jonirousku.files.wordpress.com...tämä kandidaatintutkielma pyrkii kartoittamaan tapaa, jolla...

FÖRINTELSENS OFFER I KAMP MOT ARABER? Palestinakonfliktens inledningsfas och det påföljande flyktingproblematiken i svenska

gymnasieläroböcker i historia 1958-2004

Joni Rousku

Kandidatsuppsats

14.11.2007

Historiska institutionen

Helsingfors universitet

Handledare: Agneta Ahlqvist

Tiedekunta/Osasto Fakultet/Sektion – Faculty Humanistinen tiedekunta

Laitos Institution – Department Historian laitos

Tekijä Författare – Author Joni Rousku Työn nimi Arbetets titel – Title Förintelsens offer i kamp mot araber? Palestinakonfliktens inledningsfas och flyktingsproblematiken i svenska gymnasieläroböcker i historia 1958-2004. Oppiaine Läroämne – Subject Historia Työn laji Arbetets art – Level Kandidaatintutkielma

Aika Datum – Month and year Marraskuu 2007

Sivumäärä Sidoantal – Number of pages 23 + liitteet (7 s.)

Tiivistelmä Referat – Abstract Tämä kandidaatintutkielma pyrkii kartoittamaan tapaa, jolla vuosina 1958–2004 ilmestyneet ruotsalaiset lukion historia-aineen oppikirjat ovat kuvanneet Palestiinan konfliktin alkuvaiheita. Aineistona on käytetty viittäkymmentä lukion historiankirjaa siltä osin kun ne käsittelevät välille 1915–50 ajoittuvia konfliktin tapahtumia. Tutkimusta, joka käsittelisi Palestiinan konfliktin kuvauksia ruotsinkielisessä oppimateriaalissa, ei ole aikaisemmin tehty. Mahdollisia kytköksiä Ruotsin valtion harjoittaman ulkopolitiikan sekä ruotsalaisen koululaitoksen käyttämän maailmanhistorian oppimateriaalin välillä ei myöskään ole tutkittu. Analysoin tutkittua oppikirjamateriaalia kvalitatiivisesti. Tarkastelen kirjojen tapaa kuvata kansainvälisen politiikan vaikutusta Israelin valtion syntyyn sekä niiden tapaa esitellä palestiinalaisten arabien muodostama kansanosa. Näiden kahden kokonaisuuden analyysi tapahtuu pienempien osa-alueiden tarkastelun avulla; millä tavoin ja kuinka usein kyseiset osa-alueet esiintyvät oppikirjojen kuvauksissa? Samassa yhteydessä hahmottelen osa-alueisiin liittyvää problematiikkaa ja analysoin tapaa, jolla oppikirjat esittävät tämän lukijalle. Lopuksi suhteutan tekstianalyysin tuloksia kunkin aikakauden kontekstiin ja tarkastelen niin Palestiinan konfliktin saamaa medianäkyvyyttä kuin Ruotsin harjoittaman Lähi-idän ulkopolitiikan suuntalinjoja. Palestiinan konfliktin kuvausten laajuus ja näkökulma ovat vaihdelleet oppimateriaalissa voimakkaasti tarkastellun ajanjakson aikana. Jakson alussa, varsinkin 1950-luvulla ja 1960-luvun alkupuoliskolla julkastuissa oppikirjoissa, ovat kuvaukset suppeita ja jättävät usein palestiinalaisen kansanosan huomioimatta. Ensimmäinen murros kuvaustavoissa on havaittavissa 1960- ja 70-lukujen vaihteessa, jolloin kuvausten keskimääräinen laajuus kasvaa moninkertaiseksi aikaisempaan verrattuna. Palestiinalainen kansanosa ja pakolaiset huomioidaan ensimmäistä kertaa laajamittaisemmin. Israelia ei enää esitetä yhtenäisenä, vaan kahtiajakautuneena valtiona. Kansainvälisen politiikan vaikutusta Israelin syntyyn tarkastellaan huomattavasti kattavammin – tämä muodostaakin tietynlaisen vastapainon palestiinalaisten aseman vahvistumiselle. Nämä uudistukset vakiintuvat ajan mittaan kiinteäksi osiksi kirjojen kuvauksia. Seuraava murros oppimateriaalin sisällössä tapahtuu 1990-luvulla. Tällöin kuvausten pituus kutistuu huomattavasti ensimmäistä kertaa. Tapa käsitellä Israelin valtiota muuttuu, kuten myös tapa kuvata niitä konfliktin osa-alueita, jotka ovat yhteydessä juutalaisten kansanmurhaan. Molemmat muutosaallot oppimateriaalin sisällöissä voidaan yhdistää Ruotsin ulkopolitiikassa samaan aikaan tapahtuneisiin myllerryksiin – Olof Palme johti ulkopoliittista täyskäännöstä 1970-luvulla ja Göran Persson paranteli maansa suhteita Israeliin 1990-luvulla. Tutkimukseni mukaan vaikuttaa todennäköiseltä, että konfliktin saama medianäkyvyys sekä Ruotsin ajama ulkopolitiikka ovat vaikuttaneet oppikirjojen sisältöön kartoitetun ajanjakson aikana. Ulkopolitiikka voitaneen kuitenkin nähdä painoarvoltaan raskaampana 1990-luvun kehityksen valossa. Täten tulokseni ovat yhteneviä aikaisemman, kotimaisen historian kuvauksia tarkastelleen tutkimuksen kanssa, jonka mukaan valtio on voimakkain taustatekijä oppimateriaalin sisällön muokkaantumisessa. Avainsanat – Nyckelord – Keywords Historia, Palestiina, Ruotsi, oppimateriaali, lukio, ulkopolitiikka Säilytyspaikka – Förvaringställe – Where deposited Humanistisen tiedekunnan kirjasto Muita tietoja – Övriga uppgifter – Additional information

Tiedekunta/Osasto Fakultet/Sektion – Faculty Humanistiska fakulteten

Laitos Institution – Department Historiska institutionen

Tekijä Författare – Author Joni Rousku Työn nimi Arbetets titel – Title Förintelsens offer i kamp mot araber? Palestinakonfliktens inledningsfas och den påföljande flyktingproblematiken i svenska gymnasieläroböcker i historia 1958-2004 Oppiaine Läroämne – Subject Historia (svenskspråkig) Työn laji Arbetets art – Level Kandidatsuppsats

Aika Datum – Month and year Oktober 2007

Sivumäärä Sidoantal – Number of pages 23 + bilagor (7 s.)

Tiivistelmä Referat – Abstract Syftet med denna uppsats är att kartlägga synen på Palestinakonfliktens inledningsfas och den påföljande flyktingproblematiken såsom den presenteras i de svenska gymnasieläroböckerna i historia som publicerats under åren 1958-2004. Utifrån kartläggningen diskuteras vilka faktorer som möjligen kan ha påverkat det använda sättet. Forskning som kombinerar Palestinakonflikten och läroböckerna har inte ännu genomförts i Sverige. Inte heller finns det undersökningar, som förknippar svenska utrikespolitiken till läromedlets sätt att beskriva världshistoriska händelser. De har koncentrerat sig på samspelet mellan regeringen och den inhemska historieskrivningen. För att kartlägga den ställning som Palestinakonfliktens inledningsfas och flyktingproblematiken har i svenska läromedlet för gymnasiet har jag använt 50 olika gymnasieläroböcker i historia från åren 1958-2004. Jag har analyserat stoffet på ett kvalitativt sätt genom att granska läroböckernas syn på den internationella politikens inverkan på staten Israels skapande samt synen på palestinierna. De två helheterna har sedan brutits ner till mindre enheter och analyserats med parametrar som hur ofta och på vilket sätt dessa enheter förekommer i lärobokstexterna. I samband med presenteringen av varje enhet har jag skissat på vilken slag av problematik den innehåller och därefter utfört en analys på hur läroböckerna presenterar denna problematik till läsaren. Den uppmärksamhet som Palestinakonfliktens inledningsfas och flyktingproblemet har fått i läroböckerna har varierat mycket under den undersökta perioden 1958-2004. På 60-talets senare hälft börjar tydliga förändringar i läromedlen äga rum och dessa når sin kulmen under 70-talet. Skildringens genomsnittliga omfattning utvidgar explosionsartad från 50-talet till 70-talet. Palestinierna och flyktingarna får för första gången rejält med uppmärksamhet. Israel ses inte längre som en enhetlig stat utan som delad i två läger. Palestinakonfliktens internationella fas får mycket mer utrymme och utgör en motvikt för palestiniernas ökade roll i böckerna. Nästa brytningspunkt i läroböckernas innehåll kommer på 1990-talet. För första gången under den undersökta perioden minskar skildringens omfattning på ett märkbart sätt. Innehållsmässigt förändrar synen på staten Israel och saker som förknippas med Förintelsen. Förintelsens roll i Israels uppkomst tas upp i samtliga böcker efter 1997. Bara en av sju böcker (50% på 80-talet) omnämner längre den judiska invandringens begränsningsförsök under andra världskriget. Ingen författare hävdar längre att flyktingsproblemet uppstod med bortdrivandet av palestinierna. Bägge brytningspunkter kan förknippas med förändringarna som ägde rum i den svenska utrikespolitiken samtidigt, Olof Palme ledde en helomvändning på 1970-talet och Göran Persson justerade om kursen på 90-talet. Det verkar att både medieuppmärksamheten och den svenska utrikespolitiken har haft ett starkt inflytande på läroböckernas innehåll under den forskade perioden. Ändå i ljuset av 1990-talets utveckling kan politikens påverkan uppskattas som den tyngre faktorn. Därmed håller uppsatsens resultat samma linje med forskningen om den inhemska historieskrivning i läromedel som ser staten som den främsta upphovsmannen till läroböckernas innehåll. Avainsanat – Nyckelord – Keywords Historia, Palestina, Sverige, läromedel, gymnasiet, utrikespolitik Säilytyspaikka – Förvaringställe – Where deposited Humanistiska fakultetens bibliotek Muita tietoja – Övriga uppgifter – Additional information

INNEHÅLL

1. INLEDNING ................................................................................................................................................................. 1

1.1. FORSKNINGSLÄGE.................................................................................................................................................... 2 1.3. SYFTE ...................................................................................................................................................................... 3 1.4. KÄLLOR OCH METOD ............................................................................................................................................... 4 1.5. BEGREPPSFÖRKLARINGAR ....................................................................................................................................... 6 1.6. BAKGRUND .............................................................................................................................................................. 6

2. PALESTINAKONFLIKTEN I SVENSKA GYMNASIELÄROBÖCKER............................................................. 7

2.1. SYNEN PÅ DEN INTERNATIONELLA POLITIKENS ROLL I PALESTINAS ÖDE ................................................................. 7 2.1.1. Britternas tre löften i de undersökta böckerna................................................................................................ 7 2.1.2. Synen på förintelsens påverkan....................................................................................................................... 9 2.1.3. Skildringen av FN:s delningsresolution ........................................................................................................ 10 2.1.4. Delsammanfattning ....................................................................................................................................... 11

2.2. SYNEN PÅ PALESTINIERNA ..................................................................................................................................... 15 2.2.1. Palestinier eller araber? ............................................................................................................................... 15 2.2.2. De palestinska flyktingarna........................................................................................................................... 16 2.2.3. Palestinierna i kriget..................................................................................................................................... 18 2.2.4. Delsammanfattning ....................................................................................................................................... 19

3. SAMMANFATTNING............................................................................................................................................... 21

3.1. REFLEKTIONER ÖVER RESULTATET ........................................................................................................................ 23

KÄLLOR OCH LITTERATUR: .................................................................................................................................. 25

BILAGA 1: SAMMANFATTNING AV RESULTATET ........................................................................................... 28

BILAGA 2: EN KRONOLOGISK GENOMGÅNG ÖVER PALESTINAKONFLIKTENS URSPRUNG:.......... 30

1. INLEDNING Syftet med denna uppsats är att kartlägga synen på Palestinakonfliktens inledningsfas och den

påföljande flyktingproblematiken såsom den presenteras i de svenska gymnasieläroböckerna i historia

som publicerats under åren 1958-2004.

