked af gubben, och hunden föregick såsom vägvisare, och han reste till prinsessornas föräldrar och aflämnade två, sedan han utsett den vackraste att följa sig hem. Men likväl besökte de hennes fader, en gammal konung hvilken, glad att hafva prisessan sin dotter frälst från trollet, gärna öf-verlämnade henne till sin värdige befriare. Därpå reste prinsen hem, men under vägen så besökte han gubben och aflämnade sin trogne förjeslagare och seger-vinnarebiträde, och när han kom hem så var hans fader glad, såsom troende sig icke mer få se honom.

Den andra prinsen gick utan att egentligen veta hvart han gick och kom så helt oförhappandes till den gamla stugan i skogen, hvari den gamla hexan bod-de som hjälpt honom förut. Prinsen var trött och behöfde hvila, och hexan var icke ovillig att göra honom det goda hon kunde bjuda på. Men nu sade hon: »Du har ett svårt ärende, du vill ha en prinsessa att föreställa din fader. Sjutio mil härifrån är en jätte som håller två systrar fångna, och alla som sökt befria dem så hafva de med lifvet fått plikta för sitt förmätna försök. Därföre är bäst du icke vänder dina tankar åt det hållet!» Därpå visade hexan honom en syster hon hade som bodde på halfva vägen, och hon visste bättre råda honom. Efter detta besked affärdade hon prinsen, och han begaf sig på sin resas fortsatta mål.

Prinsen, nyfiken och full af godt hopp, reste genom natt och dag och kom i lagom tid till hexans syster, för hvilken han omtalade sitt ärende och framförde sin hälsning från hennes syster. »Just nu så kommer du lagom nog», sade gum-man, »ty nu är jätten sjuk, emedan han varit i krig med en annan jätte. Han har två prinsessor fångna, och medan han är sjuk så har han förvandlat prinsessorna till ankor, och nu är han säker om dem!» – »Godt», sade prinsen, »då vill jag genast fara åstad!» – »Förhasta dig därföre icke, ty du behöfver min hjälp. Här har du en dosa med korn, och när ankorna få äta däraf så återfå de sin skapnad, men skynda sedan därifrån, ty om jätten varsnar dig så kan han komma och kas-ta sin slunga om din hals och strypa dig!»

Prinsen mottog dosan med kornet och tog afsked af hexan, sedan hon visat honom vägen till jättens boning, hvarjemte hon önskade honom lycka till sitt företag. Prinsen reste och kom snart till jättens boning, och om det var hans hustru som bevakade ingången, det låter jag vara osagdt, men en kvinna var det och hon ingick och anmälde främlingens ankomst, men jätten sof och kunde icke lätt vakna. Emedlertid så fick prinsen se en hop ankor gående och snatt-rande om hvarandra. Hvilka af dessa skulle bli hans?

Ja, det var icke lång tid att fundera, utan fram med dosan och kornet. Han kastade ett korn hit och ett annat dit, som likväl måste ske sparsamt; men snart nog började kornets värkan att visa sig, ty ankorna började flaxa och dåna af förutom två som med enns blefvo förvandlade till ett par förtjusande unga flickor. Prinsen antydde dem i hast att följa sig, och de begåfvo sig i väg, men just som de voro komna utom jättens ägor så blef ett gråtande och rytande så det var både ömkligt och löjligt åt det. Kvinnan saknade sina ankor, och jätten

111

ehuru sjuk han var så röt han ärbarmligt och hade i sanning anfallit prinsen om han icke varit utom hans område.

Nu red prinsen till gumman, hexan, och omtalade hur hanses ärende gått och tackade henne; någon belöning ville hon ej emottaga. Så blef det för prinsen att ledsaga prinsessorna, flickorna, till hennes föräldrar, och därvid utforskade han hvilkendera han ville antaga till gemål. Hjärtligt glada blefvo föräldrarna att återse sina döttrar och aflämnande den ena, kunde det icke förnekas att den andra följde honom till sin faders slott.

Ja, nu hade kungen två sina söner hemma med hvardera sin prinsessa, men den yngste återstod, och han väntade ock med en högst orolig väntan.

Den yngsta prinsens skiljsmessa från sina bröder hvilade liksom deras emel-lan hopp och fruktan. Han gick utan att själf veta hvart, ty ämnets och ärendets vigt låg honom ömt om hjärtat. Huru han gick, så fick han se att han var nära det slottet där han hade sin tjenstaktiga katta. Han gick därin och blef väl emot-tagen med smekningar och ömhetsbetygelser af alla slag. Han var nog länge där ty han fann sig så väl, men till slut så måste han tänka på sitt ärendes fortsätt-ning. Han kunde icke tro sig kattans råd göra honom nytta häruti, men icke-dessmindre så yppade han sig för henne. Ja, hon lofvade att fundera på och gif-va honom något godt råd; om han ville ingå därpå det blef en annan sak.

Efter ett längre betänkande så omtalade kattan att hennes husbonde var ute i krig med en jätte som gjort intrång på hans område. Att hon var af honom fången och stod under en mäktig förtrollning som höll henne bunden till hans återkomst och att om befrielsens stund därförinnan kunde inträffa så vore det hennes största lycka. Men hvem skulle hjälpa henne? Om nu jätten skulle hem-komma från kriget så var hennes fångenskap afgjord för alltid, och om jätten skulle komma nu och träffa prinsen där så var han ovedersägligen förlorad, ty jätten uppslukade alla som kommo inom hans slott och hägnad.

Prinsen började ännu en gång fundera på sitt ärende och efter dettas lyckliga utförande så ämnade han försöka bekriga jätten och befria hans fånge. Så var prinsens tanka och mening, men kattan hade en helt annan mening. Hon sade: »Innan du skiljes härifrån så skall du afhugga mitt hufvud och min svans!»

En sådan begäran gick prinsen ganska hårdt till sinnes, ty han älskade kattan så som någon kan älska en katta, men troende att en hemlighet låg förborgad så beslöt han att villfara kattans begäran. Han afhögg hufvudet och svansen men hade ej mod att göra detta med öppna ögon eller tillvändt ansigte. Handlingen var hjärtskakande, och han var nära bedöfvad, men han väcktes snart till fullt lif och besinning då hans händer fattades af ett par andra händer och han såg lifslefvande midt framför sig en den skönaste unga kvinna som en man kunnat skåda. Ja, hon var värd att vara prinsessa och hon var det äfven. Hon hade blif-vit röfvad från sin fader och förtrollad men på ett så underligt sätt frälst.

Prinsen hemförde henne till sin fader och de prinsessor som hans bröder hemfört voro ett intet däremot. Kungen höll sitt löfte. Den yngsta prinsen fick bli kung, och hans bröder reste till hvar sin prinsessas föräldrar och hos hvilka de blefvo väl emottagna och fingo emottaga riket hvar för sig. Kattan var en

112

förtrollad prinsessa, och snart reste prinsen och hon hem till hennes föräldrar hvarest de firade sitt bröllop och blefvo lyckliga.

Ärila och Husby Sr

35. Latlasse eller pojken som blef Kungens mågDet var en gumma som hade blott en enda pojke, och då skulle han alltid vara morsgris. Därföre blef han ock så förklemad och bortskämd så att han icke ville göra det ringaste. Det kunde icke bära sig att sitta i stugan i all sin tid, utan han måste ut i världen för att på något ställe få någon tjenst.

Han begaf sig ock ganska rigtigt ut på vandring, icke vetande hvart han skul-le gå, men gående på måfå så fick han ögat på en Kungsgård som icke låg så värrst långt bort. Lasse tänkte: här skall jag försöka min lycka, och därföre gick han dit och omtalade sitt ärende, att söka någon tjenst. Han aktade sig nog att säga att han var latblandad, ty han tänkte: kommer tid, kommer råd. Han fick ock tjenst, och hans första göromål blef att bära in vatten i köket, för hvilket ändamål han ärhöll två ämbar.

Då nu Lasse gick till sjön efter vatten och upptog första ämbaret så fick han en gädda däruti. »Iiiiiiiii!» sade Lasse, »de’ där skall bli mums af, det!» Han mente nämligen han skulle göra sig mål däraf, ty han var förskräckligt tom att äta. Men gäddan sade: »Käre Lasse släpp mig!» – »Iiiiiiii! det skall du bli varse, du!» sade Lasse i sin tur, »jag skall alt slagta och äta upp dig!» – »Å, käre Las-se», sade gäddan ytterligare, »om du släpper mig, så skall du få önska dig tre gånger och då hvardera gången få allt hvad du vill!» – »Godt!» sade Lasse, »du skall väl gå då dit du kom ifrån!»

Lasse släppte gäddan, och hon kilade glad till sina gamla kamrater, och det dröjde icke länge innan Lasse gjorde bruk af sin första önskningsrätt. Kan nå-gon gissa hvad han önskade? Jo, han önskade att vattenämbaren skulle gå af sig själfva att han skulle slippa bära dem. Ja, detta var knappt utsagdt förrän ämba-ren tulade i väg och hemtade sitt vatten samt gick upp igen åt köket så att Lasse blott fick gå och se på samt göra sällskap för syn och sed skull.

Så gick en tid bortåt, och en vacker dag så satt prinsessan i sitt fönster bred-vid vägen där Lasse skulle gå framtulande i sällskap med sina vattenämbar. Prinsessan tilltalade Lasse och sade: »Nu Lasse har du rigtigt goddagar!» – »Iiiiiiii!» sade Lasse, »jag önskar att du måtte bli med en pojke!» Och därvid gick han med sin vanliga illparighet.

Prinsessan kunde icke begripa det ringaste af Lasses ord och mening, men efter någon tid så befann hon sig i hafvande tillstånd, och efter tidens fullbor-dan så födde hon en gosse. Det blef uppståndelse i huset, ty kungen hennes fa-der förgrymmade sig på det svåraste och ville förskjuta prinsessan, men han ville äfven veta hvilken var barnfader på det att denne skulle riktigt få känna hans hämnd. Prinsessan som icke visste sig haft umgänge med någon mansper-son kunde, oaktadt de strängaste uppmaningar, ingenting bekänna härom. Slut-

113

ligen sökte man råd hos en klok gumma, som gaf det helt enkla rådet att sam-mankalla alla manspersoner som fanns i Kungens hela område och därpå gifva gossen ett guldäple, och på hvilken gossen kastade guldäplet skulle antagas att vara gossens fader.

Ja, det var ju lätt nog för kungen att påbjuda det alla manspersoner i hela hans rike skulle samlas vid hans slott. Man var mangrant samlade och prinses-san gick med sin pojke på armen, men ingen fanns på hvilken barnet kastade sitt äple. Besynnerligt! Man tänkte närmare på saken, ty hexans spådom den var ofelbar och någon måste det vara. Månne någon skulle finnas som icke åt-lydt kallelsen? Men så ärinrade man sig att Lasse Later eller Latlasse icke var närvarande, och man skickade bud efter honom. Knappt nog fick gossen se Lasse förrän han kastade guldäplet på honom. Hvilken förundran intog allas sinnen då prinsessan kunnat förnedra sig till umgänge och bekantskap af sådan art med en kökspojke, som ansågs vara den obetydligaste varelsen bland alla i kungens hela rike. Man var nu säker att pojken åtminstone skulle få lida det grymmaste straff, men kungen gjorde ej mera än att han motade bort honom och försköt sin dotter prinsessan, så att hon med sitt barn fick gå hvart hon ville med sträng tillsägelse att aldrig mera visa sig för kungens ögon.

Ja, det blef ingen annan råd än att prinsessan och Lasse begåfvo sig i väg, ovissa om hvilken väg de borde taga, men Lasse gick ned till sjön och önskade sig en flotta med långt flera och större skepp än dem kungen hade. Knappt var hans önskan uttalad förrän det låg en flotta af många och stora skepp, med en skog af master och utrustad med all den betjening och material som fordrades för dess skötsel och handterande. Därpå steg Lasse med prinsessan ombord och afseglade med god och förlig vind.

Då de nu seglat en tid så kommo de till en stor Ö, och där stannade flottan liksom af sig själf, och där stego de i land. Som ön icke hade någon ägare och kungen icke visste att hon fanns till, så önskade Lasse att få bli ägare däraf och att det genast måtte uppstå ett slott med möbler och betjening, samt i öfrigt där-efter passande rustning af hästar, vagnar, tross och därtill hörande betjening och allt vidare som kunde fordras. Knappt var ordet uttaladt förrän slottet upp-rann och allt annat som han önskade stod färdigt för hans emottagande, och allt hvad lefvande var ärkände honom såsom sin herre och husbonde, ja, han var att anse som en kung öfver den hela ön.

Lasse och prinsessan hade icke länge varit på ön och haft all denna herrlig-het i besittning förrän de beslöto att gifta sig med hvarandra, och därföre träf-fades snart alla anstalter och förberedelser till ett hejdundrande bröllop. De af-sände därföre en storståtlig beskickning och budbärare till konungen, prinses-sans fader, att han ville bevärdiga dem med sin personliga närvaro på deras nu snart förestående bröllop.

Då kungen fick se den ståtliga beskickningen och afhöra dess svallande be-rättelser om den pragt som herrskade hos Lasse och hans dotter, prinsessan, så glömde han med enns det hat och den ovilja han hittills hyst för dem och lof-vade till en början att komma dit. Då konungen kom till dem så fannt han ock

114

tillredelserna för bröllopet fullt värdiga en prinsessa, men nog grämde honom tanken på den obetydliga person med hvilken hon skulle förenas. Men genast uppstod den tanken hos honom att Lasses uppträdande i all sin ringhet blott va-rit tillgjord och han vara en helt annan person än den han föreställde, ja, kanske han var en prins som blott på sådant sätt ville lura kungen på hvad han trodde honom icke offentligen ville gifva.

Kungen tröstade sig därföre på bästa sätt och njöt af bröllopshögtidligheter-na med oblandadt nöje under bröllopets långa tillvaro, och blef under tiden helt och hållet förlikt med det öde som på ett så förunderligt sätt gjort ingrepp i hans husliga lugn och familjekrets.

Ja, nu var bröllopet i vederbörlig ordning afslutadt, och alla bröllopsgäster-na beredde sig att resa hvar och en till sitt, äfven kungen. Efter bröllopets slut saknades en silfverkanna och oaktadt allt sökande så var det omöjligt att åter-finna henne. Det blef därföre att just på yttersta resstunden anhålla alla som be-vistat bröllopet för att hos dem göra undersökning efter den förlorade kannan. Men oaktadt undersökningen fortgick med den yttersta noggrannhet så kunde icke kannan återfinnas, och någon måste hafva den.

Kungens person och följe hade hittills skonats för en så neslig undersökning, men då icke kannan fanns hos någon annan så måste äfven hans låta bekväma sig därtill. Hvilket under! Vid undersökningen fanns kannan mycket rigtigt i kungens gömma, och nu blef häpenheten ännu så mycket större. Tänk hvilken uppståndelse en sådan händelse skulle förorsaka! Ja, gjort som gjort var, ingen kunde bestrida rigtigheten af saken och alla tillika med kungen äskade förkla-ring öfver händelsens möjlighet. Ingen vågade yttra sig därom, men just nu framträdde Lasse och sade högljudt: »Lika mycket som kungen visste att kan-nan fanns i hans gömma, lika mycket visste prinsessan om tillkomsten af sitt hafvandeskap.»

Konungen lade icke så mycket den hemska tilldragelsen på hjärtat, ty han fann att hans dotter blifvit lycklig genom sitt giftermål med den som han trodde vara en föraktlig varelse, och nu reste han därföre helt förnöjd hem till sitt rike och sitt slott.

Lasse var och förblef en i allo hederlig och ansedd man, men huruvida han blef kungens efterträdare uti dennes rike efter hans död förmäler ej sagan.

Ärila Sn

36. Jätten på Ö, Rike Pehr Krämare och rike Pehr Krämares mågI den tiden då Sancte Pär och Vår Herre Kristus gick och st[r]öfvade omkring i världen, så voro de en gång ute och jagade och kommo då till en torparestuga hvarest de begärde nattkvarter. Hustrun eller matmodren gick och våndades i barnsnöd men ickedessmindre så lofvades dem nattkvarter, och blefvo de an-visade att ligga på en höskulle och där bäddade de åt sig så godt de kunde, och som de voro trötta så bekom detta dem väl.

115

Då de nu väl fingo lägga sig så kom Pehr Krämare, en rik handelsman, åkan-de och begärde äfven nattkvarter. Detta beviljades äfven honom, och blef han äfven anvisad att ligga på samma höskulle. Han måste väl låta sig nöja därmed, men han medhade sängkläder och lät bädda åt sig det bekvämaste han kunde. Pehr Krämare visste icke att någon låg där före honom, och icke lät heller Sancte Pär och V. H. X:tus bekomma sig något eller gifva sig tillkänna. De somnade emedlertid godt och sof hela natten i godan ro.

Om morgonen vaknade Sante Pär och V. H. X:tus, medan Pehr Krämare ännu sof den rättfärdiges sömn, och gingo de in till torparehustrun, förut vetan-des att hon om natten födt en son, och hvilken de kallade sin egen son. De råd-gjorde nu hvad de skulle ge denne sin son i faddergåfva, penningkarlar voro de als icke. Jo, Rike Pehr Krämares dotter! yttrade de båda, ty de visste ock att han hade en dotter.

Rike Pär Krämare hade nu äfven vaknat och fick händelsevis höra deras samtal och rådslag, tänkte vid sig själf: detta skall platt intet blifva något af!

Sancte Pär och V. H. X:tus gingo in i stugan och tackade för godt nattkvarter och gingo därefter sina färde. Men Rike Pehr Krämare gick in till torparfolket och begärde köpa gossebarnet som blifvit födt om natten. Ogärna ville föräld-rarna ingå på en sådan handel, men som Pehr Krämare bjöd så hederligt och torparfolket voro fattiga så antogo de tillbudet.

Pehr Krämare lät genast bereda om sin affärd, och kommen något stycke därifrån så lät han lägga barnet i ett skrin och utsätta det i sjön att det skulle för-gås, och han dymedelst skulle blifva befriad från en så vanhederlig måg. Men nu kom V. H. X:tus till hjälp och lät vädret drifva skrinet i land, så att en tor-parehustru fann det, och som hon var barnlös så uppfostrade hon med sin mans tillstånd det såsom eget barn. Gossen växte, frodade sig och var snäll, så att han då han blef så gammal kom i tjenst hos en handlande i staden.

Nu hade Rike Pehr Krämare som man vet en enda dotter, och en gång var han till staden och hade dottern med sig. De voro inne i samma handelsbod hvarest den förnämnda gossen var anställd, och som han var utomordentligt skön och af ett intagande väsen, så blef Pehr Krämares dotter genast kär i ho-nom.

Rike Pehr Krämare älskade sin dotter högeligen, och hon fick därföre af fadren alt hvad hon ville, och nu bad hon honom om ärhållandet af hvad hon ämnade bedja om. Fadren lofvade henne utan betänkande att uppfylla hennes begäran, men då hon begärde att få äga den vackra handelsbetjenten så blef han misslynt, men som han ville hålla sitt faderslöfte heligt så lofvade han att villfara hennes begäran, ty han tänkte vid sig själf: Kommer dag, kommer råd! Han visste nog huru han på finurligt sätt kunde befria sig från honom och löftet.

Rike Pehr Krämare blef nödsakad att företaga en längre resa, och därförin-nan gaf han väl tillstånd att hans föreslagne måg skulle vinna inträde i huset, men gaf tillika sträng och bestämd befallning att icke något bröllop skulle få firas på två år, då han trodde sig komma tillbaka. Pehr Krämare skref snart hem

116

för att berätta om sitt tillstånd och sina affärers gång och afsände därföre extra budbärare att fortskaffa brefvet.

Vid samma tid voro äfven Sancte Pär och V. H. X:tus ute och vandrade och träffade så brefbäraren, om hvars ärende de nog själfva hade kunskap, men ickedessmindre så frågade de honom därom, och då han omtalade detta utan förbehåll så tog Sancte Pär och V. H. X:tus brefvet för att se det, men togo och bytte med ett annat, och hvari stod skrifvit att bröllop skulle få firas när heldst de sådant själfva behagade. Pehr Krämares dotter, hittills och alltid lydig, öns-kade ingenting högre än sådant och tillställde bröllop som snarast, och tyckte de sig så stadfästade i sin lycka.

Tiden fortgick och Pehr Krämares resa var fulländad och han kom hem. Då han fick höra att bröllopet försiggått blef han ytterst förargad, påstående att det skett utan hans tillstånd, och att han i bref afgifvit ytterligare förbud, men då de framtog brefvet och visade hans egen handstil, hvilken han icke kunde förneka, måste han vara lugn ehuru han visste att han skrifvit tvärtom. Gjordt emedlertid som gjort var. Men han rufvade ändå alltid på den planen att göra sig kvitt en måg den han i sitt tycke fann alldeles ovärdig.

Intet så värrst långt ifrån Rike Pehr Krämare, men likväl några dagsresor och på en stor ö, bodde en jätte, hvilken som alla jättar var fientlig och grym emot alla människor, och alla som kommo i hans väg så åt han upp lifslefvande. Men han var ock en god siare och spåman. Rike Pehr Krämare beslöt därföre att skicka sin måg dit i ett föregifvet angeläget ärende. Han skulle nämligen frå-ga jätten hvilken var den rikaste och visaste i hela världen, ty just detta hade länge legat Rike Pehr Krämare på hjärtat. Skulle nu hans måg kunna skaffa ho-nom nöjaktigt svar på denna fråga så skulle han blifva stadfästad i de förmoh-ner honom som måg i huset tillkom. Men som Rike Pehr Krämare var säker att alla som i något ärende gjort besök hos jätten på Ö, så hade ingen kommit där-ifrån.

Ja, mågen visade sig genast lydig och beredvillig att efterkomma sin svärfa-ders önskan och begaf sig därföre på väg. Första nattkvarteret tog han vid en kungsgård, och hvarest han yppade sitt ärende och ändamålet med sin resa. Då kungen fick höra att han skulle resa till jätten på Ö, så bad han att få ett ärende uträttadt för sin egen del äfven. Rike Pehr Krämares måg skulle nämligen fråga jätten hvart det barn tog vägen som kom bort för sju år sedan. Ja, det skulle han göra, mente han.

Åter reste han en dagsresa och tog andra nattkvarteret vid en annan kungs-gård. När han där omtalade sitt ärende och ändamålet med sin resa, så ville äf-ven denna kungen hafva ett ärende för sig uträttadt; Kungen ville veta hvart hans dotter tagit vägen som så spårlöst försvann för sju år sedan. Ja, det skulle bli rigtigt uträttadt, lofvade han.

När han sedermera rest en god dagsresa eller så, så kom han till en färga på hvilken han skulle öfverfara en sjö för att komma till jätten, och då omtalade han för färgkarlen sitt ärende och ändamålet med sin resa. Färgkarlen bad ho-nom då äfven uträtta ett ärende åt sig, han skulle nämligen fråga jätten huru

117

länge han som färgkarl skulle stå där och färga; han tyckte att han stått där länge nog och behöfde förlossning. Ja, en så simpel tjenst kom ej på fråga att få uträttad.

Ja, nu hade han emottagit flera uppdrag och snart var han vid jättens boning, ett icke så värrst uselt slott. Rike Pehr Krämares måg insteg därstädes utan hin-der, men när han efterfrågade jätten så var var icke denne hemma, blott hans hustru. För henne omtalade han genast sitt ärende, och blef hon brydd öfver att en så vacker karl skulle vid jättens hemkomst bli uppäten så fort han blef främ-lingen varse. Jättens hustru gömde honom därföre under sängen och antydde honom huru han skulle förhålla sig vid jättens ankomst, och för allt i världen vara tyst och låta henne ensam handla. Ett hufvudvillkor var äfven att han icke skulle få somna.

Det dröjde icke så värrst länge innan jätten kom hem, och vid han inkom så vädrade och luktade han omkring sig sägande: »Det luktar kristet blod!» – »Det flög nyss en korp öfver skorstenen och hade ett manlår i näbben», sade hustrun och därmed gaf jätten sig tillfreds och lade han sig att sofva, och hans hustru lade sig brevid honom.

Då de legat en stund blef kvinnan orolig och började vrida och vränga på sig och hvaröfver jätten blef förargad, emedan han blef störd i sin sömn, samt spor-de henne i de hårdaste ordalag, hvad henne vållade. Hon svarade: »Jag drömde att Rike Pehr Krämares måg var här och frågade hvilken var den rikaste och hvilken var den visaste i hela världen.» Jätten svarade: »Det angår hvarken dig eller mig ej heller någon annan, men nog kan jag säga det för dig. Pehr Krämare är den rikaste och hans måg är den visaste af alla i hela världen, så mycket du vet det!» Jättens hustru sade därvid: »Hör och märk!» Hon yttrade detta på det att Pehr Krämares måg icke skulle somna men vara så mycket mera uppmärk-sam.

Jätten somnade åter igen, men då de legat någon stund började jättens hustru ängslas och röra på sig samt vara orolig. Jätten förargade sig ytterligare att hans sömn blef störd och hotade henne, men hon svarade: »Jag drömde blott att Rike Pehr Krämares måg varit här och framfört en fråga för en konung hvart hans barn tagit vägen som blef bortkommet för sju år sedan.» – »Det angår hvarken mig eller dig, ej heller någon annan, men nog kan jag väl säga för dig om du lyster att veta det! Det föll ned från slottet i strömmen och benen ligga kvar där ännu!» – »Hör och märk!» sade hustrun i så hård ton att Pehr Krämares måg kunde däraf varskos från sömn och att vara så uppmärksam som sig borde; och därpå somnade jätten igen.

Då nu jätten legat i en någon stunds slummer eller sömn så började hustrun åter att röra på sig, ängslas och visa sig orolig och hvarvid jätten uppvaknade och var förargad, frågade henne hvarföre hon icke kunde ligga stilla och sofva. Hon svarade: »Jag drömde blott att Rike Pehr Krämares måg varit här och frå-gat efter hvart en kungsdotter tagit vägen som så spårlöst försvann från kungs-gården för sju år sedan.» – »Det angår hvarken dig eller mig och icke heller nå-gon annan, men nog kan jag säga det för dig, om du lyster att veta det! Det är

118

just du!» sade jätten. »Hör och märk!» sade jättekvinnan, till maning åt Pehr Krämares måg att han skulle hålla sig vaken, och vidare vara på sin vakt. Jätten funderade väl hvad detta kunde betyda, men i det hela så brydde han sig icke så särdeles mycket därom utan somnade igen.

Då nu jätten väl somnat så började hans hustru återigen att vrida och vränga sig samt ängslas och oroa sig så att jätten vaknade och var synnerligen förargad samt hotade henne att genomborra henne med sitt svärd om hon icke lämnade honom i fred under sin sömn. »Jag drömde blott», sade hustrun, »jag drömde att Rike Pehr Krämares måg varit här och frågat huru länge färgkarlen vid färgan skulle stå och färga folk öfver. Han tyckte han stått där länge nog!» – »Det angår icke mig och icke dig och icke heller någon annan, men nog kan jag omtala det för dig, om du kan tiga därmed. Han skulle få stå där till evig tid, men om han förstod sig på att kasta tåget öfver någon som far öfver färgan och själf springa iland, så skulle denne få stå där i stället och färgkarlen blefve fri!» – »Hör och märk!» sade jättens hustru, och så låtsades hon somna in ganska hårdt.

Jätten insomnade nu återigen och sof snart så att han snarkade så att det då-nade vida omkring. Som han nu icke vidare blef störd i sin sömn så somnade han allt hårdare och hårdare, och då man var förvissad om att han sof tillräckligt hårdt så gick Rike Pehr Krämares måg fram ur sitt gömställe.

Nu steg jättens hustru upp ur sängen och rustade sig färdig till resa. Först blef det att sammanrafsa alla de dyrbaraste af jättens skatter och det så mycket de båda orkade bära. Så skulle Pehr Krämares måg taga jättens svärd för att där-med afhugga hans hufvud, men som han icke förmådde lyfta de[t]samma så fick detta blifva ogjordt. De båda begåfvo sig nu på väg med sin dyrbara börda och ställde kosan till färgan. Färgkarlen uppasslig som vanligt på sin tjenst emottog dem och lade från land, men just som de voro väl ute så fingo de höra ett dån så som om alla bergens jättar voro i krig med hvarandra, ja, som om alla åskor voro ute och åkte för att krossa dem, och de blefvo alla svårt förskräckta. Men de funno nog snart att jätten vaknat och när han saknade sin hustru och sina skatter så blef han förgrymmad och begaf sig ut för att uppsöka henne. Han hade nog väderkorn på hvilken väg hon tagit och satte efter, men som hans makt icke sträckte sig längre än till färgan så måste han stadna där och utösa sin hämd i ett det förfärligaste rytande. Men nu voro de fria från honom.

Då detta passeradt så frågade färgkarlen Pehr Krämares måg om uträttning-en af det ärendet, hvarom han bad honom vid förra öfverfarten, och fick små-ningom ärfara att jätten sagt att om han skulle kasta tåget på någon som farit öfver och sedan springa i land, så skulle färgkarlen bli förlossad och den andra bli färgkarl i stället. Men Pehr Krämares måg aktade sig noga att uttala slutme-ningen förrän han var på torra landet, sig själf, jättekvinnan och de medhafda skatterna.

Nu togo Pehr Krämares måg jemte jättens förra hustru afsked af färgkarlen och reste till kungsgården som Pehr Krämares måg en gång förut besökt. Då de framkommo till kungsgården, så anmälde genast Pehr Krämares måg om sin

119

resas och sitt emottagna ärendes uträttande, omtalande allt därvid samt framvi-sade jättens förra hustru som han medfört. Kungen igenkände henne genast som sin dotter, och det blef en glädje på kungsgården så stor att den knappast kan kunde rymmas under dess tak. Pehr Krämares måg ärhöll anbud att få kungsdottern till äkta som han så underbart räddat, men han betackade sig och förklarade att han förut var gift. Han ärhöll därföre en ansenlig belöning af guld, silfver och ädla stenar samt ansenliga resetyg af hästar och vagnar med betjening för att hemkomma såsom han vore en prins. Men nu reste han vidare och kungsdottern stadnade vid sin faders gård.

Snart var nu Pehr Krämares måg vid den andra kungsgården, hvarifrån han hade ärende att uträtta från kungen till jätten. Han blef väl emottagen och om-talade nu hvad jätten sagt, att barnet som försvann fallit i den nedanföre flytan-de strömmen och att benen däraf skulle vara synliga ännu. Undersökning här-om värkställdes genast och befanns det alt äga sin rigtighet som han sagt. Bar-net var och förblef borta, men man var ändå glad att ärhålla visshet om hvad ändalykt det tagit. Pehr Krämares måg ärhöll här en ansenlig tillökning af de dyrbarheter han förut medfört och därtill sin betjening och sitt resetyg i likhet därmed förstärkt, och därmed begaf han sig på resa hem till sin svärfaders hus.

Nu var målet för hans resa fulländadt, och Rike Pehr Krämare var först stor-ligen förundrad öfver hans återkomst, men ännu mer storögd blef han öfver de skatter och dyrbarheter han medförde, och naturligtvis blef nu fråga om huru han bekommit dem. Likväl ville han först veta huru hans sändning aflupit. Då mågen omtalat hvad han däraf förnummit af jätten, så blef Pehr Krämare nöjd att veta sig vara den rikaste, men att hans måg skulle vara den visaste, det kunde icke vara välförlikligt för honom.

Mågen måste ännu en gång förklara sig hvar han fått sina rikedomar, och då denne sade att han förnämligast fått dem genom jätten på Ö och som han sade att denne hade mycket mera kvar, så stegrade sig Pehr Krämares girighetsanda till den yttersta grad, så att han yttrade sitt beslut att äfven själf fara dit för [att] äfven själf blifva delaktig däraf.

Nu reste Pehr Krämare, och ingenting märkligt föreföll utan han kom lyck-ligen till färgan. Under vägen betänkte han väl att han visste det alla som förut farit dit, af dem ingen återkommit, men då hans måg varit där och lyckligen kommit tillbaka så segrade slutligen girighetsandan öfver betänkligheten och han trädde i färgan. Pehr Krämare var den förste resande sedan hans mågs öf-verfart, och nu började färgkarlen småningom fundera på sin egen befrielse. Så snart färgan stötte mot land så kastade färgkarlen tåget kring Pehr Krämares ax-lar och sprang själf i land, med det utropet: »Stå du nu och färga så länge som jag har stått!» och vidare önskade han Pehr Krämare lycka i sin nya tjenst. Färgkarlen gick glad därifrån, men Pehr Krämare står sannolikt och färgar än i denna dag, såvida han icke är med döden afgången.

Pehr Krämares måg bekymrade sig icke mycket om sin svärfaders öde, utan nu först blef han med sin hustru lycklig. Nu fick han äfven jemte sina egna rikedomar taga hand om Pehr Krämares hopsamlade förmögenheter, så att

120

han blef en den rikaste som på den tiden kunde finnas. Och som han var den visaste, så förvaltade han ock som en man värdig sin visdom alt det timliga och värdsliga goda som stod till buds. Han skulle äfven vara den lyckligaste, ty han hade en älskvärd hustru och många barn, och som han var Sancte Pärs och V. H. X:tus’ skyddsling så gick honom ock alt väl i händer.

Han är väl nu död för många Herrans år sedan, och knappt tror jag att någon af barnen lefver än, men nog lefver sagan om hans tillvaro. Men med denna som med alt annat blifver nog äfven en gång slut.

Härad

37. Variant till föregåendeRike Pehr Krämares mågs härkomst omtalas icke här. Men att Pehr Krämare skickade honom till jätten med ärende från sig och att han emottog flera ären-den. Första kungens ärende var att få veta hvart hans dotter tagit vägen som kom bort för sju år sedan.

Andra kungens ärende var att få veta huru han skulle få sin syn igen, ty han var blind.

Tredje kungens ärende var att få veta medel emot en olägenhet. Han hade byggt ett nytt hus och fick däri ingen ro att sofva.

Jätten underrättade honom så tillvida, att en ung kvinna som var hos jätten var kungens dotter och att Pär krämares måg skar sig i sitt namnlösa finger och dröp tre droppar däraf i flickans förkläde. Kungen återfick henne sålunda ge-nom kristen hjälp.

Andra kungen skulle få sin syn igen om han gräfde en grop nio alnar djup och då träffade han en groda, hvilken han skulle bränna till pulver och strö detta i ögonen.

Tredje kungen skulle få ro i sitt hus om han blott tog dän en sten i norra hör-net.

Föröfrigt i hufvudsak lika.Därförutan så har man sett flera olika varianter i skillingstryck, mer och

mindre skiljaktiga från de här ofvan antecknade, muntligen föredragna af en gammal gumma 70–80 år.

Härad Sn

38. Kungen och hans mågDet var en gång en torpare som var bekajad med mycket barn, och som han var fattig så hade han svårt att försörja dem. Icke så värrst långt ifrån torparen bod-de i en skog en trollpacka eller i mildare uttryck en spågumma, och denna gaf torparen många gånger tröst och hjälp i bekymrens stunder.

Nu blef torparens hustru återigen hafvande, och detta vållade det stackars

121

folket nog mycket bekymmer, men midt i värrsta bekymret så kom spågumman och gjorde sin vanliga påhälsning och gaf tröst. »Bekymra eder icke öfver ert oblidkeliga öde», sade gumman, »ty det barn ni nu skall föda blir en gosse, och denne skall bli kungens måg; kom ihog jag säger det!»

Kungen bodde icke så värrst långt därifrån, och då torparehustrun födde gossebarnet så uttalade hon i glädjen gummans spådom. Det kom nog äfven snart detta talet för kungens öron, och som drottningen samtidigt födde ett flickebarn så började kungen »dra öronen åt sig», ty han kände ock gummans sannspåddhet. Han gick därföre till torparefolket och begärde köpa deras gos-sebarn och bjöd en artig summa penningar därföre.

Gossebarnet var nog kärt, det kan man väl veta, men penningarna voro ock kära, och som de trodde ofelbart på gummans spådom så tycktes dem likgiltigt när gossen kom till kungsgården, då han i alla fall skulle dit. Kungen fick barnet och inlade det uti en ask eller skrin där det var väl bevaradt, men i stället att hemtaga det så lade han skrinet uti en vid hans väg förbiflytande ström och trodde sig nu vara kvitt barnet och det bekymmer som spådomen dragit öfver honom.

Men i stället för att sjunka till botten så flöt skrinet makligen ån eller ström-men utföre och stadnade vid en mjölnares kvarndamlucka. Mjölnaren [ändrat från: Torparen] varsnade snart skrinet, upptog det och undersökte dess inne-håll, och dettas innehåll var så mycket välkomnare som mjölnaren själf icke hade något barn. Han tog det då in till sin hustru, och de beslöto att antaga sig barnet och uppfostra det som sitt eget.

Tolf år därefter var kungen ute och red och hade sin väg förbi kvarnen, och då gick gossen ute och lekte vid vägen, och som kungen uppmärksammade nå-got egendomligt hos gossen så gaf han sig i tal med honom, och därvid kom mjölnaren ut ur kvarnen. Kungen efterfrågade om det var mjölnarens eget barn. »Nej», sade mjölnaren, »det är ett fosterbarn, men jag har upptagit det som eget.» Därvid omtalade han händelsen huru han funnit det.

Nu fann kungen det vara »ugglor i mossen» som man säger, och han började eftertänka att de tolf åren passade in på den händelsen som ingen annan än han kände och utfunderade ett medel att frigöra sig från hvad möjligen framdeles hända kunde. Han gick in i mjölnarens stuga och skref ett bref till drottningen af innehåll att det bud som framlämnade brefvet skulle fängslas och förvaras tills hans återkomst. Så bad han mjölnaren att gossen skulle få gå till kungsgår-den med brefvet och gaf både mjölnaren och gossen hederliga drickspenningar och hvarpå kungen red vidare.

Gossen gick ock snart i sitt ärende, och skulle han i sin väg passera genom en skog. Uti skogen träffade han en liten stuga, och i stugan bodde just samma spågumma som honom omedvetet hade så vigtig del uti hans öde. »Det är nu sent», sade gumman, »och du skall bli hos mig öfver natten!» Gossen lade sitt bref på bordet och fick lägga sig att hvila.

Om natten kommo några röfvare in som voro vana att äfven där hafva natt-kvarter, och vid de varsnade brefvet så uppbröto de brefvet, och efter de läst

122

innehållet så betraktade de gossens ansigte. Som gossen var skön så tyckte männen det vara synd om honom, och togo de och skref ett annat bref likt det andra men af det innehåll att drottningen genast och utan minsta dröjsmål skul-le förmäla gossen med prinsessan. Så lydde nu kungens bud.

Röfvarna lade sig därpå att sofva. Morgonen kom. Gossen vaknade och fort-satte sin gång till kungsgården. Drottningen läste brefvet och förundrade sig öf-ver konungens henne omedvetet så hastigt fattade beslut, men fullgjorde genast den däruti föreskrifna befallningen med förmälningen. När kungen hemkom var gossen hans välbeställde måg, så nu var spådomen fullbordad, men kungen var arg i sitt sinne och uttänkte nya medel att göra sig honom kvitt.

Ett »bradigt» stycke väg ifrån kungsgården så bodde en jätte som var som alla jättar grym till sin natur, och detta så pass så han åt upp alla som kom hans boning för nära. Somliga säga att det var fanen själf, men det var det väl icke; men tordehända de voro goda vänner eller till och med slägtingar. Vare likväl härmed hur det vara må, men den där jätten hade guldhår på hufvudet, och just dessa hår var begärligt för många att de genom denna begärelse ofta kommit [i] jättens mun och hals. Detta alt visste kungen, och därföre ålade han sin måg det villkor att om han ville blifva stadfästad i och njuta sitt mågskap tillgodo, så skulle han skaffa kungen trenne hårstrån af jättens gyllne hufvud. Det var ej an-nat än att lyda.

Det var ej godt för kungens måg att veta hvar den där förunderlige jätten bodde, men han gick på måfå och utan att tänka något om hit eller dit, så mötte han spågumman som var hans huld och skydd, och utan att han tänkt omtala sitt ärende så visade hon honom vägen, och så kom han till en stad och där fanns vakt som hindrade honom att gå fram, men då han omtalade hvart han skulle gå så fick han uppdrag att uträtta ett ärende, och det var så att en stadens källa som förut runnit vin hade torkat och gaf blott orent vatten, om orsaken härtill skulle han fråga hos jätten. Ja, detta ärende lofvade han uträtta och så fick han passera.

Så gick han vidare och kom till en annan stad, och där var äfven vakt som hindrade honom att komma fram, men då han fick omtala sitt ärende och hvart han skulle gå, så fick han af dem en beställning att fråga jätten hvarföre deras bästa äpleträd icke bar någon frukt. Ja, det lofvade han att uträtta och så gick han vidare.

Då han sålunda vandrat ett godt stycke så kom han till en färga, men färg-karlen ville icke låta honom komma öfver emedan han stått där länge nog och färjat folk öfver och icke hade någon lön därföre: men då färjkarlen fick veta hvart han skulle gå så hjälpte han honom öfver sjön. Men äfven här fick han ett ärende att uträtta, han skulle nämligen fråga jätten om han icke snart kunde bli förlossad från sin svåra tjenst. Ja, det skulle han göra, menade han och så gick han vidare.

Snart nog var han vid jättens boning och denna var just icke mycket lockan-de, ty den var icke olik det själfva beelsebub, satan själf, kunde bo där. Men uti det vigtiga ärendet hvarföre han var ditgången så dög icke några betänklighe-

123

ter, utan det blef att stiga in. Pappa själf var icke hemma, blott hans hustru och hon beklagade gossens öde, ty, sade hon, jätten skulle ofelbart uppäta honom, och det var stor skada på en så vacker yngling. Men hon var icke rådlös, för att skydda honom så förvandlade hon gossen till en myra, och denna gömde hon i sin kjortelfåll så att icke någon kunde taga reda på honom.

Men det dröjde icke så värrst länge innan jätten kom hem. »Här luktar kristet blod!» brummade han. »Det har varit främmande här och sökt dig», sade kvin-nan. »Hvarföre skulle du låta någon gå härifrån, du vet ju att jag är fasligt hung-rig, jag borde uppäta dig i stället!» röt han. Men huru det var så blidkades hans vrede, och som jätten gärna ville bli lyskad så tog hon till därmed. Vid hon lyskade så ryckte hon löst ett hårstrå (ty gossen hade omtalat att han ville ha tre guldhår). »Aj, fan!» skrek jätten. »Jag höll på somna och drömde», sade kvin-nan. »Hvad drömde du då?» sporde jätten. »Jo, jag drömde att det var i en stad de hade en källa som runnit vin, men att hon nu rinner blott orent vatten. Jag undrar veta huru det kan komma sig?» – »Jo, det sitter en groda i ådran», sade jätten, »och om denna borttages så blir det afhjälpt.»

Hon fortsatte att lyska, och när hon lyskat en stund så somnade jätten. Kvin-nan ryckte nu löst ett hårstrå igen. »Aj, fan!» skrek jätten, »gör du så så äter jag upp dig!» – »Jag höll äfven jag på att somna och drömde.» – »Hvad drömde du då?» sporde jätten. »Jo, jag drömde att i en stad stod ett skönt äpleträd, hvil-ket förr burit god frukt men som nu förtorkadt, jag undrar just veta hvad fel kan vara därmed?» sporde kvinnan. »Å, det är icke annat fel än att en råtta gnager på dess rot, och om denna blir borttagen så blir trädet lika godt som det varit förut», sade jätten.

Nå, nu skulle hon återigen lyska jätten, och när han somnat så ryckte kvin-nan dän det tredje hårstrået. Då blef jätten ännu mer förgrymmad och hotade henne hårdare, men hon ursäktade sig och sade att hon somnat och drömde. »Nå, hvad drömde du då?» frågade jätten. »Jo, jag drömde att det står en färj-karl och är fastlåst vid färjan att han icke kan komma dän», sade kvinnan. »Tok», sade jätten, »han skulle blott kasta årorna till någon och så tåget öfver axlarna på honom, så får denne stå och ro i all sin tid och sundkarlen som nu står där vore fri.» Därpå somnade jätten.

Pojken, kungamågen, fick nu de tre guldstråen af jättens hufvudhår och be-gaf sig nöjd därifrån, men rädd var han då han skulle undergå sin förvandling från att vara myra, ty om jätten då vaknat så hade det varit all ute med kungamågen.

Ja, nu kom han till färgkarlen, och det första som skedde så var att ro pojken öfver sjön, och så fort han var öfverkommen så omtalade han jättens undervis-ning och därföre var färjkarlen mycket tacksam och lofvade hafva det i minnet.

Nå, så kom han till närmaste staden, och där var det som det underliga äple-trädet fanns som växte med torra grenar, och sedan han fick underrätta honom som gaf honom ärendet, så försöktes genast med den värkan att trädet genast bar både blommor och frukt på samma gång. Stadens innevånare voro då så glada att de lastade två åsnor med guld och skänkte honom med sig hem.

124

Så kom han till den andra staden där vinkällan var förtorkad, och där gaf han dem det besked att om de blott undersökte så skulle de finna en groda i dess åder, och vid värkställd undersökning befanns rigtigheten häraf, och så fort grodan blef undanskaffad så rann källan vin lika som förut. Äfven här ärhöll han som belöning tvenne åsnor lastade med guld och därmed drog han i väg hem.

Vid hemkomsten föll kungen i förundran huru det var möjligt att kunna komma från jätten men ännu mera förbluffad blef han öfver guldet, men efter ärhållen underrättelse att jätten varit mycket vänlig och att han velat gifva ho-nom ändå mera guld, men åsnorna orkade icke bära mer.

Då vardt kungen så pickhogad så han beslöt att själf afhemta mera och begaf sig ock i väg. Kommen till färjkarlen begärde han komma öfver och det fick han mycket riktigt, men just som kungen skulle gå i land så kastade sundkarlen det afgörande tåget om kungens hals och årorna i hans händer samt bad honom blifva lika lycklig vid färjan som han själf varit. Ja, han blef stående kvar och kanske står där ännu.

Men han tör väl ha dött likväl, och och fasligt vore det annars.

Härad och Länna

39. Prinsen, Hafsfrun och FlorinnaDet var en gång en konung som hade ett fasligt stort rike att styra och regera öfver, men han var icke ändå nöjd utan for ut vida omkring och tog ifrån dem som voro svagare så att han hade mera än alla andra. Han skulle väl då vara lyckligare ock än alla andra? Nej, han var det ej! Den som har mycket och ville hafva mer kan aldrig vara lycklig, ty han får aldrig nog; och därtill hade han inga barn som kunde ärfva hans härlighet och detta var heller icke den minsta sorgen. Denna sista deltog hans fagra drottning till största delen uti, och hennes sorg däröfver gjorde icke kungens lycka drägligare.

En gång var han ute och seglade på vilda hafvet att besöka främmande län-der, så stadnade hans skepp helt oförmodadt såsom det skulle stå på torra lan-det, och hans folk kunde omöjligen få det att röra sig af stället, nej, icke en tum en gång, och där fick det stå hela dagen i ända. Om natten så fick man höra ett förskräckligt brusande och dånande i hafvet, så alla trodde de med skeppet skulle förgås. Snart tystnade brusandet likväl och en röst ropade: »Aldrig skall du komma härifrån om du icke lofvar mig din förstfödde son!» Rösten var mild och behaglig, men den begäran som däri uttrycktes tycktes var underlig, då han icke ens hade förhoppning att få någon arfvinge, och därföre kunde han ju gär-na bejaka en sådan begäran. Men nej! Han besinnade sig strax och tänkte: det vet ingen hvad hända kan! Löftet blef således icke afgifvit.

Skeppsfolket arbetade af alla krafter hela natten och hela andra dagen, men skeppet rörde sig icke ur stället, och kvällen kom och lika nära blef det ändå. Återigen hördes ett fasligt brusande och värre än den förra natten, och då detta

125

något saktat sig och tystnat så hördes en röst med bistrare ton ropa: »Aldrig skall du komma härifrån om du icke lofvar mig din förstfödde son, och därtill tager jag din drottning!» Detta språk lät ännu förfärligare. Om han än i nödens stund skulle lofva bort en ting som icke fanns, så ville han ändå icke mista sin drottning den han framför allt älskade. Nej! han lämnade icke löfte om någondera.

Skeppsfolket arbetade oupphörligt hela natten, morgonen grydde, man arbe-tade och arbetade, hvilade och arbetade om igen hela dagen för att få skeppet löst men fåfängt. Aftonen på tredje dagen kom, och vid nattens inbrott så fick man höra samma brusande och ändå förskräckligare, så man trodde hafvet skulle sluka dem tillika med skeppet, men om någon stund så saktade sig bulret och en röst ännu mera befallande och sträng ropade: »Du skall aldrig komma härifrån om du icke lofvar mig din förstfödde son, och därtill tager jag din drottning och dig själf äfven!»

Denna begäran lät ännu förskräckligare i kungens öron. Skulle en kung låta skrämma sig af att hotas af ett troll (ty det kunde icke vara annat) för att rädda sig själf och det käraste han ägde, genom att bortlofva det han icke ägde eller hade förhoppning att få? Nej! dylikt löfte ville han högst nödigt och ogärna gö-ra. Hvad var att göra? Jo, skeppsfolket bad och besvor honom att heldre afgifva det begärda löftet än att bringa olycka öfver sig själf, sin älskvärda drottning, allt närvarande skeppsfolket, ja, öfver land och rike och mera annat. Ja, han måste på de närvarandes enträgna böner och hotelser gifva vika. Med rörelse och bäfvan gaf han det begärda löftet och i ett så lossnade skeppet, och konung-en, visst glad att hafva löst sig ur faran, men ändå med sorgsen hog, seglade hem till sitt rike.

Efter hemkomsten berättade konungen genast för drottningen om sitt äfven-tyr, men drottningen lade icke saken vidare på sinnet än att hon tackade Gud som bevarat konungen från den tillfälliga och ögonskenliga faran. Men någon tid därefter kände hon sig hafvande, och ehuru detta blef med glädje spordt kring hela landet så blef likväl drottningen utom sig af sorg och kungen var som ständigast tyst och tung till humöret, ty det afgifna löftet låg ännu tyngre öfver honom. Det fanns troll, men det fanns äfven de som kunde betvinga dem, och man sporde i alla landets ändar om icke någon ville försöka att afvärja den ho-tande olyckan som nu synbarligen hängde öfver konungen, hans gemål och hela landet, icke undantaget. Nej! det fanns ingen råd att gifva och ingen hjälp att ärhålla.

Till det sista likväl så fick man korn på att uti en skog, icke så värrst långt från konungens slott, bodde en hexa, en trollpacka förstås, men denna troll-packa var icke så elak som andra trollpackor plägade vara. Till denna skickade man bud att hon skulle komma till kungens gård och slott. Man väntade, men hon kom icke. Man skickade bud andra gången, men hon kom icke ändå. Slut-ligen skickade man bud tredje gången, men hon ville icke komma; hon yrkade att konungen och drottningen skulle själfva komma till henne, få se om hon då kunde göra något för deras ärende. Ja, det blef ingen annan råd än att de själfva gingo till henne!

126

Konungen och drottningen medhade icke så litet fägning åt gumman, och då hon fick höra huru saken förhöll sig, så framtog hon sina spåglas och allt som fordrades till hennes siarevärksamhet, och efter något begrundande och under-sökningar om hvarandra så afgaf hon följande dom: drottningen skulle föda en prins, och om man kunde vakta honom så att ingen regndroppe skulle komma på honom förrän han fyllt tolf (enligt somliga föredrag sju och somliga femton) år, så skulle han sedan vara utom all fara för hafstrollets makt. Detta lät väl i både konungens och drottningens öron, ty detta kunde man nog förekomma, mente man. De begåfvo sig med lättade hjärtan hem till kungsgården och visa-de sig högst tacksamma emot trollpackan.

Efter tidens fullbordan så födde ock drottningen en prins, en den skönaste varelse som Guds gröna jord kunde bära. Han växte upp och frodade sig, och var såväl sina föräldrars som hela landets hopp och glädje. Icke kunde prinsen sitta i stugan som man säger natt och dag, någon gång måste han ut och sola sig, men då var det allt de som bevakade honom; dels hade man ett vakande öga på prinsens person och dels så skådade man himmelen, och om den minsta molnfläck visade sig, så var man snart inne under tak.

En vacker dag, då solen sken så blank så hon sken blankare än vanligt och himmelen var så klar så det fanns icke så stort moln som en mygga, så be-gär[d]e prinsen att gå ut i trädgården. Som denna dag var dagen nyss före den dagen då prinsens säkerhetstid skulle inträffa, och föräldrarna voro glädjeyra att hafva kunnat bevara honom så länge, så kunde de icke förneka sin älskling detta oskyldiga nöje, men med villkor att både konungen och drottningen själf-va, förutom den vanliga betjenande bevakningen skulle åtfölja och se till att icke något obehagligt skulle inträffa.

Prinsen, yr och glad, sprang omkring och plockade blommor åt föräldrarna, och allt både inom dem och utom dem andades och yttrade glädje och munter-het; men bland alla de talrika blommor han plockade så fanns det en i hvars gömma en dagg- eller regndroppe satt innesluten och gömd, och denna råkade blifva urskakad på prinsens hand – och kan någon tänka sig ödets oblidkeliga lag och gång – och prinsen försvann ögonblickligen undan alla sina talrika väk-tares ögon. O himmel! Hvilken fasa, hvilken jämmer, hvilken sorg! Konungen och drottningen och alla på slottet och utom slottet voro otröstliga öfver en så-dan förlust!

Nu for man genast till trollpackan i skogen, den som man förut besökte, och rådfrågade sig, men hon sade sig icke veta någon den ringaste råd eller hjälp. Konungen lofvade att gifva hälften af sitt rike, ja, hela sitt rike till den som kun-de återkalla prinsen, men det kunde ingen, han var och förblef borta. Konungen och drottningen tvinade i sorg, och om någon gång hoppets stjärna lyste dem för en ny lifsarfvinge så blef detta hopp alltid om intet.

Lika omedvetet som prinsens försvinnande var för konungen och drottning-en och hans öfriga väktare, lika omedvetet var det för honom själf. Han blef blott försatt uti en dvala, och detta tillstånd fortfor tills han vaknade och kom sig till besinning, men icke vetande hvar han befann sig. Han gick blott och

127

vandrade bland skogar och seende bäckar och sjöar, berg och dalar däremellan-åt, men att alt var af en mer och mer förtjusande och vackrare art än hvad vi i allmänhet se här på torra landbacken. Han gick nu på hafvets botten. Han blef förfärligt hungrig, törstig och trött till slut, men hvar skulle han finna medel till afhjälpande af dessa behof, han som varit uppfödd uti allsköns öfverflöd och vältrefnad? Jo, snart fick han se på något afstånd ett slott som lyste af guld och ädla stenar. Hvem kunde bo där? tänkte prinsen, ty han såg nog att det icke var hans faders slott. Emedlertid tänkte han att här bodde goda och vänliga män-niskor och gick därföre in i slottet.

Han gick från rum till rum utan att träffa en enda lefvande varelse, blott skå-dande glittrande guld och ännu dyrbarare saker. Till slut så kom han in i en stor sal, och där satt själfva herrskarinnan i slottet. Det var hafsfrun själf i egen per-son. Han hälsade henne vänligt, men hon åsåg honom med en bister uppsyn, sägande: »Hvarföre skulle jag behöfva vänta så länge på dig, nu skall du vara här och tjena mig i sju år, och om du uppför dig väl och i allt gör hvad jag be-faller dig så skall du i frid få återvända till dina föräldrar, men kan du icke göra alt det jag befaller dig så skall det gå dig mycket illa, så mycket du vet det!»

Detta tilltal var icke mycket uppmuntrande svar på prinsens vänliga häls-ning, han som var vand vid ett så ömt och höfligt bemötande. Prinsen började bitterligen gråta, det kan väl ingen undra på. Betänk nu att bli hotad med sju års fångenskap och icke få se sina älskade föräldrar, att befinna sig uti hafsfruns våld som när det henne behagade kunde taga honom af daga, att kanske få för-rätta de svåraste och tyngsta arbeten och därvid icke vara vand, och slutligen att icke få samtala eller umgås med någon öm och känslofull människa, allt det-ta kan man väl tänka skulle förefalla honom svårt, rätt så oförståndigt barn han tycktes vara.

Sålunda förgick någon tid hos hafsfrun utan att se eller få samtala med nå-gon, men till slut så kom en flicka fram som var jemnårig med honom och som äfven var i hafsfruns tjenst. Denna flicka het Florinna. Ingen vet eller visste då hvilka eller hvilken hon tillhörde, men hon hade ett intagande väsen och därfö-re var prinsen och hon snart de förtroligaste vänner. De lekte ofta tillsamman och kallade hvarannan fästman och fästmö, men då hafsfrun märkte detta så blef hon icke glad därpå utan utstötte mumlande och bittra hotelser.

En vacker dag framtog hon en yxa och gaf prinsen med sträng befallning: »Där ser du min skog, den skall du hugga omkull, och om du icke fullgjort detta in[n]an solen gått ned så skall du döden dö!» Detta var föga uppmuntrande till-tal, men icke för ty, prinsen tog yxan och gick till skogen och började hugga af alla krafter, men hvad ville detta förslå? Ju mera han högg, ju mera skog växte till, och därföre ledsnade han snart och satte sig på en sten och gret.

Då kom Florinna och tröstade honom samt frågade: »Hvarföre gråter du?» – »Jo, jag må väl gråta, ty hafsfrun har befallt mig att hugga kull hela skogen, och om jag icke fullgjort detta innan solen gått ned så skall jag döden dö.» Florinna sade då: »Lofvar du att icke svika mig då du kommer hem till dina för-äldrar så skall jag hjälpa dig.» – »Ja, min älskade Florinna», sade prinsen, »det-

128

ta vill jag lofva! Dig och ingen annan!» Nu tog Florinna yxan och sade: »Yxa, hugg skog! Hugg så länge det finnes ett träd kvar!» Och nu började yxan att hugga såsom om en osynlig hand fört henne, och det ena trädet efter det andra föll tills det icke fanns ett enda kvar. Glad gick nu prinsen in till sin matmoder, hafsfrun, och sade: »Nu har jag fullgjort befallningen; jag har huggit ned hela skogen så att det icke fanns ett träd kvar!» – »Florinna har väl hjälpt dig!» sade hafsfrun och blef storligen förundrad. »Nej!» sade prinsen och så gick hvar och en till sitt.

Ja, nu var prinsen frälst från första dagens bekymmer, men det var icke slut därmed. Andra morgonen bittida så kom hafsfrun och gaf prinsen en knif med bestämd befallning: »Se här», vid han emottog knifven, »har du en knif, nu skall du gå och tälja korfstickor af hela skogen du högg omkull i går, och om du icke fullgjort detta innan solen gått ned så är du dödsens barn!» Denna hafs-fruns befallning var som ett styng i prinsens hjärta, ty han insåg fullkomligt omöjligheten häraf, det var icke ens värdt att försöka. Han satte sig på en stubbe och grät så som ett barn.

Florinna kom då och sade: »Hvarföre gråter du?» Prinsen svarade då: »Jag må väl gråta, ty hafsfrun har befallt mig att tälja korfstickor af all den skogen som fälldes i går, och om jag icke fullgjort denna hennes befallning innan solen gått ned så är jag dödsens barn!» – »Lofvar du att icke svika mig när du kom-mer hem i din faders rike så skall jag hjälpa dig», sade Florinna. »Ja», sade prinsen, »för dig vill jag lefva, för dig vill jag dö! Dig och ingen annan!» Och nu tog Florinna knifven och sade: »Knif, tälj korfstickor! Tälj så länge det finns en spån af skogen kvar!» Och knifven kom genast i en sådan rörelse och värk-samhet att spånor och korfstickor regnade och flögo om hvarandra i himmels sky. Och då all skogen var upptäljd så gick prinsen in till hafsfrun och sade hen-ne att hennes befallning var åtlydd. Hafsfrun blef liksom missbelåten och ond och sade: »Nå, Florinna har väl hjälpt dig!» – »Nej!» sade prinsen. Och härvid fick det förblifva den gången.

Nu tänkte hafsfrun: nu må jag smida medan järnet är varmt! Hon beslöt nu att plåga honom så de[t] skulle förslå. Därföre gaf hon prinsen någon dag där-efter en kvast med befallning: »Nu skall du sopa ned i sjön alla spånorna som du täljde i går, och om du icke har slut därmed innan solen går ned så är du dödsens lamunge!» Detta tänkte prinsen må väl gå för sig och gick åstad och började sopa, men ju mera han sopade, ju mera fanns det kvar, och därföre, in-seende omöjligheten att värkställa det satte prinsen sig ned på en stubbe och började gråta.

Så kom återigen Florinna. »Hvarföre gråter du?» sade hon. »Jo, jag må väl gråta jag», sade prinsen, »ty hafsfrun har befallt mig att nedsopa alla spånorna i sjön, och om jag icke fullgjort detta innan solen gått ned så skulle jag vara dödsens lamunge!» – »Lofvar du att aldrig svika mig när du kommer hem i ditt rike och till dina föräldrar, så skall jag äfven nu hjälpa dig!» – »Ja, jag skall aldrig svika dig, ty du är min och jag är din uti alla våra lifsdagar!» sade prin-sen. Och nu tog Florinna kvasten och sade: »Kvast, sopa mark! Ja, du skall sopa

129

så att det icke finnes en enda spån kvar!» Ja, kvasten flög fram och tillbaka så spån och stickor rök som dam, och när kvällen kom så var marken där spånorna legat så väl sopad som hon skulle vara slekt. Ja, nu var prinsen glad som en spelman, det kan väl hvar och en förstår, och därföre gick han till hafsfrun och sade: »Nu har jag sopat alla spånorna i sjön!» Hafsfrun blef synbarligen vred. Hon sade: »Florinna har väl hjälpt dig, kan jag tro!» – »Nej, det har hon icke gjort!» sade prinsen.

Att prinsen och Florinna voro goda kompan[er], det hade hafsfrun nog länge märkt och så mycket [mer] nu då han kunnat fullgöra alla de befallningar hvilka hon icke tilltrodde prinsen att utföra. Hon beslöt [sig der-]före att döda honom. »I morgon», sade hon till Florinna, »skall du elda ugnen ty jag skall hafva främ-mande [och] vill tillreda en stek åt dem!» Ja, det skulle hon göra, mente Florin-na, men hon förstod nog hvad sl[ags] stek det skulle blifva. Hon blef sorgsen till sinnet och sade till prinsen: »I morgon har hafsfrun befallt mig [att] elda ug-nen, ty hon skall hålla gästabud, och jag förstår granneligen att hon ämnar steka dig!» Ja, nog kan man förstå att dessa ord skulle på prinsens sinne utöfva en förfärande värkan. Med ångest bad han Florinna att äfven nu hjälpa sig. »Ja», sade Florinna, »om du lofvar att aldrig svika mig utan taga mig till brud och äkta när vi komma ur hafsfruns tjenst, våld och område, så skall jag hjälpa dig!» – »Ja!» sade prinsen, »detta har jag lofvat dig förut så många gånger, och jag säger ännu en gång att jag icke glömmer dig.»

Full af godt hopp beredde Florinna sig för att fly själf och äfven att hjälpa prinsen ur hafsfruns våld. Nu tillredde hon tre stycken dockor och ställde den ena vid sängen där hon själf låg, den andra ställde hon midt på golfvet och den tredje ställde hon vid spisen eller ugnen. Och när nu detta var i behörig ordning värkställdt så gick hon in till prinsen och antydde honom att nu passa befriel-sens stund och följa sig. Detta lät icke prinsen säga sig två gånger, och nu be-gåfvo de sig båda på väg, springande det fortaste de förmådde.

Emot morgonen då hafsfrun vaknade så kom hon i hog sin stek. Hon ropade därföre: »Florinna! Sofver du ännu?» – »Nej!» svarade dockan som stod vid sängen, »jag är vaken, jag är vaken! Hvad befaller frun?» – »Jo, du skall stå upp och göra det jag befallde dig i går!» Dockan teg. När det lidit en stund så ropade hafsfrun: »Florinna! Hvar gör du?» – »Jo, jag eldar ugnen!» sade dockan, den andra i ordningen. Alt var nu tyst en stund och hafsfrun, efter att hafva tagit sig en tupplur, ropade om igen: »Florinna! Brinner det icke ännu i ugnen?» – »Jo, det brinner, det brinner så ugnen är strax röd!» sade den dockan som stod vid spisen, den tredje i ordningen. »Godt och väl!» sade hafsfrun, »nu skall jag komma och laga till steken!» Hon ropade Florinna ännu en gång att hon skulle komma och passa henne upp, men ingen Florinna svarade, utan hon måste gå upp ändå, och vid hon såg sig omkring fick hon se de tre dockorna som stodo ömkeliga nog, grinande och lutande, men ingen Florinna syntes till. Så gick hon till prinsens säng, men äfven han var borta.

Nu förnam hafsfrun att prinsen och Florinna båda begifvit sig bort; hon blef därföre mäkta vred och förgrymmade sig storligen. Först tog hon dockorna och

130

inkastade dem uti den brinnande ugnen, därpå gick hon ut på gården och lös-släppte sin hundar och sade: »Hundarna min[a], rif dem i tusende trasor! Rif dem i bitar och ät upp hvarje enda bit!» Ja, hundarna förstodo nog att åtlyda hafsfruns befallning och begåfvo sig af rasslande och prasslande, genom bus-kar och träd, genom skog och mark. Florinna märkte snart huru det stod till och sade därföre till prinsen: »Nu har hafsfrun löst sina hundar, och nu är det bäst vi akta oss!» Hon förvandlade prinsen och sig till tvenne oskyldiga förgät-migej-blommor och ställde sig en bit ifrån vägen. Snart kommo hundarna i stickandste fyrsprång och sprungo förbi, men då de icke funno dem de sökte, prinsen och Florinna, så vände de snart tillbaka skällande och smällande till sin matmoder.

Då nu hafsfrun såg att icke hundarna voro blodiga eller bukiga så löste hon sina ulfvar och sade: »Ulfvarna mina, rif dem i tusende stycken! Rif dem i stycken och ät upp hvarje bit!» Ulfvarna förstodo så väl sin matmoders röst, och som dem lofvades en glupsk måltid så voro de snart i fullt språng och foro fram brusande och susande genom bäckar och åar, mellan buskar och träd, ge-nom skog och mark, så det stod härliga till. Snart nog hörde Florinna hvad som var på färde och sade därföre till prinsen: »Nu har hafsfrun släppt sin[a] Ulfvar, och nu är det bäst att vi akta oss!» Prinsen blef ängslig, men Florinna förvand-lade snart både prinsen och sig själf till tvenne buskar och ställde sig en bit från vägen. Snart kommo ulfvarna springande förbi, med tungan hängande lång ur halsen, men då de icke funno dem de sökte, prinsen och Florinna, så återvände de samma väg tjutande hem till sin matmoder igen.

När nu hafsfrun fick se sina ulfvar återkomma och de icke voro hvarken bukiga eller blodiga, så förstod hon granneligen att de icke träffat prinsen och Florinna; därföre så släppte hon lös sina björnar med den strängaste befallning: »Björnarna mina, slit dem i tusende bitar! Slit och ät så länge något finnes kvar!» Björnarna, bjudna på sådant frossande, dröjde icke att brakande och knakande, brummande och trummande rusa åstad genom ängar och parker, ge-nom skogar och marker, rusande och brusande söka sitt rof, men Florinna märkte snart deras annalkande och sägande till prinsen: »Nu har hafsfrun lös-släppt sina björnar, och nu är bäst att vi akta oss!» Hon förvandlade därföre prinsen och sig till tvenne ankor, och dessa kommo snart ut i sjön. Ja, där sum-mo de så i godan ro som om de gått på torra landet och icke tänkt på någon fara. Björnarna kommo, men då de icke funno dem de sökte, prinsen och Florinna, så återvände de pustande och flämtande hem till sin matmoder igen, medan än-derna förlustade sig i sjön.

Då nu hafsfrun förnam björnarna återkomma lika bukslaka och icke blodiga ens om nosarna, så beslöt hon att sätta efter och gripa dem själf. Hon begaf sig ock af så det hven och pep i luften och snart nog fingo prinsen och Florinna i ankform höra detta. De jemkade sig därföre allt längre och längre ut i sjön, och snart voro de nära andra stranden då hafsfrun kom som ett urväder genom luf-ten och blef dem snart varse. Men som nu sjön utgjorde gränsen för hafsfruns område så var hon för sen att gripa dem. Af illska så uppgaf hon ett förfärligt

131

rytande så att hon sprack. Men prinsen och Florinna voro helt oskadda komna upp på andra stranden.

Då nu prinsen och Florinna voro komna på land och ur hafsfruns våld samt antagit sin naturliga gestallt så sade Florinna: »Min fader är en mäktig konung och har sitt rike icke så värrst långt bort, nu skola vi resa till honom och du skall begära mig till brud!» Ja, prinsen hade ingenting däremot, men som de nu voro i hans egen faders rike så ville han först att de skulle hälsa på hos hans föräldrar. Men Florinna började genast betvifla trofastheten af prinsens förut afgifna löf-ten och sade därföre: »Om du kommer hem så glömmer du mig så säkert som jag nu står här!» – »Nej», mente prinsen, »jag skall aldrig glömma dig!» – »Om du nu nödvändigt skall gå, så stadnar jag här kvar vid en källa till din återkomst, och så vill jag säga dig, att om du talar ett enda ord innan du begärt mig och vunnit min hand, så glömmer du ofelbart både mig och alt hvad oss tillsam-mans vederfarits.» Ja, prinsen lofvade att i allt följa hennes råd och begaf sig i väg till sina föräldrar, men Florinna gick till källan som hon visste fanns i sko-gen och icke långt därifrån.

När nu prinsen kom till sina föräldrars slott så blef en sådan en glädje så man aldrig ärfarit en sådan en glädje, men då prinsen icke öppnade sin mun till tal så blef denna glädje ansenligen förminskad, ty man tänkte att prinsen för alltid förlorat talförmågan. Så fortfor ända tills han träffade sin moder, då han icke längre kunde återhålla sitt eget glädjeutbrott som manade honom till att tala. Och med enns så var det som en slöja eller en dunket [läs: dunkelt] töcken laggt sig öfver hans hela sinne. Han glömde Florinna och sitt till henne afgifna löfte, så som det aldrig något dem emellan händt.

När Florinna kom till källan i skogen så stod därbredvid ett stort lummigt träd, och kröp hon upp för att vara gömd och skyddad för all fara, och däruti satt hon i tre fulla dagar för att afbida prinsens återkomst, men han kom icke och då förstod hon att han glömt henne och blef nu hennes sorg och gråt utan gränser. Strax vid källan bodde en gammal och skröplig gubbe som äfven var blind och hvilken äfven hade en dotter som skulle se sig tillgodo. Hvarje gång denna flickan gick till källan efter vatten så såg hon sig i källans spegel och sade då ängsligt: »Det är bra synd att jag som nu är ung och vacker skall för-smäkta och tråna bort i vilda skogen och hos en blind gubbe!» Knarrig och elak var hon ock emot gubben, så att gubben fick ofta stå sina timmar då hennes onda lynne och missbelåtenhet utbröt. Florinna hälsade henne och tilltalade henne samt ärbjöd sig att byta med henne. Florinna skulle antaga sig den blinde gubbens skötsel och dottren skulle begifva sig ut i världen att försöka sin lycka. Ja, detta var flickan ytterst belåten med, och därföre gaf hon sig snart i väg och till kungsgården samt fick tjenst där. Nu tänkte Florinna att ostördt få begråta sin trolofvade prins som så svekfullt öfvergifvit henne, som hon tyckte. Gub-ben tappade dessutom icke på bytet, ty Florinna var långt mildare emot honom än dottren, men gubben fick likväl icke någon kunskap därom.

Det dröjde icke så länge förrän ryktet spridde sig omkring att så vacker tärna som den blinde gubbens dotter fanns icke på hundrade mil däromkring, och äf-

132

ven att hon var lika dygdig och from. Man skulle nog äfven snart få veta det vid kungsgården, det var naturligt. Tre af konungens förnämsta hofmän kommo nu öfverens om att fara till den blinde gubbens dotter och söka vinna hennes gunst. De kastade lott med hvarandra och nu gick den lottfallne till källan en afton och träffade henne också samt tilltalade henne med allt möjligt slimmer att förleda henne och därvid följde han henne hem och bad att få bli kvar öfver natten. Florinna svarade hon[om] icke därpå, hvarken hvitt eller svart, men likväl lade sig hofmannen att hvila. När det lidit en stund så sade Florinna: »Nej, det var så rätt det, jag har glömt skjuta igen spjället, och kanske det blir kallt i natt!» – »Det skall jag göra», mente hofmannen. »Ja, men spjället är svårt att slå igen och säg till när du håller i tången (ten)!» – »Nu håller jag henne!» sade han. Då ropade Florinna:

»Karl, håll i spjäll, spjäll håll i karl tills ljusande dag!»

Och hofmannen fick stå där fast och hålla i spjällten intill ljusande dagen då han släpptes lös och fick loma hem till kungsgården harmsen och skammande. Men ödet förteg han nog för de andra, ty han tänkte: jag unnar min nästa så godt som mig själf!

Nästa gång eller om aftonen då Florinna gick till källan efter vatten, så in-fann sig den andre hofmannen där och tilltalade Florinna med allt möjligt fagert snack och hvarunder han bad att få följa henne hem och bli kvar öfver natten, men därpå svarade icke Florinna, hon låddes icke höra honom, men likväl af-klädde han sig för att lägga sig. Rätt som det var så ropade Florinna till: »Nej, för tusan, jag har glömt att stänga dörren och det blir allt kallt till natten!» – »Det skall jag göra», sade hofmannen. »Men låset är sv[årt,] säg därföre till när du håller i nyckeln!» sade Florinna. »Nu håller jag i duktigt!» sade hofmannen. Florinna utropade då:

»Karl, håll i dörr, dörr håll i karl tills ljusande dag!»

Och nu stod han där som Mickel i saxen hela natten. Om morgonen så lomade han helt skamflat hem till kungsgården, men nog teg han med sitt skamliga öde och obehagliga äfventyr.

Tredje kvällen då Florinna gick till källan att hemta vatten så möttes hon af den tredje hofmannen. Denne sparde icke heller goda ord för att söka förleda henne och följde henne äfven hem samt bad att få bli kvar öfver natten. Florin-na svarade icke honom något därpå, men han afklädde sig ändå för att lägga sig. Men ett, tu, tre så ropade Florinna: »Nej, jag kommer nu ihog att jag glömde att stänga in kalfven och det blir allt kallt till natten!» – »Det kan jag göra», mente hofmannen. »Ja, men kalfven är svår att taga fatt, och därföre när du hål-ler honom så säg mig till», sade Florinna. »Nu håller jag honom!» sade hof-mannen. Florinna sade:

133

»Karl, håll i kalf, kalf håll i karl, och spring öfver kärr, öfver berg och dal tills ljusande dag!»

Och nu blef ett kattrakande öfver stubbar, stockar, stenar och vattenpölar hela natten i ända, så aldrig hade hvarken han eller någon hofman, hvarken före eller efter honom, haft en sådan skjuts. Och så fick det gå hela natten, och när det blef dager så var han så uttröttad att han nära nog icke kunde gå. Han lurf-vade likväl af hem till kungsgården, glad nog att ingen annan än han själf kunde få kunskap om den härliga färden. Själf teg han nog, därpå kan man vara säker.

Som nu prinsen var hemmastadd efter sitt äfventyr hos hafsfrun och han fullkomligt bortglömt sin trolofvade Florinna, så beslöt han att gifta sig och hade till sin brud utkorat en kungsdotter från främmande land. Han hade redan afhemtat henne och bröllopet var fullt bestämdt. En dag var prinsen ute och åkte med sin unga brud och hade ett stort följe, bland andra så voro de tre äf-ventyrsmännen hos Florinna äfven med, men just som de kommo till den blinde gubbens stuga så stupade hästarna och vagnen gick i smutter. Nu blef man råd-lös huru man skulle komma hem till kungsgården och kvällen tillstundade. Hur skulle man bära sig åt? frågade man hvarandra. »Jo!» sade den ene, »här bor en jungfru som har en så bastant spjällten så den duger till tistelstång!» Prinsen be-fallde att man skulle gå in och höra åt, men Florinna ville icke släppa till henne om hon icke fick löfte att komma med på prinsens bröllop. Ja, det fick hon löfte på, och nu var den saken botad.

En annan sade: »Jungfrun härinne har en sådan en bastant en dörr, och den kan duga till vagnsbotten!» – »Hör efter!» sade prinsen. Men Florinna ville icke släppa till sin dörr med mindre hon fick sitta vid bröllopsbordet. Ja, det lofvade prinsen, och dörren passade förträffligt till vagnsbotten, så nu var därmed bra. Ja, nu var vagnen i ordning, men som hästarna icke förmådde resa sig så visste man sig ändå ingen råd att komma hem till kungsgården. »Jo», sade den tredje, »om jungfrun härinne ville låna oss sin kalf, så r[år] han nog med vagnen.» – »Hör efter!» sade prinsen, och man gick in och spor-de Florinna därom. Florinna ville icke släppa till kalfven med mindre hon skulle vid bröllopsbordet sitta vid prinsens venstra sida. Ogärna ville prinsen gifva bifall härtill, men nöden tvingar hund i band, och han måste bifalla äf-ven det. Och så spände man för kalfven för vagnen, och det bar af till kungs-gården i flygande fläng.

När nu bröllopstillredelserna voro fulländade och bröllopsdagen inne, så kommo gäster från östan och vestan och från alla världens kanter och voro där-ibland konungar, prinsar, grefvar och baroner samt andra höga herrar anländan-de, och till sist så kom äfven Florinna klädd som den yppersta prinsessa. Ingen kunde tro att det var blinde gubbens dotter, ty hon strålade af guld och ädla ste-

134

nar; dessutom så var hon så vacker att alla tyckt det varit bättre om hon varit prinsens brud. Dessutom så hade prinsen och hon ett rigtigt äktenskapstycke med hvarandra.

När man nu skulle sätta sig till bords så steg den föregifna blinde gubbens dotter, Florinna, dristeligen fram och satte sig vid prinsens venstra sida, och glad var prinsen åt bytet. Nu hade Florinna med sig tvenne dufvor såsom nöje och sällskap, och under det bröllopsgästerna spisade så framtog Florinna en förgyld ask hvarur hon matade dufvorna med korn. Men som hannen oförnyat tog alla kornen så sjöng honan:

»Tvy vali dej för du svek mej som prinsen svek sin Florinna!»

Denna foglarnas sång ansågs väl besynnerlig, men man hade icke tid att egna någon uppmärksamhet däråt, utan prinsen såg blott ömsesidigt än på Florinna och än på sin brud.

Efter någon stund så kommo dufvorna och ville hafva några korn till mat. Florinna framtog äfven då guldasken, men hannen unnade icke honan ett enda korn. Då sjöng honan liksom förra gången:

»Tvy vali dej för du svek mej som kungssonen svek sin Florinna!»

Prinsen började nu fästa mer uppmärksamhet vid fogelns sång och började äf-ven vända sin tankar och sinne till den granna prinsessan som satt bredvid ho-nom, men det fick ock därvid förblifva.

Tredje gången kommo dufvorna och ville hafva mat och Florinna matade dem ur guldasken. Men som hannen icke unnade honan något med så blef hon missbelåten och sjöng:

»Tvy vali dej för du svek mej som prinsen svek sin Florinna!»

Nu var det som om fjäll fallit från prinsens ögon, ett ljus uppgick för hans själ och allt det töcken som omhöljt hans minne försvann helt och hållet, och han igenkände Florinna såsom sin brud som han fästat sig på hafvets djup. Han ut-ropade förtjust: »Denna är min brud, och ingen annan!»

Sedan nu prinsen omberättat alla sina öden och minnen från hafsfruns om-råde så tyckte alla det vore bäst att han stode vid sina löften till Florinna. Den främmande kungsdottren sändes med all tillbörlighet hem till sin faders rike och prinsen firade fortsättningen af bröllopet med den sköna Florinna. De lefde sedan uti all endrägt lyckliga tillsamman och fingo hvar och en ärfva sina för-äldrars stora och vidsträckta riken samt många andra ägodelar.

Detta är nu så längesedan, så det finns ingen som kan säga något mera om dem annat än hvad sagan förtäljer, och den som icke tror hvad jag nu sagt och

135

berättat, så tror han icke heller på något annat. Men nog sade gumman som talte om det att det var dagsens eviga sanning: så trodde hon.

Vestra Rekarne, Näshulta

40. Solen, Månan och Stjärnorna som Drottningens fosterdotter släppte utDet var en gång en gammal drottning som kanske var enka, men i alla fall så hade hon inga barn. Det är nog tråkigt att vara gammal och icke hafva någon att pallra med. Hon tog sig därföre en fosterdotter. Men om denna fosterdotter var en torparedotter eller kungsdotter eller så där midt emellan, det låter jag var osagdt. Ingen har just beskyllt den gamla enkedrottningen att vara någon pul-verhexa eller så egentligen elak, men nog föresatte hon sin fosterdotter ett svårt prof.

Uti drottningens slott voro naturligtvis flera rum, och nu hade hon uti ett rum en sol förvarad; uti ett annat så hade hon en måne, och i det tredje så hade hon en hel mängd stjärnor. Ej kunde hon hafva all världens sol, måne och stjärnor instängda, ty då skulle hela världen fått vanka i mörker, utan det var några af den mindre sorten, kanske blott bara barnen.

Emedlertid föll det drottningen en vacker dag in att fara bort och kanske häl-sa på någon kaffesyster, om hon hade någon, men likagodt: i alla fall så före-skref hon åtskilliga saker som fosterdottren skulle iakttaga. Bland annat så fick hon förbud att icke öppna dörrarna till de rum i hvilka hon hade solen, månen och stjärnorna innestängda. Illa gjorde hon likväl att hon lämnade nycklarna äf-ven till dessa rum – men hon var nog elak.

När nu drottningen rest bort så kunde fosterdottren icke återhålla sin nyfi-kenhet, utan den längtan hon hade att bese de förbjudna rummen öfverväldiga-de henne så att hon gick och öppnade en dörr – och vipps var det ett bländande eldklot som for henne förbi med blixtens snabbhet. Det var solen som hon nu släppte ut, och hon kunde icke mera göra än att med häpnad skåda in i ett tomt rum och betänka sin egen dåraktiga nyfikenhet. Hvad skulle väl fostermodren säga? Det visste hon icke såväl och icke kunde hon betänka något obehag; det var som om osynliga makter helt och hållet tagit makt öfver hennes vilja och handlingar.

Ehuru hon nu sett huru obetänksamt hon handlat så kunde hon ändå icke råda öfver sig själf, utan hon gick till ett andra rum af de förbjudna och öppnade dörren, och se – knappt var dörren öppnad förrän ett lysande klot for förbi hen-nes hufvud och bort i fria rymden. Det var månan! Huru hade hon nu gjort? Nu voro två stora steg tagna på öfverträdelsens bana, och må hon kunde stadna där-vid? Nej!

Hon insåg väl nu huru illa hon gjort och både tänkte och tänkte att därvid återhålla, men de makter som beherrskat henne hviskade altjemt i hennes öron att äfven öppna den tredje dörren. Ja, hon kunde icke styra sig själf utan öpp-

136

nade äfven denna dörr. Och i ett så rusade en stor och oräknelig mängd stjärnor förbi henne, och hon kunde icke få igen dörren förrän alla voro ute och rummet tomt.

Hennes häpnad kan mera tänkas än beskrifvas, och nu först kände hon fulla måttet af sin olydnad. Ångrens giftiga styng kände hon i rikt mått, men huru skul-le hon nu ställa sig för att förklara sig vid drottningens återkomst om hvilken hon icke längre var säker. Hon hade knappt hunnit tänka sig om förrän drottningen, fostermodren, stod i dörren. Förbittrat ropade denna att fosterdottren skulle kom-ma med de anförtrodda nycklarna, och sedan drottningen emottagit dem så gick hon själf och skulle se sin sol, sin måne och sina stjärnor. Nu brast hennes galla och hon visade all sin bitterhet mot sin eljes så goda fosterdotter.

Hvad straff hade fosterdottren förtjent? Att hon var straff värd, det var onek-ligt; men hennes fostermoder var ändå mildare än hvad tänkas kunde. Foster-modren föreskref tvenne villkor att hon skulle välja emellan skönt utseende men utan talförmåga, eller fult utseende och kunna tala, och därvid skulle hon snart betänka sig och då hennes dom fallit så skulle hon lämna fostermodrens slott och föras ut i en vild skog. Efter något funderande så valde fosterdottren heldst att äga skönhet utan talförmåga, ty med hvem skulle hon tala? Men hon kunde ändå hafva en medveten njutning af att hon visste sig hafva ett fagert ut-seende. Ja, valet var gjort!

Nu gick den gamla drottningens dom i värkställighet, och hon blef förd långt ut i vilda skogen och lämnad åt sig själf. Likväl fick hon mat för tre dagar. Hon irrade omkring i skogen utan något bestämdt mål, och bäst hon gick så kom hon till en källa. Här, tänkte [hon], är mig godt att vara! Och för att skydda sig mot vilda djur och faror af flera slag så klättrade hon upp i ett träd som hängde så öfver källans vatten att hon kunde spegla eller se sig däruti, och där satt hon un-der begrundande om hvad komma kunde och huru hennes öde och framtid kun-de bli.

Icke så värrst långt därifrån låg en kungsgård, och kungens son brukade ofta jaga i skogen. En gång kom han med sitt följe just till denna trakten, och vars-nande källan ville han därur släcka sin törst. Vid han stod och såg i källan fick han se en utomordentligt skön flicka i källans spegelklara yta, och som han ge-nast blef betagen af kärlek så önskade han sig att himmelen måtte tilldela ho-nom en så skön gemål. Flickan som satt i trädet snafvade af någon orsak och nedföll framför prinsen där han stod och uttalat sin kärliga önskan. Prinsen kunde icke [invisat: annat än] anse henne såsom en himmelens gåfva omedel-barligen honom gifven och tog henne därföre på det ömmaste i famn, samt för-klarade genast att hon och ingen annan kunde eller skulle blifva hans gemål.

Prinsen återvände till kungsgården med sin nuvarande älskade och med sitt öfriga sällskap, och kungen gladde sig hjärtligen öfver att hans son funnit hvad han länge sökt – en maka. Bröllop blef snart hållet, men om flickan, som af fos-termodren blifvit så omildt behandlad, återfick sin talförmåga, det vet icke jag.

Enhörna Sn

137

41. Gubben och grytanEn torparpojke gick en gång och vallade sina föräldrars enda ko. Så kom en gubbe till honom, bärande en gryta, och begärde att få byta till sig kon i stället för grytan. Pojken var villrådig huru han skulle bära sig åt, men gubben försäk-rade honom att grytan skulle göra honom och hans föräldrar lyckliga om han blott följde de föreskrifter som gubben honom förelade. Bytet skedde och gub-ben uppgaf grytans förunderliga egenskaper. Grytan skulle nämligen skuras väl blank och ställas i förstugan och man behöfde blott vid tillfälle säga till grytan: »Hoppa!» så fick man nog se hvartill hon dugde.

Pojken lämnade kon åt gubben och gick därpå hem med grytan, men man skall förstå att vid hemkomsten till föräldrarna blef han icke väl emottagen; ty hvad var en gryta, som till utseendet var ganska simpel, emot en ståtlig ko, som nära nog födde hela hushållet, men gjort som gjort var!

Pojken bad sina föräldrar icke misströsta, och så omtalade han grytans för-menta egenskaper. Man skulle försöka först och döma sedan. Därpå skurades grytan väl blank och ställdes i förstugan.

Icke så värrst långt därifrån var en kungsgård belägen, och där visste man nog det fanns både mat och andra goda saker, och som såväl grytan som hus-hållets allmännaste behof gällde något godt att få i magen, så trodde man att grytan kunde däraf bero. Våga vinna, våga tappa, tänkte torparen och nära nog ängsligt utropade han det ödesdigra ordet: »Hoppa!» I ett var grytan försvun-nen, och nu blef torparen illa till mods; han var nu af med grytan och hvart tog hon vägen? Jo, grytan hoppade till kungsgården och stod i rang och värde lika bland slottets öfriga köksredskap.

Kockarna som gingo i köket blefvo snart varse en gryta som de icke kändes vid, och som denna var blankare än de öfriga så så [sic!] tog kockarna och för-sökte att koka sötgröt i henne att börja med. Ja, grytan kokade hon som andra grytor, och sötgröten syntes bli lika bra som sötgröt i allmänhet plägar vara, och man tog henne af elden och satte henne på afsedt rum; men ett, tu, tre, så var grytan försvunnen och man kunde alsicke begripa hvart hon tagit vägen.

Hemma i torparens stuga stod man i ängslig väntan och begrundande hvad vidare komma kunde, men bäst man såg till så stod grytan mycket rigtigt i för-stugan full med rykande, den aldrasom godaste sötgröt. Nu skall jag säga det blef kalas af, och man kunde ock kalasa i glädje, ty då det första profvet slagit så väl ut, så kunde man ju hoppas det bästa för framtiden.

Andra dagen skurades grytan återigen väl blank och sattes i förstugan på samma plats. Snart var ordet »Hoppa!» utsagt, och grytan försvann ögonblick-ligen. Hon stod nu i kungens kök, och kockarna blefvo villrådiga om grytan som först så hemlighetsfullt kommit och lika hemlighetsfullt försvunnit och nu lika hemlighetsfullt kommit igen.

Grytan var lika blank och kanske ännu blankare än förra gången, och man beslöt sig nu att använda henne. Man kokade en fin och god soppa, och alt gick lika väl som förut. Men då hon blef tagen af elden så beslöts att med yttersta uppmärksamhet vakta på henne. Men huru man vaktade så kunde icke ögat

138

vara spänndt öfver en gryta då man så godt som hade henne under händerna – och med en blick så var hon försvunnen. Hvart hade hon tagit vägen? Ja, det var en fråga som ingen kunde besvara.

Torparfolket voro nu lugnare till sinnet, men icke för ty så hade man nog ögat åt förstugan litet emellan, och vipps stod grytan där med rykande soppa, så dan som hon togs af elden i kungsgårdens kök. Torparfolket lät sig soppan väl smaka, och snart skurade de grytan och satte henne på sitt rum på vänt.

Under det torparfolket som bäst spisade, så blef ett fasligt rumor och upp-ståndelse i kungens kök. Kungen blef pligtmätet af kocken underrättad om det besynnerliga förhållandet, och dagen därpå så ville han själf se grytan och iakt-taga hennes besynnerliga egenskaper.

Dagen därpå eller tredje dagen vaknade man stärkt och glad i torparens stu-ga, och nu hade man tillit till grytan så att man sade: »Hoppa!» Och snart stod grytan åter igen i kungens kök. När kockarna varsnade henne så blef kungen tillsagd därom. Nu fylldes grytan bräddfull med guld och silfverpenningar och ställdes i köket på vanligt ställe. Kungen och alla hans kockar satte sig rundt om grytan och voro säkra att vakta henne, men då man blickade med ögonen så var hon med ens försvunnen och man såg icke ett smol efter henne. Ja, kung-en kunde nu icke säga något utan det var som det var.

Efter vanligheten så tittade torparfolket förstulet ut i förstugan och se, grytan var på sitt rum. Men nu blef torparens hungriga mage lurad, ty guld och sifver kunde han icke äta, men icke för ty hvad gjorde det då man hade penningar, och den som har penningar får snart nog alt hvad han behöfver och mera till.

Nu voro torparfolket rika och nu blef ett funderande huru de skulle bära sig åt med grytan; men deras funderingar blefvo snart lösta, ty dagen därpå kom samme gubbe, som pojken träffat i skogen, ledande med deras ko och begärde få byta tillbaka sin gryta och de få sin ko igen. Med glädje antogs tillbudet, ty nu hade de penningar nog och på kon satte de ett oskattbart värde för all den tjenst hon gjort dem förut

Ja, torparfolket tog sin ko och gubben sin gryta, och därmed skiljdes de goda vänner. Men huru torparefolket förvaltade dessa penningar, det är en sak som ingen omtalat, men vi få lof att åtminstone tro det bästa.

Näshulta Sn

42. Pojken och jättenEn torparpojke var nog dristig att taga tjenst hos en jätte, men betingade sig en stor lön. Jätten gick villigt in på hvad villkor som heldst, ty det var hans mening att förelägga pojken sådana göromål som han icke skulle gå i land med och där-igenom göra sig orsak att behålla honom och kanske till och med uppäta ho-nom.

Det första göromål han förelade pojken var att gå efter vatten, men ämbaren voro så stora att pojken icke kunde räcka öfver dess bräddar. »De’ där tar inte’

139

mykke’ te’ å bärä med», mente pojken, »uta’ ja’ går hellre å bär in helä källa’!» – »Gud bevars från de’!» sade jättens hustru; och så var han kvitt från denna beställning.

Så blef honom förelaggdt att med jätten gå åt logen och tröska säd. »Ja», mente pojken, »de’ ska’ gärnä varä!» Men innan någon tröskgång blef af, så gick pojken hem till sin moder och fick några »ostkramar», och dessa rullade han i sand så att de sågo ut som stenar. Dessa tog han tillika med några värkliga stenar och lade i fickan.

När nu jätten och pojken kommo åt logen så hängde där så stora slagor så att pojken såg i andanom att han icke skulle rå med dem. Men pojken var för-slagen nog och sade: »Di där slago’ ä’ aldeles för små, ta’ å’ sätt för ett par oksär å’ far åt skogen å’ hugg en sågstock te’ bult å’ en timmerstokk te’ hand-val, så kan de’ ta’ någe’ te’ å’ slô med; men först ska’ ja’ ta’ å’ rifvä take’ åf logen så de’ kan bli rum.» Jätten gick in, men pojken gick upp på taket och bör-jade rifva löst. Jättens hustru blef varse hans förehafvande och gick in till jätten och omtalade hvad pojken gjorde.

Jätten kom ut och var ond, men pojken tog upp en ostkram som var lik en sten och kramade honom midt för jättens näsa så vaseln rann ur händerna på honom. »Så där kan ja’ görä med!» menade jätten. Pojken tog upp en sten ur fickan och gaf jätten, och denne kramade och kramade, men det ville icke för-slå. Jätten hotade pojken, men denne tog upp en ny ostkram och kramade den lik den förra, hvarvid han hotade att krama jätten likadant om han icke ville vara beskedlig.

Jättens hustru stod och såg på, och blef hon så rädd att hon bad jätten gifva pojken sin betingade lön och låta honom gå. Och voro de ganska glada att på så lindrigt vis slippa en så farlig dräng.

Skall man tro att detta är sanning? Varä ôkke’ de’ varä må, så var det väl en sämre sorts jätte, ty eljes hade han nog gårvräkit pojken och det med enns.

Härad socken

43. Pojken och JättenDet var en gång en pojke som kom till en jätte och ville ha tjenst. Ja, jätten be-höfde nog en sådan, men en pojke är pojke, skicka honom hvart man vill, men ehuru pojke så var det ändå en »kastklabb» att hissa med, ty gumma hanses, jät-tens förstås, var gammal hon ock stackare. Emellertid frågade jätten honom hvad han dög till i det stora hela. »Å, ja rår alt me nårä marker skulle ja tro!» svarade pojken. »Ja, vi får felle si», mente jätten.

Nu ville jätten se om han rådde någonting, och skulle de gå åt logen och trös-ka, men som de gingo förbi en sandhög så föreslog pojken åt jätten att de där skulle försöka hvem som var starkast, de skulle klämma ihop sand till stenar. Nu hade pojken litet ost kvar i fickan som han fått till matsäck af sin mor, och det var ändå hvad man på bondlandet kallar för särkost. Detta tog pojken ur

140

fickan och blandade i sanden, och så kramade han hop bållar som voro som värkliga stenar, och det så vaseln rann om den emellan händerna. Detta var mer än jätten kunde förmå, ty huru han än kramade och kramade så blef det icke an-nat än lösa sanden. Nu så måste jätten ärkänna att pojken var starkare.

Nu blef det icke någon gång åt logen, utan han skulle bära in vatten åt jät-tekvinnan, ty hon hade byk för sig. Jätten framtog ett så där skapligt nog stort kar som pojken skulle bära med. Det var en sjö i närheten och pojken vältade karet, ty det fanns icke något handtag eller grepe. Sjön var icke stor och pojken gick den rundt omkring. Jätten väntade på vatten och skrek på pojken att kom-ma, men pojken svarade: »Jag går och letar efter något handtag, jag vill bära in hela sjön så kan det räcka något längre.» Neej, detta ville icke jätten »me» inte, utan han gick själf och tog karet samt fyllde det med vatten och bar in det.

»Ä du så go», tänkte jätten, »så skall jag nog hitta på och amprä dej!» Nu skulle de tröska, men jätten tyckte själf att slagorna voro för små. De gingo där-före åt skogen, och jätten utvisade en ek som pojken skulle hugga, men som yxan var för liten så tog det icke något utan jätten drog kull eken. Så skulle de släpa hem henne. »Hvem ska gå före?» sade jätten. (De var så att jätten drog eken åt hemsidan så han skulle släpas baklänges.) »Ja går felle etter ja å’ drar storändan, som ä starkest», sade pojken. Jätten han drog och pojken satte sig på storändan och åkte; men gick gjorde det.

Då de kommo hem på backen så skulle de in och äta frukost, och därtill hade jättens hustru kokat ärtvälling och den som var riktigt god. Nu hade pojken va-rit så försigtig att han hade en lös skinnpåse under hakan och nedåt buken. Nu skulle de visa hvem som kunde äta mäst. Jätten åt och skopade på, men pojken lät ärtvällingen rinna i skinnpåsen.

När nu jätten laddat skrofvet försvarligt så gingo de åt logen, men nu var jät-ten så omöjlig så han inte kunde tröska. Pojken sade sig äfven icke kunna tröska men han tog fram knifven och skar hol på påsen och lät ärtvällingen rinna ut och blef så lätt. Jätten bad pojken få låna knifven och skar hol på buken på sig själf, så att både ärtvällingen och tarmarna runno ut på backen. Det blef intet tröska af, ty jätten blef död.

Nu så var jätten sin väg som varit gummans plågoris, och pojken gifte sig med henne. Hon tappade icke på bytet. Nok lefde di härom åre, men hur di nu jör, si de kan ja rakt inte säjä.

Härad socken

44. Mjölnaren och KungenDet var en mjölnare som hade skrifvit på en skylt och satt öfver sin dörr: »Här bor en man som icke har något bekymmer!»

Kungen var ute och reste och for förbi mjölnarens bostad och hvarvid det roade honom att läsa hvad som stod skrifvet. »Det var besynnerligt» mente kungen, »att en fattig mjölnare skall lefva utan bekymmer och jag som är öfver

141

honom skall draga så mycket!» Kungen lät kalla mjölnaren för att förklara detta ordspråk eller valspråk, hvad man vill kalla det. Ja, det var nog lätt, ty mjölna-ren mente sig hafva ett godt samvete och därmed godt och väl. Men nu förelade kungen mjölnaren att han vid kungens återkomst skulle besvara trenne frågor, och om han icke gjorde det till kungens fulla nöje så skulle den svåraste olycka förestå honom.

Hade mjölnaren förut lefvat bekymmerlös, så fick han just nu bekymmer och det i högsta grad. Han beklagade sig för sin dräng och begärde hans råd. Drängen tröstade mjölnaren och lofvade att ställa alt tillrätta om han skulle få bli mjölnarens måg. Ja, detta lofvades honom. Men nu begärde drängen att få ikläda sig mjölnarens kläder till kungen skulle komma tillbaka. Så skedde.

Kungen kom och drängen klädd i mjölnarens kläder paserade för mjölnaren själf. Nu frågar kungen huru långt det var emellan himmel och jord. Drängen svarade: »Himmelen är mitt säte och jorden är min fotapall, och således är det blott ett knä djupt!»

Kungen frågade vidare: »Huru mycket menar du att jag i min kungliga drägt är värd?» Drängen svarar: »Vår Härre Kristus såldes för 30 silfverpenningar, men då bör Hans Majestät kunna säljas för 29 (silfverpenningar)!»

Kungen frågar ytterligare: »Vet du hvad jag tänker nu i denna stund?» Drängen svarade: »Eders Majestät tänker och tror att han talar vid mjölnaren själf, men jag är hans dräng!»

Kungen var nöjd med svaren på de framställda frågorna, mjölnaren var frälst från sitt bekymmer och förmodade obehag, och drängen var lycklig som en ost; ty han fick värkligen bli mjölnarens måg.

Länna Sn, Torshälla Sn

45. Konungen och FårherdenDet var en konung som hade mycket får och egnade sig för dem öfver alt annat. Han hade den ena fårherden efter den andra som vallade dem, men det ena fåret efter det andra blef borttaget, endera af rofdjur eller af berg- eller skogstroll. Så fort ett får kom bort så blef fårherden afskedad och en annan antagen. Så sked-de länge, men slutligen så utlofvade konungen att om han kunde få en pinsäker fårherde, så skulle han få kungens dotter prinsessan till äkta.

Det kom nog snart en som anmälde sig, en pojke som var helt obetydlig. Då han inträdde i tjensten förelades honom att om han troget vallade fåren och vak-tade att intet något bortkom så skulle han få bli kungens måg, men däremot om han lät något förkomma så skulle han få svårt straff.

Ja, pojken tog vård om fåren och gick med dem åt skogen, men då han gått där något så träffade han en liten gubbe. »Ja, här går du och vallar dina får, men om du mister något så bulta på den där tufvan så får du hjälp; jag bor därinne jag!» Det dröjde icke länge förrän pojken saknade ett får, och han blef däröfver mycket sorgsen. Men så kom han ihog gubbens ord och gick till tufvan och bul-

142

tade. Gubben kom ut och frågade hvad som fattades honom. Pojken omtalade hvad som händt. Då gaf gubben honom en pipa, och när han blåste i denna så skulle hans få sitt får tillbaka. Kan någon gissa hvem som tog fåret? Jo, det var ingen annan än kungen själf, men när pojken blåste i pipan så måste han släppa fåret, och detta sprang till sina kamrater såsom om ingenting förefallit. Då poj-ken hemkom om kvällen och hade alla sina får med sig så blef kungen vred och tänkte inom sig själf: »Jag hittar dig väl en annan gång.»

Andra dagen gick pojken åter igen åt skogen med sina får, och bäst han gick där och vallade så fick han se drottningen. Hon kom till honom och begärde att få ett får af honom. Hvad skulle han nu göra? Jo, han lofvade henne ett får om han skulle få se hennes strumpeband. Det fick han, och drottningen fick fåret. Då drottningen väl var bortgången med fåret blef pojken ånger och ledsen, men han kom ihog sin pipa och då han blåste i henne så kom fåret springande samt förenade sig med sina kamrater. Glad gick pojken med sina får, och när kvällen kom så gick han hem. Kungen och drottningen voro icke väl till mods då de nu icke någondera kunnat bedraga honom.

Tredje dagen gick återigen pojken åt skogen med sina får, och då han gått där någon stund så kom prinsessan till honom och bad honom att hon skulle få ett får. »Ja», sade pojken, »men då vill jag se både strumpebanden och särken.» Prinsessan ville icke gärna medgifva detta, men till slut så gaf hon efter mera än hon borde utöfver hvad pojken begärt, och så fick hon sitt får och gick där-med sin väg hem. Men pojken blåste i sin pipa, och fåret kom snart till de andra igen. Då pojken om kvällen hemkom med sina får och alla voro tillstädes så blefvo både konungen och drottningen ännu mera illa till mods öfver deras misslyckade försök, men hvad skulle de göra.

Tid efter annan förflöt, och pojken vallade sina får utan att någon vidare vil-le hafva några ifrån honom. Men till slut så märktes en stor förändring hos prin-sessan, hon var hafvande; och nu blef kungen betänkt på att genom fårherden därom få någon upplysning. Kungen tillsade pojken att omtala alt som tilldragit sig sedan han blef antagen till fårherde och så började han sålunda:

»Första dagen jag gick och vallade fåren så kom kungen och tog ett: Tala sanning och lägg i karet – och jag träffade en gubbe af hvilken jag fick en pipa. Tala sanning och lägg i karet – och när jag blåste i densamma så kom fåret till-baka. Tala sanning och lägg i karet.

Andra dagen jag vallade så kom drottningen. Tala sanning och lägg i karet – och begärde ett får. Tala sanning och lägg i karet – och jag lofvade henne om jag skulle få se hennes strumpeband. Tala sanning och lägg i karet – och det fick jag, och hon fick fåret och gick sin väg. Tala sanning och lägg i karet – men jag blåste i min pipa och fåret kom till mig igen. Tala sanning och lägg i karet.

Tredje dagen jag vallade så kom prinsessan till mig och begärde ett får. Tala sanning och lägg i karet – och jag lofvade henne det om jag skulle få se hennes strumpeband och så hennes hvita särk. Tala sanning och lägg i karet. Jag gaf prinsessan ett får och hon visade mig sitt strumpeband och därtill sin hvita särk.

143

Tala sanning och lägg i karet. Och jag fick ännu mera, hon lyckliggjorde mig med sin hem…li…ga…»

»Tyst, tyst», sade kungen, »karet är fullt så det rinner öfver alla bräddar! Jag vill icke veta mera sanning!»

Kungen visste nu nog, och han gaf prinsessan, sin dotter, åt pojken, fårher-den, till gemål, och är det berättadt att de lefde så lyckliga som någon prins med prinsessa skulle hafva gjort.

Dunkers Socken

46. Pojken och Prinsessan Det var en fattig torpare som hade tre stycken pojkar. När nu de där pojkarna voro så pass komna ur skalet så de trodde sig kunna göra karlatag, så ville de ut i värden och bli storkarlar mente de. De begärde därföre att få ut sitt arf som skulle tillfalla dem. Nu hade torparen icke mera än tre kreatur, en åsna, en ko och en hund, och detta var det enda af något värde som kunde delas. Den äldste tog nu åsnan, ty med henne trodde han sig rik nog. Den därnäst han tog kon, ty hon var ock av godt värde tyckte han. Nu var ej annat åt den yngste än hunden, och som denne pojke var såsom sämre ansedd än de andra så fick han nöja sig med hvad han fick. Hunden var i alla fall pojkens käraste lekkamrat emellanåt han satt och ritade gubbar i askan.

Han fick af bröderna ofta bära namnet askfis. Och därmed jemt! Bröderna drogo nu alla åt hvar sitt håll, och den yngste drog sist från hemmet med sin hund. Då nu hunden och pojken mallrat af ett stycke väg, så mötte de en gubbe som gick och vallade tre små grisar, och med denne kom han snart nog att ackordera om både ditt och datt. Hunden var nog ett lättansadt djur och bra för pojken, men då gubben föreslog honom att byta med sina grisar så blef han i fundur.

Gubben blåste i en pipa och då började grisarna dansa, och detta såg nog nå-got nepigt ut. Gubben försäkrade honom att grisarna skulle göra honom bättre lycka i värden än hunden.

Ja, bytet skedde och båda gingo nöjda sin väg. Pojken gick och kom till en kungsgård, och där lät han sina grisar dansa framför kungens fönster medan poj-ken blåste i den pipan han fick med grisarna. Prinsessan som fick se grisarna dan-sa var aldeles förtjust och ville för alt i värden köpa en gris af honom, men han ville icke sälja den för något pris i värden. Men hon gaf sig ingen ro utan låg öfver honom med s[lag; ut i marg.] och böner så han måste lofva henne en gris om han skulle få se och klappa hennes snövita knän. Ja, ingenting värre än så, det blef därvid. Prinsessan fick grisen, men hon kunde icke få honom att dansa.

Mellertid vardt pojken af kungen antagen till svinherde att han skulle vakta kungens alla svin, och pojkens grisar skulle få gå ibland dem. Prinsessan för-sökte dag ut och dag in, men icke fick hon grisen att dansa, och så en vacker dag så kom hon åter och ville köpa en andra gris, emedan hon såg dagligen poj-kens grisar dansa. Pojken ville icke sälja sin andra gris, men då hon enträgnades

144

och bad så fick hon löfte att få en andra gris, men att pojken skulle få se hennes snövita lår. Ja, intet värre än så, det skulle han då få, och fick fick han; och hon fick grisen. Men när hon kom in med grisen så ville han inte dansa, men när hon fick släppa ut sin förste gris ibland de andra och fick höra pipan så dansade han som förut.

Prinsessan vardt ganska sorggifven öfver sitt köp, huru [bil]ligt det än var och kom så till pojken och ville köpa hans tredje gris. »Neej, hans [sic!] säljs inte på vilkor!» svarade pojken, »men om jag får se den hvita särken och så det hemliga därvid (menande genit.) så kan det få gå.» Det var nog mycket vågadt, mente prinsessan, men som hon var så itänd om den dansande grisen så vågade hon vippen. Hon kom, hon fick och hon gick och var nu så glad, men då hon kom upp i slottet så intet fick hon grisen att dansa.

Emedlertid så lärde pojken kungens grisar äfven så småningom att dansa och förevisade dem hvar dag framför kungens fönster. Men prinsessan var sorgsen i sitt sinne, ty nu hade hon vågat hvad hon hade att våga, och af de dansande gri-sarna hade hon intet nöje annat än att se dem dansa efter svinherdens pipa, och så fort de hörde den så dansade de alltid. Prinsessan blef alt sorgsnare i sitt sinne, och kungen måste lofva svinherden att få prinsessan till gemål om han kunde få alla kungens svin att dansa lika med de tre grisarna han ditfört. Svinherden plita-de hvad plitas kunde och fick så den ene efter den andra att dansa i likhet med de tre och förevisade dem hvarje morgon för kungens fönster. Till sist eller långt framåt så kunde prinsessan och kungen själf få dem att dansa.

Nå, nu gjorde svinherden anspråk på prinsessan som lofvadt var, men nu vil-le inte kungen stå vid sitt löfte med mindre svinherden skulle sjunga en hel säck full med visor, och då skulle han få prinsessan.

