Religionsvetenskap 76-90hp

Lucia

Traditionens helighet – en religionsvetenskaplig

jämförelse av luciafirandet mellan 1927 och 2019

Författare: Linn Henriksson

Handledare: Stefan Arvidsson

Examinator: Johan Adetorp

Termin: HT19-VT20

Ämne: Religionsvetenskap

Nivå: Grundnivå

Kurskod: 2RKÄ06

i

Abstract

Luciafirandet är stundom en omtvistad tradition, föremål för debatter och kontroverser.

Firandet har en krokig historia, men den är betydligt kortare än hur den ibland berättas.

Många olika influenser har varit delaktiga i framväxten av den tradition då den

vitklädda gestalten med ljus i hår började uppvakta om morgnarna i 1700-talets västra

Sverige. Detta är en del av vad föreliggande uppsats undersöker, vilket inbegriper flera

idag utdöda traditioner, ungdomars galna upptåg, andra helgon än Sankta Lucia själv

och oknytt som sades härja under lussenatten.

Ibland lyfts frågan om vad som är ett ”korrekt” firande. Föreliggande uppsats

undersöker luciafirandet utifrån helighetsaspekten för att se om dess helighet har en

påverkan på firandet, som det är och som det utvecklats. Definitionen av det heliga

(eng. the sacred) utgår ifrån Ann Taves och Matthew Evans typologier av det heliga

som någonting som antingen tillskrivs en speciell mening eller särskiljs då det har en

speciell mening. Hur samverkar heligheten med traditionen?

Detta har undersökts utifrån hur traditionen berättas om i svensk dagspress vid två

skilda årtal. Texter från förra årets luciafirande, år 2019, har analyserats tillsammans

med texter från 1927. År 1927 har valts ut eftersom det detta år arrangerades det

officiella firande i Stockholm som anses vara det som gjorde luciafirandet populärt över

hela Sverige. Uppsatsen fann att det finns en kärna av helighet i traditionen som är

betydande för traditionens utveckling samt avveckling. Dessutom tycks traditionen dö

ut när folk inte längre bryr sig och därigenom slutar helighålla traditionen.

Nyckelord

Lucia; helig; tradition; luciafirande; jul; ljus

ii

Innehåll

1 Inledning ____________________________________________________________ 4

1.1 Syfte och frågeställningar ___________________________________________ 5

1.2 Tidigare forskning ________________________________________________ 5

1.3 Metod __________________________________________________________ 8

1.3.1 Alternativa metodval ___________________________________________ 9

1.3.2 Arbetsmodell ________________________________________________ 10

1.4 Material ________________________________________________________ 11

1.5 Begreppsdefinition _______________________________________________ 13

1.5.1 Lucia ______________________________________________________ 13

1.5.2 Helighet ____________________________________________________ 14

2 Traditioner och helighet ______________________________________________ 15

3 Luciafirandets bakgrund _____________________________________________ 19

3.1 Luciafirandets historia ____________________________________________ 19

3.1.1 Så mörk är natten i midvintertid _________________________________ 19

3.1.2 Sus som av vingar ____________________________________________ 22

3.1.3 Vitklädd med ljus i hår ________________________________________ 23

3.1.4 En fröjdefull fest _____________________________________________ 27

3.2 Kristen eller hednisk? _____________________________________________ 28

3.2.1 Kyrkornas luciafirande ________________________________________ 28

3.2.2 Sankta Lucia ________________________________________________ 29

3.2.3 Gudinnan Freja ______________________________________________ 29

4 Analys och resultat __________________________________________________ 31

4.1 Heligheten som den uttrycks i tidningsartiklarna ________________________ 31

4.1.1 Ljuset ______________________________________________________ 32

4.1.2 Stämning ___________________________________________________ 34

4.1.3 En gammal tradition __________________________________________ 35

4.1.4 Julen ______________________________________________________ 37

iii

4.1.5 Att bli utvald till lucia _________________________________________ 39

4.2 En jämförelse av helighetens framträdande 1927 respektive 2019 __________ 40

4.3 Luciatraditionen och heligheten _____________________________________ 42

5 Slutsatser __________________________________________________________ 43

6 Referenser__________________________________________________________ 45

7 Bilagor _____________________________________________________________ I

7.1 Bilaga 1: Material från 1927 __________________________________________ I

7.2 Bilaga 2: Material från 2019 ________________________________________ III

4

1 Inledning Den 13:de december varje år inträffar luciafirandet. Saffransbullar avnjuts till levande

ljus och sånger såsom Natten går tunga fjät. Över en miljon tittare brukar se på SVT:s

program luciamorgon, antingen på morgonen eller på SVT play under dagen (Bunnvik

och Cristopher, 2019). Hur många som firar lucia i Sverige och i världen är inte säkert,

men den miljon tittare som ser på luciamorgon utgör en tiondel av Sveriges befolkning.

