Redaktörens personliga fabulerande om listor och utmärkelser

I Idrottsboken 1996 och 1997 fick jag äran att dela ut ”Årets snytingar” och det är lite i denna anda

som dessa rader är skrivna.

OBSERVERA att detta är redaktörens åsikter och inte nödvändigtvis Simklubben Neptuns

080415/Owe Fröberg

VÄRLDSREKORD RÄCKTE INTE FÖR JERRINGPRIS KANDIDATUR. STEFAN NYSTRANDS TURBOSIMNINGAR har inte gått världen förbi – tvärtom. När ansedda Swimming World Magazine nominerade sina kandidater till priset Swimmer of the Year Award fanns bara sju européer med. Två av dem är svenskar och båda simmar för Simklubben Neptun. Priset delades första gången ut 1980 och man utser även European Swimmer of the Year. I båda fallen en manlig och en kvinnlig vinnare. På damsidan har USA vunnit sju gånger och Östtyskland sex (plus Tyskland två), Ungern och Australien tre gånger vardera. På herrsidan är det USA igen, denna gång med nio ”titlar”, Australien sju, Ungern och Ryssland tre. Totalt blir det sexton för USA och tio för Australien. Östtyskland sex (plus tre för Tyskland), samt Ungern sex gånger.

Kristin Otto, Janet Evans och Krisztina Egerszegi har vunnit tre gånger var på damsidan medan Ian Thorpe vunnit fyra och Michael Phelps

tre bland herrarna. För en ”utomstående” är det överraskande att inte Alexander Popov vunnit någon gång.

”Europatiteln” då? Inte speciellt oväntat att DDR har tio damsegrar (sen har Tyskland kompletterat med fyra). Ungern har sex och Holland tre. Ungern och Rysslands herrar toppar på sju före DDR på fem och Holland fyra. Krisztina Egerszegi har toppat fyra gånger medan Kristin Otto, Franziska van Almsick och Inge de Bruijn har en mindre. Michael Gross fem, Pieter van Hoogenband fyra och Tamás Darnyi tre. Här har dock Popov vunnit två gånger - 1994 och 2003.

Alla listor av den här typen är starkt färgade av vem som arrangerar (röstar på) dem. Är det, som i detta fall, ett USA-baserat magasin så blir det helt visst en övervikt av amerikanska simmare.

AP:s VÄRLDSLISTA SVENSKA MEDIA HAR vid ett flertal tillfällen, i braskande rubriker, rapporterat om att Annika Sörenstam är utsedd till världens främsta idrottskvinna. Sanningen är emellertid den att hon toppat AP:s, Associated Press, omröstning. De röstande är AP:s korrespondenter runt om i världen, vilka i de flesta fall är amerikaner, med amerikanska preferenser.

2005 toppade Annika och fick 47 röster av 81 möjliga. Vilket knappast hänt om golf vore en sport som hade sin huvudsakliga verksamhet i Europa? Därefter följde bilsport – världens näst bästa idrottskvinna körde alltså i Indycar och NASCAR! Detta femgick inte i svenska media.

Tennis, golf, tennis, tennis (tre av top-6 var alltså tennisspelare), Natalie Coughlin och basket. Fem av åtta från USA. Herrlistan toppas av cykel (Lance Armstrong), 2xamer. fotboll, tennis, golf, NASCAR, amer. fotboll, baseball, alpint och Indyracing. Nio från USA och en, Roger Federer, från Schweiz.

ENDAST SVERIGE SVENSKA VÄRLDSSTJÄRNOR HAR FÖR ATT TRAVESTERA Albert Engström och vad hans kräftor kräver. Det är som när vi anser att Annika, även om hon inte vunnit en tävling är världens bästa golfare och att Zlatan är världens främste fotbollsspelare. Zlatans framgångar före och efter jul och nyår påverkade omdömet. Ungefär som när Magdalena Forsberg vann ett antal Jerringpris. Anledningen var att ”Magda” vann en massa WC-segrar

under röstningsterminen. Röster som dels skulle handla om föregående WC-säsong och dels aldrig kommit henne till del om skidskytte varit en sommaridrott.

EN PARALLELL TILL Ylva Novén som vann pris som Årets stjärnskott efter att ha gjort en ”Byggmark”. Hon vann fyra raka slalomvinster i WC under 17 dagar runt nyår 1997/98 (men hon kom ”bara” tolva vid OS). Den sista av segrarna skedde på Ylvas 28 års dag. Hon var 16:e i slalomcupen 1996 och deltog vid OS 1994. Redan 1992 tog hon WC-poäng i 40% av tävlingarna och var JVM-5:a fyra år tidigare, 1988.

1998 tog 28-åringen ytterligare ett, tillfälligt, steg i karriären. Men stjärnskott? Det är väl det minsta man kan säga om henne. Men hennes nyårshelg var perfekt TV-dramaturgi!

ANNAN TV-DRAMATURGI är andra åket: - Hon är i ledning med 30/100, skriker reportern ut. Detta

beroende på att hon startar som nummer tre i andra åket – slutplaceringen en undanskymd 24:e plats! Vad är den placeringen värd i friidrott och simning?

Ser just på JVM i skidskytte på TV: - Han, svensken, är i ledning efter fyra skjutningar. Jättebra! Till slut blev det 28:e plats. Men han har, till glädje för tränare, lagkamrater, släkt och vänner, fått sina ”fem minuter av uppmärksamhet”. Hela bygden, och lokalmedia, pratar om honom: - Han ledde junior-VM!

SKIDSKYTTE JA. NU är Ole-Einar Björndalen ett hot mot Stenmark. Det står nämligen 81-86 i antalet WC-segrar. En stilla undran: Vad har en slalomåkare och en skidskytt med varandra att göra? Förutom då skidor. Det är som att jämföra Susanna Kallurs framgångar med Simone Luders 14 VM-guld i orientering.

ANDRA HISTORISKA FRAMGÅNGAR SOM FÖRSTÄRKTS AV DET TV-DRAMATURGISKA * Bernt Johanssons OS-guld i Montréal 1976. MC-poliserna i V-form, regnet som stänkte från hjulen och i mitten Bernt som skakade på huvet. Nu var det yttre omständigheter som stärkte prestationens värde och gav honom ett delat Bragdguld. Dessutom var det, OS till trots, en B-tävling då enbart amatörer, d.v.s. öststatscyklis-

Simone Niggli-Luder ter och kontinentala ungdomar, tilläts starta. Det professionella toppskiktet 1976 var en av tidernas bästa med namn som: Freddy Maertens, Fransisco Mosér, Joop Zoetemelk, Bernard Hinault. Walter Planckaert, Roger de Vlaeminck, Walter Godefroot, Frans Verbeeck, Felice Gimondi, Raymond Poulidor, Bernhard Thevenet, Lucien van Impe, Luis Ocana, Ole Ritter, Giambattista Barocnchelli, Johan de Muynck, Raymond Delisle, Geerie Kneeteman, Franco Bitossi, Jan Raas och, som grädde på moset, tidernas främste cyklist Eddie Marckx. Utöver dessa kan jag räkna upp ytterligare ett 25-tal högklassiga namn.

Merckx Zoetemelk

* Anders Gärderuds OS-guld i Montréal. Bernt bragdkompis Gärderuds bilder blev också klassiska genom Baumgartls fall. Hade Bernt varit ensam, inget regn, en koncentrerad cyklist, och loppet visats i sammanfattning i efterhand … ja, då hade kan

nästan inte ens varit kandidat. Då hade Gärderud ensam tilldelats Bragdguldet. Många hävdade då, och än i dag, att Gärderud vann för att tysken föll vilket är ett helt felaktigt påstående. Hindren är där av en enda anledning. Den att man skall ”lyfta på fötterna” – något som Anders, men inte Frank, klarade av. På bilderna ser man hur svensken minskar aningen på farten och anpassar stegen för att ta sig över hindret. Östtysken gör intetdera, utan rusar rakt in i hindret. Anders pratade med honom efter loppet och han sa att: - Benen lydde inte hjärnan. Han var så trött att han inte orkade utföra det, för loppet och honom själv, mest elementära. Däremot visste Gärderud hur han skulle bemästra situation. Därför hade Gärderud inte tur. Det sades på den tiden (det fanns Mats-Olsson-liknande figurer redan då) att anledningen till ett svenskt friidrottsguld var att det var en liten gren för dem som inte kunde hävda sig på andra distanser. Ungefär som med 100m, maraton, 400m häck, höjdhopp, kulstötning etc. De är också specialister som har svårt att hävda sig i andra grenar.

- Dessutom är grenen underutvecklad! 32 år senare har hans tid underskridits av 25(!) kenyaner, vilket säger mycket om deras totala dominans på alla längre sträckor. I övrigt bara av ytterligare sex afrikaner och sex européer. De senare har bara slagit Anders 8:08.02 med: 6/100, 40/100, 58/100, 1.21, 2.27 resp.

3.07s. Det är sannerligen imponerande, och nästan ännu roligare är att Mustafa Mohamed är europatvåa. F.ö. har bara sju löpare sprungit under åtta minuter.

* Torgny Mogrens VM-guld i Falun 1993. Det var en av de första gångerna med utökat programmet. I slutet av VM var alla trötta och de flesta valde därför bort femmilen, vilket var den distans som Torgny helhjärtat satsa på. – Tänk att få vinna VM-femmilen på hemmaplan. – OK. Det är dig väl unt, sa konkurrenterna. I den bristande konkurrensen var det en fransman(!), Hervé Balland (hört talas om honom? Året efter tog han sin enda internationella seger) och en, efter att ha ”firat” sina tre guld, uttröttad Bjørn Dæhlie, som utmanade längst. Även nu spelade dramaturgin in. 30.000 åskådare på Lugnet, en kall senvinter dag, med solsken från en klarblå himmel. Och så bilderna när han forsar, ja det ser nästan ut som han flyger, utför sista backen och över vallen. Perfekt filmat från den medföljande elscootern. Direktsändning när den är som bäst, men det säger inget om Mogrens prestation.

* Björn Lindh OS-guld i Turin 2006, där han i spurten trissade upp farten med hela kroppen som liksom lyfte. Daehlie ”Foppa” kommer att vara världens bäste ishockeyspelare, än i många år, liksom Anja Pärson i alpint, Niklas Jihde i innebandy (jo det stämmer ju, han är ju AIK:are), ”Peja” Lindholm i curlig, även fast han lagt av, Susanne Ljungskog i cykel, Stefan Lövgren i handboll, Anna-Carin Olofsson i skidskytte, Tony Rickardsson, än i några år. Och J-O Waldner …? Njae, där har man nog, allt för sent, plockat ner kungakronan.

- EN FAAANTAAAASTISK, STOR och glädjande framgång. En imponerad skidvärld i chock. - Vem är han? En svensk kom på 30:e plats i en WC-tävling i någon av alla dessa skid- eller brädsporter. Anledning till hypen? Han tog en världscuppoäng! - Hoppas han kan avancera två placeringar, då får han WC-poäng! Banne mig han klarar det. Det är baske mig imponerande. Det är det banne mig. Kommer man på 30:e, ja t.o.m. 20:e plats vid VM i friidrott eller simning? Ja, då blir betyget

X

Tänk när det bara var top-15 som fick poäng. Då, var en 16:e placering ett fiasko. 30:e plats? I friidrott och simning går man inte ens till semifinal med den placeringen och ovanstående betyg cementeras.

DET TJATAS STÄNDIGT om detta med åktider. – Banne mig, blev det inte en miss i sista skottet. Utan den missen … Utan de tre straffrundorna hade han varit på pallen. Det är så tröttsamt med detta ständiga ”utan” snack. Om vi skall utgå från att alla skjuter fullt (i alla fall de svenske), då är det ju vanlig längdskidåkning (med packning). Det är ju just

Christer Ulfbåge skjutandet och de divergerande antal missar det innebär som berättigar att skidskytte är en unik och egen sport.

Att sen Mats Olsson tycker det är en töntig och konstruerad sport säger mer om honom. – Det är som om man skulle springa maraton med en hammare, stanna varje halvmil och slå i spikar. Det visar bara på vilken sandlådenivå han befinner sig. Att åka skidor och stanna till för att skjuta. Det var en av grundstenarna i det nordiska agrarsamhället. Men i vilken kultur har snickarna sprungit drygt fyra mil för att slå i en spik?

VI HAR ÄVEN DETTA med mellantider där man analyserar tiondelar: - Han har baske mig tagit in 3/10 på de senaste två kilometrarna, Vilket helt kan bero på var i stavtaget åkaren är. Eller vid gemensam start: - Hon ligger banne mig 5,3 sekunder bakom. Då åkarna ligger i en rad efter varandra är det ett helt ointressant avstånd. Det vore betydligt värre om det vore en lucka på fyra sekunder.

I jaktstarten är han mer imponerad av en som avancerat från 27:e till 12:e plats (- Han har baske mig avancerat 15 placeringar. Det är banne mig imponerande.) än någon som kört upp från tionde till sjätte plats- trots att det senare (genom att avstånden är större längre fram) kört in mer tid.

IKS-LISTAN DEN LISTA SOM ANSES vara den mest trovärdiga är tyska ISK/Internationale Sport-Korrespondenz. De röstande är experter på stora dags- och facktidningar. Endast tre av AP:s herrar och en av damerna, Annika, platsade på IKS lista. Varför citeras aldrig den listan i svenska media? Ja, det kan ni räkna ut själva.

2006 toppades AP:s damlista av: Golf, tennis, basket, tennis, tennis och en snowboardåkare, typisk nog från USA. Herrarna: Golf, amer. fotboll, tennis, basket och baseball.

2004, också ett år som Annika toppade, innehöll AP:s lista 15½ från USA och 4½ från resten av världen. De fyra var: Annika, Maria Sjarapova, Vijay Singh och Roger Federer. Var man inte amerikan så var man tvungen att syssla med stora USA-sporter som tennis eller golf. ISK:s lista innehöll bara två från USA: Phelps och Lance. Så vem bryr sig om AP? Jo svenska media.

DÄR FINNS OCKSÅ Laureus World Sports Award. Redaktörer och journalister från alla typer av media i över 80 länder röster fram sex finalister i nio olika klasser.

Maria Sjarapova Till årets ceremoni den 18 februari i St Petersburg, i fjol Madrid, har följande manliga sextett nominerats: Roger Federer, Tyson Gay, Kaká, Michael Phelps, Kimi Räikkönen och Tiger Woods. Damerna lystrar till namnen: Justine Henin, Yelena Isinbayeva, Libby Lenton, Marta Vieria da silva, Lorena Ochoa och Carolina Klüft. Ingen Anja så långt ögat … kan bero på att denna världsomspännande jury inte känner till (alpin) skidsport? Njae, vet inte det. I fjol vann Isinbayeva men året innan hette hon Jelena Kostelic.

Slutsegrarna utses av Laureaus akademi bestående av 46 legendariska idrottsmän. Bland dem två simmare: Mark Spitz och Dawn Fraser. Skulle ”Klüftan” vinna lär vi få höra mer om detta då ”prestigefyllda” pris. Så blev nu inte fallet då tennisduon Roger Federer och Justine Henin tog hem bucklorna inför Eurosports tittare.

JERRINGPRISET - DET FINASTE PRISET, ty det är svenska folkets pris. Jo, jag tackar. Vad vet svenska folket – de är ju styrda av ”journalistpacket” (ett samlingsnamn jag lånat av Patrick Ekwall. Han brukar, lite självironiskt, uttrycka sig så beträffande sig själv och sina kollegor)? Och inte ens Radiosporten som arrangerar omröstningen vet vad de sysslar med. Nu har man skurit ner kandidatlistan till tio namn – och vilka namn sen.

Dessutom är själva finalomröstningen en fars. Minns Tony Rickardsson som under galakvällen hade problem att ta sig till de sista fem. Då – in a moment to remember – steg, den gamle cyklisten från Skövde (DM-brons i lagtempo), Carl Robert Olof Gustafsson in i handlingen och lobbade med känt resultat. Dessutom på dalmål: – Jag e´ int´ bitter. Svenska folket kastade sig på mobilen och telefonen och skrek: - Tony, Tony, Tony, Tony … och i ett huj kunde han räkna in 10, 20, 30, 40.000 extra röster och stigande. Likt på kolstybbsovalen snedställde han hojen, sladdade genom sista kurvan och passerade, på upploppet, Carolina Klüft och möttes av the checkered flag.

2006 var det samma sak igen. Anja Pärson hade rensat bordet och Svensson sa att: - Nu får det vara nog! I SR:s switchboard lät det: - Sanna, Sanna,

Sanna … . För, det oidentifierbara, ”folket” ville

att den trevliga äppelkindade, och folkliga (- sjiiitbra) Susanna Kallur åtminstone skulle få något

med sig hem – något jag personligen tyckte var ett ovanligt trevligt drag hos de röstande.

JERRINGPRISSKANDALEN gäller den av Radiosporten uttagna dectetten:

Jens Byggmark: Vann två WC-segrar. Trea i slalomcupen, 15:e totalt. Kommentar: VM borde vara årets höjdpunkt och ha avgörande betydelse för att nomineras, men där körde han ur. Denna ”merit” redovisades inte. Meriterna = vinsterna, kom under två dagar i Kitzbühl – jämför Nowén. Vad har han presterat gentemot Pärson som inte Stefan gentemot Therese?

Ida-Therés Karlsson: Guld vid EM och silver vid VM. Kommentar: För det första: Kvinnlig brottning är en alldeles för smal idrott. Oftast behöver de bara brottas någon enstaka match. För det andra är jag personligen alltid tveksam till idrotter med klassindelning. Vem bryr sig om en 50kg tung diskuskastare som kanske, förhållandevis, är världens i särklass främste idrottsman. Likt den turk-bulgariske pygmén Naim Süleymanoglu (147 cm, vilket innebar att han ”inte behövde lyfta så högt!”) som vann tre OS- och sju VM-guld. Med enbart en viktklass hade ingen brytt sig. Tänk om vi delar in diskuskastning i -50, 55, 60 … 90, 95 och 100+. Då skulle vi få ytterligare tio klubbmästare i diskuskastning, tio distriktsmästare, tio regionsmästare, tio svenska mästare, tio nordiska mästare, tio europamästare, tio världsmästare och tio olympiska mästare vid varje tävlingstillfälle. Totalt ger det 80 nya mästare. Dessutom är det fyra kastgrenar och två kön. Hur kul vore det?

I höjdhopp skulle vi dela in hopparna, inte i längd utan, efter tyngdpunkt: -75, 80 … 115, 120+cm. Naim Süleymanoglu I sprintlöpning efter förhållandet mellan snabba och långsamma fibrer 0 till 95+/-5%. I långdistanslöpning efter maximal syreupptagningsförmåga, motsvarande motorsportens indelning efter kubik, -40 till 75+ ml/ kg x min. Sen har vi fri och klassisk stil i längdskidåkning där de flesta behärskar båda stilarna. I backhoppning tävlar man i både 70 och 90 meters backe – med samma deltagare och, oftast, samma resultat. Som man i höjdhopp skulle ha flera mästerskap med olika hoppstilar: flopp, dyk, californisk, sax, stående och så en övergripande kombination av det hela. Numera behöver ju inte Ida-Therés vara ”kvinnlig gisslan”. Under senare år har vi faktiskt inte haft för få framgångsrika

kvinnliga idrottare – snarare tvärtom, tycker nog en och annan manschauvinist.

Henrik Stenson: Seger på PGA-touren, vinnare av VM i matchspel då han slog hela världseliten inkl. Tiger Woods, den högst rankade svensken någonsin. Kommentar: En seger på PGA-touren, i Dubai. I golf kan man, likt i t.ex. cykel, vinna enstaka tävlingar utan att egentligen ha kapacitet för det. Henrik vann dessutom WGC-Accenture Match Play Championship (inofficiella VM i matchspel) på The Gallery Golf Club i Marana, Arizona. Ytterligare en av dessa konstifika s.k. ”VM”-tävlingar som finns inom golf. Man har en fäbless har lägga till prefixet mästerskap på sina tävlingar. Lättare att sälja en ”VM-tävling”? Förleden ”inofficella” faller för det mest bort i svenska media. Förr i tiden fanns det, på högre nivå, enbart de fyra Majors i tennis. Då ansågs The Championships Wimbledon, som var störst

statusmässigt, vara ett inofficiellt VM – men det kallades aldrig för ”VM i tennis” eller segraren som ”världsmästare”. Samma sak med Thomas Cup i badminton. Matchspel är dessutom ingen stor grej, det är ju de fyra Majors (likt Grand Slam i tennis) och slagräkning som räknas. Matchspel spelas annars mest i vissa av matcherna under en Ryder Cup helg. BESEGRADE HAN VERKLIGEN TIGER WOODS? HENRIK BESEGRADE INTE hela världseliten och han besegrade inte

El Tigre de California Tiger Woods! Tiger föddes som Eldrick men bytte officiellt till Tiger 1995. Även om alla var med, och det var de, ty de 64 startande innehöll 1-65 på rankingen – bara 60:an saknades - så är det ju en cupturnering. Det innebär att har man tur, så slår en sämre golfare ut en stjärna, och sen orkar han inte upprepa bedriften. Det var detta som bäddade för Stenssons seger.

En kvällstidning skrev att: - På vägen till titeln slog Stenson, i tur och ordning, ut tunga namn som Zach Johnson, KJ Choi, Aaron Baddeley, Nick O'Hern, Trevor Immelman och Geoff Ogilvy. Jag känner till rätt många golfare, men om fick jag fick dessa namn uppräknade skulle jag inte kunna svara: Golf! Det intressanta är deras, då aktuella, rankingplaceringar, näm-ligen: 57, 35, 24, 18, 13 resp. 11! ”Tunga namn”? Kanske vikt-mässigt? DN sammanfattade någon dag senare insatsen med: - Det dräller av tävlingar inom golfen och man har en förkärlek att lägga in orden World och Championship i namnet.

SAMMA HELG TOG två svenskar, i samma tävling, 2.38 i höjdhopp - endast ett fåtal har hoppat högre genom tiderna. Den historiska händelsen väckte stor uppmärk-samhet hela (friidrotts) världen över. Av TV4, som framhäver sig som varande Friidrotts-kanalen, förpassad till den andra, skräp-, halvan efter reklamav-brottet. Insatsen platsade inte på kanon-, ja inte ens kalkonhalvan. Det stora denna helg var Stensons VM-seger”. Ett tack SVT för dess, ickepopulistiska, utan objektiva och seriösa, bedömning.

Den högst rankade? Han var femma, just efter vinsten i Dubai Dessert Classic i februari – när säsongen var över var han 16:e. I penningligan slutade han på 40:e plats. Hans bästa placering på PGA-touren 2007: 1, 9, 17, 19, 22, 23. 41, 52, 55, 69 + fem

missade cuts. Allt utom segern delade placeringar.

På Europatouren var han rankad fyra. Här var han delad trea på HSBC World match play Championship (också ett VM i matchspel?), I övrigt hade han en sjunde och en åttonde placering bland top-16.

Totalt sett inte speciellt imponerande facit. Att den enda segern i slagspel kom

Henrik Stenson at home på Majlisbanan på Emirates Golf Club, kan bero på att Henrik bor i Dubai och alltså spelade på hemmabanan! Hans majorsplaceringar under året:

US Masters/17, British Open/71, US Open/117 och PGA Championship/149.

Lyckades Henrik försvara sin titel i år? Ja, nästan. Men likt i fjol hade han samma enorma ”tur” och när han för första gången sprang på en top-10-rankad så dök han pladask – men med flaggan i topp. Tuvan denna gång var Tiger Woods. Han besegrade alltså inte ”tigern” i år heller. Årets moståndares rankingplacering: 58, 20, 63, 36, 1. Hade han besegrat Woods hade Henrik mött 51:an(!) i final.

Det förekommer ett antal tourer inom golfen. På våra breddgrader är PGA-touren i USA och Europatouren de mest kända. Men vi har även Asian tour, Sunshine tour i Sydafrika, Japan tour och tour of Australasia - dessutom finns det bl.a. en i Sydamerika och lokala nationstourer.

I SAMBAND MED Annika Sörenstams första seger efter comebacken sa Patrick Ekwall, i efterföljaren till Kanon och Kalkon att hon var: - Vår enda världsstjärna i golf. För varje dag som går får han fler och fler ögonblick av klarsynthet. Han är numera oftast både ganska hör- och läsvärd. AB:s kritiker av TV-sport kommenterade Ekwalls debut, efter kanon- och kalkoneran, med: - Vass, rolig och egocentrisk – men tyvärr totalt okontroversiell. Kalkonen kunde få Lars-Åke Lagrell att skramla med vapnen. Vass, rolig och egocentrisk. Ja men är det inte bra så? Måste man alltid vara kontroversiell, elak och att reta upp?

DAGENS PS PRESENTERADE våra dyraste reklamansikten och att det numera är idrottsstjärnorna som övertagit artisternas och filmstjärnornas roll på reklampelarna. I täten våra fyra fotbolls- och ishockeyikoner. Men sen, som nummer fem, Henrik Stenson! Det visar bara på golfens status bland sponsordirektörerna som kan smita ifrån arbetet till en golfrunda. Läsa Golf Diegest och se bilder på Henrik och därför, - Han är ju en jättekändis, och skriva ut miljonchecker till honom. Men för Elisabeth i kassan på ICA är han bara … ja, vaddå? Däremot känner hon ingen ”Sanna” som placerade sig bakom honom, före ”Carro”, Kajsa, Christian och Anja.

Mattias Ekström: Kommentar: mmm bilar!!! Även här finns det ju en uppsjö av klasser. Det är BTCC, DTM och STCC. Det är F1, F2, F3 och Formel 1000 och ”Formel Kalle-Anka”. Det är som viktklassindelningen. Det borde enbart vara F1 som räknas. Så är det i alla fall i friidrott och simning – only the best counts. Inga handikapp (som för Karlsson) där inte.

RACING KLASSER

Formelklasser (F = Formula)

F 1 F 4000 Holden Indy Lights F 3000 F Renault F Toyota Atlantic F Nippon F Ford F Barber Dodge F 3 CART Infiniti Pro Series F Nissan IRL, Indy Car

Sportbilar

ALMS Lamborghini Supertrophy FIA GT FIA Sportscars TransAm Porsche Supercup GrandAm Japanese GT Ferrarri Challenge

Standardvagnar

NASCAR BTCC WTCC IROC STCC V8 Star DTM

Rallybilar

WRC/VM Rallycross Rally Raid PRSI, Ice Racing

Sen är det ju alltid så att den klassen, tävlingen etc. som svenskar deltar i, är alltid den STÖRSTA och VIKTIGASTE och:

- Det är den som räknas ute i Europa. För några år sedan, året var 1998, var det BTCC – British Touring Car Championships som räknades. Det var då Rickard Rydell vann det brittiska mästerskapet. - Ja, men det är ju 100.000-tals åskådare. Visst, som Stockholm Marathon då.

SERIOSITET CONTRA JIPPON NÄR KENNY BRÄCK körde Indy Car så var det större än F1, sen böt han till CART och då blev CART den största och viktigaste klassen med de bästa förarna i världen. Under den svenska storhetstiden i rally så var det där man kunde se de främsta bilförarna. Det var innan kontinenten fann tjusningen med att åka bil i skogen. Det brittiska veckomagasinet Autosport har utkommit varje torsdag sedan 1950 och anses vara racingsportens Bibel. Varje år rangordnar den världens racingförare oberoende av klasstillhörighet.

Wembley

Nu senast rankade man sex F1-, två Indycar- och två rallyförare på top-10. Ingen Mattias Ekström? Nej, då får man gå ner till 40:e plats! Dessutom bara som trea av DTM-förarna. Anledning? Enkel. Autosport rankar inte DTM-serien speciellt högt då man anser dess organisation vara toppstyrd. Bl.a. tillåts bara två, tyska, märken: Mercedes och Audi. Där Audi enbart satsar på en förare, nämligen Mattias Ekström. Som STCC bara godkände Volvo och SAAB och innehöll mest svenska förare.

- Men han vann ju Race of Champions både i år och ifjol och besegrade Michael Schumacher i finalen, var ett argument som framhävdes till hans meriter. Ett jippoarrangemang där ett antal förare från olika discipliner tävlar mot varandra inomhus. Att ”Schumi”, van med betydligt större och snabbare banor med hastigheter som vida överstiger den man kan uppnå på en knixig bana byggd på Wembley, utmanade Ekström hela vägen säger mer om ”Schumis” kapacitet än Mattias! Hur stor chans hade Indycarförarna vana med att ratta sina specialbyggen i snittfart på över 250 km/tim på t.ex. Indianapolis 500:s 3.2 km långa oval. - Han gjorde det. Snickarbograbben Mattias Ekström, 29, försvarade titeln i prestigefyllda Race of Champions. I finalen på nya Wembley i London besegrade han sjufaldige F1-världsmästaren Michael Schumacher inför 80 000 åskådare.

SKALL DENNA MERIT räknas så vill jag ha med Magnus Eliasson på listan. Han är den bäste racketlonspelaren. Det svensk/finska påhittet där man spelar bordtennis, badminton, squash och tennis. - Det måste väl vara det ultimata? säger man i dessa tider då en del journalister börjar kritisera Carolina Klüft och sjukamp.

Underförstått: - Eftersom hon kan vara så överlägsen kan det inte vara någon större klass på grenen (Så sa man aldrig på Ingemar Stenmarks tid?). Hon är inte bra i någon gren, tyckte SvD:s tennis(!) expert Johan Arnesen.

Vad säger han då om Eliasson som inte är bra i någon av de fyra grenarna. Högst rankad är han i tennis, runt 200:e plats - dessutom är han 39 år. Tidigare spelade han ishockey (- Förre hockeystjärnan) där han, förutom ett år i HV 71 och tre assists på 40 matcher, för det mesta höll till i andra divisioner runt om i världen. Var låg han på en hockeyranking.

SER MAN TILL VM i Osaka 2007 så har ”Carro” klarat IAAF:s kvaltider på 200m, höjd- och längdhopp och bara varit 4/100 ifrån på 100m häck. Så dålig är hon. I längdhopp var hon 2007 rankad sexa i världen på meriter, trots att hon bara var 13:e i statistiken. Något att tänka på för dem som bara ser till resultat. Hennes rankingplacering berodde på att hon mötte världseliten två gånger och UTKLASSADE dem. Vid DN-galan vann hon med 16 cm i Lausanne med 19. När hon i Lausanne höjde sitt årsbästa, så hoppade världseliten 25-50 cm kortare än tidigare. Men Mats, liksom Esk, Wennerholm and the rest, tycker att det är fel av henne att eventuellt skippa sjukampen i Beijing. - Hon kastar bort ett säkert guld. Men det är hon och inte dom som lägger ner all den tidskrävande och slitsamma träningen.

Dessutom har ju Carolina, under hela sin karriär, snarare jagat upplevelser, än titlar.

Fast herrarna får ju inte rapportera om svenska guld och ”vara kung, kung i baren”. Eller som Mats skriver att: - Men hon vill vinna och vinner alltid. Att åka jorden, och arenorna, runt och bli sexa, sjua i längdhopp är ingen lockande framtid för Carolina. Fast då har han helt missat karaktären Carolina Klüft – och vaddå, sexa, sjua?

I höjdhopp hade hennes pers. rek., från mångkampen vid just VM i Osaka, räckt till en sjunde plats i finalen för

specialisterna. Så snacket om att hon inte är bra på någonting är just bara snack.

ZLATAN, ZLATAN, ZLATAN … Zlatan Ibrahimovich: När FIFA plockar ut kandidater är han inte med. (Av de 310 förbundskaptenerna och landslagskaptenerna hade 179 Kaká som etta). När 4000 spelare världen runt plockade ut sitt lag, var han inte med. Han gör fortfarande inte mål i landslaget, och saknar där den kreativitet han uppvisar i Inter, och har tyvärr ännu inte hävdat sig i Champions Leagues slutspel eller vid VM och EM. Jag tror det, internationellt, ligger honom i fatet. – Men han dominerade ju matchen mot Danmark, sa någon!!! Han blev ”bara” sjua, trots att omröstningar på ”Bladet” och ”Getingens” webbsidor visade att 2/3 trodde att han skulle vinna den France Footballs Ballon d´Or, Guldbollen

– Men han blev ju en av två forwards vid en omröstning på nätet där, helt fantastiska, 3.2 miljoner fans röstade. Just det – fans! Fansröster är något annat, något helt annat än verkliga prestationsröster. Sen handlade det om 3.2 röster där varje röstande avgav tolv(!) röster – 11 på spelare och en på tränare [som blev Alex Ferguson. Frågan man ställer sig är då: - Var sir Alec verkligen den bäste eller den populäraste tränaren?]). I stället handlade det om drygt 250.000 röstande, en bra siffra men … dessutom handlade det om röstande ”på nätet”.

När vi här pratar Zlatan så handlar det om Zlatan 2007. Nu får han en massa 2008-credit som spiller över på 2007. 2007 bojkottade han länge landslaget, nådde inte långt i Champions League och dessutom var det inget mästerskap. – Men han, som sagt, dominerade mot Danmark, skrev en expert.

Snacka om svenska chauvinister. Dessa experter som inte förstår sig på alla dessa enögda fans, som inte bara kan njuta av fotbollen. Samma experter som tycker att Allsvenskan är ett sömnpiller. Varför? Jo, de har så tråkigt på jobbet. Deras jobb är att ena

dagen se Arsenal-Chelsea på TV, för att dagen efter jobba med Trelleborg-Örebro på ”Tjongavallen”.

Kryddan för dem är landslagets kval- och slutspelsmatcher. Då släpper all inbunden frustration, tristess och objektivitet. Då blir det de största skygglapparna på och de förvandlas till de mest hänförda och kvartsögda fans som bara ser fel hos motståndarna och den ”köpte” domaren.

När han under hösten gjorde mål i Serie A, ombads Wennman att skriva en artikel om hur Zlatan uppfattas i England. Det är klart att rubriken, ett Zlatanmål mot att Premier League dragit igång, var given: INGEN ZLATANFEBER I ENGLAND! För Zlatans del har inledning av 2008 visat att 2007 års omdömen, som inte gällde 2007, kanske infrias 2008. Den 21 januari hade han gjort tolv mål men hälften på straff – dessutom har flera av dem varit tveksamma. De var av den arten att motståndarna knappast fått straff. Fast det är ju gubevars i Italien. Defensivt spel, enkla mål på straff (”cheap goals”) och fasta situationer, det är något fult. Fast den åsikten ändras när den gynnar oss. FICK SPARKEN EFTER TVÅ FINALER TILL SUDDEN DEFENSIVT SPEL OCH kontringar har ju alltid varit en svensk specialitet i fotboll och ishockey. I handbollen var det ju vi som uppfann den taktiken. Men minns hur det var på den tiden då

Finland inte var oss jämbördiga i ishockey. Deras enda chans mot oss var att nyttja den taktiken.

Svenska tränare, ledare och spelare, livligt påhejade av media, ansåg att: - Den finska taktiken är ett hot mot ishockeyn som sport. Ty genom att finnarna snuvade Sverige på segern, försvann Tre Kronors chanser till guld. Ett guld som i så fall tillkommit genom ett ”utvecklande?” och defensivt spel.

Hardy Bengt-Åke

ELLER MINNS NI Hardy Nilsson? Hans tid som förbundskapten var kantad av konflikter, med inte minst media. Speciellt att han ville införa, och utveckla, ett konstruktivt och utvecklande offensivt spel – ”Big Air”. Ett spel som vi vill se av alla andra vid VM i både ishockey och fotboll. Hur roligt är det för andra att se ett defensivt kämpande och spelförstörande Sverige spela. Som när tråkiga Grekland vann EM i fotboll 2004. Till slut fick Hardy ge sig och Bengt-Åke Gustavsson trädde till. Hur illa gick det för Hardys Kronor? Hardy ledde Tre Kronor vid VM 2001-VM 2004 som då placerade sig 3:a, 3:a, 2:a och 2:a. Canada tog under dessa år tre, övriga som mest två medaljer. Finalförlusterna kom mot Canada som vann båda matcherna på sudden-death. Vid den senare krävdes det en 5-10 minuters analyserande innan, det negativa, beslutet togs. Det kan noteras att VM 2000 och 2005 missade vi pallen!

2000 7 Peter Wallin

2001 3 Hardy Nilsson 2002 3 Hardy Nilsson 2003 2 sd Hardy Nilsson 2004 2 sd Hardy Nilsson

2005 4 Bengt-Åke Gustavsson

Sen har vi förstås ”missen” mot Vitryssland, eller snarare Salos miss, visst – but shit happens, som sagt! Efter VM, som avgjordes efter OS, så fick vår, tillsammans med Leif Boork sämste förbundskapten någonsin, sparken.

In trädde S:t Bengt-Åke som en frälsare. Efter hans första VM-turnering hissades han av både svensk ishockey och media: - Äntligen har vi fått en kompetent och framgångsrik förbundskapten igen. En tränare som fört oss tillbaka till

grunderna, till det genuina svenska sättet att spela ishockey. Och efter OS/VM: - Han är förmodligen den bäste förbundskapten vi haft – överhuvudtaget, i alla sporter. Nu efter fem raka förluster under 2008 låter det annorlunda: - Lyft ut Bengt-Åke. Han brinner inte längre och måste ha ett bra landslag att jobba med. Är det inte när man har ett ”dåligt” landslag som man kan sätta sin prägel och visa sin storhet. 2006 hade Bengt-Åke ett lag med

Sankt Bengt i kamp revanschhungriga med den ryska draken världsstjärnor som spelade för sin förlorade heder. Då handlade det väl snarare om att hålla dem tillbaka.

Vilket resultat uppnådde our-best-coach-ever? Efter de fyra mörka åren som avslutades med två ”fiaskobetonade” VM-finalförluster i ”sudden”, slutade vi nu på en strålande fjärdeplats! Visst var vi tillbaka, tillbaka till ”the pre-Hardy-time”.

DET FINNS TYDLIGEN fjärde platser och fjärdeplatser. En del tyckte nästan att den svenska friidrottsinsatsen vid VM i Osaka var ett fiasko: - Bara ett guld, bara en medalj. Det är så typiskt svenskt det här att inte nå enda fram.

OS 2004 succé: Tre guld, men sen en 11:e plats. VM 2007 fiasko: Ett guld, tre fjärde och totalt sju bland top-7. Fiasko? Typiskt svenskt, att inte nå enda fram? För friidrottens del har friidrotten åren 2000-2007 inneburit: 32 guld, 16 silver och 14 brons. Därefter 15/4:e, 8/5:e och 9/6:e. 62 medaljer, varav drygt hälften guld, jämfört med 32 på de närmaste tre platserna. Det är alltså typiskt svenskt att gå hela vägen, även om Sven Nylanders fyra fjärdeplatser byggt upp en myt.

UTLÄNDSK MYGEL, SVENSK TAKTIK DET VAR YTTERLIGARE EN händelse som gjorde att glorian cementerades på ”Bengans” huvud. – Han visade upp ett härligt osvensk attityd att inte på ett så där mesigt svenskt sätt se till att vinna nästa match, utan se längre framåt, att se till slutresultatet.

I klartext innebär det, när det gynnar oss, ”läggmatcher”. Något som, likt stallorder, fördöms å det grövsta när motståndare, speciellt av syd- och östeuropeisk härkomst, praktiserar detta: - Ett hot, och ett hån, mot sund och ärlig idrott. Idrotten får inte förflackas av snöd nationalistisk, eller ekonomisk, vinning. Situationen var den att skulle vi vinna sista gruppspelsmatchen mot Slovakien skulle, förmodligen, Canada bli motståndare i kvartsfinalen. Vid förlust det något Olympiska Spelens enklare Schweiz. Nu ”råkade” vi Gudfader förlora med 3-0 och ”slapp” Canada. Hur ärligt var det mot Schweiz som annars fått ett ”enklare”, i alla fall sämre placerat lag, i kvarten.

Och detta svenska mygel sker alltså i det som skall vara ärlighetens och rättvisans tempel - de Olympiska spelen. Snacka om att spotta på Pierre de Coubertain. Svenska media tyckte dock att det var en förlust för Sverige i tiden.

VID OS 1988 UPPVISADE det svenska fotbollslandslaget en insats präglad av sann olympisk anda. Även om svenska media snarare tyckte att det var en uppvisning i svensk naivitet. Om vi vinst i den sista gruppspelsmatchen mot Väst-Tyskland väntade Italien i kvarten, vid förlust Zambia. Media var eniga och skrek ut att: - LÄGG ER! LÄGG ER! Om även tyskarna hade lagt samma aspekt på matchens betydelse så hade det verkligen blivit en match som gått till, historien.

Peter Lönn nickar in segermålet förbi

en passiv Uwe Kamps i det tyska målet.