Ja, det måste han gå in på, det var ingen annan råd med det, inte. Hur den ton svinherden hade, det kan jag icke säga emedan jag icke hörde därpå, men så här sjöng han i alla fall:

»Prinsessa ha köpt tri grisär åf mej, falleralla! Å ja fick si prinsessans knä för den förstä; å ja fick si prinsessas lår för den andrä; å ja fick si prinsessas hvitä särk å hennes m…u…»

»Tyst, tyst, tyst!» skrek kungen, »säcken ä’ full, ja tror han spricker!» Och svinherden fick ej utsäga det sista af hvad han hade att sjunga.

Och nu måste kungen lämna sin dotter till gemål, och snart hade hon en liten pilt på sitt knä med hvilken hon dansade och som gjorde henne större nöje än att se grisarna dansa.

Altså gjorde torparens för sämst ansedda pojke och med den sämsta arfvede-len kanske bästa lyckan. De andra bröderna har ingen hört det ringaste af.

Härad, Hagby holme, And. Jansson

Variant: Enligt ett annat nära nog liknande föredrag uppgifves att grisarna kun-de spela och sjunga vackert själfva.

145

47. En fattig torpares flickebarn blifver prinsessa genom ett trollEn fattig torpares hustru var hafvande. En afton sent kom en främmande kvinna och begärde nattkvarter. Ogärna ville torparen medgifva detta, föregifvande att hans hustru vore sjuk. Han visade henne till grannarna, men kvinnan envisades att vilja bli kvar, menande att hon väl behöfdes för natten, hvarföre torparen lofvade henne att bli kvar.

Under natten så fick torparehustrun anfall af förlossningsplågor, men den främmande var väl hemmastadd uti sådan[a] ärenden, och förlossningsplågor-na blefvo drägliga och förlossningen lyckligen genomgången. Den främmande begärde köpa barnet och ärbjöd en bra nog penningsumma därföre, men torpa-refolket ehuru fattiga höllo ändå barnet kärare än penningarna. Kvinnan bjöd mera penningar och dessutom hvarje år eller oftare komma till dem med en summa penningar och visa dem deras dotter, ty det var [ett] flickebarn. Detta anbud blef för mycket lockande för att kunna emotstås, och de sålde barnet till henne på föregifna villkor.

Kvinnan som dem ovetande var ett troll tog då barnet och begaf sig i väg därmed. En gång hvarje år kom kvinnan med penningar åt torparfolket och då medhafvande flickan. Så fortfor hon i tio år, och det tionde året sade hon: »Nu är det sista gången jag kommer till eder och nu får flickan försörja sig själf.» Detta gick nog torparefolket hårdt till sinnes, men gjordt kunde icke ändras.

När nu trollkvinnan kom hem med flickan sade hon: »Nu måste jag resa bort, och nu är du så stor att du kan se efter mina nycklar!» Hon gaf henne nyck-larna i händer men förmanade henne att hon under hennes bortovaro icke skulle få ingå i hennes kammare, icke få öppna en grön lucka och icke se sig i spegeln. Ja, detta var en småsak för flickan att lofva, men barn är barn, göra af dem hvad man vill, och trollkvinnan var knappast ute förrän det roade flickan att titta inom den gröna vackra luckan. Men vid det hon öpnade på luckan som hon lik-väl icke fick upp, så fick hon på handen en grön fläck.

Flickan bemödade sig väl att få bort fläcken, men det var omöjligt. Så tog hon en halsduk och lindade den om handen, och knappast hade hon gjort det förrän trollkvinnan stod i dörren. »Hvad har du i handen?» blef hennes första fråga. Flickan sade att hon skurit sig. Trollet ville se det, men flickan undvek det med yttersta envishet. Slutligen hotade hon flickan att afkläda henne och mota ut henne i vilda skogen, men flickan blef lika obeveklig att visa sin hand. Trollet fullgjorde nu sin hotelse och afklädde flickan samt utförde henne i vilda skogen; dock ångrade trollkvinnan sig och återkallade henne.

Trollet reste åter bort gång efter annan, och för hvarje gång så öfverträdde flickan förbuden att se sig i spegeln och äfven att se in i trollets kammare; och lika många gånger hotade hon att mota ut flickan i skogen om hon icke ville bekänna sina öfverträdelser, men flickan var lika obeveklig.

Slutligen gjorde trollpackan likväl allvar af sina hotelser och afklädde henne samt utförde henne i skogen, lämnande henne åt sitt oblida öde. Flickan fruk-tade mycket de vilda djuren, och till att börja med så blef hon omhvärfd af en hop hundar som skällde på henne. För att värja sig för dessa så klättrade hon

146

upp i ett träd och satt där lugnt afbidande att hundarna skulle gå bort, men de blefvo alt kvar vid trädet där hon satt.

Nu var en prins i det landet som ofta plägade vara ute och jaga och var just nu i närheten då hans jagthundar träffade flickan. Han skickade en af sina tje-nare att afhemta hundarna, och denne blef varse flickan. Flickan gaf tjenaren ett guldband (hon hade nämligen fått tre sådana af trollet) med bön att icke för-råda henne, och detta lofvade han nog och återgick till prinsen med det besked att hundarna icke ville följa honom. Prinsen skickade då en annan tjenare och denne gaf flickan sitt andra guldband, hvarpå denne återvände med samma be-sked som den förre. Prinsen skickade den tredje tjenaren, och då han kom och varsnade flickan så gaf hon äfven denne tredje tjenare sitt tredje och sista guld-band, och denne återvände med samma besked som de två första.

Slutligen måste prinsen gå själf för att afhemta sina hundar och blef då varse flickan i trädet där hon satt skälfvande af blygsel. Prinsen var öm och männi-skovänlig, han tröstade henne till det bästa och hjälpte henne ned ur trädet samt tog henne med sig hem till sin faders slott. Prinsen blef förtjust öfver flickans älskliga väsende och döljde henne en lång tid, men slutligen gick han inför sin fader konungen tillika med drottningen och angaf flickan samt begärde att få taga henne till äkta. Kungen och drottningen biföll gärna hans begäran, och prinsen blef gift med sin skogsbrud.

När de varit gifta ett år så födde den unga prinsessan en prins. Om natten när folket vakade öfver gossen så kom trollet, osynligt för alla andra, men sade till prinsessan: »Om du icke vill bekänna hvad du brutit mig emot, så skall jag taga ditt barn och lägga ett vedträd i vaggan i stället!» Nej, prinsessan ville icke be-känna något, och så tog trollet prinsbarnet i sin famn och lade ett vedträd i vag-gan samt gick därmed sin kos. Om morgonen då de vaknade och funno vedträ-det i stället för barnet, så gingo tjenarinnorna till konungen och angaf förhål-landet, och kungen befalde då att den unga och älskeliga prinsessan skulle dö-das, men likväl blef hon på prinsens förbön förskonad.

Andra året födde åter prinsessan en son, och då denne bevakades af många tjenare och tjenarinnor som skulle anses säkra, så blefvo de öfverfallna af en obetvinglig sömn och de insomnade alla utom prinsessan. Då kom trollet och ytterligare hotade henne att taga hennes barn om hon icke ville bekänna hvad hon brutit, men prinsessan var och förblef äfven då obeveklig. Trollpackan tog nu gossen och lade en hundvalp i stället samt gick sin väg. Om morgonen när de vaknade så varsnades snart hundvalpen i stället för barnet, och då detta angafs för konungen så befallde han att prinsessan skulle dödas, men prinsen utvärkade äfven nu genom sin förbön att hon blef benådad.

Tredje året var prinsessan återigen i välsignadt tillstånd, och efter tidens fullbordan så födde hon åter ett gossebarn, och nu skulle man ju kunna fast till-försäkra sig att vakta barnet. De mäst trogna och vaksammaste tjenare togos nu härtill, men icke för ty så vid midnattstid blefvo alla samteliga öfverfallna af en obetvinglig sömnsjuka så att de insomnade förutom prinsessan. Rätt som det var så stod trollet vid prinsessans säng och sade: »Vill du nu bekänna hvad du

147

brutit mig emot, eller jag skall taga äfven ditt tredje barn?» Nej, prinsessan ville icke veta att hon ens varit i trollets makt och vård. Då tog trollet barnet och dit-lade en kattunge i stället samt gick så sina färde. Om morgonen då de sofvande väktarena ändteligen vaknade och sågo att barnet var borta, så blef det natur-ligvis berättadt för konungen och alt tydt till prinsessans nackdel, eller att hon själf födt sådana barn. Såsom funnen i skogen blef hon äfven ansedd för ett troll, och nu måste hennes dödsdom ovillkorligen gå i fullbordan. Domen blef den att hon uti pörtet eller rökstugan skulle rökas ihjäl, och hon afhörde sin dom med stillsamt lugn.

När nu prinsessan skulle föras till rökstugan så ville icke hennes piga och trogna kammartjenarinna lefva efter henne, utan hon begärde följa med henne och hvilket beviljades. De medtogo ett krus vatten och en visp och ingenting vidare. Då de kommo in i rökstugan så gjorde de ett hol på taket hvarest åtmins-tone de till någon tid kunde andas frisk luft, och då de varit där en stund så kom trollpackan medförande de tre gossebarnen som hon förut röfvat, och nu sporde hon om ej prinsessan ville ärkänna hvad hon brutit, och hvarest hon det icke ville så skulle barnen blifva dödade midt för hennes ögon. I stället för svar så tog prinsessan vatten med vispen och stänkte därmed öfver barnen under det hon allvarligen bad till Gud att blifva frälst från trollets förhatliga välde. Vatt-net invigdt med Guds ord och ordet själft omedelbarligen gjorde strax en så för-underlig värkan att trollet remnade i stycken hvilka genast sjönko ned genom rökstugans golf ned i jorden, och barnen lågo oskadade kvar.

Modren, prinsessan, omfamnade nu med rörelse sina barn dem hon förr aldrig handterat, och sålunda afbidade de oskadda morgonen. Tjenarne kommo nu för att skåda två lik men funno i dess ställe fem lefvande och väl bibehållna varelser. Vid det detta angafs för kungen och drottningen blef en outsäglig glädje hos dessa men desto mer hos prinsen, som nu återfick de förlorade bar-nen samt den som förlorad ansedda älskade gemålen. Och därmed slut!

Länna Sn

48. Vallflickan och kransenEn drottning födde en prins eller rätteligen ett gossebarn, hvars lefnadsställning samhället med tiden skulle tillärkänna namnet så. Ett troll af mildaste arten el-ler en så kallad fee tycktes vilja med särdeles välbehag anse och omhulda sam-ma gossebarn. Som drottningen på länge haft ett ofruktsamt äktenskap, så kom samma fee och tröstande tillkännagaf henne hennes fruktsamhets tillstånd. Det-ta var första besöket. Så kom hon tillstädes och biträdde vid barnets födelse, och var detta det andra besöket. Så kom hon tredje gången för att spå prinsens lycka för närvarande tid och all framtid.

Vid detta tredje besök så gaf hon drottningen en skön krans af blad och blommor virad, men det var icke blommor af förgänglig och vissnande art som växa i gärdesbackar och på åkerrenar, utan det var blommor och blad af guld,

148

silfver och ädla stenar, hvilka alla glänste tillsammans som solens, månans och alla stjärnors glans om alla dessa kunde lysa på en gång, och genom denna krans så skulle prinsens öde för framtiden bestämmas.

När prinsen inträdde i myndighets- eller mogenhetsåldern så skulle denna krans upphängas uti gemensamhetssalens tak, och när det behagade någon af den kungliga familjen att tillställa ett gästabud och till hvilket synnerligen hela riket, eller större eller mindre del däraf, tärnor och fröknar, skulle inbjudas för att dansa under denna krans, och om någon bland de dansande befanns värdig att blifva prinsens gemål, på den skulle kransen nedfalla, och på den som kran-sen nedföll, den skulle ock ovillkorligen blifva prinsens gemål, den och ingen annan; med henne allenast kunde prinsen blifva lycklig och lefva ett gladt och sorgfritt lif. Då feen öfverlämnat denna krans och gifvit sina försigtighetsreglor tillkänna så gick hon sina färde, men lofvade att igenkomma vid prinsens bröl-lop. Ja, för denna visade välvilja var drottningen på det högsta tacksam.

Så fort drottningen fått denna underrättelse så var hennes själ till den yttersta oro spännd, och väntade hon med hela sin inbildningskraft på den tid som en gång komma skulle, men var sannolikt ännu långt nog aflägsen. En sådan vän-tan var ju en plåga som intet hade sin like.

Nå, ändteligen så stundade hennes väntans mål och prinsen var fyllda sexton år. Då lät konungen och drottningen utfärda bjudning öfver hela sitt rike att framföralt de utvaldaste tärnor och fröknar jemte deras anhöriga, grefvar, ba-roner och förnämsta svenner skulle infinna sig vid kungsgården för att fira prin-sens mogenhetsfest.

Ja, gissningsvis eller icke, men nog kommo fröknar och väl prinsessor från alla landsändar, och snart blef för dem alla kungjordt ändamålet med deras där-varo, och detta skulle genom en hofman högtidligen utropas så: att på hvilken den öfver deras hufvuden sittande kransen skulle nedfalla under dansen, den skulle bli prinsens gemål, den och ingen annan!

Nog skall man förstå att en allmän beundran egnades den sköna kransen, men man må äfven besinna huru många hjärtan klappade af längtan att den måtte falla på någon, hvar och en önskade heldst på sig själf. Ja, dansen den började med den utsöktaste musik, och hvar och en antog den möjligaste håll-ning af artighet och fin belefvenhet under dansen. Ja, de dansade i dagarna en, ja, de dansade i dagarna två. Men kransen han satt på sin spik ändå! Ja, de dan-sade i dagar och nätterna sju. Och kvar satt kransen på sin spik ännu! På sådan dans kunde ju tydligen skönjas att ingen af dem var värdig att blifva prinsens gemål, och alla började ledsna och bereda sig för hemresa igen, och detta var ej att undra på.

Nu fanns vid kungsgården en vallflicka, en som vallade djuren ute i marken, och hon var en utmärkt flicka i dygd och fägring, men hon var ju blott och bart vallkulla! Hon gick nog med nöje och skådade såväl kransen som de dansande, och huru gärna skulle hon icke velat deltaga i dansen för ett tillfälligt nöje, men hon betänkte själf sin ringhet och att detta skulle vara att anse som en oförlåtlig förmätenhet. Icke för ty! En gång då salen var öde och tom så gick hon att se

149

på kransen och tänkte för sig själf: Ingen ser mig nu, jag vill dansa äfven jag några hvarf!

Hvad hände? Hon var knappt kommen under kransen förrän denne föll rakt på vallflickans hufvud. »Himmelens Gud!» utropade hon och ville taga kransen af hufvudet och begifva sig ut från en plats hon ansåg sig icke hafva lof att be-träda, men kransen förblef fastsittande på hennes hufvud, och därtill stod hon som hon skulle vara fastlåst vid golfvet att hon icke kunde komma dän. Då hon stått där någon stund och med ängslan betänkt hvad som komma kunde så kom drottningen själf in i salen, och hvem kan beskrifva hennes häpnad att se kran-sen på vallflickans hufvud. Icke kunde flickan fatta kransen och sätta den själf på sitt hufvud, och icke kunde väl ödet vara så hårdt att prinsen kunde taga en sådan gemål då otaliga förnämligheter fanns att tillgå. Uti sin häpnad och för-virring försökte drottningen att rycka kransen af flickans hufvud, men fåfängt.

Nu blef ingen annan råd än att dölja både flicka och krans tills vidare; men ett, tu, tre så kommer feen till drottningen och spörjer henne strängeligen hvar-före hon icke rustade till bröllop med prinsen och vallflickan. Ja, invändningar gjordes nog från drottningens sida, men feens vilja måste efterkommas, så kärt det vore att se sin son lycklig.

Under feens tillsyn och ledning blef bröllopet tillredt, och prinsen hade ingenting däremot, emedan han trodde på feens ofelbara välvilja och omvård-nad mot honom. Det blef bröllop, och efter dess slut så reste feen sina färde önskandes allom god lycka, men själf skulle hon aldrig återkomma om icke några våldsamma skakningar inom familjen gjorde hennes närvaro nödvändig.

Gåsinge Socken

49. Grefve Reijmundt och MelusinaSagan förtäljer om en grefve Reijmunt som bodde på ett slott i Frankrike. Han friade till prinsessan Melusina. Svårighet yppades emot giftermålet och kunde icke gå för sig med mindre än ett svårt villkors uppfyllande. Detta bestod däruti att hon förbehöll sig frihet att hvarje lördag under nio års tid få innesluta sig i enrum, och att han icke då skulle forska efter hennes förehafvande, icke tala om henne, icke ens tänka på henne. Skulle han bryta häremot, så skulle han för all-tid vara henne förlustig.

Så stod och blef, och de lefde ett öfvermåttan lyckligt lif. Hon födde honom två vackra älskliga barn, gosse och flicka, tvillingar. Det fattades således icke någonting i deras lycka i alla yttre förhållanden. Men en hemlig oro, en gna-gande sorg tärde hans hjärta vid tanken på Melusinas hemliga förehafvande. Denna känsla fick allt mer och mer makt öfver honom, och kunde han slutligen icke motstå frestelsen att undersöka förhållandet. Han gick till dörren till det rum där hon inneslutit sig och spejade i nyckelholet.

Himmel! hvad såg han? Jo, han såg sin gemål sittande i ett bad, i vatten, till öfre delen i sin vanliga dejeliga gestallt men den nedre kroppen förvandlad till

150

en förskräcklig orm. Han blef som fallen från skyarna, men hon lät sig icke be-komma. Under de följande dagarna var han som från sina sinnen ehuru han icke låtsades något för honom [läs: henne]]. Hon å sin sida visade heller icke något tecken som antydde att hon märkt han[s] brottslighet emot det ingångna för-bundet.

Men följande lördag då hennes tid kom framträdde hon för honom och höll ett rörande tal som kunde få hjärtan, ja, stenar att smälta, och till slut så anbe-fallde hon honom deras barn och sade med alt lugn: »Nu ser du mig aldrig mer.» Och därmed försvann hon som en vindfläkt från hans åsyn.

Nu var hans lefnads lycka krossad; han kände sig icke själf och huru hans öde blef, det är oss för tillfället obekant. Ammorna tillkännagåfvo att hon hvar-je lördagsnatt besökte barnen och smekte dem samt gaf dem di, men ställde han sig så som han kunde hoppas att få se henne så uteblef hon aldeles.

Härad. Berättad af en gammal gumma född 1797.Lärer funnits något tryckt exemplar. Visst sällsynt.

151

Skämte-Sagor

Friare-Sagor50. Svärmodren och sonhustrunDet var en temligen sträng gumma som hade en son som skulle gifta sig. Men såsom fullkomlig själf i alla göromål, så ville hon äfven hafva en lika fullkom-lig sonhustru, och därföre för att desto säkrare kunna utgrunda dess duglighet så ville hon någon tid hafva henne på prof. Den blifvande sonhustrun var dit-kallad och var där, och svärmodren frågade henne om hvad hon kunde göra för någonting och bland annat om hon kunde väfva. Svaret utföll naturligtvis ja-kande. »Men», sade gumman, »jag förbehåller mig att själf väfva första knäp-pan och sista släppan.» Flickan blef förargad och svarade med snäsig ton: »Väfver jag det andra, så kan jag väl väfva detta med!» Denna ville icke gum-man hafva till sonhustru, utan hon fick resa med »majsas afsked», som man sä-ger.

Så blef att utse en annan, och för att icke väcka någon stötande uppmärk-samhet, så blef denna antagen som piga för att äfven bättre lära känna henne. Vid gummans efterfrågan om hvilka kvinnliga sysslor hon var kunnig och om hon kunde väfva, så ärhöll hon äfven jakande svar. Gumman framställde sin önskan att då väfva kom i fråga, så ville hon själf väfva »första knäppan och sista släppan». En piga som har hopp om att få gifta sig vill väl om möjligt äf-ven visa sin konstfärdighet i kvinnan åliggande göromål. Denna piga blef där-före förargad och utbrast: »Väfver jag det andra, så kan jag stå ut med detta också!» Icke denna heller gillade gumman till sonhustru, utan hon fick gå sam-ma väg hon kom.

Någon sonhustru måste hon väl i alla fall hafva, och det blef att utse äfven en tredje, ty tre ting äro alltid goda, mente gumman. Flickan blef ditkallad och anställd som piga tills gumman finge utforska hvartill hon dugde. Som gum-man hade sig angeläget om att kunna väfva, så blef hon äfven tillspord om hon var kunnig däri, och efter ett jakande svar så förbehöll hon sig äfven nu att väf-va »första knäppan och sista släppan». Pigan svarade med undergifvenhet och saktmod: »Tack, tack, kära mor! Det är alltid det värrsta i börjarändan och slu-tarändan!»

Då blef gumman glad och utropade helt förnöjd: »Ja, just en sådan sonhustru har jag länge önskat mig, och du ska ock bli kvar!» Hon fick äfven blifva son-hustru och var gumman till nöjes såväl i detta som i andra ämnen.

Stenkvista socken

152

51. Den blifwande Sonhustrun och bykenEn gumma lärer funnits som bland alla andra ordningspunkter äfwen ville ha en duglig Sonhustru.

Då fråga derom var öppnad så voro de ej sena att anmäla sig, och den första som anmälde sig blef tillfrågad hvad hon kunde göra för sysslor och huru mycket hon kunde hinna göra emellan hwar lutgryta eller emellan hvarje kokt och pålakad gryta. Hon swarade att hon hannt spinna en rulle fint garn. Hon blef afvisad.

Så kom en annan. Gumman ställde till henne samma fråga, och hon svarade att hon kunde sticka ett par nya karlstrumpor emellan hvarje gryta. Denna blef äfwen ogillad och afvisad.

Så kom den tredje, och på den framställda frågan gaf hon det swaret att om hon skulle sköta byken som den borde, så kunde hon ej hinna mer än maka un-der grytan och klå sig bak emellan det att hvarje gryta kokade upp.

Denna gillade gumman, och hon blef antagen till sonhustru.

Tumbo

52. Friaren och bodnyckelnJag vill nu tala om en liten saga om huru en friare var karl själf för sig och icke lät bemedla sitt frieri, hvarken af moder, moster eller faster, nej, han friade själf. Den som tänker gifta sig har nog öronen öppna för hvad de hafva att säga om den och den, och nog vet man att den gumman som vill hafva sin dotter gift spar icke att omtala huru dugtig hon är och det så det bjuder vidt och bredt, ja, höres stundom kring land och rike. Men det är icke nog att höra hvad andra sä-ger, man måste äfven se något, han skulle äfven skåda hus och hemseder.

Det var på ett ställe de hade en flicka som kanske såg ut för något och som kanske äfven hade något, och dit rigtade hans hog för friareärenden och gick därföre dit gång efter annan. Flickans moder å sin sida sparade icke heller att omorda huru snäll hon var i alla möjliga göromål. Hvarje gång friaren besökte huset så satt flickan vid spinnråcken och hade en »storan blåntåtte» på kringlan, och dylika menade modren så utspann hon många, många om dagen.

Som friaren genom gummans öfverdrifna skrytsamhet började fatta miss-tanke till värkligheten, så beslöt han att något pröfva dem. Han tog därföre vid det han tog afsked och gömde bodnyckeln i blåntotten, och därpå dröjde han något längre innan han gjorde besök. När han nu ändteligen gick dit igen, så vid det första han inkom frågade flickan honom om han vid sitt sista besök varsnat bodnyckeln eller om han på skämt gömt honom någonstädes; men därpå sva-rade han i början ingenting.

Han gick nu och samspråkade med dem om hvarjehanda, och gumman spa-rade icke att berömma dottern för hennes flit vid spinnråcken, förutom alla pracksysslor och slutligen kom man ihog bodnyckeln och påminde honom där-om. Han svarade ännu ingenting förrän gumman ånyo upprepat huru många

153

blåntottar dottren spunnit, men nu kunde friaren icke längre återhålla sitt löje utan påvisade hvar han låg gömd i blåntotten. O fasa! Mor och dotter måste nu båda två stå med skam öfver sitt skryt, då nu i blåntotten låg det öppna och klara beviset att de icke vidrört den på kringlan liggande, än mindre spunnit några flera.

De funno nogsamt att deras skryt icke hade något värde i friarens ögon, och att han gaf både penningar och flickans fägring på båten om något sådant före-funnits. Och säkerligen vände han glad huset ryggen och ännu säkrare är att han aldrig gick dit mera.

Tumbo

53. Den giftaslystna flickan och synålenDet war en flicka som war giftasvuxen och gu länge a’ ankä på friare, men det ville ej slå till, ty hon var svagsynt. Likväl var en och annan förslagen nog att se och höra sig före.

När nu en kom som hon trodde hade sådant ärende, så bjöd ho te hvad ho kunde för te å visä att ho inte va så oäfven som di sa. Nu skulle kreaturen haf-va sin middag »ansen», och dervid tog hon en synål och satte uti en wägg-springa.

Kreaturen voro ute för att wattnas, och vid de skulle motas in så sade hon: »Må kôrs i all väla, ha ’ke di sätt e synål i wägga! Ja kann just undrä ôkken har kunnä gjolt de, ja.» Och dervid skulle hon göra sig rask och springa dit för att taga vara på nålen, men hvad hände? Jo, hon såg ej en tjur som gick emellan henne och wäggen, hvilken hon sprang på så hon föll omkull.

Ja, friarn han sade adjö och kom säkerligen aldrig den gatan mera. Och flickan kanske är ogift än i dag.

Tumbo

54. Flickan och friarenEn flicka som var svagsynt fick friare, och denne skulle undfägnas på bästa vis, och bland annat så framsattes en stor ost på bordet.

På samma ställe hade de en stor hvit katt, och då flickan såg den stora osten på bordet trodde hon det var katten, och under utrop: »Sitter ikke den odygdugä katten på bole!» så »tôrfvä» hon till osten så denna slog i golfvet.

Detta var som det var, men man skulle likväl ut och se huru ägorna sågo ut, och der hon trodde sig sjelf med friaren komma att framgå lade hon en knapp-nål på en sten i beredskap.

Nu kommo de gående, och på betydligt afstånd sade hon sig se nålen, hvil-ket var ett säkert bevis att hon såg bättre än man förmodade. Hon skulle äfven

154

springa dit för att taga vara på nålen, men i hennes väg låg en ko och hvilade sig, och vid hon sprang såg hon icke kon utan stupade omkull.

Då måste friaren få full öfvertygelse om hvad han förut förmodade om fäst-möns synförmåga.

Länna

55. De stammande flickornaEn moder som har en enda dotter har ofta nog mycket bekymmer huru hon skall få henne bortgift eller ej, och så mycket mera om hon är något vanför eller be-häftad med större eller mindre fel eller lyte. Och huru mycket mera den som har flera. Men om man nu skulle tänka sig en moder med flera döttrar och som alla vore felaktiga, se, då blef det aldeles rosenrasande.

Det var emedlertid en gumma som hade tre döttrar, och alla hade det felet att de stammade eller i förening därmed ändå talade illa. Icke för ty så ville hon ändå hafva dem gifta, någon om icke alla. Egentliga friare var icke så särdeles godt om, men som det kunde hända att någon karl kom dit på »lös å slö», så var nödvändigt att iakttaga alla möjliga försigtighetmått för att dölja dessa fel så länge möjligt var.

Så länge gumman själf var hemma, så visste hon nog medel att afböja den fara för hvilken hon fruktade, ty hon var själf den som förde ordet för ärender-na, men om hon skulle vara frånvarande, huru skulle det då gå? Gumman kunde i alla fall icke dagligdags sitta i stugan, hon kunde ju hafva ärende hos grannar-na hon ock. Och så blef äfven fallet. En dag skulle hon nödvändigt gå bort, men innan hon gick så måste hon meddela döttrarna förhållningsordres huru de bor-de förhålla sig, och hvad de hade att iakttaga under sin ensamhet, eller medan hon var frånvarande. Gumman föreskref dem nämligen, att om någon karl skul-le komma till dem medan hon var borta så skulle de icke få tala något, icke ens säga ett ord, ty om denna karln möjligen hade friareärende så skulle den talande skämma bort för sig, då det förspordes huru illa hon talade. Gumman sade dem äfven att den som talade skulle icke få gifta sig, men hvaremot den som längst teg skulle först blifva gift.

En vacker dag då gumman var borta så kom en främmande karl och gjorde sin hälsning. Icke kunde flickorna veta hans ärende, men nog blefvo de förläg-na. Den äldsta satt och spann ull och hade ullkammarna upplagda i ett såll, och det passade sig för katten att lägga sig i sållet i den mjuka ullen. Den främman-de karlens framställningar och tal aktade de sig nogsamt att besvara, men att katten lade sig i sållet kunde hon icke lämna opåtaldt och trodde icke detta haf-va någon gemenskap med modrens föreskrifter, därföre sade hon: »Si katten i sårra!» (se katten i sållet!) Nu kom den andra i ordningen och sade: »Du skurre ju tirrä å’ inte’ tarrä!» (du skulle ju tiga och icke tala!) Så sade den tredje och sade [sic!]: »Si sårra, nu tarrär ni bårra!» ([se] så, nu talar ni båda!) Hon trodde således att hon icke talt något.

155

Fästmannen, friaren, ty det var värkligen en sådan, gick sin väg lugn som en kogubbe, hans spekulation var misslyckad men han var ändå rikare på ärfaren-het.

Som friaren var blott en så kunde icke mer än en flicka blifva hulpen, och den yngsta trodde sig hafva bästa rätten och fröjdade sig öfver de andras miss-öde. Men hon bedrog sig, ty friaren hördes icke mera af. Om någon vidare hör-des åt, förmäler ej sagan.

Gåsinge

56. Återigen Stammande FlickorDet var ännu en gumma som hade tre döttrar som voro giftasvuxna och väntade friare, eller rätteligen längtade efter friare hvilken stund som heldst. Men som de stammade så vågade ingen taga i färd med dem, isynnerhet den som kände dem. Gumman var lika angelägen att få sina döttrar gifta som döttrarna själfva att blifva gifta, men det var ingen annan råd än att lefva på godt hopp. Det kun-de likväl hända att någon kunde komma på »lös å slö», ty det händer så mycket »oförtänkt nu för tiden» plägade man säga förr såväl som nu.

Gumman höll ett vakande öga öfver dem ständigt, och därföre en dag då gumman skulle gå bort så förmanade hon dem allvarligen till flit och arbetsam-het samt framlämnade några lintottar hvilka de skulle spinna under hennes bortavaro. Men hon förelade dem ännu ett vilkor om hvars uppfyllande de skul-le vara på det högsta angelägna. Detta bestod nämligen däruti: att om händel-sevis det skulle komma en främmande karl därin, så skulle de icke få tala något; ty det kunde ju möjligen vara någon som hade friareärende i tankarna och då, om de talade, så skulle han genast få höra huru de stammade, och då skulle sa-ken vara skämd för dem för den gången. Man skulle försigtigt bemöta sådana tillbud som så sällan ärbjödo sig. Gumman gick och var inom sig icke litet för-nöjd öfver sina visa anordningar och öfvertygad att flickorna å sin sida skulle efterkomma hennes vilja. Men gissa på hur det gick!

Det kom ock värkligen en främmande karl därin, och flickorna blefvo än fli-tigare än förut, men ingen vet hvad som inom dem föregick, men nog sutto de harhjärtade och hala om öronen. Ingen kunde veta hvad ärende karlen hade, men efter det han höfligt hälsat så började han tilltala dem lockande och sme-kande. De blefvo än ifrigare om sitt förbund att icke tala eller svara, men med detsamma hjärtat blef upprymdt så blef handen osäker, tråden gick af. Vid detta tillfälle var detta inga goda märken och därföre utbrast hon: »De-de-de-de flög å-å-å-å-å-f; de-de-de ä’-ä’-ä’ skö-skö-skö-skö-ö-ö-rt.» Den andra skulle trösta henne och gifva henne sitt bästa råd hon hade och sade: »Kny-y-y-y-y-t i-ho-o-o-op ’e’ i-i-ge-ge-ge-gen.» – »Nu-nu-nu-nu ta-ta-ta-ta-lä’ ni-ni-ni bå-bå-bå-da-da två-å-å-å-å, nu-nu-nu-nu få-å-å-å-år får fe-fe-fe-felle ja’-ja’-ja’ gi-gi-gi-gi-gif-giftä me-e-e-j, ja’-ja’-ja’-ja’ så-so-så-som te-te-te-teg», inföll den yngsta.

156

Ja, hade nu karlen friareärende i tankarna så hade han fått veta nog och till-räckligt hvad han borde göra. Han gick därifrån och var fri, men flickorna fingo länge nog vänta på karlfrämmande. Och kanske de sitta och vänta än!

Hammarby Sn

57. En flicka som är flitig vid SpinnråckenDet har allt varit många gummor som haft döttrar hvilka gärna velat ha friare och icke kunnat få gifta sig, och kanske lika många karlar som friat och icke velat haft den de friat till.

Det var en gumma som var lycklig nog att hafva bara en dotter, och som denna var vacker så var gumman säker att hon skulle få friare. Felfri var hon ock, ty hon var icke närsynt och icke heller stammade hon; det enda man skulle kunnat anmärka emot henne var att hon tyckte det var tråkigt vid spinnråcken att sitta vid den dagligdags. Men det var så att som gumman hade blott en dot-ter, så har hon »kesat och kelat» med henne mer än rätt och tillbörligt var.

En gång fick gumman höra »tal på» att det skulle komma en friare, och gum-man gjorde sig något ärende bort för att lämna sin dotter ensam att emottaga friaren, men innan hon gick så framlade hon på kringlan en sjuhundradebadda-re till blåntotte, bedjande henne därvid att vara riktigt flitig och detta lofvade dottren. Men hon skulle ock städa och göra fint, pynta på bästa vis.

Gumman gick och var knappt utkommen förrän dottren uppgjorde eld i spi-sen och påsatte gryta för att koka sötgröt, och så snart hon fått denna i ordning började hon äta. Friaren kom, men icke kunde hon då springa ifrån grötgrytan och till spinnråcken, och dessutom var ju gröten god och bättre än spinnråcken. Ja, huru friaren slog sina spader så tyckte han just icke att flickan var så oäfven och tänkte väl att hälsa på flera gånger. Att hon åt sötgröt var ju icke så »ogalet» då hon så hafva kunde, och spinna hade sin tid. Emedlertid då han tyckte sig sett och hört hvad han behöfde för denna gången så gick han sina färde.

När han nu gått något stycke så mötte han flickans moder och efter veder-börlig hälsning så frågade gumman: »Har du varit hemma hos oss?» – »Ja!» svarade han. »Såg du hvad doter min gjorde, då?» frågade ytterligare gumman. »Ja!» svarade friaren. »Ja, kan du tro, sådana gör hon slut på tre gånger om da-gen», sade gumman, menande lintottarna, men friaren tog en helt annan me-ning, han menade sötgrötsgrytor, och då baksnades han.

Det hände nog kanhända att han gick dit ännu en gång, ty att både se sig före, höra sig före och känna sig före kan icke gå på en eller två gånger, och allt detta är ju lifsvilkoret för ett ordentligt frieri, om man åtminstone vill veta om man något har att ångra. Eller hvad sägs därom?!

Selaön

157

58. Den omtänksamma flickanMan hör tidt och ofta omtalas mödrars och döttrars idkeliga sträfvan att få friare till huset, men när hör man att en karl med jämmer eller klagan tillkännagifvit misslyckade frierier? Nej, man vill destoheldre påstå att karlarnas rätt är att blott taga den man vill hafva och förkasta den flicka som icke faller dem i sma-ken; men icke dessmindre gifves det häruti undantag.

Det var nämligen en som friade på många, ja, många, många ställen, och ingen ville ha honom; åtminstone ville man så säga. Kanske kallade de honom Nittonfriaren, ty de som fria på flera ställen pläga vanligtvis få det namnet. Ja, man sade allmänt att han skulle få leda Svarta Suggan, ty detta blir till slut nit-tonfriares lott.

Men ett, tu, tre så vände sig hanses stjärna, och sedan blef det annat ljud i skällan, sedan ville alla för honom öppna sina dörrar till frieri. Han började ock ganska rigtigt på nytt, men nu blef han så nosgrann så han gillade snart ingen. Somliga voro för vackra och farligt är att hafva sådana ock; somliga voro vind-ögda, somliga snedmynta, somliga hade det ena felet och somliga det andra, och nog finnas fel om man riktigt ransakar därefter. Men hur länge han gick och stutade så kom han till en som var hvarken vacker eller ful, icke snedmynt, icke bredmynt, icke skenande, icke lat, hon var med ett ord sagt af medelparten; denna fästade han sin uppmärksamhet vid, och tro säkert, han högg icke i sten.

Han gick väl dit, men huru många gånger det låter jag vara osagt, och så kom han slutligen underfund med att hon var en enfaldig fjolla och tänkte öfvergifva henne. En vacker dag likväl så gick han dit för att närmare bestämma sig, och det var naturligt att en friare skulle bli rikligen undfägnad, och för sådant ända-mål så skulle flickan gå ned i källaren, men hon kom icke igen. Modren blef ängslig och gick efter åt källaren och där satt flickan begrundande, men upplät sig likväl för modren. Som både mor och dotter dröjde för länge så gick fars-gubben efter, och för honom måste nu både moder och dotter öppna sig. Då nu ingendera kom igen så måste friaren själf gå ned i källaren och där sutto fadren, modren och dottren begrundande och tankfulla. Nu måste modren förklara att dottren fallit i grubbel hvar hon skulle få vagga och hvar denna skulle stå, samt hvad barnen skulle heta o.s.v.

Friaren visste väl att hon icke ännu hade skäl till detta bekymmer, men icke för ty, en så omtänksam kvinna står mig icke för nära och denna vill jag hafva, mena-de han. Ja, nu var saken snart uppgjord och det blef giftermål, men om den omtan-ken som vagga, barn och deras namn ännu gjort sig gällande förmäler ej sagan.

Länna Sn

59. Drängen som skulle bli måg åt en rik bondeDet talas oftast om att där de hafva giftasvuxna döttrar, att friare skall komma till huset och taga dem eller åtminstone begära dem. Men det finns äfven till-fällen då drängar på ställen där de hafva döttrar »tjena på särken», och pigor

158

där de hafva söner som tjena på skjortan, som ordstäfvet lyder. Sådant har all-mänt varit förr och fortfar till någon del än i dag.

Emedlertid var det en bonde som väl hade någonting eller som kan vara det-samma som att vara rik. Han hade ock tre döttrar som alla voro giftasfärdiga. Nu fick han en dräng som snart kastade ögonen på dessa tre flickorna, och som han såg dem dagligen så blef han snart ense med sig själf hvilkendera han heldst skulle vilja hafva till hustru. Han gjorde sig nog förtrogen med en af dem och det var den äldsta, och snart begärde drängen att bli bondens måg. »Ja, det skall du få om du kan göra ett yxskaft och icke ögna eller märka något», sade bonden. Detta var ett vigtigt värf i den tiden för en bonde, och finnas många bönder än som icke kunna göra ett yxskaft.

Huru svårt detta än syntes vara så tänkte drängen: »Jag skall väl våga vip-pen; den som ingenting vågar vinner heller ingenting.» Bonden gaf drängen en björkbit som just icke var för »välvulen», och så fick han söka sig om huru han skulle bära sig åt för resten. Han tog sig huggstock och handyxa samt började först yxa till, så tälja upp och så »kretä».

Då han kretat och täljt en stund så pekade han med yxskaftet på den yngsta dottren som gick på golfvet och sade: »Ä’ de’ den där?» och med detsamma kikade han förstulet utåt yxskaftet utan att någon märkte det. »Nej!» svarade bonden, som satt och åsåg hans arbete. Nu hade drängen sett hvar som behöfde täljas och täljde och kretade ännu en stund tills han tyckte sig behöfva märka. Då pekade han på den andra i ordningen och frågade: »Ä’ de’ den där?» – »Nej!» svarade bonden. Nu fick drängen åter igen förstulet kika utåt yxskaftet och fick noggrannare se hvar han behöfde tälja bort eller spara. Nu kretade han och täljde tills han fick det än närmare färdigt, och då han återigen var i behof att kika fason så pekade han på den äldsta och frågade: »Ä’ de’ den där då?» – »Ja!» svarade bonden, »den där ä de’!»

Nu kretade drängen ännu någon stund, ty nu visste han bestämt hvad han be-höfde tälja undan, och det dröjde icke länge innan han stack yxskaftet åt bon-den och bad honom »gillä åf». Å’ bonden tog yxskaftet emellan sina händer och sade: »Den som kunde göra ett sådant yxskaft; ett sådant yxskaft har jag aldrig haft; ja, jag ger dig flickan med uppräckta händer!» Och drängen tog flickan, och hon blef hans hustru. Och bonden fick en dugtig måg, ehuru han var blott en fattig dräng.

Fogdö Sn

60. Ännu en dräng som skulle bli mågEtt fall som förut blifvit berättadt om en dräng som tog karlatag på sig och friade till bondens dotter är icke det enda i sitt slag, det finnas flera som icke äro »sämre än så». Det var nämligen en dräng som vågade, och tänkte: fresta är ingen konst. Som han tjent länge på stället så kände han hvad hon dög till, den han ville ha,

159

och kanske det var den enda dottren, så hade han icke någon att välja på, och icke behöfde han bli ett redskap för systrars afund, som så ofta händer.

Ja, han friade och fick jaordet, ehuru på nog hårda villkor. Kan någon gissa hvaruti detta villkor bestod? Nej! Ja, knappt tror jag… Jo! Han skulle göra en vagn och icke nyttja någon annan huggstock än en sten, och om han skulle hug-ga yxan i stenen så skulle han vara dottren förlustig. Villkoret var nog svårt men drängen tänkte: det duger att försöka.

Om nu drängen var fintlig nog för företagets utförande så hade han »ugglor i mossen» att bekämpa. Han visste nog att icke flickan sökte motarbeta honom, nej bort det; men flickans moder, hon var full med dynt och de dödas ben.

Det blef bondens tur att anskaffa en sten till huggstock samt virke att tälja utaf, och när allt sådant blef anskaffadt så började drängen sitt arbete. Han hackade och han högg, han sågade och han högg, han täljde och han högg, han sågade, han täljde och han högg om hvart annat och det så svetten stod i skallen på honom och tänkte icke på så djupa försåt och faror som man anlade för honom.

Som sagt var så var hans föreslagna svärmoder honom en ful fisk, men hvad kunde hon hafva för skäl, månn tro? Kanske ville hon hafva honom själf? Ja, det vore icke första och icke heller sista gången så har händt.

Vare härmed huru som heldst så gjorde gumman, svärmodren skulle blifva, alla försök att afleda hans uppmärksamhet från arbetet att han skulle staka sig, men drängen var pinsäker. Så fortgick tiden, och arbetet och alla gummans för-förelseförsök strandade därvid. Slutligen och då vagnen var nära nog färdig så vidtog den enda och sista utvägen hon hade och kunde uttänka. Kan någon gis-sa huru hon bar sig åt? Jo, hon ställde sig midt framför drängen och visade sin största hemlighet och hvilket ingen kvinna visar för en hel vagn; och kan någon tänka – drängen var nyfiken och blinkade förstulet däråt, och blef med enns så förbluffad öfver en så högst ovanlig företeelse så att han högg yxan i stenen och han var sin sak förlustig.

Men då vagnen var färdig så torde nog bonden af ren ärkänsla gaf honom sin dotter då han fick vagnen i stället; men icke vill jag våga hufvudet på saken.

Härad

[Tillägg i marg.:] Enligt en annan version så var vagnen fullt färdig, men en slå som skulle sitta i dragstocken och hvari oket skulle ha sitt håll, och just vid han skulle göra slån så kom gumman, skevlä med benen och visade hvad hvarje är-bar kvinna måst söka dölja, och i det hans nyfikenhet bringade honom att sneg-la åt sidan så – vipps var han med yxan i stenen.

61. En dräng som tjenar för billig lön och blir mågOm en bonde hade en dotter, så hade han ock godt att få sig en duglig dräng. Det hände nog att bonden bortsläppte sin dotter till drängen för godt pris, till exempel ett yxskaf[t], men så fick han ock någon gång en hel vagn genom dott-

160

ren och ändå hafva henne kvar. Ordspråket säger: små orsaker, stora värkning-ar, och om jag skall ännu omtala en mågsaga, så visar denna fulla sanningen af ordspråket.

Det var emedlertid en dräng, och en rigtig dräng ändå, som väl hade något i sinnet för att komma sig upp genom frieri. Det var äfven en rik bonde som hade en dotter, hvilken han var så rädd om som om »sin ögnasten», och hade många haft goda ögon att kasta på henne ehuru utan någon värkan. Men den förenämn-da drängen, han vågade vippen och försökte komma i bondens tjenst för att så-medelst vinna flickan och få henne till hustru.

Bonden var rent förbannadt snål och hade äfven en icke mindre fyndig spe-kulation för att få drängen för billig lön. Bonden och drängen hvar för sig gnag-de och jemkade hvad gnagas och jemkas kunde om uppgörande af lönen, och bonden kom ända därhän att han fick drängen att tjena tio års tjenst, mot det att han skulle få så den säd han fick i munnen då han tröskade första året, och skul-le han årligen få denna och all dess afkastning under de tio åren eller så länge han tjenade.

Bonden hade nu uppgjort en god affär, ty nu var han säker att få drängen att tröska duktigt och kunde icke föreställa sig att några sädeskorn kunde fara i munnen då han tröskade. Drängen tröskade duktigt och som hel karl och fick första året trenne rågkorn i munnen. Andra året sådde han dessa. Han tröskade äfven då lika flitigt, men hans enda lön blef blott ett godt hopp om bättre tider. Tredje året sådde han åter hvad han fick skörd efter de tre kornen. Bonden glad-de sig att drängens lön icke på detta sätt steg mycket till, men drängen lefde på godt hopp.

Sålunda förflöto de tio åren, och sista året hade drängen så mycket utsäde så att han besådde bondens båda gärden. Nu hade icke bonden någon jord att så uppå, och hvaraf skulle han själf med familj lefva? Saken kom nu därhän att drängen och bonden måste dagtinga med hvarandra, så att bonden gaf drängen sin dotter till hustru och drängen däremot upplät ena gärdet åt bonden att själf beså.

Om nu bonden ansåg sig lurad, så fick han åtminstone en duktig måg, och detta var ju icke så illa då sådant ändå till slut måste vara.

Thoresund

62. Drängen blir måg – prutt, prutt!En dräng tjente hos en bonde och ville bli gift med bondens enda dotter. Han fick löfte derpå men på strängt villkor: han skulle nemligen på en dag gå åt ha-gen och hugga 500 stör.

Han gick dit, men han kunde ej se sig möjligheten att erhålla mer än högst 20. Han gick derföre bedröfvad och visste ej hvad han skulle företaga sig. Vid han så gick och funderade kom en gumma hvilken frågade efter orsaken till hans bekymmer, och när han fått omtala det så erbjöd gumman sig att hjelpa

161

honom. Hon gaf honom tre elldstål, och af dessa skulle han lägga ett i gårds-grindens öppning, ett under stugutröskeln och ett i elldstaden i spisen eller i as-kan, och derpå skulle han lägga sig sjuk. Såsom sjuk var han ju redan ursägtad hvarföre han ej hunnit hugga stören den bestämda dagen.

Om morgonen derpå skulle dottern göra elld i spisen. Hon blåste och pyste, men för hvarje tag hon blåste så blef det prutt, prutt, prutt! med högt ljud. Hon måste derföre afsluta och gumman skulle försöka, men för henne gick det lika-dannt. Likaså för bonden.

Nu var ej annan råd än att gå till prästen och bedja honom komma dit och försöka läsa ut den orena anden hvilken man trodde innästlat sig i stugan. En pojke skickades derföre med bud till prästen, hvilken ock genast fölljde med, men som han gick igenom grinden så blef det prutt, prutt, prutt! och när han gick öfver tröskeln så blef det äfwen prutt, prutt, prutt!

Dermed kunde ej så mycket betyda, men då han gick in i stugan blef mor-gonhälsningen: »God mårån! Prutt, prutt, prutt!» och för hvarje gång han skulle öppna munnen till tal så blef ej annat än prutt, prutt, prutt! Presten kunde ej hjelpa dem utan måste med skam gå sin väg.

Man var nu bekymrad och måste taga drängen till råd, och så blef beslutat att om drängen kunde afhjelpa detta onda så skulle han få bli måg utan att hug-ga 500 stör. Drängen gick nu upp ur sängen och tog oförmärkt bort elldstålen såväl ur askan som under tröskeln och vid grinden och hvarpå han obehindradt uppgjorde elld i spisen. Och derpå fick drängen bli måg.

Ärila Sn

63. Sonen lär pigan väfva och hon blir hans hustruJag har förut talat om mågar och huru drängar tjena på särken, men det gifves äfven ett motsatt förhållanden [sic!], det finnas pigor som tjena på skjortan och därigenom kunna bli sonhustrur. Jag vill just nu tala om en sådan. Det har förr allmänt varit trott att icke en piga skulle duga till något utan en rik bondson skulle alltid fria till en bonddotter, en som hade något, oafsedt om hon dugde till att göra de sysslor som en bondkvinna egentligen tillkommer.

Emedlertid var det på ett bondställe de hade en son, och de hade äfven en piga. Huru de tisslade och tasslade med hvarandra så fick drängen behag till pi-gan, ty hon var kanhända vacker, men huruvida hennes duglighet vidkommer låter jag vara osagt. Hon torde nog vara dugtig på åker och äng, men insysslor-na tillkom icke pigan. Pigan var väl kanske i gummans tycke så att denna beslöt att lära henne en henne som husmoder ensamt förbehållen hemlighet, att väf-va.

Pigan var som sagt var litet dum uti insysslor och hade svårt att lära sig väf-va, men icke dessmindre så måste hon försöka. Sonen ville så mycket möjligt afvärja från pigan sin moders förebråelser för okunnighet, och därföre när pi-gan satt i väfstolen och skulle träda i skaften så stod sonen och talade liknelser

162

till henne, då han såg hon bar sig tafatt åt. Så sade han då: »Far min hade fyra hästar, och när han skulle ansa dem så började han vid dörren, och så undan för undan tills han kom till den sista och då började han vid dörren igen.» Och då pekade han med detsamma på första, andra, tredje och fjärde skaftet huru hon skulle iträda garnet.

Och på detta viset lärde hon sig till slut väfva och kanske undvek mycken förargelse af gumman. Och när hon blef rigtigt fullflugen så tog gumman henne till godo, och hon blef gummans sonhustru och ingendera hade skäl att ångra sig.

Hammarby Sn

64. Flickan och KokärlornaDet var en flicka som gärna ville gifta sig med en pojke den hon länge hållit kär, men det kunde icke försiggå utan hon skulle utgöra ett visst beting. Hvad skulle hon göra, tror någon? Jo, hon skulle blott fånga tre lefvande kokärlor el-ler sädesärlor och var det icke något värre, menade hon, så skulle det snart gå för sig.

Hon gick därföre ut på gärdet och påträffade snart en sådan. Hon sade då: »När jag får taga den där så har jag blott två kvar.» Hon gick så hela dagen men fick icke fatt fogeln. Men hon tänkte: »Det är en god dag i morgon!» Och när hon fick sofva natten öfver, så gick hon ytterligare ut på gärdet och försökte hela den dagen, men det blef lika när som förut.

Tredje dagen gick flickan återigen ut på gärdet och uppsökte en sädesärla och tänkte: »Denna måste jag hafva!» Men giss på hur det gick! Jo, hon plitade hela den dagen äfven i ända, men ingen kokärla fick hon.

Sålunda måste hon öfvergifva alla vidare försök att fånga någon kokärla, och Gud vet huru det då gick med giftermålet.

Tumbo Sn

65. Flickan som gör UllvärmeAlla gummor som hafva döttrar villja alltid skryta med hvad de kunna och hvad de hinna, isynnerhet om de kommit på den tanken att få dem gifta. Därföre är också vanligt att om de icke hela Guds långa året i ända uträtta någonting, så skola de vid sådana tillfällen då friare eller deras kunskapare, värkliga, tillgjor-da, eller till och med förmodade, åtbärliga, äro i nejden, så skall gumman sätta alla trådar af husets inre förvaltning i full spänning och rörelse. Ingen vet hvad hända kan, ty ett, tu, tre så kan en spekulant hafva näsan inom dörren och vara snart nog själf inne.

Det var emedlertid en gumma som hade en dotter, och giftvuxen, och så fick hon höra talas om att det var friarespekulanter i krokarna; det var därföre nödigt

163

att röra på spelet i alla vinklar och vrår, hafva många bestyr i ordning. Vid gum-mans hemmavaro gick allt väl, men när hon gick bort så var det att göra sina anordningar.

En vacker dag gick gumman ut i granngårdarna och hörde sig före, ty friare fanns i närheten; hon befaller då sin dotter att göra ullvärme. Godt och väl. Gumman gick, och flickan gjorde eld i spisen samt pålade först ved, och vid den brann så lade hon den ena ullknippan på den andra att brinna, så länge någon fanns kvar. Gumman kom hem och friare kom ock med detsam-ma. Hvilken öfverraskning! – all ullen uppbränd och ändå icke varmare i spisen än vanligt. Gumman menade att ullen skulle kardas vid spiselvärmen, men hade nu intet att karda. Hvad gjorde friaren? Goddag! Adjö! Kom icke igen.

Aspö Sn

66. Långa MarsDet var en gumma som var mycket sparsam och hade därföre också mycket kött och fläsk. Nu hade hon äfven som flera andra fått sig en dotter, som var en prydnad för sitt kön, mente gumman. Gumman predikade dagligen den grund-sattsen att man skulle hushålla och spara på köttet och fläsket till Långa Mars skulle komma (menande mars månad förstås). Hon menade väl och skulle dels för det ifrågavarande ämnet som i allmänhet ingifva och inprägla den helso-samma läran om sparsamhet och ordning i hushållningen.

Det är alltid vanligt att den som spar, den mera har än många andra, men afunden är ock framme hos sådana och lägger näsan uti. Så hände ock här. Gummans sparsamhet och hushållslära blef snart ett allmänt samtalsämne och föremål för klander och bitande anmärkningar, och ryktet om långa mars bragte mer än en kanske att personliggöra den långa mars.

En vacker dag skulle gumman gå bort, som hon ock ganska riktigt gjorde, och när hon gick så var hennes både första och sista förmaning till dottren, att alltid visa sig värdig att emottaga en möjligen ankommande friare. Ja, flickan hon satt och trådde och tänkte hit och dit. Hon tänkte: det blir nog lika nära som det plägar vara, det kommer ingen! Icke för ty! Ett, tu, tre, som flickan sitter, så kommer en karl in till henne och hälsar höfligt samt ger sig i språk med henne. Då han språkat en stund så frågar flickan hvem han var och han svarar: »Jag är Långa Mars!» – »Aha!» menade flickan, »det är ni som skall hafva vårt kött och fläsk, förstår jag?» Han svarade: »Ja!» (Karlen som inkom var just en sådan friare som mera friade till fläsket än till dottren, ty då han fick höra ryktet om gummans utsago utgaf han sig med namnet Långa Mars.)

Ja, flickan hon framtog beredvilligt allt kött och fläsk de hade och lämnade honom och hvarmed han ganska förnöjd drog sina färde, lofvande flickan att en annan gång komma och taga henne.

164

Gumman kom snart därefter hem, och flickan omtalade med förnöjelse att hon haft friare medan gumman var borta, och då gumman efterfrågade hvem det var så svarade hon: »Det var Långa Mars, han som skulle ha vårt kött och fläsk. Han tog det ock med sig, och kommer snart igen och tager mig!»

Gumman fann nog att hon var bedragen, men hvad var att göra? Fläsket var och förblev borta, men flickan hade hon kvar och kanske hon har henne kvar ännu.

Härad Sn

67. Goddag!En bondgumma hade en dotter som var något så där halfdann: hon hade icke alla sina skrufvar i behåll, eller om hon icke fått alla, hvilket kan vara mycket möjligt.

Gumman var icke så »barskrabbä» ty hon hade alt möjligt. Gumman ville nog hafva henne gift och fästmän infann sig ock, men när de fick se flickans klena förstånd så aflägsnade de sig för att aldrig mer återkomma.

Bland alt hvad hon sparade och hade att skryta med så gjorde hon en faslig mängd med ost som hon uppsatte på alla hyllor, och då flickan frågade modren hvad hon skulle med all denna myckna osten, sade modren: »En god dag kan-ske du får friare, och då skall vi hafva att ge honom!»

Di storä si skälma, si, utfunderade detta gummans svar och beslut, och då gumman var frånvarande så kom en spelevinker och hälsade: »Goddag!» – »Ja, di står dännä!» sade flickan och pekade på ostarna, »du ska ha dom, du!» Och den som hon trodde het goddag han ströp alt ostarna och gick sin väg därmed. Det kom nog många God-dagare till gumman och hälsade sitt vanliga god dag, men ingen ville tala om någon ost. Gumman ledsnade att samla ost efter denna betan, och icke kunde hon finna det hon skulle få sin dotter bortgift – genom ost.

HäradHenning Karlsson, Perstorp

68. Gammal Kärring gifter sig med ung manDet var en gammal utlefvad kärring som skulle gifta sig, och denna var icke den första, som tyckte det skulle vara någonting rart att få sig en ung man. Men mannen hade ock sina beräkningar! Här skall man få höra!

När mannen gick till prästen att taga ut lysning så förehöll prästen honom olämpligheten af att han som var så ung skulle gifta sig med en lastgammal kär-ring. »Men», sade mannen, »gumman har en gödselhög som är mycket stor och gammal, och denna ligger aldeles jemte min vret, så just därföre vill jag gifta mig med henne, och som jag hoppas hon snart skall dö, så har jag den glädjen att mista gumman och få ärfva gödeselhögen!»

165

Ja, det blef ingen annan råd än att prästen måste gilla skälet och låta dem gif-ta sig. Prästen kunde emedlertid äfven förtjena sig någon slant för sitt besvär. Men huru det gick har ingen berättat.

Toresund Sn

69. Förbehåll i giftermålEn ung man gifte sig med en gammal men rik kärring, men innan giftermålet blef af så gjorde hon följande förbehåll:

Först: Så skulle han aldrig få försteg. Andra: Så skulle han icke få ta upp det han icke laggt ner. Tredje: Så skulle han icke få springa med skvaller. Ja, dessa villkor förband han sig högtidligen att hålla och fullgöra.

Nu voro de en gång ute på vandring och kommo till ett träsk eller kärr som de skulle gå öfver. Då ville gumman att han skulle gå före, men som han icke skulle få försteg, så var sådant emot giftermålskontraktet. Gumman måste då gå själf, men föll ned i gyttjan så hon var i fara att drunkna. Hon bad om hjälp, men emot ägtenskapskontraktet fick han icke taga upp henne då han icke laggt ned henne. Så bad hon honom han skulle gå till grannarna och bedja dem hjälpa sig, men som det i ägtenskapskontraktet var förbjudet att springa med skvaller, så kunde detta heller icke låta sig göra.

Det blef då ingen annan råd än att kärringen måste ligga i kärret och dö, och mannen hade den glädjen att blifva kvitt kärringen och få ärfva alla hennes ri-kedomar. Han tör nog gifta om sig igen!

Toresunds Socken

70. Rifvilä, Slitilä, Knytilä å NötiläDet var en kärring som hade tre stycken egna döttrar och därtill en fosterdotter. De egna flickorna kan man väl förstå huru hon fått, men huru hon kunnat få fos-terdotter till, si det visste hon bäst själf.

Emedlertid så ville hon hafva sina egna döttrar bortgifta, stor sak i fosterdot-tern. Där så mycket flickor fanns så är naturligt att friare skulle infinna sig, och det kom ock snart nog en.

Ja, det var den första, och han ville väl veta hvad flickorna hette. Ja, namnen voro ju tillräckliga att skrämma honom. Nå, när det lidit någon tid så kom det åter en och likadant blef det med honom; han baksnades för blotta namnen. Det kom äfven en tredje, och med samma resultat.

Nå, ryktet som flyger så snällt visste redan berätta att alla tre gummans egna döttrar haft friare, hvar sin, och nu var därmed punkt. Gumman afgaf sitt beröm sålunda: »Gud välsigna Knytilä, ty hon knyter ihop det Rifvilä och Slitilä rifver och sliter sönder.» Men det hjälpte ej ändå.

Men så kom en och såg på fosterdottern Nötilä, och som alla människor nö-

166

ter kläder som ej kan hindras så tog han henne. Och så kunde hon göra nya i stället; de’ va’ just dygda, de’.

Härad Socken

71. Gubbens tre Söner och Gummans tre döttrar gifta sig Saga i Allmogmål.

De’ va’ en gammal gubbe i e’ stugä som hadde tri stykken pôjkär. Å’ di där pôj-ka’ hette:

Den förstä hette Skradd, den andrä hette Skradderadd, å’ den tredje hette Skufvade Skradderadd-Skradd.

Nu bar de’ sej så te’ vägs att straxter ijemte så bodde de’ e’ gummä, som hadde tri stykknä flikkur, å’ di hette så mykke’ som:

Den förstä hette Sibb, den andrä hette Sibbedibbsibb, å’ den tredje hette Sibbede Sibbenibbsibb.

Nu börjä’ di där pôjka gå å’ hånglä med flikko’, å’ de’ vart väl imilla’ dom, å’ de’ vart giftäs åf. Å’ då fekk di je’ rå, så att:

Skradd tog Sibb, Skradderadd tog Sibbedibbsibb, å’ Skufvade Skradderaddskradd tog Sibbede Sibbenibbsibb.

Å’ barnungär fekk di, de’ va’ en sak de’, men hvad di hette, si de ha ingen talä någe’ om, men kônstigä namn måtte di felle hafvi’. Å’ så va’ de’ ’nte’ mir te’ å’ talä om.

Härad

72. Bonden som friade till prinsessanJag har talat om många nog tokroliga friare och giftermålssagor och äfventyr, men har man hört på att en bonde kunde göra sig så gemen och fria till en prin-sessa? Jojomen! så gekk de’ te’ lell, sa’ värmländingen.

Det var ett stort konungarike, jag vill icke presist säga hvar det ligger, men så var det att det fanns en kung i det riket, och han hade en drottning ock, och så hade de båda sinsemellan en dotter.

Men icke kunde flickan blifva kung efter fadrens död, utan han ville hon skulle gifta sig. Men nu var det så att kungen själf var icke så bakom skaftet, och därtill hade han sju stycken omkring sig som kallades Tusen konsters mäs-tare, och när dessa alla fingo slå ihop sina kloka hufvuden så kunde de icke göra något galet; och fick icke kungen någon måg som visste så mycket som dessa

167

allesamman eller som kunde beslå dem, då ville han ingen ha. Han skulle åt-minstone vara så god som kungen själf, och som han var värre än den värrsta präst, så var det just icke så godt att nosa åstad.

Kungen skickade likväl bud omkring alla landsändar att han ville ha måg, men han satte det i brädden att den som anmälde sig och icke var duglig, så skulle han mista knappen. Fastän villkoret var nog hårdt, så var likväl tillbudet för mycket lockande för att icke tagas i akt. Det kom tid efter annan prinsar, hertigar, grefvar och till och med småbaroner som vågade vippen, men alla så måste de gå hufvudlösa därifrån.

Nu var det i samma rike såväl som flerstädes och allestädes äfven bönder, och bland dem äro väl många som icke äro så bakomtagna; men att en bonde kan vara så god som en kung eller en präst, det kan väl ingen begära. Det var likväl en bonde som tänkte så här: den som intet vågar någonting så vinner han heller ingenting, och han beslöt att fria till prinsessan. Vågä vinnä, vågä tappä: ett hufvud mer eller mindre betyder ingenting, det är flera som gått samma ärende och blifvit hufvudlösa. Hvad han skulle svara kungen och de sju Tusen-dekonsters mästare det visste han intet, men kommer dag, kommer råd, mente han. Han klädde sig därföre en vacker dag i sina liksta kläder och tog en skaplig nog matsäck, och så gaf han sig i väg.

Första dagen han gått och det led mot kvällen, och han kom i en stor skog, så började han bli bekymrad öfver nattkvarter, och bäst han skulle bädda till liggning, så kom en halter och skröplig gumma linkandes med en stor stökbör-da. »Gu’ kväll!» sade bonden, »ni ha’ taji’ te’ för stor bölä, kärä mor!» – »Å’ inte’ fali’ med de’», sade gumman, »men vill du hjälpä mej bärä, så ska’ ja’ lånä dej hus öfver natta!» – »Tack för ole!» sade bonden, och så gingo de till stugan där gumman bodde.

Sedan gumman gjort upp en brasa, så frågade gumman hvart bonden ämna-de sig. »Jag skall gå till Kungsgården och fria!» sade bonden. »Ä’ du från vet-te’?» sade gumman, »där ha’ vari’ prinsar, hertigar, grefvar och andra baroner och friat, och alla ha’ di kummi’ huf’lösä därifrån, å’ likädant går de’ för dej med, var säker på de’, du!» – »Ja, nu ä’ de’ så långt gått så nu ska’ ja’ frestä; men kan ni hjälpä mej någe’, så vure de’ ’nte så dumt!» sade bonden, ty han visste att sådana där gummor voro intet så dumma af sig. »Bra!» sade gumman, »när du har förtroende till mig så skall jag hjälpa dig hvad jag kan!» Och där-med lade de sig att hvila.

Om morgonen innan fan fick tofflorna på sig så uppsteg bonden, lifvad af sina friaretankar, och gumman gjorde sig redo och följde honom på väg. När de gått något litet så skulle de gå igenom ett tätt snår, och passade det sig så att en torr kvist sprätte bonden för munnen så att han hejdade sig. »Märkte du nå-got?» sade gumman. »Det var en förbannade kvist som repade mig på mun-nen», sade bonden. »Detta var Kvistmunte muntekvistus!» sade gumman. »Detta skall jag lägga bakom örat!» sade bonden.

Så gingo de ett stycke och kommo till en hage hvarest en ko gick och åt, och när kon fick se bonden så gapade hon och skrek och råmade, så bonden måste

168

stanna och se hur det var fatt. »Märkte du något?» sade gumman. »Å, intet an-nat än en ko, som skrek och råmade därbortandes.» – »Detta var Bälg Korå-mantis», sade gumman. »Det skall jag lägga bakom örat», sade bonden.

Åter gingo de ett brassenog stycke och kommo till en å. »Kan du simma?» sade gumman. »Ja vars!» sade bonden och vräkte sig i ån, men gumman stad-nade på landbacken. När bonden samm så skrek han till: »Aj fan!» – »Märkte du något?» sade gumman som ännu stod kvar. »Å, det var väl icke så förban-nade farligt, det var bara en aborre som bet mig i näsan», sade bonden. »Det var aborrspolbitinäsiensis!» sade gumman. »Lycka till god resa nu!» sade gumman vidare, och så skiljdes de åt. Gumman gick hem och bonden med rak rompä till Kungsgården.

När han nu kom fram till Kungsgården så gick han och spajderade omkring, och snart nog så blef vagterna honom varse och frågade hvad han hade för ären-de. »Jag vill fria till prinsessan!» sade bonden. »Är du från vettet, bonde?» sade vagten, »här har varit både prinsar, hertigar, grefvar och småbaroner och friat, och alla ha måst gått hufvudlösa härifrån!» – »Mitt hufvud är icke mera värdt än någon annans», mente bonden, »släpp mig du blott in!»

Nej, vagten ville icke släppa någon bonde in, men som bonden hade styr-ka i arm, så tog han vagtkarlarna i kragen och kastade undan dem som talg-oxar, den ena hit och den andra dit, den ena till höger och den andra till vens-ter, så att de icke reste sig i brådraset. Nu gick bonden med rigtiga nämnde-manssteg in till kungen, och där satt han vid ett bord med de sju Tusen-konsters mästare omkring sig, och sågo de just snusförnuftiga ut allesamman, så bonden vardt just liksom litet hajder till att börja med; men han repade sig snart nog.

»Hvem är du, och hvad vill du?» sade kungen; de sju Tusenkonsters mästare teg och samtyckte. »Söta, snälla herr Kung! Jag ville bara fria till prinsessan!» sade bonden. »Är du aldeles rasande bonde! Här har varit prinsar, hertigar, grefvar och småbaroner här i samma ärende och ingen har fått hufvudet med sig hän – hur menar du det kan gå dig bättre, då?» sade kungen. »Den som intet vågar något, så vinner han intet något heller», mente bonden; »frågan är fri när hon är ärlig», tillade han vidare.

Nu skall man tro att bonden fick stora ögon, d.v.s. de sågo allesamman för-undrade på honom. Slutligen vände kungen sig till en af de sju Tusenkonsters mästare som tycktes vara liksom litet förmer än de andra, och sade: »Fresta ho-nom du, då!» Denne började ett tal som var kanske både latin och grekiska och kanske till och med ebreiska; men som det i bondens öron lät som labbe-ländskä, hvarken tyskä eller svenskä, så begrep han icke ett gudslån däraf. Lik-väl måste han nicka god mening samt tiga och samtycka tills pratmakaren talt slut.

»Kan du svara mig på det, du?» sade mästaren till bonden. »Å, det vore väl ingen konst», mente bonden. »Men nu vill jag äfven framställa en fråga. Kan du svara på den, du? Kvistmunte muntekvistus, Bälg Koråmantis, Aborspol-bitinäsiensis, svara på det, du, om du kan!» Det blef att fundera och grunda,

169

grunda och fundera, men fastän Kungen och de sju Tusen konsters mästare slog ihop alla sina kloka hufvuden, så kunde de icke begripa ett enda ord af bondens fråga.

Då nu kungen i bonden fann sin öfverman och som äfven var värre än alla hans lärda rådgifvare, så kunde han icke annat än gifva honom, bonden, sin dot-ter, prinsessan, till hustru, gemål, och därtill halfva riket i hemgift.

Men hur skulle bonden kunna regera ett halft kungarike, då en vanlig bonde knappt kan regera en vret och ha en oxe till rådgifvare? Jojomen, den bonden var icke så dum som hufvudet var ludit må ni tro! Han styrde nog sin hälften godt, och när kungen blef död så fick han altehop, och var det i sanning nog mycket för en bonde.

Men bra gekk de’, sa’ di!

Näshulta, något varierande från Gillberga

73. Fästfolket och dalkarlenEtt par fästfolk lågo på en loge och i all ärbarhet samspråkade om huru mycket de tyckte om hvarandra och om huru deras framtid möjligen kunde blifva. Flickan hade väl sina betänkligheter, men drängen förespeglade henne all möj-lig lycksalighet, och att de hade en öfver sig som försörjde alla lefvande varel-ser, från biet till björnen, och således äfven dem. Drängen menade Gud!

Nu hände det sig att en dalkarl krupit in i logen och tagit nattkvarter, och låg han på randan dem ovetande. Han hörde naturligtvis deras samtal, och vid de yttrade sin förtröstan på den som fanns öfver dem (Gud) så trodde dalkarlen att de menade honom. Dalkarlen utropade därföre med hetta och ifver: »Litär du på mej, då litär du alt på olita!»

Ja, dalkarlen han gick nog sin väg, och drängen och flickan fingo nog för-sörja sig själfva om de blefvo gifta – och det blefvo de väl, kan jag tro.

Härad

74. De delade Äggen; 7 ägg på 5 pärsonerUti ett skapligt nog rikt bondhus voro två drängar. Bonden hade ock två döttrar. Det händer ju så ofta att drängen vågar sig att tycka om bonddöttrar och lika ofta kunna döttrar få tycke till en och annan dräng. Hur det var så kom bond-gumman och bonden underfund med att drängarna och döttrarna hade sina komplafuser tillsammans, och detta tog icke väl ihop ska ’n tro.

En vakker dag så sade modren till sina döttrar två: »Kan någon åf eder delä sju ägg på fem pärsoner så att hvar å’ en får tri, så ska ni få giftä Er, å de ha far å ja’ sätt oss i sinne’ på.» Den yngsta flickan framträdde och begärde af modren sju (7) ägg. [Tillägg i marg.: Nu gaf hon systern tre och modren tre, men fick då blott ett kvar.] Hon räknade och delade, hon delade och räknade, men det

170

var pin omöjligt att få bugt med delningen. Så kom den äldre och hon fick ock sju ägg. Hur skulle hon dela? Jo! Nu gaf hon syster 3 ägg – summa

3 Så gaf hon modren 1; två får ni af far i natt 1 Så gaf hon fadren 1; två har ni själf! 1 Så gaf hon drängen 1; två har du ock själf 1 Nu har jag själf 1; och två får jag af dig i natt! (menande drängen = fästmannen) och det blir därmed 1

Summa 7 ägg

Delningen måste i allo godkännas, och dottren fick gifta sig med sin Anders (om han het så) – men huruvida barmhärtigheten utsträckte sig till den yngre systern har jag mig icke bekant.

Länna Socken, Vilhelm Andersson i Lilla Sättertorp

75. Pröfva SonhustruEn bondgumma hade en giftasvuxen son, och hon ville utvälja sig en duglig sonhustru. Ryktet spred sig snart härom ut i byggderna, och en flicka som själf tyckte sig god nog vågade vippen. När gumman väntade henne komma, så till-ställde hon all möjlig oordning i stugan, flyttade husgerådet ut på golfvet huller om buller. Flickan kom så sipper och fin kan en tänka, och efter inträdet i stu-gan bad gumman henne »gå ifrån dörra» och gaf sig i språk med henne, men flickan blef stolt stående och slutligen gick hon »sina färde» för att ej mer åter-komma.

Snart nog kom en annan och lika fin och grann som den andra, och lika som förut hade gumman stökat om i stugan. Efter hon inkommit bad gumman henne »gå från dörra», och så klef hon öfver och smöjde sig emellan oordningarna och fram i stugan där hon blef stående och betraktade all denna härrligheten. Efter något samspråk med gumman så gick hon bort för att icke återkomma.

Då det lidit något så kom den tredje, och likadant hade gumman tillstökat förut, och vid hon inträdde genom dörren ursäktade sig gumman som förut att hon hade så ostädadt, så främmande »inte kom från dörra». »Å, de va ’nte fali», mente flickan, »de ska vi snart hjälpä»; och som flickan icke klädt sig så fin som de andra, så började hon stöka undan och ordna hvar sak på sitt ställe, så snart var stugan i det bäst tillpyntade skick, och så satte hon sig i spisen och började språka med gumman.

Denna gumma var en kärnagumma, och hon försökte nu snärja flickan med frågor och tilltal, men dessa besvarade hon till gummans fulla nöje, och så blef hon bjuden att bli kvar, och hon blef kvar och Pär, sonen, gifte sig med henne, och det blef en bondgumma med rötter, som ordspråket lyder.

Länna Socken

171

76. Brudgummen, bruden och drängenDet var en dräng som tjente hos en riker bonde, och denne gjorde sig så förmä-ten att han friade till bondens enda dotter. Bonden hade redan bortlofvat sin dotter till en rik och i många afseenden förmonligare friare, en rik ung bonde, men flickan hade godt öga till drängen och lofvade honom godt hopp.

Frieriet fortgick likväl och bröllopsdagen var utsatt, men drängen var ängs-lig, oviss om hvad flickan hade i sinnet eller hvad hon ämnade företaga. Bröl-lopstillredelserna fortgick äfven obehindradt och bröllopet äfvenså ända till själfva brudkvällen, då brud och brudgum skulle byta sängvärme, såsom tillhö-rande vanliga ordningen. Då säger bruden till drängen: »Vill du nu tillhöra mig, så skall du i allt göra som jag säger! Gå nu och lägg dig under sängen innan brudgummen och jag lägger oss, och då jag skickar brudgummen efter dricka så skall du komma fram!» Så gjorde äfven drängen.

Brud och brudgum trädde i säng med hvarandra, och då de någon stund sam-språkat om hvilken lycka väntade dem, så började bruden ängslas och jämra sig att hon var törstig samt bad brudgummen att gå efter dricka. Denne ville ogärna bekväma sig därtill, men slutligen måste han gå. Då han gått ut framträder den under sängen liggande drängen, och bruden antyder honom att lägga sig i hen-nes ställe, och hon intager drängens plats under sängen.

Då ombytet var vederbörligen skett så inkom brudgummen med drickesbä-garen, men bruden (drängen) sof eller låtsade åtminstone så. Emedlertid hade den föregifna bruden ingen hog hvarken att dricka eller samspråka, men brud-gummen började fundera på sina äktenskapliga rättigheter, och detta var ju bil-ligt nog. Han fann likväl snart att hans föregifna brud och sängkamrat var af samma kön som han själf och fann sig således bedragen.

Han gjorde därföre allarm och tilltalade sitt svärfolk för bedrägeri, men dessa visste naturligtvis icke af något sådant. Det blef således ingen annan råd än att de själfva måste följa med till brudkammaren för att själfva se. Då de kommo dit funno såväl föräldrarna sin dotter som brudgummen sin vid dagen skådade brud i en och samma person liggande som det tycktes i djup sömn; men drängen han hade knallat sig sin väg. Hvad var att göra?

Brudgummen visste att han icke misstagit sig och vårdade sig därföre icke att göra vidare undersökning om könsförhållande, men äktenskapet ville han vara kvitt. Bruden var naturligtvis skämd och dömd till ålderdomsjungfru, men drängen antog henne för god, och föräldrarna måste bifalla deras förening huru ogärna de än ville. Drängen och dottren blefvo lyckliga, fingo ärfva de rika för-äldrarnas ägodelar som de fördelaktigt förvaltade, och därtill framalstrade de en hel hop barn, och så fortsätter de än i dag.

Selaön

172

77. Sonen skulle gifta sigDet var en gumma som hade en son som skulle gifta sig för att han skulle få fjessa. Nu visste han intet huru han skulle bära sig åt med frieriet, utan gumman måste fria i hans ställe och fick ja.

Nu sade gumman att han skulle fara åt staden och sällja ett lass ved och köpa något till brölloppet, »och när man frågar dig hvad du vill ha för vedlasset så skall du swara: Fjessä!» En herre kom och frågade hvad lasset kostade, och det swarades som sagt var. Herrn sade: »Du är tokug!» Så kom en Fru och frågade. Han swarar som sagt var och frun sade: »Följ med mig, så skall du få fjessä!» Han följde med och fick äggröra på ett fat hvilket smakade honom väl. Nu åkte han hem och omtalade för modren att han fått fjessä.

»Nu ska du gå sta å köpä någe åt fästmön» sade gumman. »Hvad ska ja köpä?» –»Köp någe som ho kan ha på hufve, köp hvad du ser di andrä köper!» Han kom der de sållde höns, och så köpte han en tupp, hvilken han satte på huf-vudet och for hem till modren för att visa henne. Gumman sade att han gjort tokugt.

»Gå i morgon och köp något som hon kan hafva på hallsen!» – »Hvad skall jag köpa?» – »Köp hvad du ser andra köper!» Och så kom han der de sållde och köpte fölungar hvarföre han köpte en och slog ihjäl samt lindade honom om-kring hallsen samt gick hem och visade modren. Denna sade nu igen att han gjort tokugt.

»Du ha ju kunnat haft honom lefvande, så har du kunnat fått något för ho-nom. Gå nu sta och köp något att ha om bena!» Så gick han och kom der de hade lutfisk hvilken han köpte, och denna band han med en tåt om benet samt släpade den så att blott benen var qvar. När han kom hem och omtalade hvad han köpt så sade gumman att han gjort tokugt.

»Nu», sade gumman, »skall du fara till qvarnen och mala en fjerding säd, och för att du ej skall glömma dig så läs öfver på vägen: en fjäling säd o.s.v.» Bäst han åkte och läste så mötte han någon som sade något till honom, och då han måste svara så glömde han sädesfjerdingen och att han skulle mala honom, hvarföre han hemförde säden hel. Gumman kunde naturligtvis ej gilla hans ärende utan sade att han gjort tokugt.

»Nu», sade gumman, »är ej värdt att skicka dig till prästen med bruden, utan jag må föllja med och swara i ditt ställe, ty elljest skämmer du bort hela saken. Deremot får du bli hemma och koka soppa och gröt. I soppan skall du lägga mejram och i gröten skall du lägga anis; därtill skall du rensa fisk tills vi kom-ma hem, och när du nu sitter emellan prästen och bruden skall du kasta ögonen på litet hvar, men alldramäst på bruden.»

Han efterkom ganska rigtigt gummans föreskrift i det han tog hunden som het Mejram och kokade i soppan, samt katten som het Anis kokade han i gröten, och då han ränsade fisken så stoppade han alla fiskögon i fickan för tillbörligt bruk. När han nu satt vid bordet, så började han kasta fiskögon på hvar och en, men på bruden kastade han en hel småkkä.

Då det blef något lidet sade han: »Mor sade jag skulle gifta mig för att jag

173

skulle få fjessä; nu vill jag ha sådant!» Man började derföre bädda säng åt ho-nom för att ligga med bruden, men han svarade att han ej ville på detta viset, utan han ville ha fjessä på ett fat (menande äggröra).

Nu skulle brudgummen och bruden sofwa i samma säng som brukligt var, och då ville bruden gå ut men brudgummen ville ej tillstädja det. Han tog där-före, att hon ej skulle rymma, ett snöre och band ena ändan deraf om sig och den andra om bruden. När nu bruden var väl utkommen, så ville hon väl icke gerna in igen, utan hon tog en höna och band fäste i snöret hvilken han drog in till sig. Nu blef han förbluffad och utropade: »Mor! Fästmöa ä luden!» – »A, din toker, de’ ska’ så varä! Klappä de som ludi ä å kyss de som slätt ä!»

När det blef dager ville han se fästmöen, men hon sprang undan och gömde sig. Till slut ställde hon sig mot honom i en skymfande ställning eller vändande sin blottade bak mot honom. Då sade han: »Mor mi ha sorgä om att ho ville ha skopur å’ slefvär, här sir jag bra ämnen!» Men när han gick efter yxa så sprang fästmöen bort.

Länna Sn

78. Pelle min Son Det war en gumma som hade en son som växte fort upp men var fasligt dum. Likväl skulle han med modrens villja och hjelp fria till giftermål. Han fick där-före penningar af modren att fara till staden och köpa grannlåt åt fästmön.

Han kom då på ett ställe der man sållde och köpte synålar. Han lade fram alla sina penningar och fick hatten full. När han gick hem träffade han en bonde hos hvilken han begärde åka och tömde ut synålarna i wagnskorgen för att få hatten på hufvudet. Innan han kom hem så hade han tappat alla synålarna för-utom en enda som fastnat i en skrynkla.

»Här, mor,» sade han, »har ni te’ sömmä med! Di andrä ha’ ja’ tappä’», och så omtalade han huru allt tillgått. »Ah din toker!» sade gumman, »du skulle ha satt dom i hatten och i råkken å stukki in dom bra så ha di föllt med, eller ôgg skulle du har trädt ôpp dôm på en trådände och hängt dôm kring hatten.» – »Ja ska görä så nästä gång», sad Pelle.

Dagen derpå fick Pelle åter penningar att köpa grannlåt åt sin fästmö och gick dermed till staden samt kom der de köpte spadblad. »Får ja köpä med?» sad Pelle. Han framlade sina penningar och tog spadar för alltsammans samt fick ett snöre och uppträdde dem på samt hängde dem kring hatten och råck-kragen och gick derpå hem.

Men nu hände sig att han kom till en stor å, och emedan han var törstig så lade han sig framstupa att dricka, men [det] gick ej bättre än att han tappade alltsammans i ån. Han kunde ej hjelpa skadan utan gick hem till modren och beklagade sitt öde. »Ah, din toker!» sade gumman, »du skulle ha hängt dem på ryggen!» sade gumman. »Ja ska görä så nästä gång», sade Pelle.

Tredje dagen gick han åter till staden sedan han erhållit penningar af modren

174

att köpa fästmösgrannlåt, och kom han till en som sållde märr och fölunge. »Får ja köpä fôlungen?» sade Pelle. Han fick köpa fölungen samt tog och trädde en stör igenom honom och bar honom på ryggen hem, och war han då död. »Ja, si du är då allri annä än tokug», sade gumman, »du skulle ha köpt dej e gremmä å ledt honôm!» – »Ja ska görä så nästä gång!» sade Pelle.

Fjerde dagen fick han återigen penningar att gå och köpa grannlåt. Nu skaf-fade han sig först en grimma och gick till staden, då han kom der de hade fläsk att sällja, och så köpte han en half gallt hvarpå han fastbant grimman samt skaf-fade sig litet hö som han tiggde, och dervid släpade han gallten med sig tills han var nära nog utnött men gick ändå hem. »Ja, si nu sir ja», mente gumman, »att det ej är värdt att skicka dig nånstanst, du skulle ha trädt fläske på e stång, din toker. Bli nu hemmä qvar, ja ska gå sjelf!»

Gumman gick och skaffade en ärndeskar’, och så skulle han och Pelle gå och fria. De blefvo väl emottagna. Nu hade ärndeskarn underrättat honom att han skulle stöta på honom dels när han skulle sluta äta, och dels när han skulle börja språka med fästmön. Ärndeskarn rörde vid honom för bittida, och han slutade äta innan han knappt börjat, och så började han på att kurtisera fästmön för mycket, så hon ledsnade vid honom.

Första natten skulle ärndeskarn och Pelle ligga i samma säng, och snart ef-ter de laggt sig blef han hungrig, emedan han ej åt då han skulle äta. Nu visste han att det fanns en gryta med sötgröt, och att komma till den hade han stort begär men var ej säker att hitta tillbaka till sängen, men ärndeskarn tog ett nystan och hade hos sig samt gaf Pelle trådsändan att han dermed skulle väg-leda sig för att komma till sängen igen. Pelle åt och frågade ärndeskarn om han ville ha något med, men denna var blott full af »dynt å de dödäs ben» och kastade nystanet i bondens säng, och då Pelle ätit menade han väl och tog slefwen full med gröt för att gifwa sin sängkamrat men följde tråden och kom i bondens säng, hvarest han tillställde villervalla så att bonden trodde gum-man skämt sig i sängen.

Sjelf var han nedsmord med gröt om händerna, och ärndeskarn erinrade sig att han som han sade såg en pytts med vatten bredvid förstugudörren, och Pelle gick därföre ut att tvätta sig, men det gick ej bättre än att då han nedsatte båda händerna så fastnade dessa, ty i pyttsen var tjära. »Hur skall jag bära mig åt?» jämrade han sig. »Jo, slå honom i en sten!» sade ärndeskarn. Nu var ej bättre än att bonden motat ut sin hustru för att göra sig ren, och der hon stod tyckte Pelle det war en sten. Han slog till med pyttsen, och som han slog gum-man jämrade hon sig och bad: »Kärä far, slå mej inte, ja ska alldrig görä så mir!»

Nå, men hur tokigt frieriet än gick så fick han likväl ja. Det skulle således blifwa bröllop, men modren kunde ej tro honom kunna swara dervid utan be-slöt att sjelf föllja med till prästen och svara i hans ställe. Han kunde bli hemma och göra hvarjehanda; bland annat skulle han koka mat och blef tillsaggd att lägga mynta i soppan och meram i kåln, och skulle han hinna mera så skulle han göra getbroar på gärde. Så skulle han göra varmt i brud-

175

rummet och der skulle vara ullvärme, men han blef tillika varnad att ej mota gåsen af äggen.

Pelle gjorde så godt han kunde; katten hette Mynta och hunden het Meran, desse kokade han i soppan och kålen. Så högg han hufvudet af alla getterna och af dessa gjorde han broar i dikena på gärdet. Så inbar han all modrens ull och antände i kammaren för att få ullvärme, men vid allt hans myckna stök och bråk så blef gåsen ledsen och gick af sitt bo. Detta blef wärre, ty Pelle hade hört att om ej gåsen låg så blefvo ungarna döda i äggen; han måste således lägga sig sjelf. För att det naturligaste skulle användas så tog han sjelf en hop fjäderklä-der och uttömde, beströk sedan sin kropp med tjära samt tumlade sig sedan i fjädern att han blef öfwerallt luden, och så war han ju lik en fogel och kunde med samma verkan ligga på gåsäggen.

När gumman kom hem och warsnade allt hvad Pelle gjort blef hon ledsen; men hvar var han sjelf? Hon ropade: »Pelle, min son! Pelle, min son!» Han låg då under bänken på gåsens ägg – men! Att se så ut och taga emot bruden och allt bröllopsfolket!

Man vet ej huru dermed tillgick, men nog af att det blef vigsel af. Då de skul-le ligga, bruden och han, så ville han först ligga hos modren för att få lära sig hur han skulle bära sig åt, men det var ej anständigt; han måste gå i säng med bruden. Men som det var mörkt, så tog bruden en get och lade hos Pelle. Pelle blef illavid och ropade: »Mor! Fästmöa ä luden!» – »Ah, din toker!» sade mod-ren. »Kyss de som slätt ä, å’ klappä de’ som ludi ä’!»

Anm: Slutet varierar mycket och blifver ohöfviskt, förtjenar derföre icke att an-föras.

Näshulta Sn

79. Den dumma dottren gifter sigDet var en rik bonde som hade en enda dotter hvilken var själfsvåldigt uppfost-rad, och därtill var hon af naturen dum. Nu var det en annan ung bonde som var ogift och denne friade till henne, men fadern ville icke lämna henne ifrån sig, ty han visste att hon var oduglig och att hon därföre skulle få obehag. »Det gör ingenting», sade friaren, »ty jag har råd att hålla pigor som passa upp henne.» Han fick henne således och lofvade att icke säga något åt henne eller banna henne, om hon än skulle bära sig aldrig så dumt åt.

Han hade tvenne pigor, och dessa skulle en söndag gå till kyrkan, och då skulle hustrun själf tillaga middagsmåltid. Bonden bad henne koka ärtvälling och gick själf till kyrkan. När ärte[rna] fick koka någon stund och hon skulle se på dem, så fann hon att de spruckit sönder. Hon tog detta illa och blef »illavid» och sprang till kyrkan, och vid hon kom i kyrkdörren ropade hon och skrek med full hals, så det hördes öfver hela kyrkan: »Gud nåde mig för en sådan olycka, ärterna har spruckit sönder!» Mannen måste följa henne hem och trösta henne på bästa sätt han kunde.

176

Andra söndagen gingo de åter till kyrkan, och hon blef hemma för att koka middag. Mannen bad henne koka grönkål, men hon skulle ock lägga mycket fläsk i grytan. Hon ditlade fläsket, men som inga grönsaker var till hands så tog hon bondens gröna vadmalströja och hackade sönder, och man skall veta att denna kål blef segkokad. Mannen kom hem, kålen var ej kokad emedan, som hon sade, intet brännvirke ville förslå – men bonden teg och sade icke något ondt åt henne.

En dag då det var mycket vackert väder så måste båda pigorna ut på ängen, och då skulle hustrun gå ut med aftonvard. Hon tog då hvetbullar och bränvin i en korg samt gick åt källaren och tappade öl, och däremedan satte hon korgen på backen. Som ölet bäst rann, så kom en sugga och började spisa i korgen, hvarföre hon sprang med svickan i handen för att försvara korgen, men suggan sprang med korgen så att hon fick ingenting däraf, och när hon kom tillbaka till källaren så var ölet utrunnit.

Ölet stod nu som en puss i en grop på källargolfvet, och nog var det harmligt att icke få någon nytta däraf. Hon gick därföre efter ett tråg med mjöl och hällde i drickat och trampade ihop det med fötterna till en deg, och hvaraf hon ämnade baka bröd. Bonden väntade och väntade på hustrun och aftonvarden, men då ingen kom så gick han hem. Han fick nog snart ärfara hvad som passerat, men han var tålig och teg.

Nu rådgjorde han med grannarna huru han skulle bära sig åt, och man rådde honom att låta henne supa sig full, så insy henne i en skinnfäll och sedan sota henne i ansigtet samt leda henne ut i skogen. Så gjorde han ock. Hon låg och sof ruset af sig, och när hon vaknat så började hon fundera hvem hon var. Hon sade: »De’ ä’ aldri’ ja’!» Och så gick hon återigen ut åt skogen. Hon gick hem flera gånger, men då hunden icke kände igen henne, så kunde hon icke känna igen sig själf. Hon sade ofta: »De’ ä’ aldri’ ja’!»

Vid det hon gick och vallade i skogen så kommo [en] hop röfvare. »Är det du som icke känner igen dig själf?» frågade röfrarne. »Ja!» svarade hon. »Följ då med oss!» menade de. Och hon följde dem.

Nu föreslogo röfrarne att de skulle gå till prästgården och stjäla en gumse, och då skulle den [un]derliga kvinnan gå och gripa honom, emedan ingen kun-de känna henne. När hon nu gick ibland fåren, så blef prästens folk varse henne, och ett så underligt djur kunde ju icke vara någon annan än Satan själf. Prästen skulle dit och läsa bort den onde, men som han var låghalt så måste tvenne drängar bära honom. Prästen sade: »Är du Satan, så vik bort!» Men den ludna kvinnan sade: »Ä’ de där gumsen ja’ ska’ stikkä? Ä’ han fet?» – och därvid blef prästen varse en stor knif som hon hade under armen.

Prästen blef rädd och hans drängar ännu värre. De kastade prästen i backen och sprang [invisat: så] att de hade benen på ryggen. Prästen slog i backen som en säck, och det hade den värkan att då han var ofärdig i ena benet, han nu blef på begge. Han behöfde således icke halta mera utan sprang äfven han för att upphinna drängarna och frälsa sig äfven själf för den lede djefvulen.

Emedlertid mistade prästen gumsen och det var som det var, men han var

177

själf i behåll och fick förmågan att gå och utan att halta. Huru det gick vidare och med käringen i skinnfälln, därom har man icke hört något berättas.

Länna Socken; Selaön

80. En högfärdig flicka blir narradEn fin giftermålshistoria.

Det var en flicka som var »bôlt» riker, och därföre så vankades friare från både östan och vestan och alla möjliga orter. De blefvo snart afvisade den ena efter den andra, ty hon bara ville spektakla med dem.

Bland alla så var det tre som voro sega att hålla i sig. Flickan var väl i det stora hela intet så oäfven, men se pänningar, pänningar och återigen pänningar – tocket vill alla ha. De där tre friarena voro väl heller inte så »barskrabbä» ska en veta – man vill påstå att de voro grossörer. Lika mycket. Hon gaf dem ja alla tre, en om stycket förstås men dock med vilkor. Den första skulle ligga i en lik-kista en hel natt med påsittande lock, och som hon skulle låta insätta i kyrkan. Den andra skulle sitta på en i kyrkan varande kista med lik uti, en hel natt och oupphörligt knacka med en hammare mot kistans lock. Den tredje skulle sitta på orgläktaren och sjunga och gasta hela natten. Bestämd timma var utsatt för hvar och en, och ingendera fick veta af den andra. Hufvudvilkoret för alla tre var att ingen skulle vara rädd och den som lät skrämma sig och icke bestod profvet skulle vara sin sak förlustig.

Hvad vågar man icke för pänningar och flickor? Alla tre tänkte nog hvar för sig, att hända hvad än hända ville, så intet skulle han låta skrämma sig utan vara fullt karl för sin hatt, som man säger. Den första kom nog mycket rigtigt och hon ledsagade honom själf till och i kistan samt påsatte locket, och nu låg han där helt lugn som en kogubbe på »la’gålslande». Snart kom den andra och satte sig på kistan och började hamra nötter, ty hon hade gifvit honom en hel kappe nötter att knäcka. Som [sic!] kom den tredje friaren och började skrika med full hals passande sånger. »Nej, nu går det för långt», tänkte han som låg i kistan; han afkastade locket så den därpå sittande vände skaklarna i vädret, och den sjungande kunde icke heller uthärda, utan alla tre sprungo a[lt] hvad tygen höl-lo, lämnande flicka och rikedom på båten.

Någon tid därefter sedan sinnena samsat [läs: sansat] sig, så träffades de tre friarna och berättade för hvarandra sitt äfventyr. De harmades ärbarmligt, som väl ej är att undra på. De beslöto därföre att hämnas. De vidtalade därföre en Bosedräng och uppklädde och utrustade honom med pänningar att han skulle fria till den högfärdiga tösen. Denna hette Olle, men ehuru namnet icke var så värrst klingande så såg han skaplig nog ut som klädd härreman. Han inställde sig i tösens hem och gjorde sina förslager. För hvarje gång så gaf han pigorna hederliga drickspänningar. Uppriskad [läs: uppfriskad?] af så många föregåen-de friareäfventyr beslöt den rika tösen att själf förkläda sig till piga för att när-mare lära känna honom. Nu gaf han henne femtio Riks förutom något annat

178

som bättre var, och hon fattade tycke för honom. Olle var en utbasad skälm kan man förstå och tänkte som så: den som inte »vågär någe så vinner ’n inte någe heller» – altså: »vågä vinnä, vågä tappä», och på detta besked så friade han och fick – ja!

Nu blef där bröllop. Ingen helg utan andag är en gammal satts. Och annada-gen då gästerna voro församlade och sittande vid dukadt bord, så inkommer helt oanmäld en man med rödt hår och skägg, likt tagel som knorrat sig, rosen- eller rödfärgade kindben och helt ruskigt klädd, ropande öfverljudt: »Nej, nu Olle ä’ de’ inte ti’ te’ sittä här, för ja har så mykke’ hundär å’ kattur som di ha’ buri’ te’ mej å som ska flås, så nu får du lôfven te’ å följä med hem å’ de’ strax-ter ändå!» – »Ja, förtjensta ä’ god te’ å’ ha’», svarte Olle, »å’ ja’ ska’ kommä strakster!»

Nu ska ja säga vardt de’ »ljud i skälla’»! Den främmande var ingenting mer och ingenting mindre än själfva flåbusen, häradsafdragaren, och med titeln rackare, och Olle var hanses dräng. Olle följde sin husbonde och gästerna i öfrigt sprungo hvar till sitt.

Tänk hvilken sorg i huset – bruden kränkt! Tänk hvilken glädje på annat håll – friarna hade fått en lysande hämnd! Bruden med sin stundande lilla Olle fick nog sjå innan hon blef kvitt detta fina gifte, men efter den betan så hade hon icke besvär af så många friare.

Berättad af arbetaren Hansson fr. Järnboås, Närke.Jmf: Visan om Fantekuten, m.fl. Äfven af Gust. Andersson i Löfhagen, Härad sn

Präst-Sagor81. Prästen och pungenDet var en gång en präst som skulle anställa slåtterkalas. Han bjöd därföre en hel mängd folk tillsammans på det att arbetet skulle gå så mycket fortare.

Prästen hade en dräng som skulle vara anförare för arbetet, och denne på-fann det upptoget att de skulle få kalas utan att behöfva arbeta. Drängen mena-de de kunde gärna lägga sig och sofva i gräset bredvid ladan. De andra funde-rade på att detta icke kunde duga, men drängen bad dem vara lugna, menande att det icke skulle vara synd att lura en präst.

Drängen hade en tom penningpung, och däri lade han några små stenar, och man vill påstå att han äfven ditlade några bitar torr gödsel som han uppsamlade på marken. Alla lade sig som drängen sagt, men när tiden var inne att de tycktes kunna fullgjort slåtterarbetet, då gingo de hem till prästgården för att kalasa, och drängen glömde icke att medtaga sin pung. Efter det de satt sig till bords började drängen skryta för prästen öfver väl förrättadt arbete och omtalade att han i ängen hittat en pung full med dukater. Prästens girighetsanda vaknade därvid, och han påstod att det var samma pung som han någon tid förut tappat och begärde genast att få honom i sitt våld såsom en fin tillhörighet.

179

Drängen ville likväl icke lämna pungen ifrån sig men måste slutligen gifva vika för prästens maktspråk. Då sade drängen: »Efter nu Kärä far är så orättvis och tager pungen ifrån mig, så önskar jag att dukaterna med enns måste blifva förvandlade till stenar och dynglortar, och jag skall göra så mycket mer att jag önskar att alt gräset som vi kullslagit på ängen skall resa sig igen! Men nu, kam-rater, skola vi skynda oss att äta oss väl mätta!»

Prästen blef ifrig och tittade genast i pungen och såg med förskräckelse att drängens önskan däruti var fullbordad; men ännu ifrigare om sin äng och gräset befallde han en annan dräng att kasta sig på en häst och rida till ängen för att där efterse förhållandet. Medan nu prästen inväntade hans återkomst fick han med bittraste ängslan se sin mat med glupskhet förtäras. Drängen kom och, o ve! hvilken förskräcklig underrättelse innebar drängens ord. »Alltehopä gräse’ på änga ha’ rest sej, men vid lada’ ha’ de’ ’nte hunni’ än, men de’ reser sej allt hvad de’ hinner!» Det var nämligen det som slåtterkarlarna kulltrampat och nedpackat då de lågo.

Hvilken grämelse! Prästens miste nu dukaterna i pungen, arbetet ogjordt, och ändå maten förtärd! Kunde väl värre olycka hända? Men prästen blef ändå genom drängens fin[t]lighet kuggad! Och detta var icke den enda gången som prästerliga snålheten tagit så snöplig afbräck.

Thoresund Sn

82. Prästen begrafver LänsmannenEn länsman blef död och var i lifstiden oense med klockaren och prästens dräng. Desse kunde icke hämnas i lifvet men beslöto att göra det så mycket bättre efter döden.

När nu prästen skulle jordfästa länsmannen och skulle kasta första jordskof-veln på kistan, kom prästens dräng och hviskade honom i örat: »En oxe ha’ fal-li’ i brunn’!» Prästen sade då: »Så tog fan den!» och kastade därvid jordskof-veln. Drängen hviskar åter: »Ska’ vi ta’ ’n?» – »Ta’ ’n faan!» sade prästen och kastade andra jordskofveln. Drängen hviskade vidare: »Får ja’ gå hem?» – »Far ändä åt helvite’!» sade prästen och kastade därvid tredje jordskofveln. Nu var länsmannen troligen och väl jordfäst, men prästen hade ändå ingen tröst och är-sättning för sin förlorade oxe.

Nu skulle prästen göra personalierna, och då blef klockarens tur att häm-nas. Länsmannens fru skickade en pung med dukater som klockaren skulle lämna prästen på predikstolen för att han skulle loforda hennes man huru god han varit medan han lefde. Men som klockaren tyckte att dukaterna skulle komma honom till pass likaväl som prästen, så skaffade han sig en getingbila med sina bittra innebyggare och hade densamma i beredskap tills det passade sig.

Prästen började nu sin personalia med följande ord: »Goda vänner och trog-na grannar! Nu hafva vi begrafvit en hedersman som varit mycket värksam i lifvet: han har plundrat den ena för att lindra den andras nöd. Genom att han

180

bringat den ena till välmåga, så har han gjort andra till tiggare. Han har själf trampat lagen under fötterna, för att bryta den öfver en annans hufvud…»

Klockaren visar därunder prästen dukatpungen som länsmannens fru hade skickat, och förnöjd säger prästen: »Stoppa ned honom!» Klockaren stoppade ned pungen i prästens råckficka med [sic!] uttog helt fintligt dukaterna och ned-stoppade getingarna i pungen. Prästen antog nu en annan ton i sina personalier och uttalade idel beröm, men han kunde icke underlåta att känna på sina duka-ter och själf bringa dem i klang och hvarföre han nedstack handen i råckfickan.

O ve! Getingarna började sticka honom och förtretad utropade han: »Här står jag och berömmer den satans länsmannen och har fått fan själf i mina bak-fickor! Där en djefvul! Där en!» Därpå nedsteg prästen af predikstolen och af-tog sina kläder samt gick åt sakristian i bara skjortan, under det man sjöng psal-men: »Skåder, skåder nu här alla!» O.s.v.

Både prästens dräng och klockaren voro nu hämnade på länsmannen, och om de icke därvid haft något horn i sidan till prästen, så var han i alla fall genom klockaren bedragen.

Länna Sn

83. Prästen städslar drängarEn elak och snål präst hade swårt att få någon dräng; därföre begaf han sig ut på vägen för att träffa någon. Nu lyckades det så väl att han mötte en som hade just det ärendet att söka sig tjenst. De öfwerenskommo snart att drängen skulle antaga tjenst hos prästen, och prästen frågade hvad han hette. Svaret blef: Du!

Prästen reser vidare, ty han ville ha flera, och drängen begagnade ginvägar och var åter på vägen och mötte prästen. Han var då ej samma dräng, och der-före tog han åter städsel, och på fråga hvad han hette swarade han: Ja!

Prästen åkte nöjd, ty nu hade han twå men ville ha flera, och drängen gin-skjuter åter prästen samt tager städsel tredje gången. Då villkoren voro upp-gjorda frågade prästen efter hans namn, och det var: Ingen!

Nu var prästen rigtigt nöjd, ty han hade tre drängar. Han for således hem och berättade förloppet af sin resa för Frun och att: »När Du och Ja går åt logen och tröskar, då har jag Ingen i stallet, och då äro vi hulpna.»

Hustrun svarade i sorgsen ton: »Det der är ju alldeles som det varit förut, det.»

Ärila Sn

84. Prästen och bondens hustru tänker lura bondenDet var en bondes hustru [detta ord invisat] som hade hemliga möten med präs-ten, men hvarom bonden ej hade någon kunskap. Nu var julhögtiden snart inne, och bondhustrun ville så gärna hafva möte och samlag med prästen, samt då tillgång var på många goda ätvaror så ville hon riktigt bulla upp för honom. Hon visste väl att buken utgjorde en god del av hvad som sammantaget kallades

181

prästens Gud, hans goda, men hon visste icke någon råd huru hon skulle kunna till någon del tillfredsställa såväl det ena som det andra utan bondens vetskap.

Men kärrngar äro ofta påhittliga, och isynnerhet då hon hade prästen till råd-slagare. På prästens inrådan beslöt hon därföre att lägga sig sig sjuk, och så att inga andra läkemedel skulle hjälpa än att bonden skulle hemta röda gåseben från Betlehem. Bonden ville gärna efterkomma alla hustruns önskningar, men huru han skulle hitta dit, det blef en benig fråga. Prästen hade likväl uppsatt vägvisare innehållande namnen på de orter och ställen han skulle passera, men resan skulle icke dess mindre räcka i flera dagar.

När nu bonden med allvar rustade sig för resan så sade hans dräng Lasse: »Var nu ni inte dum å’ far bort, för mor ä’ ’nte sjuk, hon vill barä liggä inne med prästen å kalasä med ’n.» – »Kan du visä mej att de’ ä’ sannt som du säger, så ska’ du få e’ årslön te’ utom den du tjenär för!» sade bonden.

Bonden och drängen gjorde nu samråd att bonden skulle låtsas resa, men han skulle i dess ställe gömma sig i stallet tills tiden skulle var lagom inne. Då detta var anordnadt sade drängen åt gumman att bonden rest, och gumman blef däröfver så glad att hon genast gick upp, ej ihogkommande någon sjukdom.

Dagen förgick, men när tiden var inne att aftonkalaset skulle börja och prästen skulle infinna sig, då gick drängen åt stallet och instufvade bonden i en säkk samt fyllde omkring honom med hö, så att det hela såg ut som en välbeställd hösäck. Nu rådgjorde bondhustrun och drängen om huru tillställningen skulle ske, att prästen skulle ligga där om natten och att drängen skulle skjutsa honom och gum-man till kyrkan julottan mycket bittida, och att drängen därföre ärhöll tillstånd att intaga en hösäck i stugan för att bittidare om morgonen hafva den i ordning.

Under rådplägningen rustade gumman flitigt med tillagningen af allt godt som hon visste prästen tyckte om, och drängen måste välvilligt vara henne be-hjälplig för att få vara delaktig däraf; och till slut inbar drängen hösäcken i stu-gan och ställde honom i ett hörn eller i vrån, att han icke så mycket skulle mär-kas. Då man sålunda hade tillstökningarna i ordning kom prästen mycket rig-tigt, och som han var temligen tom så bar det snart att sitta till bords, och voro de ej flera än prästen, bondhustrun och drängen. Vid de nu sutto till bords så glammades och pratades om hvarjehanda, och var bondhustrun särdeles munter emedan hon hade sin älskling, prästen, till sällskap.

Många präster, ehuru giriga, egennyttiga och utsväfvande lastfulla, visa ändå någon gång Gudlighet för en syn och sed skull; så var det äfven med den-ne. Då de med hvarjehanda god mat, bränvin och öl laddat skrofvet fullt, påstod prästen att man på julaftonen borde sjunga. Han började därföre med julton, dock icke därföre julpsalm, men så lydande:

»Jag är kommen till (som) en gäst att sofva hos bondens hustru näst. I denna mörka natt.» :/: (Tenorstämma)

Därpå svarar bondhustrun med den gälla röst som är kvinnans och i allmänhet bondkvinnor egen:

182

»Min man är rest till Betlehem att köpa de röda gåseben. I denna mörka natt.» :/:

Drängen ville icke heller vara sämre än så och skulle äfven sjunga, instämman-de med sin egendomliga röst och som icke var att likna med rösten hos prester eller kärrngar, men dock med all välvilja, och rättfärdigande ordspråket att hvarje fågel sjunger efter sin näbb uppstämde han:

»Hör du bonde som i säcken står, hör du hur de’ går te’ uti ditt hus. I denna mörka natt!» :/:

Då springer bonden fram ur säcken och skriker:

»Ja, ja’ ska’ lärä er vetä hut, ja’ sjunger helt simpelt: Kas ut, Kas ut! I denna mörka natt!» :/:

Därvid griper bonden en duktig käpp och piskar upp både prästen och hustrun; prästen körde han ut, men hustrun stängde han inne, och drängen fick en extra dränglön och ändå mera för sin fintlighet att de kunde lura ut prästen.

Ja, prästen lurade sig i sanning själf och som bonden sade om katten, då han kastade in honom i den uppglödgade bakugnen, så blir detta honom till straff och andra till en varnagel. Ofta tillgår så ännu!