Luciamorgon må vara ett program som många ser på, men det är inte alltid programmet

går hem hos alla. Genom åren har SVT ibland fått utstå kritikerstormar då de ändrat

innehåll. Ett exempel är 2004 då de tog inspiration av ett luciatåg från 1860-talet, som

innehöll både annan klädstil och andra sånger än de som idag betraktas som

traditionella. En annan debatt kom efter luciamorgon 2013 då lucian hade indiskt

ursprung och två rappare uppträdde under programmet. Dessa program blev

utgångspunkt för debatter om vem som får vara lucia, vad som är acceptabelt i ett

luciatåg och hur ett luciafirande alls ska se ut (Kättström Höök, 2016 s. 67–68). SVT

och luciamorgon är inte ensamma om att bli utsatta för skarp kritik i samband med

luciafirandet. I dagspressen syns emellanåt upprörda föräldrar i insändare såväl som

nyheter om att rektorer blivit hotade i samband med att premisserna för skolans

luciafirande ändrats (Strömberg, 2017, s. 178). Luciatraditionen är inte ensam om att

vara föremål för kontroverser. Juletiden inbegriper många sådana traditioner och

dagspressen ger en bild av de debatter som omgärdar dessa.

Det var i denna debattens tid, strax innan julen, när uppsatsens ämne skulle väljas som

min nyfikenhet väcktes för de känslor och den komplicerade historia som omgärdar

högtider och traditioner. Jag frågade mig varför – hur utvecklas dessa traditioner trots

att det tycks finnas så starkt motstånd till förändring? Hur skapas de? Vari består det

som rör upp så mycket känslor? Är traditionen helig?

Att någonting är heligt kan betyda flera olika saker i det svenska språket. Det kan

betyda att traditionen (i detta fall) är okränkbar eller fridlyst, alternativt att den är

högtidlig. En annan betydelse är att heligheten är förbunden till gudomlighet och

därigenom måste behandlas med religiös vördnad (NE, 2020a). Helighet har tidigare

studerats inom religionsvetenskapsämnet där olika teoretiker har gjort försök att ta fram

definitioner av helighet. Däribland Taves och Evans som båda undersökt helighet (eng.

5

the sacred) i relation till religion och gett varsin typologi av vad helighet kan vara där

båda inkluderar särskiljande eller tillskrivandet av en särskild mening som en möjlig

betydelse. Luciatraditionen har däremot inte fått mycket plats inom akademiska studier

och inte heller undersökts utifrån helighetaspekten.

Därför kommer föreliggande uppsats undersöka luciatraditionens helighet, hur den

förändrats och diskutera ifall det kan spela någon roll för traditionens varande och

bevarande. Detta kommer att ske genom att analysera tidningsartiklar från två skilda

tidpunkter. Dels år 2019; förra gången det var lucia (vid tiden då denna uppsats

färdigställdes). Dels år 1927 då tidningen Stockholms Dagblad arrangerade det stora

firande som brukar anses vara det som gjorde luciafirandet populärt över hela Sverige.

1.1 Syfte och frågeställningar Föreliggande uppsats syftar till att beskriva och analysera hur luciatraditionens helighet

som den berättas om i svensk dagspress, förändrats från år 1927 till år 2019 mot

bakgrunden av luciafirandets historia. Detta genom att utgå från tidigare forskning om

sekulär och religiös helighet, däribland Taves och Evans typologier, och jämföra artiklar

från år 1927 respektive år 2019. Uppsatsen ämnar därigenom fördjupa förståelsen av

traditionens natur utifrån helighetsaspekten.

Utifrån detta formuleras följande frågeställningar:

- Vad i tidningsartiklarna uttrycks som heligt enligt Evans och Taves typologier?

- Hur står sig det heliga som framträder i tidningsartiklarna 1927 gentemot 2019?

- Kan heligheten säga någonting om luciatraditionens varande och bevarande?

1.2 Tidigare forskning Det finns inte mycket akademiskt hållen forskning om luciafirandet, men här följer en

genomgång av den litteratur som finns på området. De som undersökt området är

framförallt etnologer och personer som arbetat med efterforskningar för museum, men

även journalister samt en professor i religionshistoria. Forskning om traditioner och

helighet kommer att redogöras under teorikapitlet 2 Traditioner och helighet.

6

Den nyaste boken om luciafirandet utkom 2017. Lucia – den svenskaste av alla

traditioner är skriven av Håkan Strömberg, historiker arbetandes på Göteborgs

stadsmuseum. Boken går igenom luciatraditionens ursprung och varande tillsammans

med kuriosa om folktro och folkliv. Strömberg börjar med helgonet från Syrakusa,

beskriver de medeltida föreställningarna om Lucifers långa natt och går sedan vidare

mot de vitklädda personerna med ljus i hår som kan ha bidragit till att forma lucians

utseende och de tokiga upptåg som ungdomar genomförde i samband med luciafirande.

Det moderna firandets start beskrivs och det tas upp ett rasism-perspektiv med det

nordiska skönhetsidealet såväl som ett genusperspektiv om begränsningarna på vem

som får vara lucia. Debatten tas upp, såväl som argument för och emot firandet där

Strömberg tydligt för en egen argumentation med en diplomatisk men liberal hållning

gentemot hur firandet ska gå till. Boken är populärvetenskaplig vilket märks på språket,

men är ändå att betrakta som en viktig genomgång av luciafirandets historia och

moderna kontext. Även om Strömberg inte refererar löpande genom texten är tydliga

referenslistor uppstaplade i slutet.