Ungefär som den beryktade matchen mellan Tyskland och Österrike vid VM 1982, ”En av historiens mest berömda läggmatcher”. Vid 1-0 till Tyskland skulle båda gå vidare på målskillnad och på Algeriets bekostnad. Efter att Horst Hrubesch gjort 1-0 i elfte minuter så duttade lagen bollen till varandra i återstående 89 minuter. Matchen dras ofta, speciellt i svenska media, fram som ett avskyvärt exempel på hur det inte får gå till. Bara sex år senare så gäller denna devis inte för Sverige, för oss är alla medel tillåtna. Nu visade det svenska laget, och lagledningen, sann olympisk spirit och vann med 2-1 mot tyskarna, men förlorade mot Italien. Något de inte förlorade var dock själen och hjärtat – den förlorade dock den samlade svenska presskåren.

NÄR DET GÄLLER motorsport är media inte snara att fördöma alla former av stallorder, speciellt då en svensk förare drabbas. Teamet tjänar inget på att en svensk andreförare kör om teamettan. Det kan t.o.m. drabba teamet så att den omkörde förlorar titeln. Och hur var det de sa: - Man måste se till slutresultatet.

Hur många AUDI-förare vågar egentligen köra om Mattias Ekström?

PROBLEMET DRYFTADES I TV under en WC-tävling där André Pops frågade om det kunde vara aktuellt, då det var fyra norrmän mot en ensam åkare i sprintfinalen - eller i en masstart? - Nej, det förekommer inte, svarade Anders Blomquist, utan man kör ju var och en för sig (Det handlar ju om den gamla

”hederliga” nordiska skidsporten). Är man däremot sprinter och utan chans i Tour de Ski, då kan man diskutera det! Därmed gav Anders dubbelmoralen ett ansikte. Dessutom hävdades det från flera håll att Ida Ingemarsson skulle vikt ner sig i spurten mot Charlotte Kalla i sprinterloppet, så att Kalla kunde kört till sig ytterligare några WC-poäng i kampen om totalsegern. Endast svenskar hög moral har, för att använda ännu en travestering.

DUBBELFEL ANDERS VAR SJÄLV med om en incident då han och broder Örjan, inför spurten, bestämde sig för att åka dött lopp i Vasaloppet 1988. – Tyckte det var ett finns beslut, säger Anders. Den ”nitiske” måldomaren dömde dock Örjan som segrare med någon centimeter. – Örjan vägrade ta emot priset. Det finns ingen anledning att dela på oss när vi ville dela segern. Efter protester, jag misstänker att Lars-Gunnar Björklund hade ett finger med i spelet – bröderna har alltid tillhört hans idolskara, dömdes det som dött lopp. - Det vi gjorde känns fortfarande väldigt speciellt i dag, att jag fick göra det med brorsan, som nu gått bort. Hur var det Anders sa ett par stycken uppåt?: - Nej, det förekommer inte. Något större flaggrant fall av uppgjort lopp, kan jag inte tänka mig.

På Vasaloppets hemsida kan man läsa: - 1988 fick gamla "Lex Utterström-Hedlund" från 1928, ge sig för en massiv önskan från "alla"(red. mina citationstecken) om att låta bröderna Anders och Örjan Blomquist få dela segern. Bröderna från Lidingö körde dött lopp och bar kranskullan Karin Värnlund in i mål. En av Vasaloppets mest minnesvärda stunder.

Går inte idrott ut på att man skall kämpa ”ända in i kaklet” och alltid göra sitt bästa. Något som Lidingöåkarna definitivt inte gjorde. Tänk på de som eventuellt spelade på Vasaloppet. Vad tyckte de om denna form av ”stallorder”? En annan gång kanske en åkare förbarmar sig över en kompis som aldrig vunnit tidigare och därför släpper fram honom. Eller säger att: - Han där bak i blått. Han skall dela segern med mig. Nej, dubbla röda kort. Tyvärr tyckte media det var häftigt – och någon omvärdering har inte skett. Ytterligare en bunt med röda kort till dem.

SVENSK TAKTIK = RYSKT MYGEL VID SLUTET AV JANUARI inträffade en JÄTTESKANDAL vid junior- VM i bandy. I sista gruppspelsmatchen kunde Ryssland avgöra vilka som skulle bli finalmotståndare: Svåra Sverige eller lätta Finland. Givetvis valde man (i sann mediasvensk anda) lätta Finland. Sen hade det kunnat ske på ett snyggare sätt, men läggmatch som läggmatch – bättre att göra det öppet. Ryssarna ledde med 5-3 med kvarten kvar. Då lät man Finland göra fyra raka mål. Vid en hörna stod spelarna kvar och rusade inte ut, medan målvakten flyttade på sig. Efter finalen avgick den svenske förbundskaptenen Stefan Pherson och domaren Kent Lisell, som grät åt sista-kvarten eländet: - Jag kunde ju inget göra, lämnade in sin internationella domarlicens.

SEN FINNS DET inget så enögt och fanatiskt, journalist eller inte, som fotbolls- och ishockeyfans. För dem finns inget annat. En friidrotts- eller simfan kan uppskatta och hylla en spelare och i bland kanske t.o.m. anse att en eller annan spelare är bättre – men inte en lagspelare, fans eller inte. Så fort Zlatans namn nämndes på Idrottsgalan så illskrek läktarpubliken rakt ut: - Zlaaaatan!. Inga andra fick liknande hyllningar, inte ens Anja fick några tillrop.

ETT ANNAT BEVIS på medias enögdhet är när en svensk fäller, säg en tysk, och denne när han faller råkar ”smeka” en svensk då är det ett: - Brutalt tyskt överfall! Skulle den svenske ”busen” få en varning så är det utan tvekan en köpt domare. Alla domare är köpta av motståndarna, alla motståndare myglar, Sverige och svenskar blir konsekvent bortdömda. Har ni någon gång hört talas om en ”svenskvänlig” domare? Jo, men då är det motståndarna som uttalat det. Svenska målvakter gör fantastiska räddningar – svenska forwards missar d.v.s. motståndarforwards missar och motståndarmålvakter gör fantastiska räddningar eller … ?

PÅ TAL OM TYSK fotboll. Det ansedda magasinet Kicker rankar årligen Bundesligas spelare. Enligt dem finns ingen anfallare som håller världsklass och endast tre spelare internationell klass: Luca Toni (Blev europeisk skyttekung [Guldskon] i Fiorentina), Miroslav Klose (skyttekung vid VM 2006) och ivorianen Boubacar Sanogo. I nästa kategori nämner man ytterligare nio spelare. Därefter en grupp att ”hålla ögonen på”. Bland dem Markus Rosenberg.

Jag har i 40 års tid förundrats över den objektivitet som Kicker uppvisar. Hur skulle en av svenska media utförd ranking se ut? Ja Markus Allbäck, ”Henke” Larsson och Johan Elmander skulle definitivt hamna i gruppen världsklass. Markus Rosenberg, Marcus Berg och Johan Oremo hamnar i den internationella klassen. Eftersom han är medias hackkyckling hör däremot inte Rade Prica dit. Men det finns fler. Robert Laul skrev att: - De stora matchernas man försvinner från världsfotbollen. Vem är det? Zinédine Zidane? Paolo Maldini? Luis Figo? eller … Nej det handlar om Mathias Svensson!!!!

Världsklass? Klose, nej Prica, ja

Nejdå. Jag har inte glömt Zlatan– men det finns ingen ”överjordisk” klass Endast svenska journalister, blågula ögon har. Prica ja. Han blev, bland svenska ”experter”, vintertransferfönstrets stora överraskning då Roy Keane engagerade honom hos Premier League klubben Sunderland (- Prica till PL? Är det 1 april?). När Prica, strax efter han bytts in, i sin debutmatch mot Birmingham, gör mål. … ja, då är lyckan fullständig och omvärderingen av skyttekungen i Danmark total. Nu slåss media om att var den som är först med att stryka honom ur pajaskategorin och uppgradera honom: - Den nye svenske världsstjärnan chockar Premie League – tar Elmanders plats bredvid Zlatan?

INGEN STRAFFAR ZLATAN

Björck Pohjanen

NU GJORDE ”BIG Z” mål igen, på straff! Förutom straffen, som han ej var inblandad i, hade han ett mycket bra inlägg – i övrigt nada. – Finns det några superlativ kvar, Jane Björck ställde frågan till Anna Pohjanen. Superlativ? Angående vad?

ETT TILL MIG ”närstående” lag försvann under hösten 2004 från lyckans allsvenska ängder. I laget fanns då spelare, som var ganska välsorterade även i de övre regionerna. De var alltså icke i ungdomligt oförstånd som de, på fullaste allvar, ifrågasatte om Carolina Klüft och Stefan Holm, som båda just vunnit OS-guld, egentligen var större idrottsmän än dem själva. No comments!

ETT EXEMPEL PÅ MATS Olssons sviniga attityd är hans vidriga, och närmast åtalbara, förföljelse av Patrik Kristiansson, numera Klüft. Likt hans aversion gentemot de svenska kastarna inleddes det efter att Patrik missat ett kval. Han orkar dock inte, som han skulle göra om han vore en ”riktig” journalist, gräva fram resultaten och ta reda på: - Hur vanligt är det att kastare och hoppare av världsklass missar i kvalet. Då hade han haft en grund att stå på. Risken är förstås att han då upptäckte hur verkligheten fungerar och därmed revidera sin uppfattning.

Efter ett internationellt mästerskap på 90-talet skrev han att: - Det sägs att detta var det bästa mästerskapet sedan 1952. Men jag är inte intresserad av historia jag blickar framåt. Jan Zelezny som, trots Man om han aldrig ens sina sex mästerskapsguld, stannar till, carpe diem och ett silver och fyra brons, blickar bakåt, så har han ingen vid FYRA tillfällen grund att stå på för att försvann i kvalet kommentera dagsläget och vad som kan förväntas av framtiden

Förutom det ständiga hackandet höjdes temperaturen inför VM 2005 då han i Expressens VM-bilaga, med hänvisning till ”Carros” skador. skrev att: - Carolina Klüfts största skada heter Patrik Kristiansson. Vilket innebar att Svenska Friidrottsförbundet sa upp sponsoravtalet med Expressen. I år har han framfört misstankar om att hon har gjort sig, att skadorna sätter stopp för hennes karriär. - Hon har tränar hårt i 10-12 år. Tolv år bakåt i tiden innebär februari 1996, samma månad som hon fyllde tretton år!! Och hennes pers.rek. var 1.56 i höjd och 4.84 i längdhopp med hoppzon. Hennes dåvarande träningsmängd var givetvis, då och under kommande år, ganska så human.

ÄVEN ANDRA STJÄRNOR PAPPOR HAR I HÖSTAS PRESENTERADE han tio punkter varför Susanna Kallur var mer populär hos svenska folket än Carolina Klüft. En var att: - Hon (alltså ”Sanna”) inte visar upp sina föräldrar i TV. Det hela började i Paris 2003 då TV-producenten hittade den förre allsvenska fotbollsspelaren, i Öster, Johnny och flerfaldige landslagsdeltagaren, i längdhopp, Ingalill då Ahlm-Klüft, liksom ”Carros” längdhoppande systrar, Martina och Olivia, på läktaren under just det dramatiska längdhoppet. Är det Carolina Klüfts fel? Och är det, i detta sammanhang, till ”Sannas” fördel att TV-kamerorna inte hittat, eller sökt, efter fyrfaldige Stanley Cupvinnaren Anders Kallur? Beträffande syskon så sitter inte Susannas syster, Jenny, på läktaren utan springer på banan bredvid henne. Under många år, efter deras debut vid IUSM i Kupolen, så sammanstrålade jag

alltid med Anders under deras tävlingar Sverige runt. Pappa Johnny kommer ofta till tals i media eftersom han är dotterns manager och agent. Nu när media börjar analysera ”Sannas” möjligheter till de stora inkomsterna, vem poppar upp då? Jo, hennes talesman i ekonomiska och sponsorsfrågor – pappa Anders! Efter världsrekordloppet

Anders trycker upp en det rubriker och bilder på Rangersspelare mot sargen att: - Pappan missade rekordet. Anders yrke är som talangscout för N.Y. Islanders och under loppet satt han på Globen och såg Sverige-Finland i LG hockey games. Ju mer ”Sanna”, sportsligt, närmar sig ”Carro” – ju mer överensstämmer de också på Olsson lista. Och ju svårare får ”Jonstorparen” att klara sig ur problemet. – Som man sår får man skörda.

Kajsa Bergqvists pappa Gunnar närvarar vid de flesta mästerskapen. Holmgreen, Stefan och Emma, har av naturliga

skäl nära och kära närvarande. Hur de övriga har det känner jag inte till, Det är bara Hänt-i-veckan-nörden Olsson som bryr sig.

PUNKT TRE LÖD: - Hon är inte gift med Patrik Klüft. Vad säger det om människan Mats Olsson? Han hör till den del av journalistkåren som ofta gnäller (ja gråter ut) över hur de tilltalas, och de glåpord som slängs efter dem, i mejl från läsekretsen. Vad de inte tycks fatta är att en vanlig ”Svensson” inte har den utbildning att de verbalt kan uttrycka sig på samma eleganta och ironiska sätt som de själva kan och gärna, i hånfull ton, briljerar med gentemot oskyldiga människor. Eller som Anrell sa, efter att ha hånat ”äldre gentlemän som köper travhästar”: - Det glädjer mig att de har så lite självdistans. Annat är det med hans idoler. Efter Inters totalflopp borta mot Liverpool, där Zlatan väl bara rörde bollen vid avspark, skrev han att: - Vi kan inte begära av Zlatan att …! och: - Zlatanhatarna, och vi vet vilka de är …

Kanske det är Luigi Garlando, fotbollskrönikör på det rosa bladet. Nej, inte AB:s sportbilaga, utan ”the real one” Luigi Garlando – La Gazzetta dello Sport: - Ibra” försvinner ofta i viktiga matcher. Högsta snittbetyg i serie A, 6.76 , men mot Milan, Juventus och i Champions League (efter gruppspelet) – 2xValencia och v Liverpool, 4.75. [red.anm: - Och i landskamper, utom mot Danmark].

”Gazzettan” startades inför de första olympiska spelen 1896. Arrangerar dessutom Giro d´Italia

DESSUTOM VILL MATS att Lagerbäck skall tvinga Andreas Isaksson att byta klubb. Det sprids ofta fördomar om att han spelar med avdankade spelare, i sunkiga arenor, på proffsfotbollens bakgård. Men ack så fel och som Peter Wennman konstaterade, så har Premier League lagen breda trupper vilket innebär högklassiga reservlag. I den match han bevakade hade åtta Cityspelare PL-erfarenhet från denna säsong. Bl.a. Javier Garrido och Émile Mpenza, 50 landskamper för Belgien. Eller som Hasse Backe sa att: - Dagens lag hade förmodligen vinna Allsvenskan. Och var i Sverige hittar du en gräsplan av denna klass, ens mitt i sommaren. Mats har även åsikter om Johan Elmander: - Jag är väldigt förtjust i hans löpningar, provokationer, utslagna armar och domarattacker. Oj då. Jag tycker det påminner om ”motståndarbusen”, den som vi tycker FIFA borde portförbjuda. Det gäller att ha rätt sida av kuttingen upp.

MATS RÅKADE NOG av misstag titta på andra dagens sändningar från Eriksdalsbadet. Bland smånotiserna efter krönikan utnämnde han som VECKANS HOPP: - Svensk simhoppning har bestått av Anna Lindberg i 212 år nu, men plötsligt stod 18-årige Christoffer Eskilsson på svikten och när han hoppat klart hade han 412 poäng. Ingen svensk man har varit över 400 poäng förr.

Att Christoffer kom trea, medan Elina Eggers vann. Ja, det är som Kipling sa (se 100ÅB/s.248): - En helt annan historia. Det visar också att Mats inte tittade på TV:n på lördagen – och då har det aldrig hänt, som Tage Danielsson sa i sin Harrisburg- monolog. Om han läste detta, fast så lågt kommer han inte att sänka sig, skulle han förmodligen bli helt knäckt och sätta sig i garderoben och gråta: - Att människor kan vara så hemskt elaka? Vilket också torde betyda att han inte anser sig tillhöra detta släkte.

Rudyard Kipling

EN DANSK SAGA BLEV SVENGELSK PETER WENNMAN BRUKAR inte var den som skräder orden. Få, om ens någon, av svenska journalister har hudflängt, baktalat och tagit all heder av ”Svennis” som Wennman. Och som Patrick Ekwall sa om konflikten Wennman v Fredrik Ljungberg:

- Der var en väldig slaktning av Wennman och han kan verkligen slakta, som ni vet. Men om nån liten mus piper om honom.

DÅ TAR DET HUS I H…..E

Så beter man sig nämligen inte mot en hedervärd journalist som ”bara gör sitt jobb”. Följande intressanta mejl skickade han till Patrick Ekwall, om ett inslag i dennes blogg:

"Hej. Finner det en smula märkligt att du på din egen blogg låter andra, utomstående, sprida skit och lögner om mig. Är det så det ska gå till? Man publicerar inlägg från en tredje part, rätt upp och ner bara, utan att kolla sanningshalten. Kan leda till en intressant utveckling. Nån jävla gris får publicera sig på din välbesökta blogg och påstå att jag (för det är väl jag som är Gnällman, bara en sån sak) skulle ha dykt upp oanmäld på en arsenalträning och därför råkat i luven på Ljungberg. Har aldrig hänt. Rent jävla påhitt. Jag har en gång intervjuat Ljungberg på denna anläggning, efter bokad tid och under mycket trevliga omständigheter. Grisen i fråga kanske är nån av dina kompisar på Expressen, rent av? Om jag ber mina kollegor på Bladet skriva under fingerade namn och kasta skit på vissa rövslickare och gangsters i branschen, då utgår jag från att du publicerar dom mejlen också? Du är ute och vinglar på jävligt tunn is numera. /Peter W."

Låter lite som Hans-Christian Andersen och Prinsessan på ärten.

förebilden?

Åter till Olsson. Punkt sex löd: - Hon är inte gift med Patrik Klüft. Punkt nio löd: - Hon är inte gift med Patrik Klüft.

Det är väl knappt lönt att kommentera – eller fick han inte ihop en lista med tio negativa punkter?

MATS OLSSON, TALANGSCOUTEN NÄR DET STOD KLART att Kajsa Bergqvist gift sig så skrev han en krönika om henne: - … hon blev kär i, och gifte sig med, skådespelaren och regissören Måns Herngren, och inte en tennisstjärna, misslyckad stavhoppare eller en hockeyspelare. Vidare skrev han att: - Jag har följt henne sen hon var så liten och tunn att man knappt såg skillnad på henne och höjdhoppsribban och det såg ut som om hon skulle fall omkull då hon hivade upp trunken med träningskläder på axeln. Det v ar ju tur för Kajsa och friidrotten att talangscouten Mats Olsson upptäckte henne – hur skulle det annars gått med hennes karriär? Tack Mats!

Jag ställer mig frågan: - När och var upptäckte han henne? Mats kom från Skåne och började som ”popsnöre” på ”Getingen”. Åren 1985 till 1990 var han Expressens utsände i New York, efter det kom han hem och började som sportkrönikör. Antar att det första han gör, inte är att åka ut till Sollentuna och spana in Kajsa Bergqvist – den lägsta friidrottsnivån han sänker sig till är en och annan finnkamp. Jag har sedan mitten av 70-talet levt ”nära” media vid SM men aldrig sett Mats Olsson på plats. 1991, när han efter amerikaäventyret inrättat sig här hemma och, först då, blivit sportkrönikör, var Kajsa 15 år - när han for var hon nio.

Segrar i terräng-DM fl.12 och

som vinnare av ”Dagbladet” 16½ år gammal

1990 var Kajsas placering i statistiken, födda 1976 och senare, 18! Fem av dem var födda 1977 – bland dem den kommande huvudkonkurrenten Emelie Färdigh som hoppade 7 cm högre. 1991 var Kajsas placering 11:a, en var t.o.m. 1978:a. Det var Färdigh som hoppade 12 cm högre än Kajsa. Av vilken anledning skulle Mats, innan han plockat upp alla sina inköpta skivor, kasta sig på pendeln ut till Sollentuna. Kajsa var inte KAJSA på den tiden, bara en i mängden. När hon var 15 år tog hon ingen top-6 placering vid USM. De kom året efteråt i 16-årsklassen då hon blev fyra inomhus i höjd och kula!

Sitt första USM vann hon i mångkamp och först 1993 kom första segern i höjdhopp. Det var också först nu det började hända något.

1990 1991 1992 1993 1994

14 år 15 år 16 år 17 år 18 år

1.56 1.61 1.77 1.84 1.90

Kajsa var inte exceptionellt ”liten och tunn” i femtonårsåldern, i alla fall inte så att: - man knappt såg skillnad på henne och höjdhoppsribban. Det var nog under åren runt friidrotts-VM i Göteborg 1995, som han började ”intressera” sig för Kajsa – och då var hon 19 år. Det är alltså en efterhandskonstruktion (han har i ”Kajsas liv i bilder” reportage sett bilder tagna medan han var i ”The Big Apple”) för att verka som att: - Jag var med, jag såg, jag upptäckte. Han verkar ha ett oerhört stort behov av att bekräfta sig själv som att: - Jag är störst, jag vet mest … jag … jag … jag … ! Trunken ja. Han har väl aldrig sett en friidrottares trunk på nära håll och tror väl att idrottsmän bär på fullpackade hockeytrunkar. Stackarn! Ibland undrar jag om han överhuvudtaget varit New York, eller är det också bara snack.

MISSLYCKAD STAVHOPPARE? Hur misslyckad var då Patrik Kristiansson under sina bästa år? År, resultat och placering i världsstatistiken, utomhusmästerskap och placering, inomhusmästerskap och placering:

2001 583/10 2002 585/ 3 EM/ 4 EMI/ 2 2003 585/ 8 VM/ 3 VMI/ 9 2004 580/10 VMI/ 4

Patrik och Linus, ”flippar eller floppar”?

Dessutom en 2:a och en 3:e placering i Europacupen Superliga (den högsta) och ett JVM-silver. En del kvalmissar, men det är en naturlig del av vardagen - speciellt i stavhopp. Totalt sett en inte helt misslyckad karriär eller … ? INFÖR GLOBENGALAN FICK Mats en intervju med Susanna: - I går var det tidsinställda scheman och formulär och presschefen Lorenzo Nesi hade skissat fram en presskonferens

ungefär som man gör i Hollywood när man ska lansera en ny film och mediapacket vallas mellan filmstjärnorna. Jag fick fem minuter med Susanna Kallur i går. Från 14.40 till 14.45. Jag kan möjligen beklaga det, men jag kan inte klaga, inte egentligen. Som Nesi sa när han inledde presskonferensen: – Om alla här skulle få en halv timme med ”Sanna” så hade hon varit kvar ända till loppet börjar. Kanske är det mer tidens gång jag beklagar, eller klagar på.

Vad är anledningen till att man tvingas ta till detta system? Jo, egotrippade svenska sportjournalister. Tror ni att Per Bjurman, AB:s man i USA, efter presidentens tal: State of the Union, ber pressekreterare Tony Snow om fem minuter med George W.? Har han frågor får han ställa det inför sittande auditorium, Men så går det inte till på presskonferenser inom den svenska sportvärlden. Inga frågor ställs utan alla vill ha sin exklusiva intervju. Anledningen torde vara två. 1) De är rädda att komma med töntiga, intetsägande frågor som innebär att de tappar ansiktet inför de andra. 2) De tror att de har ett antal jätteintressanta frågor, som ingen annan har kommit på och därmed kan presentera artiklar som får konkurrenterna att säga: - Varför kom inte jag på det. Och dessa scoop vill man inte dela med sig i en öppen presskonferens.

Presskonferensprogrammet för ”Sannas” del:

13.30-13.50 Presskonf. 14.35-14.40 GP 13.50-14.00 TV4 14.40-14,45 Expressen 14.00-14.10 DN 14.45-14.50 TV4 Debatt 14.10-14.20 SvD 14.50-14.55 Radiosporten 14.20-14.30 TT 14.55-15.00 Radio Sweden 14.30-14.35 City 15.00-15.05 Morgonpasset

Dagen efter läser vi dock samma intetsägande artiklar, som är till förvillelse lika – som man använt karbonpapper eller plockat fram en gammal ur arkivet. - Hur känns det efter … hur känns det inför … vad tror du på för resultat … Spaltutfyllnad, spaltutfyllnad, spaltutfyllnad … Annars är det intressant detta med presskonferenser. Första gången jag besökte en dylik var på Park Hotel i Stockholm. Det var nog inför en DN-Gala och det bjöds på fina lunchen och alla var där. Arrangörerna informerade om tävlingarna och avslutade med:

- Några frågor? Döm om min förvåning då ingen sådan ställdes. – Vad är detta för skämt, tänkte jag. Då tänker ni: - Varför ställde inte du någon fråga? Jag vill då påpeka att jag inte närvarade i den funktionen. Sen! Sen bröt det stora kaoset ut, då skulle alla göra ”sin grej”.

Ben Johnson

NÄR BEN JOHNSON skulle flyga hem efter dopingaffären vid OS i Seoul 1988, visades TV bilderna. – Det var fullständigt kaos på flygplatsen och … Kaos? Det var bara ett stort gäng fullständigt hänsynslösa fotografer som trampade ner varandra, klättrande på bänkar, inchekningsdiskar och bord och kamerorna flög genom luften. – Det var ett fullständigt kaos. Men i detta kaos, syntes inga ”vanliga” människor.

LASSE HÖKÖGA ÄVEN LASSE ANRELL utmärkte sig på Globen: - Jag tyckte inte att tekniken var så briljant som vi sett tidigare den här vintern. Lite högre över häckarna, lite långsammare ner på banan. Det är skönt att lyssna på en verklig expert och dennes träffsäkra tekniska analys av ”Sannas” lopp i Globen. ”Sannas” imponerande resultatserie under en knapp vintermånad:

7.81 – 7.75 – 7.72 – 7.68 – 7.75 – 7.74.

”Tidigare under vinter”. Stryker vi bäst och sämst så ligger de fyra loppen inom 3/100, och Globentiden är bara 6/100 från rekordet. Låt oss utgå från den tiden. 6/100 på fem häckar ger c.1/100 per häckpassering.

”Lite högre” och ”lite långsammare” innebär totalt tio moment under loppet. Det innebär 6/1000 långsammare per moment för ”Sanna”.

Dessa 6/1000 upptäcker alltså ”mr Hawkeye” – i löpsträcka motsvarande 6 cm!!

Imponerande minst sagt – i sanning imponerande. Med tanke på hennes långsammare start, så sprang hon förmodligen lika snabbt i Globen som i Karlsruhe.

På tal om ”Sannas” teknik så är hennes pers på 60m slätt: 7.24. Förmodligen kan hon springa någon hundradel snabbare nu, men i dagsläget skiljer bara 44/100. Med andra ord:

9/100 per häckpassering.

En teknik som imponerar även på ”mästercoachen” Bosse Westergren.

Anrell in person at the Globe arena

KUNGEN ÄR DÖD, LÄNGE LEVE KUNGEN NÄR NU PATRIK DRAGIT sig tillbaka så behöver Mats en ny hackkyckling. Han har redan pryat en del på en idrottsman, som nu blivit en fullvärdig medlem och slagit ut i full blom i Mats färgglada krönikespalter, nämligen Linus Thörnblad. Linus startade inomhussäsongen 2008 på ett lysande sätt, vilket Mats kommenterade med att: - Linus Thörnblad är aldrig så bra som när det är långt till nästa mästerskap. 2007 hoppade han 2.38 inomhus vid SM. Hur bra det är kan lätt bevisas med följande. Världsbästalistan när det gäller att ha hoppat högst utan att vinna toppas av:

2

There´s a new kid on the block

Patrik Sjöberg som hoppade 2.39 vid inomhus-VM i Toronto 1993. Andra platsen delas av sex hoppare (utomhus, som inomhus), en av dem är Linus med sin ISM-prestation, som alltså hamnade helt i skuggan av Henrik Stenson.

GULD vid junior EM, SILVER vid inomhus-EM, BRONS vid World Athletic final (tid. GP-finalen), dit säsongens BÄSTA hoppare inbjuds (utan att arrangören rådgör med Mats Olsson), VM: dominerade kvalet, slutade 15:e i finalen, Femma på Track & Field News ranking (där ett Begränsat antal verkliga experter bedömer meriter, resultat, inbördes möten mm Åtta på IAAF:s ranking (ett poängsystem som räknas löpande ett år bakåt i tiden).

På Aftonbladets 100-bästa lista var han 73:a, på Expressens 98:a. Stefan Holm 63:a på den senare.

Linus är alltså det nya hatobjektet som Mats skall förfölja hela Linus karriär ut. Byggmark, som också misslyckades vid VM, fortsätter han att hylla som vore han en Gud. – Det är nu (början av februari 2008) man skall hålla på Byggmark, Jag Byggmark i stilfull pose förstår inte hur människan är skapt – han borde ta sin Mats ur skolan.

EFTER VM I OSAKA utfärdade han en dödsdom över det svenska friidrottsundret: - Det är över nu. Enda hoppet om en olympisk medalj står till Klüft, om hon ställer upp i mångkamp. Att vi för första gången under 2000-talet hade stolpe ut, tar han ingen hänsyn till. Holm, Kallur och Mohameds fjärdeplatser kunde i de två förstnämndas fall, lika gärna blivit guld. Men de har han dömt ut. Beträffande de lovande Thörnblad och Magnus Arvidsson, så undrade han över vad de gjorde där och deras framtid är mörk. Att Olsson, som liksom de övriga, utom då Holm, siktar på London 2012, kommer inte tillbaka. De unga höjdhopperskorna, Jeng m.fl. i stav och övriga kan tydligen lika gärna spela poker i stället. Han skrev vidare att:

- Problemet med att vara bäst i 1 000 meter snack är att det i varje gren finns motståndare. Många av dem har inte underrättats om svenskarnas överlägsenhet. Snack, snack, snack.

Vem är det som upprättar listor om, och utnämner, de största guld- och medaljhoppen – och sen tar ut sin besvikelse på dem om de inte uppfyller de självutnämnda ”experternas” villfarelser? Ja, inte är det jag, eller du eller de aktiva själva eller … Har någon av de svenska friidrottarna sagt ATT de SKA ta guld, eller ens medalj? Nej, de siktar på det, har det som målsättning och hoppas. Det är ju snarare så att de kritiseras för att de inte säger: ATT och SKA!

PÅ TAL OM CHRISTIAN och tresteg. Vid en

Vem är det som snackar? hoppsammandragning i Djurgårdshallen (nuvarande Junibacken) sa Victor Danilovič Saneyev (Виктор Данилович Санеев) världens, Jonathan Edwards och Christian Olsson till trots, främste trestegshoppare genom tiderna. OS: Guld 1968, 1972, 1976, silver 1980, att: - Det där är den störste trestegstalang jag någonsin skådat. Talangen i fråga var Patrik Sjöberg! Och jag tror honom (hur skulle jag kunna ha en annan åsikt?). Vid ett juniormästerskap inomhus i Göteborg var Patrik nära att nå gropen på andra steget! Foten var framme och nosade på trälisten.

Patrik hade alltså kunnat vara Christians föregångare i tresteg, men likväl hade Christians kunnat vara Patriks efterträdare i höjdhopp, junior-EM guld 1999 men ”bara” silver i tresteg. Tänk att två sådana extrema talanger vuxit upp nästan i samma bostadsområde, liksom även Patrik Kristiansson.

Efter ett par decennier i friidrottens tjänst hänvisades sporten 1996 till banorna på Johanneshovs publikplan. Fast då gällde det att det inte var andra arrangemang där – och när är det?. Dessutom var den gamla galärhallen främst ett Eldorado för teknikgrenarna, medan löparna var mest betjänt av Hovet.

THE RUSSIAN BABES EN, AV MÅNGA TYCKARE, förföljd idrottskvinna var Anna Sergeyevna Kournikova (Анна Сергеевна Курникова). Ryskan ansågs, av två anledningar, vara en ”babe”. Dels för att hon aldrig vann en tävling och dels för att hon hade ett tilltalande yttre. Var hon då enbart en babe? Singel: Tre finaler och sju semifinaler bl.a. Wimbledon, rankad åtta 2000. Dubbel: Två Grand Slam titlar och en final, 16 WTA-titlar och rankad etta 1999. Skador, som förföljde henne under hela 2000-talet, fick henne att sluta med tennisen 2003 - bara 22 år gammal. Det hon uppnådde under sin korta karriär borde ge ett helt annat omdöme än att: - Hon är bara en överskattad babe, som aldrig vinner. Hennes meriter påminner starkt om Jonas Björkmans. Är den svenske VÄRLDSSTJÄRNAN egentligen bara en babe?

MARIA JURIJEVNA SHARAPOVA (Мария Юрьевна Шарапова) var nära att hamna i Kournikovafacket men segern, via Justine Henin, i Australien Open torde ha gett henne den acceptans hon förtjänar.

The Russian Babes …

Anna Maria

... and the Swedish One!

Maria vann Wimbledon 2004, US Open 2006 och så Australien i år, förlust 2007. Trots GS-meriterna, 17 titlar och bara 21 år i april, har den 1.88 långa ryskan nästan hamnat i babefacket. Man får inte vara snygg och nå idrottsliga framgångar – om man inte är svenska. Men ser man ut som 80-talets bulgariska kulstötare, så var inte heller det bra.

EN SVENSKA SOM FICK orättfärdig kritik i media, och även av lagkamrater, var häcklöperskan Frida Johansson (Svensson). Erica Johansson uttalade sig i media om att: - Man skall inte bli uttagen (till OS 1992) på utseendet. (Och Frida fick vid flera tillfällen läsa i media att det var utseendet snarare än kapaciteten som motiverade uttagningar). Att de båda senare blev klubbkamrater och bästa vänner är en annan sak.

Att Frida gick till semifinal i Barcelona och noterade årsbästa med en kvartssekund förtog inte medias ”kritik”. Att ”vara bäst då det gäller” var Fridas specialitet. Hon kom fyra vid JVM och sprang semifinal vid JEM. Vid OS, EM och två VM gick hon till semifinal vid hennes avslutande mästerskap, VM och EM, var det semifinal direkt. Därmed har hon

Wash-and-Go alltid, vid åtta försök, sprungit i minst semifinal. Dessutom noterade hon vid sex av tillfällena antingen pers eller årsbästa och vid VM i höstas skulle hon med sin bästa tid placerat sig som 13:e! – ändock var hon enligt många en ”babe”. Jag kan intyga att hon i så fall var en dj-t trevligt babe.

TVÅ ANDRA SAKER SOM påverkade experternas (dåliga) omdöme var dels Wash-and-Go reklamen och dels Melodifestivalen. Eftersom vi var personliga vänner så vet jag att WaG spelades in i Köpenhamn under en helg i mars. Det verkade som vissa trodde att varje gång reklamsnutten visades så skedde det i direktsändning. Hur dum får man vara? – Är det inte bättre att träna, än att hålla på med jippon? Dessutom gifte hon sig med Jonas Svensson - en tennisstjärna. Melodifestivalen tilldrog sig under en knapp vecka i mars. Under de aktivas viloperiod, men att ta en runda fanns det säkert utrymme för. Maria Akraka fick, förutom denna tilldragelse, även kritik av bl.a. Sune Sylvén på ”Svenskan” för Twilfitreklamen. - Det vore bättre att träna. Prata om fördomar som fördummar. Sanningen var att hon var anställd av Twilfit för att bl.a. göra reklam för deras produkter. Att träna kräver resurser, resurser

hon kunde få genom denna kombinerade sponsring och anställning. Hade hon suttit i en skrubb hos Twilfit, som en vanlig kontorsråtta åtta timmar om dagen, hade Sune inte brytt sig.

We are all the winners

Erica, Maria, Nick Borgen och Frida

TRE ÅR SENARE RINGDE en av våra främsta media friidrottsexperter upp mig och ville ha reda på årsbästa resultatet (som om det är den enda giltiga parametern) för sångtrions 1993-1995. De tre säsongerna efter Melodifestivalen. Jag förstod vart han ville komma och sa att:

Maria i sin yrkesroll och Jonas i sin yrkesroll

- Du vet ju att alla tre haft skadeproblem som inte är relaterade till Melodifestivalen. – Jo, jag vet, men chefen vill ha den vinklingen. Dan efter blev det en helsida med ett diagram som visade trions resultatmässiga utvecklingen – i detta fall avveckling. – Det var väl de´ jag visste, sa säkert Svensson i sin fåtölj. Det intressanta är att 1996, och framåt, presterade Frida två av sina tidigare nämnda bäst-när-det-gäller insatser, Erica deltog i fem internationella finaler, varav en betydde IEM-GULD, medan Maria sprang i flera semifinaler.

VID VM I TOKYO 1991 kom Peter Widén femma i stavhopp på 5.75, nytt svenskt rekord. Det kommenterade ”kung Sune” på följande sätt: - Peter är säkert en trevlig och ambitiös kille, men en femte plats i stavhopp är inte mycket att skriva hem om.

VECKANS KALKON: ”PEPPE” ENG SEN FINNS DET JU parodier på journalister som t.ex., den allt mer trötte, ”Peppe” Eng. Hur man nu kan kalla en person som läser telegram för journalist? Han är så otroligt dåligt påläst, ofta verkar det som om han inte vet vad han pratar om. Grodorna hoppar ur mun på honom, han uttrycker sig fel, det grammatiska är under

all kritik:

- Menar han si, eller menar han så, eller ingetdera? Så fortgår

det kväll efter kväll. Den språkliga kvalitén (nu är redaktören ute på hal is) är inte av denna världen. Beträffande att Kaisa Varis lämnat ett positivt dopinprov sa han att: -Skidskyttesporten har drabbats av ett nytt misstänkt dopingfall. ”Misstänkt?” another babe? Hon har ju lämnat ett positivt test. ”Nytt?” Det ”gamla” var ju en tidnings(anka?) icke underbyggda påstående. Sant eller inte så finns ju ännu inget belägg för att det är annat än en anka.

Det ”Peppe” uttrycker är att Varis bara är misstänkt men att även de tyska skidskyttarna, vilket alltså bara är ett rykte, är misstänkta. På en skala 1-10 ligger Varis på 9 (före B-provet) medan tyskarna på 1 (det hemska uttrycket: ingen rök). Men enligt ”Peppe” är det två 5:or. - Ett mycket omdiskuterat straffmål av Zlatan. Inte alls. Det var straffen som sån som var omdiskuterad, det var ingen straff. Målet var det inget snack om.

Bodo Miller vinner alpina kombinationen i St. Moritz: … och säkrar därmed segern i cupen. Cupen? Vilken cup? Det måste vara en dryg månad kvar av världscupen. Jaha, han måste mena kombinationscupen, men säg det då och sluta med att sprida otydlig- och tvetydigheter.

Så fortsätter det kväll efter kväll.

I DAGENS RADIOSPORT, TV4 Sporten och Sportspegeln får vi se och höra intervjuer med Björn Ferry, (som dementerar ryktet om att han är släkt med Brian Ferry. Det handlade om farfar som tog ett namn som appellerade till Ferrum [järn]). Varför är kanalerna alltid så likriktade?

Björn och Brian – a fairy-tale

1) KAKÁ, 7) ZLATAN GULDBOLLEN JA. BALLON D´OR delas, sedan 1956, årligen ut av France Football. Tidigare har enbart europeiska experter röstat, en per nation. I år var dock hela världen representerad. Under senare år har den svenske representanten varit Mattias Göransson på magasinet Offside. 95 röstande anger sina top-6 som får 6 till 1 poäng.

Årets överlägsne vinnare var Milan AC:s brasilianare Ricardo Izecson Dos Santos Leite ”Kaká” på 444 poäng, tvåa Christiano Ronaldo 277, Lionel Messi 255 och Didier Drogba 108. Det var de fyra stora sen var det ett hopp ner till 41 poäng för Andrea Pirlo följd av Ruud van Nistelrooy på 39. På sjunde plats med 31 poäng finner vi Zlatan före Cesc Fagregas, Robinho och Francesco Totti. Det går inte att skylla på att han spelar i en mindre uppmärksammad liga – både ettan och femman spelar i Serie A. Men t.o.m. för mig var det ändå en överraskning med en sjunde placering och bara 31 poäng. Jag trodde han skulle bli 4:a-5:a på ett, åtminstone, tresiffrigt röstetal.

DET GER LITE PERSPEKTIV på den svenska ankdammen. Den, som i storhetsvansinne, inte står den engelska efter. Den, där folkviljan visar sig genom, de av mig så förhatliga, omröstningarna på nätet. När kvällstidningarna ställde frågor om: - Vem är världens bäste fotbollsspelare? resp. - Vem vinner Guldbollen, så svarar två av tre: Zlatan!

