uppdatering av gårdens spannmålstork

JTI Uppdragsrapport

Uppdatering av gårdens spannmålstork

Ett projekt utfört på uppdrag av SLA

Nils Jonsson

© JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik 2006 Uppdragsgivaren har rätt att fritt förfoga över materialet.

Tryck: JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, Uppsala 2006

3

Innehåll

Sammanfattning .......................................................................................................5

Inledning ..................................................................................................................8

Planering av spannmålshanteringen.........................................................................8 Vad innebär kvalitetssäkring i praktiken?.........................................................9

Olika principer för torkning.....................................................................................9 Kalluftstorkning ..............................................................................................10 Varmluftstorkning ...........................................................................................11

Konventionell varmluftstork.....................................................................12 Silotork med omrörare..............................................................................13

Kvalitetskrav på spannmålen .................................................................................13 Hygienisk kvalitet ...........................................................................................14 Termiska skador ..............................................................................................15 Lagringsvattenhalt...........................................................................................17

Spannmålsanläggningen ........................................................................................18 Byggnader .......................................................................................................18

Byggnadens placering och transporter .....................................................19 Bygglov och brandskydd ..........................................................................19

Olika typer av torkar .......................................................................................20 Konventionella varmluftstorkar................................................................20 Kalluftstorkar............................................................................................22 Silotork med omrörare..............................................................................23

Lagring av spannmålen ...................................................................................24 Lagringssilor med eller utan luftning .......................................................25 Planlager ...................................................................................................25

Transportsystem ..............................................................................................25 Inlastningsficka.........................................................................................26 Transportörer ............................................................................................26 Utlastningsficka ........................................................................................28 Rensning ...................................................................................................29 Automatisering .........................................................................................29

Planering av spannmålshanteringen.......................................................................32 Gårdens framtida inriktning ............................................................................32 Översyn av befintlig anläggning .....................................................................32 Kapacitetsbehov ..............................................................................................32

Torkens kapacitet......................................................................................32 Värmeanläggningens kapacitet.................................................................34

JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik

4

Transportörernas kapacitet .......................................................................34 Lagringskapacitet......................................................................................34

Underhåll för ökad livslängd .................................................................................35

Spannmålsproduktionens lönsamhet......................................................................35 Ekonomin för torkning och lagring på gården ................................................36

Beräkning av investeringsutrymmet.........................................................37 Konventionell anläggning för varmluftstorkning .....................................39 Silotorkanläggning med omrörare ............................................................41 Spannmålshanteringen efter Lantmännens omstrukturering ....................44 Kalluftstorkning i planlagertorkar ............................................................46 Rensning och sortering av spannmålen på gården....................................46 Öka kapaciteten hos befintlig anläggning eller bygga nytt?.....................47

Diskussion..............................................................................................................52

Mer att läsa! ...........................................................................................................55 Bilaga 1. Förebygga Salmonella i fjäderfäbesättningar.........................................57 Bilaga 2. Förslag på kapaciteter hos ingående komponenter i torkanläggningar dimensionerade för gårdar med olika årsskördar (Tornum, 2004) ........................59 Bilaga 3. Skördevattenhalter..................................................................................61 Bilaga 4. Faktorer använda vid beräkning av årskostnader i JTI:s samverkansstudie ...................................................................................................63 Bilaga 5. Leverantörer/tillverkare av utrustning för spannmålstorkning...............65 Bilaga 6. Checklista vid projektering av spannmålsanläggning med varmluftstork, behov av kapaciteter & befintlig kapaciteter .........................................................67


5

Sammanfattning Utvecklingen mot större enheter samt högre avkastning per hektar medför att spannmålshanteringen på många gårdar behöver uppdateras. Till detta bidra också nedläggningarna av Svenska Lantmännens spannmålsmottagningar, vilket minskar möjligheterna att leverera spannmålen med traktor och vagn direkt vid skörd. Inför en planerad investering är det dock viktigt att olika alternativa lösningar undersöks noggrant inklusive deras lönsamhet. På grund av att lönsamheten har varit vikande inom spannmålsproduktionen kan en olönsam investering snabbt leda till röda siffror för odlingsnettot. Samtidigt har dock både handelns och myndigheternas krav på spannmålens kvalitet och hantering ökat. För att lönsamheten skall bli så bra som möjligt är det viktigt att undvika onödiga prisavdrag på grund av bristande kunskaper om hur spannmålens kvalitet bäst bevaras från skörd till leverans. Goda kunskaper om hur konserveringsmetoderna fungerar ökar också möjligheterna att uppnå en god driftsekonomi.

Syftet med denna rapport har varit att sammanställa kunskaper om teknik, biologi och ekonomi för de olika torkningsmetoderna för spannmål. Rapporten är i första hand avsedd för lantbrukare som planerar att investera i en gårdsanläggning. Den utgörs av tre delar. Den första är en redovisning av de olika torkningsmetoderna och hur de påverkar spannmålens kvalitet. I den andra delen görs bland annat en översiktlig genomgång av de olika delarna i spannmålsanläggningen, kunskaper som kan behövas vid planeringen av en gårdsanläggning. Dessutom bifogas en checklista, vilken kan användas vid planeringen. Avslutningsvis görs en redovis-ning av de ekonomiska förutsättningarna för gårdstorkning baserade både på egna beräkningar och på tre nyligen avslutade studier. I anslutning till detta redovisas också några exempel på hur olika gårdar har uppdaterat sin spannmålshantering. Kunskapsområdet är för omfattande för att kunna samlas i en skrift. Därför finns det hänvisningar i texten till annan litteratur samt en litteraturlista för den som vill fördjupa sig inom ett område.

Metoderna för torkning av spannmål kan indelas efter torkluftens temperatur i kallufts- och varmluftstorkning. Uppskattningsvis torkas 80-90 procent av den svenska spannmålen i konventionella varmluftstorkningsanläggningar. Vid varm-luftstorkning är spannmålen färdigtorkad inom några timmar med hjälp av höga specifika luftmängder och höga lufttemperaturer, oftast mellan 40°C och 70°C. Vid kalluftstorkning används ouppvärmd eller svagt uppvärmd luft (höjning med 5-7°C) och lägre luftmängder, varför torkningen tar flera dygn. Silotorkning med omrörning kan betraktas som ett mellanting mellan varmluftstorkning och kal-luftstorkning. Torkningen sker i allmänhet med en hög temperatur men specifika luftmängden är mycket låg vid full silo, varför torkningen även i detta fall tar flera dygn. Silotorken med omrörarskruvar, Östgötatorken, en kalluftstork med körbart golv samt en enklare varmluftstork placerad utomhus med få stora silor är anlägg-ningstyper som har tillkommit under de senaste 20 åren.

Redan begynnande angrepp av mögelsvampar påverkar spannmålens lukt, smak och grobarhet, varför mögelväxt inte bör accepteras i spannmålen efter skörd framförallt om den skall användas till livsmedel, utsäde och malt. Tillväxt av mögelsvampar inträffar om spannmålen torkas för långsamt, vilket kan vara fallet vid kalluftstorkning och silotorkning. Dessa metoder passar därför bäst i södra Sverige, i områden där skördevattenhalten sällan överstiger 20-22 %. Vid snabb torkning i konventionella varmluftstorkar är risken för mögelväxt liten under


6

förutsättning att spannmålen inte buffertlagras för länge innan den torkas. Skador orsakad av mögelväxt kan också uppstå under lagringen om spannmålen är för dåligt torkad eller om den återfuktas på grund av dåliga lagringsförhållanden (dåligt kyld, fuktinträngning etc.). Spannmålen kan också skadas av för höga torkluftstemperaturer vid varmlufstorkning. Höga torkluftstemperaturer är sam-tidigt en förutsättning för att uppnå hög kapacitet och låg energiförbrukning vid torkningen. Därför bör torkluftstemperaturen anpassas efter spannmålens använd-ningsområde. Exempelvis för utsädesspannmål bör torkluftstemperaturen inte överskrida 60°C för att undvika att grobarheten skadas medan för foderspannmål kan torkluftstemperaturen vara upp till ca 100°C innan näringsförluster uppstår. Spannmålens grobarhet kan också vara känslig för mekanisk nötning i skruvar etc.. Därför kan exempelvis silotorkning med omblandarskruvar vara ett mindre lämpligt alternativ för utsäde och maltkorn. När spannmålen skall användas till foder för fjäderfä eller till barnmat har myndigheter och/eller förädlingsledet tagit fram föreskrifter om hur spannmålen skall torkas och hanteras på gården. Denna typ av detaljerade föreskrifter från köpare av spannmålen kommer sannolikt att öka i framtiden.

Typisk förbrukning av specifik energi vid kalluftstorkning ligger inom området 1,5-3,5 MJ/kg förångat vatten. Vid varmluftstorkning är motsvarande energiåt-gång ungefär den dubbla, i storleksordning 5-6 MJ/kg, om driften är kontinuerlig och spannmålen torkas till 14 procents vattenhalt. Energiåtgången vid varmlufts-torkning kan dock sänkas och torkens kapacitet höjas, dels genom en högre tork-luftstemperatur och dels genom att torkningen slutförs i samband med långsam kylning i en separat luftningsficka. En höjning av torkluftstemperaturen från 60°C till 85°C (lämplig temperatur för foderspannmål) bör medföra en höjning av torkens kapaciteten med uppskattningsvis 75 procent. Samtidigt sänks energibe-hovet med uppskattningsvis 20 procent, vilket vid uppvärmning med olja leder till att bränslekostnaden sänks med ca 0,01 kr/kg spannmål. Om spannmålen inte kyls snabbt i torken utan långsamt i en separat ficka kan mer vatten torkas bort i sam-band med kylningen samtidigt som kylzonen i torken kan byggas om till torkzon. Olika studier inklusive en pilotstudie vid JTI tyder på att torkens kapacitet på detta sätt skulle kunna höjas med ca 50 procent samtidigt som energiåtgången för torkningen minskar med 10-15 procent vid normala skördevattenhalter. Enligt Lantmännen håller 25 procent av den torkade spannmålen en för hög vattenhalt vid leverans. Detta trots att betalningssystemets utformning gör att det i dagsläget är mer ekonomiskt att övertorka spannmålen. Exempelvis är kostnaden 0,03 kr högre per kilo spannmål för en procents undertorkning än för motsvarande över-torkning. Därför är det viktigt att ha ett bra system för provtagning och vatten-haltsbestämning på gården.

Ett första steg i arbetet med att planera uppdateringen av gårdens spannmålshant-ering är att försöka klargöra gårdens framtida produktionsinriktning. Exempelvis ställer en mer omväxlande växtföljd större krav på möjligheter till särhållning medan om den är mer ensidig, med satsning på de mest lönsamma spannmålsslag-en, kan det räcka med ett fåtal större silor eller planlagring. Färre och större silor eller planlagring i befintlig byggnad sänker oftast investeringskostnaden betydligt. Planlagring direkt på betongen kräver dock ett väl dränerat golv utan fuktvandring. Om en befintlig spannmålsanläggningen skall anpassas till framtida behov är ett av de första stegen att se över utrustningar och deras kapaciteter för att fastställa even-tuella flaskhalsar. En bifogad checklista kan användas för detta ändamål. Vid val av varmluftstork är det viktigt att kapaciteten blir rätt och framförallt inte för låg.


7

Tillverkarnas kapacitetsuppgifter baseras ofta på standardiserade tester under statiska förhållanden med jämn vattenhalt hos spannmålen. Enligt amerikanska erfarenheter är den verkliga kapaciteten i praktisk drift under mer varierande förhållanden oftast 70-80 procent av den som uppges av fabrikanten.

Inför varje större investering är det viktigt att göra en företagsekonomisk analys av dess lönsamhet. För att en investering skall kunna betraktas som lönsam måste summan av intäkterna från denna vara större än summan av dess kostnader. Största kostnadsposterna vid investering i en torkningsanläggning är kostnaderna för kapital och drift samt uteblivna ränteintäkter vid gårdslagring av spannmål. Exempel på intäkter av en investering är ett eventuellt högre avräkningspris vid leverans efter skördeperioden samt inbesparade torkningsavgifter vid central anläggning. Genomgången visar att vid varmluftstorkning på gården motsvarar driftskostnaderna för anläggningen plus räntekostnaderna för den gårdslagrade spannmålen ungefär Lantmännens torkningsavgift. För att investeringen skall bli lönsam måste därför merintäkten för spannmålen vid eftersäsongsleverans helt täcka kapitalkostnaden och helst ge ett överskott. De studier som redovisas av gårdstorkningens ekonomi visar att investeringar i nyckelfärdiga kompletta kon-ventionella gårdsanläggningar för varmluftstorkning är svåra att få lönsamma med dagens merintäkter för gårdslagrad spannmål. Enligt en av studierna är invester-ingsutrymmet för gårdar med 50, 100 respektive 150 hektar cirka 460 000 kr, 800 000 kr respektive 1 000 000 kr, vilket är betydligt lägre belopp (cirka 65 till 40 procent lägre) jämfört med investeringsbehovet för helt nya konventionell varm-luftstorkningsanläggningar. Studierna visar dock att det finns tydliga skalfördelar beträffande kostnader och intäkter vid spannmålstorkning. Ett sätt att minska årskostnaderna för spannmålstorkning på gården är därför att samverka om en större anläggning. Enligt en av de redovisade studierna börjar dock en helt ny-uppförd varmluftstorkningsanläggning vara lönsam först när arealunderlaget uppgår till 500 till 1000 hektar, beroende på vilka möjligheter det finns för sär-hållning. Möjligheterna att en investering skall betala sig och ge vinst förbättras väsentligen om gården redan har resurser som redan är avskrivna i form av en äldre tork- och lagringsanläggning som går att bygga ut och/eller att det finns tillgång på lämpliga byggnader. Enligt SCB:s statistik från 1994 finns det mer än 10 000 gårds-anläggningar för varmluftstorkning i Sverige. Detta bör innebära att nästan vart annat företag över 30 hektar redan har en anläggning för varmluftstorkning, fler-talet dock uppförda för mer än 15-20 år sedan. I många fall behöver torkens kapacitet höjas och investeringsbehovet för ny panna och tork utgör endast 5-10 procent av investeringen för en komplett anläggning. Om lagringsvolymen be-höver utökas är oftast planlagring i befintlig byggnad alternativt en utomhussilo för den volymmässigt största grödan det mest ekonomiska alternativet. Om både ökad torkningskapacitet och lagringsvolym behövs kan en komplettering av den konventionella varmluftstorkningsanläggningen med en silotork med omrörar-skruvar och panna i många fall vara en ekonomiskt bra lösning. Förutsättningarna variera dock mellan olika gårdar, varför det är viktigt att undersöka olika alterna-tiva lösningar noggrant.


8

Inledning Under de senaste 40 åren har mer än 10 000 anläggningar för varmluftstorkning sålts i Sverige. Merparten av dessa anläggningar uppfördes för mer än 15-20 år sedan. Utvecklingen mot större enheter samt högre avkastning per hektar innebär att spannmålshanteringen i många fall behöver uppdateras. I samband med Svenska Lantmännens omstrukturering med nedläggningar av spannmålsmottagningar be-höver många gårdar som tidigare levererat direkt vid skörd med traktor och vagn skaffa utrustning för snabb utlastning och/eller bygga ut gårdens egen torknings- och lagringskapacitet. Inför en planerad investering är det viktigt att olika alter-nativa lösningar undersöks noggrant inklusive beräkning av deras lönsamhet. Den svenska spannmålsodlingen kännetecknas av vikande lönsamheten orsakad av ökade priser på insatsvaror och sjunkande avräkningspriser. En olönsam investering kan därför snabbt leda till röda siffror för odlingsnettot. I många fall har uppdater-ingen av gårdens spannmålshantering skett genom investering i en helt ny anlägg-ning trots att en utbyggnad av den befintliga anläggningen sannolikt hade varit betydligt mer lönsamt. För att lönsamheten skall bli så bra som möjligt är det också viktigt att uppfylla köparens kvalitetskrav och undvika onödiga prisavdrag på grund av bristande kvalitet hos spannmålen. Detta sker bäst genom goda kunskaper om hur man når uppställda kvalitetsmål genom förebyggande åtgärder. Goda kunskaper om hur konserveringsmetoderna fungerar ökar också möjligheterna att uppnå en god driftsekonomi.

Målsättningen med denna skrift är att förmedla kunskaper som lantbrukaren kan behöva i samband med planeringen inför en investering i gårdens torkningsan-läggning samt för att uppnå en god driftsekonomi. Skriften omfattar endast kon-servering av spannmålen genom torkning. Trots denna begränsning är området för omfattande för att kunna samlas i en skrift. Därför redovisas en litteraturlista längst bak för den som vill fördjupa sig mer inom ett specifikt område. En viktig kunskapskälla är också kollegor som redan uppdaterat sin spannmålsanläggning, varför även gårdsfall redovisas.

Planering av spannmålshanteringen Nya kunskaper om riskerna med mögeltillväxt i spannmålen visar att det är viktigt att ha en väl fungerande spannmålshantering på gårdsnivå. Eftersom arbetet i sam-band med skörd och konservering ofta sker under stor tidspress, speciellt om skörde-vattenhalterna är höga, är det viktigt att man har en spannmålsanläggning som är an-passad efter gårdens behov, att i förväg tänkt igenom hur arbetet bör bedrivas samt vilka kontrollrutiner som behövs för att säkra spannmålens kvalitet. En mycket lämp-lig arbetsmetod för lantbrukaren att utgå ifrån vid planering och genomförande av spannmålshanteringen på gården är principen för kvalitetssäkring, bild 1.


9

Planläggning

Genomförande

Kontroll

Korrigering

Kvalitetsstyrning

Bild 1. Kvalitetsstyrning (kvalitetssäkring) är en fortlöpande process där man genom planering och förebyggande åtgärder försöker undvika fel och haverier samtidigt som kontrollen och uppföljningen syftar till att ytterligare minska risken för fel. Målet ska vara att inte göra samma fel flera gånger. På så sätt ökar möjligheterna att man kan leverera en produkt som uppfyller de kvalitetskrav man har satt upp, till lägsta kostnad.

Vad innebär kvalitetssäkring i praktiken? Ett första steg vid kvalitetssäkring är att fastställa vilka kvalitetsegenskaper den producerade produkten skall ha. Vid konservering av spannmål innebär detta bland annat att fastställa vilka hygieniska kvalitetskrav man bör uppfylla. Att leverera en produkt med god kvalitet innebär i dessa sammanhang att den uppfyller kundens förväntningar men inte mer, speciellt om detta skulle medföra en ökad kostnad.

Nästa steg är att se till att kravspecifikationen kan uppfyllas. Den traditionella metoden har varit att enbart kontrollera sig till kvalitet. Idag vet man att denna metod inte är tillräcklig om man ska uppnå god lönsamhet. Istället börjar kvalitets-arbetet redan i samband med att man planerar produktionen, det vill säga vid val av metoder, maskiner, kapaciteter, arbetsrutiner m.m. Det gäller att skaffa sig aktuell kunskap om både metoder och utrustning. Kontroll är fortfarande viktigt men för att den ska vara meningsfull, ska den användas till att korrigera och styra produktions-apparaten så att den hela tiden förbättras och medför ökad lönsamhet. Målet ska vara att inte göra samma fel flera gånger. Kvalitetssäkring skall inte innebära mer-kostnader eller merarbete, snarare tvärtom. När systemet väl fungerar, minskar kostnaderna för arbetstid, kvalitetsfel, spill, haverier m.m.

Olika principer för torkning För att förstå hur kvalitetsproblem efter skörd bäst kan förebyggas behövs kunsk-aper om hur torkningsmetoderna fungerar. Generellt för torkning är att vattnet förs bort från spannmålen med hjälp av genomströmmande luft. Spannmål är ett hygro-skopiskt material, vilket innebär att den ständigt strävar efter att vara i jämvikt med den omgivande luftens relativa fuktighet och temperatur. Hur mycket vatten luften tar upp per enhet, och därmed hur snabbt en önskad slutvattenhalt uppnås för en


10

viss mängd spannmål, bestäms förutom av luftmängden per tidsenhet och luftens relativa fuktighet också av hur snabbt vattnet transporteras ut ur kärnan. Transport-hastigheten ökar exponentiellt med ökad temperatur hos kärnan, vilket fullt ut kan utnyttjas vid varmluftstorkning i förhållandevis tunna skikt. Hur snabbt fukten når kärnans yta påverkas också av kärnas storlek. Metoderna för torkning av spannmål kan indelas efter torkluftens temperatur i kallufts- och varmluftstorkning. Vid kall-uftstorkning används ouppvärmd eller svagt uppvärmd luft (höjning med 5-7°C) medan vid varmluftstorkning används i allmänhet lufttemperaturer mellan 40°C och 70°C. Uppskattningsvis torkas 80-90 % av den svenska spannmålen med varmluft medan 10-15 % torkas med kalluft.

Kalluftstorkning Vid kalluftstorkning utnyttjas främst omgivningsluftens egen energi. Typisk för-brukning av specifik energi vid kalluftstorkning ligger inom området 1,5-3,5 MJ/kg förångat vatten. Torkningen sker i förhållandevis tjocka skikt under flera dygn, oftast i samma silo eller lagringsficka som spannmålen lagras. Vid högre vatten-halter krävs en snabbare torkning och därmed högre specifika luftmängder, vilket fås genom att sänka lagringshöjden. Vid kalluftstorkning pågår torkningen tills spannmålens vattenhalt kommer i jämvikt med tilluftens relativa fuktighet. Detta jämviktssamband, vilket varierar något mellan olika sädesslag, brukar redovisas med s.k. jämviktsvattenhaltskurvor, bild 2. I diagrammet kan man utläsa vilken vattenhalt som kan nås beroende på torkluftens relativa fuktighet.