Historieämnet och -undervisningen handlar inte bara om genomgång av gamla händelser, utan

innehåller och förmedlar på samma gång vår kulturs värderingar och världsbild till följande

generationer. Tidigare under nationalismens guldålder på 1800-talets slut och 1900-talets början var

undervisningens innehåll ofta rent propagandamässig – ”det gällde att forma och ena nationen, i många

fall skapa en nation”.1 Åsa Linderborg anser att det ännu idag är ”ofrånkomligt att även skolan i

västerländska demokratier har en ’dold läroplan’, som syftar till att indoktrinera eleverna så att de

fostras till anpassliga medborgare”.2

Läroböckerna utgör stommen för undervisningen och bestämmer i sin del både infallsvinkeln till och

vilka delar som betonas inom ett ämne. Linderborg analyserar läromedlens roll som följande: ”Vad som

aldrig har förändrats, är läromedlens syfte att proklamera vikten av en nationell konsensus”.3 I varje

gymnasium används det oftast en lärobok (som vanligtvis utges i flera band) i historieundervisningen.

Den får en enorm auktoritet genom sin monopolställning. Herbert Tingsten anser att skolböckernas

status gör dem till ”den centrala källan för opinionerna”.4

Oavsett om de ovannämnda argumenten är korrekta eller inte, så är det idag ett allmänt accepterat

faktum att historieskrivningen knappast kan vara helt objektiv. Historiska texter kommer alltid – fullt

medvetet eller inte – att inkludera formuleringar och uttryck som avslöjar författarens inställning till det

behandlade ämnet. Samtidigt har de flesta 15-18 -åringar knappast utvecklat en egen optimal förmåga

att ifrågasätta den information och det synsätt som presenteras för dom. Ofta accepterar de enkelt det

de lär sig som ”sanningen”, och på så sätt är det lätt att dra slutsatsen att läroböckerna i historia

påverkar elevernas världsbild fortfarande på det nya millenniet.

Palestinakonflikten är ett ämne som har fått omfattande uppmärksamhet i medierna sedan 1950-talet.

Ämnet är fortfarande väldigt aktuellt, kontroversiellt och väcker ofta starka känslor. Under 1900-talets

senare del gjordes det ofta kopplingar mellan palestinier och den ”internationella terrorismen” i

1 Tingsten, Herbert, Gud och fosterlandet. Studier I hundra års skolpropaganda, Stockholm 1969, s. 13

2 Linderborg, Åsa, Socialdemokraterna skriver historia. Historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000, Stockholm 2001, s. 401

3 Ibid. s. 402

4 Tingsten 1969, s. 15

- 1 -

medierna, men det finns också andra faktorer som har gjort konflikten intressant för europeiska länder.

Det får inte glömmas, att också Sverige är beroende av den importerade oljan från Mellanöstern.5 Av

denna anledning kan konflikten inte avskrivas som oväsentlig – något som händer ”där borta”.

Ytterligare kan det nämnas att Sverige genom tiden har satt sin prägel på konflikten. Sverige var ju en

av de tio medlemmarna i FN:s utredningskommitté som skapade förslaget om Palestinas delning och

sedan röstade för det i generalförsamlingen. FN:s förmedlare i Palestina 1948, greve Folke Bernadotte

som mördades senare av judiska extremister, var svensk, liksom Gunnar Jarring som var medlare för

FN mellan 1967-90.

1.1. Forskningsläge Det svenska 1900-talets läromedel i gymnasiet har forskats i relativt ringa mängd. Tre exempel inom

detta område kan tas upp:

Göran Andolf har i sitt kvantitativa verk Historien på gymnasiet. Undervisning och läroböcker 1820-1965

(1972) kartlagt bland annat gymnasieläroböckernas disposition i sin helhet och läroboksutvecklingen.

Andolfs bok är den enda av de tre forskningarna som berör världshistorien. Huvudintressen i hans

forskning är dispositionen av olika epoker (antiken, medeltiden, modern historia osv.).

Herbert Tingsten har i sin bok Gud och fosterlandet. Studier i hundra års skolpropaganda (1969) forskat i

skolböcker som propagandamedel på ett kvalitativt sätt. Han har kartlagt propagandaliknande element i

beskrivningen av nationernas egen historia under åren 1850-1950 och kommit fram till slutsatsen att

med tiden har deras förekomst minskat. Eftersom Tingsten koncentrerar sig på inhemsk historia, skiljer

sig hans forskning på ett markant sätt från min undersökning.

Åsa Linderborg har forskat i kopplingarna mellan regerande partiet och den nationella

historieskrivningen i Socialdemokraterna skriver historia. Historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000

(2000). Linderborg använder också kvalitativa metoder och har kommit fram till att också nuvarande

läromedel innehåller ett dolt syfte att leda elevernas tankebanor till en önskad riktning. Denna forskning

är den enda av de tre som har sammanfallande forskningsperiod med min undersökning. Här gäller

dock samma sak som med Tingstens verk – den koncentrerar sig på samspelet mellan regimen och den

inhemska historieskrivningen under 1900-talet – världshistorien berörs inte.

På grund av avvikande intresseområden har ovannämnda forskningar använts i ringa mängd.

Med tanke på alla de faktorer som presenterades i inledningen, är det konstigt att forskning som

kombinerar Palestinakonflikten och läroböckerna ännu inte har genomförts i Sverige. Det finns säkert

5 CIA - The World Factbook, https://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/sw.html. Läst 29.9.2007.

- 2 -

ett behov för en kartläggning och analys av den grundinformation som de flesta unga svenskar får om

konflikten och som kommer i fortsättningen att prägla deras syn på konfliktens historia och nuläge.

1.3. Syfte Syftet med denna uppsats är att kartlägga synen på Palestinakonfliktens inledningsfas och det

påföljande flyktingproblemet i gymnasieläroböckerna i historia som publicerats mellan 1958 och 2004

samt utifrån denna kartläggning diskutera följande fråga:

Hur har Palestinakonfliktens inledningsfas och den påföljande flyktingproblematiken beskrivits i läroböckerna genom

forskningsperioden och vilka faktorer kan ha påverkat det använda sättet?

För kunna besvara huvudfrågan ska den brytas ner till mindre problemområden:

Vilken roll har givits åt den internationella politiken i Israels skapande och på vilket sätt har den varierat genom den undersökta perioden?

På vilket sätt beskrivs palestinierna och flyktingarna i läromedlen och hur har det varierat?

Vilka tänkbara faktorer kan ha påverkat möjliga förändringar i läromedlets innehåll?

Jag har valt den forskade perioden, 1958-2004, pga. tillgång till källorna och det faktum att det knappast

finns skildring om Palestinakonflikten i de skolböcker som är utgivna före 1958. I själva

lärobokstexterna granskar jag perioden ca 1915-1950. De delar som oftast presenteras blir då början av

motsättningarna mellan araberna och judarna i Palestina, krigshändelserna 1948-49 samt krigets

konsekvenser och det påföljande flyktingproblemet. Redogörelsen om de övriga krigen – Suezkrisen

1956, Sexdagarskriget 1967, Yom Kippur -kriget 1973 och Libanon 1982 – är inte inkluderade i

undersökningen och inte heller PLO:s uppkomst på 70-talet eller 90-talets fredsprocess.

Begränsningen beror delvis på att inkludering av hela konflikten skulle göra böckerna från 50-talet och

2000-talet ojämförbara, delvis på att just de senare krigen ofta har fått en relativt stor andel av

uppmärksamheten runt Palestinakonflikten. Ändå finns rötterna till hela konflikten i stort sett i denna

process som började under första världskriget och kulminerade i kriget 1947-49. De övriga krigen kan

ju lätt ses vara konsekvenser och en rad revanschförsök för den ursprungliga striden.

Efter litteraturfördjupningen valde jag att koncentrera mig på två nyckelområden i lärobokstexterna –

presentationen av den internationella politikens påverkan till Israels uppkomst samt böckernas syn på

de palestinska araberna. Dessa två helheter verkar fungera som bästa indikatorer för de möjliga

förändringarna i läromedlens innehåll. Det fanns dock flera intressanta aspekter kvar som borde

kartläggas. Min undersökning kan ju ses som en grund till mer omfattande forskning.

Det finns all anledning att anta att de världspolitiska händelserna, medieuppmärksamheten och den

svenska politiken har påverkat både den allmänna svenska synen på konflikten och läroböckernas

- 3 -

innehåll. Därför kommer jag att reflektera över möjliga kopplingar mellan varje decenniums kontext

och de möjliga förändringarna i läromedlens innehåll. Detta äger rum i slutdiskussionen och

sammanfattningsdelen i varje kapitel.

1.4. Källor och metod För att kartlägga de undersökta gymnasieböckernas syn på ämnet har jag analyserat stoffet på ett

kvalitativt sätt. I båda fallen – synen på den internationella politiken och på palestinierna – har jag brutit

helheterna ner till mindre enheter och sedan analyserat med parametrar som hur ofta och på vilket sätt

dessa enheter förekommer i lärobokstexterna. I samband med varje enhet har jag skissat på vilken slag

av problematik den innehåller och därefter utfört en analys på hur läroböckerna presenterar denna

problematik till läsaren. När lämpligt, har analysen åskådliggjorts med citat ur läromedlet. Om möjligt,

har jag försökt karakterisera resultatens kronologiska samband för att få fram tidens anda. Jag avslutar

analysen av bägge helheter sedan i delsammanfattningar där resultaten, trenderna och förändringarna

sätts i ett sammanhang med tidens händelser, medieuppmärksamheten och den svenska

utrikespolitikens riktlinjer.

Palestinakonfliktens karaktär är så pass omtvistad att det kräver stora ansträngningar att försöka hålla

sig neutral. Därför har jag försökt att undvika de mest kontroversiella områdena i textanalyserna och

använt oomtvistad faktainformation i jämförelserna – i den mängd det nu över huvud taget är möjligt.

Svårigheten att hitta referensmaterial som strävar efter att ge en objektiv bild av konflikten och dess

ursprung skapade en helt egen problematik. Som primärt referensmaterial har jag använt ett särartat

verk: The War for Palestine. Rewriting the History of 1948 (2001) redigerat av Eugene L. Rogan och Avi

Shlaim. Det består av artiklar skrivna av progressiva israeliska, arabiska och västerländska historiker

vilka försöker kartlägga varje krigförande nations synvinklar och de drivkrafter som ledde till krigen

1948-49.