Året innan utkom Lucia i nytt ljus, skriven av Lena Kättström Höök (2016) och

publicerad via Nordiska Museet. I likhet med Strömbergs bok går Kättström Höök

igenom luciatraditionen för att avsluta med en diskussion om luciafirandet då boken

skrevs. Boken är med sina 79 sidor mindre omfattande (endast en tredjedel av

Strömbergs bok). Kättström Höök tar upp delar av bakgrunden och hur firandet

formades, blev offentligt och fick formen den har idag. Boken tar även upp debatter och

diskuterar de karaktärsdrag som traditionen innehar.

Innan dessa böcker kom ut var Den svenska Julboken skriven av etnologen Jan-Öjvind

Swahn (1993) troligen den mest informativa boken på området då mycket av den

litteratur som finns, vetenskaplig såväl som populärlitteratur, refererar till denna bok.

Boken är inte akademiskt hållen och riktar sig till en allmänhet som är intresserad av

jultraditioner. Swahn ger en översikt av luciafirandet som tidigare inte gick att finna

någon annanstans vid det år boken publicerades fram till 2016, men det går att diskutera

huruvida vetenskaplig litteratur alls gör rätt att referera till denna bok. Swahn har även

skrivit en bok till vid namn Maypoles, Crayfish and Lucia där svenska högtider

förklaras på engelska, som tar upp ett par saker som inte återfinns i hans andra texter.

7

Boken Varför firar vi Lucia? av journalisten Angelo Tajani (1996) var fram till 2016,

den enda som handlade exklusivt om luciafirandet, även denna är inte akademiskt hållen

innehåller den uppgifter som inte går att återfinna på andra ställen. Bland annat har

Tajani intervjuat personer som var inblandande i Stockholms Dagblads firande 1927.

Etnologen Nils Arvid Bringéus har även han forskat om luciafirandet. I hans bok Årets

festseder (1988) nämner han ingenting som inte Swahn nämner, förutom i en referens

som inte gått att spåra till en tydlig källa. Han har också skrivit en artikel i Arv: Nordic

Yearbook of folklore 1998 (1998) som är vetenskapligt granskad och innehåller bland

annat referenser till statistik på kyrkors luciafirande.

Slutligen har Britt-Mari Näsström, professor i religionshistoria, skrivit om luciafirandet

i en artikel kallad Lucia of Sweden – the making of a godess in a secular society där hon

driver en tes om luciafirandet som ett firande av en gudinna. Näsström bygger delvis

detta på Émile Durkheims teorier om att religion kommer från människors vilja att

associera det högsta väsendet (eng. the Supreme Being) med av samhället åtråvärda

kvalitéer. När detta sedan sätts i relation till luciafirandet menar Näsström att detta även

är firandet av någon som är perfekt. Lucia är enligt Näsström en manifestation av

samhällets idealbild. Med andra ord höjer det svenska folket, ett av de mest sekulära i

världen, upp lucia till sin gudinna. En gång om året firas hon, efter att ha valts

demokratiskt, då hon kommer med generositet och godhet när det är som kallast och

mörkast. Ljuskronan hon bär och hennes sjungande tärnor ger enligt Näsström ett direkt

intryck av hängivenhet, var eller när som helst som hon framträder (Näsström, 2007, s.

220). När Näsström beskriver valprocessen framstår dess syfte som mer egalitärt än den

mer vanliga jämförelsen med skönhetstävlingar. Detta ger ett annat perspektiv då

omröstningen snarare kan ses som en demokratisk process där folket väljer vem som får

representera deras idealbild av sig själva. Med andra ord är det inte en omröstning för

att utse den vackraste eller någon som utefter vissa kriterier är bättre än andra, utan en

omröstning för att utse en idealbild.

Föreliggande uppsats undersöker traditionen genom att titta på heligheten i

luciafirandet. Den tar avstamp i tankar nära Näsström och använder sig av teorier som

också bygger vidare på Émile Durkheims. Helighet i föreliggande studie definieras

utifrån Taves och Evans typologier, som redogörs för i teorikapitlet 2 Traditioner och

8

helighet. Kort sagt ses helighet som någonting relationellt mellan de som helighåller och

det som helighålls. Genom att undersöka utifrån denna vinkel bidrar uppsatsen till ett

nytt perspektiv på luciafirandet samtidigt som att den spinner vidare på tidigare

forskning inom området. Förhoppningen är att uppsatsen i enlighet med dess syfte ska

medverka till en fördjupad förståelse av traditionen i en helighetskontext.

1.3 Metod För att kunna svara gentemot uppsatsens syfte krävs metoder som kan angripa

frågeställningarna; identifiera, beskriva och analysera heligheten som framträder

respektive år. Metoden måste också bidra med underlag för att diskutera traditionens

varande och bevarande. Heligheten är dessutom inte alltid explicit uttalad i materialet.

Därför behövs det en kvalitativ metod som kan närma sig materialet och då syftet är

delat kommer föreliggande uppsats använda två kvalitativa metoder i kombination,

innehållsanalys och narrativanalys.