5

10

15

20

25

30

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100Relativ luftfuktighet, %

Vat

tenh

alt,

%

Vid torkningVid uppfuktning

Bild 2. Sambandet mellan luftfuktighet och vattenhalt vid jämvikt för vete vid 25°C (Hendersson, 1987).

Exempelvis för att kunna torka spannmålen till 14 procents vattenhalt måste tork-luftens relativa fuktighet vara minst 65 procent. Torkningen och temperatursänk-ningen sker inte likformigt i all spannmål på en och samma gång utan i två fron-ter, en temperaturfront och en långsammare torkfront, vilka rör sig genom spann-målsskiktet i samma riktning som luftströmmen, bild 3. Luftåtgången för att temp-eraturfronten skall passera genom skiktet och därmed kyla detta uppgår till ca


11

1 000 m³/ton spannmål. Motsvarande luftåtgång för torkfrontens passage är i medeltal cirka 50 gånger högre.

T o r k a d s p a n n m å l

T o r k z o n

O t o r k a d s p a n n m å l

H u v u d k a n a l

Bild 3. Schematisk bild av torkningsförloppet i en kalluftstork.

När uteluft används är inte den inkommande luftkvaliteten konstant, beroende på klimatets variationer mellan dygnen men även under dygnet. Detta medför att flera temperaturfronter och i långsammare takt uppfuktnings- och torkfronter kommer att påverka miljön runt spannmålskärnan. Ovanför torkfronten är det dock i stort sett endast temperaturen som kommer att variera. På grund av att spannmålen vid torkens frånluftssida torkar sist är det där som risken för en försämrad hygienisk kvalitet är störst. Därför måste luftmängden vara tillräckligt hög så att torkfronten hinner passera genom hela torkskiktet innan en skadlig tillväxt av mögelsvampar inträffar. För att kunna dimensionera en kalluftstork korrekt är det därför nödvän-digt att känna till luftens vattenupptagande förmåga och det mikrobiella tillväxt-förloppet under olika förhållanden och hur det påverkar spannmålens kvalitet. I allmänhet behövs tillsatsvärme för att torkningen skall kunna genomföras tillräck-ligt snabbt och för att lagringsstabil vattenhalt skall uppnås. Tillsatsvärme behövs i allmänhet nattetid men även dagtid vid fuktiga väderleksförhållanden samt vid sen skörd när omgivningsluftens vattenupptagande förmåga i genomsnitt är sämre.

Varmluftstorkning Samma grundläggande fysikaliska lagar utnyttjas vid varmluftstorkning där tork-ningen dock normalt inte pågår tills jämvikt inställer sig. Vattnets transporthastig-het ut ur kärnan är starkt beroende av dess temperatur och ökar exponentiellt med ökad temperatur. En högre lufttemperatur medför också en lägre relativ luftfuktig-het och därmed en högre vattenupptagande förmåga hos torkluften samt en lägre energiåtgång per kilo borttorkat vatten. Beträffande energiförbrukningen bör 5-6 MJ/kg borttorkat vatten vara nåbart vid kontinuerlig drift vid torkning ned till 14 procents vattenhalt. Om driften är mer intermittent som exempelvis vid satstork-ning är en mer typisk energiförbrukning 6-8 MJ/kg enligt engelska erfarenheter.

I Sverige får man inte enligt lag torka spannmål för livsmedelsändamål med rök-gaser, utan uppvärmningen av luften skall vara indirekt. Undantaget är dock gas-eldade anläggningar som har dispens från denna bestämmelse. Vinsten med rök-gastorkning är 10-15 % lägre energiförbrukning.


12

Konventionell varmluftstork

Vid konventionell varmluftstorkning är spannmålen färdigtorkad inom några tim-mar beroende på höga torkluftstemperaturer i kombination med höga specifika luftmängder (2000-3000 m3/ton och timme). Spannmålsskiktets tjocklek är betyd-ligt tunnare än i en kalluftstork och är i allmänhet mellan 0,20 och 0,35 m, anpas-sat så att torkningen inte blir för ojämn samtidigt som torkluften hinner ta upp tillräckligt med fukt. För att få en så energieffektiv och snabb torkning som möj-ligt bör högsta möjliga torkluftstemperatur användas utan att kärnans kvalitet skadas, bild 4.

Bild 4. Effekten av torkluftens temperatur och spannmålens slutvattenhalt på torkens kapacitet och energiförbrukning (per ton våt spannmål) för en engelsk tvärströmstork (schakttork) när vete torkas från 20 procents vattenhalt (Nellist and Bruce, 1995).

Diagrammet visar också hur snabbt energibehovet ökar när man torkar till en låg slutvattenhalt. Den är baserad på resultat från en engelsk simuleringsstudie av en schakttork, men resultatet bör principiellt även gälla för balktorkar. Så länge som kärnan torkar är dess temperatur lägre än torkluftens, men närmar sig denna mot slutet av torkningen i våra vanligaste typer av torkar. När spannmålen övertorkas närmar sig kärnans temperatur snabbt torkluftens med risk för värmeskador. En bättre vattenupptagning och därmed energieffektivitet kan också uppnås genom lägre lufthastighet. Efter avslutad torkning kyls spannmålen oftast till en tempera-tur som ligger max 5°C över omgivningstemperaturen innan den lämnar torken.

Anläggningar för varmluftstorkning är ofta utrustade med luftade eller oluftade buffertlagringsfickor för otorkad spannmål i väntan på torkning. Om inte torkens kapacitet någorlunda matchar kapaciteten med vilken spannmålen skördas kan väntetiden innan torkning bli för lång och därmed kan mögelsvampar hinna till-växa i spannmålen.


13

Silotork med omrörare

I silotorkar utrustade med omrörare sker torkningen under flera dygn i betydligt tjockare skikt än i kalluftstorkar, upp till 7 m. I allmänhet sker torkningen i samma silo som spannmålen lagras. De tjocka skikten i kombination med låga specifika luftmängder och höga temperaturer hos torkluften, oftast 40-60 m3/ton och timme respektive 50°C vid full lagringshöjd, gör att spannmålen måste blandas om under torkningen. Utan denna omblandning skulle det snabbt inträffa en mikrobiell tillväxt i den otorkade spannmålen närmast frånluftsidan. Genom inblandning av den sist inlagda fuktigare spannmålen i den redan delvis torkade spannmålen samt av den torrare bottenspannmålen som annars riskerar att övertorkas uppnås en mer samtidig torkning av hela torkskiktet. Omblandningen motverkar också de kraf-tiga kondensskikt som annars skulle ha bildats vid frånluftsidan. En brist är dock att skruvarna endast når ca en halv meter över botten av silon för att undvika kollision med tömningsskruven, varför spannmålen närmast botten övertorkas kraftigt vid höga torkluftstemperaturer. Det är viktigt att omblandningsskruvarna går under hela inläggningen och under den fortsatta torkningen samt gärna ytter-ligare en vecka för att en acceptabelt jämn vattenhalt skall uppnås i den lagrade spannmålen. Likt kalluftstorkning är torkningsförlopp utdraget. Vid normala skördevattenhalter tar torkningen ofta mer än en vecka. Orsaken till att silotork-ningen tar lång tid, trots att varmluft används, är att de specifika luftmängder som förekommer vid full lagringshöjd oftast är mindre än 1/50 av luftmängden som används vid varmluftstorkning. Vid höga skördevattenhalter måste inläggnings-höjden begränsas för att undvika kvalitetsskador på spannmålen orsakad av mögelväxt. Torken kan då fungera som satstork.

Kvalitetskrav på spannmålen I bild 5 redovisar användningsområdena för den svenska spannmålsproduktionen, vilken i snitt uppgår till cirka 5 miljoner ton. Det framgår att merparten av spannmålen används till foder. Kvalitetskraven varierar något beroende på spannmålens använd-ningsområde, vilket i viss mån påverkar hur spannmålen kan hanteras och torkas. Exempel på viktiga kvalitetskrav för foderspannmål är frånvaro av mykotoxiner och ett bra näringsinnehåll medan för utsäde är hög grobarhet och renhet från andra fröslag viktigast. När spannmålen däremot skall användas till etanol finns det inga krav på grobarhet utan främst efterfrågas en hög stärkelsehalt och att biprodukten klara hygienkraven för foder.


14

Foder på egna gården 39%Export & intervention 17%Foderindustri 16%Kvarnar 14%Mälteri 5%Utsäde 4%Etanol 3% Bränneri 2%

Bild 5. Den svenska spannmålens användningsområden (Lantmännen 2005).

Torkningen av spannmålen har som uppgift att bevara kvaliteten från skörd/inlagring till förbrukning. Kvalitetsförsämringar kan dock inträffa i denna hantering och vid kalluftstorkning är tillväxt av mögelsvampar det vanligaste hotet mot spannmålens kvalitet. Vid snabb torkning med varmluft är risken för mögelväxt liten om den inte buffertlagras för länge innan torkning. Däremot kan det uppstå skador orsakade av för höga temperaturer hos spannmålskärnan. Under senare år har det förekommit problem med insekter i samband med gårdslagring i Sverige. Insektspopulationer kan föröka sig om den torra spannmålen lagras längre tid vid en temperatur över 15°C, varför kylning med omgivningsluft är viktigt. Beträffande salmonella betrak-tas svensk spannmål normalt inte som en riskråvara (Wierup, 2006). För att före-bygga risken för kontaminering med denna bakterie i foder till fjäderfä finns det dock speciella hanteringsföreskrifter för spannmålen om den inte värmebehandlas (SJVFS 1995:79), bilaga 1. Även barnmatsindustrin har detaljerade krav på gårds-hanteringen av spannmål. Denna typ av krav från förädlingsindustrin kommer sannolikt att bli vanligare i framtiden.

Hygienisk kvalitet Mögelsvampar är de främsta skadegörarna på lagrad spannmål. Därför är det viktigt att känna till när dessa tillväxer och hur de påverkar spannmålens kvalitet. Enligt de studier som JTI har gjort påverkas spannmålens grobarhet, lukt och troligtvis också smak redan vid en begynnande mögelväxt. Därefter börjar mykotoxiner att bildas och angreppet börjar bli synbart för ett tränat öga. Först därefter brukar förekomsten av mögelsvampar vara fullt synbar och orsaka mätbara närings- och torrsubstans-förluster hos spannmålen. Redan vid en begränsad mögelväxt kan det uppstå arbets-miljöproblem med luftvägsbesvär hos dem som hanterar spannmålen. På grund av att lukt, smak och grobarhet påverkas tidigt vid ett mögelangrepp, bör man inte acceptera mögelväxt i spannmålen efter skörd om den t.ex. skall användas till livs-medel, utsäde och malt. För att uppfylla detta krav bör spannmål med 18 procent eller högre vattenhalt börja kylas eller torkas samma dag som den skördas på grund


15

av risk för en snabb värmebildning, vilken påskyndar en mikrobiell tillväxt. Spann-målen bör uppskattningsvis vara färdigkonserverad inom de tider som framgår av tabell 1. För att alltid producera en spannmål som är fri från lagerskador, bör de maximala lagringstiderna enligt tabellen endast användas i undantagsfall.

Tabell 1. Uppskattning av tillgänglig tid inom vilken kalluftstorkad eller luftad buffertlagrad spannmål bör torkas för att undvika mögeltillväxt och därmed risk för försämring av kvalitén inklusive mykotoxinbildning. Angivna lagringstider för 17 % och 26 % vattenhalter är extrapolerade värden och därför något osäkrare. Resultaten är baserade på lagrings-studier med nyskördat höstvete vid JTI.

Tillgänglig tid, dagar, vid skördevattenhalt, % Temperatur °C 17,0 18,0 20,0 22,0 24,0 26,0

25 15 9 4 2,5 1,7 1,3

20 26 15 7 4 3 2,5

15 50 30 11 8 5 4

10 100 56 23 12 8 6,5

Kraven på foderspannmål bör kunna vara något lägre när det gäller mögelförekomst. Ett absolut minimikrav är dock att uppfylla de rekommendationer om maximal mögel-förekomst (antalet kolonibildande enheter <105 samt inväxning av lagerskadesvampar <35 %) och gränsvärden för mögelgifter som föreskrivs i Jordbruksverkets föreskrifter om foder. Kvalitetsspannmål med begynnande hygienskador klassificeras oftast som foder, vilket i snitt under 2000-talet inneburit ett avdrag med ca 0,10 kr/kg. Animalie-producenter, mejerier och slakterier vilka förädlar animalierna samt spannmålshan-deln, om foderspannmålen skall säljas, kan dock ha strängare kvalitetskrav än mynd-igheterna, vilket är viktigt att informera sig om.

Kraven på energispannmålens hygieniska kvalitet beträffande mögelförekomst bör kunna vara ytterligare något lägre och begränsas av arbetsmiljökrav om det inte före-kommer biprodukter till foder. Om hanteringen inte är inkapslad eller om den som hanterar spannmålen inte använder skydd mot mögeldamm bör dock kravet vara från-varo av mögellukt. Gränsvärdet för inandning av organiskt damm är 5 mg/m3, vilket lätt överskrids i samband med hanteringen vid inlastning via intagsgrop eller vid manuell tömning av silor oavsett om det förekommer mögel i spannmålen eller ej. Dessa arbetsmoment förutsätter därför att godkända andningsskydd används (filter klass P3).

Termiska skador För att få en så hög kapacitet och låg energiförbrukning och därmed en så ekonom-isk torkning som möjligt vid varmluftstorkning i konventionella torkar bör högsta möjliga torkluftstemperatur användas utan att relevanta kvalitetsegenskaper försäm-ras, bild 6.


16

0

20

40

60

80

40 60 80 100

Torkluftstemperatur, °C

Avd

unst

at v

atte

n, k

g/tim

me

Bild 6. Torkluftstemperaturens inverkan på torkens kapacitet.

Av diagrammet framgår att kapaciteten nästan fördubblas om torkluftens tempera-tur höjs från 50° till 80°C. I torkar där spannmålen inte omblandas nämnvärt under torkningen riskerar delar av spannmålen att uppnå torkluftens temperatur (främst satstorkar men också kontinuerliga schakttorkar). I dessa torktyper bör inte tork-luftens temperatur överskrida de temperaturnivåer som orsakar kärnskador. Skad-ans omfattning bestäms förutom av kärnans temperatur också av exponeringstiden och av kärnans vattenhalt. De skador som uppstår ordnade efter stigande kärntemp-eratur är (efter Bruce & Ryniecki, 1991):

• Förlust av grobarhet. Enzymer involverade i kärnans groningsprocess börjar inaktiveras vid temperaturer mellan 60 och 65°C.

• Förlust av bakningskvalitet. Glutenfraktionen i spannmålskärnan börjar denat-urera vid en temperatur mellan 65 och 70°C, vilket reducerar degens elasticitet och därmed gashållande förmåga.

• Förlust av aminosyror. Den essentiella aminosyran lysin börjar skadas vid kärntemperaturer över 105°C. Hos enkelmagade (inklusive människan) innebär en brist av denna aminosyra i födan att även övriga proteiner inte kan användas för att bilda nya proteiner utan dessa omsätts i stället som energi.

• Stärkelsen skadas vid kärntemperaturer över 105°C. Redan lägre temperaturer kan medföra färgförändringar på mjölet samt sänkt mjölutbyte. Hos foder till idisslare kan dock denna typ av skada innebära en förhöjd smältbarhet hos stärkelsen.

• Vid kärntemperaturer över 120°C förkolas kärnan varvid energiinnehållet minskar och kärnan får en mörkare färg.

I tabell 2 redovisas en äldre svensk rekommendation om maximala torkluftstemp-eraturer för brödsäd, vilken också förordas av engelska experter (McLean, 1989). För kontinuerliga schakttorkar och satstorkar rekommenderas 5°C lägre temperatur på grund av att spannmålen på tilluftsidan snabbare uppnår torkluftens temperatur. En engelsk simuleringsstudie baserad på spannmålens grobarhet tyder dock på att torkluftstemperaturen kan vara något högre i kontinuerliga schakttorkar, i nivå med dem som anges för kontinuerliga balktorkar i tabellen. Denna studie visar också att torkluftstemperaturen kan vara några grader högre om torkningen avslutas vid ett par procent högre vattenhalt.


17

Tabell 2. Maximala torkluftstemperaturer som rekommenderas för brödsäd.

Maximal torkluftstemperatur vid skörde-vattenhalterna

Torktyp 20 % 25 % 30 %

Kontinuerlig balktork, cirkulationstork 65°C 60°C 55°C

Kontinuerlig schakttork, satstork 60°C 55°C 50°C

Om spannmålen skall användas till utsäde och maltkorn bör inte torkluftstempera-turen i någon torktyp vara högre än 60°C. För utsäde är inte enbart grobarheten enligt vanliga grobarhetstestet viktig utan också kärnas vigör. Detta är ett känslig-are mått och visar på förmågan att utveckla en normal grodd och planta även under de mer stressade förhållanden som normalt råder i fält. Det är också lämp-ligt att inte använda högre temperatur än 60°C vid torkning av trindsäd. För olje-växter rekommenderar Lantmännen Säker Spannmål en torklufttemperatur på max 65°C. Småfröiga material som raps och rybs torkar snabbt, varför det är viktigt att ha god kontroll på torkningsprocessen. Lägre vattenhalter än 6-7% medför ökad andel frön med mekaniskt skador, vilket snabbt ökar halten av fria fettsyror. Om spannmålen skall användas till foder kan högre torkluftstemperaturer användas, av brandsäkerhetsskäl dock maximalt 85°C vid placering av torken i byggnad. Om torken är placerad utomhus tillåts torkluftstemperaturer upp till 100°C under vissa förutsättningar, vilka framgår av Lantbrukets Brandskyddskommittés informa-tionsmaterial (www.svbf.se).

Lagringsvattenhalt Under svenska klimatförhållanden brukar 14,0 % anses vara säker vattenhalt för lagring av spannmålen fram till nästkommande sommar. Om lagringen är längre bör spannmålen sannolikt torkas till 13,0-13,5 % för att bli lagringsstabil. Om man vill lagra spannmålen vid en högre vattenhalt bör den brittiska rekommendationen om maximal säker lagringstid i tabell 3 vara lämplig att följa. Den gäller för en lagringstemperatur av högst 15°C, vilket förutsätter att spannmålen först kyls genom luftning. Temperaturen motsvarar medeltemperaturen för mellersta och södra Sverige under senare delen av augusti. Om spannmålens vattenhalt inte är jämn i spannmålspartiet gäller lagringstiden för den fuktigaste delen. Omfattande provtagning och vattenhaltsbestämning av varje delprov är nödvändigt i detta sam-manhang. Kontroll av lagringsvattenhalten enbart med en kalibrerad snabbvatten-haltsmätare är inte en tillräckligt säker metod utan mätningarna bör kompletteras med värmeskåpsmetoden, NIT/NIR-analys eller värmelampa.

Tabell 3. Maximal lagringstid för säker lagring av spannmål vid 15°C (MAFF, 1966).

Lagringstid Utsäde och maltkorn, % vh Övrig spannmål, % vh < 4 veckor från skörd 16 17 < februari 15 16 < april 14 15 > april 13 14


18

Spannmålsanläggningen Närmare 90 procent av den svenska spannmålen torkas med varmluft. I bild 7 redo-visas en principbild av en konventionell svensk anläggning för varmluftstorkning utrustad med lagringsfickor inomhus. Huvud delarna i en spannmålsanläggning är själva byggnaden, inlastningsgrop, tork, pannrum, lagringsfickor/-utrymmen, trans-portörer, utrustning för rensning, vågar och utrustning för styrning och övervakning.

Bild 7. Konventionell svensk anläggning för varmluftstorkning utrustad med lagringsfickor inomhus.

Byggnader När lämpliga byggnader saknas vid projektering av en helt ny spannmålsanläggning står valet mellan att placera hela anläggningen utomhus utan tak alternativt i befint-lig eller ny byggnad. Två typer av byggnadskonstruktioner brukar användas, dels den där lagringsfickorna utgör en del av byggnadsstommen genom att takstolarna placerats direkt på lagringsfickorna, dels fristående hallbyggnad. Främsta fördelen med en byggnad runt spannmålsanläggningen är att byggnadsskalet utgör en extra barriär mot utomhusklimatet. Genom att undvika direkt exponering för sol minskar risken för kondensbildning i lagringsbehållarna. Återfuktning av spannmålen orsak-ad av hög luftfuktighet eller inträngande nederbörd, exempelvis av yrsnö, minskar också i omfattning. Alternativet med en utomhus placerad anläggning utan tak sänker dock investeringsbehovet betydligt och är den rådande lösningen i många andra regioner av världen med lika besvärliga klimatförhållanden som i Sverige. Om man väljer att ha anläggningen i en ny byggnad är investeringsbehovet högst för alternativet med en fristående hallbyggnad. En öppen flexibel hallbyggnad är dock användbar även för andra ändamål och bör därmed ha en betydligt längre ekonomisk livslängd än torkanläggningen, vilket inte gäller för alternativet där lagringsfickorna utgör en del av byggnadsstommen. Om alternativet med ny bygg-nad väljs är det viktigt att den är utformad och placerad på ett sådant sätt att en framtida utbyggnad av tork- och lagringskapacitet lätt kan genomföras. För att enkelt kunna uppgradera torkens kapacitet i framtiden kan det exempelvis vara motiverat att ge byggnaden en något högre takhöjd än vad som motiveras av dagens behov.


