GRUVBYGGNADERI BERGSLAGEN

Bergsbruk.se

KOMPLEMENT TILLRiksantikvarieämbetets

2

Omslag: Den rekonstruerade gruvlaven över Knektschaktet vid Sala silvergruva 2003. Foto: JohnThoweman

© 2004 John Thoweman, Bergsbruk.se

Text, illustrationer och foto där ej annat anges, John Thoweman.Kompletterande fakta av Per Wirback.Gruvkartor från Bergsstaten, Falun.Denna publikation är ett komplement, tillkommet på privat, ideellt, initiativ, till Riksantikvarie-ämbetets rapport RAÄ 1993:2 ”Gruvbyggnader i Bergslagen” av Kjell Sundström.

Distribution gratis som pdf-fil på webbplatsen www.bergsbruk.se

Publikationen får inte säljas för privat vinning, ej heller förändras utan tillstånd av författaren.Spridning för privat, icke-kommersiellt bruk är tillåtet om www.bergsbruk.se anges som ursprung.Citerande ur verket är tillåtet om källan anges.

Komplement till Riksantikvarieämbetets rapport ”Gruvbyggnader i Bergslagen”

Utgiven av Bergsbruk.se

Första utgåvan

3

INNEHÅLL

Förord 4Gruvor i Uppsala län 5

Dannemora 5Herräng 6Ramhäll 8

Gruvor i Södermanlands län 9Förola 9Kantorp 9

Gruvor i Värmlands län 10Värmlandsberg 10

Gruvor i Örebro län 10Bastkärn 10Håkansboda 12Mossgruvan 13Pershyttan 13Polhemsgruvan 14Striberg 14Stråssa 14Zinkgruvan 14Ösjöberg 15

Gruvor i Västmanlands län 15Norberg 15Sala silvergruva 16

Gruvor i Dalarnas län 17Bispberg 17Falun 17Grängesberg 17Gränsgruvan 17Håksberg 17Intrånget 18Lekomberg 18Lustigkulla 19Saxberget 19Smältarmossen 19Stollberg 19Svärdsjögruvan 19Tuna Hästberg 20Vassbo 20Tomtebo 20Vintjärn 21

Gruvor i Gävleborgs län 21Bodåsgruvan 21Vingesbacke, Nyängoch Långnäs 21

Källor 22

4

Förord

Denna publikation är en följd av många besökvid nedlagda gruvor under de första åren på2000-talet, varav många med RAÄs rapport”Gruvbyggnader i Bergslagen” (GbiB) somgrundläggande guide och vägledning. Underdessa olika besök ställs man dock oundvikligeninför de förändringar som har skett sedan rap-porten kom ut.

I flera fall har byggnader rivits, tyvärr iblandi sådan omfattning att så gott som alla spår avgruvdriften har utplånats. I vissa fall harbyggnaders användning ändrats, dess skick harförändrats, oftast till det sämre, men i något falltill det bättre.

I samband med besöken har också enstakasakfel konstaterats, vilket dock inte ska läggasrapportens upphovsman till last. I de fall det harvarit möjligt att verifiera det korrekta förhållan-det, har korrigeringar medtagits i det här kom-plementet.

Bildmaterialet är så gott som uteslutande ta-get av författaren till komplementet. I vissa fallhar enkla skisser eller kartor upprättats medRAÄ-rapporten som bas. Oftast har nya kartortagits fram, ibland dock kanske utifrån sammakällmaterial, varför en viss likhet med RAÄ-rapportens illustrationer kan skönjas – något somgivetvis också är avsett att underlätta jämförel-sen för läsaren.

Grundprincipen för vad som tas upp i det härkomplementet är att någonting på platsen för enav de gruvor som tas upp i RAÄ-rapporten skaha ändrats, eller att någon sakuppgift har visatsig vara felaktig. I några fall har även byggnadersom helt utelämnats i rapporten tagits med.

Avsikten med det här komplementet, vilketbör framhävas, är att dela med sig av de kunska-per och insikter som uppnåtts vid besök på plat-sen för de olika gruvorna. Uppdateringar ellerkorrigeringar är relativt kortfattade, vilket främstberor på en önskan att undvika att försöka ”skrivaen ny rapport”. Författaren vill tvärtom uppnåen enkel och trevlig uppdatering och komple-ment till en av de få övergripande tryckta verk

om gruvanläggningarna i Bergslagen som harkommit ut under det senaste halvseklet.