Bland det övriga referensmaterialet kan Andreas Malms Bulldozers mot ett folk. Om ockupationen av Palestina

och det svenska sveket (2002) lyftas upp. Trots sina starka palestinska sympatier har Malm i sin bok lyckats

kartlägga den skiftande svenska utrikespolitiken gentemot staten Israel och det palestinska folket. Den

andra använda referensen om svenska utrikespolitiken i Mellanöstern är Olle Svennings verk Göran

Persson och hans värld (2005). Svenning beskriver bland annat den heta tvisten om förhållandet till

konflikten som skedde runt millenniumskiftet mellan socialdemokratiska partiets två starka men, Göran

Persson och Sten Andersson.

För att kartlägga den ställning som Palestinakonfliktens inledningsfas har i svenska läromedel har jag

använt 50 olika gymnasieläroböcker i historia från åren 1958-2004. Alla undersökta böcker ingår i

- 4 -

lärobokssamlingen vid Göteborgs Universitets Pedagogiska bibliotek. Enligt bibliotekets uppgifter

borde samlingen omfatta alla publicerade svenska gymnasieläroböckerna sedan 1958.

Från alla tillgängliga gymnasieläroböcker i historia har jag utelämnat omkring ett tiotal verk. De

bortvalda exemplaren inkluderar olika upplagor av undersökta verk där Palestinakonfliktens beskrivning

inte har förändrats från tidigare och inkluderade versioner. Dock kan påpekas att författarnas val att

inte uppdatera deras sätt att beskriva Palestinakonflikten är på sitt sätt också ett resultat. Motiveringen

för bortlämnandet ligger i publiceringsprocessens natur: att publicera skolböcker är trots allt privat

affärsverksamhet där förlag, enligt marknadslagar, försöker skörda de högsta möjliga vinsterna med de

minsta möjliga utgifterna. Det kan antas att det här gäller särskilt då den färdiga och väletablerade

produkten (den tidigare upplagan) bara finslipas för att uppfylla nya krav – minimala förändringar i

texterna betyder minimala utgifter. Det bästa stödet för denna hypotes presenteras faktiskt av de nya

upplagorna där Palestinakonfliktens skildring har förändrats – oftast är texternas innehåll omkring två

tredjedelar ordagrant lika med den gamla versionen och författarnas ”uppdatering” betyder att dom har

ersatt eller inkluderat ett till två nya kapitel. Således anser jag att när skildringen inte har förändrats i

samband med en ny upplaga, kan det faktiskt berätta minst lika mycket om förlagets verksamhetssätt

som författarnas synvinkel på det behandlade ämnet. Trots beslutet att välja bort det diskuterade

tiotalet böcker, innehåller de inkluderade 50 stycken alla de fall där Palestinakonfliktens beskrivning har

på något sätt förändrats mellan 1958-2004. Därför kan det konstateras att de undersökta böckerna

utgör minst sagt ett representativt sampel.

Alla de undersökta gymnasieböckerna innehåller någon typ av översiktlig beskrivning om

Palestinakonflikten. Dess omfattning och behandlingssätt har dock varierat väldigt mycket under

forskningsperioden. Exempelvis i slutet av 1950-tal omfattar skildringen oftast bara några rader under

rubriken ”Koloniernas frigörelse” men redan på nästa decennium får konflikten en egen rubrik. Med

tiden får skildringarna mer och mer utrymme. I skiftet av 60- och 70-talet kommer de första mångsidiga

analyserna som ibland också inkluderar flera synvinklar till konflikten. Beaktansvärt är också att

omfattningen har skiftat ganska mycket inom tidsperioden – tidens anda har inte infört några normer

på hur bred Palestinakonfliktens beskrivning borde vara.

De undersökta gymnasieböckerna fördelas inte jämnt över hela perioden. På sextiotalet utkom det hela

19 böcker men jag har kunnat hitta bara sex från åttiotalet. Anledningen till sextiotalets väldigt stora

antal är med största sannolikhet skolreformen 1962 då en 9-årig grundskola infördes. Reformen

påverkade i sin tur också gymnasiets/realskolans ställning och krävde nya läromedel. Att hela 11

stycken böcker kom ut inom tre år 1960-63 talar för denna hypotes.

- 5 -

De 50 använda läroböckerna har skrivits av 39 olika författare. Vissa av dem har varit delaktig i flera

böcker, till exempel har Börje Bergström varit medverkande i hela 8 stycken (16 % av samtliga böcker).

Andra anmärkningsvärda namn är Leif Dannert (7 stycken, 14 %), Waldemar Lendin (6 stycken, 12 %),

Ernst Söderlund (6) och Martin Bäcklin (5). En fullständig redogörelse över de använda källorna finns i

käll- och litteraturlistan på sidorna 24-26.

För att göra kontrolleringen av källor lättare har resultaten sammanfattats med en tabell. Tabellen finns

på sidorna 27-28.

1.5. Begreppsförklaringar PLO = Palestine Liberation Organisation, Den palestinska befrielserörelsen

Sionismen = en politisk idé om att judar är en folkgrupp som har rätt till en egen stat i Palestina.

Haganah = Sionistiska paramilitära trupper. Blev senare IDF, Israels arme.

1.6. Bakgrund De flesta människor är på något sätt insatta till Palestinakonflikten. Således har jag inte sett det som

nödvändigt att inkludera en överskådlig presentation av konfliktens ursprung och inledningsfas i själva

uppsatsen. En kort kronologisk genomgång finns som bilaga i slutet av uppsatsen.

De två valda områdena – synen på palestinierna och den internationella politikens påverkan – kräver

dock mera särartad kunskap om händelserna. Därför har en bredare skildring av bägge teman och deras

inbyggda problematik lagts fram i samband med textanalyserna.

- 6 -

2. PALESTINAKONFLIKTEN I SVENSKA GYMNASIELÄROBÖCKER

2.1. Synen på den internationella politikens roll i Palestinas öde Det kan sägas att i praktiken ägde kampen om Palestina rum framför allt på det internationella planet

under 1900-talets första halva. Första gången när en stat från Palestina kunde fungera som en suverän

aktör var ju först efter Israels upprättande 1948. Innan dess gällde det att genom lobbying vända den

internationella opinionen till sin sida och få ockupationsmaktens samtycke för sina avsikter. Den

sionistiska rörelsen som ville bosätta ett främmande land behövde naturligtvis mer legitimering för sina

avsikter än araberna vilka hade bott på trakten i cirka tusen år. Sionisterna fick sin legitimering på det

internationella planet i form av den bibliska historien, Balfourdeklarationen, Förintelsen och FN:s

delningsresolution – de visade sig vara klart överlägsna till araberna inom denna bransch.6

2.1.1. Britternas tre löften i de undersökta böckerna Palestinaområdet hamnade under brittiskt välde i samband med första världskriget. Det hade funnits ett

missnöje bland det arabiska folket mot deras ottomanska härskare redan innan kriget och när det blev

klart att det Osmanska riket skulle ingå i kriget på centralmakternas sida, vägrade araberna vara med.

Storbritannien såg sin chans att försvaga fienden och erbjöd sitt stöd för araberna. Snart var revolten i

full gång. Det brittisk-arabiska samarbetet befästs med McMahon-Hussain -avtalet 1915, som enligt

arabisk tolkning innebär ett löfte om ett självständigt Palestina. Samarbetet visade sig vara effektivt och

revolten ledde till att man lyckades kasta ut osmanerna från Arabien.7

Britterna delade tydligen inte arabernas tolkning och den arabiska insatsen belönades istället med det

hemliga Sykes-Picot -fördraget (1916). Det delade upp Mellersta Östern i franska och brittiska

inflytelsesfärer. Läget komplicerades ytterligare med den brittiska utrikesministern Lord Balfours

deklaration 1917, enligt vilken Palestina skulle bli ett nationellt hem för det judiska folket. Dessa två

fördrag lämnade knappt rum för ett självständig arabisk Palestina. Löftet till araberna blev inte infriat.8

Ingemar Karlsson anser att Balfourdeklaration, som utgavs redan innan Palestina var under brittisk

kontroll, allra tydligast illustrerar den europeiska arrogansen mot araberna: ”En brittisk minister utlovar

6 The War for Palestine. Rewriting the History of 1948. Red. Eugene L. Rogan & Avi Shlaim, Cambridge 2001. s. 17-25

7 McKay, John m.fl. , A History of World Societies, 6.uppl., Boston 2004, s.971-974

8 Karlsson, Ingmar, Tro, terror och tolerans. Essäer om religion och politik, Stockholm 2004, s. 156

- 7 -

ett land som inte var hans till ett folk som inte var bosatt där mot de ursprungliga invånarnas vilja och

utan att dessa rådfrågades.” 9

Missnöjet bland de palestinska araberna mot den brittiska övermakten och den judiska invandringen

växte med tiden. Till slut ledde det till Den stora revolten 1936. Det inbördeskrigsliknande läget

fortsatte i tre år innan 25 000 brittiska soldater i samarbete med de sionistiska trupperna kunde kväva

det.10 Som eftergift för den arabiska befolkningen, deklarerade britterna i 1939 års Vitbok (White

Paper) att den judiska invandringen ska begränsas så att maximalt 50 000 människor skulle mottagas

inom de följande fem åren och att invandringen därefter ska upphöra helt. Dokumentets viktigaste del

var dock proklamationen att britterna skulle dra sig ut från området om tio år och då skulle Palestina –

Palestina med arabisk majoritet – få sin självständighet.11 Begränsningen innebar att Balfours löfte till

sionisterna hade brutits. Ett decennium senare var det klart att det förnyade löftet till araberna inte

heller kunde hållas.

Dessa tre löften behandlas olika starkt i de undersökta läroböckerna. 24 av de 50 (48 %) tar upp

Balfourdeklarationen men bara fem stycken (10 %) berör det brittiska löftet till araberna.12 I de fem tas

McMahon-Hussain -avtalet eller Vitboken inte upp vid namn, utan med beskrivning av deras innehåll.

Balfourdeklarationen tas mest upp på 70-, 80- och 90-talen när den förekommer ungefär i hälften av

böckerna. Det beskrivs oftast på sätt som ger motivering eller legitimitet till de sionistiska avsikterna.

Företeelsen kan exemplifieras bäst med ett citat:

”Det brittiska mandatet Palestina hade under mellankrigstiden upplåtits som ett kolonisationsområde åt de judar som

ville följa sionismens paroller och förvandla fädernas land till ett nationalhem för det judiska folket” 13

Också de löften som britterna gav till araberna presenteras i samma legitimerande ljus. De samtliga fem

böckerna där de förekommer14 tar på samma gång upp Balfourdeklarationen och problematiken

omkring hur det skulle gå att kombinera löftena till båda parten.

9 Karlsson 2004, s. 329

10 Malm, Andreas. Bulldozers mot ett Folk. Om ockupationen av Palestina och det svenska sveket., Stockholm 2002, s.240

11 The War for Palestine 2001, s. 26

12 Se tabellen på sidorna 27-28

13 Tham, Wilhelm, Kjell Kumlien & Folke Lindberg, Folkets historia 2: lärobok för gymnasiet, 1968 s.563

14 Se tabellen s. 27-28

- 8 -

Vid sidan av de ovannämnda fem, är det anmärkningsvärt att Vitboken förekommer indirekt relativt

ofta i böckerna. Den enda delen som presenteras då är att britterna förgäves försökte begränsa

invandringen som ändå fortsatte på illegal väg. 16 av de 50 (32 %) samtliga gymnasieböcker nämner

begränsningsförsöket15 men varken syftet att invandring ska upphöra helt om fem år eller avsikten om

britternas tillbakadragande tas upp. Begränsningsförsöket berörs oftast på både 70- och 80-talet, då

hälften av de publicerade böckerna nämner företeelsen. I läroböckerna utgivna efter 1990 presenterar

bara två av de totala 11 stycken begränsningsförsök16 – praxisen har klart ändrat.

