Hej jag heter Emma! Jag är tio år och bor i Stockholm i en villa med tre våningar. Jag har en lillasyster som heter Emmy hon är 5 år hon är riktigt jobbig. Hon har blåa ögon och blont hår precis som jag fast vi är inte så lika. Min mamma heter Lisa och min pappa heter Eric. Jag går på en skola som heter Lillhagaskolan. Min bästis Emelie och jag gör allt tillsammans. På skolan är jag jätterädd för vår rektor som heter Urban. Han brukar skälla på alla som går förbi han. Då blir jag rädd det hörs på namnet att han inte är snäll fast han är jätte snäll mot alla fröknar. Han bjuder på fika bröd till alla Fröknar.

Han säger alltid att man ska gå och sitta med rak rygg och spänna in magen. En gång så såg han att jag inte gick rak i ryggen och spände in magen då skällde han på mig och ringde till mina föräldrar.

Nere i källaren på skolan har vi en dörr som aldrig är öppen jag tror att den är magisk för man hör en massa ljud från dörren. Men ingen på skolan har nyckel till dörren(tror vi) det är bara jag och Emelie som tror att det finns något där inne vi är jätte nyfikna. Vår skola är väldigt liten och den är röd. När jag och Emelie är på fritids går vi alltid till dörren och försöker ta oss in. En gång när vi knacka på kom ljudet tillbaks.

KAPITEL 2

I dag ska jag och Emelie gå ner till magiska dörren efter skolan. Först ska vi jobba matte och titta på en film för i dag är det torsdag vi får titta på film varannan torsdag. Nu är det dags för lunch efter det får vi sluta för vår fröken ska på möte. Jag och Emelie springer ner till källaren till

Den magiska dörren

kapitel 1

dörren. Helt plötsligt så ser vi ett brev sticka fram. Jag och Emelie säger i kör ska vi öppna det. Då säger jag

- Ja klart vi ska.Vi öppna brevet försiktigt så här står det.

Kapitel 3

Hej! Jag heter Isabel. Och jag bor här inne jag har bott här i snart 3 år jag är 13 år nu!

Jag behöver verkligen er hjälp med att komma ut jag vill inte vara här ett enda år till.

Men det är en sak som är bra och det är ni får lova att inte berätta för någon bakom dörren finnsett magiskt land. Men om du går in här så är det bara en städvagn men på städvagnen finns en knapp om man håller in knappen i tre sekunder kommer di in här.

Men jag som har varit här i tre år så tycker man faktiskt att det är tråkigt. Snälla hjälp mig nyckeln finns inne på rektorns kontor. I en av lådorna han är inne på möten13.00-15.30 hoppas ni läser detta//Isabel

Nu var jag tvungen att få tag i nycklarna någon därinne behövde min hjälp. Men hur skulle jag få tag i nycklarna jag måste ta mig in på något sätt men hur. Emelie sa att vi bara skulle säga till rektorn att vi ville gå in på hans kontor men det var helt knäppt.

- Nu har jag det, vi går hit till skolan precis innan skolan stänger då går vi in till rektorns kontor han brukar alltid ha kontoret öppet. Säger Emma

- Ja vilken bra ide: Svarar Emelie.Nu var klockan 17:50 Jag och Emelie gick till skolan vi gick in genom korridoren och sen gick vi mot rektorns kontor.Dörren var öppen. När vi titta in såg vi att han hade en massa lådorVi leta igenom alla plötsligt hör vi steg mot rektorns kontor vi frös till av skräck vi gömde oss fort. Då hör vi att nyckeln vrids om i låset där kommer rektorn in och hämtar papper sen går han igen.

- Det var nära ögat, säger Emelie- Jaa tur att vi inte blev upptäckta. Svarar Emma- Nu fortsätter vi leta. Säger Emma

Jag och Emelie tittar i alla lådor. Men då kom vi på att det var den översta men där i låg det bara en massa pennor. Då såg vi att det fanns ännu mer lådor vi titta i den översta. Där låg det en massa papper Emelie lyfte på papperna och där låg dem nycklarna till

dörren jag tog dem. Vi sprang fort ner till dörren.