För utförligare fakta om respektive gruva,hänvisas till webbplatsen ”Bergsbruk.se”. Dethär komplementet är skapat för att passa ihopmed ”Gruvbyggnader i Bergslagen”, till skillnadfrån webbplatsen, som har en vidare inriktning,som kan läsas helt i sin egen rätt och som stårför sig själv.

Uppdateringar om vissa gruvor saknas i denhär versionen. Det finns en avsikt att införlivanågot om dessa gruvor i en kommande versionav komplementet. Finns tid, resurser och intressei framtiden kan säkert också ”uppdateringar avuppdateringen” bli aktuella, med tanke på dentakt olika förändringar påverkar gruvmiljöerna iBergslagen.

Stort tack riktas till alla som har bidragit ellerhjälpt till med material som ingår i det här kom-plementet samt, för själva rapportens tillblivelseen gång i tiden, till Riksantikvarieämbetet ochrapportens upphovsman, Kjell Sundström.

Ytterligare iakttagelser eller förändringar sominte tas upp här, liksom korrigeringar av felak-tigheter, tas gärna emot via epost på adressenwebmaster@bergsbruk.se.

Uppsala, mars 2004

5

DANNEMORADannemora och Films socknar i Östhammars kommunJärnmalmsgruva

Utfraktsbana med nytt tak över scen.

Gruvan lades ned 1992. I allt väsentligt ärgruvbyggnaderna oförändrade. Utfraktsbanornaav betong står kvar, men det flyttbara matar-bandet i fackverkskonstruktion har skrotats.Under den del av utfraktsbanan där fackverks-mataren fanns, har en scen uppförts och ett taköver scenen är upphängt under utfraktsbanan.

Ventilationshuvar och utblås, skorstenar m.m, påanrikningsverket har monterats bort; likaså harutlastningsfickor på anrikningsverket avlägsnatsoch öppningarna har murats igen. Två lyftbalkarovanför porten till spelrummet högst upp i lavenhar skurits bort. Vissa reparationer av fasadernapå anrikningsverk och lave har utförts. Flertalettrappor, fönster och dörröppningar nära mark-nivå på lave och anrikningsverk har murats igen,likaså har lastportarna som ledde till skipar ochhissar murats igen. En ensam malmvagn stårsedan länge på spåret utanför verkstaden (f.d.Södra Maskin).

Utsiktspaviljongen som tidigare fanns i norraänden av Storrymningen, har på grund av ras-risk flyttats till den södra änden. FöreningenDannemora Gruvors Intresseförening har i sam-arbete med Föreningen Vallonbruk i Uppland an-lagt stängslade gångvägar över Maskinschaktetsamt fram till, och ned i, Svavelgruvan.

Den moderna anläggningens gruvlave, utan lyftbalkar.

Igenmurade lastportar för skipar.

Gruvor i Uppsala län

6

HERRÄNGHäverö socken i Norrtälje kommunJärnmalmsgruvor

Herrängsfältet ligger 8 km norrom Hallstavik i norra Roslagenvid Singöfjärden.

Gruvdrift har pågått i Herr-äng sedan 1500-talet. Bristen påvattenkraft innebar attgruvbrytningen tog fart först närångkraft började användas.Gruvornas läge vid kusten medgoda transportmöjligheter in-verkade också positivt.

1753 byggdes en stånggångfrån Bredsund till Lappgruvanför att driva pumpar.

1822 drev en ångmaskinpumparna vid Jacobi gruva (se-nare sammanbruten medEknäsgruvan).

Flera olika ägare figurerade igruvfältet, men ägandet samla-des senare till en ägare. Her-rängs Grufvebolag ägde markenfram till 1878.

1889 grundades HerrängsGruf AB.

1894 infördes magnetiskmalmseparering.

1897 byggdes en linbanamellan Glittergruvan och Kärr-gruvan. Den krossade malmenforslades via en annan linbanatill ett anrikningsverk vid Singöfjärden.

Strax efter sekelskiftet övergick man till enav Gustaf Gröndal patenterad anrikningsmetod,vilket innebar framgångar.

1902 påbörjades uppförandet av en hytta medtvå masugnar och ett briketteringsverk, de för-sta i landet som helt grundats på Gröndals meto-der.

1905 tog malmen slut i Glitter- och Kärr-gruvorna. Undersökningar vidtog och ett kross-verk uppfördes vid Lappgruvan för att ta handom dåligt skrädd malm.

1910 rekonstruerades Herrängs Gruf AB.1918 förvärvades aktiemajoriteten av Olaus

Olsson Kolimport AB i Stockholm. Bearbet-

Ur ”Vägen från gruva och bruk” SJK37, 1984, red. Lennart Welander(Observera att alla de markerade järnvägarna inte fanns samtidigt.)