2.1.2. Synen på förintelsens påverkan Efter andra världskriget, när Förintelsens hela omfattning hade blivit avslöjad, blev den europeiska

opinionen alltmer positiv för skapandet av den judiska staten. Som sagt, hade britterna försökt begränsa

judisk invandring under kriget och återigen lovat självständighet till palestinierna. Nu blev detta löfte

svårt att hålla då den internationella opinionen satte press på britterna med båda nya supermakterna i

spetsen. Särskilt USA satte sin främsta allierad under hårt tryck.17 Dock finns det en viss problematik i

varför just palestinierna, som inte hade någon roll i Förintelsen, borde betala för européernas illa

gärningar.

23 av de undersökta böckerna (46 %) meddelar att det internationella trycket efter krigsslutet påverkade

britternas beslut att lämna landet och genom detta Israels upprättande. Presenteringen av Förintelsens

roll har varit klart mera populär under forskningsperiodens senare del – mellan 1973-2004 tas den upp i

17 fall av 23 samtliga. På 1990-talet blir denna praxis en allmän standard och efter 1995 finns det bara

en bok bland de åtta samtliga som inte tar upp Förintelsens roll.18

Den mest intressanta delen med denna praxis är att författarna inte verkar se någon problematik i läget.

Bara i två fall (vilka bägge är från samma författare och undersökningsperiodens två senaste verk)

berörs frågan om varför just Palestina skulle bli ett nytt hem för Förintelsens offer – men genom

palestiniernas munnar.





- 9 -

”Efter andra världskriget kom än fler judar, varav de flesta hade överlevt koncentrationslägren. Men palestinierna

frågade sig varför just de skulle betala priset för nazisternas ogärningar genom att förlora sitt land.” 19

I vissa fall Israels uppkomst t.o.m. legitimeras med Förintelsen:

”Efter kriget strömmade hundratusentals judar till Palestina. En stor opinion i Europa krävde att judarna skulle få sitt

önskemål om en egen stat uppfyllt.” 20

”Efter kriget blev det judiska kravet på ett eget hemland allt starkare. Judarna fick hjälp av många stater – bl. a. USA

och Sovjetunionen. Det fanns en vilja att gottgöra judarna för det som hade hänt.” 21

2.1.3. Skildringen av FN:s delningsresolution När det efter andra världskriget blev klart att britterna inte kunde kontrollera de explosiva

motsättningarna mellan araber och judar i Palestina, lämnade de ärendet för utredning till FN:s

kommitté. Den presenterade sin proposition om att Palestina ska delas i en judisk och en arabisk stat

och FN:s generalförsamling godkände propositionen genom röstning den 29 november 1947.22

Den viktiga poängen med FN:s resolutioner är att de trots godkännandet fortfarande är icke-bindande

rekommendationer.23 I Palestinas fall skulle det inte ha haft någon slags inverkan utan ett accepterande

från bägge sidorna i konflikten. Största hindret för godkännandet var resolutionens innehåll. Judarna –

en tredjedel av invånarna – skulle erhålla hela 55 procent av territoriet, medan palestinierna, vilka var

klar majoritet i landet, fick det återstående 45 %. Den planerade judiska statens befolkning skulle t.o.m.

innefatta en stark arabminoritet med ungefär 40 % av invånarna.24 Som följd godkände sionisterna

planen, men den palestinska sidan accepterade inte villkoren – och hela resolutionen trädde inte i kraft.

Delningsresolutionen berörs flitigt i gymnasieböckerna – 38 av de 50 (76 %)25 omnämner FN: s roll i

händelserna. Men inte en enda tar upp att förslagets innehåll gynnade sionisterna och betonar att

resolutionen fortfarande var en icke-bindande rekommendation. Ordet som faktiskt används oftast (i

19 Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia maxi, 2002, s. 501

Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia A, 2.uppl., 2004, s.323

20 Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Historia för 2-årig gymnasieskola Del 1, 1975, s 277-278

21 Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, 3.uppl., 1998, s. 430

22 Malm 2002, s 39

23 Nationalencyklopedin, sjätte band, 1991 s.445-446

24 Malm 2002, s 39


- 10 -

27 fall av 38) när FN:s delningsresolution nämns är beslut – inte förslag.26 När ingen bok berättar att

resolutionerna är icke-bindande och samtidigt använder begreppet ”beslut”, får den icke insatte läsaren

lätt uppfattningen att FN faktiskt hade makten att bestämma över Palestinas öde. Som yttersta exempel

om denna framställning, konstaterar Ernst Söderlund i två av sina läroböcker:

”För den judiska befolkningen upprättades genom beslutet av FN: s generalförsamling en egen stat, Israel (1948).” 27

Den ovannämnda företeelsen har ett tydligt kronologisk samband. Mellan 1958 och 1972 finns det 11

stycken fall där ordet ”förslag” förekommer och bara sex med ”beslut”. Efter 1972 används enbart det

missledande begreppet ”beslut” i samtliga 21 fall. Det kan talas om en helomvändning.

2.1.4. Delsammanfattning Av det undersökta stoffet kan man dra slutsatsen att den internationella påverkan har setts utgöra en

alltmer viktig del av Palestinakonfliktens inledningsfas efter 70-talet. Alla tre specifika områden, som

har behandlats ovan, berörs oftare efter 50- och 60-talets relativa tysthet.

De undersökta läroböckernas sätt att presentera de tre brittiska löftena är ganska ensidigt.

Balfourdeklarationen förekommer nästan fem gånger lika ofta som McMahon-Hussain -avtalet och

Vitboken, vilka bägge omnämns bara indirekt. Balfourdeklarationen är naturligtvis viktig att nämna, det

var startpunkten för den storskaliga judiska invandringen. Samtidigt kan upptagandet av Vitboken vara

lite känsligt – begränsningen av den judiska invandringen kan se paradoxal ut när de flesta europeiska

judarna försökte med alla möjliga medel fly undan en industriliknande massaker. Med McMahon-

Hussain-avtalet finns det istället ingenting obehagligt som kunde hindra upptagandet. En inkorrekt

praxis att omnämna löftena bara till den ena parten förekommer i 14 fall (28 %) av de samtliga 50.

Begränsningsförsöket av den illegala judiska invandringen tas upp mest på 1970–80-talen men efter det

omnämns det sällan – under de två sista decennierna bara två gånger bland 11 samtliga fall.

De 23 gymnasieböckerna (med två undantag) som presenterar Förintelsens inverkan på konflikten

problematiserar inte läget, utan oftast framställer att det rådde nästan naturligt kausalitet mellan

förintelsen och staten Israels uppkomst. Att lyfta upp Förintelsen blir en vanlig praxis bland

läroboksförfattarna efter 60-talets slut. I slutändan av den forskade perioden kan det talas nästan om en

standard – de samtliga böcker utgivna efter 1997 tar upp Förintelsens påverkan.


27 Söderlund, Ernst & Ivar Seth, Historia för gymnasiet: årskurs 2-3, 1967, s.252;

Söderlund, Ernst, 1800- och 1900-talens historia, 2.uppl., 1969, s.232

- 11 -

Författarnas sätt att framställa FN:s delningsresolution har samma anda. Att presentera resolutionen

som beslut för lösning (bruket av ”beslut” -termen), ger en viss legitimitet till Israels upprättande. På

samma gång fördömer det palestinierna som inte ville acceptera den internationella gemenskapens

”legitima vilja". De förändringarna i sättet att beskriva den internationella politikens påverkan är mest

tydliga på detta delområde. I böckerna utgivna innan 1972 är "förslag" vanligare begrepp än "beslut",

men efter det används endast ”beslut". Något har orsakat en helomvändning i praxisen.

Enligt resultaten finns det två klara brytningar i framställningssättet inom den forskade perioden: på

1970-talet och igen på 90-talet. Den första är 70-talets stora omvälvning. Här ska påpekas dock att

förändringarna gällde inte bara beskrivningarna av den internationella politikens påverkan, utan hela

sättet att presentera Palestinakonflikten i gymnasieböckerna. Ämnet behandlas med alltmer större vikt

och beskrivningarnas omfattning mångdubblades mellan 50- och 70-talen.

Det finns flera tänkbara faktorer som kan ha orsakat den våldsamma ökningen i omfattningen och de

rejäla innehållsmässiga förändringarna. En av dem var den omfattande uppmärksamheten som

palestinierna fick i medierna efter flygplanskapningarna i skiftet av 60- och 70-talet. För att legitimera

sina aktioner använde palestinierna argument som uttrycks för första gången av flygplansskaperskan

Leila Khaled 1969: ”Vi har ropat från våra tält år efter år. Ingen lyssnade på oss!”. Den svenska

terrorismforskaren Björn Kumm anser att kaparna nådde sina mål och Palestinafrågan för första

gången togs upp på världsagendan efter aktionerna.28 Det är sannolikt att sådan medieuppmärksamhet

också har påverkat läroboksförfattarnas verk.

En annan faktor som sannolikt har haft inflytande är konsekvensen av de två krigen 1967 och -73:

Oljekrisen är troligtvis en del av Palestinakonflikten som mest har påverkat det svenska folket.

Lågkonjunkturen som följde av en explosionsartad höjning av oljepriserna kom som en chock för hela

västvärlden. Det var en oundkomlig påminnelse om att det politiska läget i Mellanöstern, och vem som

har makten över oljan, också påverkar den svenska vardagen.

Ytterligare en faktor som kan ha utlöst förändringen var den totala omvändningen i den svenska

utrikespolitiken gentemot Mellanöstern. Maktskiftet mellan Tage Erlander och Olof Palme skedde

1969. Tidigare hade politikens anda varit väldigt Israelvänlig, men under den nya statsministern var det

tid för nya vindar.29 Efter Yom Kippur -kriget 1973 förändrade den officiella socialdemokratiska politiken

gradvis.30 I nästföljande år avtäckte Olof Palme den nya doktrinen med följande uttalande: ”Palestinas

28 Kumm, Björn, Terrorismens historia, Lund 1997, s.89

29 Malm 2002, s.104

30 Svenning, Olle. Göran Persson och hans värld, 2005. s.290-291.

- 12 -

arabiska folk har en politisk identitet. Både rättvisa och realism kräver att det palestinska folkets

nationella rättigheter erkänns”31. Att statsministern så tydligt tar ställning i frågan har naturligtvis fått

stort uppmärksamhet och med tiden troligen också påverkat läroböckernas innehåll.

Den andre, dock mindre, brytningen i presentationssättet av den internationella politikens påverkan

ägde rum på den senare delen av 1990-talet. Förändringarna gällde då framför allt sättet att skildra

Förintelsens påverkan till Israels upprättande samt bortlämnandet av det brittiska begränsningsförsöket

av den illegala judiska invandringen under andra världskriget.

Liknande brytningar går också att hitta i epokens händelser. Palestiniernas uppror, Intifadan, 1987 och

dess påföljd, påskyndandet av fredsprocessen som kulminerade med Osloavtalet 1993, lyfte konflikten

igen till huvudnyheterna. Besvikelsen var stor runt världen när fredsprocessen visade sig rinna ut i

sanden och ersättes istället med den andra Intifadan. Dock är det knappast logiskt att resonera att

misslyckandet av fredsprocessen kunde ha påverkat de svenska läroböckernas beskrivningar om

Förintelsens roll i Israels uppkomst.