Nu stog jag där och låste sakta upp låset…

KAPITEL 4

Jag stod sakta och låste upp den var upplåst jag öppnade försiktigt dörren. Jag gick in före Emelie och pang så stängdes dörren av en smäll. Den var låst Emelie var kvar därute det fanns en knapp som Isabel hade berättat om. Jag tryckte på den och då kom jag till ett magiskt land och jag var nästan svimfärdig det var så vackert. Fast det var kokhet det luktade blommor. Jag såg att det fanns en massa coola saker tillexempel ett badkar med popcorn en bio skärm som såg ut som en häst och ett berg på berget stog det ett hus jag antog att det var där som Isabel bodde men jag väntar med att gå upp tänkte jag nu ska jag gå och utforska den här magiska världen. Jag började med att utforska den sidan med en massa blommor och häftiga saker för att på andra sidan var det som en djungel. Jag gick runt jag såg en myra eller jag trodde det men det visa säg att den kunde prata det lät så här tjobado kitabo jag fatta inte så jag fortsatte gå jag såg en jätte hög blomma i den så var det

som ett litet badhus. Bredvid den stog det en stege jag klättra upp och när jag var uppe i blomman så såg jag en vatten

Ruthkana den såg jätterolig ut jag provade däruppe så fanns det som en regnjacka som jag satt på mig och åkte det var jätteroligt plötsligt så försvann den som om den var magisk då råkade jag gå in i ett osynligt träd nu började jag tycka att det var läskigt. Nu gick jag till den liknande djungeln jag såg en massa djur som inte finns i människornas värld.

Nu hade jag nästan gått igenom landet jag la mig på en sten och

somnade…

KAPITEL 5 Jag vaknade av en röst som sa

- Hallå vakna! Sa personen.- Vem är du?? Sa Emma med en rädd röst- Hejsan det är jag som är Isabel.- Hej jag läste ditt brev och såg att du vill ha hjälp

Den här världen är riktigt cool! Sa Emma- Ja i alla fall i början. sa Isabel med en ledsen röst - Men varför är du så ledsen varför vill du inte vara kvar här. Sa

Emma

- Jo det ska jag berätta. Det börja när jag kom in här jag tyckte att det var jättefint jag gick och kolla mig omkring jag somnade på en sten. När jag vaknade var det morgon jag gick till dörren men jag hade glömt var knappen var jag hörde mamma och pappa vara där ute jag tänkte att dom nog letade efter mig. Jag banka på dörren men ingen hörde. Jag la mig ner och började gråta. Men efter en månad började jag att tänka jag har inga vänner, jag har ingen mamma och pappa längre dom bryr sig säkert inte om mig längre. Fast jag visste att dem gjorde det jag gick tillbaka till dörren men hittade ingen knapp. Efter 3 år så kom jag på att jag kunde skriva ett brev till någon där ute.Och det var du, det var du som såg det du läste det och tog dig in och nu har jag en vän i alla fall men jag saknar min syster och mina föräldrar så mycket. Men jag längtar så mycket tills den dagen jag kommer ut kommer. Den enda jag kan prata med är dem onda djuren och kungen ifrån norr men det är det ingen som vill för dem bara ger en neråt puffar att jag aldrig kommer komma ut att jag till slut kommer bli en av dem men det går knappt och tänka sig så fort någon passerar deras linje så är det en eller flera neråt puffar på en gång. Hon fick lite tårar i ögonen.

Jag krama hon och sa.

- Det ordnar sig vi kommer säkert komma ut. Sa Emma- Då sa Isabel att vi kunde gå upp till hennes lilla stuga och äta lite.

Jag fick en dryck som jag tyckte smakade som den som Emelie brukar göra och så fick jag kaka som hon brukar ge mig inne på sitt rum hade hon en häst plansch som Emelie hade på sitt rum.Jag frågade henne om hon gillar äggröra och bacon som Emelie älskar hon svarade.

- Jag det är det bästa jag vet jag brukar alltid äta det till frukost fast ägget kommer inte från en höna som det är i vanliga världen utan från en fågel som heter kvitt kvitteri och bacon kommer från nöff nöffeli.

- Vilka roliga namn det finns på djur här. Sa Emma.Då frågade Isabel om vi skulle köra Kurri

- Hur går det till då.- Det är som kurragömma fast i stället så springer man och gömmer

sig på olika ställen.

Isabel liknade Emelie.

Då kom jag och tänka på det Isabel hade berättat för mig.Då tänkte jag.Jag kommer aldrig kunna hjälpa min nya vän allt kändes hopplöst.

Kapitel 6 magiska dörrenRätt som det var kom jag på hur jag kunde göra för att hjälpa Isabel med då behövde jag några saker från den vanliga världen.

Det jag behövde var…..

