teknisk und informerar - diva-portal.se1142744/fulltext01.pdf · beväpningen utgörs av en 7,62 mm...

Teknisk Und informerar 2014-11-10 Årgång 15 Nr 5 14FMV78-5:1

Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 5 2014

Ledare

Innehåll

C-RAM-radar ELM-2138T Green Rock 3

Styrda och långräckviddiga vnggranater 4-5

Eskortfordon 15Ts56M BPDM Tajfun-M 6

Vitryskt luftvärn och ukrainska radarsystem 7

Telekrigsystemet Talisman 8

Africa Aerospace & Defence 2014 (AAD) 9-12

Zonrörsstörare SPR-2M 13

UFP - Förhandslagring i oceanernas djup 14

Lösningar och nya uppgifter 15

Sändlista 16

För FMV personal finns Teknisk Und Informerar och rapporter på Insidan: Aktuellt /Vår omvärld /Teknisk Und Informerar. För FM personal finns Teknisk Und Informerar och rapporter på Teknisk Und Webb FM IP-nät: http://tekniskund.fmv.mil.se

Rysslands ansträngningar att komma tillbaka som vapen-leverantör på den afrikanska kontinenten börjar ge frukt och försäljningen ökar successivt, speciellt vad gäller lättare vapen.

Sovjetunionen var, innan dess upplösning, den mest akti-va vapenexportören på den afrikanska kontinenten. Mycket såldes då på kredit och det handlade mindre om ekonomi än politik och ideologi. På den afrikanska mark-naden stod Sovjet för 70% av stridsvagnsförsäljningen, 40% av flygplansförsäljningen och 35% av helikopter-försäljningen, men efter upplösningen övertog framför-allt Kina täten som vapenexportör och i motsats till Sov-jetunionen var det inte främst politiska motiv bakom Ki-nas etablering i Afrika, utan ekonomiska skäl och vapen export i utbyte mot olja och andra råvaror.

Läs mer om vapenexport till och vapenutveckling i Afri-ka i detta nummer av Teknisk Und Informerar.

USA har en traditionell koppling mellan dess väpnade styrkor och satsningar på nya logistiklösningar för dessa.

Under året överlämnades MLP John Glenn, ett tungtrans-port-fartyg (FLO/FLO), till den amerikanska flottan. Ett arbete har också påbörjats med att utveckla en ersättare för LCAC, den svävare som används av marinkåren för transport av tung utrustning till brohuvud. Under lång tid har USA också undersökt möjligheterna att bygga semi-stationära logistikbaser till sjöss, inte minst som möjlig ersättare till några av de förråd landet har i Japan.

Nu undersöks även möjligheterna att förhandslagra ut-rustning i oceanernas djup!

Omslagsbild: C-RAM-radar ELM-2138T Green Rock från Israel Aerospace Industries. Foto: IAI

Teknisk Und informerar Nr 5 2014 Försvarets Materielverk Sid 3

C-RAM-radar ELM-2138T Green Rock från Israel Aerospace Industries (Israel)

Israel Aerospace Industries (IAI) har presenterat en ny version av ELM-2138T Green Rock, vilket är ett rörligt och autonomt radarsystem konstruerat för att upptäcka och varna för inkommande indirekt eld. I Israel benämns systemet även ”Wind Shield” och den israeliska försvars-makten planerar att ta systemet i drift under innevarande år. Systemet kan komma att användas i närheten av Gaza för att ge invånarna i den delen av landet förvarning om inkommande eld.

Syfte

C-RAM betyder ”counter rocket, artillery and mortar” och begreppet används om system som är avsedda för att upptäcka, varna för och bekämpa hot från indirekt eld. Green Rock är ett delsystem för själva upptäckten av hotet.

Green Rock består av en fordonsmonterad radar som föl-jer med truppen i terrängen och övervakar omgivande luftrum. Systemet används på bataljonsnivå och ger in-formation om inkommande eld i realtid, vilket ger möj-lighet till skydd.

Green Rock kan också användas för att korrigera egen indirekt eld samt för att upptäcka lågflygande luftfarkos-ter som UAV och helikoptrar.

Funktion

Radarn kan övervaka en 90°-sektor i såväl höjd– som sidled. Det finns en version med två radarplattor i vinkel mot varandra på ett fordon. De kan då tillsammans över-

vaka 180° i sidled. Räckvidden är tio km och systemet kan följa flera mål samtidigt.

Utdata från Green Rock skickas till ett datoriserat led-ningssystem som selektivt kan varna egen trupp och akti-vera bekämpning av den plats som hotet utgår från. Tids-förhållandena för systemet uppges vara följande:

1. Den inkommande granaten upptäcks tre sekunder ef-ter att den har avfyrats.

2. Efter tio sekunder har granatens avfyrningsplats samt blivande nedslagsplats beräknats utifrån dess ballistis-ka bana.