Innehållsanalysen kommer till en början ifrån kvantitativ metod men har även under

senare tid etablerats inom kvalitativ metodlära. Kvalitativ innehållsanalys används för

att systematiskt kategorisera data för att kunna beskriva den och göra jämförelser i

texter med hjälp av kvantifiering. Därför kommer den framförallt att användas gentemot

den första frågeställningen för att ta fram vad som i artiklarna uttrycks som heligt

(Bergström & Boréus, 2018, s. 50). Metoden kommer att bygga vidare på de framlagda

teorierna om helighet, se teorikapitel 2 Traditioner och helighet, som bidrar med

kodunderlag för att hämta ut meningsbärande enheter ur artiklarna.

Inom innehållsanalysen är det viktigt att förstå i vilken kontext som materialet skrevs,

då metoden grundar sig på en föreställning om en social kontext. Därför kommer

analysen i föreliggande uppsats förhålla sig till både texternas skapare, sändare och

tidningsläsare, då både avsändare och mottagare blir viktiga även om kommunikationen

i detta fall är enkelriktad. Utöver detta är den historiska kontexten viktig att

genomgående ha i åtanke och kommer därför att presenteras närmare i

bakgrundskapitlen (May, 2013, s. 248–249). Fördelen med innehållsanalysen är att data

kommer kunna plockas ur empirin på grunderna av tidigare forsknings taxonomi, vilket

är tacksamt för studien. Men å andra sidan finns det en risk att det dras hårda linjer

9

mellan vad som skall kodas på ett visst sätt och inte. Därmed bör koderna tittas igenom

flera gånger och analysen som svarar mot den första frågeställningen göras klart innan

proceduren går vidare till att bearbeta koderna och nästa frågeställning diskuteras.

Narrativanalysens användningsområde är att förklara historier för att vinna insikt i

ideologier såväl som vardagliga föreställningar om hur världen fungerar.

Utgångspunkten kan vara att ta reda på vilka beståndsdelar en berättelse består av, i

vilken ordning som olika typer av händelser förekommer och vilken roll de spelar i

historien (Bergström & Boréus, 2018, s. 25). Denna kommer att användas för att

besvara den andra frågeställningen genom att beskriva helighetsbilden som

framkommer 1927 respektive 2019 ur ett narrativperspektiv. Narrativanalys kommer

även bidra med underlag för den tredje frågeställningen som inbegriper en avslutande

diskussion om heligheten kan säga någonting om traditionens varande och bevarande.

Ansatsen inom narrativanalysen skiljer sig mellan olika studier, både gällande

utgångspunkt men också hur narrativ definieras och på vad sätt det används.

Föreliggande uppsats anammar den om att narrativ består av två delar: en historia och

en diskurs (Robertson, 2018, s. 246). Historian som berättas är det narrativet skulle

svara på är ”vad” och diskursen blir ”hur” (Robertson, 2018, s. 224). Utgångspunkten är

också att sociala aktörer förstås bättre om de ses som ”narrativa varelser” än som

”rationella aktörer”. Det är genom historierna, både de som berättas av och för oss, som

samhället blir begripligt (Robertson 2018, s. 219).

De valda metoderna, innehålls- och narrativanalys i kombination, bör vara bra verktyg

för att svara mot studiens syfte- och frågeställningar. Metoderna arbetar tillsammans för

att ta fram berättelserna om helighet i texterna för jämförelse och diskussion.

1.3.1 Alternativa metodval

Alternativa metodval är diskursanalys eller argumentationsanalys. Den senare lägger ett

stort fokus på argumentationens struktur samt hur idéer kommer till uttryck i texter

(Bergström & Boréus, 2018, s. 24). Då föreliggande uppsats ämnar undersöka helighet

blir denna metod något snedvriden, då heligheten inte framkommer genom argument

utan genom att förmedla mening. Därav är diskursanalysen också ett möjligt metodval,

då den möjliggör studiet av meningsskapande kring olika fenomen och föreställningar

10

som tas för givna men inte är explicit uttryckta (Bergström & Boréus, 2018, s. 26).

Diskursanalysens inbegriper språkets betydelse som en viktig faktor, ofta i frågor som

rör makt, till exempel för att analysera vem som har makten att uttrycka någonting

(Bergström & Ekström, 2018, s. 255). Detta hade kunnat vara mycket användbart ifall

uppsatsens syfte hade varit att till exempel analysera rasismen som kommer till uttryck i

samband med luciafirandet. Ett visst mått av diskurs analyseras inom narrativanalys.

1.3.2 Arbetsmodell

Nedan i tabell 1 ges exempel på meningsbärande enheter, kondensering och

kategorisering för att illustrera det analytiska arbetet. I det initiala analysarbetet

hämtades meningsbärande enheter med innehåll som skulle kunna tolkas vara heligt

baserat på de grunder som presenteras i teorikapitlet 2. Traditioner och helighet. Det vill

säga att meningsbärande enheter vars innehåll som kan falla inom ramen för att ses som

särskilt eller av yttersta mening valdes ut. Dessa meningsbärande enheter bearbetades

sedan genom kondensering för att tydliggöra deras betydelser i sammanhanget och i

samband med detta möjliggjordes en identifiering av huruvida de kunde kategoriseras

som heliga eller inte inom ramen av föreliggande uppsats.