Ett rep… Två djur dräkter som liknade dem som var onda. Och sist men inte mins en översättare som gör så vi låter

som de onda djuren.Min plan var att vi skulle klä ut oss till djuren och sen säga till kungen att vi skulle hjälpa Isabel och att vi hade varit dumma vi skulle göra så att han blev god så han kunde hjälpa Isabel till världen. Igår när jag var i hennes hus så såg jag en bok. I boken stod det att bara kungen kunde göra en trolldom över en som hade varit där i över ett år. Annars kan man inte komma ut. Därför behövde vi göra dem onda till goda. Genom det skulle vi gå till trollkarlen vid öster. Han skulle hjälpa oss att sätta en trolldom i

repet så när kungen nuddade det så skulle han bli god efter tre timmar hade det verkat. Det hade Isabel berättat till mig. Isabel hade inte synts till på hela dagen jag gick upp till hennes stuga. Hon låg och sov jag väckte henne och sa att jag skulle gå och hämta redskap i vanliga världen vi tog avsked av varandra.

- Hoppas vi ses snart igen... Sa Isabel- Jadå vi kanske ses snart hejdå!! Sa Emma.

Jag började att springa till dörren…

Kapitel 7 tillbaka till skolan…I skolan var allt som vanligt. Fröken sa att jag skulle ta upp min mattebok jag titta upp på alla i klassen då såg jag Tobias sitta och peta i näsan. Tobias var klassens knäppaste kille och ganska så äcklig. Jag kunde inte låta bli att skratta jag skratta i minst en minut innan hela klassen skrattade förutom Tobias. Han såg helt förvånad ut. Nu var det rast då kom jag på att jag skulle få tag på allt först var jag tvungen och gå till syslöjden för att hämta tyg jag hade med mig en bild på djuren. Ingen var här jag pusta ut jag hade varit så rädd för att vår sura syslöjdsfröken var där. Jag gick in titta efter tyget men hittade inget det ända jag hittade var sågar och spikar då kom jag på jag var ju i träslöjden. Nu hade jag kommit rätt nu var jag äntligen i syslöjden. Ingen var där jag letade och letade och tillslut hittade jag ett liknande jag tog med mig allt som fanns. La ner det i väskan sen gick jag över till skolan igen. Men då kom jag på att jag glömde repet jag sprang och hämtade det. Nu hade jag bara översättaren kvar. Den fanns inne på rektorns kontor någon stans jag hade hört att han hade pratat med sin hund förut fast hunden är död nu. Jag titta på hur mycket klockan var det hade ringt in. För en kvart sen jag sprang och sa

- Förlåt för att jag kom försent. - Det är okej.

Då kom jag på det Emelie jag har inte märkt Emelie när jag tänkte på det började jag må illa vi brukade alltid vara på rasten. Jag kände att jag fick dåligt samvete. Vi jobbade engelska hela lektionen men jag fick ingenting gjort. Jag tänkte bara på Emelie. Tänk att jag har svikit min bästa kompis bara för att hjälpa en annan kompis det är klart att jag ska hjälpa båda men denna rast måste jag nog berätta jag har ju allt förutom djuröversättare. Då kom jag på det jag kan ju fråga om Emelie kan hjälpa mig att hitta djuröversättaren. Nu var det rast jag gick fram till Emelie och sa förlåt för att jag var så dum och inte brydde mig om dig.

- Det gör ingenting Emma! Sa Emelie- Bra! Sa emma - Men du Emelie- Ja vad är det?- Du vet dörren jag var ju där inne och jag träffade en tjej som heter

Isabel. Du vet hon som skrev brevet. - Ee jo juste vad är det med henne? Sa Emelie - Jag ska hjälpa henne att hämta saker så att jag kan hjälpa henne

och komma ut. Sa emma- Och jag behöver hjälp till det sa Emma- Rektor Urban han har ju en djuröversättare. Han hade ju det till

hans hund förut.- Ja juste och den behöver du?- Ja exakt vill du hjälpa mig och hämta den? Sa Emma.- Ja gärna!

Okej kom då.Vi gick mot skolan och då såg vi Urban han gick ut från sitt kontor han verkade jätteglad undrar varför.

- Gud vad Urban verkar vara på bra humör idag jag har aldrig sätt han så här.

- Strunt samma han ska säkert bara få en ny hund eller något. Eller så har han äntligen fått en ny rakapparat som han kan raka sig med. Just nu ser han ju ut som en tomte med sin runda mage och sitt skägg. Vi skrattade i kör. Plötsligt så började Urban komma i mot oss vi blev rädda och sprang snabbt in i skolan och låste in oss på toaletterna. Efter ungefär 10 minuter så gick vi ut vi gick bort till

hans kontor och öppnade försiktigt dörren. Ingen var där vi pustade ut.