F.d. Herrängs Grufs kontor.

ningen i Spatgruvan återupptogs. Dagbrotten vidEknäs och Jacobi sammanbröts och sänkning av

7

ett nytt uppfordringsschakt påbörjades.1919 brann anrikningsverket och

maskincentralen. Ett nytt anrikningsverk samt ettsintringsverk uppfördes.

1921 gick Olaus Olsson i konkurs ochMälarbanken övertog ägandet av gruvorna. Bryt-ningen i Lappgruvan upphörde.

1926 övergick ägandet till Handelsbanken.I början av 1930-talet återupptogs brytning iHägnadsfältet och ett centralschakt sänktes vidCharlottagruvan.

Anrikningsverket.

1959 upphörde brytningen i Spatgruvan.1961 avslutades all gruvbrytning i Herrängs-

fältet (Hägnadsgruvan och Eknäsgruvan).1969 upphörde även järnbruksdriften.1982 brann laven vid Eknäsgruvan ned.

Läget idagKvar från gruvtiden finns f.d. Herrängs Grufsbrukskontor, ursprungligen byggt på 1700-taletvid Eknäsgruvan och då använt som spelhus. Detflyttades 1889 till dess nuvarande plats och haräven i dag funktion som kontor för olika lokalaföretag.

Det gamla järnbrukets lokaler är övertagna avett gjuteri och har byggts om till stora delar.Anrikningsverket från 1919 är kvar, exteriört tillstora delar intakt.

Dessutom finns en ladugård från 1760-talet,härstammande från gruvbolagets jordbruksdrift,samt en borrsmedja kvar. Smedjan är murad islaggsten och är från början av 1900-talet. Öv-riga byggnader från gruvdriften är rivna.

Borrsmedjan

8

RAMHÄLLAlunda socken i Östhammars kommunJärnmalmsgruva

(Ovan) Platsen för den rivna gruvstugan i förgrunden. Från anrikningsverket mitt i bild utgick också den andra,delvis rivna, utfraktsbanan.

Vid gruvanläggningen har gruvstugan, som ocksåinnehöll gruvfogdekontor och verkstad, samtkompressorer och smedja, rivits. Därtill har denlutande delen av den norra utfraktsbanan (för ma-

kadam) rivits, förmodligen av säkerhetsskäl, seskissen nedan. Området håller på att växa igen,men kvarvarande byggnaders skick är i stort det-samma. Dörrar och fönster nära marken har dockmurats igen och området har städats på skrot.Som en ytterligare uppgift kan nämnas att detfanns en särskild kontorsbyggnad längre norr ut,som inte finns med på ritningen i”Gruvbyggnader i Bergslagen”.

9

FÖROLASvärta socken i Nyköpings kommunJärnmalmsgruva

Den enda mer påtagliga förändring som skett, är att den kulkvarn som stod kvar i anrikningsverketär skickad till skrot. Byggnaden gör nu tjänst som båtverkstad.

KANTORPSköldinge socken i Katrineholms kommunJärnmalmsgruva

SkalundagruvanGruvfogdebostaden är tillbyggd och förlängd ibägge kortändarna och ger numera intryck av ettbetydligt större hus. Maskinhuset har fått plåt-tak och verkar tillbyggt. Det används som stalloch bär, om möjligt, ännu mindre spår av sinforna funktion som maskinhus än tidigare. Dennye ägaren har vissa funderingar på att under-söka om det är möjligt att fylla igen gruvschaktenmed de kvarvarande varphögarna.

Maskinhuset vid Skalunda som stall.

Den tillbyggda gruvfogdebostaden vid Skalunda.

OscarsgruvanVändbrottet står kvar i gott skick, medan maskin-huset är flyttat, bort från dess ursprungliga plats,till en ny placering bredvid vändbrottet. Det hardessutom byggts om till garage och kan knap-past längre uppvisa några som helst känneteckenför ett maskinhus. Den pedagogiska miljön somvisade hur ångkraften gick in istället för vatten-kraften är tyvärr alltså inte bevarad.

Vändbrottet vid Oscarsgruvan. Maskinhuset är flyttatutanför bildens vänsterkant.

Gruvor i Södermanlands län

10

VÄRMLANDSBERGNordmarks socken i Filipstads kommunJärnmalmsgruva

Alla byggnader utom förråden och våghuset ärrivna. Schaktet är igengjutet.

De kvarvarandeförråden.

BASTKÄRNLjusnarsbergs socken och kommunJärnmalmsgruva

Gruvan ligger 1,5 km söder om Silverhöjden, sö-der om Grängesberg.