Åkers Socken

85. Prästen och drängenSaga i allmogedialekt

De va en präst som hadde en dräng som va lite kinkug med matäta, å de vånkäs mykke ärtvälling då för ti’n. (Men nu står inte ärtvällingen ’n för när.) När drängen åt så vände han skia åfvug, å de stog prästen å såg på, men han kunde inte görä någe åtten.

Så hände de sej att drängen vart gift å vardt sin egen swälltäre, å då stog inte ärtvällingen hônôm för närä. Å de vart inte bättre än han måtte gå te prästen å köpä ärter. Nå, när nu prästen skulle hösä i ått’n, så vände han te åfvugä skôfwla å de fällde inte med.

»Sir inte kärä far», sa’ drängen, »hur ’n höser med åfwugä skôfwla!»»Jo, de ä med flit gjolt», sa’ prästen, »för när du va hos mej, så åt du med

åfwugä skia, å defföre gör ja je.»Då tykkte prästen att ’n ha pikä ’n.

Thoresund

183

86. Herrn och prästen slår vadEn herre kom en gång på besök till en präst och hade sin betjent med sig. Denna betjent var så modig att han icke kunde blifva skrämd af någonting. Herrn och prästen kom att tala därom, och prästen påstod att ingen kunde vara så dristig det han icke för någon gång kunde blifva rädd. Prästen hade ock en dräng som han menade icke heller var rädd för skuggen. Båda, hvar för sig säkra om sina tjenares dristighet, ingingo ett vad att hvilkendera som skulle blifva vinnare, herrns betjent eller prästens dräng skulle vinna vadet. Äfventyret skulle bestå däruti att betjenten skulle i tolftimman om natten ingå i kyrkogårdens benhus och därifrån uttaga en dödskalle, och prästens dräng skulle omedvetet för be-tjenten hindra denne därifrån.

Prästen var högst angelägen att vinna vadet, och därföre så vidtalade han sin dräng att förekomma betjenten. Drängen gick in i benhuset före betjenten, och när denne kom och började söka och fick fatt i en så skrek drängen: »Ta ’nte’ den där, för de’ ä’ far mins!» Betjenten bortkastade denna och fattade en annan. Drängen säger då med ännu iholigare röst: »Ta’ ’nte’ den där, för de’ ä’ farfar mins!» Betjenten bortkastade äfven denna och fattade en annan, men då skrek drängen till i en ännu hemskare ton: »Ta’ ’nte’ den där, för de’ ä’ min!» – »Ja, vare hvems fan de’ vill», sade betjenten, »men nu tar ja’ ’n!» Och därmed gick han ut.

Nu var ej vidare för drängen att göra än springa efter betjenten och ropa: »Ge’ mej igen min skalle! Ge’ mej igen min skalle! Ge’ mej igen min skalle!» Men betjenten sprang allt hvad han förmådde till prästgården och instörtade andtruten, kastande huvudskallen för sig in i rummet där herrn och prästen be-funno sig, sägande: »Här har ni benskalln, han kommer efter den som om ’n rår!»

Och emedan icke prästens dräng kunde hindra betjenten från utförandet af det föreslagna äfventyret så blev prästen tappare, och det var lagom åt ’n.

L:a Malma Sn

87. Jägaren och PrästenEn jägares hustru höll sig väl med en präst. Jägaren skulle gå bort men besin-nade sig och gick tillbaka sent en afton eller på aftonen förebärande att han glömt att medtaga hagel. Han fick snart öfvertygelse att prästen låg i sängen, och efter någon fundering så tog han en skopa smält bly och hälde i halsen på prästen så att denne dog.

Bekymmer blef nu för jägaren, men denne var fintlig och tog prästens med-hafda häst, lade prästen på hästryggen, fastband honom samt släppte hästen att beta i grannbondens sädesgärde. Bonden igenkände hästen och var säker att det var prästen som satt på hästryggen, hvarföre han antydde honom att aflägsna sig, men som prästen icke kunde åtlyda befallningen så hotade bonden att skju-ta honom, hvilket han ock värkställde.

184

Bonden blef likväl i bryderi huru han skulle bli af med den döde prästen och gick till den fintlige jägaren som förut gifvit mången goda råd, och han gaf nu bonden det rådet att stoppa prästen i en säck och hänga honom i gran-nens pörte, hvarest man som bäst höll på att röka fläsk, samt ställa hästen utanföre.

Om natten kommo tjufvar att stjäla fläsk, och den förnämste af dem tog den tyngsta bördan, och som den befanns uti en säck så var den desto bättre att döl-ja; och såsom hästen stod så väl till pass så lade han säcken därpå och aflägs-nade sig.

Tjufven blef icke mindre brydd då han blef varse hvad han hade, och måste han äfven gå till den fintlige jägaren och begära hans råd. Jägaren rådde tjufven att leda hästen till stadsporten med sin börda och insläppa honom i staden om natten. Hästen kom in i staden, var törstig och gick till en brunn för att dricka, men vid det hästen lutade sig ned till vattnet så fick säcken öfvervigt och föll i brunnen.

Väktarna som funno hästen togo honom för god pris och sålde honom för att få sig bränvin, men ingen hade aning om att prästen låg i brunnen, och där lig-ger han ännu kvar i godan ro.

Han har väl omtalat händelsen, den som var med och såg på kan jag tro, men icke går han till staden med något skvaller.

Stenkvista Socken

88. Tjufvarna i benhusetTrenne skälmar lade råd om att de skulle gå åstad och stjäla, de två skulle stjäla frukt och den tredje en gumse, och sedan så skulle de dela som bröder. De skul-le alla tre efter väl förrättadt ärende samlas i ett kyrkans benhus.

Frukttjufvarna kommo först och delade sitt rof i tre delar och därvid säger den ene: »Här ä’ ditt! Här ä’ mitt! Här ä’ hanses!» menande den tredje. Klocka-ren var händelsevis ute och fick höra att det samtalade i benhuset, hvarföre han springer till prästen och säger: »Nu kommer domen, ty de hålla på att passa sina ben tillsamman i benhuset!»

Prästen såsom en Guds man trodde sig böra vara närvarande och kunna göra sitt bästa, bad klockaren bära sig dit emedan han var ofärdig. Så rädd klockaren än var, så måste han dock bekväma sig därtill, och vid de kommo nära benhuset tittade frukttjufvarna ut och trodde att kamraten kom med gumsen då de sågo klockaren som bar prästen. De ropade därföre: »Ä’ han fet?» – »Det vete fan!» sade klockaren ytterst förskräckt. Det var icke vidare tid att tänka på några resonemanger, utan klockaren kastade prästen i backen och sprang hem.

Prästen fick nu hjälpa sig själf bäst han gitte, och troligen kraflade han sig hem till sitt, ehuru man icke hört något därom berättas.

Ärila Socken

185

89. Prästen och SmedenEn smed stod en gång och smidde hästskor samt kastade dem hvar efter annan utan någon ordning på golfvet i smedjan.

En präst kom händelsevis eller i något ärende in i smedjan och var nyfiken att på närmare håll betrakta en sko, hvarföre han upptog en sådan, men som skon var varm så brände han sig svårligen. Prästen yttrade missnöje öfver att smeden icke varskodde honom, men smeden tyckte han: »Du har så stora ögon du som jag», och sade därvid: »Nu ser jag att min pojke är slugare än kära far; kom pojke och tag upp en hästsko!» Pojken kom, och innan han tog skon så spottade han på honom, och som det fräste om honom så lät han honom ligga, ty han var för varm att handtera med blotta händerna.

Nu visste prästen ock hvad han borde göra en annan gång. Han kom på ka-las och därvid var kål som var riktigt het. Prästen spottade i kålen, men som det icke fräste så trodde prästen att det icke var så farligt. Han började därföre att glupa i sig men brände sig därvid så illa att han nära nog kunnat blifva död. Nu blef prästen riktigt förargad på smeden som narrat honom att alt som var varmt skulle fräsa då man spottade därpå. Han blef således rigtigt narrad den gången.

Thoresund Sn

90. Biskopen och PrästenDet var en präst som ofta felade i sin tjenstutöfning. Man anklagade honom därföre hos Biskopen, och denne reste till prästen för att gifva honom tjenliga föreställningar och varningar. Då Biskopen kom till prästen så lade denne sig att sofva, men han sof icke bättre än hunden gjorde när mor tjernade, och som Biskopen var kär i fruntimmer så började han kramasa med prästens hustru. Och för att öfvertyga sig om prästen värkligen sof så tog Biskopen ett ljus och antände, samt brände därmed prästen i skägget och i tårna. Men prästen låtsade icke känna detta utan gjorde sig till som han sof ganska hårdt.

Biskopen tog nu prästhustrun och lade henne i sängen samt började smeka om med henne på allvarsammaste vis. Först tog han på hennes bröst och fråga-de henne hvad det var och hon svarade: »Guds klockor!» Så klappade biskopen henne på magen och frågade henne hvad det var, och hon svarade: »Det är Ta-bors berg!» Vidare gick Biskopen längre och frågade hvad det var, och då sva-rade hon: »Det är Josafats dal!» o.s.v.

Som prästen icke vaknade så fick icke Biskopen gifva honom den ämnade tillrättavisningen, men beslöt att själf följande söndag i kyrkan göra sig förvis-sad om hans förmenta felaktighet i tjensten.

Då nu prästen såg Biskopen i kyrkan och skulle börja predikan, började han således: »Det kom en stor Gudsman till mig i går, han svedde mitt skägg, han brände mina tår, han satte Guds klockor att ringa; så uppsteg han på Tabors berg och skådade sig vida omkring, och så nedsteg han i Josafats dal!»

186

»Hållt upp, hållt upp!» sade Biskopen, »jag hör du har stor lärdom, du be-höfver icke predika själf, utan jag skall bestå dig adjunkt, och du drager dess-utom för djupa sanningar i dagen, dem icke hvar man bör veta!»

Prästen var ändå icke tillfreds, utan han gjorde anslag på Biskopens beteen-de och hotade att namngifva honom genom liknelser tagna ur skriftens språk, så att Biskopen satt rigtigt i klämman. Till slut tystnade prästen likväl till Biskopens stora glädje.

Thoresund Socken [Tillagt:] äfven känd i Västergötland.

91. Bispen och PrästenEn gammal man gifte sig med en ung flicka och de blefvo ganska fattiga. Mannen gick till biskopen och begärde att få bli präst. Det skulle han få, men det kostade en silfverbägare. Hvar skulle det fattiga folket taga silfverbäga-ren ifrån? Nu var den unga hustrun mycket vacker, och så gick hon till Härr-gården och tiggde sig en bägare, ty de hade många där. Då mannen fick bä-garen gick han till biskopen och begärde pastorat samt gaf biskopen bäga-ren.

Första söndagen han skulle predika så sade han: »I dag gör jag ottsång, hög-mässa och aftonsång. Och intet mer för denna gång. Amen.» Sockenboerna klagade för biskopen, och då han fick höra prästens uttryck så sade han att då han gör ottsång, högmässa och aftonsång, så kunde de ej mera fordra och be-gära. Andra söndagen blef detsamma, och klagomål följde.

Tredje söndagen beslöt Bispen att höra honom själf men gick dit förut på lördagskvällen. Prästen fick nys om bispens ankomst och lade sig som död. Bispen kom och hustrun beklagade sig jämmerligen, och då fick bispen först se hur vacker hon var. Han ville därföre kurtisera henne, men först vill han säkert veta huru säkert prästen var död. Han tog därföre ett ljus och brände hans hår och skägg, smälte talg i hans ansigte och svedde hans tår. Men prästen var lugn som en kogubbe.

Nu beslöt bispen att predika själf om söndagen, men nu ville han äfven visa artighet mot den vackra kvinnan. Han klappade hennes bröst och frågade: »Hvad är detta?» Svar: »Mors klockor!» Vidare gick bispen nedåt och frågade: »Hvad är det?» Sv: »Tabors bärg!» Längre och längre gick bispen och frågade: »Hvad är detta?» Sv: »Josafats dal!»

Hvad som vidare blef har vi oss icke bekant. Men om söndagen var prästen frisk och bra igen, och ehuru biskopen predikade så skulle prästen mässa, och han gjorde så:

»Det kom en biskop till mig i går. Han smälte talg i min panna [denna rad tillagd efteråt] Han brände mitt skägg och mitt hår, han svedde mina tår. Så ringde han i mors klockor,

187

så steg han upp på Tabors bärg, så nedsteg han och satte sin staf i Josafats dal!»

Biskopen antydde prästen att upphöra, ty han hade för hög lärdom att predika själf, utan biskopen skaffade honom adjunkt.

Ärila socken

92. Prästen och pojkenEn präst frågade en pojke om han kunde läsa bra. »Ja, ja’ kan läsä opp allä lås utom grannäs portlås», sade pojken.

Prästen vardt arg, det var en klar sak, ty sådant svar väntade han sig icke.

Härad Sn

93. Prästen, Torparen och GuldstycketEn herre befallde sin torpare ett visst arbete, men denne sade sig icke hafva tid, ty han ville se på en begrafning, och så ärnade han spisa middag hos prästen. Herrn som kände prästens stolthet och snålhet trodde ej därpå och sade därföre: »Om du blir bjuden på middag till prästen, så vågar jag skänka dig torpet du innehar!»

Vid det prästen jordfäste liket, så framgick torparen och tyst frågade präs-ten såsom i hemlighet: »Huru mycket kan ett guldstycke vara värdt som är som en tegelsten?» Prästen gaf ej något swar på frågan men trodde torparen om att hafva något sådant guldstycke i sitt wålld och trodde sig då kunna blif-va ägare däraf, hvarföre han sade till torparen: »Du skall spisa middag hos mig i dag!»

Torparen gick ganska rigtigt till prästegården, och herrn var äfven ditbju-den. Man satte sig till bords, och då man ätit och druckit en stund så [läs: och då] prästens girighetsanda började intaga honom, frågade han torparen efter gulldstycket. »Jag har intet något ännu», sade torparen, »men om jag skulle hit-ta något, så skall pastorn gerna få blifva ägare deraf.» Prästen blef förargad, men torparen var ändå en gång bjuden, och herrn höll sitt löfte om att gifva ho-nom torpet.

Thoresund Socken, äfven känd i Västergötland

94. Prästen och GummanEn präst gjorde påhälsning hos en gumma, och hon trakterade honom med kål. Gumman frågade prästen hvad han tyckte om kålen, och då svarade han att han var god. Gumman sade då: »Ja, si har ja’ ’nte’ ett stykke gammelt ister te’ å’

188

läggä i kåln, så sk-t-r ja’ i ’n, men god ska’ ja’ ha’ ’n (d.v.s. hon satte icke något värde på honom).»

Så skulle hon äfven koka fisk, som hon ock gjorde, men då hon gjort detta ärinrade hon sig att hon bordt gjort på annat vis och sade: »Ha’ ’nte ja’ kunnä’ tagi’, mi armä f-ttä (genit.; ett talesätt i allmänt välmenig bemärkelse), å’ stekt häl’ten å’ kokä’ häl’ten, så ha’ vi fått häl’ten hvar!»

Thoresund Sn

95. Pojken ömkar sig öfver prästen»Herre Gud, hvad den kärä far har svårt, som ä’ tvungin te’ å’ kammä sej hvar Söndä’. Ja’ kammär mej inte’ mir ’n hvar julda’, å’ de’ ä’ e’ fasli’ plågä», sa’ pojken.

Härad

96. Prästen och SkräddarenAlla människor som äro snåla och giriga äro äfven misstänksamma. Men präs-ter äro snåla och därföre äro de ju ock då misstänksamma. Skräddare äro föga karlaktiga men snälla att lura äfven den klokaste. Och kan skräddaren lura en präst, då bör han ock kunna lura hvem som heldst. Här skall man få höra att jag sagt sannt:

En skräddare skulle sy en råck åt en präst och infann sig därföre i prästgår-den. Nu hade prästen en väldig bundt kläde af hvilken skräddaren skulle arbeta, och för att vara fullkomligt säker att icke skräddaren skulle annamma något för egen räkning, så skulle tillskärningen ske omedelbarligen under prästens ögon och tillsyn.

Råcken tillskars mycket rigtigt, men skräddaren, full af dynt och de dödas ben, lade klädet dubbelt så att i stället för en råck så blef det två. Prästen, höge-ligen belåten, tog sin klädesbundt och gömde, lämnande skräddaren vid sitt ar-bete. Skräddaren sydde begge råckarna färdiga, icke glömmande att passa den ena för sig själf. Då nu råckarna voro färdiga, så blef prästen tillsagd att afprof-va sin och kom så in till skräddaren samt påtog råcken, hvilken passade som han varit växt på kroppen. Så tog skräddaren på sig sin råck som han sytt och bad prästen fälla sitt omdöme huru han passade; men huru förbluffad skulle icke prästen bli, då han fick se råcken vara gjord af sitt eget kläde eller vallman, hvad det kunde vara.

Mången präst, eller hvilken girigbuk som heldst, hade kunnat blifvit hjärt-ängslig för mindre, men som han kanske lärt sig att fördraga det onda med det goda, så stod han helt lugn, ja, så lugn som en »kogubbe på lagålslande’».

Skräddaren å sin sida var beredd på att åskan skulle slå ned på honom »med enns», men prästen blott sade: »Efter du nu stulit så fintligt och under mina

189

egna ögon, så må du okvaldt få behålla råcken, ja, ännu mera, jag skall betala dig arbetslönen därtill, emedan jag af dig fått lärt hvad som oroar och plågar mången hela lifvet igenom, det är misstroende mot sig själf och andra. Bort med alt sådant lappri! Slit nu din råck med helsan!»

Skräddaren var glad som en spelman, ty han hade nu ju fått en råck, och hans samvete var ju rent, ty han hade fått honom på ärligt sätt; men huru glad prästen var inom sig själf, det visste han bäst själf. Det blef emedlertid en varnagel för honom själf och äfven för andra.

Länna Socken

97. Ännu en Saga om en präst och en skräddareEn präst skulle en gång låta en skräddare sy något kläder. Om denna präst som den förenämnda var af den misstrogna sorten och utan giltiga skäl, eller om han kommit underfund med att skräddare i allmänhet äro fulla med fan, må vara; men nog begaf det sig så att då skräddaren skulle, som man säger, skära till klä-derna så skulle prästen vara närvarande.

Då nu skräddaren tillformat alla delar och tillbehör till de uppgifna kläderna, så afklippte han ett stycke extra och utkastade detta genom fönstret, sägande: »De’ där ska’ fan ha’!» – »Han skall så visst i helvitet heller!» sade prästen och sprang ut för att gripa tygstycket. Men innan skräddaren utkastade det, så hade han oförmärkt fästat en tråd däruti och kunde såmedelst draga in detsamma igen efter behag.

Då prästen kom ut så fann han icke något tygstycke utan gick tomhändt in igen, sägande: »Han var nog tillstädes och tog det ock!» och därvid fick det ock bli. Skräddaren visste nog råd med tygstycket, och var han icke för mycket ärlig så gömde han det nog för egen räkning att användas vid lägligt tillfälle. Men törhända han ock blott ville »nojsa» med prästen och så återlämna honom tyg-stycket. Detta står i troviljebok.

Härad Sn

98. Präst och Skräddare ännu en gångEn präst som icke har råd att köpa eller eljes hafva stora packor och bundtar med tyg får så väl som flera andra nöja sig med mindre, ja, så att det nätt och jemt räcker till. Men ändå så måste han anskaffa något till öfverskott, om man skall antaga att skräddaren skall hafva något med och icke göra kläderna för snäfva.

Nu var det så att en präst köpte sig kläde till hel klädning och visste noga huru mycket som skulle åtgå. Skräddaren efter öflig sed skulle hafva sin del, tog sig däraf till en väst eller något nära liknande, och i följd däraf förslog det icke till prästens kläder. Vid fråga därom så förklarade skräddaren att klädet

190

krympte under arbetet. Prästen gick till klädeshandlaren och förfrågade sig där-om, och denne sade att så var förhållandet och att femtio alnar eller så där kun-de inkrympas en aln. Detta öfverensstämde icke med skräddarens beteende, och prästen gjorde särskild anmärkning därpå.

Skräddaren å sin sida förklarade sig att han icke kunde rå före att prästen var så olycklig och vid handeln råkade köpa just den alnen som var krympalnen, och hade sig då själf att skylla. Ja, prästen måste gilla skälet och blef lurad, men nog är säkert att skräddaren fick sig en väst och kanske äfven en mössa. Ja, det-ta var icke enda gången som så skett. Sådana skräddare finns det!

Länna Sn

99. Prästen blir lurad genom en fintlig drängDenna saga jag nu går att omtala skulle egentligen hänföras till drängarnas sa-gor, men som prästen spelar här lika stor roll som drängen, så må han gärna läg-gas till prästernas syndaregister.

Det var emedlertid en bonde som hade en sådan lättfärdig hustru, så att hon gick i förbund med prästen och var därigenom sin man otrogen. Talrika exem-pel af dylik art berättas i sagor hafva existerat och existerar än, men huru fint de anlaggt sina intriger så har det ofta händt att en enfaldig dräng utspioneradt och afslöjat dylika förbindelser. Så skedde här.

Bonden fick sig en ny dräng, och detta kunde icke vara annat än en vanlig dräng, tyckte bonden, men han var naggande god. Drängen hade icke varit många dagar i bondens tjenst, förrän han kom underfund med att prästen bru-kade göra besök hos bondhustrun och att hon dukade upp fullt kalas åt honom. Detta förargade drängen, så mycket mera som provianten icke just var »föröf-versej», och därföre föresatte han sig att göra bonden uppmärksam därpå, då han var så dum och icke förstod det själf.

En vacker dag då drängen visste att prästen var där och bonden och drängen stodo på logen och tröskade, så låtsades drängen som bondgumman ropade dem och han stack ut hufvudet genom logdörren och svarade: »Vi kommer!» och detta flera gånger. Bonden funderade hvad detta kunde betyda och sade sig icke höra något, men icke dessmindre så gingo de in. Då de så oförberedt in-kommo och prästen icke kunde komma ut, så skuffade bondhustrun in honom i ett stort skåp och igenläste dörren.

Bonden blef förundrad att finna en hop mat framsatt då det var på en ovanlig tid, men gumman fann sig. Hon sade: »Jag skulle rusta till litet extra mellan-stick för att muntra deras [läs: vår] nya dräng!» Ja, detta var nog godt och väl, mente bonden, och både bonde och dräng smorde kråset efter råd och lägenhet, men medan de åto så sade drängen till bonden: »Min far önskar köpa ett sådant där skåp, och nu vill jag köpa detta af er!» pekande på skåpet hvari prästen stod. Efter något prutande så biföll bonden drängens begäran, och drängen begärde att få åka bort med detsamma genast. »Ja, det kan väl låta sig göra», mente bon-den.

191

Drängen vältade ut skåpet och åkte i väg därmed, men just som han kom till en bro hvarest en ström framflöt sade han: »Tusan djeflar! Det där skåpet vill jag icke föra längre, jag vill vräka det i strömmen.» Han sade detta liksom för sig själf, men nog hårdt att prästen hörde det. Prästen, ifrig hotelsen skulle sät-tas i värkställighet, måste gifva sig tillkänna, och drängen afpressade prästen en stor summa penningar för att han skulle få lefva och så att drängen skulle förtiga hans hemlighet. Nu åkte drängen tillbaka till bonden med skåpet och sade att hans fader köpt sig ett skåp ändå och bad bonden taga det tillbaka. Men hemligheten hade han för sig själf.

En annan dag då bonden och drängen tröskade, så var återigen prästen hos gumman på kalas, icke minnandes skorfven sen sist. Drängen tittade ut igenom logdörren och låtsande som någon ropat svarade han: »Ja! Vi kommer!» Sådant rop lipade intet bonden åt nu sedan han en gång fått vana att få något. De gingo in och funno äfven nu en hop mat och bränvin framdukadt, och prästen måste dessförinnan taga till flygten men tordes icke nu gå in i skåpet; men som han heller icke kunde komma ut, så nedstoppade bondgumman honom uti en stor kista som stod för handen. Gumman ursäktade sig äfven nu att hon skulle vilja traktera nya drängen för att han skulle bli flitigare. »Godt och väl, det!» mente bonden och lät sig och drängen detta väl smaka.

Medan de åto så begärde drängen köpa den stora kistan och det fick han ock, ty han skulle skänka sin fader den; och föra den till honom det fick han äfven löfte till. Prästen förstod nog nu att det var ugglor i mossen, men det var att hålla god min så länge. Drängen vältade ut kistan på trossen och åkte, men när han kom till den stora bron så sade han: »Ah fan! föra den där kistan längre, jag vräker henne i ån!» Sådant tal behagade icke prästen, utan han måste be om förskoning och gaf drängen en väldig summa penningar för att han skulle slippa ut, och så att drängen skulle förtiga händelsen. Drängen åkte hem med kistan igen och tackade för lånet, förebärande att hans fader icke ville hafva henne.

Fastän att prästen nu varit i elden två gånger och brännt sig, så kunde han ändå icke öfvergifva bondhustrun, så inbiten var han med henne. Nu var det slut med tröskningen, och bonden och drängen hade göra på annat håll, och nu passade det sig så att hon emottog prästen på logen och där uppdukade mat för honom. Gumman trodde nu sig få vara i fred för något intrång af dräng och bon-de, men icke för ty så spejade drängen äfven nu rätt på prästen och gumman, och på samma sätt som förra gångerna så kom drängen och bonden öfver dem. Hon instufvade prästen nu som hastigast i en halmkärfve bland de andra halm-kärfvarna. Medan nu bonden och drängen kalasade så föreslog drängen att det fanns så mycket säd i halmen att det kunde vara skäl att tröska den ännu en gång. Sagt och gjort! Men detta kunde i alla fall få bli drängens enskiljda för-tjenst, menade bonden.

Drängen tog vara på en ledig stund och gick åt logen och började bulta af all fan på halmkärfvarna och snart gällde det prästens knotor, så att han började jemra sig och be om nåd och förskoning för att bli sönderbultad. Nu måste präs-

192

ten återigen ut med en summa penningar och fick sin frihet jämte löfte om tyst-låtenhet.

100. Prästen, Klockaren och OblaternaEn kyrkotjenst skulle uti en socken förrättas och hvarvid det sinnebildliga brö-det med namnet oblat skulle nyttjas. Nu har det, åtminstone somligstädes, varit brukligt att klockaren hade viss betalning för att tillhandahålla sådant, men som somliga klockare äfven kunna vara slarfaktiga så var det äfven här hvarom nu är fråga. Det var så att det icke fanns några oblater.

Prästen i första rummet: »Hur skall vi bära oss åt?» Klockaren: »Jo, jag har ett par gamla skinnbyxor hemma; dessa duger kanske.» Ja, när ingen annan råd fanns så blef det att försöka. Vid begagnandet så voro väl meningarna delade: somliga bet ihop läpparna och teg, somliga grinade, somliga gimslade men teg. Men en kärring, hon utbrast öppenhjärtligt: »De va en seger Kristus de där! Aldri kunne ja tro Kristus om te varä så seger!»

När och hvar händelsen timat är icke bekant, men alt nog att den är berättad af en präst.

101. Prästen och KlockarenDet är väl icke värdt att säga det präster äro ovanligt snåla, ty det är så all- mänt kändt. Det är då likväl mycket »förskill» på dom likkä. Men nu var det en präst som icke nändes ha hvarken dräng heller piga, utan det var blott kärrngen och han, och om de icke alltid kunde reda sig så fick den stackars klockaren vara som både hund och betjent, ty prästerna har gärna velat haft den respäkten. Emedlertid så nändes han icke gifva klockaren så mycket som »e’ pipä sk-t».

Om en tiggare kom till prästgården, så klädde prästen sig själf till tiggare och satte sig i köket förut. Emedlertid så tänkte klockaren: »Det vore väl djäf-vulen om jag icke skall putsa prästen!» Han kläder sig till tiggare och går till prästgården. Inkommen i köket finner han en tiggare för sig, vetande alt för väl att det var prästen. »Det var bra», mente klockaren, »att jag får kamrat i natt så har jag någon att prata vid; vi skola väl ändå bli kvar begge!»

Kärringen kommer ut i köket och sökte afvisa den sist komne tiggaren, men denne låtsades höra illa och trodde kärringen bjöd honom vara välkommen, och hvarföre han tackade mycket höfligt och redde sig till hvila. Det blef ingen an-nan råd än att de båda blefvo inkvarterade bak på ugnen emedan där var varmt, och där mådde de båda som pärlor i guld. Nu lågo de och pratade om hvarje-handa, och bland annat så sade klockaren till kamraten hvilken snål ärkedjäfvul prästen var och mycket annat.

När de så pratat en stund så måste klockaren gå ut ett vigtigt ärende och kom snart in igen. Nu visste klockaren att prästens kärring bryggt och hade ölkaret stod och gäste i brygghuset; därföre sade han till kamraten att han gått och gjort

193

cacares i ölkaret, ty det var då alls ingen synd, menade klockaren och dessutom så sade han sig ha rännkulta. Kamraten var nog ängslig, men det var ej annan råd än att hålla god min i elakt spel.

Om en stund så måste klockaren återigen gå ut. Nu visste klockaren hur huset var beläget både inne och ute och gick därföre in i salen där mat och bränvin stod till prästens förfogande, samt åt och söp så mycket som i skinnet gick. Därpå gick han in till kamraten och omtalade hvad han gjort, då han icke fick någon kvällsvard. Men han slog ock en god dalkäre i kamraten, ty som han såg kärringen ligga ensam så gick han och låg hos henne och ännu mera, vet någon.

Prästen kunde nog fått gallfeber för mindre, men han vågade icke nämna sina vantar. Medan de båda tiggarna lågo och språkade och efter han skämt sig i ölkaret så gick klockaren ut, och efter inkomsten så sade han att han varit ute och utsläppt alla prästens kor i sädesgärdet. Kamraten, prästen och tiggaren, tyckte detta var mycket illa men tordes icke ge sig tillkänna förrän klockaren gått.

När det började lida emot morgonen så sade klockaren: »Jag som kom sist i påsen måste väl först ut i enlighet med gällande ordspråk.» Det var prästen nöjd med, ty det började klia i kakstaden, han blef hungrig. Då klockaren fick gå så var prästen icke sen att gå in och se sig om [efter] föda, men då hade den för-dömde klockaren, tiggaren No. 2, ätit upp det bästa, och om kärringen blifvit klappad och smekt, det fick han ej klart för sig, och det var okket de’ va’ de’. Men svårt grämde ölkaret som den förmente tiggaren skämt.

Jag sade nyss att klockaren, tiggaren, gick sin väg men jag har ännu mer att omtala. Nå, det första prästen gjorde så var det att gå och mota ut korna ur sä-desgärdet. Om Söndagen så predikade prästen om alla laster och äfven om goda gärningar, och bland annat så var det, att hvad man ger af godt hjärta så får man sjufallt igen.

Prästen hade sju kor, men klockaren hade blott en. Klockaren hemkommer från kyrkan, säger till sin hustru att han skulle taga honom på orden, och går därföre ’sta’ och gifver prästen sin enda ko. Prästen var glad, och som klocka-rens ko var fetare än prästens så blef hon utsedd till skällko.

Om morgonen därpå så släpptes korna vall i Stora hagen, och om kvällen så gick klockarens ko hem till sitt gamla, och prästens alla sju kor följde med. »Ser du, mor», sade klockaren, »att prästen sade rätt!» De inrymde alla korna så godt de kunde, men prästen kom snart och ville återkalla de sina. Tvist uppstod nu härom, men för att i godo slita den så kommo de öfverens att hvilken som föl-jande morgon skulle först hälsa på den andra skulle ha alla korna.

Nu hade prästen e’ utamedshusträ i samma gård boende, och klockaren viste att han brukade stjäla sig ifrån sin egen kärring och hälsa på och ligga en stund med henne. Detta hade klockaren noga reda på emedan han var nära granne. När nu klockaren visste att prästen var på nattbesök, så kartade han upp i ett lurfvigt träd som stod midt på gården. Vid prästen kom, och nära nog i bara skjortan, och skulle gå in till sitt, så skrek klockaren till med rigtig klockare-

194

hals: »Gud mor’on!» Prästen blef så rädd så han har kunnat tappa en två gånger. Nu var han klippt; ty först måste han uppge alla anspråk på korna, och så måste han muta klockaren särskildt, med penningar förstås, för att han icke skulle skvallra och prata om nattbesöket öfver gården.

Ännu hade prästen ett bekymmer som tryckte hans samvete, och det var öltunnan. Som prästen tyckte att klockaren var fattigare än han och han icke hade mage att själf dricka af ölet som tiggaren No. 2 skämt, så kom han öf-verens med kärringen att skänka öltunnan till klockaren, och glad emottog han denna och drack ölet med god smak, ty han visste det var ingen fara där-med.

*

Huru klockaren än kuggade prästen så hade han ingen välsignelse därmed, utan han blef alt fattigare och fattigare, så att han måste taga afsked från klockar-tjensten och värkligen taga till käppen och säkken samt ge sig ut att tigga. Och som han ingen råd hade med kärringen, så måste han taga henne med sig. Han gick och kom till en stad, och som han kom in så fick han se en skylt som stod skrifvet: »Guld och silfverarbetare»; men som klockaren var klen att läsa så läste han så här: »Här bor Gud och själf arbetar han!» – »Här måste jag slå mig ned, så får jag en bra bolagsman.» Sagt och gjort! Klockaren lät uppsätta en skylt med denna påskrift: »Här bor den allvetande doktor Apokryfus!» Och så tog han kärringen sin och satte sig på hvar sin stol och höll händerna i kors, ty de kunde ingendera göra någonting.

Ryktet blef snart kringspridt om den allvetande doktorn, och många kom och sökte honom, och kärringen och han de spådde och botade och mådde godt. Nu bodde kungen icke långt därifrån. Kungen hade blifvit bestulen på en dyrbar guldkedja, och ingen kunde tillrättaskaffa henne. Han for då till konstnären klockaren, och som han var allvetande så förelade kungen honom att tillrättaskaffa kedjan såvida han ville behålla hufvudet. Myrorna började nog krypa i klockarens hufvud fast det satt fast på sin spik, och nu begärde han sju dagars betänketid, men han skulle ha ett ensamt rum i slottet, och efter denna tid så var klockaren beredd att lämna hufvudet ifrån sig om han ej finge rätt på kedjan.

Betjenterna voro tre som uppassade honom och gaf honom mat, och tre rät-ter skulle han ha till hvarje mål. Då nu en betjent kom in med en rätt så sade han till kärringen sin: »De’ där va’ en, de’!» Detta hörde betjenterna som stod vid dörren och lyssnade. Andra betjenten kom med andra rätten och klockaren sade: »De’ där va’ den andrä, de’!» Nu började betjenterna dra öronen åt sig, emedan dessa stulit kedjan. De gingo därföre in och bad klockaren för själ och pina, att han icke skulle för[r]åda dem. »Tag hit kedjan!» menade han, »så får jag se hvad jag kan göra.» De gåfvo honom kedjan, och så tillredde klockaren en deg och inlade kedjan däruti samt gaf det åt kungens stora hund att uppäta. Men undertiden var klockaren klok nog att tillvälla sig en stor summa pänning-ar af betjenterna för sin tystlåtenhet.

195

De sju dagarna voro icke ännu slut, men klockaren gick inför kungen och sade: »Nu har jag kedjan! Den stora hunden har den i skrofvet!» O, ve! kungen älskade hunden mer än något annat, ja, mer än ögat och nära nog lika med sin drottning, men kedjan ville han äfven se och äga. Hunden måste därföre slagtas och – kedjan fanns mycket rigtigt. Nu blef klockaren ärad som en profet och blef belönad med en stor summa pänningar samt därefter tillbjuden att få bo i kungens slott i all sin återstående lifstid och må och lefva som hvar dag vore den sista.

Nej, klockaren var nu rik nog tyckte han och begaf sig af med sin kärring på äfventyr. Men lätt fånget, lätt gånget heter det, och så gick det äfven. Han blev snart så fattig så han hade inte’ lusa i skorfven och gick till sin gamla socken och ville bli klockare på nytt, men nu var prästen död och kärringen hanses med, och de andra ville icke känna igen honom. Och hvar han sedan tog vägen det vet allena han som ingenting visste och icke vet jag det heller, som sist talte om ’et.

Härad och Länna

102. Prästen och BondhustrunDet var en bonde och en Kärring som många är felle det, och de voro gifta för-stås som det bör och skall vara.

Nu hade de ock en dräng som hette Lasse som va’ den bästa och ärligaste dräng som kunde finnas på Guds gröna jord – ja, han va så ärlig som den värrsta Smålänning, som di plä sägä. Men nu hade kärringa det laget att hon som många andra höllt te med prästen när ho’ kom åt. Men ho’ va’ ock så funtä så ho’ va’ inte nöjd ändå, utan hon tyckte om drängen med. Men si drängen var henne för slug, han visste bättre.

Men si drängen och bonden, de voro som ett par röda kor, så sams voro de. Bonden och drängen gingo i skogen och högg och kommo så i fundur att spela kärringen och prästen ett spratt. En vacker dag låtsades drängen som ett träd hade fallit och slagit ihjäl bonden. Han, drängen, stoppade bonden i en säck och kånkade så hem med honom. Tung var han, ty en död är alltid tyngre än en lef-vande; gud vet hur det kommer sig.

Då drängen kom in i stugan så lade han säcken ifrån sig och beklagade sig öfver det svåra ödet, att far var ihjälslagen. Kärringen slog till en [sic!] flat-skratt och gick och sparkade till bonden, sägande: »De’ va’ fell’ för väl att ja’ vardt åf med de’ ase’, nu får du bli husbonde här!» menande drängen. Kärring-en bad drängen bära ut bonden åt stallet så länge.

Till natten vill kärringen hafva drängen hos sig, men han tordes icke utan hon fick ligga ensamen. Om natten spökade bonden; han gick in i stugan, tände sin pipa och gick några hvarf omkring golfvet, samt därpå ut igen. Om dagen tordes hon icke nämna något därom, men mot aftonen så skickade hon Lasse till prästen och bad honom komma dit för att läsa bort satan och spökeriet; tänk-te ock få någon tröst för egen del.

196

Prästen kom ock mycket rigtigt, och nu begaf drängen sig till sin hvi-lostad, men prästen lade sig hos kärringen. Om natten kom bonden in som vanligt, gick och tände sin pipa, men prästen tordes tiga och kärringen skalf som ett asplöf, så rädd var hon. Då bonden så gått ett par slag kring stugan, gick han och tog prästen om halsen med sina stora grabbor – si de’ va’ styrka i arm ock ska’ ’n veta’ – och klämde till så prästen kunde intet säga smack en gång. Han ville väl icke göra af med honom men likväl var han död. Därpå gick han ut igen.

Hvad skulle hon nu göra med prästen? Att säga något åt Lasse, det vågade hon ej, utan hon måste skaffa bort honom själf. Nu var en å strax vid gården och en smal spång som prästen skulle passera, dit släpade hon prästen och vrok honom bums i kanalen [tillagt efteråt: att man skulle tro honom fallit uti. Lasse såg nog han.] Sorg förstås!

Hon teg hela dagen och drängen sade aldrig ett ord, men kvällen motsåg hon med hemlig fasa. Nu öfvertalade hon drängen att ligga i stugan, och Lasse lade sig i spisen sofvande som hunden när mor tjärnade. Om natten i tolftimmen så kom bonden igen efter som förut, och så går han och fattar kärringen med starka armar och bär henne ut och till ån och säger med ihålig röst: »Nu skall du följä din präst!» och därmed doppar han henne på ett djup att hon kunde krafla sig dän själf. Så gick bonden sin färde och till kvarters. Kärringen krälade sig upp och gick in, och Lasse sof som en stock, kan ni tänkä.

Morgonen kom den ock. Kärringen teg, Lasse teg. Ja, det är tyst när ingen säger något. Slutligen påfann kärringen att bonden skulle begrafvas, ty det var så sökkert te’ ha’ ’n hemmä längre. Kista anskaffades, graf gräfdes, bärare ting-ades, men hvem skulle kasta de tre första jordskoflarna på liket? Prästen, för-stås, men prästen fanns icke. Han har varit borta flera dagar sades det. »Ja, de’ får fell gå utan präst, de’ ä’ så kuslit te’ ha ’n hemmä längre. Klokkärn kan ju begrafvä ’n.» Nu var kärringen i bryderi: bonden död, prästen död och drängen ville henne ingenting. »Härre Gud om min gubbe lefde! Ja, ja’ skulle bärä ho-nom på minä händer!»

Nu en vacker dag så lade Lasse bonden i likkistan och bärare kommo. Lasse skulle själf skjutsa liket till kyrkan. Klockaren infann sig och skulle läsa några strofer: »Ja, bonn ha’ slaji’ ’hjäl sej själf, å’ prästen ha’ dränkt sej, å’ ja som en ovärdig kyrkans tjänare ä’ ’nte säker om ja, å’ ni syndäpaltär inte heller, ä’ säkrä om ni kommer med lifve’ ifrån de’ här spettakle’.»

Innan affärden så hade Lasse laggt en hammare jemte bonden i kistan, och när kistan togs af vagnen så skulle sorgetåget sätta sig i gång; hustrun först, altjemt bedjande: »Ack min gubbe, om du lefde ändå!» tag på tag. Klockaren gick och ställde sig vid grafven med bok och spade, och inemot tåget skulle stanna så började bonden på bulta med hammaren i kistan det aldravärsta, och bärarna förskräckta sprungo hvar till sitt kastande kistan i backen, klockaren dånade och föllt i grafven, och där ligger han troligen kvar ännu.

Bonden ur kistan som en fisk och i bara skjortan; kärringen sprang mot hem-

197

met och bonden efter i stickande fyrsprång. Men när kärrngen kom till spången, ginvägen öfver ån så, så rädd som hon var så trillade hon i ån. Bonden var så nära att han fick tag i henne. Nu förelade bonden henne två vilkor: om hon ville lofva bot och bättring och icke hålla till med prästen så skulle hon få lefva. Hon lofvade alt hvad han fordrade, det var en sak det. Men det fanns ju ingen präst! Jo, men så! Bara man slår på en torr enbuske så dråsär di fram, de’ va’ ’nte’ fali’!

Lasse han ok stora vägen i krok till brona, och när han kom hem så voro bonden och kärringen före honom hemma, och bonden höllt på tog på sig byxorna. Kärrngen hon sysslade i spisen med ätgudslåne, ty gubbstakkärn ha’ inte äti ett gudslån på flerä di dagär så han ä alt hungriger nu, kan ’n vetä. Si, sen han slog ihjäl sej så har han varit i himmelrike, och där får di inte någe te äta, säjer di.

När nu bonn fikk karflä lite’ i sej å’ få lite på sej å’ vardt varm å’ fekk sôfvä å’ de’ där, si, så vardt han som han ha vari förut, kan tänkä, han vardt som en ny fiol. Å’ kärringa ho vardt så glad, si, så ho va som ho skulle ha vurti ann människä, för ho kunde be lif i gubben sin. Å Lasse han va’ kvar hos dom å’ ä’ fell kvar än, inte’ annä ja’ vet, å’ bonn å’ gumma hanses vardt sams, å’ di bru-kär sitt hemman på Karä vis e’te som ja’ ha’ hört säjandes. Men aldri’ talär gumma om någen präst mirä, å’ hvad ho’ tänker, de’ tiger ho’ med. Ja, gud mej gör ho’ så!

Vansö, Ärila, Åker, Näshulta med någon variation

103. Prästen, Länsmannen och BondenEn bonde paltade en gång landsvägen utåt, och de’ kanhända att han var barfo-tad. Så mötte han ett ekipasje [i marg.: det var prästen och Länsmannen], å’ di höllt å’ frägte bonden:

»Hvart ha’ du vari’?» »Åt helvite’!» »Hvad gör di där nu tokka här dagär?»Bonden svarade: »Jo, di brassär å’ steker med allan flit. Di väntär båd’ präs-

ter å länsmänner dit!» Resenärerna: »Hvart skall du gå nu då?» Bonden: »Jo, ja’ ska’ gå å’ släppä ut en präst som kärrnge’ mi’ har instängd

i skåpe’ (el. Källaren).»

Allmän anekdot

104. Prästen och BildhuggarenDet var en bildhuggare som hade en vacker fru, och som vackra fruntimmer som oftast äro utsatta för lättingars och vällustingars förföljelse och könsbegär, så hände likadant äfven här.

198

Bland här omförmälda vällustingar så var alltid prästen den som var först framme, och efter ordspråkets lydelse: Sådan herre, sådan dräng, så var klock-aren äfven framme. Dessa båda gingo hvar för sig och kurtiserade bildhugga-rens fru, och hon gaf dem äfven godt hopp, till och med bestämmande dagen och stunden för deras emottagande. Nu samrådde hon med sin man om förhål-landet och bildhuggaren beslöt resa bort. Frun å sin sida bjöd prästens fru och klockarens hustru på något godt och att samtala, och detta äfven på bestämd timma.

Bildhuggaren reste, prästen infann sig ock, och som han skulle ligga när frun så skulle han afkläda sig naken. Sedan prästen väl afklädt sig så kom klockaren och bultade. Frun måste undanskaffa prästen och forade in honom i bildhugga-rens värkstad, med tillsägelse att där sitta tyst.

Klockaren blef insläppt, afklädde sig och åter bultade det, ty prästfrun och klockarehustrun kommo nu. Klockaren anvisades äfven plats i värkstaden bland bilderna. Klockaren och prästen visste icke af hvarandra förut och blef-vo så mycket mera förbluffade. Kvinnorna blefvo först anvisade att bese bil-derna i värkstaden medan de väntade på ärforderliga tillrustningar, och vid de inkommo så blefvo de icke så litet öfverraskade att se bilder liknande sina män som de sett dem lifslefvande framför sig. De yttrade nog sin förundran, men icke anade dem förhållandet, och gingo de att fullborda ärendet för sitt besök.

Nå, när nu kvinnorna sinsemellan samspråkade som bäst, så kom bildhug-garen hem från den värkliga eller ögonskenliga resan och gjorde sig snart glad med dem. Bildhuggaren gjorde sig likväl icke länge ro i fruntimrens snackande sällskap, utan han gick i sin värkstad och bjöd kvinnorna äfven dit, och vid han inkom så befanns tvenne bilder, mot hvars form han hade någon anmärkning; de torde hafva varit bestämda såsom ett par af olika kön men af misstag blifvit satta i ett. Men detta var snart hjälpt, mente bildhuggaren. Vid han nu skulle företaga behandlingen, så befunnos de vara lifslefvande af kött och blod. O himmel! Det var ju prästen och klockaren, och blottade i sina hustrurs närvaro och åsyn!

Bildhuggaren log i mjugg, ty alt detta var ju förberedt förut. Men emellan prästen och klockaren samt deras hustrur uppstod en annan scen. Huru dessa sinsemellan uppgjorde sin sak var bildhuggaren likgiltigt, men prästen och klockaren måste förbinda sig att betala bildhuggaren en stor summa penningar för att saken skulle hållas hemlig.

Bildhuggaren fick mycket rigtigt sina penningar, men klockaren skumade sig ifrån altsamman så att prästen fick punga ut med dessa så väl som med sina egna.

Jo, så skall man ta’ dem, sa’ bonn, tog kräftorna med tårna!

Länna Sn

199

105. Prästen och TunnbindarenEn tunnbindare råkade få sig en vacker hustru, och detta var nog godt och väl, men att just en präst skulle äfven kasta sin blida ögon på henne, det hade icke tunnbindaren tagit i beräkning, ej heller rådde hon för det.

Emedlertid så lade prästen ut sina krokar i tanka att förföra hustrun, men hon förblef sin tunnbindare trogen och angaf förhållandet. Tunnbindaren och hustrun behöfde penningar och prästen hade mycket däraf. Tunnbindaren be-slöt resa bort, och med hans vetskap och samtycke fick prästen tillåtelse för ett besök i ensamhet. Så skedde ock och timman var noga bestämd.

Då nu prästen väl ankommit så hemkom äfven tunnbindaren, och det fanns ingen annan råd för prästen att komma ur knipan än att han anvisades att gå in i värkstaden och gömma sig i en stor tunna som stod under arbete. Sedan präs-ten väl gömt sig så gick tunnbindaren in i värkstaden och insatte bottnen i den tunna hvari prästen satt samt satte band därpå. Hustrun stod och såg därpå, och därvid samtalade de om huru tunnbindaren skulle hafva tunnan färdig samma dag och att hon skulle fyllas med vatten eller dryck.

Nu blef prästen hal om öronen, ty det gällde hans vara och icke vara, hvar-före han måste gifva sig tillkänna. Prästen utsläpptes, men nog måste han punga ut med en ansenlig penningsumma för att ryktet skulle stängas in i tun-nan. Men tunnbindaren jemte hustrun gladde sig hjärtligen.

Ärila, Selaön

Askfisens Sagor106. Askfis De wa en gång en Tôrpäre som hade tri stykknä pôjkär, två som skulle villä varä karär, Gud bevars, men den tredje tykkte di där andrä va en stakkäre som inte skulle ha allä skrufvär i behåll, å den kallte di för Askfis.

Nu fekk di korn på att de va e rik fru som ville giftä sej, å di där twå pôjka skulle sta å friä, å Askfis skulle barä få fölljä med på lös å slö. Å så fekk han bärä masäkken åt di andrä. Nå, nu bäst di gekk så hitta di e skatä, å den togg Askfis med sej. »Hvad ska du med den, du?» sa’ di andrä. »Å, ho blir fell’ nyt-tig te någe», sa’ Askfis.

Så gekk di ett stykke igen, å så hittä di ett horn, å de togg ôgg Askfis rätt på. »Du toker», sa’ di andrä, »hvad ska du med de där?» – »Å, de blir fell’ nyttigt te någe», sa’ Askfis.

När di fekk gå ett stykke så hittä di en hånk, å den togg ôgg Askfis rätt på. Di andra pôjka gjole spettakel åf ’n, men han va lugn han å sa’: »Han blir fell’ nyttig te någe.»

Så gekk di ett stykke, å först hittä di en kil å se’n ett lôkk, å begge di där pärsedla togg Askfis rättä på å sa’: »Di blir fell’ nyttigä te någe.» Å di andra di glinä åt ’n, men de brydde han sej inte om.

200

Nå, nu va di komnä fram te slôtte där Frun bodde, å den älldstä gekk in först in te ’na, men han visste inte hvad han skulle sägä, han sa’ barä: »De va fasli warmt här inne.» – »De ä warmäre i min bakugn», sa’ Frua, å så kunde han inte sägä någe mir utan gekk sin väg.

Nu va de den andräs tur te gå in, å han sa’ på samma vis som den förstä: »De va fasli varmt här inne.» – »De ä warmäre i min bakugn», sa’ Frua, å pôjken stogg som han skulle ha tappä wanta å kunde inte kômmä åf sej med någe mir utan måtte gå sin väg.

När de nu gekk så snöppligt för di där twå, så va di säkrä på att de skulle gå likädant för Askfis med, men han lätte sej inte förtrytä å gekk sta. När han nu kom in te Frua så sa’ han som di andrä: »De va fasli varmt här inne.» – »De ä varmäre i min bakugn», sa’ Frua. – »De va bra», sa’ Askfis, »då kan ja få stekä min skatä.» – »Flöte rinner bôrt», sa’ Frua. – »Ja har horn te ta i», sa’ Askfis. – »Horne sprikker», sa’ Frua. – »Ja har hånk te sättä om ’e», sa’ Askfis. – »Hån-ken ä för stor», sa’ Frua. – »Ja har kil te kilä ’n med», sa’ Askfis. –»Flöte rinner öfver», sa’ Frua. – »Ja har lôkk te läggä öfver», sa’ Askfis. – »Ja, du va duktig», sa’ Frua, »dej tykker ja ôm!»

Å så vart di giftä, å Askfis wart så skôfwande rik, men di andrä pôjka di fekk gå med långä näsur.

Hammarby

107. Askfis med SkeppetI allmogedialekten

De’ va’ en gång en gubbe å’ e’ gummä som hadde tri stykknä sönjer, å’ som di ple’ sägä: de’ ska’ altid varä ett trull i hvar kull, så va’ de’ där ôgg för den mins-tä pôjken va’ lite’ dummer åf sej e’ter som brödra hanses tykkte, å’ dä’före kall-te di ’n för Askfis.

Nu va’ de’ så att kungen lät lysä på i allä di sokknär båd’ när å’ fjär, att om någen kunde görä ett skepp som gekk på båd’ land å’ vatten så skulle ’n få bli kungens måg å’ få endä dotra, förstås.

Di där två pôjka’ som likst skulle varä, Gudbevars, börjä’ funderä på te’ å’ frestä, å’ den äldstä skulle börjä, de’ va’ en sak de’. Så gekk han ått skogen å’ högg ikull trän å’ börjä’ på te’ kretä å’ täljä, å’ bäst som han höll på så kom de’ e’ kärrng te’ ’n å’ frägte ’n hvad ’n skulle görä för sla’, å’ han svarte henne jus’ som på spettakel, för si han tyckte inte’ de’ angekk henne, han svarte: »Baktrôg!» – »Ja de’ ska’ bli baktrôg ôgg», mente kärrnge’. Å’ han kretä å’ kretä, å’ la’ ifrån sej å’ togg te’ igen, å’ kretä å’ kretä hur ’n ville, så vart de’ ’nte’ annä’ ’n baktrôg åf, å’ så måtte han öfverge te’ sist. De’ va’ ingä ann råd på de’.

Nå, så kom ordninga te’ den andrä pôjken, så de’ vart hanses tur te’ å’ frestä. Han gekk ôgg ått skogen å’ högg trän å’ börjä’ på kretä å’ tälje, å’ bäst han tälj-de så kom e’ kärrng te’ ’n, å’ kanske de’ va’ sammä kärrng som kom te’ bror

201

hanses. Kärrnge’ frägte’ hônôm hvad ’n skulle görä för sla’, å’ då svarte han henne: »De’ ska’ bli träskor», för han tykkte ôgg att de’ ’nte’ angekk ’a. »Ja, de’ ska’ bli’ träskor ôgg», sa’ kärrnge’. Ja, han kretäd’ å’ täl’de å’ plitä’ så han kunde bli huf’svagr, men hur han bar sej åt så skapä’ de’ sej inte’ te’ annä’ ’n träskor, de’ va’ pin omöjli’. Å’ så måtte han öfverge å’ gå ifrån med skamma som bror hanses fekk görä.

När nu de’ gekk så snöpli’t för de där beggis pôjka’ å’ den minstä bro’rn fekk hörä ’je, så tänkte han i tysthet: de vure felle den om inte’ ja’ ska frestä med ’e’, för frestä ä’ ingä kônst, mente han. Milleromtid så gekk han ôgg ått skogen med yxa å’ högg trän å’ ga’ sej te’ å’ yxä opp som han tykkte de’ skulle bärä åt. Å’ jus’ som han va’ i bästä taga me ’e’ så kom den där sammä kärrnge’ te ’n å’ frågte hônôm hvad ’n skulle görä för någe, å’ han talt[e] om från topp te’ tå hur kungen ha’ lôfvä ut dotr[a] ått den som kunde görä ett tokke’ skepp som ’n kunde seglä öfver båd’ land å’ vatten med, »å’ nu ska’ ja’ bj[u]gä te’ så gôdt ja’ kan», mente han. »Ja, de’ ska’ bli ett skepp ôgg», sa’ kärrnge, å’ så gekk ’o’ sin kos.

Å’ han yxa å’ han högg å’ han kretä’ å’ han tälde, å’ de’ äflä’ sej inte’ te’ så otoku’t för ’n, å’ te’ sist så hadde han skeppe’ fäli’t, aldeles som di ville ha’ je’.

Nå, så skulle han väl te’ å’ seglä te’ kungen med ’e’, de’ va’ en sak de’, å’ han la’ i väg. Bäst han seglä’ så fekk han si en kar’ som låg å’ söplä’ å’ drakk i ett dike, å’ så frågte Askfis hvad han gjole där, å’ då svarte han: »Ja’ ha’ drukki’ ur så mångä vatt’pussär ja’ ha’ träffä’ på, å’ här ä’ de’ med slut, å’ ja’ ä’ så törstugr så ja’ vet mej ingä lefvändes råd.» – »Följ med mej!» sad’ Ask-fis; han tänkte inom sej själf: han blir ’l nyttig te’ någe. Å’ han föl’de med ’n, förstås.

Så seglä’ di ett stykke, å’ då fekk di si en kar’ som stog å’ frös å’ hakkä’ tändra de’ alläfasligäste å’ klagä’ sej att ’n aldri’ kunde bli’ varmer. »Följ med mej!» sa’ Askfis; han blir ’l nyttig te’ någe’, tänkte han för sej själf. Å’ han föl’de med.

Å’ så seglä’ di ett stykke, å’ så träffä’ han e’ kärrng, densammä kärrnge som kom te’ ’n när ’n kretä’ på skeppe’, å’ ho’ sa’: »Lykksam resä! Ja’ ska’ följä med ja’ ôgg; för ja’ kan fell bli’ te’ nyttä nå’n gång.» – »Ja kom!» sa’ Askfis, »å häng je’r på.»

När han nu kom fram te’ slôtte’ där kungen bodde å’ di fekk si skeppe’, så va’ de’ te’ å’ glo å’ glanä å’ tittä i allä di vrår å’ skrymslur, men di hadde ’nte’ någe’ imot ’e’, men kungen ville ’nte’ ge’ ’n dotra förr’n han skulle görä tri sa-ker, å’ de’ togg di te’ tokke som skulle varä pin omöjli’, för di ville bli åf med ’n. Först vart han ålaggdr te’ å’ drikkä ur allt vin som kungen hadde i sin käl-läre. »Ja, de’ går fell’ ann, barästä ja’ får ta’ min dräng te’ hjälp!» sa’ Askfis. Å’ de’ va’ di ’nte’ imot om. Å’ så togg han den där törstugä kar’n med sej, å’ de’ gekk som sjas för hônôm te’ tömmä i sej så mykke’ som fanns.

Nå, när di nu såg di ’nte’ vannt någe’ med de’, så befallte di ’n han skulle liggä i pörte’ e’ natt. »De’ ska’ gå ann», sa’ Askfis, »barä ja’ får ta’ min dräng

202

med mej.» – »De’ får du!» sa’ di. Så togg han den där frusnä kar’n, för han hadde sju vinträr i sej. Å’ när di kom i pörte’, så ha’ di gjolt ’e’ så stekhett, så di kunde stekä strömming på vägga’, men när di kom inn å’ fekk varä där e’ gnatt[ä], så vart de’ så kallt så di ha’ kunnä ’ frusi’ ’hjä[l] i ställe’ för di trodde di skulle stekä dom.

Nå, när nu ingenderä åf di där prosjektra dög te’ å’ ble’ åf med ’n så kom di opp med de’ att han skulle mötä björn, men då skulle han åkä ensammen, å’ de’ va’ ingä ann råd på de’. Han va’ felle i fundurer hur de’ skulle gå för ’n, men ett, tu, tri, så kom den där kärrnge’ som han va’ bekanter med förut å’ begärte åkä med ’n, å de’ fekk ’o’, men ho’ klädde åf sej spritt språngände nakug, å’ så sätte ’o’ sej bakpå.

Bäst de’ va’ di ok så mötte di björn, å’ han togg i fäl med Askfis å’ tänkte fell’ görä kål på ’n, men Askfis sa’ ått ’n han skulle si e’ter hvad ’n hadde bak-på. »Huussch!» sa’ björn’, »ha’ du flått den där själf, du?» – »Ja, de’ ha’ ja’», sa’ Askfis. »Men du ha’ glömt en fläkk, å’ tokke’ vill inte’ ja’ si», sa’ björn’ å’ sprang sin kos.

Kärrnge’ ho’ klädde på sej å’ gekk dit ’o’ ämnä’ sej, å Askfis ok te’ slötte’, å’ sen va’ de’ ingä råd te’ å’ bli åf med ’n, uta’ kungen va’ tvungen te lättä ’n ta’ dotra, så han vardt kungens måg te’ slute’, fast de’ gekk med sju sôrger å’ e’ nöd.

Hammarby Sn, Ö. Rek. Hd

108. Askfis, latmaskDå ett par makar hafva tre barn så kan nog hända att en af dem, eller den yngste, kan få bli morsgris och därigenom rättfärdiga ordspråket: ett trull i hvar kull; men vanligare är det att då en moder har blott ett barn, synnerligast pojke, att denne blir en rigtig morsgris, en stuggris och till och med en Askfis, och detta i värklig mening. Så har det händt förr och ofta och händer ännu i dag.

Det var nämligen en gumma på ett ställe som hade en pojke, (det omtalas icke om han hade någon fader) som var bortskämd och förklemad så att han icke ville göra någonting utan bara gå och slanka, emellanåt han satt i spisen och gräfde i askan.

En dag sade modren åt honom att han skulle begifva sig ut åt byggden och sälja väf, så kunde han göra någon nytta, och som betalning kunde han taga hvad som heldst som kunde var passande och till nytta att använda. Så gick han och sålde och fick tre synålar. Då han skulle gå hem så fick han åka på ett halm-lass, och det blef särdeles vigt att insticka synålarna i halmlasset för att slippa ha besvär med dem vidare, men då han skulle frånträda halmlasset så fick han icke reda på synålarna.

Då han hemkom så skulle han omtala sin handel och sitt missöde för mod-ren, men hvad skulle hon göra, hon blott föreställde honom: »Din toker! Du

203

skulle ha tagit en tråd och trädt dem på!» – »Jag skall göra så nästa gång», sade pojken eller Askfis, som jag nu härefter vill kalla honom.

Så skickade modren honom återigen ut i byggden att sälja väf, och skulle han då äfven få emottaga hvad som bjöds i betalning, och så fick han en järn-stör. Denna bandt han fast vid en tåt eller snöre eller tråd, hvad man vill kalla det, och hängde järnstören på halsen, hvarest han fick hänga och »dingla å dangla». Då han skulle gå hem så måste han passera en spång som ledde öfver en djup »sjöl», och vid han gick så hängde och slängde järnstören så att tråden brast och denna föll i sjölen eller ån och hvarifrån han icke kunde upptaga ho-nom. Det var nu ingen annan råd än att han måste gå hem och omtala sin handel och sitt missöde. Modren bannade honom väl med orden: »Din toker! Du skulle ha tagit en stör och trädt i öglan och burit honom på ryggen!» men han svarade blott: »Jag skall göra så nästa gång!»

Återigen en gång skickade gumman Askfis ut i byggden att sälja väf, och som förut så fick han tillstånd att taga hvad han kunde få i betalning, och så fick han en fölunge för väfven. Följande modrens råd tog han en stör och trädde ge-nom fölungen och bar honom på ryggen samt gick därmed hem. Då han hem-kom till modren var han ganska dryg öfver att han kunnat få hem sin bytesvara, men modren var ändå icke belåten, ty fölungen var död, och därvid måste det bli. Hon förebrådde väl honom hans dumhet och sade: »Du skulle ha skaffat dig en grimma och satt på fölungen och ledt honom hem!» Men Askfis svarade helt kort och godt: »Jag skall göra så nästa gång!»

Ännu en gång måste gumman skicka honom ut i byggden och sälja väf, och kunde hon icke bestämma hvad han skulle taga i betalning, ty penningar kanske icke fanns då för tiden. Han skulle få taga hvad som bjöds honom och hvad han tyckte kunde nyttigt och passande vara, och då bjöds honom en duktig fläsk-skinka. Som han nu förut skaffat sig en grimma efter modrens välvisa råd, så fastband han denna vid fläskskinkan och släpade den efter sig på vägen. Glad vände han sig hem och var dryg öfver att han gjort en god handel, men modren var ändå illa belåten, ty som han släpat skinkan i smutsen så var denna utnött och oduglig. Men gjordt som gjordt var!

Nu insåg modren klart att det i längden icke kunde bära sig med sådan han-del och att hennes kära son icke dugde till handelsman. Men hvad skulle hon nu göra? Ja, det blef till en början ingen annan råd än att skicka honom ut att tigga, det var den tiden den säkraste eller enda utväg för oduglingar att få lifs-uppehälle.

Han begaf sig ock ut åt vägen och byggderna för att försöka sin lycka, och då han gått ett stycke ut åt vägen så påträffade han en varg som stod och åt på en sugga, den han förut dödat. Askfis sade till vargen: »Rif på, du gråhase!» och så gick han hem till modren och omtalade hvad han sett. »Det var illa!» sade modren, »du skulle ha sagt: Gud vise bort dej!» – »Ja’ ska’ sägä så nästä gång», mente Askfis.

Ja, föga tröst kunde modren gifva honom, och föga trakterades hon af nyhe-ten han hembragte, och det blef ingen annan råd än att han måste begifva sig ut

204

på vandring, och han hade icke gått så »värrst» långt så mötte han prästen. Den-ne hälsade vänligt på honom, men Askfis följande modrens råd besvarade häls-ningen med: »Gud vise bort dej!» och så vände han tillbaka till modren för att berätta huru punkligt han uppfyllt hennes föreskrift. Modren var icke mycket glad däråt, hon sade: »Du skulle ha sagt: Rid fröjd gode Kyrkoherde!» – »Ja, ja’ ska’ sägä så nästä gång!» sade Askfis, och därpå begaf han sej återigen ut på vandring.

Med den bästa föresatts att följa modrens välmenta råd gick han åter vägen utåt och mötte snart ett par fästfolk. Dessa hälsade vänligt och höfligt på Ask-fis, och han svarade som han tyckte lika höfligt med orden: »Rid fröjd!» Och därpå vände han om hem och berättade detta för modren. Modren var icke mycket glad på honom, men nog trodde han att han gjort allt sitt bästa för att fullgöra hennes råd och befallningar. Hon sade: »Du skulle ha sagt: Gud låte glädjen bli stor!» – »Ja, ja’ ska’ sägä så nästä gång!» sade Askfis.

Och nu begaf han sig åter ut i världen i tanke att icke så fort återvända hem, och efter att hafva gått något stycke så kom han till en kvarn som stod i ljusan låga. Askfis, följande modrens råd, utropade därvid: »Gud låte glädjen bli stor!» Mjölnaren som var sysselsatt med släckningen blef ond och tog Askfis och kastade honom i kvarndammen, och där ligger han kvar ännu, såvida ingen har varit åstad och hjälpt upp honom.

Länna Socken

109. Askfis som sålde Kött och VallmanDet är icke en, två, tre, som heta Askfis utan jag tror det går till halftjoget, och här har jag återigen en att taga fram. Det var nämligen en gumma som hade en enda pojke, och denne fick icke göra längre resor än emellan tröskeln och as-kan. Hon var så rädd om pojken, så att han fick icke leka med andra barn utan fick gå i stugan och sitta i spisen, och som gumman själf kallade honom smek-namnet Askfis, så var ej underligt att alla andra kallade honom så. Det var dess-utom ett allmänt smeknamn Askfis förr i sin dar, det vill säga man var icke sträng då emot sina pojkkyttare.

I det landet, som den omtalta gumman med sin pojke bodde, så var det en kung också, kantänka, och denna kung hade en enda dotter som var så allvar-sam att ingen kunde få se henne någonsin skratta. Kungen utlofvade därföre att den som kunde få henne att skratta, så skulle han få bli kungens måg. Det skulle nog duga det, tänkte mången, och därföre så försökte de litet hvar som något sådant kunde våga, men hon förblef alltid lika allvarsam som hon alltid varit.

Af en händelse fick ock denna nu omtalta gummas pojke lust att försöka, om han icke skulle kunna vinna målet. Men att gå från askmörjan och upp till kung-en det kunde icke gå på, det visste han allt för väl, något måste han praktisera lifvet och se folk och lära känna folkseden, ut måste han, det hjälpte icke, ehuru gumman var rädd om honom som om ögat, som man säger.

205

Nu hade gumman en enda ko, och hvad skulle hon med den då hon icke hade någon som delade mjölktåren med sig, sedan pojken gått ifrån henne. Hon slag-tade därföre kon och skickade pojken till staden att sälja köttet. Gumman för-bjöd honom strängeligen att han icke skulle få sälja kött till några präster, ty, tänkte hon, de äro nog feta förut, och dessutom så visste hon att de aldrig beta-lade något utan ville hafva allt för intet. Pojken gick och fick ytterligare förma-ning att vakta sig för prästerna, och som kännetecken beskref hon dem såsom vara hvita i bringan och hafva svarta råckar, och beskrifningen var så mycket behöfligare som pojken alldrig förut sett någon präst.

När nu pojken kom till staden med köttet, så kommo en hop hundar emot honom vid porten och började skälla emot honom såsom främmande, och äf-ven [vä]drande köttet, hvilket de nära nog vill taga med våld. Hundarna voro svarta och hvita om hallsen och bröstet, och som pojken icke heller sett nå-gon hund, så trodde han att detta möjligen kunde vara präster. Pojken tyckte det vara likgiltigt åt hvem han sålde, ty om prästerna voro hungriga så vore det ju stor synd att neka dem. Han kastade därföre ett köttstycke åt dem, och detta förtärde de med glupskhet; han kastade det andra, och likaså; och så fortsatte han tills alt köttet var slut, och då var pojken ganska glad att vara från alt besvär. Men nu blev det fråga om penningar, och då fick han icke något svar, utan hundarna knallade sig in i staden helt tysta och lugna, ty nu voro de mätta. Men pojken tänkte för sig själf: jag skall hitta igen eder en annan gång.

Som nu pojken fick så god afgång på sitt kött, så behöfde han icke gå in i staden utan vände om hem och berättade om sitt ärende och sin handel. Gum-man blef visst ledsen öfver att han kunnat bära sig så dumt åt, men pojken trös-tade henne med att han skulle nog veta taga igen skadan en annan gång. Hvad var nu att göra? Gjort som gjort var.

Så skickade gumman honom ut att sälja vallman, men hon förbjöd honom att han skulle icke sälja till andra än de som voro nakna. Ja, det förstod han ganska väl. Han gick och gick länge och väl men träffade ingen som var naken, hvarken i staden eller på landet, och huru skulle han nu bära sig åt? Jo, han kom till en fjärdingsvägstolpe, och denna var pinitrant naken. Han frågade honom om han ville köpa men fick icke något svar. Pojken tyckte synd om honom och lindade hela vallmanet omkring honom, och så uppstod fråga om penningar, men fick icke nu heller något svar. Pojken tänkte för sig själf: jag skall väl hitta igen dig en annan gång, och därpå gick han hem.

Glad blef nu pojken att han blef af med sitt vallman och alt bekymmer som därmed var förenadt, och gick så hem till modren och omtalade hvilken för-mohnlig handel han gjort och att han sålt sitt valman åt en enda bastant karl. Men gumman var föga belåten med dylik handel och bannade honom hårdt, för både köttet och nu för vallmanet, men pojken tröstade henne därmed att han skulle nog taga igen skadan en annan gång. Och så fick därvid förblifva och be-ro.

När nu någon tid var förliden, så skulle han ut och kräfva betalning för sitt

206

kött och sitt vallman eller taga sina varor tillbaka. När han kom till fjärdings-vägsstolpen så var vallmanet borta, och då han begärde penningar så ärhöll han icke något svar. Nu blef pojken så förtretad, så att han beslöt stjälpa om-kull fjärdingsvägstolpen. Nu var denna nedsatt uti ett stort stenröse, och när han började plocka bort stenarna så påträffade han en stor skatt af guldmynt, silfver och andra dyrbarheter, som tjufvar eller andra för långliga tider tillba-ka där gömt och glömt. Sålunda fick han betalt för sitt vallman, öfver och icke under.

[Tillägg i marg.: Enlig ett annat föredrag så voro hundarna som åt upp köttet stadens vaktkarlar eller polis, och då han vid fordrad betalning blott fick ovett så tog han en af dem och stoppade i säcken. Nu blef han stämd och måste för-klara saken hos Kungen som frikände honom.]

Då nu han så lyckligen ärhållit betalning för sitt vallman, så beslöt han äfven att taga betalt för sitt kött och gick till staden. Vid stadsporten mötte han hun-darna som skällde emot honom, men då han kräfde betalning så svarade de icke annorlunda än förut med skäll. Nu var ingen annan råd än att prosessa med dem, och därföre gick han till kungen att beklaga sig. Kungen frågade om han kände igen dem som köpte köttet och huru de sågo ut. »Jo», sade pojken, »de voro hvita i bringan och med svarta råckar, hade fyra ben och långa rompor, och voro ovettiga som hundar!»

Kungens dotter var närvarande, och nu när hon fick höra denna lustiga fram-ställning så måste hon skratta. Askfis tog nu kungen på sina ord och påminde kungen om sitt löfte. Kungen höll ord och Askfis fick bli kungens måg. Således fick han rikligen betalt för både kött och vallman, och huru gumman blef belå-ten, det hafva vi icke hört omtalas, och må därmed ock vara huru det vill så är likväl sagan just nu

Slut.

Ärila Socken

110. Askfis och hans bröderBröderna ämnade stjäla

Det var tre bröder. De två tyckte sig vara bättre än den tredje och de kallade honom Askfis, emedan han icke var värdig något annat än att sitta i spisen och röra i askan, och menade de att han icke var rigtig och de däremot riktiga dunderkarlar.

Nu kommo de två äldsta bröderna öfverens om att de skulle gå till en rik bonde och stjäla gäss, men att Askfis icke kunde få följa med, ty, tänkte de, han kan förråda saken genom sin dumhet. Likväl fick Askfis höra deras rådslag och beslöt därföre att förekomma dem. Han gick till bonden och omtalade att tjuf-var ämnade sig till honom att stjäla gäss, men bonden och han uppgjorde att om Askfis ville vakta hans gäss att icke tjufvarna måtte taga dem så skulle han få en gås, och icke behöfde han få den sämsta.

207

Sagt och gjort! Askfis gick till gåshuset och satt där och väntade men var försedd med en skarp tång. Tjufvarna kommo ganska rigtigt, och som det var mörkt i gåshuset och [de] icke sågo något, så nöp Askfis dem med sin skarpa tång. »De’ va’ fan te’ argä gäss», sade tjufvarna, »men bättre lycka nästa gång!» mente de. De måste gå sina färde med oförrättadt ärende, men Askfis fick ganska rigtigt en gås af bonden och var därmed hemma före bröderna. Han sade sig fått henne skickad af Vår Herre genom skorstenen för att han icke fick följa med.

Då detta ärende så misslyckades för dem, så kommo de öfverens om att gå till samma rika bonde och stjäla får men aktade sig att omtala något därom för Askfis, emedan de icke ville hafva honom med sig. Askfis fick likväl nys där-om och gick i förväg till bonden och omtalade för honom att tjufvar om natten vid viss timma ämnade sig till honom och stjäla får. Bonden lofvade Askfis en gumse om han kunde vakta de andra fåren, och detta lofvade han göra som hel karl.

Då nu bonden med Askfis afgjort saken, så tog denne sednare en klubba och begaf sig därmed till fårhuset, och då tjufvarna kommo om natten så slog Ask-fis dem med sin klubba, och som det var i mörka natten så sågo de ingen utan trodde att det var en så arg gumse. De måste fly därifrån med oförrättadt ärende, men Askfis fick en gumse af bonden för att han bevakat de öfriga fåren så väl. Askfis var hemma före bröderna och inbillade dem att Vår Herre skickat ho-nom gumsen genom skorstenen därföre att han icke fick göra dem sällskap. De voro nog ilskna men hade ingen annan råd än att trösta sig med bättre lycka näs-ta gång! Få se huru det gick?

Någon tid därefter kommo de två bröderna öfverens om att gå till samma rika bonde och stjäla fläsk och beslöto då att Askfis skulle få följa med. Då de nu kommo till fläskboden så togo de likväl allt fläsken [sic!] för egen del och lät Askfis få nöja sig med att taga dörren på sin del. Bättre något än intet, hon blir väl nyttig till något, mente Askfis och var därmed nöjd. De gingo nu alla tre därifrån, de två gingo hem med sitt fläsk, men Askfis tröttnade med sin bör-da och beslöt sig att hvila vid en stor ek som stod vid vägen. För att med säker-het vara vaken så uppsteg han i eken och medtog sin dörr.

Medan nu Askfis satt i eken så kommo några resande och hvilka tyckte det skulle vara angenämt att hvila under det lummiga trädet och uppdukade därvid en grann servis med de kostligaste rätter och dryckesvaror för att hålla måltid, äta och dricka.

Vid de således sutto och smorde kråset, så blef Askfis öfverfallen af natu-rens kraf och hvilket han icke kunde hindra eller återhålla. De resande menade att dagg och ekollon nedföll på dem och låtsade icke något därom, blott fröjda-de de sig i naturens fria sköte, men bäst det var så tröttnade Askfis att hålla dör-ren och tappade ned henne. Dörren nedföll med ett förfärligt dunder, och de re-sande blefvo så förskräckta att de flydde därifrån allt hvad tygen höllo, lämnan-de allt det uppdukade kvar efter sig.

Askfis, hvilken länge med brinnande begär åsett deras kalasande som sutto

208

under honom, var ej sen att knalla sig ned för att äfven göra sig en god måltid. Bäst han gick och åt och drack och sjöng så kom en af de resande tillbaka. Det var en snål präst som icke med godt hjärta och samvete kunde lämna så mycket godt till pris åt andra för intet, men när han fick se Askfis och höra honom sjunga så ljufligt, så trodde prästen att denne var någon öfvernaturlig varelse och gick därföre till honom och bad honom lära sig sjunga, ty prästen var skral däruti.

Askfis, mohn om förtjensten, var ganska beredvillig att gå prästens önsk-ningar till mötes, sade att om blott en liten tåga under tungan blefve bort-sku[ren] så skulle prästen obehindradt ärhålla denna förmåga. Prästen var nöjd härmed, och då Askfis skulle förrätta operationen som han föreslagit så afskar han tungan till hälften. Prästen, själf förskräckt, spr[ang] genast till sitt säll-skap, hvilka ännu mera förskräcktes, och då prästen i avseende till tungans för-lust inte kunde säga någonting eller lämna någon upplysning om tilldragelsen, så flydde de allasamman därifrån i största hast och Askfis fick behålla altsam-mans för egen räkning.

Askfis blef således igenom brödernas egennytta i besittning af större ägode-lar än de, och hade han den tillfredsställelsen att han på ärligt sätt fått hvad han hade, då han ansåg bröderna för tjufvar. Men hvad såväl den ena som den andra med lättvinningen ärhöll är nu säkert slut, och sagan, så den har varit är äfven

Slut.

Ärila Socken

111. Askfis hugger Eken och får bli Kungens mågDet var en fattig torpare som var riktigt fattig, ty det fattades honom alt, men han var ändå så lycklig att hafva en egen hustru och därtill tre stycken poj-kar.

De två äldsta pojkarna voro ena rigtiga bjessar skall man tro, men den tredje var till för att besanna ordspråket, att det skall vara ett trull i hvar kull, och som han för det mästa satt i spisen och hjälpte gumman mor sin skrapa grytor och pannor, och däremellanåt så satt han och rörde i askan och gjorde gubbar med eldtången eller med fingrarna. Ja, altnog så fick han af bröderna namnet askfis, men modren höll honom ändå kär och kallade honom sin guldgosse; ty, tänkte gumman: när de andra pojkarna kanske till och med kan komma och tjena i kungsgården, så skall denna min pojke vara hemma och lägga hop ögonen på mig en gång om jag skulle dö.

Ja, så var det och alla voro nöjda hvar på sitt vis, de äldsta pojkarna för sig och gumman och Askfis för sig, men torparen kom själf icke med i räkningen. Och så händer ofta här i världen!

Nu var det så att kungsgården var icke så värrst långt bort därifrån, och man fick alt för väl veta hvad som hände och passerade där. Nu hade en ek uppväxt aldeles utanför kungens fönster, och den var stor och grenig och

209

löfrik så att den skymde bort dagsljuset, och aldeles icke kunde en solstråle komma därigenom. Eken var som ett syndstraf, ty som hon var till förargelse så ville han låta hugga bort henne, men ingen kunde därmed, utan ju mera man högg desto tjockare blef hon. Då icke någon kunde fälla eken så måste kungen låta utgå bud, att den som kunde fälla henne, så skulle den få bli kung-ens måg. Ja, detta var nog godt och väl kunde kanske många tänka, och om någon eller flera försökt därmed det låter jag var osagt, men troligen har flera försökt.

Nu förekom det de här förenämnda pojkarna, askfisens bröder, att en af dem skulle våga vippen, och att den äldste ville hafva och äfven tog försteget, det var klart som korfspad. En vacker dag så sade han åt gumman mor sin, att hon skulle rusta till några fina pannkakor och litet särkost samt baka ett par ungsura bullar till matsäck, ty han ämnade sig bort och fria. Han höllt »So i örä» med sin andra broder, så han icke skulle bli ängslig, men den yngste, askfis, vill han hafva med sig för att bära matsäcksknytet, och så kunde han vidare bli nyttig till något, mente han.

Ja, nu gingo de åstad, han som ämnade uträtta ärendet och brodren Askfis var med honom som någonting på köpet, tänkte han. Deras väg gick igenom en skogsbacke, och vid de gingo så fingo de höra något som hackade, snart nog likt en hackspik, men ock likt nog en svag yxhuggare. »Gå dit du!» sade brod-ren till Askfis. Han gick en bit in bland buskarna och fick se en yxa som högg själf, men ingen såg han som höll i skaftet. »Hur fanken är här fatt?» sade Ask-fis. »Jo», sade yxan, »jag har väntat på dig i många år, jag, kom nu och tag mig, så skall jag göra dig lycklig!» Ja, Askfis gick och tog yxan och gick därmed till brodern. »Äh, hvad skall du med en sådan usligr yxa? Se på min skall du få se hon är »valkäre»!» – »Får väl det», mente Askfis, »men yxan kan nog bli nyttig en gång, om jag får lefva och ha helsan.»

Ja, de gingo vidare och var snart framme vid kungsgården. Nu anmälde den äldste att han ämnade fullgöra betinget: hugga eken och få prinsessan. »Det skall du få», mente de, »men om du icke lyckas så går dig mycket illa.» – »Fritt må gjordt», svarade han, »den som ingenting vågar, kan heller ing-enting vinna; det kan i alla fall icke gå mig värre än illa.» Ja, han blef påvisad eken och han till att hugga, men rätt så styf karl han var och rätt så styf yxa han hade så kom han ingen »varten», ty ju mera han högg, ju tjockare blef eken, fast spånorna rök i himmelssky. Det blef därföre ingen annan råd än att han måste säga ifrån sig arbetet och gå sin väg hem. »Ne-nej, du junker!» sade de, »den kurn duger intet, vi vilja alt tala vid dig!» – och strax så kom där en fram och skar begge öronen af honom och kastade dem i sjön som låg ijemte, och sjön kallas örlösen än i dag. »Aj fan! Det gjorde ondt», sade hug-garen, friaren, men det var icke nu godt att mucka, ty då hade han kunnat mis-tat näsan med. Han knallade sig nu hem med Askfis i följe, men teg nog med sin olycka.

När han nu hemkom med oförrättadt ärende så blef bror hanses, den andra i ordningen, pickhogad att vilja försöka. Ja, hvarför icke? Pannkakorna och sär-

210

kosten och de ungsura bullarna voro orörda och fick duga ännu en gång, och nu klädde han sig fin och tog sin blankskurade yxa i handen och gick, och Askfis larfvade efter, han, bärande knytet som förut. De skulle nu gå en annan väg och öfver ett gärde, och bäst de sågo till så fingo de se en spade som grof och kas-tade jorden högt öfver trädtopparna i backen ijemte. »Det där vill jag se», men-te Askfis, men den andra han hade andra tankar. När Askfis kom till spaden sade han: »Hur fanken kan det här gå till? Spade och ingen karl!» – »Ja, dig har jag väntat på i många år!» sade spaden. »Kan du taga mig med dig, så skall jag göra dig lycklig som en ost!» – »Fritt!» sade Askfis, och han tog spaden och gick. »Ah, fanken! Hvad skall du med en usligr spade?» sade brodren. Men Askfis han sade: »Han blir nog nyttig i sinom tid om vi får lefva och alt ting går väl.»

Ja, de gingo vidare och voro snart vid kungsgården. Askfis fick hålla sig på afstånd, men brodren gick och anmälde sitt ärende att fälla eken och få kungs-dottren till gemål. »Är du karl därtill så är det godt», sade de, »men går det ej så går dig icke väl.» – »Gå ylla, gå väl, gå hur det vill!» sade han, »men frestar jag icke så vinner jag intet!» Och efter anvisning så började han hugga. Styf var yxan, hvass och blank, och styf var äfven den som höll i skaftet, och ehuru han högg så spånorna rök öfver taken så syntes icke eken ge med sig, utan blef hon fast heldre tjockare för hvart hugg. Ja, han högg tills han tröttnade och skulle just gå hem, då i detsamma en karl kom och högg honom i hampan, sägande: »Ne-nej, du! Jag vill tala vid dig!» Och med detsamma framtog han en blank knif och afskar begge öronen och kastade dem i sjön örlösen. »Gå nu hvart du vill!» Och han tog och gick, glad nog ändå att få ha näsan i behåll. Och han till-lika med Askfis lunkade så glada hemåt såsom de skulle fått en tvåstyfversslant hvardera. Om Askfis var så nära så han såg när de skuro öronen af hans bröder vet jag icke presis, men nok teg han med sitt missöde, den där pojken så väl som den äldsta när han kom hemåt till sina föräldrar, och detta var det klokaste de kunde göra.

Huru som heldst härmed så kom det åt Askfis en dag, snart nog, och med pannkakorna och särkosten och de ugnsura bullarna voro i behåll, att han på egen hand skulle gå till kungsgården och försöka sin lycka. Ja, modren hanses hade icke något emot det, ty, tänkte hon, om nu den där pojken min skulle vara styfvaren [sic!] än bröderna hanses, det skulle vara någonting det. »Ja, gå du min snälla gosse!» sade modren hanses, och hon gaf honom ändå en liten smörklick te breda på de kalla pannkakorna och en liten »gnattä» löp-persost te ha i fickan, gratis, när han geck på vägen. »Gå, gå, du gossen min, och låt si att du är karl för dig! Du kan nok bära matsäcksknytet och yxan själf, du!»

Ja, Askfis han gick, och modren hanses stod länge och såg efter honom. Brö-derna hanses voro grannt klädda och hade blankslipade yxor och voro kavata, och satte näsan i vädret, men Askfis han fick gå i sina hvardagskläder, ty han hade inga andra, och ingen annan yxa hade han än den lilla hackepickan som han träffade i skogen, och därtill tog han sin spade med sig som han äfven fått

211

såsom Vår Härre hade skänkt honom dem. Han tänkte: »Han blir väl nyttig te något!» Men nu tänkte han ock att han borde gå en annan väg än bröderna han-ses och gick en skapligt nog lång krokväg; men stor sak, ingen krok för suggan i ärtåkern, tänkte han.

Gå hur han ville, så var han tvungen att gå genom en skogsbacke, och så kom han till en bäck eller en å som man säger, och denna kunde han icke komma öfver utan att bli våt, men bäst han stod och funderade, ty vända om det dugde icke, så sade något i bäcken: »Följ mig till en början, så får du se hvart det bär!» Han gjorde så, och då han gått ett brassenog långt stycke så blef bäcken slut, och vid slutet så låg en nöt som var ett hol på, och därur kom alt vattnet framrinnande som var i bäcken. Detta var besynnerligt, tänkte Askfis, men bäst han stod så sade nöten: »Jag har legat här och väntat på dig i många år, men plugga nu mitt hol och tag mig med dig, så skall jag göra dig lycklig!»

Han stoppade holet och stoppade nöten i fickan, och så lunkade han glad i väg, och det dröjde intet så värrst länge innan han var framme vid kungsgården. Han framställde genast sitt ärende, och så tokroligt det än kunde synas så tänkte de: »Försök du! Få se hvad karl du är!» Ja, han tog sin lilla yxa, och då han högg i eken så var det som att hugga i osten och pannkakan som han hade i knytet, och efter några tag så damp eken ikull, knall och fall.

Jo, nu var han karl, skall jag säga, men det gick icke så lätt att få kungs-dottren, utan kungen förelade honom att gräfva en brunn jemte fönstret och med godt vatten, så skulle han få kungsdottren. Nu tog han sin spade som han funnit på ängen och gräfde, och snart nog var brunnen färdig. Ja, brunnen kunde icke kasseras men vatten! vatten! Jo, han tog sin nöt och urtog pluggen samt kastade den i brunnen, och snart var den full med vatten. »Nå nu, då!» sade Askfis. »Ja, du skall få en ny råck och bli klädd som karl!» sade kungen, och så var det icke samma Askfis mera utan en ståtlig karl – och kungens måg blef han ock!

Barfva Sn

112. Ôg en AskfisDe va gött om askfisär förr i sin dar, de ha ni felle hört tal på lite var, kan ja fell tro. De va i allä fullä fall e kärrng heller gumma för mångä härrens evigä år sen som hadde tri stykknä pôjkär. Si, ho ha vuri gifter förstås förstän gubben hen-nas ha vurti dö – som fell ville ha lite i sej å på sej, men gumma ville inte bli åv me dom ändå, inte.

Nu va de en hiskli rik härre som bodde där i sokkna där ho bodde, å’ han hadde barästä e endä doter, å de kan felle varä möjlit de då äntligen. Å si den där dotra, vet ni, ho [var] te den grad så hökfäliger å’ så skenheliger jus som ja vill säja di här läsära ä nu för tin. Den där dotra, ska ja säjä, den ville di alt åt lite var, men ja ska ôg säjä de, de va ’nte gôtt för nån knalhatt te nosä sta

212

inte. Som nu ho va så där järtnjupen å var storfôlke kallär hövisk i munn, si, så hadde farn hennes sätt ut de, si, att den som kunne få ’na te säjä: du lög, den skulle få bli hans måg om han hadde någe heller inte, så säker va ’n på na, vet nån.

Ja, di hörde alt åt lite var från bå östan å västan, men när di fekk frestä na å såg de va omöjli, så måtte di gå sin väg förstås, å då skrattä o åt dom, de va en tur de. Nu kom de åt di här gummas pöjkär ôg förstås te sta å frestä, men si de va ’nte värt als, nej tänk inte de ’nte. Milleromti så satt den här yngstä pojken hemmä hos mora å’ ritä gubbär i askmörja å gumma sa alti: min Askfis! men si de va i alla fall morsgrisen ändå. Te sluts så hästä han opp sej å ôg skull sta å frestä på na, vet nån. Ja, di tog nok mot ’n, å’ han fekk bå fängning å alt å fekk väl prata lite nojs me na me, kan ’n veta.

Å te sist så skulle di te talä om sinä rikedomär. Ni ska tro pôjken ville inte hettäs för te varä så barskrabbä han heller, inte. Ja, nu skulle ho visä hônôm hur mykke kritter di hadde å’ hur stort fäggus å de där. »De va ’nte så värrst fali stort», mente pojken, »etter som di har e hemma hos far min» – si han sa inte att farn va dö då inte, neej, de teg han alt me – »för då när koa tar sej okse i den enä änn på fäguse, så kalvä[r] ho inte förrn ho kommer te den arä.»

»Nå, var gör di åv mjölka då?» frågte ho. »Jo, si di ha grävi en stor puss utaföre si, å där slôr di na», svarte pôjken. »Nå, hur gör di me na sen då?» frågte ho. »Jo», sa pôjken, »så lägger di löpper i na, å så släpper di dit e märr te gå där å glötä å hoppä å’ flöjä; å så hände de sej en gång att märra fôlä i osten, å fôl-ungen vart bôrttraskä så di ’nte fekk rätt på ’n, för si de va ’nte mir ’n en hår-krånk, kantänkä.»

Nå, ho barä bet sej i läppen å teg. »Än sen då?» frågte ho. »Jo», sa pôjken, »så lässer di osten i kärrur me grepär å kör ’n åt logen, å där har di den där sam-mä märra åtterigen te trampa ihop ’n å har en vält etter a för te få ’n hål, å si då får di en ost som kan varä någe te ta åv.»

Nu måtte ho te småglinä, men inte sa ho någe än. »Nå, än vaseln då?» frågte ho ijen. »Jo, den ska di lög[ä] sej i, di som ä skorvugä. Å nu va din far skorvug i skaalln, å han kom te oss å skulle botä sej, å milleromti så satt din far å min far å spann rep, å då vart di osams, å då slog min far skorvluva åv din far, vet du.»

Nu kunne ho inte hållä sej längre uta ho vart arjer, å si då måtte ho säjä: »De lög du!» Å si då va de klift, vet ni. Å pöjken han fikk a han, de va ’nte fräg om de. Å nu te sluts så kom di fram me att ho va e prinsessä, å då va felle farn hen-nes kung ôg, kan ja tro.

Härad

213

Hin Ondes Sagor113. »Hin Håle» och KorsyxanTimmermän hafva förr nyttjat en yxa med dubbel lägg för huggning af fyrkan-tiga hol i stockar. Yxan var så inrättad att läggarna voro mycket långa och eg-gen på den ena var ställd som på en vanlig yxa, hvaremot den andra var ställd tvärtöfver.

Nu kom hin håle en gång och fick se en sådan yxa och skulle försöka henne huru hon skulle gå att hugga med, och vid han högg till i höjden så högg han sig en »skripä» i ansigtet eller så att det blef en »skörsä» tvärtöfver. Så omvän-de han yxan, och vid han upplyftade henne högg han sig i ansigtet en »skörsä» tvärt öfver det andra hugget, och blef det således »e’ kôrsskripä». Just däraf fick yxan namn af Korsyxa.

Hin håle blef sjuk efter detta kalaset och var nära döden, men som lycka var så kom han sig om igen och blef frisk och kry.

Toresund Socken

114. Hin håle och BondenHin håle, som är så gammal, har sannerligen försökt mycket, och däribland hvad ondt och godt vill säga. En gång var han i tjenst hos en snickare och fick därvid beting att gå och skaffa masölsbjörk till knifskaft.

Han sökte och sökte både vidt och vida, både länge och väl, men fann ingen sådan björk, men till slut så träffade han en koppärrig bonde, och på denne fäs-tade han sin hela uppmärksamhet. Hin håle sade åt bonden: »Du duger, du! Du duger, du!» – och flera gånger. Bonden blef arg och sade i barsk ton: »Hvad fan duger ja’ te’ för sla’?» Hin håle sade: »Jo, te’ knifskaft hvarivigä bit!» Men hin onde fick inga knifskaft denna gången utan måste gå misslynt hem igen, ty nu var han sin herres lydige dräng.

Man säger därföre om koppärriga personer att de äro gjorda af »masöl». Ja-ha, så va’ de’ med den saken!

Härad Socken

115. Hin »håle» och bondenSaga i allmogemål

’N håle å’ bonn skulle slô kompärniskap å’ lôssäs varä vänner, gudbevars, men beggis två va’ fullä åf fan å’ tänkte lurä hvarann’ som di ôgg gjole.

Nu hände de’ sej di skulle så rofvur, som di ôgg gjole, men när de’ vardt frå-gan om delninga, för si di skulle ha’ hälten hvar förstås, så sa’ bonn så här: »Får ja’ de’ som ä’ i jola, så får du de’ som ä’ ogapå?» – »Ja, de’ ä’ ja’ med om», sa’ ’n håle, »för då kan ja’ få te’ tobak.» Ja, rofvo’ ha’ väkst fasli’ så de’ va’

214

enä riktigä hurbelussär, å’ blasta’ va’ ’nte’ sämre heller, ska’ nå’n tro. Å’ di delte å’ bonn va’ glad, å’ ’n håle teg ôgg, men hvad ’n tänkte, de’ teg han alt med.

De’ a’ra åre’ kom di i fundur om te’ å’ så rôg, å’ de’ gjole di, förstår, å’ rôgen väkste å’ va’ lång på halmen å’ enä fasligä aks, storä som halfvä ja’, ja, de’ ä’ sanning de’, för den som talte om ’e’, den ljuger inte’. Å’ rôgen vart mogen ôgg, de’ va’ en sak de’, å’ så skulle di bytä ’n ôgg, för si di skulle ha’ häl’ten hvar nu ôgg. ’N håle pe’ fell’ varä slug, säger di, men de’ ä’ ôgg bönder som inte’ ä’ stort sämre påhittligä. Nu sa’ bondn: »I jår får ’l du ta’ de’ som ä’ niri jola, å’ ja’ tar de’ som ä’ oga’på, heller hur?» – »Ja, de’ va’ bra», sa’ ’n håle, »så kan ja’ få någe’ åt minä svyn.» Ja, ’n håle va’ nok belåten, men ’n ska si han hadde nok hunn i ärma.

Nå, nu hadde ’n håle en stor hage som han påstog skulle varä hanses, å’ där släffte han sinä svyn, å’ hur de’ va’ så tiggde bonn sej te’ å’ ha’ sinä där med, å’ fekk lôfven på ’e’ ôgg, gudbevars. Hur mångä svyn ’n håle hade, de’ ä’ ’nte’ så gôdt te’ sägä, men bonn hadde baräste e’ endä suggä, å’ den va’ skrompugr å’ mager så ’n kunde räknä sidbena i ’na, å’ rômpa hängde raker som ett pisk-skaft, ple’ ’n sägä. Den andräs svyn därimot va’ trindä som kôrfvär å’ hadde knôrr på rômpo’.

När de’ nu vart tid på di skulle motä hem sinä svyn så skulle di hjälpäs åt, förstås, å’ då sa’ ’n håle: »De’ va’ fan så dumt vi ’nte kom te’ å’ märkä vårä svyn så vi ha’ kunnä’ kännt igen dom.» – »De’ va’ ’nte fa’li’», mente bonn, »för ja’ slog knôrr på rômpo’ på minä, så ja’ känner nok igen dom.» Å’ därmed va’ ’n håle nöjder, men hvad ’n tänkte, de’ ska’ vi ’nte talä om; de’ va’ i allä fullä fall så att bonn togg allähop di likstä svina å’ ’n håle fekk baräste den där magrä sugga’.

När di nu hadde oppgjolt sinä affärder så såg nok å’ tykkte ’n håle att han ha’ vurti kuggäd’, men han teg å’ tänkte: de’ ä’ min tur nu! – Så sa’ ’n håle ått bonn: »Om Torsdä’ kväll kommer ja’ te’ dej, å’ kan du inte då svarä mej på sju frågur som ja’ sätter på dej, så tar ja’ dej med enns gå’nde med båd’ hull å’ hår!» Bonn var tvungen te’ å’ hållä god min, de’ va’ en sak de’, men ’n ska’ vetä de’ satt nok där de’ satt, så myrur i hufve’ de’ fikk han alt.

Bonn hadde ingen te’ å’ klagä sej före, men så hände de’ sej de’ kom en Ves’göte dit å’ ville liggä just sammä natt som ’n håle skulle kommä, å’ för hônôm klagä’ bonn sej hur han skulle bärä sej te’, tevägs. »Jo, de ä’ ’la inte’ fa’li’, för ja’ ska’ la svarä för dej, ja’», sa’ Ves’göten.

’N håle kom alt som sagt va’ å’ va’ just inte’ så god i buken. Han börjä’ snart nok å’ sättä på ’n sinä frågur, å’ så här börjä’ han: »Hvad ä’ ett?» – Sv: »Ett hufve’ har ’la du, kan ja’ tro, så väl som ja’!» [i marg.: 1. Ett ögä i e’ synål.] Fråg: »Hvad ä’ två?» Sv: »Två ögur har ’la fell’ du i skaalln så väl som ja’!» [i marg.: 2. ögur i din förbannade skalle.] Fråg: »Hvad ä’ tri?» Sv: »Tri fötter under e’ grytä, de’ ha’ du ’la sitt, kan ja ’l tro!» Fråg: »Hvad ä’ fyrä?» Sv: »Fyrä hjul under en vagn, de’ bör du ’la vetä!» Fråg: »Hvad ä’ fem?» Sv: »Fem finger på e’ hand, de’ ä’ ju klart!» [i marg.: 5. fem finger har ja, men du har klor, du.]

215

Fråg: »Hvad ä’ seks?» Sv: »Seks krukur i Kanans bröllop, de’ vet du felle!» Fråg: »Hvad ä’ sju?» Sv: »Sju bönur i Fader Vår! Å’ stå nu inte’ här å’ frågä längre, utan dra’ nu åf nitti’nie notvarp in i helvite’ å’ därifrån du kom!»

Å’ ’n håle lomä’ åf aldeles som te’ å’ huggä rompa’ åf en hund. Bonn va’ imillertid frälst, å’ de’ hadde han te’ å’ takkä Ves’göten före.

Härad Sn

116. Hin Onde och KärringenSaga i allmoge-dialekten

De’ va’ en gång e’ kärrng som va’ hiskli’ frusin, å’ ho’ visste sej ingä råd hur ho’ skulle få värmä sej rigtigt. Jo giss’ på! Så vis’te di ’na åt helvite’, å’ där talte ho’ om sitt ärnde.

Gammelbisse va’ just nu hemmä själf, å’ ’n ska’ tro han lipä’ ’nte’ åt tokke’ där främmände, uta’ han ledsagä’ in ’a i ett kyffe som va’ skapli’t nok varmt, sisådär, men kärrnge’ tykkte de’ va’ för kallt.

Så bytte han om med ’na unda’ för unda’, de’ enä rumme’ eter de’ a’rä. Te’ sist kom ’o’ i ett rum där ’o’ rikti’t fekk värmä sej, men då ropä’ ’o’: »Du kan lättä opp dörra (gläntä på spjälle’), din glöhöker, för nu börjär de’ bli nok dôft!»

Men kärrnge’ fekk alt bli kvar å’ stekä sej. Å’ kanski ho’ ä’ kvar ännu.

Härad

117. Hin Onde och pigani allmogemålet

De’ va’ en gång e’ frukärrng som va’ fasli’ elak, som tokka’ där för de’ mästä ä’ åf sej, heller brukär varä.

Nu hade den där frukärrnga e’ pigä ôgg, gudbevars, å’ den där piga ho’ fekk då görä alt de’ frukärrnga inte’ ville görä själf heller kunde göra, de’ va’ en sak de’, å’ ho’ va’ ’nte’ så värrst tuddug heller i sinä sysslur i hvardä’slage’.

Nå, nu skulle ho’ bykä ôgg, gudbevars, å’ ho’ gjole som ho’ brukä’ göra, förstås, men när ho’ kom hem så sa’ frua åt ’a’: »Du ha’ ’nte’ gjolt ’e’ rigti’t, gåkk ’sta å’ gör om ’e’!» Nok ska’ ’n förstå inte’ de’ gekk med tôrrä ögur, men de’ va’ ingä ann råd på de’.

Ho’ gekk ’sta å’ bykte om igen, å’ ’n ska’ tro ho’ la’ ’nte’ fingra imilla’, men när ’o’ kom te’baks så va’ de’ likädant som de’ va’ förut, å’ frua ho’ trät-te på ’na så de’ va’ ett stort Herrans elände åt ’e’. Ho baräste sa’ åt piga’: »Gåkk ’sta å’ gör om ’e’ igen!» Ja, de’ va’ ’ngä ann råd än te’ gå ’sta å’ bykä om ’e’ igen, men de’ måtte gå med gråtände tårär, å’ de’ kan ’l ingen just undrä på heller.

De’ va’ summa’ som de’, ho’ va’ ’sta å’ bykte tri gånger, å’ frua gillä’ je’ ’nte’ ändå, å’ då visste piga’ sej ingä ann’ råd än ho’ tänkte gå sin väg ifrån ’a,

216

å’ Gud vet hvad ’o’ ha kunnä tagi’ sej te. Ho’ gekk i allä fullä fall vägen utåter å’ grät, å’ bäst ho’ gekk så mötte ho’ en kar’ som så[g] så hiskli’t beskedliger ut, å’ den där frägte ’na hvad ’o’ grät öfver, å’ då sa’ ’o’, förstås, å’ klagä’ si nöd för ’n, å’ de’ där. Den där kar’n såg ut aldeles som han skulle varä en präst, å’ ho’ fekk just som e’ lättning i sej, sen ho’ träffte ’n. Han lôfte han skulle hjälpä henne om ’o’ ville ta’ tjenst hos hônôm, å’ de’ lôfte ho’. Kan ni gissä hvad de’ va’ för fel, då? Neej, de’ ä’ rakt omöjli’! Jo de’ va’ på de’ vise’ att ho’ glömt te’ å’ tvättä sej i syna, å’ de’ visste han å’ sa’ åt ’a ’e’, å’ när ’o’ fekk görä de’, si då va’ frua nöjder.

Men kan ni nu gissä okken den där kar’n va’ då? Jo, de’ va’ gammelbisse själf, som så där beskedli’t narrä’ ’na, å’ nu vart den sistä villa’ värre än den förstä, för si han ville ta’ ’na, han. Men si om han fekk ’a, si, de’ ä’ nå’nting som inte’ ja’ kan sägä, de’ tör ’l vart lite’ motspänt för ’n te’ sist, för ’o’ kanske fekk nå’n som hjäl’te seg ho’ ôgg.

Länna Socken

118. Hin Onde skulle lära drängen skjutaEn dräng stämde möte med hin onde i skogen att han skulle lära drängen skjuta allt hvad han ville, och därföre skulle drängen tillhöra hin onde efter en viss tid; men om drängen kunde skjuta en fogel eller något annat djur som hin onde icke kunde känna igen, då skulle drängen vara fri. Drängen fick tid efter annan lära sig många konster och knep, icke allenast i skjutkonsten, utan ock mycket an-nat smått och godt.

Tiden skred framåt, och snart skulle deras kontrakt taga ända och drängen framvisa det underliga djuret, hvarom frågan var. Hin Onde som var så vida be-rest och bevandrad var icke så god att lura, det visste drängen, och icke var det rådligt att lämna allt på sista tapeten. Han var därföre temligen bekymrad, men fannt på råd att det kunde kanske finnas hjälp.

Det fanns en kärring i grannskapet som nära nog var så full i fan som hin onde själf. Till henne gick drängen en vacker dag och begärde råd. »Jo, jag skall nog hjälpa dig», menade kärringen, »om du gör mig någon ringa tjenst tillbaka.»

Sagdt och gjordt, kärringen åtog sig saken och gick därföre till en smed och beställde sig en stålnäbb att sätta på näsan, och därpå så beströk hon sig med tjära, och hvarpå hon vältrade sig i fjäder, då hon blef luden eller befjädrad lik en fogel, eller till och med kunde hon likna ett nog underligare djur.

Tiden kom, och kärringen satte sig på en bergklippa helt nära den plats där hin onde och drängen skulle träffas. Kärringen som djur betraktad skul-le kallas »Tittä grå», och kanske hon som kärring hade detta namn, och så hade drängen och hon öfverenskommit att om det skulle gälla när drängen skulle visa hin onde hvar hon satt, han då skulle skjuta på henne, men med löst krut.

217

Hin onde kom och frågade genast efter djuret, och drängen var ej sen att visa hvar det satt, då hin onde så fort han blef det varse frågade hvad det var för djur, emedan han icke förut sett dess make. Drängen svarade: »Tittä grå.» Då hin onde fick höra namnet så blef han rädd, ty med Tittä grå ville han icke hafva något att beställa, och så när kärringen började huka och hugga i berget med sin stålnäbb så eldade det, och detta var heller inga goda märken. Men om nu drängen vågade skjuta på ett sådant djur, då var han riktigt mästare i sin konst.

Drängen sköt och djuret föll, och då så skulle både hin onde och drängen be-skåda det på närmare håll. Drängen visade hur skottet gått in och ut och hur det repat, men hin onde ville intet ha hvarken dräng eller fogel. Glad att slippa ha med någondera att göra lämnade hin onde drängen fri.

Länna Sn

119. Hin Onde och SkräddarenHin onde har varit med litethvarstans och praktiserat i många handtvärk. Stun-dom har han lurat andra och stundom har han blifvit lurad själf. Jamen, så går det till. Man håller i allmänhet skräddare att vara dåliga karlar, men kan en skräddare lura hin onde, då är han i sanning icke så dum. Jojomen, så går det ändå.

Det var i alla fall en skräddare som slog vad med hin onde hvem som kunde sy fortast. Skräddaren inbillade hin onde att han skulle taga mycket lång tråd, så skulle han slippa slå knut så ofta, ty det tager bort mycken tid, mente skräd-daren. Däremot tog skräddaren vanlig sytrådslängd.

När nu hin onde skulle sy, så måste han löpa ut genom skorstenen för hvarje styng och blef därigenom så försinkad, att han icke kunde hinna så fort som skräddaren, och hvilken dessutom var mästare öfver hin onde i att handtera nål och tråd. Så tappade hin onde vadet, men hvarom vadet gällde, det har man icke hört omtalas.

Länna Sn

120. Hin håle i VäderkvarnenDet var på ett ställe den olyckan hände att väderkvarnen uppbrann hvarje jul-afton. Man kunde icke begripa orsaken, men drängen ärbjöd sig att ligga i kvarnen julnatten för att vakta henne och se hvad som kunde hända. Han kröp ned i kvarnskrufven och var där lugn. Bäst som han låg, så öppnades kvarn-dörren och hin håle kom inrullandes med ett stort kar som ställdes utmed kvarnskrufven. Snart kommer en hop kärringar farande, ty de skulle leverera smörtionde åt hin håle, och detta lades i karet och kallades på deras språk »Smikkom».

218

Drängen lyssnade länge men reste sig slutligen nyfiken upp och blef varse några kända granngummor hvilka han tilltalade och reste sig ändå bättre i det-samma för att i lutande ställning kunna se ned i karet, men därvid förlorade han jemvigten så att han föll hufvudstupa i karet. Hin håle och kärringarna blefvo rädda så att de flydde, och drängen fick smöret kvar samt räddade kvarnen från att brinna.

Alla sagor äro sanning, men denna vill jag påstå är en värklig »klocka-relögn».

Hammarby Socken

121. Hin Onde och DrängenHin onde har nog länge varit känd och namnkunnig huru han bringat många i rikedom och andra i fattigdom, huru han lurat många men blifvit många gånger lurad tillbaka; men att hans hufvudsyfte altid varit att komma åt folk, först att de måtte tjena honom och att han sedan måtte få taga dem med både hull och hår. Äfven häruti har han af många blifvit kuggad.