Jag brukar ha kontakt med en korrespondent i Tyskland. Han berättade för mig att:

Ronaldo och Ronaldinho

- När de tyska fotbollsproffsen får rösta säger de Kaká, Messi, Cristiano Ronaldo, Diego och Ronaldinho. Om Zlatan vore så outstanding borde han åtminstone nämnas.

Niklas Lidström: är ju alltid med, men det är ju ”Zäta” som, enligt svenska media, sägs vara kungen numera. Konstigt att inte ”Foppa” kom med (avd. ironi).

Har inte funderat på vilka som eventuellt skall ersätta några av de tidigare nämnda, men listan ser märkligt tunn ut. Två namn som utan tvekan platsar på en tio-i-topp-lista är: Stefanerna Nystrand och Holm! Och då inte i de nedre regionerna, utan bland de slutliga sju. Hade de likt Byggis ”bara” vunnit två GP-segrar och rivit ut sig eller diskats på VM. Ja, då hade jag kunnat ifrågasätta deras medverkan men nu … ! Han är med men inte de.

RADIOSPORTENS PER JOSEFSSON säger, beträffande Nystrands frånvaro, att: - Vi vill inte ha två aktiva inom samma gren – men ”Tessans” främsta merit var som fjärilsimmerska, vann VM på lång bana och satte VR på kort, medan Stefan nådde sina framgångar som frisimmare. – Då skulle Stefan ta röster från Therese. Fast det går ju att rösta på båda. Stefan contra Therese som stefan contra Holm och Kallur. Det ologiska ligger i att man bland kandidaterna har ett parallellfall: slalomåkarna Pärson och den, i mitt tycke, okvalificerade, Byggmark. I det förhållandet var ju Byggmark chanslös, betydde det att man värnade om Therese.

NÄR DET GÄLLER HOLM så hoppade han 2.38, vann inomhus-EM, var etta i världsstatistiken och i rankingen. Dessutom VM-fyra och vi minns ju hur hårfint nära han var ett guld. Jämför dessa meriter med … ja, Byggmarks!

S.K.S. LISTA DEN ”OFFICIELLA” TIO-bästa-listan: Bland trettiotalet kandidater finns Linus Thörnblad med. Bland skåningens meriter nämner man: - Silver vid inomhus-VM. Vem vann guld då? Som synes ovan: Stefan Holm – men han finns inte med.

Anja Pärson, Therese Alshammar, Carolina Klüft och

Susanna Kallur är utan tvekan de mest givna på listan.

BRAGDGULDET ENLIGT ETT AV SPELBOLAGEN stod Anja Pärson i 2.00, Carolina Klüft i 2.50, delat guld mellan de båda 4.00 och i 5.00 Anna Laurell. Anna Laurell? Anna Laurell! Hon borde stå i … flytta punkten två steg åt höger, till 500 gånger pengarna.

Svensk dubbel vid inomhus-EM

– Hennes sätt att komma tillbaka efter sin sjukdom. Ofta för man fram problem som man försatt sig själv i, även om hennes sjukdom inte var självförvållad.

Sanningen om Laurell är att även om hon förlorat sin första match på KO efter tolv sekunder, så hade hon vunnit brons! Det manar kanske till eftertanke om konkurrensen inom kvinnlig boxning. Dessutom är de bästa proffs – återigen detta med klassindelning. Både i vikt och när det gäller ersättning.

Den som bara vinner och helt enkelt är BÄST i världsomfattande högklassig konkurrens – den negligeras ofta.

MÅNGA MOTIVERAR ETT val av Pärson med: - Att efter den säsongen vinna guld, är helt enkelt oslagbart. Med ”den säsongen” refererar man till att hon kom till VM utan någon seger. Men hennes mål 2007 var inte att vinna världscupen utan att vinna, ett hör henne tillrättalagt, VM på hemmaplan i Åre.

Navy Seals

Jag har alltid ansett att problemet med ”Sälen” har varit detta med vad hon prioriterat. Väljer hon världscupen och inte mästerskapet … ja, då anser media att cupen är störst. När hennes prioritering legat på mästerskapet, då har cupen varit ointressant och den som vinner cupen får, i Sverige, inte den kredit hon förtjänar. Därför hävdas det alltid att hon, likt Zlatan, ”Foppa” m.fl., är bäst i världen. Man kan också notera att Anja oftast nått sina framgångar då Jelena Kostelic inte varit med. När Anja vunnit cupen har Jelena varit skadad och vid VM har Anja oftast vunnit de grenar Jelena avstått. Hon har förstått att man inte kan vinna allt. Genom att hon ofta stått i vägen för Anjas gulddrömmar har hon, i svenska media, ofta utmålats som en ”bitch” och alpinsportens svar på Inge de Bruijn.

ETT ÅTERKOMMANDE MOMENT efter varje prisgala eller liknande är betygsättningen. Lasse Anrell och Mats Olsson betygsätter då tacktalen. I de flesta fall skriver om hur usla idrottsmännen är i att uttrycka sig verbalt och Sofi Fahrman betygsätter deras klädsel. – De har inte följt med sin

tid. Jag trodde att det var de aktivas idrottsmässiga prestationer som var det som räknades. Hur de är som människor, i skolan, som familjemänniskor eller hur deras sociala kompetens är i detta sammanhang ointressant.

Idrottsmännen får inte chansen att betygsätta hur de ovan nämnda är inom dessa områden och speciellt inte hur de klarar sig på det idrottsliga området. Linus och Patrik har säkert synpunkter på deras sätt att hoppa höjd eller stav. Synpunkter som egentligen är helt utan intresse, så varför inte lämna dem i fred rörande det verbala och hur icke-moderiktigt, och ute, de klär sig.

DELAT BRAGDGULD DESSUTOM HAR JU ANJA samma fördel som Anna-Carin Olofsson. De har så många chanser att lyckas. Missar Anja i fyra grenar så vägs det upp vid en vinst i den femte – som vid OS 2006.

Anja Jelena

Störtlopp 3 4 Kombination 6 1 Super-G 12 2 Slalom 1 - Storslalom 3 - Världscupen 1662/2 1970/1

Anja satsade på fem OS-guld men erövrade ”bara” ett. Detta till trots blev det hon som tilldelades Bragdguldet. Bara brons i inledande störtlopp och besvikelsen tilltog efter kombination, för att nå ren frustration efter super-G. Tre guld hade förbytts till en ynka bronsmedalj. Sen räddade slalomgrenarna henne från ett rent fiasko. Hon bevisade med sitt slalomguld att hon i alla fall är den odiskutabla alpina drottningen eller … Jelena placerade sig 1:a, 2:a, 4:a som ger platssiffra 7, på sina tre starter. Anjas tre bästa var 1:a, 3:a, 3:a, platssiffra 7. Då fick hon ändå räkna bort två missar. Tar vi bara Jelenas grenar så får hon 21! Dessutom vann kroatiskan överlägset världscupen.

Who was realy the Queen?

Samma sak vid VM året innan:

Anja Jelena

Slalom bröt 1 Storslalom 1 - Störtlopp 7 1 Super-G 1 - Kombination 2 1 Världscupen 1359/1 1356/2

Som vanligt sovrar, bl.a. p.g.a. sjukdomar, Jelena i utbudet. Tre starter gav tre guld, men 2005 var ändå Anja drottningen eftersom vi väljer världscupen som parameter. 2004 var Anjas år eftersom Jelena, p.g.a. skada, helt avstår.

VM 2003. - Det var som på Ingemars tid. Anja gjorde de hissnande vackra vyerna ännu vackrare. Samma starka psyke, sammastarka ben och samma orubbliga balans. Sen hon hittat flytet är hon ensam i klassen, världsklassen

alltså . Jelena Hon var snabbast från första åkets mellantid till andra åkets slut. Tänk jag trodde det var hela loppen som räknades?

Anja Jelena

Slalom 4 1 Kombination - 1 Storslalom 1 13 Super-G - 19 Störtlopp - - Världscupen 1042/3 1570/1

- Anja visade, som tidigare, att hon är som bäst vid de stora mästerskapen. Detta har man hört många gånger om många idrottsmän, men ingen har ännu kunnat förklara för mig vilka ”de små” mästerskapen är? Ser man till ovanstående siffror så kunde Anja krönas till drottning först efter det att Jelena Kostelic abdikerat, allt annat är svensk chauvinism.

SAMMA ÄR FÖRHÅLLANDET med ”ACO” som dessutom vann ett silver efter halva jaktstartstävlingen – två prisutdelningar i ett. Som om man skulle ha prisutdelning efter första dagen i sjukamp och sedan tävlat vidare från den aktuella poängsumman. Programmet innebär - två skjutningar, prisutdelning – fyra skjutningar, prisutdelning – könsblandad stafett, prisutdelning – fyra skjutningar, prisutdelning – könsrelaterad stafett, prisutdelning – sen avslutar vi med alla på en gång följd av en prisutdelning. Samma skidor och samma gevär med samma patroner, samma skjutbanor med samma tavlor, samma snö på samma spår och … samma åkare.

Hon inledde jakten på ”sina fyra OS-guld” med distans/15:e, sprint/2:a, jaktstart/14:e, masstart/1:a. ”fiasko”, silver” och ”fiasko”, varpå sista tävlingsdagen räddade hennes OS från ett nästan, totalt fiasko.

Inför guldloppet hade hon dessutom fått vilat i en vecka medan konkurrenterna körde stafett två dagar innan. Men hur många chanser får ”Carro” och Kajsa Bergqvist? - One, and one alone. Ett faktum man aldrig tar hänsyn till i bedömningen. Här finns inget utrymme för missar som kan kompenseras senare i veckan.

ÄR SJU MYROR MER ÄN EN ELEFANT? DÄRFÖR HÖR JAG HELLER inte till dem som anser att simmare och gymnaster är bäst i världen bara för att de har möjlighet att frossa i medaljmöjligheter. De kan missa både en och två och tre medaljer och ändå bli legendarer.

Dessutom fick ju Mark Andrew Spitz och Michael Phelps mycket gratis (det är väl i detta forum som att svära i kyrkan) genom lagkapperna där de bara bidrog med 25% - ja, 30-35 då. Av Phelps 29 medaljer har tio kommit i lagkapp. Man beklagade Phelps då

han missade ett guld då en av reserverna klantade till det i försöken – vilket understyrker min åsikt. Det verkar ibland som man mer är ute för att sätta rekord, i antalet distanser och medaljer, i stället för att göra verkligt bra ifrån sig i några.

DET ÄR SOM NÄR EN del förbundskaptener fått kritik för att de är okänsliga gentemot en gammal hjälte. Inte tar ut veteranen, låter denne spela ett par minuter och att han därmed får sätta landskampsrekord. Men hur känner sig den gamle rekordhållaren som nådde sin notering på ett ärligt sätt och inte fick chansen till en recettmatch? Fabio Capello fick kritik för att han inte tog ut David Robert Joseph Beckham så att denne fick spela sin 100:e landskamp. Därmed skulle han sälla sig till kvartetten: Peter Leslie Shilton 125, Robert Frederick Chelsea ”Bobby” Moore, OBE 108, sir Robert ”Bobby” Charlton 106 och William Ambrose ”Billy” Wright 105 landskamper. – Man borde ha visat mer respekt, sa (Fran)sesc Fàbregas, och ge honom hans I´m a rolling stone 100:e landskamp! Vilken respekt visar man då tidigare landslagsmän? ”Becks” sa dock att: – Jag är inte bitter.

DET BLIR MYCKET TÅRTA på tårta i simning. Om hon ville kunde Therese simma 50 och 100m fritt, 50m och 100m fjäril, 50 och 100m rygg, 50 och 100m bröst. Nej, föresten stryk bröstsimmet. 100m medley, några 200:ingar plus ett antal lagkapper. Nu är hon en klok och förståndig kvinna som väljer kvalitet före kvantitet och simmar därför, förutom lagkapp(er), bara en eller annan gren.

ANJA FICK ÅRETS bragdguld och efteråt pratades det mycket om att det var rätt, ty: - Anja gjorde en bragd, då hon inte vunnit något lopp under säsongen – medan ”Carro” var storfavorit i Osaka. Men vi anser ju att Anja är världens främsta alpina åkare och hon skulle formtoppa inför hemma-VM. Det spekulerades, även inom den pärsonsksa kretsen, inför både OS och VM, om möjligheten till fem guld. Alltså var OS ett misslyckande, som gav henne ett bragdguld eller …? – Att skita i World Cup, det stärkte mig rejält. Vi ändrade 1 mm på pjäxan och då blev det succé. Så varför göra så stor affär av att hon inte vann något före VM (- att skita i world cup)? Hade hon misslyckats i Åre hade hon inte varit en bragdguldkandidat, oberoende om hon vunnit varenda WC-tävling under året.

TIDERNAS VINTER-OS – 1948 ELLER 2006? OS 2006 VAR TIDERNAS OS för Sveriges del eftersom vi slog rekordet från 1948, som tangerades 1956 – med 14 medaljer. Med statistik kan man bevisa vad som helst och hyllningskören föll in men (mitt ständigt återkommande men) …

1956 1948 2006

MEDALJER TOP-6 guld silver brons antal poäng antal poäng plac 1948 4 3 3 10 21 17 70 1 1956 2 4 4 10 18 13 56 4 2006 7 2 5 14 30 25 100.5 7 Index 15 12 11 38 80 64 266 1

Hur kunde vi vara bästa nation 1948, men bara sjua vid 2006 års succéartade insats? Svaret är mycket enkelt, medan programmet senast innehöll hela 84 grenar var det 32 grenar 1956 och bara 22 1948. Det ger ett visst perspektiv på den ”glänsande” insatsen. 1948 står fortfarande i helt särklass. I princip fyra (3.8) gånger fler grenar 2006. Räknar vi upp 1948 års siffror så får vi den indexerade raden. Det kan lätt fastslås att vi var drygt 2½ gånger bättre 1948 jämfört med 2006.

BRAGDGULD TACK VARE DOPINGAVSTÄNGNING DEN STÖRSTA SKANDALEN I Bragdguldets historia skedde 1986 då brottaren Tomas Johansson tilldelades den eftertraktade medaljen: - Sättet att komma tillbaka efter avstängningen imponerar! Vid OS 1984 erövrade Thomas silvret, men diskades och stängdes, p.g.a. doping, av. Efter 18 månader stod han på mattan igen och vann VM (detta var före Aleksandr Aleksandrovich Karelins [Александр Александрович Карелин] tid). Dessutom vann han Jerringpriset med 55 % fler röster än Gunde Svan

Den gode, den onde,

den fule. Inte ”Clintan” men väl fil.dr. Karelin x3

Vår främste brottnings(och cykel)expert ,

Ludmila Engquist hånades, och tvingades mer eller mindre i ”landsflykt”, efter sin bobdoping (OBS bob - ej blod). Trots att detta skedde under en ny karriär i annan sport, flera år efteråt, så krävde många att Thomas Johansson hon skulle lämna tillbaka Bragdmedaljen. Sedan 2002 (lex Ludmila?) står det numera i statuterna att en tidigare dopad ej kan komma ifråga för medaljen. Detta gällde inte den kramgoa brumbjörnen från Haparanda.

”Tompa” drog uppenbara fördelar av sitt dopingbrott med vidhängande avstängning – för det premierades han alltså av bragdjuryn! Därmed kan ju inte heller medaljen krävas tillbaka – det var ju tvärtom! Vid årets fyrstadsbrottningar pryds den traditionella fyrstadsmedaljen av Thomas Johansson med devisen:

Störste Stora Grabben Tänk om Friidrotten skulle prägla en minnesmedalj med Ludmila på ena sidan och Linda Haglund på den andra. Vilken reaktion skulle det få?

HERO

WANTED WANTED

NÄR DET GÄLLER brottning så har den inte bara en vertikal klassindelning, utan även en horisontell – fri resp. grekisk-romersk stil. I den senare får man bara ta grepp över höfterna. När vi pratar brottning i Sverige rör det sig, nästan uteslutande, om den grekisk-romerska varianten. Fristilsframgångar har man fått på köpet. Internationellt är den fria stilen den ledande. Vilket sätter de sekellånga svenska brottarframgångarna i ett annat sken.

GULD SILVER BRONS TOT

Grekisk-romersk stil 20 17 19 56 Fri stil 8 10 8 26

Brottning 28 27 27 82 Skidor 33 24 26 83 Friidrott 18 22 42 82 Skytte 15 23 19 57 Simning 13 21 21 55

ÄVEN EN BRAGD ATT VARA FAVORIT ”CARRO” FAVORIT ! JAVISST (men det tycker vi väl, innerst inne, att även Anja var?) Torsten Tegnér, den legendariske chefen för Idrottsbladet (se 100ÅB/s.47), var med om att skriva statuterna. Vid ett tillfälle, när en liknande ”bragd vs favorit” diskussion blossade upp (-Han var ju favorit. Det är väl ingen bragd?), förklarade TT att: - Om en som är överlägsen favorit klarar av att uppfylla förväntningarna, så är även det att betraktas som en bragd. Därför gjorde Carolina Klüft en bragd i Osaka. Dessutom på ett helt särklassigt resultat. När det gäller Anja och ”ACO” vet vi inte om de, historiskt sett, gjorde bra lopp eller inte.

- ETT PERFEKT LOPP?, frågade en reporter vid ett tillfälle Ingemar Stenmark, efter en av hans otaliga, 86, segrar. Hans svar gick i princip ut på att han gjort ett sk-tlopp. – Ja men du vann ju och besegrade hela världseliten. Det kan ske var så att alla hade en dålig dag. Det får vi aldrig ett svar på, då det gäller varierande slag av skidåkning.

Skidsport har ju en nackdel i dess begränsade spridning i världen. Det finns alldeles för många ”vita fläckar”. Även om det, i dessa dagar med global uppvärmning, är just vita fläckar som skidåkare närmast desperat letar efter. Skidsport är, i princip, förbehållen Nordeuropa och Nordamerika. Se på ”lilla” Norge, Vi ser med beundran på deras framgångar inom alla varianter av skidsport. Fast i Norge kan man arrangera OS, utan utlokalisering av vissa delar, liksom WC i alpint i huvudstaden. Alla norrmän har dessutom tillgång till snö på nära håll. I Sverige är det inte många hundratusen man kan säga det om. Så egentligen borde vi alltså säga ”lilla” Sverige. Vad är störst alpint eller längdåkning? Ingetdera. Svaret är skidskytte följd av backhoppning! Där finns en större bredd från fler nationer. - VAD MER KAN JAG göra, grät Anja ut varje år innan Dagbladsmedaljerna och Årets Idrottsutmärkelser vräktes över henne. Inte så mycket mer, men andra hade bedömts (rätt eller fel) vara mera värdiga.

Gaustatoppen på Norefjell bara 10 mil väster om Oslo.

MERA PENGAR TILL PAPPA DESSUTOM BRUKAR HON gråta en hel del för pappans skull (här framför aldrig Mats Olsson någon pappa-dotter kritik). Som när skidförbundet, vilka inte har obegränsade ekonomiska resurser, inte hade råd med Anders Pärsons lönekrav. - Anja kan stå utan tränare, basunerade media ut, och Anders sa att: - Jag får bättre betalt nere på kontinenten. Ja, men då så. Varför inte flytta dit? Stå utan tränare? Det finns väl ett antal väl så kompetenta tränare som Anders Pärson? Och om han då är så ovärderlig, så har väl Anja samlat in så mycket pengar i spargrisen att hon har råd att själv betala Anders. Förbundet behöver väl pengarna till nya satsningar. Den tjänsten kan hon väl göra dem.

LIKA SOM BÄR?

Anders Pärson spargrisen

Anja har en förmåga att, och media ställer villigt upp på hennes sida, ständigt klaga när hon inte vinner. Är inte snön för lös, så är den för hård. När hon inte är i slag är störtloppen för långa - när hon är det är de för korta och enkla. Ena dagen är tävlings- programmet är för tight, för att nästa dag vara för utspritt. - Han sätter banor som passar Jelena bra och är dåliga för Anja, gnälldes det från Tärnabymaffian med Ander Pärson i spetsen, när Ante Kostelic satte banorna.

När liknande kritik framfördes mot banor och arrangemang i Åre. – Allt är så Anjaanpassat med specialgjord backe, lät det annorlunda: - Surt gnäll. Jag sk-r i vad de tycker, sa Anja. Sättet hon vid ”bara brons” demonstrativt försökte knäcka stavarna i

målfållan, hon fick dessutom pröva ett par gånger innan hon lyckades, visade enbart på den omognad och labilitet man annars bara ser hos ishockeyspelare. Vid sin senaste slalomtävling hann hon knappt i mål innan hon slängde upp skidan i TV-kameran för att visa att den var skadad. Ett gott föredöme för ungdomar. Vågade media kritisera henne för dessa barnsliga tilltag? Nej, då kanske hon bojkottat dem. Så fungerar oberoende media. – Den enda riktigt bra tävlingen med helt rättvisa förhållanden var S:t

Moritz. Då sken solen. Då vann jag två tävlingar. Vonn har börjat bra. Är stabil i fart och har gått fram i slalom. Men mentalt pallar hon aldrig. Hon har aldrig hållit när hon börjat känna trycket. 14 dagar senare finner vi Vonn på andra plats, 226p före sjuan Pärson och den 9 februari vinner hon, överlägset, störtloppet och tar över ledningen i den totala cupen. Är inte det att håna/snacka sk-t om en konkurrent? Men ve den som säger något negativt om henne. Lindsey (Kildow) Tohmas Vonn - Hon törs säga sin mening, det kan ingen avundsjuka i världen sätta stopp för! Att hon blivit sämre i teknikgrenarna är i mycket beroende på nya regler.

HUR VAR´E OLSSON SA: - Snack, snack, snack, men det skulle han aldrig säga om älsklingen Anja. När den österrikiske chefstränaren hade synpunkter på Anjas volymiösa omfång tog det hus i helv-e, både i hennes hov och bland jasägarna i den blågula massmediaföljet. Det kan gå som med Carola. Efter att hon inte vann, den enligt vissa experter, tillrättalagda kvaltävlingen sa hon att: - Det kanske är så att folk har tröttnat på mig. Och jag som trodde att dt var bästa låten man skulle rösta på?

Carola

PÅ IDROTTSGALAN FICK Anders priset som Årets tränare. En av konkurrenterna var Lars Lagerbäck. Ständigt denne Lagerbäck de år när landslaget leder sin kvalgrupp, eller kvalat in – men aldrig de år då slutspelet avgörs. Som om Johnny Holm, Mats Wallberg eller Anne Forsell skulle premieras när deras adepter, året innan, kvalificerat sig för kommande års mästerskap.

OPERATION: STOPPA STENMARK NYA REGLER FÖR ATT stoppa Anja? Vi minns när Serge Lang försökte stoppa Ingemar Stenmark. Men då, som nu, handlade det om att utveckla sporten. I dag om att göra sporten säkrare, då om att totalsegraren skulle vara en allround åkare, som Anja i dag, och inte en begränsad åkare. På Ingemars tid ansåg de svenska noviserna inom alpin sport och alpin media att teknikgrenarna var ”fint” – samma sak när Pernilla Wiberg och Anja var bäst i dessa grenar. Sen hände något, båda började med fartgrenar (på ”Stenis” tid fanns bara en fartgren, störtlopp, innan man för att utjämna skillnaden införde Super-G. Det gav, helt rätt, även fartåkarna chansen till totalseger. – En kniv i ryggen för att hindra Ingemar att vinna totalcupen).

FAKTUM ÄR ATT STÖRTLOPP är att jämföra med andra sporters mest prestigefyllda grenar (som tungviktsboxning, formel 1 etc.). I den alpina icke-svenska världen har störtlopp alltid varit nummer ett. Med Hahnenkamm Rrennen i Kitzbühel och Lauberhorn Rennen i Wengen som de mest prestigefyllda. ”Pillan” och Anja har nu gjort störtlopp rumsrent även i Sverige. Även här är nu det grenen som räknas. Men det är konstigt detta med super-G:s tillkomst. Tidigare var det väsensskillnad mellan en störtlopps- och en slalomåkare – om man inte lystrade till namn som den tvålfagre österrikaren (som, efter skidkarriären, därför agerade i ett 25-tal filmer) Anton ”Toni” Sailer, som tog de tre guld som stod på Agendan 1956, eller Jean-Claude Killy som upprepade bravaden, på hemmaplan, 1968.

Toni Jean-Claude

På den tiden var störtlopp mer rakt och ”pang på rödbetan”, medan slalom hade långa vertikaler där en massa käppar stod i åkriktningen och skidorna vispade mellan dem. Nu, med super-G:s tillkomst, har man tryckt ihop grenarna, snarare än att dra isär dem, så att de två ytterligheterna närmat sig varandra. Då störtlopp numera har en massa svängar och pliktportar, innebär det att man ibland inte vet om det är störtlopp eller super-G. Man vet inte om det är super-G eller storslalom (säkraste sättet till identifikation är om man kör dubbla år, eller inte) och med de gamla vertikalerna minimerade så ställer jag mig frågan: - Är det slalom eller storslalom.

En lathund för att se vilken disciplin det är kan vara: En sväng per sekund = slalom, per två sekunder = storslalom, per tre sekunder = super G, per fyra sekunder = störtlopp.

EN SOM ALDRIG FRAMFÖRT samma ”kritiska” omdömen, om uteblivna utmärkelser och som har haft väl så stor anledning att undra över: - Vad mer kan jag göra, är Christian Olsson. År, utomhusmästerskap och placering, inomhusmästerskap och placering, världsranking, ** = skadad:

2000 OS/ 17 EMI/ 22 - 2001 VM/ 2 VMI/ * 2 2002 EM/ 1 EMI/ 1 2 2003 VM/ 1 VMI/ 1 1 2004 OS/ 1 VMI/ 1 1 2005 VM/ * EMI/ * * 2006 EM/ 1 VMI/ * 1 2007 VM/ * EMI/ * 2 2008 OS/ VMI/ *

Rankad tvåa 2007 trots att han tvingades avstå årets båda mästerskap – en parallell till Klüft . Det säger lite om Christians överlägsenhet. Bragdguldet har dock lyst med sin frånvaro, men han har hållit tyst. Därför verkar heller ingen sakna hans namn på listan.

FINNS MÅNGKAMP? - MEN HUR MÅNGA sysslar med mångkamp? En berättigad fråga och sanningen och säga är de inte många, men det finns ett stort men, och det handlar om underlaget. Hur många av jordens 9.5 miljarder innevånare har prövat på längdskidåkning, backhoppning, skidskytte och störtlopp? Hur många potentiella Anjor, Kallor och ACO:r går omkring på Sri Lanka och Taiwan? Likt syriskan Ghada Shouaa, olympisk guldmedaljör, och taiwanesen Chuan-kawang Yang, olympisk silvermedaljör och världsrekordhållare.

Däremot prövar de flesta på friidrott och man märker om man är en mångkampstalang, om kvalitéerna finns. Inom friidrott som, i princip, utövas utan vita fläckar prövar man på det mesta - speciellt i yngre år - och upptäcker om man har talang för andra grenar. Därför kan man säga att det inte smyger omkring några oupptäckta Shouor eller Yangar. P.g.a. grenens komplexitet finns det dessutom inte några ”mångkampsmotionärer” – men de flesta har prövat på.

GIRL POWER

Två världsrekordhållare som, ännu inte fullt 16 år gamla,

vann sina första USM-titlar. Inte i höjd resp. häck, utan i – mångkamp!

Kajsa Bergqvist har t.ex. vunnit 2 USM och varit fyra vid NJM i mångkamp. Susanna Kallur 6(!) USM i rad (eftersom hon vann både utomhus- och inomhustitlarna 1997-1999) och 1 NJM-silver, syster Jenny 3 USM-silver och ett NJM-silver och Erica Johansson 1 USM och 1 NJM. ”Sanna” har även prövat på 400m häck och hoppat längd i finnkampen.

När mångkampsrekord tidigare slogs jämförde man delresultaten med hur långt det räckt vid specialisternas SM-tävlingar. På den tiden fick man intryck av att det mer handlade om att visa på hur dåliga våra friidrottare var. Vad de aldrig tycks fatta är att en världsetta i mångkamp har stor kapacitet i de flesta grenarna – annars blir det inget rekord. Tittar vi på vilken SM-placering Klüft skulle nå så blir det och vi tar med all grenar (medalj+ = möjligt guld, final+ = möjlig medalj):

Hårfagra exmångkampare

Spjut-Kajsa Erica

Den nya Kajsa?

”Sanna” på 600 meter En ”riktig” mångkampare?

I´m still a winner, säger Frida Johansson

Även en europamästare på 400m häck kan, för att maximera laget, tvingas kasta diskus i en lag-SM final

100m/medalj, 200m/medalj+, 400m/1, 800m/final+, 100mH/medalj, 400mH/1, höjd/medalj+, stav/1, längd/1, tresteg/1, kula/final+, spjut/medalj +.

Det innebär fem guld, ytterligare fem medaljer och två finaler. Med specialträning kan ”+”:en uppgraderas till åtta(!) guld och 3-4 medaljer, totalt 11-12 medaljer. Detta säger kanske något om Klüfts suveränitet.

TROTS MEDIAS APPLÅDER - JURYN FEGADE UT MOTIVERINGEN FÖR ANJA VAR: - En prestation i särklass. I statuterna står det att: - Den som får sin andra guldmedalj måste anses stå i särklass. Därmed nedvärderar bragdjuryn ”Carros” insats å det grövsta närmast till en futtighet. En prestation som internationellt sett, inte enbart inom friidrotten och av friidrottspersonligheter, betraktas som en av årets största idrottsliga prestationer.

LIKA SOM BÄR?

Gollum ”Carro”

– Det var ett modigt val. Bra att de inte fegade ut och delade på medaljen, skrev en del krönikörer. Ja, men det var just det de gjorde. De var för fega för att dela guldet, utan gick den populistiska och enklaste vägen. Nej, det enda rätta hade varit att låta Anja och Carolina, liksom tidigare Stenmark och Björn Borg dela på medaljen 1978. Det var detta beslut som fick Thomas Wassberg att gå i taket, och inte ta emot sin medalj två år senare. … om man nu inte hade gett den till Sveriges första världsmästarinna i simning - lång bana! Det hade varit ”modigt” och att ”inte fega ut”.

ANJA ÖVERLÄGSEN? VAD skall man då säga om Klüft som vann med 200p. Så överlägsen har bara Jackie Joyner 1987 och Klüft själv i Paris (då fick hon bragdguldet) varit.

Björn och Ingemar, då det begav sig

Joyner var 622p före bronsmedaljören 1987, därefter har vi ”Carros” 522p i Osaka. Förutom dippen 2005, då i stället kampen om VM-guldet var rekordjämn, och toppen 1993, har VM-bronsresultatet legat inom 151p. Skillnaden mellan guld och brons 2007 var 522p. Hur långt ner i resultatlistan hamnar på 522p sämre än bronsresultatet? Vi hamnar man på 20:e plats. I tabellen anges hur många som uppnådde den poängsumman vid resp. mästerskap.

Konsensus: Större vinstmarginal har bara hon själv och Joyner varit. Större marginal till trean har bara Joyner haft. För Klüft själv var det rekord (marginalerna 522, 512 och 477 visar på hennes överlägsenhet). Trots hennes överlägsenhet så var bredden, se 20:e res resp. hur många som nådde 6.200p, större denna gång. Och juryn tycker tydligen, eftersom man påpekar det, att Anja var överlägsen men inte Carolina. Man häpnar!

ÅR 1:a 2:a 3:a 20:e 6.200p 1983 6.770 6.713 6.525 8 6 1987 7.128 6.546 6.502 13 8 1991 6.672 6.493 6.448 18 10 1993 6.837 6.797 6.635 14 10 1995 6.651 6.575 6.522 17 11 1997 6.739 6.654 6.566 15 11 1999 6.861 6.724 6.599 15 8 2001 6.694 6.539 6.472 10 5 2003 7.001 6.755 6.524 14 5 2005 6.887 6.824 6.375 13 6 2007 7.032 6.832 6.510 20 11

Man häpnar ännu mer då flera jurymedlemmar efteråt sa att: - Klüft var inget alternativ. Det var Alshammar men Pärsons överlägsenhet avgjorde. Det gläder givetvis ett vinrött hjärta, men kan man bli mer överlägsen än Klüft?

EN EKONOMISKT SINNAD journalist, Sven Grundberg på E24, som tydligen saknade idrottslig kompetens, skrev att Kajsa Bergqvist dragit in 90 miljoner under sin karriär – en siffra som vida överträffar sanningen. Han hade frågat hennes manager Daniel Wessfeldt om vilka summor som gällde. Han fick givetvis inget svar men Daniel sa att: - Förhållandet mellan pris- och sponsorpengar är 25/75 %.

Vår vän satt sig sedan på kammaren med en miniräknare och fick fram att:

Tävlingar 20/år Tidsperspektiv 10 år = 200 st Ersättning/tävling 100.000 = 20 milj 25/75 % = 80 milj Extra påslag 10 milj. = 90 milj

Så enkelt är det att skapa sensationer genom falska uppgifter.

Sanningen är att det är först efter OS 2000 som det blev några större inkomster att tala om för Kajsa och inte fullt ut första året. Då har vi sex säsonger kvar – där en försvann. Genom (av)brottet på hälsenan blev det även avbrott på inkomstflödet. – Sen var de bara fem … Bara hälften av åren kvar,

100.000 per tävling? Dylika belopp har kanske förekommit vid DN-galan och vid Golden League tävlingar då hon skrivit kontrakt med GL att ställa upp i alla deltävlingarna. Då skall vi ha i minnet att det inte alltid varit kvinnligt höjdhopp i Golden League. Vanliga ”bonnatävlingar” ger inga sexsiffriga belopp. Ej heller övriga galor med icke GL-status. 90 mille? Rör det sig ”Danny Wess” on the run om en tredjedel så får hon vara glad – och vem skulle inte vara det?

MEDIAS ÄLSKLINGAR DET KAN MAN VERKLIGEN kalla två av Svensk idrotts

mest överskattade idrottskvinnor:

1) Veronica Wagner. I hennes fall räcker inte superlativen till. Media drar ofta fram, och hånar, kaxiga idrottsmän som inte lever upp till sina, och våra, förväntningar. Detta gäller av någon anledning inte Veronica Wagner. Minns den i media ständigt hånade Erica Johansson. Hånad för att hon inte levde upp till sina förväntningar. Media kräver att våra idrottsmän skall ”öppna sig” och vara: - Lite amerikanskt kaxiga.

Empööneeerandää, mään …

Det finns tydligen kaxiga och så finns det kaxiga. Jonas Karlsson sa att: - Kalla, Ferry och ”Sanna” är så sköna. De går rätt genom TV-rutan. Dem kan man ha överseende med om de blir 17:e – men inte de som är kaxiga. Hur blir det nu? Skall vi ha öppenhjärtiga och kaxiga idrottsmän som, bildligt talat, lägger ribban högt – och kanske river. Eller skall vi ha gråa möss som knappt piper, men heller inte har några ambitioner?

ERICA JOHANSSON VAR amerikanskt kaxig, hon ville ta medalj, men lyckades sällan. Då är det medias uppgift att analysera vilka förväntningar vi har rätt att ställa på henne. Det lyckades man dock inte med. Ett problem man ännu inte lyckas lösa.

Vid millennieskiftet skulle bästalistor upprättas, men Länstidningen i Södertälje gick en annan väg – man upprättade en sämstalista gällande 1900-talets floppar. Bland de tolv fanns två friidrottare, Erica och Patrik Bodén. På sann Mats-Olsson-vis hånade man dem båda. Båda hörde till Mats hatobjekt. Sanningen om Erica var i stället denna:

A M pl.m pl.st A M pl.m pl.st

1993 IVM 6 (20) 1999 IVM 9 11 1994 EM 22 55 1999 VM 10 11 1997 VM 8 38 2000 IEM 1 5 1998 EM 5 9 2000 OS 17 5

A = mästerskap, M = mästerskap, pl.m = placering vid mästerskapet, pl.st. = placering i årsstatistiken

Ett enda misslyckande – ett av åtta är mer än godkänt. Vid flera tillfällen placerade hon sig betydligt bättre än i statistiken. I snitt placerade hon sig 11, men var placerad det dubbla, 22, i statistiken. Varför håna denna framgångsrika idrottskvinna?

Erica i bunkern

Lägg märke till att hon gjorde sin OS-debut först 2000. Friidrotten är nästan den enda sport som inte tjatar om debutanter, även om det är en 19-åring som kommer direkt från laggårn. I medias poängbedömning tas heller aldrig detta i beaktande. En överkorsad geting blir ändå betyget. Inom vissa sporter får de ett par, tre mästerskapsstarter innan ”man kan kräva nåt”. En som har som specialitet att tjata om detta med ”debutanter”, är Staffan Lindborg. Detta tar ofta fokus från den verkliga prestationen. När vår ”Erica” tog sitt guld var det ingen överraskning, ”vi vet ju vad hon kan”. – Tänk om någon okänd svensk kunde stiga fram och chocka som Ylva Nowén. Just det! Men vad tror ni ickesvensk media skrev om Ericas guld? Efter herrarnas längdhopp vid OS 2000 kunde man läsa att:

- SILVRET TOGS SENSATIONELLT av hemmahopparen Jai Taurima, när får vi se en svensk överraska på samma sätt? Av två anledningar kan en svenska inte överraska på samma sätt. Dels har svensken tävlat på DNGalan (alla som inte tävlat där är, för svenska media, okända friidrottare. DNGalan fönstret mot friidrottsvärlden). För det andra: Hade en svensk varit i samma position som Jai, så hade även silvret varit ett Jai Taurima misslyckande. Ty 1999 var han femma i statistiken, 1 cm från fyran. Båda dessa resultat uppnåddes vid VM i Sevilla där de var fyra resp. trea. Jai var då bara fem cm från de silver han tog året efter.

Därför kan aldrig svenska friidrottare överraska. Varför då håna Erica, Bodén, Linus m.fl.? Jo, för att det handlar om en stor och fundamental inkompetens från de som tror sig veta. En svensk Jai hade varit guldfavorit.

PATRIK BODÉN DÅ? JA det beror ju på att Mats och hans polare på 52nd street inte kan friidrott, friidrottens struktur och väsen – det viktiga är ju hur det går för Jonstorp! Att Patrik ibland toppade världsstatistiken berodde helt enkelt på att han dels hörde hemma i världseliten och dels att han var den som, genom sina USA-studier, tävlade först. - Först till kvarn, som det sägs. Likt Magnus Arvidsson som var först ut 2007 – i just Osaka.

Under sommaren kom de andra givetvis i kapp och passerade honom. Inför mästerskapen var han, i svenska media och därmed i folks medvetande, emellertid guld-, ja i alla fall medalj-, favorit. – Han toppar ju statistiken!

A M pl.m pl.st A M pl.m pl.st

1990 EM 3 2 1995 VM 15 20 1991 VM 8 9 1997 VM 12 12 1992 OS 16 12 1998 EM 12 12 1993 VM 8 3 1999 VM 24 16 1994 EM 4 4 2000 OS 23 15

Det är nästan kusligt hur han lyckades pricka sin statistiska placering. Men ändå hånades han. Hela tiden låg hans världsrekord på 89.10 från 1990 honom i fatet. Ännu ett decennium senare tjatade man om, och jämförde med, världsrekordet. Ändå fick han hela tiden läsa att: - Rekordet sattes på en mindre tävling med bara de närmaste som åskådare.

I Sverige är skoltävlingar små, knappt skönjbara i tävlingskalendern. I USA är skoltävlingar, kampen mellan universiteten, nerven och drar tusentals, ja tiotusentals åskådare. Det är för dessa ”små skoltävlingar” som idrottsmännen bjuds på stipendier för att förstärka lagen. Få åskådare? Ja det stämmer, man fick nämligen inte kasta spjut inne på (den amerikanska) footballens gräsmatta. MATS - EN MICHÉLIN GUIDE RECENSENT? MEN HUR SKALL MATS känna till det. Där han inleder med en middag på fashionabla Four Seasons på 99E. 52nd Street (där hans skymtade förre presidenten Jimmy Carter) för att fortsätta framåt kvällen med en Buffalo steak med lingonsås på Bridge Café på 279 Walter Stat Dover Street (ett par bord från Barbara Streisand). Ni måste lyssna på La Bamba med Los Lobos. Jonstorp fick bara 1-1 hemma mot Hjärsås/Värestorp i kvalet till div. 6.

Efter en Single Malt Scotch Wiskey i baren drar han vidare till Birdland på 315 West 44th Street, mellan 8th och 9th Avenue och lyssnar på Chico O´Farrill Afro-Cuban Jazz Orchestra, läppjande på en Singapore Sling (stöter ihop med Bruce Springsteen i garderoben och sitter vid bordet bredvid Gordon Sumner d.v.s. ”Sting”).