Gruvan inmutades 1850 och fick namnet Bast-gruvan. Utmål lades 1854. Bearbetning ägde rumi mycket ringa utsträckning de första 40 åren.

1872 inmutades Fäbobacksgruvan, somutmålsbelades 1874. Efter bearbetning i mindreskala under två år ligger fyndigheten öde i 40 år.

1898 bildades Bastkärns Grufaktiebolag av ettantal svenska bruk. Brytningen påbörjades i storskala.

1916 återupptogs brytningen i Fäbobacks-gruvan av Högfors Aktiebolag.

1925 upphörde brytningen i Fäbobacksgruvanoch den vattenfylldes.

1939 inköptes Fäbobacksgruvan av BastkärnsGrufaktiebolag och nybyggnationer samt ratio-naliseringar utfördes.

1940 påbörjades sänkningen av ett nyttcentralschakt. Arbetet pågick i fem år.

1942 uppfördes en ny gruvstuga.1946-48 byggdes den nya laven och ett sov-

ringsverk.I början av 50-talet var gruvan i stort sett utbrutenoch brytningen överflyttades till Fäbobacks-

Det f.d. maskinhuset.

Gruvstugan.

Gruvor i Värmlands län

Gruvor i Örebro län

11

gruvan, dit underjordsförbindelse etablerats.1978 avslutades gruvdriften.

Läget idagKvar vid Bastgruvan finns de relativt omfattanderuinerna efter laven och anrikningsverket.Lämningarna är delvis täckta med rivnings-massor. Dessutom finns det gamla maskinhuset,liksom gruvstugan kvar. Vid malmutlastningenstår en rad pelare från utlastningsbanan samt enmalmficka i betong. Ett transformatorhus finnskvar i ombyggt skick.

Ruinerna efter anrikningsverket.

Malmficka vid utlastningen.

Gruvstugan är tillbyggd och inrymmer en firmamed teknisk inriktning, liksom det gamlamaskinhuset. Även en del av bottenvåningen tilllave- och anrikningsverk används. Bastkärn somsamhälle finns kvar och innehåller många ex-empel på gruvarbetarbostäder.

12

HÅKANSBODARamsbergs socken i Lindesbergs kommunSulfidmalmsgruva

Håkansboda gruvor ligger ca 3 km öster om Storåoch ca 1 km söder om Stråssa.

Kopparmalm bröts i Håkansboda redan på1400-talet.

På 1540-talet lät Gustav Vasa bryta gruvornaen tid.

1551 länsades ”gamla koppargruvan” för kro-nans räkning.

Åren 1627-1630 lät Louis De Geer anställaförsöksarbeten som dock inte ledde till någonlångvarig gruvdrift.

1702 upptogs Norrgruvan som bearbetades till1738, då den övergavs vid 32 meters djup ochersattes av Sörgruvan.

1830 avslutades bearbetningen av Sörgruvan.Huvudsakligen bearbetades sedan Märrgruvan,från vilken malmfångsten smältes vid Mårdsätersoch Sandbackens kopparhyttor.

1849 var bearbetningen av Kommersgruvan ifull gång och gruvan blev fältets huvudgruva.

1873 nedlades driften på grund av att brytning-ens stora djup försvårade och fördyrade utvin-ningen.

1882-83 påbörjades ytterligare en brytnings-period som dock lades ned på grund av lågakopparpriser.

1906 satte Stora Kopparbergs Bergslag somny ägare igång en mindre brytning samt skräd-ning av varpen.

1919 avbröts brytningen.1975 påbörjades undersökningar under den

gamla fyndigheten.1978 övertog SSAB undersökningsarbetet. En

över 1 km lång förbindelseort drevs från Stråssa.1980-81 byggdes en enkel stållave i Håkans-

boda, tillsammans med ett nytt maskinhus.1983 upphörde verksamheten.

Läget idagDe byggnader som finns kvar i Håkansboda ärgruvstugan, som står tom i ganska dåligt skick,det moderna maskinhuset och laven, samt enäldre byggnad, troligen ett äldre maskinhus, somhar använts för att lagra borrkärnor, även dennai dåligt skick. Vid Norrgruvan står en transfor-matorstation kvar från den tidiga nitton-hundratalsbrytningen. Väster om Norrgruvanfinns också en hjulgrav kvar från ett vattenhjulsom drev en stånggång.

Den enkla laven.

Maskinhuset.

13

MOSSGRUVANLjusnarsbergs socken och kommunJärnmalmsgruvor

Vid Sköttgruvan har transportbandet mellanlaven och anrikningsverket skurits ned. Värt attnotera är också det gamla maskinhuset som stårkvar, snett i vinkel mot den nya laven.