- Men var kan den ligga tro?- Säkert i någon av hans lådor. Sa Emelie- Du tittar på vänster sida och jag på höger.- Okej! Sa Emelie.

Vi leta och leta då hörde vi steg utanför och en nyckel som vreds om i låset vi frös till av skräck. Men som tur var så han vi gömma oss. Urban kom in och satt sig på sin stol och sen så tog han upp ett foto. På fotot var hans hund med han stod bredvid hunden på fotot. Han var vid en badplats jag kände igen så mycket. Det så ut som magiska landet. Då såg jag han dra ut en hemlig låda där såg jag översättaren. Men var hade Emelie gömt sig

Helt plötsligt hörde jag något som lät som en stor lastbil fast sen kom jag på det han pruttade. Pruuuutttttt pruuuut det var Urban jag kunde inte hålla mig för skratt jag började garva. Då reste Urban sig upp snabbt jag hörde Emelie fnissa också.

- Men vad i … Sa Urban- Hallå är det någon där. Sa urban

Vi blev knäpptysta.- Äh det var säkert bara fågeln uppe i taket. - Då var det dags för möte.

Han gick ut och vi vågade oss fram.Det stank fortfarande från prutten.

- Jag såg översättaren den ligger där i lådan. Men det var ingen låda där gud vad konstigt. Jag tog fram kortet och vände på det där fanns det som en knapp jag tryckte på den och lådan öppnades.

- Wow vad coolt.- Äh säkert bara en sån där elgiganten pryl eller nånting.

Jag tog upp översättaren. Då hörde vi steg igen jag tog översättaren fort och la den i väskan men jag han inte gömma mig. Då kom Urban vi tittade upp och såg så oskyldiga som möjligt då skrek Urban.

- UT HÄRIFRÅN!! - Vi sprang ut då hörde vi han säga.

- KOM TILLBAKA!!Vi gick tillbaka.

- Vad gör ni på mitt kontor!? Sa urban- Ehh ingenting sa vi fort.- Men vad gör ni då här då.- Ehh vi skulle bara titta om din dator var trasig…

Sen bara sprang vi ut.

Nu hade vi översättaren. Imorgon måste jag göra uppdraget jag måste…

Kapitel 8

Idag var det dags för uppdraget det kändes pirrigt jag gick upp tidigt tog på mig kläder och åt en macka sen sprang jag till dörren!

Jag öppna och gick in tryckte på knappen.

Sen gick jag till Isabel och sa

- jag går nu vi får se om jag kommer tillbaka…

- Jag följer med, sa Isabel.- Okej kom nu!

Vi tog på oss dräkten och stoppade in djuröversättaren i dräkten sen tog vi mod och gav iväg.Vi hade med oss matsäck efter 40 minuter stanna vi och åt vi gjorde upp en eld och åt.Sen fortsatt vi gå och gå tillslut var vi framme. Vi gjorde oss redo och gav oss in i slottet det var pirrigt!Jag stelna till och där stod han ja han bara var där jag kände hur min arghet kom upp i hjärnan och in i magen jag blev jättesur det var Urban vår självaste rektorMen jag kunde inte ge upp för det vi gick fram till honom jag tog översättaren och började prata med honom.Jag sa…

- Du vet den där tjejen som bor på andra sidan staden.- Ja vad är det med henne? Sa urban- Jo hon har ju varit här i tre år ska vi inte hjälpa henne? Sa jag- Är du helt från vettet varför skulle vi göra det?!!- Hon har inte träffats sina föräldrar på tre år!- Nehe har du glömt tre år är ju tre timmar i vanliga världen!- Men för hon är det tre år skulle inte du vara ganska ledsen om inte

du fick träffa dina föräldrar på tre år.Urban började tänka

- ”suck” jaja men hur ska vi kunna hjälpa henne!Du tar din magi och tar den över ett rep sen kan jag ge henne de!

- Okej, gå och ta fram ett rep men detta ska gå fort ingen få se.- Okej, sa jag

Isabel gick bakom busken och tog av säg dräkten eller bara huvudet jag tog fram repet och gick igen.Han tog trolldomen och sa den så här lät det.

- Trio mwa rijona patona lillopina koratoDå tog han sin hand på repet och slängde det till mig

- Är du nöjd nu, sa urban- Ja självklart- Bra- Stick iväg nu!

Jag tog av mig djurhuvudet utan att tänka jag vände mig om där satt urban och nästan kokade över han skrek

- Hit med repet

- ALDRIG! Sa jag

jag nuddade repet på Isabel

Då kom det en massa vita hästar och en annan kung som var vit! Det kändes konstigt att den svarta kungen hade låst in den vita kungen.