3. Efter 13 sekunder ljuder en larmsignal hos egen trupp som befinner sig vid beräknad nedslagsplats. Solda-terna kan då förflytta sig ut ur riskområdet och söka skydd. Det förutsätter att soldaterna är utrustade med ett GPS-system som rapporterar position till stridsled-ningssystemet.

4. Om egen eldenhet är inom porté för bekämpning av avfyrningsplatsen kan den första egna granaten avfy-ras efter 20 sekunder.

5. När den inkommande granaten slår ner, efter ungefär 30-35 sekunder, ska området kring nedslagsplatsen vara utrymd.

6. Inom en minut: träff i mål med egen eld varefter en utvärdering är klar fem sekunder senare (med hopp om att den fientliga avfyringsplatsen har bekämpats).

C-RAM-radar ELM-2138T Green Rock från Israel Aerospace Industries. Foto: IAI


120 mm styrda och långräckviddiga vinggranater (USA och Israel)

I USA och i Israel pågår projekt för att utveckla preci-sionsstyrda, långräckviddiga 120 mm vinggranater till granatkastare. I respektive land finns konkurrerande al-ternativ.

Ett amerikanskt projektet betecknas PERM (”Precision Extended Range Mortar”) som utvecklas för landets ma-rinkår (USMC). Marinkåren använder 120 mm granat-kastare med räfflade eldrör (betecknas M327), till skill-nad från USA:s armé och den israeliska försvarsmakten (IDF) vilka anväder granatkastare med slätborrade eld-rör.

Primärt vapensystem i USMC:s insatsstyrka är idag ”Expeditionary Fire Support System” (EFSS), i vilket 120 mm granatkastare ingår. Nuvarande ammunition ger en praktisk maximal skottvidd om 8 000 meter.

Projektet PERM syftar till att utveckla en granat som kan skjutas med skottvidder upp till minst 16 000 meter med en precision om 20 meter eller bättre.

Önskemål om utökad skottvidd i kombination precisions-styrning som reducerar tredjepartsskador och ger lägre kostnader genom bekämpning av mål med färre granater är inte de enda drivkrafterna bakom beslutet att anskaffa PERM. Bakom beslutet ligger även taktiska övervägan-den avseende en insatsstyrkas begränsade kapacitet att medföra materiel.

Genom att införa styrd ammunition med längre skottvidd och högre precision minskar behovet av såväl tyngre va-pensystem som mängden ammunition som behöver med-föras.

Beslut om vilken granat som USMC väljer tas troligen under sommaren 2015.

En företrädare för Elbit Systems uppger att det i Israel tagits ett preliminärt beslut till förmån för deras konkur-rent men att de fortfarande hoppas kunna komma i fråga.

Alternativen beskrivs på nästa sida.

120 mm styrd sprängvinggranat från ATK (USA) och General Dynamics (USA). I spetsen finns styrenheten ”Precision Guidance Kit” (PGK) från ATK. Foto: FMV

120 mm styrd sprängvinggranat från Raytheon (USA) och IMI (Israel). Den övre bilden visar versionen med gördel som är till för att användas i den amerikanska marinkårens granatkastare med räfflade eldrör. Den undre bilden vi-sar versionen för den israeliska försvarsmaktens granatkastare med slätborrade eldrör. Foto: FMV


120 mm vinggranat från ATK (USA) och General Dynamics (USA)

Detta är en reatilsprängvinggranat med en skottvidd om 16 000 meter. Utvecklingsprojektet är ett samarbete mel-lan de båda amerikanska företagen ATK och General Dynamics. Skottvidden åstadkoms genom raketmotorn.

ATK står för styrenheten som är en variant av ”Precision Guidance Kit” (PGK). Det är en kombinerad enhet med både GPS-styrning och tändrör. Den har tagits fram för att göra äldre 120 mm sprängvinggranater och 155 mm spränggranater precisionsstyrda.

General Dynamics står för granatkroppen som baseras på delsystem för långräckviddig ammunition till granatkas-tare med räfflade eldrör vilka utvecklades i ett tekniskt demonstrationsprogram för PERM.

120 mm vinggranat från Raytheon (USA) och Israel Military Industries (IMI)

Granaten finns i två varianter, en med gördel för använd-ning i den amerikanska marinkårens räfflade eldrör och en utan gördel avsedd för IDF:s slätborrade eldrör.

Det är en helt nyutvecklad granat som kan levereras med enbart GPS-styrning, enbart slutfasstyrning med semiak-tiv laser eller med en kombination av styrmetoderna. Styrtekniken med GPS liknar den som utvecklats för 155 mm spränggranaten Excalibur.

Det israeliska företaget IMI står för huvuddelen av ut-vecklingen, medan amerikanska Raytheon står för ut-veckling av slutfasstyrning.