Det gamla maskinhuset vid Sköttgruvan. Transportbandet till anrikningsverket är nedskuret.

PERSHYTTANNora socken och kommunJärnmalmsgruva

I anrikningsverket vid Storgruvan finns, förutomden i GbiB nämnda kulkvarnen och ett skakbord,ytterligare två skakbord bevarade.

Vid det gamla stickspårets sträckning runtStorgruvan, står en malmficka i betong kvar.

Det plåtklädda sjunk- och flytverket liksommakadamverket är bägge rivna. Endast betong-grunder samt en kross av Blake-typ finns kvar.

Runt hela området vid Storgruvan har ettstängsel med vanligtvis låsta grindar satts upp.

Lockgruvan har nästan färdigställts som turist-gruva, med trappor ned till ca 40 meters nivåoch ett tak över dagöppningen.

Blake-krossen i den rivna anläggningen vid Storgruvan.

Den blivande turistgruvan i Lockgruvan.

14

POLHEMSGRUVANLjusnarsbergs socken och kommunJärnmalmsgruva

Försovringsverket som ansluter till laven är del-vis raserat, sannolikt söndersprängt. Matarbandoch malmficka är rivna.

Det raseradeförsovringsverket.

STRIBERGNora socken och kommunJärnmalmsgruva

De västra anläggningarna vid malmutlastningenär rivna, endast betongrester kvarstår, medan deöstra delarna kvarstår, med skrapspel, kulvert,krosstation, m.m.

Det som i GbiB i bildtext och kartskiss samtunder ”Läget idag” anges som ett ”gammalt an-rikningsverk” (vid Domarhagen) bör i själva ver-

ket vara den försöksanläggning med rostugn,uppförd 1946, som nämns i grundtexten omStriberg. Den moderna laven benämns ibland”laven vid Knuts schakt”, vilket dock genomgå-ende ska vara ”Carls schakt”.

STRÅSSARamsbergs socken i Lindesbergs kommunJärnmalmsgruva

Utlastningsfickorna till kulsinterverket har rivitsoch skrotats. Anrikningsverket byggdes delvisom under 90-talet för att kunna ta hand om malmfrån den närbelägna Lovisagruvan, som kördesdit på en sträcka av järnvägen Stråssa-Storå.Gruvkontoret är numera i ett förfallet skick.Turistgruvan är nedlagd. Kulsinterverket utan utlastningsfickor (tidigare t.v.).

ZINKGRUVANHammars och Lerbäcks socknar i Askersunds kommunSulfidmalmsgruva

Knallagruvan lades ned i februari 2004, på grund av att fortsatt brytning av malmkroppen inte varlönsam. Laven, i sin skepnad från 1971, kvarstår dock och schaktet underhålls som reservutgångför Nygruvan, där drift pågår.

15

ÖSJÖBERGHjulsjö socken i Hällefors kommunJärnmalmsgruva

Malmfickan anges som riven i kartskissen i GbiB, men den kvarstår, dock i mycket dåligt skick(kan ses i GbiB, nedtill till höger i kartskissen, samt på bilden).

NORBERG

MimergruvanLave, kross- och anrikningsverk används idagbl.a. av Upplevelselinje Bergslagen samt ”Kraft-verk Mimer” för olika kulturändamål. Plattornai fasaden har säkrats med ett arrangemang lik-nande bergbultar.

BålsjöverketUnder första halvan av 1990-talet använde Ban-verket anläggningen till makadamutlastning.Anrikningsverket används idag som förråd.

KlackbergLaven och maskinhuset vid Gröndalsgruvan harvarsamt rustats upp.

KolningsbergGruvstugan vid Kolningsberg, byggd i tegel,finns kvar och används som lokaler för verkstads-industri. Övriga anläggningar är rivna.

KärrgruvanDet som i GbiB anges som ”gamla maskinhusetvid Mossgruvan”, byggt i slaggsten, benämnsockså ”Risbergs verkstad” och var en periodgruvförvaltningens reparationsverkstad, där ma-skinparken underhölls. Verkstadens funktion er-sattes sedan av en ny anläggning som är belägenSV om Kärrgruvans station. Den nyare byggna-den, i tegel, finns även den kvar idag och an-vänds för verkstadsindustri.

Byggnaderna vid centralschaktet inrymde ti-digare en yrkesskola, Bobergsskolan, som nu-mera har flyttat därifrån. Lokalerna hyrs nu uttill ett företag.