Att alla meningsbärande enheter som skulle kunna tolkas som heliga valdes ut

resulterade i fler meningsbärande enheter än de som i föreliggande uppsats tolkas som

heliga. De meningsbärande enheter som inte kategoriserats som heliga har placerats i

kategorin annat. Annat innefattar de meningsbärande enheter som lyftes ut under

analysprocessen men i slutänden inte innehåller uttryck som tolkas som heliga i

föreliggande uppsats. Tabellen visar ett urval av exempel.

Tabell 1. Exempel på kodning.

Meningsbärande enhet Kondensering Kategori

[…] uppmanade alla att i den mörka tiden

som är vara ett ljus för någon (D)

Vara god likt lucia. Helig

En symbol som sprider ljus är något som alla

kan ta till sig (H)

Alla kan förstå det bra med

traditionen.

Helig

11

En stockholmsk Luciafest är ett Columbi ägg,

framhåller han bland annat. Kan den bli så,

som vi önska, betyder den inte bara en

stimulans för affärslivet utan också en insats

av bestående värde till nöjeslivets förädling

under äktsvenska former (3).

Luciafirandet blir ett värdefullt

äktsvenskt nöje om det blir

som de hoppas.

Helig

Luciatåget genom staden på tisdagskvällen

hade lockat ur kolossala människomassor (11)

Jättemånga människor deltar i

firandet.

Helig

Luciatåget som spred stämning under mötet

kom från Götlunda skola (G).

En skola arrangerade

luciatåget som var

stämningsfulla under mötet.

Annat

Det är lite tråkigt att Hörby inte har någon

officiell lucia längre, men det går ju inte att

fortsätta om det inte finns några kandidater,

säger Gert Nilsson (N).

Tråkigt att Hörby inte har en

officiell lucia men det

fungerar inte om det inte finns

någon som vill vara lucia.

Annat

Kunde man då inte tänka sig, att även nöjena

samarbetade med gatorna till en verklig

vintermässa, att restaurangerna ordnade

särskilda Luciabaler, att teatrarna hade

festföreställningar och att gatorna lystes upp

av något slags karnevalståg, gärna i samband

med reklam för de olika firmorna? (1)

Vill att nöjena och gatorna

samarbetar gällande

luciafirandet och att det ges

reklamtillfällen för företagen.

Annat

Knappt hade det skramlande lodjuret klunkat

halv 7 så inskred genom dörren till kokvrån

en underlig individ, iförd en lång, sid, vit

klädnad, försedd med ljus i håret och bärande

en bricka med kaffe och lussekatter (14).

En främmande individ i

traditionell luciaklädsel

uppvaktar skribenten med

kaffe och lussekatter.

Annat

1.4 Material Materialet har valts ut i enlighet med föreliggande studies syfte och utgörs av

tidningsartiklar samt insändare från dels 1927 och dels förra året, det vill säga 2019.

Studiens material utgörs endast av artiklar då dessa ger en bild av luciafirandet år 1927

som inte går att finna någon annanstans. De som var tillräckligt gamla för att komma

ihåg är inte i livet längre och händelserna finns inte dokumenterade på andra sätt. För att

12

på ett bra sätt kunna jämföra denna bild på ett likvärdigt sätt med material från 2019

används dagspressartiklar även för detta årtal. Det finns inte möjlighet att täcka in

samtliga artiklar som publicerats varken då eller nu, varför ett strategiskt urval har gjorts

respektive år. Totalt har 30 texter analyserats.

Artiklarna från 1927 kommer delvis ifrån Stockholms Dagblad som arrangerade det

firande som gjort att årtalet valts ut till föreliggande uppsats. De behandlar tiden mellan

att idén gjorde sitt första framträdande i tidningen den åttonde till den fjortonde

december, dagen efter luciafirandet. Då det endast finns sju artiklar från detta år

kommer det kompletteras med material från andra tidningar som var verksamma i

Stockholmsregionen.

Stockholms Dagblad finns sparad i mikrofilmsformat. Enligt Nationalencyklopedin var

Stockholms Dagblad en konservativ morgontidning som grundades 1824. Tidningen var

inflytelserik under 1800-talet men var nära nedläggning under slutet av 1920-talet. Men

den räddade sig genom prissänkning, politisk neutralitet såväl som en nyare populär stil.

Möjligen var också luciakampanjen en del av tidningens räddning från nedläggningen.

Skiftet av inriktning visade sig vara så framgångsrik att andra tidningar kände sig

hotade av konkurrensen. Ägaren Torsten Kreuger beslutade år 1931 efter ett avtal med

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter att lägga ner Stockholms Dagblad och låta den

gå upp i Stockholms-Tidningen (NE, 2020d).

Sökningen efter kompletterande material från 1927 gjordes den 3 februari 2020 i

databasen Svenska dagstidningar med sökordet ”lucia” avgränsat till december 1927.

Detta gav 145 träffar. Ytterligare en avgränsning gjordes till datumen 13 och 14

december 1927 vilket gav 33 träffar. Sedan avgränsades urvalet till tre tidningar som var

verksamma i Stockholmsregionen: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och

Aftonbladet. Av återstående artiklar sållades information, notiser utan rubriker och

reklam bort, med undantag av en annons om Stockholms Dagblads firande (artikel 8)

vilket utmynnade i ytterligare åtta texter. Totalt valdes femton artiklar ut från år 1927.