Det var en dräng som antog tjenst hos hin onde på längre bestämd tid mot villkor att hin onde skulle tillföra drängen penningar så mycket han behöfde, men däremot så skulle icke drängen få kamma eller tvätta sig under hela denna tiden samt icke göra annat än spela kort. Skulle drängen brista i sin förbindelse, så skulle hin onde äga rätt att vid kontrakttidens slut taga honom med både hull och hår. Drängen tillbragte därföre all tid på spelklubbar, och som hin onde till-lika gaf honom god tur att vinna och drängen var snål så blef han inom kort en mäkta förmögen man. Men motbjudande osnygg var han, det kan man altförväl förstå.

Nu bodde en herre i grannskapet, eller när man kommer alt omkring så kanske det var blott en bonde, och detta likagodt. Men nog var det så att den-ne hade tre döttrar, och till dessa tog drängen dristigheten på sig och friade. Den äldsta gaf honom nej, den andra gaf honom korgen och den tredje vill icke ha honom, men det hjälpte icke, denna måste han hafva, man vågade icke neka honom.

Tiden för hans kontrakt gick snart till ända, och som han hade rykte om sig att vara rik så fingo bröllopstillredelserna taga sin början, och samma dag som kontraktet slutade så skulle vigsel ske. Just nu så tvättade han och kammade sig samt iklädde sig en lysande drägt och befanns vara en utomordentligt vacker karl. Manlig skönhet hos honom i förening med rikedom som nu upptäcktes gjorde de äldre systrarna så afundsjuka, ångerfulla och förbittrade att de gingo och hängde sig. Jo, så kunde svartsjukan göra!

Så sammanträffade han med hin onde för att få aflösning från sin tjenst, och denne gaf honom det vitsord att han tjent som en ärlig karl och tillade vidare: »Vi må nu vara nöjda begge två, ty en fick du och två fick jag.» Hin onde blef

219

således i vinst, ty han tillegnade sig väl de två systrarna som hängde sig i stället för att han möjligen fått blott och bart drängen.

122. Hin Onde och Smeden’N håle lär sme’n vällä (Bygdemål)

’N håle skulle gå åt en a’ktion, å’ då kom han te’ gå om vid e’ smedjä å’ där smaträ’ de’ å’ gnisträ’ ur kôrsten’, å’ då tänkte han: »De’ skulle varä roli’t te’ å’ si hur di har ’e’ dännä inne», tänkte han. Men han va’ ôgg jus’ som lite’ skôt-val, för si di här sme’ra ha’ vari enä kariblär imot ’n mångä gånger, som ’n får hörä tal på oftä.

Ja, summa’ som de’, han gekk in te’ sme’n, å’ han stog å’ gjole väll å’ skulle sättä ’hop en järnstör. »Ska’ du gå med te’ a’ktion?» sa’ ’n håle åt bonn. »Ja, barästä ja’ får vällä ’hop järnstör’n», mente bonn, eller sme’n, för han va’ beggis dela’. »Ja’ går före, ja’», sa’ ’n håle, för han tänkte nok trullä för sme’n. Å’ sme’n vällde å’ han vällde, men de’ ville ’nte ’ta. Å’ sme’n vardt arg å’ tog te’ en matäre: »De’ vore ’l fan om de’ ’nte’ ska’ ta’!» Å’ då tog de’.

När nu bonn kom te’ den där a’ktion’ så frågte ’n håle om [han] fekk ’hop järnstörn. »Jaha!» svarte bonn helt härrt å’ tvärrt, »de’ ha’ ja de’, du!» – »Då sandä’ du bra ôgg», mente ’n håle! De’ där drog bonn i nosa te’ få hörä någe’ nytt, å’ tog ’e’ i betänkande, å’ när ’n kom hem så högg ’n åf järnstörn å’ frestä som ’n håle lärt’n, å’ de’ tog förbannät bra. Å’ nu kunde sme’n ’e’.

Härad Sn

123. ’N Håle, Sme’n å’ pôjken i Bygdemål

’N håle ä’ nok sluger när de’ gäller på ibland, men han kan nok förlumpä sej han ôgg ibland, å’ de’ kan fell’ ingen undrä på de’ just heller, för han ä’ fell’ inte’ mir ’n människä han heller, stakkäre, pe’ di sägä. Ja, okke’ de’ va’ så va’ de’ närä nok att han ha’ kreperä’ lifve’, ett tôkke’ spratt gjole di ’n. Jo, väntä ska’ ni få hörä!

De’ va’ en pôjkbyting sôm va’ ute å’ plôkkä’ nötter, å’ så hittä’ han e’ sôm va’ maskäten, å’ den där gekk han å’ funderä med ôm de’ skulle varä lönt te’ å’ ta’ ’na. ’N håle jekk ôgg å’ plokkä’ nötter å’ kom te’ ’n, å’ så frågte pôjken hônôm ôm ’n kunde görä sej så liten så ’n kunde krypä in i nöta. »De’ va’ ’nte fa’li’», mente ’n håle, å’ han kröp in; men vipps va’ pôjken framme å’ sätte en plugg i hôle’ å’ gekk med enns gå’nde te’ en smed, å’ sa’ för ’n hur tes han had-de ’e’.

Å’ sme’n va’ heller inte sen te’ å’ ta’ sej en hammäre, en inte’ så värrst stor, å’ la’ nöta på städ’ å’ slog te’ med hammärn; men de’ va’ bodväggär, de’, nöta

220

höllt alt. Så tog sme’n te’ en större en å’ drog te’ himmelskä taga, men de’ va’ lik’ när’. Te’ sluts vart sme’n argr å’ tog te’ storä slägga’ å’ drog te’ de’ mästä han ôrkä’, å’ nöta ho’ gekk i kras, å’ de’ vart en smäll så take’ flög åf smedja’ å’ ho’ ha’ så när’ trillä’ ’kull. Å’ de’ syndes inte’ så mykke’ som en bit e’ter e’ skånk e’ter ’n håle, men de’ töfvä’ ’nte länge förr’n han va’ i sokkna näst inte’ å’ gjole någe’ glipp, men pôjken å’ sme’n skåddes han före i all sin tid, å’ om han ä’ död heller lefver, de’ står i troviljebok.

Länna Socken

124. Hin håle och bonden slår vadHin onde kom sig öfver en gris på något behändigt vis, och denna ville han föda tills det blef ett stort svin utaf; men nu hade han icke något svinhus själf och icke hade han något att gifva den att äta. Han talte därföre vid en bonde, hvilken han skulle låtsas vara litet god vän med, att denne ville taga grisen »te’ fo’rs», d.v.s. föda upp honom mot betalning. Men bonden ville heldst att de skulle haf-va hälften hvar när han skulle bli fullgödd. Detta ville icke falla hin onde i sma-ken, men till sist blef ingen annan råd af.

Grisen åt och drack, trifdes och växte och vardt en sjuhundrabaddare till stor sugga, och de tycktes vara belåtna begge två. Men när hon skulle delas så tyckte hin onde de kunde slå vad, så att endera kunde få hela suggan. »Fritt må gjort!» mente bonden. De kommo öfverens om att hvilkendera som kunde fortast upp-nämna tre slags träd, den skulle få hela suggan. Hvem skulle vara skiljedoma-re? Ja, det vet ej jag, men så var det så att hin onde skulle nämna först och upp-nämnde: Tall, träd, furu. Bonden nämnde sina: Ek, al, asp. [Tillägg i marg.: En-ligt somliga: Ek, Bok och pilneträd.]

Hin onde fick icke mera än ett trädslag men bonden fick tre, och således blef bonden vinnare och ägare af suggan. Hin onde blef lurad, men han tänkte nog: jag tager väl min skade på annat håll.

Hvad gör icke vänskapen!

Härad

Kärringarnas och gubbarnas Sagor125. Gubben och mjölkenMan har ofta beskyllt kärringarna att dels vara slösaktiga och misshushållers-kor, dels snåla och elaka och dels si och så. Att de äro elaka lärer väl ingen kun-na bestrida, men därvid kan finnas undantag; men si när de vilja tukta sina män eller gubbar, som man säger, se, det är då käpprätt åt helvitet. Men så är emed-lertid förhållandet ofta nog, och här är ett exempel:

221

Det var en kärring som hade en beskedlig gubbe, och han var så beskedlig att han skaffade en ko. Gumman var nog njugg om mjölken, men icke för ty så fick gubben någon god mjölktår ibland, ehuru icke ofta. Så tänkte gubben skaf-fa sig en ko till, och gjorde äfven så och tänkte då få mera god mjölk. Men där-uti bedrog han sig, ty nu blef kärringen än snålare.

Så skaffade gubben äfven en tredje ko, men då blef kärringen ändå ytterli-gare snål.

Gubben var nöjd, men klagade ändå undergifvet:

»När ja’ hade e’ ko, då fekk ja’ mjölka med ’o’ va’ go’. När ja’ fekk två, så fekk ja’ go’ mjölk då å’ då. Men när ja’ fekk tri, då fekk ja’ aldri’ go’ä mjölka si.»

Stackars gubbe, han stod rigtigt under kärringväldet – ja gjorde han så!

Länna, Härad

126. Kärringen och SkräddarenOm det händer någon gång och kanske ofta nog att kärringar tyrannisera sina man [läs: män] så är likväl icke detta alltid, men att kärringarna äro envisa och vilja hafva sin vilja fram om de än hafva orätt, se, detta är en stående sanning. Se här:

Skräddare säga att de skära till kläder, men kärringen sade att han lög, ty han klipper ju. Med dessa skiljaktiga meningar kommo en skräddare och hans kär-ring i sådan träta att skräddaren tog kärringen och for ut på sjön, hotande att dränka henne om hon icke ville gifva hans mening rätt.

Han doppade henne i vattnet alt djupare och djupare, tills hon måste medge att han skar till. Men så fort hon kom upp så ändrade hon sin mening och utsago och sade att han klippte. Så blef att ånyo doppa henne och alt djupare och dju-pare, tills hon måste medge att han skar till. Så förnyade han doppningen trenne gånger efter hvarandra, och hon måste lofva honom sin rätt, men så fort faran var öfverstånden så sade hon ändå att han klippte.

Skräddare äro i allmänhet korta om hufvudet, och han hade gärna dränkt kärringen rigtigt, men han måste hafva fördragsamhet och låta henne påstå att skräddare klippte.

Men heller ingen nekade skräddaren rätt och mening att han skar, och denna satts gäller än i dag, och skulle någon påstå motsatsen så får skräddarens öfver-tygelse råda utan någons klander.

222

127. Gubben och KärringenEhuru de som äro kärringar icke kunna bli annat än kärringar, men de förtjena icke alltid detta stygga namnuttryck. Det finnas dem som äro fromma och god-modiga och kunna i intet fall få klandras, om ej för det att de äro gamla, och detta blir man en och hvar om man får lefva. Jag vill nu och kanske flera gånger begagna epitetet gumma såsom ägande något mildare klang.

Det var emedlertid en gång en gubbe och en gumma, som väl finnas flera, förstås. Gubben han var en farliger arbetsträl, han högg i skogen, han gräfde di-ken, han täppte gärdsgårdar, han gjorde hank och till och med kvastar när det kom för honom; men gumman på sitt vis var heller icke lat: hon spann garn, hon väfde, hon stickade strumpor och vantar, hon kokade surkål och välling, hon bakade bröd och pannkakor och alt möjligt. Och på detta sätt så bergde de sig ock som »karlar», som man säger.

Men hafva hur bra man ville, så är aldrig någon nöjd. Gubben å sin sida klagade öfver att han ensam skulle träla och gumman sitta i stugan och »mojä sej», kanske äta både fläsk och sötgröt. Men detta förargade gumman. Hon sade: »Sitt hemma du, får du se hvad karl du blir; jag tror du skulle få klent både med ’bitä och supä’ samt med strumpor och vantar och väl mera», mente hon. Men gubben höll sig ändå därvid att han var den enda som gjorde skäl för sig.

De trätte ofta om sina göromål och förebrådde hvarandra att hvar för sig hade hade [sic!] tyngsta eller besvärligaste bördan att draga. En vacker dag blef gumman ledsen på gubbens käx och sade: »Fritt må gjort! Vi skall byta en dag, du får bli hemma och jag skall gå åt skogen, jag skall göra kvastar första dagen, hugga ved andra dagen och af kvistarna göra hank tredje dagen, och så är jag utan bekymmer. Däremot får du sköta mina sysslor och rigtigt hvila upp dig!» Sagt och gjort. Detta behagade gubben och de bytte. »Ja, nog skall jag sköta om huset», sade gubben.

Innan gumman gick åt skogen, så uppräknade hon de göromål som ålåg gub-ben. Han skulle baka bröd, han skulle koka välling och gröt, han skulle tjärna smör, han skulle koka grönkål, och dessutom så skulle han akta kon så hon skulle få något i sig. »Ja, det där skall gå som en dans», mente gubben.

Gumman tog nu yxan på armen och gick, och gubben han gjorde i [sic!] deg och eldade ugnen, och medan det brann så bakade han ut brödet. Att baka ut en eller flera brödkakor, det kan den dummaste bonde göra, som man sä-ger, men se nu var det fattiga felet att han icke ilaggt hvarken surdeg eller jäst, och icke hade han någon sopstång, ty denna hade gumman gömt. Hurudant brödet skulle bli, det kan hvar och en förstå då det var ojäst och gräddadt i osopad ugn.

När han nu hade på väg att få färskt bröd, så visste han hur godt färskt smör smakade att »bre’ på». Det blef därföre brådt att hälla grädden i tjärnan; men huru skulle han kunna sitta vid tjärnan då det var så mycket att göra? Han tänkte likväl först på sig själf och sin egen mage och att fläsket skulle vara godt att hafva. Han band därföre tjärnan på ryggen och gick åt boden efter fläskskinkan

223

men kom ihog att dricka vore nödvändigt, hvarföre han lade fläskskinkan på gården samt gick åt källaren för att tappa dricka, men just som drickat rann som bäst så kom en sugga och tog fläskskinkan. Detta fick icke passera opåtaldt, utan han sprang efter suggan men fick henne icke fatt. Till sin stora grämelse så varsnade han att han hade svickan i handen, och det blef att skynda åt källa-ren, men – o ve! – drickat var utrunnet till sista droppen.

Ja, nu var det putsvek med både dricka och fläsk, men han hade ju färskt bröd, och under sina många bestyr så skakade tjärnan så det blef väl snart smör, mente han. Nå, nu kom han ihog att han skulle koka grönkål till middagen till gumman skulle komma hem. »Men vänta, jag skall se om brödet i ugnen, ty har jag smör och bröd, så är det ingen nöd», mente han, och under tiden skvalpade han med tjärnan på ryggen. När han nu kom till ugnen så var brödet aldeles uppbrändt. Nu började gubben på allvar ångra sitt arbetsbyte, ty just nu hade han fått nog af bekymret på så kort tid och som gumman fått bära hvarje dag. Och så började han ängslas att det kanske gått lika illa för henne i skogen; hon kunde ju rakt huggit sig förlorad.

Men nu blef det att med allvar tänka på grönkålen till middagen, ty det led däråt. Hvar skulle han taga grönkålen? Det sade icke gumman för honom. Det vigaste som kan fås, sa’ bonden när han spottade på talriken i stället för sås, och därföre så tog han gummans spritt språngande nya vallmarströja och hackade till kål samt lade detta i grytan. Men nu fattades honom vatten. Förbannat tyg! så långt till källan, måste dock ske, tänkte han, och han gick ock med sin tjärna på ryggen att hemta vatten. Men under alt sitt brådskande bestyr så hade han glömt att sätta locket på tjärnan, och som han skulle bocka sig ned och taga upp vatten, så rann grädden öfver hufvudet på honom.

Mången torde skratta åt mindre än så, men gå hvem som vill och uträtta så mångahanda bestyr, få se hvad karlar ni äro! Ja, jag säger intet bättre än så, jag, sade gumman när hon bad gubben sin kyssa sig bak (eller fram, hvilket han behagade). Ja, nu var det åt fannome med både smör och bröd, fläsk och dricka, men se grönkålen den kunde då icke slå felt, ty han lade den ju pin färsk i grytan, och vattnet hade han ju i ämbaret. Men när han kom in så har elden varit för stark, så kålen var stekt och bränd till kol och pulver. Men han slog ändå vattnet i grytan och tänkte: det blir väl någon annan slags soppa än-då.

Men nu hade ock kon fått stått hela långa tiden utan äta, och hon måste hafva något. Det stod så vackert långt grönt gräs på deras stugutak, och dit skulle han leda henne. Sagt och gjordt. Han ledde upp kon på taket och satte ett rep om kon som han trädde genom skorstenen och band om lifvet på sig medan han sysslade med sin kålgryta. Bäst det var, så kom kon för nära kanten och nedföll af taket, och som kon var tyngre än han så blef han upphissad i skorstenen. Där hängde han nu i rök och eld och hade snart dött om icke gumman i rätt tid kom-mit från skogen med sin hånkknippa. »Herre Gud, far!» sade gumman. »Ja, Herre Gud, mor!» sade gubben. Gumman skyndade sig att hugga af repet och gubben föll ned i spisen, illa bränd.

224

Därefter ville icke gubben mera befatta sig med innesysslorna utan lämnade gumman i ro och gick utan knot till sina vidkommande arbeten. Är det sanning så är det fasligt, men han lefver den som sist talte om det.

Rekarne

128. Det regnar mortelstötarDet var en gubbe, bonde eller torpare, likagodt, men gift var han, och han hade en kärring som hade det fattiga felet att hon icke kunde tiga med någonting. Detta är visserligen alla kärringars fel, men denna var i alla fall värre än alla andra.

Nu hände det sig att hennes man kom öfver ett penningskrin på finurligt sätt, jag vill just icke säga att han stal de[t], ty det kan ej bevisas, men i alla fall var saken sjuk och borde hemlighållas. Likväl hade kärringen någon nys därom så att man började »glunkä» både det ena och det andra, och då var för bonden bäst att gömma skrinet med yttersta omsorg. Men hvar skulle han gömma skri-net? Och huru skulle han bära sig åt, då hans minsta handling bevakades af en skvalleraktig hustru?

Jo, han var i det stora hela icke så dum som hufvudet var ludet, och rätt så bonde han var. Han säger därföre en vacker dag till sin hustru: »I dag kommer det att regna mortelstötar, och om du vill vara säker att icke bli ihjälslagen, så skall du gömma dig under ett kar på gården.» Gumman eller kärringen, glad öfver sin mans omsorg, kröp gärna under karet, och strax började bon-den gräfva en grop i ett hörn på gården, där han kunde gömma penningskri-net. Litet emellanåt så kastade han stenar på bottnen af det upp och nedvända karet, och gumman trodde då att det regnade mortelstötar samt tackade sin himmelska fader att hon var så väl beskyddad. Då nu bonden rigtigt gömt skrinet så utsläppte han kärringen ur sitt fängelse, och var hon glad att faran var öfverstånden.

Emedlertid kom det sig så att bonden blef misstänkt att vara innehafvare af det dyrbara skrinet, och man kom för att hos honom anställa visitation. Bonden var då borta, men man sökte först där sökas kunde, och då intet skrin fanns så tog man kärringen i förhör och hoppades kunna utleta något. Men som hon var säker att hon bevakat alla hans steg en lång tid, så kunde icke sådant händt om icke en viss dag då det regnade mortelstötar, och var hon då instängd. Så gärna hon upplyst något om hvad hon visste, så omöjligt var att upplysa om något som hon icke visste, och därföre blef bonden fri för skrinet.

Ja, nu hade han penningar till öfverflöd, men kärringen hade han ock, och den ville han blifva af med, kosta vad det ville. Försöket gör ’et, tänkte bonden. Nu tyckte kärringen mycket om bränvin, och en vacker dag så lät han henne supa sig full som en kaja, och efter det hon somnat så tog bonden och beströk henne med tjära öfver hela kroppen, samt vältrade henne därefter i en hög med

225

fjäder, och efter det fjädern fastnat på henne blef däraf ett nog underligt djur. Därpå ledde han henne åt skogen. Då hon sofvit ruset af sig och kommit till sina sinnens fulla bruk, så tycktes hon väl igenkänna platsen där hon var, men hon kände icke igen sig själf. Hon beslöt likväl att gå hem och försöka om hunden skulle känna igen henne. Hon gick hem, men hunden började ursinnigt att skäl-la på henne, och därföre vågade hon sig icke till bys utan gick tillbaka till sko-gen samt vandrade där af och an.

Så kommo tvenne röfvare och antogo sig henne samt medtog henne till sin kula, och där blef hon snart hemmastadd samt trifdes där ganska väl. Nu skulle röfvarena gå till prästgården och stjäla en gumse, och till denna expidition pas-sade kärringen förträffligt, ty ingen kunde känna igen henne. Kärringen gick mycket rigtigt till fårskocken och tog sig en gumse, och var hon då försedd med slagtknif. Prästens husfolk varsnade att något vidunder var ibland fåren, och trodde de att det var satan själf. De berättade detta för prästen och denne skulle naturligtvis åstad och läsa bort honom. Prästen var ofärdig, kunde icke gå, utan måste tvenne drängar bära honom på en bår. Kärringen fick se två karlar kom-ma, bärande något, och trodde detta var röfvarena som äfven gjort sig ett kap, samt anropade dem därföre: »Ä’ han bra fet?» Prästen trodde att det var fråga om honom och att det gälde hans skinn, fick brådt af båren och började springa, ehuru han icke gått på många år.

Drängarna sprungo äfven alt hvad de förmådde, och nu fick röfrarna fritt spel att taga hvad de behöfde och ville hafva, sam[t] begåfvo sig i sällskap med sin befjädrade kärring till sin kula, och hvarest de sedan slagtade och frossade så länge någon bit fanns i behåll. Huru sedermera gick med kärringen vet man ej, men godt var för bonden att vara henne kvitt.

Jäder Sn

129. Kärringen som älskar värmenEn kärring låg en gång sjuk, och man nödgades skicka bud till en präst att han skulle gifva henne den tröst på sjuksängen, som bäst kan passa emellan präster och kärringar som hafva samvete.

Ja, prästen efterfrågade huru hon hade sina räkningar ställda emellan sig och världen. Han afmålade för henne den himmelska glädjen såsom beståen-de af musik och all möjlig glädje. »Ja, musik och dans», sade kärringen, »har jag aldrig älskat i all min dar, huru rart det än låter.» – »Men», tillägger präs-ten, »helvitet består af idel brinnande eld och svavel.» – »Just dit vill jag komma», menade kärringen, »ty jag har varit frusen och mån om värmen i all min dar.»

Vansö Sn

226

130. En mörkrädd gubbeEn gubbe var så mörkrädd att gumman måste följa honom ut om kvällarna. Gumman beundrade den klara månen en kväll och sade: »O du klara måne!» Gubben: »Kommer han ifrån Skåne?» Gumman: »Du fleper!» Gubben: »Kom-mer han med repe’?» Och därvid blef han så förskrämd att han sprang in med löst hängande byxor.

131. Dum kärring men slugare manEn kärring blef en gång skickad af sin man till staden att sälja en ko. Snart nog infann sig köpare, priset blef uppgjordt och hon följde köparen till sitt hemvist och aflämnade kon. Hon fick inga penningar, ty han hade väl inga, eller ock kanske han tänkte skuma sig undan med betalningen; icke heller kom hon ihog att efterfråga hans namn. Hon tog likväl märke på huset så, att det satt en skata på taket, och tänkte: »Jag går fell’ in en annan gång och hemtar mina penning-ar.»

Då hon hemkom blef hon icke väl emottagen af gubben sin, och detta kan ingen undra på just heller. Likväl, gjort som gjort var, det blef ingen annan råd än att gubben hennes följde henne till staden. Det enda märke på huset var att skatan satt på taket, men denna var bortflugen. Hvad var då att göra? Mannen motade hem kärringen och själf skaffade han sig en gammal gryta, och hvari han lade några stenar samt gick till ett ställe där mycket folk pläga-de gå samt uppgjorde eld under grytan och satte sig att röra däri. Åskådare saknades icke och många skrattade åt mannen som sade att stenarna skulle bli mjuka.

Flera dagar satt han där, men till slut kom en herre som sade: »Denne är lika tokig som kärringen jag köpte kon af häromdagen.» – »Nu ä’ de’ kokt!» sade bonden, »koa va’ mi’, å’ nu ä’ de’ din tur att betalä!» Herrn blef förbluffad, men det blef ingen annan råd än att punga ut; och således fick bonden betalning för kon som kärringen nära nog skänkte bort. Fintlighet hjälper!

Jäder Socken

132. Kärringen vill veta sin ålderDet var en kärring som gärna ville uppäta allt hvad hon hade, så att ingen skulle få något efter hennes död. Hon rådfrågade därföre en spåkärring huru hon skul-le få veta hur länge hon skulle lefva. Spåkärringen rådde henne att gå till sko-gen och ropa: »Skall jag lefva eller dö?» så skulle hon få höra svaret.

Hon fick ock höra svaret uti eko som tydligast hördes uti slutordet: dö. Hon antog därföre att svaret var: Dö! Då var ej värdt att spara och svälta, utan hon lefde hvar dag kräseliga, och till slut så sålde hon sin enda ko och gjorde kalas på kalas så länge hon hade något kvar.

227

Då hon nu förtärt allt och döden icke infann sig efter löfte, så blef hon ängs-lig och gick återigen till skogen och ropade: »Skall jag dö eller lefva?» Eko sva-rade nu som förut, och svaret hördes tydligast uti slutordet: lefva. Hon fick så-ledes svar att hon skulle lefva, men hvaraf skulle hon lefva? Hon hade ju förtärt allt hvad hon hade: hon hade ju ingenting att lefva af.

Men om hon svälte ihjäl eller om hon lefver ännu, det kanske de veta som omtalat sagan.

Härad Socken

133. »Tôl ingä lik tittä»Om en karl gifter sig, så tror jag att han mera än kvinnan tänker på hemlifvets trefnad, och så. Om det är mannens naturliga rätt att vara herre i sitt hus eller om det blifvit en stående vana, det låter jag vara osagdt. Vare härmed huru som heldst så gör det mig detsamma, emedan jag ingen kärring har.

Det var likväl en man som gifte sig, kanske i akt och mening att få sina man-liga rättigheter gällande, men häruti blef han grymmeligen bedragen. Kärring-en blef fullt hans tuktomästare, och bland alla svåra prof hon satte på hans tå-lamod så lade hon sig som hon skulle vara död. Möjlig skada, tänkte mannen, men hon måste begrafvas och därföre blef han betänkt på att göra likkista, ty han var snickarkunnig själf.

Kärringen låg i stugan, och när mannen afmätte bräder som han kanske skul-le ha till andra behof, så tittade kärringen förstulet upp, men det undgick icke mannens uppmärksamhet. Han tog därföre ett väldigt »slôträ’» samt gick till henne och gaf henne en »Jesuknäppäre» i nacken, under det han sade: »Ja’ tôlingä lik tittä», och hon blef värkligen död.

Mannen behöfde häröfver icke hafva några samvetskval, ty kärringen famn-tog ju döden själf, och det var mannens skyldighet att hjälpa döden famna till-baka. Och glad var mannen att vara kärringen kvitt.

Jo, så skulle flera göra när kärringarna vilja tyrannisera i sina hus.

L:a Malma

134. Gumman som ströjde underDet var en bondkärring som var mycket snål, och därföre beklagade hon sig att hennes husfolk voro mycket tomma att äta, eller att »vräkä i sej». En annan bondgumma som hörde härpå sade att hon hade als ingen olägenhet däraf, ty hon ströjde under. »Nå, hjälper de’», mente den andra, »så ska’ ja’ görä likä-dant.»

Detta tog hon i ännu ytterligare betänkande, och därföre innan hon upphäll-de gröten ur pannan så strödde hon agnar i fatet. Då de nu skulle äta, så kunde de icke skrapa fatet i stället för att de förut nära nog kunnat ätit upp fatet med. Gumman gladde sig åt lärdomen hon fått och tackade den andra. Denna frågade

228

nu huru hon burit sig åt, och då denna berättat henne det så skrattade den andra och sade: »Så mente inte’ ja’ – ja’ brukär ge’ minä någe’ millastikk te’ å’ ätä, å’ de’ kallär ja’ te’ strö’ under.» – »Jaaså», sade den snåla kärringen, »ja’ ska’ felle görä likadant ja’ med, då ja’.»

Men Gud vet okke’ ’o’ gjole!

Thoresund

135. Gubben och skjortanDet var en gumma som skulle sy en skjorta åt sin gubbe, och när hon fick hopsy budingen, så trädde hon den öfver hufvudet på gubben såsom en säck, och där-på tog hon saltstenen och bultade mot hans hufvud, så det blef hol att hufvudet kunde stickas igenom.

Stackars gubbe! Icke var det godt att få många nya skjortor, eller ofta, på det viset.

136. En annan om tvättenDet var en gumma som var så ordentlig att hon tvättade skjortan åt gubben sin hvarje Torsdag, och det tillgick så att hon skurade med en viska eller tvaga, som somliga kalla det, utåt ryggen och utefter hela kroppen, då gubben hade skjor-tan på sig. Torsdagen var således en straff- och plågodag för gubben. Hvarje gång gumman kom med tvagan, så utbrast gubben i ömkelig och klagande ton: »Ä’ de’ nu Torsdä’ igen!»

Ja, äfven här kan man hafva skäl att säga: »Stackars gubbe!» Men emot en sådan gumma var icke värdt att »mukkä». Gumman hade väl i alla fall ruter i sig, äfven i andra fall.

137. Kärringen på sjuksängenEn präst skulle besöka en kärring som låg sjuk och meddela henne den tröst som religionen bjuder. Prästen föreställde henne att hon skulle bekänna sina synder och bättra sig, men framförallt så bad han henne att hon skulle aflägga den fula vanan att svärja, ty därtill var hon befängd.

Nu var kärringen döf, eller hvad man kallar, hon hörde litet, och därföre kan-ske hon icke kunde uppfatta prästens föreställningar som sig fullt borde eller med tillbörlig andagt. Hon afhörde prästen något litet med tålamod, men slut-ligen föll hon prästen i talet och utbrast: »Ja, nok sir ja’ att munn’ går å’ skägge’ vikkär, men de’ vete själfvä fan hvad ni kärä far säger.»

Ja, prästen kunde icke något vidare med henne utan hon fick ligga där. Blef hon salig så blef hon. Blef hon död så blef hon väl det, men lefver hon så må hon ock lefva tills hon dör.

Länna Sn

229

138. Kärringen och VargarnaDet var en kärring som föll ned i en varggrop, och var där en varg före henne. Huru kunde kärringen dimpa ned, tror någon? Jo, det var en tiggkärring som var ute och gick och begärde, och så kom hon till ett ställe och varsnade en gås, som satt fastbunden på en stolpe. Hon var hjärtnjupen nog och skulle hjälpa gå-sen lös, och så hände det icke bättre än så.

Nu var kärringen och vargen rädda för hvarandra och stodo kruserande vid hvar sin sida af gropen, men kärringen ville formera en närmare bekanskap med sin nye granne och framtog därföre ur sin påse ett stycke fint bröd och räckande det åt vargen sägande: »Behagär herrn krusbröd?» Nej, vargen för-stod henne intet; och allt hennes bemödande var fruktlöst, det blef icke någon bekantskap af. Till slut så upptogs både kärrng och varg, kärrngen fick gå sin väg och vargen sin, och denne bar till – döden.

En annan gång gick det en kärring olyckligare, och kanske det var samma kärring. En jägare var ute och jagade, och det blef regn så att han för att skyd-da sig kröp in i en hölada. En kärring kom ock gående i samma ärende och visste icke af jägaren. Snart nog var några vargar vid ladan, som förut spårat henne. Nu retades hon med vargarna och stack ut foten sägande: »Tasse ta’, fot! Tasse ta’ fot!» – »Tasse ta’ altehop!» sade jägaren och skuffade kärring-en i ryggen. Hon föll ned, och vargarna voro icke sena att taga henne och springa sin väg.

139. Gubben och hans tre hustrurMan tror väl kanske att denne gubbe hade tre hustrur eller gummor på en gång. Ne-nej men! Så god råd på var det icke, det fick nog hjälpa sig med en om stycket. Detta var nog tillräckligt, ehuru aldeles icke för mycket.

Den första hustrun hette Lappilä, och när han fick hafva henne någon tid så gick hon till Gud, d.v.s. hon kolade med och blef död. Så gifte han sig igen och fick en som hette Knytilä, och denna hade han ock en tid, men si han hade icke tur med några gummor, ty denna vände ock näsan i vädret; hon blef ock död.

Men gubben tänkte han som många andra tänker och väl säger: »Jag skall byta med Vår Herre så länge det finns en kvar!» Och så gjorde han ock. Sedan Vår Herre nu tagit två, så gaf han honom en igen, och denna var riktigt för si ut skull, hon var fagrare och yngre än de andra, och hon hette Släppilä.

Det samma hvad hon het, så var det ändå icke tålt att gubben skulle ha någon gumma, ty hon gick all världens väg, äfven hon, hon blef död. Det var nu icke värdt att gifta sig om igen utan det var att draga sorgen eller släpa den på en gammal kälke, ty bära var hon icke värd. Se här hans sorgebetygelse: »Lappilä den va’ bra; Knytilä ho’ gekk an; men si ha’ Släppilä lefvä’, si ho’ ha’ då alde-les gjolt mej husfattig, Gud tröstä mej så visst!»

Ja, Gud vet om icke gubben hade rätt!

Härad Sn

230

140. Gumman och SpinndockanDet var en kärrng som var så barbast rasande att spinna så att dess like icke fanns på många mil när; ja hon spann så, så jag kan aldrig så sägä. Ja, hon var alvarsamt sagt märkvärdig at spinna, det är sanning det, men hon hade nog äf-ven den som hjälpte sig, ty spinnråcken gick dag ut och dag in, jag [läs: ja,] han gick både natt och dag i jämt fläng. Hon kunde väl icke själf stå ut att sitta alt-jemt, hon behöfde hvila eller hafva några andra sysslor, men då behöfde hon blott säga: »Dockä lillä spinn!» så surrade spinnråcken lika friskt som hon setat där själf.

Nu hade kärringen skomakare, och dessa äro rigtiga nattfoglar, men de kun-na väl icke vaka i evig tid dessa heller; men som nu spinnråken surrade natt och ljusan dag så kunde skomakarn icke sofva. Han blef arg och tog knäremmen och pryglade på spinnråcken himmelska tag, och – han stadnade. Och skoma-karen somnade.

När gumman fick höra att spinnråcken var tyst så kom hon och sade: »Dockä lillä spinn!» Men spinnråcken stod stilla. Hon ropade flera gånger, men spinnråcken stod ändå stilla. Slutligen så fick hon höra ett klagande ljud: »Ja’ orkär inte’!» Då förstod gumman att det var ugglor i mossen och att hennes spinndocka varit ute för sköttär. Hon begrep nog hvar haren haft sin gång, men hvad skulle hon göra? Skomakaren var bra att ha den ock. Men kanske dockan ännu en gång spann, fast icke så skomakarn hörde det.

Fogdö Sn

141. Gumman igenkänner ej prästenDet var en gubbe och en gumma som bodde i en skog. Icke voro de bondfolk och icke voro de torparfolk, men icke voro de så värrst fattiga, ty de hade råd att tinga skomakare.

I den där socknen där de bodde så hade de en präst ock, gudbevars väl, men icke visste hvarken gubben eller gumman af någon kyrka. Gubben kände väl igen prästen, men gumman hade aldrig sett hvarken honom, ej heller många andra. Prästen kallades emedlertid magister. Nu feck prästen höra tal på att hvarken gubben eller gumman gick åt kyrkan, och därföre gick han i stället till dem.

Nu hade gubben tingat skomakare, det visste gumman, men honom kände hon icke heller. När nu prästen kom inom dörren så trodde gumman att det var skomakaren och sade: »De’ va’ fasli väl att mästärn kom!» – »Tyst», sade gub-ben, »de’ ä’ ju magistern!» – »Ja, si mag-ister de’ har ’nte’ ja’», mente gum-man, »men tarmmal har ja’, å’ så får ja’ fell’ skrapä te’ hvad ja’ kan, för res-ten!»

Prästen frågade: »Går ni aldrig åt kyrkan?» – »Körkä!» sade gumman, »hvad ä’ de’ för sla’?» – »Har [ni] aldrig varit i något stenhus?» – »Jo, ge’ mej si!» sade gumman, »ja’ va’ en gång inne i ett hvitt hus, å’ där stog de’ ’n

231

gubbe å’ pratä’ om en kar’ som di ha’ slaji’ å’ draji’ å’ te å’ med hängt opp hônôm, å’ va’ de’ sanning så va’ de’ hiskli’t, å’ tôkke’ spettakel vill ja’ ’nte’ hörä mirä tal på! Å’ så slog ju han med arma’ som ’n skulle vari’ arg, å’ ja’ vart just rädd.»

Jo, tôkka finns di! sa’ tiggärn om lössa!

Härad Sn

142. Prästen och KärringenUti en socken någonstädes bort i krokarna var en präst som var angelägen att få sina sockenbor till kyrkan – och äfven in i henne. Det var ock en kärring som aldrig gick åt kyrkan och kände därföre icke igen prästen. Kärringen hade man och de voro bondfolk.

Nu var det så att de tingat skomakare men fått länge vänta. Prästen fick veta eller visste att kärringen aldrig gick åt kyrkan, och därföre behagade det honom att gå till henne och tala vid henne. Då nu prästen inträdde i stugan sade gum-man: »De va felle väl att mästärn kom, för tåna sitter ute på ôss lite hvar!» Hon trodde nämligen att det var skomakaren. Mannen hennes stötte på henne och sade halfhögt: »Å mor, de ä ju Magistern!» Gumman (något döf): »Ja, si Mag-ister de har inte ja te smörjä läre me, uta vi ha fått nöjt oss me talgmal å tocke där te lärsmörjä!»

Nu hörde prästen de bar åt skogen, och därföre ansatte han gumman med: »Går ni aldrig åt kyrkan? Känner ni ej igen mig?» Gumman: »Ja va nok i mina ungä dar i ett stenrukkel, å där stog en gubbe på ett hönshustak å pratä en hoper pärsiljä. Men va han sa de mins inte ja. Si de va långfredan – men han pratä om en kar som di ha bå hängt opp å slaji ijäl, å va de sanning som han sa så va de faslit, tykte ja.»

Prästen: »Kan ni inte läsa något?» Gumman: »Ja har inte nårä lås te läsä, för vi har ingä tjyvär, som felle väl ä de’.» Prästen: »Det står illa till med eder!» Gumman: »Å, nu som bättre ä så känner ja inte åv någe, ja pe ha ont i buken iblann, men ja tog i mej en duktig grabbnäve starkpeppär häromdan, å dae sve som fan i truten, men nok jole de gôtt dit de kom alti.»

Gumman som ännu trodde det var skomakarens nya gesäll frågade: »Mäs-tärn ä fell hungrugr, men nu för momangen har ja inte annä än ärtvälling å tokke vet ja skomakra inte äter.» Prästen gick sina färde, ty han såg det fanns ingen hjälp med denna gumma.

Härad, Rökärr, Dahlkvist.

232

Böndernas Sagor143. Gudsfred – YxskaftEn bonde satt en gång och täljde på ett yxskaft. Så fick han se en ryttare kom-ma, och för att bereda sig till hans emottagande anställde han följande samtal med sig själf:

»När han nu kommer så frågär han hvad ja’ gör, å’ då svarär ja’: yxskaft. Så frågär han nog hvarföre ja’ ’nte’ gör ’e’ längre, å’ då svarär ja’: kvist imot. Så begär han felle lånä mi’ märr för te’ bytä om med, men då svarär ja’: ho’ står i stalle’ å’ ha’ nyss fölä’. Så vill han nok lånä min ökstokk för te’ å’ kommä öfver sjön med, men då svarär ja’ helt simpelt: han ä’ oppdrajin på lande’ å’ håller hvarken vä’r heller vatten. Å’ så frågär han felle hur långt de’ ä’ te’ nästä ställe, å’ då säger ja’ som så: att de’ ligger straxter bakom bakken.»

Nå, resenären eller ryttaren kom snart till bonden, men i stället för att fråga efter bondens göromål som han beräknat så hälsade han: »Gudsfred!» Bonden svarade: »Yxskaft!» Resenären: »Är du tokig, bonde?» Bonden: »Kvist imot!» Resenären: »Har du din gumma hemma, kanske hon är slugare än du?» Bon-den: »Ho’ står i stalle’ å’ ha’ nyss fölä’, å’ ja’ får ’nte’ ridä själf!» – »Har du någon dotter hemmä, då?» Bonden: »Ho’ ligger oppdrajin på lande’ å’ ä’ yppen i beggis ändär å’ håller hvarken vä’r heller vatten.» Resenären: »Drag åt helvi-tet, bonde!» Bonden: »Ja, de’ ligger straxter bakom bakken.»

Resenären fick således icke något besked af bonden utan måste lämna ho-nom med sitt yxskaft och resa vidare hur han kunde.

Härad

144. Bonden som for åt helvitet och sålde fläskDet var tvenne bönder, den ene rik och den andre fattig, och man vill påstå att de voro bröder. Den fattige sade till den rike: »Gif mig en fläskskinka!» Den rike var snål och detta förtröt honom, men likväl gaf han honom fläskskinkan och sade därvid: »Där har du! Dra’ åt helvite’ med henne!» Den fattige gick hem med sin fläskskinka men var föga belåten. Hustrun gladde sig åt en sak som så väl behöfdes i deras hus, men bonden sade: »Hon lärer inte få stadna här, ty hon skall till helvitet», och då blef hustrun äfven ledsen.

Bonden begaf sig ock på väg till helvitet, men huru han skulle hitta dit det blef en annan fråga. Då han gått hela dagen kom han om kvällen till en stuga, och i den stugan bodde en gumma. För henne omtalade bonden sitt ärende och sitt öde och begärde hennes råd. Hon lofvade honom goda råd men ville hafva besinningstid öfver natten. Om morgonen, sedan hon gifvit honom undervis-ning om vägen och vidare hur han skulle förhålla sig, så begaf han sig åter på väg och kom just lagom fram till kvällen.

Den första han träffade var en vedhuggare, och denne stod och högg ved så träden haglade omkring honom. Då bonden blifvit förvissad att han gått rätt så

233

frågade han vedhuggaren om hans husbondfolk vill köpa fläsk. Denne frågade och ärhöll ett jakande svar; tillika rådde han bonden att som betalning ärhålla en bock som stod bakom dörren. Efter någon underhandling ärhöll bonden bocken, och då han kom ut till vedhuggaren så frågade denne om han visste hvad bocken dugde till, men han svarade: »Nej!» ty han kunde icke veta något särdeles med en vanlig bock.

Men vedhuggaren sade till bonden: »Då du blir i behof af penningar så behöfver du blott säga: Sk-t dukater, min bock! så skall du få se något som du aldrig sett förr!» –»Detta skall nog i sinom tid blifva bra», mente bonden, och så fort han kom ut på vägen så stadnade han och sade: »Sk-t dukater, min bock!» – Bocken svarade: »Bä-ä-ä! putt! putt! putt!» och med detsamma så dråsade dukaterna från bocken ned på backen så att bonden snart hopsamlade så mycket att han fyllde alla sina fickor, och så behöfde han icke mera för den gången.

Bonden gick förnöjd därifrån och kom sent om aftonen till samma gumma hos hvilken han förut haft nattkvarter och begärde nu äfven det samma. Gum-man beviljade gärna bondens begäran, och denne lade sig att sofva; men förut så hade han i glädjeyran omtalat för gumman om sin bocks förunderliga egen-skaper och visat henne prof därpå. Bonden kunde knappt sofva men likväl så somnade han, och därunder så tog gumman bondens bock och ditsatte en af sina i stället.

Om morgonen vandrade bonden i väg utan att bry sig om att påkalla bockens gifmildhet, ty nu hade bonden penningar nog. Då han hemkom till hustrun och omtalade hvilken god handel han gjort och skulle visa henne bockens härliga egenskaper, utsägande: »Sk-t dukater, min bock!» så blef det inga dukater af. Både gumman och bonden blefvo ledsna, ty det visade sig nu granneligen att han blifvit bedragen. Icke för ty så tänkte han: bättre lycka nästa gång! – det duger att försöka.

Han gick nu återigen till den rike bonden och omtalade sin lyckliga handel och sin olycka och begärde att ännu en gång få en fläskskinka. Bonden ville ogärna gifva sin fattige granne ännu en sådan, men kanske något rann honom i sinnet om att han äfven kunde förtjena något; därföre gaf han den fattige ännu en fläskskinka jemte snäsande tillsägelse: »Drag till helvitet med henne!» Slapp och nedslagen gick den fattige bonden med sin fläskskinka. Han visste hvad han haft, men han visste icke hvad han kunde få, och ovisst var om lyckan skulle gynna honom nu som förra gången.

Första dagen om aftonen kom han till samma gumma som så välvilligt her-bergerat honom förut. Han trodde icke henne ännu om något illa och begärde och ärhöll äfven nu nattkvarter och var i allo väl bemött. Om morgonen upp-vaknade han med lifvadt hopp och fortsatte sin resa samt om kvällen kom han fram och träffade samme vedhuggare. Denne anmodade bonden att efterfråga om hans husbonde ville köpa fläsk. Då vedhuggaren uträttat ärendet och läm-nat bonden ett jakande svar, tillrådde denne honom att som betalning för fläs-ket begära den duken som han såg låg utbredd på bordet. Han fick den äfven

234

och visade den för vedhuggaren. Ja, bonden hade fått en duk och han trodde icke att det var annat än en vanlig duk; men vänta på, det var någonting helt annat.

Vedhuggaren underrättade honom nu att om han utbredde duken på bor-det eller eljest, så skulle där på ögonblickligen [sic!] befinna sig fullt med allahanda sorters mat och dryckesvaror. Godt, tänkte bonden, denna duk kan just passa för mig. Han gick från vedhuggaren och var icke långt kommen förrän han utbredde sin duk och sade: »Duka opp, min duk!» Och genast så var han fullsatt med allehanda fin mat jemte bränvin, öl och vin, och hvaraf bonden gjorde sig ett sådant kalas att han icke skulle behöfva äta något på flera dagar.

Därpå så fortsatte han sin vandring, och om aftonen så inträffade han hos sin väl bekanta gumma och hvarest nattkvarter togs. Han sparde icke att för gum-man berätta om sin lyckliga handel, och därpå lade han sig att sofva på saken. Då han vaknade så gick han vidare, icke vetande hvad gumman under hans sömn gjort honom. Gumman hade nämligen tagit bondens duk och laggt en an-nan i stället.

Bonden gick vägen utåt glad som en spelman, och då kvällen kom så var han i sitt eget hem och omtalade hvilken god handel han denna gången gjort; och fröjdades hustru och barn hjärtligen däråt, ja, i glädjen så inbjöd den fattige den rike bonden till sig för att undfägna honom. Den rike bonden skrattade visst däråt, ty han visste det att han knappt nog hade brödbiten i huset, men icke för ty så kostar dessa stegen ej så mycket, mente den rike bonden. Då han inkom till den fattige bonden och såg försöken med dukens hemlighetsfulla kraft, men som icke motsvarade förhoppningarna blef han både ond och misslynt. O ve! Nu hade den fattige bonden återigen blifvit bedragen.

Tre ting äro alltid goda är af gammalt kändt, och så tänkte äfven den fattige bonden. Han sade nu åt den rike bonden att han skulle få ännu en fläskskinka, men han fick därvid höra fula ord. Likväl tänkte väl den rike bonden: det ryker icke utan eld, och något har han väl i faggorna. Han tänkte nog att i sinom tid äfven skörda någon vinst om den fattige skulle vinna något för egen räkning. Han gaf honom därföre en tredje fläskskinka, men icke förglömmande utropet: »Drag åt helvitet med henne!»

Och både glad och sorgsen knogade den fattige bonden i väg med sin fläsk-skinka och tog efter vanligheten nattkvarter hos sin gumma den han så väl kän-de, och dagen därefter han[n] han sin bestämmelse träffande först vedhugga-ren. Han bad denne nu som förut att fråga om hans husbonde ville köpa fläsk, och efter att hafva ärhållit ett jakande svar tillrådde vedhuggaren den fattige bonden att i betalning begära den käppen som stod bakom dörren. Och denna ärhöll han äfven.

Då han kom ut så var bonden angelägen om att få veta hvartill han skulle kunna använda en käpp, den han kunnat fått för lindrigare pris än en fläskskin-ka. »Jo», sade vedhuggaren, »om någon tager käppen eller något annat ifrån dig så behöfver du blott ropa: Hvar är min käpp? så står han genast framför dig, och

235

om du sedan säger: Rappa på min käpp! så slår käppen den person som gjort sig förtjent däraf, så länge tills du säger: håll upp min käpp!» Med detta besked anträdde han nu återresan.

Då han gått sin dag ut så kom han om aftonen till sin vanliga gumma och nattkvarter och sof som vanligt ganska godt, drömmande om hvad öde kunde vara uti hans käpp innebärande. Då han vaknade och skulle taga sin käpp för att gå så varsnade han att äfven denna var bortbytt mot en annan. Bonden ropa-de därföre med hög röst: »Hvar är min käpp?» I ett så var käppen på sin plats. Nu föll det såsom fjell från bondens ögon, och hela hans tankegång fick en helt annan rigtning. Han insåg nu att kärringen gjort lika med bocken och duken. »Rappa på min käpp!» skrek bonden, och genast så dansade käppen karbas på kärringens rygg tills hon efter hvartannat måste fram med både bocken och du-ken som hon svekfullt tillbytt sig. Då han nu pröfvat hvardera af dessa ting, så vandrade han helt förnöjd hem till sin hustru.

Det blev genast att i hennes närvaro pröfva både bock och duk, och då hon såg hvad därmed kunde uträttas så blef att sammankalla grannar, vänner och bekanta, inte förglömmande den rike bonden. Alla voro nyfikna och kommo, emedan de trodde att den fattige stackaren var sig alltid lika fattig. Alla förund-rade sig, och den rike bonden blef nyfiken att få veta huru han bekommit så dyr-bara persedlar, och då den fattige omtalade att han fått dem i helvitet för fläsk-skinkorna, beslöt den rike att fara dit med ett helt lass fläsk. Han åkte och kom till vedhuggaren och anmälde sitt ärende att han hade fläsk att sälja och att Herr Djefvul kunde få köpa. »Jag skall gå in och fråga», mente vedhuggaren, »men medan jag går in så kan du taga min yxa och hugga.» Så skedde.

Men vedhuggaren kom aldrig ut till sin vedhuggning, ty det var för honom ett straffarbete. Den rike bonden fick således stadna kvar och bli vedhuggare, och där står han sannolikt ännu och hugger så sannt han icke är död. Men lefver han då är han nog bra gammal, ty det var icke i går som detta hände.

Länna Socken

145. Kalfskinnet SpåmanEn pojke tjente en gång hos en bonde, men han kunde ju icke vara där till evig tid, och då han skulle flytta så skulle han väl hafva någon lön. Kan någon gissa hvad han fick? Jo, ett rått kalfskinn! Nu tyckte bonden han hade molvunni’, men icke för ty, bättre något än intet, tänkte pojken.

Det råa kalfskinnet var icke något behagligt att bära, och tänkte kanske bon-den att få ha det kvar. Nej, pass mante! – pojken var alt slugare än så, han tor-kade det i ugnen så att det blef skrafveltort, och så begärde han en gammal säck att lägga det i, och kunde bonden icke för skam skull neka honom den. Bonden var glad att vara pojken kvitt och icke mindre pojken att slippa ifrån den snåla bonden. Han tröstade sig med att han nog i sinom tid skulle få bra betalt för sitt kalfskinn.

236

Han vandrade så ut i världen och kom till en bondgård, hvarest han begärde nattkvarter. Bonden var borta och hustrun hade prästen hos sig till gäst, men innan pojken hann så rigtigt in, så stufvade gumman in prästen i ett skåp och det kalasaktiga af mat, öl och bränvin satte hon dels i ugnen, dels i ett klockfo-der och somt i ett annat skåp, så att ingenting kunde märkas.

Då gumman hade det så ställt så ville hon icke ha något främmande, och där-före så kunde icke pojken få något herberge. Men pojken var dristig och sade: »Jag vet att om far vore hemma så finge jag bli kvar, och jag blir kvar!» Bäst gumman disputerade med pojken så hemkom bonden, och det första han varsnade var säcken i förstugan. Han sparkade på den, och som den skramlade så blef bonden nyfiken men gick likväl in. Nu blef han varse pojken som satt i spisen, och förstående att det var hans säck tillfrågade bonden pojken hvad han hade i säcken. Pojken svarade att han hade en spåman. Detta låter godt, tänkte bonden, och så frågade han pojken genast: »Hvad spår han då?» Pojken låtsade lyssna på säcken och sade: »Jo, han spår att det står fullt med god mat samt en bränvinsflaska i ugnen!»

Spådomen klingade väl i bondens öron, men som han insåg omöjligheten däraf så fick därvid bero. Icke för ty, det kostade ju ingenting att se efter, och hvad tyckes väl! Det befanns aldeles som pojken sade. En sådan nattgäst var väl värd att hafva, mente bonden, och det dröjde icke länge in[n]an bonden och pojken gjorde sig ett godt kalas. Men bonden ville ännu en gång pröfva spå-mannen och sade till pojken: »Hvad spår han nu?» Pojken ruskade säcken och lydde, sägande om en stund: »Jo, han spår att det står bränvin och öl i klock-fodret!»

Man såg efter, och det befanns rigtigt så som pojken sagt. Bonden tyckte nu han kunde hafva råd att kalasa då han fick kalaset för så godt pris, och snart blefvo både bonden och pojken lustiga. Ännu en gång säger bonden: »Hvad har din spåman nu att säga?» Pojken lyssnade och sade: »Jo, han spår att det står en präst i skåpet därborta!»

Bonden fick stora ögon. Skulle det väl vara tänkbart? Man öppnade skåp-dörren, och som prästen åhört samtalet så var han beredd och sprang sin kos så att den förbluffade bonden icke han[n] gripa honom.

En sådan spåman vore bra att ha, tänkte bonden. Han begärde därföre köpa den af pojken, men pojken ville ingalunda sälja honom. Likväl på bondens enträgna begäran och löfte om hederlig betalning lät pojken förmå sig att säl-ja honom, och fick han kontan[t] ett tusende Riksdaler – hederligt betalt! Men nu blef det villkor utfästadt att pojken ansvarade icke att han skulle spå oftare än hvarje Torsdagskväll; pojken tänkte nämligen att komma ett godt stycke i väg bort, innan det skulle bli fråga om att spåmannen skulle visa sin värksam-het.

Nu gick pojken glad i själen och friskt mod i hugen till sin förra husbonde och visade honom penningarna som han fått för kalfskinnet, och denne som var öfvermåttan snål tog genast och slagtade alla sina kreatur samt eldade pörtet och torkade hudarna och skinnen samt for därmed till staden för att

237

göra sig god marknad. Folket ansåg bonden för en bedragare, den där blott ville åt deras penningar, blefvo förargade och fängslade bonden, men som han nu omtalade sitt öde att han själf blifvit narrad, så fick han tillstånd att gå hem och taga pojken med sig att denne själf fick lida sitt rättvisa straff. Han tänkte nog att själf gifva honom extra bestraffning för det han narrat honom att slagta alla sina kreatur, och detta kunde väl icke var mer än billigt. Pojken brukade ständigt sitta i spisen, det visste bonden, och han visste således hvar han skulle råka honom.

Nu medan bonden var borta så hade en gammal kärring blifvit död, och som pojken på förhand visste hvad som förestod honom själf, så tog han den döda kärringen och påtog henne sina kläder samt satte henne i spisen och satte sig själf i en vrå. Bonden kom hem, och så förgrymmad som han var så hade han icke tid att mycket ressonera med pojken utan som han såg honom sitta i spisen så gick han genast dit och gaf honom en riktig örfil att börja med. Den förmente pojken ramlade i golfvet och bonden funderade att han skulle resa sig för att få mera, men han reste sig icke utan bonden måste själf gå och uppresa den fallne. O ve! det var ju hans egen mor, svärmor eller farmor eller mormor, eller hvad det kunde vara, och hon var död. Hvad hade han nu gjort?

Nu framkommer pojken som setat gömd och var som vittne till den förfär-liga händelsen. Pojken hotade att angifva honom, men till slut lät pojken öf-vertala sig att tiga med hvad han sett samt taga kärringen och begrafva henne mot att han ärhöll en stor summa penningar. Bonden fick själf fara till staden och uppgöra med stadsboerna om sina torkade hudar och skinn bäst han be-hagade.

När bonden fick fara till staden så tog pojken kärringen och lade henne i en säck samt begaf sig utåt landsvägen och kom till en bro. Där uppställde han kär-ringen såsom hon skulle vara lefvande och satte sig själf på något afstånd att se hvad komma kunde. Bäst han satt där så kommo tvenne ryttare vägen utåt och ämnade sig öfver bron, men som kärringen stod där så skyggade hästarna och icke ville gå. Den ena ryttaren skrek nu: »Gå ur vägen, kärring!» Kärringen stod orörlig och ryttaren blef arg, steg af hästen och puffade till kärringen så att hon föll i strömmen.

Nu framträder pojken och hotade att angifva ryttaren, men denne ärlade en bra summa penningar som mutor och därvid fick det bero. Nu var pojken kär-ringen kvitt och hade dessutom en summa penningar, hvilka han visade bonden och sade att han sålt kärringen i staden. Bonden som var snål tog nu och slog ihjäl fyra kärringar och for därmed till staden utbjudande dem till salu. Han blef äfven nu fängslad men tiggde sig lös för att fara hem och straffa pojken som var orsaken till olyckan. När han kom hem satt pojken värkligen i spisen, och så tog bonden och stoppade honom i en säck och ämnade sig till sjön och drän-ka honom.

Kom också till sjön, men till förargelse så glömde han isbillen hemma och därförutan kunde han icke få något hol. Bonden nedlade säcken på isen och gick hem efter isbillen. Men medan bonden var hemåt så kom en gubbe motan-

238

de med en oxdrift och då skrek pojken med full hals: »Di vill ha’ mej åt him-melrike’, men ja’ vill inte’ dit!» – och detta oupphörligt. Gubben löste upp säcken och fick se pojken, tyckande det vara ovärdigt att en pojke skulle truga till himmelriket då han som gammal själf bättre behöfde komma dit. Gubben öfverenskom med pojken att de gjorde byte, så att gubben kröp ned i säcken och pojken tog hand om oxarna. Pojken knöt igen säcken och gick sin färde med oxarna.

Snart kom bonden med isbillen och började hugga hol på isen, men därvid fattade gubben andra tankar om sin himmelsfärd än hvad han förut föreställt sig. Han började därföre skrika och ropa: »Ja’ ä’ ’nte’ densamme!» oupphör-ligt, men bonden var så i hoppet att bli af med pojken, så han var obeveklig. Snart var det hol på isen, och – plums! Nu var han af med pojken för alltid, tyckte han, och gick till staden för att klarera sin affär med de döda kärring-arna.

Det dröjde emedlertid icke länge innan pojken motade sin oxdrift till till [sic!] bondens gård och bonden, förundrad öfver att pojken ännu lefde, frågade honom hvar han fått de myckna oxarna, och sade pojken att han funnit dem på sjöbottnen och att det fanns många kvar. Han fick nämligen taga så mycket han ville, men han kunde icke berga flera.

Nu tänkte bonden: nu skall det ändteligen bli min tur att taga betalt för lidna skador, jag vill själf gå ned i sjön och taga en hel mängd; men för att affären skulle gå så mycket bättre så beslöt han att taga sin piga och sin hustru med sig. Bonden högg hol och nedstoppade först pigan och därefter hustrun. Denna hade nyckelknippan med sig som slamrade något. Bonden blef förtjust af skramlet och utropade: »Jag hör skällko!» och därpå nedkröp han själf.

Men hvarken bonde, gumman eller pigan eller någon boskap hördes eller syntes till, utan pojken fick taga bondens gård i besittning. Hade nu bonden nå-gon dotter så var det väl icke så oäfvet, och om så var så är väl säkert att hon och pojken förenade sig.

Sålunda besannades ordspråket: Snålheten bedrar visheten.

Barfva Socken

146. VargskinnspälsenDet var tvenne bönder som träffades och de inlåta sig i samtal med hvarandra:

1. »Ha’ du hört ja’ ha’ vurti enkling?»2. »Nej! De’ va’ yllä de’!»1. »Å de’ va’ ’nte’ så yllä heller, ja’ fekk mej e’ i ställe’.»2. »De’ va’ bra de’!»1. »Å de’ va’ ’nte’ så bra, de’ va’ e’ horä.»2. »De’ va’ yllä de’!»1. »Å de’ va’ ’nte så yllä heller, ja’ fekk gål med ’na.»2. »De’ va’ bra de’!»

239

1. »Å de’ va’ ’nte så bra, för gåln brann opp.»2. »De’ va’ yllä de’!»1. »Å de’ va’ ’nte’ så yllä heller, ja’ sådde rofvur i aska’ å’ di vart storä bra.»2. »De’ va’ bra de’!»1. »Å de’ va’ ’nte’ så bra heller, för svina åt opp dom.»2. »De’ va’ yllä de’!»1. »Å de’ va’ ’nte’ så yllä heller, för svina vart bra fetä ôgg.»2. »De’ va’ bra de’!»1. »Å de’ va’ ’nte så bra heller, för varga’ åt opp dom, så ja’ hade ingä nyttä

åf dom.»2. »De’ va’ yllä de’!»1. »Å de’ va’ ’nte’ så yllä heller, för ja’ kom mej te å’ skjöt ihjäl hvarivigä

en varg, å’ så fekk ja’ mej en sjuhundräde duktig vargskinnspäls.»2. »De’ va’ nok bra de’ ôgg!»1. »Nej, de’ va’ ändå inte’ bra, för om ja’ nu äntligen har en bra varg-

skinnspäls, så har ja’ ändå ingä kärrng som ä’ som ho’ ska’ varä.»

Härad Sn

147. Kolundä BondeTvenne bönder möttes, jag vill kalla dem A och B.

A: »Ha’ du vuri’ åt kvarna i da’?» B: »Ja!»A: »Ja! Kvarna?» B: »Inte’ mötte ja’ ’na’!»A: »Va’ vägen god?» B: »Inte’ smakte ja’ ’n!»A: »Va’ bro’ stark?» B: »Inte’ brôtä’s ja’ me’ ’na!»A: »Du ä’ stor i ola i da’, märker ja’!»B: »De’ ä’ ’nte’ för mykke’ de’, te’ varä bonde på Kolundä mark å’ ha’

husträ å’ barn i live’.»A: »De’ ä’ väl de’!» B: »Å’ de’ ä’ ’nte’ så väl heller, för barna fekk vitskôrv.»A: »De’ va’ yllä de’.»B: »Å’ inte’ så yllä heller, för ja’ gödde åkern med ’e’.»A: »De va’ bra de’.»B: »Å de’ va’ fell’ inte’ så bra heller, för de’ väkste barä vithavre.»A: »De’ va’ yllä de’.»B: »Å de’ va’ fell ’nte’ så yllä heller, för han dög te’ å’ gö’ svyna med.»A: »De’ va’ bra de’.»B: »Inte’ så bra heller, för när kärringa rökte fläske’ så brände ho’ opp pör-

te’, å’ ha’ de’ ’nte’ vurti så mykke’ fläsk så ha’ ja’ havi’ pörte’ i behåll.»

240

A: »De’ va’ yllä de’.»B: »Å de’ va’ ’nte så yllä heller, för ja byggde mej ett nytt ett i ställe’.»A: »De’ va’ bra de’.»B: »Å de’ va’ i helvite’ inte’ bra, för när kärringe’ skulle hjälpä mej opp med

kroppåsen så skulle ho’ frästä om han höllt te’ hängä på, å ho’ hängde sej å’ gekk ihjäl.»

A: »De’ va’ yllä de’.»B: »Å inte’så yllä heller, för ja’ fekk e’ ny e’.»A: »De’ va’ bra de’.»B: »Å de’ va’ visst inte’ bra på långt när inte’, för ja’ fekk en djävel igen, å’

vi slôss båd’ natt å ljusan da’.»A: »De’ va’ yllä de’.»B: »Å ja’ tror ’nte’ de’ ska’ bli’ så yllä heller, för ja’ ha’ hängt opp ’a’ i pör-

te’ för te’ å’ rökä ilska’ ur’ ’a’. Men nu får ja lôv å skyndä mej hem, annars kan-ske ho’ får för mykke’. Ajö med dej!»

A: »Ja, ajö! Lykkä te’ nu, då!» Å’ si om kärrnge’ vardt någe’ bättre e’ter kurn, de’ ha’ vi inte’ hört tal på.

LännaAnm.: Uti Stenkvista socken ligger en by Kolunda.

148. Vågsamt yttrandeDet var en bonde som kanske var litet mera framtaligare en andra, och brukade han ofta säga följande ord:

»Jag tror ej Gud! Jag aktar intet Kungen! Min häst är slugare än vår präst!»

Det har funnits tider då man kunde tala hufvudet af sig, och då kostade sådana ord knappen. Det dröjde därföre icke länge förrn kronobetjeningen fick korn på detta, och bonden blef antydt att till det minsta återkalla sina ord. Nej, långt där-ifrån, bonden ville försvara hvad han sagt, kosta än hvad det kosta ville. Nå, låt höra då!

»Det var en gång en härligt och vackert solskinsväder, och jag gick ut att köra i åkern, och påtog min spritt språngande nya skinnpäls, men jag hade ej hunnit många fårar, så kom ett hiskligt regn och blötte pälsen, så han blef för-störd. Således kan jag ej tro Gud!

Akta kungen menar jag så, att de förnäma som äro omkring honom betror ingen bonde att komma honom när, utan just dessa akta honom själfva.

Om prästen och hästen menar jag så: Jag körde häromdagen öfver en bro och en stock gick af. Jag åkte tillbaka, och hästen trampade icke i holet. Men prästen gjorde en horunge i fjol åt en piga, och en i år åt samma piga, och hade prästen varit så slug som hästen, så hade han aktat sig efter den första!»

241

Länsmannen och prästen som voro fiskaler och åklagare måste gilla bon-dens förklaring och låta honom gå.

Rekarne Sn

149. Bonden rödjer ängenEn bonde skulle slå sin äng, men det befanns fullt med ris och stök med mera krate af stubbar och virke, så han kunde icke slå, utan han måste plocka dän det och kastade det hvart efter annat bak efter sig. Så var han frälst.

Andra året skulle han återigen slå, och äfven då låg trädvirket honom i vä-gen, och då måste han rödja likadant. Och var han glad att vara det kvitt denna gången. Och så gjorde han flera år efter andra, och lika när blef det.

Till slut blef bonden arg på detta eviga rödjande och sade: »Ja’ ger fan de’ här röjä, nu ha’ ja’ röjt år från år och likä när’ blir de’!» Så lät bonden ängen vara oslagen!

Härad

150. Bonden och trollungarnaDet var ett troll som hade tre ungar, och Julaftonen så skulle dessa inkvarteras hos en bonde för att hafva föda till nästa jul, eller ock kanske blott under inne-varande julhelg. Trollet instruerade ungarna huru de skulle inkvarteras, och skulle den första hafva sin bostad i ett kalfskinn som låg under bondens säng, den andra skulle ligga under bordet och den tredje under fathyllan. Därtill blef-vo ungarna tillsagda att alt hvad som svors öfver eller förbannades skulle blifva deras tillhörighet.

Bonden stod händelsevis och hörde därpå och sade tyst för sig själf: »Detta skall ni alt bli hjälpta med!» Trollet gick hem till sitt och bonden till sitt; de voro nära grannar. När bonden hemkom, så förmanade han alt sitt husfolk att de icke skulle få svära eller förbanna något, vare sig det ena eller det andra. Icke dessmindre så hade bondens piga icke återhåll, utan hon svor så fort något går illa. Bland annat så försvor hon en gammal skopa i diskvrån, och då blef denna den ena ungens tillhörighet, föda och bostad, han som skulle bo under fathyl-lan.

Den ungen som fick sin bostad anvisad under bordet kunde väl få någon smula af hvad som nedföll då man åt, och svära öfver maten aktar nog en bonde sig före. Men den som bodde i kalfskinnet, han mådde ganska illa, ty som bon-den visste hvad främmande han hade däruti, så piskade han skinnet dagligen och det så det förslog ändå. Och sålunda gick året förbi, och snart nog var nästa julafton inne.

Presis på julaftonen så var trollet på samma ställe som den föregående jul-aftonen och kallade då sina ungar. Bonden passade sig äfven och infann sig för

242

att höra på trollets och ungarnas samtal. Så skedde ock. Trollet kom och dess ungar till mötes och bonden var åhörare. Då frågade trollet huru dess ungar mått under året.

Den första sade: »Jag har bott i ett kalfskinn och fått stryk hvarje dag; ja, mera stryk än äta!» Den andra sade: »Ja, jag har bott i en gammal skopa som var förbannad, och denna har jag fått gnagit och skafvit uppå!» Dessa båda voro så magra att de knappt orkade gå, och dessutom var den förste halt. Den tredje sade: »Ja, jag har bott under bordet och fått några smulor af hvad som fallit ned!» Denne hade jemt »draghull» men var icke fet.

Trollet beslöt att de två första skulle inkvarteras på annat ställe, men den tredje skulle bli hos samma bonde. »Aha!» sade bonden, »kommer du en gång, så kommer du icke andra gången, det skall jag vara man före!» Men jag har icke hört vidare huru det gick.

Jäder Sn, Thuringe Sn

151. Bonden, tuppen och Kvarnen.Variant ADet var en herre som hade ett par bönder, och som det icke är någon pålaga att alla skola vara fattiga eller rika, så var den ena fasligt fattig och den andra väl-fraktad om ej rik.

Den fattige var så fattig, så han hade icke mer än en enda böna, men denna var så förunderlig, så jag kan icke tala om henne en gång. Ja, vet ni god vänner, om jag tala om den så tror ni mig icke. Ja, hur som heldst så var hon så lång, så hon räckte upp till månan, och kunde han på lediga stunder karta sig upp och titta in i månan, och hade han så roligt däraf, så han icke behöfde äta så mycket. Ja, bönan var i alla fall af samma sort som den som Münchhausen hade och där-med jemt, tro sedan hur ni vill!

Emedlertid kom hans granne som skulle låtsas hafva litet, gudbevars väl, och begärde få byta åt sig bönan och gifva en tupp i stället, men däpå ville han icke ingå; men som nu den förmögnare låg åt med honom som en skärslipare och han intet slapp honom så tänkte den fattige: »När punga’ blir mognä så kan ja’ få flerä!» Altså fick den rike bonden en böna, och den fattige hade sin böna kvar, och därtill hade han ju äfven en tupp.

Men nu kom en herre, [invisat: men icke] hans husbonde, åkande och fick se den där förunderliga bönan. Denne ville nu promt äga henne och tillbjöd bonden att få byta, och ville han gifva bonden en kvarn i stället. Denna kvarn skulle vara så underlig att hon malde alt hvad han ville, blott han sade till där-om. Tillbudet var för mycket lockande för att kunna motstås, och huru ogärna han ville mista sin böna så var likväl, uti hans fattigdom, en kvarn som gaf ho-nom hvad han ville hafva malet mera värd. Därföre så bytte han efter långt be-tänkande.

När han nu haft kvarnen en tid och höll på att repa sig och bli rik, så kunde icke ryktet blifva tyst, utan hans husbonde fick veta om den underliga kvarnen. Han gick därföre till bonden och begärde få köpa henne, ty han mente att han

243

bättre vore värdig att hafva kvarnen än bonden. Bonden nekade bestämdt, men herrn tvingade honom att sälga henne för en ringa penning. Gjordt som gjordt var, men kvarnen var ändå borta!

Det dröjde icke länge innan tuppen fick se bondens sorg och missbelåtenhet och fick veta om den skändeliga handeln. Tuppen flög därföre till herregården och satte sig på taket samt skrek det mästa han orkade: »Bonns kvarn! Bonns kvarn!» Herrn blef förargad och och sköt ihjäl tuppen, men han skrek ändå: »Bonns kvarn! Bonns kvarn!» Så beslöt herrn att låta steka tuppen, men han skrek ändå: »Bonns kvarn! Bonns kvarn!» Så beslöt herrn att göra kalas och an-rätta tuppen till en rätt på bordet, men när gästerna tog hvar sin bit så skrek hvarje bit: »Bonns kvarn! Bonns kvarn!»

Nu såg herrn att all råd var ute med tuppen att få honom tyst; därföre måste han gifva bonden sin kvarn igen. Ja, bonden var nog glad öfver sin kvarn, men han ville äfven gärna haft sin kära tupp; men denna var borta och därmed måste bonden vara nöjd.

Länna Sn

152. Ännu en saga om bönan, tuppen och Kvarnen. Variant BDet var en fattig bonde som tröskade te’ spanns åt en rikare bonde, men han fick en ganska dålig lön för sin möda. Han fick blott en enda böna, och detta tyckte den rike bonden vara nog. Men icke för ty så misströstade han icke, utan han planterade denna i pörtsvalen, och där trifdes hon så väl så att hon växte ända upp till himmelen. Han fröjdade sig ock mycket öfver sin böna, och en vacker dag så uppsteg han på henne till himmelen, så rädd han än var.

Då han kom upp i himmelen så beklagade han sig för Sante Pär, som då var portvaktare, huru illa man belönat hans arbete, men Sante Pär sade: »Det var intet farligt därmed; du skall nog bli belåten!» Så gaf Sante Pär bonden en kvarn, som hade den egenskapen att hon malde alt hvad han begärde utan att han själf lade något uti.

Ja, kvarnen var nog bra för bonden och han var nöjd, men ett, tu, tre så kom hans herre och sade till honom att som han visste han hade en sådan kvarn, så skulle han lämna henne åt honom, ty han behöfde henne bättre. Ja, bonden mås-te lämna kvarnen ifrån sig och utan någon ärsättning. Ja, hårdt var det och al-deles icke rättvist!

Bonden var ledsen, och så klef han upp på sin böna och beklagade sig för Sante Pär huru orättvis hans husbonde varit emot honom, men Sante Pär sade: »Det var intet farligt, du skall nog bli belåten!» Så gaf Sante Pär honom en tupp, som väl ock kunde bli nyttig i sinom tid. Ja, bonden tog tuppen och var glad, ty ni skall se, det var ingen hvardagstupp: han var fin och han var grann och hade alla möjliga färger, och därtill var han så arger till att skrika, så han var som den värrsta bondklockare.

Ej visste bonden hvad tuppen dög till i det stora hela, men tuppen visste nog

244

själf hvad han borde göra. Han flög snart till herrgården och satte sig på taket och skrek oupphörligt: »Ge bonn igen si’ kvarn de’ fan sitter i er!» Och så gjor-de han en lång tid bortåt. Herrn tålde nog skriket i det längsta, men slutligen blef han arg och tog och sköt ihjäl tuppen. Men då skrek tuppen än värre: »Ge’ bonn igen si’ kvarn de’ fan sitter i er!» :/: och detta tag på släng så det kunde höras öfver sju körksocknar.

Hvad skulle nu herrn göra? Synden straffar sig själf och blir ytterligare straf-fad, det visste nog herrn sedan han läste sin katekes, men gjort som gjort var, någon försoning tänkte han icke på. Herrn blott befallde att tuppen skulle stekas och han själf äta upp honom. Så skedde, men under det man stekte och med herrn åt så skrek tuppen: »Ge’ bonden igen si’ kvarn, de’ fan sitter i dej!» och detta oupphörligt. Ja, han skrek i magen på herrn: »Ge’ bonn igen si’ kvarn, de’ fan sitter i dej!» :/:

Och till och med sedan tuppen fått gått igenom hela sin förvandlings- och beredningsprocess, som alla lefvande varelser skola undergå för ett förnyadt lif, så skrek tuppen: »Ge bonn igen si’ kvarn de’ fan sitter i dej!»

Huru skulle nu herrn bära sig åt? Jo, det blef ingen annan råd än att han mås-te ge’ bonden sin kvarn igen; och därefter så slapp han höra till tuppens förarg-liga gastande: »Ge’ bonn igen si’ kvarn de’ fan sitter i dej!»

Stenkvista Socken

153. Bönan, Tuppen, Bonden och Kvarnen. Variant CI den tiden när Sante Pär gick och vandrade, så gick han förbi en bondgård hvarest bonden gick och sådde. »Hvad sår du?» frågade Sante Pär. »Bönor; Gud låte dem växa och bli stora!» svarade bonden. »Det skall de!» sade Sante Pär.

Bönorna fröjdade sig och växte så de räckte upp till månan. Nu roade det bonden att klättra upp till månan och se hur de hade det där. När han varit där några gånger så vardt bonden och månfolket riktigt hemtamda med hvarandra. Och jag tror till och med att han var inne i himmelrike, och då han skulle gå ned en gång så fick han en kvarn med sig som hade den egenskapen att hvad han malde på henne så blef det blott silfver och guldmynt utaf.

Bonden var dryg öfver sin kvarn, men då härrn fick höra hennes förunderli-ga egenskap så skickade han och tog kvarnen af bonden, ty han var härrgårds-bonde. Bonden beklagade sig i tysthet. Men nu hade bonden en tupp som intet var så bakom skaftet, utan han lofvade att skaffa bonden igen kvarnen.

Han gaf sig i väg till härrgården och kom till en bäck. »Hvart skall du gå?» sade bäcken. »Jag skall gå till härrgården efter bondens kvarn», sade tuppen. »Får jag följa med?» sade bäcken. »Ja, sätt dej i min bak!» sade tuppen.

Så gick han och mötte så björnen, så vargen, så räfven, och alla ville de följa med, och det blef att krypa in i tuppens bak. När nu tuppen kom till härrgården så flög han upp på staketet och ropade af alla krafter: »Ja’ ska’ ha’ igen Fars

245

kvarn! Ja’ ska’ ha’ igen fars kvarn!» Härrn vardt arger, det var en sak det, och befallde att tuppen skulle släppas in i kalkonhuset att dessa skulle bita ihjäl ho-nom.

Som han kom in där så utsläppte han räfven ur sin bak, och denne bet snart ihjäl alla kalkonerna. När nu härrn skulle gå och se honom död så skrek tuppen: »Ja’ ska’ ha’ igen fars kvarn!» :/: – Nu befallde härrn att han skulle släppas in i fårhuset och gumsarna skulle stöta ihjäl honom, men när han var inkommen så utsläppte han vargen och denne ihjälbet alla fåren. Då härrn nu skulle se honom död så stod han på en död gumse och skrek: »Far vill ha’ igen si’ kvarn!» :/:

Så befallte härrn han skulle insläppas till hästarna att de skulle trampa ihjäl honom, men nu släppte tuppen fram björnen och denne ref ihjäl alla hästarna. Härrn gick följande morgonen att se tuppen död, men då stod han på en död häst och skrek: »Ja’ vill ha’ igen fars kvarn!» :/:

Nu visste härrn ingen annan råd än han kastade tuppen i en eldbrasa, men då släppte tuppen ut vattubäcken så elden slocknade och tuppen skrek lika bra: »Ja’ vill ha’ igen fars kvarn!»

Nu lät härrn hacka tuppen som kål och anrättade honom samt åt upp honom. Men tuppen visste en naturlig utgång, och då härrn förnam sådant så skulle en piga passa på och hugga hufvudet af honom. Men det lyckades icke bättre än att jemte tupphufvudet hon äfven afhögg ett nära därintill varande bihang som vållade värre än alt annat ondt.

I alla fall måste härrn lämna bonden igen sin kvarn, men huru det gick med härrn, det vete han som ingenting visst.

Ärila Socken

154. Saga om Tuppen, bonden och Kvarnen. Variant D Det var en torpare som fick en böna af en som het Münckhausen för att han skulle plantera henne, som han ock gjorde. Hon växte fasligt lång så att hon räckte ända upp till Månan, och gick torparen dit som oftast för att se hvad de hade för sig. Hans husbonde tyckte det skulle vara bra att ha en sådan böna och ville köpa henne, men torparen ville icke mista henne. Herrn bjöd honom en gammal kvarn i byte, en som var oduglig, men nu var det felet att bönan var för stor att flytta. Men det gick än att taga en böna som växte på den stora bönan och plantera, och så skedde bytet.

Torparen fann snart att kvarnen icke dög till något, men han frågade i månan huru han skulle bära sig åt och fick till svar: »Mal, mal du!» Torparen malde och fick mjöl utan säd, alt hvad han begärde och ville hafva. Bönan som herrn fått växte snart lång så hon räckte till månan, men herrn vågade icke klättra upp och ledsnade på att hafva bönan. Emedlertid så fick herrn veta kvarnens goda egenskaper hos torparen och ville byta igen, antingen torparen ville eller icke så måste det ske.

Nu klagade torparen i månan, och där fick han utan vidare krus en tupp, som

246

kunde bli nyttig i sinom tid. Tuppen visste nog att han skulle skaffa torparen rättvisa hos sin husbonde, och därföre så pallrade han af till herrgården. När han gick så mötte han en björn, och då björnen frågade hvart han skulle gå, så sade tuppen: »Kryp in i min bak, så får du si hvad det blir af!» Så gjorde äfven björnen rätt så stor han var.

Så gick tuppen ett stycke och mötte en varg. »Hvart skall du gå?» sade vargen. »Kryp in i min bak, så får du si!» sade tuppen. Så skedde ock. Tuppen gick vidare framåt och träffade lo’n. »Hvart skall du gå?» sade lo’n. »Kryp in i min bak, så får du följa med!» sade tuppen. Åter gick tuppen en bit och mötte räfven. »Hvart länder resan?» sade fader Mickel. »Vill du krypa in in i min bak så får du väl si!» mente tuppen.

När nu tuppen kom fram till herrgården så började han skrika: »Ge’ bonn igen si kvarn!» :/: Herrn tyckte icke om sådan låt utan befalde att tuppen skulle instängas i gåshuset att gässen skulle bita ihjäl honom. Men när tuppen kom in i gåshuset så kallade han fram räfven, och denne bet i dess ställe ihjäl alla gäs-sen. Om morgonen därefter då herrn gick åt gåshuset fann han alla gässen, och tuppen stod lifs lefvande på en död gås och skrek: »Ge’ torparn igen si kvarn!» :/: och detta oupphörligt.

Nu släppte herrn in tuppen i fårhuset, menande att gumsen skulle stöta ihjäl honom, men tuppen framkallade lo’n och denna bet ihjäl alla fåren. Morgonen därpå då herrn skulle fröjda sig åt att se sin fiende tuppen död i fårhuset, så fann han honom stående på en död tacka och skrika: »Ge’ torparn igen si kvarn!» och detta ideligen.

Så tog herrn och instängde tuppen i svinhuset, fullt säker att svinen icke al-lenast skulle bita ihjäl honom utan helt och hållet uppäta honom. Men tuppen var icke väl inkommen förrän han kallade fram vargen, och denne var icke sen att anställa en förödande slagt; han bet ihjäl alla svinen, och någon bit fick han väl med själf, sade han som tuggade åt katten.

Herrn kom bittidare än vanligt till svinhuset men hann knappt öppna dörren förrän han möttes af tuppens skrik och gastande: »Fan i dej om du inte’ ger tor-parn igen sin kvarn!» :/: och stod därvid helt karligt på en död sugga.

Herrn visste nu knappast hur han skulle bära sig åt, men han hade likväl ännu en utväg kvar; han tog nämligen och instängde honom i stallet och var nu pinsäker att hästarna skulle trampa ihjäl honom. Men så snart han var insläppt och herrn väl igenlåtit dörren, så framkallade han björnen, och denne så stark lade blott sina ramar på hästarna den ena efter den andra, och snart lågo de afsomnade i herranom för att aldrig mera uppvakna för att tjena sin ovärdige husbonde.

Om morgonen därpå, när nu herrn skulle gå och skåda sin döda tupp, så satt han på en död häst och skrek sitt vanliga, men ännu värre: »Fan i dej om du icke gifver torparen igen sin kvarn! Fan i dej om du icke gifver torparen igen sin kvarn!» Och nu var herrn aldeles förbluffad – nu visste han sig ingen råd med tuppen.

Men icke för ty, ännu fanns ett medel och – kan ni gissa? – jo, han skrek på

247

en piga att hon skulle hugga hufvudet af tuppen och anrätta honom till mid-dagsmåltid. Men tuppen va’ ’nte’ faan han, när han fick höra slika ord så tog han på sjappen och därvid lössläppten sina sällskapskamrater och medhjälpare, först räfven, så lo’n, så vargen och sist björnen, och af dessa lupo den ena hit, den andra dit och tuppen hade vingar om han behöfde.

När nu herrn såg att tuppen hade så mäktiga bundsförvanter, så tordes han icke vidare tänka på någon hämnd utan beslöt att lämna torparen igen sin kvarn samt förlika sig med honom. Tuppen hördes aldrig mera utaf, och sannolikt tog torparen honom med sig till månan och lämnade igen honom samt tackade för den tjenst han gjort honom.

Ja, en sådan tupp!!

Vansö Socken

155. Joka, hans hustru och Hin OndeDet var för många härrans vackra år sedan, så lefde en bonde som het Joka. Han var väl i det hela icke så värrst dum som man vill påstå bönder i allmänhet äro, men se han var så godmodigt enfalldig så att han tålde alla motgångar, och alt besvärligt fördrog han med ett utomordentligt tålamod, och hans käraste njut-ning var att sitta på spishällen och steka sig eller ock att sitta ute vid stuguväg-gen och i solskenet och gassa sig, och alltid med tobakspipan i munnen och ur hvilken alltid bolmade väldiga rökhvirflar eller moln till och med.

Men nu kom det sig att han hade en hustru som däremot var så argsint och trätgirig så dess make fanns icke i sju kyrksocknar, ja, jag tål väl taga till fem-ton, och då skall man veta att hon var icke nådig att dras med. Det var icke nog att hon trätte och svor, utan hon gjorde allt tvärt emot hvad hennes beskedlige man sade och ville, och om hon visste hvad han tänkte och därtill i alt så ville hon kuppenera honom – ja, var han ett mönster af fromhet och godmodighet, så var hon däremot ett oefterlikneligt mönster af elakhet och egensinne. Ett i sanning vackert hjonelag!

En dag skulle han ut åt en äng och slå, och smög han sig så sakta åstad så att hon icke skulle få nys om hvart han tog vägen, men det dröjde icke så särdeles länge innan hon var med och skurpensade honom för att han icke hunnit slå nog mycket, och detta blef ock hans frukost, men hon gaf honom ock det villkoret att om han icke hade slut på ängen innan middagen, så skulle det bli stryk i stäl-let för äta, och därvid skulle hon åter gå hem.

Bonden varnade henne att icke gå och trampa i gräset som skulle kullslås, men då hon fick höra sådant, så begaf hon sig i det än tätare och tätaste gräset, emedan hon då visste att hon gjorde illa. Bonden varnade henne ännu ytterliga-re att hon icke skulle gå dit, ty han sade sig veta att där snart nog nära var en djup brunn, och hvari han menade hon kunde falla ned. »Jaså, din lymmel!» ut-brast kärringen hanses, »jo, just för ordet så skall jag gå just som jag tänkt, lita du på det, du!» och därmed gick hon. Bonden kunde icke på något vis hejda

248

henne, och snart nog hörde han hennes rop om hjälp, ty just då föll hon värkli-gen i brunnen.

Joka sprang genast till brunnen och tittade ner, men som brunnen var djup och mörk så såg han icke något. Han ropade: »Lefver du ännu, min Mara?» men intet svar hördes. Han var likväl så ömsinnad att han ville hjälpa upp henne och sprang därföre hem efter det längsta repet han hade, och då han därmed kom till brunnen så nedfirade han repet och bad henne betsla på sig. Intet ljud hördes, men nog tyckte han det ryckte och knyckte på repet, och då han trodde det vara lagom så började han töja och draga på repet, och som han kände det gick tungt så var han glad att han hade sin kärring fast i repet, och snart nog såg han en klump hardt nära vid brunnens öpning. Men hur fan hänger detta ihop, tänkte Joka, ty kärringen var ju pin svart – men det var ju mörkt i brunnen, och alla svin äro svarta i mörkret, det visste han nog så gammal var han, och snart hade han bördan uppe på det torra.

Huru förskräckt skulle icke Joka bli, då först föremålet för hans omsorg och bemödande var pin svart med både hull och hår, och så därtill att det icke var hans kärring som han arbetat på, utan det befanns vara Hin onde själf lifs lef-vande i egen hög person. Han blef till någon del förskräckt och tänkte nedkasta honom i brunnen igen, men hin onde började bedja honom på det bevekligaste att han ej skulle nedkasta honom utan om han lämnade honom, hin onde, på det torra så skulle Joka få en belöning som han skulle hafva nytta af i all sin tid och barn efter honom. »Nå, må så vara då», sade Joka.

»Kände du den kvinnan som föll ned i brunnen?» frågade hin onde. »Skul-le jag icke känna henne!» sade Joka, »hon var ju min hustru.» – »Huru länge har ni lefvat tillsammans?» frågade hin onde. »Två år», sade Joka. »Två år! Jag har blott varit i hennes sällskap i en eller två timmar, och ändå har hennes elakhet vållat så mycket att jag blifvit blekare på ena sidan», sade hin onde. Vid det Joka blifvit något mera hemmastadd och bekant med sin nya bekant-skap, så betraktade han honom närmare och fann äfven att han något afblek-nat från sin naturliga eller liffärgen, och var ganska glad att tro sig vara kvitt sin elaka kärring, troende sig icke hafva så mycket att frukta för hin onde som för kärringen.

Nu föreslog hin onde huru han skulle belöna Joka, och beslutet blef att hin onde skulle till en kungsgård och taga kungsdottren i sitt våld, och skulle hon då bli aldeles rosenrasande sjuk och vansinnig, och som konungen naturligtvis ville hafva sin dotter helbregda igen, så skulle han utfästa den största belöning därföre. Och som nu ingen annan än Joka med hin ondes hjälp kunde bota hen-ne, så skulle hans lycka snart vara gjord. Så lydde löftet, och hin onde var icke sen att begifva sig i väg till kungsgården och taga prinsessans person i besitt-ning.

Aldeles som sagt var; prinsessan blef rosenrasande galen efter det satan hel-ler hin onde tagit kvarter i hennes kropp. Konungen skaffade så många läkare och doktoräre som kunde veta något till kungsgården, men alla deras åtgöran-den voro utan framgång, utan prinsessan var och förblef vildsint och galen så

249

att all kungens vakt icke förslog att hålla henne i styr. Till slut måste konungen bekväma sig att utskicka bud kring hela sitt rike att den som kunde bota henne, så skulle han ärhålla prinsessan till gemål och därtill halfva konungariket i hemgift.

Sådana löften gifvas icke ofta, men nog var det många som ville försöka att draga vinst däraf. Men det var ock det vilkoret fästadt därvid, att den som an-mälde sig och icke lyckades så skulle han halsas, endera mista hufvudet eller ock hängas, och om någon eller några fick gå den vägen låter jag vara osagt. Emedlertid så tog Joka dristigheten på sig, och ihugkommande hin ondes löfte vågade han vippen och anmälde sig. »Har du något mera hufvud än du behöf-ver», mente vakterna då Joka kom till kungsgården och anmälde sig, »kan så vara, men om du misslyckas så får du alt gå hufvudlös härifrån», yttrade de vi-dare. »Vågä vinnä, vågä tappä», svarade Joka, och han blef insläppt till prin-sessan.

Joka lade sin hand på henne och frammumlade några obegripliga ord, och hvarvid hin onde enligt aftal tog afträde och begaf sig i väg. Men innan han be-gaf sig af så ville han tala med Joka och sade honom då att han skulle fara till grannkonungens dotter och inkvartera sig hos henne, men han tillade att Joka icke skulle få försöka att bota henne om han skulle blifva påkallad, »och nu», tillade han ytterligare, »tror jag att jag tillräckligt belönat dig för det du upp-drog mig ur brunnen.»

Prinsessan blef efter denna stund bra igen, och kungen lät utgå tacksägel-ser genom hela sitt rike med kungörelse om dottrens tillfrisknande, och därpå förmälde han dottren med Joka samt gaf honom en oärhörd penningsumma och därtill halfva riket. Prinsessan och Joka lefde sedan i största sämja och endrägtighet tillsammans, men grannkonungens dotter blef vild och rasande i stället.

Grannkonungen sparade ingen möda heller att tillkalla alla botare som kun-de finnas för att kurera hans dotter, men det halp lika litet. Slutligen fick han kunskap om Jokas undervärk som doktor och lät skicka bud till honom att kom-ma till honom och kurera hans dotter, men som han lofvat hin onde och dess-utom icke vågade göra honom emot så sade han nej. Icke för ty så afsändes ännu ett bud med rika skänker till Joka, men det blef icke annat än Nej. Då icke vänliga tillsägelser hjälpte, så lät kungen skicka bud till Jokas svärfader att han skulle med härsmakt bekriga honom och taga riket ifrån honom om icke Joka ville komma och uppfylla en så människovänlig handling, heldst han, konung-en, ville rikligen belöna Joka.

Ja, det blef ingen annan råd än att lofva komma, men det blef ock att utfun-dera något medel att ställa sig in med hin onde, att han godvilligt ville uppgifva fästningen och fly prinsessan där han var inkvarterad. Saken var vigtig å ömse sidor, och därföre blefvo goda råd dyra. Ja, han for åstad, och när han var helt nära kungsgården så tillsade han sina följeslagare att stadna och lopp själf som en ursinnig till slottet och in igenom alla vakterna till prinsessans rum. Den första han mötte var hans gamla vän hin onde, och då denne fick se Joka så

250

sporde han honom strängeligen: »Hvad vill du här? Jag har ju förbjudit dig att uppsöka mig här!» Joka svarade: »Jag vill dig aldeles icke något och icke heller någon annan, men – min hustru…» – »Din hustru», svarade hin onde bleknan-de, »hur är det med henne?» – »Jo», sade Joka, »hon är olyckligtvis uppkom-men ur brunnen och är nu i hamn och häl efter för att anfångä dig eller mig eller ock båda två!» Då blef hin onde så skrämd att han med enns hoppade ut genom fönstret och störtade sig i det nedanföre belägna hafvet.

Nu var Joka kvitt alt sitt bekymmer i denna del och snart äfven i ett annat, i det att prinsessan utan vidare åtgörande blef återställd till helsan och Joka rik-ligen belönad reste hem. Båda grannkonungarna ingingo ett fast vänskapsför-bund och lefde lyckligen allesammans, och ifrån den stunden vågade sig icke hin onde af räddhoga för Jokas första hustru Mara att visa sig där på orten, och kanske han äfven blef rigtigt död, emedan man numera icke förnimmer hans personliga uppträdande.

Länna, Brolin

156. Den svartsjuke BondenDet händer tätt som oftast att bönder äro svartsjuka på sina hustrur och drängar om de ha skäl eller inte. En bondes dräng hade det laget att gäspa om han var sömnig eller intet. Nu hände det att bondhustrun äfven gäspade och på samma gång som drängen. Men kvinnor, i synnerhet bondkärringar, kunna ju ha kaf-fegäspa!

Bonden såg den där gäspningen tidt och ofta och trodde det var något hem-lighetsmakeri emellan sin hustru och drängen, och detta grämde honom djupt i själen. Hur skulle han bära sig åt? Jo, han beslöt att hänga kärringen.

Han tog därföre en tågstump och befallde kärringen följa med åt skogen. Kommen till skogen gick bonden och ganade upp i träden för att få en bra gren som kunde hålla snaran och uppbära kärringen. Då sade kärringen: »Här går du trädmilla’, som gäspen går manmilla’!»

Bonden blygdes och gick hem för den gången.

Härad Socken

157. Bonden vid MuseumEn bonde gick ock pallrade i Stockholm för att bli berester, tänkte han. Så kom han till ett hus där det stod öfver porten att läsa: Museum. Som denna inskrift var slipstenar för bondens ögon så stafvade han: »M-u-s = mus, e-u-m = mums (= godt), mus-mums. Aha pajas! nu vet ja’, det är horhus, där är godt att försö-ka» – men hur det gick vet jag ej.

Härad, Länna

251

Drängarnas Sagor158. Fintlig drängDet var två bönder, den ene rik och den andre fattig. Den rike bondens hustru satte mer värde på sin fattige granne än sin man och gaf honom därföre ofta traktering och välplägning, och hvarom hennes man icke hade någon kunskap. Den rike bonden misstänkte väl sin hustru för otrohet, men några förbindelser utomhus trodde han sig själf kunna afvärja, men inomhus var värre. Han skaf-fade sig därföre en dräng, som skulle vara särdeles dum och framföralt icke för-stå sig på kvinnfolk.

Kvinnans list öfvergår mannens förstånd är ett ordspråk som gjort sig gäl-lande äfven i äldsta tider och gäller ännu, men likväl händer det att de blifva öfverlistade. Se här!

Drängen ansågs för dum, men han var icke så dum som hufvudet var ludet. Han kom underfund med att medan han och husbonden stod på logen och trös-kade, så gjorde den fattige bonden besök hos matmodren och ärhöll riktigt ka-las. Han kunde icke haft skäl att missunna honom detta, men som hon var snål emot både bonden och honom, så förargade det honom. Han beslöt därföre att lura dem till sin egen och sin husbondes nöje och fördel.

En gång då de som bäst tröskade, så tittade han ut i logdörren och låtsades som han hörde sin matmoder ropa, att de skulle komma in, och svarade därföre, ehuru ingen ropat: »Vi kommer!» Bonden kunde icke begripa hvad drängen mente, emedan han icke hört något och icke heller var van att blifva anropad, men då drängen åtskilliga gånger förnyat svaret »Vi kommer», så följdes de båda åt och gingo in i stugan.

Då de inkommit så funno de sin granne inne, och på bordet framsatt allehan-da god mat, jemte bränvinsflaskan. Hustrun förlägen sade då: »Jag tänkte just vi skulle hafva litet mellanstick efter vi fått ny dräng, och så kom vår granne lagom, och tänkte jag just nu buda eder att komma in!» – Haha! tänkte bonden, men det får passera den här gången!

Andra dagen gick den rike bonden jemte drängen åt skogen att hugga kol-ved. Den fattige gick äfven åt skogen i samma ärende, men gick sin egen väg. Den rike bondens hustru hade bedt grannen att lägga märke vid sin väg, så skulle hon gå till honom med extra förplägning i skogen. Han lade ock mär-ket, men drängen var full med fan och borttog märket samt lade detta vid den väg som han och hans husbonde gingo. Gumman kom och var försedd med en korg med mat och en flaska bränvin, ämnande sig till sin älskling, men som det aftalta märket var flyttat, så gick hon så till vida galet, att hon kom till sina egna karlar. Hon var icke sen att finna ursäkt, sägande: »Jag skulle gå till eder med litet mellanstick för att uppmuntra vår nya dräng, och väl var att jag icke gått galet!» – »Godt och väl!» mente både bonden och drängen, men den förre var icke nöjd med sådana där extra traktamenter, ty han var icke gifmild öfver höfvan. Likväl smakade det dem bra, och drängen fröjdade sig i mjugg. Detta är icke att lipa åt!

252

Tredje dagen, eller dagen därefter, så gingo de återigen åt skogen att hugga kolved, den rike bonden jemte drängen och äfven grannen. Men nu hade bond-gumman sagt till den fattige bonden att han skulle tugga litet ost och strö på sin väg, så skulle icke någon kunna märka det, utan hon kunde ostördt få gå till ho-nom med traktering. Då det var något lidet på dagen, så gick drängen till den fattige bonden och omtalade i förtroende, att hans husbonde kommit underfund med att han hade maskäbi med hustrun hanses, och gick däpå tillbaka till sin husbonde. Han sade då till husbonden att grannen fällt en stock på sig, och det vore af högsta nöden att gå och hjälpa honom, men då han gick emellan dem, så varsnade han ostbitarna och plockade upp dem, samt utkastade dem åter på deras egen väg.

Den rike bonden tog en spak och sprang till den fattige för att hjälpa honom, men som ingen fara förefanns, så gick han tillbaka. [I marg.: Den fattige sprang undan.] Men just som han gått med spaken så kom bondhustrun, matmodren, ämnande sig till den fattige bonden, men vägledd af de utströdda ostbitarna kom hon till sin dräng, och träffade honom ensam. Han fick då kalasa i stället. Drängen sade henne då att hennes man kommit underfund med att hon hade hemligt förbund med grannen, och gick han för en stund sedan att slå i hjäl ho-nom, eller åtminstone straffa honom. Medan nu drängen och bondhustrun språ-kade härom så kom bonden tillbaka från sin granne bärande en spak, och då trodde gumman det gälde hennes skinn, och började hon springa af alla krafter, ropande: »Förlåt mej! Förlåt mej!»

Bonden förundrade sig storligen öfver hustruns beteende och frågade dräng-en hvad det kunde hafva att betyda, eller om han visste något därom. »Å», sade drängen, »hon har eldat pörtet och glömde igenlåta dörren.» Bonden blef ifrig om pörtet och sprang efter henne, och hon sprang immerfort undan och ropade: »Förlåt mej! Förlåt mej! Grannäsfar ha’ ’nte legä hos mej mir ’n fem gånger!» (hon namngaf platserna för deras hemliga möten). – »Än pörte’ då?» skrek bonden, menande därom efter drängens utsago. »Ja, ja’ tror visst de’ ha’ vari’ någon gång där med!» skrek hustrun.

Nu fick bonden först begrepp om huru saken hängde ihop, och hade han att tacka drängen för denna kunskap. Bonden fick således genom en dräng, den han med flit antagit för att vara möjligast dum, upplysning om hans hustrus otrohet, hvilken han aldrig ens misstänkt, och för hvilken icke den skarpaste uppmärksamhet varit tillräcklig.

Ärila

159. Drängen SlugerDet var en dräng som begaf sig ut åt vägen och byggderna att söka tjenst. Så mötte han en bonde. Denne frågade honom hvart han skulle gå. »Söka tjenst», svarade drängen. »Rätt passadt!» sade bonden, »jag söker ock en dräng.» Efter

253

något samspråk och träffad öfverenskommelse om ett och annat så frågade bonden: »Hvad heter du!» Drängen svarade: »Sluger.» – »Då vill jag icke ha’ dig!» sade bonden, »ty namnet är misstänkt.»

De gingo hvar åt sitt håll och skiljdes lika goda vänner som de träffades, men drängen afvek och gick i förväg för bonden, så att de möttes igen. Som bonden icke nu igenkände honom och hvardera hade sitt ärende som förut är kändt, så vore de snart i samspråk med hvarandra. Bonden frågade: »Hvad he-ter du?» Drängen svarade: »Sluger!» – »Ett förbannadt förargeligt namn», mente bonden, »dig vill jag icke ha!» Och så skiljdes de åt såsom förra gången, gående åt hvar sitt håll.

Men drängen, full i fan, tänkte: jag skall nog knipa dig till sist. Han gick återigen en omväg och gick så att han mötte bonden återigen. Men drängen hade till någon del förändrat kläderna så att bonden icke kände igen honom. Ef-ter vederbörlig hälsning så tilltalade de snart hvarandra, så att drängen sökte tjenst och bonde sökte dräng, och som sammanträffandet var till bådas fördel så uppgjorde man snart om lönevilkoren o.s.v. Till slut så ville bonden veta drängens namn. Denne svarade: »Sluger!» – »Det var då väl själfva fan», sade bonden, »att alla drängar skall hafva ett så förargeligt namn, men som jag nöd-vändigt behöfver en dräng, så skall jag likväl antaga dig.» De gingo sedan hem.

Sedan nu drängen blifvit hemmastadd och bekant i huset, så blef han en vacker dag anvisad att köra i åkern, men då han tog grimman för att gå efter hästarna så kröp han i stället upp på ugnen. Men bonden gick utåt gärdet. Bon-den var icke väl utgången förrän gumman började duka bordet med framsättan-de af allehanda goda matvaror och bränvinsflaskan icke förglömmandes, och snart nog kom grannbonden in och satte sig att äta och supa.

Drängen som låg på ugnen såg alt för väl att det var hvad man kallar väl emellan matmodren i huset och grannbonden, och då denne ätit och druckit och skulle gå, så sade bondhustrun att hon skulle gå till honom med ytterligare för-plägning på gärdet, där han skulle köra i åkern. Gumman kunde icke misstaga sig, ty grannen hade hvita hästar.

Drängen het Sluger, men han gjorde ock fullkomligt skäl för namnet. Han var icke allenast sluger utan han var hvad man kallar rigtigt full med fan. Giss på hur han gjorde! Jo, när nu grannbonden gått ut och äfven gumman gjorde sig något ärende ut på gården, så knallade drängen Sluger sig ned af ugnen, och i största hast var han efter hästarna, och för att förvilla det emellan hans matmoder och grannbonden öfverenskomna sammanträffandet på gärdet, så tog han och band lakan på sina hästar att dessa syntes hvita på långt håll. När därföre gumman skulle gå ut åt gärdet så tog hon vilse på hästarna och kom till Sluger. Bonden som var nära förundrade sig storligen öfver gummans fri-kostighet, men hon sade hon ville gifva deras nya dräng någon fägning till uppmuntran.

Nå, icke kunde bonden mota hem henne med sin matkorg, utan det blef att taga fram hvad hon hade, och man skall väl icke tro att bonden själf blef mis-tingen. Drängen åt med nöje och god smak och påstod att grannbonden skulle

254

äfven blifva delaktig af välfägnaden; det var ju icke långt till honom. Sluger gick ock till honom, och under det han gick så sönderbettade han en ostskifva och strödde bitarna här och där omkring på sin väg. Grannbonden fick, i helve-tet, intet något af välfägnaden, utan i dess ställe så sade han till honom liksom i förtroende, att hans husbonde misstänkte grannbonden för att vara i hemligt förbund med hans hustru, och att han ofördröjligen ämnade sig till honom och slå honom till straff och varnagel.

Ja, huru han blef till mods, det är icke godt att säga nu, men det satt väl där det satt och han var lugn. Drängen gick tillbaka till sin husbonde och sade till honom att grannbonden med sina hästar fallit i en djup graf, och vore det synd att icke hjälpa honom. Bonden i all sin välvilja tog en stång och gick för att hjäl-pa grannen, men när han kom dit var ingen fara för handen, utan han som visste sig vara brottslig tog till fötters för att undvika det öfver hans hufvud hängande ovädret. Bättre fly än illa fäkta, tänkte han.

Nå, nu gick den välvilliga bonden till sitt igen, men vid han gick så varsnade han ostbitarna som Sluger utstrött, och dessa kunde han ju icke annat än plocka upp, och som gumman såg huru han plockade så blef hon nyfiken öfver hvad. Drängen Sluger sade henne då att han kommit underfund med att hon hade hemligt förbund med grannen, och att han nu gick och plockade sten för att ste-na henne.

Ondt samvete anslog henne genast, och hon ville intet invänta en sådan be-straffning utan sprang hem alt hvad hon förmådde. Bonden såg henne springa och frågade drängen hvarföre hon sprang. »Åh», sade drängen Sluger, »pörtet brinner; hon glömde väl släcka elden innan hon gick!» Bonden, ifrig om pörtet, sprang genast efter henne och upphann henne innan hon hann hem. »Slå intet ihjäl mig! Slå intet ihjäl mig!» skrek gumman af alla krafter. »Än pörtet då?» sade bonden. »Ja, han ha’ väl hålli’ af mig några gånger där med!» genmälte gumman.

Igenom drängen Slugers fintlighet så fick bonden öfvertygelse om sin hustrus brottsliga beteenden mot såväl honom som mot hans hus i allmänhet. Huru det sedan gick, det vet bäst den som allting visste, men intet vet jag.

Barfva Sn

160. Drängen som aktade dörrarnaDet var en gumma en gång som hade tre stycken pojkar. Om hon varit gift eller om hon var gräsenka kan vara lika godt, men nog voro pojkarna försvarliga och riktiga karlaämnen. Det fanns ingen Askfis ibland dem, utan de voro alla lika eviga och lika stora. De kunde icke vara hemma hos gumman till evig tid, ty hon kunde ju icke hafva något åt dem att göra, utan de måste så fort de voro något komna ur skalet ut och söka sig tjenst. Första tjensten är alltid godt att antaga på närmaste håll, och i grannskapet var en bonde som icke just skulle vara så »barskrabbäd», och hos denne var det att höra åt.

255

Den äldste pojken skulle först ut, det var naturligt. Han gick till den där om-talta bonden och sökte tjenst och fick löfte att blifva antagen, om han nöjaktigt kunde utgöra ett profdagsvärke. Detta profdagsvärke bestod däruti att han skul-le till ved sönderhugga en honom anvisad hög af virke till ved. Detta tyckte drängen icke skulle vara så värrst farligt, ty värre hade han gjort, tyckte han. Ja, han började hugga och han högg himmelska tag och fick mycket ved, men vir-keshögen minskades intet, utan ju mer han högg, så blef högen dess större i stäl-let. »Det var fan till virke», mente drängen, »som icke ger sig!»

Ja, kvällen kom, och som han icke hade slutat det utsatta betinget, så kunde han icke bli antagen till dräng. Det var ju fan till bonde! Den tillämnade dräng-en måste gå hem igen och beklaga sig öfver den svåra utsigten som visade sig för hans framtid. »Ja, det var ett helvite till en bonde, och skulle alla bönder vara så, då måtte ock själfva fan tjena dräng!» sade gumman.

Nu blef det andra pojkens tur i ordningen att begifva sig ut. Han tyckte på sitt vis att en bonde, hur djeflig han än kunde vara, så kunde han väl icke fo[r]dra mera arbete än en försvarlig karl kunde hinna med, och han trodde sig vara någorlunda karl, så där, tyckte han på sitt vis. Han gick därföre till samme bonde och fick äfven löfte att bli antagen till dräng, men bonden hade alltid velat förelägga en tjenstsökande ett profdagsvärke och så skulle äfven nu ske, om han ville blifva antagen. Detta dagsvärke bestod uti att till ved sönderhugga en vedhög som låg där till förevisning. Detta såg icke hiskligt ut, mente drängämnet, och därföre så vågade han försöket. Han högg och fick ved långa rader, men virkeshögen minskade icke, och när kvällen kom så hade bonden en farlig hoper med ved, och så därtill på köpet var virkeshögen lika stor som när han började. Hur kunde detta hänga ihop? Ja, det så[g] ju märkvärdigt ut!