Granaten följer en ballistisk bana upp till bantoppen var-efter vingarna på styrdelen fälls ut och granaten glidfly-ger mot målet. Maximal skottvidd är 16 000 meter för versionen med gördel och 9 000 meter för den utan. Den stora skillnaden i skottvidd beror främst på antalet del-laddningar som används, upp till sex stycken i marinkå-rens variant, medan den israeliska arméns variant använ-der upp till fyra delladdningar. En kompletterande för-klaring till skillnaden i skottvidd är annorlunda granater-na har olika ballistiska egenskaper.

Med enbart GPS-styrning uppges precisionen vara 10 meter och kompletterad med semiaktiv laserslutfasstyr-ning blir den 1,5 meter.

Styrenhet LG²MK från Elbit Systems (Israel)

Elbit Systems har gått en annan väg än konkurrenterna. Istället för att utveckla en helt ny granat har de tagit fram en styrenhet som med ett enkelt handgrepp kan monteras på äldre granater. På detta vis blir det möjligt att införa styrning av vinggranater till en lägre kostnad. Denna styrenhet har visats upp i minst tre år och är således inte helt ny.

Styrenheten, som väger mindre än tre kg, kan levereras med enbart GPS-styrning, enbart slutfasstyrning med semiaktiv laser eller en kombination av de båda styrme-toderna. Den semiaktiva laserstyrningen är kompatibel med alla laserbelysare enligt NATO-standarden.

I styrenheten ingår en komponent som för över anslags-kraften vid nedslaget till granatens ordinarie tändrör.

Styrenhet LG²MK från Elbit Systems (Israel). En vanlig traditionell 120 mm sprängvinggranat (vänstra bilden) förses med en styrenhet i två delar (mellanbilden) som monteras på granatkroppen med ett enkelt handgrepp. Resultatet blir en styrd sprängvinggranat (högra bilden). Foto: FMV


Eskortfordon 15Ts56M BPDM Tajfun-M från NPO Strela (Ryssland)

Tajfun-M vid förevisning i Moskva 2014 Foto:FMV

Baserat på pansarskyttefordonet BTR-82 har företaget NPO Strela nyligen utvecklat ett specialfordon avsett för eskort, närskydd och bevakning av de strategiska robot-truppernas mobila enheter såsom Topol-M och Jars.

Tajfun-M opereras av en närskyddsgrupp som består av sju man inklusive chef, förare, skytt, och sensoroperatö-rer. Akronymen BPDM skall på ryska utläsas Bojevaja Protivodiversionnaja Masjina, vilket ungefär betyder stridsfordon för skydd mot sabotageförband, vilket väl beskriver dess tänkta roll.

Beväpningen utgörs av en 7,62 mm kulspruta PKM i en vapenstation på taket och fordonet är utrustat med stör-sändarsystem som skydd mot radioutlösta sprängladd-ningar.

Tajfun-M är utrustat med en mängd sensorer, bland annat stridsfältsradar, dagsljuskamera, termisk kamera och en UAV med 60 minuters uthållighet.

Därtill kommer buren spaningsutrustning och ett avance-rat sensorsystem som manuellt placeras ut i den terräng som skall bevakas. Det utplacerade sensorsystemet är en vidareutveckling av ett äldre system bestående av såväl seismiska som akustiska och magnetiska sensorer. Det äldre systemet kunde även röjningsskyddas med minför-såt för att försvåra innästling i det bevakade området. Det moderniserade sensorsystemet har med hjälp av reläsän-dare 1 500 meters räckvidd.

Tajfun-M är ett i en rad stödsystem som tillförts eller ut-provats för de strategiska robottrupperna den senaste ti-den.

Bland de övriga kan nämnas ingenjörsfordonet 15M69 MIOM med uppgifter som rekognoscering, maskering och upprättande av skenmål, 15M107 Listva-SVTj med uppgift att bland annat röja och störa IED:er/mineringar samt beväpnade, obemannade fordon för närskydd och understöd.


Vitryskt luftvärn Buk-MB och Ukrainskt radarsystem 80K6M i Azerbajdzjan

Azerbajdzjan har under 2014 erhållit sin andra bataljon med luftvärnssystem Buk-MB tillsammans med spanings-radarsystem 80K6M. Den första bataljonen visades för första gången upp på parad 26 juni 2013.

En luftvärnsbataljon i den här konfigurationen består av en spaningsradar 80K6M och ett ledningsfordon 9S470MB samt tre robotlavettbatterier som i sin tur be-står av två primärlavetter 9A310MB och en sekundärla-vett 9A39MB.

Buk-MB är en vitrysk version av det ryska medelräckvid-diga luftvärnssystemet Buk-M1-2 (NATO-beteckning SA-11) där en rad modifieringar har genomförts. Bland annat har många komponenter och delsystem bytts ut och Buk-MB har utrustats med nya moderna operatörsplatser.

Laseravståndsmätare för stöttning av den optiska följ-ningen används dessutom.