19

Byggnadens placering och transporter

Trivseln på gården och byggnadens användbarhet beror inte enbart på byggnadens planlösning, utförande och utseende utan också på placering i förhållanden till andra byggnader, åkrar, vägar, utsikt mm (Ascàrd, 1995). Nya byggnader har ofta andra proportioner än äldre. De är längre bredare och högre. Placera därför inte nya byggnader alldeles intill de äldre. Det kan få de äldre att se inklämda ut. Höga lagringssilor har stor inverkan på gårdsbilden, vilket man bör tänka på vid place-ringen. Dessutom utgör de ett starkt blickfång i ett öppet slättlandskap, varför man bör se efter så att silorna inte konkurrerar med andra landmärken, t.ex. kyrktorn. En ny anläggning bör också placeras på en väl dränerad plats för att minska behovet av kostsamma dräneringsbrunnar i anslutning till elevatorer och elevator-gropar samt fuktuppträngning via betonggolv i spannmålslager etc. På grund av att torkning och kylning av spannmålen även pågår nattetid är det viktigt att vid val av placering och utformning av anläggningen också beakta risken för störande fläktbuller. Om hur man kan begränsa buller finns att läsa i JTI-Meddelande 292 ”Ljuddämpning vid kalluftstorkning” och i ”Drying and storage combinable crops” författad av K.A. McLean.

Transporterna till och från anläggningen är en viktig faktor att ta hänsyn till vid planeringen, då dessa kräver stora fria ytor. Vid ny-, om- och tillbyggnad bör man undersöka om befintliga vägar och gårdsplaner kan användas eller om det är läm-pligare att anordna nya. Tillstånd krävs för att ordna ny utfart på allmän väg och bland annat krävs det fri sikt. Det är viktigt att vägar och gårdsplaner har en bra uppbyggnad av slitlager, bärlager och förstärkningslager, anpassat efter underlag och väl dränerat så att de blir hållbara. I bild 8 redovisas vilka fria ytor som behövs för att manövrera en konventionell flakbil. För att inte begränsa valet av transportfordon vid utlastningen av spannmålen krävs en fri höjd av minst 4,5 m i alléer, genomfarter av byggnader, under utlastningsfickor och transportörutlopp etc. (Lantmännen, 2005).

Bild 8. Fria ytor som behövs för att manövrera en konventionell flakbil (Lantmännen, 2005).

Bygglov och brandskydd

Jordbrukets ekonomibyggnader är befriade från krav på bygglov inom områden som inte omfattas av detaljplan om inte särskilda skäl föreligger, vilket bestäms av


20

kommun (Plan- och bygglagen 8 kap 1§). Därför bör samråd alltid ske med kom-munen. Lagen om tekniska egenskapskrav gäller även för byggnader som uppförs utan bygglov (Byggverkslagen 2§). Dessa innehåller bland annat brandskydds-föreskrifter, vilka dock inte alltid är anpassade till lantbrukets speciella förhållan-den. Lantbrukets Brandskyddskommitté (LBK) har därför tagit fram rekommenda-tioner som skall ses som ett komplement förutom att de ska förtydliga gällande byggregler. I dessa skrifter kan man hitta rekommendationer och bestämmelser för torkanläggningar med uppvärmd luft, om utformningen och placeringen av pann-rum samt installation och skötsel av värmepanna. Dessa rekommendationer, vilka är viktiga att följa för att inte få för stora försäkringskostnader, kan hämtas på LBK:s hemsida (www.svbf.se). Diskutera även dina byggplanerna med ditt försäk-ringsbolag.

Olika typer av torkar Flertalet av de torktyper som förekommer på den svenska marknaden har funnits här under mer än 30-40 år. Under denna tidsperiod har det inte skett några större tekniska landvinningar inom området. Den främsta orsaken till detta är att utrust-ningen måste vara betydligt enklare jämfört med liknade utrustning inom industrin som utnyttjas under hela året för att undvika för höga kapitalkostnader. Några nya typer av anläggningar har dock tillkommit på den svenska marknaden, bland annat en variant av silotork med bottenluftning utrustad med omrörningsskruvar samt en enklare variant av anläggning för varmluftstorkning placerad utomhus med få silor och transportörer. Båda dessa varianter av anläggningar har dock förekommit på den amerikanska marknaden under lång tid. Även den s.k. Östgötatorken, en kalluftstork med körbart golv passande för självbygge, får räknas till nytillskotten.

Konventionella varmluftstorkar

De typer av konventionella varmluftstorkar som förekommer på den svenska marknaden, vilka antigen kan vara fast installerade eller mobila, kan indelas i:

• satstork med stillaliggande spannmål • cirkulationstork, vilket är en satstork där spannmålssatsen cirkulerar under

torkningen • kontinuerliga torkar, vilka fylls på och töms under hela tiden torkningen

pågår.

Vissa torkar kan fungera alternativt som satstork med stillaliggande spannmål, cirkulationstork eller kontinuerlig tork. I en satstork torkas spannmålen stilla-liggande eller cirkulerande till den är färdigtorkad. Efter torkningen kyls spann-målen med uteluft oftast direkt i torken innan den flyttas till lagringsfickan. I en kontinuerlig tork sjunker spannmålen sakta ned förbi torkzonen och kylzonen med en hastighet som är anpassad så att önskad slutvattenhalt nås. Samtidigt fylls otorkad spannmål på i våtfickan/sjunkzonen vid torkens topp. Tiden för torkning respektive kylning är i denna torktyp inte oberoende av varandra, varför kylningen ofta blir otillräcklig vid låga skördevattenhalter hos spannmålen. Oftast förekom-mer dock möjligheten att ställa om en del av torkzonen till kylzon.

Luftfördelningssystemet i både satstorkar respektive kontinuerliga torkar kan ut-göras av schakt eller v-formade balkar. En annan benämning på dessa torkar när de torkar kontinuerligt är tvärströmstorkar respektive blandflödestorkar, vilket baseras


21

på luftflödets riktning i förhållande till spannmålsflödet. Två andra torktyper som förekommer enligt denna indelning är medströms- och motströmstorkar. Balk- och schakttorkar är de vanligast förekommande torktyperna, medan de två övriga knap-past förekommer för torkning av spannmål i Sverige. Vid torkning i en schakttork blir slutvattenhalten oftast något ojämn, på samma sätt som i en satstork med stilla-liggande spannmål, beroende på vattenhaltsskillnader mellan tillufts- och frånlufts-sidan, bild 9.

Bild 9. Principbilder av förändringarna av spannmålens vattenhalt och temperatur vid passage av torkzonen i a) tvärströmstork (schakttork) och b) blandflödestork (balktork) (efter Brooker m.fl., 1992).

När spannmålen övertorkas på tilluftssidan närmar sig kärnans temperatur snabbt torkluftens med risk för värmeskador. I en balktork är luftflödets riktning en mix av de tre övriga torktypernas, vilket leder till att spannmålens temperatur blir lägre än torkluftstemperaturen, varför en högre torkluftstemperatur bör kunna användas än i en schakttork. Medströmstorken är den skonsammaste torktypen beträffande temperaturexponering, medan det motsatta gäller för motströmstorken. Både med-ströms- och motströmstorken är energieffektiva torkar. I det första fallet beroende på att det går att använda höga torkluftstemperaturer, i det senare fallet på grund av att torkluften kan ta upp mycket vatten.

Varmluftstorkning med vattenhaltsutjämning En metod att öka torkens kapacitet är att inte kyla spannmålen i torken utan istället i en luftad lagringsficka. Genom att utnyttja kylzonen i en kontinuerlig tork som torkzon ökas torkens kapacitet med drygt trettio procent under förutsätt-ning att pannans kapacitet höjs i motsvarande grad. Samtidigt kan ungefär dubbelt så mycket vatten torkas bort i samband med kylningen. Detta uppnås genom att vattenhalten inom kärnan tillåts att utjämnas genom en viloperiod innan kylningen och/eller genom ett långsammare kylningsförlopp. Torkningen kan därför avbry-tas vid en något högre vattenhalt vilket spar energi samtidigt som torkens kapac-itet ytterligare ökar något. Effekten är störs för storkärniga fröer. Metoden är utprovad med majs för vilken man uppmätt en torkningseffekt av storleksordning upp till 0,04 procentenheter per °C kylning efter en viloperiod på 4-12 timmar (MWPS 13). Detta innebär att energiåtgången vid torkningen kan minskas med upp till 30 procent. Samtidigt uppges att torkens kapacitet ökar med 50-70 proc-ent. Ytterligare en stor fördel med denna metod för storkärniga material är att


22

kärnskador som sprickbildning orsakade av den snabba torkningen i en varmlufts-tork minskas.

I litteraturen saknas beräkningar av hur stora dessa vinster är för våra stråsädes-slag. I en studie i pilotskala vid JTI uppmättes torkningseffekten till 1,2-1,5 pro-cent för stråsäd när vattenhalten först tilläts utjämnas under en timme följt av kyl-ning under nio timmar (Ekström, 1996). Spannmålens temperatur sänktes med i storleksordning 30°C i samband med kylningen, vilket tyder på att torknings-effekten var densamma som med majs. Om spannmålen däremot kyldes snabbt i torken var torkningseffekten ungefär hälften så stor. Enligt studien var inte vilo-fasen så viktig för stråsäd utan nästan samma torkeffekt uppnåddes vid omgående kylning under förutsättning att den var långsam. För ärter behövdes det däremot en vilofas. Torkningseffekten var med detta storkärniga material något större än för stråsäd om vilofasen var minst tre timmar. Diagrammet i bild 4 tyder dock på att det går att spara minst 10-15 procent energi samtidigt som torkens kapacitet kan ökas med ytterligare ca 20 procent. Detta innebär att torkens kapacitet sammanlagt skulle kunna ökas med mer än 50 procent med småkärniga torkgods. Grobarheten påverkades inte av den långa exponeringen för höga temperaturer vid den långsammare kylningen, vilket var avslutat efter nio timmar. Innan metoden har utvärderats mer bör man dock undvika att använda den till utsäde. Risken för kondensbildning är stor i kylningsfickan på grund av stora temperaturskillnader mellan frånluften och behållarens väggar. Därför rekommenderas i allmänhet att spannmålen flyttas innan slutlagring, varför det tillkommer extra kostnader för silor (MWPS 13).

Kalluftstorkar

Körbara golv möjliggör en rationell hantering av spannmålen vid kallufstorkning. Denna utformning möjliggör även torkning av andra material (ex. hö, halm, flis, virke). Torken kan även användas för maskinförvaring under förutsättning att oljeläckage undviks. Internationellt sker det en relativt omfattande kalluftstork-ning av spannmål i planlager, bild 10.

Bild 10. Engelsk planlagertork med körbart golv och nedsänkta luftkanaler.


23

Torknings- och lagringshöjder upp till 3 meter förekommer, vilket dock förutsätter effektkrävande fläktar och relativt låga skördevattenhalter. Den maximala skikt-tjocklek som rekommenderas av JTI under svenska förhållanden är ca 1 m. Detta motiveras av att en tillräckligt hög specifik luftmängd, 600-1000 m3/ton, timme, skall kunna uppnås till en rimlig fläktkostnad. Denna luftmängd är anpassad för att tillräckligt snabbt kunna torka ned spannmål med upp till 20-22 % skördevatten-halt. En svenska variant, den s.k. Östgötatorken, följer JTI:s luftmängdsrekommen-dationer. Denna tork lämpar sig för självbygge med eget virke, vilket kan sänka investeringsbehovet betydligt. Det är dock viktigt att man kontaktar en konsult som är kunnig på denna typ av tork när anläggningen skall dimensioneras. Delar av JTI:s rekommendationer om kalluftstorkning reviderades i slutet av 1980-talet. Omarbetningen baserades bland annat på nyare data om den skadefria lagringstiden samt på en bearbetning av historiska väderleksdata. De viktigaste tilläggen till den gamla rekommendationen var en ökning av den specifika luftmängden vid högre inläggningsvattenhalter, att torken skall vara utrustad med tillsatsvärme som ökar luftens temperatur med 5-7 °C och att torkningen bör pågå kontinuerligt hela dyg-net vid höga vattenhalter. Metoden rekommenderas inte eller för norra Sverige, på grund av att vattenhalten vid skörd ofta är över 26 %. Mer om hur en kalluftstork fungerar, bör dimensioneras och användas framgår av Tekla 26 ”Kalluftstorkning av spannmål”, JTI-rapport 112 ”Kalluftstorkning av ärter” samt Meddelande nr 276 ”Hur man bygger och använder en planbottentork för spannmål” från JTI.

Silotork med omrörare

Silotorken utgörs av en konventionell stålsilo utrustad med en centrifugalfläkt, en tryckkammare och perforerad botten för att med hjälp av ett vertikalt luftflöde torka spannmålen. I Sverige bör silotorkarna alltid vara försedda med en varm-luftspanna. I silon hänger två eller fler omblandningsskruvar lodrätt ned från en balk, bild 11. Balkens ena ände är upphängd i en lina i silons centrum medan den andra stödjer på en skena fäst i silons takfot. När balken förflyttar sig runt i silon, förflyttar sig också de roterande skruvarna in och ut från silons centrum, längs med balken. Arbetsmönstret för skruvarna är olika för olika fabrikat, men samt-liga fabrikat uppger att hela silons yta skall ha passerats inom ett till två dygn.

Bild 11. Silotork med fläkt och omrörare. (MWPS – 13)

Det finns olika lösningar för in- och uttransporten av spannmålen. Vanligast och billigaste lösningen för inläggning av spannmålen är en mobil traktordriven skruv


24

med hög kapacitet. Ett annat system som används för både inläggning och uttag-ning är en rörformig skarpelevator, en s.k. grainpump, vilken kopplar ihop alla silor i toppen och botten i en slinga. Den metod som gör inläggningen minst arbetskrävande är sannolikt en konventionell grop som rymmer hela lasset samt elevator eller grainpump. Silotorken töms oftast med en utvändigt monterad hög-kapacitetsskruv direkt i lastbilslasset. Denna skruv matas av en planskruv och golvsveperskruv. Lagringskapaciteten på de silotorkar som marknadsförs i Sverige varierar mellan 90 och 1200 m3. Silornas diametrar varierar från 4,6 till 14,6 meter, med höjder från 3,7 till 12 meter. Torkningshöjden i silorna varierar från 3 till 7 meter. Omblandningsskruvarna i silon, vilka är utformad som en transportskruv utan hölje, har en relativt liten diameter i storleksordning 50 mm.

Erfarenheterna från en studie vid JTI kan sammanfattas enligt följande:

• Energiförbrukningen vid torkningen var i nivå med eller sämre jämfört med en konventionell varmluftstork.

• Spannmålen omrördes i flertalet fall otillräckligt vilket medförde att det före-kom stora vattenhaltsvariationer hos spannmålen efter avslutad torkning.

• Luftgenomgången var sämre i centrum av silon, vilket bidrog till den ojämna vattenhalten i silon. Eventuellt kan detta fenomen motverkas genom bättre inställning av spridaren som fördelar spannmålen över silons yta eller genom rensning av spannmålen innan fyllning av silon.

• Svårigheter att rengöra silons innertak (kondensbeläggningar) och tillufts-kanaler.

• Torken har ett utdraget torkningsförlopp, vilket kan medföra kvalitetsproblem framförallt vid skördevattenhalter över 19-20 % om inte inläggningstakten anpassas.

• Den kraftiga temperaturexponeringen för spannmålen närmast botten (0,5 m) tillsammans med omblandarskruvarnas nötning och därmed risk för skador på fröskalet gör att torktypen kan var olämplig för utsädesspannmål. Sänkt grobarhet kunde dock inte påvisas i studien.

• Enligt en lagringsstudie i laboratorieskala verkar dock omrörningen medföra en långsammare tillväxt av skadliga mögelsvamparna, vilket bör förlänga den tillgängliga tiden för torkning något.

• Riktlinjer för hur fläktar och tillsatsvärm skall dimensioneras i olika delar av landet saknas.

En rapport om JTI:s silotorkstudie håller på att utarbetas. Ett examensarbete från studien har dock publicerats: ”Utvärdering av ett silotorksystem för spannmål utrus-tat med omrörare” (Westlin H., 2004).

Lagring av spannmålen Syftet med en konstruktion för spannmålslagring är att den skall skydda spann-målen från vädrets makter, fåglar, skadedjur och insekter. Den skall också vara lätt att rengöra och i övrigt vara invändningsfri ur livsmedelsynpunkt.


25

Lagringssilor med eller utan luftning

Lagringssilor/-fickor för spannmål fabrikstillverkas av stålplåt eller av trä. Vanlig-ast är plåtfickor, vilka byggs upp av standardiserade sektioner som bultas ihop. För att kunna öka längden på sektionerna förses fickorna med dragstag. Väggar-nas insidor liksom dragstagen bör vara konstruerade så att fickorna blir själv-rensande. Fickornas höjd brukar inte överstiga 8 m. De kan ställas direkt på betonggolvet, s.k. stumfickor, eller göras självtömmande genom att ställas på ben och förses med kona i botten. Konans lutning bör inte vara mindre än 45°. Både stumfickor och självtömmande fickor kan förses med luftning för att förlänga den skadefria buffertlagringstiden, se tabell 1. Otorkad spannmål bör vara kyld inom ett halvt dygn, vilket innebär att fläktarna bör dimensioneras så att den specifika luftmängden blir lägst 70 m3/ton och timme. Våtfickan bör tömmas helt varje dygn och inspekteras för att fastställa att det inte står kvar fuktiga spannmål närmast siloväggen, vilket annars kan leda kraftig mögelväxt. Stumfickorna kan förses med golvsveperplåt eller luftningsbalkar med gälar, dels till luftning av spannmål, dels för tömningsändamål.

Runda oisolerade stålplåtsilor för utomhuslagring blir allt vanligare på grund av att brukningsenheter blir större och att de medför en lägre lagringskostnad. Spann-målen blir dock mer exponerad för klimatets variationer, vilket brukar leda till att spannmålen återfuktas något mer än i inomhusfickor. Dessutom är det viktigt att inspektera den lagrade spannmålen för att förhindra eventuella skador orsakade av inträngande regnvatten och snö. Stålsilor för gårdsbruk förekommer i volymer från ca 80 m3 upp till 1900 m3. Dessa finns utrustade med system för luftning samt för uttagning med hjälp av golvsveperskruv. Det är viktigt att följa tillverkar-ens anvisningar beträffande inläggningsförfaranden, maximala lagringshöjder och uttagning av spannmålen så att inte silon överbelastas.

Planlager

Torr spannmål kan lagras på planbotten av betong. Om det är ett befintligt golv är det viktigt att ta kontakt med en byggnadsexpert för att ta reda på att det är till-räckligt dränerat för att undvika risken för återfuktning av spannmålen närmast betongen. Vid nyanläggning är det viktigt att se till att underlaget till betonggolvet är väl dränerat och försett med ett kappilärbrytande skikt. Lagringshöjden begrän-sas av husets höjd och av väggarnas förmåga att ta upp sidkrafter. I befintliga hus kan väggarna utföras av lösvirke eller av betongelement eller plåt som tillåter 1-4 m lagringshöjd. Vid tillfällig lagring i maskinhallar etc. måste man tänka på att inte belasta väggarna då de inte är konstruerade för att tåla last inifrån. Inläggning och uttagning kan göras med vanliga transportörer, lastare och/eller traktorskopa. I de senare fallen är det viktigt att däcken är rena och att det inte förekommer olje-läckage. Helst bör lastartraktorn använda biologiskt nedbrytbar hydraulolja. Det är också viktigt att se till att byggnaden är tillräckligt tät för att hålla ute fåglar, gnagare och andra skadedjur.

Transportsystem Transportsystemet i en spannmålsanläggning utgörs inte enbart av transportörer utan också av olika typer av fickor för inlastning och i anläggningar för varmlufts-torkning också fickor för våt spannmål och för utlastning.


26

Inlastningsficka

Nedsänkt körbar inlastningsficka Den snabbaste avlastningsmetoden vid inkörningen av spannmålen från fält är att tippa lasset i en körbar stationär inlastningsficka som rymmer hela lasset. Inlast-ningsfickan placeras så nära torken som möjligt oftast i en genomfart. Den är täckt med ett körbart självrensande galler. Om den placeras utomhus måste den förses med effektiv täckning, exempelvis plåtlucka. Även inomhus fickor bör täckas när de inte används. Fickan kan gjutas av betong, vilket dock kräver stor yrkesskick-lighet för att resultatet skall bli bra. Därför används oftast fabrikstillverkade fickor av plåt, vilka kringgjuts eller sätts i grus. Man kan skilja på två typer av nedsänkta fickor, djup eller grund inlastningsficka. Den grunda, vilken inte behöver vara mer än 1 m djup, är avsedd för skrapelevator med sidoskruvar. Den djupa självtömm-ande inlastningsfickan, vilken är lämpad för skopelevator, kan kräva djup på upp till 3,5 m. Dräneringen kan därmed bli ett problem och kräva en brunn med drän-eringspump. Vägglutningen i fickan bör vara minst 45°. Inlastningsfickor finns i prefabricerade volymer upp till 27 m3.