Under the Boardwalk med Los Lobos är en

höjdare men långt bort i skogen ligger Värestorp där Jonstorp förlorade, trots mål av Henrik Kurttila, med 1-2 Eller om han bara slank in på Lone Star Café, vid 5th Avenue och 13th Str., och tog en Guiness, medan han lyssnade på Big Walter Horton, (i baren stod han bredvid Merle Haggard och i toaletten bredvid Chet Atkins. – Tänk att få pinka ikapp med ”Mr Guitar”. Men han dog ju för sju år sedan. Kanske dags att dra sig hemåt? Tacka f-n för att han, efter dylika utsvävningar, får sjukskriva sig ett halvår.

Four Seasons Bridge Café Lupa

Fast först måste han slinka in på stamlokuset Jones, på Great Jones str vid 3:e Avenyn och ta en chilirätt som nattvickning. (Observera att ovanstående stycke inte är ett klipp ur någon av hans krönikor, utan en travestering på hur det brukar se ut/red)

I sin, när detta skrivs, senaste krönika (nu är det på riktigt/red) skriver han att: - Ottos pizza Vongole, med små musslor med skal och mozzarella, är himmelsk! Otto är en billighetsvariant av mästarkrogen Lupa och ligger vid Femte avenyn/Åttonde gatan i de klassiska lokaler som hyste krogen 1/5.

Wolfgang´s är ett brackigt, vulgärt och häftigt steakhouse på Park Avenue vid 33:e gatan. Dollarkursen gör att man har råd att gå dit och förutom köttet är en förrättsbroccoli som är stekt med skivad vitlök en sensation.

Birdland Jones

Någon gång kan det väl piffa upp texten, men att ständigt rabbla upp vilka han sett på diverse inneställen (till förfång för det idrottsliga i texten – det är faktiskt en sportkrönika) blir i längden tjatigt. De flesta som läser hans krönikor kan inte ens drömma om att besöka dessa etabilssemang och ibland kan man ifrågasätta om ens han gjort det. Fast det är väl sådana utvikningar som gör att man får Stora Journalistpriset.

DET ÄR SOM OM EN riksdagskrönikör skulle skriva mer om sina idrottsliga utsvävningar än om vad som timat under utrikesdebatten: - Bildt tog i sitt anförande upp krisen i Kosovo. I höstas var jag i Belgrad och såg, tillsammans med 30.000 nationalistiska serber, EM-kvalet mot Finland, 0-0. Aj då, nu missade jag vad han sa. Alltnog, före matchen tog jag en belgisk öl på Bulldog på Bogoviceva 6.

Efter matchen tar vi en slatko, som aptitretare, och som varmrätt en Pistacine, stekt fläskfilé, på Vinodol på Teslina 10. Till maten utropar vi ett” Ziveli” (vi lever!) och sveper vår sljivovica. Kvällen avslutas med lite techno på Aquarius på Aleja Matije Ljubeka.Nu missade återigen vad ”Calle” sa. Får väl Vinodol göra en ”exklusiv” med honom efteråt.

EGENTLIGEN HANDLAR DET nog om en väldigt liten människa med stort mindervärdeskomplex, eller kan det vara storhetsvansinne med ett oerhört stort ego, som på alla sätt måste hävda sig, få uppmärksamhet, skryt, skryt, skryt och snack, snack, snack.

EN KOMPLIKATION SOM DE har oerhört svårt att förstå, ja inte verkar vilja förstå, är den diametralt totala skillnaden i det tävlingsmässiga upplägget mellan mästerskaptävlingar gentemot vanliga tävlingar.

KGB Charlie Bildt

I mästerskapstävlingar har man i teknikgrenarnas, utom längd- och tresteg, kvaltävlingar bara tre försök. På dessa tre försök skall man uppnå ett resultat i nivå med sitt bäst. Sitt bästa, som man noterat i tävlingar under, på alla sätt, perfekta förhållanden. I t,ex. diskus tillkommer ytterligare en komplikation då man kastar med nya redskap. Hala och glatta, utan ”småskador” som förbättrar greppet. Dessutom i en vindfri stadiongryta – och vi vet ju vad vinden betyder för kastlängder. Det var därför det var så oerhört imponerande då Ricky Bruch tangerade världsrekordet 68.40 på Stadion. Tyvärr fick det aldrig vederbörlig uppskattning. Därför måste man chanskasta med stor risk för tre nollor. Ett scenario som inte enbart drabbat svenska kastare utan även, vilket aldrig uppmärksammas av media, internationella mästare. Nollorna, att inte ens få ett resultat, är som ett rött skynke för bl.a. Mats Olsson, som aldrig förtröttas i sin kamp att förtala svenska kastare. Han tycker tydligen att det är viktigt att inleda med ett säkerhetskast på 52.00, för att få ett godkänt resultat och en helt betydelselös placering (de säger ju själva att 13:e eller 30:e plats har ingen betydelse) i resultatlistan. Därefter har vår man bara två kast på sig. Vid vanliga tävlingar har man sex kast på sig och kan ”kasta in sig” i tävlingen.

OM, OM, OM … MEN ÅTER TILL ”THE Bromma meatball”? Vad har hon presterat? Svar: Nada!

Det räcker med att ta del av hennes meritlista (om nu den kan anses vara en merit – och inte en belastning).

JEM 2000 35:a JEM 2002 20:e VM 2003 64:e OS 2004 55:a bland 69 startande! VM 2005 30:e VM 2006 62:a VM 2007 40:e

Nu senast skyllde man på att:

- Om hon inte vinglat på bommen. Om hon inte vinglat? Om inte Stefan Holm rivit så knapp? Om inte det svenska laget varit 1/100 för snabb vid en växel? Om inte … ! Vid OS 2004 skylldes det på en skada i foten:

- Om hon kunnat förbereda sig ordentligt så hade hon fått en helpoäng till, och media tappade hakan i pur beundran. Sanningen var att en helpoäng till hade inneburit en 46:e plats. Hennes placering var den sämsta, av de som fullföljde, i hela den svenska OS-truppen.

I AB fick hon betyget +++ - Minst i den svenska

truppen, men var på något sätt störst. Foten var skadad, smärtan total, leendet aningen ansträngt och programmet försvagat. Men Veronica gick in och satte personligt rekord. Vi längtar redan till Peking.

Andra som fick +++ var Therese Alshammar som slutade fyra, 2/100 från medalj – bronsmedaljörerna i segling – skyttar som blev fyra och femma – div. ¼-finalister – Josefin Lillhage sjua.

++ fick bl.a.: seglare som placerade sig fyra och sexa – Jan Brink, sjua i dressyr – Ida-Theres, en annan mediafavorit, fyra – ytterligare en fjärdeplacerad brottare – fem stycken 8-12:e placerade.

+, underkänt fick bl.a.: skytte 9:a och 12:a – brottning 10:a – simning 10:a och segling 12:e och 14:e.

Veronica harrangerades för sina insatser vid WC i Buenos Aires: - De bästa var inte med, men det fanns ryskor i startfältet. Det är förståeligt att det bästa inte ville dra i väg till Sydamerika, jämför WC i simning. Ryskor? Det är som när man förr i tiden alltid, även om de inte kunde åka skridskor, sa att: - Ja men de är kanadensare.

Vid senaste VM sa hon att: - Tänk om Kajsa (Bergqvist) måste göra en sjukamp för att kvala in i höjd. Och?? Om så vore så skulle Kajsa (oberoende på vad hon, som gammal USM-vinnare, skulle prestera i mångkampen) göra ett resultat i höjd som kvalificerade henne för höjdfinalen – det är det som är skillnaden mellan henne och ”Virre”.

FINAL ÄR NÅGOT SOM media har som utgångspunkt för o en prestation är godkänd eller underkänd. Men finalbegreppet varierar starkt mellan olika sporter. I friidrott är det i sprintlöpningar åtta stycken, varför 9:an blir underkänd – att sen 75 stycken startat är för kritikerna helt ointressant. Sen stiger det något, på 800m, 1500m etc. upp mot femton stycken – där 16:e blir underkänd. I teknikgrenarna handlar det om tolv – 13:e blir överkorsad geting. I maraton Lena Adomat däremot kan man få godkänt för en drygt 20:e plats. I hästhoppning går 24 till final. Då är det först 25:an som blir underkänd. Så har vi då ”gympan”. Där ställer en hel massa upp, men till den stora allroundfinalen får man bara starta med tre som ligger bäst till. Totalt går de 36 bästa till final.

Det kan få minst sagt komiska effekter, som vid OS 1984 i Los Angeles. Lena Adomat hyllades och uppmärksammades på Veronica-Wagner-vis för sin finalplats: - Den först finalplatsen på länge. Final, alltså godkänt. Hon var tvungen att ha blivit 37:a för att det skulle bli tummen ner. När man från det 65 kvinnor starka startfältet räknat bort de ”överflödiga”, återstod det 38 gymnaster. 38! Det innebar att det BARA var två tjejer som inte fick starta i finalen. Den tvingades västtyskan Erica Heine bryta. Därmed slutade Lena 35:a! En dryg helpoäng, en i dessa sammanhang evighet, från 34:e plats. 35:a av 38:a och rubriker av positiv art.

Bara en fäktare, en skytt, en banhoppare och en annan gymnast placerade sig sämre – om än marginellt. Dessa fick sannerligen inga pluspoäng. Det fick däremot alltså, liksom Wagner 2004, Lena Adomat. En av de pinsammare händelserna inom svensk sportjournalistik. Dessutom saknades de i gymnastik alltid dominerande östländerna – utom Rumänien. 1988 var det, förutom den obligatoriska rumänska trion, tre sovjetiska, tre östtyska och tre bulgariska gymnaster på top-13. Den felande platsen togs av USA. Det innebar ett tillskott på nio aktiva i toppen och längre ner kom tjeckiskorna och ungerskorna. Det innebär ett tillskott på femton, vilket betyder att Lenas placering, under normala förhållanden, motsvarade en 50:e. Hurra! Hurra! Hurra!

NR 2 ÄR ÅSA SANDELL DET KÄNDES BARA PINSAMT när hon på Idrottsgalan för två år sedan fick TV-sportens hederspris. Vad hade, och vad har, hon presterat? Egentligen ingenting. Men hon var ju en kulturskribent.

Hon har på sina elva proffsmatcher vunnit sex, gått oavgjord i två och förlorat tre, två av dem på knock. De tre förlustmatcherna kom mot boxare som, vid matchtillfället, sammanlagt gått 36 matcher och bara förlorat en. Tre av de fyra boxare hon mötte före dess hade tillsammans en karriär på totalt en match. Genast var hon i svenska ögon en världsstjärna extra ordinarie.

Under tiden 2002-2007 gick Laila Ali tretton matcher, elva av dem gällde en titel av något slag. En av de två icke-titelmatcherna var den mot Åsa. Ändå framställdes den i svenska media som en titelmatch – och sen dess har Åsa jagat ett ”bälte”, vilket som helst. om hon: - Fjag Det kändes som en déjà vu av Anders ”Lillen” Eklunds match mot ”Terrible” Tim Witherspoon: - Jag hade fått honom dit jag ville. Hur det gick ”Lillen” blev utslagen efter 1:10 av första ronden. För Åsas del: - Det var ””mig , another

meatball

OCH VILKA MOTSTÅNDARE hon möter, som matchen i Karlstad mot parkeringsvakten Tiffany Carter. Hon var väl en dryg dec kortare än Åsa men var tyngre. Hennes viktfördelning var inte, så att säga, harmonisk. Matchen var ett enda stor skämt. Åsa vidimerade dock sin världsklass!! Om Kajsa Bergqvist hoppar 1.92 och vinner över en 1.65-hoppare så är det ingen som bryr sig. Det är väl ungefär så man kan beskriva matchen. Hur kunde de då plocka hit ett sånt ”päron”? Det kom ett återbud och då ringde man av någon anledning denna bastanta dam. Hennes meriter bestod i att hon gått fyra matcher under ett års tid oktober 2000 till september 2001 – sen ett uppehåll på 5½ år. Hon vann alla fyra matcher, tre av dem mot debutanter, och all gick hemma i Saint Louis. Vem kom på tanken att ringa henne? Boxning är tjusigt. I mars i år hände det:

- Äntligen, har jag fått mitt bälte, en suspekt titel kallad World Boxing Empire titel. Ett bälte som överväger allt ”Världens sjätte bästa boxare tar New York med storm”, man blir kallsvettig av att läsa sånt.

REGINA ÄR ÄNDÅ DEN STÖRSTA EN BOXARE SOM DÄREMOT aldrig uppmärksammas, hon boxas inte i en svenskklass, är Regina Halmich. Tyskan gick sin sista match den 30/11, åtta dagar efter sin 31:års dag. Hennes karriär omfattar 56 matcher av vilka hon gick en oavgjord och bara förlorade lika många under 13½ år. Förlusten kom 1995 då domaren bröt i fjärde ronden p.g.a. ett öppet sår på kinden. Hon gick 49 raka titelmatcher. Ändå var det inga gyckelmatcher hon gick.

Om man tittar på i vilken form hennes motståndare var när de möttes, så kan man beskriva det ganska enkelt. Vi ser på de tolvs senaste matcher. Av dessa 60 hade de bara förlorat fem! Vinstmaskinen Regina boxades gärna mot andra vinstmaskiner. I Åsas klass,

mellanvikt, är för närvarande 29 boxare rankade, mot 990 på herrsidan, medan antalet i Reginas flugvikt är 85 stycken. Ändå framställdes Ali, i svenska media, som världens främsta boxare. Skamligt, minst sagt. Regina mötte Stefan ”die Killerplauze” Raab i ”Årtiondets största boxningsmatch”. Regina vann alla ronder. Stefan är programledare för TV-showen TV Total. Han kom dessutom femma i European Song Contest 2000 med: - Wadde Hade Duddde Da

GÅR SOFIA I VERONICA OCH ÅSAS FOTSPÅR? DET FINNS FLER SOM kan vara på väg mot samma status som Veronica och Åsa. En kan vara Sofia Arvidsson men än är vägen lång, lika lång som avståndet till en tio-i-topp ranking. - Att Sofia Arvidsson inom loppet av en vecka slagit ut både världstian och elvan, har överraskat många, och – Därför skördar Arvidsson skalper.

Jag har tidigare tagit upp problematiken med att i enstaka matcher kunna slå ut en ”stjärna”. De kan ha haft en dålig dag, varit småskadad eller småsjuk. Visst är sanningen den att hon besegrade både Marion Bartoli och Jelena Dementieva men … … Sofia spelade tre turneringar ”down under”. Först gällde det Auckland Classic, med 32 startande i huvudtävlingen. Där besegrade hon kvalspelaren Ahsha Rolle, rankad 112 – Sofia är nr 80, för att i andra omgången förlora mot 22:a rankade Vara Zvonareva.

Tävling två var WTA Sydney, 32 startande, där hon besegrade Dementieva. Återigen förlust i match två, nu mot kvalspelaren Kaia Kanepi, 60:e.

Så Australian Open med 128 spelare. Nu vann hon mot Bartoli och redan började spekulationerna. På ”Bladet” fick man rösta och 15 % trodde Sofia Arvidsson att hon skulle gå hela vägen. Men så bidde det inte. I nästa match återigen förlust mot en kvalspelare, Marta Domanchowska 146:a!

Stora rubriker efter segrarna, men knappt en rad i media efter förlusterna mot kvalpelarna. Därför blir ”Svenssons” bestående intryck att: - Det gick väl bra? En utveckling man ofta ser när det gäller tennis liksom golf, där helsidor om ”den nya världsstjärnan” efter första dagen, inte följs upp när han missar ”cuten” dag två. Dessa idrottsmän når därför, i folks medvetande, enbart framgångar – när ”Tessan”, Stefan, Kajsa eller Klüft har en mindre bra dag, så går det sannerligen inte våra ögon, eller öron, förbi. Då är dom slut!

80:e på rankingen, Tre turneringar med förlust i omgång två.

Utslagen av två kvalspelare

Hon får en storstjärnas rubriker medan vissa hånar och anser att Patrik Klüft och Linus Thörnblad är dilettanter. Några veckor senare, efter ny ”meriterande” seger säger hon att: – Mitt mål har alltid varit att bli topp tjugo, så det står kvar. Jag har slagit fyra av de tjugo bästa i världen i år där två är topp tio, men hon, och media, glömmer gärna bort vilka hon förlorat emot. I Open placerade Sofia sig 32-64. Vilken simmare eller friidrottare skulle få, positiva, rubriker för den placeringen? Skulle Claire Hedenskog sluta 32:a skulle ingen bry sig om det, i så fall negativt, och ingen skulle skriva att: - Hon slog ju Dara Torres, om ”pensionären” hade misslyckats. Ungefär som jag tidigare påpekat om WC inom skidsporterna. – Bra, hon hamnar hela tiden på 25:e, 26:e, 27:e plats och tar nya WC-poäng.

Åter hemma i Europa besegrade Sofia världssexan Anna Chavetadze i Antwerpen, men förlorade sedan i två raka mot kinesen Na Li. En ranking gäller över tid och säger inte något om dagsformen, där eventuella skador eller andra problem, kan påverka. I Sydney försvann hon i första och i Open i tredje ronden. Att Anna inte är i psykisk balans kan man anta efter hennes upplevelser i början av året. Då rånades hon och hennes familj i hemmet i Moskva och satt bakbundna i flera timmar.

Anna Chavetadze I tennis, golf, orientering, cykel, skidskytte etc. betyder högsta nivå seger. Medan lägsta nivå i dessa sporter betyder att man kan komma sist i nästa tävling. Så är inte fallet i t.ex. friidrott och simning – där är marginalerna, mellan högst och lägst, betydligt mindre.

VID EUROPACUPEN 1993 I Rom ställde Ukraina, på 1500m, upp med en okänd 20-åring med ett pers på 3:41, Andrej Bulkovskij. Han låg sist med 300 kvar, femma vid 200 och seger med en ½s på 3:37.51. DNGalan agerade direkt: - Han måste vara med. Det blev förhands i TV och tidningarna. Tre dagar senare gick loppet. Efter loppet skrev man, trots förhandshypen, inte en rad om honom. Anledningen var att han kom elva, nio sekunder från seger, ½-sekunden före svensken Janne Jonsson. Att Janne hotade världsstjärnan fick vi aldrig veta. Hade Sofia ”hotat” Henin i första omgången, hade rubrikerna varit givna.

KALLA MIG KALLA, CHARLOTTE KALLA EN ANNAN SOM KUNDE platsa på denna lista är Charlotte Kalla. För sanningen är ju den att hennes insats på Tour de Ski på intet sätt motiverade medias fruktansvärda överdrifter. De fanns ingen anledning till denna massmediahysteri. På måndagen fick man inte nog i hur man kunde överträffa varandra. Pajala kommun ville ge henne en tomt (med helgens prispengar hade hon råd att betala själv. Att ge en tomt till en fattig ”lappdj-l” fanns nog inte i sinnevärden), döpa en gata efter henne och i Sportnytt framförde en lokal trubadur, som hade svårt med tonarten, flera gånger en hyllningssång av den vädervärdiga sorten.

Uppför kallarbacken, uppför kallarbacken …

Under veckan gjorde SVT reklam för kommande helgs Vinterstudio: - Till studion kommer Jonas Karlsson, Niklas Jonsson och Per Elofsson, vi skall nämligen, under en hel timme, diskutera Charlotte Kalla.

Nu skulle det bli hysteriska analyser och fördjupningar. Hon skulle ha tävlat i Åsarna som bullat upp med extra läktare och annat som om salig Pavarotti (se fotnot) skulle komma nedstigande från sin himmel – men hon drog sig ur, Det är inte underligt att flickstackaren höll sig off-the-track i en månad och sen smög i gång vid DM, I ”minnesprogrammet visade man rycket sex gånger!!

Studiosamtalet leddes av André Pops och även ”Pillan”, jo Pernilla Wiberg, inte ”Billan” fick uttala sig, Under tiden visarde ettan reprisen av Lilla Sportspegeln med Kalla som (heders)gäst. ”Pavan” i unga dar Jag funderade på att slå över till fyran och se vad de hade för intressanta nyheter om … Kalla! Man visar en intervju från skid-VM-stafetten där hon säger att: - Det är aldrig roligt att komma fyra när vi är så nära. - Skön inställning, säger Popsén. Fråga Nylander, Kallur, Holm, Mohamed m.fl. om vad de tycker och vilken deras inställning var till sin fjärdeplats. Pops kommentar är så jobbig. Nu vrider man allt hon säger till någon unik positivitet.

NÄR DET GÄLLER PUNKTMARKERINGEN av henne säger Jonas att: - Vi måste ju vara nära de aktiva, för att komma med nya saker hela tiden. Annars kan hon tävla hemma i Tärendö och vinna överlägset och ingen bryr sig. Ja måste han det och måste hon det? - Utan oss i media, säger Jonas. Hade media ägnat sig åt att visa och beskriva en tävling så är det väl bra med det. Hon hade ju ändå presterat det hon gjort. Anja hade ju vunnit sina tre guld vid VM, även om inte media haussat upp det hela före, under och efter (t.o.m. ännu i dag).

LIKA SOM BÄR?

André Pops Owen Wilson

- Vi ska inte sticka under stol med att standarden är sämre än för några år sedan, säger Jonas och räknar namn (men då så det är som när ett rekord fått ohotat stå [för] länge. – Vi skall inte räkna med att hon skall vinna i WC nästa helg. Vi skall inte förvänta oss det. Varför inte, hon är ju, mer än, bäst?

Nu visas rycket för tredje gången, samtidigt som vi får höra en nyskriven Kallasång i bakgrunden. Sen visar de en repris av låten. Intervju med en varumärkesexpert som ännu inte hunnit göra en bedömning!! – Hur är hennes status om ett år jämfört med Susanna Kallur, Carolina Klüft, Zlatan och de som redan är där uppe, - Vi får ta det lite lugnt, hon har ju just slagit igenom, sa experten. Tänk att det han som är kall(a). Tack för det. De (undersökande) journalisterna svävar på moln. Sen pratar studion en massa om hur hon skall exponera sig i framtiden. Och om hur hennes varumärke står sig gentemot de andra. Bla, bla, bla bla … Nu kommer fjärde rycket. NU FÅR DET VARA FÄRDIGRYCKT Jonas tycker att: - De aktiva lägger ner en massa energi på att säga nej. Per berättar att det inte var Mühlegg som knäckte honom som skidåkare. Han vann stora tävlingar efter det, men drog på sig allvarliga sjukdomar (femte rycket) och drabbades av överträning (sjätte rycket). Jag hinner inte med att skriva mellan alla ryck. - Vi har inte kunnat tala med Kalla för hon är ute och tränar. Detta säger man som ett bevis på hur seriös hon är. Herregud. En stor del av våra elitaktiva inom alla idrotter, liksom motionärer, kommer att träna i dag.

DE IMPONERAS AV ATT Kallas ha presterat det högsta värdet någonsin av en svensk idrottskvinna (t.o.m. högre än Toini Gustafsson har det påpekats under veckan). Är det så

märkvärdigt, eller egentligen inte bara naturligt? Skidåkning är en av de mest konditionskrävande så de borde ha de högsta värdena. I resultatidrotter förbättras hela tiden resultaten då borde även syreupptagningsförmågan förbättras. Toini? Det var ju 40 år sedan och sedan dess har träningsmetoderna utvecklats och träningsmängden, i betydande omfattning, ökats. Hade Kalla haft sämre värden än Toini, då hade jag varit orolig och det hade åtminstone inte garanterat någon Tour de Ski seger.

GYLLENE FÖREBILDER

Toini Billan

SÄLJANDE RUBRIKER TACK PÅ TAL OM ATT DET är media som gör den aktive och inte tvärtom så har jag ett talande exempel. Någon gång för 40-talet år sedan möttes AIK och Södertälje på ”Månskensrinken” . SSK vann på ett tveksamt mål i slutperioden. ”Honken” Holmqvist ansåg att han, genom att ha lagt handsken över pucken på isen, blockerat den och att motståndaren därefter fått loss den med klubban.

Protesterna hjälpte inte och domaren dömde mål. Efter matchen ville Lennart Eriksson, Expressens ishockeyexpert, ha ett (helst kontroversiellt) uttalande av ”Honken”. Han nekade och sa att: - Domaren har dömt mål så det är inte mycket att snacka om. - Men? – Nej, dömt är dömt. Han gav sig inte och Bert-Ola Nordlander sa till Lennart att: - Du hör ju vad han säger, skriv om matchen i stället.

”Honken” De gick vidare och Lennart stod där med en bekymrad min och småskakade på huvudet. Vad skrev han då om matchen? Inget! Hela artikeln ägnade han åt att angripa ”Honken” och att han borde tänka på vilka det är som sett till att han var så stor som han var. - Utan oss …!

NU ÄR KALLASPECIALEN (och ryckrepriserna) över, nu kanske vi får se lite levande idrott.

Det verkade på alla kommentarer som om den kvinnliga världseliten, utom då Charlotte Kalla är 25-35 år och att: - Hela skidvärlden beundrar henne för hennes femte plats vid VM. Just för hennes ungdom, just henne and her alone. Samma sak var det vid VM i fjol: - Den unga Charlotte Kalla mot alla etablerade åkare. Men minns att en av de individuella titlarna togs av Astrid Jacobsen, då 20 år – 1 mån – 0 dagar, medan Kalla var 4½ månad äldre vid Tour de Skis avslutning. Så hon är sannerligen inte den enda ungdomen i den yppersta världseliten, båda är 87:or. Johaug kom sexa i Kuussamo samt trea och fyra i Beitostölen. I fjol trea vid Faluns jaktstart, trea och fyra vid JVM och brons på tremilen vid VM. Då var hon 18 – 8 – 8, drygt 1 år och 9 månader yngre än Kalla vid Tour de Ski, men henne brydde sig alltså, enligt svenska media, ingen om – för världspressen gällde bara Kalla. I svenska media nämndes inte att en 18 årig tjej tog medalj på maratondistansen.

Det finns många unga åkare i eliten:

Therese Astrid Eliska

Astrid Jacobsen 22jan1987 Charlotte Kalla 22jul1987 Diana Sapronova 13okt1987 Eliska Hajkova 29jan1988 Therese Johaug 25jun1988 alltså ett år yngre än Kalla

FÖRNYELSE? JA, BARA OM DET GYNNAR SVERIGE! SEN ÄR DET ALLTID märkligt detta med hur fort det går att ändra åsikt.

* Alpin kombination var enligt svensk alpin skidsport, och inte minst media, enbart en ploj - sen kom ”Pillan” … då blev den det ultimata – även super G fick samma utveckling. I samband med för-OS i Whistler Mountain kunde vi läsa att:

- På plats i OS-backen. Då visade Anja Pärson klass – i natt svensk tid var Tärnaby-tjejen tillbaka på världscuppallen igen. Tredjeplatsen i superkombinationen övertygar.

* Alpina lagtävlingen (bojkottades till en början av Anja – nu ger det henne ytterligare en medalj som höjer hennes värde inför diverse priser och omröstningar) och

* Mixstafetten i skidskytte har nu med svenska framgångar omvärderats, från ett jippo till något stort. T.o.m. som ett extra plus, och ännu en medalj, likt Anjas, till ACO:s CV, trots det starka beroendet av lagkamraternas insatser. Ja skidskyttarna fick t.o.m. pris som ”Årets lag” på Idrottsgalan. Trots att tävlingen var den gren där konkurrensen var svagast. Tyskarna deltog med en åkare, som bara körde mixen och Norge ställde över sina världsmästare. Idrottsakademins motivering var: - … under hårdast tänkbara konkurrens lyckades … Trovärdigt som f-n.

- Dråpslaget mot de svenska laget och Hotet mot nytt guld. Björndalen åker mixedstafetten. Bra säger jag. Vad skulle media säga om guldvärdet i ”Sanna” och ”Tessans” medaljer om det var som att springa/simma en B-final? Men det börjar mer och mer bli likt som det alltid varit i fotboll och som förbundskaptenen ”Laban” Arnesson en gång sa: - Våra nästa motståndare spelar i kväll. Hoppas han, och han och … blir varande. Då är dom avstängda mot oss. Media gallskrek av glädje och utsåg honom till Årets Idrottsledare.

- Skidskytte-VM skakas av en bojkott, och upprörda känslor i TV4. Det var bara en upprepning av fjolåret men efter fjolåret var ju detta ”svenskgrenen”. - Här kommer den glada nyheten. Norge ställer över sina sex bästa – tre killar och tre tjejer. Tyskland med fyra bland de nio bästa i damernas jaktstart ställer över tre av dessa.

Jolanda, satte 14 världsrekord, Stefka, sju.

I dylika lägen säger vi alltid att: - Medaljerna är inte mindre värda för det. Jag vet, det stämmer att man bara kan besegra de som var med – och att ett guld alltid är ett guld. De får vara glada för det i sin egen lilla sandlåda, men man skall inte få parasitera och utnyttja detta gentemot andra idrottsmän.

NÄR KAJSA BÖRJADE STAPLA vinster på varandra fick hon länge höra att: - Inga Babakova och Hestrie Cloete inte var med. Anledningen att de, liksom även de mesta världsrekordslagarna 50-talets Jolanda Balas och 80-talets Stefka Kostadinova, inte var med var enkel. De hade lagt hoppskorna på hyllan. Så varför då tjata om ”absent friends”?

När inomhus-EM avgjordes i Globen 1996 tog Torbjörn Eriksson brons på 200m. ”Tobbe” var bra men under normala omständigheter långt från medaljör. Kul för honom, men ”friidrotten” gjorde ingen större affär av detta.

DOPING? NÄR SVENSKAR MISSLYCKAS under säsongen säger man, inom alla sporter, att: - Det är inte nu vi ska bra. Det är VM som gäller. När andra lever upp till den devisen säger vi, som Björn Ferry att: - Jag är förvånad över hur vissa andra åkare har presterat under VM. Se själv efter vad de har gjort tidigare under säsongen. Vi fullkomligt skriker efter svenska idrottare som kan göra det där lite osvenskt extra och lyfta sig när det gäller. - Titta på … de kan. Men varje gång en ickesvensk gör det så skriker vi, som nu Ferry: - Doping, doping, doping! Och vad, som jag skrivit längre upp, är en överraskning? Efter friidrotts-EM i Göteborg hittade man medicinska påsar, kanyler etc. i en container, i närheten av ett hotell där vissa öststater bodde, och rubrikerna skrek ut:

DOPINGSKANDAL

Utanför Östersund hittades en påse och några slangar.

DOPINGSKANDAL och experter uttalade sig om att detta är bevis för att doping förekom under skidskytte-VM.

Östersund

I Göteborg visade det sig att det inte hade något med doping att göra och i fallet Östersund sa en sjuksyster att: - Det är en vanlig dialyspåse med slangar. Förmodligen är det någon med njurproblem som slängt det där.

* Fria stilen och

* Masstarter var till en början ”ett djävulens påfund”. – Ett oestetiskt flaxande som inte hör hemma inom riktig längdskidåkning. Masstarter skall vi inte bara tala om. – Då kan man bara hänga på och spurta ifrån på upploppet. Något vi har levt med inom friidrotten i 1½ sekel.

SPURT ÄR JU ETT RELATIVT begrepp. Vi minns Dave Wottle ”mannen med kepsen”, som likt dagens Jurij Borzakovskij, alltid la sig (klart) sist och sen spurtade förbi hela fältet. Rent visuellt var så fallet, men i faktiska termer så spurtade han aldrig. Han öppnade i sitt tempo och, trots att han släppt i väg fältet, visste han redan då att: - Håller jag detta tempo så vinner jag! Detta vidimeras av hans 200-tider:

26.4 – 26.9 – 26.4 -26.2.

Visserligen gick den sista tvåhundringen snabbast, men det var mest marginellt. Så att tala om att spurta är att ta i. Det handlar egentligen om att orka hålla tempot på slutvavet/upploppet. Den som tappar minst - vinner.

MAN KAN JU UNDRA varför Vasaloppet av alla betraktas som någon av det finaste som finns. – Hela (skid)världen känner till loppet. Att Wottle, Mike Boit, Jevgenij Arsjanov vinna Vasaloppet är stort, även om det ibland (ja, oftast) bara är, enligt Mats Olssons

vokabulär (fast det säger han inte om Vasaloppet. – Det är det finaste vi har), är, i dubbel betydelse, blåbär som åker. Och då är det ändå en 16.000 man, i dubbel betydelse, stor masstart. Masstart = alla på en gång, eller mas-start = dalkarlar (den var tyvärr dålig).

* Sprintlopp. Fy! Riktig längdåkning handlar om starka, talträngda typer som ger sig i väg ensamma ut i skogen och återkommer efter någon timme med snor och spott droppande från det rimfrostiga skägget.

Och vad händer? Jo, efter ett tag upptäcker Gunde och grabbarna att: - Detta passar ju oss bättre än de andra, varför fri stil, masstart och senare sprintlopp, uppgraderades till att: - Detta är framtiden, att

göra skidåkning mer begripligt och flytta den till folket. Att vända kappan efter vinden är väl ett för enkelt uttryck för att sammanfatta den totala svenska åsiktsförvandlingen.

* Skiathlon var ännu en sån där nyhet som fick svenska skidåkare att gå i taket och media hängde givetvis på. – Detta är en bart pinsamt att se och är en tävlingsform utan värde. Sen händer något överraskande. Mediaidolen Charlotte Kalla säger att hon ser fram emot tävlingarna i Falun för: - Det skall bli himla kul att köra skiathlon. Det är en av mina favoritdistanser.

DEN DEFINITIVA INNOVATIONEN Däremot finns det en innovation som redan från början accepterade fullt ut. Det var:

* V-stilen i backhoppning som, trots att norrmännens var lika stora motståndare som svenskarna i de ovan nämnda exemplen. – Så skall inte ett backhopp utföras, ansåg lusekoftorna. Telemarks-landningen har ingen ändrat på – ännu! Varför accepterade Sverige det nya fullt ut? Enkelt! Innovatören var en svensk och han, Janne Boklöv, gav Sverige stora, men kortfristiga, framgångar i grenen. Kortfristiga? Jovisst! För när de ”riktiga” backhopparna snabbt lärde sig stilen så bar vi tillbaka på ruta ett. Janne Boklövs V-stil Ytterligare en nymodighet är givetvis:

* Tour de Ski. I fjol höjdes det inte många positiva blågula röster om touren. Avslutningen med att åka en slalombacke baklänges var närmast en skandal. – Ett jippo som på intet sätt är värdig längdskidåkning. Det är enbart sponsorpengar som tvingar åkarna till detta fruktansvärda. En parodi att se dem närmast stappla de sista metrarna in i mål. En gång men aldrig mera. Tongångarna fortsatte även i år. Ja, t.o.m. ett par etapper in i tävlingen. Men så, med ens öppnades våra ögon och …

VI SKÅDADE LJUSET. Ett ljus i form av Charlotte Kalla. Vi insåg nu att detta, detta var det fullkomliga – längdskidåkning i sin prydno. Lägg ner allt annat. - Tour de Ski, mintouren som gjort stor succé och fått stor uppmärksamhet i Sverige, skrev TT och förbundskapten Abrahamsson fyllde i med att: - Tour de Ski ska ligga där det ligger, det är en fantastisk tävling.

Om hon inte fullföljt utan brutit så hade hon inte ens fått tillgodoräkna sig de WC-poäng hon erövrat under tidigare etapper. Då hade det tagit hus i helv-e: - Det är ju ärligt förtjänade poäng. Skandal! Mygel! Korruption! Vaddå, hon fullföljde inte, ”straffet” är likadant i föregångaren Tour de France. Och vaddå, ledde? Det är som om ”Musse” leder OS-finalen på hinder efter 2000m men bryter ett varv senare – who cares?

EFTER FINALETAPPEN, OCH under de kommande dagarna, bröt en fullkomlig Kallafeber ut i media. Media kan aldrig balansera sig och lägga kommentarerna på rätt nivå. Visst, hon genomförde en mycket bra tävling, men att börja prata om att Bragdguldet är klart, ett sommar-OS år! Eller: - Vem skall egentligen vinna Jerringpriset? I Aftonbladet fick man rösta på de sju kandidaterna plus Kalla. Snacka om en styrd röstning som i vilken diktatur som helst och Kalla fick 67 % av rösterna. Men omröstningen gäller ju för 2007. Och man förväntades göra något speciellt för henne på Idrottsgalan.

I det hysteriska läget brydde sig ingen om att Idrottsgalans priser gällde Sportåret 2007 – närmare bestämt 2006-11-01 till 2007-10-31.

I DN skrev Johan Esk att: - Det ska inte gå att vinna med en tappad stav i sprint eller ett fall på en klassisk etapp. Men det är ju tack vare tävlingsformen som det går att göra det. Det hade inte gått i ett enskilt lopp, vilket det heller inte gjorde, men i ett etapplopp är det inga problem – alla drabbas av något misstag.

Det jämnar ut sig, som det är så populärt att säga när Sverige får en orättfärdig straff i fotboll. Beträffande de 20 tappade sekunderna i fallet så innebar det ju inte att, när hon efter X km fick tätkänning, hon utan fallet legat 20s före. Klungan hade malt på och hon fick ödsla viss kraft men ändå inte helt avgörande för utgången av ens etappen. Och några missade bonussekunder i sprintloppet, vilken betydelse hade det? - Det är ju en sån publiksuccé med massor av åskådare. Ja, vid sprinterloppen, där åskådaren trängs ihop på en liten yta. Inte var det så många att snacka om i backen. Om det är publikens storlek som är avgörande, så har vi alla stadsmarathonlopp jorden runt – som det i Stockholm.

TOINI ELLER ”ULLE” ELLER … DET MÄRKS OCKSÅ ATT journalistkåren föryngrats. Vid tidigare genombrott, eller framgångar, för kvinnliga längdskidåkare har de alltid jämförts med Toini Gustafsson. Vid Kallahaussen nämndes inte det gamla krigsbarnet. Det var i stället Marie-Helén ”Billan” Westin-Östlund som fått överta klassikerrollen. ”Svenskan” hade en gång en stor genomgång om vem som var vår största idrottskvinna genom tiderna. Tror att han hade Toini och Ulrika Knape främst. Förutom de på tio-i-topp listan räknade man upp en massa kandidater.

Bland dem Ann-Louise Skoglund, men henna avfärdade han med att hon var ett tillfälligt uppblossande, som inte klarade att leva upp till förväntningarna, utan slocknade snabbt. Håller inte med, återigen handlar det om en form av dramaturgi. Toinis placeringar vid VM och OS: 7/8, 6/8, 6/3, 1/1. Lisa rad EM, VM och OS: 1, 6, 5, 4. Eftersom Toini hade två, distanser medan ”Lisa” bara en, så fanns de utrymme för ett misslyckande för Toinis del, medan ”Lisa” alltid måste lyckas. Om vi räknar bort sämsta resultatet varje år så får Toini raden 7, 6, 3, 1 vilket ger platssiffra 17 mot Ann-Louise 16! Ändå ansågs Toini vara vår största och ”Lisa” en tillfällighet. Varför?

Ann-Louise intervjuas av Radio Göteborgs

utsände Leif Olsson. Bingolotto sändes från början enbart i lokal-TV i Göteborg.

Leif var programledare med enbart fast lön. Eftersom han inte trodde på konceptet hade han nämligen

tackat nej till provision på sålda lotter!!! Leif var tidigare handbollsdomare med OS- och VM-finaler

på meritlistan.

Glöm inte bort dramaturgin som återigen fick en stor, alldeles för stor, inverkan på jämförelsen dem emellan. Medan den senare började med sin vinst, så avslutade den förre med sin. För Toinis del en upptrappning medan ”Lisa” trappade ner – även om hon trappade upp på slutet, Konkurrensen? Båda slogs mot sovjetiskor, även om det i skidor börjat luckras upp – därav framgången? Minns att Barbro Martinsson-Grahn var fyra, nio sekunder från brons. För ”Lisas” del tillkom dessutom ett gäng östtyskor (och vi vet ju numera vad det handlade om), vilka inte hade någon mer framträdande roll på skidor – i alla fall inte på kvinnosidan. Ändå har det ofta framhållits, lite av Gärderudsyndromet (att på den tiden berodde svenska friidrottsframgångar mer på motståndet än svenskens kapacitet) att det var en ny gren utan konkurrens. Beträffande att det var nytt 1982, så avgjordes EM 1978 och VM 1980. Men även för Östins del så handlade det om en relativt ny gren.

Vilken nivå höll Ann-Louise? Hennes svenska rekord lyder på 54.15. Vid VM i Osaka hade det räckt till en femte plats och till final vid samtliga EM, VM och OS sedan hon vann i Atén. Både Gärderud och Skoglund var alltså betydligt bättre än deras samtid ville ge dem erkänsla för. Men Toini vann ju även dubbla VM-guld? Stämmer, men i skidor gäller OS även som VM.