Anrikningsverket vid Mimer med säkrad fasad.

Den renoverade slaggstenslaven vid Gröndalsgruvan.

Gruvor i Västmanlands län

16

KallmorbergAnrikningsverket har delvis rivits och byggts omsamt nybyggts för att bli mer ändamålsenligt föråtervinningsföretagets verksamhet.

ÖstanmossaÖstanmossa anrikningsverk, beläget vid vägenmot Nordansjö, öster om sjön Noren, återupp-byggdes efter en brand 1957 och kvarstår idag,numera sålt till ett verkstadsföretag. Omfattandehusgrunder finns kvar i anslutning till den mo-derna byggnaden, främst rester efter ett brikett-verk.

EskilsbackenGruvstugan vid Eskilsbacken i centrala Norberg,intill f.d. länsväg 251, står kvar och används nuför affärsverksamhet. Schaktet används till berg-värme för den närbelägna skolan. Övriga bygg-nader är rivna.

Kallmora silvergruvaVid Kallmora silvergruva finns ett äldre maskin-hus bevarat i relativt gott exteriört skick. Övrigabyggnader vid gruvan är rivna.

Östanmossa anrikningsverk.

SALA SILVERGRUVASala socken och kommunSulfidmalmsgruva

Över Knektschaktet har en rekonstruktion avoriginallaven från 1887 uppförts, för att kunnaforsla besökare till och från turistgruvan. Deninnehåller nu två moderna personhissar. Ett hjul-hus har även brunnit ned.

Den rekonstruerade lavenvid Knektschaktet.

17

BISPBERGSäters socken och kommunJärnmalmsgruva

Laven över Wasaschaktet med anslutande byggnader har rustats upp och befinner sig nu i gottskick.

FALUNFalu socken och kommunSulfidmalmsgruva

Det 1927 uppförda anrikningsverket är rivet och på platsen finns endast kvar en grusplan. Övrigabyggnader kvarstår i fint skick. Hela gruvområdet är numera klassat som världsarv.

GRÄNGESBERGGrangärde socken i Ludvika kommunJärnmalmsgruva

Anrikningsverket intill Centralschaktet har rivits. Kulturhuset Cassels donation, som brann ned1992, är återuppfört. Det stora vattenhjulet, Lombergshjulet, har återuppbyggts (dock utan hjul-hus).

GRÄNSGRUVANPå gränsen mellan Ludvika och Smedjebackens kommunerSulfidmalmsgruva

Anläggningen är riven och området tilljämnat. Det är idag svårt att se några spår efter gruvdriften.

HÅKSBERGLudvika stad och kommunJärnmalmsgruva

Maskinhuset vid centralschaktet i Håksberg hartömts på utrustning – kompressorer och spel medspellinor till laven är borta. Även tryckluftstanka-rna utvändigt är borta. Utfraktsbanan frånanrikningsverket sattes i brand vid ett missödeoch endast pelarna kvarstår. Betonglavens fasadär klädd i plåt och är i gott skick. Den ägs av enbilhobbyförening. Gruvkontoret i Håksberg, väs-ter om centralschaktet finns kvar och användsav olika företag.

Laven i Källbotten, som i GbiB anges somstållave, är byggd i betong med spelrummetbyggt av plåtklädd stålstomme. Laven är numerahelt invuxen i slyskog och kan vara svår att hittaunder sommarhalvåret.

Pelarna som bar upp utfraktsbanan.

Gruvor i Dalarnas (f.d. Kopparbergs) län

18

INTRÅNGETGarpenbergs socken i Hedemora kommunJärnmalmsgruva

De gamla och nya anläggningarna har råkat bliförväxlade i kartskissen över Intrånget i GbiB.Det som märks ut med ”1” på kartan är den rivnanya anläggningen, av vilken endast betong-grunder återstår. Det som märks ut med ”2”, är

den gamla anläggningen. 2:an står bredvid detsom var anrikningsverket (idag rivet). Dengamla, idag kvarstående, laven syns strax ned-anför till höger. Symbolen för byggnaden inne-håller ett kryss.

LEKOMBERGLudvika stad och kommunJärnmalmsgruva

Lekomberg ligger 5 km NV om Ludvika.Järnmalmsbrytning vid Lekomberg påbörja-

des redan på 1600-talet.På 1800-talet påbörjades en mer omfattande

brytning.1910 fick Lekombergs Gruf AB tyska ägare.1911 uppfördes ett nytt anrikningsverk.

Samma år påbörjades byggnationen av en ång-driven kraftcentral nedanför gruvan vid sjönVäsman.