Ej körbar inlastningsficka En risk med körbara inlastningsfickor är att läckande olja och däcksbeläggningar kan hamna i spannmålen. Därför har intresset ökat för lösningar med icke körbara inlastningsfickor, både stationära och icke stationära, vilka kräver att man backar traktorekipaget för att kunna tömma spannmålslasset. Oftast är denna typ av inlast-ningsficka upphöjd samt har en begränsad volym, varför den takt med vilket lasset töms måste anpassas efter intransportörens kapacitet. Denna bör därmed vara hög så att inte anläggningens mottagningskapacitet blir för låg, vilket också leder till ökat arbetsbehov. Dessa fickor brukar vara anslutna till skraptransportörer eller till transportskruvar, varav det senare oftast är fallet i silotorkanläggningar. Det är viktigt att även dessa fickor är täckta när de inte används för att undvika inträng-ande fukt och begränsa tillträdet för skadedjur.

Transportörer

I konventionella anläggningar för varmluftstorkning utförs transporterna i höjdled nästan alltid med elevatorer. Om elevatorn kan göras tillräckligt hög, vilket exem-pelvis är fallet vid utomhusanläggningar, kan den utgöra enda intransportören genom att spannmålen kan föras tillräckligt långt i sidled med hjälp av störtrör (max 45° mot vertikalplanet). I exempelvis kontinuerliga torkar och i cirkulations-torkar behöver man dock kunna genomföra fler vertikala transporter samtidigt, varför ytterligare en elevator behövs. Oftast är det också nödvändigt att bygga in horisontaltransportörer upptill och nertill. Den vanligaste typen av horisontaltran-sportörer är lagrade skruvtransportörer, s.k. U-skruvar, men också skraptranspor-törer och bandtransportörer förekommer. Bandtransportörer, vilket är en dyrare lösning, kan exempelvis vara motiverad i en anläggning som hanterar utsäde då denna typ av transportör normalt går ren, vilket inte är fallet med skruv- och skraptransportörer. Den övre horisontaltransportören görs ofta reversible, så att den kan användas för transporter från elevatorn till både lagringssilor och utlast-ningsfickor. För påfyllning av silotorkar används oftast en lång mobil skruv med påfyllningstratt. Vid utlastningen används en U-skruv monterad under luftnings-botten, vilken för spannmålen från silons centrum ut till en utvändig vertikalt monterad utlastningsskruv utrustad med störtrör för fyllning av vagn. För att


27

minska det manuella arbetet vid tömning av den sista spannmålen används en golvsveperskruv. Pneumatiska transportörer, vilka är effektkrävande och dyra, är ovanliga i torkningsanläggningar.

Skopelevator Skopelevatorn är konstruerad för enbart vertikal transport. Skoporna av plast eller plåt, vilka går i två vertikala plåtkanaler, är monterade på en ändlös rem eller kedja spänd mellan elevatorns övre och nedre drivrullar. Drivmotor och utlopp är placera-de i elevatorhuvudet högst upp medan inloppen återfinns vid elevatorfoten. Höjden på elevatorn bestäms inte enbart av hur högt spannmålen måste lyftas för att kunna transporteras till olika fickor utan också av inbyggnadshöjder för aspiratörer, vågar etc. Inmatningsöppningen är placerad minst 0,5 m över elevatorns nedre del. Elev-atorgropen måste därför vara djupare än inlastningsfickan. Idag finns det dock böjda bottentransportörer, vilka kan mata en elevator vars nedre del är på samma nivå. Bäst kapacitet får elevatorn när den matas på lyftsidan. Av brandskyddsskäl måste elevatorn vara utrustad med låghastighetsvakt. Backspärr bör finnas för att elevatorn skall kunna startas belastad.

Skrapelevator Hos en skrapelevator är gummiskrapor istället för skopor monterade på rullkedjan. Funktionen är i övrigt som hos en skopelevator. Spannmålen matas oftast in i ele-vatorn med hjälp av sidoskruvar, vilka drivs av axeln på elevatorns nedre drivrulle. Skruvinmatningen gör att inlastningsfickan kan göras betydligt grundare än när skopelevator används. En skrapelevator kan till skillnad från en skopelevator lutas upp till 45° utan att kapaciteten minskar. Det bör finnas skydd mot överfyllning.

Skruvtransportör Skruvtransportörer med styv axel är lämpliga för hel spannmål, medan böjbara eller axellösa skruvar med liten diameter oftast har för låg kapacitet. Styva skruv-ar med rörformigt ytterhölje kan användas för transport i alla riktningar. Lite mindre skruvar är oftast endast lagrade i drivänden. Vill man minska skrammel och slitage vid tomkörning bör man skaffa en skruv som är lagrad på flera ställen. Hos U-skruvar bärs hela axeln upp av lager. De kan endast användas för horison-tell transport. Skruvar drivs vanligtvis av en elmotor fast monterad i skruvens ena ände. Drivningen kan ske med kilremmar eller också är skruven direktdriven från motoraxeln, vilket är en billigare lösning. Traktordrivna samt hydrauldrivna skru-var förekommer också. Långa traktordrivna skruvar med hög kapacitet är den van-ligaste typen av transportör som används vid fyllning av silotorkar.

Visst spel måste finnas mellan ytterhölje och skruv för att förhindra sönderkläm-ning av transportgodset. Önskvärt spel ökas med ökad partikelstorlek hos tran-sportgodset. När det gäller exempelvis utsäde av spannmål bör avståndet mellan skruv och hölje vara minst 12 mm och antalet transporter bör vara så få som möjligt för att inte grobarheten skall reduceras. Dessutom har ett litet spel liten effekt på kapaciteten medan ett större spel minskar det specifika effektbehovet.

Kapacitet. Förutom av spannmålens egenskaper påverkas skruvens kapacitet främst av dess diameter, stigning, varvtal, lutning och fyllnadsgrad. Vid ökad diameter hos skruven ökar dess kapacitet i motsvarande grad som skruvens volym. Detta innebär att en skruv med diametern 200 mm har nästan fyra gånger så hög kapacitet som en skruv med diametern 100 mm om övriga faktorer är


28

desamma. Skruvens stigning påverkar också kapaciteten och anses vara optimal när den är lika stor som skruvens diameter. Kapaciteten ökar också intill ett visst varvtal för att sedan avta på grund av avtagande tillrinning av transportgods. Max-imal kapacitet för en 100 mm skruv uppnås vid 1000 varv per minut och för en 150 mm skruv vid 800 varv per minut. Av kostnadsskäl byggs dock 100 mm skruvar oftast för direktdrift med 1450 varv per minut. Skruvens lutning påverkar också kapaciteten. I tabell 4 visas effekten av spannmålens vattenhalt och skruv-ens lutning på skruvens kapacitet enligt en engelsk test. Vill man öka transport-kapaciteten till en given höjd, kan man välja en längre skruv som därmed får en mindre lutning.

Tabell 4. Effekten av spannmålens vattenhalt och skruvens lutning på kapaciteten för en skruv med Ø 150 mm (efter McLean, 1989).

Spannmålens vattenhalt Effekten av skruvens lutning på skruvens kapacitet, ton/timme

% 15° 30° 45°

15 36 32 28 22 22 18 16

Bandtransportör Bandtransportörer används för horisontella transporter. Bandet som består av gummi drivs i ena änden av en drivrulle och löper över en spännrulle i den andra. För spannmålstransporter används plana band i plåtränna. Det innebär att rännan hålls ren från spannmål. Avskrapare eller avlastningsvagn används för avläggning på önskad plats utefter transportören. Då bandtransportören normalt går ren be-höver rengöring inte göras mellan transport av olika sädesslag. Erfarenheter från praktiken visar dock att det förekommer att bandet skadas av gnagare på grund av kvarbliven spannmål, varför kontroll och vid behov rengöring är viktigt efter avslutad skördesäsong.

Skraptransportör Skraptransportörer är normalt avsedda för horisontella transporter. Skraporna är av gummi och sitter på en rundgående kedja i en rektangulär plåtränna. Spann-målen kan fyllas på och tömmas var som helst efter transportörens längd. Skrap-orna, vilka glider direkt mot rännans botten, föser spannmålen mot det öppna utloppet. Ett antal skrapor kan ersättas med gummiklossar som fyller ut hela rännans bredd, varvid transportören går praktiskt taget ren. Dock inte tillräckligt ren för utsädesodling. För att göra tömning fullständig kan utloppen förses med borstar.

Utlastningsficka

För snabbast möjlig utlastning har man stor användning för utlastningsfickor. Fickorna fabrikstillverkas av stålplåt i storlekar upp till 80 m3. Stödbenen bör vara så höga att en lastbil kan passera under fickan. För att passa alla typer av lastbilar bör den fria höjden under fickan vara 4,5 m.


29

Rensning

Spannmålens slutliga kvalitet påverkas redan under skördearbetet. Agnar, boss och damm skall frånskiljas så tidigt som möjligt, helst vid skörd. Onödigt skräp sätter ner transportkapaciteten och tar plats i tork och lager. Problem med hygien-isk kvalitet börjar ofta i ansamlingar av främmande material. Grunden för all spannmålshantering är därför en rätt inställd tröska och en bra aspiratör eller damm- och bossavskiljare i torkanläggningen.

Aspiratör och damm- och bossavskiljare monteras i elevatortoppen. Därför är det viktigt att ta hänsyn till inbyggnadshöjden för dessa vid val av höjd på elevator och byggnad. Dessa utrustningar är grovrensar som med hjälp av ett luftflöde för bort material som är lättare än spannmålskärnan. Halmbitar frånrensas inte. Rens-förmågan bestäms av renssträckan, vilket är den sträcka där kärnan påverkas av luftflödet. Renssträckan är i allmänhet längre hos en aspiratör än hos den enklare damm- och bossavskiljaren. Rensningen är bättre med torkad spannmål jämfört med fuktig. Det är lätt att överbelasta denna typ av rensanordning, varvid rens-förmågan snabbt avtar. Därför är det viktigt att välja en utrustning som är anpas-sad till transportörernas kapacitet. Förekommer det mycket och lätta föroreningar hos den torkade spannmålen kan rensförmågan ökas märkbart genom att strypa flödet genom aspiratören (opublicerade resultat, JTI). Avrenset bör avskiljas via en cyklon i ett från spannmålslagret avskiljt utrymme för att minska risken att den torkade och lagrade spannmålen återkontamineras med mögelsporer etc. När det gäller rensning med rensmaskiner finns mer att läsa i ”Spannmålsrensning på gårdsnivå”, Teknik för lantbruket 67 från JTI.

Automatisering

Vid varmluftstorkning av spannmål måste torken oftast passas flera gånger per dygn, vilket dagtid kan störa annat arbete som exempelvis tröskningen och nattetid störa sömnen. Trots att arbetet inte är fysiskt betungande är behovet många gånger stort att automatisera arbetet i spannmålstorken. Detta gäller anläggningar utrustade med satstorkar såväl som kontinuerliga torkar. Även övervakningen under lagringsperioden kan vara motiverad att automatiseras. Det går inte att ge några generella anvisningar för hur långt en spannmålsanläggning bör automatiseras. Detta bestäms helt av förhållandena på den enskilda gården. Automatisering kan vara förhållandevis dyrt varför ett första steg kan vara att räkna på hur mycket den inbesparade arbetskostnaden kan motivera en invester-ing. Enligt de tidsstudier JTI genomförde under 1970-talet var arbetsåtgången i sats- och kontinuerliga torkar i snitt 8-11 minuter per ton torkad spannmål när skördevattenhalten var 22 procent och anläggningen var dimensionerade för att torka och lagra mer än 500 ton. Om man baserar investeringsutrymmet för auto-matiseringar på insparade arbetskostnader är den i storleksordning drygt trettio kronor för varje insparad minut arbetstid per ton spannmål när arbetskostnaden är 180 kr per timme. Den som vill fördjupa sig i hur en anläggning kan automati-seras kan läsa JTI-Meddelande nr 377 ”Automatisering av spannmålsanläggningar med varmluftstork”.

Styrning av torken En bra automatik för styrning av torken kan spara pengar genom att förhindra energislösande övertorkning och kostsam undertorkning. De huvudtyper av


30

regulatorer som finns är antingen baserad på indirekt mätning av spannmålens vattenhalt genom mätning av kapacitansen eller mätning av hur torkförloppet fortgår genom mätning av våtluftens temperatur ut ur torken. De kapacitiva givarna, vilket är ett betydligt dyrare system, klarar oftast bättre av stora vatten-haltsvariationer (>5 procent) jämfört med system baserade på mätning av våtlufts-temperaturen. I officiella provningar har man i regel fått slutvattenhalter som ligger inom ±0,5 procentenheter av det avsedda värdet med denna typ av regulator. Meto-den fungerar i allmänhet bra upp till cirka 25 procents vattenhalt, därefter avtar noggrannheten snabbt. De våtluftsbaserade systemens fördelar är en enkel kons-truktion, lätt att använda, driftsäker och relativt billig. För satstorkar finns bra viktbaserade styrsystem. Dessa kräver noggrann mätning av den ingående vatten-halten för att utnyttja systemets precision. Alla dagens system kräver kalibrering och skötsel för att fungera bra.

Opublicerade data vid JTI visar att spannmålens vattenhalt kan variera betydligt vid skörd inom ett och samma skifte, baserat på on-linemätning i tröskan. I exem-pelvis ett kornfält, med medelvattenhalten 18 procent, varierade vattenhalten mel-lan 15 och 21 %. Denna variation kvarstår till stor del när spannmålen kommer in i torken. I en kontinuerlig tork leder detta till ojämnt torkningsresultat om inte torken är försedd med en bra, kalibrerad och rätt placerad vattenhaltsregulator. Enligt Svenska Lantmännen har 20-25 % av efterårsleveranserna en vattenhalt över 14 procent. Inför skördesäsongen 2005 har Lantmännen anpassat sin pris-skala efter internationella förhållanden och viktskorrigerar inte längre för vatten-halter under 14,0 %, vilket innebär en ökad kostnad för övertorkning, tabell 5.

Tabell 5. Kostnader för avvikelse från 14,0 % slutvattenhalt vid efterårsleverans till Svenska Lantmännen 2005.

Kostnader för avvikelse från 14,0 % slutvattenhalt, kr/ha (6000 kg sp./ha)

Avvikande vattenhalt, %

1,0 2,0 3,0

Övertorkning (vh<14 %) Oljekostnad 56 111 167

Kostnader för utebliven kvantitetsomräkning

69 136 202

Summa kostnader 125 247 369 Otillräcklig torkning (vh>14 %) Torkningsavgift 375 435 483

Sparad oljekostnad -57 -114 -173

Summa kostnader 318 321 310

Tabellen visar att avdragen kan bli stora vid leverans och att en procents under-torkning kostar mer än motsvarande övertorkning, 0,053 kr/kg spannmål respek-tive 0,021 kr/kg. Tabellen gäller för leverans innan 15 oktober, efter detta datum höjs torkningskostnaden vid vattenhalter över 15,0 procent med 50 procent och över 16,5 procent med 100 procent. Vid dessa vattenhaltsnivåer kan även tillkom-ma avdrag för osund vara.


31

Temperaturkontroll De flesta processer som orsakar kvalitetsförsämringar hos lagrad spannmål etc. åtföljs av en temperaturhöjning. Därför är temperaturövervakning en lämplig kontrollåtgärd i de flesta typer av spannmålslager. En värmebildning i spannmålen är troligtvis alltid en indikation på att mögelsvampar tillväxer, vilket kan inträffa när som helst under lagringen. Temperaturkontroll ger dock inte alltid en full-ständig information om lagringsstabiliteten eftersom mögeltillväxten kan vara långsam, så att den inte leder till en registrerbar värmebildning. Spannmål har också god värmeisolerande förmåga, vilket medför att härdar av mögel kan uppstå i begränsade områden utan att de registreras med ett konventionellt system för temperaturövervakning. Däremot kan spridningen av en sådan härd begränsas.

För att kunna registrera eventuella temperaturförändringar på ett så tidigt stadium som möjligt bör mätningarna göras med fasta mätpunkter. Ju tätare givarna är placerade desto säkrare blir övervakningssystemen. Av kostnadsskäl brukar dock avståndet mellan mätpunkterna vara ett par meter. En erfarenhet är att kvalitets-skador lättast uppstår där spannmålen faller då lagrets fylls, vilket bör vara ett lämpligt område att i första hand övervaka. Temperaturen hos spannmålen bör registreras minst ett par gånger i veckan och tillsammans med omgivningstemp-eraturen journalföras. Varje oförklarlig temperaturstegring med mer än 2-3°C indikerar att åtgärd bör vidtas.

Utrustning för temperaturövervakning av lagrad spannmål kan köpas som kom-pletta system med olika typer av övervakningsautomatik. Det går också att köpa komponenter som termoelementtråd (metervara) och handavläsningsinstrument, och själv bygga ett manuellt övervakningssystem till en relativt låg kostnad, bild 12. Om termoelementtrådarna monteras i en silo med bottentömning måste de avlastas de krafter som uppstår i samband med tömning.

Bild 12. För att kunna registrera temperaturförändringar på ett så tidigt stadium som möjligt, bör mätningarna göras med fasta mätpunkter. Exempel på en hemmabyggd flerpunktstermometer (efter Länsstyrelsens lantbruksenhet).


32

Planering av spannmålshanteringen

Gårdens framtida inriktning Ett första steg i arbetet med att planera spannmålshanteringen är att försöka klar-göra gårdens framtida inriktning beträffande produktion av spannmål så att en eventuellt uppdaterad anläggning inte snabbt blir passé. En mer omväxlande växt-följd med olika spannmålsslag och sorter för avsalu, kanske med olika kvalitéer, ställer stora krav på möjligheter till särhållningen och därmed fler och mindre lagr-ingsfickor. Den andra ytterligheten, ”den amerikanska modellen”, med en mer ensidig växtföljd med satsning på de mest lönsamma spannmålsslagen och sorterna /kvalitéerna räcker det kanske med ett fåtal större silor. Samma begränsade krav på särhållning har i många fall även de gårdar som producerar sin egen foderspannmål. Färre och större silor innebär oftast en betydligt lägre investeringskostnad för sam-ma lagringsvolym.

Översyn av befintlig anläggning En översyn av utrustning och dess kapacitet för att fastställa eventuella flaskhalsar är en av de första åtgärderna för att anpassa spannmålsanläggningen till dagens men också framtida behov. JTI:s gårdsstudie som genomfördes för 15 år sedan visade bland annat att det fanns många gårdsanläggningar som var fel dimensionerade på grund av ändrade förhållanden sedan anläggningen projekterades. Vid en översyn av spannmålsanläggningen kan checklistan för dimensionering av en konventionell anläggning för varmluftstorkning i bilaga 6 användas. En handledning för denna genomgång är förutom detta avsnitt också Meddelande nr 343 ”Val av spannmåls-tork” från JTI. I bilaga 2 redovisas exempel på hur en torkfirma dimensionerar de olika delarna i en konventionell anläggning för varmluftstorkning beroende på arealunderlag, vilket också kan fungera som en vägledning. I bilaga 5 finns en tämligen komplett lista på svenska leverantörer/ fabrikanter av torkutrustningar, varifrån uppgifter om sortiment, kapaciteter och priser kan hämtas.

Kapacitetsbehov Exempel på faktorer som man måste ta hänsyn till vid dimensioneringen av en konventionell anläggning för varmluftstorkning är skördetröskans kapacitet, skördevattenhalter som brukar förekomma hos spannmålen i området samt arbets-situationen på gården vid skörd. Om spannmålen kan kyls under buffertlagringen bör det räcka med att torkningen är avslutad inom de tider som framgår av tabell 1. Om spannmålen inte kan kyls genom luftning i väntan på konservering bör en målsättning vara att dimensionera anläggningen så att all spannmål kan torkas samma dag som den skördas.

Torkens kapacitet

Vid val av varmluftstork är det viktigt att kapaciteten blir rätt och framförallt inte för låg. Tillverkarnas kapacitetsuppgifter baseras ofta på standardiserade tester under statiska förhållanden med jämn vattenhalt hos spannmålen, vilket leder till en högre kapacitet jämfört med de ofta ojämna driftsförhållanden som råder i


33

praktiken. Enligt amerikanska erfarenheter är den verkliga kapaciteten i praktisk drift oftast 70-80 % av den som uppges av fabrikanten (MWPS-13). Torkars kap-acitet anges på olika sätt, varför det finns risk för missförstånd när det gäller vilken kapacitet man köpt. En vanlig leverantörsuppgift är att torken har kapacit-eten att torken X antal ton 4 procent per timme vid en begynnelsevattenhalt av 20 procent. Med detta avses normalt ingående vikt respektive 4 procent av ingå-ende vikt, vilket innebär en torkning med 3,3 procentenheter till 16, 7 procents vattenhalt och inte till 16,0 procent. Begär istället uppgifter om hur många ton spannmål per timme som torken klarar av att torka från exempelvis 18-19 % till 14 %, vilket är en mer praktiskt användbar information och lättare att kontrollera när anläggningen väl är på plats. Ta också reda på om kapacitetsuppgiften är bas-erad på ingående vikt (otorkad spannmål) eller utgående vikt (torkad spannmål), varav det förstnämnda alternativet ger ett något högre värde. Ett annat sätt att ange kapaciteten är hur många kilo vatten som torken kan torka bort per timme vid torkning av spannmål från X procents vattenhalt till 14 procent.