Ja, drängen fick gå som han kom, han fick icke så mycket en gång som ett måltid mat, och tjenst kunde han icke få, då han icke kunde fullgöra det före-laggda profvet. Fan till bonde, säger jag ännu en gång. En sådan bonde vore värd att stekas! Ja, det blef ingen annan råd än att till en början gå hem och be-klaga sitt öde; men stor sak i en motgång, det finns flera kvar!

Nå, nu blef det tredje pojkens, den yngstes tur att begifva sig ut i världen. Han gick ock, och tänkte han, jag skall försöka hos samme bonde, jag med. Ja, han gick ock värkligen, han som sina bröder, och fick som profdagsverke be-ting att sönderhugga en vedhög till värklig ved eller kastved. Pojken var både bukstarker och armstarker, och han högg himmelskä taga, men han va’ ock noga att se sig omkring, och just hans uppmärksamhet kom honom väl till pass; ty bäst han högg och kikade, kikade och högg, så blef han varse en råtta som ideligen släpade småpinnar till virkeshögen, och så fort hon laggt pinnen ifrån sig, så blef däraf en stor stock.

Aha! tänkte pojken, de’ där bär åt helvite’, ty får du släpa till på detta vis så tager vedhögen aldrig slut! Nej, pass Mante, denna kurn duger intet! Poj-ken, drängämnet, slog till råttan så hon vände buken i vädret, och så högg han henne tvärt af med yxan. Därpå började han hugga på nytt igen. Se – nu mins-

256

kade vedhögen och det så att han hade alt virket sönderhuggit när kvällen kom. »Hej lustigt!» utropade han, »nu vill jag visa mina bröder att jag är li-kare karl än de!»

Ja, det var nu kväller, och dagsvärket som var honom förelaggdt var ut-gjordt, och han gick in till bonden och tillsade honom därom. »Hur fan ha’ du nu burit dig åt?» utropade bonden. Drängen förklarade omständligt huru han högg och högg, och högen hvilken han skulle sönderhugga icke blef mindre, så då han närmare såg till så var det en råtta som släpade till och förökade det som aftogs. Han kunde då icke annat än billigtvis bli arg och tog och högg ihjäl råt-tan.

»Då har du gjort en djefla gärning», sade bonden, »ty detta var just min tom-pisse, och nu är det slut med hela min välfärd, och detta har jag att tacka dig före; men du skall nog få lön därföre i sinom tid!» Icke för ty så blef råttmör-daren antagen till dräng hos bonden. Han het emedlertid Olär och därmed jemt.

Heta hvad han heta ville, så fick han äta och dricka som en dräng tillbör, och dagen därpå blef han anvisad hvad han skulle göra. Bonden, så slät han nu var, så hade han nog hunden i ärmen, och förlusten af tompissen i råttform grämde honom så att han fattade det beslutet att på ett eller annat sätt göra sig af med Olär.

Nu hände det sig så, att bonden och hans hustru blefvo bjudna på bröllop till något ställe i granngårdarna, och som vanligt är att drängar, pigor och ungar äf-ven vilja var med och gapa, så tillstadde de Olär att äfven gå dit, men med för-maningar att kasta ögonen omkring sig [detta ord invisat], och att väl akta dör-rarna. Ja, det skulle han göra som hel karl, mente han.

Så fort bonden och gumman fick gå, så tog Olär och utref ögonen på alla getter och får och stoppade ned [detta ord invisat] dem alla fickor fulla. Därpå tog han stugudörrarna och kanske flera dörrar och hopband i en knippa, tog dem på ryggen, samt gick därmed till bröllopsgården. Bonden fick snart se Olär med dörrarna på ryggen och fann då att huset stod öppet till sköfvels, blef därföre ifrig om huset och gick hem. Olär började kasta ögon hit och dit rundtomkring sig, så länge han hade några kvar, och därpå gick han hem med dörrarna.

Bonden och gumman måste naturligtvis gå till bröllopsgården igen, men dessförinnan så dukade de upp fullt med mat och bränvin åt Olär, på det att han skulle bli hemma. Bonden var synnerligen frikostig att skänka i bränvin åt ho-nom, och så tänkte de att han vidare skulle taga så mycket till bästa af mat, dryck och bränvin, så att han skulle somna, då de kunde handtera honom efter behag och göra af med honom. Men Olär hade en tjock yllehalsduk på sig, och när han låtsade supa så fick bränvinet rinna i halsduken, och för öfrigt så iakttog han nogare måttlighet än Bonden tänkte. När bränvinet fick rinna i halsduken att denna blef genomdränkt, så rann resten på golfvet, och som bonden och hustrun trodde att han naturligen vätt under sig, så trodde de honom snart mo-gen och fallfärdig till sömn. Olär dignade ock snart nog ned under bördan af det intagna förmenta ruset och låtsade somna.

257

Moget och fast betänkande fordrades nu hos bonden och hans hustru för att icke göra tokigt, men det var ju icke mycken tid att fundera på, ty de skulle ju till bröllopsgården igen. Emedlertid så var det först nödvändigt att bära Olär åt sängen, och buro de honom åt anderstugan i tanka att då det blef mörkt förpassa honom in i evigheten medelst att helt solo hugga hufvudet af honom och så skaffa honom undan. Snart tänkt, snart gjordt! Åtminstone låg nu Olär i sängen.

Men nu skulle bonden hafva en yxa och gick därföre att hemta en sådan, då han med hustrun samrådde huruvida de skulle hafva ljus med sig. Bonden på-stod detta, men gumman var rädd att han skulle vakna och vid ljusets sken; både bonden och hon kunde bli modfälda i händelse Olär skulle vakna. Medan dessa rådslag afgjordes, så uppsteg Olär ur sängen och lade en stor tjerna under täcket och satte sin mössa på öfra ändan att det hela såg ut som en karl skulle ligga där, men själf kröp han under sängen.

Snart kom bonden med yxan, och då de kände i sängen och kände mössan så visste de nog att hufvudet icke var långt borta. Bonden lyftade yxan i högsta hugg och högg till så det brakade och knakade. »Nu», sade bonden, »är han död, ty det knakade i halsbenet!» De hade icke mod att vidare röra vid honom, utan bonden gick i största hast och gräfde en grop, så stor som hela sängen, och därpå togo de denna, hvari de trodde Olär ligga där, och häfde ned i gropen både sängkläder och alt. Det var visst skada på sängkläderna, men skadan var ändå måttlig, blott det blefve af med den förargliga drängen som dödade hans tompisse. Så snart detta var gjort, så gingo både bonden och hustrun till bröl-lopsgården.

Olär sof godt på samma plats där sängen stått hela natten och utan annat be-kymmer än förlusten af sin mössa, och att han låg litet hårdt på bara golfvet, det var han icke så ovan vid. Om morgonen gick han in till bonden, som då var hemkommen från bröllopsgården, och frågade hvad han skulle göra, och hvem kan undra på eller beskrifva deras förskräckelse då de sågo Olär stå lifslefvande för sig. De trodde fullt och fast att gammelbisse spelte gäck med dem, men hvad var att göra?

Bonden vågade emedlertid icke hugga hufvudet af Olär mer än en gång, och om han blef kvar i bondens tjenst vidare, det må allena den veta som omtalat hvad jag nu haft att berätta. Jag vet ej mer än hvad jag nu sagt, och varen nu därmed nöjda, en och hvar.

Länna Socken

161. Drängen gör två dagsvärken på en dagDet var en dräng som tjenade hos en snål bonde, och detta var icke det enda i sitt slag, ty sådana finnas flera. Emedlertid skulle bonden och drängen en vack-er dag ut och slå på ängen, och då skulle man välförsvarligt ladda skrofvet med mat.

258

Då de fingo äta frukost så satt drängen lat kvar vid bordet, och bonden gick och äntrade. Nu sade drängen: »Det är så godt vi äter middag medan vi sitter, så slipper vi sinka oss sedan!» Det var ej värdt för bondgumman att säga nej, ty det var en dräng som ej var rädd för skuggen. Hon framsatte maten och drängen åt. Bonden ängslades, men hvad hjälpte det?

Drängen satt en stund för att döfva maten, och så sade han: »Gif oss nu af-tonvard, så slipper vi sinka oss!» Så skedde. Då han suttit en stund så sade han: »Gif oss kvällsvard med, så slipper vi sinka oss därmed!» Gumman gjorde så, och som det nu var kväller och man skulle hvila på maten, så blef intet arbete af den dagen, hvarken för drängen eller bonden.

Andra morgonen, innan fan fick tofflorna på, så sade drängen: »Nu, bonde, skola vi upp och slå!» Färdig var bonden. Men då de kommo på ängen så ville bonden gå före. »Nej, pass!» mente drängen. Drängen blef förkarl själf och gick sitt jemna kolimas, men bonden, icke nöjd därmed, sparkade drängen i ba-ken. I ett så fastnade foten vid drängen, och bonden fick gå i släptåg hela dagen. Drängen fick således arbeta för bonden och sig själf. Det var bara drängens me-ning att straffa bonden för han var snål.

Ärila Sn

162. Drängen och dödskallenEn dräng stod en gång på en kyrkogård och väntade på sammanringningen. En dödskalle låg bredvid och till någon del synlig, ehuru till det mästa nedmyllad i jorden. Drängen uppsparkade dödskallen ur sin hola, men denna rullade ned igen. Drängen uppsparkade honom flera gånger, men dödskallen rullade ned igen, och så fick därvid bero.

Nästa natt då drängen låg i sin säng och sof, bultade det på hans fönster, och sedan han tillbörligt svarat, så blef han af en hemsk och iholig röst tilltalad och bannad för sitt beteende med dödskallen om Söndagen. Drängen blef nog sla-gen af häpnad och kanske inre förebråelse, men han ursäktade sig så godt han kunde, att det var blott obetänksamhet och lättsinnighet och hade föga att bety-da, mente han. Så blef han af samma röst tillfrågad om han ville vara ovän eller vän med döden. Drängen svarade att han ville var vän med döden. »Godt!» sade rösten.

Och nästa natt låg drängen i – dödens armar!

163. Drängarna slår vadTvå drängar sammanträffade, den ena var vipen i munnen men den andra sakt-modigare. De slogo vad om att ingen kunde i tolftimman våga gå till kyrkogår-den. Den vipne och dristigare utfäste sig att våga försöket.

Han gick ock trotsigt och skrytande dit, men vid han gick där, så blef han anfallen af onda makter så att han nära nog halfdöd blef där liggande.

259

164. Lättsinne och fromhetTvenne drängar gingo öfver en kyrkogård, den ena var lättsinnig och näsvis, och den andra var godmodig och fromsinnad. Den sedesamme och gudfruktige yttrade:

»Sälla äro de som sofva väl!»»Men skälmar som blunda!» yttrade den lättsinnige. Och i detsamma fick

denne sig en örfil så att han stupade.

165. Drängarna samtala om tjensterTvenne drängar kom i samtal om sina tjenster. Den ena sade att han tjent på samma ställe i många, många herrans år och var så nöjd att slippa flacka och flytta.

»Det var slarf!» sade den andra, »annorlunda är det för mig, ty jag tjenar blott 1 år, 1/2 år och ofta blott ett fjärndels år; jag kan icke hinna att passa på alla och vara alla till nöjes, och så vill jag ju hjälpa alla!» Det kan något låta!

Så kom en tredje fram som stod ock och hörde på, sägande: »Jag ger fan och taga någon tjenst als, ty jag går bara och hör åt och lofvar dem som vill ha dräng att komma när jag får tid. Och jag har ju ingen tid! Och sålunda slipper jag ar-beta!»

Men den flygande fogeln får altid något, då den sittande får assintet!

Åker Sn

Djurens Sagor166. Husdjuren i RäfkulanDet var en gång en torpare som kanske var fattig, men han var tillika och ändå snål. Såsom torpare så kunde han icke få vara annat än fattig – men snål, det kunde icke någon neka honom vara. Han måste, han så väl som andra torpare, gå i herregårdens arbete och hafva matsäck, och då nändes han icke hafva nå-got sofvel med sig. Detta var emedlertid icke tålt af hans kamrater, utan de gjorde spe af honom och visade honom sådana kötthasar de hade i sin mat-säck.

Rätt så gärna han sparade och svälte, så förtröt det honom likväl högeligen att blifva utskrattad, och därföre sade han en gång då han kom från herregår-den till sin hustru: »Nu ger jag fan att gå och svälta längre och icke hafva sof-vel i min matsäck som andra, i morgon skola vi ta och slagta något småkrea-tur!» Katten, som icke fick vara så långt borta, satt mycket rigtigt på förstu-gubro och hörde torparens ord, tänkte härvid: »Nu gäller det väl mig, och där-före är det bäst att jag knallar mig i väg medan jag har skinnet i behåll.» Han slickade därföre ur sin ho och önskade alla råttors vältrefnad, alla som stått

260

under hans lydnad och aga åtminstone, samt rustade alla sina saker föröfrigt riktigt i ordning.

Så gick han, och som han kom utanför porten så mötte han tuppen, och denne frågade honom hvart han skulle gå. »Jo, far å’ mor har sagt att de skulle slagta något småkreatur i morgon till herrgårdsmatsäck, och då är säkert att de taga dig och mig!» sade katten. »Går du din väg så vill jag följa med», sade tuppen.

De gingo ock, och så mötte de gåsen, hvilken frågade hvart de skulle gå. »Jo, far och mor har sagt att de skulle slagta något småkreatur till herrgårdsmatsäck, och som jag viste det gällde oss någondera, så knallade jag mig i väg medan jag hade skinnet i behåll», sade katten. »Får jag följa med?» sade gåsen, och det nekades icke.

De gingo och mötte så galten, hvilken frågade hvart de skulle gå. »Jo, far och mor har sagt att de skulle slagta något småkreatur till herrgårdsmatsäck, och som jag vet att det gäller någondera af oss, så knallade vi oss vår väg», sade katten. Galten, oviss om hvad som kunde hända honom, beslöt äfven att sälla sig till sällskapet, frågade: »Får jag följa med?» Ja, det nekades icke, ty, sade katten, »ju flera man, dess bättre lycka.»

De gingo nu alla de tre, och på gärdet så mötte de gumsen, hvilken just äm-nade upplåta grinden för dem. »Hvart skall ni gå så manstarka?» sade gumsen. »Jo, far och mor har sagt att de skulle slagta något småkreatur till herregårds-matsäck, och som jag vet det gäller någon af oss, så knallade vi oss vår väg medan tiden var god», sade katten. Se, katten var talman för hela sällskapet ända från början. »Får jag följa med?» sade gumsen. Ja, det nekades icke.

De gingo allesammans, och då de kommo i hagbacken så kom kon nyfiken och frågade hvad som stod på, efter de så mangrannt kommo radandes. »Jo», sade katten, »far och mor har sagt att de skulle slagta något kreatur till herre-gårdsmatsäck i morgon, och det kan ju icke slå felt att någon af oss skall stryka, därföre var bäst att gå medan vi hade skinnen i behåll!» – »Rätt nog!» sade kon, »får jag följa med?» Ja, en sådan kamrat vore icke att visa tillbaka, mente de allesamman, och så gjorde kon sina saker i ordning och följde med.

Nu voro torparen och hans hustru ensamma. Förut vore det icke så värrst fat-tiga, men nu då alla deras kreatur gått ifrån dem, hvad skulle nu torparen få att lägga i sin herregårdsmatsäck till sofvel? Fick han förut svälta af snålhet, så tvingades han nu af nödvändighet.

Ja, djuren gingo alla heldre från sitt kära hem än att någondera af dem ville mista sitt skinn och inkvarteras i en bondmatsäck, eller torparematsäck. De gingo åt vilda skogen i tanka att där försöka sin lycka. Ett välkommet fynd stod dem händelsevis till buds, i det de träffade på en räfkula som var utan innevånare, ty räffolket voro utgångna på jagt. Ni tör väl tro det en vanlig räf-lya, ni. Nenej men! När nu så många kunde få rum, så fick hon icke vara så liten.

Emedlertid så ingingo de och togo kulan i besittning i allsköns samdrägt. Katten satte sig fort i spisen där hans bästa plats alltid varit. Tuppen satte sig i

261

taket, gåsen på bordet, galten under bordet, gumsen i vrån, men kon hon stad-nade i »farstu». Där voro de nu snart hemmastadda så som de skulle varit i sitt gamla hem, och tuppen såsom den högste ville genast upphäfva sig till hela kamratskapets talman. Han började uti sitt öfvermod ropa Kukuliku, så det hör-des både vidt och bredt och så det »gallrade» i skogen.

Räfven och räfhonan, som icke voro så värrst långt borta, fingo snart höra »väsne» och funderade genast att det icke stod rätt till vid deras kula och be-slöto därföre att gå hem. Räfpappa själf gick först, han som dristigast var, men när han kom in så blef han föga vänligt emottagen i det att gåsen nöp honom, katten klöste honom, galten bet honom, gumsen stötte honom med sina horn, tuppen skrek så det gjorde ondt i öronen och kon tog honom på sina horn och kastade honom långt bort i skogen. Där var således icke godt att va-ra, tänkte räfven.

Förskräckt luffade nu fader Mickel till sin fru, som på afstånd afvaktat sin mans återkomst, och nu blef det att berätta förloppet om sin undersökning i hemmet. Han sade: »Uti vår boning har innästlat sig ett rigtigt skojarepack, ty på bordet satt en skräddare, och denne var oförskämd nog att nypa mig med sin sax, under bordet satt en skomakare som stack mig med sin syl, i spisen satt en som kardade ull och denne klöste mig i ansigtet så jag hade så nära mistat ögo-nen, i vrån satt en vedhuggare som slog mig med sin klubba, i taket satt en som ideligen skrek kukkeliku, och detta så pass så att örhinnorna nära nog kunde spricka, men värrst af allt var att i farstu’ stod en tröskare som tog mig på sin tyfva och kastade mig långt, långt bort i skogen. Nu är det därföre bäst att vi för alltid taga afsked af vår kula och reda oss till en ny boning!» – »Jaså! kära far! Håhå jaja!» sade räfhonan, och vidare kunde hon icke göra.

Torparens kreatur trifdes emedlertid ganska bra i räfkulan; men huru länge de voro där, det vet icke jag. Det tör nog hända att torparen vädrade rätt på dem och öfvertalade dem att gå hem till honom än en gång, men om de så gjorde, så nog måste han tillförsäkra dem att ingen af dem skulle blifva »spenderad» till herrgårdsmatsäck.

Och huru det vidare gick, det visste icke den som sist talte om det, och lika klok är jag ännu i denna dag.

Hammarby Sn

167. Husdjuren, förskjutna, gå till Tälje och söka Embeten och tjenst(i allmogedialekt)

De’ va’ en gång en tôrpare heller en sôrts sämre bonde, en krake va’ de’ ’l i allä fullä fall. Nu hadde han en gammel hästkrake som nätt å’ jemt ôrkä’ gå, för han fekk fell’ skralt te’ å’ ätä, förstås. Å’ när ’n ’nte’ hadde nå’n nyttä åf ’n så sa’ tôrpärn: »I da’ ska’ ja’ gå e’ter flåbusen å’ slô ut den här gamlä kampkroka’.» – »Ja, gör de’», sa’ gumma’.

Å’ de’ där kom hästen te’ å’ få höra, förstås, men hästen va’ ’nte så dumr

262

som han va’ ludin, han tänkte som så: Mej lurär du inte’! sa’ Lasse Hare. Häs-ten fekk nok myrur i hufve’, de’ kan ’n fell’ förstå, för si lifhånken ä’ kär, å’ dä’före så tänkte han som så: ja’ ska’ knallä mej af te’ Tälje, för kanske ja’ kan få bli stadstjenäre där; å’ så knallä’ ’n sej ut ur stallhôla’, som de’ skulle kalläs’, gudbevars, men si di hadde ’nte’ så vuli’ så di kunde bommä igen så då som nu.

Si, i den tidn så fanns de’ fell’ hvarken landsvägär heller gäs’gifvärgålär, men hästen tänkte: Tälje finns i allä fall, å’ ja’ ska’ nok letä mej dit, hur långt de’ går om. Fritt må gjordt! Hästen han skyfflä’ i väg i stenär å’ snår, i bärg å’ kärr, men ändå så inte’ fälo’ syntes, å’ bäst som han gekk så kom han te’ en bärgklakk, å’ där låg en hund å räkkte tunga’ långt ut ur halsen.

»Gu’ da’!» sa’ hästen. »Gu’ da’!» sa’ hunn. »Hvad för’ ligger du här?» sa’ hästen. »Jo», sa’ hunn, »ja’ ôrkär ’nte’ drifvä hare mirä nu, å’ te’ å’ barä skällä de’ vill di ’nte’ ge’ mej föda’ före, för husbonn säger: ja’ kan skällä själf! Å’ nu förstår ja’ di tänker lätta ta’ skinne åf mej te’ mössä å’ vantär åt bonn, å’ de’ där går mej nok hålt te’ sinnes, för när de’ ha’ sutti’ där så länge så kan de’ sittä där nu med.» – »Nå, apropå!» sa’ hästen, »du kan få följä med mej te’ Tälje å’ bli stadstjenäre, så kan ja’ få bli vaktmästäre.» Jaha, de’ va’ hunn med om. Å’ så knogä’ di i väg, fast di ’nte’ visste hvart Tälje låg.

När di nu ha’ gått ett stykke väg så träffä’ di på en katt som satt på en sten å’ stekte sej. Han va’ så sur som de’ skulle ha’ regnä’ på ’n i fjorton dar; ja, han va’ våt som en tupp, som di plä’ sägä, han va’ så de’ rann åf ’n. »Hur ä’ de’ fatt med dej?» sa’ hästen, »de’ ä’ ju pin solsken å’ du ä’ sur, hur kan de’ kommä sej tevägs?» – »Jo», sa’ katten, »kärrnge’ därhemmä tykkte ja’ va’ för gammel å’ tandlös, så ja’ ’nte kunde ta’ råttur längre, å’ dä’ före så skulle ’o’ sta å’ dränkä mej, kantänkä, men ja’ va’ ’na för slug, ja’ kröp alt ur pôsen å’ sitter här; men inte’ blir de’ gôdt te’ å’ nosä hem mir’, så nu får ja’ ’l svältä ’hjäl.» – »De’ va’ ’nte’ fa’li’», sa’ hästen, »följ du barä med mej te’ Tälje, så kanske du kan få bli stadstjenäre, å’ hunn få bli vaktmästäre, å’ då kan ja’ få bli fiskal, kanske!» Ja, de’ va’ katten med om.

Nå, nu så gekk di ett stykke å’ kom te’ ett ställe, som va’ felle en bondgålkanske, å’ där satt de’ en tupp å’ gastä på å’ skrek kukkeliku, himmelskä taga, aldeles som han skulle varä arger. »Hur ä’ de’ med dej, som ä’ så storpratugr?» sa’ hästen. »Jo, kan ja’ varä annä’ ’n arg, ja’ ha’ nu i flerä år hulli vaknatt å’ väkkt bonn å’ kärrnge’ hvar mor’on å’ trôdä hönsa åt dom ändå; men nu ha’ höken tagi’ bôrt allä höno, å’ kanske räfven väl sömligä med, å’ nu tykker bonn han kan vaknä själf å’ dä’före så sa’ gumma’ te’ piga’ ’o’ skulle huggä hufve’ åf mej å’ kokä soppä på mej te sönda’n. Ge’ mej si! De’ ä’ ju Torsdä’ i da’? Jaha! Men», la’ han te’, »ja’ ska alt varä dom för slug, ja’ ska’ hellre säljä mej te’ räfven å’ aktä kula’ åt ’n.» – »Neej, du junker, du! De’ lätter du alt bli! Du ska’ följä med te’ Tälje å’ bli stadstjenäre, för katten skulle bli’ de’ ellest, men nu kan ju han få bli vaktmästare å’ hunn kan få bli’ fiskal å’ ja’ själf Bôr’mästäre – ja’ de’ ska’ bli bra de’!» Å’ så knogä’ di i väg allihopä åt Tälje-sida’ te’.

263

Men de’ va’ ’nte’ sagt di kunde hinnä te’ Tälje på en da’, di måtte ta’ kvar-ter i skogen, å’ de’ vart under e’ stor gran. Hästen la’ sej först under grana å’ så la’ hunn sej ogapå hônôm, å’ så kartä’ katten opp i grana, å’ tuppen flög opp å’ sätte sej i toppen för te’ å’ sägä te’ om de’ skulle varä ugglur i môsen. Tuppen somnä’ ’nte’, utan han vred på sej hit å’ dit å’ tittä’ sej ikring på allä kanter. Rä’ som de’ va’ så fekk han si de’ lyste på långt håll, å’ då tykkte di de’ va’ bättre te’ ta’ kvarter där. Ja, de’ va’ di sams om, för si di va’ tommä lite’ hvar, si.

Å’ di reste sej, di som låg, å’ tuppen å’ katten knallä’ sej ôgg nir, å’ så mallrä’ di i väg å’ kom ôgg fram dit där de lyste. Nå, nu skulle hästen som va’ störst tittä in i fönstre’, å’ kan ni vetä hvad de’ va’ för enä som bodde där? Jo, de’ va’ en hoper röfväre som satt å’ åt å’ söp å’ smorde sej båd’ i truten å’ i magen. Di här tyckte de’ skulle nok varä bra te’ å’ varä med, men hur di skulle kommä in, de’ va’ e’ ann’ frågä. Men så te’ sist så slog di ’hop sinä klokä huf-ve’n å’ hästen ställte sej raklångs, å’ så kröp hunn opp på hônôm å’ så katten där ogapå, å’ så te’ sist tuppen där oga’på. Å’ rä’ som de’ va’ så tog hästen huss, å’ med ens gående så va’ ’n inne å’ di andra med, å’ di ramlä’ allihop i en hög på gôlfve’.

Men nu ska’ ja’ sägä de’ va’ ’nte’ för röfvära te’ suddä där, utan di sprang ifrån altehop så fort di kunde hinnä. Hästen å’ hunn å’ katten å’ tuppen, di va’ rigti’t urtomäd’ å’ de’ töfvä’ ’nte’ förr’n di ga’ sej te’ bole’ å’ smole i sej båd’ rubb å’ stubb, båd’ vått å’ tôrrt, å’ så kröp di nir hvar å’ en i si vrå å’ la’ sej. Å’ så släkkte di ut ljuse’ å’ i spisen med. Men di låg i de’ helä inte’ bra allihopä, hästen å’ hunn di låg nok bra på en hötapp, men katten ville gärna varä i spisen, å’ där gräfde han nir sej i aska, å’ tuppen han flög opp på ugnen, ty där hadde han sitt hem e’ter gammelt. Ja, nu va’ di nöjdä allihopä!

Röfvära va’ ’nte’ så värrst långt bôrtä i skogen, å’ när de’ va’ mör’t så kom di å’ skulle gå in å’ läggä sej i si’ kulä igen, men för te’ å’ varä säkrä så gekk en in för te’ å’ si sej före. Han gekk mykke rigti’t in, men när han kom in så såg han glödä eldkôla i spisen, å’ där skulle han just tändä eld med e’ svafvelstikkä, men di röda eldkôla de’ va’ kattögo’. Å’ de’ vart os imot, de’ ska’ ’n tro, katten tôlte ’nte’ tokke’ där spettakel uta’ rök röfvärn i syna å’ klöste all sönder ’n, ja, han klöste ’n så likkä, så…

Röfvärn vart rädder, de’ va’ en’ sak de’, å’ skulle te’ å’ springä ut, men han råkä’ ’nte’ bättre ut än han kom imot hunn, å’ han vart ôgg arger å’ högg ’n i bena å’ skällde så de’ grônä’ i kula’. Nu trodde fell’ röfvärn att själfvä fan va’ lös, å’ ut skulle han, de’ va’ en sak de’. Men nu kom han te’ stötä mot hästen, å’ de’ ska’ ja’ sägä, de’ tog inte’ väl, för hästen ga’ ’n en kyttäre med bakskånka så han flög i andrä vägga, å’ ja’ ska’ sägä han fekk sej alt en bra druff. Nå, men nu te’ alt de’ där så vardt tuppen arger på ett tokke’ där spettakel å’ bar te’ å’ skrikä kukkeliku, å’ de’ himmelskä taga, å’ så de’ höles snart sagt i sju körk-sokknär, men i de’ tage’ så tog röfvärn te’ fötters å’ sprang te’ sinä kamrater igen.

Nu skulle han te’ å’ talä om ärnde’ hur de’ gekk för’n, å’ de’ vart som så att

264

»nu ha’ e’ farlig hexä kummi in i vårän kulä, å’ ho’ satt själf i spisen å’ klöste mej med sinä långä naglär, å’ vid dörrn stogg en kar’ som högg mej med sin knif, å’ så skällde han som en hund; i vråna så låg ett troll som kästä en stubbe på skånko’ på mej så ja’ trilläd’ ikring, å’ opp i take så satt domärn själf å’ rofte: Kom hit din bof! Kom hit din Kanalje, ja’ ska’ huggä itu dej! Å’ då va’ de’ ’nte’ gôdt te’ å’ bli kvar där längre. Så nu får vi alt ta’ å’ boflöttä allihopä, hvart vi ska’ ta’ vägen.»

Ja, nu hadde di teminstone gôdt kvarter för natten, å’ nu va’ di mättä, så kan-ske di ha’ ’nte’ vari så mättä i sin tid, men den där ätsmula som fanns kunde ’nte’ förslå så länge åt så mångä, å’ inte’ heller kunde di varä i röfvärkula’ te’ evig tid, di skulle ju te’ Tälje, vetja’! Ja, di gekk ôgg te’ Tälje, å’ när di kom dit så vardt di mottajnä med varmä salveter, för Bôr’mästärn ha’ äti’ ’hjäl sej, å’ fiskaln ha’ svält ihjäl, vaktmästärn ha’ osä’ ’hjäl sej å’ stadstjenärn ha’ svält ihjäl, å’ då fekk di oppkomst allihopä, aldeles som di ha’ räknä’ ut ’e’ förut; ja de’ va’ just som de skulle så varä! Tokkadär embetsmän ha’ ’nte Täljebo’nn hafvi’ på mången god da’.

Men nu hände de’ sej att patrulln å’ brandvakta å’ tornväktärn ôgg gekk ihjäl, för patrulln ha’ e’ fatti’stu’kärrng trampä’ ihjäl, å’ brandvakta den ha’ kråko’ hakkä’ ögo’ ur, å’ tornväktärn den slog åska’ näsa’ åf. Å’ nu bar de’ sej så att hunn fekk varä båd’ fiskal å’ patrull å’ katten fekk bli båd’ vaktmästäre å’ brandvakt å’ tuppen fekk bli båd’ stadstjenäre å’ tornväktäre. Men hästen som vart Bôr’mästare va’ för god kar’ te’ å’ ta’ imot flerä tjenster. Ja, di tjente länge å’ väl å’ kanske tjenär än – om di lefver!

Rekarne härad

168. Kreaturen i fara att svälta ihjälDet har funnits en tid då all ting kunde tala, och äfven då djuren, det var natur-ligt. Verkligen? Ja, nog vilja sagoberättarna påstå sådant. Men nog är det bra länge sedan. Ja, intet var det i går!

Emedlertid, om det är sanning som gamla personer berätta, så var det en gång kon och oxen taltes vid och då sade kon: »I år svälter vi stackare ihjäl, när det är så svårt år och bonden börjar knappa med halmen.» – »Å, de va’ ’nte’ fali’», sade oxen, »för bonn har tri tunnur råg kvar i halmen.» Bonden stod och hörde därpå själf och tänkte: jag skall nog taga reda på min råg själf.

Ja, en snål bonde, hvad gör icke den? Han tröskade mycket rigtigt om halmen och fick äfven tre tunnor råg. Men hvad hände? Jo, kreaturen de svälte mycket rigtigt ihjäl, och om någon skank icke gick ihjäl, så blefvo de i alla fall så magra så de nära nog icke kunde resa rygg, när våren kom an-tågandes.

Jojomen! Så går det till!

Hammarby Sn

265

169. Gåsen och RäfvenIngen är väl som icke hört ordspråket: Vara dum som en gås. Och Mickel Räfs klokhet eller rättare inmarighet är ock äfven känd. Ja, han är ju en riktig filur! Eller hur? Skulle någon nu kunna tro att den illistiga räfven skulle kunna låta lura sig af den dumma gåsen? Jo, vänta skall ni få höra!

En gås låg i sjön och samm. Räfven gick på landbacken och såg på henne med begärliga ögon. Nu ville fader Mickel gärna komma åt gåsen, men som han var en dålig sjöman så vågade han sig icke ut till henne utan tänkte narra henne i land. Han sade därföre i smilande ton: »Gåsa, gåsa lilla, ro i land, eljes drunknar du!» Men gåsen svarade: »Neej du! Kom hit du!»

Då nu räfven såg att han icke kunde narra gåsen i land och han redan slick-ade sig om munnen åt den goda steken, så beslöt han att själf försöka sin lycka på vattnet. Han tänkte nog han kunde gå lika lätt, han som var kvickare än den i hans tycke drumliga gåsen, och klef äfven i vattnet. Men kan ni gissa, go’ vän-ner, hur hans resa gick? Jo, Mickel blef i aborrkammaren, han drunknade.

Gåsen gladde sig emellertid och sade som ordspråket sedermera fått sin stå-ende lydelse: »Din räf biter icke min gås!» Mickel blef öfverlistad, lurad.

Hammarby Sn

170. Hvarföre ligger gåsen fyra veckor på sina ägg och hönan blott tre?Jo, vänta skall ni få höra! Då gåsen och hönan skulle ligga och rufva sina ägg, så ackorderade de sins emellan huru de skulle kunna välja tiden på bästa sättet, endera till ömsesidig bekvämlighet eller ock utan för stor olägenhet. Ja, de re-sonerade men kommo icke öfverens. Till slut respekterade hönan gåsen, så att hon sade förslagsvis: »Ôcket vill du ligga, de tre långa veckorna eller den lilla månaden?» sade hönan till gåsen.

Gåsen svarade därpå i all godmodighet: »Ja, efter som du nu gifvit mig obe-tingadt löfte att få välja, så tager jag då heldre den lilla månaden!» Jaha! Sålun-da var domen dem emellan fastställd.

Hönan torde nog visste hon hvad det ville säga, men gåsen ännu oerfaren lät lura sig. Torde nog hända att gåsen ännu i dag med bitter ånger inser sin dumhet, och därföre är hennes fortplantningsarbete underkastadt en viss tröghet, hvare-mot hönan värkställer sitt med raskhet och en otroligt tålmodig själfuppoffring.

Hammarby Sn

171. Man skall icke sälja skinnet förrän man skjutit björnenDet var en gång en bonde som ärbjöd en herre att få köpa ett björnskinn, men som herrn icke ville köpa grisen i säcken så begärde han se skinnet. Men bon-den svarade att han ännu icke skjutit björnen. Han bad därföre herrn följa sig

266

och se på då han sköt björnen, så kunde han taga skinnet själf. Herrn och bon-den gingo ock och träffade mycket rigtigt fader Nalle, och bonden sköt men sköt bom. Nu hängde hyndan på gärdesgården, ty Nalle var icke den som lät gyckla med sig. Det blef ingen annan råd för bonden än att kasta omkull sig och låtsas var död.

Björnen gick helt kallsinnigt till bonden och luktade på honom, och som han antog honom för död, så gick han ett stycke därifrån och gräfde en grop, som björnar bruka göra för att där begrafva sitt rof. Vid det att björnen gräfde, så passade bonden sig och laddade sin bössa ånyo, och snart nog rigtade han sitt skott i björnens päls med den påföljd att nalle stupade och sträckte både hufvud och fötter ifrån sig – han var död!

Herrn frågade bonden hvad björnen sade då det tycktes som han hviskade vid bonden. »Jo», sade bonden, »han sade jag icke skulle sälja skinnet förrän jag skjutit björnen!» – »Hvad sade du då?» sade herrn. »Jo, jag sade att han icke skulle gräfva grop åt en annan och själf lägga sig däri», sade bonden.

Ärila Sn

172. Pôjken å’ RäfvenDe’ va’ en gång en tôrpäre som hadde en pôjkkyttäre som inte’ va’ så värrst liten, han va’ i allä fullä fall så han kunde kôtä å’ gräfvä, så där. Nu pôtä’ ’n opp en skapli’ nok åkerbit i en gålsbakke, å’ de’ där va’ ’n kar’ öfver att de’ va’ hanses.

En söndä’smor’on skulle han just gå å’ si på ’n, när fôlke’ gekk åt körka, å’ för te’ å’ skrytä med ’n, förstås, å’ då fekk han si räfven låg å’ sôf på en flater sten. Å’ med de’ sammä så kom de’ fôlk gåendes, å’ då togg pôjken en sten-knalle i näfven å’ sa’: »Om ja’ nu slôr ihjäl räfven å’ säljer skinne’ å’ köper rôg för penga’ å’ sår på bakken å’ de’ växer bra, så säger körkfôlke’: de’ va’ fan te’ rôg den pôjken har, å’ då säger ja’ ått dom: trampä ’nte’ i rôgen! säger ja; men di går nok öfver rôgen. Å’ så skriker ja’: trampä ’nte i rôgen, säger ja! men di säter mej inte’. Men så skriker ja’ te’ åt dom tredje gången: trampä ’nte i rôgen, säger ja’! å’ då säter di nok.»

Men just som pôjken skrek te’ tredje gången, så vaknä’ räfven å’ sätte te’ fötters så de’ ’nte syntes ett smôl e’ter ’n, inte’ så mykke’ som en lôtapp en gång. Om ’n nu ha’ slaji’ räfven i skaaln hinnä’ han skräppte, så kanske han ha’ hafvi rôg på sin åker te’ å’ skräppä med, men nu fekk han barä e’ lång näsa – ja, så lång som räfrompen.

Näshulta Sn

173. Fogeln och KattenDet var en gång en fogel, en liten fogel förstås, som tyckte det skulle vara roligt att vara full. Har man hört på maken?

Nå, för att bli full, hur skulle han bära sig åt då? tror någon. Jo, han åt upp

267

ett maltkorn. Och så flög han upp och satte sig på ett tak. När han fick sitta där en liten, liten smula så gjorde detta en sådan kolummer, så han vardt yr i mössan och trillade i backen. Slog han intet ihjäl sig då, tro? Nej, hunna heller. Men det var intet stort bättre än så, ty just som han trall i backen, så vipps var katten framme och knep honom.

När nu fogeln satt i ett sådant bände, så skall man tro han hade alt bryller i hufvudet hur han skulle bära sig åt. Men han var ändå icke så aldeles rådlös. Fogeln sade nu såhär: »Där jag har varit, så ha di läst innan di börjat ätit!» To-ker gjorde som galen bad; katten lade ifrån sig fogeln och skulle läsa, men vipps var fogeln sin kos och flög upp på taket igen. Ett sådant spektakel!

Nu sjöng fogeln: »Aldrig skall jag äta mig full af något maltkorn mer!» och var glad. Men katten, full af förtrytelse, sade: »Och aldrig heller skall jag läsa mera när jag äter!»

Men fogeln bergde sig i alla fall den gången!

Hammarby Sn

174. Bromsen och MyranDet hände sig att bromsen blef utan äta om vintern, och då gick han till myran och tiggde. »Hvad gjorde du», sade myran, »när jag drog ihop födan åt mig?» – »Jo, jag spelade, jag då», sade bromsen. »Nå, då kan du väl dansa nu då», sade myran, »så blir du väl mätt!»

Men hur det gick med bromsen, det står i troviljebok.

Hammarby Sn

175. SvalanOm svalan varit något annat eller bättre än hon nu är låter jag vara osagt, men sagan förmäler att hon en gång stulit en sax och ett trådnystan. Till straff för sin brottslighet fick hon såsom igenkänningstecken trådnystanet i kräfvan och saxen i [s]tjärten – och nu får hon väl blifva hvad hon är.

Härad Sn

176. GetenEn get skulle en gång killa, och då hon fick ondt så sade hon i en högst ömkelig ton: »Aldrig, aldrig mer! Aldrig, aldrig mer!»

Men då hon nu blifvit kvitt sin börda och slickade killingen, sade hon i en mäckrande ton: »Men ännu en gång! Men ännu en gång!»

Jojomen, sådana finnas det flera!

Toresund

268

177. Pôjken å’ kokhälla’De’ va’ en pöjke som fekk si e’ kokhällä på tragäle’, å’ då undrä’ ’n på hur de’ kom te’ att ’o’ hadde så smalä ben. Å’ så sa’ ’n ått ’a’: »Du har smalä ben, du så väl som ja, du får fell’ barä slekä kräkla’ du så väl som ja’!» ’N kan ’l ’nte’ undrä på en enfaldig pôjke, förstås.

Si, pôjken hadde styfmor, ska’ ni vetä, å’ han fekk ’nte’ mirä. Jo, så dannä ä’ di!

Dunker

178. Kråkan och RäfvenSagan förmäler att det var en gång en kråka som hittat en ost, men huru hon hittat den det tiger man med, den som talte om det. Nu emedlertid så var kråkan så glad öfver sin ost så att hon flög upp och satte sig i högan träd och sjöng: »Krax, ost! Krax, ost!» himmelska tag. Jag kan väl tro att man hört kråkan sjunga ungefär så ibland, så att jag icke får beskyllning att ljuga. Emedlertid är det så, att hvarje fogel sjunger efter sin näbb.

Nu var det en räf som såg kråkan och den sköna osten som hon hade i näb-ben. Räfven, som altid är full af dynt och de dödas ben, tänkte nog att osten vore bra för honom, men klifva upp i grantoppen det dugde icke mickel till. Men han hittade på råd, han berömde kråkans sång, men nog kunde hon sjunga något hårdare, mente han.

Kråkan, ock egenkär, ville efterkomma mickels uppmaning och sjöng nu så godt hon förmådde: »Krak, krax, ost! Krak, krax, ost!» Men därvid hände sig icke bättre än att kråkan tappade osten i backen, och mickel var icke sen att kni-pa honom. Det var muns för mickel! Hvad skulle kråkan göra nu?

Det är för sent att taga korfven af hund – sedan han fått båda ändarna i mun.

179. Räfvens missödenJag berättade nyss att räfven lurade kråkan, men nu blef han grymt lurad själf.

En gås låg vid sjöstranden med sina ungar. Mickel kom gående och [blef] varse läckerbitarna. Han begärde af gåsmamma att få köpa en gåsunge. »Ja, det går an», sade gåsen, »blott jag får löga dem litet förut!» Därpå rodde hon ut i vattnet med sina ungar och var så säker för mickel.

Så gick han vidare och träffade en gumse, och med denne gaf räfven sig i underhandling om att få äga honom. »Ja», sade gumsen, »det skall du få, men med villkor att du ställer dig och gapar, och jag får taga huss och springa in i halsen på dig!» Fan så bra, mente räfven, om ej de stora hornen vore! Räfven betackade sig därföre, och de skiljdes åt lika goda vänner som de voro förut.

Räfven gick vidare och träffade en sugga med några grisar. Han begärde köpa en gris, och detta kunde nog låta sig göra, mente suggan, men hon ville

269

att räfven skulle ringa henne förut och då skulle han bita henne i örat. Sagt och gjort! Räfven bet suggan i örat, och suggan började skrika, och snart voro de omringade af en hel hop svin, som voro hennes kamrater. Räfven nödgades därföre taga till flygten, ty eljest hade han blivit uppäten.

Så gick han till skogen och satte sig under ett träd och anställde där följan-de samtal med sig själf: »Just nu, då jag skulle handla som ärligast, har jag blifvit som grymmast bedragen. Kunde jag icke ätit gåsungen otvättad? Kun-de jag icke tagit mig en utan alt krus? Kunde jag icke ätit upp gumsen utan att han skulle springa hel och hållen i mig? Kunde icke grisen dugt att äta utan att suggan skulle ringas förut? Kunde jag icke helt solo tagit mig en? Huru kunde jag nu vara så dum och ärlig, som förut varit ett mönster af list och slughet!»

Ja, räfven satt där i all sin ärliga enfald, men uppe i trädet satt en arg skälm, en af räfvens värrsta fiender, en karl som hade en yxa i handen. Denne hade åhört räfvens tal och tänkte nog något inom sig, ehuru han teg därmed. Han som satt i trädet nedsläppte härvid yxan tätt invid mickel, och denna föll så lagom att hon med eggen måttade på mickels långa vackra rumpa och afhögg denna jemt med kroppen. »Aj och Ve! Min vackra rumpa!» sade räfven. »Först alla upptänkliga förargelser och motgångar; så mista min dyrbaraste och endaste egendom! Hvart skall jag nu taga vägen? Nu vill jag ej mer heta mickel räf! Nu måste jag springa som en hare och blygas för hvar och en och värrst för alla mina ståtliga slägtingar! O, ve! O, ve! O, ve!»

Jo, så geck det för mikkel räf!

Ärila, Vansö

180. Guldslottet vaktadt af en drakeDet var för länge i väla sen det var så godt om guld, så de byggde hus och vag-nar af bara guld och silfver. Det var ett slott som teminstone lyste som guld på långt håll, och tänk då hvad det skulle vara innanföre! Mången, både fattig och rik, hogades nog att gå tid och få sig en vingel däraf, men det var ej godt att nosa dit, ty det låg en drake och aktade godset. Den som vågade vippen var nog säker att bli ett hufvud kortare när han kom därifrån, om det stannade därmed. Många gick nog att fresta, men ingen kom tillbaka och talte om resan.

Icke för ty så var det en lapp och ändå en riktig fatti’lapp som gick dit för att också försöka sin lycka, och huru det gick för honom, det fick ingen veta på fasligt länge. Nu kom slottet och all dess härlighet riktigt i glömmo, ty det var ingen som hade något mer hufvud än han behöfde, och så gick många år.

Till slut så var det en bonde som tyckte som så, att han kunde gärna lefva utan hufvud, men slottet och dess innamäte det vill han då teminstone se, om intet mera. Om han var så fattig eller så snål, det vet ej jag, men nog tänkte han alt att få något därifrån – och sta gick han. Hustra hanses hade nok rustat till en skapligt nog bra matsäck åt honom med ost och bröd och pannkaka, och när han

270

gått ett stycke väg så mötte han en liten svartmuskig gubbe, som var så fasligt lik en sådan där fattiglapp som gick omkring och kunde både spå och trolla. När den lille »svartmuskugä» gubben frågade bonden hvart han skulle gå, så svara-de han: »Till guldslottet och skaffa mig rikedomar!»

»Det går dig icke bra», sade gubben, »men jag skall hjälpa dig! Tre stora motgångar har du att öfvervinna, och går du lyckligt igenom dem så är det bra. Här har du en flaska, och två motgångar kan du öfvervinna om du stänker något ur flaskan, men vid den tredje så skall du slå flaskan i trasor (sönderslå), och sen må du se dig om själf. Men ett vill jag säga dig: tag aldrig emot någon gåf-va, och gif heller aldrig bort något af hvad du har, och nu adjö med dig!» [Till-lägg i marg.:] (Man bör veta att den trollkunnige lappen varit till slottet, öfver-vunnit draken och instängt denne i flaskan.)

Bonden tackade och gick glad som en spelman, och snart nog så fick han se det blanka slottet – ja, ni ska vetä de va grannt, ty de lyste som sola i Karlstä (Karlstad), ja, än värre. Bonden kände nog redan hur guldklimparna tyngde i fickorna, men alt lättare och lättare gick han tills han stod vid porten. Han var nog hare när han skulle ta tag i nyckeln men blef det än mera då det grannaste fruntimmer öppnade porten och sade till honom: »Ingen får gå in i min härres slott utan fägning!» Och för honom stod ett dukadt bord med all slags mat och väl bränvin med kanske, eller kanske än bättre. Bonden sade nej, men hon tru-gade och trugade och han fick ej gå vidare. Då tog bonden fram flaskan som han fick och stänkte några droppar omkring sig på kvinnan och bordet. I ett – alt var försvunnet!

Han gick vidare, men hjärtat satt i halsgropen ska man [veta], och han såg ej annat än väggar, golf och tak – icke en bit att stoppa i fickan. Slutligen så kom han in i en stor sal med dukadt bord af alt hvad nämnas kunde och fullt med betjenter och uppassare som bjöd honom fasligt välkommen på sin härres vägnar. Det var icke fritt de ’ke kliä i kaksta’n, men han kom ihog gubbens ord; men när de fortfor med att truga så tog bonden fram sin flaska och stänkte öfver både bord och betjenter och – kan ni veta! – både bord och mat och betjenter voro försvunna såsom en myggsvärm för itändt krut.

Nu stod bonden som han skulle tappat vantarna emellan tomma väggar. Väggarna lyste visst af guld, men det halp honom icke mycket, då han icke kun-de få en bit däraf – nej, icke så mycket som en flugvinge en gång. Nu började bonden bli hal om öronen, ty om nu något mer spektakel skulle hända honom, så kunde han här fått ätit sin sista ost. Han hade nu gått igenom många di rum och salar och icke funnit något att taga med sig och tyckte därföre det vara bäst att knalla sig med tiden var god. Han fann snart porten, och som han var ute och såg Guds gröna jord för ögonen, så slog porten igen af sig själf så nyckeln flög långt ut på backen.

Där låg han nu och lyste i gräset men slottet det var putsveck, det syntes icke så mycket som en spott efter det. Men nyckeln, nyckeln, den låg honom i hå-gen, och så blank sen! Han såg sig omkring men såg ingen själ – och ingen såg honom heller. Han tog nyckeln och gick. Han gick nog lätt och gladt; han hade

271

ju nog skäl för besväret tyckte han, men hur det var så tänkte han: hvad skall jag göra med en guldnyckel? Denne blef nog tung för hans samvete, och han var icke hemma ännu. Det kunde ju ännu komma många äfventyr på honom – men han hade ju sin flaska kvar.

Medan nu bonden funderade hit och dit och ej visste var han var, så fick han se en gammal kärring sittande vid vägen på en stubbe. Hon jämrade sig ärbarm-ligt, ty hon var både sjuk och halt och bad bonden om en skärf eller en tugga bröd att stilla hungern. Bonden tyckte nog det var synd om kärringen och hade så när gett henne en bit af sin matsäck, men han kom genast ihog hvad gubben sade: ge ej bort något! Han gick därföre vidare men träffade åter en kärring som gick på kryckor och bad honom om något. Men nu förstod han det var något satans tyg å färde och sade tvärrt nej.

Nu lunkade han på fortare för att hinna hem innan något nytt öde träffade honom, men nu träffade han åter på en kärring liggande eller krypande på hans väg. Hon tiggde och bad om hjälp, men han svarade icke utan skulle gå, men hvar han steg så var kärringen honom till hinder. Till sluts så hotade hon honom med guldnyckeln som han tog vid slottet. Nu var bonden illa ute, och han slog flaskan i en sten så hon flög i tusen trasor.

Med ens försvann kärringen, men i dess ställe så uppväxte ur flaskans inne-håll en drake, i början liten, men växte fort upp och blef stor. Nu sade draken: »Nu har du släfft ut mej ur min arrest, men nu ska ja ätä opp dej för omake!» – »Hvarför ska du lönä gôdt med ondt?» sade bonden. »Jo, så gör di i vårt land», genmälde draken. Och han började bita bonden. Draken tordes väl icke ta färd med bonden, ty han kom ihog när lappen tog honom vid slottet och stoppade honom i flaskan, utan nu kom bonden och draken sams om att om de tre första djuren de träffade skulle hålla med draken, att godt skulle med ondt belönas, så skulle bonden lämna sig i drakens våld.

Nu gingo de ett stycke och träffade en häst. »Hör du häst», sade bonden, »hur ska godt belönas?» – »Jo, med ondt», svarade hästen, »för meda ja va ung så fick ja passa upp på härrär å’ bönder, å nu ä ja gammel å’ nu ha di motä ut mej i vildä skogen, å kanske en vakker da så slör di ’hjäl mej te på köpe.»

»Där ha vi ett!» sade draken. De gick så vidare och träffa en tacka. »Hör du tacka», sade bonden, »hur ska gôdt belönas?» – »Med ondt», sade tackan, »för i all min tid sen ja födder vardt så ha ja gett mi ull te kläder å värme å lamungär hvart år, å nu sen di ha taji ulla åf mej så motär di ut mej i vildä skogen, å ja får skaffä mej föda hur ja kan, å snart tör ’l di ta å slagtä mej å ätä opp mej.» – »Där har vi den andrä», sade draken. Nå, gick de ett stycke igen och då fick bonden se en räf i ett snår. Bonden smög sig från draken till räfven och hviskade honom i örat: »Gå nu före och var oss till mötes och säg att godt ska med godt lönäs, så ska du få den likstä gåsungen ja har hemmä!» – »Jaa!» svarte räfven.

Draken och bonden fick snart möte med räfven, och då var det draken som icke var sen att fråga: »Hur ska godt lönäs?» – »Jo, med godt!» svarade mickel, mör i skägget, ty gåsungen smakade ju så godt i förväg – och se, med ens gå-

272

ende så flög draken sin kos, ty han var öfvervunnen. Nu följde räfven bonden hem till dennes hustru, och bonden bad hustrun att gåsmamma skulle lämna Mickel den största gåsungen. Ja, hon sade åt gåsen detta, men gåsen svarade mickel: »Det skall du få, men jag får lof att tvätta dem först!» Gåsen gaf sig ut i sjön, och mickel stod på landet och bad och väntade, väntade och bad. »Kom hit!» sade gåsen. Ja, räfven gaf sig ut i vattnet, men då det gick upp till öronen så baksnades han. Gåsen sam glad att kunnat lura mickel.

Nu skall man tro att mickel klagade för bonden. »Ja kan inte hjälpä någe i da», sade bonden, »men kanske du vill ha en gris i ställe», tyckte han. Ja, det var mickel nöjd med. Bonden sade detta åt sin hustru. »Ja, ja ska talä ve gris-mammä», sade hon. »Hör du grismammä», sade hustrun, »mickel räf vill ha en åf dinä små!» – »De ska han få, men di ska sjungä lite för mej först!» – »Ja, gör så», sade mor i huset. Suggan tog och bet en gris i örat så grisen skrek och grät bittert, och mickel stod på vänt. Men i det taget så kom alla grismammas släg-tingar och började svär[a] nej och samlade sig kring mickel, så han måtte ta te fötters det fortaste han kunde, så det blef ingen gris utaf.

Nu klagade mickel åter för bonden. »Men kanske du vill ge mig en lamunge, du har så vackrä sånä», sade Mickel. »Ja, du ska fell talä ve’ kungen för dom, han [har] nu kronä på hufve», sade bonden. »Ja», svarte mickel. »Hör du lamungekung, ge mej en åf dinä små, bonden säger så», sade mickel. »Å, di ä så små, du kan heldre få mej», sade lamungekungen, han me kronan. »Du ä så stor», sade mickel. »Ja, men om du ställer dej så ska ja springa i dej; de kan någe förslô», sade lamungekungen. »Ja, men ja ville ha någen bit hem åt husträ å barn», mente mickel. »De kan du få ändå», sade lamungekungen. Nu ställde mickel sig i positur, och lamungekungen tog huss och gaf mickel räf med sin väldiga krona en sådan stjärnsmäll så han hade så när släppt en två gånger. Han tillrade emellertid ikull femton slag så visst som ett, aj, aj, aj, så bar det af åt skogen och satte sig under en tall och lutade ryggen emot tallen.

Han var länge yr i mössan, men som han fattat mod så beklagade han sig för sig själf och sade: »Va ’nte ja en dummerjöns som inte tog gåsungen otvättäd, för då ha ja havi mej ett gôdt mål likka; kunna ja inte, min armä djäfvel, taji grisen utan di skulle sjungä för ’n; å ha ja inte, min arme syndäre, kunnä vari nöjd me en lamunge så ha ’nte de här spetakle händt mej. Nej, si te varä ärlig å hjälpsam, de sir ja en kommer inte långt me nu för ti’n, neej då. Ja stog å’ hjälte bonn ifrån draken å har de här te takk nu för all mi välmening.»

Räfven satt nu å jämrä sej, visste inte att han hade ännu e olyckä som hängde öfver sig. Uti den tallen där han satt så hade en skogshuggare krupit upp för att få sig några fattiga flogbrandsstickor att göra upp eld med, och han nedsläppte yxan i marken och det passade sig så förbannadt bra att yxbettet träffade räf-vens vackra lurfiga rumpa och avhögg henne så lång hon var. »Aj, fan!» fort-satte räfven, »ska ja nu te alt annä miste mi vakkrä rompä, aj, aj, aj!» Ja, ja, tänk hvar och en med sig själf, det var ej minsann för roligt för mickel räf. Han hade hustru och barn att försörja och var nu förlorad på så många di vis. Nog hade han skäl att beklaga sig!

273

När nu bonden kom te sej själf eller sankä sinä sinnen, så skulle han göra reda för hustrun sin om sin resa till guldslottet och beklagande sig öfver den snöpliga utgången skulle framtaga den enda frukten däraf, guldnyckeln, så hade han te helvites ingen guldnyckel, utan blott en rostig järnbit i fickan, och därmed är sagan slut. Aldrig efter den stund hördes tal på något guldslott och således ingen frestelse att därstädes få sig några rikedomar.

RekarnebygdenEnkan Anna Larsdotter i Karlåker, 65 år

181. Göken, Tuppen, Orren och Kärringen’N talär om te’ å’ vaknä om mor’na’, men okken ä’ de’, tror ni, som ä’ värrst te’ å’ vaknä bittigä? Di ha’ felle påstaji att tuppen skulle varä värrst te’ å’ passä på ti’n, men så har vi göken å’ ôrren, di försôfver sej heller inte’ så gärnä. Men tror någon att inte’ di gamlä kärrnga’ ôgg kan vaknä om mor’na’? Jojo men, kan di så! Men de’ ä’ felle synd te’ å’ liknä fôlk å’ kritter, likkä!

Förr i sin dar då all ting kunde talä så skulle göken, tuppen å’ ôôrrn slô vad om [vem] som först skulle kunna vaknä, å’ di sätte ut e’ ko te’ slô vad om, för-stås, å’ den som sist skulle vaknä, heller den som skulle sôfvä längst, den skulle släppä te’ koa. Nu va’ de’ så att de’ va’ e’ kärrng som stog å’ lydde på hvad di sa’, å’ ho’ tykkte ho’ hörde di skulle ta’ koa ifrån ’a’, för ho’ hadde e’ koskrabbä, gudbevars, de’ endä ho’ hadde ôgg, förstås.

Ja, de’ stogg å’ blef någe’ lite hinnä de’ vart allväre åf, kärrnge’ ho’ försöf sej inte’, de’ kan ’n litä på. Nå, en vakker mo’ron så börjä’ göken: »Go’ ko! Go’ ko! Go’ ko!» å’ va’ glad att koa skulle bli hanses, men göken ha’ ’nte’ väl fått ole’ ur munn’ förr[’n] tuppen skrek: »Koa ä’ mi! Koa ä’ mi’! Koa ä’ mi’!» Nu stogg de’ just på dragbalken för d[om] där, å’ hinnä’ di ha’ hunti samsä sej, så va’ ôôrrn med i spele’, å’ kutträ’: »Kärä go’ vänner, gör hvar å’ en rätt! Kärä go’ vänner, gör hvad som rätt ä’! Kärä go’ vänner, gör allä rätt!»

Si, nu va’ de’ så med kärrnge’ att ho’ trodde ’nte’ nå’n skulle ha’ e’ ko, baräste ho’, å’ ho’ vart ifrigr om den, si [detta ord invisat], de’ va’ en sak de’. När ho’ nu fekk hörä göken sa’ koa va’ go’, så visste ho’ de nog själf, men när ho’ fekk hörä tuppen skrikä: »Koa ä’ mi», då vart ho’ misströstande; men ôôrrn ga’ ’na nå’n tröst att han ropte: »Kärä go’ vänner, gör alt hvad rätt ä’!»

Kärrnge’ hadde si ko kvar ännu, men hvem vet hur’ de’ kunde gå med ’na te’ sist, när göken å’ tuppen beggis ville ta’ ått sej ’na. Kärrnge’ ho’ satt å’ mumlä’ på sitt vis: »De’ ha’ ingen gjolt bättre skäl för koa än ja’!» Å’ säkert nog fekk kärrnge’ ha’ si ko kvar, käbblä hur di käbblä ville, di a’rä.

Å’ kanske ho’ har ’a’ kvar änn’!

Vestermo Sn

274

Lasses Sagor 182. Lasse LurDet skulle i forntiden funnits en soldat som het Lasse Lur, en munterture, ja, en rigtig filur. Han hade tre stycken rotbönder, och med dessa stod han just icke på den vänskapligaste fot.

Nu hade Lasse Lur en utländsk gumse hvars egenskaper han icke kunde nog berömma. Denna ville bönderna gärna låna för att komma sig före med godt race, och detta fingo de äfven löfte på, men mot god betalning. Den förste bonden som lånade honom gick icke bättre än att han åt upp alla fåren, men bonden teg med sin lidna skada ty han tänkte som så: han unnade sin näs-ta så godt som sig själf. Så fick den andra bonden låna gumsen och likadant gick för honom med fåren, men han teg äfven och tänkte han lika med den förste; och därföre lät denne äfven narra sig att låna gumsen så att äfven han fick sina får uppätna.

Hur skall man förstå att en gumse kunde äta får, och ännu mera att äta upp fåren för alla tre? Jo, det var ju en varg!

När nu bönderna fingo fundera hvar och en på den skada de lidit, så blefvo de ilskna och beslöto att puttsa till Lasse Lur, eller rättare sagt hämnas på ho-nom för sin elakhet. Lasse Lur fick höra en rök därom och passade sig därföre noga att de icke skulle lura honom oberedd. Han varsnade dem ock då de voro på sjön som de måste ro öfver. Han satte nu en gryta på elden utan att slå något vatten i henne, och när han blef rigtigt fräsvar[m] så släckte han elden och ut-sopade alla tecken däraf. Snart inträdde bönderna i stugan, och med detsamma slog Lur vatten i grytan och det började koka. Bönderna blefvo förundrade öf-ver en sådan företeelse som att se en gryta koka utan eld, och därföre glömde de sitt ärende. De begärde i dess ställe att köpa grytan af Lasse Lur, ty, mente de sinsemellan, en sådan gryta vore god att ha emedan de hade ondt om bränsle, men Lasse Lur hade värre ondt efter brännvirke än bönderna, mente han, så det-ta kunde han platt intet gå in på.

Men som penningen är alsmägtig och Lasse Lur icke var den som kasserade sjaberna, så tänkte han ock att bönderna kunde punga ut en smula, ty de voro rika; och därföre lät Lasse Lur öfvertala sig att sälja grytan, och öfverenskom-mo de om priset Ettusende Riksdaler, eller plåtar, eller hvad mynt som fanns på den tiden. Grytan var visst dyr, mente bönderna, men skogsbesparingen skulle bota detta, mente de.

Glada togo bönderna sin gryta och begåfvo sig med henne öfver sjön, läm-nande Lasse Lur och sin hämd åt framtiden, och så fort de kommo hem så ville de försöka sin gryta. De slogo vatten i henne, men – hon ville icke koka. Har man sett på fan! Nu har Lasse Lur lurat dem ändå en gång. Nu hade de dubbel hämd att utöfva, och de kommo nu öfverens om att följas åt till honom och göra sitt ärende som hela karlar. Som de icke hade någon annan väg än att fara öfver sjön och midt för näsan på Lasse Lur, så skulle han promt blifva dem varse och hade därföre god tid för att bereda sig på deras emottagande.

275

Nu höll Lasse Lurs gumma på att slagta, och därföre befallde eller intalade han henne att taga ett »skinn» och fylla med blod samt stoppa den ifyllda tarm-delen, som liknade en korf, i barmen.

När bönder[na] öfverfarit sjön och skulle landstiga, så hade de grytan med sig för att återlämna henne, men råkade de då att tappa henne i sjön. Vid det grytan föll i sjön så uppstog porlor ur vattnet, och nu trodde bönderna värk-ligen att grytan började ändra humör och vara den utan eld kokande som hon borde vara om de blott toge vatten vid Lasse Lurs strand. De började därföre ångra sig och lät grytan ligga för att taga upp den en annan gång; men som de voro ute i det ärendet att hämnas, så ville de åtminstone gå upp till Lasse Lur och till det minsta skurpensa honom, så han skulle känna det igenom märg och ben.

Ja, bönderna inkommo i stugan, men innan de hunnit säga ett ord så befallde Lasse Lur sin hustru att gå upp på vinden efter bränvin för att därmed undfägna sitt främmande. Men som kärringen, hustrun hanses, förstås nekade så tog Las-se Lur en knif och rände henne därmed i bröstet, så att hon stupade och blodet började strömma.

Bönderna trodde naturligtvis att kärringen var död, och nu fingo de vatten på sin kvarn, så att nu hade de hämnden i sina händer, så att de blott behöfde angifva honom hos länsmannen. Lasse Lur bad dem emedlertid på det bevek-ligaste att förtiga händelsen, ty, sade han, det var ju rent omöjligt att styra sin vrede då han hade en kärring som icke ville lyda. Bönderna billigade detta, ty de hade alla tre elaka kärringar. Lasse Lur lofvade att muta dem hederligt, och voro de glada att de skulle få någon ärsättning för den smälek och skada de för-ut lidit, och trodde de nu att Lasse Lur skulle själf gå efter bränvin. Han låtsade äfven som han skulle gå, men han framtog i dess ställe en pipa, och denna in-satte han helt behändigt på ett visst ställe och blåste däri, hvarvid gumman små-ningom kvicknade vid samt reste sig helt frisk och sund.

Denna pipa hade ju en så förunderlig värkan, så den ville bönderna gärna äga; ty som de alla tre hade elaka kärrngar, så tänkte de det kunde vara godt att tukta dem därmed att de kunde slå ihjäl dem när de behagade, då de kunde göra dem lefvande efter behag. De ville ändtligen köpa pipan, och Lasse Lur bekvä-made sig ändtligen, fastän ogärna, att sälja henne för Tvåtusende Riksdaler, el-ler kanske koppardaler. Lasse Lur slapp nu den tillärnade skrapan och bönder-na gingo glada hem.

Då nu bönderna voro hemkomna så befallde en af dem sin kärring att taga fram bränvin, men som hon nekade så tog bonden en knif och rände i bröstet på henne så att hon stalp och blef död. Då nu hon legat död en stund och bonden tyckte att hon haft tid på sig att besinna sig, så tog han sin pipa som han köpt af Lasse Lur och skulle därmed blåsa lif i henne, men hur han blåste och blåste så fick icke kärrngen något lif: hon var och fö[r]blef död.

Nu funno bönderna att de återigen blifvit lurade af Lasse Lur, och nu sam-manrotade de sig återigen att de skulle gå till honom och gifva honom på pälsen med besked; men som Lasse Lur varsnade dem då de kommo på sjön, så lade

276

han sig i snuskur såsom han skulle vara död och intalade gumman sin att hon skulle instämma däri och säga att han var begrafven i tjärgropen. Då nu bön-derna ärhållit dessa underrättelser kunde de vidare icke göra annat än de beslö-to att åtminstone skämma sig på hans graf, och var därtill nog att en enda gick åstad.

Men nu hade Lasse Lur krupit ned i tjärgropen och därstädes uppgjort en brasa, så att vid böndernas ankomst uppsteg rök och gnistor, och detta var ju ändå en tröst och ett godt tecken att han var i helvitet. Vid det nu den första bon-den nedhukade sig öfver Lasse Lurs förmenta graf, så hade denne ett svedjärn och uppstack detta samt träffade därmed bondens bak. Då denne fick en sådan näsbränna så knallade de sig samtliga därifrån.

Ja, Lasse Lur var död, det kunde ej hjälpas, men det blef i alla fall nödvän-digt att skaffa ny soldat, och för Lasse Lur blef således ingen annan råd än att förkläda sig till tiggare för att därigenom förtjena sitt lifs uppehälle, och var detta förr i sin dar icke sämsta förtjensten om man förstod sin sak rätt.

Nu var det julafton, och bönderna voro snåla så de icke nändes gifva bort något, hvarken till fattiga eller andra, och därföre klädde de sig själfva till tig-gare att andra tiggare skulle tro att bonden icke var hemma och på detta sätt heldst blifva befriad för sådan inkvartering af andra tiggare. Lasse Lur gick nu till en af dessa bönder och begärde nattkvarter, men bondens hustru nekade och sade att de hade en förut. »Tack, tack kära mor!» sade Lasse Lur, låtsande som han icke hörde annat än medgifvande, och så blef ingen annan råd än att låta honom blifva kvar, och nu blefvo den förut innevarande tiggaren, bonden i hu-set, jemte Lasse Lur anvisade att taga plats på ugnen. De sofvo ock där i all-sköns maklighet och ro, ty det var varmt.

Då det blef något lidet på natten eller på morgonsnåret så gick Lasse Lur ut och var ute så där en bra nog stund, men när han inkom så måste han redogöra för kamraten hvad han gjort ute, och då sade Lasse Lur att han varit och skämt sig i bondens öltunna. »Det var svinaktigt!» sade kamraten, tiggaren, bonden, förargad. »Ja, det var det nog», sade Lasse Lur, »men bonden är ju en förban-nade snålvarg, och därföre är det ju ingen synd att putsa honom!»

Gjort som gjort var! Om morgonen uppsteg Lasse Lur helt förnöjd, klädde sig och gick till den nye soldaten och omtalade [dessa två ord invisade] hvad han gjort. Bonden däremot, bekymrad öfver sin bortskämda öltunna, var föga glad i sitt sinne, men icke destomindre så samrådde han med sin hustru att de skulle skänka öltunnan till den nye soldaten i stället för något annat, ej troende honom veta hvad som skett.

Soldaten emottog öltunnan med glädje och gaf ändå bonden en duktig sup. Han utdrack mycket rigtigt ölet, men när tunnan blef tom så skämde han sig själf i tunnan samt tog bevis därpå att så var, och som bonden icke kunde neka för förhållandet eller att han hade kännedom därom, så måste han gifva soldaten en summa penningar i förlikning och för att saken skulle hållas hemlig.

277

Lasse Lurs gumma kunde icke lefva till evig tid hon heller, hon blef död; och som nu Lur icke hade någon att hylla sig till, så klädde han sig i kvinnoklä-der och begaf sig ut på vandring för att söka sig tjenst. Han kom till en präst-enka som förut hade sex pigor, och denna antog den föregifna pigan såsom den sjunde. Nu var prästfrun så sträng att hennes pigor icke fingo nalkas någon mansperson. De rådgjorde därföre huru de skulle kunna få någon man till sig, och Lasse Lur gaf dem det rådet att de skulle bedja natt och dag att någon af dem måtte bli förvandlad till karl. Så gjorde de, och efter någon tid tillkännagaf Lasse Lur att det var på väg med honom och snart nog att det var fullfärdigt. Godt. Nu voro snart alla pigorna i välsignadt tillstånd, och frun, förundrad öf-ver möjligheten, beslöt att visitera dem allesamman, heldst hon visste att hon på det nogaste bevakat dem.

Lasse Lur blef i bryderi öfver sitt g283t1635, men det blef att genom b38ds62 söka dölja det. Nu blefvo banden icke nog starka, och vid visitationen brusto de. Frun var förut enögd och mistade nu det andra. Frun blef fullt blind, och Lasse Lur han fick vara hvad han var.

Vansö Sn

183. Lasse mister häst och sadelDet har väl varit både herrar, präster och bönder förr i sin dar som haft drängar så väl som nu, och jag tror alla hetat Lasse, såvida de icke haft några finurliga namn. Och hafva de hetat Lasse så är säkert att de varit ena riktiga klippare, el-ler åtminstone så hafva de varit påhittliga i något fall.

Det var emedlertid en herre som fick en dräng som ock het Lasse, och denne dräng påstod sig vara pinsäker i alla sina ärenden, ja, så säker som herrn själf; och då kunde man icke väl begära honom bättre. För att riktigt pröfva Lasses säkerhet så skickade hans husbonde honom med ett bref till en annan herre jem-te uttrycklig befallning att Lasse skulle göra alt hvad denne herre befallde. Brefvet som Lasse medförde innehöll att herrn borde tubba honom att söka in-träde till hans fru, eller på hvad sätt som heldst söka undanskaffa Lasses häst och sadel. Ja, inträdet hos frun lipade han icke åt, men hur det gick, så blef han af med både häst och sadel. Helt snopen måste han knalla sig i väg, men hur i all världen skulle han bete sig att komma hem till sin husbonde och förlorat sitt resetyg? Ja, det blef en benig fråga!

Men fastän brödlös, dock icke rådlös, tänkte Lasse och utfunderade han föl-jande: Han ställde en käpp med en mössa på framför sig, och detta skulle före-ställa herrn. Så anställde han följande samtal: »När nu ja’ kommer hem så hälsär ja’: Gu’ da’! å’ då svarär herrn: Gu’ da’, Lasse! Så frågär fell herrn: Hvar ha’ du gjolt af din häst, Lasse? Hur ska’ ja’ svarä då, tro? Jo, ja säger han ha’ fulli’ i sjönn – men – nej! De’ duger ’nte’, för di kan varä så fullä i fan så di kan gå ’sta’ å’ letä. Nej, ja’ ska’ svarä att han ha’ sprungi bôrt – men – nej! De’ går

278

heller ’nte’ ann! Ja’ säger han ha’ sprungi’ åt skogen – men – nej! De’ går heller ’nte’ ann, för då kan de’ ôgg fall[ä] dom in te’ gå sta’ å’ letä, å’ då får di si att ja’ ljuger. Nej, nu ha’ ja’ hittä på ett bättre råd hur ja’ ska’ svarä: När nu herrn frågär mej hvar ja’ ha’ gjolt åf hästen så ska’ ja’ helt solo svarä, å’ sägä renä sanninga:

Vine’ de’ sötä å’ sänga den blötä å’ fruas snöhvitä lår narrä’ åf mej bå’ häst å’ sal i går.

Å’ ä’ de’ så att herrn blir argr så ä’ ja’ heller inte’ så förbannäde rädder!»Men hur det gick för Lasse, det hafva vi icke hört omtalas, och icke visste

han som talte om det heller. Jaha, så va’ de’ med den saken.

Länna Sn

184. Lasse och lusenLasse var ensam i både arbete och hushåll. Han hade visst ingen elak kärrng att träta med, men så måste han ock byka sina skjortor själf. Han ville just icke gär-na »på näte» därmed, men det blef ändå stundom tvungen sak. En vacker dag tog han »i fäl» med sin byk och lakade och kokade hela dagen, men då föreföll intet något ovanligt.

Andra dagen om morgonen då Lasse började elda under sin gryta, så kom en lus uppklättrande på kärlets kant och helt godmodigt frågade: »Lakär du byk i da’ me’, du Lars?» – »Ja, ja’ ska’ lakä dej, ja’!» sade Lasse, och lakade och eldade hela dagen i ända.

Tredje dagen skulle Lasse åter se om sin byk, och då kom återigen samma lus uppklättrande på kanten af kärlet och sade: »Långsamhet gör ledsamhet! Långsamhet gör ledsamhet!»

Lasse låtsade icke något därom, men han eldade under sin gryta äfven hela den dagen, och om morgonen fjärde dagen då Lasse skulle se om sin byk så var alt ting tyst.

Lusen hade nu troligen blifvit död.

Hammarby Socken

185. Lasse OräddDet var en gång en kärring eller gumma, jag vill säga, som hade en pojke som var så bortskämd, ty gumman kelade med honom såsom han vore en liten gris som intet åt annat än pepparkakor. Han hade alt möjligt själfsvåld, och när han blef skapligt nog stor så ville han slå gumman mor sin. Hon sade då: »Gå ut på vägar och stigar och slå åkande och kommande och icke slå mig!» Hon kunde icke bättre råd ge honom, och han gaf sig ut på landsvägen och dånkade hvem

279

han träffade. Själf kallade han sig för Lasse Orädd, ty han het Lasse och näsvis var han i alla fall.

En vacker dag kom länsmannen åkande, och Lasse var ej sen att med sin stake bre’ på. »Hvad är du för en karl?» sade länsmannen, tog fatt på honom, och då han sade sig heta Lasse Orädd ville länsmannen pröfva hans sinne för ro skull och tog honom med sig. De kommo till en galge hvarest tre tjuvar voro nyss upphängda. »Till straff för du slog mig skall du ligga under galgen.» (Galgen var beryktad för spökerier.) Det var ej hiskligt, mente Lasse – men jag fryser kanske. Länsmannen gaf honom sitt hästtäcke och han lade sig.

Länsmannen ok hem. Om midnatt så kom en tjuf nedfallande, och denne lade sig ijemte Lasse. »Det var bra», sade Lasse, »bättre två än en; så får jag varmare!» Snart nog kom den andra tjufven neddinglandes och lade sig på andra sidan. »Det var bra», sade Lasse, »ty nu får jag varmt på begge sidor!» Ett, tu, tre, så kom den tredje tjufven dimpande, och denne lade sig ofvanpå honom. »Det var bra», sade Lasse, »nu har jag varmt på alla sidor, och icke regnar det på mig.» Därpå somnade han och sof till röda solen sken på honom.

Då han vaknade hängde tjufvarna på sin plats och Länsmannen stod där när och berömde hans mod samt gaf honom drickspenningar jemte en alvarsam förmaning att icke anfalla vägfarande. Ja, det lofvade Lasse. Så gick han hem till sin mor, men som han var en krabat så började han åter slå mor sin. Hon sade då åt honom att gå ut på vägar och stigar och slå åkande och kommande och låta henne vara i fred.

Lasse gick ut på vägen med sin stake och så komm[er] så kungen åkande. Lasse gaf sig att bulta på honom äfven, och då kungen frågade honom hvem han var, så svarade han att han var Lasse Orädd. »Följ då med mig», sade kung-en, ty han tänkte nog något i sitt sinne. När de nu fick åka ett stycke så hade kungen ett slott som han icke kunde bebo, ty där spökade så ärbarmligt därinne, och alla som velat bedrifva spöket så hade de blifvit hufvudlösa.

Lasse begärde ligga där, men han begärde en brasa, en stekpanna, en knif och en fläskskinka, ty han var hungrig. Alt detta fick han och kungen tog god natt. Då Lasse gjort eld i spisen och stekte sitt fläsk så fick han höra buller i skorstenen, och vid han såg till så kom en fot nedstickande, därefter ännu en annan, så en arm och så en hel kropp. Lasse svor och dyflade att han icke fick vara i fred, men icke för ty så tog han i kroppen och slungade honom i golfvet så han blef som en pannkaka. Nu hördes nytt buller i korstenen och ordet tåga! tåga! och snart kom en likkista ned hasande i spisen. Lasse kastade kistan på golfvet och fortsatte att steka sitt fläsk. Då han slutat steka fläsket så satte han sig att äta med god smak.

Medan han åt så öppnades dörren och en svart skäggig figur inträder och frå-gar med barsk stämma: »Hvad gör du här?» – »Jag steker mitt fläsk!» sade Las-se. »Hvad ä’ de’ som ligger där?» frågade främlingen. »Det är någon af ditt föl-je!» sade Lasse. »En som jag kom att klämma för hårdt», fortfor han. »Får jag

280

smaka ditt fläsk?» frågade främlingen. »Nej, du ha inte’ rakä’ dej!» blef svaret. Så gick den skäggige mannen ut igen, och Lasse tog och lade skrammaklet i kistan och satte henne oppi spisen och lade sig för att sofva. Snart nog hördes samma ljud i skorstenen: Tågä! Tågä! och så upphalades kistan genom korste-nen och alt var tyst.

Lasse han sof till ljusande dag och gick därpå till kungen och omtalade hän-delsen. Intet spöke afhördes mera, och kungen var så glad så han gaf Lasse Orädd så mycket penningar som han orkade bära. Och så luffade han hem till sin mamma och lefde i god ro, tills han dog för ett par år sedan och blef själfdöd så ingen bit dög på honom.

Ärila Socken

Tälge TokärDe’ finns fell’ toku’t fôlk litehvarstanster, gunås, men di här stakkärs Tälge-bo’na, dom ha’ di ôgg målä’ ut så pass så de’ måtte förslô. Någe ha’ de’ ’l vari’ te’ å’ börjä med, förstås, men di ha’ heller ’nte’ spart te’ å’ talä om ’e’. Si här ska’ ni få hörä!

186. Tälgebo’na å’ KattenDi ha’ ’l för långe i väla te’baks fått korn på att Tälgebo’na va’ lite’ si så där, å’ så va’ de’ en som purrä’ på dom en katt å’ inbillte dom att de’ va’ en hare. Di ha’ nok hört tal på att de’ fanns harär, men di ha’ aldri’ sitt nå’n, å’ dä’före så tykkte di de’ skulle varä roli’ te’ å’ ha’ ’n, e’ter de’ va’ ett tokke’ där undli’t djur. Bonn som hadde ’n, hadde ’n i en kôrg, å’ han va’ nok säker på katten å’ släffte ut ’n ur kôrgen. Å’ si vet nå’n, han va’ så spaker så di fekk ta’ i ’n å’ strykä på ’n lite’ hvar, å’ han kirrä’ på rompa’ å’ kurrä’ å’ spann så länge bonn va’ kvar. Si, Tälgebo’na ha’ ’nte’ sitt nå’n katt heller, förstås.

Ja, bonn fekk betalt å’ gekk sin väg som fôlk brukär när di får uträtta sinä ärnden. Men när bonn fekk gå så ärhindrä’ di sej di glömde frägä bonn hva ’n åt för sla’. Di sprang ifatt bonn å’ frägte ’n å’ han sa’: »Han äter hva ’n får!» Men di där som uträttä’ ärnde, di tykkte bonn sa’: »Han äter fôlk å’ får.» Men i de’ tage’ ska’ ja’ sägä att de’ vart myrur i hufve’ för Tälgebo’na! Di te’ springä e’ter bonn för te’ få ’n te’ å’ ta’ igen de’ där djure’, men bonn va’ ’nte’ fan han å’ väntä på de’ ’nte’, han va’ alt åt helvite’ sin kos.

Men si, inte’ dög de’ te’ å’ ha’ ett tokke djur i stan, de’ kan fell hvar å’ en förstå, för han kunde först ätä opp fårn för dom, å’ när di vart slut å’ han börjä’ spännä på fôlke’, den enä e’ter den andrä, så kunde ju stan rakt bli öde. Nej, den kurn dugde inte’. Nu vart de’ ingä ann’ råd än di skulle ta fatt ’n, men hvem skulle ta’ ’n? Ja, si de’ va’ te’ å’ dra’ stakk om ’e’. Nå, när nu den som stakken föll på börjä’ höjtä å’ skrikä med katten, så va’ de’ ’nte’ dumt te’ å’ si på, för

281

rädd va’ han som skulle ta’ ’n, å’ rädd vart katten, så han sprang opp på take å’ där kunde ju ingen ta’ ’n.

Nu vart den sistä villa’ värre än den förstä. Nu visste di sej ingä lefvandes råd, uta’ di tog å’ tände eld på de’ där huse’ där katten satt. Elln te’ brinnä å’ katten sprang åf de’ enä take’ på de’ andrä, å’ de’ va’ te’ å’ tuttä på unna’ för unna’. Å’ på de’ vise’ så brände Tälgebo’na opp helä stan, å’ Gud vet om di fekk tag i katten ändå, teminstone ha’ ’nte’ vi hört tal på ’e’.

Vi har i allä fall ett olspråk te’ minnesmärke att de’ ä’ sannt: »Han ä’ som Tälge katt, han äter hva ’n får» om den som inte’ ä’ nå’n kôstföraktäre.

187. Tälgebo’na hugger timmerOm de’ va’ när Tälgebo’na brände opp stan heller om de’ va’ när di byggde opp ’n åf nyonde vet ja’ ’nte’, men så var’ de’ så di skulle byggä heller timrä hvad di kallär ’e’ rådstugä ått sej. Å’ då skulle di huggä timmer, förstås, för si di had-de skog själfvä, si, å’ då föl’des di åt åt skogen en hel hoper, förstås, å’ kanske di gekk allihopä, men de’ lätter ja’ varä osagt, likkä.

Å’ när di kom åt skogen, ska’ ni vetä, så ha’ di glömt te’ å’ tagii [sic!] de’ nödigäste med sej åf alt, yxä, förstås, å’ då stog di där långnäsugä ska’ ’n vetä, för hvart ville di kommä uta’ yxä? Men bäst di gekk å’ funderä’ så va’ de en som sa’ att di skulle brännä ’kull timre’. Jaha, de’ va’ nok ett bra prosjekt, men hvar fan skulle di få nå’n eld, inte’ va’ di resalvertä på elddon, de’ kan ’n fell’ vetä.

»Å, de’ va’ ’nte’ fali’», sa’ den som kom opp med e’, »för häromda’n så slogg ja’ näsa’ imot en tall, å’ då såg ja’ tusen sinom tusen gnistrur, å’ de’ ska’ ’l bli eld åf, om inte’ fan ä’ i vägen.»

Nå, nu vart de’ för den där sammä te’ å’ ställä sej kapprak, å’ en ann’ tog en kälkstake å’ börjä’ drykä på ’n öfver näsa’ så de’ dônä’ i helä skrôfve’ på ’n, å’ kan nok händä de’ vart gnistrur för näsa’ på ’n, men inte’ fekk di nå’n eld. Nej, slippä de’! sa’ Pär Larssô’. Ja, nu stogg di där vakkrä!

Ja, nu stog di där som f–r (ja’ vill inte’ sägä hvad ja’ menär) för Guds ansig-te. Men giss på! Di va’ ändå inte’ så dummä. När di ’nte’ kunde få nå’n eld te’ å’ brännä ’kull träna, så fannt di på råd å’ skulle brytä ’kull dom. Nu fekk di ögä på en tall som stog å’ lutä’, å’ den där va’ de’ ’nte’ så värrst fa’li’ te’ å’ kommä opp i, å’ dä’före så kartä’ di opp allihop, å’ där satt di å’ rykkte å’ knykkte å’ rä’som de’ v[a’] så damp talln i bakken. Ja’ säger han damp i bak-ken, men han damp i helvite’ inte’ i bakken han, för han stog ve’ sjökanten å’ damp presis i vattne’ ôgg, te’ alt spettakel. Å’ de’ vart ingä anner råd än te’ å’ krallä sej dän så gôdt di kunde.

Men si, om di kom opp allihop, de’ va’ di ’nte’ säkrä på; di räknä’ visst å’ räknä’ å’ räknä’ om igen, men de’ fattäs altid en. Hur skulle di nu bärä sej åt? Jo, vet nå’n, så dummä di höllt dom för, å’ hur dummä di va’, så va’ di ’nte’ ändå så dummä s[om] di va’ ludnä te’, pe di sägä. Di kom underfund med te’ å’ letä rätt på en färsk kolort, en vet fell, e’ riktig småkkä, å’ den där doppä’ di

282

näso’ i allihopä, å’ så räknä’ [d]i hôla som vart e’ter näso’, å’ då hannt di te’. Si, de’ va’ på de vise’ när di räknä’ så glömde han som räknä’ te’ å’ räknä sej själf, å’ si då skulle de’ fattas en, om inte’ fan va’ i vägen, de’ kan ’n förstå, de. Å’ gladä vart di, de’ ska’ ’n förstå, de’.

Ja, hur di sen bar sej te’ vägs, de’ vet ja’ ’nte’.

188. Tälgebo’na för hem timmerTror ni inte’ att fôlke’, rätt så klokä di vill varä, ä’ dummäre än djura? Jojomen! Men tror ni inte’ ôgg att fôlke’ får ta’ lärdomär åf djura mångä gånger? Jojo-men!

Ja, Tälgebo’na, rätt så dummä di va’, så hadde di förstånd om te’ å’ ta’ lär-dom åf di djur som di mångä gånger å’ väl vi med trampär ihjäl uta’ tanke, men som ä’ di som mäst nitär å’ plitär. Hvad tror ni ja’ menar för enä? Ja gissä, får ja’ si! Ja, de’ ä’ myra’!

Ja som sagt va’, di ha’ tage’ exempel åf myra’ när di släpär å’ drar; hur di håller i sinä små tokkär i bågäs ända’, å’ allä vill di varä före, fast di släpär på tvära. Å’ dä’före släpäd’ ôgg Tälgebo’na sinä stokkär på tvära, en brasse nok hoper; men ’n ska’ vetä hur djäflut di fekk plitä, för di måtte rifvä ikull mångä hus för te’ å’ kommä fram.

Men när di höllt på som allävärrst, så fekk di si e’ hönä, som släpä’ ett halm-strå som de’ va’ ax på, å’ ho’ höllt i enä äänn å’ släpä’ ’e’ ändlångs, å’ si hvem de’ va’ som gjole likädant så va’ de’ Tälgebo’na. Sen släpä’ di sinä stokkär ändlångs ned, å’ de’ gekk hurrä basen, ska’ ni tro.

»Ja, ha ’nte’ vi vårä förbannäde tokär kunnä’ gjolt så här förut vi!» sa’ di allihopa.

Men gjolt som gjolt va’, plä di sägä.

189. Ändå mir timmerkörningDi ha’ kört hem de’ mästä timre’ men de’ va’ nårä, kanske tu ’l tri stykken, som låg på ett bärg. Å’ nu va’ de’ så beläge’ så de’ där bärge’ låg ve’ sjön, å’ de’ bar sej så, så di kunde ’nte’ få dä’n stokka’ på annä’ sätt än di måtte vältä nir dom i sjön å’ sen fl[ôt]tä hem dom.

Om ni visste hur väl de’ gekk imot som te’ å’ plitä i stubbär å’ stenär. Nu ha’ di hafvi ett sånt förbannäde släp, så nu tykkte di di behöfde ta’ ’gen sej. Nu kom di sams om att di tog å’ föle timre åt skogen igen å’ opp på de’ där bärge’, å’ när di ha’ en gång fått opp ’e’ dit så, va’ de’ som ett inte’ te’ å’ vältä nir ’e’ i sjön å’ så barästä te’ å’ bindä en gammel ökstokk ve’ förstä stokken, å’ så sätte de’ sej en kar’ på hvar stokk å’ be’slä’ hop helä kånkärången, å’ så va’ de’ te’ å’ lufle’ dom barästä, å’ de’ ändä hem.

Ja ha väl hört tal på att di fekk blöta lite’ hvar för stokka’ trillä’ ikring, men hvad gjole de’, di fekk ändå så roli’t te’ si hur rart de’ gekk te’ å’ få hem dom.

283

190. Tälge Rå’stugä å’ dagsljuse’När nu Tälgebo’na i nåder fekk timre’ hemfört å’ hemkört, så bar de’ te’ å’ timrä, de’ ska’ ’n förstå de’, å’ de’ va’ te’ å’ höra e’ter bå’ när å’ fjär e’ter tim-räre, för si de’ kunde då ingen begärä di skulle kunnä någe’ själfvä, inte’. Hvar i Härrans namn di fikk tag i allä, de’ vete den bäst som alt ting visste, men en hoper lär di ’l vari i allä fullä fall, men si hakkä de’ skulle di kunnä i allä fullä fall. Ja’ tror di sa’ di hadde bå’ hakkspikär å’ tillkråkur å’ Gud vet om di ’nte’ hadde bå’ talgoxär å’ alt. Ja, nok sa’ di så; Gud vet okke’ de’ va’.

Nå, te’ sist när di nu fekk rå’stuga fäligr, så ha’ di armä toka’ glömt te’ å’ görä nå’rä fönster. Hur skulle di nu bärä sej te’ vägs? Ja, funderä vart de’, de’ va’ en sak de’, men te’ alt helvite så va’ de’ ’l nå’n som va’ lite’ slugäre än di a’rä, å’ han kom opp med de prosjekte di skulle bärä in da’n med såll, å’ de’ råd’ de’ va’ ’nte’ te’ å’ lipä åt, ska ja’ sägä. Di bar mykke rikti’t in så mykke’ dagsljus som kunde få rum, å’ så lätte di väl igen dörra’, så de’ ’nte’ skulle gå ut igen.

Å’ därvöd fekk de’ bli!

191. Tälge Bôr’mästäre får sej ny unjefôrmNi ska’ tro de’ skulle bli’ så stort å’ bredt en gång så Tälgebo’na kôstä’ på en ny unjefôrm ått sin Bôr’mästäre, å’ de’ va’ ’l inte’ för mykke’ de’. Tyge’ had-de [di] länge hemtaji’, men ni ska’ tro’ de’ va’ ’nte’ nådi’t te’ å’ få nå’[n] skräddäre, för si di va’ lite’ skôtvalä lite’ hvar te’ å’ ta’ i fäl med tokke’ ar-bete.

Men te’ sluts så fekk di, å’ de’ gekk ôgg någe’ behändi’t te’, ska’ ni tro. De’ kom en bonde te’ Tälge med ett lass kräftur, å’ tôkk[e’] ha’ ’nte’ Tälgebo’na sitt förut. Å’ de’ va’ te’ å’ frågä, förstås, hvad de’ va’ för sôrts djur, å’ bonn som hadde dom sa’ de’ va’ skräddäre, si, å’ då ska’ ja’ sägä Tälgebo’na vart gladä när di kunde få skräddäre te’ sej så vigt, å’ ett helt lass sen te’ på köpe’. Jo, de’ tror ja’ dugde de’. Å’ de’ bar te’ å’ köpä de’, de va’ en sak de’, å’ när di nu ha’ betalt dom så va’ de’ te’ å’ frågä hur di skulle bärä sej åt med dom te’vägs. Jo, mente bonn, de’ va’ barästä te’ å’ ta’ e’ om stykke’ å’ släppä dom på tyge’, å’ hvare’ter di gekk så skulle di klyppä.

Ja, de’ va’ te’ å’ klyppä heller skärä te’, som di säger på stort vis, å’ te’skuri’ fekk di ôgg, men hur di fekk ’e’ sytt heller ôkken som tog i fäl med je’ sen, de’ vete själfvä fan å’ inte’ ja’.

192. Tälge Bôr’mästäre möter kungenDe’ skulle ha’ vari’ en gång de’ lyste kungen te’ å’ farä igynom Tälge en gång när ’n va’ ute å’ åkte, för te’ å’ si hur dant di hadde je’, förstås, å’ då skulle Täl-gebo’na görä sin honör för ’n förstås, å’ de’ va’ ’l inte’ för mykke’ de’ heller. Bôr’mästärn skulle i allä fullä fall gå förut, å’ svarä för dom allihopa om de’ gälde på, å’ liksom varä en sôrts abokart för dom. Ja kan inte’ presis sägä om

284

di va’ fullt så tokugä då för ti’n, men fritt va’ de’ ’l inte’, kan ja’ tro. De va’ ’l i allä fall kanske när den där nyä unjefôrmen va’ fäliger, si.

Ja, kungen va’ ’nte’ rasande han å’ skikkä’ bud när ’n skulle kommä åkan-des, å’ di ville varä så påpassligä som möjligt, å’ dä’före så va’ de’ te’ å’ varä i pastyr å’ [g]å’ å’ lurpassä alt i ett. Di gekk å’ väntä’ å’ väntä’, å’ te’ sist så vart Bôr’mästärn »nödig» (’n vet fell’ hvad de’ ä’), å’ då sätte han sej opp på en gammel gärdsgål, å’ som de’ va’ tesagt att allähopa skulle göra likädant som Bôr’mästärn, så sätte di sej allehopä på gärdsgåln med barä stussen. Nu just kom kungen åkande, å’ Tälgebo’nas honör vart så att di satt som di satt, å’ de’ va’ vigert gjolt. Ja’ undrär om kungen skrattä’ åt dom, ja’.

193. Tälgebo’na å’ paltenAtt fôlk ha’ vari räddä för spökelse å’ tokke’ där tråtug kan fell’ inte’ varä så mykke’ te’ å’ undrä på de’, förstås, när de’ ha’ vari’ så fasli’ mykke’ tråtyg te’ åf allä di slag; ja’ de’ kan då ingen räknä opp allä. Men va’ de’ så di som va’ i syne di såg v[äl] ibland, så såg di ôgg öfver mångä di gånger, juss’ som kärrnge’ när ’o’ såg öfver Helsingla[nd]. Ja’ kan väl lönä sagä på ’e’ om de så ä’.

De’ va’ på ett ställe i Tälge för mångä d[i] Härrans år sedan, som de’ va’ nå’n som kom te’ å’ tittä under sänga, å’ där såg di ett ludi’ stykke som va’ bå’ ljusblått å’ grönt å’ hadde allä di möjligä färger. Å’ di tittä’ å’ di tittä’ da’ för da’, å’ kvar låg de’, å’ ingen toles ta’ i fäl med å’ si hvad de’ va’. Att de’ va’ någe’ ond[t], de’ va’ klart, å’ dä’före vågä’ ingen på ’e’. Te’ sluts såg di sej ingä’ anner råd än att Råd[män]ra å’ Bôr’mästärn lofvä’ ut att den som kune ta’ dän ’e’, så skull ’n få åkä jemte Bôr’mästärn i vangen tri gånger gy-nom stan.

Ja, de’ stogg å’ blef bå’ länge å’ väl, å’ ingen vågä’ vippen. Men te’ sluts så va’ de’ en gris som slank åf in en gång när dörra stog yppen, å’ han va’ som en fisk under sänga, å’ han tog fram de’ där farligä djure’ som skrämä’ allihopä. Hvad tror ni de’ va’, då? En palt som ha’ möglä’! Hahaha! Ja’ måste le!

194. Tälgebo’na motär ut svina ur sä’sgäle’Den som ha’ vari’ bland svin å’ umgåtts med svin å’ hafvi svin själf, så vet ’n fell att di ä’ enä förargligä satär te’ å’ dras med; ja di ä’ rikti’t svinaktigä å’ de’ med besked. Men ôgg de’! Den som ha’ äti’ fläsk nå’n gång, så vet ’n fell ôgg hur gôdt de’ ä’, men inte’ kan fläske’ bli gôdt åf inte’. Men de’ ä’ med di här svina som med mångä andrä, om di [in]te’ får som di vill så tar di sej te’ rätt.

En gång kom de’ en hoper svin in i Tälgebo’nas sä’sgäle, å’ de’ vet ’n fell de’ di gör inte’ vakkrä fälur där di går fram, å’ dä’före så skulle di motä ut dom, de’ va’ ingä anner råd på de’. Men si, te’ å’ motä ut kritter ur säd så ska’ man

285

först ohägna fram å’ så fälo’ e’ter den som motär, di kan ju rakt traskä bôrt säda i allä Guds välär.

Di va’ nok länge i bryller om de’ där, men te’ sist så va’ de’ någen som va’ påhittlig, å’ han kom opp med de’, att en kar’ heller pôjke, te’ exempel, skulle sättä sej på e’ bår å’ fyrä stykken andrä kar’är skulle bärä hônôm på båra; ja’ de’ va’ di med om. Den som motä’ sätte sej på båra å’ tog e’ allmänskade stor piskä å’ slog ikring sej med, å’ di a’rä bar mykke’ rigti’t. Ja, svina di måtte ut, di, de’ va’ ingä fräg om de’.

195. Tälgebo’na och bonnDe’ va’ en gång en bonde som kom te’ Tä[l]je. Om han va’ full med dynt å’ de’ dödäs ben heller om han hadde ondt åf hunn, heller om han hadde någe’ annä’ ondt te’ å’ dras med som han v[il]le ha’ botä’, de’ lätter ja’ varä osagt; men så va’ de’ så bonn frågte e’ter någen klok människä. Tälgebo’na såg på bonn men sa’ in[ge’,] di såg väl på hvarann’ å’ småskrattä’ men sa’ ’nte’ någe’ ändå. Bonn frägte å’ frägte så mångä han kunde nå å’ råkä å’ frågte ett å’ de’ sammä: om de’ fanns nå ’n kloker människä, men sammä svar fekk han, di teg å’ sa’ aldri’ ett skapande tekken.

Te’ sluts vart bonn arger å’ de’ kan ’l ingen undrä på just heller, å’ skrek te’ så de’ höles gynom beggis öro: »Finns de’ ingä kloke[r] människä, säger ja’? Svarär ni mej inte’ så slör ja’ ’hjäl jer allihopä!» Då ska’ ja’ sägä di fekk mål i munn’ te’ å’ svarä. Di skikkä’ fram en som skulle svarä å’ han svarte: Att i Täl-ge fanns ingä klokä, hvarken kar’är heller kvinnfôlk, men en fjälingsväg på a’rä sida’ stan så hadde di e’ kloker gummä! Ja, nu fekk bonn vetä de’ ’n ville vetä, å’ hva’ [läs: va’] de’ nu så han ville gumma’ någe’, så fekk ’n alt gå å’ letä rätt på ’na, för i Tälge visste di inte’.

196. Tälgebo’na å’ missgärningsmann’De’ ha’ fell vari så i all’sin da’r, å’ ä’ fell’ än, att de’ ä’ nå’n som gör yllä. Men nok tror ja’ di ha’ vari värre förr än di ä’ nu, e’ter som di säger.

De’ va’ i allä fullä fall en uta’för Tälge som gjolt fasli’ yllä, ja, han ha’ slaji’ ’hjäl far å’ mor, å’ kanske han ha’ gjolt de’ som värre ä’ ändå, ja, hvem vet? I alla fall så va’ de’ en som skulle gå te’ dö’n. Nu va’ de’ på de’ vise’ att di hadde galgär förr i sin dar, som di brukä’ hängä opp dom i, så di skulle slippä liggä på jola å ruttnä, å’ så tykkte di ’l de’ där va’ någe’ rart te’ å’ si på, heller om de’ skulle varä så di skulle minnäs ’e’ bätter, att de’ va’ han som hängde te’ straff å’ di a’rä te’ varnagel, kanhändä.

Men så va’ de’ så Tälgebo’na va’ så förmögnä så di hadde egen galge, å’ nu di där som hadde den där som skulle hängä, di hadde ingen galge, å’ dä’före så gekk di te’ Tälge å’ begärte te’ å’ få lånä deräs. Tälgebo’na sa’ nej länge på be-sked[li’]t vis, men den där som va’ skikkäd te’ å’ talä om ärnde låg te’ å’ tiggde å’ bad å’ sa’ att han inte skulle nötäs så mykke’ så de’ kunde görä nå’n[tin]g.

286

Men då vart Tälgebo’na argä å’ sad’ ifrån med enns, att galgen va’ byggder för dom själfvä å’ deräs barn, men inte’ för nå’rä opartiskä! Å’ så vart de’ de’ att den där som skulle dö fekk nôrä styfver betalt, å’ så fekk han hängä sej själf bäst han gette.

197. Tälgebo’na mäter brunn’Ha’ nå’n sitt Tälge brunn? Ja, de’ kan nok varä möjli’t, förstås, för han står midt [i] näsa’ på en å’ hvar, han står på yppen taffel. En brunn ä’ i de’ helä ingenting te’ å’ si, för de’ ä’ som brunnär pe’ varä med brunnskar å’ sin hiss [å’ de’] där, men si ska’ ’n varä rätt nyfiken på Tälge brunn, så ska’ ’n tittä nir i ’n. Men om ’n tittär nir i ’n så kan ’n då rakt få ondt i magen, för så djup ä’ ’n, å’ de’ kan ’n för resten si på stånga’. Hur mångä stånglängder ä’ han? Ja, ge’ mej si, sa’ den blindä; nok ha’ ja’ hört ’e’, men ’n hål[e] kan ikke minnäs tôkke’ där. Å’ de’ samma g[ör] de’ ôgg i de’ storä helä.

I allä fall, när di gräfde opp ’n å’ hadde ’n fäliger så skulle di mätä ’n hur djup han [va’], å’ då hadde di ingä ann’ råd än de’ vart för en [kar’] te’ å’ hängä sej nir i brunn’ å’ hållä i brunnstake’ [med] händra, å’ så skulle en ann’ hållä hônôm i föttra, så en ann’ i dens fötter å’ så unna’ för unna’. Men när di fekk hängä sej på en hoper så vart [de’] alt tungt för den där som höllt i brunnstake’, å’ dä’före så skulle han spottä i händra å’ ömsä tag. Men nu släffte han altehop å’ di ramlä’ nir [i] brunn’ allehopä. Men hur di kom opp te’ väg[s], de’ ha’ vi ’nte’ hört tal på häråter.

Vestgöternas Sagor198. Vestgöten byter hufvud med Hin OndeEn vestgöte är en vestgöte, komma hvar han komma vill. Inga provinsinnebyg-gare äro så vida omkring kända som vestgöterna, om jag icke till någon del un-dantager smålänningarna. Vare härmed huru som heldst, så äro de lika goda kålsupare i att vilja åt andras penningar; dock får jag icke säga annat än under form af redlighet, men redlighetens former äro som så mycket annat vexlande. Ett gemensamt drag hos här nämnda provinsinnebyggare, åtminstone så många som här äro kända, är att de äro fulla med fan, det vill här säga: slipade, inma-riga och ägande en viss spekulationsdrift, men hvilkendera som är värrst vill jag icke afgöra eller ens antyda.

Men jag vill här blott tala om vestgötarna och vet någon hur det kommer sig att de äro så fulla med fan, åtminstone mera än de enfaldigare sörmlänningar-na? Nej! Jo, jag skall därom säga hvad jag hört och vet.

Det var för bra nog länge sedan i världen, så var det ett par kurioner som gjorde sällskap och vandrade hela vida världen omkring, ja, icke allenast om-kring utan både ändes och tvärrt, som man säger, ja, det är så länge sedan så de kunde gå rätt fram ifrån Finnland till Skåne, och därifrån till England och

287

Turki’, och den här putan som de kalla Atlanten eller alternanten, den har man då icke hört tal på. Ja, de där kurrarna som jag nämnde nu nyss, de hette Sankte Pär och Broder Lustig och voro de mycket mycket [sic!] beskedliga karlar. De gingo som Jerusalems skomakare och voro välkomna hvar som heldst.

Nu hände det sig, vid de gingo genom en skog vägen utåt, de fingo höra i skogen ett par som voro stortaliga såsom de trätte, som de väl ock gjorde, och som de hade sin enda diktan och traktan att få folket att vara sams så sade Sank-te Pär, som var husbonde, till sin kamrat Broder Lustig att gå till dem och mäkla fred och förlikning. Det var skumrasket så Sankte Pär skulle gå till nämaste gård och tinga om nattkvarter, eljer så hade han följt med. När nu Broder Lustig kom till de tvistande, så var det Hin onde och en Vestgöte med sin säck. Broder Lustig bad dem beskedligt vara sams, men det var ogörligt och slutligen blef Broder Lustig vred, och på det att deras träta icke skulle smitta flera, så tog Bro-der Lustig sitt svärd och högg hufvudet af dem begge två och gick så därifrån och till nattkvarteret.

Sankte Pär frågade så Broder Lustig hur hans ärende gick, och då han om-talade att han icke fick reda på dem utan högg hufvudena af dem, så blef Sankte Pär ledsen och sade: »Det skulle du icke gjort! Nu är emedlertid för sent att för i kväll sätta hufvudena dit igen, utan må det vara tills i morgon bittida.» Därpå lade de sig att sofva.

Om morgonen när de vaknade så tackade de för godt nattkvarter och gingo sina färde, och då de gått ett »brassenok stykke» så kom Sankte Pär ihog det Broder Lustig gjort något illa som bordt bättras, nämligen att påsätta de afhugg-na hufvudena, och då Sankte Pär satte sig jemte vägen befallde han Broder Lus-tig gå tillbaka och [detta ord invisat] bättra sitt fel. Då han kom dit där de stym-pade sedan gårdagen lågo, så tog han helt solo första kropp och första hufvud han kunde fatta och sammanfogade, och så den andra samt blåste lif i dem samt förmanade dem att blifva vänner, och hvarefter de mallrade af därifrån, hvar och en sin väg efter som näsan visade. Nu var saken bättrad och Broder Lustig återvände till sin kamrat och de fortsatte sedan resan.

När vestgöten kom hem till sin hustru så kände hon icke igen honom, ty han hade icke samma hufvud. Vestgötarna voro nog mohna om att byta och tjyta där något var att förtjena, men att byta bort hufvudet, det hade icke fallit någon in. Han tyckte nog själf det var något behändigt med honom, men han var nog nöjd ty han tyckte sig icke tappat på bytet, men till alt spektakel så började det att växa horn, och då blef det att söka upp bytesmännerna, (ty Broder Lustig kom af förseende att vexla hufvuden), och detta var ingen lätt sak.

Om det var i själfva knallebygden eller annorstädes som bytet skedde vill jag icke säkert säga, men nog sammanträffade både Hin håle och Vestgö[ten], ty begge voro missbelåtna, men huru de skulle få reda på konstmakaren, se, det blef en annan fråga. Men Sankte Pär visste nog hur det stod till, och de tedde sig snart tillsammans. Hin håle och vestgöten satte sig båda i bredd på en stock, och Sankte Pär och Broder Lustig afhögg hvar sitt hufvud samt gjorde veder-

288

börligt ombyte samt ditsatte hvardera på sin rätta kropp, och så gingo hvar och en förnöjd till sitt eller åtminstone vände de näsan åt hvar sitt håll.

Just nu för det att detta byte skedde, så fick vestgöten något med af hin håles nationaldygd med, och som sedermera kom alla vestgötar till del, och därige-nom äro de mera fulla af satskap än andra. Hvad nytta eller skada hin håle själf haft af bytet och återbytet, det har ingen fått reda på och icke har heller någon frågat därefter.

Jäder Socken

199. Vestgöten och KalfvenSaga i allmogemål

E’ter som ja’ ha’ kummi’ mej te’ å’ talä om Vesjötta’, så ska’ ja’ ’l talä om e’ sagä som inte’ just ä’ så tuddugr, fast ’o’ ä’ lite’ bondskr, men här ä’ ’o’ i allä fullä fall så dann ja’ ha’ hört ’a, å’ ’o’ må varä hur dann ’o’ vill, för i brist på bröd så får surpalten baddä, plä’ di sägä.