FLERA FALL AV FALL MINNS LASSE VIRÉNS FALL, på 10.000m vid OS i München, där han rullade runt och kom upp på fötterna direkt. Han tappade tio sekunder vilket inte utnyttjades av klungan – de kanske inte ens såg fallet. Hade klungorna, då och i TdS däremot tokkört. Ja då

hade hela TdS kunnat vara just kört för Kalla och Virén missat sin dubbel. - Inte fel att skrika faaan i direktsänd TV när det går snett, Snacka om inställning. Vari ligger inställningen? Vari ligger betydelsen av direktsänd TV? Vem skulle inte uttryck besvikelse över det skedda. Det mest spektakulära

Lasse Virén svenska fallet torde vara Bengt-Erik Grahns vid alpina VM 1966 i Portillo, Chile. ”Timber” gjorde själ för namnet då han med några portar kvar i andra åket, och med en ledning upp mot fyra sekunder, körde ur.

Det stora under touren tycks enligt media vara hennes ”bragdlopp” sista dagen. Minns då vad man, tidigare, ansåg om att just längdåkare kör en slalombacke, dessutom åt fel håll. Det intressanta är att Kalla under TdS:s övriga 10 km:s lopp i fri stil slog Virpi Kuitunen med 29 resp. 44s, och det utan backe. Kallas specialitet är fri stil - Kuitunens klassisk.

DET SÄGER DET SIG självt att en klassisk åkare förlorar mer i fri stil i en Bengt-Erik Grahn, slalombacke, än en fristilare om man fantomen från skulle köra klassiskt. Väl kommen till Kittelfjell - lägg den tunga backen skall man inte förakta märke till klädseln betydelsen av den lilla, 162 cm, Kalla mot den stora, 174 cm, Kuitunen. Det var därför de finska ledarna, redan kvällen före, gratulerade Gunde till slutsegern. Om den bragdbetonade avslutningen är det också värt att notera att ryskan Valentina Schevchenko var snabbast, hela 1:33(!) före Kalla. Kalla slutade nia, nio sekunder före Anna Hansson. Mellan dem placerade sig den fjärde tyskan i loppet – Johaug slutade f.ö. fyra.

Avslutningsloppet var mest ännu en TV-dramaturgisk grej. Helt i klass med tidigare nämnda av Nowén, Johansson, Gärderud, Lindh, Mogren etc. Det, mer än, väntade rycket gjorde sig bra i direktsänd TV. Som tur var det inte kampen om ”bronset” man visade just då, vilket innebar att vi slapp se det enbart i repris. Hur stor hade ”prestationen” varit om det inte varit direktsändning. Men, som sagt, tävlingens status gick från jippo till bragdguldsnivå på en vecka – märkligt!

Nu gäller det att överträffa varandra. Lasse Anrell ansåg att hon var århundradets nykomling men hon var som nämnts VM-femma året innan. Han verkar ha glömt bort, mitt val, Carolina Klüfts internationella genombrott vid VM i Paris 2003. Hon hade också en mindre grej i bagaget. Ett EM-brons inomhus året innan.

ETT, NUMERA F.D., SKIDJIPPO jämfört med ett VM i mångkamp. Före Klüfts tid ansågs mångkampsvinnaren vara ”the World´s Greatest Athlete” vilket myntades av Gustav V vid OS 1912. Från “Jim” Thorpe via Glenn Morris, ”Bob” Mathias, Rafer Johnson, Daley Thompson och Jürgen Hingsen till senare tiders Dan O´Brien, Tomáš Dvořák, Roman Ŝebrle och Erki Nool. Men efter Klüfts totala dominans under det senaste halvdecenniet verkar vissa journalister, som Jonas Arnesen, tvivla på henne och grenen – som tidigare med Gärderud och Skoglund. Bilden tarvar kanske en förklaring. Dan, ett OS- och tre VM-guld, hade nollat i stavhoppet vid USA:s OS-kval 1992. För att visa sin kapacitet deltog han i öppna DM i Stockholm – men bröt efter andra grenen, längdhopp. Dagen innan var media där och alla skulle göra sin ”exklusiva” grej och i en inledande intervju så nämndes Thorpe (se 100ÅB s.15) och OS 1912. Jag berättade för fotograferna om minnesplåten men dom fattade, givetvis, ingenting: - Eeeeh?. Därför tog jag själv tag i saken.

Jim Thorpe i trappan utanför valvet efter första kurvan.

O´Brien vid den minnesplåt över Thorpe som sattes upp på Stadion då han 1983, efter 71 år, tillerkändes medaljen.

T.v. om O´Brien finns plåtar med samtliga vinnare.

Dessutom ifrågasätter man Carolinas framtoning att det bara är ett spel för galleriet. Så länge jag känt henne, från någon gång, i 15-års åldern har hon alltid var så där ”carriskt”. Sprallig och svårt att sitta stilla, snabb till bus, antingen det gällt träning, tävling eller ingetdera – men när koncentrationen behövs, då finns den där.

BUDAPEST - STOCKHOLM PÅ FEM DAGAR UNDER TRETTONDAGSHELGEN VISADE SVT ett program om 1958. Där satt Karl-Axel Sjöblom i en Aktuelltstudio som såg ut vara hemma i vardagsrummet: - För fem dagar sedan vann Kate Jobson överraskande EM-guld i simning på 100 meter, eller nåt liknande. Men det var detta ”för fem dagar sen” som fascinerade, sen fortsatte han: - För någon timme sedan fick vi bilderna. Man fick alltså bilderna efter fem dagar. Som om Kallas lopp skulle, visats för första gången, fredagen efter TdS! Då hade det inte blivit denna Kallahype. Tvärtom kanske Kate fått Bragdguldet 1958. Fast å andra sidan hade nog Europamästarinnan Kate inte hur mycket hype som praktiserar ryggsim på helst hjälpt – det var ju vikt en aning fruset vatten för Rickard Dahl.

SÅ EFTER FYRA VECKORS time-out stod hon där igen, i tävlingsspåret vid DM i Vemdalen och hon vann: - … med två och en halv minut!! Sällan, om ens någonsin, har ett simpelt DM, mediabevakats på ett liknande sätt. Radio, TV och press. Ja, alla var de där, liksom publik och massor av autografjägare. ”Peppe” påannonserar TV4:as sportsändning med: - Även hos oss får ni Kalla fakta, och i Sportspegeln skall vi få ta del av: - Charlotte Kallas nya liv som världsstjärna. I nästa WC-tävling kom hon fyra och Expressen skrev att de var: - Full av beundran för Kalla. Alltid bäst när det gäller. Redan i oktober sa hon att hon skulle ha två formtoppar: Tour de Ski och Falun. Till skillnad mot resten av skidvärlden missar hon aldrig en

formtopp.

Jag bara undrar: Om man har en uttalad formtopp så måste man, för att vidimera detta, även ha en formsvacka. När hade hon den? Var det den nämnda fjärdeplatsen? Det gäller att ha mer på benen för

Upp på Lejonbacken att få ihop till en artikel. Dessutom: - Resten av skidvärlden? Det är ju tur att i alla fall hon står med båda skidorna i snön. Hur gick det då med formtoppningen? Efter den 1 december 2006 har hon som sämst en 18:e plats La Clusaz 15 dagar senare. Sen har vi då formtoppningsloppen:

Stockholm 21 mars 2007 26:a Falun 24 mars 2007 27:a Falun 23 februari 2008 20:e Stockholm 27 februari 2008 49:a

Bäst när det gäller? Snarare ger hon uttrycket ett antiansikte. Efter Tour de Ski fann Johan Esk knappt ord för att beskriva Charlottes insats. Men framgång är en färskvara. Efter Slottssprintern i Stockholm skrev han att: - Jag har ingen aning om hur lång tid det tar innan hon mästerskapsmässigt är i kapp en annan 87:a, Astrid Jacobsen. Skidvärldens just nu största framtidsnamn. Varför behöver journalister aldrig stå för tidigare, tvärsäkra, uttalanden? Ledare och aktiva får äta upp sina uttalanden i decennier.

SKILLNAD PÅ FOLK OCH FOLK AFTONBLADETS NÖJESBLOGGARE Fredrik Virtanen påträffades, vid en av vinterns alla galor, inmundigandes sig stimulantia av pulviserad art. Samma tidnings fotbollsexpert Robert Laul kastades berusad ut från Fotbollsgalans efterfest på Undici. I ”Bladet” blev det bara en notis (en ”nöjesprofil”) om den förre, i övriga media mest som en kul grej. I dessa kretsar är det en fjäder i hatten och statusen stiger efter dylika händelser. Eller som Mats Olsson skriver: - Till skillnad från idrottare som dopar sig tror jag inte artister börjar sin karriär med att droga sig för att göra bättre musik, tavlor eller texter. Det ena ger det andra: framgången ger nya vänner, mer pengar och ökar behovet av att hålla sig kvar på en karusell som snurrar alldeles för fort och sen bara ökar tempot. Skulle alltså idrottare börja sin karriär med doping? Är det inte egentligen samma drivfjäder för båda?

NÄR PATRIK LÖVGREN, SOM aldrig varit en superstjärna ens på svensk nivå, åkte dit i kölvattnet av Sjöberg/Nylander skandalen, så blir det helsidor om

Mr Snowman honom, nästan än i dag. Nylander är numera, p.g.a. tidigare framtoning och yrke, ”bränd”, men vilka efterverkningar har det blivit på nöjeskändisar, t.ex. på sin tid Tommy Körberg, när de åkt dit? Inga.

MATS OLSSON, VEM annars, klagade på Lagerbäck för att denne inte ville ställa upp med en massa reserver – av hänsyn till arrangörerna och motståndarna. - Fel. I toppfotbollen är man sig själv närmast. Om brassarna spelade inför ett fullsatt Råsunda och ställde upp med reserverna, medan stjärnorna satt på bänken. Då hade det blivit krigsrubriker om penningk-a divor. Hur de besvikna fansen tömt spargrisen för att få se Ronaldo, Ronaldinho, Robinho och Kaká. Fast Pontus Wernbloom kanske inte är en världsstjärna i Costa Rica? Vidare trodde han på Fredrik Risp, Mikael Antonsson och Kalle Svensson till Sydamerika turnén, men icke: - Ogina klubbtränare ... Ogina? För att spelarnas arbetsgivare ville se sina anställda på jobbet? Vill svenska klubbledare släppa sina utländska stjärnor under ett par höstveckor för en träningsresa - eller ”Svennis”. Många tycker att han, som svensk, borde tänka mera på landslaget och låta Andreas Isaksson får speltid. Han skulle alltså ställa över 21-årige engelsmannen ”Joe” Hart, som är på väg att ta en plats i landslaget. Och hur var dt Mats sa: - Fel. I toppfotbollen är man …men det gäller kanske inte andra?

I MORGONSOFFAN SITTER PERSONER som Chris Härenstam, Mats Olsson, Lasse Anrell, Tommy Engstrand, Pamela Andersson m.fl. och tycker om aktuella idrottsliga spörsmål.

Pamela Ander(s)son

med två ”s” med ett ”s”, men två …

Jag blir mörkrädd när jag hör hur dessa s.k. experter uppvisar en sådan skrämmande okunnighet, även i frågor som borde vara deras specialitet. De åsikter man torgför sammanfaller snarare

med de, som den okunnige hr Svensson har (okunnige i betydelsen: saknar relevant bakgrundsinformation), där han sitter med sleven i flingepaketet, inmundigat sig via media. Skillnad om de på ett seriöst sätt tagit fram och till sig bakgrundsfakta, som de på eget bevåg plockat fram och analyserat. Men icke: - Bla, bla, bla … jag tycker att … (för de hann skumma rubrikerna i DN och Svenskan). Sen tror han Svensson, som nu övergått till grötfatet, att vdet är en form av konsumentinformation om sport han just tar del av. Senare på jobbet säger han då att: - Ja men nu är det egentligen så här ty jag har lyssnat på expertisen. Suck3. Därför tycker jag att: - Lägg ner sk-n. Det handlar inte om konsumentinformation” utan spridande av fördummande fördomar.

I ETT FLAMMANDE BRANDTAL försvarade Pamela, Kallas ”fiaskolopp” i Falun med att: - Vi måste tänka på att hon bara är förstaårssenior. Då går det upp och ner. Hon eldade på som vore det ett valtal och upprepade mantrat flera gånger och Mats Olsson höll med. – Och hon har varit skadad. Skadad? Snarare sjuk. Vem som egentligen är ”skadad” (fast det kanske är en sjukdom?) lämnar jag åt läsaren. - Dessutom var hon allra snabbast i stafetten. Som källa hade hon förmodligen läst eller hört detta – någon undersökande journalistik, för att underbygga sitt påstående, var, som sagt, inte att tänka på. – Hon var snabbast, upprepade soffan.

Var hon snabbast? Svenskornas tider var: Sara Lindberg 12:49, Anna Hansson 12:41, Charlotte Kalla Virpi Kuitunen 15:22 och Maria Rydqvist 16:46. Hur har nu detta gått till? Jo det handlar om olika sträcklängder. Första sträckan startar på ett speciellt startområde och sista sträckan har sin målgång. Tvåan och trean brukar vara lika, men numera så har du fristil på första halvan och klassisk på andra. Därför kan sträcktiderna inte jämföras annat än med de på sin egen sträcka. Det innebär 75 % av deltagarna faller bort. Kalla hade 15:21,6, Riitta-Liisa Roponen 15:21.8 och Kristin Steira 15:22.8. Då kommer det hela i en helt annan dager. - Ja, men hon var snabbast, och myten lever vidare. – Hon gjorde ett lopp av absolut världsklass, sa Jonas Karlsson. Det vore f-n annars.

Vi kanske skall jämföra Kalla med denna artikels ”standardmodell” Linus (f.d. Carl) Thörnblad. Efter hans ”fiasko” vid OS 2004 har han nu i fyra år hudflängts av Mats Olsson.

Linus Charlotte 2004 2008

Ålder 19 år 21 år Började tävla 16 år 7 år Karriär/Rutin 3½ år 14 år Placering vid ”fiaskot” 22:a 20:a Tidigare meriter VJM/EJM guld-silver-brons 0-0-1 3-1-0 SM 0-1-3 1-1-3

Även Linus har haft sin beskärda del av skador och inte sa Mats något om att nykomlingen Linus var så ung 2004? Dessutom anser jag nog att ett OS i friidrott har lite högre status än Svenska Skidspelen i Falun. Tävlingen där Kalla skulle ta tillbaka SIN förlorade världscupledning. Det är en märklig hallelujastämning när det gäller Kalla. Det går faktiskt som en väckelserörelse genom Sverige. Det är nästan så att hon petar ner S:t Carola från tronen. Linus då? Han får väl representera det onda då.

Kalla Calle

Linus började med höjdhopp vintern 2000/2001. I sin andra tävling klarade han 2.00 och efter 2½ år 2.30. Under sin korta karriär har han följande meriter:

Guld EJM Silver inomhus-EM Brons inomhus-VM JEM Fyra EM JVM

Till meriterna hör även ”guld” och ”brons” vid WAF (f.d. GP-finalen)

Dessutom fyller han bara 23 år i mars.

SVERIGE FÅR ALLTID svåra lottningar och hamnar i ”Dödens grupp”. Problemet är bara att plockar man in oss på motsvarande plats i den ”lätta” gruppen – ja, då blir det en ”Dödens grupp”. Fakta är att vi aldrig, i ett slutspel, kan hamna i samma grupp som Malta, Cypern och Luxemburg. Faktiskt inte.

HÅLLER FÖR NÄRVARANDE på att föra över mina VHS-band till DVD. Man slås då över vilken försämring som skett under de senaste 20 åren. När det gäller allsvenska fotbollsmatcher visar SVT enbart snabba flash på målen. Där man knappt hinner med att uppfatta vem som passade. Då visade de hela anfall, även sådan som ej resulterade i mål. I årskrönikorna var det inte en massa intervjuer med stjärnorna: - Hur minns du, hur upplevde du, hur känner du för din insats i dag … vad hände, vad sker idag och framöver, vad … hur … vad … hur … Det är knappt man hinner visa bilderna.

Då visade man årskrönikor på två timmar där inslagen, repriserna, bara påannonserades. Det viktiga var att i bilder sammanfatta året. Nu handlar det mest om en egotripp för programledaren. Man kunde t.o.m. ha separata sommar- och vinterkrönikor. När det gäller sommar-OS-krönikan 1988 så visade man de fem-sex sista bollarna från damfinalen i volleyboll. Man baxnar och tror inte det är sant, utan måste spola tillbaka bandet och få det bekräftat. Damvolleyboll? Det visas, numera, inte ens under spelens sexton dagar. - Varför ska vi visa det? Det är ju inga svenska deltagare!

DAGISJOURNALISTER I SANDLÅDAN - JAG VAR FÖRST. Nej, jag var först. Nähä, nähä, för jag … Vad dom var först med är inte det väsentliga. Numera är det mest ett mediakrig om att vara först med den. Detta ägnar ”Bladet” och ”Getingen” en massa tid, resurser och utrymme åt. Åt att analysera: - Vem var först? - Vi var tio minuter före med nyheten. – Nu är det officiellt men vi avslöjade redan i går... Men vilken bloggstjärna som var först är mig helt likgiltig. Om jag inte kollar på webben under just dessa tio minuter som skiljer dem åt, så är det ju ointressant vem som var först. Livet går vidare och krisen i världen består. Och om jag får t.ex. får veta att: - ”Henke” fortsätter kl. 13:12 eller 13:22 – so what? Vilken betydelse har det för mig? Det är enbart intressant för Lauls och Luhrs tjocka egon, i deras interna tävlande, och av intet värde för oss läsare.

Dessutom har vi långdragna strider som den om Rami Shaaban är klar för Hammarby, eller inte. Här handlar det om att AB redan på senhösten (vad det nu är, i dessa tider då vädret inte uppträder på traditionellt sätt) påstod att Shaaban var klar. Därför måste konkurrenten inta motsatt Rami i vinrött ståndpunkt. Det hela handlade mer om den inbördes fighten och prestigen, än sanningshalten i påståendet. Om han var klar eller ej, kom helt i skymundan. Ju mer tiden gick så byggdes myten om Rami Shaaban upp till himmelska nivåer. Fanns det egentligen någon bättre målvakt i världen? Ja, det skulle i så fall vara Isaksson!

VAD HAR EGENTLIGEN RAMI presterat – vad har han för meriter? Han gjorde sin allsvenska debut först 2001, som 26-åring. Personligen tycker jag det alltid är intressant med late-bloomers, man behöver inte vara bäst i världen som tonåring - hänvisar till stycket om friidrottarna längre fram.

26 år Djurgården Allsvenskan 5 Värtan Div. II 2 27 år Djurgården Allsvenskan 6 28 år Arsenal Premier League 3 29 år Arsenal Premier League 0 West Ham Premier League 0 30 år Brighton Andra divisionen 3 31 år Birghton Andra divisionen 3

Under åren 2001-våren 2006, 5½ år, spelade han alltså bara 22 seriematcher - mindre än en hel normalsäsong!. Därefter följde 1½ år i ett norskt mittenlag. Nu 33 år gammal är han åter i Allsvenskan. Under tiden har det blivit 14 matcher i den blågula tröjan. Han spelar alltså nästan fler landskamper än seriematcher. Trots det en världstjärna och den största allsvenska tillskottet någonsin – tror nog att, under senare år, både "Henke” Larsson och Andreas Andersson går före. Och en gång i tiden återvände både Gunnar Gren, ”Nacka” Skoglund, Gunnar Nordahl och ”Kurre” Hamrin till Sverige.- fast de hamnade ju bara i näst högsta divisionen – Gren och ”Nacka” i allsvenskan efter ett år. Det är tydligen de där tre matcherna i Arsenal satt sig djupt i folks medvetande.

I REKLAMEN FÖR SINA sportsändningar skryter SVT ständigt med att: - Här får ni analyserna och fördjupningarna. Det de hänvisar till är lever inte upp till reklamen. Det är bara bla, bla, bla … De enda som lever upp till detta är fotbollsmagasinet Offside, Sportmagasinet S samt, i viss mån, Fotbollskanalen.

Inför friidrottsmästerskapen lovar SVT att: - Vi kommer att Jacob Hård testar nytt visa varje steg, varje kast och varje hopp, Man har ännu, efter 20 år, aldrig levt upp till devisen. I stället bryter de ett lopp, en prisutdelning (som man numera helt skalat bort) för att visa en för flera veckor sedan inspelad intervju. SVT:s försvar:

- Det är ju inga svenskar på banan. Med tanke på alla stora invandrargrupper, så sitter även de framför TV:n och spanar, förgäves, efter sina hemmaidoler. Det är som när Peter Wennman ondgjorde sig över de chauvinistiska britterna på BBC: - När jag vill se Waldner så visar de bara rodd. Javisst, de är helt ointresserad av en ointressant bordtennismatch. De vill hellre se Matthew Pinsent ta sitt fjärde raka OS-guld.

I samband med skidskytte-VM tvingades SVT att i direktsändning be om ursäkt för sitt fiasko. Fiaskot som bestod i att man prioriterade segraren Andrea Henkels målgång resp. en sekundstrid. Klagomålen, som gällde att SVT inte visade ACO:s och Ferrys första skjutningar, resulterade i att TV lovade att bättra sig. Samma människor som klagar på utländska TV-bolag, när de prioriterar sina lokala stjärnor framför våra svenska, vill nu ha det tvärtom.

Matthew Pinsets guldset För jössenamn. This is the f fucking VM och inget DM eller en byatävling, för att uttrycka sig ungefär som Stuart Baxter en gång gjorde.

VID EM FÖR NATIONSMÄSTARE skall Roger Blomquist göra en intervju: - Ber om ursäkt att vi pratar till bilderna, men vi har ingen svensk där. Vid OS visar SVT numera, av princip, inte sporter utan svenskt deltagande, och i vissa svensksporter enbart korta, om ens det, sammandrag.

IDROTT OCH POLITIK … … HÖR INTE IHOP. Sant eller ej skall jag inte ta upp här men när Fredrik Reinfeldt läste upp sin regeringsförklaring sa han bl.a., vilket också varit uppe i debatten inför valet:

- Regeringe skall arbeta för att vi skall få stora idrottsevenemang till Sverige. Ett akut ärende var ansökan om VM i friidrott 1911. – En utredning tillsattes av den gamla regeringen och frågan har debatterats länge. Det har också gjorts en massa utredningar och undersökningar, efter både VM 1995 och EM 2006 i Göteborg, som påvisar de samhällsekonomiska vinsterna, säger ordf. Yngve Andersson. De beräknas generera skatteintäkter på nästan en miljard, varav 300 miljoner netto från utländska besökare. Staten skulle alltså satsa 200 miljoner som ett förskott och få tillbaka mycket, mycket mer. Vi tyckte det verkade vara en bra affär. Dessutom belastar det inte den budget som föreligger nu, utan först den om fyra år.

Alpina VM, i Åre 2007, fick klara sig utan statligt stöd. 2008 nekade regeringen arrangörerna av skidskytte-VM i Östersund ett bidrag på fem miljoner. – När vi haft en dialog har vi förstått att

det aldrig skulle bli aktuellt. Med staten som garant för större idrottsarrangemang skulle betydligt fler våga satsa, säger organisationskommitténs ordf. Bengt Everby.

MÅNGA TYCKER ATT DET är ett bevis på missunnsamhet då Oscar ”Blade Runner” Pistorius inte tillåts starta i OS. Sydafrikanen är amputerad under båda Svenska flaggan benen och springer med proteser. Dessa vajar högst - är inte utformade för att ersätta benen men inte är det utan ergometriskt utformade, mer som Fredrik den stores hästben, och tillverkade av kolfiber. förtjänst

Vart tog linsen vägen?

Det säger sig självt att det måste vara mer svikt i dessa än i vanliga ben. Proteserna absorberar givetvis mer rörelseenergi som resulterar i längre steglängd och vila. Hur långt skulle man kunna studsa fram i t.ex. tresteg? Tester visade att han har en mekanisk fördel på 30 %. Ändå överklagade man till CAS/Idrottsdomstolen i Lausanne. Hur stor är chansen att han, den hittills ende utövaren som använder dessa hjälpmedel - urvalet är alltså inte det bredaste 1 mot 6.700.000.000 - går in och håller SM-medaljklass - top 350? Det är en på 20 miljoner. Det är inte troligt att han, den förste, också råkade vara den störste talangen. När större talanger dyker upp, och materialet utvecklas (det är ännu bara i sin linda) så kommer de två sekunder som fattas till Johan Wissman att ätas in och då är det bara en dryg sekund till världsrekorden. Om det dök upp större talanger som kunde springa under 40s, eller hoppa över 25m i tresteg – och ändå få tävla mot icke-handikappade på lika villkor – hur lika vore det och hur skulle vi ställa oss till det? Vad skulle simmare säga om någon, med amputerade underarmar, kom med kolfiberproteser formade som skovlar. Dylika hjälpmedel har vi, ännu, inte sett inom simsporten. Om man nu inte räknar Phelps 52:or dit.

I början av 80-talet hade vi en rullstolsåkare i Sverige som hette Ray Clark, och var bäst i världen i diverse grenar. Jag såg honom en gång i Solnahallen, där han stötte kula. Döm om min förvåning då han efteråt reste sig upp lyfte stolen och bar i väg den vid sidan om. ”Bar” eftersom specialbygget inte gick att rulla. Sen vecklad han ihop den, tog den under armen och gick, svårt haltande, därifrån. Visst, han var handikappad men han använde inte rullstol privat – det var enbart ett tävlingsredskap. Rullstol – en materialsport? Får jag vara med?

Anders Olsson fick pris som Årets Idrottare med funktionshinder. Det som tyvärr aldrig framgår är standarden och konkurrensen. Vi får veta att den, eller, den har vunnit

Paralympics på 1500m löpning, eller simning. Vad som aldrig framgår är vilken av, de 10-12, 1500 meters klasserna han vann.

Därför tror man att han är den ende och dagligen pumpas vi nyheter om vinnare och medaljörer. Till slut är vi fullt övertygade om en överlägsen svensk seger i nationsstriden. I stället får vi veta att vi hamnade på en ”glädjande” 22:a plats!!!! That´s the truth.

Åter till Anders så simmade man i 183 grenar. På 200m fritt kom han fyra. De fyra(!) deltagarna noterades för tiderna: 2:46, 2:56, 2:56 och 3:00. Han tog silver på 50m och guld på 100 och 400m fritt. Han har samtliga tio världsrekord i frisim, kort och lång bana.

1986 utsågs Magdalena Tjernberg till Årets Idrottskvinna. Anledningen var hennes nio guld, ett silver och två brons vid handikapp-VM i Göteborg. Hon tävlade i klassen synskadade B1. Hennes tvillingsyster Gabriella är också synskadad, men tävlade i klass B3. Tvillingar med samma handikapp och ändå en klass emellan dem. I vissa grenar som tog Magdalena en minut att simma, hade tvåan två och trean tre minuters simtid. Handikappsporten skulle verkligen tjäna på ett koefficient system så man kunde jämföra olika handikapp och få fram en mästare i varje gren.

MIN TYSKE KONTAKT FÖRSTÅR inte svenska medias tjat om Alexander Farneruds storhet: - Han nöter bänken i Stuttgart, när han spelar förlorar laget för det mesta. Så var det i inledningen av förra säsongen, så var det även i höstas. Uppenbarligen visades matchen Stuttgart-Lyon i svensk tv, för när jag var hemma tillfälligtvis, hörde jag några kolleger prisa Farnerud för hans insats, de ville ha in honom i kvalet mot Spanien. Jag häpnade och började fundera. Han hade slagit ett farligt inlägg, en farlig frispark, i övrigt hade han varit lika initiativlös som vanligt. Vi övervärderar ständigt våra egna. Det är den gamla ”hjälterollsmyten” som svenska spelare alltid får ikläda sig. - Låg bakom alla målen, är ju en vanlig fras. Vid ett mål kan man se ”svensken”. - Titta där nere i hörnet av bilden där står han – vår hjälte. Att det var 20m från målet är av ringa betydelse. Eller så passar han bollen fem meter åt sidan till en medspelare, som sen passar en spelare, som slår en 30m cross, varpå (den riktige hjälten) möter på volley och gör mål. - X låg bakom målet, ändå förpassas han till bänken i tre matcher.

Balbo Dahlin Fonseca

Efter fem år i Borussia Mönchengladbach värvades Martin Dahlin till Roma. - Det slutliga beviset på Martins världsstjärnestatus. Tyvärr, hade han även själv den uppfattningen. Det blev bara tre inhopp för Martin som aldrig fattade att han bara var fjärde alternativet på forwardssidan. Anledningen till värvningen var att Roma behövde uppbackning eftersom urugayanen Daniel Fonseca och Argentinas Abel Eduardo Balbo var i väg på landslagsuppdrag – La Copa América. Den senare gjorde f.ö. 89 mål på fem säsonger i Rom. På forwardssidan fanns dessutom Francesco Totti och Marco Delvecchio. Eftersom Martins gnällande spred dåliga vibbar, så skickades han tillbaks till Tyskland och efter ett tag lyckades Roma sälja honom till Blackburn.

STÄNDIGT DETTA EU DEN BELGISKE ”KORPSPELAREN” Jean-Marc Bosman förändrade grundvalarna i fotbollsvärlden och nu är det dags igen och, som vanligt är det klåfingriga EU-byråkrater som varit framme. Nu lystrar anledningen till namnet Andy Webster, ännu en dussinlirare. Han hade kontrakt med skotska Hearts of Midlothian men ville gå till engelska Wigan. Klubben ville då ha marknadsmässig ersättning men Wigan nobbade och Webster tog fallet vidare. Den internationella sportdomstolen i Lausanne (CAS) har nu dömt till Wigans och Websters fördel - engelsmännen behöver bara betala 200.000 euro, den lönesumma som skulle ha utgått för Webster under den återstående kontraktstiden.

Enligt domen kan en spelare efter en bestämd tid - tre respektive två år beroende på om han är yngre än 28 år - ensidigt bryta sitt kontrakt. Den klubb han lämnar har bara rätt till den återstående lönesumman. Domen avser byten till en klubb i ett annat land. - Föreningarna har ingen moralisk eller legal rätt att kräva en spelares marknadsvärde tillbaka som förlorad vinst, skriver domstolen.

”Livet är en fest” – i alla fall en show för skådespelaren

Therese Akraka (Rederiet) och artisten Ardis (Fagerholm). Här för Rånäs 4H på 4x400m vid stafett-SM

Är det ”moraliskt” att bryta ett kontrakt som man ej tvingats skriva under, utan enbart undertecknat av snöd ekonomisk vinning. Varför skrev han på ett fyra-års kontrakt? Jo, för ju längre tid du tecknar dig för, desto större månadsersättning erhåller du.

Annars pratar EU om marknaden, tillgång och efterfrågan. Här frångår man den principen. Vill ”marknaden” betala så låt de göra det. Kontentan blir att storklubbarna dammsuger marknaden på talanger för en billig penning. Vilket, långsiktigt, även kommer att drabba Wigan. Hur skall detta bemötas av klubbarna - på Bosman fanns inga kryphål? Skriva 100-årskontrakt, för då blir återstående lönekostnad hög. Å andra sidan innebär det att osålda spelare har sin pension tryggad.

Spelarna, som alltid tänker kortfristigt, jublar men kommer snart att sätta dollarbuntarna i matstrupen. Om de svenska klubbarna inte får in några övergångspengar så får dom mindre pengar att betala till spelarna. Vilka då kanske inte har råd att vara heltidsproffs, vilket i sin tur …

Champions League?

- Ja, men dom har ju råd att lägga ut en massa pengar på spelatrköp. Fel, det handlar om Monopolpengar, pengar som aldrig finns i verkligheten. Milan köper spelare av och betalar pengar till Ajax, som gör samma sak till FCK, som gör samma sak till Malmö, som gör samma sak till Häcken, som köper en hemvändare från FCK, som gör detsamma från Ajax, som gör samma sak från Milan … och så är pengarna tillbaka där de startade. Dessutom skall, vid vidare försäljning, viss procent gå till tidigare klubbar som utvecklat spelaren. Det innebär att ekonomisk tillskott genereras ner genom näringskedjan.

Förutom dessa ”utbildningsbidrag” så är det en ständig rundgång på pengar, där rika mecenater högst upp i kedjan, liksom här och där på vägen, pumpar in nytt kapital i cirkusen. Viss dränering förekommer. Speciellt då spelarna och tränarnas ersättning skall utbetalas. Då försvinner ren cash ut ur kostcirkeln.

Den svenska modellen pratas det om – vad är det, finns den? Vi har en modell där vi, träningsmässigt, utbildar de aktiva och inte toppar dem från början. Det är en av anledningarna till att vi under det senaste decenniet fått fram en handfull ”världsstjärnor” i friidrott. Visst dyker de upp stjärnskott som nästan direkt tar plats i världseliten som Carolina Klüft och, förlåt Mats, Linus Thörnblad. Men se till övriga:

BORLÄNGE – KARLSRUHE = 12 ÅR * Susanna Kallur debuterade som 15-åring, efter en lokal tävling, vid IUSM i Kupolen 1996. Det var också första gången jag träffade tvillingarna, fast det var mest föräldrarna jag kom i kontakt med. Med Anders för att informera mig om tjejernas

bakgrund och mamma ”Lisa” för att hon var involverad på mediasidan. Susanna slutade femma i höjd, medan Jenny kom tvåa på 60m och femma på 200m. Under ett par år fortsatte det så med Jenny som ”stjärnan” i familjen. ”Sanna” var, bl.a. p.g.a. en efterhängsen hälskada, mest ”Susanna” och ”systern” – Men hon är minst lika lovande, sades det. I sin andra tävling på seniorhäckar sprang hon, 1997, sin första SM-final. Vann gjorde Ludmila Engquist 12.69, ”Sanna” kom sist på 14.11. Hon vann ett JVM och två JEM, men det betyder med automatik inte att man etablerar sig i den yppersta senioreliten. Hon var 19 år vid sin första final på IEM, 21 år på EM, 22 år på IVM, 26 år på VM och, förhoppningsvis, 27 år på OS. Hon har hela tiden lugnt och metodiskt knaprat in, tiondel för tiondel, till den nivå hon visade i höstas och som nu slagit ut i full blom, 27 år gammal.

Johan Wissman

* Johan Wissman har hela tiden jobbat mot 400m. Från början var det 200m som gällde och det var först ifjol han hade grunden att stå på för att helhjärtat satsa på 400m. Även för Johan har det långsiktiga varit ledstjärnan. Vi får inte fram fler speciellt då sprinttalanger än att vi måste omhulda dem och lägga kortfristiga framgångar åt sidan. Började som 16-åring med blygsamma 23.41 resp. 52.59. Förbättrade sig året efter med drygt 1½ resp. 2½s. sen har förbättringarna fortsatt bit för bit. IEM semifinal 20 år gammal som bäst innan fjolåret då han var 25 år.

* Mustafa Mohamed sprang flera juniorfinaler med silver på EJM 10000m som bäst för elva år sedan. 1998 var han 54:a vid JVM i terräng, som 21-åring 73:a vid terräng-EM, året efter 59:a. som 25-åring 13:e på hinder vid OS. Som 28-åring fyra vid EM och som 29-åring fyra vid VM och senare på året silver vid terräng-EM.

TOG FÖRSTA SM-GULDET SOM MYNDIG * Kajsa Bergqvist tog visserligen dubbla guld och silver vid juniormästerskapen 1993-1997, men som 19-åring ”bara” 13:e vid IVM och utslagen vid VM (i Göteborg) och vid OS året efter. Delad femma vid VM som 21-åring, 22 år: ut i kvalet vid EM, 23 år delad VM-fyra, 2000 tog hon, 24 år gammal, sin första mästerskapsmedalj – det blev tio raka! Kajsa vann inte sitt första SM förrän som 21-åring, efter att ha förlorat tre raka mot ett år yngre Emelie Färdigh. Den riktiga peaken hade hon 2005-2006, 29 och 30 år gammal, då hon var odiskutabel världsetta.

Första SM-guldet, snacka om marginal

En annan höjdare - världsrekord 2.42!

* Stefan Holm hade en successiv förbättring, satte pers.rek. varje år från 9 till 20 års ålder (1.20 – 2.26) sen fick han en dipp, 2.22 men 2.30 inomhus. Nu är han inne på sin elfte raka säsong med 2.32 som sämst. 21 år gammal 8:a på IVM; 22 år: IEM utslagen 7:a på EM; 23 år: IVM 6:a, VM 10:a; 24 år: IEM 4:a, OS 4:a; 25 år (2001): IVM 1:a, VM 4:a. Nu är han alltså etablerad. Total har det blivit sex mästerskapsguld, tre silver och ett brons.

Stefan hade länge svårt att bli erkänd. Dels för sin längd: - Det ska inte gå, och dels p.g.a. Staffan Strand. Svenska media hade svårt att ta till sig att två svenskar ”hoppade sk-n ur världseliten”. Man hade dessutom svårt att, trots att sju centimeter skiljer dem åt, lära sig vem som var vem. Det blev ofta Stefan Strand och Staffan Holm, även i intervjuer. För enkelhetens skull fick det bli ”Piff och Puff”. Staffan utbildade sig i USA och fick därmed en mer amerikansk framtoning. Han framstod som kaxig men han sa aldrig att: - Jag skall vinna, eller att: - Jag skall ta medalj. Det han sa var: - Jag siktar på medalj. Tyvärr bytte media mer än gärna, för rubriksättarnas skull, ut ”siktar” mot ”ska”. Dessutom spillde detta, p.g.a. piff-och-puff-effekten, över på Stefan. När Staffan ”försvann” med sina skadeproblem så befanns inte längre Stefan vara kaxig och han fick, också med hjälp av På spåret, äntligen sin rättmätiga erkänsla.

Staffan tillhörde också hackkycklinggänget (Regentlängden: Bodén – Strand – Thörnblad). Staffan har vunnit IEM guld, IVM brons och EM brons under sin karriär. I övrigt har han sju placeringar mellan fem och nia, och bara missat finalen en enda gång på tio försök. Dessutom missade han 2004, ej full säkerhet efter fotoperation, men enbart genom en knapp rivning. Ändå var det: - Mycket snack och liten verklighet, enligt Olsson/Anrell och överkorsade getingar i betyg. Även om de kommit fram och nått juniorframgångar så har det dröjt till 25-årsåldern innan de etablerat sig på riktigt. För andra har, trots juniorframgångar, det stora lyftet kommit något tidigare

som för Emma Green 21 år, Christian Olsson 21 (som inte gick till final på varken IEM eller OS 2000), Carolina Klüft 20 medan andra bekräftar 25-årsteorin: Magnus Arvidsson 24, Alhaji Jeng 25, Robert Kronberg 24. Den som skiljer ut sig är Linus Thörnblad, 18 år. Tidiga framgångar kan också vara pyrrhussegrar. Emma Green låg tolva, på 1.95, i statistiken inför VM i Helsingfors 1995. Tre

Emma Green testar hade klarat 2.00, och ny variant av dykstilen ytterligare tre 1.98. En poängplats var vad Emma, i bästa fall, kunde hoppas på. Nu höjde hon sitt pers till 1.96, medan en efter en försvann i regnvädret. Ett tag såg t.o.m. en svensk dubbelseger ut att vara möjlig. Till slut blev det ett sensationellt brons. Därefter var allt annat än medalj ”totala misslyckanden”. Ändå fortsatte Emma på sin nivå, medan det för brons krävdes 2.01 vid EM i Göteborg och 2.03 vid VM i Osaka.

HANS-INGE AND THE PILL INGE DE BRUIJN, 24/8 1973 i Barendrecht, är en holländsk sim-mare som, i svenska ögon, fick sitt genombrott på, mycket, sent 90-tal. Därför, och p.g.a. av sin särpräglade haka, anklagades hon i svenska media, bl.a. Svenska Dagbladet (hon var ju: - Ett hot mot oss), för gendoping. Jag känner inte till hela historien om varför

hon var så intensivt hatad av svensk simsport. Mina tankar baserar sig helt ur ett på-sidan-om-simning perspektiv.

I samband med OS i Sydney skrev Peter Wennman i Aftonbladet: - Det dyker upp en människa i en pool och jag tror först det är ”Lillen” Eklund, för hakan är lika stor och ryggen lika bred. Men hon visar sig heta Inge de Bruijn och har minsann inte tagit några tillväxthormon, ty hennes mamma ser också ut som ”Lillen” Eklund. Litar jag på denna simmerska? Inte ett smack! Vad har han för belägg för sitt påstående? Han redovisar inte sina bevis och som Londonbaserad lever han ju lite vid sidan om debatten. Men varför nämner han då ”hakan”, eftersom han ändå ”friar” henne i denna fråga. Och ”bred ryggtavla”? Kom igen! Vi snackar fjärilsim.