Då kom den vita kungen fram till Isabel och sa

- Förlåt mig för allt jag gjort!- Du? Sa Isabel - Ja för 5 år sedan fanns det en svart kung som tog en förbannelse

över mig så jag blev svart kung! Jag ber hemskt mycket om ursäkt för mitt beteende!

Då såg jag det också det var Urban självaste Urban som var vita kungen.

- Det gör inget, sa Isabel!- Men nu måste vi gå till vår värld!- Okej, sa urban- Hejdå- Hejdå

Vi gick och gick och kom fram till dörren öppnade den. Och så som Urban hade sagt att det bara hade gått tre timmar men nu såg jag urban han kom med sin bil hemifrån då tänkte jag det kan inte ha varit Urban men han var ju såå lik aja huvudsaken är att Isabel får träffa sin mamma! Isabels mamma var ute och väntade som inget

hade hänt Isabel sprang till sin mamma!

Kapitel 9

Dagen efter satt jag i skolan och tänkte på allt som hänt jag.Jag träffade en ny kompis som heter Isabel och var jättesnäll alla Uppdrag jag fått göra det har varit så roligt. Då säger fröken

- Emma!- Ee oj ja- Det är rast nu!- Oj okej.

Jag hade tänkt bort hela lektionen.

Jag såg några från sexan som hade gjort något fuffens Emelie sprang och sa

- 6:orna har gjort så att Urban ska råka krocka med han dom har kallat hit en från tredje ring som kommer köra på Urban kom vi måste stoppa dom kom fort koooooom.Jag tog på mig jackan och skorna sen rusa jag ut men det var försent där låg Urban på gatan det var en flock med människor runt 6:orna hade sprungit bort dom trodde inte att det skulle bli en sån kraftig olycka. Jag sprang till Urban och försökte få han i liv jag satt örat mot hans hjärta det dunka jag kände en stor lättnad. Jag tog fram min mobil och ringde 112 ambulansen var på plats tre minuter efter jag och min fröken fick följa med. Det var spännande att åka ambulans fast det kunde jag inte tänka på nu! Nu var vi framme jag

och fröken satt och vänta i väntrummet hon bjöd på glass då kom en sjuksköterska och sa att han var okej men kommer behöva stanna på sjukhuset dem tre kommande nätterna. Hon sa också att vi fick komma och hälsa på imorgon men helst inte idag. Han behövde ta det lugnt.Vi sa okej och fröken skjutsade hem mig.”tre dagar efter”

Urban kom till skolan och skulle leta efter olyckan. Då märkte han att hans nycklar var borta inklusive en speciell nyckel!Då tänkte jag det måste ju vara den till dörren.Jag gick till Emelie och sa att vi måste ge tillbaka nyckeln men hur?

Då sa Emelie!- Jag har en idé!- Vadå för idé, sa Emma- Vi säger att vi hittade nyckeln utanför hans kontor.- Aja, det får väl duga.

Vi gick med nycklarna till Urban - Hej Urban vi hittade dina nycklar här utanför du sa ju att dem var

borta. - Tack så hemskt mycket

Urban var som en ny person. Det måste ha hänt nåt när han krockade han exakt innan vi gick så sa han

- Vill ni ha bulle och saft jag bjuder!- Ja gärna

Nu hade klockan blivit 14:00 och idag skulle Isabel komma till skolan hon stod redan och vänta Emelie sprang dit!Isabel hade något att säga

- Du vet magiska världen!- Ja, sa Emma och Isabel- Vi kan väl ha det som en hemlighet bara vi?- Ja absolut, sa Emma

Isabel gick på en gång efter hon hade sagt det då sa Emelie.

- Vill du följa med hem till mig och äta du kanske kan sova kvar så kan vi ha kuddkrig popcornkrig och så kan vi titta på film vill du det?

- Ja jättegärna jag ringer till mamma på direkten!

”ring” ”ring” - Hej mamma är det okej att jag sover hos Emelie ikväll- Jadå gumman självklart kom förbi så får jag säga hej först så kan

du samtidigt hämta sakerna!- Okej!

Jag gick hem och packade jag tog med mig pyjamas, tandborste, nya trosor, strumpor och ombyte tills imorgon.

Jag och Emelie gick hem till henne när vi kom hem till henne tog vi en glass sen skulle vi laga mat tillsammans vi laga pasta Carbonara det blev jättegott. Nu skulle Emelies föräldrar på fest så vi var hemma själva vi hade popcorn krig sen kolla vi på tv sen gick vi och köpte godis vi hade jättemysigt