Luftvärnsystemet kan i likhet med Buk-M1-2 använda både robot 9M38M1 och 9M317. Dessa har en räckvidd på ut till ca 35 km respektive ca 45 km och en höjdtäck-ning på 15-22000 m respektive 15-25000 m.

Spaningsradarsystem 80K6M är en ukrainsk mobil tredi-mensionell radar avsedd främst för radiotekniska och luft-försvarsförband. Systemets uppgift är att upptäcka och följa luftmål, ställa IK-fråga samt beräkna bäring till före-kommande aktiva störare.

I denna konfiguration ersätter 80K6M spaningsradar 9S18M1 (SNOW DRIFT) som annars brukligt är integre-rat i bataljonen hos ryska Buk-M1.

Träffavstånd 3-35 km (9M38M1) 3-45 km (9M317)

Höjdtäckning 15-22 000 m (9M38M1) 15-25 000 m (9M317)

Maximal målfart 830 m/s (9M38M1) 1 200 m/s (9M317)

Samtidigt bekämpade mål 1 mål per primärlavett

Grupperingstid 5 min

Frekvensband S-band (2,7-2,9 GHz)

Täckningsområde 6-400 km (avstånd) 360º (sida) 0-35º eller 0-55º (elevation)

Detektionsavstånd, RCS 3-5m2, Pd 0,8 och Pfa106

200 km (målhöjd 10 km) 40 km (målhöjd 100 m)

Rotationshastighet 5 s/varv eller 10 s/varv

Grupperingstid 6 min

En azerbajdzjansk bataljon av luftvärnssystem Buk-MB består av tre batterier (två primärlavetter och en sekundärlavett) samt spaningsradarsystem 80K6M och ledningsfordon. Här visade som modeller på den azerbajdz-janska försvarsutställningen ADEX som hölls för första gången i september 2014. Foto: FMV

Data för Buk-MB Data för 80K6M


Telekrigsystemet Talisman

På försvarsutställningen ADEX 2014 i Azerbajdzjan visa-des telekrigsystemet Talisman upp av företaget ”Defence Initiatives”. Företaget kommer från Vitryssland och spe-cialiserar sig på telekrigssystem:

Talisman, telekrigsystem för flygplan Amulet, telekrigsystem för helikoptrar Aura, MAWS och motmedelssystem Mirage, störsystem mot flygburen radar avsett för

markfordon

Talisman består av en kombinerad störare och radarvar-nare och kan verka i frekvensområdet 4-18 GHz beroende på vilka krav en eventuell kund har. Vilka moder syste-met använder sig av är inte känt men det uppges kunna: Skydda flygplanet genom ”Electronic Stealth” det vill

säga störa fientlig radar

Falskmålsgenerering Störa Lv-system som jobbar i optisk mod Störning av radarzonrör hos inkommande robotar Fälla facklor Inmätning av emittrar för signalsökande robotar Talisman bärs av flygplanet under vardera vinge och då kapseln inte är så stor ryms inte så många facklor. Antalet facklor är i dagsläget okänt. Det är heller inte känt vad som menas med att systemet kan störa Lv-system som jobbar i optisk mod.

Systemet är idag tänkt att kunna bäras av MiG-29, Su-25 samt Jak-130. Företagets säljchef påtalade att han försökt sälja systemet till SAAB för integrering på Gripen men intresset har varit svalt.

Telekrigssystemet Talisman hängs mellan flygplanets balkinfästning och vapenbalk. Foto: Defence Initiatives

Täckningsområde för motmedelssystemet Täckningsområde för radarvarnaren


Africa Aerospace & Defence 2014 (AAD)

Africa Aerospace & Defence 2014 (AAD) ”Africas Lar-gest Premier Exhibition of Air, Sea and Land” är den åttonde i ordningen och arrangerades vid flygbasen Wa-terkloof utanför Pretoria. Utställningen öppnades av Syd-afrikas försvarsminister N.N Mapisa-Nqakula på upp-drag av president JG Zuma. Samtidigt med årets AAD 2014 jubilerade Sydafrika 20 år av frihet och demokrati. Utställningen tillägnades landets första demokratiskt val-de president Nelson Mandela.

Under utställningen var 413 företag från 29 länder repre-senterade och totalt inräknades 47 000 professionella besökare och 84 utländska delegationer mestadels från Afrika. Kontinenten utgör en allt hetare region för för-svarsindustrin efter kraftigt höjda försvarsbudgetar och behov av inköp av modernt materiel.