1927 byggdes ett nytt anrikningsverk med femvåningar.

1938 byggdes en 650 m lång järnvägstunnelfrån SWB in till gruvan för utlastning av sligfrån en tappficka vid anrikningsverket.

1941-42 byggdes en andra linbana frånSörviksgruvan.

1944 upphörde brytningen.1946 avslutades underjordsverksamheten.

Anrikningsverket kördes vidare på malm frångruvorna i Sörvik och Källbotten, som fraktadesdit med linbanorna. AB Statsgruvor övertog gru-van.

1950 nedlades verksamheten helt.1957 revs de sista kvarvarande byggnaderna

vid gruvan, med något enstaka undantag.

Läget idagKvar vid gruvan finns transformatorhuset i gråttludvikategel i gott skick. Dessutom finns ettsignalvakthus, som ursprungligen användes viddriften av rutschbanan kvar, samt en replika avhuset ett stycke därifrån.

Nere vid sjön Väsman ligger ångkraftcentralenkvar i gott exteriört skick, även den i gråttludvikategel. Den höga skorstenen är dock ri-ven. Byggnaden används som verkstadslokal ochförråd.

1912 färdigställdes uppförandet av kraft-centralen.

1914 byggdes en rutschbana (rälsbana) mel-lan anrikningsverket och järnvägen.

1922-25 byggdes en 4,5 km lång linbana överberget till Källbotten, där en annan järnväg,Bergslagernas Järnvägar (BJ), hade en lastplats.Detta berodde på en tvist mellan gruvbolaget ochStockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar(SWB) om fraktpriserna.

Transformatorhuset.

Ångkraftcentralen.

19

LUSTIGKULLANorrbärke socken i Smedjebackens kommunSulfidmalmsgruva

Utfraktsbanan och malmfickan har rivits, medan lave och maskinhus fortfarande står kvar.

SAXBERGETGrangärde socken i Ludvika kommunSulfidmalmsgruva

Alla byggnader vid själva gruvan har rivits och marken har jämnats till. Några spår efter gruvdriftenär nu mycket svåra att återfinna.

SMÄLTARMOSSENGarpenbergs socken i Hedemora kommunJärnmalmsgruva

Anrikningsverket från 1935 och gruvstugan är bägge rivna, medan övriga byggnader kvarstår. Spel-linorna mellan maskinhus och lave hänger kvar. Ett staket har satts upp runt laven. Smältarmossensstatus som en komplett, mindre gruvanläggning har minskat avsevärt.

STOLLBERGNorrbärke socken i Smedjebackens kommunSulfid- och järnmalmsgruva

Den moderna anläggningen är riven.

SVÄRDSJÖGRUVANSvärdsjö socken i Falu kommunSulfidmalmsgruva

Anläggningen är avlägsnad, allt är rivet ochmarken är tilljämnad, liksom även ruinerna ef-ter det gamla anrikningsverket.

Svärdsjö – platsen för schaktet där laven av”gruvcirkus-typ” stod.

20

TOMTEBOStora Skedvi socken i Säters kommunSulfidmalmsgruva

Byggnaderna vid själva gruvan, laven ochmaskinhuset, är rivna sånär som på lavensbetongfundament.

Betongstommen tillden rivna laven.

TUNA HÄSTBERGStora Tuna socken i Borlänge kommunJärnmalmsgruva

Bandgången mellan laven och anrikningsverketvid den modernare anläggningen har rivits. Enrejäl skada i anrikningsverkets norra fasad här-rör troligen från rivningsarbetet. Utfraktsbanornapå södra sidan av anrikningsverket är också rivna.I övrigt är anläggningen intakt. Gruvstugan an-vänds av ett mindre gruvföretag och det övrigaområdet utnyttjas för hantering av jordmassor.

I det gamla maskinhuset vid den äldre anlägg-ningen pågår numera ingen verksamhet.

Den broliknande utfraktsbanan i betong viddet gamla anrikningsverket är svårt invuxen i slyoch kan vara svår att hitta. Det bör för övrigt

Den modernare anläggningen. Foto: Daniel Karlsson

noteras att järnvägen från Rämshyttan fortsattetill Idkerberget med ett stickspår till Tuna Häst-berg, vilket inte framgår av kartskissen i GbiB.

VASSBOIdre socken i Älvdalens kommunSulfidmalmsgruva

Hela anläggningen är riven och alla rester harsorgfälligt avlägsnats. Det enda som numeraantyder om verksamhet på platsen är en skogs-väg i kanten på en tallbesådd grusplan. En enda

Anläggningen i Vassbo är totalt avlägsnad.

husgrund från ett mindre uthus kan urskönjas.Slamdammen är det mest påtagliga beviset påatt gruvdrift har förekommit.