Kanske är det rimligare att vända blicken lite närmare – omvälvningar nämligen ägde samtidigt rum

också på den svenska marken. Den svenska utrikespolitikens linje i Mellanöstern genomgick en

kursförändring efter att Göran Persson blev statsminister 1996. Emot tidigare årtiondens

socialdemokratiska tradition, eftersträvade Persson att skapa varma förhållanden också med staten

Israel.32 Den nya kursen illustreras bäst genom Perssons statsbesök till Israel 1999 – han var den förste

statsministern att åka dit efter Tage Erlander.33 Persson inledde också kampanjer mot antisemitism och

förintelseförnekande under namnet "Levande historia" från och med 1997. I det ljuset är det inte

överraskande att samtliga utgivna läroböcker har lyft upp förintelsens roll i Israels uppkomst sedan -97.

Perssons inriktning nådde sin kulmen när Förintelsekongressen hölls i Stockholm 1999. I samband med

kongressen konstaterade Persson att förbindelserna mellan Sverige och Israel nu hade ”normaliserats”

34 – ett uttalande, som berättar mycket om statsministerns åsikter om de tidigare förhållandena.

Perssons åtgärder är påträffande sammanfallande med de förändringarna som läromedlen genomgick

samtidigt. Således verkar det rimligt att anta att den främsta orsaken för förändringen i sätt att behan

olika sidor av Förintelsen på 1990-talet ligger just hos den svenska politi

dla

ken.

31 Malm 2002, s.108

32 Svenning 2005, s. 292-293

33 Malm, s.106-120

34 Ibid, s. 106-109

- 13 -

Sammanfattningsvis kan konstateras att den ökade uppmärksamheten som har givits efter 70-talet till

den internationella politikens roll stödjer framför allt den sionistiska rörelsens anspråk. Företeelsen är

väldigt intressant, särskilt med tanke på dess kronologiska sammanhang. Alla tre israelvänliga praxisar

blir nämligen vanliga samtidigt när palestinierna och flyktingproblematiken får för första gången rejält

med uppmärksamhet i läroböckerna (som kommer att diskuteras i nästa kapitel). Kanske borde det ses

som en slags kompensation?

- 14 -

2.2. Synen på palestinierna

Oavsett vilken utgångspunkt man tar, kan man lätt enas om att de palestinska araberna var de största

förlorarna i händelserna 1948-49. Inom turbulenta ett och ett halvt år skedde radikala förändringar i

deras ställning – i början av 1948 omfattade palestinier över 2/3 av befolkning i det brittiska

mandatområdet Palestina och ägde nästan 90 % av jorden. De väntade ivrigt på att få den lovade

självständigheten från britterna. Lite över ett år senare var läget totalt annorlunda. Ungefär hälften av de

1,4 miljoner palestinier hade drivits bort eller flytt. De som hade stannat kvar formade en minoritet

inom den nyskapade staten Israel. Nu var det den judiska befolkning som härskade över hela 77 % av

jorden inom f.d. mandatområdet. Transjordanien och Egypten hade ockuperat de övriga delarna

(Västbanken och Gazaremsan). Efter händelseförloppet som i folkmun kallas för al-Nakba (katastrofen)

befann palestinierna sig under ett antal främmande regimer i stort sett utan deras tidigare egendom eller

kontroll över de flesta aspekter av deras liv.35

Palestiniernas öde väckte vrede bland grannländernas arabfolk och skapade kontinuerligt tryck för varje

arabisk ledare i Mellanöstern på att lösa Palestinaproblemet. Efter ett antal militärkupper i början av 50-

talet var det klart för ledarna att de hade två valmöjligheter – att strida mot sitt eget folk eller mot

Israel.36 Denna press kan lätt ses som en av de största anledningarna till att Mellanöstern blev så pass

ostabilt under de följande decennierna.

2.2.1. Palestinier eller araber? Med sådana allmänt kända fakta som grund, är det minst sagt överraskande att mindre än hälften av de

50 undersökta gymnasieböckerna (24 stycken – 48 %) konstaterar att en folkgrupp ”palestinier” över

huvud taget finns (dvs. boken hänvisar till dem som ”palestinier”, ”de palestinska araberna”, ”araberna

som bodde i Palestina” osv.) De övriga 26 böckerna (52 %) använder uttrycket ”araber”37 – och när de

gör det, preciserar de inte heller vilken arabgrupp som hänvisas till. Företeelsen har ett viss kronologiskt

samband: i de 25 böckerna som utkom 1958-1971 förekommer termen ”palestinierna” bara i 3 stycken.

På 70-talet varierar praxis mycket, men sedan början av 80-talet används ”palestinierna” regelbundet

Samtidigt när termen hade etablerat sig, förekom det ofta en intressant praxis – ”palestinier” nämns för

första gången under rubriker som behandlar flyktingproblemet. Aktörerna i händelserna 48-49 hänvisas

fortfarande till som ”araber” – det var ”araberna” som inte godkände FN:s delningsresolution och

35 The War for Palestine 2001 s. 12

36 Ibid., s. 169-171


- 15 -

”araberna” som svarade till utropandet av staten Israel med krig. Hela 11 av 17 böcker (ungefär 65 %)

vilka utkom mellan 1980 och 2004 upplägger sin skildring på ovannämnda sätt38. Med så många fall kan

det knappast vara fråga om en slump utan det verkar mera som ett fullt medvetet val.

Det som gör denna praxis problematisk är att det i konflikten deltog sex olika arabnationaliteter –

palestinier, egypter, transjordanier, syrier, libaneser och irakier (samt smärre enheter från Saudi-Arabien

och Jemen) – som alla hade olika intressen och målsättningar. Till exempel ville Transjordaniens kung

Abdullah annektera hela palestinska mandatområdet till hans rike – Iraks och Egyptens primära intresse

var att förhindra detta. Alla inblandade arabiska länder hade nyligen fått suveränitet och var fortfarande

inrikespolitiskt ostabila. Folkmassorna överallt krävde att arabtrupperna skulle driva bort de judiska

inkräktarna. Särskilt Syrien tog del i striderna framför allt för att dämpa folkets upprorsanda.39

Förknippandet till en gemensam aktör känns alltmer absurt om man ser på krigets resultat. Det var inte

"araberna” som förlorade sina landegendomar och hamnade i flyktingsläger, utan endast palestinierna

var utsatta. Det kan faktiskt diskuteras om alla ”araberna” förlorade kriget – Transjordanien

annekterade, trots omfattande militära förluster, hela Västbanken till sitt område. Att sätta alla

arabnationaliteter under ett och samma begrepp skapar lätt intrycket av att de formade en homogen

grupp med gemensamma mål. Sådan grov förenkling ger inte bara en mager allmänbild för läsaren, utan

förvrider faktiskt hela händelseförloppets natur.

Splittringen på den arabiska sidan är knappast någon ny information som har kommit fram under

senaste tidernas forskning. Konkreta effekter uppstod redan i början av 50-talet i form av militärkupper

och lönnmord i de inblandade arabländerna. De nya arabnationalistiska ledarna, Nasser i spetsen,

försökte legitimera sitt makttagande med att skylla gamla korrumperade regenter som hade sålt ut

Palestina för att främja egna intressen.40 Paradoxalt nog, lyfter de flesta undersökta läroböckerna

faktiskt upp dessa saker i samband med Suezkrisen – men fortfarande förknippar alla icke-judiska

partier i kriget 1948-49 till en gemensam aktör.

2.2.2. De palestinska flyktingarna Presentationen av flyktingsproblemet har ett tydligt samband med icke-benämningen av palestinier. Att

en så stor mängd som 750 000 människor fördrivs från sina hemtrakter händer väldigt sällan. Dessa

flyktingar har fortfarande inte integrerats i omkringliggande samhällen utan lever kvar i sina läger.


39The War for Palestine 2001 s. 79-85

40 Ibid., s 169-171

- 16 -

Antalet ökade i samband med Sexdagarskriget 1967 och med tiden har också naturlig tillväxt spelat sin

roll. Idag omfattar begreppet ”de palestinska flyktingarna” omkring fyra miljoner människor som

formar världens största flyktinggrupp.41

Ändå berörs inte flyktingarna alls i 22 gymnasieböcker42, 44 % har valt att inte inkludera dem i

gymnasiets historieundervisning. Precis som med palestinierna/araberna -företeelsen, är det mestadels

50- och 60- talets böcker som saknar information om det fördrivna folket och deras öde. Om man

granskar samma period som med ”palestinierna” ovan, 1958-71, så förekommer flyktingarna bara i 5

stycken av samtliga 25 böcker. Därefter förändrar praxisen och efter 1971 finns det bara två fall där

flyktingarna inte omnämns.

Det sättet som flyktingarna tas upp med varierar kraftigt i de olika böckerna. En del av 70-talets

läroböcker nämner bara i en bisats att det uppstod problem med flyktingarna i samband med kriget,

men på 80- och 90-talet får flyktingarna relativt ofta en egen underrubrik och problematikens sociala

följder diskuteras omfattande.

Det finns också andra sidor av flyktingproblematiken som är intressanta. Den israelvänliga och pro-

palestinska historieskrivningen har sedan krigsslutet 1949 haft heta tvister angående det sätt som det

palestinska flyktingsproblemet uppstod. Den israelska sidan påstår att palestinierna flydde frivilligt

undan striderna med syfte att senare återerövra landet efter sionisternas förlust. Enligt den palestinska

synvinkeln drev sionisterna palestinier systematiskt bort från området. De progressiva palestinska och

israeliska historikerna började först föra gemensam diskussion, om vad som egentligen hände, i

samband med fredsprocessen i skiftet av 80- och 90-talet, trots starka protester i deras hemländer 43

I de 28 böcker som har någon typ av hänvisning till flyktingarna, nämns i fem att det finns en

problematik i tolkningen hur flyktingproblemet uppkom. 44 I sju böcker konstateras att palestinierna

drevs bort och i elva anses att det handlade om flykt. I fem böcker sägs ingenting om metoder utan

bara konstateras att flyktingsproblemet uppstod i samband med kriget.45 Det är svårt att hitta något

slags mönster i hur de olika alternativen fördelas kronologiskt innan 1990-talet, ordvalet tydligen beror

41 The War for Palestine 2001, s. 40; UNHCR (The UN Refugee Agency) Online, http://www.unhcr.org/country/pse.html

Läst 10.10.2007.


43 The War for Palestine 2001, s. 3-4



- 17 -

mera på läroboksförfattarens inställning till ämnet. Anmärkningsvärt är att tendensen förändrar klart

två gånger under sista undersökta 14 år. På 90-talet förekommer inte ett enda fall där det talas om

bortdrivning, utan i fyra fall beskrivs det som frivillig flykt och i tre nämns att flyktingarna uppstod i

samband med krig.46 Praxisen förändrar igen på nästa decennium: av de fyra böckerna som utkom

mellan 2000 och 2004 tar tre upp bägge parternas syn på orsakerna. Kanske är det tecken på att denna

historiegrafiska diskussion har etablerat sig till läromedlet?