Lämplig torkningskapacitet hos en varmluftstork bestäms av skördeperiodens längd, spannmålens vattenhalt vid skörd och efter torkning samt hur lång tid tork-ningen kan pågå per dygn. Enligt de rekommendationer som finns bör man räkna med högst dubbelt och helst inte högre än 1,75 gånger så många torkdagar som det antal dagar som skördetröskning pågår. För att få tillräckligt med disponibel reservtid bör torken helst dimensioneras för en torkningstid av 14 timmar per dygn. Den skördevattenhalt som torken lämpligen dimensioneras efter bör inte ha överskridits mer än 1-2 år under en 10-årsperiod i området. Denna vattenhalt skall vara ett medeltal av skördevattenhalten för samtliga sädesslag som skall torkas i anläggningen. I bilaga 3 redovisas statistik om skördevattenhalter för våra vanlig-aste sädesslag. När man skall beräkna önskvärd kapacitet utgår man från aktuella vattenhalter före och efter torkning. I tabell 6 kan man utläsa hur mycket vatten som skall torkas bort per ton spannmål.

Tabell 6. Mängden vatten som skall torkas bort uttryckt i kg per ton torr spannmål.

Vattenhalt efter torkning 13 procent 14 procent 15 procent 16 procent Vattenhalt före torkning, % Borttorkad vattenmängd, kg/ton

17 48 36 24 12 18 61 49 37 24 19 74 62 49 37 20 88 75 63 50 21 101 89 76 63 22 115 103 90 77 23 130 117 104 91 24 145 132 118 105 25 160 147 133 120

I faktarutan nedan redovisas hur man kan beräkna behovet av kapacitet hos varmluftstorken. Det finns mer att läsa om hur man dimensionerar en tork-anläggning i JTI-Meddelande nr 343 ”Val av spannmålstork”.


34

Beräkning av torkens kapacitet Dimensionerande skördevattenhalt 20 % Slutvattenhalt 14 % Borttorkad mängd vatten per ton torr spannmål 75 kg Årsskörd (torkad spannmål) 1000 ton Total mängd vatten att torka bort 75 x 1000 = 75000 kg Antal skördedagar 10 dagar Antal torkningsdagar 17 dagar Antal timmars torkning per dygn 14 timmar Total torkningstid 17 x 14 = 238 timmar Behov av kapacitet hos torken 75000:238= 315 kg vatten per timme

Värmeanläggningens kapacitet

Vid beräkningen av vilken kapacitet en värmeanläggning bör ha kan man över-slagsmässigt räkna med 1,45 kWh/kg borttorkat vatten (5,25 MJ/kg alt. 1250 kcal/kg) oavsett anläggningstyp. I exemplet ovan skulle därför en lämplig bruttoeffekt på pannan vara cirka: 315 kg/timme x 1,45 kWh/kg = 457 kW.

Transportörernas kapacitet

För att minska väntetiderna bör transportörernas kapacitet vara väl tilltagen. Detta är speciellt viktigt om mottagningsfickan inte rymmer hela spannmålslasset. För en anläggningsstorlek mellan 700 och 1000 årston kan det räcka med att elevatorn efter intagsfickan har en nominell kapacitet av 40 ton per timme. När mer än 1000 ton skall torkas bör motsvarande kapacitet var 60 ton per timme, medan när 5000 årston skall omhändertas krävs det sannolikt en kapacitet av 80 ton per timme. Efterföljande transportörer måste ha en kapacitet som är något högre jäm-fört med elevtorns kapacitet för att undvika risken för överfyllning. En elevator som enbart transporterar bort den torkade spannmålen efter en kontinuerlig tork kan ha en betydligt lägre kapacitet anpassad efter torkens. Vid fyllning av silo-torkar används oftast en mobil skruv utrustade med förhållandevis liten påfyll-ningsficka. För att väntetiden med traktor och lass inte skall bli för lång krävs en mycket god kapacitet hos skruven. Ofta används skruvar med en diameter av 200 eller 250 mm, med en uppgiven kapacitet av 50 respektive 80 ton per timme vid en lutning av 45°C. För att slippa betala extra för leverans med lastbil när denna fylls via elevator eller tömningsskruv bör dessa ha en verklig kapacitet av minst 70 ton per timme.

Lagringskapacitet

Vid beräkning av behovet av lagringskapacitet bör man först tänka genom växt-odlingsproduktionens inriktning de närmaste åren för att försöka skaffa sig en uppfattning om behovet av särhållning och volymer för olika grödor. Långtgående krav på särhållning innebär i allmänhet en rejäl kostnadsökning och kräver därför ett bra merpris för spannmålen. I tabell 7 redovisas volymvikterna för våra vanlig-aste sädesslag, vilket kan vara en hjälp vid beräkning av volymbehovet för olika grödor.


35

Tabell 7. Medelvärden för volymvikten för olika sädesslag vid 15 % vattenhalt samt hur de förändras med vattenhalten.

Sädesslag Volymvikter 1)

kg/m3Minskad volymvikt kg per procent ökad

vattenhalt 2)

Vete 800 10 Råg 750 10 Korn 680 5 Havre 560 5

1) Medelvärden för åren 1985-90 enligt SCB, 2) Bengtsson (1973)

Underhåll för ökad livslängd Ett väl genomfört underhållsarbete är en förutsättning för att uppnå god driftsäker-het hos varmluftstorkningsanläggningen. Detta arbete förlänger också livslängden hos ingående komponenter, vilket leder till lägre kostnader för hantering och torkning. Exempel på viktiga åtgärder är justering eller byte av brännaren inför skördesäsongen för optimal bränsleekonomi samt rengöring, sotning och ”konser-vering” av pannan efter avslutad säsong. Andra exempel på åtgärder är att kontrol-lera och spänna remmar respektive kedjor samt skruva fast skopor respektive klaf-far hos elevatorer. Trots förebyggande underhållsarbete kan det uppstå funktions-störningar i samband med skördeperioden. Ett haveri kan under denna stressiga period leda till felaktiga beslut som riskerar spannmålens kvalitet. Behovet av und-erhåll ökar i allmänhet också betydligt med utrustningens ålder. Därför kan det vara lämpligt att ha reservdelar hemma så att man åtminstone kan åtgärda de vanligaste felen utan stor tidsfördröjning. Vilket årligt underhållsarbete som bör göras redo-visas mer utförligt i Teknik för lantbruk Nr 57 ” Spannmålstorkar - Drift, underhåll och vinterförvaring” från JTI.

Spannmålsproduktionens lönsamhet Spannmålspriserna har under lång tid stadigt sjunkit på den svenska marknaden. Priset per kg spannmål till lantbrukaren är lägre idag än vad det var i början av 1980-talet samtidigt som priset för insatsmedlen ökat. I diagrammet i bild 13 redovisas prisutvecklingen sedan 1995 som ett genomsnitt för våra vanligaste spannmålsslag baserad på normalkvalitet. Ett minskat ekonomiskt stöd från EU kan förväntas framöver på grund av beslutade och planerade ändringar av EU:s jordbrukspolitik. De inhemska priserna kommer sannolikt också att påverkas mer av den ökade globaliseringen. Enligt OECD förväntas dock världsmarknads-priserna vara stabila på nuvarande nivå fram till 2015. Listan på faktorer som gör bedömningen osäker är dock lång. En jämförelse visar att spannmålspriserna under 2000-talet utvecklats sämre i Sverige än i övriga EU-länderna. Svenska Lantmännen hoppas dock på en bättre betalningsförmåga framöver, storleks-ordning 0,10 kr/kg, när planerad rationalisering genomförts. Den ökade efter-frågan från energisektorn bidrar förhoppningsvis också till en mer positiv pris-utveckling.


36

Lantmännens nedläggning av spannmålsmottagningar kommer att innebära en för-ändring av spannmålsflödet. Målet är att förbättra organisationens konkurrenskraft internationellt genom att minska kostnaderna för spannmålshanteringen. Histor-iskt investerade spannmålshandeln i en omfattande anläggningsstruktur med stöd av en statlig ersättning för lagring av spannmål. Denna lagring har levt kvar till idag trots bristande lönsamhet. Denna skall nu förbättras genom att transporterna av spannmålen i större utsträckning skall gå direkt från gården till slutkund alter-nativt till någon av de långsiktiga anläggningarna nära slutkund. För många gårdar kommer detta att medföra att transportavstånden blir för långa för att leveransen skall kunna ske med traktor och vagn, varför andelen spannmål som kommer att hämtas med lastbil kommer att öka. Av de 2,3 miljoner ton spannmål som Lant-männen hanterar levereras cirka 1,4 miljoner ton vid skörd varav ungefär hälften transporteras med traktor och vagn. När rationaliseringen är genomförd beräknas leveranserna med lastbil ha ökat med ytterligare 300 000 ton. Denna omstruktur-ering leder sannolikt också till att en större andel av spannmålen kommer att torkas och lagras på gården.

70

75

80

85

90

95

100

105

110

115

120

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

År

Avr

äkni

ngsp

ris, k

r/dt.

Bild 13. Avräkningsprisets förändring under de tio senaste åren som ett genomsnitt för våra vanligaste spannmålsslag enligt SCB. Priserna gäller vid leveransort för vara av normalkvalitet vid 14 % vattenhalt och är inte justerade för inflationen.

Ekonomin för torkning och lagring på gården För kunna göra en någorlunda korrekt bedömning av lönsamheten av torkning och lagring på gården måste man ta hänsyn till en rad ekonomiska faktorer, bild 14. Viktigaste kostnadsposterna är kapitalkostnaderna för gjorda investeringar, rörliga kostnaderna för energi och arbete samt uteblivna ränteintäkter vid gårdslagring av spannmål. Exempel på intäkterna av egen torkning och lagring är ett eventuellt högre avräkningspris vid leverans efter skördeperioden samt inbesparade torknings-avgifter vid central anläggning. Kurvans svängningar i bild 13 representerar pris-variationen under året. Nästan genomgående under denna period inföll lägsta priset i september medan det högsta oftast inföll under våren. I genomsnitt för samtliga


37

sädesslag var merintäkten 5,7 öre vid efterårsleverans. Motsvarande merintäkt för enbart vete var 7,2 öre.

Bild 14. Viktiga kostnads- och intäktsposter vid gårdstorkning av spannmål. För att investeringen skall vara lönsam måste intäkterna vara högre än utgifterna.

Vissa kontrakt kräver att spannmålen kan lagras på gården och levereras först efter skörd. Även dessa kontraktstillägg kan betraktas som en intäkt av egen spannmåls-anläggning. Exempelvis uppgick kontraktstillägget för spannmål inom Svenskt Sigill/Premium 2005 till 5 öre/kg. Egen torkning och lagringsanläggning möjliggör också direktleverans till slutanvändare/förädlingsindustri, vilket bör ge en merbetal-ning genom minskade transport och hanteringskostnader. Skall spannmålen använ-das som foder på den egna gården bör intäkten av egen torkning och lagring mot-svaras av mellanskillnaden mellan värdet för otorkad spannmål vid skördeleverans plus ränta och kostnaden för att köpa tillbaks torkad spannmål efter skördesäsongen inklusive kostnader för transporter.

Beräkning av investeringsutrymmet

Inför varje större investering på gården är det viktigt att göra en företagsekonom-isk analys av investeringens lönsamhet. En lämplig metod för beräkning av lön-samheten för investeringar med lång varaktighet är annuitetsmetoden (LBS, 1975):

nrrraktorAnnuitetsf −+−

=)1(1

där: r = räntesats

n = ekonomisk livslängd (år)

Med denna metod fördelas avskrivning och ränta (annuitet) jämnt över invester-ingens beräknade varaktighet. För att en investering skall kunna betraktas som lönsam måste summan av intäkterna vara större än summan av kostnaderna. Därför bör inte hela investeringsutrymmet utnyttjas. Bedömningen av möjligt merpris bör inte heller vara för optimistisk då det är svårt att kunna förutse den framtida spannmålsmarknaden. Nedan redovisas en enkel kalkyl för beräkning av investeringsutrymmet för torkning och lagring på gården baserat på ett merpris av 0,10 kr/kg spannmål, tabell 8. Vid denna merbetalning blir det maximala invester-ingsutrymmet 1,07 kr/kg spannmål.


38

Förutsättningarna varierar dock mellan olika gårdar, geografiska områden och beroende på grödval varför kalkylen endast skall ses som ett exempel. Priserna på insatsmedel varierar också med tiden. I kalkylen antas för enkelhetens skull att transportkostnaden för leverans av spannmålen är densamma oavsett om de sker under eller efter skörd. Investeringsutrymmet för en gårdsanläggning med de för-utsättningar som anges i tabellen bör dock i dagsläget ligga någonstans mellan 1,05 och max 1,90 kr/kg om merpriset för eftersäsongslevererad spannmål uppgår till mellan 0,10 och 0,15 kr/kg och om avskrivningstiden sätts till 20 eller 25 år och kalkylränta till 5 eller 6 procent.

Tabell 8. Beräkning av investeringsutrymmet för en anläggning för torkning och lagring på gården. Skördevattenhalt i medeltal 19 procent och spannmålen torkas till 14 procent.

Sparade kostnader, kr/kg spannmål

Torkningsavgift 0,0965 Merpris under eftersäsong inkl ev. prisortsavdrag 0,1000 Summa sparade kostnader 0,1965

Kostnader för egen torkning, kr/kg spannmål

Energi olja, (4500 kr/m3 efter restitution, 0,15 l olja/kg H2O)

0,0419

Energi el (0,01 kWh/kg spannmål, 0,46 kr/kWh) 0,0046 Arbete (7 min/ton) (180 kr/timme) 0,0210 Försäkring 0,0035 Underhåll (0,7 procent av återanskaffningsvärdet) 0,0070 Ränta på spannmål (4 månader, 6 procent per år) 0,0200 Lagringsförluster (0,5 procent) 0,0050 Summa kostnader 0,1030 Max kapitalkostnad, kr/kg = Sparade kostn.- kostn. egen tork. exkl. kapitalkostnader,

0,0936

Max investeringsutrymme, kr/kg spannmål 1,0730 (vid 20 års avskrivningstid och 6 procents kalkylränta)

I diagrammet i bild 15 redovisas exempel på hur olika merpris vid eftersäsongs-leverans kan påverka investeringsutrymmet för olika storlekar på gårdsanlägg-ningar.


39

0

2 000 000

4 000 000

6 000 000

8 000 000

10 000 000

12 000 000

0,05 0,10 0,15 0,20 0,25Merpris eftersäsong, kr/kg

Inve

ster

ings

utry

mm

e, k

r

500 årston1500 årston2500 årston5000 årston

Bild 15. Exempel på inverkan av merprisets storlek vid eftersäsongsleverans på investeringsutrymmet i gårdstorkar dimensionerade för olika spannmålskvantiteter.

Konventionell anläggning för varmluftstorkning

I studien ”Samverkan vid skörd, torkning och lagring av spannmål”, vilken genomförts som ett samarbete mellan JTI och institutionen för Ekonomi, SLU, studerades lönsamheten av samverkan om en gårdsanläggning. Enligt studien kräver en nyinvestering i en helt ny gårdsanläggning för varmluftstorkning och lagring av spannmål ett stort arealunderlag för att den skall vara lönsam. Följaktlig-en visar studien också att ett ökat arealunderlag genom samverkan minskar kost-naderna. Förutom skalfördelar med en större anläggning förbättrades lönsamheten av högre kvantitetsersättningar. Två typer av anläggningar för varmluftstorkning ingick i studien. Dels en konventionell förhållandevis påkostad anläggning utrust-ade med torkhus och med både inomhusfickor och utomhussilor för goda möjlig-heter till särhållning och dels en enklare utomhusanläggning med tre till fem silor och därmed begränsade möjligheter till särhållning. Beräkningarna utfördes för fyra fiktiva gårdar med storlekar mellan 100 och 1000 hektar med pris- och avkastnings-relationer motsvarande Västra Götalands slättbygder. I tabell 9 redovisas invester-ingsbehov och beräknade totala årskostnader för den konventionella torknings-anläggningen. Rörliga kostnaden för arbete och energi beräknades till 0,06 kr per kilo spannmål. Vid beräkningarna av kapitalkostnaderna användes annuitets-metoden. Förutsättningarna för beräkningarna redovisas i bilaga 4. Det framgår av tabellen att investeringsbehovet sjunker per kilo spannmål med ökat arealunderlag, vilket följaktligen också gäller för årskostnaden.


40

Tabell 9. Investeringsbehov för konventionella anläggningar för varmluftstorkning anpassade för några olika gårdsstorlekar (Tornum, 2004) samt totala årskostnaden (fasta och rörliga) per kg spannmål. Beräkningarna per kg spannmål gäller för vete med volymvikten 800 kg/m3.

Gårdsstorlek (ha)

Lagringsvolym (m3)

Investerings-behov (kr)

Investerings-behov (kr/kg)

Årskostnad (kr/kg)

100 710 2 040000 3,61 0,38 300 2260 4 710 000 2,61 0,29 500 3630 5 890 000 2,03 0,24

1000 7350 9 380 000 1,60 0,20

I studien beräknades värdet av egen tork som nettoresultatet av egen tork och lagring minus nettoresultatet för leverans vid skörd och torkning centralt. I detta fall förutsattes leverans med egen traktor och vagn och att det inte krävdes några investeringar i en anläggning för gårdshämtning med lastbil. När endast bulk-grödor odlades räckte inte lagringsersättningen och de inbesparade torkningsav-gifterna till för att kompensera för de fasta kapitalkostnaderna för den konven-tionella anläggningen även när arealunderlaget uppgick till 1000 hektar utan det var mer lönsamt att leverera spannmålen otorkad vid skörd. Vid 100 hektar var underskottet med egen tork jämfört med direktleverans av otorkad vara cirka 1300 kr per hektar, medan vid 1000 hektar var motsvarande underskott minskat till drygt 300 kr per hektar. Om det även odlades specialkvaliteter (maltkorn och grynhavre), vilket förutsätter lagerleverans, minskade kostnaderna med cirka 300 kr per hektar. I detta fall var egen tork nästan företagsekonomiskt lönsamt vid ett arealunderlag på 1000 hektar. När hänsyn också togs till skillnader i effektivt pris beroende på leveransort ökade värdet av egen tork med 90 kr per hektar, vilket räckte till en knapp lönsamhet vid 1000 hektar.

I tabell 10 redovisas investeringsbehov och beräknade årskostnader för den enklare anläggningen, bild 16.

Bild 16. Enkel torkanläggning. Såväl tork som lagringssilor är placerade utomhus (Tornum 2006).


41

Denna typ av anläggning minskade investeringsbehovet med ca 30 procent och innebar att kostnaden för den egna torkningen minskade med mellan 250 och 540 kr per hektar. Med denna anläggningstyp blev det lönsamt med egen tork även för 500-hektarsgården förutsatt att det inte var fråga om ren bulkproduktion.

Tabell 10. Investeringsbehov för enkla utomhusplacerade anläggningar för varmlufts-torkning anpassade för några olika gårdsstorlekar (Tornum, 2006) samt totala års-kostnaden per kg spannmål. Beräkningarna per kg spannmål gäller för vete med volymvikten 800 kg/m3.

Gårdsstorlek (ha)

Lagringsvolym (m3)



Årskostnad (kr/kg)

100 690 1 510 000 2,74 0,32 300 2120 2 790 000 1,64 0,21 500 3780 4 100 000 1,36 0,19

1000 7530 6 320 000 1,05 0,16

En av studiens slutsatser var att en investering i en ny fristående torknings- och lagringsanläggning av traditionell utformning på gårdar med 100-300 hektar är svår att motivera i dagsläget om inte befintliga resurser i form av byggnader och potentiella lagringsutrymmen kan utnyttjas till en rimlig kostnad. Vidare konstat-erades att vinsterna av samverkan i anslutning till skörd och lagring är betydande och att skalfördelarna är störst för mindre brukningsenheter. Skillnaderna i pris mellan produktslag, leveranstidpunkter och leveransorter har stor betydelse för gårdshanteringens ekonomi. Dessutom konstaterades att om gården saknar en torkanläggning begränsas grödvalet betydligt. Därför är det viktigt räkna på de ekonomiska förutsättningarna i varje enskilt fall. Referenser till studien återfinns under avsnittet Mer att läsa.

Silotorkanläggning med omrörare

I ett examensarbete med titeln ”Investering i spannmålstorkning och lagring på gårdsnivå” undersöktes vilken av anläggningstyperna silotork respektive konven-tionell varmluftstork som gav bäst lönsamheten i spannmålsodlingen. Alternativet med direktleverans av otorkad spannmål vid skörd med egen traktor och vagn ingick också. Beräkningar gjordes för slättbygderna i södra och norra Götaland samt Svealand.