21

VINTJÄRNSvärdjö socken i Falu kommunJärnmalmsgruva

Anrikningsverket vid den nya anläggningen hartillbyggts med ett tak. Den gamla anläggning-ens lave har till en del börjat att förfalla. Spel-huset står numera tomt och oanvänt.Transformatorhuset av slaggsten är nästan heltavskärmat av uppväxande vegetation.

Den nya anläggningen med etttillbyggt tak.

BODÅSGRUVANTorsåkers socken i Hofors kommunJärnmalmsgruva

Sandviks provgruva är nedlagd och utrymmena övertogs av en champinjonodling. Verksamhetennedlades dock under 2003. För närvarande pågår studier av nya användningsområden för den f.d.gruvan, där whiskylagring(!) är ett alternativ som diskuteras.

VINGESBACKE, NYÄNG OCHLÅNGNÄS ANRIKNINGSVERKTorsåkers socken i Hofors kommunJärnmalmsgruvor

Vid Nyängsgruvan har verkstaden försetts medfönsterluckor och traversbalken utanför har sku-rits ned. Det som i GbiB benämns ”garage” harockså varit serviceverkstad och lokstall för densmalspåriga järnväg som gick mellan gruvan iVingesbacke, via Nyäng, till anrikningsverket iLångnäs.

Maskinhuset vid Nyängsgruvan har byggts ommed ytterligare en port. Genom ombyggnadenförsvann genomföringen för spellinorna, varförnu karaktären av maskinhus inte längre är likatydlig. Det ombyggda maskinhuset vid Nyängsgruvan.

Gruvor i Gävleborgs län

22

Källor

Asph, Å, Herrängs gruvbanor ur Wellander, L,red. Vägen från gruva och bruk, SvenskaJärnvägsklubbens skriftserie nr. 37; 1984; ISBN91-85098-37-X

Berg och malm i Örebro län, SGU PM 1987:3

Beskrivningar till slutkartor från Bergsstaten iFalun.

Geijer, P. och Magnusson, N.H, De mellan-svenska järnmalmernas geologi, SGU; 1944

Geijer, P, Norbergs bergrund och malmfyndig-heter, SGU; 1936

Tidningen Gruvarbetaren, Tidskrift för SvenskaGruvindustriarbetareförbundet.

Hopsu, V, Norbergs gruvor på 1960-, 70- och80-talen, SGU rapport nr. 71; 1992; ISBN 91-7158-2176

Nerikes Allehanda, 2004-02-07

”Järnvägsdata”, Svenska Järnvägsklubbensskriftserie nr. 57; 1992; ISBN 91-85098-71-X

Nordqvist, N-E, En gruvas historia, Ludvika

Sundström, K, Gruvbyggnader i Bergslagen,Riksantikvarieämbetet, Rapport RAÄ 1993:2;1993; ISBN 91-7192-841-3

Tegengren, F.R, Sveriges ädlare malmer ochbergverk; 1924

23

Laven över centralschaktet i Håksberg, ett gott exempel på en välbevarad gruvbyggnad i fint skick. Områdetbehåller sin industriella karaktär, vars betydelse inte bör glömmas bort i bevarandesammanhang.

När Riksantikvarieämbetets rapport ”Gruvbyggnader i Bergslagen” komut 1993, var den en av få sentida publicerade böcker som på ett översiktligsätt redovisar gruvbyggnader och historik kring ett flertal av Bergslagensgruvor som brutits i senare tid. Efter att i princip all gruvdrift hade upp-hört i slutet av 1980-talet, lät Riksantikvarieämbetet inventera samtligagruvor i Bergslagen för att få ett underlagsmaterial för värdebedömningaroch bevarandeåtgärder kring de olika gruvmiljöerna. I rapporten, som nudessvärre är slutsåld, ingick också en översikt över bergshanteringens ut-veckling genom historien. Under den tid som har gått sedan inventeringengjordes 1989, har mycket hänt vid de olika gruvmiljöerna. Många bygg-nader har rivits, andra har byggts om eller restaurerats och fått andra an-vändningsområden. I enstaka fall har nya byggnader tillkommit. För att inågon mån täcka behovet av en uppdatering av RAÄ-rapporten, publice-ras därför en komplettering till ”Gruvbyggnader i Bergslagen” som gratispdf-fil på webb-platsen Bergsbruk.se.

Detta komplement publiceras som pdf-fil på webb-platsen Bergsbruk.se (www.bergsbruk.se)