De’ va’ i allä fall en gång en Vesjötte som va’ ute i byggda å’ klef med sitt klöf, å’ så skulle han ha kvarter heller lånä hus på ett ställe, förstås, å’ så vart han liksom lite’ krankugr åf sej. Å’ de’ vart ingä ann’ råd på de’ än te’ å’ sökä, förstås, å’ si di hadde e’ gummä i närheta som inte’ va’ så värrst dummer åf sej, å’ de’ va’ te’ å’ skikkä en pôjkvasker te’ ’na å’ be’ ’na gå å’ si på Vesjötten, å’ de’ där, si. Si, den där gumma, ho’ va’ ’nte rigtigt kloker, si, men likkä så gekk ’o’, för si förtjensta ä’ god, förstås. Å’ när gumma’ kom så tumä’ ’o’ å’ kände på Vesjötten på allä kanter, å’ hur de’ va’ förståendes i de’ storä helä, de’ kan ja’ ’nte’ dömmä här, men nok så sa gumma’ att han va’ med barn, vet någon. Å’ vet nå’n! Vesjötten vart så dann som han aldeles skulle ha’ vari’ ’från sej, å’ de’ va’ ’l heller inte’ te’ undrä på heller, förstås, för tänk hvar å’ en med sej själf!

Imilleromtid så va’ ’nte’ gumma’ så rigti’t pinsäker själf, uta’ ho’ viste ’nok e’ ann’ gummä som va’ värre, å’ si den skulle han söka, men nu skulle han pissä i e’ skål å’ skikkä med te’ henna, med pôjken, förstås. Ja, pôjken gekk mykke’ rigti’t med si skål, men si nu vet ’n fell’ tokka där pôjkbytingär ska’ gå å’ gapä å’ tittä opp i träna å’ tittä e’ter ekôrrär å’ de’ där å’ inte’ si för föttra, så gekk han å’ drumlä’ å’ slog ikull sej å’ slogg ur skåla, si, te’ alt spettakel. Men pôjken lätte sej inte’ förtrytä, han, uta’ han va’ just på e’ äng där kona gekk å’ åt, å’där passä’ han sej när e’ ko höllt på å’ sinsilerä’ å’ höllt skåla under å’ fekk en skvimp med, si, å’ med de’ besked’ så gekk ’n te’ den där gumma’ som va’ klo-ker.

Nå, när nu gumma’ fekk synä å’ luktä å’ kännä å’ spå, så sa’ ’o’: »Ja, den som ha’ pissä’ i skåla, så går han med en svart å’ hvit tjurkalf, de’ må varä Ve-sjötte heller inte’, de’ ä’ ’nte’ fräg’ om de’, ’nte’!» Å’ därmed fekk pôjken gå te’ sin Vesjötte igen å’ talä om ärnde’. ’N ska’ tro de’ va’ ’nte’ nådi’t te’ å’ varä Vesjötte i de’ tage’, men hva’ ville han görä? De’ vart ingä anner råd än te’ å’

289

ta’ te’ pôsen å’ malrä sin vanligä gång. Kommer da’, kommer råd, mente Ve-sjötten, men nok va’ de’ svårt, de’ ska’ vi förstå, de’.

Bäst som Vestgöten gekk å’ pallrä’ å’ tittä’ opp i talltoppa’, så kom han te’ en galge, å’ där ha’ di nyss hängt opp en som felle ha’ gjolt någe’ fuffens, för-stås. Vesjötten tänkte som så: här kan ’la varä någe’ te’ å’ förtjenä, ja, hvem vet, å’ han ställte sej å’ glodde på den där som hängde å’ fekk si han hadde ett par sjundräbaddäre te’ bra stöflur, si. Tvärt på skifvan! »De’ vore attan fan om inte’ di där stöflo’ ska’ bli’ bra åt mej, jo, ja’ ska’ bli’ ve’ dom, ja’, å’ de’ ä’ tvärsäkert, de’!» Vesjötten kikä’ ikring sej om nå’n skulle si ’n, å’ så togg han i fäl med å’ skulle dra’ åf ’n stöflo’, men de’ va’ pin lögn te’ å’ få dän dom, uta’ di satt som berg, vet nå’n, å’ han trodde di va’ käläd’ i fäste, å’ de’ va’ ingä an-ner råd än te’ ta’ te’ knifven å’ skärä åf bena jemt med knäna, å’ brôdtom med dom i säkken, å’ så te’ å’ skyfflä i väg alt hvad ta’ kunde, förstås. Å’ glad va’ ’n nu, de’ ska’ ’n vetä, de’.

Nå, nu vart de’ tid på han skulle te’ å’ lånä hus öfver natta, på ett bondställe förstås, å’ där viste di in ’n i anderstuga’ si, å’ när di a’rä fekk somnä, si, så togg Vesjötten å’ trädde in stöflo’ å’ benstumpa i ugnen, för han trodde di skulle lenä opp, förstås, å’ på de’ besked så lad’ ’n sej å’ sôfvä, si. ’N ska’ vetä, när ’n får gå å’ knogä helä Guds långä da’n med en Vesjöttäsäkk, så blir ’n alt tröttr när kvälln kommer, å’ dä’före så somnäd’ Vesjötten snart nog å’ så sôf han ändä te’ han vaknä’, förstås.

Nå, nu hände de’ sej inte’ bättre än de’ va’ e’ ko som skulle te’ å’ kalfvä på de’ där ställe där som Vesjötten låg, si, å’ när de’ där va’ väl beställt så togg di å’ släffte in kalfven i anderstuga’, si, för si kalfven kunde annärs ha’ gått å’ pattä’ koa, si. När nu kalfven vart så god så ’n kunde gå å’ skrånglä e’ smulä, så tedde han sej te’ Vesjötten där ’n låg, förstås, för si han trodde de’ va’ mora, si, å’ som ’n fell’ vet att kalfva brukär villä dissä å’ slekä på tokke’ där som bär någe’ ditåt så börjä’ ’n på slekä Vesjötten i syna, å’ si om inte’ Vestgöten ha’ vari’ pin död så skull ’n te’ helvites vaknä, de’ va’ en sak de’, å’ si när ’n vaknä’ å’ fekk si kalfven så vart han så dann så han kunde ha’ fått slag i böxsäkken, å’ de’ kan fell’ ingen heller undrä på, e’ter som de’ lät med gumma’s spådom, kantänkä. Vesjötten trodde att han ha’ kalfvä’ kalfven, förstås, de’ va’ en sak de’.

Nu va’ de’ ’nte’ tid på te’ å’ liggä å’ dra’ sej, de’ ’nte, för si, om någen kom-mer, tänkte Vesjötten, så skulle de’ här bli’ ett förbannä’ spettakel, uta’ de’ va’ te’ å’ kastä på sej traso’ å’ med enns gående hufvestupä på dörra’. De’ va’ ’nte’ tid te’ å’ tänkä eller tittä e’ter säkken heller stöflo’, uta’ di fekk liggä kvar, å’ Vesjötten va’ baräste glad han kom därifrån, vet nå’n.

Nå, men när nu hemfôlkä om mor’on kom å’ skulle tittä om kalfven, så skul-le di ôgg kastä ögo’ på Vesjötten i sänga där ’n låg, förstås, men de’ va’ ’ngen Vesjötte där, si. »Hvar ä’ ’n, tro? Han ha’ ’l gått ut å’ kastä’ sitt vatten, ja, de’ ä’ ’l ’nte’ någe’ te’ å’ undrä på», mente di somligä, förstås. Men de’ stogg å’ blef de’, å’ di skulle ’l ha’ någe’ i sej, å’ då skulle ’l Vesjötten ôgg få någe’ gudslån, förstås, men si han kom inte’ in, vet någen. Å’ de’ bar ut å’ letä å’

290

ropä: »Andreas Hansson, Andreas Hansson!» å’ de’ så de’ gallrä’ i bakka’ å’ ga’ eko i knuta’, men ingen Vesjötte kom de’ te’ byss, nej, stopp de’.

Nå, så bar de’ te’ å’ inn å’ letä igen, å’ di letä’ i sänghalmen, å’ di letä’ i gôlf-springo’, å’ di letä’ i sopvrå å’ likänär vardt de’, men kalfven han hängde med allastänster å’ barä slekte å’ dissä’ så ’n kunde äti’ opp dom, fast de’ va’ pur barä hemfôlke’, vet nå’n. Nå, nu te’ sist när di ’nte’ fannt på någen Vesjötte å’ så klöfve’ låg där, så visste di ’nte’ hvad di skulle tänkä å’ tro, uta’ di tittä’ i ugnen, å’ vet någen! Där låg stöflo’ å’ benstumpa’, å’ föttra satt kvar i dom, si. Å’ de’ bar te’ å’ gissä å’ funderä å’ funderä å’ gissä om igen, ska’ ’n tro. »Hur i all världen ä’ de’ här förståendes?» mente di lite’ hvar. »Jo, de’ syns ju grannt kalfven ha’ äti’ opp Vesjötten», börjäd’ di på sägä lite’ hvar, förstås.

»En tokken kalf måtte fan ha’!» sa’ bonn själf, å’ de’ höllt di med om alli-hopä, si, för si när ’n nu ha’ äti’ opp Vesjötten med båd’ gôr å’ spôr så när’ som på stöflo’ å’ benstumpa’, så ger han sej nok på hemfôlke’ med, förstås, för han ä’ nok åf ’n håles anhang, de’ ä’ tvärsäkert, de’.

Nå, nu va’ de’ te’ å’ gå e’ter prästen, så han skulle få läsä ’n håle ur ’n, för-stås. Prästen kom mykke’ rigti’t å’ bar te’ å’ läsä, förstås, å’ si kalfven va’ fôlk-kär, si, å’ kom imot prästen, si, å’ prästen va’ rädder å’ gekk baklängest unna förstås, men kalfven gekk e’ter, å’ de’ bar åf ut på gåln, förstås, å’ så unna’ för unna’, si.

Men nu te’ alt helvite så va’ de’ en brunn på gåln, å’ den såg inte’ prästen, uta’ han damp badus baklängest i brunn’, vet någen, å’ kalfven va’ så närä så han damp oga’på prästen i brunn’, vet någen. Ja, nok kunde de’ ’l på sätt å’ vis varä skade på prästen, förstås, men de’ va’ okke’ de’ va’ med de’, men si di va’ ändå gladä di va’ åf med kalfven, å’ de’ va’ te’ å’ plokkä brunn’ full med sten, de’, hinnä’ nå’n skulle kommä å’ få si spettakle’, förstås. Å’ prästen å’ kalfven ligger där nu i godan ro, å’ de’ ä’ säkert.

Länna Sn

200. Ännu en gång Västgöten och Kalfven En Västgöte träffade en piga på landsvägen, och så bad västgöten han skulle få »åkä på hjule», och det bar af i diket med västgöten och pigan. Som Västgöten blef underliggare och någon kom och hjälpte honom till rätta, så var han glad och pallrade vidare. Blef sjuk. Trodde sig vara med barn. Tog stöflorna och benstumparna i galgen – tog kvarter i en bondstuga. Fick se kalfven och rymde, lämnade säcken kvar. Se föregående variant.

Men när nu folket trodde att kalfven ätit upp Västgöten, så satte de eld på stugan och hvarvid både kalfven och Västgötens säck brann upp, och han stod nu med två tomma händer. Men han tröstade sig ändå att han hade en bror som handlade med trädskålar och skedar, och af denne fick han litet förlag att hand-la med. Sålunda gick han sin gilla gång och kom till en kjörka och hvarest det kunde vara roligt att gå in, tyckte han.

291

Då han stod i kyrkan och hängde, så passade följande bibelspråk till prästens predikotext: »Är det du som komma skall, eller skole vi förbida någon annan?» – »Icke vet jag, men min bror kommer la etter å han har större skålaklef än ja!» svarade Västgöten. Prästen sade vidare: »Hvi kommer du härin som icke har bröllopskläder?» Västgöten svarade härpå: »Icke visste ja, tatt la fan, att här va nage gästabud!»

[Tillägg i marg.:] Enligt en annan version spådde kärringen på kalf eller hare. När han en gång sätte något ifrån sig på marken såg han en hare springa och trodde då att den kom från honom.

Länna Socken

201. Drängen, Dottern och WestgöthenDe va en gång e förmögi bondfôlk på ett ställe som hade e endä doter. Di hade ôgg en dräng på de där ställe, å drängen å dotra börjä på te å tykkä om hvarann. Nu hände de sej att bonn å gumma vart bortbjugnä på någe gänge kanske, å då kröp drängen sta å la’ sej när dotra, å hur di bar sej åt, de ä swårt te å sägä, men så va de att dotra tykkte att drängen bôrstä ’na, å de måtte va någe serdeles rart.

Drängen skulle snart farä ått stan, å då kom dotra ihop med ’n att han skulle köpä hem en tôkken där bôrste ått ’a. »De går fell’ an», sa drängen, »men han ä dyr, han kôstär 500 riksdaler.» – »De va ’nte fali», mennte dotra; ho togg fram pengär. När nu drängen kom hem så ville dotra ha sin bôrste, de va en sak de, men drängen sa att ho inte kunde få ’n förrn kvälln, å då ville han lärä ’na hur ’o skulle bärä sej åt med ’n.

Att bôrsten skulle nyttjäs i sänga, de va en sak de, å när dotra fikk läggä sej så skulle drängen ôgg varä med. Drängen fikk beröm för att han köft en bôrste som var så likädann som hans, så de va som de skulle varä sammä en. När nu drängen gekk ifrån ’a, så ville ho ha bôrsten kvar, men drängen sa: de ä de sam-mä hvem som har ’n, då han ändå skulle hjelpä ’na. Dotra va ’nte nöjd med de, för ho tykkte att när ho betalt bôrsten så bra, så kunde ho villä nyttjä ’n när som hellst eller teminstône si på’n.

Drängen ville för ingen del bli åf med ’n ändå, utan han gekk ut, men dotra föllde med å sargä. Drängen sprang iddeligen undan å dotra etter te di kom te e å; der togg drängen å kastä nir en sten. »Si, där har du ’n då!» sad drängen, å då vardt han åf med ’na, för ho tokk åf sej nakug å gaf sej te å letä i vattne.

Nå, bäst ho gekk å letä så kom en Westgöthe med sitt klöf, å de sätte han nir på brona, för han va fell’ nyfiken han ôgg när han fikk si någe tôkke där. Han såg dotra likksôm gå å letä etter någe å frågte hvad de kunde varä. Då bad ho hônôm hjelpä sej letä rätt på en bôrste som drängen kastä i åna. Westgöthen klädde åf sej å gekk nir, å dotra vardt med ens så glad; ho fekk si att westgöthen hade likadann bôrste som drängen, å ho trodde de va sammä en, å defföre ville ho prômt ha ’n.

292

När nu inte Westgöthen ville lämnä ’n så fikk ho tag i ’n å ville ta ’n med wålld, å då ska ’n tro de vardt ett karpande åf, men hur de bars te så bar de ikull med dôm begge två, å Westgöthen kom under. Med di låg, så togg han ôgg en sten å kasta i åna å sa: »Si, där har du bôrsten!», å då vardt han åf med ’na, men då ska ’n ôgg tro de vardt brôdtôm för ’n te å slå å få på sej å ta sin säkk å te springä.

Bäst han sprang så mötte han e kärrng, å så frågte han henne om ho var slug. »Ja, de ä ja fella!» sa kärrnge. »Nå, då kann ni ’la säjä mej hwem som blir med barn», sa westgöthen, »den som ligger under eller den som ligger ogapå.» – »A, din toker!» sa kärrnge, »de har du fell hört i allä tider att de blir den som ligger under.» – »Ja, då ä de ’la allt på tok med mej!» mennte westgöthen.

’N ska tro westgöthen hade inte glada dar han, men de va ingen ann råd än te å se glad ut å gå sin vanligä gång. Bäst han gekk så mötte han en som hadde ett par stöflur te sällja för gôdt pris, å som westgöthär gernä vill varä i vinsta så köfte han stövlo. När han väl ha köft dom, så sa den andrä att han skulle aktä att ingen skulle få si dom, för han ha tagi dom i en gallge.

De va ôkke de va de, men när han kom te å tittä te, så satt benstumpa å föttra kvar i stöflo, å då va de bäst te å stoppä nir dom i säkken te han kunde få lägen-het te ta dän dom. Nu frågä han sej före hur länge e kvinna gekk med barn, å när han fikk vetä de så förstog han att en kar kanske skulle gå lika länge, å när tiden va ute så sökte han kvarter i ett pörte, å när han kom in i pörte la han sej å somnä straxt, för han var trött.

Nu hände de sej att pörte stogg i en kalfhage, å ôm kvälln kom di å släffte in en kalf i pörte, å kalfven luktä snart rätt på westgöthen å börjä sleka ’n i syna. [När] Westgöthen waknä å fann kalfven, så trodde han att han ha kalfvä en kalf i ställe för en barnunge, å då ska ’n tro de vardt brôdtom te å knallä sej i väg. De va ’nte tid te ta säkken med en gång, utan den fikk liggä kvar, å stöflo med benstumpa i med.

Om måron när di kom å skulle släppä ut kalfven, så fikk di si westgöthä- klöfve å alltehop som han sprang ifrån, å då förstogg di att en westgöthe ha lågä der å att kalfven äti opp ’n så när som på bena å stöflo, å då förstogg di att kalf-ven va åf ’n håles anhang, å defföre så måtte di etter prästen, att han skulle läsä öfver ’n å di kunde få ’n bra heller bli åf med ’n.

Prästen kom med boka i dörrn, men kalfven va folkkär [å] kom imot prästen. Han vardt rädd å gekk baklänges unda å kom så te en vattgrop å damp bakläng-es i gropa. Men hur de gekk sen, de ha di inte talä om.

Länna Sn

202. Vestgöten och EkorrenTvenne Vestgötar voro ute och gick och blefvo varse en »granoxe» springa upp i ett träd. Denne, mente de, skulle blifva en god stek, och som de tyckte sig så godt som hafva honom i händerna, så kommo de öfverens att den ena skulle gå

293

upp i trädet och handgripa honom, och den andra skulle gå till närmaste ställe och låna en gryta för att däri tillreda steken.

Så skedde. Den ena gick för att hemta grytan och den andra klättrade upp i trädet, men då han kom ekorren för nära så hoppade denne i ett annat träd.

Vestgöten sade då för sig själf: »Törs ’la du som liten ä’ hoppa så långt, så må ’la ja’ våga som storer ä’!» Och därvid hoppade Vestgöten åstad. Men hvad hände? Vestgöten var för ovig att hoppa från det ena trädet till det andra, och han slog i backen som en säck och blef knall å’ fall död.

Då nu den andra kom igen med grytan så fann han sin kamrat ligga grinande, men död.

»Glina hur du glina vill, så halfva granoxen hörer mig till»,

sade den andre med grytan. Men någon stek såg han icke till.Hvad var att göra? Gjort som gjort var, säger ordspråket, och åter ett annat:

Det är bäst att skjuta björnen innan man säljer skinnet. Emedlertid så blef det strax en Vestgöte mindre.

Länna Sn

203. Vestgöten och degholkenEn Vestgöte kom till en bondgård och ville låna hus, som han ock fick, men han blef anvisad att ligga uti en stuga som var beryktad för spöken. Vestgöten var en tapper man och icke rädd för något krånk, men ändå för säkerhet skull så be-gärde och ärhöll han en lie till sängkamrat.

Uti rummet där han låg var bagarstuga, och man hade en degholk upphängd i taket, som förr allmänt brukades. Om natten började degen i holken att jäsa så att det rann öfver, och den ena degplätten efter den andra föll i golvet med ett smackande ljud.

Vestgöten låg länge fundersam hvad detta kunde betyda, men till slut så ut-brast han: »Smakka’ l’u, faan!» en gång och andra gången. Smackandet fortfor likväl, och till slut blef Vestgöten vred och tänkte det var bättre att mota Satan medan han hade honom på behörigt afstånd än att låta honom komma för nära.

Nu reste sig Vestgöten och grep sin lie samt högg därmed omkring sig i alla rigtningar, synnerligast där han hörde det smackande ljudet. Men hur han högg, så bar det sig icke bättre än att han högg af snöret hvarpå degholken hängde, så att denne föll ned och uttömde hela sitt innehåll öfver Vestgöten.

Nu var icke Vestgötens mod tillräckligt, utan han tog till fötters och flydde det fortaste han kunde ur rummet och från gården för att icke blifva utskrattad och bespottad för att han så lätt låtit skrämma sig.

Vansö Sn

294

204. Vestgötarna plocka blåbärTvenne Vestgötar skulle gå till skogen och plocka blåbär. Den ena visste huru blåbären såg ut och plockade rigtiga blåbär, men den andra träffade en hop tor-dyflar och hvilka han plockade och åt. Bäst det var så flög en sin kos, och då frågade den som höllts med dessa: »Hvad växer blåbär ’la på?» – »Di växer ’la på banglar», sade den andra. »Då vet ja’ ’la inte’ hvad ja’ ha’ äti’ för krangsel-baggar, de’ va’ en som ’la flög nyss», sade den andra.

Jo, så kloka fanns det förr i sin dar.

Länna Sn

205. Västgöten och LänsmannenHuru länge Västgötarna gått här och knallat med sina »klöv» är svårt att säga, men nog hände det ofta att de kommo i färd med länsmänner och fjärdingsmän-ner och dylikt patrask, ty dessa ville liksom ha någon skatt af dem under det beskedliga namnet mutor.

En snål Västgöte träffade för en rigtigt och fullt lika snål länsman. Si, det var till märkandes att de förr alltid gingo två om två i sällskap, och om läns-mannen eller tokka där kom in, knallä den andra sig undan då den ena blef an-språkad. Summan var den att af de två i sällskapet, så stadnade den ena hos länsmannen och den andra gick på vänt.

Huru länsmannen och Västgöten ackorderade vet ingen, men när han kom till sin kamrat så skröt han öfver hur ovettig han varit på länsmannen och att han bland annat kallat honom för hund å’ hundebyte. »Nå, tordes du säga detta så han hörde det ôg[g]», frågade den andra. »Å, ja’ va’ la inte’ fan ja’ å’ sade ’e’ så han hörde ’e’; ja knöt näven i böksalommen å’ trätte å’ va’ ovettig på ’n ändä te’ ja’ kom långt ut på gäle’! Men inte förr heller!»

Häraf ännu ordspråket »Knytä näva i böksfikka som Västgöten, när’ n grälä med länsmannen» om den som är stor i orden, men när det gäller till kritan så tiger han gärna.

Härad, eljest allmän

206. Vestgöten, hin Onde och BondenSaga i allmogemålet

Hur’ mångä gånger ’n håle vari’ gifter vet inte’ ja’, men nok ha’ ja’ hört talpå flerä di gånger att ’n ha’ hafvi e’ elak kärrng, å’ om de’ ôgg ä’ e’ å’ sammä kan ôgg görä de’sammä. Milleromtid så ville han i allä fullä fall varä åf med ’na.

Att böndra har elakä kärrngär somli’stanster, de’ hörs ôgg oftä tal på, men de’ finns ôgg di som ä’ skapligä, kan ’n fell’ vetä. Nu va’ de’ i allä fullä fall en som hadde e’ som va’ etterdjeflugr, så de’ va’ pin lögn [tillagt i marg.: i helvite] han kunde begå sej med ’na uta’ han ville ôgg bli åf med ’na.

295

Att Vestgöta’ har kärrngär lite’ hvar, de’ kan ’n nok förstå, förstän vi ’nte’ kan vetä ’e’ så nogä häråter, å’ de’ kan nok träffä in di finns åf bågä di sôrtra, kan ’n fell’ vetä. Ja, de’ va’ i allä fall så så de’ va’ en Vestgöte som hadde e’ som va’ rikti’t rosenrasande, å’ han kunde heller inte’ bo i bås med ’na e’ter skapligheta, uta’ de’ va’ dagli’dags hand i hår å’ knif i strupe, vet nå’n. Att Vestgöten ville bli’ åf med e’ tokka kan fell’ ingen undrä på heller; men hur skulle ’n bärä sej åt tevägs? Jo, väntä ska’ ni få hörä!

De’ va’ på den ti’n när Vestgöta’ gekk å’ sålde träskålär å’ smöraskär å’ tok-ke’ där småred’, så tänkte Vestgöten så här: ja’ ska’ ge’ mej te’ skålknalle, så kan ja’ teminstone få respit nå’n da’, tänkte han, å’ bäst de’ va’ så togg han en säkk å’ stoppä’ nir sinä brigaler i å’ knallä’ sej ut i bygda med, å’ så kom han te’ den där bonn som ja’ nyss talte om, å’ där fekk han lånä hus öfver natta, för-stås. Å’ si bondkärrnge’, ho’ ha’ aldri’ i sin lifvandes dar sitt nå’n Vestgöte förr, å’ Vestgöten ha’ heller aldri’ sitt nå’rä andrä än Vestgötäkärrngär, si, å’ di där di vart så konfysä i hvarann’ så de’ va’ för bôlt aldeles.

Nå, Vestgöten å’ bonn satt å’ pratä’ om båd’ ditt å’ datt, å’ då sa’ Vestgöten: »Ja, si om ja’ ’la hadde mi’ märr med mej, så skulle ’la du å’ ja’ butä.» – »Kan-händä!» sa’ bonn. »Heller om ja’ hadde nå’n pipä, så skulle ’la vi butä tokkna.» – »Kanhändä!» sa’ bonn. »Men topp, bror! Vi kan ’la ju butä kärrngär te’ ek-sempel!» sa’ Vestgöten. Ja, de’ va’ bonn med om straxter. Ja, di bytte oförsidt, å’ de’ med enns gående. »Men nu får ’la du hemtä hem di kärrng själfver!» sa’ Vestgöten. »Ja’ tar mi’ med mej badus!» Nej, de’ ville ’nte’ bonn heller, för han ville ’nte’ varä utan, heller, tykte han.

»Om Torsdä’ ottä å’ Fredä’ visst å’ om Lördä’ alläsist,

då kommer ja’ ’la å’ har båd’ märr å’ pipä å’ kärrng med mej, å’ då ska’ vi ’la butä så de’ ska’ stå härligä te’!» sa’ Vestgöten, å’ så knalläd’ ’n sej i väg, för-stås.

Nå, när ’n nu ha’ knallä å’ gått ett stykke, så mötte han ’n håle, å’ di hälsä’ på hvarann’, förstås, som [tillagt i marg.: gamlä bekantä] fôlk brukär, förstås, å’ Vestgöten frågte ’n håle om ’n ville bytä med nå’nting. »Ja», sa’ ’n håle, »ja’ har e’ fasli’ rar kärrng ja’ vill bytä bôrt å’ få e’ ann’ i ställe’, för si om-byte’ förnöjer sinne’ si.» – »Ja, fritt må gjolt!» sa’ Vestgöten. Å’ bums va’ byte’ gjolt. »Men du får hemtä di själf!» sa’ Vestgöten. Ja, de’ kom di sams om.

Si, Vestgöten va’ full med dynt å’ de’ dödäs ben å’ tänkte som så: blir ja’ ’la åf med den ja’ har, så må ’n håle gärnä ha’ beggis två, för ja’ vet ’la hvad ja’ har men inte’ hvad ja’ kan få. Å’ så tykte han de’ va’ bättre te’ å’ ha’ e’ lite’ hvarstanster där ’n kom, ska’ ’n vetä.

Si, ’n håle ä’ ’nte’ så dum han heller, som hufve’ ä’ ludi’ te’, pe’ di sägä; han visste nok förut att Vestgöten å’ bonn ha’ byti’, å’ dä’före så gekk han bus bas te’ bonn å’ ville ha’ kärrnge’ som han ha’ bytt åt sej åf Vestgöten. De’ va’ bonns kärrng åf nyonde, förstås. Men si nu va’ de’ de’ fattigä fele’, si, när ’nte’

296

Vestgöten kom på sagder da’, så gekk kärrnge’ å’ letäd’ rätt på Vestgöten, om ’o’ fekk rätt på ’n, notä bene. Å’ si nu hadde ’nte’ bonn nå’n kärrng te’ lömnä, si, å’ de’ vardt så de’ så om Torsda’n e’ter skulle bonn skaffä kärrng, om han skulle ta’ ’na i helvite’, heller ôgg skulle han strykä med själf, de’ va’ en sak de’.

Nu ska’ ’n tro bonn fekk myrur i hufve’, å’ hur ’n skulle bärä sej te’, si de’ vete allenä den som alt ting visste, si. På sagder da’, heller ja’ tror te’ å’ med de’ va’ en da’ förut, kommer Vestgöten, min kar’, å’ åtterigen ville lånä hus som han ôgg fekk, kantänkä, å’ bonn han gekk å’ hängde hufve’ på e’ sned, si. Å’ Vestgöten frågte hur tess de’ va’ vuli’ med ’n, förstås, å’ bonn han sa’ hur tess de’ va’, de’ va’ en sak de’, å’ han va’ rikti’t hjärtängsliger, vet nå’n, å’ de’ va’ ’l ’nte’ heller te’ å’ undrä på, förstås. Men Vestgöten tröstä’ ’n de’ bästä han kunde å’ mente: »E’ter som vi ’la ä’ så godä bussär förut, så ska’ ja’ ’la hjälpä dej te’ heders.» Vestgöten tog på sej bonns kläder å’ bonn kröp under sänga, si. Men Vestgöten sätter sej vöd bole’ med bränvinsflaska för sej, å’ ett, tu, tri så kom ’n håle å’ lättä’ på dörra å’ hälsä’ för skam skull, förstås, å’ så talte ’n om ärnde’ som fôlk brukär ôgg, då ändteligen likkä.

Så frågte ’n håle: »Hvar har du mi’ kärrng?» – »Du har ingä kärrng här!» sa’ Vestgöten. »Kan du svarä mej på sju frågur, heller ôgg tar ja’ dej!» sa’ ’n håle. »Hit med sk–n! sad’ prästen om barne’», mente Vestgöten.

’N håle: »Hvad ä’ ett?»Vestgöten: »Ett hufve’ har ’la du så väl som ja’, kan ja’ tro!»’N håle: »Hvad ä’ två?»Vestgöten: »Två ögon har ’la du i din skalle så väl som ja’, kan ja’ tro.»’N håle: »Hvad ä’ tri?»Vestgöten: »Tri fötter under ena grytä.»’N håle: »Hvad ä’ fyrä?»Vestgöten: »Fyrä hjul under en vagn.»’N håle: »Hvad ä’ fem?»Vestgöten: »Fem finger på ena hand.»’N håle: »Hvad ä’ sex?»Vestgöten: »Sex krukur i Kanaans bröllop må du ’la vetä.»’N håle: »Hvad ä’ sju?»Vestgöten: »Sju böner i Fader Vår. Å’ stå nu inte’ här å’ frågä längre, uta’

dra’ nu åf nitti’nie notvarp in i helvite’ å’ därifrån du ä’ kummen å’ skaffä dej nu kärrngär bäst du vill! »

Å’ ’n håle, han lomä’ åf aldeles som te’ å’ huggä rompa’ åf en hund, vet nå’n. Å’ hur de gekk med di allä tri kärrnga’, om di kom te’ nåder hvar å’ en te’ sist vet inte’ ja’, men nok vet ja’ att bytefôlär blir ’nte’ så gamlä – d.v.s. stan-när inte’ länge på ett ställe, menär ja’.

Härad Sn

297

207. Huru blef det Västgötar? Jag vill just icke säga när det var, men det var i alla fall när det var bättre tider än nu som endera Sante Pär elle ’N Håle var ute och red, jag vill just icke säga säkert hvilkendera. Men så var det att som man vet så ofta händer, hästen tap-pade något bakefter sig på vägen, som på ren bondsvenska betyder »hästlort». När dessa får ligga några dagar och nola’väre’ icke är för starkt, så börja de där knölarna att rycka och knycka på sig och liksom knuffa på hvarandra och ropa: ge rum! ge rum! Ja, som jag säger, det var vid den tiden.

Så satt det några skator i ett träd ofvan och såg hur det [detta ord invisat] rör-de sig. Om de trodde sig välmenigt vilja skilja en träta eller de tänkte på egen fördel vill jag låta vara osagdt, men summan som de’ så »ga’ de sej nir» och rifva omkring massan, och däraf blef en hel massa svartråckar kastade hit och dit, och som dessa icke voro lämpliga att inkvartera uti skatornas mage, så fingo de obehindradt draga sina färde; och just dessa blefvo stamfäder för alla Västgötar som nu så länge varit kända som skålknallar, förutom dem som nöd-gats själfva i hembygden »arbeta» för födan.

Allmän

208. Huru blef Småland befolkadt?Jo, det skall jag snart säga. Det var ett par, karl och kvinna förstås, som kommo såsom ofvanefter och hamnade i Småland. De redde sig en bostad så att de hade tak öfver hufvudet och kunde bärga sig för kölden, kan ’n veta.

Nå, nu så skulle de väl ock hafva något att äta, kan man förstå. Det var icke alltid de kunde äta upp alt hvad de kokade, utan hvad som blef öfver efter mål-tiderna så slogo de i en balja eller strömmingsfjärding och lade lock öfver. När detta fick stå någon tid så började locket lätta sig, och snart nog så blef locket afkastadt.

Kan någon veta hvem som kastade locket? Jo, mannen och kvinna tittade ef-ter, och då var fjärdingen full med lefvande varelser som tittade öfver brädden på alla kanter. Dessa ropade om hvarandra: »Ja’ vill ha’ arbete! Ja’ vill ha’ bröd! Ja’ vill ut å’ förtjenä pängär!» Och nu blefvo mannen och kvinnan rådlö-sa hvad de skulle företaga. Det var att bära ut fjärdingen och utslå innehållet på backen, och snart nog så reste sig en hel massa pysslingar som i rappet växte stora och löpte hit och dit, åt Östan, Västan och och [sic!] åt alla vädersträck; och sedan så nedsatte de sig och gjorde bygd och gaf sig ut att handla och vand-la. Som de voro tillkomna genom snålhet och sparsamhet, så blefvo de ock själfva goda hushållare, och som man än i dag säger: om man sätter en Smålän-ding på bara bärget, så bärgar han sig nog!

298

Dalkarlas Sagor209. Dalkarlarna som skulle hängaTvenne dalkarlar kommo öfverens att de skulle försöka hur dant det skulle vara att hänga sig. De gingo därföre åt skogen och den ena satte snaran om halsen och förehöll den andra, att då han hängt sig och ledsnat därvid, så skulle han hvissla och då skulle den andra passa på och afskära snaran. Han hängde sig ock med hela kroppstyngden och blef snart kväfd så att han icke kunde hvissla, utan i dess ställe började urinen rinna.

Den på marken stående dalkarlen sade då: »Pissom, pissom du, du ha’ inte’ hvisslom ännu!» – men han hvisslade aldrig, ty han var död.

Härad Sn

210. Dalkarlen gissade rättTvenne dalkarlar voro ute och gick, och vid de samspråkade om hvarjehanda så sade den ena till den andra: »Kan du gissa huru många brödkakor jag har i min säck, så ska’ du få alla åtta!» – »Du har fell’ åtta då!» sade den andra. »Kors, så gissuger du va’», sade den första, »du ska’ väl ta’ dom då!»

Och han fick nog godmodigt bortskänka sina åtta brödkakor. Men den andra var nog ädelmodig att skänka honom hälften tillbaka, och så voro de lika goda vänner som förut.

Härad Sn

211. Dalkarlarna kokar grötNär dalkarlarna äro i arbeteslag med hvarandra, så äta de ock i backlag med hvarandra. De koka sin mat gemensamt och äta sked om sked så länge något är kvar. Då deras arbete är jemt och likartadt, så hafva de sina bestämda mått i matlagningen.

En gång skulle de koka gröt och hade då sitt bestämda mått vatten; men nu hade någon skälm dithällt mera vatten så att grötkvantiteten blef större än van-ligt. En likartad känsla i deras mage bestämde när de voro mätta och måttet var slut. Men nu hade de ätit en god stund och började känna sig mätta, ehuru de hade mycken gröt öfrig.

»Hur i all världen står de’ här te’?» började de yttra litet hvar. De åto så mycket som de kunde tro bukskinnet kunde hålla, men mycket gröt var ändå kvar. Ingen annan förklaringsgrund kunde antagas än att de voro sjuka, och då blef ingen annan råd än att lägga sig allesamman. De lågo tills de blefvo hungriga, och så orkade de äta ur sin gröt och tackade Gud för helsans åter-vinnande.

Härad Sn

299

212. Dalkarlen och PrästenDalkarlarna hafva före mannaminne varit i stort rop för uteslutande duglighet att bygga med gråsten och så att ingen kunde göra det så bra som dessa.

Nu var det en rik präst som var mycket rädd att hans jordiska kvarlefvor en gång skulle blifva förblandade med andras, t.ex. en skälm eller så, och dyme-delst göra villervalla på den sista eller yttersta dagen. Han beslöt därföre att lega en dalkarl att mura en fast graf af sten den ingen skulle få rubba. Prästen var som alla dylika snål, och dalkarlen blef missnöjd under arbetet.

En gång låg en dödskalle uppkastad, och prästen frågade dalkarlen på spe om han visste hvem denna hufvudskalle tillhört. »Å’ de’ ä’ fell’ inte’ svårt», mente dalkarlen, »de’ syns väl att han tillhört en präst, ty han gapär så fasligt och vill ha’ mer!»

Ja, prästen fick ändå en spik att hänga mössan på, som man säger, och vidare blef det ej. Men om grafven blef färdig och ännu beståndande, det står i trovil-jebok.

Länna Sn

213. Dalkarlarna fångar björnenNågra dalkarlar skulle fånga en stor och fet björn och gingo därföre till hans lya. Då de kommo dit så ville ingen krypa in, ty de kände till nalles humör att han var icke att leka med alla gånger. De drogo därföre stack om hvem som skulle betsla på honom. Den som lotten föll på band ett tåg om lifvet och bad de andra att de, vid han ryckte på snöret, skulle draga ut honom. Han kröp mycket rigtigt in och snart ryckte det på tåget. De utanföre stående drogo ut ho-nom, men han var utan hufvud.

»Det var besynnerligt!» menade den ene. »Såg du om han hade hufvud när han kröp in?» sporde man. »Nej!» svarade en annan, »men nog såg jag när han åt gröt att skägge’ vikkä’!»

Ja, hur skulle man bära sej åt? Ingen ville gå in för att leta rätt på dalkarlen- kamratens hufvud och ingen ville betsla björnen, så den gången fick nalle sofva i godan ro.

Länna Sn

214. Dalkarlarna fångar ElgNågra dalkarlar skulle gå till skogs och fånga sig en elg, ty den kunde de väl behöfva. De träffade ock snart nog en duktig stor elgoxe. De voro försedda med tåg, och så tog en och band tåget om sig och fästade snaran däri och hvilken sedan lades ut för elgen. Så blef att mota honom i snaran, och då han fastnat så ville han ej stå där och se på dalkarlarna utan han började springa, och som dal-karlen icke förmådde hålla så måste han strutta med. Men han började snart

300

ropa om hjälp. Då sade de andra: »Slå slinger om talla’!» – »De’ ä’ visst godt te’ slå slinger om talla’, ja’ nåkär ju inte’ marka mir än vid hvar nittonde skutt!» svarade den som hade elgen fången.

Men elgen gick sina färde, och dalkarlen som höll honom fången måste följa med, och ingen har hört ett skapande grand efter hvarken elg eller fångesman. Så elgsteken, som de redan trodde sig hafva smakat, blef för de andra ganska mager, och kanske fångesmannen ej blef fetare han.

Härad Sn

215. Dalkarlen och PrästenEn präst mötte en dalkarl och frågade honom: »Hvarifrån kommer du?» Dalk.: »Oppifrån!» (från himmelen). Prästen: »Hvad gör Gud?» Dalk.: »Jo, han satt å’ funderä’ hur de’ kom sej te’ att han inte’ får nå’rä präster, heller hvart di tar vägen, för han ha’ inte’ hafvi nå’rä hos sej sen den Gudsmannen Aron kom te’ ’n.»

Härad

301

Sagor och historier

[Sagor om Sante Pär]216. Sante Pär och Broder Lustig [Variant 1]Det var en tid på värden då Sante Pär och Broder Lustig gick å’ pavlä landsvä-gen utåt å’ med sinä renslar på ryggen, just som andra vandrande gesäller eller något tokkedär och det var väl som det skulle så vara. Men nu var de’ det att Sante Pär hade sin rensel så beskaffad, så att allt hvad han önskade i renseln så var det genast där. Denna rensel hade han ärft efter sin farmors morfar eller far-far eller hur det var. Sante Pär var i det stora hela en så där allverstadiger kar’, men si Broder Lustig va’ en kurion, ja, en riktig filur.

En gång när de mallrade landsvägen utåt, så blefvo de hungriga och gingo in på en krog heller värdshus, hvad det kallas, och begärde få litet innanför väs-ten. Det var nog knalt med slantarna, kan jag tro, och därföre blef laddningen ej heller för häfver.

Nu var där äfven ett par studenter inne som hade samma ärende, att få något i kaksta’n. Ett par stekta gäss voro framsatta på ett bord för att se på, men de voro för dyra för fattigt folk att äta. Sante Pär och Broder Lustig som kom sist i påsen måste först ut, och de gingo ock.

När de kommo ett stycke på väg så tänkte de: »Fan te’ finä gäss! Di luktä’ så godt!» Fast Sante Pär inte ville ha någe med orättvisa’, så tänkte han ändå: »Om jag hade de där stekta gässen i min rensel!» I ett, så voro de där! De satte sig ned på en sten och tänkte spisa, men som snarast så kommo studenterna, och då kunde de fått ondt i ögonen. Snart kom krögaren med andan i halsen och tog fatt på studenterna och ville pådrifva dem att ha stulit gässen. De nekade, det var en sak det. Sante Pär och Broder Lustig kunde ingen misstänka, emedan gässen voro kvar efter dem. Sante Pär vill ej äta gåskött men Broder Lustig var nyfiken, och så togo de hvar sin gås. Komna ett stycke så mötte de en vand-ringsman, och Sante Pär skänkte honom sin gås. Denne gick därmed till Värds-huset och satte sig där att äta, men snart kom krögaren och lade vantarna på gå-sen samt fråntog honom den.

Nu gingo de vidare och kommo till en Kungsgård hvarest prinsessan var illa sjuk, och mycket var utlofvadt till den som kunde göra henne frisk igen. Här var något att förtjena, mente Broder Lustig. Ja, Sante Pär pysslade prinsessan bra och Broder Lustig fick lära sig doktrera. Nu gälde det att få en hederlig be-talning, men Sante Pär ville blott ha ett lam. »Hur kan du begära så litet?» sade Broder Lustig.

De gingo därifrån och vidare och blefvo hungriga, och då skulle Broder Lus-tig slagta och koka lammet medan Sante Pär gjorde sig ett slag i krokarna. Som

302

han blev långe borta och lammet var kokadt, och ehuru Broder Lustig var för-bjuden att icke smaka något däraf, så uppåt han hjärtat, tyckte det icke skulle saknas. Sante Pär återkom och afstod hela lammet åt Broder Lustig, men ville blott själf ha hjärtat. Detta hade Broder Lustig icke sett, men som Sante Pär en-visades och ville ha det, så kom Broder Lustig ihog sina synder och förklarade: »Ett lam har ju intet något hjärta!» Ja, det stod och blef; ingen kunde hjälpa det! Broder Lustig fick hela lammet för egen räkning, och han åt och smorde kråset med god smak.

Så gingo de vidare och kommo till en kungsgård hvarest var stor sorg å fär-de, ty prinsessan var död. Här var någonting att förtjena, mente Broder Lustig. Ja, det blef så att nu skulle de doktrera prinsessan och göra lif i henne. Sante Pär begärde ett ensamt rum och en kittel med vatten. Däri lade Sante Pär prin-sessan och kokade henne så det blef ett mos, och så upplade han detta på ett bord och plockade ben och alt i sin ordning, och som nu alt det onda var utko-kadt så sade Sante Pär: »Prinsessa, statt upp!» Och hon reste sig lifs lefvande, så god som hon någonsin varit. Det blef stor glädje i kungsgården, och kungen bjöd doktrerära så mycket penningar de ville ha, men Sante Pär ville ej taga nå-got. Men likväl så gaf kungen dem en summa penningar.

Nu skulle dessa delas och Sante Pär delade dem i tre högar, hvaröfver Bro-der Lustig förundrade sig hvem som skulle hafva den tredje delen, då de voro blott två. »En åt dig, en åt mig och en åt den som åt upp lammets hjärta.» – »Det har jag gjort!» sade Broder Lustig. »Ett lam har ju icke något hjärta», sade Sante Pär. »Jo, hvarföre skall ej lammet ha hjärta?» sade Broder Lustig. Och därvid fick det bli. Broder Lustig fick de två delarna och Sante Pär tredje delen, och så gingo de. Broder Lustig var ändå missbelåten med den ringa lö-nen, då de kunnat få mycket mer. Han beslöt att skilja sig vid Sante Pär, ty han var nu lärd så han kunde göra stortag på egen hand, och de skiljdes åt och gick hvar sin väg.

Hvart Sante Pär gick, det visste han bäst själf, men Broder Lustig behöfde inte gå så värrst länge, förrän han fikk höra att en prinsessa blifvit död vid en kungsgård. Dit gick han och tänkte hugga sig tjock om han kunde blåsa lif i henne. »Nu är jag ensam om förtjensten, kan kan jag och nu skall jag låta be-tala mig», mente han. Han såg hur Sante Pär bar sig åt. Och sedan han fått en kittel och kokat köttet ifrån benen så alt ondt var utkokadt, så sammanjämka-de han alt i sin ordning på ett bord och utropade befallande argt: »Prinsessa, statt opp!» Prinsessan rörde icke så mycket som på en tå en gång, nej stopp slippä så slut de’ va. Andra gången ropade han: »Prinsessa, statt opp!» Icke så mycket som en knota rörde sig. Tredje gången ropade han: »Prinsessa statt opp!» Lika när.

Nu fick Broder Lustig myror i hufvudet, men just under hans bekymmer så stod hans gamla kamrat hos honom. Han skurpensade honom hvarföre han skulle ta sig före med det han icke förstod men sade ändå: »Prinsessa, statt opp!» och som en pil så flög de[t] lif i alla lemmar, och prinsessan stod där lifs lefvande. Nu förbjöd Sante Pär Broder Lustig att emottaga någon betalning,

303

men han sade: »Här har du min rensel och sköt dig nu bättre, och härefter ser du mig aldrig mera!» Glad mottog han renseln, men hvarföre skulle han icke få taga betalning? Må så vara då!

Nu har det ingen fara, tänkte Broder Lustig, då han med den finurliga ren-seln vandrade vägen utåt, men när man får gå länge så blir man trött, och så blef äfven Broder Lustig, och sedan så blef det kväller. Han såg ett slott lysa så blankt på långt håll. Dit ska’ ja’ gå, tänkte han. Han gick ock mycket rigtigt dit och begärde nattkvarter. Det svarades honom att ingen kunde ligga där, ty det spökade så ärbarmligt. »Ingenting värre!» sade han. »Låt ni mig manst ligga där, jag är ej rädd!» Han blef visad i ett rum och lade sig midt på golfvet med renseln under hufvudet och somnade i godan ro.

Men mot midnatt så fick han höra buller, och som det var månljust så såg han nio djäflar dansa omkring sig och kom alt närmre och närmre. »Dansä, dansä ni», sade han, »men kom mig bara icke för nära!» Men det oaktadt så kommo de så nära så de snuddade emot honom. Då först vardt Broder Lustig arger och sade högt: »Jag önskar alla nio djäflar i min rensel» – och vipps voro de där. Nu kastade han renseln i en vrå, och djävlarna fingo speta på klöfvarna bäst de gitte, och Broder Lustig gick och lade sig och sof i god ro intill ljusande dager.

Det första han gjorde så var att gå till en hammarsmedja och lägga renseln under hammaren och bulta de nio djävlarna så de voro som kål, men vid han öppnade renseln så befanns en vid lif och som stulit sig in i ett hörn, och denne lopp åt helvitet för att berätta om kamraternas öden och nederlag. Det var som det var det, men nog var det harmfullt! Ju längre man får lefva, diss gamlare blir man, och så var det äfven med Broder Lustig. Han kunde väl icke som Je-rusalems skomakare i alla tider pavla världen omkring, utan han tänkte få nå-gon fast bostad. När det gäller till yttersta skärfven så vet vi det är två utvägar, endera himmelriket eller helvitet, på endera hållet måste man hamna till sist. Nu hade Broder Lustig hört att till helvitet var bättre och bredare väg än till himmelriket.

»Jag skulle väl vara en toker om jag skulle gå en besvärlig väg, när jag har bättre att välja på», tänkte han. Han förfråg[ade] sig och kom till helvitet samt bultade på porten. Den vakthafvande djävulen gläntade på porten och igenkän-de densam[me] som hade laggt renseln under smedhammaren, ty det var sam-me djävul som undslapp fastän med blått och blodigt öga. Han sprang in till gammelbisse, glödtorpjärker sj[älf], men fick det svaret att tokka karar togs icke imot. Adjö med den härrn!

Nu blef ingen anner råd än att traska i väg den tr[ån]gare vägen och till him-melriket. Det stod icke öppet där heller, ty nu var Sante Pär där förut och stod ju vakt vid porten. När Broder Lustig bultade på, så gläntade Sante Pär e’ gnattä på porten så han såg hvem det var. Kvickt som ögat slog han igen porten och sade: »Du får inte komma in!» – »Nå, så vill jag lämna igen renseln som är din då!» Ja, det fick han. När nu renseln var inkastad så sade Broder Lustig: »Nu önskar jag mig själf i renseln!» Och snart var han i renseln.

304

Nu kunde Sante Pär icke få ut honom igen, och han blef kvar. Och kvar är han väl ännu, intet annat jag vet – och äro de sams, så är allt godt och väl.

Länna Socken 75-årig gum[ma]

217. Sante Pär och Broder Lustig [Variant 2]Enligt en annan version var Sante Pär en högst allvarsam man och doktreräre, som bota alla sjukdomar och satte lif i döda. Han mallrade vägen utåt och fick se en man som satt bredvid vägen och rafflade på en torr brödkaka och något därtill. Frågade honom hvem han var. Varit soldat och fått afsked, samt hette Broder Lustig. Sante Pär var hungrig och begärde dela hans tarfliga måltid. Ja, det fick han med godt hjärta samt i öfrigt ett godt bemötande. Sante Pär fattade tycke för Broder Lustig, och de kommo öfverens om stallbrödralag. De botade sjuka här och där. Komna till en Kungsgård begärde de nattkvarter. Det var sorg vid Kungsgården, ty prinsessan var sjuk. Morgonen därpå var ännu värre sorg, ty prinsessan var död.

»Låt mig se henne!» sade Sante Pär. Stor belöning utlofvades om han kunde göra henne vid lif igen. Han lofvade försöka med villkor att han fick instänga sig med henne i enrum och blott Broder Lustig tilläts vara närvarande. Han ko-kade prinsessan i en stor kittel och skrapade köttet från benen. Sedan alla till-behör blifvit laggda i ordning på ett bord, så sade han: »Prinsessa statt upp!» och hon uppstod lifslefvande. Nu blefvo de ärbjudna en faslig belöning, men Sante Pär ville ej emottaga något. Emedlertid så visade [sig] Broder Lustig missbelåten därmed, så att han fick en klunga penningar och Sante Pär, seende en fårskåck, önskade blott ett lam. Detta ärhölls och de gingo vidare.

Komna något stycke så blefvo de hungriga. De slagtade då lammet, och som Broder Lustig varit soldat så kunde han ock vara kock. Han fick därföre tillaga lammet medan Sante Pär gick bort något ärende, men med stränga förbud att icke få smaka steken. Broder Lustig var hung[rig] och Sante Pär dröjde länge och väl, hvarföre han uppåt hjärtat, emedan icke detta så mycket kunde saknas, tyckte han. Knappt hade han detta i sig förr än Sante Pär kom. Han ville icke hafva något af lammet, blott hjärtat. De letade och letade efter hjärtat, men nå-got hjärta fanns ej. Broder Lustig betänkte sig litet och sade: »Vi äro ju tokiga, ett lam har icke något hjärta!» Ja, det fick bli därvid, Broder Lustig åt och de gingo vidare.

Så kommo de till en bäck eller å. Ingen bro eller spång fanns, men Sante Pär gick på vattnet, och det gick ej öfver fotknölarna. Broder Lustig följde, men han sjönk alt djupare tills han blef rädd att drunkna, började då ropa på hjälp. Sante Pär frågade honom om han ville tillstå att han uppätit lammets hjärta. Nej, det ville han intet. Han sjönk tills vattnet gick honom till munnen, men han ville ändå icke bekänna kort. Sante Pär måste då uppdraga honom.

Så gingo de vidare, och slutligen skulle de penningar som Broder Lustig mottagit för prinsessans doktrerande delas. Sante Pär delade dem i tre högar

305

och Broder Lustig tänkte: »Nu fattas det visst en skruf för honom; han har laggt tre högar och vi äro blott två!» Nå, nu skulle hvarje af dem taga sin lott och en blef åt den som uppätit lammets hjärta. »Det har jag gjort!» sade Broder Lustig. »Å, ett lam har ju intet något hjärta», menade Sante Pär. »Hvarföre skulle icke det ha hjärta?» menade Broder Lustig. Ja, då fick Broder Lustig den penning-lotten med, förstås.

När de så gått något stycke så stadnade Sante Pär och yttrade: »Vi kunna ej längre gör sällskap utan måste skiljas, men nu ger jag dig min rensel, som har den egenskapen att alt hvad du önskar i den så får du!» Broder Lustig var nöjd att få gå ensam, och som han nu hade väl med penningar så, och så rådde han sig själf, tänkte han. Tillika förmanade Sante Pär honom att icke befatta sig med doktorerande, och så skiljdes de åt. Broder Lustig var ej den som höllt på styfvern utan lefde gladt och lustigt, så penningarna togo snart slut och han måste ge sig till doktor för att kunna lefva.

Men en gång kom han in på ett värdshus, och där voro tre studenter före ho-nom. Nu låg på bordet ett par stekta gäss som kittlade Broder Lustigs hungriga mage. Den som sist kommer i påsen måste först ut: det visste Broder Lustig ef-ter gammalt. Han knallade sig därföre i väg, och kommen en bit så önskade han gässen i sin rensel. Vipps voro de där! Nu satte han sig att hvila bredvid vägen och studenterna kommo och gick honom förbi. Snart nog kom krögaren spring-ande och grep studenterna, beskyllande dem att ha stulit gässen. De ursäktade sig men det hjälpte ej, ty krögaren såg Broder Lustig utgå som hederlig karl och gässen lågo kvar efter honom.

Nu gick han och fick höra att vid en kungsgård en prinsessa låg för döden och beslöt att bota henne. När han kom dit var hon död. Nu tänkte Broder Lus-tig hugga sig tjock, ty han såg ju hur Sante Pär bar sig åt och var säker att kunna göra sammaledes. Han anmälde sig och blef väl emottagen. Ja, han kokade prinsessan och lade alt i behörig ordning samt ropade: »Prinsessa, statt upp!» en gång. »Prinsessa statt upp!» andra och tredje gången, men prinsessan rörde sig icke. Nu fick Broder Lustig myror i hufvudet, men ett, tu, tre så stod Sante Pär hos honom och hjälpte honom. Prinsessan var lefvande, men nu blef det som värre var: Broder Lustig fick icke emottaga någon betalning. Sante Pär för-bjöd honom det.

Emedlertid skiljdes de igen och vandrade hvar sin väg. Han såg ett slott. [Till-lagt i marg.: Begärde nattkvarter, men det spökade. »Icke värre!» sade Broder Lustig. Om natten då han låg så fick han se nio djäflar dansa kring sig, och då de kommo för nära så önskade han alla nio djäflarna i sin rensel. Kastade så dem i ett hörn och lade sig att sofva. Om morgonen gick han till en hammarsmedja och lade renseln på städet och lät hammaren bulta dem som surkål, men en kom ut och for till helvitet att berätta sitt äfventyr och kamraternas öde. Gick vidare.]

Hur länge Broder Lustig gick kan jag ej säga, men slutligen gick han till en präst och rådfrågade sig hur han skulle ställa sig, ty han kunde ej vandra som Jerusalems skomakare utan vill komma i ro. Då inrättade prästen honom att det fanns två vägar till evigheten, en bred och behaglig och en smal och besvärlig.

306

Då vore jag väl en narr om jag skulle gå den smala och besvärliga, tänkte han. Han vandrade och kom till en stor järnport och där bultade han på. Portvakten öppnade porten men tillslog den hastigt igen, ty det var samme djäfvul som undslapp ur renseln med blått öga. Han sprang in till sin husbonde, glödtorp- Jerker och sade: »Om vi släpper in honom, så önskar han hela helvitet i sin ren-sel och då äro vi förlorade allesamman.»

Så måste han mallra sig tillbaka och anträda den smala vägen. Han kom nog rigtigt fram till en port och bultade på. Det var himmelriket, och Sante Pär var där förut och var portvaktare. Broder Lustig var af honom igenkänd men blef förnekad inträde. Så gaf Broder Lustig igen renseln åt Sante Pär, för det han icke skulle stå i skuld hos honom och dessutom behöfde han honom icke. Han inkastade först renseln och så sade han: »Nu önskar jag mig själf i renseln!» och i ett så var han där, och de måste ock hafva honom kvar, och kvar är han väl ännu kan jag tro.

Från Ärila socken

218. Sante Pär å Wår Härre Xtus.Då Sancte Pehr och Vår Herre Kristus gick och wandrade i werlden kommo de en gång till en fattig gumma och begärde herberge, hvilket de ock fingo. Då de skulle gå, frågade de hvad hon ville hafva i betalning för nattqvarteret, men hon begärde ingenting. Då sade de att hon ändå skulle ha något minne af deras er-känsla och beslöto att tilldela henne den förmohnen, att den sysslan hon började om morgonen skulle räcka till qvällen.

Hon skötte sina småbestyr först och främst, hvilket ej kallas för göromål, men så tog hon till en wäfbit af hvilken hon skulle åt sin man förfärdiga en skjorta. Hon klippte till en skjorta, men wäfwen var lika lång ändå. Hon klippte den ena skjortan efter den andra, och ändå minskade icke wäfven i längd. Hon hade nu en sådan faslig mängd med skjortor att hon sjelf blef rådlös, men hen-nes grannqvinna som var rik förundrade sig ännu mer och blef intagen af afund-sjuka. Då hon blef underrättad om orsaken till denna ovanliga företeelse, öns-kade hon att desse båda männen äfven måtte hugna henne med sitt besök; hon skulle på bästa vis uppassa dem, hafvande förhoppning att erhålla samma för-del som sin fattiga grannqvinna.

Så skedde. Nu hade hon äfwen en wäf, men den var mycket lång, och hon tänkte att få den så mycket längre. Nu tog hon till med sina småsysslor, och då hon fick dem fullbordade så att hon var rigtigt ledig, så skulle hon börja med wäfwen. Men för att hon ej skulle försinka något för sig utan oaflåtligen få vara sysselsatt med wäfven, ville hon förut låta ett naturkraf afbörda sig, och just detta blef hennes göromål hela dagen, så att wäfven blef orörd. Men hon var ju rik och hade ej behof af hvad hon önskade, och dessutom sökte hon egennytta med gemena beräkningar, hvilka ej ha någon wälsignelse med sig.

Hammarby

307

[Präst-Sagor]219. [Prästen, kärringen och den giftasvuxna flickan]En gumma var som hade en flicka som väl var klen att läsa och som gått i natt-vardsskolan i flera år. Gumman tog flickan med sig till prästen och beklagade sig att hon icke kunde ha henne gå längre ogift, ty hon kunde ju bli för gammal så hon icke sedan dugde att gifta sig.

Gumman medhade ett knyte eller korg med ägg. Prästen ställde några frågor till flickan rörande giftermålet och dess hemligheter och fann att hon begrep detta mer än katekesen, hvarföre han sade till henne: »Gick i fjol, gick i år; Storä fötter och långa lår; Ett stort långt skrof. Ta fästman med dig och kom hit!»

Glad blef både gumma och flicka och ej mindre prästen öfver äggen.

Härad socken

220. Den snåle prästen och drängarnaDet var en präst som var ärbarmligt snål så han knappt nändes äta själf, än mindre unnade han drängarna något. De fingo väl lifsuppehälle men just inte mir åf. Men gudfruktig var han likväl så till pass att han gick till kyrkan hvarje kväll och gjorde sin aftonbön.

Nu var det så fatt att han var mörkrädd också utom kyrkan, ty han var rädd att någon skulle anfalla honom och ge honom för gammal ost, som man säger. När han kom in i kyrkan och [kunde] låta igen dörren, då var han säker. En dräng måste altså följa honom med ljus och lysa honom ditin.

Detta var en öflig vana, men gång följdes två drängar åt till kyrkan – den ena i smyg, förstås – och vid prästen gick in i kyrkan så slank den ena drängen in obemärkt, då den andra fick mallra af hem igen till prästgården.

Medan nu prästen var i sakristian, så smög den i kyrkan varande drängen sig upp på taket öfver predikstolen eller på predikstolshimmeln som den kallas. När nu prästen gick för altaret och stod där och mässade såhär: »Till himmelen ställer jag mitt hopp!» så svarade drängen från predikstolshimmeln: »Men till helvitet skickar jag din kropp!»

Prästen: »Ack Härre, har jag fallit i hat?»Drängen: »Ja, därföre att du ger dina drängar så dålig mat!»Prästen: »Ack Härre, jag skall låta mig bättra!»Drängen: »Ja, gör du inte det så skall jag dig näpsa!»Prästen beder saktare men dock hörbart: »Ack Härre, var mig syndare nådig!»Drängen vidare: »Din fru klagar på dig att du ligger med hennes pigor!»Prästen: »O, Härre, var mig arme syndare nådig! Ack Härre, hör min bön!»Drängen: »Ja, du ska nog få din förtjenta lön!»

(En afslutning här och fortsätt till följande sida)

308

Det säges att prästen denna afton dröjde i kyrkan längre än vanligt var, och som drängen som hemma var visste hur det stod till så var han angelägnare än van-ligt att afhemta honom, och då han kom in i kyrkan så låg prästen afdånad.

Efter den betan så blef prästen helt annan människa: ej svälte han sina drängar, ej smekte han vidare med sina pigor, och till och med så blef han mindre sträng att kräfva ut sin lön, och än ytterligare så gaf han de fattiga mång-en allmosa.

Jo, så skall man tukta komperskor! sa’ Källström om kärrnge hanses.

Länna socken, K. J. Lännmark

221. VariantEfter föregående i det närmaste lika förtäljning göres här följande Tillägg.

Då prästen slutat sin bön gick han hem igen, och vid utträdet ur kyrkan stod drängen färdig att lysa och ledsaga honom hem, och hvarvid den i kyrkan när-varande drängen smög sig ut och var hemma före prästen.

Efter hemkomsten berättade han sitt äfventyr för sin hustru och framställde för henne: »I kväll skall vi slagta den gödda spädgrisen, och drängarna skola härefter äta vid samma bord som vi!» Sagt och gjordt! Grisen slagtades och stektes och bordet var snart i ordning med både gris och drängar. Antingen nu prästen ångrade sig eller icke, så efter en anständig bordsbön så framställde han att grisen skulle skäras med bibelspråk. Och tvärrt!

Första drängen: »Och han högg högra örat af öfverste prästens dräng!» Där-vid afskar han ena örat och började äta. Andra drängen tog till sig hela grisen och sade: »Här skall ni få se hvem de stungit hafva!», läggande honom på sin talrik. Tredje drängen tog fatet hvarpå grisen legat och slog prästen därmed i skallen så det gick i kras, sägande därvid: »O fader, tillräkna dem icke denna synden, ty de veta icke hvad de göra!»

Och huru det vidare gick med grisen och bordsgästerna, det visste icke han som talte om ’et, och därföre så vet icke jag heller så jag kan berätta något där-om.

Lännmark, Länna sn

222. Prästen, drängen och hin ondeEn länsman blef död, och hin onde ville så gärna haft honom lifslefvande, men om han glömde sig eller om det var något fel med deras kontrakt, det låter jag vara osagt. Nu skulle prästen begrafva honom som brukligt var, och hin onde var också närvarande.

Nu var prästens dräng ock närvarande, och han var icke så litet full med dynt och de dödas ben, så han märkte ock hin onde och hörde honom säga: »I natt skall jag ta skinnet af länsmannen!» Kroppen vill han icke hafva. Men drängen

309

tänkte som så: det kommer att stå dig dyrt! Han bad därföre prästen att få låna hans käpp med kroken på. Denne fick drängen och gick om natten och satte sig att vaka och vakta vid grafven.

I tolftimmen kom hin onde och klöste upp länsmannen samt tog skinnet af honom, men »i ett» så tog drängen tag med käppkroken och ryckte skinnet åt sig. Han mäktade icke rå på prästkäppen. »Hvar gjorde du af skinnet?» frågade skam. Dräng: »Jag släpper det icke förrän jag får så mycket penningar som länsmannen tagit med orätta!» Hin onde tog fram en hel gröde med pänningar, men drängen var icke nöjd. Så tog han fram mera, men han fick icke skinnet ändå.

Rätt som det var så sågs det att prästens ladugård stod i ljusan låga, men drängen kände satans konster att det var en synvilla. Prästen varsnade ock elden och kom till drängen för att få hjälp att släcka. Nu läste prästen bort fan och tog skinnet och bar in i kyrkan, hvarest det upphängdes och hänger kvar ännu alla syndare till varnagel. Prästen tog hälften penningarna med drängen, men han hade nog ändå.

Men hvad välsignelse dessa pänningar hade med sig, det tiger åtminstone jag med, och må andra tro och prata hur mycket de vill. Det angår mig intet.

Länna Socken Lännmark

223. Klockaren som föll på altaretDet var en klockare som var enögd, flintskallig, halt och puckelryggig som sin tjenst likmätigt skulle sätta upp salmnummerna på därtill afsedda nummer-taflor. I somliga kyrkor hänga dessa taflor helt nära altarringen, så äfven här. En gång då han skulle sätta upp sista numret så snafvade han och föll direkte på altarringen eller disken och blef hängande där som en vågbalans. Tonljudet till den salm han först skulle sjunga var redan uppkväljdt i halsen och i fallet så brast det ut. Han sjöng: »Af Himlens höjd jag kommen är.»

En åhörare och åskådare gaf sig därföre anledning att uppteckna följande:

»En sällsam syn för mänskligt öga att man det knappast kunde tro: det kom en ängel från det höga och föll på altaret i ro. Han sjöng så hela kyrkan svara: Från himlens höjd jag kommen är! Då tänkte jag: det må så vara! Ser himlafolket ut så där?»

Hvarest händelsen timat har berättaren icke omtalat.

Länna Sn

310

224. Prästen och Klockaren i KvarseboDet var en tid de voro utan kyrkklockor i Kvarsebo. När det skulle ringas till gudstjenst, så gick klockaren och slog och dängde med armarna under det han högljudt ropade. Till förstgången: »Kom päder, kom päder, kom päder!» Till anngången: »Kom päder, kom Jon, kom päder, kom Jon; kom päder, kom Jon!» Till sammanringningen: »Kom päder, kom Jon, kom Jokkom, Kom päder, kom Jon, kom Jokkom, Kom päder, kom Jon, Kom Jokkom!» Och så Söndag efter Söndag alt igenom.

Nu hände sig att det blef ny präst och ny klockare i Kvarsebo, ty de gamla kunde icke lefva till evig tid de heller. Nu var det en gammal gubbe som blef sjuk, och det tedde sig så att prästen skulle till denne gubbe på Sockenbud. Klockaren skulle vid alla sådana och flera tillfällen vara som amen i kyrkan, och Spögubben som var äldre i tjenst och gammal sockenbo skulle vara med och visa vägen. Prästen och klockaren de red på hvar sin häst, men spögubben han gick. Det blev mörkt. De hade ljus men ingen lykta, hvarföre spögubben satte ljuset i sin baksida där det kunde bäst passa och gick före. Med sju sorger och en nöd så kommo de änteligen till ort och ställe.

Ja, det var nu så att gubben ville ha nattvarden. Prästen började läsa hvad ärendet tillhörde, men gubben var döf så han ej hörde hvad prästen sade, men då han såg munnen gick och skägget vikkä, så trodde han prästen frågade efter sjukdomen, hvarföre han började skrika: »Sjankler! Sjankler!» himmelska tag.

Efter slutad förrättning så skulle prästen ha »förning» som ärsättning för be-sväret. Som huset var af det just icke förmögna slaget så fick prästen nöja sig med ett par hängkorfvar. Men ni ska tro det var ett par Sjuhundräbaddäre: de va ingä stumpär inte. Nu hade prästen Smällpiskråck, en med långa skört som slog och danglä kring bena och däri bakfickor. Ja, hur det var så var bättre någe än inte, och så bar det i väg åt hemsidan och de kommo ock helskinnade hem igen.

De där korfvarna satte väl icke prästen så värrst mycket värde på, inte, och därföre fingo de ligga där i fickan till Söndagen. Då nu prästen stod för altaret så hängde någon bit ute af korfven alt för väl synliga. Klockaren hade en stor hund som brukade gå och svansa i kyrkan, ty klockaren satte mer värde på honom än sin kärring och med prästen var han äfven särdeles god vän. Han gick därföre och tog ena korfven ur prästens ficka just som han sade: »Helig… aj fan, nu tog hun-den korfven.» Ej kunde prästen tro eller ämnat korfven ett sådant öde.

Men han hade ju en kvar, visste han! Prästen slutade altartjensten och gick upp på predikstolen, och när tiden blef så gick klockaren upp med kungörel-serna. Som klockaren kom i trappan så tyst han kunde, så trodde prästen det var klockarens hund som hade ärende till den andra korfven. Prästen tager därför kyrkobibeln som altid har sin plats på predikstolen, och skulle ge hunden dråp-slaget men träffar i dess ställe klockaren så han ramlade baklänges ned. Men det blef ingen annan råd för klockaren än att krangla sig upp igen. Icke mer den Söndagen.

Söndagen därpå skulle bli nattvardsgång och var då mycket folk. Nu var det

311

fasligt varmt, och prästen var tjock och stinn som en gödoxe så att han pinades svårligen. Klockaren rådde honom att aftaga kläderna och blott hafva mess- skjortan och stöflorna på. Klockaren skulle hjälpa honom till heders, men han var full med fan som så många klockare äro, så att han uppfästade mäss-skjor-tan med nålar så att prästens akterspegel var bra mycket synlig, och därvid fick det bli. Ingen vågade säga något om prästens klädebonad, men prästens hustru var i kyrkan, och efter hemkomsten så fick han sig en skarp sparrlakanslexa för att han lät klockaren narra sig så plumpt.

Prästen var nog arg på klockaren kan en veta, men ändå mera förargade han sig öfver den skurpens han fick af kärringen sin. Prästen sade därföre till klock-aren: »Jag förlåter dig gärna det spratt du gjort mig, men dock med vilkor att du gör kärringen min ett lika bra putts!» – »Ja, de va inte falit», sade klockaren, »fritt må ske!»

En vacker dag, eller kväll rättare, så kläder klockaren sig i kvinnohabit med kulrig mage och stoppade bröst, såsom kvinna i väntande dagar, och går till prästgården och begär låna hus öfver natten, men prästhustrun såg nog hur det var fatt och vulet hon och var rädd något spektakel kunde ske, och dessutom så var hon icke så hjärtnjupen eller barmhärtig af sig i allmänhet, hvarföre hon sade nej tvärrt. Prästen gick på lur han och klockaren – kärringen – var envis i sina böner om nattkvarter, och till slut kom prästen och tog itu med saken sä-gande: »Det är oförsvarligt att neka henne nattkvarter, ty betänk…» Det blev således ingen annan råd än att lämna nattkvarter på bästa sätt ske kunde, och alla somnade lungt i den sötaste sömn.

Knappt likväl voro all insomnade, så började klockaren = barnsängskvinnan på ropa och jämra sig öfver barnsbördsplågor, och det med sådan ifver att det var icke tänkbart att söka barnmorska, utan prästfrun måste taga barmhärtig-hetsbyxorna på sig och göra tjenst som barnmorska. Förlossningsarbetet gick raskt, ty snart sade prästhustrun att en arm var framme o.s.v. Hvem kan beskrif-va prästfruns harm – prästens och klockarens triumf! Den som icke såg spek-taklet bör kunna förstå, och det är icke värdt att säga något mera.

Det blef väl tvungen sak att prästens hustru måste förlikas med sin man, huru därmed än kunde gå till; men sent fick väl klockarn hennes nåd, om han någonsin fick den.

225. Ännu en Episod om Kvarsebo Präst och KlockareDet var i Kvarsebo tre bonddöttrar som skulle gifta sig på samma gång, men om de voro systrar det vill jag icke gå i god före. Prästen, ständigt full med dynt och de dödas ben, föreslog dem att hvilkendera af dem som kunde spela sina män bästa putset eller största skälmstycket, den skulle få sitta främst i kyrkan.

När de nu voro instadda i sina nya hem, så skulle den första bjuda till sig sina slägtingar och vänner på kalas eller välkomstöl. Nu hade de en stor band-hund som var oskiljaktig för husets anseende, och denna skickade hon bort för tillfället, sin man ovetande.

312

För att icke husets anseende skulle komma på skam så vidtalade hon sin man att tjenstgöra i dennes ställe. Hon pålappade honom med alla handa skinnlap-par, hvita och svarta, så han blef både brokig och luden. Nyss innan främman-det skulle komma så instufvade hon honom i hundkojan, och vid de ankommo så skällde han och tjöt så hörbart som den trognaste hund bör och skall. Vid främmandets ankomst frågade hvar och en efter husbonden förstås, men hust-run svarade: »Han har gått bort en stund och kommer straxter igen!»

När de fått sig något i munnen och något inanför västen så tillsade hon dem att gå ut och se sig omkring tills husbonden skulle komma. Nu stodo de alla i närheten af hundkojan, och då gick hon till mannen och sade: »Kom nu fram och gå in och gör dig i ordning!» Mannen var glad att slippa ur sitt fängelse och kröp fram så ödmjukt som någon hund kan, och sotig i synen och lappig och luden och brokig som han var blef han af gästerna hälsad såsom ett mönster af en hustrus lydige man och tjenare.

Hvad skulle ni gjort om ni varit i hans ställe? Hvad gjorde han? Jo, han sprang åt skogs och jag tror icke han är igenkommen ännu!

Den andra hustrun inbillade sin man att lägga sig död och vid begrafningen uppstå, för att sedan bli ärad som en profet. Han sjuknade ock mycket riktigt och blef död, sam[t] ställd på bår, som di säjer. Alla hans slägtingar och bekanta blefvo bjudna till begrafningen, och då han sveptes så lade hustrun en stor ham-mare i kistan att han skulle slå af locket då han hörde att de voro vid grafven och klockaren började sjunga.

Den tredje hustrun var jemte sin man bjuden på begrafningen, och då var ju nödvändigt att ha nya kläder och de finaste som kunde fås. Hon köpte garn och insatte väfstolen i stugan, hon varpade och väfde himmelska tag, men garnet och väfven voro så fina att mannen ej kunde se dem.

Kläderna blefvo sydda men mannen såg dem ej. Då begrafningsdagen kom så var mycket att stöka med och det led på tiden. Folket var samladt men denne mannen var ej i ordning. Då hustrun tvättade honom så tog hon sot i stället för såpa. Så påtog hon honom hans nya kläder som voro så fina så de icke syntes. Och därutanpå så hängde hon en stor kappa som han skulle kasta af sig då han kom till det öfriga begrafningsföljet. Sent om sider var han i ordning och kom till kyrkogården just som klockaren började sjunga: »Den Satans boning tänker på», etc.

Då afkastade den sist ankomne sin kappa och sprang till likföljet att intaga sin plats. Som nu kläderna voro så att de icke syntes, så såg det ut som han skul-le vara naken, men hans sotiga lekamen var nog synlig. Alla blefvo rädda, för-stås, och klockaren som var i farten med sjungningen fortsatte med hög röst: »Aj, si nu kommer Satan själf!»

Den döde i kistan blef rädd att den onde ville taga honom; han tog hamma-ren och afslog locken och sprang upp, han äfven naken. Ett sådant spektakel hade ju kunnat skrämma den tappraste skräddare, och därföre så sprungo alla åt hvar sitt håll; klockaren tumlade i grafven och om han kom upp mer, det står i troviljebok, men prästen började läsa en bön och blef ensam kvarstående.

313

Hvilken af dessa tre hustrur gjorde sin man största skälmstycket? Och hvem var värdig att sitta främst i kyrkan? Svara nu härpå, den som bättre förstår!

Länna, Lännmark

226. Klockaren lär prästen fiskaOfta nog utöfvar prästen maktspråk gentemot klockaren, men så, och icke så sällan, gör ock klockaren många hyffs åt prästen och narrar honom i sin snålhet. Så äfven här, hör på nu!

Klockaren hade god tid och särdeles tur att fiska. Prästen hade lika god tid men förstod sig icke på fiskeri. Men att vara afundsjuk det förstod han. Nu hade han fiskat dag i ända och hela natten nyss förut innan han skulle gå åt kyrkan och hade tagit ett par gamla linnebyxor till fiskakasse. Dessa lade han på en bro som prästen skulle passera då han gick åt kyrkan. Prästen kom ock och förund-rade sig öfver hur klockaren kunnat få så mycket fisk. »Jo», sade klockaren, »jag lade ut mina byxor i ån här under bro och nu har fiskarna inkrupit så många.»

Prästen fick nu et[t] infallande råd: han aftog byxorna och klockaren fick speta ut dem i ån hvarest de skulle sitta tills prästen gick hem. Nu litade han på mäss-skjortan att den var lång så byxorna icke skulle saknas. Klockaren skulle vara hans trogna hjälpare, som han också var. Då nu klockaren skulle konstrera till prästhabiten så uppfästade han mäss-skjortan med nålar så prästen gick med blottad akterspegel framåt altaret. Klockaren sjöng då en salm: »Så skön lyser vår morgonstjärna» eller ock: »Skåder, skåder nu här alle!» Och man skall för-stå att de åskådare och åhörare som icke voro så värrst andäktiga så fingo de roligt. Ja, ja skratta ja me så de va just lust åt e, för de såg just inmarit ut, fast ja inte va me!

Härad socken Henning Andersson.

227. Den ofärdiga prästen som blef skrämd att springaDet var en bondkärrng som var så lat och sömnig så att hon ständigt somnade när hon skulle göra någonting. Man hennes vardt rasande på ett tocke spettakel ständigt och jemt, och det var väl icke underligt heller. En gång när hon somnat så tog bonden och öfversuddade henne med tjära, och så rullade han henne i fjäder så hon blef luden som en fogel. Därefter bar han henne ut i skogen och lät henne ligga.

När hon nu en gång vaknade så kände hon icke igen sig. Hon sade: »De ä aldri ja! De ä aldri ja!» Så gick hon och blef fasligt hungrig. Just som hon så gick så funderade hon på hemmet och sade: »Skäller hunden på mej, då ä de inte ja!» Hon gick, och då hunden fick se ett så underligt djur så blef han aldeles rosenrasande, och då blef ingen annan råd än att begifva sig åt skogen igen, så hungrig som hon var.

314

Vid hon gick där så träffade hon två karlar, och dessa föreslog henne att de skulle gå till prästen och stjäla sig något till mat. Sagt och gjordt! När de kom-mo till prästens matbod så behöfde de blott blåsa på låset så sprang dörren upp, ty dessa karlar voro af hin ondes anhang. När de voro inkomna i boden så låg där en hel fläsksida, och denna tvingade karlarna kärringen att bära. Som hon var nog tung så sade kärringen: »Hur i Jesu namn ska ja rå me den där?» Genast försvunno karlarna, ty de tålde ej höra sådan ord, och kärringen blef stående en-sam.

Så kom prästens piga, och hon sprang ut och berättade för prästen att hin onde var i boden. Kärringen sprang ut och till en rofåker. Drängarna som voro där sprungo alt hvad tygen höllo, men så träffade hon de två karlarna igen, och de sade de skulle gå och stjäla en gumse och att hon skulle slagta honom. Mel-lertid så skulle prästen ut och läsa bort satan ur rofåkern. Men nu var prästen svåra ofärdig, så att drängarna måste bära honom på en bår.

Vid det drängarna kommo med prästen, trodde kärringen att det var kar-larna med gumsen och svängande sin långa blanka knif frågar hon: »Tror ni att han har bra med talg?» Drängarna, troende det gällde dem, kastade prästen i backen och sprungo, ej bryende sig om prästen. Prästen, äfven rädd om sitt skinn, hade icke tid att tänka på sin ofärdighet utan började äfven att springa till hemmet.

Prästen brydde sig icke om hin onde och rofvor, och efter den betan så hal-tade icke prästen mer.

Ärila sockenIngår som episod i flera sagor af olika form.

[Böndernas sagor]228. Bonden som slår ihjäl LänsmannenEn bondgumma skickade sin kar, gubben sin förstås, till staden att sälja en ko. Si, de va’ hon som red för rusthålle, ska ni vetä – men inte kom han ihog å’ inte kom gumma heller ihog te’ säjä honom hur mykke han skulle ha för ko.

Si, nu va’ förstås bonn lite dummer åf sej i vissä tag, men däremilla va’ han så slug som två tokugä. Nå, nu kom de en härre heller en tokken som skulle lik-som varä lite bättre än barä bonde, gubevars, å den där frågä på koa förstås, å’ bonn stog som han skullä ha tappä vanta å’ kom inte åf sej med någe, å så sa’ han: »Å’ ja får felle någe!» Den där som frågä på koa, han snöt sej i näven å ga’ den andrä i sin näve å bad ’n knipä te’ om ’e’ å’ hållä ’hop näven te han skulle kommä hem, å’ de’ la’ han på minne’ förstås.

Men nu bar de sej så, si, så när ’n gekk å’ inte kom ihog sej si så skulle han te å’ snytä sej, som han ôg gjole å’ tog just te med den där näven, men kom ihog sej på evigä stund, kantänkä. Ja, de han nu hadde i näven, de’ va’ börte å’ de’

315

va’ helä koväle, varä vôr de’ ville, å’ han te letä, vet någen, så han ha’ kunnä letä opp knappnåla, men inte fan hittä han någe inte – nej, tänk inte de’.

Nå, med han nu letä, så kom länsman åkandes förbi, å’ så frägte han förstås va’ bonn letä e’ter, kan ’n vetä, men med di stog å akkåderä si så snöt länsman sej ôg, si, å bonn vart så nyter å’ sa’: »Si, där har ja ’e’», sad ’n. Si, han trodde länsman ha fått tag i ’e’ förstås. Å rök på länsman, kan ni förstå. Länsman vart arjer han, de va fell inte heller undli’t, å’ di te karpäs, å’ si bonn rådde han te sist, de’ va’ ’nte fräg om de’, å’ vet ni, han slog ihjäl länsman … ja, de gjole han felle så visst de’, å’ så ransakä han länsmans fikkur, å där låg e’ pluskä med trihundra riksdaler, å dom tog han för si ko – si, någe skulle han ha’, de’ va en sak de’.

Nå, men hur skulle han bärä sej tevägs med länsman då? Jo, si inte kunde han liggä på vägen, utan han tog ’n med sej hem å la’ honom under sänga vet nå’n, så länge. Å si kärrnge hanses, ho va sams med ’n om ’e’, si. Men så saknä di länsman, å’ de va te lätta lysä e’ter ’n i flerä di körksoknär, kantänkä. Men si då vart de liksom ugglur i môsen hos bonn, å han ha’ gått å’ sagt de dummä fä, vet nå’n, att han visste vôr länsman va. Å de’ vardt bradtom [läs: brådtom] te vrakä nir länsman i e’ sjöl som va’ nir i ängskärre’, å så togg gumma hanses å’ slog ihjäl en bokk med storä horn å’ la’ den under sänga.

Å e’ter bonns prat, si, så kom di dit å’ skulle synä e’ter länsman, för si, di hadde lite hum på’ n, ska ni förstå. Ja, di som kom å synä, di hittä nok en läns-man under sänga, men inte va’ di säkrä på om de va deräs. »Hadde erän läns-man horn, han?» frägte bonn. Si, de visste di inte uta di måtte ’stad å’ frågä. Neej, deräs länsman lär ’nte ha havi nårä horn, hettes de’. Å si, då fekk bonn behållä sin länsman å’ görä åv ’n vôr ’n ville. Å han visste nok råd för’ n, kan vi förstå, å’ visste inte han, så visste felle kärrnge hanses vôr ’n dög te.

Barva Sn, Hjärpebärg

229. Bonden miste stuten. Sålde hattenEn bonde skulle gå till staden och sälja en stut, och vid han gick så kom han i kannskott med tre studenter. Det var roligt att ha sällskap, ty vägen är ej då så lång. Studenterna kan nog tala om strofer som en bonde aldrig hört, och icke han heller, och bonden blef så anpent så han nära nog kröp in i sig själf.

Bonden höllt i tåget, och stuten gick så snällt aldeles som e’ gammel män-niskä. Han skulle likväl en gång titta på stuten, och då hade han icke mer än en student som gick och höll i tåget. De andra hade skurit af tåget och ledt in i sko-gen, så bonden blef af med stuten för godt pris. Bonden tänkte nog något som han icke talade om, men studenten fick gå själf så bonden behöfde icke leda ho-nom, mente han. Studenten gick ock, och bonden lät stuten och de öfriga stu-denterna vara.

Snart var bonden i staden, och på torget fick han se de tre studenterna, men han tänkte som så: »Ni får fell gå så länge, ja’ hittär er felle!» Bonden miste sin stut , de’ va’ en sak de’, men han hade femton riksdaler i pluskan, och så gick

316

han in på ett värdshus och frågade: »Kan ja’ få e’ sexä för e’ femmä?» – »Jaa vars!» Nå, bonden betalte och lofvade komma igen och förtära Guds gåfvor om en stund. Så gick han in på ett annat värdshus och frågade: »Kan ja’ få e’ sexä för e’ femmä?» – »Ja, får fell’ gå», mente värden. Bonden betalade och sade: »Jag kommer igen om e’ stund!» – »Jaha, jaa de’ går an de’», sade värden. Åter gick han på tredje värdshuset och sade: »Får ja’ e’ sexä för e’ femmä?» Ja, de’ va’ ingen fräg de’ inte. Bonden betalade och skulle komma igen. »Godt i mit hus, sa’ Boman», mente värden.

Nu gick bonden och uppsökte de tre studenterna, ty de voro icke annat än dagdrifvare eller dagtjuvar, hvad man kallar, och de voro icke svåra att finna. Så bjöd bonden dem in på värdshuset efter de varit i sällskap. Bonden var så där skapligt nog klädd, men han hade hatt som såg ut som »gu’bevars ifrån faan», men de’ va’ de sammä de’, för han tog hatten åv sej i värdshuse med di åt förstås. Nå, det var smör och bröd, potatis och kräftor, sill och tårta, gurkor och lutfisk och alt godt som behöfdes, icke bränvinsflaskan en gång undanta-gen eller glömd. När de uppätit altsammans, ty åt skulle det gå altsamman, så satte bonden hatten på sig och sade: »Tack, tack nu för god traktering, de’ ä’ ju betalt!» – »Jaa! takk, takk, mykken takk! Välkummen igen!» sade värden. De gingo.

»Härifrån å’ på annä’ ställe!» sade bonden. Med enns gående så gingo de till det andra värdshuset. Som de kommo in så uppdukades genast alla goda saker som kunde duga åt både härrar och bönder, till och med studenter om det skulle komma i fråga. Nu voro de icke hungriga presis, men icke var bukskinnet spändt ännu. Si, att altehop skulle ätas opp, de’ va en klar sak det, och se de goda suparna hjälpte upp aptiten. Slut blef det ock, ska ni tro. Bonden sätte hat-ten på sin spik, och så sade han: »Takk nu för god plägning! De’ ä’ ju betalt.» – »Jaa, de’ får fell’ gå för de’», mente värden. »Kom igen en ann gång!» tillade han ytterligare. De gingo.

Nu kunde väl de främmande härrarna varit belåtna, men som bonden bad dem försöka det tredje värdshuset, för se tre ting ä’ altid godä, mente bonden, så ville de göra honom till viljes, och så var det nog godt att få sig ett riktigt hundmål. De kommo in på värdshuset och vet någon, utan att säga ett ord så framsatte värden en likadan om ej styfvare uppdukning af alt godt som de kun-de önska sig. Det är icke presis lika på alla ställen, det kan man väl förstå, men nog dugde det, det vet jag fast jag inte var med, men summan som de’ så strök de med altehop, å’ si altehopa skulle gå åt, de’ va’ en tur de. Nu tror ja vi ha laddä’ oss, mente di allihopä å’ bonn med, förstås. Men nok kunde bonn ha taji i sej en tokkendär satts te’ om de’ skulle kummi på frågan. »Takk nu!» sade bonden. »Ja takk, takk!» sade värden. »Takk, takk, allihop!» sade studenterna, heller hva’ de’ va’ för enä likä mykke. »Välkomnä åter!» sade värden. »De’ ska gärnä varä!» sade bonden. Men hatten han ha’ sutti på sin spik länge, han.

Nu gick di, alla glada i skägget som spelmän, men när de kommo ut så bör-jade studenterna (ja, ja kanske försa’ mej nu, men så gör de’ ingenting) ta i fälmed bonn hur han kunde bjuda så liberalt och ingen frågade efter några pän-

317

ningar. »Jo», mente bonden, »just den här hatten; ty om jag gikke åf krog å käl-lare å värdshus å på värdshus, källare å krog å toge så mångä ja’ ville med mej, båd grossörer å peppärkaksmadamer å’ hamnbusär å’ glädjeflikkur å’ de’ där, så fikke ja’ traktering för allihopä utan te ha en vitten i fikka, å’ vill ja’ gå en-sammen så ä’ de’ inte’ förnekt de’ heller, då ändteligen.»

»Den där hatten vill jag köpa», sade den ena. »Nej, jag vill köpa honom», sade den andra. »Nej för fan, låt mig köpa honom», sade den tredje. »Gif mej bud!» sade bonden. »Tjugefem riksdaler!» sade den första. »Neej!» sade bon-den. »Femtio riksdaler!» sade den andra. »Neeej!» sade bonden. »Nå, så sjut-tifem riksdaler!» sade den tredje. »Jaaa! De’ kan någe’ bärä åt!» sade bonden, och de visste icke hur fort de först skulle få fram sjuttifem riksdaler. Men bon-den knep den ändå.

Nu var bonden barhufvad, men därmed hade ingen fara, ty nu hade han i alla fall fått betalt för sin stut och sina sexor och lika glada som studenterna voro öfver hatten, lika glad lunkande bonden hem till sin gumma och berättade sitt äfventyr. I bondens hem var alt godt och bra, men ni ska tro i staden stod illa till. Studenterna gingo af den ena krogen på den andra, af det ena värdshuset på det andra och till och med så försöktes källare och flera ställen. När de voro hungriga smakade nog sexan bra, men när de skulle gå så ville värden ha päng-ar.

Fördömda öde! Bonden hade nog narrat dem, mente de. Men de visste ock hvad de gjort. »Ej mer än rätt!» sade den ena. »Så fan heller!» sade den andra. »Vi ska gå till bonden!» sade den tredje. Samvetet togs ej i räkningen. Nå, nu en vacker dag så följdes de åt alla tre till bonden, men som denna fick se dem på långt håll så lade bonden sig som död. Då de kommo in så sade hustra hanses att han »ha’ vurte död i natt». Det ville de se. Ja, det var nog svårt te dö, mente de, men den som fått hatten och gifvit ut penningarna var ändå så arg så han sade: »Jag vill ändå ge honom en sinkadus!» Bonden bligade litet med det ena ögat och detta varsnade studenten, och blef han därvid så rädd så han sprang och de andra med honom – och till staden från alltsammans.

Hatten fick bonden igen. Aldrig hördes några studenter af mer där.

230. Gumman, Dottren och GrodanEn gumma med sin dotter bodde i en stuga vid skogkanten. Dörren stod öppen. Man fick utanför dörren höra ett besynnerligt läte, och vid efterseendet befanns det vara en groda, korngroda, som spjärnade och ville öfver tröskeln. Gumman bad dottren hjälpa henne öfver tröskeln som hon ock gjorde; men då hon fick gå och pallra litet i förstugan så ville hon öfver tröskeln äfven in i stugan. Hon blef inhjälpt och så ville hon upp i spisen. Gumman passade på och hjälpte hen-ne.

Slutligen ville hon upp i sängen och dit dottren låg. Hon gjorde sig så bekant med dottren som hon skulle varit ett det tamaste husdjur, så vill hon smeka hen-ne och till slut ville grodan kyssa flickan. Flickan kunde icke annat än vämjas

318

därvid, men gumman som hyste en särdeles vördnad för denna art af grodor och bad flickan lägga förklädet för munnen och efterkomma hennes önskan. Då flickan och grodan kysst hvarandra, så blef den sednare ögonblickligen för-vandlad till en den sjönaste yngling. Det var en prins som af en hexa genom för-trollning blifvit försatt i detta tillstånd.

Ingen annan än just denna flicka kunde lösa honom från hans förtrollning. Flickan fick därföre blifva prinsens gemål, och gumman blef icke obelönt för sin välvilja mot ett efter alt utseende så ohyggligt djur.

V. Rek. härad, Gillberga, Enkan Malmsten

231. Bonden och hans tre dumma döttrarDet var en bonde som hade tre döttrar, men dessa voro mycket dumma och en-faldiga af sig. Han tordes därföre icke ha någon dräng, emedan han misstänkte att denne kunde innästla sig med dem eller ställa sig i obehörig bekantskap med dem. En dräng var likväl fintlig nog att förkläda sig till piga och gick dit och sökte tjenst. Denna blef antagen för att vara såsom förestyrare för dem och akta dem för att begå dumheter.

Första natten skulle nya pigan och yngsta dottren blifva sängkamrater, och i anseende till vissa förhållanden blefvo de snart goda vänner. Andra natten skulle han ligga hos den andra i ordningen, och samma förhållande blef däraf en följd. Tredje natten skulle nya pigan och den tredje dottren vara kamrater, och samma äfventyr inträffade.

När någon tid förlupit så skulle bonden och gumman gå bort på kalas, och för att de hemmavarande döttrarna och pigan skulle hafva något roligt så skulle de få slagta en liten gris och tillreda åt sig, hvilket ock rigtigt blef värkställdt.

En tid förflöt och gumman tyckte sig finna att döttrarna blefvo ovanligt feta och kubbiga. Hon misstänkte därföre att döttrarna uppätit hvar sin hel gris och att grisarna skulle tillväxa till ett stort obehag för dem. Gumman skulle med ett mjölkfat söka framlocka grisarna, men det blef fruktlös möda. En hexa efter-skickades och denna var enögd. Hon skulle undersöka förhållandet, men hexan blef – blind.

D28 t366 p3g1 f49k61dd2 d918g28 h1d2 b58d3t s38 g283t1631 728 72d f49 sv1g1 b18d 4ch d2882 sp918g 64s 4ch s649 h2x18 p1 4g1t.

Härad socken

232. RoslagsbondenEn roslagsbonde kom en gång till Stockholm och hade aldrig varit där förr. [Tillagt i marg.: Han skulle egentligen till Stockholm för att hälsa på stor-slägten.] Han hade nog något allvarligare ärende än att köpa apä å säljä gapä, men första dagen blef det likväl icke annat af.

319

Bäst han gick så fick han se en skylt hvarpå stod skrifvit: Guld och Silver-arbetare. »Här måste jag in, ty här bor Gud och själf arbetar han.» När han kom in till guldsmeden så sade han: »Han liknär folk bra mykke likkä!» – »Hvad sä-ger du?» sporde guldsmeden. »Han talär som fôlk ôg likkä!» sade bonden. »Hvad vill du?» frågade guldsmeden vidare. »Ja skulle allermjukast be te få gå ut igen!» sade bonden, och så gick han ut, glad i sitt sinne att han sett Gud och hört honom tala.

Nå, så tyckte [han] det skulle ock vara roligt att se och tala vid kungen. Nu öfverläste han hvad han skulle titulera kungen före. »Ja, här har jag det», sade han glad för sig själf: »Evelense leverense [detta ord invisat] guvernör, jo det blir bra», tänkte han och läste öfver det altför ett.

Nå, när han nu kom till slottet så efterfrågade han hvar kungen bodde och blef visad någon trappa upp. Han gick och öfverläste sin titel, men bäst det var så mötte han kungen i trappan. Kungen hade brådt och bonden blef så förbluf-fad så han glömde sin titel utan hälsade: »Gu måron, Jesus Kristus!» och där-med var hans ärende uträttadt.

233. Bonden och de dumma KärrngarnaDet hörs oftä tal på att tjärrnga rier för rusthålle, som di pe säjä, men de händer ôg di får stoppä si pipä i säkken å tigä, när de ä tokka bönder som ä kar för sin hatt, kantänkä.

Nu va de en bonde som skikkä si tjärrng te stan å säljä e ko å e hönä, å si prise de sättes hemmä de, förstås, å koa skulle o ha tjugefyrä skilling före, å höna skulle ho ha tri skilling före. De kom nok di som hörde på koa förstås, å si då begärde ho tri skilling för koa å tjugefyrä skilling för höna. Si, koa den tog di med ens gående, för si de va en slagtäre kantänkä, men si höna den ville di inte si, för si tokka jur ville inte tokka karär ha, vet nån.

Ja. tjärnge földe me slagtärn hem, ho, å där ga di na i sej lite spjärtus så ho vart på röken, si, å då tog di höna på köpe kan’ n vetä, för si tjärnge la sej å sôvä. När ’o nu va så asande full så tykte di di kunne spettaklä lite fint me na, å di tog å tjära na å la na i en fjäderhög, å sir ni fjära fastnä så väl på na som di skulle ha vari väkst på na, å där fekk ’o liggä te ho vaknä. Ja, vaknä de jole ho nok te sist, de va inte fali om de, inte, men när ’o fekk resä sej så kände ho inte ijen sej, vet ni.

Ho va stån te kranglä sej hem likkä när ’o kom sej på bena, men ho skäm-des te gå in i stuga tokken ho va, uta ho gekk åt fäguse, å ho tänkte att om kalva kände jen henne så va de ho, förstås. Men si kalva di vart så räddä för e kärrng så himmelens gudar. När nu inte kalva kände jen a så va de för gali aldeles, å däföre så skulle o flygä sin väg, de va ingä anner rå på de (ho va ju fogel, vetja), å däföre så ga ’o sej opp på fägustake, å där stog o å flaksä å slog me arma, men ’o vart alt ståndes där – ja, ho stog där ’o stog, de va ingen fräg om de inte.

Så kom bonn ut å fekk si na, å fast ho såg så jävlugr ut så kände han nok igen

320

a. »Jaså, ä de du, ditt spöke? Kom nir nu å jör redä för ditt föjderi!» Ja, ho kom alt. Å ’n ska vetä de vart en eksamen så de va för grömmeli åt e, men ho visste varken ditt eller datt, barä att ’o va åv me koa de visste ho, men pänga … ja talä om pängär, de va ’nte mir ’n en spôtt, å när den ä bôrtä så ä de ’nte någe. Å bonn sa på de här vise: »Ja ska ut å hörä mej ikring, å ä de nu så de finns nån tjärrng som ä tokugäre än du, så ska du ’l få bli kvart, annärs får du gå så långt vägen räkker!»

Ja, bonn han ga sej åv han somsagt va, å så kom ’n te e stugä som e tjärrng ha lätti timrä opp, å di dummä jönsa ha ’nte jolt nårä fönstergluggär, uta di tykkte tjärrnge kunne ha ti å bärä in da[n] åt sej, å de höllt ho just på me nu å ho ha hull[i] på i fjorten dar sa ’o, å ändå fekk ’o inte någe dager inne, för vôretter ’o bar in så sprang de ut ijen, för si ho bar me ett såll, kantänkä. Bonn tebjö sej te å ta in dan åt a om ’o ville betal[ä] någe snyggt, å di kom sams om e summä, hur mykke de lätter ja varä osagt, men si tjärrnge kunne ju inte sittä i kôlä mörkre i all sin ti, inte.

Jo, bonn han hittä på rå han, han högg hôl på vägga, å de kom in lasstals me dager uta besvär vet någen – ja, de jole de de, de va sanning de. Å vet ni tjärrnge vart så gla som ’o skulle fått en hel tvåstyverslant.

Nu såg bonn de fanns e tjärrng som va teminstone likä tokug som hanses om inte någe vassäre. Nå, så jekk bonn vidäre, å så kom ’n te e stugä där de sått en gubbe utaföre å grät. »Va gråter du före?» sa bonn. »Jo, tjärrnge vill trugä på mej e ny skortä, å ja ha havi den här ja nu har barä i tjugefem år, å ja ha kunnä bärjt mej me na ännu nårä år, likkä.» Bonn sa: »Du ä då felle rakt åv tokug du, de ska fell görä gôtt i kroppen te å’ få ren skortä.» Gubben sa: »Nok gekke de ann, barä de vure hôl för huve.» Bonn sa: »Hur kommer de te?» – »Jo frågä na, ho ä där inne, får ni hörä!» sa gubben.

Bonn han tog i fäl me tjärrnge hurtess de va fatt me gubben som grät. »Jo», sa ho, »han vill inte lätta mej ta hôl på skorta, å han skulle ömsä skortä, för ho håller på å blir skitugr, nu sätter ja budingen på huve på ’n, å så tar ja klaffträ å bultär imot skaalln te de går hôl, å de ä ’nte någe som gäller på, kan ja tro. Gran-näsmora ha sagt åt mej ja skulle ta e vass stenskärvä å knakkä me, så gekke de fortäre, men ja tykker de ä synn me gubbstakkarn, för ja kunne görä yllä ’n då kanske; ja, när di blir gamlä så ä di omtôligä, ska ’n vetä.»

Milleromti så lärde bonn gumma te klyppä hôl med e saks. »Ja, gu välsignä er, kärä far», sa gumma, »nu kan skorta bli förr fäligr.» Någe fekk ’n fell för kônsta ho fekk lärä sej, de’ va te förstå de, men hur mykke, säjer ja de så juger ja, de ä visst å sannt de. Nu hadde bonn två tjärrngär som va tokugäre än hanses, å ho ska felle bli kvar vettja, sa ’n. E te ville han.

Så gekk han te han kom te en bonngål där bonn nyligä ha vurti dö, å när ’n kom in te tjärrnge så frågte ho honom varifrån han kom å vart han skulle gå. »Jo», sa ’n, »ja ä ute å går å söker dumheter, men nu sist kommer ja från him-melrike», sa bonn. »Hå, härre Gud, såg ni te min förra gubbe där?» – »Ja, de jole ja», sa bonn. »Va gör han?» sa gumma. »Jo, han går å tigger», sa bonn, »å så trasuger ä han så den enä trasa kan slô den arä ofäliger», sa han. »Hå, härre

321

gud, vill ni ta lite skikkningär me åt ’n», sa gumma. »Ja, de ska järnä varä», sa bonn. Å gumma, vet ni, ho la ihop en tusamenskäde hög me ätä å kläder å pängär å de där, å så tog ’o å sätte enä hästen för tjärra, så han kunde slippä gå stakkärs kräke, sa ’o.

Ja, bonn han tog di där produktra me sej han, de va en sak de. Men si, nu ha ho raskä sej te en ny kar, å han fundera fell va de där va som di ok me å då sa ’o, förstås, å karn han barä bet sej i läppen, men va ’n tänkte, de teg han me. Gumma själv va nok härre på täppa själv där ve lag, men karn tänkte nok te å ta ijen di där sakra, å däföre så sätte han en häst för e anner tjärrä å ok etter i skå. Men förut så hadde bonn kört in i skogen å ställt hästen vö ett rotvôlv, å si så passä de sej så bra så den här arä karn lessnä just på te åkä länger, uta han bant hästen å tog sej en tupplur i smyg, förstås. Å sir ni med en där sôv, si så skulle den arä, bonn förstås, åkä å så tog han den hästen me.

När nu den här tjärrnges kar kom hem te henne, så sa han att han skikk[ä] den arä hästen me, så hennes förrä gubbe skulle få åk[ä] i par när ’n va ute å tiggde. Ja, tjärrnge ho va nöjd me de ôg. Nu hadde bonn betalt för si ko å si hönä, å så fekk han si de va tri tjärrngär som va dummäre.

Barva

234. En dum Bonde säljer smör och blir rikDe va e kärrng som va så funtä så ho ville varä härre på täppa si, å’ si karn hen-nes han va jus som ett lam, så menlös va ’n. Kärrnga va snål å månn om sej, å ho hadde kor som mjölkä himmelskä taga, å vet ni ho smörä ôg någe ansenligt, ska ni tro. Tro inte ho nändes ätä opp smöre hemmä, nej, tänk inte de, uta de skulle alt åt stan de’, å de sålde ho själv.

Men nu va de så de va någe mankemang en gång, så gubben hennes måtte gå, å de’ va me sånä nudur hur ’n skulle bärä sej åt tevägs: inte skulle han få sälja åt tokka som va magrä å svartä om halsän, å inte skulle han få lättä sola skinä på je, å gu vet vôr de va alt. Nå, han gekk å kom te ett par grindstôlpär åv sten, ett par riktigä hurbelussäre, å di ha sätt gubbhuven på dom å så ha fell nårä ungär heller tokke där klädt ut dom med papperskragär å grönä kransär kantän-kä, å si di där tykkte bonn kunne ha råd te köpä smör, vet nå ’n. Han frägte dom om di ville köpä smör, men aldri ol svarte di. Ja, han frägte dom en gång å två gånger å’ likä när va de – tystä som murn.

Bonn vart arjer å’ sa’: »Ni ska prompt ta’ smöre de fan sitter i er, å’ de om ni vill heller inte!» Han tog å smole smöre kring truten på dom å så där, för han tänkte: Ni sleker fell’ i jer när ni blir tomä. Ja, nu ha han gjolt så gôdt ’n ha kun-nä, å skälm ä den som gör bättre än ’n kan, pe di säjä. Å på de beskäle gekk han hem te kärrnge si å talte om ärnde å hur de ha gått för ’n, å de där. Ni ska tro han vart inte välkummen i de tage, nej, tänk inte de, inte. Ha kärrnge vågä på ’n så ha ho alt randä tavla ått ’n, å de säkert ändå. Ho va nok husbonde i de storä helä, å de tror ja ja ha talt om förut, men vart gubben hennes riktig oppförarjäd si, si då måtte ho ta hus i farstu likka, jo, så go kunne han varä, vet ni.

322

Men dan e’ter om mårån hinna fan fekk tofflo på sej, så lät de så här: »Opp med dej nu, å gå å ta rätt på pängra för smöre, å de promt de fan sitter i dej!» Si, när gubben va på nykter kalur si, si då va ho dristigäre på ’n ska ni förstå. Ja, gubbstakkarn opp han, de va ingen pardon me de, inte, å på me bökso å så di arä palto, vet nån, å te å löpä jus som Jeppe närn skulle sta å köpä såpa, jo si de så.

Nå, han kom mykke riktit te di där omtaltä å sa åt dom om pengär å de på skarpen ändå, men sammä spa som i går – di svarte varken vitt eller svart. Men då ska ja säjä de brann i gaveln för Järker, ja tror han hette så, å vet ni, han fekk tag i en överstör å te å danglä på dom blint, å diss mir n slog diss arjäre vart han, å te sist så vräkte han ikull den enä å de så de skällde i skrôve på ’n ändå. Men si, nu va de jus som e skarv på mitten, å där flög han åv te alt spettakel. Å vet ni, go vänner, i den där skarva heller sprikka, ja vill säjä, si så ha di stukki in en stor hoper med pängär, vet ni, å en hoper silver, kantänka. Di ha inte hunti slekt i sej altehopa smöre men bon han sket i smöre, han plokkä barä rätt på kluta å silvernagla å de där. Å så bar de åv hem me ’n som en pil – å gla va kärrnge, ja de va ho de.

Barva

235. Spiksoppan Saga i folkmål

’N vet fell’ de finns kärrngär som har alt möjlit te ta åv å ändå inte kan kokä en välling så fôlk kan ätä ’n. Men därimot så finns de ôg di som har lite nok å ändå kan lagä gôdt ätä, ja te å med så säjer di om dom att di kan kokä soppä på en spik. Ja nu ska ja lönä er sagä på de ôg då äntligen, om ni vill hörä.

De va en gång för mångä härrans år sen e kärrng som inte va så värrst bar-skrabbä, sa di, men ho va ändå så snål att ho inte nändes äta själv, å då ska ’n vetä ho inte ga bôrt gångskona heller inte.

Ja, ho bodde pin ensammen i ett stugkôve, å ingen just tittä te na heller. Men så en vakker da så kom de en kar te na å ville lånä hus. Å då förstås så frågä ho ’n var han va ifrån, å då sa ’n han va hemmä i lappmarka på arä sida om glas-bärja (heller kanske de va en finne, ja vet inte presis okke de va, men va de så, så bode han på arä sida om salthave som aldri lenä opp – ja likgôdt om de!). Ho svarte att ho inte kunne ta imot ’n, för ho hadde inte någe te ge ’n te ätä – å vällite rädd va ho för ’n med, ska ’n vetä. Ja, men hur de var, te sist så fekk han bli kvar om han ville sugä rama’.

När ’n kom in i stuga så sätte han sej i spisen, å så sa han: »Ja nu h[a] ja ’nte äti någe på gud fader vet när de va, å nu skulle de just smaka te få sej ett riktit kalas», sa han. »Ja, va ska de bli för kalas», sa kärrnge, »när ’nte de finns ett guslån.» – »Ta hit e gryta!» sa han. Å kärrnge ho togg fram gryta, å han sätte na på elln, å han slogg vatten i na, å han makä under ’a, å ho kokkä, å de där – å så togg han å letä i sinä fikkur å fekk sej tag i en spik.