Studien visade att investering i silotorkar med mycket begränsade möjligheter till särhållning genomgående var mer lönsamt än investering i en konventionell anläggning för varmluftstorkning med goda möjligheter till särhållning. Enligt studien var också en relativt ensidig grödfördelning med höstvete, maltkorn och oljeväxter mest lönsam oavsett anläggningstyp. Examensarbetet genomfördes av Karl-Erik Westman vid institutionen för Ekonomi, SLU och ingick som en del inom JTI-projektet ”Teknisk, biologisk och ekonomisk utvärdering av ett system för långsamtorkning av spannmål med varmluft i lagringssilor”. Fyra alternativ undersöktes: investering i två eller tre silotorkar med omrörare, i en konventionell varmluftstork samt leverans av otorkad spannmål vid skörd. Beräkningar gjordes för gårdar med 200 och 400 hektar. I studien antogs också att silotorkarna inte klarar av att torka spannmål med vattenhalter över 22 % med bevarad kvalitet och att den därför levereras otorkad vid skörd. Studien baserades på historiska data om


42

skördevattenhalter, skördenivåer samt inlösenpriser hos Lantmännen. I beräkning-arna tillskrevs havre och oljeväxter ett förfruktsvärde. För att undvika alltför en-sidig växtföljd var en av restrektionerna i modellen att Svenskt Sigills rekommen-dationer om växtföljd skulle följas. På grund av att kraven för kvalitetsspannmål inte uppnås vid varje leverans gjordes en korrigering av inlösenpriset baserad på Lantmännens uppskattningar, tabell 11. Det antogs att kvalitetsspannmålen i dessa fall nedklassades till foderspannmål. Det framgår av tabellen att historiskt har nedklassningar varit vanligare i de norra slättbygderna. Orsaken till nedklass-ningarna bedöms i första hand ha orsakats av fältskador.

Tabell 12 redovisar investeringsbehovet och kapitalkostnaden för kompletta förhållandevis enkla silotorkanläggningar, vilka fylls med en mobil skruv. En uppskattning av den totala årskostnaden kan fås genom att lägga till en rörlig kostnad (arbete och energi) på 6 öre per kilo spannmål. Av tabellen framgår att kostnaden för torkning minskar med ökad silostorlek.

Tabell 11. Uppskattning av antalet år då kvalitetskraven uppnås (Lantmännen, 2006).

Ss Gns Gss

Höstvete, bröd 7 av 10 år 8 av 10 år 9 av 10 år

Vårvete, bröd 6 av 10 år 7 av 10 år 8 av 10 år

Grynhavre 7 av 10 år 8 av 10 år 8 av 10 år

Maltkorn 6 av 10 år 8 av 10 år 8 av 10 år

Tabell 12. Investeringsbehov för komplett silotorkanläggning med olika lagringskapacitet (JLAgriparts, 2006) samt årliga kapitalkostnaden per kg spannmål. Beräkningarna per kg spannmål gäller för volymvikten 760 kg/m3.

Lagringskapacitet

m3 (ton)

Investerings-behov

(kr)


Kapitalkostnad(kr/kg)

Årskostnad (kr/kg)

303 (230) 465 000 2,01 0,17 0,23 473 (359) 544 500 1,51 0,13 0,19 572 (435) 594 000 1,37 0,11 0,17 927 (705) 820 000 1,16 0,10 0,16

I tabell 13 redovisas investeringsbehov, kapitalkostnader och årskostnader (egna beräkningar) för de silotorkanläggningar om två eller tre silor som ingick i studien.


43

Tabell 13. Investeringsbehov för respektive anläggning (JLAgriparts, 2006),årliga kapital-kostnaden samt årskostnader per kg spannmål. Beräkningarna per kg spannmål gäller för volymvikten 760 kg/m3.

Gårdsstorlek (ha)

Lagringsvolym (m3)



Kapitalkost. (kr/kg)

Årskostnad (kr/kg)

200 2x473=946 1 089 000 1,51 0,13 0,19 200 3x303=909 1 395 000 2,01 0,17 0,23 400 2x927=1854 1 640 000 1,16 0,10 0,16 400 3x572=1716 1 782 000 1,37 0,11 0,17

En jämförelse visar att investeringsbehovet för en silotorkanläggning endast är ungefär hälften så stort som för en konventionell anläggning för varmluftstorkning med god särhållning när arealunderlaget är mellan 100 och 400 hektar. Skillnaden minskar dock till ca en tredjedel om en enklare varmluftstork utomhus med få och stora lagringssilor väljs. Diagrammen i bild 17 redovisar odlingsnettot för de olika investeringsalternativen för typgårdarna med 200 hektar. Detta netto var ungefär detsamma för gårdarna med 400 hektar.

-100

400

900

1400

1900

Ss Gns GssOmråde

Odl

ings

netto

, kr Två silotorkar

Tre silotorkarKonv. VarmluftstorkIngen tork

Bild 17. Förväntat resultat per hektar vid optimal grödfördelning för gård med 200 hektar (efter Westman, 2006).

Odlingsnettot är vad som är kvar när alla kostnaderna för odling och torkning är avdragna och skall täcka kapitalkostnader för basmaskiner och gård samt företagarvinst. För samtliga investeringsalternativ är grödfördelning lagrings-kapaciteten likartad, varför kapitalkostnaderna för torkarna har en avgörande betydelse för eventuella skillnader i resultat. Enligt gjorda optimeringsberäkningar var lönsamheten för spannmålsodling bäst i södra Götalands slättbygder, medan marginalerna i Svealands slättbygder var betydligt mindre. Det mest lönsamma alternativet för en 200-hektarsgård i Svealands slättbygder var att direktleverera otorkad spannmål vid skörd. Olönsammaste alternativet för samma område var investeringen i en konventionell anläggning för varmluftstorkning, vilket för båda gårdsstorlekarna ledde till röda siffror. I norra Götaland var två silotorkar lönsam-mast, vilket också gällde för södra Götaland. Bara på den största gården i Svea-land gav tre silotorkar bättre resultat, på grund av att en större areal höstvete kunde odlas. Störst variation i odlingsnettot över åren hade investering i silotork, vilket framförallt gällde för Svealands slättbygder på grund av högre skörde-


44

vattenhalter. Det framgår också att siffrorna i kalkylen snabbt kan bli röda vid en för kostsam investering, framförallt i områden som Svealands slättbygder med lägre lönsamhet i växtodlingen.

Spannmålshanteringen efter Lantmännens omstrukturering

Många av de gårdar som kommer att gå över till gårdshämtning med lastbil i samband med nedläggning av Lantmännens spannmålsmottagningar saknar utrustning för en snabb lastning. De val många lantbrukare därför står inför är antingen att investera i en anläggning för snabb lastning av otorkad spannmål vid skörd eller att investera i en gårdsanläggning för torkning och lagring. Även vid egen torkanläggningen kvarstår dock kravet på att kunna lasta snabbt vid hämt-ning med lastbil. Problemområdet har studerats i ett examensarbete vid institu-tionen för Ekonomi, SLU med titeln ”Gårdsbaserade system för spannmåls-hantering i den framtida Lantmännenorganisationen” författad av Erik Wildt Persson.

Syftet med studien var att identifiera lämpliga alternativ för spannmålshantering på gårdsnivå samt att rangordna alternativen efter ekonomiskt resultat. I studien utgick man från tre fiktiva gårdar med 50, 100 eller 150 hektar åker belägna i Götalands södra slättbygder (Gss), Svealands slättbygder (Ss) eller i Svealands skogsbygder (Ssk). Gårdarna förutsattes tidigare ha transporterat spannmålen med traktor och vagn otorkad till en närbelägen central anläggning. Efter stängning av denna anläggning blev hämtning med lastbil det enda rimliga trasportalternativet. Gårdarna antogs inte ha några befintliga system för spannmålshantering och måste därför genomföra någon form av investering. Fem olika hanteringssystem studer-ades varav fyra baserades på leverans av fuktig spannmål vid skörd. Dessa fyra var leverans med hjälp av inhyrd lastväxlare, lastning av lastbil från platta (40-48 m2) med hjälp av inhyrd lastare samt lastning via en (66 m3) eller två (132 m3) utlastningsfickor placerad inomhus alternativt placerad utomhus utrustade med kedjeelvator med kapaciteten 40 ton per timme. Dessutom ingick alternativet med tork- och lagringsanläggning från Tornum, den så kallade Sverigetorken. Samtliga anläggningar antogs nyckelfärdiga och leverantör var Bygglant. I tabell 14 redo-visas de olika alternativens spannmålskvantiteter, investeringsbehov samt torkningsanläggningarnas lagringskapaciteter.

Försäljningsalternativen i studien var otorkad eller torkad spannmål vid skörd (Pool 1) alternativt torkad vara den 1 december under skördeåret (Pool 2). Pris-nivån antogs följa Lantmännen officiell prislista under perioden 2001-2005, varför studien inte beaktade de olika kvalitetstillägg och specialkontrakt som finns på marknaden. En generell efterlikvid på 2 % var medräknad och samtliga priser beräknades i dagens penningvärde (1 januari, 2006). Vid beräkningarna av års-kostnaden med annuitetsmetoden användes avskrivningstiderna 15 år för spann-målsplatta, 20 år för utlastningsfickor samt 25 år för torkningsanläggningar samt en kalkylränta på 5 procent.


45

Tabell 14. Skördade kvantiteter, investeringsbehov (kr/kg) för de olika anläggnings-typerna samt torkningsanläggningarnas lagringskapacitet beroende på gårdsstorlek och odlingsområde (delvis baserad på egna beräkningar).

Område/areal (ha)

Spannmåls-skörd,

ton & m3

Platta + stödmur,

kr/kg

Utlastnings-ficka

inomhus, kr/kg

Utlastnings-ficka

utomhus, kr/kg

Varmlufts-tork, kr/kg

Lagringskapacitet tork m3 ton*

Gss/50 250/340 0,42 0,95 1,05 6,05 275 220 Ss/50 200/280 0,52 1,19 1,31 6,05 275 220 Ssk/50 185/240 0,56 1,29 1,42 6,05 275 220

Gss/100 500/670 0,21 0,74 0,82 3,21 661 529 Ss/100 400/560 0,26 0,60 0,66 3,21 661 529 Ssk/100 370/480 0,28 0,64 0,71 3,21 661 529 Gss/150 750/1010 0,15 0,50 0,55 2,39 1051 841 Ss/150 600/840 0,17 0,62 0,69 3,21/2,39 661/1051 529/841 Ssk/150 550/750 0,19 0,68 0,75 3,21/2,39 661/1051 529/841 * Baserad på volymvikten 800 kg/ m3

Resultaten visade att hantering av fuktig spannmål på platta och i utlastningsficka var de minst kostsamma alternativen. För sex av de nio studerade gårdarna var spannmålshantering på platta det alternativ som gav det bästa ekonomiska result-atet. Årskostnaden för denna hantering varierade mellan 0,03 och 0,07 kr/kg medan motsvarande kostnad för lastning direkt från utlastningsficka varierade mellan 0,03-0,11 kr/kg spannmål beroende på gårdsstorlek. Systemet med last-växlare var i allmänhet något dyrare och kostnaden för hyran varierade mellan 0,07-0,09 kr/kg. För att en investering i en tork- och lagringsanläggning skulle ge det bästa ekonomiska resultatet för gårdarna på 50 hektars krävdes det att spann-målspriset ökade med cirka 0,33 kr/kg i Pool 2. Alternativt måste investerings-volymen reduceras med 65 procent till cirka 460 000 kr. På motsvarande sett för gårdarna på 100 hektar krävdes ett pris i Pool 2 som var cirka 0,15 kr högre per kg spannmål alternativt en investeringsvolym som var cirka 50 procent lägre mot-svarande ca 800 000 kr. För gårdarna med 150 hektar behövde Pool 2 priset stiga med cirka 0,10 kr/kg alternativt att investeringsvolymen reducerades med cirka 40 procent till cirka 1 000 000 kr, för att tork- och lagringssystemet skulle bli det mest lönsamma alternativet.

Beträffande hanteringen av spannmål på platta konstaterades att det inte är tillåtet att lagra spannmål utomhus enligt EU: s regler och förordningar för livsmedels-hygien. Dock är det tillåtet att hantera oskyddad spannmål på platta för omlast-ning till lastbil. Det finns dock viss tveksamhet, från såväl konsumenter som myndigheter, kring livsmedelssäkerheten att hantera spannmål på öppen platta. Lantmännens målsättning är att avskaffa platthanteringen vid interna transporter innan 2010. Detta gäller dock inte spannmålshantering på gårdsnivå. Mot bak-grund av detta resonemang har avskrivningstiden på plattan satts något kortare än den förväntade tekniska livslängden. För att förbättra livsmedelshygienen anges också att spannmålen kan täckas över med en väv eller liknande för att inte expon-eras för fåglar. Hantering av fuktig spannmål innebär dock alltid en risk för kvalit-etsförsämringar speciellt om det uppstår fördröjningar vid hämtningen av spann-målen.

Förhållandevis dyra lösningar för hantering och lastning av spannmålen på lastbil redovisades i studien. Ett sätt att förbilliga lastningen med bibehållen hög kapacit-


46

et är att använda en skruv med hög kapacitet istället för elevator, vilket redovisas i avsnittet med gårdsexempel.

Kalluftstorkning i planlagertorkar

Kalluftstorkning i rationella planlagertorkar med körbart golv bör vara ett alter-nativ för främst mindre och medelstora gårdar utan möjligheter till samverkan om en spannmålsanläggning. Investeringskostnaden per m2 tork är i storleksordningen 1500 kr om byggnad finns. Om två torksatser torkas per år och den ena direkt-levereras eller kan tillfälligt lagras på annan plats innan leverans blir kostnaden för denna torktyp ungefär hälften så stor per kilo spannmål jämfört med nyinvest-ering i en konventionell varmluftstorkningsanläggning för en 100 ha gård. Detta förutsätter dock att uppställda kvalitetsmål nås. Kalluftstorkning är en kunskaps-krävande metod och förutsätter att användaren har insikter om hur metoden fung-era. Risken för kvalitetsproblem är lägst i områden med förhållandevis låga skördevattenhalter. Om det finns infarter från båda gavlarna kan fyra spann-målspartier hanteras oberoende av varandra. Planlagertorken är flexibel och kan användas för torkning av stråmaterial och flis och fungera som maskinhall. Delar av kostnaderna kan i dessa fall belasta även andra delar av verksamheten.

Rensning och sortering av spannmålen på gården

Spannmålen på gården befinner sig i början av livsmedelskedjan och betingar därför ett förhållandevis lågt pris jämfört med slutprodukten. En stor del av denna prisskillnad beror på kostnader för transporter och hantering. Ett sätt att öka span-nmålens värde på gården bör därför vara att effektivisera hanteringskedjan genom att leverera direkt från gården till förädlingsindustrin. Brödspannmål, maltkorn och grynhavre är exempel på grödor som kan levereras direkt till förädlings-industrin under förutsättning att kvaliteten uppfyller kundens krav. Direktleveran-ser förutsätter egen torkning och för maltkorn och grynhavre oftast också rens-ning. Brödspannmålen kan i allmänhet levereras utan rensning förutsatt att den är väl skördetröskad och luftrensad i en aspiratör. Dessutom krävs att representativ provtagning kan genomföras på gården för att undvika kostsamma återtaganden av partier som inte uppfyller köparens krav. För detta ändamål bör det räcka med att använda Lantmännens Sigillprovtagare korrekt installerad i elevatortoppen (Jonsson, 2001).

De fasta kostnaderna för en ny rensmaskin är betydande, varför mängden rensad spannmål har stor betydelse för lönsamheten. Kalkyler redovisade i skriften ”Rensning på gårdsnivå kan öka spannmålens värde” utgiven av SLA och JTI tyder på att lönsamheten vid gårdsrensning är blygsam vid måttliga spannmåls-kvantiteter (500 ton). En uppskattning av de inbesparade kostnaderna för handels-ledet är vid direktleverans från gården till förädlingsindustrin i storleksordning 0,10 kr/kg spannmål. Ungefär hälften av detta utgörs av inbesparade kostnader för rensning och ungefär lika mycket för att spannmålen inte behöver tas in på någon av handelns anläggningar. Merbetalningen kan bli något högre om lantbrukaren själv väljer att svarar för affärstransaktionen utan att gå via handelsledet. Detta innebär dock att lantbrukaren själv får ta på sig riskerna för transaktionen. Lön-samheten förbättras också av om det saknas alternativ sysselsättning för gårdens personal under delar av året.


47

Öka kapaciteten hos befintlig anläggning eller bygga nytt?

Under de senaste 40 åren har mer än 10 000 anläggningar för varmluftstorkning sålts i Sverige. Många av dessa har successivt uppdaterats under årens lopp, vilket sannolikt är det mest lönsamma alternativet. I de fall denna anpassning inte skett och/eller om arealunderlag ökat snabbt kan valet i stället komma att stå mellan att göra en större investering i den befintliga anläggningen eller att bygga en ny. För att få en så rationell hantering som möjligt har det senare alternativet i många fall valts. Den vikande lönsamheten hos spannmålsodlingen och det höga invester-ingsbehovet för en helt ny anläggning gör det dock nödvändigt att först undersöka möjligheten att expandera den befintliga. Även om en ombyggd anläggning skulle bli mer arbetskrävande blir timförtjänsten oftast god. Tillgången på arbetskraft kan dock vara en begränsande faktor under skördeperioden, vilket man i så fall måste ta hänsyn till. Av diagrammet i bild 18 framgår hur investeringsbehovet fördelar sig mellan de olika delarna i en varmluftstorkningsanläggning utrustad med många fickor. Det framgår att de tyngsta kostnadsposterna är lagring, mont-ering, betong och markarbeten, transportsystem och torkhus medan oljepanna och tork utgör en mindre del.

Bild 18. Investeringsbehov för konventionell varmluftstork - procentuell fördelning för de olika kostnadsposterna (baserat på data från Tornum, 2004 ).

3 45

11

12

18

19

28PannaTorkElTorkhusTransportsystemBetong- och markarbetenMonteringLagring

I tabell 15 redovisas investeringsbehovet per kg spannmål för de olika delarna i en konventionell inomhusanläggning beroende på anläggningsstorlek, vilket kan ge en vägledning om vilka investeringsalternativ som kan vara mest lönsamma. Ett första steg bör vara att fastställa vilka flaskhalsar som finns och vilka åtgärder och investeringsbehov som behövs för att bygga bort dessa. Viktigt är att torken har en tillräckligt bra kapacitet så att inte skörden stoppas upp för mycket och/eller att liggtiderna för otorkad spannmål blir för lång. En försenad skörd och för lång tids lagring av fuktig spannmål kan båda leda till försämrad kvalitet och i det första fallet också till fältförluster, vilket leder till minskade intäkter under besvärliga skördeår. Av tabellen nedan framgår att en ny panna och tork kostar ca 0,33 kr/kg


48

plus ca 20 procents påslag för installation om anläggning anpassas för gårds-storleken 100 hektar. Detta kan jämföras med det i tidigare avsnitt uppskattade investeringsutrymmet på 1,05 till 1,90 kr/kg spannmål under förutsättning att den gamla anläggningen är avskriven. Investeringsutrymmet bör också räcka till att öka kapaciteten på intransportörerna, dock sparas den gamla intagsgrop, samt för några ytterligare fickor alternativt ett större planlager. I båda fallen förutsätts befintlig byggnad. Checklistan i bilaga 6 kan användas för att sammanställa och jämföra kapacitetsbehov med befintlig kapacitet. Torkningskapaciteten hos en befintlig tork kan oftast höjas betydligt till en låg investeringskostnad. Om den gamla pannan inte orkar hålla torkluftstemperaturen uppe kan det räcka med ett pannbyte, bild 6. Om tillräcklig takhöjd finns kan även torkens volym ökas genom påbyggnad med fler sektioner. Behövs mer lagringsutrymme och litet behov av särhållning är oftast planlager lönsammast om det finns en befintlig byggnad lämplig för detta ändamål. Om det behövs både ökad torkningskapacitet och ökad lagring är en komplettering av den konventionella varmluftstorkningsanläggningen med en silotork med om-rörarskruvar och panna i många fall ett ekonomiskt attraktivt alternativ. När silo-torken kombineras med en varmluftstork kan den silotorkade spannmålens kvalitet säkras även besvärliga skördeår genom att förtorkas i varmluftstorken. Det stora antalet gårdsanläggningar som sålts under årens lopp bör också innebära att det finns en tillgång på begagnad utrustning. Ett problem kan dock vara att merparten av dessa utrustningar har för låga kapacitet.

Tabell 15. Investeringsbehov för de olika delarna som ingår i en konventionell varmluftstork (Tornum, 2004). (Volymvikt spannmål=800 kg/m3).

Investeringsbehov, kr/kg, för olika gårdsstorlekar 100 ha 300 ha 500 ha 1000 ha Transportsystem 0,37 0,30 0,24 0,20 Tork 0,171 0,172 0,063 0,063

Panna 0,16 0,10 0,06 0,04 Lagring 0,80 0,67 0,61 0,47 Torkhus 0,64 0,32 0,20 0,12 El 0,27 0,15 0,11 0,07 Betong och markarbeten 0,59 0,44 0,36 0,30 Montering 0,62 0,47 0,38 0,33 Totalt 3,61 2,61 2,03 1,60 1. Satstork, 2. Dubbel satstork, 3. Kontinuerlig tork

Nedan redovisas erfarenheter från några gårdar som uppdaterat sin spannmåls-hantering. I avsnittet ”Mer att läsa” finns det hänvisningar till ytterligare ett antal gårdsexempel redovisade i Lantmannen.