Det fanns fler ”indicier”, som den tidigare dopingavstängde diskuskastaren Eric de Bruijn. Han ertappades med Ben-Johnson-steroiden Stanozonol i kroppen. Han var

Peter Wennman dessutom ingift i ”Lillen” Eklund simsporten genom sin fru, den trefaldige guldmedaljören från Atlanta-OS, irländskan Michelle Smith. Hon avtjänade vid tillfället ett fyraårs straff för ett manipulerat urinprov.

Michelle dopad + Eric dopad = Inge dopad?

Indiciekedjan var stark och hållbar, varför svenska media droppade Inges frågetecken. Jag, och andra friidrottsintresserad, såg kedjans brister. Ty vi visste att Eric inte var släkt, bror trodde visst vissa. Han hette inte de Bruijn, utan

de Bruin, och med en smäll brast kedjan

En annan graverande misstanke som framfördes var den att hon bara dök upp vid vissa mästerskap. Med vissa mästerskap avses i detta fall: långbanemästerskap, medan hon höll sig undan från vinterns kortbanemästerskap. – Hon är hemma och dopar sig, sa förbundskapten Hans Chrunak, 19/9 1948. Tittar vi på Inges CV så finner vi att hon, från och till, deltog även på kortbanemästerskapen. Till en början var även Sverige likgiltig för sprint- och kortbenemästerskapen.

EN ANNAN SOM HAR noll koll på detta med doping är Mats Olsson. Han har flera gånger återkommit till detta med doping inom baseball. Återigen, nu när rättegångarna står som spön i backen, när USA äntligen tagit tag i problemet – och då går de nästan till överdrift åt andra hållet. Alltnog det Mats säger är:

- Jag förstår inte varför dom dopar sig i baseball. De skall ju inte vara stora och tunga utan snabba och ha precision. Men hr Olsson vakna upp, kom in i matchen. De skall ha armstyrka för att slå i väg bollen upp på läktaren och hur bygger man armstyrka? Jo, sterojds! Sen skall de vara explosiva så att de kan göra en maxrush på 90 feet (27.45m) till första basen. Behöver de springa fler baser så beror det på att bollen förpassats till evigheten och då räcker det att linka runt. För likt tyngdlyftare, och andra atleter, är sprinters chanslösa på 30m, men sen dör de – ”atleterna”.

När det gäller uttrycket atleter så missbrukas de numera, nästan dagligen, i media. Atleter är utövare av kraft- och styrkesporter.

73 % UTEBLEV Eftersom det var OS 2000 som stod i fokus kan vi göra en intressant iakttagelse: Vid OS deltog 565 européer. Fyra månader senare deltog bara 153 av dessa vid kortbanemästerskapen i Valencia. 73 % var alltså: - hemma och dopade sig. Vid ett euro-OS, d.v.s. bara räkna simmare från Europa i OS, skulle den svenska insatsen bli:

Ett guld, fyra medaljer, åtta finalister och 39 placeringspoäng.

1 – 4 – 8 – 39. Valenciatävlingar resulterade i: 5 – 10- 18- 101

Poäng för diverse nationer i euro-OS vs EM:

TYS 124- 70, HOL 87- 9!, RUM 76- 7, GBR 65-143 CZR 17-75.

Av GBR:s 19 finalister vid Euro-OS deltog 17 vid EM. Medan övriga nationer i stort sett bytte ut sina OS-trupper, så deltog för Sveriges del OS-truppen – ograverad!

Det är ganska talande siffror.

På t.ex. 400 meter frisim deltog inte euro-OS tio(!) bäst placerade simmare vid EM. Kanske just detta var anledningen till att två unga svenskor blev fyra resp. femma och närmast helgonförklarades av Staffan Lindeborg”?

I samband med ett mästerskap i skymundan lurade Chrunak hela mediasverige - vilket han själv, med ett skratt, berättade i en intervju: - Vi fick oerhört stor uppmärksamhet för vår lagkappsmedalj. Det fanns inga media på plats, så det var okänt att det bara var ett par startande lag. Men det fann jag ingen anledning att upplysa om. En sann sportsman, och det var ”Lindeboj” inte enda gången han visade upp sina talanger i ”sportslighet” . ”Framgången” och, framförallt, kortbanesuccén i Scandinavium 1997 gjorde att fokus nästan flyttades från lång till kort bana.

Inför kortbanemästerskapet året innan sa han att: - Det är sommarens mästerskap som gäller, kortbane-VM kommer i andra hand. Fast vi hindrar givetvis ingen från att satsa på tävlingen. Efter Göteborg lät det annorlunda: – I fortsättningen kommer

Hans Chrunak vi att satsa på kortbane- mästerskapen. Detta blir framtidens melodi. Tyvärr har inte simvärlden lyssnat på honom.

FLER CHRUNAKSKA ”FADÄSER”: 1) SENAST I SAMBAND MED en ishockeymatch i Elitserien på senhösten attackerar han domaren: - Jag borde hosta på honom, så han blir sjuk och dör. En kameleont som sannerligen kan ta seden dit han kommer. I och för sig anser jag att även domare kan, och ska, kritiseras - men nå måtta får det väl i alla fall vara. Slutresultatet av den blamagen blev, för Chrunaks del, att ishockey ”karriären” tog slut.

2) Han poängterade många gånger, beträffande simmare som gjorde bättre tider än vad svenskar presterade, att: - Det går inte att simma så fort odopad. Då handlade det ändå om tider som våra bästa simmare numera gör i sömnen. Det gäller att vara förutseende.

3) Vid en konferens ansåg han att friidrottsförbundet bara skulle skicka aktiva med medaljchans (detta var före medaljboomen) till mästerskapen. Själv tvekade han aldrig att skicka Patrik Isaksson till Sydney där han, då han inte fick ”känna” kaklet var 25 meter, nästan drunknade i den långa bassängen, 1:03.05/26:a. Han skulle nog aldrig klara Simborgarmärket i öppet vatten.

4) När Linda Olofsson vann 50m fritt vid kortbane-EM i Wien 1995 tyckte Hans ”vi-bryr-oss-inte-om-kort-bana” Chrunack att det var en bragd. Och han räknade upp bragdförutsätt-ningarna, bl.a.:

* Att gå och vänta hela veckan, har knäckt många. * Ett guld, efterlängtat så det gjorde ont. * Målsättningen uppfylldes. * Sista grenen, sista dagen, sista chansen. Linda Olofsson * Slagit favoriten Franziska van Almsick i försöken, pressen ökade. * Till höger världsettan, till vänster favoriten. * Kallt – motvind – tjuvstart.

Men levde inte de flesta konkurrenter under, i princip, samma pressande förhållanden? Och alla vinnare genomlider ett antal pressande problem av denna art. Det hela verkar snarare patetiskt

och att han inte var förberedd på the ”life on the top”. Det verkade som han tyckte att det var lika bra att Linda aldrig startade. Vinsten var väl tillräcklig för henne?

5) Vid sprinter-EM i Esbo 1992 kvalade Theresé Lundin in till finalen på 50m fjäril. Men hon tvingades av förbunds- kaptenen att avstå. - Hon fick göra sitt eget val,

”Franzi” sa han. Visst, men jag tror nog att hon kände trycket och att valmöjligheterna framställts på ett sätt som inte gick att missförstå. - An offer she couldn´t refuse - för att travestera en gammal maffiasägen. Anledningen var den att svenske favoriten Louise Karlsson missade finalen. Eftersom hon var nia så skulle ett eventuellt återbud ge henne en gratispalts i finalen. Ett ur svensk idrottsmoralisk synvinkel mycket tveksamt beslut. Det är sådant mygelförfarande som vi brukar anse är förbehållet länder som Italien, Grekland, Frankrike Therese Lundin i Barcelona och Spanien. Om någon av dem varit inblandad i en dylik fabulering, så hade det nog blivit ett eller annat mediautspel, från Landskronas verbalt så framgångsrika åsiktsmaskin.

RAKRYGGAD LEDARSTIL!? NU HAR HAN, MED EN dåres envishet, i åratal hävdat att det var helt enligt reglerna – men agerandet ger ju knappast något Fair-play pris. I stället hedrades han, efter Sydney-OS, av Landskrona kommun för sitt: ”briljanta ledarskap präglat av en rakryggad ledarstil”. Rakryggad var ordet. ”Lik-i-lasten” skattfinnarna på Aftonbladet nämnde heller inte händelsen när Chrunaks medaljtyngda förbundskaptens liv sammanfattades. Hur beslutet påverkade Therése framtid som simmerska är mig obekant. Men hon syntes aldrig mer i tävlingsbassängen och jag tror inte det var så hon tänkt sig karriärens avslutning – om det nu var en planerad sådan.

Hon hade kanske fått på "hela sk-n" i försöken och att en finalsimning kunde sluta i ett förödande personligt fiasko? Knappast. För hon hade egna meriter vilka innebar att hon kunde stå ganska så stabilt på egna (sim)fötter. Fyra månader tidigare var hon OS-tolva och 1991 tog hon brons på 100 fjäril vid långbane-EM i Atén. Nu blev hon på ett synnerligen osportsligt sätt, petad bort från finalen. Detta hade kunnat bli hennes simmarkarriärs clou. Den möjligheten tog Chrunak, på ett ”rakryggat” sätt, ifrån henne. Sen skyllde han ifrån sig på henne med att: - Hon ville.

EN ANNAN SOM BORDE ha känt besvikelse var den 18-årige sil-vermedaljören, som genom Chrunaks agerande, förutom ära och berömmelse, bestals på guldet. Hon är f.ö. en ganska märklig simmerska. Redan 1987 nådde hon framgångar vid EJM. 1990 var hon trea på 50 fjäril vid "6-nationers" (dåtidens eurpacup i lag). Fortsättningen på hennes karriär kan sammanfattas med följande siffror:

1991 EM spr 50m fj 1 EM 50m 50m fr 3 100m fj 2 (före just Lundin!!!) 4x100m fr 1 4x100m my 3 VM 50m 100m fj 8 4x100m fr 3 4x100m my 4 1992 OS 50m 50m fr 8 4x100m my 8 EM 25m 50m fr 6 50m fj 2 1993 EM 50m 50m fr 3 100m fj 4 1994 VM 50m 100m fj 7 1995 EM 50m 50m fr 4 100m gj 4 4x100m fr 6 1996 uppehåll 1997 uppehåll

BUT, THE BEST IS YET TO COME

1998 VM 50m 100m fr 8 4x100m fr 5 4x200m fr 8 100m fj 7 4x100m my 6 EM 25m 50m fr 1 4x50m fr 2 50m fj 1 100m fj 3 4x50m my 3 1999 VM 25m 50m fr 1 100m fr 5 4x100m fr 2 50m fj 3 4x100m my 4 EM 50m 50m fr 1 100m fr 2 100m fj 1 4x100m fr 4 4x100m my 4 2000 OS 50m 50m fr 1 100m fr 1 100m fj 1 4x100m fr 2 2001 VM 50m 50m fr 1 100m fr 1 50m fj 1 EM 25m 50m fr 1 100m fr 1 4x50m fr 2 4x50m fj 3 2003 VM 50m 50m fr 1 50m fj 1 2004 OS 50m 50m fr 1 100m fr 2 100m fj 3 4x100m fr 3 4x100m my 6

DET ÄR ALDRIG FÖR SENT SIMMERSKAN VAR ALLTSÅ Inge de Bruijn som ALDRIG tidigare presterat något, och som ”sönderdopad” (- Ja, men det säger ju alla). Ständigt denne oidentifierbara ”alla”) 26-åring dök upp vid EM 1999. Hon som, enligt Sune Sylvén på Svenskan stod för: - Årets genombrott 2000 – kategorin: - Raketform i rätt tid. Eller som andra påstod: - Inge de Bruijn, som sägs vara som bäst då det inte gäller.

Inge och Pieter

När svenska media vid ”genombrott” 1999 kollade upp henne så konstaterade de: - Lite småframgångar 1998, ingenting 1997 och intet 1996. Man orkade inte bläddra ytterligare ett år bakåt i tiden. Detta parat med ”ryktet”, ger svaret att hon, genom dopingen, tagit ett gigantiskt steg - från (i Sverige) absolut anonymitet, till prispallens översta nivå. - Jag har tidigare slarvat bort min talang, men gav den en sista chans.

Vi har många exempel på talangfulla svenska idrottare som i ”mogen” ålder tagit beslut att satsa seriöst. Därmed har de tagit steget från klungan av många, till odiskutabel nummer ett. Senaste exemplet: Stefan Nystrand 26 år – lika gammal som Inge var 1999 – året före sina stora OS-framgångar. Är 2007 året

före Stefans? Så hur var det med Inge? Hon kom, tvärtemot vad mediabilden sa, inte på gamla dar från ”landet ingenstans”. Det är för mycket guilt-by-association. Dessutom borde hon, om någon, hysa antipati mot Sverige för Chrunaks agerande i Esbo. Däremot gäller guilt-by association inte svenskar. Vi har exempel som Sven Nylander som beundrades för att alltid ha en formtopp vid mästerskapen – bäst då det gäller. Hans ”utsvävningar” i Göteborg har inte med detta att göra. Vi har salig Michael Ljungberg om vilken SVT:s Roger Blomquist sa i

Sven, the young one samband med OS 2000:

- Han har inte tävlat så speciellt mycket, utan satsat på en formtopp, under ett par dagar här vid OS. Brottningens svar på grekiska sprinters eller holländska simmare? Fast hans mamma har ju ingen Eklundsk haka; tror jag. På tal om doping sa Lasse Frölander vid samma tillfälle om kvisslor och dopingrykten: - Man har den hy man har och klorallergin har väl gjort sitt till. Och man har den haka man har eller …?

Även andra framgångsrika holländare, som Pieter van den Hoogenband hamnade i Inge de Bruijns doping-ångande kölvatten.

- Hoogenband är ännu en holländsk simmare, som från ingenstans intagit en världsledande position, kommenterades hans framgångar i Sydney. Vid OS i Atlanta 1996 blev han fyra på 100m fr, 11/100 från brons, och vann B-finalen på 50m. Sen tog han tio mästerskapsmedaljer, varav två GULD, innan hans fantastiska, och då menar jag verkligen fantastiska, EM i Istanbul Roger Blomquist 1999: 50m fritt GULD, 100m fritt GULD, 200m fritt GULD, 50m fjäril GULD, 4x100m fritt GULD och 4x100m medley GULD. Nykomling?

ANRELLS EKIVOKA FANTASIER DETTA MED ATT INTE känna till bakgrund, eller rädslan för att san-ningen kan förstöra en bra historia, kan ibland ta sig de mest komiska uttryck. Anrell rapporterade från Idrottsgalan 2001: - Therese Alshammar kysste en parant blondin innan hon gick upp på scenen. Så pass. Stor förvirring. En enkel fråga hade ”förstört” den historien. ”Tessans” hemliga ”älskarinna” är känd under namnet Britt-Marie Smedh (Sundbyberg och Polisen) och vann sex individuella SM i bröstsim. OS 1972/7:a, VM 1973/ 5:a och 6:a, EM 1974/5:a och seger i Europacupen. Dessutom har hon en dotter lystrande till namnet Therese. Stackars ”Lasse långnäsa” med sin snuskiga fantasi. Dessutom sov han sig igenom VM i friidrott 1999, ty … :

”den mediokra” Tatiana + ”moralisten” Lasse = definitivt inte sant

AFTONBLADET PUBLICERADE VÅREN 2000 några lättklädda bilder och en tvåsidorsrubrik: - Hur naken får idrotten bli? och därunder rubrikerna: - Det är en sorglig syn, och: - Utseendet går före det idrottsliga. Anrell kommenterade det hela med bl.a.: ... eller stjärnor och stjärnor – en del av dem blir aldrig stjär-nor någon annanstans än i de hämmade pojkarnas sovrum. Ingen skam i det men jag undrar om det var det de drömde om när de började träna en gång; en samling nersolkade onaniobjekt på idrottens bakgård. De får inga medaljer. Men kanske en del kaffe-pengar …

… Australien verkar ha en ohämmad syn på avklädning och den ryskfödda stavhop-perskan Tatiana Gri-gorieva ställer upp på allt – bara hennes sponsorer är nöjda och göder hennes bankkonto. På nästa kollektion dansar hon väl antagligen med utslaget hår kring en hoppstav som vilken strippa som helst. Som stavhoppare är hon dock medioker. I mina böcker finns hon Tatianas på stripstången inte ens nämnd.

För Tatianas del är det väl huvudsaken att hon är känd i Australien och inte om hon är det på AB:s redaktion vid Globen. ”Som stavhoppare är hon dock medioker”. Tror att hr Anrell tittade i fel böcker. Hade han i stället tittat i sin resultatlista från VM i Sevilla året innan (han kanske ”minglade” med fel personer) hade han kunnat läsa:

3. Tatiana Grigorieva AUS 4.45.

Fyra månader efter artikeln förbättrade sig Tatiana, 8/10 1975, vid OS i Sydney med tio cm och en placering:

2. Tatiana Grigorieva AUS 4.55.

Det sistnämnda kunde han rimligtvis inte veta; även om han gärna vill påskina att han vet allt – även om det som ska ske. Inte ens en vacker kvinna som Tatiana kunde få hr Anrell att vakna upp ur sin ”väntar-på-skandaler” sömn. Dessutom tittade han nog i fel bok då han kollade upp Tatiana. När artikeln skrevs ännu inte 1999:års statistikbibel, ATFS Annual, utkommit – den kanske kom dagen efter. Därför tittade han i 1998:an och där fanns hon, p.g.a. barnafödande inte med, men hon fanns i 1997:an, 1996:an etc. Ett parallellfall till när han, och hans kollegor, förgäves letade efter Inge i fel böcker. Deras misstag blev Inges (och Tatianas) ”fall”. Men han sa sig vara på plats i Sevilla och Tatiana är sannerligen inte en kvinna man missar.

Vala Flósadôttir, Stacy Dragila och Tatiana Grigorieva medaljtrion vid OS 2000 – fan trot, om man ska tro Anrell

DEVALVERINGSCHOCKEN – GULDVÄRDET SJÖNK FRÅN 75 TILL 2 ENHETER! ÅREN 1991-2000 DELTOG Chrunaks simmare i 25 internationella mästerskap (ett mästerskap per 4.8 månad!), enligt Lindeborg ”stora mästerskap” – jag har aldrig begripit vad som, i dessa sammanhang, skall betecknas som ”små mästerskap”. Chrunak framhölls som vår mest framgångsrika förbundskapten: 182 medaljer, varav 75 guld men … men hur många av dessa erövrades på världsomspännande mästerskap i 50-meters bassäng? Nu blir det intressant. Svaret är nämligen anmärkningsvärt: 14 medaljer, varav två (ja just two, due, zwei, kaksi …) guld. 4x200m vid VM 1994 och sen Frölander vid OS 2000. Större delen av Chrunaks medaljskörd har kommit på EM 25m.

Just därför var Therese guld på senvintern i Melbourne så mycket mer glädjande.

Kallas bragd större än Kallurs rekord

Skånska Dagbladets sportchef Artur Bliding bloggar om sport och spel.

Världsrekord. Visst var det stort, Sanna Kallurs 7,68 i går. Riktigt stort. Inte minst för att det innebar att en viss Ludmila förpassades ur historieböckerna. Klart som tusan att det är värt att uppmärksamma. Men herregud, det handlade om 60 meter inomhus. En viss nyansering av rapporteringen skulle inte ha skadat... Tiotalet sidor i kvällspressens sportbilagor och rubriker som "världsbäst" samt enkäter med frågan "Är Sanna bäst i Sverige?" känns trots allt nästan på gränsen till löjeväckande. Jag menar, kom igen när tjejen vinner OS. Eller slår världsrekordet utomhus. Då kan vi verkligen börja snacka. Och om man ska anpassa nyhetsbevakningen efter storleken på framgången, hur kommer det då att se ut? En hel bilaga "Sanna-special"? Eller? Visst är Sanna Kallur folkkär och visst är det fantastiskt att hon nu raderat ut ett gammalt rekord som förmodligen noterats under inflytande av förbjudna preparat. Men personligen är jag inte redo att göra vågen riktigt än. Jag vill se Sanna vinna en stor mästerskapsfinal, med alla världens bästa kvinnliga häcklöpare på startlinjen.

Bassäng som bassäng –

även längdhopp kan kräva simkunnighet. Här demonstrerat av ”Sannas”

tekniktränare Karin (Johansson) Torneklint

Än så länge rankar jag Sanna Kallurs inomhusvärldsrekord ungefär jämsides med Charlotte Kallas totalseger i Tour de Ski. Fast ändå inte riktigt. Som bragd betraktat känns Kallas ryck i mördarbacken fortfarande större än Kallurs rekordnotering på supersnabb bana. Det kändes som om det bara var en tidsfråga innan det där rekordet skulle ryka, med tanke på Kallurs formutveckling och resultat tidigare under säsongen. Och kom igen, hur hett är det egentligen med friidrott inomhus? Hur många har de stora resultaten inomhus som huvudsaklig målsättning för säsongen? Någon?

Lord Kitchener Susanna Kallur

Det allra bästa med Sannas rekord är de som numera står under henne i rekordutvecklingen. Bland de närmast följande finns en löpare från Sovjet-unionen (Ludmila), ett par från Bulgarien och ett par från gamla Östtyskland. Det kunde lika gärna ha varit en lista från Wada över bannlysta piller...

Jag ryser av vämjelse när jag läser detta. Kom in i matchen för f-n. Allt negativ som han skriver om ”Sanna” och allt positivt om Kalla är ju, om man orkat läsa min betraktelse, egentligen tvärt om. Men det är sportjournalistik i dag för lite kunskap.

I USA har ju stundtals friidrott inomhus nästan varit större än utomhus och de första officiella inomhusmästerskapen avgjordes redan1906. Alltså ett drygt halvår före Simklubben Neptuns bildande! Speciellt i USA har det t.o.m. funnits rena inomhusspecialister.

Högt uppe på berget

Kompletterat med årliga EM i 42 år och VM vartannat i 23 år så är inomhusfriidrott en väl etablerad verksamhet. Det är egentligen bara, utanför USA, på medel- och långdistans som så inte varit fallet. MSG/Madison Square Garden var en gång en klassisk friidrottsarena. Till årets VM i Valencia är 159 nationer anmälda – say no more! Att jämföra denna mer än 100-åriga företeelse med Tourens ettåriga, låter sig icke göras. Och att ranka Kallas Tour de Ski insats, och hennes ryck (nu är vi åter inne på dramaturgin) före Kallurs rekord. Ja, inte heller det, är ens värt att kommentera. MSG 1880-1925

HÖGT ELLER LÅGT? - VARFÖR HOPPADE DOM alltid över 2.40 för 20 år sedan, på Sjöberg och Mögenburgs tid, och inte nu? Svaret är enkelt. Dom hoppade högt, men inte alltid över 2.40, framförallt inte Mögenburg – som aldrig klarat höjden. Frågeställarna jämför hela 80-talet, den Patrik-tyska eran, med enstaka tävlingar i dag.

När den infekterade debatten drog igång, efter Globengalan, nämnde Stefan ett annan betydelsefullt inslag, nämligen dopingfaktorn. Det är ett intressant påpekande. för när det hela tiden beklagades att Kajsa Bergqvist fick slåss mot ett dopingvärldsrekord, Stefka Kostadinovas 2.09: - Vi vet ju hur det gick till på den tiden, så pratar ingen om eventuell

Mögenburg påverkan på den manliga sidan. Förmodligen för att en av de, i allra högsta grad, inblandade var svensk och att allt för mycket snack om doping skulle spilla över på honom. Nu tror varken Stefan eller jag att Patrik var dopad.

Totalt 2.40 varav på 80-talet utomh inomh utomh inomh

Javier Sotomayor 17 4 4 1

Patrik Sjöberg 2 2 2 2 Igor Paklin 1 - 1 - Rudolf Povarnytsin 1 - 1 - Soran Matei 1 - - - Charles Austin 1 - - - Vjyateslav Voronin 1 - - - Carlo Tränhardt - 2 - 2 Hollis Conway - 1 - - Stefan Holm - 1 - -

Totalt utom ”Soto” 7 6 4 4

Förutom ”Sotos” fem tillfällen så var det alltså

bara åtta resultat över 2.40 och bara två av en tysk

En tysk som bara tog en ynka bronsmedalj utomhus mot Mögenburgs dubbla guld, hans enda medaljer. Vem var då bäst? Han som hoppat högst eller han som vann guld? Dessutom skördade båda sina främsta framgångar inomhus, Carlo ett guld och fyra silver, Dietmar fem guld och totalt nio medaljer - men inomhus skulle vi ju enligt hr Bliding inte bry oss om. Annat än när vi frågar oss: - Varför kan inte vi, när dom kan? Fast det imponerar: Totalt åtta guld, sju silver och två brons för duon - sjutton medaljer men bara tre av dem utomhus. Och det var ju, enligt Mats Olsson, Carlo, the smoker mer drag på den tiden då: - Patrik Sjöberg och Carlo Tränhardt bommade cigg av varandra.

STEFAN ELLER PATRIK? VEM ÄR DÅ DEN BÄSTE svenske höjdhopparen Stefan Holm eller Patrik Sjöberg? Ja, det beror ju på vad man menar med bäst. De flesta säger nu Patrik: - För han har hoppat högst 2.42. Att media inte orkar göra en grundlig research är inte speciellt överraskande. Då är det lätt att dra till med 2.42:an. Man går alltså på Patriks toppresultat. När det gäller Linus så bryr man sig inte om hans toppresultat utan bara ett av hans sämre.

Som synes nedan så väger meritskålen över till Stefans fördel. Patrik är unik i världen med medalj i tre OS, men Stefan har Guldet – och kan bli den förste som försvarar det. Hur med resultaten då? T.ex. de, i Sverige, världsberömda 2.30? Det är egentligen inte ett resultat för en rättvisande bedömning utan appellerar till en händelse den 22 februari 1997 och JSM inomhus i Eskilstuna.

GULDET! Stefan klarade då för första gången 2.30 – varpå han begärde upp ribban på världsrekordhöjden 2.43!! Media frågade då Patrik vad han ansåg om Stefans 2.30. – Han har ju bara gjort

det en gång! En händelse som Patrik, förståeligt nog, inte minns. Däremot är det klart att en besviken Stefan, när hans store idol uttryckte det så, tänkte att: - Jag skall visa honom. Elva år senare, så när som på en dag, kunde han travestera ”fem myror, är mer än fyra elefanter” och dra på sig T-shirten med texten: - 219 Holm mer än 218 Sjöberg. Ett tack för senast och

Världsrekordförsök #1 alla andra gliringar han genom åren fått av Patrik.

STEFAN PATRIK

placeringar poäng index poäng placeringar

OS 1 4 13 x1 20 2 2 3 VM 2 4 4 7 10 19 x1 13 1 6 7 11 IVM 1 1 1 5 6 31 x0.8 21 1 2 3 13 X EM 2 3 7 15 x0.8 3 6 10 IEM 1 1 2 4 Q 28 x0.6 37 1 1 1 1 6 7 10 GP 1 1 2 2 3 3 6 45 x0.6 24 1 1 1 X

”Meritpoäng” 112.6 88.8

Medaljer, u-hus 1 – 1 – 1 1 – 1 – 1 Medaljer, i-hus 5 – 1 – 0 5 – 1 – 1 Mästerskapsstarter: 27 25 Sämre än top–7: 1 4 Kvalmiss: 1 0 Missade ingångshöjder: 0 2

Patrik klart bättre vid OS (där Stefan får chans till sin tredje start i höst) och IEM medan Stefan är klart bättre i de övriga fyra. GP = GP-final (motsvarande World Cup), numera WAF/World athletic final.

PATRIKS OS-MEDALJSKÖLD

Silver 1984 Brons 1988 Silver 1992

Inte jämförbara tävlingar: Golden League (fanns ej på Patriks tid), European Cup super league (beror på om Sverige är med eller ej) och Världscupen (beror på konkurrenterna vem som får representerar Europa). Patriks seger vid IVM kom vid det inofficiella ”test”arrangemanget. 4 MM BÄTTRE NUMERA HUR HÖGT HOPPADE MAN då på 80-talets mästerskapstävlingar? Segerresultatet är rätt ointressant, det säger inget om grenens standard. Tittar vi däremot på bronsresultatet så finner vi att under 80-talet, från Patriks debut på inomhus-EM 1982 i Milano, krävdes följande, jämfört med 2000-talets krav:

1980 2000 1980 2000

238 1 - 230 4 2 236 2 - 229 1 3 235 - 1 228 1 - 234 - 3 227 2 1 233 - 2 226 - - 232 1 3 225 - 1 231 2 - 224 1 -

Totalt 15 18

Snitt 230.7 231.1

Det är en annan sanning än den som visade sig vid 80-talets tillrättalagda tyska hoppargalor, vilka fick massmedial genom-slagskraft. Däremot tycks folk ha glömt 90-taler med sitt bronssnitt på 233.0. Det ger också en viss nimbus åt de senaste årens ISM-resultat. Där Linus hoppade 2.35 i år och 2.38 i fjol och ändå ”bara” fick en silvermedalj.

Stefan brukar nämna polacken Artur Partyka som tog medalj vid sju raka utomhusmästerskap: OS 92/3:a, VM 93/2:a, EM 94/2:a, VM 95/3:a, OS 96/2:a, VM 97/2:a och EM 98/1:a. Dessutom Guld och silver inomhus. En högklassig hoppare – nej! Hans pers är ju ”bara” 2.38!

VF/VÄRMLANDS FOLKBLAD HADE en sån där ”ointressant” webbfråga angående: - Bråket” mellan vår trevlige och mycket duktiga värmlänning Stefan Holm och den arroganta höjdhopparen Patrik Sjöberg ”Vem håller du på?” Bara hur de vinklar frågeställningen är ju anmärkningsvärd. Resultatet blev: Stefan 63 och Patrik 37 %, vilket fick VF att gå i taket.

Stefan borde få 100 procent! Patrik Sjöberg fick nästan en tredjedel. Naturligtvis skulle värmlänningarna ha svarat 100 procent Stefan Holm.

Denna typ av medial chauvinism får mig att må illa. Om Stefan varit göteborgare och Patrik värmlänning, skulle man då röstat på Patrik – och vad är i så fall meningen med det hela? Överhuvudtaget detta med att bara, vad det än gäller, rösta på ”våra egna” handlar ju egentligen bara om vem som har flest anhängare, utövare, innevånare etc. Nästan en tredjedel? Tydligen ligger den matematiska begåvningen i paritet med frågeställningen.

GREKLAND OCH DOPING ATT DET UNDER SENASTE 15-20 år varit så mycket prat om rubriken har sin naturliga förklaring. Grekerna uppfattning är att eftersom alla andra dopar så måste de, för att hänga med, göra detsamma.

De kan ta sig de mest pinsamma uttryck. En av säsongens första galor på den internationella scenen är den på Kreta. Vid ett tillfälle kom tävlingsarrangören fram till den svenske managern Daniel Wessfeldt och sa att: - Dopingpatrullen är på ingång, skall vi varna Stefan Holm? – Nej, svarade Daniel, säg till dem att Stefan har rum nr 314. Arrangören alltså! Även Erica Johansson har ”råkat ut” för samma frågor.

Ett annat år hade de i reklamen för tävlingen använt de fem stora grekiska namnen. Även då dök ”polisen” upp, men tyvärr hade fem ”skadade” grekiska friidrottare redan lämnat ön!!!

Vid en GP-gala i Paris blev det tumult i lobbyn. Grekiska ledare och tränare gick handgripligen till väga för att stoppa dopingpatrullen när det skulle gå Nej tack! upp till de aktivas rum. – Vi trodde de var paparazzis. Av någon outgrundlig anledning hade de aktiva, under tumultet, smugit ut bakvägen med sina väskor och tagit en taxi till Roissy-Charles de Gaulle och flytt landet. När det visade sig att det var en äkta patrull skulle man givetvis beklagat och ringt efter dem och bett dem återvända, eller bett dem uppsöka läkare efter landningen. Men icke. De var för en tid onåbara.

SKALL STEFAN STANNA HEMMA? - VARFÖR, SLÅR DET MIG bländad av alla definierade muskler och fenomenala prestationer, ska dessa ytterst vältränade atleter som lever för sin idrott uppmanas att bojkotta OS i Peking? Skriver Janne Majlard I SvD. (Återigen detta med atleter. Red:s anm!) Det räcker att säga Guantánamo för att vidga debatten om mänskliga rättigheter i Kina.

Hur kan USA, som utan rättegång håller människor fångna under vidriga omständigheter, få vara med i idrottsgemenskapen? Hur kan, med liknande debattlogik, Annika Sörenstam, utan proteststormar vinande kring öronen travande på fairway få fortsätta räkna in sina golfmiljoner från Bush-vänliga Florida? Borde hon inte stoppas? Nej. Annika Sörenstam är idrottare. Ingen aktiv var så vitt jag vet med och röstade fram Peking som OS-arrangör. De uträttar sitt mödosamma

jobb på träningen under tidsrymden av en olympiad - de fyra år som löper mellan de olympiska spelen. Därför är den enda vettiga hållningen till OS i Kina att lägga olikheter åt sidan och i fredens namn samlas till sportslig konkurrens. Varför ska idrottare pressas och skuldbeläggas inför sanktioner när profithungriga svenska företag tiger still? Gå förresten ut på stan i dag och försök att köpa ett par gymnastikskor som inte är tillverkade i Kina.

Vad jag skulle kunna tänka mig är en manifestation under själva spelen. President Jimmy Carter fick i det kalla krigets namn med sig 25 länder i USA:s bojkott av Moskva-OS 1980. 1984 kom repliken från östblocket då 14 nationer uteblev från spelen Los Angeles. Vem minns bojkotterna i dag? Förmodligen svider det mest hos de aktiva som inte fick chansen att visa upp sig på toppen av karriären. Jag instämmer. Så länge regeringsrepresentanter åker dit för att bana väg för svenska företag att etablera sig på en ny marknad som innebär ännu större vinster för företagen och dess (aktie)ägare. De är inte beredda att avstå några kronor, som de klarar sig utan. Idrottsmännen, däremot, skall offra sin och familjens (ekonomiska) framtid, utan att någon tackar dem. Fast det handlar bara om idrott, en lek och en fritidssysselsättning. Vilket det sannerligen inte är. Det är en yrkesutövning som man försörjer sig på. De som förordar en bojkott, och trott på ett positivt resultat, skulle givetvis satt i gång sin verksamhet för minst två år sedan. De behöver på intet sätt offra något – då är det lätt att ta ställning för andra.

PETER MELIN

avled på sin post. Ja, i dubbel betydelse, nästan bokstavligt eftersom han fick en hjärtattack på Sydsvenska Dagbladets redaktion bara 59 år gammal. Vem var då Peter Melin? I mitten av 70-talet var han en av de drivande bakom Spårvägens tillkomst som en maktfaktor inom svensk friidrott. Dessutom drog han tillsammans med journalisten Anders Olsson, då på SvD, igång Stockholm Marathon. Sen många år är Anders chef för loppet. 1978 förnyade de båda, men hjälp av några av Peters kollegor, på Idrottsboken/Strömbergs, SM-tävlingarna i friidrott. Jag ombads ta hand om bakgrundsmaterial/ biografier på de bästa i varje kvinnlig gren. Sen har denna verksamhet, till och från, rullat på till en bit in på 2000-talet. Det var så jag fick mitt kontaktnät på mediasidan och därför känner till vilka som brukar, och inte brukar, bevaka SM. Peter avancerade inom allmänjournalistiken. Efter många år på ”Svenskan”, bl.a. som redaktionschef, var han 2000-2004 chefredaktör, och ansvarig utgivare, på Kristianstadsbladet. Från 2005 uppbar han samma tjänst på ”Sydsvenskan”. För Peter var pressetiska frågor ledstjärnan på den himmel från vilken han nu verkar. För detta arbete tilldelades han i år det nyinstiftade Olle-Stenholm-priset för ”Etik och Debatt”.

Peter Melin mottager Olle-Stenholm-priset

av dennes dotter Sara.

Med tanke på att mycket av det jag tagit upp i denna ”artikel” egentligen handlar om pressetiska frågor, så lyser jag frid över en sann publicist.

SÅ MÅSTE VÄL ARTIKELN ”tonas ut” så som man numera gör i nästan alla sportprogram på TV. Vi får oss till livs lite skönt ”spontant” eftersnack, medan ljudet sakta sänks, bilden zoomas ut och tonas ner.

Spontant? Knappast. Det är väl förmodligen det mest välrepeterade avsnittet i sändningen. - Vad säger du om domarens insats mellan Djurgården och Brynäs? – Det var ju ett jättehäftigt mål som Zlatan gjorde. Men inslagen har de sett innan, och redan då småkommenterat. Det kom ju inte som en överraskning under sändningen. Så jag avslutar med: - Vad säger du om Mats Olsson? … – Hur tror du det går på OS? Sen låter vi texten fade away.

And the myhts lingers on …

När skvallret blir gammalt blir det en myt. Stanislaw Jerzy LeStanislaw Jerzy LeStanislaw Jerzy LeStanislaw Jerzy Leeeee

Någon påstår någon gång någonting. Någon annan upprepar det.

Och vips driver påståendet runt. Det bekräftas genom att ideligen upprepas.

Snart vet alla intresserade exakt hur det står till med det som påstående, det var ett påstående om.

Bra journalister drivs av sanningsintresse. De ser som sin uppgift att pröva kunskapen. De låter vad de ser utmana vad de redan vet.

Och då och då kommer de på att vad någon, någon gång, påstod om någonting

var gripet ur luften, kanske en taktisk fint, en avledningsmanöver,

ett hugg i den eviga striden, om problemformuleringsprivilegiet

Fritt efter Peter Luthersson Peter Luthersson Peter Luthersson Peter Luthersson....

Post scriptum. MÅSTE KOMPLETTERA MED en del noteringar som just kompletterar de ovan skrivna.

- KALLA MIG ÄNGLAMARKEN … men den marken får, bildligt talat, inte beträdas. Ännu i mars sägs det att: - Hon kom från ingenstans och åkte in i skidhistorien. Landet Ingenstans är alltså Japan. Det var där, i Sapporo, hon blev VM-femma.

Peter Pan och kapten Kroks Neverland.

Efter comebacken har hon, t.o.m. Lahtis, följande serie:

16 – 11 – 3 – 20 – 49 – 8 - 25 Ena gången heter det att: - Kalla hade en dålig dag. Nästa gång att en: - Sliten Kalla har tappat styrkan. Efter senaste tävlingen blev hon tvungen att ta ett nytt break för att: - Hon känner sig sliten. Sliten och tappat styrkan? Av vad då? Kuitunen, Jacobsen, Johaug, Björgen och de andra har ”slitit ”en månad mer än Kalla, men fortsätter att dominera. För att de kunnat hålla ihop sin åkning, från november till mars, kanske beror på att de inte lade all krut på TdS,

NU ÄR ”KALLA KALLA” nominerad till Afotnbladets Årets Kvinna i Sverige. I kamp med bl.a. Idolvinnaren Marie Picasso, skådespelerskan Maria Lundqvist, kriminella MC-gäng-åklagaren Barbro Jönsson, advokaten Elisabeth Massi Fritz, Susanna Kallur… Priset delades ut på Kvinnodagen och tillföll ”Sanna”, som vann, nätomröstningen (suck!), före Kalla (suck!) och Barbro Jönsson (suck!). Trots att jag är en friidrotts, och speciellt ”Sanna” fan så tycker jag det känns fel. Det känns, som ni förstår, ännu mer fel med Kalla. För att inte tala om Barbro Jönsson – och då är det fel åt andra hållet. Hon utklassar de små, äppelkindade, idrottstjejerna. Samma dag visar det sig att även Expressen utser Årets Kvinna. Den ”tävlingen” vanns av kvinnorättsadvokaten Elisabeth Massi-Fritz. Och vem vet – eventuellt utser även SvD, DN, GP, ”Corren”, Västerbottenskuriren, Ny Dag, Dagen … sina versioner av Årets Idrottskvinna? I sann kollegial anda kanske alla svenska kvinnor, likt ”Sanna” och Elisabeth, kan påföra meriten på sina CV:n.

HETA ROBIN SÖDERLING gick till sin andra final i Regions Morgan Keegan Championships i Memphis, Tennesse. De fyra som inför tävlingen var högst rankade låg på: 5 - 26 – 34 och 53:e plats. I finalen mötte 59:an Robin en 81:e-rankad belgare, som i semifinalen besegrade 85:an Jonas Björkman. Sannerligen inget imponerande startfält. Ändå basunerar Sportspegeln ut:

- Robin Söderling, en av världens hetaste spelare just nu, I andra sporter skulle, ett motsvarande startfält, knappt bli nämnt ens i Resultatbörsen. – Jag gör mina sämsta matcher i finalerna, säger han själv. ”Sämst när det gäller”, kanske en ny Linus? Samtidigt avgjordes två andra ATP-tävlingar. Dels Acapulco Albierto Mexicano Telcel. Där startade, enligt då aktuell ranking: 11 – 13 – 14 och 22, och dels Zagreb PBZ Indoors med: 23 – 24 – 36 och 38:an. Den ena i paritet med Memphis, medan den andra var bättre.

