UPPDRAG LEPRAINFORMATION FRÅN LEPRAMISSIONE

N | NR 05 2015

Owalla, Nigeria:Flickan som inte kunde le

Bild och text: Silje Majholm

Jag står i ett klassrum i en skola i Nigeria, undrande och ledsen. Utan ett ord visar flickan i rullstolen framför mig tydligt att hon mår dåligt. Hennes ögon tycks säga att det inte finns något gott här i livet. Jag känner henne inte, men jag vet att jag alltid kommer att minnas det här ögonblicket – mitt första möte med rullstolsbundna barn i ett av Afrikas fattigaste samhällen.

Flickan som inte kunde le

Vi var i byn Owalla, 4 timmars resa österut från Lokoja. Värmen var något av det hetaste jag upplevt. Ändå sprang barnen omkring i full fart, upprymda och glada över vårt besök.

En liten skola utan tillgång till gratis vatten. När vi besökte skolan i Owalla i november 2013 hade den 350 elever i tre enkla små klassrum. På skolområdet saknades både toalett och vatten. I byn intill fanns en brunn, men byborna måste betala för att få hämta vatten ur den. Betala! På något sätt kändes det grymt att betala för vattnet här i ett fattigt samhälle jämfört med hemma. Rent, kallt vatten borde vara en mänsklig rättighet! Inte något som andra människor gör sig rika på. Visst bör man gå samman och dela på utgifterna för att borra en brunn och underhålla den, men i det här fallet var det någon som gjort vattenfrågan till sin företagsidé.

Inga pengar till ett projekt Vi kom till byn med representanter från Lepramissionen England och Wales. Deras önskan hade varit att bygga en riktig skola med plats för byns alla barn och med toaletter och en brunn på området. Men tyvärr måste de ge byn ett negativt besked eftersom de inte hade tillräckligt med pengar för att genomföra projektet. Så tråkigt för dem att vara tvungna att komma med negativt besked tänkte jag.

Flickan som inte kunde le Jag gick in i ett av de tre klassrummen. Barnen tjoade, log och sprang omkring så mycket som lärarna tillät. Men fem barn satt stilla – i rullstol. Jag upptäckte att flickan som såg äldst ut inte reagerade som de andra

barnen. Jag frågade vad hon hette. ”Sola”, svarade hon. Förvånat märkte jag att hon inte log – inte ens när jag gav henne en gåva. Hon tog bara passivt emot den. Jag kände mig hjälplös. Alla de andra barnen lyste av förtjusning om jag tog en bild av dem, rörde

Se girotalong på nästa sida

vid dem eller bara log mot dem som om jag var en kändis som kunde förgylla deras liv genom att ta en bild av dem. När jag tog bilder av Sola fick jag bara en tom blick tillbaka. Vad kunde jag göra? Jag hade ingen bra tolk med mig därinne. Skulle jag ge henne min keps, min penna? Men jag kände på mig att det inte skulle hjälpa. Slutligen anade jag ett vagt leende men då var det dags för mig att gå till bymötet som skulle börja alldeles strax.

Hur!?! När jag lämnade skolan tänkte jag på Sola. Hur tog hon och de andra rullstolsbundna eleverna sig till skolan? Hur körde man en rullstol uppför den leriga stigen till skolhuset? Hur tog hon sig till toaletten? Det fanns ju inte ens en toalett vid den här skolan! Hon såg helt deprimerad ut. Hur djup var hennes

depression? På väg till bymötet grunnade jag över detta, numera själv lite uppgiven och nedslagen.

Hur många gånger har du krupit in på ett toalettrum? Ett par dagar senare fick jag veta hur de funktionshindrade sköter sina toalettbestyr. Det finns inte många toaletter som är handikappanpassade i Nigeria. För att göra sina behov är det många som kryper in på toalettgolvet. Kryper! Själv skulle jag inte ens vilja krypa in på en toalett här i Sverige, och man kan inte säga att de toaletter som finns i Nigerias fattigaste områden skulle vara att föredra. Det är inte bara en fråga om hygien utan kanske ännu mer om självkänsla. Att krypa in på toaletten - inte konstigt om man blir deprimerad! (Fortsättelse på nästa sida)

Den värsta jordbävningen på 81 år har inträffat i Nepal. Vårt leprasjukhus i Anandaban är i kris! Vi vet ännu inte den totala omfattningen av skadorna. Många har drabbats i landet. Man uppskattar att en tredjedel av befolkningen, ca 10 miljoner, har berörts av jordbävningen. Nära Anandabansjukhuset har man försökt få en uppfattning om hur läget är ute i landet. Rapporterna säger att bara i en lepraby har 95 % av husen totalt kollapsat. 200-250 familjer står utan husrum, husgeråd, kläder och andra nödvändiga saker.

Sänd en gåva på PG 90 03 93-0 och hjälp dem som verkligen behöver det! Märk gåvan ”Nepal”.

Nepal är i kris - gör skillnad idag!

Ge direkt!SMS:a Nepal250 till

72980 då dras 250 krpå ditt abonnemang.

9003930 06

90 03 93-0kan inte lämnas på baksidan.

POST

TID

NIN

G B

Bl.2

021.

04S

(mar

05)

0047

4 15

.05

Skill

tryc

k A

B

UPPDRAG LEPRA

Radiogatan 3, 69271 Kumlawww.lepramissionen.seTfn: 019-58 37 90Bankgiro: 900-3930

Plusgiro: 90 0393-0Direktor och ansvarig utgivare: Allan EkstedtRedaktör: Silje MajholmTryck: Skilltryckges ut av Lepramissionen Sverige

Ge din gåva idag!Tack!

Ja, nu ändrar vi detta!

o Fördela min gåva där den bäst behövs i Nigeria. o Stöd de drabbade i Nepalo Jag vill ge 1000 kr!o Jag vill ge 100 kr!

o Jag önskar ingen gåvobekräftelse

Ge direkt!SMS:a Lepra eller

Lepra100 till 72980Då dras 50 eller 100på ditt abonnemang.

Det är nu vi ändrar på detta!Allt det här känns så sorgset och ledsamt. Men det är nu vi skall ändra på detta. Nu finns det hopp! En gåvogivare har lovat att dubbla varje krona vi själva tillför projektet upp till 250.000 kronor. Så med din hjälp kan vi bygga en ny skola med latriner och brunn för 500.000 kronor till barnen i Owalla, först och främst till dessa barn som är så tydligt funktionshindrade. För 500.000 kronor kan vi bygga nya, fina klassrum, handikappanpassade latriner, borra för vatten och ge alla människorna i byn ett lyft. Och själv känner jag att det är värt allt detta om det skulle hjälpa Sola att må bättre.

Den stora utmaningen Varje år har Lepramissionen Sverige en egeninsats för våra SIDA projekt. I år ligger den på över 900.000 kronor. Detta är pengar vi måste samla in innan vi kan påbörja andra projekt. Utöver det tror jag att vi kan bygga skolan i Owalla och med din insats kan vi börja snart. Vi har fått en oerhörd möjlighet, ett tillfälle vi inte bör missa. Låt oss ge en gåva till Nigerias fattiga barn, en gåva de inte glömmer.

05-1

5