Fram till för något år sedan var Sydafrika det största kö-parlandet av försvarsmateriel i Afrika , men har idag hal-kat ner till tredje plats efter Algeriet och Angola. Algeri-et, som har seglat upp som en nordafrikansk supermakt, har huvudsakligen köpt försvarsmateriel från Ryssland. Några exempel är flygplan av typerna Su-30MKA och Jak-130. Trenden ändras gradvis och dörrar har öppnats till länder såsom Tyskland, USA och Ukraina. Turkiet och Algeriet tecknade förra året avtal om samarbete

inom försvarsindustrisektorn för forskning, utveckling och produktion. Ryssland har å sin sida knutit närmre band med det mest folkrika nordafrikanska landet, Egyp-ten. Ländernas presidenter Sisi och Putin träffades under sensommaren i Sotji för samtal och Egypten erbjuds köpa 24 stycken MiG-35 och 10 stycken Mi-35 attackhe-likoptrar, vilka utgör substitut för USA:s suspenderade försäljning av motsvarande antal Lockheed Martin F-16 respektive Boeing AH-64D Apache attackhelikoptrar.

Ryssland börjar återta marknad i den afrikanska regionen efter den kraftiga nedgång som följde i spåret av Sovjet-unionens upplösning. Historiskt var Sovjetunionen den mest aktiva vapenexportören till Afrikas länder och mycket såldes då på kredit. Exporten handlade mer om politiskt inflytande och ideologiska skäl och mindre om ekonomi. Under den sovjetiska eran stod landet för 70 % av försäljningen av stridsvagnar, 40 % flygplan och 35 % helikoptrar till den afrikanska kontinenten. Allt ändrades vid Sovjetunionens upplösning och exporten avstannade. Successivt övertog Kina över rollen som vapenexportör. I motsats till Sovjetunionen var det inte av ideologiska skäl som Kina etablerade sig på den afrikanska kontinen-ten utan framförallt ekonomiska skäl och det växande behovet av råvaror och energi.

Kinesiska Poly Technologies lanserade en ny 80 mm bärbart understödsvapen DZJ08 på 8 kg med räckvidd 25 till 200 meter. Foto: FMV


Rysslands ansträngningar att komma tillbaka i regionen har givit resultat och försäljningen har ökat successivt och då speciellt av lättare vapen. Vad gäller större affärer har Rosoboronexport under senare tid, förutom till den dominerande kunden Algeriet, bland annat sålt sex Suk-hoi Su-30MK2 till Uganda, 18 (före detta indiska) Suk-hoi Su-30K till Angola och Mi-35 attackhelikoptrar till Nigeria. Den stora efterfrågan i regionen gäller däremot inte tunga flygplanstyper som Sukhoi Su-30.

Rosoboronexport ser, förutom behovet av attackhelikopt-rar, framförallt Yakolev Jak-130 som speciellt intressant för många afrikanska länder. Kina marknadsför å sin sida Hongdu K-8 som sålts till Egypten och Zambia som även visat intresse för Hongdu L-15 som aktivt marknadsför-des under AAD 2014 tillsammans med JF-17 Thunder i samarbete med Pakistan. Även indiska Hindustan Aero-nautics fanns på plats och lanserade LCA Tejas Mk2 som alternativ för den afrikanska marknaden, vilken med nya GE F414-motorer beräknas flyga 2017.

Sydafrikas förvarsminister betonade goda samarbeten mellan BRICS länderna och närmanden av varierande grad av partnerskap inom afrikanska regionen. Speciellt framhölls tacksamhet över fördjupade relationer med Brasilien. Ett pågående samarbete mellan länderna gäller femte generationens air-to-air missile system IIR SRA-AM A-Darter. Saab JAS-39 Gripen har utgjort plattform för tester och nyligen godkändes systemet för flygplans-typen och närmast på tur står BAE Hawk Mk120. Pro-duktion av A-Darter startar nästa år och skall vara opera-tiv 2016 i både Sydafrika och Brasilien med 150 respek-tive 100 beställda för varierande flygplanstyper.

Denel Dynamics utvecklar, med bland annat element från A-Darter, en BVR robot Marlin med räckvidd på 100 km. Även till detta projekt förväntas Brasilien anslu-ta som partner. Marlin påbörjar tester nästa år vid Denel Overberg Test Range och beräknas vara operativt 2016/17.

Denel Dynamics erbjuder ett brett sortiment av robotar och ur arsenalen visades för första gången Raptor III pre-cision stand-off weapon som är efterföljare till Raptor II. Liksom föregångaren har Raptor III pop-out vinge och GLONASS navigering med förbättrad räckvidd till 300 km med en träffsäkerhet mindre än tre meter.

Denel Dynamics erbjuder en arsenal av robotar bland annat nya A-Darter och Marlin, se bilden till vänster. Dessutom vi-sades för första gången nya Raptor III, se bilden till höger. Foto: FMV

Försvarsminister Nosiviwe Mapisa-Nqakula invigningstalade på AAD 2014. Foto: FMV


Sydafrikas flygvapen har ett stort behov av strategiska och taktiska transportflygplan för ersättning av åtta C-47TP Turbo Dakota med ursprung från andra världs-kriget som dock uppgraderats med turbopropmotorer. Även nio äldre Lockheed Martin C-130BZ Hercules, som i sitt ursprung, i år firar 60 år. Sydafrika deltar i oli-ka FN-operationer och får då för transporter av speciellt helikoptrar inhyra kapacitet av framförallt Ilushin Il-76 och Antonov An-124.