Ytterligare en aspekt i flyktingproblemets skildrande är märkbar: bara sex av de 28 böcker som

omnämner flyktingarna tar upp fakta om att Israel i lag har förnekat deras rätt att återvända till sina

hemtrakter och det sista fallet är från 1984. 47 Som extremfall belyser sex av böckerna från 80- och 90-

talen att flyktingarna inte har integrerats till arabländerna men samtidigt glömmer berätta att Israel inte

heller är villigt att integrera dem.48

Frågan om återvändande saknar knappast betydelse, det är ett av de tre största tvisteområdena mellan

Israel och palestinierna vilka än så länge har gjort fredsprocessen omöjlig. Israels förbud strider också

mot FN-resolution 194 som konstaterar att de palestinska flyktingarna har rätt att återvända till de

platser där de bodde innan kriget 1947.49

2.2.3. Palestinierna i kriget Den delen av Palestinakonflikten som underskattas mest i de undersökta läroböckerna är palestiniernas

roll i striderna. Samtliga av dem presenterar hur striderna över Palestina utbröt 15/5 1948 med

utropandet av staten Israel som omedelbart följs med överfall från grannländerna.

Det rådde faktiskt ett inbördeskrig i Palestina redan efter presentationen av FN:s delningsresolution i

november 1947. Striderna mellan palestinska trupper och sionistiska Haganah (som senare blev IDF,

staten Israels armé) var grymma och blodiga, intensiteten varierade dock mellan landets olika områden.

Först kunde ingen sida etablera någon slags kontroll över läget men från mars till maj 1948 började



48 Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia, 3.uppl., 1987, s. 414;

Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, 1989, s.337;

Westlin, Gunnar T., Människans historia 2: Gymnasiet A, 2.uppl., 1995, s. 511

Westlin, Gunnar T m.fl., Människan genom tiderna - Historia för gymnasiet – A-kursen, 1997, s..344

Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, 3.uppl., 1998, s.337

Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia – grundbok…, 5.uppl., 1999, s.431

49 Malm 2002, s. 40

- 18 -

sionisternas militära överlägsenhet synas och de vann en rad strider över strategiskt viktiga palestinska

städer och byar. Inbördeskrigets viktigaste konsekvens var den första flyktingvågen som innefattade

nästan hälften av samtliga 750 000 flyktingar – särskilt de flesta stadsborna flydde under denna fas.50

Proklameringen av Israel 15 maj var ett klart och tydligt tecken på att palestinierna hade förlorat en

långvarig kamp mot deras sionistiska fiende51 – att de inte kunde slå judarna med sina egna krafter. Det

är först då som de andra arabnationaliteterna i området blandade sig i konflikten. Palestinierna fortsatte

dock kampen mot sionisterna också efter grannländernas anfall men det benämns inte heller i det

undersökta stoffet utan de inkluderas troligtvis som ”araber” -aktören.

Undersökningens mest överraskande resultat var, att det bland de 50 böckerna faktiskt finns fem

stycken – hela 10 % – som inte ens nämner att det fördes ett krig i samband Israels upprättande.52 Två

av dem karakteriserar händelserna så att proklameringen av staten Israel ”sågs med stort/starkt ogillande av

Palestinas grannfolk/många arabstater”.53 Denna bedömning har visserligen ganska tunga bevis som backar

upp dess riktighet – i form av två krig som hade ägt rum innan bägge böckerna utkom.

2.2.4. Delsammanfattning Palestinierna verkar vara den parten i konflikten som har dragit den största nyttan av

konfliktskildringens ökande omfattning under 1970-talet. Under 50-talet och 60-talets början fanns det

inget utrymme för flyktingproblematiken eller för den palestinska identiteten, men sedan 70-talet har

bägge inkluderats i stort sett samtliga skildringar.

För övrigt anser jag att samma argument, som används i samband med resonemanget över

förändringarna i synen på den internationella politikens påverkan, gäller även i det här sammanhanget.

Det var framförallt palestinierna som steg fram på den internationella scenen vid decennieskiftet mellan

60- och 70-talen med flygplanskapningarna och de övriga terroraktionerna. Naturligtvis ökade det

allmänna intresset, sannolikt också bland läroboksförfattarna, för att förklara deras motiv och

målsättningar. När palestinierna hade fått fotfäste i läroböckerna på 1970-talet, skulle det ha varit

ganska tvivelaktigt att senare plötsligt glömma bort dem. Palestiniernas ställning i läromedlen har

knappt förändrats från början av 80-talet till forskningsperiodens slut


51 Ibid., s. 12


53 Tham, Wilhelm m.fl., Historien och samhället Del II. 4.uppl., 1959, s.246;

Tham, Wilhelm & Folke Lindberg, Världshistoria 3: nya tidens historia från 1700-talets mitt, 2.uppl., 1962, s. 239

- 19 -

Ännu tydligare verkar knytningen mellan palestiniernas ställning i de undersökta gymnasieböckerna och

Sveriges utrikespolitik gentemot mellanöstern. Tidigare nämnda Olof Palmes uttalande om

palestiniernas erkännande 197454 går hand i hand med upptagande av flyktingsproblemet samt

etableringen av bruket av termen ”palestinierna” istället för ”araberna”. Under tidigare gällande

israelvänlig politik fanns det vanligtvis inga hänvisningar till flyktingarna i böckerna och alla områdens

arabnationaliteter hänvisas till som ”araber” dvs. den icke-judiska befolkningen. Den pro-palestinska

utrikespolitiken lyckades dock inte lyfta upp palestiniernas roll i striderna till agendan, den lyser med sin

frånvaro under hela den forskade perioden.

Det kan inte hittas något tydligt mönster hur orsaksförklaringar till flyktingproblemets uppkomst i

forskningsperiodens fyra första decennier – varje författare verkar dra sina egna slutsatser. På 90-talet

förändrar tendensen och inte en enda lärobok konstaterar längre att palestinierna drevs bort från sina

hem. Efter detta växlar inriktningen igen och 75 % av böckerna utkomna på 2000-talet presenterar till

läsarna den historiegrafiska tvisten mellan palestinska och israelska tolkningen om flyktingarnas

uppkomst. När det gäller presenteringen av Israels vägran för flyktingarnas återvändning, är det minst

sagt överdrivet att försöka få fram tydliga tendenser med bara sex enstaka fall bland 50 samtliga böcker.

Några författares beslut att utlämna hela kriget kan knappast motiveras – i alla fall inte pga. brist på

utrymme. Alla fem böckerna i fråga använder ungefärligen femton rader för att beskriva hur det

brittiska mandatområdet Palestina blev den nya staten Israel.55 Som jämförelse kan presenteras det

effektivaste sättet att skildra Palestinakonflikten som finns i böckerna:

”I Mellersta Östern upprättades 1948 en judisk stat, Israel, mot arabernas vilja. I det krig som omedelbart utbröt,

kunde Israel utöka sitt område betydligt och ett svårt arabiskt flyktingproblem uppstod.” 56

Visst är också denna skildring snäv och förenklad, men innehåller ändå de flesta av konfliktens

nyckelområden – i knappt två rader. Exemplet visar enligt min bedömning att utrymmet inte är det

problem som har lett till bristfälliga skildringar – det är författarnas vilja som gäller.

Vad som förblir en gåta är den vanliga (65 % av 17 böcker mellan 1980-2004) och konstiga praxisen att

använda ordet "palestinierna" först efter kriget 1948-49. Hur har det här kommit till och vad har det för

syften? Anses de palestinska araberna att bli "palestinier" först när dom hamnas i exil?

54 Se på sidan 12


56 Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Vägar till nuet: historia för gymnasieskolan efter 1945, 1984, s.11;

Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Vägar till nuet: Från forntiden till våra dagar, 1992, s.351

- 20 -

3. SAMMANFATTNING Hur har Palestinakonfliktens inledningsfas beskrivits i läroböckerna genom forskningsperioden och vilka faktorer kan

ha påverkat det använda sättet?

Den uppmärksamhet som har givits till Palestinakonfliktens inledningsfas har varierat mycket med

tiden. 1950-talets samt 60-talets skildringar är relativt snäva. Den typiska läroboken tar upp

fientligheterna mellan Israel och dess arabiska grannstater som konfliktens enda problem – varken

flyktingarna eller den palestinska folkgruppen omnämns. Israel anses inte ha inrikespolitiska svårigheter,

bara utrikespolitiska. Den internationella politikens påverkan på Israels uppkomst, i form av

Balfourdeklarationen och Förintelsen, berörs i ungefär tredjedelen av periodens samtliga 15 böcker.

Mellan 1958-65 ägde inga större händelser inom Palestinakonflikten rum (Suezkrisen skedde två år

innan första inkluderade bokens publicering). Annars går periodens tendenser tydligt ihop med tidens

klart israelorienterade svenska utrikespolitik under Tage Erlanders ledning.57

På 60-talets senare hälft börjar tydliga förändringar i läromedlen äga rum som når sin kulmen under 70-

talet. Skildringens genomsnittliga omfattning utvidgar explosionsartat från 50-talet till 70-talet.

Palestinierna och flyktingarna får för första gången rejält med uppmärksamhet. Israel ses inte längre

som en enhetlig stat, utan som en stat delad i två läger. Palestinakonfliktens internationella fas får

mycket mera utrymme och utgör en motvikt för palestiniernas ökade roll i böckerna. Efter 1972

etablerar bruket av den missledande termen ”beslut” i samband med FN:s delningsresolution.

De motsvarande åren 1965-79 var händelsefulla i Mellanöstern. Sexdagarskriget 1967 förändrade Israels

läge ordentligt när man ockuperade Västbanken och Gazaremsan som gjorde flyktingsproblemet ännu

värre. Krigen 1967 och 1973 samt fredsprocessen mellan Israel och Egypten i slutet av sjuttiotalet

fortsatte att hålla konflikten aktuell. Oljekrisen 1973 skakade hela Västeuropas ekonomi. Samtidigt fick

palestinierna världens uppmärksamhet med PLO:s framträdande, flygplanskapningarna och andra

terroraktioner. I den svenska utrikespolitiken började riktlinjerna förändras när Erlanders period slutade

1969 och hans efterföljare Olof Palme hade en klart mer palestinskvänliga synpunkter. Den radikala

omläggningen av kursen blev klar med Palmes uttalande om palestiniernas rättigheter och identitet

1974.58 Kopplingen mellan dessa händelser och omläggningen av gymnasieböckernas skildringar verkar

högst trovärdigt.

57 Malm 2002, s. 95-97

58 Ibid., s. 98-100

- 21 -

Läromedlens innehåll genomgår inga större förändringar på 80-talet. Skildringens omfattning stannar på

ungefär samma nivå. Palestinierna och flyktingarna har etablerat sin position, men nu befästes också

den konstiga praxisen att hänvisa till flyktingarna som "palestinierna" men till aktörerna i händelserna

1947-49 som "araber". 11 av de samtliga 17 böckerna utgivna 1980-2004 har lagt sin skildring på

ovannämnda sätt.

Kriget i Libanon 1982 och palestiniernas folkuppror, Intifadan 1987 höll konfliktens

medieuppmärksamhet hög. Den svenska utrikespolitiken gentemot Mellanöstern fortsatte i stort sätt på

samma linje som under det föregående decenniet vilket karakteriseras bäst av utrikesminister Sten

Anderssons uttalande 1988:”Vi måste stå på de förtrycktas sida, alltid och oavsett vilken kritik som

riktas mot oss för detta.”59

Det följande decenniet visade sig att vara en brytningspunkt. För första gången under hela den

undersökta perioden minskar skildringens omfattning på ett märkbart sätt. Palestinska folket och

flyktingarna finns fortfarande med i texterna, men samtidigt anser ingen läroboksförfattare längre att

flyktingsproblemet uppstod med bortdrivandet av palestinierna. På samma sätt tar ingen längre upp

Israels förnekande av flyktingarnas rätt att återvända till sina hemtrakter. Bara en av sju böcker (50 %

på 80-talet) omnämner den judiska invandringens begränsningsförsök under andra världskriget. Istället

tas Förintelsens roll i Israels uppkomst upp i samtliga gymnasieböcker utgivna efter 1997.