Artiklarna från 2019 har valts ut genom ett strategiskt urval i mediearkivet.

Mediearkivet är en artikeldatabas som innehåller över 900 svenska tidningar och

tidskrifter, inkluderat de stora dagstidningar och flera landsortstidningar. Sökningen

13

som gjordes den 20 januari 2020 på sökordet ”lucia” avgränsades till endast tryckt press

samt december månad 2019. Detta gav 2 469 träffar – varav innehållet avgränsades

ytterligare genom att den 13 december valdes. Därmed återstod 501 träffar, varav alla

inte var artiklar. Artiklarna valdes ut efter sökordningen. Notiser som berättade att Lucia

har namnsdag samt alla artiklar och notiser som refererade till lucia som endast ett

datum undveks såväl när luciafirande nämndes i Tv-tablån, i samband med

luciamorgon, luciafirandets historia, lussekatter, saffransrecept samt information om var

det lokala luciafirandet hölls. Totalt femton artiklar valdes ut från år 2019 då dessa

artiklar är ett något rikare material än artiklarna från år 1927.

En översikt av tidningarna för de utvalda artiklarna från 2019 finns i Bilaga 1.

Merparten är flerdagstidningar från landsorten eller fådagarstidningar. Endast

Göteborgsposten är en morgontidning från en av de stora städerna, inga kvällstidningar

är representerade och totalt i Sverige finns idag omkring 150 tidningar. Det finns alltså

en del dagspress som inte är representerad i materialet, däribland flera av de stora

tidningarna. Men inte för att de inte hamnade högt upp vid sökningen utan för att de inte

alls gav någon sökträff vid sökningen. Vid en enskild sökning av artiklar från respektive

tidning återfinns ett omnämnande i Svenska Dagbladet, två i Expressen och tre i Dagens

Nyheter. I Aftonbladet fanns ingenting i tryckt press, men fyra artiklar på webben.

För att underlätta analys av materialet samt för diskussionen har texterna döpts om.

Texterna från 1927 har döpts från 1 – 17 och de från 2019 till A – O. En översikt över

allt material finns i Bilaga 1 och Bilaga 2.

1.5 Begreppsdefinition

1.5.1 Lucia

I föreliggande uppsats görs skillnad mellan lucia och Lucia. Helgonet Lucia skrivs med

en versal då det är ett egennamn, men lucia som tradition eller som en roll någon tar

under exempelvis ett luciatåg skrivs i denna studie med en gemen. Detta för att bringa

klarhet i vad som åsyftas.

Det kan stundvis råda en viss begreppsförvirring gällande lucia och snarlika ord. I

denna uppsats används lucia, luciatradition och luciafirande konsekvent istället för att

14

ibland bytas ut mot lusse och lussefirande som ibland används när samma sak avses.

Lusse tycks i mångt och mycket vara ett annat namn på samma figur. Samma sak gäller

med lussebrud, även det namnet också har en egen historia där lussebruden bland annat

går att länka ihop till en folkhistorisk företeelse med de skämtbrudar som dyker upp på

diverse högtider (Kättström Höök, 2016, s. 30). Det finns även ett par andra namn som

börjar med luss-, men slutar i helt andra betydelser. Till exempel Lussepär och Lussi.

Dessa är andra företeelser och kommer inte tas upp mer än i bakgrunden.

Såsom kommer att visas i bakgrundskapitlet är lucian inte alltid en kvinnlig gestalt. I

materialet figurerar endast kvinnliga lucior och i urvalsprocessen sorterades artiklar med

manliga lucior bort både år 1927 och 2019. Anledningen till detta var att dessa artiklar

(ett skämtsamt scenframträdande år 1927 och ett kulturpris år 2019) inte porträtterade

firandet. Även om lucian ofta porträtteras som kvinnlig kan luciarollen gestaltas av män

och vara manlig eller icke-binär. I föreliggande uppsats kommer därför olika pronomen

användas för lucian beroende på vilken aspekt av traditionen som berörs.

1.5.2 Helighet

Föreliggande uppsats undersöker sacredness – helighet – kontra luciatraditionen. I

Nationalencyklopedins ordböcker är helig den svenska översättningen till sacred (NE

ordböcker, 2020). En alternativ översättning skulle kunna vara sakral, ett adjektiv för

något som förknippas med gudstjänst och därmed ses som vördat eller högtidligt. (NE,

2020c). I föreliggande uppsats är emellertid den valda översättningen helig.

Helig i svenska språket är någonting okränkbart. Ordet har kopplingar till fornsvenskans

helagher, heligher och hälig – något fridlyst som ej får skadas. Men ordet har även mer

religiösa betydelser, enligt Nationalencyklopedin kan det också vara ”som anses stå i

nära förbindelse med det gudomliga och därför behandlas med religiös vördnad både

om konkreta och abstrakta företeelser” eller något som är en mycket kärt eller betraktas

som högtidligt. En alternativ betydelse är en handling som utförs med ett högt mål i

sikte, till exempel heliga krig (NE, 2020a).

Det heliga och the sacred är snarlika men inte identiska då helig har en vidare betydelse.