Gård i Svealands slättbygder som uppdaterat sin anläggning för varmluftstorkning Gården, vilken är belägen i Mälardalen, ökade sin spannmålsodling från 430 ha till 640 ha i samband med en omläggning från mjölkproduktion till enbart växt-odling 2003. Detta ökade gårdens behov av torknings- och lagringskapacitet. Den tidigare torkningsanläggningen, byggd 1989, utgjordes av en kontinuerlig tork (Svegma 2100), vars kapacitet behövde fördubblas, samt 16 lagringsfickor. Dessa


49

rymde ca 800 ton spannmål. Anläggning var inrymd i en av gårdens äldre byggna-der. Det val man stod inför var att bygga en ny rationell anläggning i ett nytt hus alternativt att öka kapaciteten på den befintliga torken samt att bygga om delar av det befintliga byggnadsbeståndet till planlager för spannmål. Enligt upphandling-en skulle en investering i en ny anläggning uppgå till ca 5,2 miljoner kronor (ca 1,50 kr/kg) medan det senare alternativet skulle stanna på runt 2 miljoner kronor (0,60 kr/kg). I dessa kostnader ingick omläggning av tak, vilket skulle ha åtgär-dats oavsett vilken investeringsalternativ som valts. Efter en noggrann genomgång valde man ombyggnadsalternativet.

Torkens kapacitet fördubblades nästan genom en påbyggnad av torkzonen med 5 extra sektioner, höjning av panneffekten till 980 kW samt en höjning av luftflödet. Den begränsande takhöjden medförde dock att sjunkzonens två översta sektioner fick anpassas efter takfallet. Den gamla intagsgropen på endast 6 m3 behölls tillsvidare. Det fanns inte plats för en ny större grop i byggnaden. Totalkostnaden för en invest-ering i en ny intagsgrop (27 m3) inklusive en ny överbyggnad beräknades till ca 500 000 kr. För att få lönsamhet på denna typ av investering hade arbetstiden per ton spannmål behövt minska med fem minuter. I stället valde man att höja mottagnings-kapaciteten genom att ersätta intransportelevatorn på 60 ton/tim med en ny med kap-aciteten 80 ton/tim. För att traktorföraren skall kunna styra transporten av spann-målen från grop till våtfickor alternativt tork utan att behöva lämna traktorhytten har i efterhand tre IR-styrda el-spjäll installerats. Kostnaden för denna installation var 95 000 kr (2006). Denna automation går dock inte att helt motivera genom insparad arbetstid på grund av att denna hade behövts sänkas med minst 0,8 minuter per ton hanterad spannmål. Investeringen var dock motiverad av arbetsmiljöskäl. Bland annat minskas traktorförarens exponering för den mycket kraftiga dammbildning som uppstår i samband med avlastningen av spannmålen. Det gamla elsystemet inkl. torkens styrskåp ersattes också. Nya pann- och dammrum byggdes också. Två djur-stallar byggdes om till planlager, vilka rymmer 2000 respektive 1200 ton. Åtgärder som genomfördes gällde främst lagret för 2000 ton och utgjordes av omläktning av tak och montering av nya portar för att minska intrånget av fåglar. Befintligt asfal-terat golv behölls. I planlagren lagras främst spannmål till etanol. Transporterna från torken till dessa lager sker med traktor och vagn. Det gamla spannmålslagret fick nytt tak. Av tabell 16 framgår det vilka delar som ingick i ombyggnaden samt deras investeringsbehov.

Tabell 16. Investeringar som gjordes i samband med ombyggnad av torkanläggningen.

Komponent Investering, kr Investering kr/kg sp. Ombyggnad tork, panna, rör 983 000 Plåtslagare kanaler 55 000 Isolerfirma 11 000 El (helt nytt) inkl. styrskåp 341 000 Tre IR-styrda elspjäll 95 000 Montering av tork 221 000 Hyra maskiner 11 000 Nytt pann/dammrum 100 000 Övriga ombyggnader (planlager, tak)

300 000

Summa investering 2 117 000 0,60


50

Gård i Götalands norra slättbygder som kompletterade sin anläggning för varmluftstorkning med en silotork Fram till 2003 bedrev gården spannmålsodling på 175 hektar. Torken hade en kapacitet på ca 50 ton per dygn (2000 kg borttorkat vatten/dygn). Lagrings-fickorna inomhus rymde 320 ton spannmål. En del av den torkade spannmålen levererades i samband med skörd. När växtodlingen expanderade till 200 hektar plus 55 hektar på skötselavtal 2004 krävdes åtgärder.

Valet föll på en silotork som rymmer 340 kubikmeter spannmål. Torken är ut-rustad med en panna på 82 kW. Därmed fördubblades lagringskapaciteten och gården kan nu lagra 50 procent av den spannmål som skördas, utan att lantbruk-aren uppfattar att han lägger mer tid på torkningsarbetet. Kombinationen med varmlufstork gör att silotorkning känns trygg även vid besvärliga skördeförhåll-anden.

Med 6 inomhusfickor, 2 utlastningsfickor och en silotork finns det goda möjlig-heter till särhållning. Normalt odlas höstvete på halva arealen, varför det krävs en missväxt för att inte fylla silon. Det går att torka 240-250 ton i silon och efter av-slutad torkning kan silon toppfylls till 290 ton med vete torkad med varmlufts-torken. Fyllningen av ett lastbilslass på 35 ton direkt ur siloburken tar en halv-timme med tömningsskruven på 8 tum, vilken försörjs av en horisontalskruv och golvsveperskruv. Rengöringen av silon tar ca en halvtimma. En erfarenhet är att man bör eftersträva en så ren spannmål som möjlig på grund av att det annars bildas ett kraftigt bosskikt där omrörarskruvarna slutar. Fyllningen av silon går via varmluftstorkens grop och elevatorn utrustad med damm och bossavskiljare. Den totala investeringskostnaden blev 314 000 kr plus ett antal timmar eget arbete. Investeringsbehovet för de olika delarna framgår av tabell 17.

Tabell 17. Fördelningen av investeringar vid uppförandet av en silotork på 340 m3, 2004.

Komponent Investering, kr Investeringsbehov kr/kg

Byggsats silotork inkl fläkt och en 9 m 6-tumsskruv

206 000

Betongfundament 30 000 El 40 000 Montering av tork 38 000 Panna 30 000 Summa investering 344 000 0,29* (1,19**) * Räknat på hela skörden om 1200 ton. ** Räknat på silolagrad mängd om 290 ton

Enkel anläggning med varmluftstork samt planlager i befintlig byggnad på gård i Mälardalen Gården, vilken är belägen nära Mälaren, har en åkerareal på 150 hektar. Växt-odlingen omfattar höstvete på halva arealen, våroljeväxter och maltkorn på 30 hektar vardera samt vall. Den totala produktionen av spannmål och oljeväxter uppgår till ca 550 ton. Trots närheten till en hamnanläggning beslutade lantbruk-aren 2002 att investera i en egen tork. Lantbrukarens motivering till investeringen


51

var den ökade valfriheten och att det var för dåligt betalt att sälja otorkad spann-mål vid skörd. Hittills har han i snitt fått 0,10 kr/kg i merbetalning vid vinter-leverans. Torken har dock inneburit mer arbete som tillsammans med kapital-kostnaden skall betalas av tioöringen. Anläggningen utgörs av en torkbyggnad med plats för tork, genomfart med körbar grop och 4,5 meter höga portar, en 80 m3 ficka för bland annat utlastning, ett pannrum samt ett planlager. Pannrum och torkbyggnad byggde lantbrukaren i egen regi medan planlagret placerades i en befintlig byggnad i anslutning till torken. Den nya utrustningen köptes från Akron maskiner och omfattar en dubbeltork på 2 x 18 kubikmeter, en ny panna på 270 kW samt en 20 meter U-skruv med störtrör med en kapacitet av ca 30 ton/timme. U-skruven för spannmålen från torken ut till planlagret. Övrig utrustning köptes begagnad och utgörs av en tippgrop på ca 7 m3, en 100-tons elevator (ny rem) med aspiratör samt fickan på 80 m3. För att inte skruven skall överfyllas måste tillflödet till elevatorn strypas. Planlagret har tre fack delade med en stabil plank-vägg. Lagringshöjden är 1,5 meter vid väggen och ökar upp till 3 meter i centrum av lagret. Väggarna har förstärkts för att klara denna belastning. Planlagret rym-mer hela spannmålsskörden medan rapsen, som levereras först, lagras i torken och fickan. Med hjälp av en stor snöskopa på frontlastartraktorn flyttas den spannmål som inte självrinner på plats. Denna skopa används också i samband med utlast-ningen via grop och elevator till utlastningsfickan. Fyllningen av lastbilen sker via elevatorn och tar ca 45 minuter. Det tar cirka en timme att torka en sats en proc-ent. Per dygn torkas i snitt 5 satser, vilket kräver satsbyte sen kväll/natt.

Tabell 18. Fördelningen av investeringar vid uppförandet av enkel varmluftstork 2002.

Komponent Investering, kr Investeringsbehov kr/kg

Matrial byggnation 90 000 Akron satstork 2 x 18 m3 + panna 243 kW 230 000 U-skruv 25 000 Ficka + tippgrop (begagnade) 25 000 Elevator (begagnad) 34 000 El 25 000 Eget arbete, 320 timmar à 150 kr 48 000 Summa investering 480 000 0,87

Två gårdar i Svealand med egna varmluftstorkar behövde öka utlastningskapaciteten Innan hämtning med lastbil levererade gården 400 ton torkad spannmålen med traktor och vagn två mil till närmaste spannmålsmottagning. För att kunna lever-era med lastbil till nollprisort behövdes dock en snabbare utlastning. Lösningen blev en begagnad utlastningsfick på 54 m3 inköpt från en gård i samband med att det byggdes en helt ny torkanläggning. Monterad och färdig att använda kostade fickan 80 000 kr (0,20 kr/kg), vilket uppskattades till halva nypriset. Utlastnings-fickan, vilken placerades utomhus, fylls med en 8 tums skruv från lagringsfick-orna. Det viktigaste motivet till denna investering var enligt lantbrukaren att kun-na sälja spannmålen till den anläggning som betalade bäst. Hans bedömning är att investeringen är betald inom fem år.


52

När den andra gården fick 2 mil istället för 4 kilometer till närmaste spannmåls-mottagning beslutade man att gå över till hämtning med lastbil. Gården odlar korn, havre och vete på 90 hektar. Spannmålen varmluftstorkas och planlagras på två logar. Alternativet med utlastningsficka skrinlades när den inte kunde placeras intill planlagret på grund av bristfälliga vägar. Istället valde man tippgrop och skruv med hög kapacitet (10 tum) för fyllning av lastbilen. En befintlig tippgrop av plåt breddades och placerades intill en körväg som löper genom gården. Vid hämtning fyller man fyra kärror. På grund av att gropen inte är så stor måste dessa ha lucka på baklämmen. För att få så bra fyllnad av skruven som möjligt och därmed utnyttja dess fulla kapacitet är gropen placerad så att den kan fyllas från två håll samtidigt. På detta sätt kan en lastbil fyllas på 40 minuter. Gropen är försedd med ett tak när den inte används. Hela arrangemanget har kostat 40 000 kr förutom eget arbete, varav skruven kostade 38 000 kr. Detta kan jämföras med en ny skrapelevator med intagsficka, vilken hamnar på mer än det dubbla trots halva kapaciteten.

Diskussion Möjligheterna till egen torkning och lagring på gården brukar anges som en av de viktigaste förutsättningarna för att uppnå bästa möjliga ekonomiska utbyte som spannmålsproducent. Med dessa förutsättningar ökar valfriheten för lantbruks-företagaren beträffande grödor, köpare och kontrakt samt ökar möjligheterna att sälja när priset är som bäst. Den vikande lönsamheten för svensk spannmålsodling under de senaste decennierna på grund av ökade priser på insatsvaror och sjunk-ande avräkningspriser medför dock att större investeringar i gårdsanläggningar är svåra att räkna hem. En för stor investering kan snabbt leda till röda siffror för odlingsnettot, framförallt i områden där spannmålsproduktionen har små ekonom-iska marginaler. Varje större investering kräver därför noggranna lönsamhetskal-kyler. Det är viktigt att räkna på olika alternativa lösningar. Genomgången visar att vid varmluftstorkning på gården motsvarar driftskostnaderna för anläggningen plus räntekostnaderna för den gårdslagrade spannmålen ungefär Lantmännens torkningsavgift. För att investeringen skall bli lönsam måste därför merintäkten som kan erhållas för spannmålen vid torkning och lagring på gården helt täcka kapitalkostnaden och helst ge ett överskott. De studier som redovisas av gårds-torkningens ekonomi visar att investeringar i nyckelfärdiga kompletta konven-tionella gårdsanläggningar för varmluftstorkning är svåra att få lönsamma med dagens merintäkter för gårdslagrad spannmål. Enligt den redovisade enkla kalkyl-modellen ger ett merpris på 0,10-0,15 kr/kg vid eftersäsongsleverans ett invester-ingsutrymme för en gårdsanläggning för torkning och lagring i storleksordning 1,05 till ca 1,90 kr/kg. Ungefär samma resultat erhölls i en av de redovisade studierna, vilken beräknade investeringsutrymmet för gårdar med 50, 100 resp-ektive 150 hektar till cirka 460 000 kr, 800 000 kr respektive 1 000 000 kr. Dessa belopp var cirka 65 till 40 procent lägre jämfört med kostnaderna för helt nya konventionell varmluftstorkningsanläggningar. Enligt en annan studie börjar en helt nyuppförd varmluftstorkningsanläggning vara lönsam först när arealunder-laget uppgår till 500 till 1000 hektar. Förutsättningarna varierar dock mellan olika gårdar. Exempelvis kan en gård med mindre gynnsamt läge ur fraktsynpunkt och som har en omfattande odling av certifierade grödor bättre klara av en större investering. Däremot för en gård som producerar bulkvaror och är belägen nära en


53

hamn eller en av Lantmännens långsiktiga anläggningar nära slutkund utan orts-avdrag är det däremot betydligt svårare att få lönsamhet för samma investering oav-sett arealunderlag.

Under förutsättning att det finns ett tillräckligt arealunderlag kan dock en nyckel-färdig anläggning bli ett betydligt lönsammare alternativ om den förenklas ytter-ligare genom att elevatorn görs tillräckligt hög så att den även kan sköta om tran-sporten i sidled med hjälp av störtrör enligt amerikans förebild. Den kan också göras billigare om den enbart anpassas för foder- eller energispannmål. Denna typ av anläggning marknadsförs bland annat av Akron-maskiner för bioenergispan-nmål. En anläggning som visades på Elmia 2006 var dimensionerad för torkning av 4000 ton spannmål (600-700 ha), vilken lagrades i fyra silor. Investerings-behovet för denna anläggning var i storleksordning 0,75 kr/kg när torkningen skedde med gasoleldat aggregat vid 120°C. Kostnader för schaktning, framdrag-ning av el till anläggningen och hyra av gasoltank tillkommer. En lägre torklufts-temperatur kräver dock en större tork för att samma kapacitet skall uppnås och vid torkning av foderspannmål vid 100°C ökar investeringsbehovet till ca 0,78 kr/kg medan torkning av brödspannmål vid 65°C bör medföra ytterligare några ören per kilo. Denna typ av anläggning med mycket hög elevator utgör dock ett starkt blickfång i ett öppet slättlandskap och kan vara svår att passa in i gårdsbilden. En annan torktyp av amerikanskt ursprung som sålt i förhållandevis stort antal i Sverige under senare år är silotorken utrustad med omrörare och varmluftspanna. Denna torktyp kräver dock en silostorlek över 500 m3 för att bli riktigt intressent ekonomiskt. Därför behövs ett förhållandevis stort arealunderlag och små krav på särhållning om den används som enda torkningsmetod. Ett alternativt som kan vara intressent för mindre gårdar är Östgötatorken. För att denna torktyp skall bli lönsam krävs dock att kostnaderna kan delas med andra verksamheter på gården som hötorkning och maskinförvaring.

Möjligheterna att en investering skall betala sig och ge vinst förbättras väsentligen om gården redan har resurser i form av en äldre tork- och lagringsanläggning som är avskrivna och går att bygga ut. Enligt SCB:s statistik från 1994 finns det mer än 10000 gårdsanläggningar för varmluftstorkning i Sverige, vilket bör innebära att ungefär vart annat företag över 30 hektar redan har en anläggning för varmlufts-torkning. Övervägande antalet såldes dock för mer än 20 år sedan. Genomgången visar att för en 100 hektars gård bör investeringsutrymmet räcka till en ny panna och tork, högre kapacitet på transportörerna samt till några nya fickor alternativt till ett planlager i befintlig byggnad. Om den gamla pannan inte orkar hålla torklufts-temperaturen uppe kan det räcka med ett pannbyte. Behövs mer lagringsutrymme och behov av särhållning är litet är oftast planlager lönsammast om det finns en befintlig byggnad lämplig för detta ändamål. Det saknas dock dokumenterade kunskaper om lagring av spannmål direkt på betonggolv samtidigt som vissa byggnadsexperter är tveksamma till denna lagringsform. Det är därför viktigt att under lagringen kontrollera vattenhalten hos spannmålen närmast betonggolvet. Om gårdens torkningsanläggning behöver både ökad torkningskapacitet och ökad lag-ringsvolym kan en silotork med omrörare vara ett attraktivt alternativ både ekon-omiskt och hanteringsmässigt. I detta fall anpassas lagringsvolymen lämpligen efter den volymmässigt största grödan. Den stora fördelen med denna kombination är förutom ekonomin att den silotorkade spannmålens hygieniska kvalitet även kan säkras besvärliga skördeår. Ett annat sätt at få ned investeringskostnader är att utnyttja begagnade utrustningar vid uppdateringen. Ett problem kan dock vara att merparten av begagnade gårdsutrustningar som finns tillgängligt har för låga kap-


54

aciteter. Det bör dock finna ett relativt stort utbud av begagnade transportörer och lagringsbehållare inom industrin. Det gäller i dessa fall att utrustningarna är lätta att rengöra och invändningsfria för användning till livsmedel.

Ekonomin inom spannmålsproduktionen kan också förbättras genom sänkning av driftskostnaderna. Energiåtgången vid varmluftstorkning kan exempelvis sänkas och torkens kapacitet höjas genom en höjning av torkluftstemperaturen. Genom-gången visar att torkens kapacitet nästan kan fördubblas om foder- och energi-spannmål torkas med en hög torkluftstemperatur. Samtidigt sänks energiförbruk-ningen med minst 20 procent, vilket minskar bränslekostnaden med i snitt ca 0,01 kr/kg torkad spannmål om olja används. Ytterligare kapacitetshöjningar och energibesparing kan erhållas om spannmålen kyls långsamt i en separat ficka. Denna metod medför också betydligt mindre risk för sprickor vid torkning av ärtor. Metoden är utprovad för majs och kräver därför ytterligare utvecklings-arbete för att anpassas till våra spannmålsslag och klimatförhållanden. Bland annat behöver risken för kondensbildning kartläggas för att avgöra om spann-målen kan lagras i samma ficka som den kyls eller om den måste flyttas för att undvika hygienskador. Viktigt för ekonomin är också att ha kontoroll på spann-målens vattenhalt vid leverans för att undvika kostsamma torkningsavgifter. Bättre och säkrare metoder för vattenhaltsbestämning på gården behöver därför utvecklas.


55

Mer att läsa! Läs gärna mer om konservering och lagring av spannmål i följande nummer av Teknik för lantbruket/JTI informerar • Nr 26 Kalluftstorkning av spannmål (Jonsson N., 1991) • Nr 57 Spannmålstorkar-Drift, underhåll och vinterförvaring (Johansson S., 1996)

• Nr 108 Lagring av spannmål i utomhussilor – åtgärder för att hindra återfuktning och mögelbildning ( Lundin G & Jonsson N., 2005)

• Nr 112 Samverkan vid skörd, torkning och lagring av spannmål (Westlin H., Lundin G., Andersson C., och Andersson H. 2006)

Meddelande: • Nr 276 ”Hur man bygger och använder en planbottentork för spannmål”

(Aniansson m.fl., 1968). • Nr 292 ”Ljuddämpning vid kalluftstorkning” • Nr 326 Spannmålstorkning med tillsatsvärme (Thyselius L. & Ekström N., 1968) • Nr 343 Val av spannmålstork med hänsyn till ekonomi och arbetsbehov (Ekström

N., 1972) • Nr 377 Automatisering av spannmålsanläggningar med varmluftstork (Ekström

N. & Sörlin S., 1978) • Nr 407 Teknik för mängdbestämning (Sörlin S., 1985) och Rapporter: • Nr 112 Kalluftstorkning av ärter (Jonsson N. 1990) • Nr 284 Kvalitetsprovtagning av spannmål i gårdsanläggning – en förstudie

(Jonsson N., 2001) • Nr 345 Samverkan vid skörd, torkning och lagring av spannmål (Westlin H.,

Lundin G., Andersson C., och Andersson H. 2006)

Övrigt: • ”Grain drying, handling and storage handbook”. The Mid West Plan Services.