Fanns det inga ”heta” spelare där och var fanns stjärnorna då? Jo, i dollarstinna Barclays Dubai Tennis Championships. Där finner vi, enligt den uppdaterade rankingen:

1 – 2 – 3 - 4 – 5 - 6 - 7 – 10. Där finns alltså inte ”the hot man” med.

NU ÄR DET WTCC SOM ÄR ”INNE” RICKARD RYDELL ÄR PÅ GÅNG igen - nu kör han WTCC och kom, enligt Sportspegeln: - Tvåa i VM för standardvagnar. WTCC utläses: FIA World Touring Car Championships och har deltävlingar jorden runt, bl.a. i Anderstorp. Det är gamla europaserien ETCC som blivit världsomspännande. Därav prefixet world i.st.f. european. Men svenska media är, likt i golf, tennis etc, snabba med att utse världsmästare. Bara orden: world och/eller championships finns med. Det betyder inte med automatik VM, Se på fotboll där det internationellt heter World Cup – men är VM. Tävlingen avgörs med ett lopp på lördagen och ett på söndagen. Söndagsloppets sjunde plats ”glömde” TV-sporten bort.

LAG-VM I BORDTENNIS I Kina ägnades stor uppmärksamhet och DN hade två hela sidor om Jörgen Perssons som nu startat sin sista säsong. Hur gick det då? Eftersom tävlingen snabbt försvann från sportsidorna så kan man misstänka att svaret är: - Dåligt! Efter lite surfande på nätet kom jag fram till att Sverige nådde sin sämsta placering någonsin – 17:e! Det innebär att Sverige är kvar(!) i A-gruppen och tror fortfarande på att få vara med i OS.

- TYSKEN TIM LOBINGER GÖR sin 17:e mästerskapsfinal (vid inomhus-VM i Valencia). Undrar om någon annan gjort det? - Sergej Bubka måste ha gjort det. (Varför? För att han är den störste eller … ?) ?? tänk, tänk, tänk ?? - Ja, han är ju europé.

Underförstått att med bara VM och OS går det inte men Bubka har, som europé, dessutom deltagit både vid inom- och utomhus-EM. Varför? Inberäknar vi EM, bara för att vi bor i Europa, kan ju en amerikan räkna Pan-Amerikanska mästerskapen. Andra kan räkna Asiatiska, Sydamerikanska, Samväldes, Afrikanska eller andra regionsmästerskap. Vissa som

deltar i samväldesmästerskapen kan ju även delta i andra mästerskap – en britt i EM, en Sydafrikan i afrikanska etc. Det är snudd på rasism att bara Europa räknas.

Hur var det då med Sergey Nazarovych Bubka (Сергій Назарович Бубка)? Han deltog vid tre OS – vann ett, nollade ett och skadade sig under uppvärmningen den tredje gången. Det innebar att han aldrig hoppade, skall det räknas som start? Sovjet/Ukrainaren vann de sex fösta VM:en som arrangerades (1983-1997), vilket är mycket imponerande. Han gjorde Mästaren på världsrekordjakt bara två EM-starter, etta 6.04 i Nyköping (!) och sexa. Vid mästerskapen tävlade han sparsamt inomhus. Vann VM de fyra gånger han ställde upp även om den första var inofficiellt, medan det bara blev en start, seger, vid EM. Totalt sett ger det, om vi räknar med även de tveksamma, 13(!) guld, en sjätteplats och två nollor. D.v.s. 16 starter – en mindre än Lobinger. Att tro är en sak – att veta något helt annat.

Daute Drechsler

Bubka satte 35 världsrekord och jag hade faktiskt förmånen att se 18-åringen live vid JEM i Utrecht 1981. Då slutade han sjua, så frågan är om jag verkligen ”såg” honom. Hade jag varit Mats Olsson så hade jag det givetvis: - Där i bakgrunden upptäckte jag Sergej. Däremot ”upptäckte” jag, och alla andra närvarande, den 16-åriga Heike Daute som hoppade 7.04(!) i längd. Sen gifte hon sig och blev, som Drechsler, en av de största någonsin.

Däremot fotograferade jag Sergejs VR-försök i Nyköping och Kvarnsveden. Vid det senare tillfället hoppade han och ”söta majoren” om lott på världsrekordhöjder.

HUR GICK DET DÅ FÖR Alhaji Jeng, som hade sitt silver att försvara? Bra tycker jag, även om man på TV4-sporten sa att: - Han hade ingen bra dag och slutade bara sjua! Sen silvret för två år sedan har han förföljts av skador och är ännu inte i topp från den senaste. Han slutade visserligen sjua, men på samma

Alhaji och … resultat som femman. Det är då

ofta tillfälligheter som avgör inbördes möten, ja även att nå en högre höjd. Dessutom slutade han nu på samma resultat som den gången i Moskva! Ingen bra dag - ja, ja, allt är ju relativt.

Samma sak med Emma Green. I och för sig hade hon ingen bra dag på jobbet. Hon var mycket nära att ta 1.90 i första, men TV visade bara det misslyckade sista hoppet. Hade hon klarat hade det ändå inte räckt till. Hade däremot, som utomhus, finalen innehållit tolv hoppare så hade det räckt. Men då måste man förstås känna till förutsättningarna – tacka vet jag gymnastikens top-36 till final.

… tvillingarna årgång 1997 – för elva(!) år sedan

Vi hade även Helene Engman som underkändes i media. I år har hon stött 18.13 nu bara 16 meter. Och … ? Redan i första omgången stötte sju kvinnor över 18 meter. Redan då fanns det ”bara en plats kvar”. Hon var alltså tvungen att chansa och sätta svenskt rekord. Om hon i andra säkerhetsstött 17.50, vilken glädje skulle hon ha av det?

- LENA BERNTSSON BÖRJADE med sprint sent, skrev Mats Olsson om den glada IVM-överraskningen. Att hon slagit igenom i sen ålder, en late late-bloomer - mycket beroende på efterhängsna skador, är en sak, men att hon började sent är bara ännu en Mats ”jag vet – för jag var där” Olsson myt. Hennes grenar är 100m, 200m och, under senare år, kort häck. Hon gjorde 15 JSM/USM starter och vann 200m 1999 – för nästan ett decennium sedan. Sin första start gjorde hon 1993. Det är alltså 15 år sedan – lyssnar du Mats? På seniornivå har hon gjort 29 SM-starter(!). 20 av dessa har inneburit final och i nära hälften av dessa har det blivit sista, eller nästa sista, plats med stark dragning mot det förra. 1999 blev hon fyra på 200m. Första medaljen kom 2001 silver på 60m. Det stora genombrottet kom i fjol med guld på 100m och silver på 60m. I år blev det dubbla inomhusguld, 60m och 60m häck och VM start, med snudd på final. Allt gäller exklusive stafett. Personligen räknade jag, trots landslagsdebuten 2000, bort henne redan då, vid millennieskiftet (det senaste).

IBLAND UNDRAR JAG HUR VISSA JOURNALISTER fungerar. Sydsvenskans sportchef Anja Gatu skrev att: - Hur såg egentligen SVT:s sändningsavtal ut? Hur kom det sig att vi missade halva höjdfinalen, det som blev dagens svenska höjdpunkt när Kallur inte längre skulle springa? Har inte SVT rätt att ställa några krav när de köper dyra sändningsrättigheter? Jag var också sur för att jag inte fick se höjdfinalen. Hade vi fått se den, så hade det suttit någon annan ”enögd jäkel” och varit förb-d. Har nämnt problematiken tidigare, dessutom ingår ju denne specifika sändning i ett större avtal. Skulle producenten ändra sin planering, bara för att Kallur skadade sig? Och tror hon verkligen att SVT kan ställa krav på att visa det svenska. Tror hon inte att kroaterna ville se hela Blanka Vlasics hoppning och syskarna Lobinger (och vi Jeng)? Etc. Vad man kan klaga på är att SVT avbröt söndagens Blanka Vlasic sändning med orden: - Upplösningen får ni se i Sportspegeln. Det säger man alltid, och som vanligt får vi inte se den.

Oberoende vad producenten vill visa så ligger skandalen på det planet att SVT, för en gångs skull, inte hade eget kamerateam på plats. Hade man haft det hade vi fått se ”allt svenskt”.

SÅ HYLLADES ANJA för att hon tog plats i den exklusiv klubben dit bara Kostelic, Wiberg och Petra Kronberger tidigare hade tillträdde – och hur stor var den senare? I och med kombinationssegern har hon vunnit WC-deltävlingar i samtliga discipliner. Först nu? Egentligen är det rent ut sagt svagt att så inte skett tidigare. Ligger det inte på samma nivå som Stefan Holms 2.30-klubb? Medan han hånas så är allt hon gör rätt.

ÅTERKOMMER TILL DETTA med svenska fotbollsspelare. Vi är ju ständigt utmanare till VM- och EM-titeln och har en uppsjö av världsklasspelare. Ändå är det KATASTROFrubriker om någon skulle vara skadad. Varför är det så få, läs bara en, som spelar i internationella topplag, nämligen Zlatan.

För några år sedan höll Ljungberg och ”Henke” den klassen,. Men nu spelar de våra i bottenlag i Premier League eller 1st league, där de efter ett tag på bänken, likt Anders Svensson och Tobias Hysén, återvänder

Premier League, swedish style hem. Det måste vara en svensk specialitet - att ha träsmak i baken. Sebastian Larsson var ungdomsproffs i Arsenal och fick några chanser men när Arséne Wenger byggde sitt nya unga version av ”the Gunners” så fick han gå. Efter ett par mål från distans, uppmålas han nu som blågults nye härförare. Varför träsmaken? Enligt myten har svenska spelare alltid hyllats för att det är seriösa, professionella, laglojala och att de inte ställer till problem. De gör kort sagt alltid sitt jobb. Och ändå får de ofta inte ens en plats på läktaren”

JOHAN ESK HOPPADES PÅ att Inter skulle bli utslagna ur Champions League: - Lagerbäck behöver en utvilad Zlatan inför EM. Då kommer han ju aldrig vinna Guldbollen. Esk anser alltså att Sveriges eventuella kommande framgångar går före Zlatans personliga möjligheter att göra avtryck med en CL-vinst? För en sådan vinst kommer i mycket att vara avhängigt Zalatans prestationer.

Vi slapp i alla fall Ato Bolden, Om Inter skulle gå hela 9.86, då vi mötte Trinidad i VM. vägen innebär det bara Kanske något för Lagerbäck? fem matcher till. Tror nog att Zlatans form inte kommer att påverkas negativt av detta. Nej, snarare tvärtom. Med en CL-triumf i bagaget kommer han att ha ett helt annat självförtroende än vid en förlust i åttondelen.

SEN ÄR DET MÄRKLIGT hur dessa, i alla fall vid löneförhandlingar, tuffa hockeyspelare kan vara så mjäkiga. Niklas Bäckström gjorde ett, snyggt, självmål. Vilket inte är så ovanligt. Efteråt fick vi veta att: - Nu stöttar vi Niklas. Vi kommer att finnas där för honom. Så fint och kramgoigt. Kanske vi skall tillsätta en krisgrupp? IDIIIOT. Livstids avstängning. När jag skriver dessa sista kompletterande rader ser jag sportnytt och första slutspelsomgången. Rickard Wallin Rickard Wallin åker längs sargen mot båset. När han passerar Frölundas bås drar Mikael Holmqvist en av spelarna en rak vänster(!!) i ansiktet på Wallin. SVT och TV4 visade händelsen, men utan några större kommentarer. Ut med honom för all framtid.

Deinde scriptum

BONUSMATERIAL PÅ TAL OM HÄSTSVANS, även om Lobingers svans på ovanstående bild är rastafierad, vill jag dra en lans för två f.d. svansar.

LIKA SOM BÄR? I

Glen Christiansen, 50, utflyttad göteborgare, bröstsimmare, coach, tränare mm Steffen Fricke, 47, utflyttad göteborgare, sprinter, tränare mm, verksam på friidrottsgymnasiet i Karlstad och i IF Göta

LIKA SOM BÄR? II

Enligt Hollywoodlegenden (myten?) är detta Stanley ”Halvan” Laurel och hans oäkta son

Clinton Eastwood jr

LIKA SOM BÄR? III

Eric Valdemar Lemming från Westra Haga i Göteborg, fyrfaldig OS-gulmedaljör i spjut.

När han blev VD för Göteborgs System AB, tvingades han tävla under pseudonymen Erik Otto.

Hans oäkta son var dock skådespelaren Georg Rydeberg från Majorna i Göteborg.

NÄR DU FÅR OVÄNTAT BESÖK

reklam på Lilla Torg i Malmö.

Post scriptum 2 TRODDE ARTIKELN VAR klar men så dök det upp en kompletterande sak beträffande Mats Olssons karaktär. Han, liksom Patrick Ekwall, har med en dåres envist hävdat att: - Jag hejar inte på lag. Jag förstår inte dem som gör så. (I alla fall säger Ekwall det senare). Hur stendött skulle det inte vara på läktaren om publiken satt där mol tyst och enbart, med en avmätt applåd, saluterade eventuella finesser (men de förekommer ju inte i Allsvenskan eller … ?) och mål. Ungefär som vid vissa tennisturneringar med enbart ”slipsnissar” som, då och då, tittar in på läktaren mellan cocktailarna ute i loungen. Men de ljuger. De håller visst på lag, ty de är så blågula att det sprutar ur öronen på dem. Då flödar det, då finns inga gränser. På frågan om starkaste idrottsminnet svarade han: - VM 1994 och matchen mot Rumänien när Ravelli räddar straffen. På pressläktaren, där det skall vara lugnt och tyst, reser sig hela den svenska presskåren (han ingår väl i den?) och står och hoppar som idioter. Är inte det att ”heja på lag”, så inte vet jag? I intervjun ställdes han mot väggen av Lotta Bromé, som sa sig ha bevis på det, och det visade sig då att det bodde en liten ”Halmstadjävul” inom honom. På frågan om favoritsport svarade han: - Fotboll, sen ingenting och ingenting, och ingenting, sen speedway, boxning, tennis, ishockey. Hela tiden sköt Lotta in: - Bandy … bandy … bandy? - Nej, jag säger hellre konståkning, du får mig aldrig att säga bandy. Hur kan man efter det se seriöst på hans skriverier, när han så kategoriskt sågar en nationalsport – likt han tidigare gjort med skidskytte. Också hans behandling av Linus Thörnblad, Patrik Klüft och delvis ”Carro”, kommer därmed i en helt annan dager – det är ingen favoritsport. Tänker jag efter så slår det mig att jag inte kan minnas att han sågat en fotbollsspelare på samma sätt som de nämnda friidrottarna. Som jag nämnt på ett par ställen så tar han ständigt Zlatan i försvar. Inget får solka dennes sköld – han är the untouchable, som återigen, efter en match skadevila, bevisade sin storhet genom att göra mål … på straff! Kajsa Bergqvist fick kritik för att vara ”skatteflyktning” då hon flyttade till Monaco. Ibra, il Genio Själv hävdade hon att Monaco var en bra bas att utgå ifrån. Dels var träningsförhållandena annorlunda än hemma i ett, oftast, kylslaget Sverige och dels var det betydligt närmare till de tävlingsarenor hon frekventerade.

LIKA SOM BÄR?

Kajsa Bergqvist? Sarah Jessica Parker?

Ett bevis för detta är att hon knappt hann informera om att karriären var över, innan hon sålde lägenheten och flyttade hem till Stockholm, Vore det enkom för pengarna, skulle hon givetvis stannat kvar i (skatte)paradiset.

DET BLEV EN ”STRÅLANDE” svensk WC-avslutning. Solen strålade så pass att det blev en ”lokal” värmebölja just under Anjas åk, medan Jens ”jag är supernöjd” Byggmark körde ur för femte gången i rad. Mats O kanske inte höll tummarna tillräckligt hårt? Och allas vår Charlotte ”har aldrig tävlat på så hög höjd tidigare” Kalla inledde med en 28:e plats, sen 23:a och 18:e. Därmed ser hennes WC-säsong ut enligt följande:

Före TdS: 15 – 3 – 21 – 9 – 10 Tour de Ski: 7 – 1 – 16 – 1 – 6 – 1 – 2 – 1 - 9 Efter TdS: 16 – 13 – 3 – 20 – 49 – 8 – 25 – 2 – 28 – 23 – 18

Totalsegern i TdS är ju inget specifikt lopp, utan enbart en sammanräkning. Utom TdS är hennes bästa placeringar:

3 – 3 – 5 – 8 - 9 – 10.

Övriga tio lopp sämre än tia, varav hälften var 20+.

Det var skrämmande att höra Marie Svans säsongssammanfattning, i Vinterstudion, av Kallas insatser. Hoppas fru Svan gör en bättre insats som ordförande för Vansbrosimningen. - Kalla har gjort en fantastisk säsong. Det kunde jag aldrig drömma om och hon har hållit ganska bra över säsongen. Men Herre Gud, kom in i matchen. I TdS var hennes snittplacering 5:a, medan den i de övriga loppen var 16½. Kunde hon inte, efter fjolårets genombrott med en femte plats på VM, ens drömma om att Kalla skulle snitta 16½, med ett antal 20+placeringar in säsongens viktigaste tävlingar – hade Marie väntat sig att hon skulle bli 30:e, 40:e eller ännu sämre? Så dåligt kan man ju knappast placera sig inom den minimala skidsporten.

”Hållit ganska bra”? Ja, en jämn, medioker nivå. Och så återigen detta tjat om att: - Hon är ju bara förstaårssenior (Precis som Astrid Jacobsen. Red.anm) och det har varit hårda tävlingar tätt, tätt, tätt. Det visar att hon kan vara jämn under en hel säsong. Puh, suck, stön!! En hel säsong? Hon var ju borta i en månad.

Marie och Gyyndää Jag lider med Kalla som skrivs upp till nästan varande på … Zlatannivå. Nu visar de rycket igen, samtidigt som Virpi Kuitunen i det just avslutade WC-säsongsloppet besegrat Kalla med 1:25 på 10 km fri stil!

Mathias Fredriksson vinner, samtidigt som WC, ett rumphugget SM. Med sina 16 titlar är han bara en ifrån ”Mora-Nisse” Karlssons rekord. På ”Nissjes” tid var alla med på SM, dessutom var det, i dagens inflationstider av mästerskap, bara två distanser – 18 och 50 km. 17 SM motsvarar att man rensar prisbordet 8½ år i rad! ”Rensa prisbordet?” Skidförbundets ordförande Carl-Erik Ståhlberg lovade, i överförfriskad Tour-de-Ski eufori, på Idrottsgalan en dylik på 2009:års gala – Ståhlberg förhoppningsvis har han en ”nyktrare” syn på det hela i dag? Eller menade han matbordet?

Deinde scriptum 2

WORLD CUP 2007/2008 POÄNG Före TdS Efter Tds Therese Johaug 380 Virpi Kuitunen 883 Marit Björgen 312 Astrid Jacobsen 748 Vibeke Skofterud 234 Justyna Kowalczyk 678 Petra Majdic 209 Petra Majdic 663 Arianna Follis 202 Valentina Shevchen 558 12. Charlotte Kalla 153 14. Charlotte Kalla 251 TdS – Etapper TdS – slutställning Charlotte Kalla 242 Charlotte Kalla 400 Virpi Kuitunen 186 Virpi Kuitunen 320 Arianna Follis 159 Arianna Follis 240 Olga Rotcheva 123 Val. Shevchenko 200 Justyna Kowalczyk 118 Olga Rotchjeva 180 TdS – Etapper+slutställn Slutställning WC totalt Charlotte Kalla 642 Virpi Kuitunen 1552 Virpi Kuitunen 506 Astrid Jacobsen 1255 Arianna Follis 399 Justyna Kowalczyk 1096 Val. Schevchenko 315 Charlotte Kalla 1046 Olga Rotcheva 303 Petra Majdic 969

Som synes har TdS en allt för stor inverkan på slutresultatet. Etapppoängen är OK, de har man förtjänat. Men poängen för slutställningen är 65% mer än vad Kalla och Follis fick för etapperna. För Kuitunen och Shevchenko 57.5 %. Det tjatas om förstaårssenioren Charlotte Kalla, men förstaårssenioren Astrid Jacobsen då? Lägg märke till Kallas poängsumma efter TdS!

Det dyker hela tiden upp nya ämnen man jag skall, innan jag lägger in det på hemsidan, bara komma med nya kommentarer som rör tidigare berörda ämnen.

OS-BOJKOTT NÄR DET GÄLLER OS har det komplicerats av Tibetkonflikten men jag fortsätter att hävda att: så länge FN inte inför en totalbojkott så finns det ingen anledning för enskilda idrottsmän att agera. Stefan kan få ytterligare en möjlighet men för Therese så står hon inför sitt livs stora mål. Hon har ”offrat” allt för detta mål och då ska hon tvingas att avstå detta. Vissa kan tacka henne för stunden, men framöver … vem kommer då att bry sig om hon bojkottar eller inte. Däremot kan hon kanske, där hon står i kön på arbetsförmedlingen, känna att all slit varit förgäves.

Jag hävdar återigen att: Börja med att kräva att Ericson, SKF, Volvo, H&M, Astra Zeneca, Sandvik, Skanska, Electrolux, ABB liksom banker och fonder som Nordea, SHB, Swdebank, SEB, som har stora intressen och håvar in pengar till sig själva, staten och aktieägarna,

pengar vilka inte är avgörande för deras existens, drar sig tillbaka – sen kan vi prata business. För Therese personligen är OS av yttersta vikt för hennes fortsatta (ekonomiska) liv. Varför ställs alltid personliga krav på att enskilda idrottsmän ”De står inte över politiken och ska ta ansvar. Jag kräver att Stefan Holm avstår”, säger bl.a. Frida Johansson-Metso, ordf. Liberal Ungdom. Människor som bara är brickor i spelet? Nej, det är ett jobb för FN och IOK. Varför bojkottar vi inte Coca-Cola, Fuji och McDonalds vilka alla p.g.a. den stora, i princip orörda, kinesiska jättemarknaden står bakom OS. Nej, även de ger ju svenska intäkter, så att vi kan sänka skatten ännu mer. Skulle Kina bry sig om Stefan Holm och skulle vi bry oss, om inte det tibetanska (rättmättiga och välplanerade) uppror?

Det är de multinationella storföretagens Frida Johansson-Metso lobbyverk- samhet som gav Kina OS för sju år sedan – inte Stefan Holm.

I början av mars var Gao Xiqing på besök i Sverige. Gao är investeringschef för den kinesiska statens jättefond China investment corporation. Han har närmare 100 md $ att investera i utländska företag. Anledningen till Sverigebesöket är intresse av Nordea. Hittills har man ett fyraårigt Åtagande i riskkapitalbolaget Blackstone och äger c.10 % i investmentbanken Morgan Stanley.

Gao Xiqing Den kinesiska fonden är skapad för att hantera den enorma valutareserv som landet fått genom handeln med västvärlden. Man skall investera med en tredjedel var i Europa, Nordamerika och Asien. Man understryker att fonden är strikt kommersiell. Inte ett ord hördes från Johansson Metso. Det är pengarna som styr, men Stefan Holm han skall ta ansvar.

Många tycker det är så hemskt att man vill dölja misären och att Peking därför skall rensas på fattiga – något som för övrigt skedde även i bl.a. annat Seoul och Atlanta. Då fanns inte populisterna där med sina protester.

Senaste rubrikerna: Lördag: - ”Foppa” skadad, karriären kan vara över. Onsdag: - ”Foppa” gör comeback.

DOPING VARFÖR ÄR DET, inom vissa idrotter, så märkvärdigt med dopingtester? Inom friidrotten har jag otaliga gånger, även på mindre tävlingar av ringa betydelse, sett hur dopingrepresentanten direkt efter målgången kommer fram med legitimation och dokument, som den aktive skriver under - och ingen gör någon affär av det. Så har det varit ända sedan början, för nära tre decennier sedan. Inom andra idrotter har man en helt annan kultur, minns när Södertälje råkade ut för ”polisen” efter en match. Media såg dem och undrade vilka de var? – Det är dopingpolisen? – Vilka testades? – Det vill vi inte prata om. Det är konfidentiellt. Snacka om öppenhet. Vad var man rädd för?

Såg i dag på Eurosport och cykelloppet Paris-Nice. Kommentatorn berättade att man var femton minuter sena därför att cyklisterna genomfört en protestaktion. Inte mot China, utan mot dopingpatrullen! Bakgrundsstoryn var att: - Den belgiske cyklisten Kevin van Impes fru hade fött ett barn som avled. Mitt uppe i begravningsförberedelserna knackade det på dörren … man ville absolut att han skulle lämna ett dopingprov. Det tyckte inte van Impe och hans fru var riktigt OK. Men testarna vägrade att ge med sig, men man tycker att lite hyfs och humant beteende kan vara på sin plats. Cyklister är verkligen uppvaktade av dopingpolisen. Tror inte att dopingmotståndaren Roberto Vacchi uttryckt sig på det sättet. Varför bråkade och protesterade man Kevin van Impe egentligen? ”Verkligen uppvaktade” – men vad förväntar man sig efter de senaste årens ”skandaler”? Men fortfarande tar man alltså, både inom och runt cykelsporten,

inte dopingtester som en naturlighet. Hur enkelt hade det inte varit för Kevin att gå in på muggen? Det gör han ju av naturliga skäl flera gånger om dagen, Då hade saken varit ur världen. Eller tyckte han, och protestanterna, att de skulle återkomma en annan dag – vad hade det då varit för vits med testen? Om han tyckte att

Eurosports fantastiska kom- han, p.g.a. omständigheterna, mentatorsduo: Anders Adams- befann sig i en fredad zon, så son och Roberto Vacchi. undrar jag om han under den- Den senare fungerar vintertid na tid (hur lång?) av sorge- som skidspeaker i WC (icke arbete inte satte sig på cykeln enbart i Sverige), Tour de Ski och tog en runda. etc. Träna går bra, men inte att testa sig – that´s it!

Var är min cykel?

KLÜFT SLUTAR MED SJUKAMP - VI FÅR VÄL SE OM nåt år hur roligt Carolina Klüft – och sponsorerna! – tycker det är med några hedersamma sjätteplatser, säger Mats Olsson.

Carolina Klüft utses till världens 9:e underverk i The Times:

- Arguably one of the greatest all-round female athletes ever, the Swede … Her greatest enemy is the lack of competition. She has not lost a senior heptathlon for seven years and after feeling “empty”, in Osaka retaining her world crown, may only compete in the long jump in Beijing. - Hon kastar bort ett guld, skriver svenska media. Men

Familjen Lebedev(a) det är väl helt och hållet

hennes problem. Det kan väl inte vi ha rätt att ha synpunkter på? Inte kan vi kräva att hon lägger ner den tid, och kraft, som ligger bakom ett sjukampsguld om hon själv inte har gnistan?

Fast jag förstår att det blir tråkigare för de journalister som inte får sola sig i glansen.

Om hennes nya karriär säger Lasse Anrell att: - Man måste vara stabil över 720 om man vill vinna Peking. Det är 50 cm dit! 50 cm från vad? I fjol hoppade hon 6.85 – det är 35 cm till 7.20. Hennes snitt de senaste fem åren är 6.84. Tre ryskor toppade 721 715 711 sen 701 685 693. Topptrion hoppade vardera en gång till över sju meter. De fyra ryskorna och Klüfts resultat över 670 i fjol:

Carolina Klüft 685 684 675 671 Lyudmila Kolchanova 721 717 696 692 Tayyana Lebedeva 715 703 690 687 684 684 678 Tatyana Simagina 711 708 693 683

Hur stämmer det med att hon måste vara stabil på 720? I TFW rankades hon som femma i längdhopp. Detta efter att ha hoppat längd i två sommargalor. I båda utklassade hon världseliten. – Hur kul är det att åka jorden runt och bli sexa? tyckte Anrell.

De 67 längsta hoppen genom tiderna, fördelade enligt år. 1983 1 1984 6 1985 9 1986 9 1987 10 1988 11 1989 1 1990 2 1991 4 1992 5 1993 - 1994 4 Jackie Joyner 1995-1997 - 1998 2 Marion Jones 1999-2001 - 2002 1 Tatyana Kotova 2003 - 2004 2 Lebedyeva, Simagina 2005-2007 - Denna sammanställning säger pekar också på ett annat problem – vilket, behöver jag knappast påpeka.

VAD ÄR EN VINKLING? JA, DET ÄR I ALLA fall inget journalisterna känner till.

- Såg den precis, tack för den mr.Laul. Läsvärd utan några vinklingar som jag annars är van vid, mejlade Bojan Djordjic till Robert Laul på AB. - Eftersom Bojan var så orolig att jag skulle "vinkla" honom (vad han nu egentligen menade med det), skrev Laul. Jag tycker Lauls svar säger mycket om dagens verklighet.

FÖRUTOM KATASTROFEN DERBY, så ligger Bojan Fulham, Bolton, Birmingham, Wigan och Sunderland i botten. Vad har dessa klubbar gemensamt? Det är i dessa klubbar som de svenska världsstjärnorna i Premier League, utom ”Freddie”, under senaste åren följt matcherna från läktaren(!) – Hysén, Svensson, Wilhelmsson, Runström and … you name it.

Senaste rubrikerna: Lördag: - ”Foppa” skadad, karriären kan vara över. Onsdag: - ”Foppa” gör comeback.

EN HÄLSNING TILL Mats Olsson från Björn Rosengren: - Utan historia ingen nutid. Och från Michel Platitni på frågan om han skulle träffa Lennart Johansson: - Glöm inte att han är min hedersordförande i UEFA. Den som glömmer det förflutna har ingen framtid.

Senaste rubrikerna: Lördag: - ”Foppa” skadad, karriären kan vara över. Onsdag: - ”Foppa” gör comeback. Michel Platini

ÄNNU MERA PATRIK v HOLM - VI GICK IN PÅ de höjder som man nu river ut sig på, sa Patrik vid ett tillfälle och media hängde, som vanligt, på: - Ja, tänk hur bra de var på Patrik och Mögenburgs tid. 2.32 är ju inget ovanligt resultat i dag (men vi vet ju att de hoppar högre). Det betyder att de i så fall river ut sig på 2.35. Följaktligen gick man ”in the good old days” in på 2.35 eller högre.

Ändå snittade, som jag tidigare visat, bronsmedaljörerna bara 230.7 och Mögenburg aldrig över 2.40. Det är alltså något fel på Patriks minne – men det ger ju bra rubriker. Intressant att se på utomhuspersen för några av de vanligaste hopparna runt Patrik: Draguton Topic 2.39, Artur Partyka 2.38, Carlo Tränhardt 2.37, Steve Smith 2.37, Dietmar Mögenburg 2.36, Steinar Hoen 2.36, Håkon Särnblom 2.31(!) – Vi gick in på de höjderna man i dag river ut sig på! - Inga kommentarer, säger jag.

Senaste rubrikerna: Lördag: - ”Foppa” skadad, karriären kan vara över. Onsdag: - ”Foppa” gör comeback.

BRA JOURNALISTER OCH … VAD ÄR EN BRA sportjournalist? Först höll ”Peppe” Eng titeln, sen övergick den till Peter Jihde och nu senast var det André Pops som kröntes. En journalist gör väl egen research och egna reportage, något som trion inte gör – de är programledare och inget annat. Man kan tro att det inte finns någon som tilltalar mig? Jo, visst finns det sådana.

En är Janne Lewenhagen på DN. Min första kontakt med Janne skedde på den tiden han var knuten till Skåneredaktionen. Han skrev då om Landskrona-AIK. Jag imponerades då han på ett minimalt utrymme både beskrev och analyserade matchen kryddade med intervjuer och några pratminus – man kände helt enkelt närvaro. Jag mejlade honom och tackade för artikeln. Fick ett snabbt svar:

Jan Lewenhagen - Driver du med mig? Vilket jag raskt kunde avfärda. En annan är Anders Lindblad på ”Svenskan”. Första gånger vi träffades var i en hotellobby i Borlänge vid SM 1993. Det var Anders Olsson som sammanförde oss och presenterade Anders som ”svenskans” nya friidrottsreporter. I samband med den allsvenska upptaktsträffen i fotboll i Norrköping i påskveckan hade vi, efter banketten, ett längre samtal i baren. Vi pratade då om en del saker som jag tagit upp i detta dokument och vi var glädjande eniga i v åra åsikter. Det är alltid trevligt att samtala med en sportjournalist som ser nyktert på tillvaron – och då pratar jag inte om destillerade drycker. Ett bevis på Anders storhet, och kontaktnät och förhållande till de aktiva är, att när ”Carro” tagit sitt beslut ringde hon, innan hon gick ut med det, SmålandsPostens Dan Magnusson och Anders: - Hon sa till mig att hon ville ha det så, på det sättet, att de som följt henne genom karriären skulle få grejen först. Vi kom överens om detta på en tävling i Anders Lindblad vintras (att hon skulle ringa mig) med ett handslag. Slika scoop får aldrig Johan Esk ty: - Jag fruktar den dag jag får höra att en spelare gillar det jag skriver. Snacka om att ha missuppfattat sin situation. Man kan väl vara kritisk och framföra detsamma, men göra det på ett sätt som inte tar heder och ära av den utpekade. Väl definierad och saklig kritik behöver inte handla om att slicka … Sen kan jag väl ibland tycka att det kan vara lite väl kompisaktigt mellan journalister och de aktiva och/eller ledare de är stadda i att granska. Som vid den allsvenska upptaktsträffen 2006 i Borås då de båda modelejonen Patrick Ekwall och Elfsborgs sportchef Stefan Andreasson, efter banketten kommer in på puben med armarna över varandras axlar. Då är det svårt att dagen efter kritisera nämnda Andreasson. Ett annat exempel var då vi efter en GP-gala i Växjö satt och tog en öl i hotellbaren. Då ringer Mats Wennerholms mobil och han tar samtalet där, När han lägger på säger han att: - Det var ”Foppa”. Han hade ingen nyhet att komma med utan ville bara prata sk-t en stund och då ringer man Wennerholm. Då blir det kanske lite väl kompisaktigt. De blir färre och färre. Det är bedrövligt hur tidningsledningen på Johan Esk Aftonbladet, inte av kvalitetsskäl utan för snöd vinning skull, tvingar kunniga kunskapsbankar med ett historiskt medvetande som Frank Östergren och citatmaskinen Lasse Sandlin ner i förpensionsträsket. I stället ersätts de av fjuniga yngel som inte vet vad som hände, bara några år tillbaka i tiden.

Även om dessa två står i särklass i mina ögon så finns Sven Gustavsson på DN, Mats Wennerholm på AB, även om han har en tendens att hårdra en story väl mycket för att få till den. Som bubblare vill jag, förmodligen till allmän överraskning, ta med fotbollskanalen.se och TV4:s parhästar Patrick Ekwall och Olof Lundh. Olof visar ofta förståelse för skeenden, varför det hänt och varför en klubb eller spelare gjort på ett sätt som övriga i sann kollegial anda sparkat på. Patrick? Ja, han har efter några hundår, likt en gång Arne Hegerfors, övervunnit tendens att leva upp till sitt eget rykte. Folk skrattar när jag påstår det men jag brukar kontra med att: - Lyssna på vad han säger. Bryr er inte om klädsel eller frisyr. Speciellt har han vuxit sedan han började med sin blogg, som faktiskt är underhållande och läsvärd. Som jag skrev i början av krönikan om hur Patrick kritiserades av Jonathan Jeppsson i AB, efter sin första framträdande i TV4-sporten som Kanon och kalkons efterträdare: - Vass, rolig och egocentrisk – men tyvärr totalt okontroversiell. Kalkonen kunde få Lars-Åke Lagrell att skramla med vapnen. Vass, rolig och egocentrisk. Ja men är det inte bra så? Måste man alltid vara kontroversiell, elak och att reta upp, för att få yttra sig? Eskvarning! Nej, det skall vara som när Anders Blomqvist kommenterar: - Det trasslar sig för norrmännen – perfekt! Enbart pinsamt.

Ett bra exempel ur Ekwalls blogg: - De representanter i sportjournalistbranschen som kritiserar Rydström för att vara "mediakåt" biter sig själv i svansen, känns

det som. För det är väl exakt den öppenhet som Rydström o exempelvis Bojan Djordjic representerar som vi alltid efterlyser när det gnälls högt över hur stängt o tråkigt allting har blivit? Ett av mina favoritexempel i ämnet är hur media slaktade Erica Johansson i samband med ett misslyckat Sydney-OS. Det hette att hon "ställt upp på för mycket bilder" o varit "för öppen o alltid tillgänglig". Det var i och för sig media som

Patrick Ekwall ville att hon skulle vara med på de där bilderna (måttbandet, om ni minns) o det var i o för sig media som älskade att hon alltid uttalade sig men det var alltså Ericas fel att det hade gått helvete för att hon var glad, positiv o tillgänglig.

Ytterligare ett uttryck av självinsikt uppvisar Johan Orrenius på Expressen: - Sjukt mycket skryt i kvällstidningarna just nu. Mats Olsson hos oss ska skriva om nåt nytt – fram med Olsson på ettan och pumpa på! "Mäktigaste krönikören Mats Olsson, yada, yada, yada, skryt, skryt, skryt." Erik Niva på Bladet har varit ute och rest – ut med Niva (med en ryggsäck, smart) på ettan och pumpa på! "Erik Niva med sin vassa penna, yada, yada, yada, skryt, skryt, skryt." Det skryts om hockeyskribenter, om bloggare, till och med om mig skryts det. Och om Lasse Anrell. Det skryts fan i mig om Lasse Anrell. Vidare skryts det om avslöjanden (det räcker att avslöja att ingenting har hänt för att det ska stämplas som ett avslöjande), om EXKLUSIVA intervjuer och om UNIKA listor. Man bläddrar fram till spelsidorna. Mer skryt: ”Hos oss vinner du mest!”, skriker den ena blaskan ut. Den andra kontrar: ” Nej, för fan. Det är här du vinner kosing, serru!”

- Tänk vad många bra reportage man hade fått plats med i stället för allt skryt. Men det finns väl en anledning till att jag inte jobbar på marknadsavdelningen.

Morgontidningarna skryter lite mer subtilt. Om ni brukar läsa DN Kultur kanske ni också har tänkt på att alla intervjuer där avslutas på exakt samma sätt i ingressen. Det kan till exempel vara en intervju med skådespelaren Reine Brynolfsson. "Reine Brynolfsson bla bla bla. Aktuell med det och det, sjukt bra skådis bla bla bla." Och så sista meningen: "Niklas Wahllöf har träffat honom."

Reine Brynolfsson Har inte Wahllöf gjort intervjun är det nån annan:"Nicholas Wennö har träffat honom." Alternativt: "DN har träffat honom." Eller:"Vi har träffat honom." Sen en stor bild på Reine och man tänker: ja, jo, vi fattar nog fan att ni har träffat snubben. He aint there for nothing, liksom. Men DN tar inga risker. DN har träffat honom!

ZLATAN – ALLTID PÅ TAPETEN - VEM ÄR EUROPAS MEST överskattade fotbollsspelare, frågar The Times sportkrönikör Martin Samuel. - Jo. Zlatan Ibrahimovic. Han ryktas vara europeisk fotbolls högst betalde, hans spelstil kallas häften ballerina, hälften gangster, men det är inte bara jag som väntar på att få de honom göra en bra match. Han nämner förlustmatchen mot Liverpool: - Vi såg en grining primadonna som hade en chans och blåste den. Det är samma sak med Raúl. Han är bra när Real Madrid är bra, men jag har aldrig sett honom dra med sig sitt lag till seger, som Zidane eller till och med Steven Gerrad. Jag har framfört liknande åsikter i Martin Samuel detta dokument?

Senaste rubrikerna: Lördag: - Foppa” skadad, karriären kan vara över. Onsdag: - ”Foppa” gör comeback.

VÅRA SVENSKA SKITSTÖVLAR … MEN SKULLE SVERIGE missa EM ska du inte deppa, i varje fall inte för fotbollslandslagets skull. För de består av arroganta skitstövlar. I varje fall tycks det vara vad de vill få världen att tro

… värst är väl Zlatan, med förnedringen av Pelle Nyström och den långsinta bojkotten av Aftonbladet, men Fredrik Ljungbergs och Henrik Larssons pliktskyldiga uttalanden, med

tom blick och ingen substans, ligger inte långt efter. De försöker inte dölja att de skiter i massmedia. Vet du vad Henke gör under en presskonferens? ”Matar gamarna” … det är så dumt. För vilka har gjort fotbollsspelarna till de stjärnor de framställs, och bidragit till att trissa upp marknadsvärden och löner? De biter den hand som faktiskt föder dem, men framförallt, de visar förakt för fansen … skulle det bli smörj i kväll är det inte hela världen. Utan bara rätt åt dem.