Orsaken för de tydliga förändringarna i läromedlet kan knappast hittas hos konfliktens synlighet i

medierna. Irak försökte dra Israel med till det första Gulfkriget 1991 med missilanfall. Den långsamma

och vacklande fredsprocessen mellan PLO och Israel var nyhetsmediernas favoritämne under

decenniets början. Då fredsförhandlingarna misslyckades, följde den andra Intifadan omedelbart.

Därmed var konflikten fortfarande ett högaktuellt ämne i medierna.

Decenniets största förvandling ägde faktiskt rum på annat håll – i den svenska utrikespolitiken. Göran

Persson blev statsminister 1996 och inledde en klart mer israelvänlig utrikespolitik än hans företrädare.

Han blev den första statsministern som gjorde statsbesök till Israel sedan 1960-talet. Statsministern

inledde också kampanjer mot antisemitism och förintelseförnekande som kulminerade med

Förintelsekongressen i Stockholm 1999. I samband med kongressen konstaterade Persson att

förbindelserna mellan Sverige och Israel hade ”normaliserats” 60. Perssons aktioner och det förnyade

förhållandet till staten Israel kan ses som den mest sannolika orsaken bakom förändringarna – särskilt

när de genomförda förändringarna i läromedlet är mestadels relaterade till Förintelsen.

59 Malm 2002., s. 100-105

60 Ibid, s. 106-109

- 22 -

Under 2000-talet fortsätter tidigare årtiondens riktlinjer i läromedlet. Omfattningen stannar på ungefär

samma nivå. Den enda förvandling i konfliktens presentationssätt är att det för första gången inleds en

omfattande diskussion om flyktingsproblemets uppkomst kan kallas för bortdrivande eller flykt.

Samtidigt drog terroristaktionerna i WTC, Pentagon och Madrid igång en enorm mediekarusell omkring

terrorism – saken som palestinierna traditionellt har förknippats med. Den andra Intifadan fortsatte och

Israel återockuperade 2002 Västbankens och Gazaremsans självstyrande enklaver. Som läromedlets

innehåll, fortsatte Sveriges utrikespolitik under Perssons ledning på samma riktlinjer – i den mån att

Persson hamnade i öppen konflikt med Sten Andersson som kritiserade den sittande statsministerns

agerande: "Persson har alltid varit kritisk till Palmes linje och har uppträtt som besatt av det judiska

folkets öde."61

3.1. Reflektioner över resultatet Det verkar att både medieuppmärksamheten och den svenska utrikespolitiken har haft ett starkt

inflytande på läroböckernas innehåll under den forskade perioden. Ändå i ljuset av 1990-talets

utveckling kan utrikespolitikens påverkan uppskattas som den tyngre faktorn. Därmed håller

uppsatsens resultat samma linje som Tingstens och Linderborgs forskningar som ser staten som den

främsta upphovsmannen till läroböckernas innehåll.

Som sagt, var denna uppsats närmast en grundläggning eller en inledning för en mer omfattande

undersökning. Bara genom att inkludera Palestinakonfliktens övriga händelser skulle stoffets

omfattning nästan fördubblas. Samtidigt finns det fortfarande en hel del kvar att kartlägga med

inledningsfasen. En aspekt, som skulle ha varit intressant att inkludera, är relateringen av de olika

förlagens böcker till varandra. Kan förlagets politiska inriktning – medvetet eller inte – ha påverkat

läroböckernas innehåll? På samma sätt kunde de mest delaktiga författarnas skildringssätt relateras med

deras tids normer. Som ett exempel på detta kan det konstateras att i de sju böcker vilka Leif Dannert

har varit medverkande mellan 1958-84, tas flyktingsproblemet upp först i det sista stycket – dvs. över

tio år efter det att flyktingarnas inkludering till skildringarna hade blivit allmän praxis.62

Ytterligare är de karakteriseringar av staten Israel i samband med Palestinakonflikten ett annat område

som kräver kartläggning. Flera av 1950 och 60-talets läroböcker visar en helt öppen beundran för

61 Svenning 2005, s.301


- 23 -

Israels kibbutzer och ”västerländska demokrati” och fortfarande på 90-talets slut används

underrubriken ”Israelerna får öknen att blomma” 63.

Min undersökning verkar ha lyckats med att tydliggöra vissa tendenser om hur Palestinakonfliktens

inledningsfas har skildrats i gymnasieläroböckerna. De förekomna resultaten kan säkert utnyttjas i

senare och bredare undersökningsprojekt.

63 Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, 3.uppl. 1998, s.336

- 24 -

KÄLLOR OCH LITTERATUR: Källor i kronologisk ordning:

1950-tal:

Ander, Gunnar, Historia för den treåriga realskolan, Stockholm 1958

Dannert, Leif & Waldemar Lendin, Världen och vi, allmän och svensk historia för 3- och 4-årig realskola,

Stockholm 1958

Tham, Wilhelm m.fl., Historien och samhället Del II. 4.uppl., Stockholm 1959

Söderlund, Ernst & Ivar Seth, Allmän historia för gymnasiet, Stockholm 1959

1960-tal:

Dannert, Leif & Waldemar Lendin, Vår tids historia – Tiden från 1919 till våra dagar, Stockholm 1960

Bäcklin, Martin m.fl., Allmän historia för gymnasiet, 4. uppl., Stockholm 1960

Söderlund, Ernst, Ivar Seth & Gösta Johannesen, Medeltidens och nya tidens historia för gymnasiet, Stockholm

1961

Tham, Wilhelm m.fl., Historien och samhället Del II. 5.uppl., Stockholm 1961

Bäcklin, Martin m.fl., Historia för gymnasiet, Stockholm 1962

Erlandson, Simon & Knut Wichman, Allmän historia för realskolan, 4.uppl., Stockholm 1962

Söderlund, Ernst & Ivar Seth, Allmän historia för gymnasiet, 2.uppl., Stockholm 1962

Tham, Wilhelm & Folke Lindberg, Världshistoria 3: nya tidens historia från 1700-talets mitt, 2.uppl.,

Stockholm 1962

Söderlund, Ernst, 1800- och 1900-talens historia, Stockholm 1963

Dannert, Leif, Per-Åke Brolin & Åke Holmberg, Allmän och nordisk historia för gymnasiet, Stockholm 1963

Dannert, Leif & Waldemar Lendin, Vår tids historia – Tiden från 1919 till våra dagar, 3.uppl., Stockholm

1963

Dannert, Leif & Waldemar Lendin, Världen och vi, allmän och svensk historia för 3- och 4-årig realskola, 7.uppl.

Stockholm 1967

Söderlund, Ernst & Ivar Seth, Historia för gymnasiet: årskurs 2-3, Stockholm 1967

Gustafsson, C.E., Nutidshistoria, Lund 1967

Matsson, Ragnar, Historia 2 – Tiden efter 1789, Stockholm 1967

Nordell, Erik, K.G. Jan Gustafsson & Sven-Åke Johansson, Historia för gymnasiet, Årskurs 3 Del 1,

2.uppl., Lund 1968

Tham, Wilhelm, Kjell Kumlien & Folke Lindberg, Folkets historia 2: lärobok för gymnasiet, Lund 1968

Söderlund, Ernst, 1800- och 1900-talens historia, 2.uppl., Stockholm 1969

Bäcklin, Martin, Sten Carlsson & Waldemar Lendin, Historia för gymnasiet Del 2 B, Stockholm 1969

- 25 -

1970-tal:

Borg, Ivan & Erik Nordell, Historia för gymnasiet – Årskurs 2 Te-Ek, Stockholm 1970

Berglund, Börje, Historia för alla, Stockholm 1970

Bäcklin, Martin, Sten Carlsson & Waldemar Lendin, Historia för gymnasiet Del 2 B, 2.uppl. Stockholm

1971

Bäcklin, Martin m.fl., Historia för gymnasieskolan 2A, 4.uppl., Stockholm 1972

Bergström, Börje & Ivar Håkansson, Historia på egen hand: världen under tre årtionden & nio teman,

Stockholm 1973

Ander, Gunnar, Birgit Roohe & Lars Bjällerstedt, Historia för gymnasieskolans sociala linje 1, Nacka 1973

Dannert, Leif, Per-Erik Brolin & Åke Holmberg, Historiens huvudlinjer 2 B, Stockholm 1975

Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Historia för 2-årig gymnasieskola Del 1, Stockholm

1975

Bergström, Börje & Ivar Håkansson, Historia på egen hand: världen under två århundraden, Stockholm 1977

Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Historia för 2-årig gymnasieskola Del 1, 2.uppl.,

Stockholm 1978

1980-tal:

Samuelson, Sven, Medeltid till nutid – historia för gymnasieskolans 2-åriga kurser, Stockholm 1980

Lagheim, Lars & Birgitta Spaak, Historia i världen, Nacka 1981

Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Vägar till nuet: historia för gymnasieskolan efter 1945,

Nacka 1984

Dannert, Leif, Per-Erik Brolin & Åke Holmberg, Historiens huvudlinjer 3:historia för gymnasieskolan,

Stockholm 1984

Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia, 3.uppl., Stockholm 1987

Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, Malmö 1989

1990-tal:

Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Vägar till nuet: Från forntiden till våra dagar, Uppsala

1992

Westlin, Gunnar T., Människans historia 2: Gymnasiet A, 2.uppl., Stockholm 1995

Elm, Sten & Birgitta Thulin, Historia: Gymnasieskolan, Malmö 1995

Sandberg, Robert m.fl., Epos – Historia A och B, Uppsala 1996

Westlin, Gunnar T m.fl., Människan genom tiderna - Historia för gymnasiet – A-kursen, Stockholm 1997

Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, 3.uppl., Malmö 1998

- 26 -

Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia - grundbok i historia för

gymnasieskolan, 5.uppl., Malmö 1999

2000-tal:

Elm, Sten & Birgitta Thulin, Epok – Historia A, Malmö 2000

Nyström, Hans & Örjan Nyström, Perspektivet på historien A, Malmö 2001

Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia maxi, Malmö 2002

Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia A, 2.uppl., Malmö 2004

Litteratur:

Andolf, Göran, Historien på gymnasiet. Undervisning och läroböcker 1820-1965, Malmö 1972

Karlsson, Ingmar, Tro, terror och tolerans. Essäer om religion och politik, Stockholm 2004

Kumm, Björn, Terrorismens historia, Lund 1997

Linderborg, Åsa, Socialdemokraterna skriver historia. Historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000,

Stockholm 2001

Malm, Andreas, Bulldozers mot ett folk. Om ockupationen av Palestina och det svenska sveket, Stockholm 2002

McKay, John m.fl., A History of World Societies, 6.uppl., Boston 2004

Nationalencyklopedin, sjätte band. Red. Kari Marklund, Stockholm 1991

Svenning, Olle, Göran Persson och hans värld, Stockholm 2005

Tingsten, Herbert, Gud och fosterlandet. Studier I hundra års skolpropaganda, Stockholm 1969

The War for Palestine. Rewriting the History of 1948, Red. Eugene L. Rogan & Avi Shlaim, Cambridge 2001

Elektroniska källor:

CIA - The World Factbook, Internet-sida.

https://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/sw.html. Läst 29.9.2007

UNHCR (The UN Refugee Agency) Online, Internet-sida.

http://www.unhcr.org/country/pse.html. Läst 10.10.2007.