1987. MWPS-13. Iowa State University. Ames • ”Drying and storage combinable crops”, McLean K.A., 1989. Second edition,

Farming Press Books, UK. • “Byggnader i jordbruket”, Svedinger S., 1995. LT-förlag. • ”Konservering av spannmål med höga skördevattenhalter”, Jonsson N., 1999

Jordbruksinformation 21, Jordbruksverket. • ”Utvärdering av ett silotorksystem för spannmål utrustat med omrörare”, Westlin

H., 2004. Examensarbete vid institutionen för Biometri och teknik, SLU, nr 2004:05.

• “Rensning på gårdsnivå kan öka spannmålens värde” Lundin G. 2004, SLA/JTI-rapporter.

• ”Investering i spannmålstorkning och lagring på gårdsnivå - en jämförelse av ett silotorksystem med omrörare och en konventionell anläggning”, Westman K-E., 2006. Examensarbete vid institutionen för Ekonomi, SLU, nr 452.


56

• ”Gårdsbaserade system för spannmålshantering i den framtida Lantmännen-organisationen”, Wildt-Persson E., 2006. Examensarbete vid institutionen för Ekonomi, SLU.

• Brandskyddsföreskrifter, LBKs hemsida (www.svbf.se/Start/Dok/main_lbk.asp).

• Lantmännen Säker Spannmål, 2005. 1. Torkning & Provtagning. 2. Hygien & Skadedjur 3. Lagring och Produktsäkerhet

Artiklar i Lantmannen: • Lantmannen Nr 8, 2004 Torkar själv i Skedvi – bildade egen förening • Lantmannen Nr 11, 2004 Ny tork för halva priset • Lantmannen Nr 2, 2005 Mobiltorken trumf • Lantmannen Nr 3, 2005 Tork utan hus • Lantmannen Nr 5, 2005 Samarbete kring stora silotorkar • Lantmannen Nr 5, 2005 Torken ger rent fodersystem för äggproduktion • Lantmannen Nr 6, 2005 Multianvändbara Östgötatorken • Lantmannen Nr 6, 2005 Ritade och byggde torken själv • Lantmannen Nr 5, 2006 Blåljus-lösningar på gårdsnivå • Lantmannen Nr 6, 2006 Östgötatorken • Lantmannen Nr 10, 2006 kommenterar Karl-Erik Westmans & Erik Wildt

Perssons studier


57

Bilaga 1. Förebygga Salmonella i fjäderfäbesättningar Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:79) om frivillig och förebyggande salmonellakontroll av fjäderfäbesättningar 1;

5 kap. FODER OCH FODERHANTERING 1 § Utfodring av djur får endast ske med foder som värmebehandlats för att avdöda salmonellabakterier. Utan hinder av bestämmelsen i första stycket får dock utfodring ske med ej värmebehandlad torkad spannmål enligt de villkor som anges i bilaga 2. 2 § Foder och foderråvaror skall förvaras i silo eller på annat sätt i bra skydd mot nederbörd, fåglar och gnagare. All foderhantering skall ske så att foderspill undviks. 3 § Fodersilo skall vara försedd med manlucka. Luckan skall vara lätt att öppna och placerad så att risken för kondensbildning minimeras. Silon och utmatningsanordningar skall vara placerade och konstruerade så att det är enkelt att rengöra och desinfektera dem. Fodersilo som är placerad utomhus skall vara placerad på ett hårdgjort underlag. 5 § En fodersilo får användas för försörjning av flera djurutrymmen. Foder som tagits ut ur en silo och sedan blivit över efter en djuromgång får däremot inte användas till en senare djuromgång. I en anläggning med värphöns för äggproduktion får dock förflyttning av foder ske mellan två silos om den sker så att inget foder kommer i kontakt med marken eller plattan eller på annat sätt kontamineras. Bilaga 2 VILLKOR FÖR UTFODRING MED EJ VÄRMEBEHANDLAD SPANNMÅL

Besiktning av anläggning för utfodring Utrustning för torkning, malning, krossning, transport och lagring av ej värmebehandlad spannmål skall, i förekommande fall och då de är tömda på spannmål, besiktigas av kontrollveterinären. Sådan besiktning skall ske minst en gång per år. God allmän hygien skall iakttas i den anläggning där spannmål hanteras. Vid besiktning av sådan anläggning skall speciell vikt läggas vid att den allmänna ordningen och hygienen är av god standard. I det fall delar av denna hantering sker vid annan gård eller foderanläggning skall djurägare/ansvarig djurskötare kontrollera att det för gården eller foderanläggningen har medgivits tillstånd av Jordbruksverket att sälja ej värmebehandlad spannmål till fjäderfäbesättning enligt Jordbruksverkets föreskrifter om foder. Kontrollveterinären skall vid besiktning kontrollera detta tillstånd.

Odling och skörd av egen odlad spannmål Gödsling får ske före sådd. Efter sådd får organisk gödsel användas senast 60 dagar före beräknad skörd. Gödsel får inte vara av humant ursprung (rötslam eller dylikt).

Transport av egen odlad spannmål Transport av spannmål skall ske i väl rengjorda vagnar. Spannmålen skall transporteras och hanteras så att fåglar och smågnagare inte kan förorena den. Vid behov måste vagnar täckas med väl rengjort kapell eller presenning. Transport skall ske i omedelbar anslutning till skörd. Efter skörd får spannmålen inte vara lagrad i öppen silo, på platta eller annan typ av planlagring.


58

Gårdsplan Transportvägarna närmast spannmålsanläggningen måste ha god bärighet. Markområdet inom 2 m från spannmålsanläggningen skall hållas fri från föremål och vegetation.

Torkanläggning Innan den spannmål som skall användas för utfodring av fjäderfä tas in i anläggningen samt efter det att torkningen är avslutad skall anläggningen noggrant rengöras mekaniskt med hjälp av dammsugare. Mottagningsgrop för spannmål skall vara täckt då den inte används. Innan lossning av spannmål sker skall gropen vara mekaniskt rengjord och torr. Om fordon måste passera över gropen skall hjul rengöras mekaniskt innan överfart. Elevatorgrop och elevatorbotten skall rengöras mekaniskt och vara torra innan spannmål lossas i gropen. Horisontella transportörer skall vara mekaniskt rengjorda samt försedda med lock. Alla fickor och silos för lagring av det aktuella spannmålspartiet skall vara mekaniskt rengjorda innan spannmålen lastas in. Om rensmaskin används skall denna rengöras innan spannmålen rensas. Silo och fickor skall vara täta samt fågel- och gnagarsäkrade. Silo och fickor i trä skall vara försedda med plåtskodda hörn. De skall vara lätt rengörbara och utan springor. Anläggningen skall ha lock. Luckor och rörgenomgångar skall vara täta(de). Tillufts- och avluftningsrör med kanaler skall vara försedda med nät och konstruerade så att fåglar och snågnagare inte kan förorena spannmålen. Ytor runt avluftningsrör (från tork, rensverk, fickor e dyl) skall hållas kontinuerligt rena. Transport till hus skall i första hand ske i slutet system. Där så inte är möjligt får transporten endast ske i väl rengjorda och täckta vagnar och får inte ske i vagnar som används för transport eller spridning av gödsel. För fläktar, skruvar eller dylikt som används för transport av spannmål till uppfödningshus gäller i tillämpliga delar samma hygieniska regler som ovan. Anläggning för utfodring med ej värmebehandlad spannmål skall inspekteras minst två gånger per år av sådan skadedjursbekämpare som anges i 9 kap. 4 §. Djurägare/ansvarig djurskötare skall tillse att aktiv bekämp ning av småfåglar sker. Anläggningen skall vara så tät att tillträdet för småfåglar försvåras. Riklig förekomst av fågelträck får inte förekomma.

Förvaringssilo Silo för förvaring av hel spannmål vid hus skall uppfylla de krav som i 5 kap ställs på silo för förvaring av värmebehandlat foder.


59

Bilaga 2. Förslag på kapaciteter hos ingående komponenter i torkanläggningar dimensionerade för gårdar med olika årsskördar (Tornum, 2004)

Komponenternas kapacitet vid årsskörden (ton) Komponenter 500 1500 2500 2500 enkel 5000

Torktyp & volym (m3) Satstork 22,9

Dubbel satstork 2x35,8

Kontinuerlig tork 31,5



Varmluftspannans kapacitet (kW)

245 640 640 640 1300

Borttorkad mängd vatten (kg/h)

168 439 439 439 891

Intagsgropens volym (m3)

12 27 27 27 27

Böjd groptransportör (ton/h)

60 60 60 80

Elevatorer (ton/h) 60 2 x 60 3 x 60 3 x 60 3 x 80 Horisontal-transportörer (ton/h)

2 st à 60

5 x 60 5 x 60 3 x 60 5 x 80

Böjd botten-transportör (ton/h)

80

Självtömmande inomhusfickor (m3)

2 st Σ 119

5 st Σ 379 7 st Σ 546 4 st Σ 318 10 st Σ 784

Lagringsfickor inomhus luftade (m3)

2 st Σ 162

4 st Σ 480 6 st Σ 720 8 st Σ 960

Runda utomhussilor med luftning (m3)

322 2 st Σ 1164 3 st Σ 2169 3 st Σ 3159 4 st Σ 5392

Utlastningsfickor (m3) 80,2 2 st Σ 160 2 st Σ 160 2 st Σ 160 2 st Σ 160 Summa lagrings-kapacitet inkl tork (m3)

707 2255 3627 3669 7346

Motsvarar volymvikt kg/ m3

707 665 689 681 681


60


61

Bilaga 3. Skördevattenhalter Historiska data över skördevattenhalter i respektive geografiska område under perioden 1990-2004, bearbetning av data från SLU:s sortförsök.

Götalands södra slättbygder (Gss)

År Höstvete Vårkorn Havre Vårvete Vårraps Höstraps

1990 18,6 16,9 17,4 16,0 18,5 15,8 1991 16,8 17,0 17,6 16,6 11,1 13,6 1992 15,0 19,9 21,6 18,5 19,5 11,2 1993 20,0 21,1 20,1 23,1 19,1 15,9 1994 15,5 14,5 14,7 16,0 9,1 9,3 1995 14,0 15,3 14,2 14,0 7,6 8,3 1996 saknas saknas saknas saknas saknas Saknas 1997 14,0 14,0 14,0 14,5 6,9 9,3 1998 19,4 20,8 19,9 21,5 24,6 13,8 1999 16,8 16,7 15,1 16,7 19,2 6,8 2000 18,5 18,7 17,8 18,8 20,1 16,3 2001 20,1 18,3 16,4 16,8 22,7 11,4 2002 15,0 16,2 15,6 14,9 8,7 9,2 2003 14,4 14,5 14,0 14,5 11,7 8,9 2004 18,3 18,5 17,7 18,5 saknas Saknas Medel 16,9 17,3 16,9 17,2 15,3 11,5

Götalands norra slättbygder (Gns)

År Höstvete Vårkorn Havre Vårvete Vårraps Höstraps

1990 18,5 19,0 19,0 18,0 13,2 12,0 1991 15,8 17,5 17,4 19,5 10,8 13,0 1992 17,0 24,3 26,1 20,7 16,2 11,5 1993 21,0 21,2 26,3 23,5 17,1 15,7 1994 16,6 18,6 16,2 20,0 15,2 9,7 1995 16,1 22,0 20,7 saknas 17,1 19,2 1996 saknas saknas saknas saknas saknas Saknas 1997 14,3 15,9 17,6 21,3 12,0 8,7 1998 19,4 23,5 24,3 26,7 16,1 15,5 1999 16,9 19,8 21,0 saknas 12,2 8,6 2000 19,4 19,6 20,2 19,9 20,0 14,8 2001 21,4 26,5 21,2 25,0 19,5 22,5 2002 15,3 15,3 14,7 saknas 9,8 10,9 2003 17,8 16,2 15,7 18,3 14,6 8,3 2004 18,2 19,0 17,3 21,3 14,9 13,1 Snitt 17,7 19,9 19,8 21,3 14,9 13,1


62

Svealands slättbygder (Ss)

År Höstvete Vårkorn Havre Vårvete Vårraps

1990 20,1 22,6 20,7 20,4 16,7 1991 17,9 20,0 19,6 17,0 11,4 1992 19,8 23,0 22,1 24,4 19,4 1993 21,3 22,0 23,2 21,8 15,3 1994 18,2 17,6 14,6 19,0 21,1 1995 15,3 22,3 17,1 24,0 17,9 1996 saknas saknas saknas saknas saknas 1997 17,5 16,0 14,0 17,7 10,8 1998 22,1 22,6 21,7 23,3 20,6 1999 17,9 17,8 17,4 16,1 12,1 2000 21,7 19,3 20,0 20,7 18,9 2001 21,3 24,6 21,1 21,5 19,7 2002 14,6 15,4 14,4 15,0 10,3 2003 19,2 saknas 15,8 19,9 12,1 2004 18,6 saknas 16,0 20,3 saknas Medel 19,0 20,3 18,4 20,1 15,9


63

Bilaga 4. Faktorer använda vid beräkning av årskostnader i JTI:s samverkansstudie Faktor Värde Kalkylränta 7 % Arbetskostnad 180 kr/h Avskrivningstid panna 10 år Avskrivningstid byggnad 25 år Avskrivningstid lagringsbehållare och tork 20 år Eldningsolja 2,9 kr/liter1

Underhållskostnad 0,3 % av återanskaffningsvärdet per år Arbetsåtgång 0,5 min/dt2

Elpris 0,3 kr/kWh3

Eldningsoljeförbrukning 0,15 liter olja per kilo borttorkat vatten4 Elförbrukning 1,0 kWh/dt5

1. Priset beräknat efter restitution 2004 2. Modifierat efter Ekström 1972 3. Medelpris, Vattenfall och Sydkraft 050609. exkl. abonnemangsavgifter 4. Regnér pers. medd., 2004. 5. Tornum, 2004.


64


65

Bilaga 5. Leverantörer/tillverkare av utrustning för spannmålstorkning Företag Märke/Modell Telefon Fax E-post/webbadress AKRON-maskiner AB

Sats- och kontinuerliga

0510-914 00 0510-916 49 [email protected]; www.akron.se

Andersson & Henriksson

EuroDrier 076-878 64 12

Belatron AB Torkregulator 0416-135 50 0416-135 80 [email protected]

Berggren Maskiner AB

046-73 09 00 046-73 35 72

Gårdsmaskiner Grönberg

Satstorkar 0512-930 10 0512-930 25 [email protected]

JL Agriparts AB Sukup 0500-42 51 00 0500-42 52 01 [email protected]

Liros Electronic, AB AMY styrningen för kontinuerliga spannmålstorkar

040-14 20 80 040-94 73 88 [email protected]

LSV Instrument Fordonsvågar etc (lastceller)

0510-180 47 0510-180 46 [email protected]; www.lsvinstrument.se

Mepu AB Mepu, mobil v-tork

+358-227 544 54 +358-225 633 61 [email protected]

Mertz Corn Mertz Corn torksilos

0514-301 42

Mundus Maskin AB Kongskilde 0411-55 20 35 0411-55 22 17 [email protected]; www.mundus.se

Siloteknik AB Cimbria v-torkar 0413-54 44 44 0413-54 44 40 [email protected]

Sonnys Maskiner AB

0514-105 05 0514-518 78 [email protected]

Sveaverken AB Spannmålskruvar 0150-48 77 00 0150-48 77 77 [email protected]; www.sveaverken.se

Svenska Antti/Antti-Teollisuus AB

Sats- och kontinuerliga

0152-180 20 0152-183 20 [email protected]; www.antti-teollisuus.fi

T Holmquist Teknik AB

Airstream mobil, Grain

0411-55 23 40 0411-55 22 17

Tornum AB Sats- och kontinuerliga

0512-291 00 0512-291 10 [email protected]; www.tornum.se

Varaverken Lagring 0512-332 75 0512-121 25

Vetek AB Fordonsvågar (lastceller)

http://www.vetek.se/


66


67

Bilaga 6. Checklista vid projektering av spannmålsanläggning med varmluftstork, behov av kapaciteter & befintlig kapaciteter Allmänt

Behov Nuvarande Total skörd av spannmål och frö, ton Mängd spannmål och frö som skall torkas, ton Mängd spannmål och frö som skall lagras på gården, ton Antal skördedagar Spannmålsanläggningen kan helt placeras i befintlig byggnad Ja / Nej - kan delvis placeras i befintlig byggnad Ja / Nej Ny byggnad måste uppföras för hela anläggningen Ja / Nej - en del av anläggningen Ja / Nej nämligen…………………………………………………….. Lagringssilorna placeras utomhus Ja / Nej Anläggningen kan placeras på befintligt golv Ja / Nej Golvet måste först förstärkas Ja / Nej Golv (plintar) måste gjutas Ja / Nej Den befintliga byggnadens tak måste repareras Ja / Nej - väggar måste repareras Ja / Nej Lagret utförs som planlager Ja / Nej - höjdlager Ja / Nej Den nya byggnaden utförs som egen stomme Ja / Nej - har silorna som bärande element Ja / Nej Grunden utgörs av grävbart material Ja / Nej - berg Ja / Nej Avståndet från marknivån till grundvattnet är, m


68

Torken Behov Nuvarande

Torkningsperiodens längd, dagar Torkningstid per dygn, timmar Dimensionerande skördevattenhalt, % Önskad vattenhalt efter torkning, % Mängd vatten som skall avdunstas per ton spannmål, kg Mängd vatten som skall avdunstas totalt, kg Mängd vatten som skall avdunstas per timme, kg Antal satser per dygn (satstork) Genomströmningstid per dygn, timmar Torkens volym, m3 Spannmålen kyls med pannans fläkt Ja / Nej

Lämpliga torkfabrikat & typbeteckningar:

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Kylfläkten måste kunna lämna, m3/timme

vid ett tryck av, mmvp

Lämpliga kylfläktsfabrikat & typbeteckningar:

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3


69

Värmeanläggningen Behov Nuvarande

Torken måste tillföras Luften värms upp med varmluftspanna, Ja / Nej varmvattenpanna Ja / Nej Värmeapparaten uppställs i pannrum Ja / Nej i pannhus Ja / Nej med avstånd från annan byggnad, m Rökgaserna avleds genom skorsten Ja / Nej rökgasledning i marken Ja / Nej Varmluftsledningens längd, m Varmluftsledningens diameter, mm Ledningen skall isoleras Ja / Nej inte isoleras Ja / Nej Varmluftstemperaturen beräknas bli, °C Uppskattning av uteluftens temperatur, °C Temperaturdifferens, °C Värmeförlust från varmluftsledningen per längdmeter, kW Värmeförlust från hela varmluftsledningen, kW Värmeförlust från varmluftsapparaten, % Erforderlig kapacitet hos värmeapparaten, kW Pannans fläkt måste lämna, m3/h vid ett mottryck av , mm vp


70

Lämpliga pannfabrikat och typbeteckningar

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Transportsystem

Behov NuvarandeInlastningsfickan: Volym, m3 Typ Väggmaterial Dräneringsbrunn Ja / Nej Våtficka Ja / Nej Volym, m3 Typ Väggmaterial Typ av transportör från inlastningsfickan till våtficka/tork:

………………….. ………………….. ………………….. transportörens kapacitet, ton/timme

Lämpliga transportörfabrikat och typbeteckningar

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Ovanstående transportör används även från våtfickan till tork Ja / Nej om nej transportörens kapacitet, ton/timme


Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3


71

Typer av transportörer från torken till lagringsutrymmet: Behov Nuvarande

………………….. ………………….. ………………….. När dessa transportörer används blockeras intaget av ny spannmål Ja / Nej Transportörens/transportörernas kapacitet, ton/timme


Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Typ av transportör från lagringsfickorna Transportörens/transportörernas kapacitet, ton/timme


Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Utlastningsficka Ja / Nej Antal Volym, m3 Typ Väggmaterial Befintliga transportörer kan användas till utlastningsfickan Ja / Nej

om nej transportörens kapacitet, ton/timme


Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3


72

Rensmaskin och våg Behov Nuvarande

Rensmaskin Ja / Nej Typ av rensmaskin Aspiratör / rensmaskin Kapacitet, ton/timme Placering

Lämpliga fabrikat och typbeteckningar

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Våg Ja / Nej Typ av våg Kapacitet, ton/timme Placering

Lämpliga fabrikat och typbeteckningar

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Rens/våg kräver extra transportörer Ja / Nej


Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3


73

Lagringssilor

Siloantal och storlek Antal silor, behov st à m3 = ∑ m3 = ton

nuvarande Antal silor, behov st à m3 = ∑ m3 = ton



nuvarande Samtliga silor självtömmande Ja / Nej Antal silor som skall vara självtömmande , behov st à m3

nuvarande Antal silor som skall vara självtömmande , behov st à m3

nuvarande Samtliga silor tillverkade av plåt Ja / Nej annat material

Lämpliga fabrikat

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Behov Nuvarande De självtömmande silorna toms med självfall Ja / Nej De självtömmande silorna toms med riktad luft Ja / Nej Övriga silor töms med skruv Ja / Nej Övriga silor töms med sug- och tryckfläkt Ja / Nej Övriga silor töms manuellt Ja / Nej Transportörers kapacitet, ton/timme


Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3


74

Elnätet Behov Nuvarande

Amper Effektbehov , kW tork panna rökgasfläkt kylfläkt transportörer 1 2 3 4 5 6 7 rensmaskin övrigt Summa effektbehov Krav på huvudsäkring, ampere


uppdatering av gårdens spannmålstork

Documents