323

Å då sa ’n: »De ä fell inte mykke mu[st i] den här, för ja ha kokä ’n nie gång-er förut, men stor sak.» Å så kastä han spiken i gryta, å så rörde i na med ma-skin, å gryta ho kokte himmelskä taga, å han sma[kä] på spa lite imilla. »Ja, si om ja nu barä hadde e lita mjöldoftä så vurde de bra, ja, om de ’nte vurde annä [’n] lite vetmjöl så finge de jälpä sej», sa han. »Ja, ä de inte värre än så», sa kärrnge å togg fram mjölvakken [tillagt i marg.:] (för si ho va så nyfiken te få lära sej någe nytt, si).

Han togg nårä nävär å röle i gryta, å så smakte han å smakte, å så sa han: »Ja, si hadde ja nu en f[läsk]bit te å läggä i, så vurte de bra», sa ’n. »Ja, ä de ’nte värrä än de», sa ho å gekk e’ter e fläskskånk, å den kastä han i gryta, å ho kokte å han smakte, å så sa han: »Ja, si om ja nu hadde nårä potatisär te, så vurde de bra å vurte bättre med», sa han. »Ja, ä de ’nte värre så», sa kärrnge å gekk e’ter e skoppä tokknä.

Ja, han skalä å la i gryta, å ho kokte, å han smakte de där. »Ja, si om ja nu hadde en mjölkskvimp te å hällä i, så vurde de bra å vurte bättre», sa han. »Ja, ä de inte värre än så», sa kärrnge, å så gekk ho e’ter ett mjölkfat, »för si koa ha nyss kalvä», sa ho. »Så en mjölkskvimp mir eller mindre gör ingenting.»

»Ja, nu ä de här så pass gôdt så bå kungen å drôninga med kunne äta ’e’», sa han. »Å nu ä de fälit te ätä», sa han. Å kärrnge te dukä bole, å han te hösä opp soppa. Men så sa han: »Om nu kungen å drôninga sutte här, så visst togge ho fram e bränvinsflaskä å e limpä å väl smör me», sa ’n. »Ja, ä de ’nte värre än så», sa kärrnge, å så tog ’o’ fram bå flaskä å glas å smör å kött å de där, å så sätte di sej te bols, ska ni vetä. Å di söp å di åt, å di åt å di söp, å aldri ha kärrnge havi tokkä kalas i sin ti, sa ho.

Nå, så skulle han te å vräkä kull sej på gôlve, men då sa kärrnge som så: »En tokken kar ä för go te å liggä på gôlve, uta i mi säng ä bättre», mente ho. Å han va ’nte nöbjugin ska ni veta, å dum skulle han vari annärs. Å kärrnge ho beröm-de hônôm för den lärdom ho fekk lärä sej å mente tro på att nu skulle de ’nte varä kônstit te levä häre’ter, mente ho.

Ja, di la sej, å di sôv, å di snarkä, å di drömde, men om va de vet inte ja. Nå, om moron när han finn = lappen vaknä så stogg bränvinsflaska å kaffekoppen te spänns för ’n, å han drakk förstås, å så skulle han te gå, men kärrnge togg fram en stor silverslant å ga ’n, å gu vet om de ’nte va en hel riksdaler. Å så frägte kärrnge hônôm vart han skulle gå, förstås. Å han sa: »Ja ha nu gått ge-nom helä väla å sökt de ja ’nte vill ha, å nu fattäs de barä den här sokkna, å gu vet hur ja ska komma över glasbärge (heller salthave).»

»Men ja vill inte du ska gå nån vart, för du kan bli kvart hos mej, för si de vure så rolit te ha kar, å så behöver ja ’nte ha bekymmer om någe te ätä sen», sa kärrnge. »Får ’l de då», sa han. Å han vart ikvar, å di levde som hustru [sic!] å kärrng å va sams, ska ’n vetä. Men om di kokä soppä på samma spik, de tror ja knafft, för ja ha ’nte hört tal på dom på länge nu, å om di lever så ä di ’nte fôlungär nu, inte. Nej då, för all del!

Länna sockenäfven i Rekarne har den hörts

324

236. Den studerande stutenI den tiden när studenterna gick sin fattiga socken, så åtföljdes tre studenter och kommo till en bondgård. Bonden och kärringen voro som alla bönder förr varit, dumma som gösar, men pänningar hade de som gräs och kråkskit.

Nu frågade bonden dem hvad de voro för folk, och då de uppgåfvo sig vara studenter så undrade bonden »hur de’ kunde bli’ tokka tevägs»? Jo, studenter kan man göra af hvad som heldst.

»Hå, härre Gud», sade bondhustrun, »vi har en stut som alltid ha’ vari’ så visser å’ förståndig, så han har mir än fôlkförstånd. Skulle ni villä ta ’n om hand å’ görä fôlk åf ’n så ’n kunde slippä gå å’ trälä i åkern, å’ de’ där?» – Ja men! Det var ej omöjligt, mente studenterna, men pänningar kostar det. Det var ej farligt, mente bondfolket. Studenterna fingo en hop penningar och togo stuten samt drog i väg till Uppsala, kanske.

Den förste slagtare de träffade så sålde de stuten, och med pänningarna visste nog studenterna råd. De gjorde sig lustiga och glada dagar. När nu dessa pänningar voro slut så skickade de bref till bondfolket och begärde mera mynt, som de ock mycket rigtigt ärhöllo.

Så gick en gång, två gånger, men nu vågade de icke mera utan skickade bud till bondfolket att stuten var fullärd och att han flyttat till Stockholm samt att han tjent upp sig till först Stutstjärna och nu sednast till Oxenstjärna – å’ sutte nämst kungen. Bra! tyckte bonden och hans gumma.

En tid förgick, och det lyste bonden att se sin stut. Gumman rustade till en skaplig nog matsäck och bonden knogade i väg, glad i hogen, må man tro. Kommen till Stockholm var det icke svårt att efter så klingande namn få träffa mannen som bar det. Bonden inför Oxenstjärna kände icke igen honom utan frågade: »Ä’ de’ du, min stut?» – »Å, hut åt helvite! Ut med dig, bonde!»

Bonden måste loma af hem igen samma väg som han kommit, beklagande sig att de ingendera kände igen hvarandra, men att hans stut blifvit högförnäm och högfärdig, därom kunde icke blifva tu tal. »Stackars gubbe!» sade gum-man. »Jag skall gå jag, törhända han bättre känner igen mig!» Hon tog den stäf-va hvarur stuten som kalf druckit, och med denna drog hon i väg till Oxenstjär-na.

Samma spad som förut – han kändes icke vid hvarken gumma eller stäfva. Nej, högfäla ha’ kummi’ i ’n, mente gumman. Gumman lät sig icke förtryta utan tog klofve och tåg hvarmed stuten sist var bunden, kanske han bättre kän-ner igen detta, tänkte gumman. Hon gick, kom fram och träffade Oxenstjärna som förut, men lika när; han var sig alltid lik.

Efter så många misslyckade försök så återstod icke annat för bondfolket än den trösten åtminstone att deras stut tjent opp sig till ära och titlar och var en man. Näst kungen! Vackert så – de hade i alla fall icke kastat ut sina taskor för räfven – icke gett ut sina pänningar förgäfves. »Hå hå ja ja!» suckade gumman. »Gud låte den ena som den andra få lika stor välsignelse!»

Härad, Vansö

325

237. Bonden som sålde MårtensgåsDet var en gång en bonde och hans gumma. När de fingo lefva länge så blefvo de gamla och gubben han blef död, han stackare. Men när gubben blef död så blef gumman liksom ung på nytt igen. Hon tog därföre och gifte sig med en ung dräng och tänkte väl att hon skulle lefva ännu mycket länge. Nu var det så att de födde en helan gröde med gäss, och af dem sålde de hvarje höst till staden, ty i den tiden skulle alla äta Mårtensgås, vi vet när den tiden är om vi tittar i almanackan.

När en dräng gifter sig med en bondkäring så blir han ock bonde med det-samma, fastän käringen ändå kanske vill ridä för rusthålle’, som di plä säjä. När han nu skulle fara till staden och sälja gässen, så afdelade gumman en gås åt honom som han skulle få sälja för egen räkning och roa sig för penningarna. När han ok sta så läste han öfver hur han skulle sälja sin egen gås: »Kommer en karl och frågar så svarar jag: Ett slag på truten, men kommer en kvinna och frågar på henne så svarar jag: Jag vill umgås!»

Ja, gässen blef blef nog köpare på snart nog, och när han hade blott sin en-skilda gås kvar så voro nog de som frågade på henne, men såsom han svarade så gingo de ifrån honom. Till slut kom ett alverstadigt fruntimmer och frågade: »Hvad kostar gåsen?» – »Umgås!» svarade bonden. »Kom följ mig hem med gåsen!» sade hon. Och de gingo. Bonden följde med henne in i hennes rum, och vid de voro där så kom hennes man hem, och som han tyckte han äfven ville ha pänningar så betalte Härrn, hennes man, gåsen kontant.

Men då bonden gick så ginsköt han honom och gaf honom Tio riksdaler i drickspengar och bad honom komma med flera gäss, om han sålde dem för samma betalning. Ja, det lofvade han – lofvade äfven att icke omtala för någon hvad han fått för gåsen – och så slug var han nog, kan en veta. Glad begaf nu bonden sig på väg hem, och då han kom till gästgifvargården så tog han kvarter där. Nu ville han sofva i pigans säng, och där visade hon honom något som hon kallade »glitter» och som bonden aldrig förr sett.

Nu var det egna förhållandet att gästgifvaren hette Glitter, och var han icke hemma nu. Gästgifvaren hade en broder som var tjuf och brukade stjäla i kyr-kor och eljes hvad han kom åt och var väl gästgifvaren ute i samma ärende, emedan de voro sams om sakerna. Om natten så kom kyrkotjufven in och trod-de den främmande bonden vara gästgifvaren, brodren anropade han honom, sä-gande: »Käre bror Glitter, jag har ett lass matrimonium, hjälp mig att gömma!» Bonden yrvaken, svarade: »Ja, ja’ heter inte glitter, men glitter såg ja jafse!» Tjufven blef rädd och sade: »Såg du någe så tig! Du ska få ett par oxär om du tiger!»

Detta var en god extra vinst för vår bonde. Glad åkte han nu hem med sina två par oxar, men vid vägen låg en härregård, och som där var trädgård så lyste det honom söka efter om där fanns någon frukt, hvarföre han ställde oxarna i skogen och gick in i trädgården. Där fanns ingen fr[ukt] vidare än ett träd med järnäplen eller sådana som setat eller voro bestämda att sitta öfver vintern.

Som äplena voro röda och vackra, så lyste det vår bonde att smaka på dem

326

och klättrade därföre upp i trädet och började plocka fickorna fulla. Bäst han satt där så kom husets dotter och hade en fjanter med sig, och bärande ett bord med matvaror och en mängd silfver därpå, och efter att hafva ställt det under trädet så började de äta. Då de ätit skulle de hvila på maten och flickan lade sig på den mjuka gräsmattan, sägande: »De skönaste blommor jag har breder jag ut för dig!» Fjanten sade: »De skönaste blommor jag har blandar jag med dina!» och därvid lade han sig ned hos henne. Nu förlorade bonden tålamo-det, så han utbrast: »De vackraste äple ja har, de kastär ja midt ibland erä blommur!» Och därvid kastade bonden ett äple på dem. Därvid blefvo de så skrämda att de sprungo upp och bort ifrån bord, mat och silfver, troende det vara något från himlen att straffa dem. Bonden klef ned och smorde i sig ma-ten samt stoppade silfret i fickan och tog bordet på ryggen samt gick till sina oxar och åkte hem.

Nu hade bonden fått hederligt betalt för sin gås och sin stadsresa, hvarföre han åkte glad hem. Men när han hemkom så låg käringen sjuk, och en hel svärm käringar stodo kring sängen som tölade och grät, ty lifhånken trodde de skulle brista, hon hade fått förstoppning. Nu blef för bonden att genast åka till apote-ket och köpa rabarber, befallte kärrngarna allihop. Bonden ok i rödaste rappet, och så fort det kunde nytä och var som en blixt i staden på apteket. Det var ej tid att krusa utan bonden utropade med fart: »Käre Härr Rabarber, ge mej en aptekäre!» Apotekaren blef arg och gaf bonden en sinkadus så han stupade om-kull, men han reste sig snart igen. Apotekaren sade: »På det du ej må halta så må du hafva maken till denna!» och därvid gaf han honom en sittopp vid andra örat, och därmed rusade bonden på dörren och hem i flygande fläng.

När han nu hemkom, så befallde han de sörjande kärrngarna uppresa gum-man hanses så hon stod raklångs, och därvid gaf han henne en lika god sin-kadus som den han själf fick af aptekarn och det så hon och ändå ett par kär-ringar tumlade öfver ända. Medlet gjorde god värkan så det värrsta af hennes, kärringens nämligen, sjukdom vardt häfvet och alla blefvo glada. Men som nu bonden fick två örfilar af aptekarn och han icke behöfde ge kärringen mer än en, så måste han fara till staden och återlämna den ene på det han icke skul-le vara något skyldig. Han åkte och kom till staden snart nog. Inkommen på apoteket så gaf han aptekarn en eftertrycklig släng vid örat sägande: »De be-hövdes inte mir än en; här har du den andrä tebaks!» och så genast på dörren. Aptekarn så sina sju solar han, och därföre visste han ej ordet af förrän bon-den var sin kos.

Men när kärringen sjuknade nästa gång så må hon gärna få dö, ty, tänkte han: ej godt att gå åt apteket en gång till.

Länna socken, K. Lännman

327

[Drängarnas sagor]238. Den snåla prästen och drängenDet finns ännu en präst som var snål, men han hade ock en dräng som tätt emel-lan putsade om honom. Uti prästens hushållsordning var föreskrifvit att dräng-en, pigan och tjenstpojken skulle hafva sitt bestämda antal strömmingar: dräng-en tre, pigan två och pojken en. Men som prästen var elak och pojken icke vå-gade kuppen emot prästen, så gick han hem till sin mor. Drängen och pigan voro stela i ryggen och de voro kvar. Men de tappade i det hela därpå, för nu fick pigan blott en strömming och drängen två.

Så gick äfven pigan bort, och då fick drängen blott en. Drängen var nöjd några dagar, men när tålamodet blef slut så tog drängen en vacker dag och upp-hängde den ensamma strömmingen på en tråd i taket öfver bordet samt tog en karbas och piskade strömmingen, under det han dyflade med honom hvar han gjort af sin kamrat. Prästen, som var i rummet brevid, fick höra drängens lex-ande med strömmingen och gick ut att se spektaklet, men drängen fortsatte och låtsades som han icke såg prästen. Emedlertid så fick drängen därefter sina två strömmingar.

Ärtvälling lärer oftast varit förhatlig, dels för tjenstfolk i allmänhet och syn-nerligen för skräddare och skomakare. Emellertid vankades ofta sådan hos vår präst, i köket, förstås. Oftast var vällingen så funtäd så ärterna ropte: »Hvar ä du, här ä ja! Hvar ä du, här ä ja!» Uti ett stort fat var icke godt att glöta rätt på dem, hvarföre drängen aftog råcken och uppströk skjortärmarna, samt gaf sig i fatet med båda händerna att glöta efter ärterna, kommenderande dem att samla sig. När prästen fick höra huru stortalig drängen var i köket så gick han ut, spör-jande drängen hur det var fatt. »Jo», sade drängen, »när ja sätte mej te bole så fekk ja hörä ärtra ropä: var ä du, här ä ja, men när ja tog te skia så tror ja fan tog dom allihopä – jo, tyst! nu kände ja skymten åv e likkä. Nej, nu tog fan den me!»

Prästen förstog nok hur de stog te han, men teg gjorde han. Men en ann dag så lagä di alt, di som kokte ärtvälling, så att intet ärterna behöfde fly och springa undan, hvarken för hvarann eller för drängens träsked.

»Trômmej gjole de ’ke åt», sa farbror Jon.

Länna socken

239. Drängen och Gumman på ApoteketDet var en gång en dräng och en gammal gumma som på en gång kom in på ett Apotek. Drängen hade fästmö, en rik bonddotter, men han var något svag och slaker för henne, hvarföre hon skickade honom åstad att köpa ståndpärs. Gum-mans man var hvad han borde vara för hennes räkning, men det hade »stockäls i mångfålla», och hon skulle köpa förlösningsmedel (laxativ).

Nu, om apotekaren gjorde på spektakel eller af misstag, men nog af, drängen

328

fick laxativet och gumman fick hvad drängen skulle ha. Båda gingo förnöjda hem till sitt. Drängen han intog sitt pulver och gumman ingaf gubben sin sitt.

Drängen skulle sofva hos dottren den natten, det var klart, och då han legat en stund så började laxativet göra värkan och han ville ut, men dottren hade an-nan mening och kvarhöll honom med våld.

Drängen måste nu ur sängen och tänkte på sin stöfvel men tog miste och sket i bondens stöfvel. Nå, han var hjälpt för tillfället, men samma plåga kom snart på honom igen, och han ämnade sig taga fram en potta som stod efter vanlig-heten under bondens säng, men fick i brådskan tag i en kruka med dricka som var satt för bondens räkning samt sket i den. Ännu en gång kom nöden på ho-nom, och då fick han fatt i en låda som bonden hade sina svafvelstickor uti och sket i denna. Si, drängen hade icke lof att ligga hos dottren, utan han måste nu smyga sig ut i största tysthet, och dottren hon blef lurad på konfekten, så hon hade kastat ut sin[a] taskor för räfven, ja, de hade hon de.

Nu skulle bonden som brukligt var själf gå ut åt stallet och ge sina hästar fo-der, och vid han påtog sig stöfveln så… aj för fan. Nå, så skulle han dricka, och vid han drack så nå så fan, hur ä de nu förståndes tevägs? Han skulle tända på en svavelsticka… lika djäfligt där me! Ja, nu vet vi inte längre…

Men vi får lof att komma ihog gubben med sin gumma, det blir något roligt där ock, ska ni tro. Hvad som vederbordt drängen, kom nu åt gubben. Han har ständigt varit så säflig och from af sig, men hvad det nu kom åt honom, det kun-de gumman rakt åf intet begripa; han hade så nära kunnat gjort dö på »gum-krä-ke» ska ni vetä… Jaa, ja säjer inte mir så länge, sa han som präta altförett.

Ja, den Aptekärn han kunne ställä te, han; men va de så han inte rådde för e, så ska vi felle förlåtä hônôm då länge. Å därme jemt. Men skulle nån ha hört på maken?

Länna socken

240. En knepig Kärlekshistoria om prästdottern och drängenPrästens dräng och prästens dotter tyckte om hvarandra, men det hade sig mycket svårt för dem att träffas i ensamhet.

Var det hopplöst för dem så voro de likväl icke rådlösa. Nu hade prästens granne en oxe som brukade se sig om och ville »fö’ sej». Men prästen hade ock dåliga gärdesgårdar, och detta kom oxen väl till pass, ty han gick in i ängen och smorde sig med grönt gräs.

När prästdottern ville ha samkväm med drängen så tog hon en skälla och gick åt ängen och slamrade därmed. Drängen fick höra skällan, säger då till prästen: »Kärä far, nu ä’ oxen inne igen!» Prästen: »Gå och mota ut honom!» Drängen gick och träffade dottren heldre än oxen, och då han smekt om med henne en stund så gick han hem.

Prästen: »Var han inne?» Dr: »Ja-a.» Prästen: »Hvar har han gått in?» Dr: »Genom holet.» Pr: »Fick du ut honom?» Dr: »Ja, samma väg som han gått in!»

329

Pr: »Sätte du igen holet?» Dr: »Ja, ja’ pysslä väl igen så godt ja’ kunde, men han hittär nok in sammä väg barä han kommer så närä!»

Länna socken

Är af den sorts sagor som af allmogen så gärna berättas och höres under olika former och ämnen.

[Tälge tokar]241. Tälgeboerna roa sigTälgeborna satte sig en gång i en sandgrop barfotade och öste sand på sina föt-ter. Bäst de öste, så blefvo fötterna så bortblandade att de icke kände igen dem hvar och en sina.

Men så kom en bonde och hjälpte den så att han slog med pisktampen i san-den, och som han träffade en och annan och det började svida, så drog hvar och en dän sina, och nu hade hvar och en sitt till sist.

242. Tälgeborna och KonDet var ett högt brannt bärg och hvarpå växte mycket gräs. Nu hade de blott en ko i Tälge på den tiden, och denna skulle hugga sig tjock af det myckna gräset, menade de. Nu kunde icke kon gå uppför bärget, utan de bandt ett rep om hal-sen på kon och släpade henne sidlångs upp. Men när kon kom upp så var hon strypt och död. De voro nog ledsna att hon icke kunde göra skäl för sig, men som hon räckte ut tungan så tröstade de sig att hon ville äta, men hon behöfde hvila sig.

243. Tälgeborna badaDe voro mangrannt ute i marken och gick en gång. Så kommo de till en sjö som lyste ill blå på långt håll. Där skulle de bada, mente de. Afklädde sig förden-skull och gaf sig uti. Det var i det stora hela en stor linåker som stod i full blom-ning. Då de fått joksa och arbeta sig trötta, så började de fundera om de voro i behåll allesammans, och de räknade och räknade hvarvet om flera gånger, men det fattades altid en. Slutligen så kom det någon som lärde dem att doppa näsan i en blöt kolort och så räkna holen, men då »räckte di te’».

Karlskoga Bärgslag

244. Täljeborna [sic!] och KvarnstenenNär Tälgeborna förstod och lärde sig äta bröd, så skulle de äfven skaffa sig en kvarn.

330

Det upphöggs ock en kvarnsten uppe på ett bärg. Men huru få ned stenen af bärget? Rådet samlade sig och därvid blef beslutadt att en af dem skulle träda in hufvudet i holet på stenen och sålunda låta honom rulla ned.

Sagt och gjort. Förnämsta rådmannen skulle våg[a] vippen, och man må tro att det gick med sådan fart utför bärget att han såg sju solar under farten, men när han kom ned så var det – Gu-natt! Rådmannen var död!

[Västgöternas Sagor]245. Västgötapojken som studerarDet var en Västgöte som hade en pojke som han tänkte göra folk af, gubevars, för si han hade råd te, kantänkä. Nu va fell inte västgöten så värrst dummer i sej själf, å’ di ä fell’ inte dumma heller, kan ’n veta – men si, pojken si, de’ ha då vari en trögbulter ha’ di sagt.

Nå, nu va’ de te Skarä di skulle, allä som skulle bli präster – å’ de’ skulle fell’ han åk. Å si som di nu hade Guds gåfvor i boden, så va de te å’ lassä på ett så där skapli nog lass med fläsk å kött å kôrf å’ gryn å ärter å’ tokke där torrskaftning, å’ så skulle kärrnge hanses ha smör å’ ost å’ pannkaka å’ de’ där, vet ’n fell’.

Ja, di där matproduktra å’ pojken å’ västgöten å’ Bläsen heller hvad han het-te, hästen förstås, i e’ klungä, di knogä’ i väg te Skarä, å där bodde han å där läste han förstås, men te de mästä så ville han lekä för sej. När ’n nu fekk läsä så mykke så han visste redä på -us i latinskä grammatika, så ledsnade han på studera och gick hem, sägande att han var fullärd.

Västgöten vill veta det och frågade honom: »Hvad heter Skarä på Latin?» Sv: »Skaribus!» – »Hvad heter häst på latin?» Svar: »Hästibus!» – »Hvad heter kärrä på latin?» Svar: »Kärribus!» – »Hvad heter karbas?» Sv: De’ visste han inte. – »Ja, nu sätter ja hästibus för kärribus å’ ska inte glömmä karbasibus å’ skjutsar dej te’ Skaribus!»

Och därvid vardt de! Hur dan kar de’ vardt åf pojken, de ha ja inte hört en flås om. Kanske han vardt biskop? Ja, tro ’n faan!

Härad

246. Västgöten och Bonden Det var en rik bonde som hade tre döttrar. Nu kom en Västgöte och tänkte göra sig ett grabbtag och komma åt någondera af de där flickorna. In[n]an han kunde fria så måste han veta hvad flickorna hette. Bonden så[g] nog hvart det lutade, men han ville icke för allt smör som finns i Småland ha någon Västgöte till måg. Därföre när Västgöten efterfrågade deras namn så uppgaf bonden så här: »Den första hette Vill skitä; den andra hette Ska skitä; och den tredje hette Ha’ skiti’.» Ja, nu visste västgöten detta. Nå, vidare!

En vacker dag tänkte västgöten gripa sig an och inleda frieriet, hvarföre han gick till bondgården och begärde nattkvarter, som han ock rigtigt ärhöll. Då de

331

legat en stund och västgöten trodde bonden somnat, så skulle han anropa den äldsta flickan: »Vill skitä!» Intet svar. Så ropade han: »Ska’ skitä!» Ändå intet svar. Efter någon stund så ropade västgöten åter: »Ha skiti’!» Bonden, som le-gat vaken och hört huru västgöten ropat, fick nu anledning att göra sig kvitt västgötens påhälsning, gick nu upp och tog en käpp samt motade ut västgöten. Han hade ju själf sagt hur han skämt ut sig!

Och således afslutades västgötens friareförslager, åtminstone i den bondgården.

Härad Sn

247. Västgötarna som voro snålaDet kommo två västgötar knallande en gång till en bondgård. De begärde här-bärge öfver natten, och det ärhöllo de ock mycket rigtigt. Men nu voro dessa västgötar af den snålaste arten, åtminstone pänningsnåla så att de icke nändes gifva ut några pänningar ur egen pung.

När nu bondfolket åt kvällsvard så bjödo de äfven västgötarna äta, men de betackade sig, de ville icke ha någon mat, ty de trodde man ville hafva pänning-ar därföre. Alt folket lade sig att sofva och västgötarna »blefvo» [nedanför ra-den: voro] anvisade lägerplats, men de spejade efter hvar någon mat fanns så de kunde i mörkret gå och smyga sig till något.

Där stod en gryta med kokt ärtmos, och denna var ju bra. För att komma till denna och att icke något buller skulle åstadkommas, så tog den ena garnänden uti ett medhaft garnnystan och upprepade, medan den andra hade nystanet hos sig, och gick dermed till grytan och slukade en slef och skulle med slefven gif-va sin kamrat sin del, men den andre var full med dynt och de dödas ben, och kastade nystanet i bondens säng, och hvarmed slefven följande tråden träffade bondgummans blottade akterända, hvilken han antog vara kamratens ansigte och mun och ditslog ärtslefven.

Gummans värme afkyldes af det kalla ärtmoset, och hon vände sig i sömnen. Bonden fick äfven känning af det smetiga ärtmoset och började brumma, sig troende att gumman hanses hade skämt sig, och blef det en faslig uppståndelse skall man tro. Men västgötarna funno bäst att knalla sig i väg medan ti’n va’ god, ty eljes hade det kunnat gått litet fortare än vanligt.

Härad

[Historier om Bellman]248. [Fröknarna i fönstret]Bellman spatserade en gång på Stockholms gator, och några unga fröknar satt vid ett fönster och anropade honom. Han stadnade. De bådo honom rimma nå-got för sig. Bellman var ej sen. Se här:

332

»Nå, se hvilket vackert mönster att se tre horor i ett fönster!»

De voro nämligen tre.

249. [Bellman rimmar]En annan gång blef han ombedd att rimma:

»När Lantinghusen får ta musen på fröken Fersen, då får Löven ta bak i röven.»

250. [»Af drufvor prässar man vin»]En adelsman med namnet Greis eller något så, anmodade ock Bellman att rim-ma:

A. »Af drufvor prässar man vin, af grisar föder man upp svin.»

B. »Absalom var en kungason, och Ammon var hans broder. Grisen var en oneson, och suggan var hans moder.»

251. [Bellman i rännstenen]Det säges att Bellman var Gustaf III:s gunstling, och de barrockaste upptåg till-lät Bellman sig utan att Kungen misstyckte det. En gång lade han sig i rännste-nen där Kungen skulle gå fram och gjorde sig full. Kungen skulle väcka ho-nom. Bellman utropade då: »Ska’ jag maka åt mej?»

252. [Bellmans plånbok]En gång då Bellman var i pänningbrist så legde han några korfvar eller paltar, en sorts milis, att bära en likbår hvarå Bellman laggt sin tomma plånbok och ställde sin väg där kungen skulle passera. Själf gick han i sorgen. Kungen kom. Han roade sig åt upptåget och afhjälpte genast bristen till Bellmans fulla belå-tenhet. Grafölet inställdes.

253. [Bellman duellerar]Bellman är bland allmogen allmänt ansedd som Kung Gustav III:s hofnarr. Han skulle därföre aldrig komma i onåd, om han än utöfvade de gemenaste streck.

Likväl blef han i onåd så att Kungen och han skulle duellera. På skoj förstås!

333

Bellman skaffade sig en mager hästkrake men försåg sig med en harskramla (duellen skulle ske till häst). Kungen på en ståtlig häst och med något följe äf-ven till som Secundanter eller vitnen. Bellman på sin krake och med en annan krake hvarpå han rigtigt fastsatt en gammal kärring, värklig eller icke – båda partierna möttes på utsatt ställe. Tecken gafs till stridens början, och Bellman drog fram sin harskramla, så att alla hans motståndares hästar som aldrig hört sådant ljud flydde med sina ryttare och Bellman vann platsen.

254. [Gatloppet]En gång hade Bellman gjort några fåter och förargat hoffröknarna. Slottsrätten dömde honom att springa gatlopp. De som voro förfördelade i två rader afstraf-fa honom. De uppställdes därföre i två rader, och Bellman skulle springa vissa hvarf emellan raderna och fröknarna skulle slå. När alt var i ordning och Bell-man skulle spring[a] så utropade han: »Den som är största horan, så skall hon slå första slängen.»

Ingen ville slå till, och Bellman blef frikänd.

255. [Bellman blir landsförvist]En annan gång hade han gjort något fuffens så att han riktigt förargat Kungen, eller kanske någon annan. Emedlertid utföll sådan dom öfver honom att han skulle bli landsförvist, d.v.s. fly ur riket. Bellman skaffade sig en gammal hästkrake, och denna slagtade han och uppskar buken samt satte sig själf i skrofvet, just där Kungen skulle gå fram. Ja, Kungen kom ock mycket riktigt, och han kunde icke göra annat än skratta åt upptoget, efter det Bellman för-klarade att han satt i sitt eget land och att han ärligt betalt hästen. Bellman fick nåd.

256. [Bellman svarar på kungens frågor]I förening med sägnen att Bellman var Kung Gustav III:s hofnarr är äfven den föreställningen gängse, att Kungen och Bellman gingo i hvarandras sällskap förklädda, eller att Bellman gick ensam förklädd ofta till tiggare och att han då gick i Kungens väg, synnerligen då han var i behof af pänningar. En gång var Kungen med något sällskap ute i skumrasket och Bellman kom i misshugg, då följande samtal uppstod:

Kungen: »Hvem är du?» Bellman: »Afskedad gardist.» Kungen: »Än din fa-der då?» Bellman: »Bonde! Igår gick han och letade efter det han ej ville ha.» Kungen: »Hvad var det?» Bellman: »Svinhol.»

Kungen: »Hvad gör din moder?» Bellman: »Hon gör tjenst åt sin granngum-ma det hon ej kan göra igen.» Kungen: »Hvad är det?» Bellman: »Hon sveper henne som död.»

Kungen: »Har du någon broder, och hvad gör han?» Bellman: »Han är i sko-gen och jagar, och de djur han fångar dem slår han ihjäl och dem han ej får fatt

334

dem bär han med sig hem.» Kungen: »Hvad är det?» Bellman: »Jo, han kam-mar sig och dem han ser, dem dräper han, och de öfriga få lefva.»

Kungen: »Har du någon syster, och hvad gör hon?» Bellman: »Hon sitter hemma och gråter öfver det hon glädde sig åt i fjol.» Kungen: »Hvad är det?» Bellman: »Jo, hon blef gift i fjol, och nu har hennes man rymt.»

Kungen: »Kom med mig hem, så skall du få en slant och en sup!» Bellman ville icke följa med det sällskap Kungen hade, men det halp inga böner, och som Kungen hade hofsocietet så blef den förmente gardisten = tiggaren införd, och hvilken öfverraskning! Bellman måste skämmas för sin habit, men roligt hade hela hofcirkeln och Kungen med.

Denna sägen är obefogadt tillaggd Bellman, ty episoderna är rent folklore.

257. [Bellman slår vad med kungen]Bellman legde en gardist att »sketä» i sina byxor. Kungen kom och fick se elän-det. Förebrådde honom hans svinaktighet. Bellman suckade, slog vad med Kungen. Gardisten blef efterskickad och efter hans förklaring så blef Kungen tappare. »Ändå en supstyfver!» sade Bellman.

258. [Liknelsen om smörklimpen]Bellman beskyllde Kungens uppbördsmän att de undansnillade hans inkoms-ter, att han ej fick hvad honom vederborde. Kungen ville skydda sina ämbets-män och de äfven sig själfva. Bellman måste förklara sig eller falla i onåd. Bell-man förklarade sig på följande sätt: »Om Ers Majestät uppställer ett kompagni gardister och tager en markklimp smör och lämnar det åt gardisterna, som läm-nar det man från man ifrån sig till den siste och så lika tillbaka, få se om han får en full mark tillbaka?» Kungen ärkände Bellmans snille, och han fick behålla Kungens nåd.

259. [Bellman metar i sängen]Bellman hyrde ett rum i Stockholm någon trappa upp. Hur kontraktet lydde är ej här kändt, men nog hade han väl friheter nog betingade. Alltså lät Bellman uppbära en hop vatten och utslå på golfvet, så det blef som en sjö. Så skaffade han sig redskap och lade sig i sängen samt utkastade kroken i vattnet. Golfvet och trossbotten var ej nog tätt, så det började rinna på de underboende. Dessa klagade först hos Bellman, så hos husvärden, och då denne gjorde anspråk där-om, så uppvisade han sitt kontrakt att ej däri fanns något förbud att ligga i säng-en och meta. Hvad skulle man nu göra en sådan klippare?

335

På Husförhör260. [Profeten Habakuk]En gumma skulle på ett husförhör läsa i bibeln, och prästen kom af en händelse att uppslå profeten Habakuk. Kärringen kunde nätt och jämt hacka sig fram med småläsningen, men så konstiga namn kunde hon icke utsäga. Nu förekom det ofvan anförda profetnamnet och gumman stod i stöpet ända till knäna – hon kunde icke. Prästen var sträng och tillsade henne på skarpen att stafva sig fram. Ja, hon försökte: »H-a säjer ha, b-a säjer ba, säjer Habba, k-u-k…» Gumman teg. »Hvad blir det?» sade prästen. (Omigen): »K-u-k = kuk! Tvi tusan djäflar, tokke sattyg di kan sättä i bökkra!» sade gumman. Allmän skratt.

261. [Sju gudar]En präst i Härad frågade en flicka hur många Gudar hon hade. Hon svarade: »Sju!» Prästen sökte med foglighet rätta henne, men hon rättade sig ej. Så upp-stod en gammal gubbe, ett original, och sade: »Ho kommer ihôg att ho hadde sju Killingär i fjol, däföre tror ho att ho har sju Gudär i år! Hä!» [Tillagt i marg.: Husförhöret stod vid Ekvallen. Prästen het Thylin, en arg själ. Men Knôpgub-ben var icke rädd hvarken för kropp eller skugge.]

Då prästen fick expediera flickan, så ansatte han Knôpgubben: »Huru mångahanda är döden?» Gub: »Sjufaldig!» Pr: »Hå hå hå! Förklara detta!» Gub: »Jo, först ä de den lekamligä å andligä å evigä dö’n, så ä de Grådön å han-ses Svärfar å Sonn, å så har han en måg ôg, å de ska felle bli sju de, om inte fan ä i vägen!»

Ja, prästen vart arg, men han vågade icke på gubben mera. [Tillagt i marg.: Innehafvaren eller brukaren af torpet Grådö i Barva socken kallas, jemte hans manliga husfolk, hvar för sig för Grådön i omtal.]

262. [»Vem var Moses?»]En präst ransakade med en pojke hvad han visste om hvad som står i bibeln. Bland annat så frågade [han] honom om Mose och hvad han var för en man. »Jo, Mosen är en rovtyv; han går i rovgåla å stjäl rovur hvar natt!» svarade poj-ken. Det var nämligen en fattig backstugusittare med det namnet.

Härad socken

263. Prästen och PojkenPrästen frågade pojken: »Hvar bor Gud Fader?» Pojken: »Opp i byn!» Prästen: »Neej! Häruppe!» pekande uppåt himmelen. Pojken: »Ja, de’ må ja’ tro ôg för ja’ ha’ ’nte’ sitt te’ ’n på så länge!» Det var nämligen en bonde i byn som de kallade Gud fader.

336

264. Prästen och flickanEn präst fick mutor af en flicka för att han vid blifvande husförhör skulle skona henne för en så svår fråga, den hon icke kunde besvara. Det var ett trådnystan som hon gaf till mutor. Vid själfva det afgörande ögonblicket glömde prästen sig och frågade därföre flickan: »Hvad var det som förledde våra första föräld-rar till synd?» – »Kom ihåg trå’n!» svarade flickan. »Ja, du har rätt», svarade prästen, »det var åtrån till synd.» Sålunda redde både prästen och flickan sig till belåtenhet med hvarandra.

Länna Sn

265. [Två å e half tro]En präst frågade en pojke hvad han trodde, eller hur dan tro han ha[de]. Pojken svarade: »Ja har två å e half tro.»

Pr: »Förklara detta!» Pojken: »Att Gud ä Gud, det va ett. Att mor mi ä’ mi mor, de’ ä’ två. Men att far min ä’ min far, de’ tror ja’ barä te hälften – jaha.»

266. [Den flintskallige prästen]Det var en präst som var flintskallig och sådant kan väl hända flera, likväl mås-te han tjenstgöra. Det var många i hans församling som icke voro så fullflugna i katekesen eller hvad vi kallar bibelsprängda. Bland dessa fanns det ock en piga som icke kunde ett Guds ol hvarken i katekesen eller salmboken, men li-kaväl måste hon till husförhöret. Nu hade de en slipad dräng som kunde sin kat’kes och väl något bibelspråk därutom. Drängen lärde pigan hur hon skulle svara på prästens fråga, den må vara hur benig eller slipprig som heldst.

»Står du här, kärä Fader min, med barä hufvudskallen din? Det skall ju inte vara så, utan det skall vara lapp uppå för Kristi skull. Amen.»

Å va prästen sa om de där svare, de ha ja inte hört.

Härad. Dahlkvist i Rödkärr

267. [»Hvad är det?»]Då prästerna examinera någon med beskedlighet så peka de åt hvarandra med katekesen. Nu var en flicka framme och stod ansigte mot ansigte med prästen.

Prästen frågade en fråga den flickan väl ville betänka. Men då frågan »Hvad är det?» framsade[s] pekade han åt flickan med katkesen, och hon svarade rask: »De ä ju minä pattär, förstår inte kärä far så mykke?»

337

Jo, svaret var gifvet, men hvad prästen sade därom har jag aldrig fått veta.

[Tillägg i marg.: Variant: Prästen: »Hvad är det?» Flickan: »De ä ju minä pattär!» Pr: »Hvad tänker du på?» Fl: »Ja tänker på drängen.» Pr: »Har du ho-nom till Gud?» Flickan: »Nej, men ja trodde ja skulle få bli hans brud.»]

268. [»Huru sker dråp?»]På ett husförhör blef en dräng af prästen förelagd följande fråga: »Huru sker dråp?» Drängen: »Genom dåligä (usligä) tak!»

En annan dräng svarade på samma fråga. Prästen: »Huru sker dråp?» Dräng-en: »Med knif, yxä eller påk!»

Ja, svarena voro gifna, och ville inte prästerna nöja sig därmed, så fikk di felle görä hur de ville, de säjer ja å Majä me.

Allmänna anekdoter

[Sägner]269. Grodan och GummanEn gumma gick och sopade sin gårdstomt eller backe som det heter. Hon blef varse en Korngroda som var ofantligt tjock och »bukug» som hon skulle gå i »väntande daga». Och som gumman var barnmorska så sade hon, i det hon försiktigt makade undan grodan: »Du stakkare, du ska felle snart liggä i barn-säng kan ja si; om ja visste nån rå te hjälpä dej så skulle ja mir än gärnä görä ’e’!»

Någon tid förflöt, men så en natt så kom en karl och bultade på dörren, och efter det han blef insläppt anmodade han gumman enligt sitt löfte till den för-menta grodan att följa honom och förlossa henne. Hon var ingen groda utan en förtrollad prinsessa. Hon följde honom, och kommo de till ett förgyllt slott och hvarest alt invändigt var lika bländande och grannt. Ärendet blef rigtigt uträt-tadt, och gumman blef rikligen begåfvad samt blef därjemte bjuden på mat, men hvilken hon icke förtärde ty hon såg däri ej annat än tråtyg. Mannen led-sagade henne sedan hem medtagande den begåfning hon fått.

Anm.: Man bör veta att korngrodan här anses med en viss vördnad, ty man tror allmänt att de härstammar från förtrollade folkslag. Sägnerna om dessa torde hafva gemenskap med Norrlands »Vättar». Sådana har man i sägnerna icke ringaste antydning om.

Berättat i Vansö af en 80-årig gumma

338

270. Flickan och OrmenEn flicka skulle gå åt kyrkan och tyckte sig vara tillräckligt grannt kyrkklädd. (Hon skulle nämligen gå till nattvarden.) Då hon kommit ett godt stycke på vä-gen så ärinrade hon sig att hon glömt sin lösfläta. Hon funderade då på att hon skulle återvända för att hemta denna. Men som hon skulle gå, så mötte hon en fin härre som frågade henne hvart hon skulle gå, och då hon sade sitt öde att hafva glömt sin lösfläta, så framtog härrn en den grannaste fläta hon kunde öns-ka sig. Hon påsatte den och gick till kyrkan.

Alt var bra, men då prästen med sakramentet kom till henne märkte han en slingrande orm i hennes hår. Gjord henne uppmärksam härpå så utbrast hon i ett skrik, och utan tecken till lif nedsjönk hon på golfvet. Stor uppståndelse! Ef-ter återvaknandet till medvetande måste hon ärkänna att hon af högfärdsanda måst af den lede själf, hin onde, emottaga den henne ärbjudna flätan som var en orm. Hon bättrade sedan sitt sinne och blef en god kvinna.

Länna socken

271. Den stora gäddan i HjelmarenUti sjön Hjelmaren skulle för fasligt länge sedan en gubbe varit ute och eldstöd-jat. Det har varit midt emot hyndevad ström (Eskilstunaån). Ja, han högg ljustret i gäddan, men hon la’ iväg öfver sjön medtagande ljustret och i ånges-ten så störtade hon emot ett bärg med sådan fart att hon gick in aderton alnar i bärget. Men ögonen blef utanföre kvar, och af dem så blef det två holmar som än i dag kallas för ögonen och skola ligga 18 alnar ifrån fastlandet eller från bärget. Märket efter gäddan synes ännu, säger den som omtalat händelsen.

Berättad af Byggmestare Nilsson

272. Tumbo och Råby socknar i Rekarne häradTumbo socken lärer enligt uppgift bestå af sandmo, men Råby däremot af ler-mark.

Vissa pärsoner i Råby lärer mera tänkt på yttersta dagen och uppståndelsen med alla dess företeelser än andra, och därföre så hafva dessa köpt grafplatser i Tumbo. Skälet skulle vara att vid uppståndelsen så skulle i Tumbo begrafna ha vigare att skaka sanden af sig och fortare vara i redo att inträda i himmelriket än de i Råby uppståndna, ty som dessa voro tvungna att tvätta leret af sig, så skulle de därigenom blifva försinkade och därigenom ärhålla en underordnad plats.

Sägen berättad i Rekarnebygden.

339

273. Flickan i FäbodarnaFör mycket länge sedan då slättbygdens innbyggare idkade boskapsskötsel och hade fäbodar uppe i skogarna, hölls därstädes rigtigt hushåll af tjenarinnor som använde boskapens afkastning till sitt husbondfolks nytta. En piga förestod en sådan fäbod och idkade hvarjehanda göromål emellanåt. På ett ställe hade en sådan piga väfning för sig, och just på en lördagskväll som hon satt i sin väfstol kommo en hop folk till henne och en af dem säger: »Hållt opp med ditt bult bult, för i mårå ska du stå bru me min bror breskägg!»

Pigan blef förskräckt öfver det ovanliga att se så mycket folk och förande sådant maktspråk. Men hvad skulle hon göra? Jo, en fäbods trognaste och viktigaste tjenare, vallhunden, som var mycket väl inlärd till hvarjehanda värf, afsändes oförmärkt till hemmet, hvarest man genast förstod budbäraren och att fara var å färde. Hjälp ankom ock i rättan tid, eljes hade pigan blifvit bärgtagen.

Hammarby Sn Östra Rek Hd

274. Den bärgtagna flickanDet var en flicka som gått åt skogen att plocka bär och kom aldrig åter. Hennes föräldrar sörjde mycket och de sökte alt hvad sökas kunde. Alla kloka gubbar och gummor rådfrågades, men alt hvad som kunde vinnas var att årsdagen efter hennes försvinnande skulle hon träffas på samma trakt. Hennes moder gick därföre åt skogen på den bestämda tiden och träffade henne ock ganska rigtigt. Flickan var likväl så starkt fängslad af skogens makter att hon ej hade makt att följa modren hem, hon kunde blott berätta sitt öde, och det var så att hon bodde i ett bärg kalladt Munkebärge och att hon skulle gifta sig med en kristen bärg-tagen yngling (prins?) i ett annat bärg och uppgaf tiden därföre.

Om nu hennes anhöriga på uppgifvet ställe och tid, där de skulle passera, in-finna sig och taga henne så kunde hon befrias. Tydliga tecken skulle föregå med larmande, trummande och hornblåsande. Hennes anhöriga kommo ock, men det kom ock en så ansenlig skara med skogsfolk (troll) och ibland dem så skrek en: »Jan Hane från Franefälle ha fått sitt gifte från Munkebärge, lunkä på gossär!» Och hennes anhöriga voro för svaga att taga henne; och så var hon för dem för alltid förlorad.

Hammarby snDenna sägen är äfven känd i Västergötland.

275. Trollstenarna vid Röl i Dunker sockenUti Dunker socken af Södermanland ligger gården Röl 2 mantal, nu brukad un-der hufvudgården, men förr af fyra landtbönder som utgjorde onera till Åkers Styckebruk med körningar, dagsvärken m.m. Bönder har där varit i alla tider

340

och för flere kungar tillbaka, och brådt hade de ständigt och flitiga voro de ock därefter.

När vädret var kinkigt så gällde det att ta tiden i akt, och därföre så tog en bonde sig det orådet före att köra in ärter på en Söndags förmiddag. Bonden körde så de hurrä e’ter ’ô, men bäst det var så kom någon, hans grannar eller eget husfolk och förebrådde honom det syndiga i utförandet af så groft arbete på en sådan dag. Bonden sade då helt morskt: »Vaggä hur ni vaggä vill, Så minä ärter kör ja in.» [I marg.: Eller: »Ni må vaggä hur ni vaggä må, men mina ärter kör ja in ändå.»] Och därvid sjönk bonden ned i jorden med både »tross och allt». Men på platsen där han sjönk så uppreste sig ett par stenar som varit efterkommande till förargelse och är det än i denna dag. Man har försökt att bortspränga dem, men så fort man försökt borra i dem så flyter blod ur holet, och »hvem kan magäs då»?

Uttrycket Vaggä osv. torde ha afseende på en då gängse fördom att dylikt arbete skulle skada vaggan och de som däri låg. Sägnen är vid[a] spridd men händelsen icke känd af gårdens eget nuvarande folk.

Berättad i Länna Sn

276. Rå, JordmänniskorUti någon landskapsbeskrifning (jag tror Jemtlands) har jag sett omtalas Vettar, ett slags jordinnebyggare i de nordliga landskapen. Oaktadt många forskningar har jag icke kunnat få reda på något sådant här i Södermanland. Likväl hände sig att jag träffade en gammal man från Österåker eller Vingåkersbygden, som sade sig hafva hört sägen därom i sin barndom, så lydande:

En rik bonddotter gifte sig med en efter sitt stånd, och de voro bondfolk och lefde lyckligt och väl. Men så var det en ung främmande kvinna som tid efter annan besökte huset och visade sig så tjenstaktig och hemmastadd så det blef den unga bondhustrun besvärligt. Hennes man vistades ock ofta utomhuset utan att uppgifva orsaken. Kvinnan är alltid misstänksam, så äfven där. Hon funderade hit och dit men fannt snart på råd.

En vacker dag så kom den främmande kvinnan till henne, och hon frågade henne om råd och bot, ty hon hade, sade hon, en oxe som ej ville följa med hem om kvällarna. Främlingskvinnan sade då: »Gif honom dyvelsträck och Vändel-rot, så blir det bot.» Bondhustrun skaffade sig sådant men gaf icke någon oxe utan gaf sin man sådant. Efter den betan så blef mannen hemma och främlings-kvinnan blef icke mer synlig.

Samma sägen är omtalad af här boende Västgötar (från Visthärad) och äfven likadant omtalas af en gårdfarihandlande från Halland – Nilson.

341

277. Jägarne och Skogs-RåetTvenne bröder gingo ut på jagt. Då de gått något stycke vägen utåt så mötte de ett det grannaste fruntimmer med full fart springande och tungan hängande långt ur halsen, hvarjemte bröstvårtorna eller brösten voro så långa att de voro laggda öfver axlarna och nedhängande på ryggen. Hon stadnade och tilltalade jägarne sålunda: »Om ni möter eller träffar någon så får ni ej säga att ni mött mig, ty då är ni olyckliga!»

Hvardera par[ten] fortsatte sin led, och då jägarne gått någon bit väg så möt-te de en man ridande på en hvit häst. Denne frågade om de mött någon, men de svarade icke ett ord. Mannen yttrade vidare: »Det är ej eder tid att vara ute nu, nu är det min tid; ni bör tvätta och kamma eder och läsa en bön!» Därefter skilj-des de åt och fortsatte hvar sin led. Då jägarna gått ett stycke så mötte de samma man och samma häst hafvande med sig det fruntimmer de förut träffade, lig-gande död på hästryggen.

Jägarne hafva antagit att kvinnan var ett skogstroll och ryttaren en bergtagen kristen som skjutit ihjäl trollet.

Allmän sägen i Åkers Härad, men händelsen är ej lokaliserad.

278. Folksägen, variant till föregåendeHändelsen är här lokaliserad. En hustru nära Nyköping var en gång nattetid ute och gick för att söka läkare för sin man som blifvit blesserad. Hon mötte då ett finklädt fruntimmer. Efter de hälsat hvarandra så säger nämnda fruntimmer: »Du får ej säga för någon som heldst du träffar att du mött mig!»

Hvardera gick sin led, och den läkaresökande kvinnan mötte snart en man ridande på en häst, och då denne frågade henne om hon mött någon, svarade hon nej. Vidare frågade han henne hvad hon skulle göra ute så sent, eller vid denna tiden. Hon svarade fullt sanningsenligt, och dermed syntes han nöjd. Se-dan kvinnan gått ett stycke vägen framåt så mötte hon samma ryttare, hafvande den förr nämnda kvinnan eller fruntimret liggande död för sig på hästen.

Berättad från Malma socken af mjölnaren Lundborg.

Barnsagor279. Grisen Pinkel eller KitenDe’ va’ e’ gummä som hade en gris, å’ den kallte ’o’ för pinkel, å’ pinkel ville inte’ gå hem om kvälla’.

Så gekk gumma’ te’ vargen å’ sa’: »Käre varg, bit pinkel, för pinkel vill inte’ gå hem om kvälla’.» – »Han ha’ ’nte’ gjolt mej någe’ förnär», sa’ vargen.

Så gekk ’o’ te’ skötten å’ sa’: »Kärä skött, skjut vargen, för vargen vill inte’

342

pinkel bitä, å’ pinkel vill inte’ gå hem om kvälla’.» – »Han ha’ ’nte’ gjolt mej någe’ förnär», sa’ skötten.

Så gekk ’o’ te’ skogen å’ sa’: »Käre skog, fall på skötten, skötten vill inte’ vargen skjutä, vargen vill inte’ pinkel bitä, å’ pinkel vill inte’ gå hem om kväl-la’.» – »Han ha’ ’nte’ gjolt mej någe’ imot», sa’ skogen.

Så gekk ’o’ te’ elln å’ sa’: »Kärä eld, bränn skogen, för skogen vill inte’ fallä på skötten, skötten vill inte’ vargen skjutä, vargen vill inte’ pinkäl bitä, å’ pin-kel vill inte’ gå hem om kvälla’.» – »Han ha’ ’nte’ gjolt mej någe’ imot», sa’ elln.

Så gekk ’o’ te vattne’ å’ sa’: »Kärä vatten, släkk elln, för elln vill inte’ sko-gen brännä, skogen vill inte’ på skötten fallä, skötten vill inte’ vargen skjutä, vargen vill inte’ pinkel bitä, å pinkel vill inte’ gå hem om kvälla’.» – »Han ha’ ’nte’gjolt mej någe’ imot», sa’ vattne’.

Så gekk ’o’ te’ oxen å’ sa’: »Kärä oxe, drikk ur vattne’, [för] vattne’ vill inte’ elln släkkä, elln vill inte’ skogen brännä, skogen vill inte’ på skötten fallä, sköt-ten vill inte’ vargen skjutä, vargen vill inte’ pinkel bitä, pinkel vill inte’ gå hem om kvällä’.» – »De’ ha’ ’nte’ gjolt mej någe’ imot», sa’ oxen.

Så gekk ’o’ te’ klafven å’ sa’: »Kärä klafve, bind oxen, för oxen vill inte’ vattne’ drikkä, vattne’ vill inte’ elln släkka, elln vill inte’ skogen brännä, sko-gen vill inte’ skötten fällä, skötten vill inte’ vargen skjutä, vargen vill inte’ pin-kel bitä å’ pinkel vill inte’ gå hem om kvälla’.» – »Han ha’ ’nte’ gjolt mej någe’ imot», sa’ klafven.

Så gekk ’o’ te’ råtta’ å’ sa’: »Kärä råttä, gnag klafven, [för] klafven vill inte’ oxen bindä, oxen vill inte’ vattne’ drikkä, vattne’ vill inte’ elln släkkä, elln vill inte’ skogen brännä, skogen vill inte’ skötten fällä, skötten vill inte’ vargen skjutä, vargen vill inte’ pinkel bitä, å’ pinkel vill inte’ gå hem om kvälla’.» – »Han ha’ ’nte’ gjolt mej någe’ imot», sa’ råtta’.

Så gekk ’o’ te’ katten å’ sa’: »Kärä katt, bit råtta’, för råtta’ vill inte’ klafven gnagä, klafven vill inte’ oxen bindä, oxen vill inte’ vattne’ drikkä, vattne’ vill inte’ elln släkkä, elln vill inte’ skogen brännä, skogen vill inte’ skötten fällä, skötten vill inte’ vargen skjutä, vargen vill inte’ pinkel bitä, å’ pinkel vill inte’ gå hem om kvälla’.»

Å’ katten tog råtta, å’ råtta gnagde klafven, å’ klafven bandt oxen, å’ oxen drakk ur vattne’, å’ vattne’ släkkte elln, å’ elln brände skogen, å’ skogen fällde skötten, å’ skötten sköt vargen, å’ vargen bet pinkel, å’ sen gekk pinkel hem om kvälla’.

Härad och Länna

280. Gumman och RofvanDe’ va’ e’ gummä som hadde tôlf pôjkär å’ allä hette di Pelle, å’ för te’ skiljä dom åt så kallte ’o’ dom Ettpelle, Tvåpelle, Tripelle, Fyrpelle, Fempelle o.s.v.

Nu ha’ gumma’ sätt e’ rofvä, å’ den där växte å’ fröjdä’ sej å’ vart så hiskli stor så när ’o’ skulle ta’ opp ’a’, så rådde ’o’ ’nte’ på ’na. Nå, då va’ de’ ingä

343

ann’ råd än te’ å’ ta’ någen åf pôjka’ med sej, å’ Ettpelle skulle alltid varä den förstä när de’ va’ någe’ som gällde på. Å’ han kom, å’ gumma’ tog i rofva’ å’ Ettpelle i gumma’, men di rådde inte’ på ’na ändå.

Så gekk di e’ter Tvåpelle, å’ Tvåpelle tog i Ettpelle, å’ Ettpelle tog i gumma, å’ gumma’ i rofva’, men rofva’ gekk inte’ opp ändå.

Så gekk di e’ter Tripelle, å’ Tripelle tog i Tvåpelle, å’ Tvåpelle tog i Ettpel-le, å’ Ettpelle tog i gumma’, å’ gumma’ i rofva’, men rofva’ gekk inte’ opp än-då.

Å’ de’ va’ te’ å’ gå e’ter den enä pôjken e’ter den andra te’ de’ kom te’ Tôlf-pelle, å’ då tog Tôlfpelle i Elfväpelle, å’ Elfväpelle i Tiepelle, å’ Tiepelle i Nie-pelle, å’ Niepelle i Åttäpelle, å’ Åttäpelle i Sjupelle, å’ Sjupelle i Sexpelle, å’ Sexpelle i Fempelle, å’ Fempelle i Fyräpelle, å’ Fyräpelle i Tripelle, å’ Tripelle i Tvåpelle, å’ Tvåpelle i Ettpelle, å’ Ettpelle i gumma’, å’ gumma’ i rofva’, å’ si då gekk rofva’ opp, å’ de’ va’ ett rikti’t blôk te’ rofvä, å’ blôkä fekk di ôgg så de’ förslogg.

Härad och Länna

281. Tuppen å’ Höna’[H. Aminson i marg.: Från 1860-talet. Tuppen och pigan. Upptecknad af G. Er-icsson. Tuppen och Hönan är på fri hand omskrifven af samme man långt se-nare. En något ändrad afskrift afgången till Danmark 1884.]

De’ va’ en tupp å’ e’ hönä som gekk å’ plokkä’ nötter, men så hände de’ sej att de’ fastnä’ e’ nöt i halsen på tuppen.

Så gekk höna’ te’ e’ källä å’ sa’: »Kärä källä, ge’ mej vatten, för tuppen ha’ stôrknä’ åf nöta!» – »Ge’ mej löf!» sa’ källa’.

Så gekk ’o’ te’ e’ Lind å’ sa’: »Kärä Lind, ge’ mej löf, så ger källa’ mej vat-ten åt tuppen, för tuppen sitter sturken åf nöta!» – »Ge mej band!» sa’ Linda.

Så gekk ’o’ te’ e’ jungfru å’ sa’: »Kärä jungfru, ge’ mej band, så ger Linda mej löf, så ger källa’ mej vatten åt tuppen, för tuppen sitter sturken åf nöta.» – »Ge’ mej skor!» sa’ jungfrun.

Så gekk ’o’ te’ skomakärn å’ sa’: »Kärä skomakäre, ge mej skor, så ger jungfrun mej band, så ger Linda mej löf, så ger källa’ mej vatten åt tuppen, för tuppen sitter sturken åf nöta.» – »Ge’ mej bôrst!» sa’ skomakärn.

Så gekk ’o’ te’ galten å’ sa’: »Kärä galt, ge’ mej bôrst, så gör skomakärn mej skor, så ger jungfrun mej band, så ger linda mej löf, så ger källa’ mej vatten åt tuppen, för tuppen sitte sturken åf nöta.» – »Ge’ mej drånk!» sa’ galten.

Så gekk ’o’ te’ Brännmästärn å’ sa’: »Kärä brännmästäre, ge mej drånk, så ger galten mej bôrst, så gör skomakärn mej skor, så ger jungfrun mej band, så ger linda mej löf, så ger källa’ mej vatten åt tuppen, för tuppen sitter sturken åf nöta.» – »Ge’ mej ved!» sa’ brännmästärn.

Så gekk ’o’ te’ vedhuggärn [å’] sa’: »Kärä vedhuggäre, ge’ mej ved, så ger

344

brännmästärn mej drånk, så ger galten mej bôrst, så ger skomakärn mej skor, så ger jungfrun mej band, så ger linda mej löf, så ger källa’ mej vatten åt tup-pen, för tuppen sitter sturken åf nöta.» – »Ge’ mej yxä!» sa’ vedhuggärn.

Så gekk ’o’ te’ smen å sa’: »Kärä smed, ge’ mej yxä åt vedhuggärn, så ger han mej ved, så ger brännmästärn mej drånk, så ger galten mej bôrst, så ger sko-makärn mej skor, så ger jungfrun mej band, så ger linda mej löf, så ger källa’ mej vatten åt tuppen, för tuppen sitter sturken åf nöta.» – »Ge’ mej kôhl!» sa’ smen.

Så gekk ’o’ te kôlärn å fekk kôl åt smen, yxä åt vedhuggärn, ved åt bränn-mästärn, drånk åt galten, bôrst åt skomakärn, skor åt jungfrun, band åt linda, löf åt källa’ å vatten åt tuppen, men när ’o’ kom te’ tuppen med vattne’ så va’ han död.

[I marg.: så fick tuppen nöten ur halsen. Så skref Ericsson på 1860-talet, och så har jag äfven hört från ett par andra håll. H.A.]

Härad

282. Mor FastandeDe’ va’ e’ gummä som va’ fasli’ tom te’ å’ ätä, å’ ständi’t sa’ ’o’ att ’o’ va’ fas-tande, å’ dä’före så kallte di henne mor fastande ôgg.

Men en gång så hände de’ sej att ’o’ kom öfver te’ å’ ätä ur sju fat gröt å’ sju fat mjölk, å’ när ’o’ gekk så mötte ’o’ e’ ko. Koa hälsä’: »Gu’ da’, mor fas-tande!» sa’ koa. »Å, ja’ ä’ fell’ inte’ så fastande heller», sa’ gumma, »ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt å’ sju fat mjölk, å’ nu ska’ ja’ ätä opp dej, kokåpä, med.» – »Ja’ kåpär fell’ unda’ ja’», sa’ koa. »Ja’ kåpär fell’ e’ter ja’», sa’ gumma, å’ så åt ’o’ opp a’.

Så gekk ’o’ ett stykke, å’ då mötte ’o’ en kalf. »Gud da’, mor fastande!» sa’ kalfven. »Å, ja’ ä’ fell’ inte’ så fastande heller», sa’ gumma, »ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt å’sju fat mjölk å’ e’ kokåpä, å’ nu ska’ ja’ ätä opp dej, kalflåpä, med.» – »Ja’ låpär fell’ unda’ ja’», sa’ kalfven. »Ja’ låpär fell’ e’ter ja’», sa’ gumma’, å’ så åt ’o’ opp ’n.

Så gekk ’o’ ett stykke igen, å’ då mötte ’o’ Räf-slängäre. »Gud da’, mor fas-tande!» sa’ Räf-slängäre. »Å, ja’ ä’ fell’ inte’ så fastande heller», sa’ gumma’, »ja’ ha’ äti’ opp sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä, å’ nu ska’ ja’ ätä opp dej med, räf-slängäre.» – »Ja’ slänger fell’ unda’ ja’», sa’ räfven. »Ja slänger fell’ e’ter ja’», sa’ gumma’, å’ så togg ’o’ å’ åt opp räfven.

Så gekk ’o’ ett stykke igen, å’ så mötte ’o’ Varghängäre. »Gud da’, mor fas-tande!» sa’ vargen. »Å, ja’ ä’ fell’ inte’ så fastande heller», sa’ gumma’, »ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä, en räfslängäre, å’ nu ska’ ja’ ätä opp dej med, varghängäre.» – »Ja’ hänger fell’ unda’ ja’», sa’ vargen. »Ja’ hänger fell’ e’ter ja’», sa’ gumma’, å’ så åt ’o’ opp vargen med.

Så gekk ’o’ ett stykke igen, å’ då mötte ’o’ hästdängäre. »Gud da’, mor fas-

345

tande!» sa’ hästen. »Å, ja’ ä’ fell’ inte’ så fastande heller», sa’ gumma’, »ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä, en räfslängäre, en varghängäre, å’ nu ska’ ja’ ätä opp dej med, hästdängäre.» – »Ja’ dängär fell’ unda’ ja’», sa’ hästen. »Ja’ dänger fell’ e’ter ja’», sa’ gumma’, å’ så tog ’o’ å’ åt opp ’n.

Så gekk ’o’ ett stykke igen, å’ då mötte ’o’ oxe tjôkklår. »Gud da’, mor fas-tande!» sa’ oxen. »Å, ja’ ä’ fell’ inte’ så fastande heller», sa’ gumma’, »ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä, en räfslängare, en varg-hängäre, en hästdängäre, å’ nu ska’ ja’ ätä opp dej med, oxe tjokklår.» – »Ja’ tjokkär fell’ unda’ ja’», sa’ oxen. »Ja’ tjokkär fell’ e’ter ja’», sa’ gumma’, å’så tog ’o’ å’ åt ôpp ’n.

Så gekk ’o’ ett stykke igen, å’ då träffä’ ’o’ fyrä flikkur i en dans. »Gud da’, mor fastande!» sa’ flikko’. »Å, ja’ ä’ fell’ inte’ så fastande heller», sa’ gumma’, »ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä, en räf-slängäre, en varghängäre, en hästdängäre, en oxe tjokklår, å’ nu ska’ ja’ ätä opp er med.» – »Vi dansär fell’ unda’ vi», sa’ flikko’. »Ja’ dansär fell’ e’ter ja’», sad’ gum-ma’, å’ så tog ’o’ å’ åt opp dom.

Så gekk ’o’ längre fram, å’ då träffä’ ’o’ fyrä kar’är som gräfde i e’ lergrop. »Gud da’, mor fastande!» sa’ kar’a’ i lergropa. »Ja’ ä’ fell’ inte’ så fastande hel-ler», sa’ gumma’, »ja’ ha’ äti’ opp sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kal-flåpä, en räfslängäre, en varghängäre, en hästdängäre, en oxe tjocklår, fyrä flik-kur i en dans, å’ nu ska’ ja’ ätä opp er med, fyrä kar’är i lergropa.» – »Vi gräfver fell’ unda’ vi», sa’ kar’a. »Ja’ gräfver mej fell’ e’ter ja’», sa’ gumma’, å’ så åt ’o’ opp dom med.

Så gekk ’o’ ett stykke, å’ då mötte ’o’ Ekorrskrattäre. »Gud da’, mor fastan-de!» sa’ Ekorrskrattäre. »Ja’ ä’ fell’ inte’ så fastande heller», sa’ gumma’, »ja’ ha’ äti ur sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä, en räfslängäre, en varghängäre, en hästdängäre, en oxe tjokklår, fyrä flikkur i en dans, fyrä kar’är i e’ lergrop, å’ nu ska’ ja’ ätä opp dej med, Ekorrskrattäre.» – »Ja’ skrattär fell’ unda’ ja’», sa’ Ekorrskrattäre. »Ja’ skrattär fell’ e’ter ja’», sa’ gumma’.

Men Ekorrn sprang opp i en tall, å’ då skulle gumma’ kartä opp e’ter, men då sprakk ’o’, å’ grötn å’ mjölka te rinnä, koa te’ kåpä, kalfven te’ låpä, räfven te’ slängä, vargen te’ hängä, hästen te’ dängä, oxe tjokklår te’ tjokkä sej mir, flikko’ te’ dansä, kar’a te’ gräfvä, men Ekorrn satt i tallen å’ skrattä’ åt alteho-pa.

Rekarne härad

283. Mor Fastande [variant]– – –Så mötte ho’ Ekorr-byllä. »Gudda’ Mor Fastande!» sa’ Ekorr-byllä. »Å, ja’ ä’ fell’ inte’ så fastande heller, ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, sju sillär, sju brödkakur, ett par harär, en räfsläng, en vargstult, en björnbult, tri pigur i en

346

dans, en bonde med hölass, e’ grissyltä, e’ suggbyltä, å’ nu ska’ ja’ ätä opp dej med, Ekorrbyllä!» – »Ja’ byllär fell’ unda’ ja’», sa’ Ekorrbyllä. »Ja’ byllär fell’ e’ter ja’», sa’ gumma’; men Ekorrbyllä sprang opp i ett träd. Å’ kärrnge’ skulle opp e’ter, men då damp ’o’ nir å’ då sprakk ho’. Å’ de’ vardt sådn rörelse åf, så alt hvad ho’ ha’ äti kom på sitt ställe igen. Å’ så va’ de’ slut med saga’, å’ så va’ de’ ’nte’ mirä.

Thoresund

284. Jätten och EkorrenDe’ va’ en Jätte som ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, men ändå så va’ ’n tommer så han tykkte han va’ fastande. Så gekk han ut för te’ å’ skaffä sej någe’ mirä te’ ätä.

Då mötte han e’ ko. »Gud da’, du kokåpä!» sa’ jätten. »Ja’ ha’ äti ur sju fat gröt, sju fat mjölk, å’ nu ska’ ja’ ätä opp dej med, du kokåpä.» – »Ja’ kåpär fell’ unda’ ja’», sa’ koa. »Ja’ kåpär fell e’ter ja’», sa’ jätten, å’ så åt han opp a’.

Så mötte han en kalf. »Gud da’, du kalflåpä!» sa’ jätten. »Ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, å’ e’ kokåpä. Nu ska’ ja’ ätä opp dej med, du kalflåpä.» – »Ja’ låpär fell’ unda’ ja’», sa’ kalfven. »Ja’ låpär fell’ e’ter ja’», sa’ jätten, å’ så åt han opp ’n.

Så gekk han å’ mötte han en räf. »God da’, du räfslängä», sa’ jätten. »Ja’ ha’ äti ur sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä. Nu ska’ ja’ ätä opp dej med, räfslängä.» – »Ja’ slänger fell’ unda’ ja’», sa’ räfven. »Ja’ slänger fell e’ter ja’», sa’ jätten, å’ så åt han opp ’n.

Så gekk han ett stykke å’ mötte en häst. »God da’, hästdängä!» sa’ jätten. »Ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä, e’ räfslängä. Nu ska’ ja’ ätä opp dej med, du hästdängä.» – »Ja’ dänger fell’ unda’ ja’», sa’ hästen. »Ja’ dänger fell’ e’ter ja’», sa’ jätten, å’ så åt han opp ’n.

Så gekk han å’ träffte på fem gubbär i e’ lergrop. »God da’, ni gropgrôvlä-re!» sa’ jätten. »Ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä, e’ räfslängä, e’ hästdängä, å’nu ska’ ja’ ätä opp er med, ni gropgrôvläre.» – »Vi grôvlär oss fell’ unda vi», sa’ gubba’. »Ja’ grôvlär fell e’ter ja’», sa’ jätten, å’ så åt han opp dom.

Så träffte han på sju pigur i en dans. »God da’, ni dans-Major!» sa’ jätten. »Ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä, e’ räfslängä, e’ hästdängä, fem gropgräfväre, å’nu ska’ ja’ ätä opp er med, ni dansmajor.» – »Vi dansär fell’ unda’ vi», sa’ pigo’. »Ja’ dansär fell’ e’ter ja’», sa’ jätten, å’ så tog han å’ åt opp dom.

Så mötte han en Ekorre. »God da’, du lillä Ekorrsvans!» sa’ jätten. »Ja’ ha’ äti’ ur sju fat gröt, sju fat mjölk, e’ kokåpä, e’ kalflåpä, e’ räfslängä, e’ häst-dängä, fem gropgräfväre, sju flikkur i en dans, å’ nu ska’ ja’ ätä opp dej med, du lillä Ekorrsvans.» – »Ja’ svansär fell’ unda’ ja’», sa’ Ekorrn. »Ja’ svansär fell’ e’ter ja’», sa’ jätten. Men Ekorrn sprang opp i en tall å’ jätten barä stog å’

347

gapäd’ e’ter ’n. Men bäst han stog å gapäd’ så fekk han si sola, å’ då sprakk han.Å’ Ekorrn te’ svansä, å’ pigo’ te dansä, å’ gubba’ te’ gräfvä, å’ hästen te’

dängä, å’ räfven te’ slängä, å’ kalfven te’ låpä, å’ koa te’ kåpä, å’ gröten å’ mjölka rann ut, å’ nu ä’ saga’ slut.

Vestra Rekarne

285. Gumman och hennes koDe’ wa’ en gång e’ gummä som hadde e’ lita, lita stugä, å’ i stuga’ hadde ’o’ ett lite’, lite’ bol å’ någe’ mirä småred’ te’ förstås.

Så hadde ’o’ ett lite’ lite’ fägus, å’ i de’ där fäguse’ hadde ’o’ e’ lita, lita ko. Så hadde ’o’ e’ lita, lita stäwä, å’ så gekk ’o’ ått den där lillä, lillä lagåln å’ mjöl-kä den där lillä, lillä koa i den där lillä, lillä stäwa.

Så togg ’o’ den där lillä, lillä stäwa med den där lillä, lillä mjölktårn å’ gekk in i den där lillä, lillä stuga’ å’ sätte je på de’ där lillä, lillä bole. Så hadde ’o’ e’ lita, lita kattä som satt i den där lillä, lillä spisen. Å me’ (= när) gumma gekk e’ter ett lite’, lite’ fat för te’ silä den där lillä, lillä mjölktårn i, så gekk den där lillä, lillä katta opp på de’ där lillä, lillä bole’ å’ åt ur den där lillä, lillä mjölk-tårn.

Å’ så sa gumma: »Kasut!» Å’ så va’ saga’ slut.

348

Tillägg

286. Gubben och Gumman.En Gubbe och en Gumma skulle baka pannkakor och måste låna pannor hos grannarna. Men när pannorna skulle bäras igen så ville ingendera gå sta. Så kommo de öfwerens att de skulle tiga båda, och den som först skulle öppna munnen till tal, den skulle bära igen pannorna.

Så kom herrskap åkande, och kusken frågade wägen. Gubben som ej fick tala teknade så godt han kunde, men kusken förstod honom ej. Så blef Herrn vred och kom in för att få besked men ingen swarade. Herrn blef ytterligare för-argad och tog gumman och kastade henne i sängen. Detta behagade icke gub-ben, utan han bar till att swärja med den som ofredade hans gumma. Alltså mås-te gubben sjelf bära igen pannorna.

287. [Månan, halmkärfwen och byttan]Tri ting skulle gå å stjäla: månan, halmkärfwen och byttan. När turen kom på månan så sade han: »Ja kan inte gå sta, för ja lyser, å då kan di få si mej.» Och halmkärfwen sade: »Ja kan inte gå sta, för ja ’smôlär’.»

Länna

288. Om KristusDå han vandrade här i världen, skall han hafva inkommit på ett ställe hvarest alt folket varit utgångna och ett barn låg fallet framstupa i en wattenkittel. Detta varsnade han naturligtvis genast, men han såg äfven i spisen och såg att eld-bränderna låg baklänges. Han lät barnet ligga och gick till spisen och ändvände vedträden men tog sedan barnet ur vattenkitteln.

Man undviker derföre sorgfälligt att vid vedens påläggning på elden att läg-ga skatändarna uppåt.

Hammarby Socken

289. Brun StutDet skulle en gång varit en Fru som var mägta rik men tillika så elak att hon hade swårt att få några tjenare. Bland annat så ville hon intet bestå dem något att äta. Oaktadt detta fick hon en piga hvilken med tålamod gick sitt öde till mö-tes. Hennes göromål var att valla boskap. Till en början bestods henne någor-

349

lunda med proviant, men småningom förknappades detta så att hon till slut fick just rätt ingenting. Hon skötte sitt åliggande utan klander, och af allt tyckte Frun det besynnerligaste vara att hon ej blef mager och utsvällt. Hon tänkte väl att detta stod aldrig rätt till.

Nu hade Frun tre döttrar, Enöga, Tvåöga och Triöga. För att utröna pigans förehafvande skickade hon en dag dottren Enöga med henne åt skogen. Tiden kom att hon skulle förtära sitt knappa matförråd, och Enöga såg att detta ej gick något ovanligare till och var tillfreds att hennes sändning ej hade vidare att ob-servera. Nu begärde hon att pigan skulle löska henne, hvilket skedde, men der-vid somnade hon. Pigan gick då till en boskapshjordens medlem, en brun stut, och ur hans ena öra framtog hon ett knyte med de allraläckraste matvaror, hvil-ka hon uppdukade och gjorde sig en god måltid, hvarefter hon hopvecklade knytet och instack det återigen i stutens öra. Hon hade icke förr verkställt detta förrän Enöga vaknade och dagen framgick utan något märkeligt tills aftonen då de gjorde sällskap hem. Modren frågade henne hvad hon iakttagit, men hon hade intet att berätta.

Andra dagen skickade hon sin dotter Twåöga för att observera hennes före-hafvande. Detta skedde, och pigan såsom dagen förut förtärde sin knappa mål-tid då Tvåöga trodde att hon icke hade vidare att observera bad pigan löska sig. Då hon började dermed somnade Tvåöga såsom hennes syster förut gjordt. Pi-gan går då återigen till sin bruna stut och framtager sitt knyte ur hans öra samt gör sin måltid och insticker knytet i örat, och så fort hon verkställt detta vakna-de Tvåöga. Ingenting hade hon märkt, utan då dagen ändades så gjorde de säll-skap hem. Modren efterfrågade äfven nu på det nogaste om hon ej märkt något ovanligt förehafvande, hvilket hon naturligtvis ej kunde omtala, då hon ej sett något.

Ej ändå nöjd skickar hon tredje dagen sin dotter Triöga med pigan åt skogen för att observera hennes förehafvande. Pigan som förut förtärde sin matsäck och Triöga hade dervid ingenting att anmärka utan bad pigan löska sig såsom systrarna förut gjordt och hvarvid hon somnade såsom de. Pigan gick då igen till brun stut och framtog sitt knyte samt utbredde ett rikligt matförråd samt gjorde sig en god måltid liksom de föregående dagarna. Pigan trodde sig nu äf-ven obemärkt såsom förut då hennes bevakerska sof, men häruti bedrog hon sig, ty då Triöga sof med två ögon så vakade hon med det tredje, och derföre såg hon ganska väl huru pigan bekom knytet ur stutens öra och huru hon bespi-sade sig.

290. Pigan som ville waknaDet war en piga som hade swårt för att vakna om morgnarna, och nu skulle hon en dag baka bröd hvarföre hon skulle vara vaken på ottan, och ej var någon på-litlig att väcka henne. I den tiden hade man deg i holkar hvilka man upphängde i taket. Pigan lade sig med hufvudet under holken på det att nar [läs: när] degen skulle jäsa och börja jäsa öfver, så skulle hon snart känna det och vakna. Degen

350

började mycket rigtigt att jäsa och rinna öfver, men i sådan massa att pigans hela ansigte blef degdränkt och hon hade göra till qvällen innan hon fick sina ögon rena och sin syn igen.

291. Prinsessan som var född med tre förgyllda hår (pubes)En prinsessa var född med tre förgyllda pubeshår och kungen lät utgå bud att om någon kunde gissa till denna besynnerlighet skulle han få bli kungens måg.

Nu var deri trakten en torpare som hade en son, hvilken hade till göromål att walla tre stycken grisar. Prinsessan kom en dag och ville köpa en gris, men tor-parsonen ville ej gå in derpå med mindre han skulle få veta hvad prinsessan var född med. Han fick då se ett hår, och prinsessan fick en gris. När han omtalade handeln för modren så fick han naturligtvis bannor, men pojken tröstade henne att han nog skulle få betalt bättre en annan gång.

Andra dagen då pojken vallade sina två grisar kom prinsessan återigen och ville köpa en gris, men han ville ingalunda släppa någon med mindre han skulle få bättre reda på hvad prinsessan hade för tecken i sin födelse. Då visade hon honom det andra håret.

Tredje dagen gick likaså: hon tubbade af honom den tredje grisen, och han fick då se det tredje håret. Man kan väl förstå att modren blef ytterst ledsen att han släppt bort alla tre grisarna och ej hade någon valuta, men han tröstade hen-ne dermed att han nog i sinom tid skulle få betalt och bad henne vara lugn.

Nu kom den dagen att man skulle gissa, och pojken begaf sig till kungsgår-den såväl som flera andra. På vägen träffade han en herre som red, och med ho-nom kom han snart i samspråk rörande deras ärende och hade det samma syfte. Herrn frågade pojken: »Wet du något?» – »Wet litet», sade pojken. »Sätt dig på min häst med!» sade herrn. Så skedde.

Då de ridit en stund ville pojken stiga af. »Hvad skall du göra af?» sade herrn. »Jag vill pinka», sade pojken. »Pinka i min stöfvel!» sade herrn. Då de ridit en stund ville pojken återigen ned af hästen, och då herrn frågade om or-saken sade pojken: »Jag är i naturtvång på annat vis.» – »Gör ditt behof i min andra stöfvel», sade herrn. Så skedde.

Då de kommo till kungsgården fingo de herberge i ett och samma rum tills de skulle gissa hwarom fråga var. Då de fingo lägga sig och legat en stund, gick pojken upp och satte sig i ett hörn. »Hvad gör du?» sade herrn. »Jag gör mitt tarf» sade pojken, ehuru han ej gjorde så.

Då de sedan legat en stund gick pojken upp och satte sig i ett hörn och åt på en pepparkaka. »Hvad gör du?» sade herrn. »Jag äter upp mitt tarf», sade poj-ken. »Jag skall göra så med», sade herrn och gjorde så.

Nu gjorde herrn alla försök att locka ur pojken hela hemligheten, men poj-ken var nog klok; han sade att prinsessan hade två. Då nu den afgörande stun-den kom, kunde ingen gissa det ringaste mer än herrn som gissade twå, men pojken gissade tre.

351

Pojken hade vunnit, men han var för simpel, och nu beslöts att prinsessan skulle ligga emellan herrn och pojken, och den hvaråt hon var vänd om morgo-nen, den skulle äga henne. Hon kunde ej vända sig åt herrn, ty han luktade så illa. Alltså vann pojken seger och fick prinsessan till gemål, och således blefvo grisarna i sinom tid väl betalta och gumman nöjd.

292. Tiggarpojken och KungsdotternDet har warit en kungsdotter som var i allmänhet mycket höfwisk, men fram-förallt hade hon afsky för uttrycket: Du lög! Kungen var så säker på hennes af-sky för ordet att han lofvade att hvilken som kunde få henne att säga: Du lög! den skulle få bli kungens måg.

Tvenne herrar samrådde sinsemellan om försöket, och träffade de en tiggar-pojke som de utsågo till redskap för ändamålet. De frågade honom derföre: »Kan du ljuga bra?» – »De fattäs inte!» sade pojken. »Nå, så följ då med oss!» sade herrarna.

De gingo nu till kungsgården och fingo tillträde att våga försöket, och kungdsdottern introducerades i deras sällskap samt gingo ut för att bese kungs-gårdens märkvärdigheter. Nu visade de pojken en stor ladugård och frågade om han sett någon så stor. »Den va inte stor», sade pojken, »min far hade en som va så stor så att när ko tog sej oxe ved den enä dörra, så kalfvä ho inte förr’n ho kom te den andrä.»

Kungsdotter lät intet bekomma sig något dervid, utan man gick vidare och visade pojken om han sett så stora byggningar. »Ja, mycket värre», sade poj-ken, »min far hade hus som voro takade med glas och fjäder.» Man frågade ho-nom om han sett sådana ställningar. »Ja», sade pojken, »min far spann rep å derpå gick han upp i himmelen.» – »Hwad gjorde de der?» frågade man vidare. Pojken ställde sitt swar till kungsdottern och sade: »Din far (kungen) å min Far satt å spann swinhår, å min far slogg lufvan af din far så ho slog i andrä wägga.» – »De lög du!» sade kungsdottren, ty dels visste hon att fadren lefde frisk och sund och dels kunde hon inte återhålla sin harm öfwer de förnärmande uttryck som voro fällda om hennes fader.

Herrarna vann vadet för sin egen del, men tiggarpojken blef rikligen belönad för sin qvickhet hvarigenom kungsdottern förhampade sig.

[Tillagt efteråt:] Kor mjölkade i en grup [läs: grop] – gjorde ost och formade den på logen, en märr fölade i osten.

Gillberga Sn

293. Skåren och den förtrollade prinsenEn hafwande drottning blef förtrollad på hafwet så att hon födde ett missfoster, skapad såsom en skåre utan lemmar men hade likwäl hufwud, kunde tala och

352

hade derjemte ett godt förstånd. Det war likwäl icke otvetydigt att han var af maskulint kön. Hans enda rörelse var att rulla sig ur sitt rum.

En natt drömde han att en piga kunde lösa honom ur sin förtrollning och full-komligt skaffa honom menniskogestallt. Det skulle tillgå på det sättet att hon skulle först gifta sig med honom, sedan skulle hon taga qvistar af nio slags löft-räd och dermed basa honom och sålunda att hon skulle ha tre qvistar i sänder och detta äfven tre gånger.

Han omtalade för sina förälldrar sin dröm, men ej kunde de sätta någon tro på möjligheten deraf. Likväl då han enträget bad så skickade man bud på den uppgifna pigan, och hon gick inn på förslaget. Hon låt sammanviga sig med ho-nom men då hon blef antydd att basa honom så så att skinnet skulle gå bort, då blef hon modfälld, men då han sade henne att hela hennes lycka berodde af att efterkomma hans önskningar så måste hon beqväma sig för bastonaden.

Då experimentet försiggått så sprack skinnet så att det måste afflås, och så befallde han att kroppen skulle omlindas med lakan och tillbindas samt att han dermed skulle sofwa i säng med henne. Detta skedde.

Om morgonen säger han till sin gemål att gå till kungen och drottningen och begära kläder åt honom, öfwer hvilken begäran de storligen förundrade sig, men de efterkommo likwäl hans begäran. Skåren hvilken då legat förbunden hade dervid återfått hud på kroppen och dertill erhållit fullt utbildade lemmar, uppsteg och klädde sig samt gick åtföljd af sin gemål att hällsa sina förälldrar hvilka, glada att hafva sitt barn så omskapadt, tillställde ett stort gästabud.

Det blef sedan bekant att den föregifna pigan med hvilken han blef gift äf-wen var en prinsessa som genom förtrollning eller ödets skickelse kommit uti förnedringstillstånd. De blefvo emedlertid lyckliga och ärfde slutligen riket ef-ter sina förälldrar.

Gillberga

294. Hin håle och BondenHin håle och bonden sådde råg på Swedjeland, och denna råg skulle delas lika emellan dem. Men nu kommo de öfwerens om att hvilken som vid hemkör-ningen skulle ha de underligaste djuren för vagnen, den skulle få rågen. Satan kom och hade spännt en Björn och en Ekorre för sin vagn, men bonden hade tagit sin hustru och piga hvilka han förut besmort med tjära och sedan bestrukit med fjäder. Satan kunde ej igenkänna bondens djur, ty sådana hade han aldrig sett.

Men nu föreslog Satan att de skulle springa kapp utåt en mosse, och den som skulle hinna före, den skulle bli vinnare. Bonden måste rådföra sig med sin hustru, och hon påfann att bonden tog på sig en grön tröja och hustrun en, och för öfrigt vor[o] de alldeles lika klädda. Nu ställde bonden och gumman sig på hvarsin sida af mossen. Hin håle sprang hvad springas kunde, men alltid var den gröna tröjan före. De stodo nemligen helt stilla.

353

Bonden vann äfwen nu, men de skulle äfwen rifwas och se vem som häruti var mästare. Då hin håle kom sade gumman att bonden gått till smeden och be-ställt jernklor. Han har visserligen bra klor förut, men han vill ha ett par som voro bättre. Då visade gumman en sådan besynnerlig skråma, och då hin håle fick höra tvifvelsmål om sin förmåga att kunna rifva värre så afstod han täfling-en med bonden, hvilken fick taga all säden samt vara sin egen herre.

295. Ragge FôleDet war en pojke som blef skickad efter hästar och fick dervid se twå jättar som stod och trätte. Den ena sade till pojken: »Kan du slå ihjäl min trätobroder så skall du få min bästa häst och mitt swärd.» – »Huru skall jag då bära mig åt?» genmälde pojken. »Du skall slå till honom med grimman», sade jätten. Så sked-de. När nu pojken kom för att få hvad som lofwat var sade jättens son att han skulle taga sämsta hästen och sämsta swärdet. Pojken nekade visst för tillfället men gjorde slutligen som jättens son hade lärt honom. Då han tagit hästen och svärdet och dermed gått ett stycke sade hästen: »Sätt dej på min rygg!» Han gjorde så och det bar i väg.

Nu hade hans kamrater blifvit afundsjuka på honom och sagt att han skrytit öfwer att han kunde på sin usla häst rida mycket fortare än någon annan på bäs-ta häst. Deröfwer var pojken ganska ledsen och gret, men Ragge Fåle tröstade honom och sade att han skulle hjelpa honom. Man tvingade honom till täfling men Ragge Fåle vann priset. Hans kamrater hade ytterligare af afundsjuka sagt det pojken skrutit öfwer att han kunde taga rätt på prinsessan som var bergta-gen. Pojken gick i stallet och gret häröfwer. Ragge Fåle sade: »Jag skall hjelpa dig! Tag kött och gryn med dig och sätt dig på min rygg, och när korpar och foglar komma så mata dem dermed, och dertill skall du taga sju oxhudar och nedgräfva den ena efter den andra och lägga jord emellan. Så finner du en tri-bening, sätt grimma på den[Lucka till nästa sida.]Pojken satte grimma på trifoten och satte prinsessan derpå, och sjelf satte han sig på Ragge Fåle och det bar i väg hem. Ragge Fåle sade då: »Hugg mig i stycken och kasta mig i brunnen!» Detta ville pojken ej göra men nödgades slutligen der-till. Den sönderhuggne Ragge Fåle blef förvandlad till en prins och prinsessan som red på trefoten var hans syster. Pojken fick sedan bli kungens måg.

Fogdö socken

296. Flickan och gulldkedjanEn fader hade en pojke som var ostyrig, hvarföre fadren motade ut honom och tvingade honom att stå på kyrkogården för att pröfva honom om han ej skulle blifva rädd. Midnattstid kom en hop flickor och dansade omkring honom, och af dem tog han sig en som han tyckte var vackrast. »Släpp mig», sade flickan, »så skall du få en gulldkedja som har den egenskapen att uppväcka de döda till

354

lif om du hänger kedjan på dem!» Pojken mottog kedjan och gick hem till fadren samt omtalade sitt äfventyr men sade sig ej varit rädd.

Andra natten befallde fadren honom att sitta på en gallje. Mot midnatten kom »Hin håle» och gick och rökte på en pipa. Pojken hade fått tobak och pipa, men denne hade slocknat hvarföre han sade åt gammelbisse: »Nu har ja sutti å sitt på dej så min pipä ha slôkknä, kom nu å ge mej elld!» Så skedde. Om mor-gonen gick han och omtalade sitt äfventyr för fadren.

Tredje dagen skickade fadren ut honom och gaf honom matsäck med anty-dan att han skulle begifwa sig ut i werlden. Wid han vandrade så mötte han en tiggare hvilken han frågade: »Hvem är du?» – »En som intet är rädd», swarade tiggaren. »Då skola vi fölljas åt!» sade pojken, och de gjorde sällskap. De kom-mo så till ett slott hwarest kungen nyss blifvit död. De ville bli qwar, men det kunde de ej få, ty der var så mycket spöken. Som de ej voro rädda så fingo de bli qvar och fingo tjenst. Pojken skulle bära in ved, och då han kom i vedboden och skulle taga ved så sade en ihålig röst: »Ta, ta, ta!» – »Ja tar», sade pojken, »ty jag är intet rädd!»

Länna

297. ÖnskningarnaEn gumma hade en egen dotter och en styfdotter. Styfdottern skickade hon åt skogen att plocka smulltron ehuru det war vinter. Hon gick af och ann men kun-de ej finna några smulltron. Hon kom till en stuga hvarest hon gick in för att värma sig. Derinne bodde trenne gossar hvilka tyckte det var synd om henne, och derföre funderade de att de skulle önska henne något godt. Den förste öns-kade henne blifwa så vacker som möjligt. Den andre önskade att hvar gång hon talade skulle en dukat komma ur hennes munn, och den tredje önskade att hon skulle bli prinsessa.

Hon gick hem utan att finna några smulltron men så mycket bättre begåfvad, hvarföre gumman utsände sin egen dotter att vinna samma förmohner. Hon kom äfven till samma stuga med de tre gossarna, och då hon inkom bådo de henne sitta. Hon var försedd med allehanda rariteter till matsäck och började äta deraf. Gossarna bådo att få smaka men hon snäste dem. De sade då att de skulle önska henne något, och då önskade den förste att hon skulle bli ful, den andra önskade att hvar gång hon talade skulle en groda komma ur hennes munn och den tredje att hon skulle få en wålldsam död.

Hon gick hem och modren kunde knappt igenkänna henne, så ful var hon, och då hon talade blef gumman ännu mer förundrad då grodor föll ur hennes munn, men det kunde likväl ej hjelpas.

Nu kom ryktet om styfdotterns skönhet för prinsens öron, och han friade till henne och gifte sig med henne. Då han blef konung skulle han bort, och under tiden födde hon en gosse. Styfmodern satte prinsessan i fängelse och lade sin egen dotter i hennes ställe. Då nu kungen [hem]kom varsnade han bedrägeriet

355

och frågade gumman hvad straff den vore värd som åtskillde tvenne ällskande. Hon sade att den vore värd att sönderslitas af hundar. Både moder och dotter blefwo genast utkastade och uppätna i hundgården.

Blåst Brita, Länna

298. LusskinnsbälltetEn kungsdotter hade ett bällte som var sammansatt af lusskinn. Den som kunde gissa hvaraf bälltet bestod skulle få bli kungens måg. Nu var en torpare som hade 3 söner. De twå älldsta ville de liksom många andra försöka sin lycka, men de tilläto icke den yn[g]sta att följa med sig. Denne beslöt att på egen hand våga ett försök. Han bad derföre modren om att få matsäck och begaf sig i väg med sin påse.

Så mötte han en råtta hvilken bad att få föllja med. »Kryp in i påsen!» sade pojken, »du blir felle nyttig nå’n gång.» Så gick han ett stycke och träffade en Tordyfvel. Denne bad äfven att få föllja med. »Du får krypa in i min påse!» sade pojken, »du blir felle nyttig nå’n gång.»

Dermed gick pojken och kom till slottet der kungsdottern bodde. Nu var på samma gång en herreman ankommen hvilken äfwen skulle gissa. Herren och pojken blefwo anvisade att ligga i ett rum under det rum kungsdottern bodde. Herrn somnade men pojken låg vaken och hörde hvad som sades öfver honom. Vid kungsdottern afklädde sig sade hon: »Kan inte du armä lusbällte liggä stil-lä!» Det behöfdes ej mer och pojken somnade äfwen.

Om morgonen då de fingo företräde skulle Herrn gissa först men kunde ej gissa rätt, men då turen kom till pojken gissade denne rätt. »Will du bli min måg?» menade kungen, men de tyckte att pojken var för simpel. Derföre blef befallt att Herrn och pojken skulle båda ligga i säng med prinsessan, och hvil-ken hon helldst vände sig till skulle erhålla henne.

De lade sig hos henne och hon vände sig till Herrn. Men på bordet ställde herrn sin snusdosa, och pojken ditsatte en oljeflaska. Då herrn somnat säger Tordyfveln till råttan: »Upp och gör din tjenst!» Råttan gick då och strök sin swans i oljan och derefter i snusdosan samt gick dermed och smuttsade herrn kring munnen. Herrn skämde sig äfven sjelf på annat sätt. Då kungsdottern vaknade så varsnade hon sin herres smuttsiga tillstånd och vände sig från ho-nom, och då kungen kom låg hon vänd till pojken.

Andra dagen gick herrn till staden och köpte sig ett par små skinnbyxor, och om natten skulle de åter ligga hos kungsdottern. Herrn somnade men pojken låg vaken. Tordyfveln ropade åt råttan: »Upp och gör din tjenst!» Råttan gick och sönderskar herrns skinnbyxor samt nedsmuttsade honom åter af snusdosan som stod på bordet. Kungsdottern vaknade, varsnade herrns obehagliga utseende och utskämda tillstånd, vände sig till pojken. Kungen kom och fick se, pojken fick bli kungens måg.

Barfva

356

299. Flickan och OrmenDet var en flicka som skulle gå åt skogen och söka kreatur för att bringa dem hem men fann dem ej utan gick vilse och kom till ett stort berg. Där voro portar och dörrar, och hon gick in. Ett bord stod dukadt med allahanda matvaror. Där stod äfven en säng hvari låg en stor orm. Denne sade till flickan: »Gå och sätt dig om du vill! Ät om du vill! Kom och lägg dig i sängen om du vill! Men vill du inte’ så låt bli!» Men flickan gjorde intetdera. Slutligen sade han: »Nu kom-mer folk som vill dansa med dig, men följ icke med!» Snart kom folk som ville dansa med henne men hon följde icke med dem, men de började äta och dricka. Flickan gick ut ur berget och till sitt hem.

Andra dagen gick hon äfven åt skogen för att söka sin boskap men fann icke hvad hon sökte emedan hon återigen gick vilse och kom till samma berg hvarest hon äfven nu ingick och befanns allt likasom förut, ett dukadt bord och sängen med ormen. Denne sade till henne som förut: »Sätt dig om du vill! Ät om du vill! Kom och lägg dig här om du vill! Men vill du ej så låt bli! Nu kom-mer mycket mera folk som vill dansa med dig, men följ ej med dem!» Ormen hade knappt sagt detta förrän mycket mera folk kom som började dansa, äta och dricka men flickan de[l]tog icke i någondera utan gick ur berget och hem.

Tredje dagen gick hon åter till skogen, och det gick henne alldeles lika som de andra dagarna. Ormen bjöd henne åter på äta och dricka, hvilket hon gjorde med god smak, och därpå bad han henne ligga jemte sig hvilket hon äfven ef-terkom. Så sade ormen: »Lägg mig på din arm!» Hon gjorde så. »Kyss mig!» sade ormen, »och är du rädd så lägg förklädet emellan!»

Flickan gjorde så, och ögonblickligen blef ormen förvandlad till en den skö-naste en ung man och war i själfva varket [läs: verket] en prins som genom för-trollning blifvit bragt i detta stånd och ställning men nu genom flickans modig-het frälst. De båda begåfvo sig naturligtvis därifrån, och widare har man icke hört berättas.

Åkers Härad, Härad Socken, 80-årig gumma

300. Den tillfälliga BrudenTwenne kvinnor, och som man vill påstå så voro de prinsessor eller drottningar, blefvo på en gång hafvande, och de kommo öfverens att om deras foster efter födelsen skulle vara af skiljda kön, så skulle de sättas i äkta förening med hwar-andra. Det föddes ganska rigtigt gosse och flicka, men olyckan var att den ena var fattigare än den andra eller andra orsaker värkande så att giftermålet blef förnekadt, och för att desto säkrare skilja dem åt så undandöljdes flickan och inneslöts i en jordkula och hwarest hennes enda sällskap blef, jemte litet mat, en piga och en liten hund. Gossen uppspanade likwäl gömstället och förskaffa-de henne någon tids underhåll sedan hennes medhafda förråd var medtaget, somliga säga tre, och somliga sju år.

Han blef likwäl snart urstånd att fullgöra hwad han börjat utan måste en dag

357

tillkännagifva att han icke skulle komma igen till henne mer än tre gånger och att hon alltså skulle bereda sig på hwad som möjligen kunde förestå. Då han nu af dessa tre besökte henne första gången, gaf hon honom som minne ett kläde hvari hon gjutit tre bloddroppar under yttrande: »När du finner den som kan ur-tvätta dessa blodfläckar då är jag död, gift dig då!» Han besökte henne äfven tredje gången för att af henne taga afsked, och hon gaf honom då ytterligare ett fint broderadt kläde under samma yttrande: »När du finner den som kan sy ett sådant kläde så är jag säkerligen död, och då är du befriad från det löfte du gif-vit mig, gift dig då!»

Nu tog han afsked af henne och begaf sig ut i wärlden. Det dröjde nu icke länge innan hennes matförråd var slut, och var nu ingen annan råd än att uppäta hunden, och därefter måste det grymma beslutet fattas att kasta lott hvilkendera af de kwarvarande eller mänskliga individerna skulle låta uppoffra sig för att förlänga lifstråden för den andra. Lott kastades, och den föll på tjenarinnan. Innan de blefwo stadda i den yttersta hungersnöden så att de nödgades wärk-ställa det fattade beslutet så kommo rofdjur och uppref jordkulan, men dessa gjorde dem icke något illa utan de vandrade ut i wärlden hwar åt sitt håll, och den förmodade prinsessan beslöt att uppsöka sin älskling.

Hon gick och kom slutligen till en kungsgård hwarest hon begärde och är-höll tjenst som ladugårdspiga. Hon igenkände snart nog sin älskling som war prins och fick snart veta att han snart skulle gifta sig med Fröken, som hon kallades. Fröken skulle likväl till en början urtvätta de tre bloddropparna ur klä-det, men det var henne omöjligt. Ryktet härom kom för vår ladugårdspigas öron och under någon förevändning begärde hon tala vid fröken och bad att få försöka. Fröken yttrade då: »Du ladugårdsfä, du kan wisst de’!» Men icke dess-mindre fick hon försöka och lyckades fullkomligt utan särdeles möda hvarefter hon gick till sitt arbete.

Då prinsen fick se blodet borttvättadt fick han en starkare kärlek till fröken, emedan han förmod[ad]e hon gjort det själf. Ladugårdspigan kom äfwen där-igenom i frökens gunst och fick hennes fulla förtroende samt fick sig uppdraget att wäfva ett kläde efter profvet som för fröken war omöjligt. Ehuru hon förut wid begäran därom blif[vit] afsnäst med det vanliga: »Du ladugårdsfä, du kan visst de’!» så sattes ladugårdspigan likväl i wäfstolen och det gick som en dans för henne. Prinsen kom därvid, och nu måste hon låta insätta sig i ett skåp och fröken själf satte sig i wäfstolen, men det ville icke gå för henne att wäfva. Prin-sen var mycket missbelåten att Fröken icke wille väfva så han såg det och gick därföre ut ifrån henne, då genast ladugårdspigan satte sig i wäfstolen.

Wäfven war snart färdig till prinsens fulla belåtenhet men det återstod ännu ett prof, nämligen att sy klädet färdigt efter forevarande [läs: förevarande] prof, och detta aflopp för fröken lika fruktlöst som förut. Ladugårdspigan begärde nu att försöka men hon blef liksom de tvenne andra gångerna afsnäst med: »Du ladugårdsfä, du kan visst de’!» Hon fick likväl försöka, men därvid kom äfven prinsen tillstädes för att åse arbetet. Fröken måste då som förut insätta henne i ett skåp och sätta sig liksom hon skulle sy men ursäktade sig därmed att det icke

358

gick bra då någon såg därpå. Prinsen utgick och ladugårdspigan fortsatte och afslutade arbetet till prinsens fulla belåtenhet.

Nu hade fröken wunnit seger och nu visste icke prinsen annat än att han fått sitt själfmedvetna åliggande utfört, och således blef bröllop beslutadt och bröl-lopsdagen utsatt. Men just själfva bröllopsdagen sjuknade fröken till följd af att hon förutom prinsens åtgärd eller wetskap var försatt uti hafvande tillstånd och skulle just nu hennes nedkomst inträffa. Det blef nu ingen annan råd än att an-moda ladugårdspigan hjälpa henne ur klämman nu såwäl som förut samt blifva brud i hennes ställe. Det beviljades af ladugårdspigan men hon måste ikläda sig frökens kläder. Om vigsel genast blef wärkställd lämnas därhän men nog af, prinsen märkte oråd och befallde sin omgifning uppmärksamma hwad som kunde föregå och själf skulle han nog vara på vakt.

Nu var likväl ladugårdspigan klädd i brudskrud och skulle rida. Hon yttrade då till sin häst:

»Fall på knä du Fallke grå! Det är ej annat än kungabarn som skall dig rida på.»

Hästen lydde genast men prinsen sade: »Icke är wäl du något kungabarn!» – »Det föll sig så in!» sade hon tillbaka. De redo och kommo till en bro. Prinsen sade då: »Rid ijemte bro, ty hon håller intet andra än kungsbarn att rida på!» Men den tillfälliga bruden sade:

»Håll du bro breda! Det är intet annat än konungsbarn som skall öfver dig rida.»

»Hvarföre säger du så? Icke är du något kungsbarn!» sade prinsen. Hon sade: »Det föll sig så in!» Prinsen tog då en guldkedja och fastläste om hennes hals under yttrande att ingen annan än han skulle henne därifrån taga, om det än gällde lifvet. De redo widare och kommo till en gärdesgård hvarpå en fogel satt och kvittrade mot en annan. Den tillfälliga bruden säger då:

»Här kvittrar du mot wännen din; när jag kommer hem så mister jag min!»

Prinsen sade: »Hvarföre säger du så? Icke har jag tänkt att öfvergifva dig!» Hon svarade: »Det föll sig så in!» Prinsen upptog då ett guldäple och gaf henne un-der yttrande: »Du får ej lämna det åt någon annan än mig!» och hvilket hon lof-vade. De redo sedan vidare och kommo till en torr tall, hvarest en fogel satt. Tillfällighetsbruden yttrade då:

»Här sitter du och kvittrar i torran tall, och hemma ligger fröken och föder barn i stall.»

»Hvarföre säger du så? Det är ju ingen fröken hemma», sade prinsen. Men hon sade: »Det föll sig så in!» Och så redo de hem.

Fröken var nu såtillvida återställd att hon kunde antaga den för henne själf bestämda rol eller rättighet och gick derföre i enrum med tillfällighetsbruden för att utbyta klädedrägt och att därefter intaga sin platts vid bröllopsbordet.

359

Wid de sutto till bords såg prinsen bedröfvad ut och frågade då sin skenbara ge-mål: »Hvad menade du därmed att du bad hästen falla på knä?» Hon svarade: »Jag vill tala vid min tärna!» Prinsen frågade widare hvad hon menade med sitt yttrande vid bron samt till de båda foglarna, och hon yttrade hvarje gång att hon skulle tala vid sin tärna, hvilken gaf henne de upplysningar att hon slapp ur sin förlägenhet härutinnan.

Men då prinsen återfordrade guldkedjan och guldäplet sade hon som förut att hon skulle tala vid sin tärna. Denna gaf henne nu det besked att hon skulle swara: När alla ljusen voro släckta, men för egen del yttrade hon till den sken-bara bruden att hon då ville räcka dessa saker öfver hennes axel och gifva dem prinsen i handen. Så skedde. Men vid det tärnan framräckte äplet till prinsen fattade denne så hårdt i handen att han kvarhöll den tills ljus blef tändt. Tärnan, eller den vi förut benämnt ladugårdspiga, var klädd i en sirlig drägt och af blän-dande skönhet och prinsen igenkände henne snart såsom sin ungdomsvän och rätta brud.

Nu först omtalar sagoberättaren att ett djupt anlaggt bedrägeri länge drifvit sitt spel men som nu af alla därtill medvärkande ärkändes och den trolösa be-dragerskan, den så kallade fröken, straffad och bortkörd. Hon som i sju år setat inspärrad i jordkulan blef nu offentligen ärkänd såsom född kungabarn och fullt värdig att vara gemål åt en man af kunglig stämma. Hon var dessutom från barndomen hans älskling och trolofvade brud, och blefwo de så lyckliga som de förtjenade.

Östra Rekarne Härad, Ärila Socken

301. Kungen och SoldatenDet war en gång en konung som gifte sig med en allverstadig Enka som just icke war så skön som drottningar pläga wara, men så war hon desto husligare och ägde många egenskaper och dygder som ofta saknas hos skönheten. De hade en dotter som war sin moder lik att icke hogas efter granlåt och prål.

En gång war kungen borta på en längre resa och undetiden företog drott-ningen och hennes dotter sig att göra utfärder under hwarjehanda förklädning-ar, och på en sådan utwandring då de blefwo allt för nyfikna att se sig omkring öfwerraskades de af mörkret och ett förskräckligt oväder hwarföre de togo in i ett simpelt reseherberge som wäl ej war passande för dem, men då ingen kände dem så kunde det göra detsamma. Wärdfolket hade ej godt rykte om sig, men detta visste icke de.

Då det war lidit på natten inkommo flera karlar i stugan hvilka på det råaste proponerade på förtäring. Under det de drucko tillfrågades wärdfolket efter några resande, men ingen har synts till mer än de twenne quinnorna dem ingen kände. »Får jag se dem!» röt en af röfvarna – ty de voro sådana. En rysning öf-wergick drottningen och hennes dotter, men hvad war att göra? Fly war omöj-ligt. Modigt och lugnt beswarade de röfvarnas frågor, och ingen förolämpning förspordes utan de fingo gå till hvila.

360

Midnattstid blefwo de hastigt väckta och tillsagda att göra sig resfärdiga. Här hjelpte ej böner, än mindre hotelser, ty hwad som möjligen förskräckt dem war hennes vigtigaste hemlighet, nemligen att yppa sitt stånd, men hon lugna-des genast af det hopp som tändes i hennes bröst att kunna fly. De fördes till röfvarnes kula hwarest de tillsades att koka mat och wårda deras gods då de voro borta, för hvilket om de troget fullföljde sina åligganden lofwades heder-lig belöning. Anföraren som ännu hade någon ädel känsla i sitt bröst tillförsäk-rade dem att intet wålld mot deras personer skulle utöfwas. Drottningen iklädde sig de sämsta och smuttsigaste kläder som funnos efter qvinnor de förut haft och utstyrde sig som hon skulle wara mycket älldre och fulare än hon war.