Sydafrikanska flygvapnet var ursprungligen, vid lanse-ringen, spekulant på Airbus Military A400M Atlas med en beställning på åtta flygplan. Denna order bröts 2009 på grund av eskalerande kostnader och som följd finansi-eringsproblem. Sydafrika ses återigen som möjlig kund på A400M och Airbus har blidkat Denel Aerostructure, Sydafrikas största flyg- och försvarskoncern, med kom-ponenttillverkning. Airbus Military utlovar för export-kund leverans tidigast 2017 eller tre års leveranstid från beställning.

Lockheed Martin gör ansträngningar för att sälja C-130J Super Hercules och anser att det enda som kan ersätta en C-130 Hercules är en C-130J Super Hercules. Den star-kaste kandidaten måste trots allt tillskrivas brasilianska Embraer KC-390 mot bakgrund av allt större samarbete mellan Sydafrika och Brasilien. Embraer KC-390 beräk-nas lyfta för jungfruflygning före årets slut.

Sydafrika är ett av få länder om utvecklat en attackheli-kopter, det genom Denel Aviation som under 1990-talet producerade Rooivalk. Framgången med Rooivalk ute-blev och produktionen stängdes efter tillverkning av 12 helikoptrar för det egna flygvapnet. De första stridsupp-dragen för Rooivalk var i november 2013 då tre helikopt-rar engagerades i FN-operationer i Demokratiska Repu-bliken Kongo med god stridsduglighet mot rebellfästen. På grund av en allt större efterfrågan på attackhelikopt-rar, inte minst i Afrika, sonderar Denel Aviation markna-den för ett eventuellt återupptagande av tillverkning och erbjuda en moderniserad Rooivalk-version.

Det för närvarande största försvarskontraktet i Sydafrika på 10 miljarder rand, gäller Denel Land Systems produk-tion av 238 infanteristridsfordon av typen Badger som ska ersätta äldre Ratel. Badger bygger på plattformen från finska Patria, som har anpassats till den sydafrikans-ka arméns specifikationer

Sydafrika mottog under åren 2008 till 2012 totalt 26 Saab 39C/D Gripen, varav nio tvåsitsiga. Kostymen har visat sig vara för stor och 12 Gripenflygplan har place-rats i förråd vid flygbasen Makhado på grund av penga- och pilotbrist. Förra året sändes Saab Gripen i stridsope-rationer i Centralafrikanska Republiken efter att 13 syd-afrikanska soldater dödats i slaget om Bangul mot Sele-ka-rebeller.

Denel Aviation Rooivalk tillverkad i 12 exemplar. Foto: FMV


Paramount Group, Sydafrikas största privatägda för-svars- och flygkoncern, tecknade under AAD 2014 avtal med Boeing om samarbeten i utveckling av bland annat UAV, robotar och helikoptrar. Paramount Technologies lanserade vid AAD 2012 ett nytt lätt attackflygplan AHRLAC (Advanced Highperformance Reconnaissance Light Aircraft). Vid årets utställning visades skapelsen för första gången publikt, en månad efter jungfruflyg-ningen.

AHRLAC är designat och utvecklat i Sydafrika och är det första militära flygplanet med rötter i Afrika med en konstruktion av delar och komponenter till 98 procent producerade i Sydafrika.

Flygplanet är tvåsitsigt i en tandemcockpit med hög framåtsvept vinge för bästa sikt och två stjärtfenor. Mo-torn är den välrenommerade modellen Pratt & Whitney Canada PT6A-66B på 950 shp. Den är stjärtplacerad med skjutande fembladig propeller, vilket ger en maximal fart på 504 km/tim. Flygplanets maximala startvikt är 3 800 kg varav tomvikten utgör 2 000 kg och tillåten nyttolast 800 kg med 2 130 km räckvidd. Flygplanet är byggt för olika roller och har sex balkfästen under vingen. Den första prototypen som, vid tiden för AAD 2014, flugit 20 timmar är en Experimental Demonstrator (XDM) som testar flygegenskaper och prestanda. En andra prototyp är under konstruktion och på väg att rulla ut, vilken är en Advanced Demonstrator (ADM) och ska ingå i tester av olika missioner och vapensystem samt förses med Martin Bakers MK 17 raketstol.

AHRLAC är ett multirollflygplan designat och byggt för att lätt opereras med minimal support och logistik till låg operativ kostnad. Inköpspris är under 10 miljoner dollar. Den största konkurrensen till AHRLAC utgörs närmast från Embraer A-29 Super Tucano som sålts till fyra afri-kanska länder och Textron Beechcraft AT-6B, vilka är lämpliga för ”lågintensiva” konflikter som till och ifrån blossar upp i många afrikanska länder.