På engelska finns flera ord som kan översättas till heligt; sacred och holy. Det har gjorts

vissa distinktioner i betydelse mellan sacred och holy, vilka inte finns i svenskan då

15

ordet helig beskriver båda fenomenen. Vissa språk har ett ord och andra fler, exempel

på detta kan ses i tabell 2 (Evans, s. 36–37).

Tabell 2. Språkliga motsvarigheter till ”holy” och ”sacred”.

Språk Ord

Engelska holy sacred

Latin sanctum sacrum

Franska saint sacre

Tyska heilig

Ryska sviaty

Sacred kommer från latin genom franskan och började framträda i engelskan på 1000-

talet och gjorde ett avtryck in i det germanska språket. Då följde en separation mellan

betydelsen av detta nyare ord sacred och det äldre anglo-saxiska ordet ”holy”, som

generellt refererar till det gudomliga. Sacred kom istället att användas för att beskriva

till respekterade eller vördande objekt men inte till det gudomliga eller heliga personer.

Det sacred uttryckte var den samstämmiga vördnaden människor hade för någonting,

inte att föremålet blivit helgat av Gud (Evans, s. 36). Helighet i föreliggande uppsats är

med andra ord någonting som anses vara speciellt och därmed blir laddat. Någonting

människor helighåller.

2 Traditioner och helighet Den vetenskapliga teori som används i föreliggande uppsats är religionsvetenskaplig

alternativt tillhör historie- eller sociologiämnet. En del av teorin bidrar med perspektiv

på bakgrunden till luciafirandet och behandlar traditionsforskning. En annan del av

teorin används mestadels i analysen och inbegriper forskning om helighet. För att kunna

genomföra analysen på ett tillfredsställande sätt gentemot föreliggande uppsats syfte

behövs det även i detta kapitel diskuteras definitioner av religion, då materialet inte

alltid explicit ger uttryck för religiositet. Traditionerna om helighet diskuterar detta.

Till bakgrunden används antologin Invention of traditions med redaktörerna Eric

Hobsbawn & Terence Rangers (1983). En grundläggande bok inom traditionsforskning

vilken handlar om traditioner som idag uppfattas vara väldigt gamla och framväxta över

många århundraden men i själva verket uppfanns relativt nyligen. Boken tar upp

16

exempel på den här uppfinningsprocessen, bland annat walesisk och skotsk

nationalkultur samt imperieritualer från brittisk kolonialism av Indien och Afrika.

En annan bok som används till bakgrunden är Historicizing Tradition in the Study of

Religion, redigerad av Steven Engler & Gregory Price Grieve (2005). Boken ifrågasätter

tradition som endast någonting som ”förs vidare” eller imiterar föregående praktiker och

diskurser. Den utgår ifrån premissen att många traditioner är (åtminstone delvis) socialt

fabricerade; ofta för att uppfylla vissa ideologiska syften. Texterna i boken undersöker

en bred repertoar av historiska perioder och religioner.

För analysen används teorier om det heliga1. Teoretiker vars texter används här är Ann

Taves och Matthew Evans. I grunden är teorin en slags påbyggnad av Émile Durkheims

tankar om religion, framförallt vad avser en definition. Durkheim yrkade på värdet av

att se se religion och spiritualitet som helheter skapade av delar och menade att det är

förhållandet med ”heliga ting” som särskiljer religiösa och spirituella system från andra.

En religion kan med andra ord ses som ett system som har en viss samstämmighet i stil

och tanke (Taves, 2013, s. 140). Durkheim ger följande definition av religion:

a religion is a unified system of beliefs and practices relative to sacred things,

that is to say, things set apart and forbidden—beliefs and practices which

unite into one single moral community called a Church, all those who adhere

to them (Durkheim, 2008, s. 47).

Ann Taves skriver i sin artikel ”Building Blocks of Sacralities – A New Basis for

Comparison across Cultures and Religions” om problematiken med att ta fram en

definition för religion och spiritualitet i de två vetenskapliga fälten religionsvetenskap

och religionspsykologi. Fälten använder ofta olika metoder (religionsvetenskap tenderar

att utgå ifrån kvalitativa metoder medan psykologin tenderar att gå mer åt det

kvantitativa hållet). Således är religionspsykologer mer fokuserade på att

operationalisera begreppet för att kunna kvantifiera resultaten medan religionsforskare

frågar sig hur religion kan fångas in så det går att placera begreppet i tid, rum och inom

kulturer (Taves, 2013, s. 138). Det centrala problemet i definitionen är att de generella

termer som används för att beskriva studieobjektet är insnärjda i kontexter som inte är

1 För närmare definition av det heliga se 1.5 Begreppsdefinition

17

direkt överförbara från en kultur till en annan eller en tidsperiod till en annan. De

generella termerna definieras i relation till andra närliggande termer, till exempel magi,

vidskeplighet, det ockulta, folktro – vad som är det eller religion är otydligt och kan

variera från individ till individ även inom kontexten (Taves, 2013, s. 139).

Svårigheterna i att fånga in begreppet leder ofta till att forskare stipulerar en definition

inom ramen för sin studie. Taves menar att ge studieobjekten en artificiell stabilisering

är det enda alternativet till att ge upp för den som använder abstraktioner som ”religion”

och ”spiritualitet”. Därför argumenterar Taves för en ”building block approach” där de

mest basala elementen och processerna identifieras. Inte endast gällande det heliga, men

genom att identifiera de grundläggande elementen och processerna inom religioner

menar Taves att det inom religionskunskapen kommer kunna göras bättre jämförelser

över tid och rum (Taves, 2013, 139–140).