Så hände sig någon tid derefter och sedan kungen var hemkommen, att han för att stilla sin sorg ströfwade omkring i skogarna för att jaga och det helt in-kognito och ensam. Då mötte han en gång en soldat som skulle gå och klaga för kungen att de fingo så dålig proviant. Kungen gaf sig i stallbrödralag med ho-nom och förklarade sig äfwen ha ärende till kungen. De följdes åt genom skog och mark och kommo till en röfwarekula, densamma som hans gemål och dot-ter voro uti förut, dock utan att han kunde ana det.

Då de inkommo och begärde härberge lofvades det af de twenne qvinnorna emedan ingen mer fanns hemma, men så försigtigt som möjligt underrättades de om sitt öde. Mat var tillagad och trenne röfvare hemkommo. Kungen och soldaten satte sig oförskräckta till bordet med röfvarna, och de sjelfwa servera-de bordet med stora knifwar. Det hände stundom att röfvarna fingo någon till-fällig påhällsning, och då blandades hwaldrick åt dem, men qvinnorna hade den försigtigheten att ombyta så att röfvarna fingo den sjelfwa. Det dracks och språ-kades tills röfvarna somnade, då kungen och soldaten inkastade dem i en hola och tog alla deras skatter jemte qvinnorna med sig.

Då de voro i säkerhet delade de så att kungen tog den gamla qvinnan och soldaten den unga, men af pengarna tog kungen 2 delar och soldaten fick 1 del. Detta behagade icke soldaten, men kungen sade att kronan skulle ha en del och soldaten skulle få så han skulle bli nöjd. Soldaten insomnade och kungen gick hem och klädde om sig och återkom. Då igenkände den älldre qvinnan, drott-ningen, sin gemål och soldaten wardt kungens måg och är det än i dag.

302. [Sju år gammal deg under naglarna]De va en gång e gummä som skulle ha sej e sonnhusträ, men ho sätte sej före att ho inte skulle ta nå’n om ho inte hadde sju års gammel deg under nagla. Nå, så kom de e, å de kom den andra, men när ho frågä dom hvar för sej om di hadde som ho ha föreställt sej, så swarte di: »Å fy fan, tåkke ska ’n felle tvättä bôrt.» Å di fikk gå som di kom.

Men så kom den tredje, å henne frågä ho på sammä sätt. Ho swarte: »De kan nokk händä att ja har de, för ja ha alldri hafwi tid te å puttsä mej så wäl.» – »Ja, dej gillar ja», sa gumma. Å ho fekk bli qwar.

361

303. [Alltför rask väfverska]E gumma va de som hade e rasker doter som gernä ville giftä sej. De kom ôgg en friäre, å då satt dotra å väfde på logen. När ho fikk si friärn så bar ho te å åbäkä i wäfstoln så spooln for ut på bakken för hwart tag. När nu friärn sa ått mora att ho hadde e fasli rask doter så sa ho: »De där var inte stort, i går väfde ho så starkt så att en ryttäre hadde fullt opp te å föllja med spooln.» – »Ja, e tåkka väfverskä tykker ja inte ôm», sa han. Å frieri va slut.

304. [Väfvä triskaftä]De va ôgg en som skulle giftä sej som va fasli kinkug på qvinnfôlk, så han examinera å pärmentä med ’na om alla syslur, å ho sa att ho kunde allt ting. Nå, så skulle di te å giftä sej. Å juss som di stog i tjörka å prästen skulle te å vigä hopp dom, så sa han: »De va rätt de, ja ha glömt te frågä dej om du kan väfvä triskaftä.» – »Ja, de må du tro», sa ho. Å så fikk de bli derwed.

305. StyfsystrarnaDet var en gång en torpare som blef enkling men tog sig en annan qvinna. Nu hade han en dotter med sin första qvinna, hvilken var from och dygdig, och han[s] nya qvinna hade äfwen en dotter som ej just var af något godt gryte. Då dessa flickor voro skiljaktiga i karaktär och lynne var det naturligt att de ej kommo öfverens, och qvinnans dotter som var elak tog naturligtvis husbonn-kaste, hvarföre den andra måste fly huset och söka sig tjenst.

Gråtande skiljdes hon från fadershuset och gick ut i villda skogen icke kän-nande vägen till någon gård eller hydda men träffade likväl en gumma i skogen för hvilken hon klagade sin nöd. Gumman lofvade att antaga och vårda sig om henne samt frågade henne hvad hon kunde uträtta. Hon swarade att hon var be-redd att göra hvad henne blef anbefallt. Det var godt», sade gumman. I morgon skall jag gå bort, och då skall du ansa mina småkreatur hvilka du blott behöfver påkalla.»

Då hon ropade de namn som gumman uppgifvit för henne så framkom en faslig mängd ormar, grodor och andra ohyggliga styggelser. Dessa matade hon och ompysslade på bästa sätt hvarefter de belåtna gingo sina färde. Men hon hade äfwen ett par kattor att mata, hvilka tycktes med förstånd och förnöjelse åse hennes åtgöranden. De voro inga vanliga kattor utan helt utomordentliga djur, och war den ena swart och den andra röd. Gumman var ofta borta, men flickan skötte hennes hus på bästa vis och till gummans fulla nöje, men vid årets slut greps hon af hemlängtan och önskade flytta [dessa tre ord invisade], hvilket icke nekades henne.

Som hon var i serdeles gunst hos gumman, så var hon det äfven hos hennes djur och i synnerhet kattorna, och lofvades henne derföre hederlig lön om hon förstod att vällja rätt. Gumman framställde derföre tvenne skrin som voro lika stora, men det ena var lysande rött och det andra bekandste swart. Hon war

362

länge willrådig hvilketdera hon skulle taga, ej just tänkande att det yttre skenet ofta bedrager men ändå anande att en vigtig skillnad låg i deras nytta och värde, och derföre betänkte hon sig länge, än hit, än dit. Slutligen sade den swarta kat-ten: »Tag det swarta!» Detta gjorde hon, hvarefter hon i all vänskap skiljdes derifrån och begaf sig hem.

Då hon hemkom gaf styfmodren sig anledning att förebrå henne för den då-liga tjenst hon haft och den wärdelösa belöning hon erhållit, och skrinet fick icke en gång platts i stugan utan hon blef anvisad platts för detsamma i höns-huset. Sorgsen gick hon dit och uppslog locket för att göra sig förvissad om dess innehåll. O, hvilket under! Skrinet var invändigt af bara gulld och uppfyllt med gulld och ju mera hon tog deraf, ju mer blef det i stället, så att hon fick hela hönshuset både in- och utvändigt beslaget [ovanför: klädt] med gulld. Dess-utom vankades prydnader för hennes egen person, så det var till slut en hel gulldklädning för henne.

Styfmodren saknade henne att vara för länge ute, hvarföre hon gick att se hvad hon förehade, men då hon tittade i dörren kom en gulldklimp och satte sig fast på hennes näsa. Hon blef visst förskräckt deröfwer, men åskådandet af all den grannlåt i förening med den tanken att hennes egen dotter äfwen vore vär-dig att komma bort och vinna lika kufvade hennes förargelse. Och genast ut-sände hon sin egen dotter att söka samma tjenst som den andra innehaft.

Hon begaf sig i väg och fann utan swårighet gumman och erhöll tjensten med samma åligganden som den andra flickan. När hon skulle framkalla och mata gummans småkreatur så blef hon helt förskräckt och ond, då hon ej såg annat än sådan styggelse, hwarföre hon tog en käpp och i stället för att mata dem ihjälslog hon dem, men ju mera hon slog, ju mera förökades de så att hon ej kunde begå sig. Hon ansade icke heller gummans kattor som sig borde. För allt detta erhöll hon naturligtvis snart gummans onåd och blef tillsagd att flytta. Ickedess mindre skulle hon ändå erhålla lön. Gumman framsatte derföre åt hen-ne tvenne skrin lika som åt den förra flickan hvaraf hon fick wällja. Hon var äfwen lika willrådig, men som kattorna stodo och sågo på så sade den röda kat-ten: »Tag du det röda.» Hon tog detta, och fullt öfwertygad att detta skulle inne-hålla dubbelt dyrbarheter begaf hon sig skyndsamt hem.

Modren mottog henne med högsta nöje och war ytterst belåten med det val hon gjort och trodde sig vara den lyckligaste och rikaste och i stånd att fördunk-la den andra flickan. Med spänd uppmärksamhet betraktade hon öppnandet af skrinet, men – o we! Så snart locket var öppnadt utfor ur skrinet elld och lågor som spridde sig genom hela huset och antände alltsamman. Och Gud vet om qvinnan och hennes dotter undkommo. Den andra flickan njöt deremot i fred och med nöje sitt goda hon fått.

306. MostrarnaDet war en gång en gumma som hade en dotter som alldeles icke ville lära sig spinna. Hon trumfade och slog henne men det hjelpte icke. Då hände sig vid

363

hon bastonerade henne och hon dervid skrek drottningen kom och åkte förbi och med detsamma fick höra olåtet. Hon sände sin betjening in och frågade hvad som var på färde. Gumman svarade att dottren hade sådan öfvergifven hog för spinnråcken att hon på intet vis kunde få henne derifrån. (Hon ville nemligen icke skämma ut henne.) »Det var bra», sade drottningen, »jag har en hel kammare full med blår. Du skall föllja mig hem.» Flickan blef glad att slip-pa modrens sarg [och] följde med, ej tänkande på det swåra arbete som förestod henne.

Hon blef anvisad rummet och antydd att sätta sig till sitt arbete, och då hon skulle sluta fick hon löfte att gifta sig med en prins som var son i huset. Ju mer hon betraktade sitt arbete, ju swårare föreföll det henne, och satt hon hela första dagen och gret ända till qvällen. Så kom trenne gamla kärrngar och bulltade på fönstret och begärde komma in och tala vid henne. Hon omtalade sitt öde och beklagade sig på det sorgligaste men gummorna tröstade henne att de skulle hjelpa henne spinna på tre dagar och hjelpa henne ur sin förlägenhet om hon blott ville lofwa dem att få vara med på bröllopet och kalla dem för sina mostrar.

Flickan lofvade detta utan betänkande, ehuru hon just med detsamma märk-te att de voro ena stygga fulissur, ty den ena hade en förfärlig tumme på ena handen, den andra hade en öfvermåttan stor läpp och den tredje hade en utom-ordentligt stor fot. Emedlertid spann gummorna blåna på tre dagar och garnet erhöll sitt välförtjenta beröm. Drottningen höll derföre sitt löfte och det blef bröllop och flickan bad för de tre föregifne mostrarna hvilka äfven infunno sig på bröllopsdagen.

Under språk och samtal frågade prinsen hvarföre de bekommit sina lyten. Den med tummen sade sig fått denna för att hon spunnit så mycket i sin dar. Den med läppen sade att hon så mycket måst kyst tummen och fingret för att väta garnet vid hon spunnit. Den tredje med stora foten sade sig fått denna der-före att hon trampat spinnråcken för mycket.

Prinsen sade derpå: »Om jag lefwer i flera hundrade år så skall aldrig min hustru spinna blår, ty då blir hon lika lemlytt som dessa gummor.» Och så war flickan frällst från allt bekymmer för framtiden.

307. Gubben, gumman och flickanDet var på ett ställe som kallades Hånkhytta en gubbe och en gumma som intet hade några barn, hvarföre de af en granne tog sig en fosterdotter. Gumman var snål så att hon icke gaf flickan nog mat, ehuru hon hade tillräckligt deraf. Hon hade nemligen en lång hylla i taket full med mjölktråg som voro så gamla att grädden var luden. Dertill hade hon ett långt spett i taket fullt med bröd.

Nu gick gubben och gumman bort och lämnade flickan hemma, och dervid tänkte flickan göra sig ett dugtigt kalas. Hon tog derföre ett filtrôg och en bröd-kaka, men bäst hon skulle spisa kom gumman och gick förbi fönstret. Flickan blef rädd och kröp upp på ugnen, men gumman trodde att hon gått ut och swor

364

och dyflade för sig sjelf öfver flickans okynne. Gubben inkom äfven, men han sade åt gumman att trösta sig på bästa sätt, att det ej var så farligt med mjölken. Han omfamnade gumman och de lade sig i sängen att smeka.

Flickan skulle smyga sig ut då hon trodde sig kunna göra det obemärkt men råkade ej bättre ut än att hennes kläder fastnade i mjölkhyllan, hvilken hon med detsamma neddrog så att all mjölken öfversköljde gubben. Men då blef gubben ond och skulle springa efter flickan. Denna hoppade i en bottenlös tunna, och då gubben fick rätt på henne skulle han bära tunnan med flickan in i stugan, men flickan blef stående qvar och sprang hem till sina förälldrar igen.

308. Bonden som ville bli prästEn bonde ville gerna bli präst. Han begifver sig derföre helt obekymrad om hvilken lärdom dertill skulle fordras till biskopen. Han gick då öfver ett gärde och i brodskan staplade han uti ett dike med det ena benet hvarvid han utropade »Lerbenius.» Så fortsatte han resan och kom till en gärdesgård hvilken han skulle öfverstiga men sönderref dervid sin vidlöftiga kappråckskrage. Förargad utropade han då: »Kapprispum.» Så fortsatte han färden vidare och träffade kreatur, hvarvid han såg en ko fälla urin och utropade dervid gladare: »Kopis-sisandum.» Vidare såg han en Ekorre springa upp i en tall. Han utropade då ännu gladare: »Tallkutteribuss.»

Sedan geck han förnöjd till biskopen och hällsade: »Guds fred!» – »Hvad vill du?» sade biskopen. Bonden blef så förbluffad att han glömt sitt ärende men utropade i ångesten: »Lerbenius, kapprispum, kopissisandum, å herr kut-teribuss.» – »Tala svenska!» sade biskopen, »för jag har glömt bort latin.» – »Jo, jag vill bli präst», sade bonden. »Du skall väl det», sade biskopen, »eme-dan jag hör du kan latin.»

Bonden blef präst och fick ett pastorat.

309. Flickan och äggetEn flicka hade en gång ett ägg. Detta betraktade hon förtjust och uträknade huru mycket vinst hon skulle kunna få genom detsamma om hon fullföljde de uträkningar hon derom gjorde sig. Först skulle hon lägga det under en höna, så skulle deraf blifva en kyckling. Denna skulle värpa många ägg, hvilka hon åter-igen skulle lägga för att erhålla många kycklingar. Så hade hon många höns, hvilka hvar och en skulle frambringa ägg och kycklingar och [detta ord invisat] hvilka sedan kunde sälljas för att få penningar. När hon nu erhållit penningar så skulle hon köpa sig granna kläder och kläda sig fin. Det kunde icke tviflas att hon icke derefter skulle få sig en rik och förnäm fästman, och så var hennes lycka fullkomlig.

Under det hon hon [sic!] hade deraf funderingar hände det intet bättre än att hon tappade ägget och sönderslog detsamma. O, we! Hennes sköna förhopp-ning blef om intet.

365

Kommentar

Folksagor och äfventyr1. De tre prinsessorna som frälstes från Sjötrollet genom en vallgosse. ULMA 347:35 nr 1 s. 3–14. Avskrift i KVHAA. ATU 314+502. Den unge hjältens namn, Vitskorv, är egentligen benämningen på en förr vanlig barnåkomma, infekterade sår i hårbottnen som oftast var framkallade av löss. I andra sagor kallas han Skorvluva (t.ex. Säve 1952 nr 41 s. 126–131). Bakgrunden till nam-net har varit en hätta som invändigt hade täckts med beck och som den som led av skorv fick sätta på sig. När skorvluvan efter någon vecka skulle tas bort fick den arma patienten ställa sig på en stol, varefter hättan gjordes fast i taket och stolen rycktes undan. Hättan lossnade, och med den allt hår. En skorvluva var alltså ett högst diskriminerande plagg. När sagoberättarna ger hjälten namn som Vitskorv eller Skorvluva skapar de en maximal kontrast mellan honom och den väna prinsessan. Sprättbössa = (här) pilbåge.

2. Skrinen, de Trenne. ULMA 347:35 nr 2 s. 15–23. Avskrift med samma titel i KVHAA. ATU 480. En snarlik uppteckning, »Di båga skrina», ingår i Gabriel Djurklous Sagor och äfventyr på landsmål (1883). Litt.: Warren E. Robberts, The tale of the kind and unkind girls: Aa-Th 480 and related tales. Berlin 1958.

3. Skrinen, de två. ULMA 347:35 nr 4 s. 31–34. Äldre version: ULMA 347:40 nr 156. Berättare: Blåst Brita, Länna sn. Sagan insändes i två nästan identis-ka avskrifter till KVHAA. Till en av dem har Ericsson fogat följande anmärk-ning: »Man ärinrar sig sett en dylik eller kanske samma saga uti Landgrens lä-sebok för folkskolor, men den som föredragit ofvanstående saga är en sextio-sjuårig qvinna som aldrig kunnat läsa emedan hon är nära blind och som kunnat sagan från barndomen. En variant finnes enligt ett annat föredrag men betydligt skiljd från denna här anförda. Sagan är således inhemsk i orten. Föröfrigt om-talas aldrig sådana historier som hafva sagoform och finnas i skillingstryck. Väl finnas nyare skillingstryck varierande med de sagor som af de gamla om-talas, men detta har annan orsak.» ATU 480.

4. Guldhönsen, svärdet, lyktan och harpan. ULMA 347:35 nr 3 s. 25–29. Av-skrift med titeln »Guldhönsen, Svärdet, Lyktan och Guldharpan» i KVHAA. ATU 328. Namnet på jättens svärd, Todfing, är sannolikt bildat i analogi med svärdet Tyrfing i nordisk mytologi. Flanka omkring = driva omkring.

5. Prinsen och trappsoperskan eller den tillfälliga bruden. ULMA 347:35 nr 5 s. 35–39. Äldre version: ULMA 347:40 nr 35, där titeln är »Saga om Prinsen och Trappsoperskan». En lätt redigerad avskrift av denna äldre version med ti-teln »Prinsen och Trappsoperskan» inlöstes av KVHAA. ATU 870. Sagan hör

366

till de få undersagor som verkar ha skandinaviskt ursprung. Waldemar Liung-man har funnit att den bör ha diktats under sen medeltid i Danmark. Litt.: Wal-demar Liungman, En traditionsstudie över sagan om prinsessan i jordkulan (Aarnes 870), Göteborg 1925.

6. Variant till föregående. ULMA 347:35 nr 6 s. 39–40. Äldre version: ULMA 347:40 nr 35, tillägg. Ericsson insände ett annat, något avvikande refe-rat av denna variant till KVHAA som tillägg till sagan »Prinsen och den tillfäl-liga bruden» (nr 8 nedan). ATU 870.

7. Variant till föregående. ULMA 347:35 nr 7 s. 41–44. Äldre version: ULMA 347:40 nr 75. ATU 870. Källhänvisningen »Ärila socken, Vansö sn» skulle kunna tolkas som att Ericsson har baserat sin text på två uppteckningar av sagan.

8. Variant till föregående. ULMA 347:35 nr 8 s. 45–48. Äldre version med titeln »Prinsen och den tillfälliga bruden»: ULMA 347:40 nr 74. En lätt redige-rad avskrift av denna äldre version inlöstes av KVHAA. ATU 870.

9. Saga om den som tog Solen i en dosa. ULMA 347:35 nr 9 s. 51–58. Äldre version: ULMA 347:40 nr 60, insänd i lätt redigerad avskrift till KVHAA. Den allra tidigaste uppteckningen synes vara ULMA 347:42 (onumrerad, opagine-rad) där berättarens namn uppges: Blåst Brita i Härad. ATU 461.

10. Gulddrottningberget. ULMA 347:35 nr 10 s. 59–64. Äldre version: ULMA 347:40 nr 63, insänd i lätt redigerad avskrift till KVHAA. Den allra ti-digaste uppteckningen synes vara ULMA 347:37 s. 207–210. ATU 400. De »roderpinnar» som pojken nöter ut genom sin rodd har antagligen från början varit »roddarpinnar», dvs. årtullar; den tidigaste versionen har »rodderpinnar».

11. Gubben och glasberget. ULMA 347:35 nr 11 s. 65–68. Äldre version: ULMA 347:40 nr 65. Avskrift i KVHAA. ATU 314+571.

12. Den förtrollade prinsen och tiggarflickan. ULMA 347:35 nr 12 s. 69–70. Äldre version: ULMA 347:40 nr 32. ATU 433B. Sagan har i Danmark och Skå-ne gått under namnet »Kung Lindorm». Den här varianten representerar sagan i dess enklaste form, där den till orm förtrollade prinsen för sin blivande brud till sitt slott. Efter en annan informant upptecknade Gustaf Ericsson en version som ligger närmare den danska och sydsvenska traditionen; se nedan nr 293. Litt.: Anna Birgitta Waldemarsson (Rooth), Kung Lindorm. En orientalisk saga i dansk-skånsk sagotradition. Folkkultur 2, 1942, 176–245; Bengt Holbek & John Lindow, König Lindwurm, EM 8, 1996, 160–65.

13. De tre pojkarna och trollet. ULMA 347:35 nr 13 s. 71–73. Äldre version: ULMA 347:40 nr 49. Avskrift i KVHAA med tillägget: »En utförligare variant omtalades i Ärila socken men man lyckades icke att få den föredragen.» ATU 328.

14. Jättarna i Schackendalarna. ULMA 347:35 nr 14 s. 75–86. Äldre versio-ner: ULMA 347:38 nr 34 och 347:40 nr 76. Avskrift i KVHAA med källhän-visningen »Selebo Härad, Thoresunds Socken». ATU 314A.

15. Jätten som Sprack. ULMA 347:35 nr 15 s. 87–90. Äldre version: ULMA 347:40 nr 67. Avskrift i KVHAA. ATU 545A. Den mest kända versionen av

367

denna sagotyp är Perraults »Le chat botté» (»Mästerkatten i stövlar») som på 1700-talet översattes till svenska och kom ut som folkbok i ett 40-tal upplagor. I Ericssons version, som förefaller återgå på muntlig tradition, motsvaras kat-ten av en hund.

16. En fattig flicka blifver drottning och satt på ett hårdt prof. ULMA 347:35 nr 16 s. 91–94. Äldre version: ULMA 347:40 nr 59, insänd till KVHAA i en lätt redigerad avskrift med titeln »Saga om en fattig flicka som blef drottning och satt på ett hårdt prof». ATU 887. Sagan återgår på folkboken om Grisilla. Det äldsta kända svenska trycket från 1622 följdes av flera under 1600-talet, 1700-talet och början av 1800-talet. Folkboken återgår på en av berättelserna i Boccaccios Decamerone.

17. Kung Björn. ULMA 347:35 nr 17 s. 95–96. Äldre version: ULMA 347:40 nr 34, insänd i lätt redigerad avskrift till KVHAA, där uppgiften om socken finns. ATU 857. Motivet att ett stort skinn kommer från en lus finns även i text nr 298.

18. Torparen och fiskarna. ULMA 347:35 nr 18 s. 99–111. Äldre version: ULMA 347:40 nr 146, insänd i lätt redigerad avskrift till KVHAA. Den allra äldsta uppteckningen synes vara ULMA 347:37 s. 225–232. ATU 303.

19. Rupäls. ULMA 347:35 nr 19 s. 113–122. Äldre version: ULMA 347:40 nr 155, insänd i lätt redigerad avskrift till KVHAA. Den allra tidigaste uppteck-ningen synes vara ULMA 347:37 s. 219–224. Berättare: Blåst Brita, Länna sn. ATU 510B. Sagan ingår i den cykel av folksagor som vi känner som Askunge-sagan, men den skiljer sig från den mer kända A-typen på flera punkter. De vik-tigaste är incestmotivet och motivet med de tre klänningarna som leder till att den unge prinsen uppmärksammar henne. Litt.: Anna Birgitta Rooth, The Cin-derella cycle. Lund 1951. Spordagar = underrättelser, kunskaper (erhållna ge-nom efterforskning).

20. Kråknäbbakappa. Variant till föreg[ående]. ULMA 347:35 nr 20 s. 123–128. Äldre version: ULMA 347:40 nr 142, insänd i lätt redigerad avskrift till KVHAA. ATU 510B.

21. Den dränkta prinsessan och hunden Prisse. ULMA 347:35 nr 21 s. 129–132. Äldre version med titeln »Saga om den dränkta prinsessan och hunden Prisse»: ULMA 347:40 nr 174, där man finner källhänvisningen »Gåsnäs, Äri-la». Gåsnäs är en gård vid sjön Eklången i Ärla socken. Avskrift i KVHAA med titeln »Den dränkta prinsessan och hunden». ATU 403. Sagotypen har varit mycket spridd i Sverige; den mest kända tryckta versionen är »Lilla Rosa och långa Leda» som ingår i Hyltén-Cavallius & Stephens Svenska folksagor och äfventyr.

22. Florinna och Florelle. ULMA 347:35 nr 24 s. 139–144. Äldre version: ULMA 347:40 nr 33. Lätt redigerad avskrift i KVHAA. ATU 403. Se kom-mentaren till nr 21.

23. Gubben och Tiggarpojken. ULMA 347:35 nr 22 s. 133–134. Jfr ATU 505, 507. Det avslutande motivet, delningen av det tredje barnet, pekar på att uppteckningen är en förbleknad variant av sagotypen »The Grateful Dead».

368

24. Fyrväplingen. ULMA 347:35 nr 23 s. 135–138. ATU 425C.25. Flickornas olika marknadsgåfvor. ULMA 347:35 nr 29 s. 171–174. Två

äldre, kortare versioner finns. Den ena, i ULMA 347:38 nr 11, har titeln »Sorg och Bekymmer» och kommentaren »Muntligt föredragen af en piga från Westra Rekarne». Den andra, med titeln »Flickan som sökte Sorg och Bekym-mer», i ULMA 347:40 nr 13, har källhänvisningen »Hammarby Sn, Härad Sn». När Ericsson lämnade en avskrift av denna version (med samma titel) till KVHAA, åtföljdes den av följande kommentar: »Denna saga synes mig själf vara slapp till både rubrik och innehåll, men jag vill nämna att i min barndom hörde jag min moder omtala en saga hvari förekom: ’Kalfhufvud, var ä’ du? – Ja’ ligger i jungfruns barm!’ Något mera af sagan kan jag icke påminna mig. Denna gumma var en utmärkt sagoförtäljare. Hvarföre var icke denna värksam-het öppen för 50 år sedan, då skulle mycket vunnits som nu är dödt.» Källhän-visningen lyder i KVHAA-avskriften: »Sagan är föredragen någorlunda lika i Hammarby Sn och Härad Socken.» ATU 425BC. Sagan tillhör en subtyp av den s.k. Amor och Psyche-sagan (subtyp A i Jan-Öjvind Swahns undersök-ning) som har varit särskilt utbredd i Skandinavien och det östra medelhavsom-rådet. Litt.: Jan-Öjvind Swahn, The Tale of Cupid and Psyche, Lund 1955, 251–277. »Môkä fäguse’» = mocka fähuset; brödskuta = grissla, brödspade; skurpensa = banna, strängt tillrättavisa.

26. Prinsen och de tre flickorna. ULMA 347:35 nr 25 s. 147–156. Äldre ver-sion: ULMA 347:40 nr 173, som har källhänvisningen »Stafva i Kalkkulle, Barfva sn, född i Ärila» och som sändes i en lätt redigerad avskrift till KVHAA. Den allra tidigaste uppteckningen synes vara ULMA 347:37 s. 211–218. ATU 707. Sagan återgår på en folkbok som utkom i en rad upplagor under 1800- talet, »Talande fogeln, spelande trädet och rinnande vattukällan» (Bäckström 1848 s. 31 nr 11).

27. Hvetåkern, prinsessorna och pojkarna. ULMA 347:35 nr 26 s. 157–164. Äldre version med titeln »Bondens tredje son Askfis gifter sig»: ULMA 347:40 nr 175. Avskrift i KVHAA med titeln »De tre pojkarna och Hvetåkern». ATU 400. De kläder som de tre dansande flickorna lägger av sig motsvaras i en del sagovarianter av svanhamnar, vilket har lett till att sagotypen har fått namnet Svanjungfrusagan. Inledningsmotivet med det nattliga vaktandet av en åker är typiskt för den svenska traditionen. Litt.: Helge Holmström, Studier över svanjungfrumotivet i Volundarkvida och annorstädes, Malmö 1919. Råckskyngena = rockskörten; baksnas = rygga tillbaka, ångra sig.

28. Östan vind, Vestan vind och Trigulansberg. ULMA 347:35 nr 27 s. 165–168. Äldre version: ULMA 347:40 nr 143. Avskrift i KVHAA. ATU 400. Brödskuta = grissla, brödspade; spajdera = ströva omkring för att kunskapa.

29. Flickan och Kungen. ULMA 347:35 nr 28 s. 169–170. Äldre version: ULMA 347:40 nr 136. Avskrift i KVHAA. ATU 500. Sagans vanligaste namn i Sverige är Titteliture-sagan. Litt.: C. W. von Sydow, Två spinnsagor. Stock-holm 1909.

30. Prinsessan och de tre äggen. ULMA 347:35 nr 30 s. 175–176.

369

31. Svarthatt. ULMA 347:35 nr 31 s. 177–180. ATU 900. Två folkböcker bidrog på 1800-talet till sagans spridning i Sverige, »Konung Hackspik» (1824) och »Konung Trastnäbb» (1838). Båda är översättningar av »König Drosselbart» i bröderna Grimms Kinder- und Hausmärchen.

32. Skinnhätta, Skinnlufva. ULMA 347:35 nr 32 s. 181–187. En äldre, kor-tare version med titeln »Skinnhätta och Skinnlufwa» i ULMA 347:40 nr 61. ATU 900.

33. Drottningen med Silfverhänderna. ULMA 347:35 nr 33 s. 189–192. Äldre version: ULMA 347:40 nr 188, insänd till KVHAA i en lätt redigerad av-skrift med titeln »Drottningen med Silfverhänder». ATU 706. Sagan är känd sedan 1200-talet. Den ingår i Basiles Pentamerone från 1600-talet.

34. Tre prinsar, och blott en af dem kan få bli sin faders, Konungens, arf-vinge till riket. ULMA 347:35 nr 34 s. 195–208. ATU 402. Rygga = återkalla.

35. Latlasse eller pojken som blef Kungens måg. ULMA 347:35 nr 35 s. 209–214. Äldre version: ULMA 347:40 nr 141. ATU 675.

36. Jätten på Ö, Rike Pehr Krämare och rike Pehr Krämares måg. ULMA 347:35 nr 36 s. 215–225. Källhänvisningen »Härad» saknas. Äldre version: ULMA 347:40 nr 58, där titeln är »Rike Pehr Krämare» och berättaren uppges vara Eric Ols Brita, Härad. Den inledande delen om Sancte Pär och Vår Herre Kristus kommer där efter sagan under rubriken »Till Rike Pehr Krämare». Av-skrift i KVHAA med titeln »Rike Pehr Krämare». ATU 930+461. Texten utgör den vanligaste skandinaviska formen av en folksaga som är spridd över stora delar av världen. Under titeln »Rike Per Kremmer» ingår den i band III av As-bjørnsens och Moes Norske folkeeventyr. Den mest kända versionen av sago-typen är »Der Teufel mit den drei goldenen Haaren» i bröderna Grimms sago-samling. Den översattes till svenska och trycktes flera gånger under 1800-talet som folkbok med titeln »Hin ondes tre guldhår» (Bäckström 1848, Öfversigt s. 39–41). Jfr nr 37 nedan.

37. Variant till föregående. ULMA 347:35 s. 226. I avskriften av »Rike Pehr Krämare» (nr 36 ovan) i KVHAA finns likaså ett referat av denna variant. ATU 461.

38. Kungen och hans måg. ULMA 347:35 nr 45 s. 279–286. ATU 461. Sam-ma sagotyp som »Rike Pehr Krämare» (nr 36 ovan). Den här versionen går tyd-ligt tillbaka på folkboken »Hin ondes tre guldhår», en översättning av »Der Teu-fel mit den drei goldenen Haaren» i bröderna Grimms sagosamling som trycktes i flera upplagor under 1800-talet. Pickhogad (pickhågad) = angelägen, ivrig.

39. Prinsen, Hafsfrun och Florinna. ULMA 347:35 nr 37 s. 227–246. En äld-re version med titeln »Sjötrollet, prinsen och flickan» insänd till KVHAA. Den unga hjältinnan kallas där omväxlande Rosalinda och Rosamunda. Efter sagan har Ericsson lagt till en kommentar: »Varianter finnas men mer och mindre ut-bildade, långtrådigare eller stympade, äfven i Åkers härad.» ATU 313. Sago-handlingen är slående lik den i »Konungasonen och Florinna», som ingår i Gabriel Djurklous Ur Nerikes folkspråk och folklif (1860). Slimmer = smicker; gå i smutter = gå i småbitar; stickande = häftig, hastig.

370

40. Solen, månan och Stjärnorna som Drottningens fosterdotter släppte ut. ULMA 347:35 nr 38 s. 251–254. ATU 710. Pallra = prata, utbyta skvaller.

41. Gubben och grytan. ULMA 347:35 nr 39 s. 255–258. Äldre version: ULMA 347:40 nr 160. Avskrift i KVHAA. ATU 591. Smol = smula.

42. Pojken och Jätten. ULMA 347:35 nr 40 s. 259–260. Äldre version: ULMA 347:40 nr 171. ATU 1045+1060. Gårvräka = avhysa, kasta ut från går-den.

43. Pojken och Jätten. ULMA 347:35 s. 261–262. ATU 1060+1045+1052+ 1088. »Kastklabb» = barn som skickas att gå ärenden och uträtta små sysslor; hissa med = (här) få fart på; ampra = sätta på hårt prov.

44. Mjölnaren och Kungen. ULMA 347:35 nr 41 s. 263–264. Äldre versio-ner: ULMA 347:38 nr 32 med titeln »Mjölnaren och hans dräng» och 347:40 nr 18. Redigerad avskrift av den senare insänd till KVHAA. ATU 922.

45. Konungen och Fårherden. ULMA 347:35 nr 42 s. 265–268. ATU 570. I de flesta varianterna av sagan ska pojken vakta kungens harar.

46. Pojken och Prinsessan. ULMA 347:37 s. 135–137. ATU 850+570. Den mest kända versionen av sagan är H. C. Andersens »Svinaherden». Nepigt = näpet, nätt.

47. En fattig torpares flickebarn blifver prinsessa genom ett troll. ULMA 347:35 nr 43 s. 269–274. ATU 710.

48. Vallflickan och kransen. ULMA 347:35 nr 44 s. 275–278. 49. Grefve Reijmundt och Melusina. ULMA 347:35 nr 46 s. 287–288. Jfr

ATU 409A*. Som Ericsson själv noterar utkom sagan om Melusina som folk-bok; ett stort antal upplagor är kända. Den har medeltida franskt ursprung och omnämns av Stiernhielm i hans »Hercules», men de äldsta bevarade svenska folkböckerna är från 1700-talet.

Skämte-SagorFriare-Sagor50. Svärmodern och sonhustrun. ULMA 347:36 s. 301–302. Äldre versioner: ULMA 347:38 nr 22 och 347:40 nr 1. Den senares titel, liksom titeln på den lätt redigerade avskrift som sändes till KVHAA, är »Swärmodern och den blifvan-de Sonhustrun».

51. Den blifwande Sonhustrun och byken. ULMA 347:40 nr 3. En äldre, kortare version har valts i stället för den som ingår i samlingen Skämte-Sagor (ULMA 347:36 s. 303–304). En lätt redigerad avskrift av denna äldre version sändes in till KVHAA. Den sannolikt tidigaste nedskriften av sagan är ULMA 347:38 nr 24. ATU 1465A*.

52. Friaren och Bodnyckeln. ULMA 347:36 s. 305–306. Äldre versioner: ULMA 347:38 nr 21 och 347:40 nr 2, den senare insänd till KVHAA i lätt re-digerad avskrift. ATU 1453. Pracksysslor = mer tillfälliga småsysslor.

371

53. Den giftaslystna flickan och synålen. ULMA 347:40 nr 4. ATU 1456. Den äldre versionen har valts i stället för den som ingår i samlingen Skämte- Sagor (ULMA 347:36 s. 307–308). Den sannolikt tidigaste nedskriften av sa-gan är ULMA 347:38 nr 24. Anka på = längta, ha begär efter.

54. Flickan och Friaren. ULMA 347:40 nr 176. Den äldre versionen har valts i stället för den som ingår i samlingen Skämte-Sagor (ULMA 347:36 s. 309–310) under titeln »En närsynt Flicka och Friaren». En lätt redigerad av-skrift av denna äldre version sändes in till KVHAA. ATU 1456.

55. De stammande flickorna. ULMA 347:36 s. 311–312. ATU 1457.56. Återigen Stammande Flickor. ULMA 347:36 s. 313–314. ATU 1457.57. En flicka som är flitig vid Spinnråcken. ULMA 347:36 s. 315–316. ATU

1454*.58. Den omtänksamma flickan. ULMA 347:36 s. 317–318. ATU 1450.

Denna saga slutar vanligtvis med att friaren tröttnar på att vänta och går sin väg. Talesättet att de som förblir ogifta får »leda Svarta Suggan» finns i flera for-mer; det vanligaste handlar om gammelkäringar som får dra en svart tjur uppför glasberget. Litt.: Nils-Arvid Bringéus, Gammelpigorna på glasberget. Norveg 1978, 273–288. Idkelig = ständig; nosgrann = nogräknad.

59. Drängen som skulle bli måg åt en rik bonde. ULMA 347:36 s. 319–320. Äldre versioner: ULMA 347:38 nr 5 med titeln »Drängen och yxskaftet» och 347:40 nr 17 med källhänvisningen Fogdö sn. Dess titel, liksom titeln på den lätt redigerade avskrift som sändes till KVHAA, är »Drängen som skulle bli måger».

60. Ännu en dräng som skulle bli måg. ULMA 347:36 s. 321–322. Äldre version: ULMA 347:40 nr 28. Dess titel, liksom titeln på den lätt redigerade av-skrift som sändes till KVHAA, är »Drängen som skulle bli måger».

61. En dräng som tjenar för billig lön och blir måg. ULMA 347:36 s. 323–324. Äldre version: ULMA 347:40 nr 149. Dess titel, liksom titeln på den lätt redigerade avskrift som sändes till KVHAA, är »Drängen tjenar för billig lön». En mer kortfattad version med samma titel ingår i ULMA 347:40 som nr 170.

62. Drängen blir måg – prutt, prutt! ULMA 347:40 nr 140. Den äldre ver-sionen har valts i stället för den som ingår i samlingen Skämte-Sagor under ti-teln »En dräng som skall bli måg – Fniss, Fnutt, Fnyss!» (ULMA 347:36 s. 325–326). Gustaf Ericsson har varit rädd att hans läsare skulle uppfatta »prutt, prutt» i den äldre uppteckningen som stötande och har därför ersatt orden med »fniss, fnutt, fnyss». En lätt redigerad avskrift av den äldre versionen insändes till KVHAA under titeln »Drängen blir måg».

63. Pigan som lärde sig wäfva. ULMA 347:40 nr 16. En äldre version på dialekt har valts i stället för den som ingår i samlingen Skämte-Sagor under ti-teln »Sonen lär pigan väfva och hon blir hans hustru» (ULMA 347:36 s. 327–328). En avskrift av den äldre versionen insändes lätt redigerad till KVHAA. Liu GS 1463.

64. Flickan och Kokärlorna. ULMA 347:36 s. 329. Äldre versioner: ULMA 347:38 nr 40 med titeln »Flickan och kokhälla», ULMA 347:40 nr 144 med ti-

372

teln »Pojken och Flickan». Den senare titeln behölls i den lätt redigerade av-skrift som sändes till KVHAA. Kokärla = sädesärla.

65. Flickan som gör Ullvärme. ULMA 347:36 nr 15 s. 330. Äldre version: ULMA 347:40 nr 186, lätt redigerad avskrift i KVHAA. ATU 1271A*. Denna skämtsaga dokumenterades tidigast i tryck på 1660-talet.

66. Långa Mars. ULMA 347:36 nr 17 s. 331–332. Äldre version: ULMA 347:40 nr 185. ATU 1541. Jfr nr 67, »Goddag!».

67. Goddag! ULMA 347:37 s. 157. ATU 1541. Samma sagotyp som före-gående.

68. Gammal Kärring gifter sig med ung man. ULMA 347:36 s. 333. 69. Förbehåll i giftermål. ULMA 347:36 nr 19 s. 334. Äldre version: ULMA

347:40 nr 107, avskrift i KVHAA. ATU 910. En småländsk version där huvud-personens namn är Funteliten ingår i den sagosamling som skrevs ner på 1830-talet av Mickel i Långhult (Sahlgren & Liljeblad 1937 nr 21). Där utspe-las handlingen på en isbelagd sjö.

70. Rifvilä, Slitilä, Knytilä å Nötilä. ULMA 347:36 s. 335. Äldre version med titeln »En mycket kort Saga»: ULMA 347:40 nr 36. Avskrift i KVHAA med titeln »Gummans tre döttrar» och källhänvisningen »Härad Socken». ATU 1940. Jfr nr 139.

71. Gubbens tre Söner och Gummans tre döttrar gifta sig. ULMA 347:36 s. 336. Två äldre versioner: tidigast med titeln »Wexelgiftet» i ULMA 347:38 nr 35, därefter med titeln »Gubbens tre söner och gummans tre döttrar» i ULMA 347:40 nr 11. Den senare insänd i avskrift till KVHAA. Ramsan har ibland fungerat som pantlek; den som inte kunde upprepa orden utan att staka sig fick ge pant. Nordlander 1971 nr 254.

72. Bonden som friade till prinsessan. ULMA 347:36 s. 337–342. ATU 1641C. Sagotypen har i Sverige kallats »Kolbrännarlatin». Ericssons version är slående lik en saga med titeln »Qvistmuntus, Kobäljantus, Aborrnäsius, eller Bonden som var lärdare än de 7 vise» som ingår i Gabriel Djurklous Ur Nerikes folkspråk och folklif (1860) och som återges på Närkedialekt i densammes Sa-gor och äfventyr berättade på svenska landsmål (1883). Sätta i bredden = sätta som villkor; liksta = finaste; stökbörda = börda av ris, kvistar och annat skräp till bränsle; spajdera = ströva omkring för att kunskapa; hajder = häpen, rädd.

73. Fästfolket och dalkarlen. ULMA 347:36 s. 343. ATU 1355C. Gustaf Ericsson råkade ta med denna saga två gånger i sin samling Skämte-Sagor. Den andra versionen har titeln »Dalkarlen och fästfolket» och finns på s. 668 i av-delningen »Dalkarlas sagor». Fastän utformningen skiljer sig återgår de båda texterna tydligt på samma informant. »Dalkarlen och fästfolket» har inte tagits med i föreliggande utgåva. Rand = höskulle av stänger i en loge.

74. De delade Äggen; 7 ägg på 5 pärsoner. ULMA 347:36 s. 345. ATU 1663. Räknestycket bygger på att »ägg» också kan uppfattas som en omskriv-ning för testikel. Komplafus = skälmstycke.

75. Pröfva Sonhustru. ULMA 347:36 s. 346. ATU 1464C*. Smöja = smyga in, träda in.

373

76. Brudgummen, bruden och drängen. ULMA 347:36 s. 349–350. Äldre version: ULMA 347:40 nr 165, insänd till KVHAA i en lätt redigerad renskrift där källhänvisningen är »Selebo härad, Öfwerselö sn». ATU 1686. Ericssons nyktra referat av sagohandlingen saknar helt den skämtsamma ton som brukar känneteckna sagan, t.ex. den norska varianten i samlingen Erotiske eventyr (Høgset 1977 nr 35).

77. Sonen skulle gifta sig. ULMA 347:40 nr 40. En äldre version har valts eftersom versionen i Skämte-Sagor (ULMA 347:36 s. 351–354) har omarbetats på flera ställen av Ericsson. Han har bytt ut det tabuerade ordet »fjessa» mot »giftas», gett sonen namnet Pelle och försett sagan med en ny titel, »Pelle min Son. Variant 1». Ericssons tidigaste nedskrift av sagotypen är ULMA 347:38 nr 27 med titeln »Den dumme sonen». ATU 1685. Småkkä (smocka) = större plätt, vanligen med obehagligt innehåll.

78. Pelle min Son. ULMA 347:40 nr 70. Samma sagotyp som föregående text. Även här har den äldre versionen valts i stället för den mångordigare i Skämte-Sagor (ULMA 347:36 s. 355–359) med titeln »Pelle min Son. Variant 2». ATU 1685. Vissa episoder i sagan återfinns i nr 108, »Askfis, latmask» och 247, »Vestgötarna som voro snåla». Ärndeskarl = böneman (vid frieri); bli illavid = ta illa vid sig.

79. Den dumma dottren gifter sig. ULMA 347:36 s. 360–362. Äldre version med titeln »Dottren som ej kunde göra någonting»: ULMA 347:40 nr 69. Re-digerad avskrift med samma titel i KVHAA. Källhänvisningen lyder där: »Län-na socken och något obetydligt varierande på Selaön.» ATU 1383+1791. Jfr nr 128 och 227.

80. En högfärdig flicka blir narrad. ULMA 347:37 s. 77–79. ATU 940. Bo-se, flåbuse = rackare (som avlivade och flådde hästar, hundar och katter); riks = riksdaler.

Prästsagor81. Prästen och pungen. ULMA 347:36 s. 365–366. Äldre version: ULMA 347:40 nr 90. Redigerad avskrift i KVHAA. ATU 1736.

82. Prästen begrafver Länsmannen. ULMA 347:36 s. 367–368. Äldre version: ULMA 347:40 nr 98. Redigerad avskrift i KVHAA. Getingbila = getingbo.

83. Prästen städslar drängar. ULMA 347:40 nr 121. En äldre, mer stringent version har valts i stället för den som ingår i samlingen Skämte-Sagor (ULMA 347:36 s. 369–370). Avskrift av den äldre versionen inlämnad till KVHAA. ATU 1545.

84. Prästen och bondens hustru tänker lura bonden. ULMA 347:36 s. 371–374. Äldre version: ULMA 347:40 nr 82, redigerad avskrift i KVHAA, båda med titeln »Bondens hustru och prästen tänker lura bonden». ATU 1360C.

85. Prästen och drängen. ULMA 347:40 nr 6. En äldre, mer stringent version har valts i stället för den som ingår i samlingen Skämte-Sagor (ULMA 347:36 s. 375–376 nr 5). En redigerad avskrift av den äldre versionen i KVHAA. Åfvug = avig.

374

86. Herrn och prästen slår vad. ULMA 347:36 nr 6 s. 377–378. Äldre version: ULMA 347:40 nr 81. ATU 1676D, TSFL C65. Litt.: Nils-Arvid Bringéus, Benhus i Lunds stift. Rig 36, 1953, 59–69. Uttrycket »rädd för skug-gen (= skuggan)» kan fritt översättas med »lättskrämd».

87. Jägaren och Prästen. ULMA 347:36 s. 379–380. ATU 1537.88. Tjufvarna i benhuset. ULMA 347:36 s. 381. ATU 1791.89. Prästen och Smeden. ULMA 347:36 s. 382. Äldre version med titeln

»Prästen bränner sig» i KVHAA.90. Biskopen och Prästen. ULMA 347:36 s. 383–384. ATU 1825A.91. Bispen och Prästen ULMA 347:36 s. 385–386. ATU 1825B+1825A.92. Prästen och pojken. ULMA 347:36 s. 384.93. Prästen, Torparen och Guldstycket. ULMA 347:40 nr 168. En äldre, mer

stringent version har valts i stället för den som ingår i samlingen Skämte-Sagor (ULMA 347:36 s. 387).

94. Prästen och Gumman. ULMA 347:36 s. 388.95. Pojken ömkar sig öfver prästen. ULMA 347:36 s. 388. Äldre version

med samma titel: ULMA 347:40 nr 106, avskrift i KVHAA med titeln »Pojken och Prästen».

96. Prästen och Skräddaren. ULMA 347:36 s. 389–390.97. Ännu en Saga om en präst och en Skräddare. ULMA 347:36 s. 391. Det

står i troviljebok = tro det den som vill.98. Präst och Skräddare ännu en gång. ULMA 347:36 s. 392.99. Prästen blir lurad genom en fintlig dräng. ULMA 347:36 s. 393–396,

uppgift om socken saknas. ATU 1725. Sagans inledning (»Vi kommer!») är densamma som i text 158 nedan, men den fortsatta handlingen utvecklas något olika.

100. Prästen, Klockaren och Oblaterna. ULMA 347:36 s. 398, uppgift om socken saknas. Gimsla = tugga.

101. Prästen och Klockaren. ULMA 347:36 s. 399–404. ATU 1775+1735+ 1641. Ericsson har sammanfört tre skämtsagor om en präst och en klockare som annars ofta berättas separat. Den första sagan om den snåle prästen och klockaren som klär ut sig till tiggare ingår även i Gabriel Djurklous Sagor och äfventyr berättade på svenska landsmål (1883), där den har titeln »Presten å klóckárn». Likkä = likväl; göra cacares = skita; slå i någon en dalkäre (dalkarl) = slå i någon en lögn; utamedshusträ = älskarinna.

102. Prästen och Bondhustrun. ULMA 347:36 s. 405–408. ATU 1350. Orts-hänvisningarna tyder på att texten är utformad av Ericsson på grundval av flera informanters versioner av sagan. »Lasse» är det namn som Ericsson oftast an-vänder när huvudpersonen är en dräng (jfr texterna 204–207). Sökkert = tomt efter någon, hemskt; karfla i sej = äta.

103. Prästen, Länsmannen och Bonden. ULMA 347:36 s. 409.104. Prästen och Bildhuggaren. ULMA 347:36 s. 410–411. ATU 1730. Fora

= fösa; skuma sig = smyga sig undan.105. Prästen och Tunnbindaren. ULMA 347:36 s. 412. ATU 1358.

375

Askfisens Sagor106. Askfis. ULMA 347:40 nr 25. ATU 853. En äldre, mer stringent version har valts i stället för den som ingår i samlingen Skämte-Sagor (ULMA 347:36 s. 413–415) och som kallas »Askfis å’ Frua. Saga i allmoge-dialekten». Den sannolikt äldsta nedskriften ingår i ULMA 347:38 som nr 17. Ericssons version är så lik sagan »Askäpoten» i Gabriel Djurklous Ur Nerikes folkspråk och folk-lif (s. 34–36) att ett samband mellan dem förefaller sannolikt. Ericsson har följt Djurklous exempel att göra Fruns repliker mer rumsrena. Det vanliga i svensk tradition har varit att hon får säga »Det är varmare i min bak». Det har av Djur-klou ändrats till »Det är varmare i min bakugn». Ericsson har känt till den gröv-re formen, vilket framgår av den version med titeln »Askfis 1» som han sände in till KVHAA. Där säger den äldste brodern: »De wa’ hiskli’ warmt här inne. – De’ ä’ warmäre i min bak för ja’ stekte tri storä galtar där i förrgår, sa Frua. Å’ så kunde han inte’ få ur sej ett dugg mirä, utan när ’n fekk stå e’ stund så gekk han ut sin väg. Nu va’ de’ den andräs tur te’ gå in å’ han gekk å’ när ’n kom in så sa ’n: De’ wa’ förgrömt warmt härinne! – De’ ä’ warmäre i min bak o.s.v. (men uti ett föredrag så heter det: ’De’ ä’ warmäre i min bakugn’, och hvilket hädanefter kan få användas).»

107. Askfis med Skeppet. ULMA 347:36 s. 417–420. Äldre versioner i ULMA 347:38 nr 18 och 347:40 nr 23. Redigerad avskrift av den senare med titeln »Askfis 2» insänd till KVHAA. ATU 513B+513A. Slutmotivet med björ-nen och den nakna käringen speglar folktron att kvinnor kunde driva björnen på flykten genom att blotta sig.

108. Askfis, latmask. ULMA 347:36 s. 421–424. Äldre version med titeln »Askfis eller den lata pojken»: ULMA 347:40 nr 30. Redigerad avskrift av den-na med titeln »Askfis 4» insänd till KVHAA. ATU 1642. Sagan har stora mo-tiviska likheter med nr 78, »Pelle min Son». Sjöl = göl.

109. Askfis som sålde Kött och Vallman. ULMA 347:36 s. 425–428. Äldre version med titeln »Pojken som sållde Kött och Wallmar»: ULMA 347:40 nr 68. Redigerad avskrift med samma titel och tillägget »Askfis 5» insänd till KVHAA. ATU 1642. Jfr nr 232. Vallman = vadmal; pinitrant = totalt.

110. Askfis och hans bröder. ULMA 347:36 s. 429–432. Äldre version med titeln »Askfis»: ULMA 347:40 nr 119. Redigerad avskrift av denna med titeln »Askfis 3» insänd till KVHAA. ATU 1525R+1653. Lättvinning = vinst på mindre ärligt sätt.

111. Askfis hugger Eken och får bli Kungens måg. ULMA 347:36 s. 433–438. ATU 577. Valker = duglig, bra; löppersost = löpeost (ost framställd av söt, uppvärmd mjölk med löpe); särkost = ost beredd genom ystning av söt mjölk, sur mjölk och ägg; ungsura bullar = ugnssura bullar (som stått för länge i en bakugn med för låg ugnsvärme; sådana bullar fick en egendomlig sötsur smak).

112. Ôg en Askfis. ULMA 347:36 s. 439–440. ATU 852. Knalhatt = fattig karl; nosä = våga; hästä opp sej = morska upp sig; löpper = löpe; flöjä = flyga; bôrttraskad = nedtrampad. Jfr 292.

376

Hin Ondes Sagor113. »Hin håle» och Korsyxan. ULMA 347:36 s. 449. Skripa = spricka; skörsä = huggsår, skärsår.

114. Hin håle och Bonden. ULMA 347:36 s. 450. Masölsbjörk = masur-björk.

115. Hin »håle» och bonden. ULMA 347:36 s. 451–453. Äldre version: ULMA 347:40 nr 10. En redigerad avskrift insänd till KVHAA. ATU 1030+1036+812. Sagan består av tre typer, av vilka de båda första ofta före-kommer tillsammans. Det verkar som om de har sammanförts med den tredje typen av Ericsson; i den sannolikt äldsta nedskriften i ULMA 347:38 återges sagorna separat som nr 14 och 15. Den sista episoden med djävulens sju frågor ingår även i sagan »Vestgöten, hin Onde och Bonden» (nr 206 nedan). Hurbeluss = stor kropp, vanligen om rotfrukter; skrompug = skrumpen, mager; liksta = bästa.

116. Hin Onde och Kärringen. ULMA 347:36 s. 454. Äldre versioner: ULMA 347:38 nr 13 och 347:40 nr 9. Redigerad avskrift insänd till KVHAA. Sagan verkar vara en vidareutveckling av den vanligare sagan »Kärringen som älskar värmen» (nr 129 nedan). Dôft (av döva, här med betydelsen åstadkomma bastuimma med vatten) = varmt och fuktigt.

117. Hin Onde och pigan. ULMA 347:36 s. 455–456. Äldre version: ULMA 347:38 nr 3. Tuddug = (här) oäven; gammelbisse = djävulen.

118. Hin Onde skulle lära drängen skjuta. ULMA 347:36 nr 6 s. 457–458. Äldre version: ULMA 347:40 nr 122. ATU 1170. Titta Grå eller Kitta Grå är huvudperson i flera skämtsagor som beskriver henne som en elak käring, värre än hin onde själv. Litt.: Olof Gjerdman, Hon som var värre än den onde. Saga och sed 1941, 1–93, särskilt 61–64.

119. Hin Onde och Skräddaren. ULMA 347:36 s. 459. Äldre versioner: ULMA 347:38 nr 36:2 och 347:40 nr 42. ATU 1096.

120. Hin håle i Väderkvarnen. ULMA 347:36 s. 460. TSFL N14.121. Hin Onde och Drängen. ULMA 347:36 s. 461–462, uppgift om socken

saknas. ATU 361.122. Hin Onde och Smeden. ULMA 347:36 s. 463. ATU 1163. Skôtval =

skotträdd, skygg; karibel = elak karl, slyngel; matäre = grov svordom.123. ’N Håle, Sme’n å’ pôjken. ULMA 347:36 s. 464. Förlumpa sig = missta

sig, bli bedragen; glipp = skälmstycke, puts; skås för (impf. skåddes för) = vara rädd för, ha aktning för.

124. Hin håle och bonden slår vad. ULMA 347:36 s. 465. Äldre version: ULMA 347:38 nr 36:1. ATU 1093, jfr ATU 7.

Kärringarnas och Gubbarnas Sagor125. Gubben och mjölken. ULMA 347:36 s. 473. Äldre version med samma ti-tel: ULMA 347:40 nr 48. Denna ligger till grund för en version på dialekt med titeln »Gubben», insänd till KVHAA.

377

126. Kärringen och Skräddaren. ULMA 347:36 s. 474, uppgift om socken saknas. Äldre version: ULMA 347:40 nr 138. ATU 1365B. Slutpoängen i den-na skämtsaga är i många varianter att käringen sticker upp en arm ur vattnet och klipper med två fingrar, som med en sax. Därmed får hon sista ordet.

127. Gubben och Kärringen. ULMA 347:36 s. 475–478. ATU 1408. Den vanligaste titeln på denna välkända skämtsaga är »Gubben och gumman som gjorde arbetsbyte». Det var den titel Gabriel Djurklou gav den när han publice-rade den i sin samling Sagor och äfventyr berättade på svenska landsmål (1883). Dessförinnan hade han låtit den ingå i Ur Nerikes folkspråk och folklif (1860), då med titeln »Gubben och Gumman». Ericssons version är så lik Djur-klous att man kan anta att den senare har varit en förlaga. En tidig version av sagan finns i Basiles Pentamerone.

128. Det regnar mortelstötar. ULMA 347:36 s. 479–481. Äldre version: ULMA 347:40 nr 151. ATU 1381+1383+1791. Den senare delen av sagan in-går i två andra texter som Ericsson lät ingå i manuskriptet Skämte-Sagor, nr 79 och 227.

129. Kärringen som älskar värmen. ULMA 347:36 s. 482. ATU 1833G. Denna anekdot är särskilt vanlig i finsk tradition men har även upptecknats på flera håll i Sverige (t.ex. Odstedt 2004 nr 1332). Jfr nr 116.

130. En mörkrädd gubbe. ULMA 347:36 s. 482, uppgift om socken saknas. En äldre version ingår som nr 182 i ULMA 347:40, där historien slutar med att gubben springer in »med böxa’ i näfven». I utförligare varianter får man veta varför: samtalet mellan gubben och käringen äger rum när han sitter på avträ-det. Flepa = prata i vädret, säga dumheter.

131. Dum kärring men slugare man. ULMA 347:36 s. 483. Äldre version: ULMA 347:40 nr 179. Redigerad avskrift i KVHAA med titeln »Den dumma hustrun och kloka bonden». ATU 1382. Skuma sig undan = söka smyga sig un-dan, söka dölja sig.

132. Kärringen vill veta sin ålder. ULMA 347:36 s. 484. Äldre version med samma titel: ULMA 347:40 nr 163. Redigerad avskrift i KVHAA med titeln »Käringen som vill veta sin ålder». ATU 1701.

133. »Tôl ingä lik tittä». ULMA 347: 36 s. 485. Äldre version med samma titel: ULMA 347:40 nr 150. En version i dialektal form och med titeln »Ja’ tôl ingä lik tittä!» i KVHAA. ATU 1711*, TSFL C17. Slôträ’ (slåträ) = tillhygge att slåss med; Jesuknäppäre = hårt slag.

134. Gumman som ströjde under. ULMA 347:36 s. 486. Äldre versioner: ULMA 347:38 nr 6 och 347:40 nr 19. Avskrift i KVHAA.

135. Gubben och Skjortan. ULMA 347:36 s. 487, uppgift om socken saknas. Äldre version: ULMA 347:40 nr 183. ATU 1285. Historien ingår oftast som en episod i skämtsagan om mannen som ger sig ut för att finna tre käringar som är lika dumma som hans egen (ATU 1384). Se vidare nr 235. Buding = kropps-stycket av skjorta eller särk.

136. En annan om tvätten. ULMA 347:36 s. 487, uppgift om socken saknas. 137. Kärringen på Sjuksängen. ULMA 347:36 s. 488.138. Kärringen och Vargarna. ULMA 347:36 s. 489, uppgift om socken sak-

378

nas. Äldre version med titeln »Kärringen och Wargen»: ULMA 347:40 nr 24. ATU 168A, TSFL R48+E53. Ericsson har här kombinerat två berättelser om en varg och en kvinnsperson. Den första om gumman i varggropen har berättats både som skämtsaga och sägen. Den senare är en spridd folksägen, där huvud-personen oftast är ett skogsrå som retas med vargarna och puffas ner till dem.

139. Gubben och hans tre hustrur. ULMA 347:36 s. 490. Äldre version med titeln »Lappilä, Knytilä å Släppilä»: ULMA 347:40 nr 39. Insänd till KVHAA med samma titel och källhänvisningen »Wansö Sn». ATU 1940. Jfr nr 70.

140. Gumman och Spinndockan. ULMA 347:36 s. 491. Barbast = eg. bar-bariskt, ofantligt.

141. Gumman igenkänner ej prästen. ULMA 347:36 s. 492. ATU 1833E. Anekdoten om gumman som inte har hört talas om korsfästelsen förekom redan på 1400-talet i Italien. Tarmmal = isterhinna på tarmarna hos svin.

142. Prästen och Kärringen. ULMA 347:37 s. 28. ATU 1833E. Rökärr var på Ericssons tid en by i Härads socken. Den Dahlkvist som finns noterad som sagesman är sannolikt källan till Ericssons egen berättelse i Skämte-Sagor (nr 141 ovan), men olikheterna mellan texterna motiverar att båda tas med i före-liggande sagoutgåva.

Böndernas Sagor143. Gudsfred – Yxskaft. ULMA 347:36 s. 499–500. Äldre versioner: ULMA 347:38 nr 10 och 347:40 nr 8. Avskrift i KVHAA. ATU 1698J.

144. Bonden som for åt helvitet och sålde fläsk. ULMA 347:36 s. 501–506. Äldre version med titeln »Om Torparen som for åt hellvitet med fläsk»: ULMA 347:40 nr 62. Avskrift med titeln »Torparen som for åt helvite’ med fläsk» i KVHAA. ATU 563.

145. Kalfskinnet Spåman. ULMA 347:36 nr 3 s. 507–512. Äldre version: ULMA 347:40 nr 159; insänd i avskrift till KVHAA. ATU 1535. Molvinna = vinna fullkomligt och över förväntan; nej, pass mante = nej, det blir inget av med det, min gosse; skrafveltorr = torr så att det rasslar.

146. Vargskinnspälsen. ULMA 347:36 s. 513–514. Äldre version: ULMA 347:40 nr 177; lätt redigerad avskrift i KVHAA. ATU 2014.

147. Kolundä Bonde. ULMA 347:37 s. 145–146. ATU 2014.148. Vågsamt yttrande. ULMA 347:36 s. 515. Framtalig = frispråkig.149. Bonden rödjer ängen. ULMA 347:36 s. 516. 150. Bonden och trollungarna. ULMA 347:36 s. 517–518. Äldre version:

ULMA 347:40 nr 41, avskrift i KVHAA, båda med titeln »Trollungen och Bonden». TSFL K66. Draghull = det hull som ett dragdjur behövde för att ut-föra sitt arbete.

151. Bonden, tuppen och kvarnen. Variant A. ULMA 347:36 s. 519–520. ATU 565.

152. Ännu en saga om bönan, tuppen och kvarnen. Variant B. ULMA 347:36 s. 521–522. ATU 565.

379

153. Bönan, Tuppen, Bonden och Kvarnen. Variant C. ULMA 347:36 s. 523–524. ATU 565.

154. Saga om Tuppen, bonden och Kvarnen. Variant D. ULMA 347:36 s. 589–592. ATU 565. Karlig = kaxig. En variant av samma sagotyp ingår i Au-gust Bondesons Historiegubbar på Dal, Sthlm 1886, s. 352–354.

155. Joka, hans hustru och Hin Onde. ULMA 347:36 s. 527–532. ATU 1164. Kuppenera = kväsa genom översitteri; skurpensa = förebrå.

156. Den svartsjuke Bonden. ULMA 347:36 s. 533. En äldre onumrerad version med titeln »Gäspa» finns i slutet av ULMA 347:40. ATU 1431. Anek-doten har spridning över stora delar av Europa. I Sverige kommer särskilt många uppteckningar från Norrland (t.ex. Odstedt 2004 nr 1325).

157. Bonden vid Museum. ULMA 347:36 s. 533.

Drängarnas Sagor158. Fintlig dräng. ULMA 347:36 s. 537–540. Äldre version: ULMA 347:40 nr 133. Avskrift i KVHAA. ATU 1725. Sagans inledningsmotiv (»Vi kom-mer!») är detsamma som i text 99 ovan. Mellanstick = mellanmål; spak = stake, grov käpp; pörte = rökbastu.

159. Drängen Sluger. ULMA 347:36 s. 541–544. Äldre version: ULMA 347:40 nr 158. Upptecknad i »Barfva Långsved». Långsved var på Ericssons tid en gård i Barva socken. ATU 1545+1725. Den inledande episoden är be-släktad med sagor om drängar som uppger vilseledande namn (se t.ex. Høgset 1977 nr 18). I övrigt samma sagotyp som föregående text.

160. Drängen som aktade dörrarna. ULMA 347:36 s. 545–550. Äldre ver-sion: ULMA 347:40 nr 66. Avskrift i KVHAA. ATU 1001+1006+1115. Epi-soderna i sagan handlar oftast om en pojke som har tagit tjänst som dräng hos en dum jätte. Den inledande episoden har beröring med folktron att säden hos vissa bönder inte minskade trots drängarnas tröskning – de hade en tomte som bar säd till logen från granngårdarna (jfr TSFL H6). Gräsenka = ogift, lösaktig, ensamboende kvinna; tompisse = tomte.

161. Drängen gör två dagsvärken på en dag. ULMA 347:36 s. 551. ATU 1561, jfr ATU 571. Uttrycket »rädd för skuggen (= skuggan)» kan fritt översät-tas med »lättskrämd». Döfva maten = smälta maten; kolimas = dagsverke.

162. Drängen och dödskallen. ULMA 347:36 s. 552, uppgift om socken sak-nas. Äldre version: ULMA 347:40 nr 53. TSFL C64, jfr ATU 470A. Litt.: Le-ander Petzoldt, Volksballade, Sage und Exempel. Zur Stoff und Überlie-ferungsgeschichte der Volkserzählung vom »beleidigten Totenschädel». Jahr-buch für Volksliedforschung 12, 1967, 103–140.

163. Drängarna slår vad. ULMA 347:36 s. 553, uppgift om socken saknas. Äldre version: ULMA 347:40 nr 54. Vipen i munnen = uppkäftig, näsvis i sitt tal.

164. Lättsinne och fromhet. ULMA 347:36 s. 553, uppgift om socken sak-nas. Äldre version: ULMA 347:40 nr 55. Jfr TSFL C44.

380

165. Drängarna samtala om tjenster. ULMA 347:36 s. 554. Äldre version: ULMA 347:40 nr 44.

Djurens Sagor166. Husdjuren i Räfkulan. ULMA 347:36 s. 563–567. Äldre versioner: ULMA 347:38 nr 16 med titeln »Torparen och hans kreatur» och 347:40 nr 14 med titeln »Husdjuren i Räfkulan». Den senare ligger till grund för en uppteck-ning med samma titel, insänd till KVHAA och åtföljd av Ericssons kommentar: »Denna saga har uti Illustrerad tidning jemte flera tidningar funnits införd och återgifven på ett osannt och wrängdt folkspråk i Södermanlands dialekt. Man har där uppgifvit mig som författare därtill, men däremot protesterar jag på det bestämdaste. Hon har möjligen som tillfällighet anteckning funnits bland mina papper som koncept efter muntligt föredrag och i detta tillstånd har någon obe-hörig tillskansat sig henne, möjligen för att förlöjliga mig och mitt skriftställeri i öfrigt i folkspråks wäg. I Söderm. Fornminnesförenings ägo är det enda möj-ligaste ställe eljest för åtkomsten däraf. Sagan är ej så allmän föröfrigt. Hon har endast hörts i Östr. Rek. hd, Hammarby sn.» ATU 130. Den mest kända ver-sionen av denna saga är bröderna Grimms »Die Bremer Stadtmusikanten», KHM 27. Jfr nr 167 nedan. Litt.: Antti Aarne, Die Tiere auf der Wanderschaft.(FF Communications 11.) Hamina 1913. Kötthase = större köttstycke; gallra = genljuda; tyfva = tjuga, högaffel.

167. Husdjuren, förskjutna, gå till Tälje och söka Embeten och tjenst. ULMA 347:36 s. 583–588. ATU 130. Samma sagotyp som föregående. Kamp-krok = hästkrake; fäla = spår; trôda hönsa = betäcka (eg. trampa) hönsen; aktä kula = vakta (räv-)grytet; urtomäd = utsvulten; grôna = runga; kyttäre = knuff, (här) spark; druff = stöt, slag.

168. Kreaturen i fara att svälta ihjäl. ULMA 347:36 s. 569. Äldre version: ULMA 347:40 nr 85, avskrift i KVHAA, båda med titeln »Kreaturen swälter ihjäl». ATU 206, TSFL B24.

169. Gåsen och Räfven. ULMA 347:36 s. 570. Äldre version: ULMA 347:40 nr 72, avskrift i KVHAA. ATU 226.

170. Hvarföre ligger gåsen fyra veckor på sina ägg och hönan blott tre? ULMA 347:36 s. 571. Äldre version med titeln »Hwarföre Gåsen ligger fyra veckor och hönan tre veckor på sina ägg»: ULMA 347:40 nr 71. Avskrift i KVHAA med titeln »Gåsen och Hönan».

171. Man skall icke sälja skinnet förrän man skjutit björnen. ULMA 347:36 s. 572. Äldre version: ULMA 347:40 nr 132. Jfr TSFL R25.

172. Pôjken å’ Räfven. ULMA 347:36 s. 573. ATU 1430. En saga med sam-ma titel ingår i Gabriel Djurklous Ur Nerikes folkspråk och folklif (1860). Ericssons version är så lik Djurklous att man kan anta att den senare har varit en förlaga. Pôjkkyttäre = pojkvasker; kôtä = tälja, kreta; sätä = lyda; smôl = smula; lôtapp = hårtuss.

173. Fogeln och Katten. ULMA 347:36 s. 575. Äldre versioner: ULMA

381

347:38 nr 12 och 347:40 nr 29, avskrift i KVHAA. ATU 61, 122B*. Den senare delen av fabeln ingår i Roman de Renart från 1100-talet och berättas oftast om en tupp och en räv. Kolummer = buller med kvalm och retning i magen; bände = knipa; bryller i hufvudet = huvudbry.

174. Bromsen och Myran. ULMA 347:36 s. 576. Äldre version: ULMA 347:40 nr 37, insänd till KVHAA. ATU 280A. Denna Aisoposfabel berättas of-tast om en syrsa och en myra.

175. Svalan. ULMA 347:36 s. 576. Äldre version: ULMA 347:40 nr 111, insänd till KVHAA i något avvikande form med titeln »Swalan, hwarföre hon är». Denna legend har varit mycket spridd i Sverige (t.ex. Balzamo 2006, 85). Litt.: Reidar Th. Christiansen, Die Schwalbe. Finnisch-ugrische Forschungen 10, 1910, 127–153.

176. Geten. ULMA 347:36 s. 577. Äldre version: ULMA 347:40 nr 80. Mäckra = bräka.

177. Pôjken å’ kokhälla’. ULMA 347:36 s. 577. Äldre version: ULMA 347:40 nr 5. Avskrift i KVHAA. Kokhälla = sädesärla; tragäle = trädesgärde.

178. Kråkan och Räfven. ULMA 347:36 s. 578, uppgift om socken saknas. Äldre version: ULMA 347:40 nr 181. Avskrift utan titel i KVHAA. ATU 57. Denna Aisoposfabel ingår även i Roman de Renart från 1100-talet.

179. Räfvens missöden. ULMA 347:36 s. 579–580. Äldre version: ULMA 347:40 nr 189. ATU 122A. Taga huss = ta sats; ringa = sätta en järnring i trynet (för att förhindra att svinet rotade för mycket).

180. Guldslottet vaktadt af en drake. ULMA 347:37 s. 49–55. Karlåker var på Ericssons tid en by i Kjula socken. ATU 155+122A, jfr ATU 331. Senare delen av sagan är den sagotyp som Ericsson gav titeln »Räfvens missöden» (nr 179).

181. Göken, Tuppen, Orren och Kärringen. ULMA 347:36 s. 581–582. ATU 230*. Sagan har förutom i Sverige dokumenterats i Norge, Finland och Estland. I Gabriel Djurklous Ur Nerikes folkspråk och folklif (1860) ingår en saga med titeln »Göken, Tuppen och Orren» som är slående lik Ericssons upp-teckning. Dragbalk = skillnad, brytning; det står på dragbalken = det står och väger.

Lasses Sagor182. Lasse Lur. ULMA 347:36 s. 599–606. ATU 1311+1260+1542+1775+ 1545A*. Texten utgör ett konglomerat av välkända trickstersagor. I en äldre uppteckning (ULMA 347:40 nr 99) är huvudpersonens namn Olle Lur. Det fö-refaller som om Gustaf Ericsson har ändrat namnet till Lasse Lur för att kunna sammanföra texten med andra sagor där huvudpersonen kallas Lasse. I episo-den om den livgivande pipan heter det att den ska stickas in på »ett visst ställe». I andra, mer rättframma varianter av sagan är det hustruns bak. Episoden där Lasse låtsas vara tiggare förekommer även i Ericssons saga »Prästen och klock-aren» (nr 101). Porlor = bubblor; skurpensa = banna; ligga i snus-kur = ligga

382

och lata sig. Två ord i slutet av texten är skrivna med chiffer; betydelsen är »ge-nitalia» och »bindsle». Jfr kommentaren till text 230.

183. Lasse mister häst och sadel. ULMA 347:36 s. 607–608. Äldre version: ULMA 347:40 nr 109. Sänga den blötä = sängen den mjuka.

184. Lasse och lusen. ULMA 347:36 s. 609. En äldre version, 347:40 nr 73, har källhänvisningen »från Westergöthland». Namnet Lasse har här satts in i en skämtsaga om lusen som kommer upp ur bykgrytan och tilltalar den som byker.

185. Lasse Orädd. ULMA 347:36 s. 611–613. ATU 326. Jfr nr 297. Dånka = slå, slåss; skrammakel = skräp, bråte.

Tälge Tokär186. Tälgebo’na å Katten. ULMA 347:36 s. 617–618. Äldre, kortare versioner: ULMA 347:38 nr 1:5 och 347:40 nr 12:3. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 6). ATU 1281. Spännä på = ge sig på; dra stakk = dra sticka.

187. Tälgebo’na hugger timmer. ULMA 347:36 s. 619–620. Äldre, kortare versioner: ULMA 347:38 nr 1:3 och 347:40 nr 12:1. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 1–2). ATU 1344+1241+1287. Vara resalvert på = ha tillgång till; dryka på = slå till; småkkä = komocka.

188. Tälgebo’na för hem timmer. ULMA 347:36 s. 621. Äldre, kortare ver-sion: ULMA 347:40 nr 12:6. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 3). ATU 1248. Nitä å plitä = arbeta flitigt; hurrä basen = med fart och fläng.

189. Ändå mir timmerkörning. ULMA 347:36 s. 622. Äldre, kortare ver-sion: ULMA 347:40 nr 12:7. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 4). ATU 1243. Föle = förde; lufle’ = leda vid luggen.

190. Tälge Rå’stugä å’ dagsljuse’. ULMA 347:36 s. 623. Äldre, kortare ver-sioner: ULMA 347:38 nr 1:2 och 347:40 nr 12:2. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 5). ATU 1245. Hakkspik = hackspett; tillkråka = spillkråka.

191. Tälge Bôr’mästäre får sej ny unjefôrm. ULMA 347:36 s. 624. Äldre, kortare versioner: ULMA 347:38 nr 1:6 och 347:40 nr 12:4. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 10). ATU 1310. Skôtval = rädd (eg. skotträdd); så vigt = så lätt.

192. Tälge Bôr’mästäre möter kungen. ULMA 347:36 s. 625. Äldre, kortare versioner: ULMA 347:38 nr 1:7 och 347:40 nr 12:5. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 12). ATU 1694A. Abokart = advokat; i pastyr = i ordning, förberedd; vi-gert gjolt = lätt gjort.

193. Tälgebo’na å’ palten. ULMA 347:36 s. 626. Äldre, kortare version: ULMA 347:40 nr 12:9. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 11). ATU 1321. Tråtyg = sattyg, spökeri; fälur = spår; bryller = bryderi.

194. Tälgebo’na motär ut svina ur sä’sgäle’. ULMA 347:36 s. 627. Äldre, kortare versioner: ULMA 347:38 nr 1:4 och 347:40 nr 12:10. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 9). ATU 1201. Allmänskade stor = ofantligt stor.

195. Tälgebo’na och bonn. ULMA 347:36 s. 628. Äldre, kortare version: ULMA 347:40 nr 12:8. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 7). En »klok» var på

383

Ericssons tid den vanliga benämningen på en person ur allmogen som botade sjukdomar.

196. Tälgebo’na å’ missgärningsmann’. ULMA 347:36 s. 629. Äldre, kor-tare version: ULMA 347:40 nr 12:11. Avskrift i KVHAA (Tälje tokär 8).

197. Tälgebo’na mäter brunn’. ULMA 347:36 s. 630. Äldre, kortare versio-ner: ULMA 347:38 nr 1:8 och 347:40 nr 12:12. ATU 1250.

Vestgöternas Sagor198. Vestgöten byter hufvud med Hin Onde. ULMA 347:36 s. 633–636. ATU 1169. Denna spridda skämtsaga dokumenterades tidigast på 1600-talet. I Sve-rige är det oftast en västgöte eller smålänning som får byta huvud med fan. Ku-rion = lustig, tokrolig person; puta = vattenpuss; byta och tjyta = driva byte med orättfånget gods, tills den bytande därigenom råkar ut för obehag.

199. Vestgöten och Kalfven. ULMA 347:36 s. 637–642. Den dialektala for-men finns inte i förlagan, ULMA 347:40 nr 77, och inte heller i avskriften av denna i KVHAA. ATU 1739+1281A. Den medicinhistoriska bakgrunden till sagan är att man i äldre tid ofta använde urinprov för att ställa diagnos på sjuk-domar. Tuddug = tovig (om kattpäls), »inte så tudduger» = inte så dålig; klöf = börda av varor som västgötaknallarna bar hängande över axeln; krankugr = sjuk; sinsilerä = kasta sitt vatten; sjundräbaddäre (sjuhundrabaddare) = ung. sjutusan, överdängare; skrånglä = gå på långa, skrangliga ben; te sej te’ = ty sig till; allastänster = överallt; med gôr å spôr = (ung.) hel och hållen; badus = strax.

200. Ännu en gång Västgöten och Kalfven. ULMA 347:36 s. 643–644. ATU 1739+1281A.

201. Drängen, Dottern och Westgöthen. ULMA 347:40 nr 101. En redige-rad avskrift insänd till KVHAA. ATU 1543*+1739+1281A. Den äldre, mer stringenta versionen har valts i stället för den som ingår i samlingen Skämte- Sagor och har titeln »Ännu e’ sagä om Vestgöten å’ Kalfven» (ULMA 347:36 s. 645–650). Innehållet är i stora drag detsamma som i nr 200, men en inledan-de sagotyp har tillkommit om drängen som lurar bonddottern att betala för »borsten». Även i Norge har sagan berättats med denna inledning (Høgset 1977 nr 3). Gänge = samkväm, kalas; sargä = tjata; karpä = strida; pörte = rökbastu.

202. Vestgöten och Ekorren. ULMA 347:36 s. 651–652. Äldre version: ULMA 347:40 nr 87, avskrift i KVHAA, båda med titeln »Westgötharna och Ekorren». ATU 1227. Denna skämtsaga har främst berättats i östra och norra Europa.

203. Vestgöten och degholken. ULMA 347:36 s. 653–654. Äldre version: ULMA 347:40 nr 89. Liu GS 1337. Sagan har bara dokumenterats i Sverige. Krånk = spöke, gast.

204. Vestgötarna plocka blåbär. ULMA 347:36 s. 655. ATU 1319J*. Bang-lar (oftare »bangar») = förvedade stjälkar; krangselbaggar = (här) skalbaggar.

205. Västgöten och Länsmannen. ULMA 347:36 s. 656.

384

206. Vestgöten, hin Onde och Bonden. ULMA 347:36 s. 657–662. ATU 812. Den avslutande sagotypen om djävulens sju frågor finns upptecknad i ULMA 347:38 nr 14 med titeln »Hin Onde och Westgöthen» och ingår även i nr 115 ovan. Småred = småsaker; sina brigaler = (ung.) sitt pick och pack; ba-dus = genast; bus bas = direkt; åf nyonde = helt och hållet ny.

207. Huru blef det Västgötar? ULMA 347:36 s. 663.208. Huru blef Småland befolkadt? ULMA 347:36 s. 664, uppgift om sock-

en saknas.

Dalkarlas Sagor209. Dalkarlarna som skulle hänga. ULMA 347:36 s. 667. ATU 1343.

210. Dalkarlen gissade rätt. ULMA 347:36 s. 669. ATU 1346A*.211. Dalkarlarna kokar gröt. ULMA 347:36 s. 670.212. Dalkarlen och Prästen. ULMA 347:36 s. 671. Samma skämtsaga åter-

ges i mer kortfattad form men med identisk replik tidigare i samlingen Skäm-te-Sagor under rubriken Präst-Sagor (ULMA 347:36 s. 397). Den kallas där »Prästen och dalkarlen» och åtföljs av informationen »Allmän. Åkers härad». Denna kortare version har uteslutits ur föreliggande samling.

213. Dalkarlarna fångar björnen. ULMA 347:36 s. 672. Äldre version: ULMA 347:40 nr 47, avskrift i KVHAA, båda med titeln »Dalkarlen och Björ-nen». ATU 1225.

214. Dalkarlarna fångar Elg. ULMA 347:36 s. 673. Nåkä = snudda vid.215. Dalkarlen och Prästen. ULMA 347:36 s. 674. Äldre version på löst blad

i ULMA 347:39. ATU 1738.

Sagor och historier[Sagor om Sante Pär]216. Sante Pär och Broder Lustig [Variant 1]. ULMA 347:37 s. 37–40. ATU 785+330. Både den här texten och den följande förefaller återgå på en folkbok som trycktes i mer än ett dussintal upplagor under 1800-talets förra hälft. Titeln är i den äldsta från 1824: »Sanct Pehr och Broder Lustig. En mycket nöjsam Historia om en Soldat, som länge vandrade omkring i verlden i sällskap med Sanct Pehr, och slutligen höll på att hvarken slippa in i Himmelen eller Helve-tet.» Se vidare Bäckström 1848, 224–233. I Ericssons uppteckning skiljer sig den inbördes ordningen mellan episoderna på några ställen från folkboken. Pavla = gå i sakta mak; kurion = lustig, tokrolig person; manst = dock.

217. Sante Pär och Broder Lustig [Variant 2]. ULMA 347:37 s. 43–48. ATU 785+330. Episoderna i berättelsen kommer här i en ordning som bättre över-ensstämmer med den i folkboken. Raffla = riva, (här) tugga.

218. Sante Pär å Wår Härre Xtus. ULMA 347:40 nr 50. AT 750A. En äldre, mer stringent version har valts än den som ingår i samlingen Sagor och historier

385

(ULMA 347:37 s. 159–160), där sagan har fått titeln »Vår Religions-stiftare och Sante Pär». I den senare versionen har det drastiska slutmotivet att grann-kvinnan måste kasta sitt vatten en hel dag vållat Gustaf Ericsson bekymmer; han vecklar in sig i en mångordig omskrivning: »bäst ’o’ stog så kom de åt ’o’ någe’ som ni vet inte’ har nå’n pardon me’ sej, ni vet fell va’ ja’ menär, fast ja’ ’nte vill säjä ut ’e’ för si [de] låter lite’ fult för bätter fôlk, fast di nyttjär ’e’ di ôg, äntligen … Ja de’ vart ôg hennes jörä helä da’n.» Ytterligare en version som förefaller vara den allra tidigaste nedskriften av sagan ingår i ULMA 347:42 (onumrerad och opaginerad).

[Präst-Sagor]219. Prästen och Kärringen. ULMA 347:37 s. 22.

220. Den snåle prästen och drängarna. ULMA 347:37 s. 23–24. Jfr ATU 1575*. Komperska = trätgirig kvinna.

221. Variant. ULMA 347:37 s. 25. ATU 1533A.222. Prästen, drängen och hin onde. ULMA 347:37 s. 26. ATU 815, TSFL

L48. Gröde = mängd, myckenhet.223. Klockaren som föll på altaret. ULMA 347:37 s. 27.224. Prästen och Klockaren i Kvarsebo. ULMA 347:37 s. 29–32, källhän-

visning saknas. ATU 1785A+1545A*. TSFL T41. Sjankler = schanker (köns-sjukdom); sparlakansläxa = uppläxning som frun gav mannen »bakom sparla-kanet», bakom förhänget på den inbyggda sängen. Traditioner om klockare som imiterar kyrkklockor behandlas av Nils-Arvid Bringéus i artikeln »Surro-gat för kyrkklockor i sägen och verklighet». Fataburen 1956, 93–110.

225. Ännu en Episod om Kvarsebo Präst och Klockare. ULMA 347:37 s. 33–35. ATU 1406. Motivet att en man i en likkista slår på lockets insida med en hammare finns även i text 102.

226. Klockaren lär prästen fiska. ULMA 347:37 s. 103. 227. Den ofärdiga prästen som blef skrämd att springa. ULMA 347:37 s.

129–130. ATU 1383+1791. Som Gustaf Ericsson själv skriver ingår episoden där en hustru spökas ut så att hon inte känner igen sig själv och sedan tillsam-mans med rövare stjäl en gumse i flera av de skämtsagor som han uppteckna-de. Se nr 79, »Den dumma dottren gifter sig», och 128, »Det regnar mortel-stötar».

[Böndernas Sagor]228. Bonden som slår ihjäl Länsmannen. ULMA 347:37 s. 59–60. Jfr ATU 1382. Hjärpeberg var på Gustaf Ericssons tid en by i Barva socken. Koväle = kovärde; karpas = strida; sjöl = göl.

229. Bonden miste stuten, sålde hatten. ULMA 347:37 s. 61–64, uppgift om socken saknas. ATU 1539. Komma i kannskott med = träffa på, stöta ihop med; anpent = (här) förlägen; hundmål = skrovmål.

230. Gumman, Dottren och Grodan. ULMA 347:37 s. 66. Jfr ATU 440. 231. Bonden och hans tre dumma döttrar. ULMA 347:37 s. 97. ATU

386

1545A*. De två sista raderna är skrivna med chiffer, sannolikt därför att Erics-son har varit rädd att hans läsare skulle uppfatta innehållet som alltför stötande. Uttydningen är: »Den till piga förklädde drängen hade bundit sin genitalia men med för svaga band och denne sprang lös och slog hexan på ögat.»

232. Roslagsbonden. ULMA 347:37 s. 101, uppgift om socken saknas.233. Bonden och de dumma Kärrngarna. ULMA 347:37 s. 115–118. ATU

1382+1384+1245+1285. Spjärtus = sprit; likkä = likväl; i skå = i smyg. 234. En dum Bonde säljer smör och blir rik. ULMA 347:37 s. 119–120.

ATU 1643. Handlingen liknar den i sagan »Askfis som sålde kött och Vall-man» (nr 109), bara med den skillnaden att den dumma huvudpersonen där för-söker sälja vadmal i stället för smör. Nudur = förbehåll; hurbeluss = stor kropp, vanligen om rotfrukter; randa tavla (vanligen om häst) = piska, slå taglet (ran-digt); på nykter kalur = på fastande mage.

235. Spiksoppan. ULMA 347:37 s. 131–133. ATU 1548. Stugkôve = ruckel; maskin = matskeden; mjölvakke = liten låda eller kista till förvaring av mjöl.

236. Den studerande stuten. ULMA 347:37 s. 139–140. ATU 1675.237. Bonden som sålde Mårtensgås. ULMA 347:37 s. 153–156. ATU

1420G+1653+1372. Sagan är sammansatt av flera episoder som även ingår i andra texter i samlingen. Den inledande episoden med gåsen (där Ericsson har bytt ut ett tabuord mot eufemismen »umgås») har en parallell i »Sonen skulle gifta sig» (nr 77). Mannen som klättrar upp i ett träd under vilket andra perso-ner dukar upp en måltid återfinns i »Askfis och hans bröder» (nr 110). Gröde = mängd; alverstadig = allvarsam; töla = snyfta, klaga.

[Drängarnas sagor]238. Den snåla prästen och drängen. ULMA 347:37 s. 127–128. Jfr ATU 1567C+1562F*.

239. Drängen och Gumman på Apoteket. ULMA 347:37 s. 149–150. Stånd-pers är en äldre benämning på hjorttryffel, en svamp som förr såldes på apote-ken som afrodisiakum. Litt.: Bengt af Klintberg, Paddehattar (i af Klintberg 1998, 53–67).

240. En knepig Kärlekshistoria om prästdottern och drängen. ULMA 347:37 s. 158.

[Tälge tokar]241. Tälgeboerna roa sig. ULMA 347:37 s. 141. ATU 1288.

242. Tälgeborna och Kon. ULMA 347:37 s. 141. Jfr ATU 1210.243. Tälgeborna bada. ULMA 347:37 s. 142. ATU 1290+1287.244. Täljeborna och Kvarnstenen. ULMA 347:37 s. 142. ATU 1247.

[Vestgöternas Sagor]245. Västgötapojken som studerar. ULMA 347:37 s. 123. ATU 1628*.

246. Västgöten och Bonden. ULMA 347:37 s. 125. ATU 1940.

387

247. Västgötarna som voro snåla. ULMA 347:37 s. 126. Samma historia in-går i en längre skämtsaga om en friarfärd, »Pelle min Son» (nr 78).

[Historier om Bellman]248. [Fröknarna i fönstret]. ULMA 347:37 s. 107. De tolv Bellmanhistorierna, alla utan uppgift om socken, presenteras av Ericsson under den gemensamma rubriken »Sägner om C. M. Bellman». Litt.: Bengt af Klintberg, Bellmanhisto-rierna (i af Klintberg 1998, 88–102).

249. [Bellman rimmar.] ULMA 347:37 s. 107.250. [»Af drufvor prässar man vin».] ULMA 347:37 s. 107.251. [Bellman i rännstenen.] ULMA 347:37 s. 107.252. [Bellmans plånbok.] ULMA 347:37 s. 107.253. [Bellman duellerar.] ULMA 347:37 s. 108.254. [Gatloppet.] ULMA 347:37 s. 108.255. [Bellman blir landsförvist.] ULMA 347:37 s. 108.256. [Bellman svarar på kungens frågor.] ULMA 347:37 s. 109. ATU 921.257. [Bellman slår vad med kungen.] ULMA 347:37 s. 110.258. [Liknelsen om smörklimpen.] ULMA 347:37 s. 110.259. [Bellman metar i sängen.] ULMA 347:37 s. 110.

På Husförhör260. [Profeten Habakuk.] ULMA 347:37 s. 21.

261. [Sju Gudar.] ULMA 347:37 s. 21. 262. [»Vem var Moses?»] ULMA 347:37 s. 21. 263. Prästen och Pojken. ULMA 347:36 s. 397. Även i ULMA 347:40 nr.

105. Avskrift i KVHAA. 264. Prästen och flickan. ULMA 347:36 s. 409. Även i ULMA 347:40 nr

104. Avskrift i KVHAA.265. [Två och en half tro.] ULMA 347:37 s. 24.266. [Den flintskallige prästen.] ULMA 347:37 s. 104.267. [»Hvad är det?»] ULMA 347:37 s. 104.268. [»Huru sker dråp?»] ULMA 347:37 s. 128.

[Sägner]269. Grodan och Gumman. ULMA 347:37 s. 65. Äldre version: ULMA 347:40 nr 112. ATU 476*, TSLF K191B. Berättelsen återgår på en av Sveriges mest spridda folksägner, den om kvinnan som biträder vid ett övernaturligt vä-sens förlossning. I sägenuppteckningarna handlar det inte om en förtrollad prinsessa utan om en kvinna som tillhör det underjordiska vätte- eller vitterfol-ket. Litt.: Åke Campbell & Åsa Nyman, Atlas över svensk folkkultur II, Upp-sala 1976, 1:22–23, 2:58–64.

270. Flickan och ormen. ULMA 347:37 s. 67. TSFL B129.271. Den stora gäddan i Hjelmaren. ULMA 347:37 s. 85. TSFL R88.272. Tumbo och Råby socknar i Rekarne härad. ULMA 347:37 s. 147–148.

388

273. Flickan i Fäbodarna. ULMA 347:37 s. 169. TSFL K211. 274. Den bärgtagna flickan. ULMA 347:37 s. 170. TSFL K119.275. Trollstenarna vid Röl i Dunker socken. ULMA 347:37 s. 173. TSFL

H53. Denna sägen om ett sabbatsbrott under ärtskörden är sällsynt i Sverige men har paralleller i Finlands svenskbygder.

276. Rå, Jordmänniskor. ULMA 347:37 s. 183. TSFL E30. Litt.: Gunnar Granberg, Skogsrået i yngre nordisk folktradition, Uppsala 1935, s. 183–198.

277. Jägarne och Skogs-Rået. ULMA 347:37 s. 186. TSFL D1. Litt.: Lutz Röhrich, Die Frauenjagdsage. Laografia 22, 1965, 408–423.

278. Folksägen, variant till föregående. ULMA 347:37 s. 187. TSFL D1.

Barnsagor279. Grisen Pinkel eller Kiten. ULMA 347:37 s. 239–240. Äldre version: ULMA 347:40 nr 21, avskrift i KVHAA med titeln »Grisen Pinkel som äfven kallas Kiten (kjiten)». ATU 2030. Nordlander 1971 nr 262.

280. Gumman och Rofvan. ULMA 347:37 s. 241. Äldre version: ULMA 347:40 nr 22, avskrift i KVHAA. ATU 2044. Denna internationellt spridda ramsa finns också som visa. Blôkä = arbeta strängt.

281. Tuppen å’ Höna’. ULMA 347:37 s. 242–243. Avskrift i KVHAA. Äld-re version med titeln »Tuppen som fick nöten i hallsen»: ULMA 347:38 nr 33. ATU 2021. Nordlander 1971 nr 263. Drånk = drank, urkokad mäsk vid bränn-vinstillverkning (förr använd som svinfoder).

282. Mor Fastande. ULMA 347:37 s. 244–246. Avskrift i KVHAA. Äldre version: ULMA 347:38 nr 28. ATU 2028. Nordlander 1971 nr 265.

283. Mor Fastande [variant]. ULMA 347:37 s. 247. Avskrift i KVHAA. ATU 2028. Nordlander 1971 nr 265.

284. Jätten och Ekorren. ULMA 347:37 s. 248–249. ATU 2028. Ericssons uppteckning är mycket lik »Jätten och Ekorren» i Gabriel Djurklous Ur Nerikes folkspråk och folklif (1860), återgiven på dialekt i densammes Sagor och äf-ventyr berättade på svenska landsmål (1883).

285. Gumman och hennes ko. KVHAA E VI:3, uppgift om socken saknas. Denna barnsaga som har blivit känd genom Elsa Beskows »Sagan om den lilla, lilla gumman» (1897) är inte känd utanför Sverige men var på 1800-talet spridd i flera landskap (se Nordlander 1971, nr 353).

Tillägg286. Gubben och gumman. ULMA 347:40 nr 31, uppgift om socken saknas. ATU 1351.

287. Månen, halmkärven och byttan. ULMA 347:40 nr 38. En version av-fattad på dialekt med titeln »Månan som tjuf» insänd till KVHAA. Direkt efter texten följer kommentaren: »Slutet förtjenar ej anföras, det är nog nämnt om dess tillvaro och spridning.» Smôlär = smular.

288. Om Kristus. KVHAA E VI:3. Lätt redigerad renskrift av ULMA 347:

389

40 nr 51, som i sin tur synes återgå på en uppteckning i ULMA 347:42 (opagi-nerad, onumrerad). Denna pedagogiska legend har berättats för att inpränta vikten av att den inburna veden hanterades på rätt sätt.

289. Brun stut. ULMA 347:40 nr 57, uppgift om socken saknas. ATU 511. 290. Pigan som ville vakna. ULMA 347:40 nr 88, uppgift om socken saknas.

Jfr 203, »Vestgöten och degholken».291. Prinsessan som var född med tre förgyllda hår (pubes). ULMA 347:40

nr 100, uppgift om socken saknas. ATU 850. En norsk version, »Griseguten», ingår i Oddbjørg Høgsets Erotiske folkeeventyr (Høgset 1977, 147–150).

292. Tiggarpojken och kungsdottern. ULMA 347:40 nr 117. ATU 852. Det verkar som om denna uppteckning har varit en av förlagorna när Ericsson utar-betade sin egen mer ordrika version av sagan, »Ôg en Askfis» (nr 112).

293. Skåren och den förtrollade prinsen. ULMA 347:40 nr 118. ATU 433B. Skåre = avhuggen, rund stockände.

294. Hin håle och Bonden. ULMA 347:40 nr 137, uppgift om socken sak-nas. ATU 1091+1074+1095.

295. Ragge Fôle. ULMA 347:40 nr 145. Lätt redigerad avskrift i KVAA med källhänvisningen Fogdö socken. Den är försedd med följande kommentar: »Denna saga omtalades i ofvanstående skick af en tolfårig pojke och sade sig hafva lärt den af sin moder, men att han icke mindes den rigtigt. Fragmentet sy-nes visa en märkligare saga, men det har hittills varit omöjligt att utforska ut-förligare föredrag, icke en gång af ofvannämnde gosses moder. Sagotäljning-ens tid är förbi!» I avskriften i KVHAA saknas slutet av sagan; de sista orden är »och lägga ord emellan».

296. Flickan och gulldkedjan. ULMA 347:40 nr 148. ATU 326. Denna oav-slutade uppteckning innehåller första delen av en saga som brukar kallas »Poj-ken som ville lära sig vad fruktan är». Efter den version som insändes till KVHAA följer Ericssons kommentar: »Här afbröts sagan af en timad händelse och kunde sedermera icke fortsättas. Tordehända en annan gång.» I Ärla sock-en tillvaratog Ericsson en mer fullständig version som ingår i föreliggande samling som nr 185 (»Lasse Orädd»).

297. Önskningarna. ULMA 347:40 nr 157. Berättare: Blåst Brita, Länna sn. Avskrift i KVHAA. ATU 403. Ericsson avstod från att införliva denna text i manuskriptet Folksagor och Äfventyr, sannolikt därför att sagotypen redan fanns representerad med två utförligare uppteckningar, »Den dränkta prinses-san och hunden Prisse» (nr 21) och »Florinna och Florelle» (nr 22). Enligt Wal-demar Liungman representerar »Önskningarna» en äldre form av sagotypen än den där tre fåglar uppträder (Liungman 1952, 115).

298. Lusskinnsbältet. ULMA 347:40 nr 162. ATU 559. När Gustaf Ericsson sammanställde sin samling av Skämte-Sagor avstod han från att återberätta innehållet i denna primäruppteckning. Han har varit återhållsam i återgivandet av de drastiska detaljerna i sagan, som är känd även från Norge (Høgset 1977 nr 27). En tidig version ingår i Basiles Pentamerone från förra hälften av 1600-talet. Motivet att ett stort skinn kommer från en lus finns även i text nr 17.

390

299. Flickan och ormen. KVHAA E VI:3. ATU 433B. Texten är ett slående exempel på att sagorna om en djurbrudgum kan tolkas som berättelser om unga flickors möte med sexualiteten. Litt.: Bruno Bettelheim, Sagans förtrollade värld. Stockholm 1979, 330–341.

300. Den tillfälliga Bruden. KVHAA E VI:3. Texten är en lätt redigerad av-skrift av ULMA 347:40 nr 172, som har källhänvisningen »Gåsnäs, Ärila». Gåsnäs är en gård vid sjön Eklången i Ärla socken. ATU 870. Uppteckningen är ytterligare ett bevis på att sagan om prinsessan i jordkulan har varit välkänd bland Ericssons sagoberättare. I manuskriptet Folksagor och Äfventyr har han tagit med fyra varianter (nr 5, 6, 7 och 8 ovan), av vilka två liksom denna är från Ärla socken.

301. Kungen och Soldaten. ULMA 347:38, Sagor nr 2. ATU 952. Allversta-dig = allvarlig; hwaldrick = dvaldryck, sömndryck.

302. [Sju år gammal deg under naglarna.] ULMA 347:38, Sagor nr 20. Tex-ten är den första av åtta »Frieri-Anekdoter». ATU 1453***. Vanligtvis har anekdoten udden riktad mot orenlighet. Friaren låtsas vara sjuk och säger att det enda som kan bota honom är sju år gammal deg under naglarna. När flickan säger att hon har det, vill han inte ha henne.

303. [Alltför rask väfverska.] ULMA 347:38, Sagor nr 23. ATU 1453A.304. [Väfvä triskaftä.] ULMA 347:38, Sagor nr 26. Treskaft är en teknik vid

vävning. 305. Styfsystrarna. ULMA 347:38, Sagor nr 29. ATU 480. Litt.: Warren E.

Robberts, The tale of the kind and unkind girls: Aa-Th 480 and related tales. Berlin 1958. Gryte = gry; husbonnkast = husbondevälde, övertag; bekandste swart = becksvart.

306. Mostrarna. ULMA 347:38, Sagor nr 30. ATU 501. Litt.: C. W. von Sy-dow, Två spinnsagor. Stockholm 1909. Sarg = kält, gnat; fulissä = ful, obehag-lig kvinna.

307. Gubben, gumman och flickan. ULMA 347:38, Sagor nr 37.308. Bonden som ville bli präst. ULMA 347:38, Sagor nr 38. ATU 1641C.

Jfr nr 72.309. Flickan och ägget. ULMA 347:38, Sagor nr 39. ATU 1430. Denna saga

på temat »bygga luftslott» har indiskt ursprung. Versionen med det krossade ägget har stor spridning i Ostasien.

391

ATU-nummer i SSS 7

ATU SSS 77 12457 17861 173122A 179, 180122B* 173130 166, 167155 180168A 138206 168226 169230* 181280A 174303 18313 39314 1, 11314A 14326 185, 296328 4, 13330 216, 217331 180361 121400 10, 27, 28402 34403 21, 22, 297409A* 49425B 25425C 24, 25433B 12, 293, 299440 230461 9, 36, 37, 38470A 162476* 269480 2, 3, 305500 29501 306502 1505 23507 23510B 19, 20511 289513A 107513B 107545A 15559 298

563 144565 151. 152, 153, 154570 45, 46571 11, 161577 118591 41675 35706 33707 26710 40, 47750A 218779E* 295785 216, 217812 115, 206815 132850 46, 291852 112, 292853 106857 17870 5, 6, 7, 8, 300887 16900 31, 32910 69921 256922 44930 36940 80952 3011001 1601006 1601030 1151036 1151045 42, 431052 431060 42, 431074 2941088 431091 2941093 1311095 2941096 1191115 1601135 2891163 1221164 155

392

1169 1981170 1181201 1941210 2421225 2131227 2021241 1871243 1891245 190, 2331247 2441248 1881250 1971260 1821271A* 651281 1861281A 199, 200, 2011285 135, 2331287 187, 2431288 2411290 2431310 1911311 1821319J* 2041321 1931343 2091344 1871346A* 2101350 1021351 2861355C 711358 1051360C 841365B 1261372 2371381 1281382 131, 228, 2331383 79, 128, 2271384 2331406 2251408 1271420G 2371430 172, 3091431 1561450 581453 521453A 3031453*** 3021454* 571456 53, 541457 55, 561464C* 75

1465A* 511525R 1101533A 2211535 1451537 871539 2291541 66, 671542 1821543* 2011545 83, 1591545A* 182, 224, 2311548 2351561 1611562F* 2381567C 2381575* 2201628* 2451641 1011641C 72, 3081642 108, 1091643 2341653 110, 2371663 741675 2361676D 861685 77, 781686 761694A 1921698J 1431701 1321711* 1331725 99, 158, 1591730 1041735 1011736 811738 2151739 199, 200, 2011775 101, 1821785A 2241791 79, 88, 128, 2271825A 90, 911825B 911833E 141, 1421833G 1291940 70, 139, 2462014 146, 1472021 2812028 282, 283, 2842030 2792044 280

393

Litteratur

ATU = Uther, Hans-Jörg, 2004.Balzamo, Elena, 2006: När vår Herre målade fåglarna. Svenska ursprungssagor. Stock-

holm.Bäckström, P. O., 1845–1848: Svenska folkböcker I–II. Stockholm.Djurklou, Gabriel, 1860: Ur Nerikes folkspråk och folklif. Örebro.— 1883: Sagor och äfventyr berättade på svenska landsmål. Stockholm.EM = Enzyklopädie des Märchens I ff, Berlin 1977 ff.Ericsson, Gustaf, 1884: Ordlista ur Åkers och Öster-Rekarne Härads Folkspråk. I: Bi-

drag till Södermanlands äldre kulturhistoria I s. 39–69, II s. 31–91, III s. 49–86, IV s. 27–69, V s. 32–62. Strengnäs.

— 1945: Självbiografi. I: SvLm III:2. S. 287–306.— 1989: Folklivet i Åkers och Rekarne härader. 1. Arbete och redskap. Utg. av Magda-

lena Hellquist. Uppsala. (SkrULMA B:18.)— 1992: Folklivet i Åkers och Rekarne härader. 3. Tro, vantro, övertro. Utg. av Mag-

dalena Hellquist. Uppsala. (SkrULMA B:18:3.) Hellquist, Magdalena, 1989: Levnadsteckning. I: Gustaf Ericsson, Folklivet i Åkers och

Rekarne härader. 1. Arbete och redskap. Utg. av Magdalena Hellquist. Uppsala. (SkrULMA B:18.) S. XIII–LI.

— 1992: Inledning. I: Gustaf Ericsson. Folklivet i Åkers och Rekarne härader. 3. Tro, vantro, övertro. Utg. av Magdalena Hellquist. Uppsala. (SkrULMA B:18:3.) S. XII–XXXIII.

Høgset, Oddbjørg, 1977: Erotiske folkeeventyr. Oslo.Jansson, Sven-Bertil, 1989: Folkminnessamlaren. I: Gustaf Ericsson, Folklivet i Åkers

och Rekarne härader. 1. Arbete och redskap, utg. av Magdalena Hellquist. Uppsala. (SkrULMA B:18.) S. LII–LXXXVIII.

— 1996: Gustaf Ericssons visor. I: SvLm 1996. S. 19–27.af Klintberg, Bengt, 1996: Gustaf Ericssons sagor. I: SvLm 1996. S. 29–37.— 1998: Kuttrasju. Stockholm. — 2010: The Types of the Swedish Folk Legend. Helsinki. (FF Communications 300.) Liungman, Waldemar, 1952: Varifrån kommer våra sagor? Djursholm.Nordlander, Johan, 1971: Svenska barnvisor och barnrim. Utg. av Lars Furuland. Stock-

holm.Odstedt, Ella, 2004: Norrländsk folktradition. Utg. av Bengt af Klintberg. Uppsala.Sahlgren, Jöran & Sven Liljeblad, 1937: Mickels i Långhult sagor. Stockholm. (Svens-

ka sagor och sägner 1.) SkrULMA = Skrifter utgivna genom Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.SvLm = Svenska landsmål och svenskt folkliv, tidskrift 1878 ff.Säve, Per-Arvid, 1952: Gotländska sagor. Utg. av Herbert Gustavson. Uppsala & Kø-

benhavn. (Svenska sagor och sägner 10.) TSFL = af Klintberg, Bengt, 2010.Uther, Hans-Jörg, 2004: The Types of International Folktales. I–III. Helsinki. (FF Com-

munications 284–286.)

1



Upptecknade av

Gustaf Ericsson

Utgivna av

Bengt af Klintberg

UPPSALA 2011

SvenSka Sagoroch Sägner

2

Svenska sagor och sägner 1. Mickels i Långhult sagor, utgivna av Jöran Sahlgren och Sven Liljeblad.

1937. 2. Sven Sederströms sagor, utgivna av Jöran Sahlgren och Sven Liljeblad.

1938. 3. Sagor från Småland, upptecknade av prosten Carl Fredrik Cavallius och

andra, utgivna av Jöran Sahlgren och Sven Liljeblad. 1939. 4. Sagor ur G. O. Hyltén-Cavallius och George Stephens samlingar, utgivna

av Jöran Sahlgren och Sven Liljeblad. 1942. 5. Sagor och sägner, upptecknade av Gabriel Djurklou, utgivna av Jöran

Sahlgren I. 1943. 6. Sagor och sägner, upptecknade av Gabriel Djurklou, utgivna av Jöran

Sahlgren II. 1953. 7. Sagor från Södermanland, upptecknade av Gustaf Ericsson, utgivna av

Bengt af Klintberg. 2011. 8. Sagor från Närke, berättade av Nils Müntzing, utgivna av Maja Forss-

lund. 1943. 9. Sagor från Åsele lappmark, upptecknade av O. P. Pettersson, utgivna av

Herman Geijer m.fl. 1945.10. Gotländska sagor, upptecknade av P. A. Säve, utgivna av Herbert Gustav-

son. 1952.11. Folktro och sägner från skilda landskap, upptecknade av Eva Wigström,

utgivna av Aina Stenklo. 1952.12. Gotländska sägner, upptecknade av P. A. Säve, utgivna av Herbert Gus-

tavson och Åsa Nyman. 1959

Distribution:Swedish Science PressBox 118 SE-751 04 UppsalaE-post: [email protected] ISBN 978-91-85352-93-7

3

GU

STAF ER

ICSSO

N · Sagor från Söderm

anland

svenska sagor svenska sagor och sägner och sÄgner

Documents