Olle Lundqvist på tidningen Norra Västerbotten Man skulle nästan kunna skifta spelare och skrivare, ty: * Vilka är det som ser till att de har något att skriva om i dessa, överdrivet, mångsidiga fotbollsbilagor inför varje ointressant träningsmatch? * Vilka är det som ofta, i princip, bojkottar vissa spelare eller, likt Mats Olsson, hånar dem på felaktiga grunder. * Vilka är det som vinklar uttalande på ett felaktigtsätt som motsäger vad de egentligen sagt, vilket innebär att de nästa gång får ”substanslösa” uttalanden. * Vilka är det som är egon? Som tror att positiva Zlatanrader i ”Norran” höjer marknadsvärdet, då ”La vecchia signora” säljer honom till Inter. * ”Matar gamarna” ett uttryck han inte sagt i en intervju, eller off-the-record. Tror att en och annan journalist, inför en intervju med ”Freddie” sagt att: - Kom. Nu ska vi in och pressa primadonnan. Så var ligger egentligen skillnaden?

EN RYSS FICK STRAFFET sänkt från tre till två matcher, efter att ryssarna skickat en DVD som visar på ”provokation”. Lagrell: - I normalläget bryr vi oss aldrig om enskilda bedömningar, men den här gången drabbar det Sverige. Förbundskaptenerna får avgöra. Tycker media att det är rätt agerat? – Visst, då ökar Sveriges segerchanser och man kan inte skylla på provokation. Jag behöver nog inte påpeka hur det låtit i det omvända fallet och varför? Varför önskar vi oss alltid att motståndarna skall decimeras genom avstängningar eller skador. När det gäller individuella idrotter tycker samma personer att guldglansen flagnar om man inte besegrat alla.

FOTBOLLSMYTER AIK SATSAR PÅ UTLÄNDSKA spelare, till skillnad mot konkurrenterna som kör med hemvävt. Elva av de, numera sexton, lagen har sex eller fler utländska spelare i truppen. AIK har nio - flest? Nej, faktiskt inte (inte ens i Stockholm). Trots myten har fyra lag, GAIS, Djurgården, Norrköping och Helsingborg fler – men det bryr sig inte de mytskapande medierna sig om. - Janne Andersson i Halmstad har en unik förmåga att bygga ett allsvenskt lag av unga spelare från Halmstad och Halland. Sanningen är att deras bidrag till landslagets startelva kommer från Kristianstad (”Micke” Nilsson) och Söderhamn (Petter Hansson). I årets trupp kommer spelarna närmast från bl.a.:

Nilsson och Hansson – genuina halläningar eller … ?

Southampton, Nijmegen, Feyenoord, Boavista, Inter Åbo, Malatyaspor, Hansa Rostock, Widzew Lodz, Viborg, Helsingborg, Malmö FF, GAIS, Forward (Örebro), Hässleholm, Sandvikens IF, Högaborg (Helsingborg, Henkes” klubb). Sexton(!) klubbar som på intet sätt har något med Halmstad och Halland att göra – men myten består.

Lagerbäck upprepar med en dåres envishet att: - Det är bra att lag som Göteborg och Kalmar satsar på egna spelare. Vilket klingar falskt i öronen på en som tar sig tid att ta reda på sanningen. Både Halmstad och Kalmar är ju små ”bonnaklubbar”, därför utgår man ifrån att det är eget kapital man visar upp. Kalmarspelarnas närmaste klubbar: Rennes, Fortaleza, Sao José, Ceara, Boavista, Hearts, Korriku,

Mister bister Lagerbäck Molde, Halmstad, GAIS, Trelleborg, Öster, Degerfors, 2xFalkenberg, Gunnilse, Brage, 2xMjällby, Sandåkern, Listerby, Sölvesborg, IFK Västerås, Aneby, Hallby, Myresjö, Emmaboda plus tre lokala klubbar, alltså inga som spelat i Kalmar FF hela sitt liv. När det gäller de alltid så kritiserade AIK så har de sex U23-spelare i truppen (tre av dem ingår i landslaget), medan sju av spelarna är uppväxta i Stockholm. AIK kunde ha ytterligare egna, och stockholmsspelare, i truppen, men i stället för att de skulle få minimalt med speltid låter man dem spela i samarbetsklubben Väsby. Där härdas de genom att spela seniorfotboll på hög nivå. I Väsbys 25-manna trupp ingår 14 spelare med bakgrund i AIK, sex av dem vann i höstas JSM med AIK. Dessutom är ytterligare, minst, tre spelare utlånade. Ytterligare en spelare, som i fjol ingick i A-truppen, är utlånad till Sirius, också i Superettan medan fyra andra JSM-vinnare lånats ut till lägre division. Göteborg harrangeras för sin Akademi: - Som nu efter tio år börjar ge resultat, vilket är ännu en myt. Dessa ungdomar som man, eftersom man inte hade råd att värva, tvingades använda har inte gått igenom den tioåriga utbildningen, utan i de flesta fallen kommit i 16-19-årsåldern till klubben.

Dressed for success

Från spelare till sportchef har Ola Andersson och Håkan Mild vandrat

Magnus Wernbloom, som brukar framhållas som Akademin personifierad, kom till IFK som 18-åring och gick året efter in i startelvan. Marcus Berg var 17 och Mattias Bjärsmyr 19 år. Inte ens den 15-årige sensationen Niklas Bärkroth var en akademiprodukt, utan ett nyförvärv för året. Alla vill nu göra som Göteborg och Lagerbäck säger: - Svenska klubbar måste följa Göteborgs sätt att jobba. Samtidigt som guldet och pengarna strömmade in var man snabbt framme och värvade två allsvenska spelare, liksom man sneglade åt Island. När Lagerbäck, och media, hyllar Göteborgs satsning kontaktar sportchefen Håkan Mild sin kollega Ola Andersson i AIK för att in formera sig om hur AIK jobbar med Väsby: - Vi måste spetsa vår verksamhet på ett liknande sätt! - Surt sa räven.

VILKA SKA FÅ VARA MED? FÖR LAGSPORTER, SPECIELLT fotboll, är huvudsaken att kvala in, resten är enbart en bonus och egentligen inte så viktigt. Tänk om en individuell idrottsman skulle uttrycka sig på det sättet? När det gäller individuella sporter pratas aldrig om när Holm eller Alshammar kvalade in. Det är ingen stor grej. För dom gäller det att prestera på plats vid mästerskapen. Friidrotten lämnar många hemma av dem som kvalat in enligt IAAFs kvalresultat. Trots denna utgallring är många ändå kritiska till vissa som får, enligt kritikerna, göra en ”turistresa”. Men vem klagar på att ett chanslöst fotbollslag får åka eller kräver att dessa skall stanna hemma, speciellt de om de spelare som bara kommer att få nöta bänk, om ens det. Där kan man snacka om turister. Så fort vi kvalat in till ett fotbolls VM eller EM hyllas våra hjältar och förbundskaptenen får pris som Årets Idrottsledare av tidningarnas sportchefer. Det har t.o.m. hänt att man fått priset för att man leder kvalet i halvtid. Det hände bl.a. ”Laban” Arnesson. Året efter var han paria och tvingades bort (inte för att han sa att: - Hoppas motståndarna får några varningar i nästa match, då är de avstängda mot oss. Nej, för det hyllades han), utan för att vi inte tog oss till slutspelet,

MATS OLSSON UNDER BP:S ALLSVENSKA säsong skrev han flera gånger om ”lilla BP”, vilket exemplifierades genom ”den lilla idrottsplatsen som låg inklämd i ett villaområde i västra Stockholm”. Det innebär att han aldrig varit där.

Grimsta IP inkl ishallen, några mindre hallar och grusplan omgärdas, förutom ”bortre lång” av den vidsträckta, 2½ km2, Grimstaskogen. På norra sidan och ut ur bild t.h. sträcker sig Grimsta sportfält med bl.a. en massa fotbollsplaner. Flera fullstora, några mindre och ett antal sjumannaplaner. Uppe t.v. ligger närmaste bebyggelse som är en grupp fyravåningars hus i Hässelby. Var finns villorna, som idrottsplatsen är inklämd ibland? Sanningen är väl den att han aldrig varit där. Han trodde väl att: - Där ute i bushen finns väl bara villor? Framförallt är det en bra text som med det pikanta inslaget ger en krydda och mustighet åt storyn. Att undersöka saken är inte lönt – då kanske den faller. Det här ser förbaskat bra ut i print och eftersom jag är en så stor stilist, så kanske nya utmärkelser väntar mig. Ingen har kommit på att skriva att Scaniarinken (numera Axa Sportcenter, gu´bevars ) som närmaste granne har ett stort villaområde och hur är det med Råsunda? Inklämt mellan ett antal ålderdomliga hyreskaserner. Precis som det alltid, innan byggraseriet startade, varit i England under ett århundrade. Där ligger/låg arenorna mitt i smeten.

Mats har, liksom en del andra mediafolk, ondgjort sig över att vissa lag, i första hand AIK, Helsingborg och Malmö, försvårat deras arbetsförhållande. - Nu är det så uppstyrt och det finns det angivna platser, att göra efterhandsintervjuerna ifrån – och presskonferensen. Detta passar inte media som vill traska runt som de vill inne i omklädningsrummet och frottera sig mot spelare som, förhoppningsvis, har en frottehandduk till hands.

- Det blir bättre intervjuer och pratminus då. D.v.s. är de lite mer avslappna kanske de ”försäger” sig? Och handen på hjärtat: - Hur mycket information finns det i de kommentarer som tidningarna skriver om matchen? - Är de snälla mot oss, så får de bra press, säger Mats. Han tycker alltså att de skall muta honom? Han som är så objektiv att han ”inte håller på lag”, skall väl inte behöva mutas? - Snart är det som i Italien med t.ex. Inters egen TV-kanal som är de enda som får komma med intervjuer och nyheter och då blir allt styrt och utan kritik. I samma andetag säger han att: - Enligt Inters TV-kanal så har tydligen Zlatan haft otroligt ont en längre tid. Därför är väl risken stor att det blir operation så fort guldet är klart. Med ens är kanalen en tillförlitlig källa. I hans konspirations värld kunde det lika väl vara dimridåer för att låta Zlatan stå över EM och få välbehövlig vila. Men Zlatan är ju, som Jan Gillous tionde Hamiltonbok eller Elio Petris film från 1970: (Indagine su) Un cittadino al di sopra di ogni sospetto. En annan intressant sak är ju problemet med den nya kadern av kvinnliga fotbollsjournalister, som även de har tillgång till frottehanddukarna förlovade land. – Det är inget problem om inte handdukarna år på plats, säger man. Det skulle vara intressant med de omvända. Undrar vad som skulle hända om den ylande skocken kom instormande i Umeåduschen. Då skulle det bli ”duschshock” och ”sexshock” och shockar både till höger och vänster och Gudrun och hennes tanter i FI skulle skrika om kvin-noförakt och att idrotten inte är jämlik. Men det är ju det den är. Om Wegerup, Strandberg, Lehman & co kan, så borde väl även Olsson, Anrell och Esk få kunna? - 19-åringen har nu gjort fyra mål på fyra matcher, och det är en gigantisk prestation. Sebastian Rajalakso är ny i storfotbollen (om man nu kan lägga allsvenskan under den benämningen) och var inte ens säker på en ordinarie plats i Enköping i Superettan förra säsongen. Hade jag varit Lars Lagerbäck så hade … ja, ni vet vad jag hade gjort, och ni vet att Lars Lagerbäck inte alls tänker i den sortens banor. Ljug, ljug, ljug - i sann Olssonanda så långt ögonen når, för att det skall låta bra och ge honom stilpoäng. Av Enköpings 30 matcher i fjol spelade han 29. Han var därmed ESK:s meste spelare – dessutom gjorde han flest mål, åtta! Detta är hr Olsson i ett nötskal. Det är en vidrig form av journalistik som han ägnar sig åt när han vill påskina att han vet bäst, men han vet inte ett sk-t. Samtidigt som ”packet” inte är sena att påpeka vilken oerhört dålig produkt Allsvenskan är, så är det en gigantisk prestation, att göra fyra mål på fyra matcher. Rajalakso i EM-truppen, i fjol lät det på samma sätt om Oremo och han har redan gjort ett par mål i år. Samtidigt tjatar de hela tiden om Marcusarna Berg och Rosenberg. - Dessutom borde man övertala ”Henke”. Sen tidigare har vi ”big Z”, ”Mackan”, och Elmander. Det blir nog till att lämna Mellberg och Petter kvar på hemmaplan.

KONKURRENS EN SPECIALINSLAG I sportnytt om Ronja Holgersson som tränar i kylan i en ring som byggts bakom villan ute i skogen. - Hon gick till kvartsfinal på EM. Ja, efter en vunnen match, SVT börjar sin sportsändning med framgången vid terräng-EM, medan friidrottskanalen TV4 nämner det i slutet av sin halvtimmessändning.

- Även Erik Sjöqvist överraskade. Betyder det att ”Musse” också överraskade? Nej det var väntat att han skulle konkurrera om guldet. Men som sagt, i speciellt ”Peppe” Engs sändningar är det bara en massa ordbajserier där orden inte hänger samman med texten. Men Sjöqvist. Det var en av de största svenska friidrottssensationerna i modern tid. Under ultramodern tid är det bara Emma Green. Förbundskaptenen ansåg att det skulle vara en prestation att komma bland de 20 bästa. Nu blev det snudd på brons, ja även Musses silver var inom

Erik Sjöqvist räckhåll. Konkurrens? Ja, Erik besegrade bl.a. ett antal spurtstarka hemmalöpare (spanjorer) med EM-guld på 5.000 och 10.000m. Vid NM i södertälje en månad tidigare tog Erik silver sju sekunder bakom Jussi Utriainen. Nu var denne 25:a slagen med 41 sekunder! Men hur mycket brydde sig media? Tänk om det gällt golf eller tennis – då hade prischecken varit ett bevis på hans storhet.

Att komma sist i en semifinal = 16, uppmärksammas inte. Men hur många besegrades? Om skidsporter säger man däremot: - Tänk 20:e bland 70 startande. I friidrott och simning är det likadant, men de försvinner efter hand och märks inte. Då räknas bara att man är sist i just detta läge. I marathon accepteras en 16:e placering som bra – varför? Jo då finns det en massa bakom i loppet.

ANJA VÄSTERBOTTENS FOLKBLAD. - 2005 skulle självklart Anja haft dagbladsmeddaljen, men glömdes bort p.g.a. av det svenska friidrottsundret där Kajsa Bergqvists VM-guld ansågs vara en större än Tärnabytjejens dominans. Tänk att jag har så svårt för dessa enögda lokalpatrioter som har så svårt med objektiviteten. Visst Anja dominerade i den begränsade sporten utförsåkning, men Kajsa dominerade det globala höjdhoppet. 2007 var ett av argumenten från Anjas Fanclub i media (Vi vet vilka de är!) att hon kom tillbaka efter operation – men vad skall man då säga om Kajsas comeback? Ett år efter att hälsenan tackat för sig så vinner hon på ett suveränt sätt, i hällregnet, VM-guld!!

SOFIA VERONICA OCH DAMKRONORNA HAR, SOM JAG TIDIGARE visat, ett enormt och omotiverat stöd i svensk media. Vi har inte hört något av Sofia Arvidsson på ett tag. Spelledig? Nejdå, som jag tidigare nämnt är tennis en sport som det bara rapporteras ifrån när man vinner. Så är fallet med Sofia. Under mars har hon spelat i (siffrorna är motståndarens då aktuella placering på världsrankingen) Memphis: vinst v 137:an, vinst v 105:an, förlust v 18:e, Las Vegas: förlust v 135:an. Indian Wells: vinst v 135:an, förlust v 40:e. Sen blev det rubriker igen: - Sofia vidare! efter Miami: vinst v 118:e … Nu får vi se om det blir någon mer rapport från Florida eller om man sänkt den i Everglades.

Nyligen blev Rodger Federer utklassad av 93:an på rankingen. Shit happen´s, vilket innebär att Sofior och liknande kan, som jag tidigare nämnt, göra enstaka toppinsatser – but in the long run …

Så var det dags igen EM i gymnastik i Clermont-Ferrand i Frankrike. Och då vet vi vad som händer: artiklar som visar att vi skall ha stora förhoppningar på Veronica Wagner som skall nå framskjutna placeringar och Sofia Arvidsson bevisa att hon är ett stort svenskt OS-hopp. Men så kommer de vanliga förbehållen, som skulle få salig biskop Brask att rodna i sin himmel, om skador – har hon någonsin varit ”oskadad”?

- Jag har inte kunnat träna ordentligt. - Ryggen stör OS-planerna. Sen var hon som bortblåst från media, anledningen? Förmodligen, hennes placeringar. Det var dock inget som redovisades i resultatbörserna. Likt en Sofia Arvidsson var hon bara med i förhandssnacket och på samma sätt får de idrottsintresserade aldrig vetskap om deras

Gustav Vasa anklagar Brask ”misslyckanden”. Hade en av våra bästa simmare eller friidrottare presterat liknande resultat då det gäller, så hade vi sannerligen fått veta det. Det visade sig att media, återigen, gjort en missbedömning av hennes kapacitet. Ty hennes placeringar blev: Hopp/43:a, barr/35:a, Bom/18:e och Fristående/23:a. Långt från en finalplats (top-åtta). Totalt innebar det en 12:e plats och det var väl bra – men hur kunde hon med en snittplacering på 30 sluta tolva?

Det berodde på att flera av stjärnorna bara ställde upp i två eller tre delgrenar. Av de stora nationerna deltog ingen av ryskorna i totalen. Bara en från Rumänien, Frankrike, Tyskland och Italien samt två från Ukraina och Spanien. Dessa uteblivanden förskönade Wagners tolfte placering. Veronicas serie var: 13.600, 13.050, 14.450, 14.100. Bästa tregrensdeltagare var rumänskan Sandra Raluca Izbasa: 14.925, -, 15.875, 15.700. Det innebär att hon bara behövt göra 8.705 på barren för att passera Veronica – det är den bistra sanningen. I praktiken motsvarade hennes placering en 30-35:e plats, vilket också överensstämmer med snittet.

DN hade faktiskt en notis från TT som påstod att: - Hon gjorde en bra säsongspremiär. Resultatet är full godkänt med tanke på Sandra Raluca Izbasa förberedelserna. Hon har redan tidigare klarat OS-kvalgränsen. Som om inte motståndarna också har OS och inte EM i sikte? Klarat OS-kvalgränsen, och … ? Friidrotten brukar ha ett antal aktiva som klarat kvalgränsen men aldrig varit påtänkta för en nominering (Vid OS brukar man bara bry sig om A-gränsen. De som bara klarat B-gränsen göre sig icke besvär). Dessutom skall de, även om också 2007 räknas, ha gjort det under 2008. Jag antar att också simning kräver mer än en klarad kvalgräns under 2007. För Wagners del klarade hon kvalgränsen vid VM i Stuttgart i höstas, så hon är nog klar – annars blir det en mediekampanj likt den 2000. SOK ansåg då att Andreas Vinciguerra inte uppfyllde kriterierna – chans på en åttonde placering. Tennisförbundet lobbade och fick media till hjälp (jag utgår ifrån att Jonas Arnesen då var en av de drivande. Det är ju skillnad på tennis och andra idrotter). Till slut gick Internationella förbundet in och krävde att ”Vinci” skulle tas ut. Enligt dem så skulle top-64 på rankingen ställa upp och han låg på 60+. Till slut föll SOK till föga. Hur mycket skulle IAAF eller FINA engagera sig i en 65:e rankad? Har ännu inte tillgång till den djupa statistiken för 2007. Men 2006 motsvarade det: Höjd/2.26, stav/5.55, tresteg/16.63, spjut/77.84. 110mH/13.14, höjd/1.89, längd/6.59 och sjukamp/5.849 i några populära svenskgrenar. Eller (2007, 50m bana): 50m fr/22.76, 100m fr/49.73, 50m fj/24.46, 50m fr/25.67, 100m fr/55.78, 50m fj/27.43. Det är resultat som inte skulle få Thomas & Thomas (Jansson och Engdahl) att gå i taket om dessa fick stanna hemma.

Normalt kräver media friska aktiva, annars skall de stanna hemma. Men det gäller inte i Wagners fall. September: - Gjorde illa ett revben och … November: - Ledband April: - Rygg och revben. En längre vistelse på Karolinska eller på psyket, rekommenderas.

VM i ishockey och nu skall damkronorna, för vilken gång i ordningen, ta det slutliga klivet. Sen dog rapporteringen ut. T.o.m. SVT

Kim Martin kunde, av tekniska själ, inte vinna den viktiga matchen mot Finland. Text-TV hade under dagen ingenting, tidningarna ingenting, sen råkade jag hitta en liten Kim notis som visade att man förlorat med 2-3 och kunde, som bäst, bara bli bronsmedaljörer.

Varför denna totala censur när det gäller förluster för Sofia, Veronica och damkronorna?

Hur gick det då i Miami? Eftersom inget rapporterats utgår jag ifrån att det blev förlust. Jo, så var det hon förlorade mot serbiskan Jelena Jankovic. Vad dåligt torska mot en serb. Det är ju Henin, Sharapova, Mauresmo och systrarna Williams som är stjärnorna. Fast det intressanta är att Jankovic ligger trea på rankingen och är ändå inte bästa serb! Det är Ana Ivanovic på andra plats. Det blev alltså ännu en okänd och oredovisad förlust.

Som avslutning(?) ännu ett

LIKA SOM BÄR?

Inge de Bruijn Ellen van Langen

Ellen vann OS-guld på 800m 1992 och verkar sprungen ur samma genbank som landsmaninnan Inge.

Fotnot: De tre tenorerna blev ett samlingsbegrepp för världens ledande tenorer: spanjorerna José Plácido Domingo Embil, 21/1 1941 och Josep ”José” Carreras i Coll, 5/12 1946 samt italienaren Luciano Pavarotti, 12/10 1935. Deras gemensamma debut skedde dagen före VM-finalen i fotboll 1990. Konserten skedde i Caracallas termer i Rom där indiern Zubin Mehta, 29/4 1936, dirigerade Orchestra del Maggio Musicale Fiorentino och Orchestra del Teatro dell'Opera di Roma. Konserten var ursprungligen tänkt att samla in pengar till Carreras leukemistiftelse (La Fundació Internacional Josep Carreras per a la Lluita contra la Leucèmia) som han stiftade efter sitt eget tillfrisknande 1988. Domingo är den tenor som har den största repertoaren, 129 stycken. Deras framträdanden har varit de enskilt mest betydelsefulla händelserna för populariseringen av operakonsten.

Det ursprungliga framträdandet

Mehta, Domingo, Carreras och Pavarotti

Septimus Severus Caracalla

Terme di Caracalla är de bäst bevarade ruinerna av en antik badanläggning. Den uppfördes 206-216 av kejsar Imperator Caesar Lucius Septimus Severus Pertinax Augustus, 11/4 145, och hans son Caracalla Marcus Aurelius Severus Antonius, 4/4 186, sydöst om Circus Maximus. Den är 225x185m, med plats för drygt 2000 badande i: kallbad (frigidarium), medeltempererat (tepidarium), varmrum (caldarium) och två ”gym” (palaestras).

SLUTLIGA INTRYCK JAG SÄGER SOM ARNE Hegerfors: - Det kommer mera. Trav sägs vara den största publiksporten – större än både fotboll och ishockey. Men hur är det egentligen? Ta bort Stryktipset, Lången, Oddset och allt vad det heter och fotbollens åskådarsiffror skulle inte minska med en enda person. Tänk tanken att spelet på hästar skulle försvinna. Hur många skulle då besöka Solvalla, Åby, Solänget, Dannero eller Bergsåker. Förmodligen skulle de flesta travbanor tvingas lägga ned sin verksamhet.

AIK:S TRÄNARE RICKARD Norling kritiserades efter fiaskot mot Elfsborg för att ha ändrat kraftigt i laget efter matchen mot Kalmar. Hade han verkligen gjort det? Av de som startade mot Kalmar var en skadad och en avstängd. Dessutom lät han de två som avslutade matchen på topp starta i den andra matchen. Det hela var alltså helt odramatiska förändringar. Det

Rickard Norling händer de flesta lag för jämnan och, som Ekwall skrev: - Elfsborg gjorde tre förändringar utan att någon rea-gerade. Nästa match vann laget. Inför den matchen plockades tre nya i startelvan, gente-mot den mot Elfs-borg – dessutom gjordes fem plats-förädringar. Efter-som det varv tre poäng var det inget som kommentera-des. Ett av de stora problemen med ett lag som AIK, contra media, är att, när det går bra så räcker Ronaldo: - Never too late for a dive!

inte övertonerna inte till, medan det är tvärtom när det går dåligt. Då räcker inte ”undertonerna” till. Då skall helt ovidkommande saker dras fram i ljuset. Hade AIK vunnit mot Elfsborg, hade det kallats för ”genialt” och ”fingertoppskänsla”. Media verkar ha tappat all sin tidigare fingertoppskänsla genom allt för flitigt knappande på sina laptops. Sir Alex Ferguson kan i en kvartsfinalretur i Champions League ställa över trion: Cristiano Ronaldo, Wayne Rooney och Paul Scholes och det är helt OK. Han får ingen kritik, från svenska media, att han: - Inte tar CL på allvar. När en svensk tränare gör samma sak i Svenska Cupen för att alla, speciellt de yngre, i en bred trupp skall få chansen så kritiseras de för att de: - Inte ta cupen på allvar. Dagen innan har det kritiseras för att: - De måste ge de unga (de orutinerade) chansen. Inkonsekvens in absurdum.

Analysförmåga verkar, i de flesta fall, heller inte vara deras starka sida. Hammarby inleder årets säsong mot de två, som det anses, sämsta nykomlingarna: Ljungskile och Sundsvall. Utan imponerande spel vinner man båda matcherna och är efter två omgångar enda lag med full pott. AIK inleder mot storfavoriterna Kalmar och möter sen en annan av favoriterna, och den klubb man haft svårast emot på bortaplan under senare år, Elfsborg. Den matchen kan vi snabbt glömma. Det är nu jag saknar analysen, ty nu pratar man om Hammarby Den unge Rooney som varande ett storlag och nu skall Söderstadion … medan kriiisen är totalt i Solna. Nästa match vinner AIK mot ett av Hammarbylagen, Sundsvall, medan Hammarby förlorar med 2-0 mot ett annat av nedstigningskandidaterna: GAIS. Sen är det dags för kriiislaget AIK – snart finns det inga bottenlag kvar att möta som kan konsolidera ”Bajens” topposition. Nu har han efter att tidigare bara visat upp sig i landslaget äntligen tagit plats på de allsvenska arenorna. Den största värvningen på många år! Rami Shaaban. Och det blev sannerligen fest hela veckan, med ”bjudningar” var och varannan dag. Tråkigt, då han verkar vara en trevlig och sympatisk kille, till skillnad mot den sure Trelleborgaren.

HEJA SVERIGE, FRISKT HUMÖR … SVERIGES FRÄMSTE HEJAKLACKSLEDARE måste lystra till namnet Chris Härenstam. Det var pinsamt att höra honom och Anders

Huusko kommentera dam-VM i Har-bin, Kina. Kina!! VM i ishockey i Kina, mitt under den stora protestkampanjen. Inte ett ord från Frida innan avresan och inte ord från henne och hennes gelikar nu när SVT sänder damkro-nornas matcher. Eller vid fjolårets dam-VM i fotboll. Varför inga protes-ter? Ger det inte tillräcklig publicitet att hoppa på ett gäng ”världsfrån-vända” småflickor? Frågan är vad det säger mest om – Frida eller damkro-norna?

”the megaphones” Efter att Sverige förlorat mot båda Finland och Schweiz (förlorat mot Schweiz, är det möjligt? Att för-lora mot Schweiz. Ett Schweiz för vilka segermålet görs av AIK-spelaren Kathrin Leh-mann som även står i Ham-marbys fotbollsmål - samtidigt som allsvenskan drar i gång!) skriker gaphalsen Chris om att: - Det är stor skandal. Upp-lägget är en skandal. Sverige ges inte chansen att få möta Canada och USA! Nej, varför skall vi det? Med tre kvalgrupper så placeras fullt riktigt tredje- och fjärderankade lagen i samma grupp. När så Finland vinner det mötet, så är det lika klockrent att det är de, Danijela Rundqvist och inte Sverige, som skall gå vidare till slutspelet om medaljerna. Men Chris förväntar sig att tjejerna är där för att ”köra över” Canada och USA och nu är han så besviken. Men att klaga på upplägget efter förluster mot

både Finland och Schweiz känns lite väl malplacerat.

Om vi blir utslaget vid gruppspelet vid sommarens EM, skall vi då skrika: Skandal? Felaktigt upplägg! Vi fick ju aldrig chansen att möta Italien och Frankrike. Efter 4-0 målet säger Chris: - Nu är ryskorna borta från bronsspel. Men målet blir inte godkänt (det heter alltid bortdömt då det drabbar Sverige – därmed vill man visa att domaren tagit ett felaktigt beslut) och då går han, och vapenbrodern, i taket: - Domarskandal. Domarnivån är så låg. Konstigt nog är domarnivån alltid låg då Sverige, eller svenska lag, spelar eller vi tävlar i andra bedömningssporter – även när det sker på hemmaplan.

- Vi har haft flest utvisningar, men egentligen borde Ryssland ha haft mest. Skandal! - Ta det lugnt. Det är ju ”bara” idrott, säger de annars. Sen försöker duon analysera bilderna, där en av domarna är i vägen i just det kritiska ögonblicket, för att se om de var spark. Eftersom bilderna inte ger ett

Wash out – no goal! entydigt svar så anser de att: - Det är inte spark. Trots det börjar man diskutera vad reglerna säger. - Jasså! Man skall alltid hellre fria än fälla, eller tvärtom, då det gäller Sverige. - De tecknade ju för mål, gjorde de inte? Nu kan det ju vara så att den domare som var i bild signalerade för mål, eftersom han såg pucken i mål. Den andre däremot kollade spelarna och såg sparken – även om den inte var entydig på TV-bilden. Skall man då gå på vad vi såg eller på vad domaren såg? Sen visar väl deras skrikande att det inte tänker klart och kan göra rätt analyser. Direkt efter ”målet” sa ju Chris att ny är ryskorna borta. Sveriges fortsatta öde hänger på att ryskorna besegrar Schweiz. Då är det väl bättre att de har något att spela r

Mr Decibel i dubbel upplaga. Titta! De skriker sig nästan ur bilden.

för 3-0 bra för Sverige. 4-0 inte bra för Sverige. Det är bättre att tänka med hjärnan och inte med hjärtat. Det gäller att stå med fötterna på jorden och inte som Chris sväva ut i det blå och skrika sig hes likt en Lasse Granqvist eller en Niklas Holmgren på Canal +. Om de skrek mindre skulle man höra vad de säger.

US MASTERS I GOLF OCH då är det väl bara de blågula kämparna som kan hota ”Tigern”? Ett mått på detta är att se på vad spelbolagen tycker. De gör ju egna analyser ur, för deras del, strikt ekonomiska synvinklar – känslomässiga blågula ögon göra sig här icke besvär. Hos bet 365 följande odds och deras placeringar (den slutliga placeringen i US Masters på Augusta):

1. (2) ”El Tigre” 2.05 14. (39) Henrik Stenson 71.00 35. (17) Niclas Fasth 265.00 54. (150) Daniel Chopra 301.00 56. (8) Robert Karlsson 326.00

Det säger mer om deras riktiga kapacitet, än de enstaka TV-bilder som visar att de lyckats slå bollen i koppen, Två av dem placerade sig bättre, och två sämre, än vad bet365 trodde. - Det vilar en majorförbannelse över Stenson som vunnit unga titlar som VM i matchspel. ”Tunga titlar”? VM:et har vi klarat av tidigare och Ryder Cup? Deltar man i RC så är ju chansen 50% till seger – so what? Av vilken anledning anser man att det är fullt naturligt att Stenson skall ha en majortitel i prissamlingen? Det är som att säga att: - Det vilar en mästerskapsförbannelse över Claire Hedenskog.

AVD: KOLLEKTIV MASSHYSTERI - JAG DRAR INGA DIREKTA paralleller, men protesterna mot OS i Kina dras hårt i medierna just nu; Aktuellt kallade dem ”våldsamma”, och det är som om svenska media kollektivt fått för sig att vilja skriva världshistoria. Är det inte rätt mycket kampanj över rapporteringen? Stig Fredriksson jämförde till och med den

kommande OS-invigningen med nazisternas Berlin-OS 1936 – väldigt oförsiktigt av en så erfaren journalist och kommentator. Och väldigt populistiskt.

LIKA SOM NAMN ?

Stig Fredriksson, fotbollsspelare? Stig Fredriksson, TV-journalist?

Den OS-invigning (och det OS över huvud taget) som propagandamässigt mest påmint om just Berlin-OS var nog annars det i Los Angeles 1984. Den hysteriska nationalismen är svåröverträffad. Vi får se vad kineserna kan åstadkomma för att matcha det. Det politiska förtrycket i Kina, och den nya politiska överklassen, skall avslöjas inpå bara kroppen, men man måste nog samtidigt uppmärksamma att den nya Kinaskräcken i väst sprids av andra politiska och ekonomiska skäl. I väst är snart Kina det stora hotet mot oss alla. I vems intresse ligger den propagandan?

Johan Croneman

VEM AV SIXTEN OCH MATTIAS EKSTRÖM ÄR BÄST? DALARNAS FRÄMSTE IDROTTSMAN genom tiderna skall utses. Föl-jande kandidater är nominerade:

Sixten Jernberg, Annichen Kringstad, Jonas Nilsson, Lars Frö-lander, Åke Lassas, Susanna Kallur, Mattias Ekström, Tony Ric-kardsson, Kenneth Eriksson, Maria Hjort, Hasse Börjes, Ego Boy och Ingmar Olofsson, Erik ”Målarn” Lundkvist, Harald Andersson, ”Bempa” Eriksson, Mats Nilsson, Gunde Svan, IK Brages fotbolls-lag från 1937, Niklas Lidström, Janne Stefansson, Ola Rylander, ”Mora-Nisse” Karlsson, Bertil Norman, Jonas Bergkvist, Hans Bet-tembourg, Marie Risby,

Sixten Jernberg en av tidernas mest framgångsrika olympier, i och för sig vinter – men ändå, eller Mattias Ekström? Som vanligt är sådana här omröstningar ett enda stort skämt. De har med Niklas Lidström för att han är uppväxt i Avesta och spelade där till han var 17 år (vilket inte kan kvalificerade honom), men sin karriär har genomfört i Västerås och Detroit. Samma sak med Jonas Bergqvist han inledde sin karriär i Rögle BK, men

Vinnaren på 10.000m skridskor ”Sigge” Ericsson hejar fram Sixten Jernberg till femmilsguld i Cortina d´Ampezzo 1956.

flyttade sen till Leksand. I det första fallet går de på födelseort i det andra var karriären utspelat sig. Konsekvens? Jonas är visserligen vår mesta landslagsman och Lassas är en legendar runt Siljan, men att konkurrera med Niklas är enbart löjligt. Ego Boy, IK Brage och ”Mimmi” Hjort – vad gör dom på listan? Sixten, fyra OS- och fyra VM-guld, och Gunde, fyra OS- och sju VM-guld, står i särklass bland skidfolket. För ”Mora-Nisses” och Janne Stefanssons del handlade det mest om Vasaloppet. Risby med enbart en WC-vinst och medaljlös vid OS och VM medan Jonas Nilsson vann ett VM och två WC. Bland motorfolket är ju Tony helt suverän – men har å andra sidan inte vunnit alla VM som dalmas. Samma sak med Frölander som vann sitt OS-guld som Mr danceman medelpading. Norman når, trots alla sina

SM-guld, på intet sätt upp till Annichens meriter. Av friidrottarna har ingen, ännu när det gäller ”Sanna”, tillräckligt med meriter. Fler av de resterande kan ifrågasättas, varför en enkel gallring ger vid handen att endast ett fåtal återstår. Säkerligen kommer alla, av nostalgiska skäl eller brist på historiska kunskaper, få röster – men få!

EKSTRÖM PÅ TAPETEN IGEN MARIE LEHMAN BÖRJAR mer och mer låta som den kvinnliga motsvarigheten till ”Peppe” Eng. Även om hon skryter med att vara den sportjournalist som sett mest NHL-matcher så undrar jag vad den meriten egentligen betyder? Anledningen till hennes NHL-statistik är att maken Tommy, den gamle AIK-hjälten, med SM-guld 1984, spelade 36 NHL-matcher för Boston Bruins och Edmonton Oilers mellan 1987 och 1990. Även om hon såg alla hans matcher (mycket tveksamt med bortamatcherna) och några till, så tror jag att många journalister som t.ex. Per Bjurman och, framförallt, Ulf Jansson och t.o.m. Mats Olsson sett fler. Hennes senaste, när detta skrivs, ”Peppe-Eng-insats” gällde Mattias Ekströms säsongsdebut i DTM-serien: - Han inledde säsongen som den förra slutade nämligen med seger på Hockenheim. Förra säsongen avgjorde två lopp på Hockenheim – det första och det sista. Mattias Hockenheimseger kom i det första loppet. Så han inledde säsongen likt den förra, men inte som den slutade. - Skit samma, bara jag bladdrar på. Et är i alla fall ingen som tar mig på allvar.

Hockenheimring

Det som är mest intressant med Mattias fjolåresseger är att det var den enda loppet han vann! Hans serie under året var:

1 – 7 - 10 – 3 – 3 – 2 – 3 – 3 – 0 – 3

En imponerande jämnhet men om han nu skulle vara en sådan fantastiskt förare, som överdrifterna säger, borde han ha mer än en seger? Jag läser i DN att: - Framgång även i år kan ge honom en språngbräda till jättecirkusen NASCAR i USA. Språngbräda? Om nu DTM är så stort så kan det inte bara vara en språngbräda – det är ju störst. - Nästa naturliga steg hade varit rally-VM, där han kunnat bli bäst också. Men VM:s låga status just nu, med fåtalet biltillverkare som satsar, gör att han tittar åt annat håll med sin talang.

Ändå rankar Autosport honom som drygt 40:e förare, medan man har med två rallyförare på top-10. Fåtal biltillverkare? Ungefär som DTM då med enbart Mercedes och Audi. - Den talang som sjufaldiga formel-1 världsmästaren Michael Schumacher fick känna på i Race of Champions final i fjol då Mattias slog honom. Liksom Jean Alesi med 201 F1-lopp, dubble rallyvärldsmästaren Mika Häkkinen … bla, bla, bla … rally var ju

numera inget. Jag har själv ett ohotat världsrekord: I ett springa ett varv runt min lägenhet, men vem bryr sig, liksom om R-of-C? Besegra en föredetting i ett jippo? Dagbladsjuryn? Storheten med R-of-C? - Talangen att snabbt lära sig köra fort i nya bilar ihop med hans vinnarskalle (en seger på tio lopp!!) R-of-C? Det är som om Stefan Holm skulle vinna gamla klassiska Superstars. - Men det är ju så populärt med hundratusentals åskådare. Jag trodde det var tävlingen som räknades och inte antalet åskådare. I så

Mika Häkkinen fall är ju Stockholm Marathon det största vi har. Men en lagerkransbehängd triumf i Stockholm blidkar varken Dagbladsjuryn eller Jerringprisröstarna.

SPORTBLADET AVSLÖJAR: - AKO PETAS FRÅN LANDSLAGET! Vilken bedrift! Vilket avslöjande! Att AKO som skall föda i sommar, inte tas ut i landslaget. Dessutom säger de ansvariga att om hon gör comeback (Nya omständigheter och i den åldern, hon fyllde nyss 35 år, är det givetvis ingen 100 %-ig säkerhet) under den kommande säsongen, så är hon välkommen igen. Så vad har man egentligen avslöjat?

Det har spelats en finalmatch i ishockey och andra intressanta idrottsliga hälsningar har skett. Vad täcker då hela ”rosa bladets” första sida. Jo en närbild på en hand i speakerbåset. Den visar hur en av funktionärerna håller i en rosa penna – en

Sportbladetpenna.

Dessutom får vi oss till liv en intervju med personen i fråga: - Den är å skön. Hur kommer hans liv att förändras nu? - Borde ge Stora Journalistpriset, tycker Anrell.