- 27 -

BILAGA 1: SAMMANFATTNING AV RESULTATET

SidoantalPalestinak./hela bok

Araber/Palest. Flyktn. Återv. Uppk. Krig Brit.

Begränsn. försök. FN För.

1950-tal: 4 st.

Historia för den treåriga realskolan 1958 1/450 A X B F X

Världen och vi - allmän och svensk...1958 0,25/345 A X F

Historien och samhället Del II 4.uppl. 1959 0,5/472 A X X -

Allmän historia för gymnasiet 1959 0,2/250 A X B

1960-1965: 11 st.

Vår tids historia...1960 0,25/54 A X F

Allmän historia för gymnasiet, 4. uppl. 1960 1,25/408 A K B X F

Medeltidens och nya tidens…1961 0,5/526 A X -

Historien och samhället Del II. 5.uppl. 1961 0,25/255 A X X - X

Historia för gymnasiet 1962 1/549 A X B X F

Allmän historia för realskolan, 4.uppl. 1962 1/338 P X B - X

Allmän historia för gymnasiet, 2.uppl. 1962 0,5/472 A X X X B

Världshistoria 3: nya tidens...2.uppl. 1962 0,4/255 A X X B -

1800- och 1900-talens historia 1963 0,5/239 A X B

Vår tids historia...3.uppl. 1963 0,25/54 A X F

Allmän och nordisk historia för g., 1963 0,75/518 A X X B X

1965-1969: 8 st.

Historia för gymnasiet: årskurs 2-31967 0,4/356 A X B

Nutidshistoria 1967 0,3/124 A X X -

Historia 2 – Tiden efter 1789 1967 2/269 A B+A X F X

Världen och vi - allmän och...7.uppl.,1967 0,25/346 P X F F

Historia för gymnasiet, Årskurs 3, 2.uppl. 1968 5,5/334 P X D B+A - X

Folkets historia 2:lärobok för gymnasiet 1968 0,5/628 A X F B -

1800- och 1900-talens historia, 2.uppl. 1969 0,5/244 A X B

Historia för gymnasiet Del 2 B 1969 1/330 A X B X F

1970-tal: 10 st.

Historia för alla 1970 0,2/94 A X B

Historia för gymnasiet Årskurs 2 Te-Ek, 1970 0,75/290 A F -

Historia för gymnasiet Del 2 B, 2.uppl. 1971 1,2/222 P F B X F

Historia för gymnasieskolan 2 A 4.uppl. 1972 1,5/358 A X B X F

Historia på egen hand: världen...1973 5,5/160 P X D B+A X B X

Historiens huvudlinjer 2 B 1975 1/224 A X X B X

Historia för 2-årig gymnasieskola Del 1 1975 4/328 P X B B X B X

Historia på egen hand: världen…1977 1/120 A B B B

Historia för 2-årig...Del 1, 2.uppl. 1978 3,5/359 P X B B B X

Historia för gymnasieskolans sociala...1978 0,5/341 A K B X

- 28 -

SidoantalPalestinak./hela bok

Araber/Palest. Flyktn. Återv. Uppk. Krig Brit.

Begränsn. försök FN För.

1980-tal: 6 st.

Medeltid till nutid – historia för…1980 2/440 P B B B X

Historia i världen 1981 5/261 A+P X B B B

Vägar till nuet: historia för...1984 1/153 A+P K - X

Historiens huvudlinjer 3:…1984 1,5/362 A+P X F X B X

Alla tiders historia, 3.uppl. 1987 2/442 A+P F B X B X

Nya alla tiders historia 1989 2,5/362 A+P F B X B X

1990-tal: 7 st.

Vägar till nuet: från forntiden till våra...1992 0,5/471 A+P K -

Människans historia 2:Gymn.A 2.uppl.1995 1,5/544 A+P F B

Historia: Gymnasieskolan 1995 2/320 A+P F B

Epos - Historia A och B, 1996 1/582 P K B B X

Människan genom tiderna - A-kursen 1997 2/356 A+P F B+A B

Nya alla tiders historia, 3.uppl. 1998 2,5/383 P F B B X

Alla tiders historia - grundbok.., 5.uppl. 1999 3,5/538 P K B X B X

2000-tal: 4 st.

Epok - Historia A, 2000 2,5/404 A+P D X B X

Perspektiven på historien A, 2001 1/462 P B B+A B X

Alla tiders historia maxi, 2002 2/545 P D B X

Alla tiders historia A, 2.uppl. 2004 2/361 A+P D B X

Källa: De 50 undersökta gymnasieböckerna. Fullständig redogörelse på sidorna 25-26.

Förklaringar:

1) Araber/Palest. = nämning som har använts i boken för den icke-judiska befolkningen.

A =”araber”, P =”palestinier”, A+P= I samband med flyktingarna ”palestinier” men -48-49 ”araber”

2) Flyktn. = Flyktingarna tas inte upp.

3) Återv. = Israels vägran för flyktingarnas återvändning tas fram

4) Uppk. = Den orsaken som boken ger till flyktingproblemets uppkomst.

B= bortdrivning, F= frivillig flykt, D= bägge tolkningsmodeller tas upp, K= i samband med krig

5) Krig = Inget krig nämns i samband med Israels upprättande.

6) Brit. = Upptagandet av britternas löften till sionister/araberna.

B = Balfoursdekl. tas upp, A = löften till araberna tas upp, B + A = löften till bägge sidor tas upp

7) Begränsn. = Begränsningsförsök för judisk invandring under andra världskriget (Vitboken) tas upp.

8) FN = Ordet som används i samband med FN:s delningsresolution.

F = Förslag, B = Beslut

9) För. = Förintelsens roll i Israels upprättande tas fram

- 29 -

BILAGA 2: EN KRONOLOGISK GENOMGÅNG ÖVER PALESTINAKONFLIKTENS URSPRUNG: Följande genomgång har skrivits med tre böcker som grund: The War for Palestine. Rewriting the History of

1948, John McKay's A History of World Societies och Andreas Malms Bulldozers mot ett folk. Om ockupationen

av Palestina och det svenska sveket.

1517 - Osmanska riket lägger Palestina under sitt välde.

1896 - Theodore Hertzl skriver ”Judestaten” som blir manifest för sionismen – tanken att skapa en

judisk stat i Palestina. Året därpå håller World Zionist Organisation sin första kongress. Idén om

kolonisering av Palestina genom jordförvärvning godkänns och börjar så småningom genomföras.

Trots stora visioner verkställs handel i relativt ringa mängd under 1900-talets första decennier.

1914-1917 - Under första världskriget vägrar de arabiska folken - inklusive palestinska araberna - som

ingår i Ottomanska riket att kriga på härskarnas sida. Britterna utnyttjar splittringen hos sin fiende och

utmanar araberna att inleda ett uppror mot turkar. Britterna och araber knyter 1915 McMahon-Husain-

avtalet som enligt arabiska tolkningen inkluderar bland annat ett löfte om ett självständig Palestina.

1916 - Britterna delar tydligen inte samma tolkning eftersom de knyter en hemlig Sykes-Picot -avtal med

fransmän. Avtalet delar upp Mellersta Östern i franska och brittiska inflytelsesfärer. Palestina hamnar

på den brittiska delen.

1917 - Läget kompliceras ytterligare när Storbritanniens utrikesminister Arthur Balfour deklarerar sin

sympati ”för de judiska sionistiska aspirationerna”. Enligt Picot-Sykes -avtalet skulle Judiska

nationalhemmet ställas under brittisk välde. Anmärkningsvärt är att deklaration utges redan innan

Palestina är ockuperat. Trots deklarationens innehåll fortsätter kamp mot ottomanerna med arabisk

hjälp. Ottomanerna slogs samma år och britterna tar kontrollen över området. Det ockuperade området

befolkades till 91 % av araber.

1922 - Nationernas Förbund instiftar Palestina som ”brittisk mandat” och i samband definierar landets

moderna gränser. Den brittiska administrationen uppmuntrar enligt Balfourdeklarationen judisk

invandring till landet. Antalet judiska invånare ökar från 50 000 till cirka 600 000 under mandattiden

(1922-48). Judarnas jordförvärv och koloniernas antal växer vilket orsakar bitterhet hos araberna.

Väpnade styrkor byggs upp på bägge sidorna.

1933-36 - Judarnas andel av den hela Palestinska befolkningen, som hade stabiliserat till cirka 18 %

mellan 1926 och -33, ökar inom tre år till 30 %. Anledningen är Hitlers vinst i tyska parlamentsvalen

1933 och den följande judiska utvandringsvågen. Stämningen hetsar om.

- 30 -

- 31 -

1936-39 - Den stora revolten inleds. Palestinska araber revolterar mot den brittiska kolonialmakten och

judisk kolonisering. Britterna samarbetar med sionisterna och lyckas krossa palestinier efter tre års

kamp. Över tio procent av de arabiska männen dödades, sårades, fängslades eller deporterades i

samband med revolten. Förlusten lämnar palestinska samhället klart försvagat och förbittrat.

1939 - Som konsolidering deklarerar Britterna med Vitboken först en stark begränsning och efter ett

par år ett totalstopp för den judiska invandringen. Dokumenten lovar också självständighet till Palestina

om tio år. Judarnas illegala invandring fortsätter dock under och efter andra världskriget. Oroligheterna

växer i samma takt med invandring.

1947 - Storbritannien deklarerar att de inte kan kontrollera landet längre pga. oroligheter och därför

kommer de att dra sig tillbaka från Palestina nästföljande år. Vid den här tiden befolkas Palestina av

1 250 000 araber och 600 000 judar. FN tillsätter en kommitté för att utreda landets öde.

Den 29 november 1947 - FN:s generalförsamling röstar för planen att dela Palestina till en judisk (55

% av Palestinas område) och en arabisk stat (45 %). Sionisterna godkänner förslaget men palestinierna

förnekar det. Striderna mellan judar och palestinier bryter ut nästa dag. Inbördeskrig fortsätter till

följande vår.

Våren 1948 - Läget i inbördeskriget börjar tydligt vända för sionisternas fördel i mars. Haganah

ockuperar bland annat storstäderna Haifa och Jaffa, vilket orsakar att Palestinska samhällsstrukturens

kohesion börjar ramla. I början av maj är det klart att de palestinska araberna inte kan längre bjuda på

allvarligt motstånd för de sionistiska trupperna.

Den 14 maj 1948 - Brittiska mandaten över Palestina upphör officiellt. Dagen därpå upprättas staten

Israel i FN. De kringliggande arabstaterna förklarar krig mot nya staten och anfaller omedelbart.

Fientligheterna fortsätter tills början av januari 1949.

1949 - Ett antal bilaterala vapenstilleståndsavtalen mellan Israel och olika arabstaterna ratificeras mellan

januari och juli. Israel behärskar efter striderna 77 % av Palestinas yta, Transjordanien och Egypten

ockuperar de övriga delen (Västbanken och Gazaremsan).

jonirousku.files.wordpress.com...tämä kandidaatintutkielma pyrkii kartoittamaan tapaa, jolla...

Documents