Paramount Technologies erbjuder även en rad olika obe-mannade flygfarkoster. Företagets största UAV är Mwari baserad på samma plattform som AHRLAC till en fjär-dedels storlek, med planer på att växa i storlek.

Mwari finns hittills i två exemplar som har utfört ett 80-tal flygningar som stöd i utvecklingsprogrammet till full-skaleflygplanet. UAV är ett allt hetare område med många företag på plats, både inhemska och utländska. Ett bland dessa var svenska CybAero med helikoptern APID 60 VTOL UAV. CybAero har beställningar från kinesis-ka tullen och avtal med AVIC för än större sammanhang.

Denel Aerostructures presenterade under AAD 2014 ett nytt regionalflygplan SARA (South African Regional Aircraft) som är speciellt lämpat för afrikanska förhållan-den avsett för korta landningsbanor på 900 meter. SARA är ett tvåmotorigt turbopropflygplan upp till 24 passagerare eller i fraktversion med plats för tre LD2 pallets. Flygplanet ska klara 2800 km räckvidd och ge en marschfart på 550 km/tim. Denel Aerostructures ser en stark marknad på den afrikanska kontinenten med för-bättrade ekonomiska förutsättningar och större efterfrå-gan på flygresande. Det finns 420 lokala flygfält i Sydaf-rika men enbart 17 flygplatser med reguljär flygtrafik och detta är signifikant med Afrika i stort. En 18 måna-ders studie av projektet och samtal med samarbetspart-ners i regionen har påbörjats. Fram till SARA kan vara operativt beräknas en tid på fem till sju år.

AHRLAC anlände med 20 timmars flygtid. Foto: FMV

Mwari är en mindre kopia av AHRLAC. Foto: FMV

SARA nytt sydafrikanskt regionalflygplan från Denel Aero-structures. Foto: FMV


Zonrörsstörare SPR-2M

Det ryska försvaret har beställt SPR-2M, som är en vida-reutveckling av SPR-2. SPR-2M är en så kallad zonrörs-störare.

SPR-2M får artillerigranater med zonrör att brisera på betydligt högre höjd än avsett. Detta sker genom att den radiosignal som zonröret skickar ut, tas emot av SPR-2M som modulerar signalen med en dopplerfrekvens. Den modulerade signalen sänds ut av SPR-2M och fångas upp av zonrörets mottagare. Elektroniken i zonröret upp-fattar en signal som den skulle ta emot om granaten var betydligt närmare målet, vilket leded till att zonröret ini-tierar laddningen och granaten briserar med hög sanno-likhet på fel höjd (uppgiften minst 80% har angetts). Ar-tilleribekämpningen får inte avsedd verkan utan att avse-värt fler granater avfyras.

SPR-2M marknadsförs även under namnet Rtut-BM och har tilldelats index 1L262.

Beställningen av SPR-2M, har skett genom flera kon-trakt. Det senaste kontraktet tecknades mellan det ryska försvaret och koncernen KRET, som främst verkar inom telekrig. Totalt skall 32 system ha levererats år 2016.

Troligen har till dags dato 11 stycken system levererats . Vissa leveranser har avvisats av det ryska försvaret vilket möjligen tyder på bristande kvalitet eller andra problem med systemet.

SPR-2M är monterat på MT-LBu-chassi till skillnad från SPR-2, som baseras på BTR-70 eller BTR-80.

Jämfört med SPR-2 behöver SPR-2M endast två operatö-rer jämfört med fyra. Detta beror sannolikt på att gräns-snittet mot operatörerna har förbättrats med moderna arbetstationer. Det är också mycket troligt att SPR-2M har modernare och mer tillförlitligt elektroniksystem än tidigare versioner.

Frekvensområde 95-420 MHz

Max vinkel rotation av antenn ± 150°

Täckningsområde 20-50 hektar

Tid för upprättning av system Max 10 min

Kontinuerlig drifttid Minst 6 timmar

Besättning 2 personer

Data för SPR-2M

Modell på zonrörsstörare SPR-2M, eller Rtut-BM som den också kallas. Foto: FMV


Upward Falling Payload (UFP) - Förhandslagring i oceanernas djup

Under början av 2013 presenterade amerikanska försva-rets forskningsorganisation DARPA en inbjudan till amerikansk industri att medverka i ”Upward Falling Pay-load” (UFP), ett projekt som syftar till att utveckla lös-ningar för förhandslagring av utrustning i oceanernas djup, nära bedömda framtida operationsområden.

Under arbetet 2013 preciserades kraven, så att undervat-tenskomponenten skulle vara en 1,2 meter lång behållare, 43 cm i diameter, vilken skulle ta en last på 91 kg, med ett operationsdjup på mellan fyra och sex kilometer. Den skulle kunna vara operativ under fem år och kunna till-handahålla lagrat innehåll inom två timmar efter order.

Hela systemet skulle bestå av trycksäkra behållare vilka skulle kunna stiga till ytan med last i behållarna, kommu-nikationssystem vilket skulle kunna initiera och aktivera enskild behållare eller grupper av dessa.

Under fas ett skulle verkanslasten vara förråd, icke-dödliga vapen, sensor-, kommunikation, telekrigsystem, obemannade uv-, yt- eller luftfarkoster eller kombinatio-ner av dessa. Uppgifter som verkanslasterna skulle lösa var underrättelseanalys, övervakning, spaning, störning, vilseledning, kommunikation och räddning.

De största industriella deltagarna under fas ett var Spar-ton (undervattenssystem) samt Zeta Assoc. (signalspaningssystem).

I början av 2014 påbörjades fas två av projektet, som beräknas kosta 21 miljoner dollar. Under 2015 ska lös-ningar för integration av last och behållare presenteras för DARPA.

Fas tre beräknas kosta ca 17 miljoner dollar, och här sätts målet att ta fram kommunikationssystem som tillåter ak-tivering av undervattensbehållarna samt operativ styrning av deras last. Presentation av dennas fas beräknas ske under 2017.

För både fas två och tre har kravet att verkanslaster skall vara icke-dödliga tagits bort.

UFP, flygplanslast. Bild: Lockheed-Martin

UFP, sambandslast. Bild: DARPA


Nya uppgifter

Lösningar och vinnare

Sänd ditt svar med e-post till [email protected] senast 2014-12-05. Namn på den först dragna rätta lösningen publiceras i kommande nummer och erhåller pris.

Lösningar till bildgåtorna 4/2014 Vinnare: Rickard Malmborg, Gripen. Grattis!

Kamov Ka-32A Helix-C Mil Mi-26 Halo

Bild 1.

Bild 2. Bild 3.


Sändlista

Regeringskansliet HvSS (2 ex)

UD-UrP (1 ex) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK)

UD-UrH (1 ex) SkyddC (2 ex)

Fö-SUND (3 ex) FMundSäkC (30 ex)

FöMedC (2 ex)

Försvarsmakten

HKV (15 ex) Myndigheter central nivå Försvarsdepartementet

LEDS (12 ex varav PLANEK, INRI Fi, INRI Fp och FHS (30 ex varav 1 ex biblioteket)

INRI Lua 3 ex vardera) FRA (6 ex, varav 1 ex Ostbo)

INS (25 ex varav INSS 10 ex ATS, MTS och FTS 5 ex var) KBV (2 ex)

PROD (10 ex) FOI (24 ex varav 2 ex biblioteket Lkng, 2 ex Grindsjön)

MUST (25 ex) FXM (2 ex varav 1 ex till Marknad och 1 ex till Strategi)

LG (6 ex varav 1 ex LG 7.Bat/Batstab S2)

I 19 (5 ex) Övriga organisationer

K 3 (20 ex varav 10 ex 32. Undbat., 2 ex Flyg E, 5 ex SOG) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex)

P 4, P 7 (7 ex vardera)

A 9 (5 ex) Myndigheter som hör till övriga departement

Lv 6 (5 ex varav 1 ex byggn 116 skolhus) RPS (2 ex)

Ing 2 (5 ex) SIUN (2 ex)

LedR (17 ex. varav 3 ex FMTKSE, LedR Telekrigbat och ISP (2 ex varav GD 1 ex)

FHQ/ROL 2 ex) FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson)

TrängR (5 ex) Krigsarkivet (1 ex)

1.ubflj (5 ex) Lantmäteriet Geo SE (1 ex)

3.sjöstridsflj (5 ex)

4.sjöstridsflj (5 ex varav 1 ex RDDIV) Inom FMV

Amf 1 (5 ex) GD (1 ex)

MarinB (3 ex varav 1 ex Sjöled SSK Muskö, 1 ex Basbat/S2) SPL (7 ex, 1 ex vardera enhet)

F 7 (5 ex) AL (6 ex, 1 ex vardera enhet)

F 17, F 21 (11 ex vardera) T&E (3 ex)

Hkpflj (7 ex varav 1 ex S2 Malmen) Gripen (1 ex)

FMLOG (10 ex) FSV (10 ex)

FMTM (2 ex) Bibliotek (1 ex),

MHS K, MHS H (5 ex vardera varav 1 till biblioteket) Information (1 ex)

MSS (20 ex) Arkiv (Digitalt)

FMTS (20 ex varav 5 till GTA/Sensor)

FMV - Försvarets Materielverk

FMV Teknisk Und, 115 88 Stockholm

Kontakt: 08-782 56 25 ([email protected])

Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som utkommer med 6 nummer per år och beskriver materiel inom mark-, flyg– och marin-stridskrafterna.

SSS (20 ex)

LSS (20 ex)

teknisk und informerar - diva-portal.se1142744/fulltext01.pdf · beväpningen utgörs av en 7,62 mm...

Documents