Taves följer Durkheims definition av heliga ting som ”åtskilda och förbjudna” och

argumenterar för att den grundläggande processen är att särskilja saker (vad som helst)

från det vanliga eller alldagliga. Taves menar att den tidigare forskningen identifierar

två klasser med saker som folk särskiljer: icke-ordinära (eng. non-ordinary) krafter

(inkluderat gudomligheter) och icke-ordinära verkligheter eller världar. Sedan bygger

Taves vidare på Tillichs definition om religion som en yttersta mening (eng. ultimate

concern) där det finns en värderingsprocess i vilken människor rangordnar saker som de

särskiljer och tillskriver särskild mening (Taves, 2013, s. 143). De grundläggande

elementen och processerna som utgör byggstenarna i Taves teori är således att särskilja

icke-ordinära krafter, att särskilja icke-ordinära verkligheter och att tillskriva en särskild

mening. I föreliggande uppsats är den sista mest aktuell.

Matthew Evans skriver om olikartade användningar av ordet helig i sin artikel ”The

Sacred: Differentiation, clarifying and extending concepts” (2003) och menar att

”helighet” som begrepp används på tre sätt: som en prydligare synonym för religion, för

att beteckna något transcendent alternativt en transcendent verklighet samt för att

särskilja någonting som har en speciell mening på ett sätt som påminner om Durkheim

(Evans, 2003, s. 33). I föreliggande uppsats är det i Evans uppdelning särskilt den

särskilda heligheten som kommer att undersökas i samband med luciatraditionen.

18

Att någonting är särskilt skiljer sig från de andra två formerna och Evans utforskar

begreppet konceptuellt och lingvistiskt. Det särskilda heliga klarläggs sedan och

utvidgas till att innefatta saker som särskiljs 1) av individer och sociala grupper, och 2)

på grund av både naturlig och övernaturlig sammankoppling. Evans gör en ny typologi

av det heliga genom att förena dessa dimensioner och föreslår därigenom en

nomenklatur. Slutligen vill Evans visa på en praktisk användbarhet av typologin genom

att applicera dem på texter.

Vidare behandlas det sekulärt heliga i Evans artikel, ur vinkeln att ens bild av vad

religion och sekularisering påverkar ens förståelse av vad helighet är. Detta gör att det

särskilda heliga skiljer sig från det religiösa och transcendenta (Evans, 2003, s. 33).

Vidare nämner Evans att användandet av termen helighet ibland bidrar med en religiös

stämpling som maskerar den ibland sekulära naturen av det heliga. Evans ifrågasätter

helighet som en gruppkonstruktion som den anses vara i den Durkheimska traditionen,

och säger att någonting kan vara heligt endast för en individ (Evans, 2003, s. 39).

Saker med icke-rationella värden är heliga. Här exemplifierar Evans med berömda ting,

ekonomiska ideologier och sportarenor. Det handlar inte om vad saker är utan vad de

har för betydelse. Det handlar inte om att de nödvändigtvis behöver vara irrationella

men om att de annars inte skulle varit laddade med ett sådant värde (Evans, 2003, s. 40).

Men Evans utvidgar Durkheims formulering genom att inkludera både kollektiv och

individ, religiös och icke-religiös i begreppet helig och visar på så vis på en

multidimensionalitet (Evans, 2003, s. 41). Detta uttrycks i tabell 3 nedan som ger en

översikt på Evans typologi. I den översta raden återfinns källan till heligheten (eng.

sacred source) och i den vänstra kolumnen den som uttrycker heligheten (eng. sacred

holder).

Tabell 3. Evans typologi över helighet (Evans, 2003, s. 40)

Naturlig Övernaturlig

Individ Personlig Spirituell

Grupp Civil Religiös

19

3 Luciafirandets bakgrund Luciafirandet har en lång och krokig historia, men ändå avsevärt kortare än vad som

ibland berättas. Allting beror på hur luciafirandet definieras och var gränserna dras för

vilka influenser som ska redogöras för. Den första delen i bakgrunden ägnas åt en

historisk överblick in i det svenska luciafirandet från medeltiden till 2000-talet.

Bakgrunden ska ge en grund inför analysen som syftar till att besvara föreliggande

uppsats syfte och frågeställning.

Det första underkapitlet handlar om tradition och skrock som omgärdade den längsta

natten på året. Det andra om kopplingarna till änglalika gestalter och Jesusbarnet. Det

tredje om Luciafirandets formande. Det fjärde om de mer folkliga luciafiranden och

karnevalsliknande upptåg. Den andra delen av bakgrunden innehåller tre underkapitel

för klargörande av olika aspekter av firandet; kyrkornas firande av lucia, helgonet

Sankta Lucia och till sist ett kort kapitel om kopplingarna som gjorts mellan firandet

och gudinnan Freja.

Nu följer lösa trådar från nära ett och ett halvt millennium. Det är nämligen fortfarande

inte säkert exakt vad som ledde fram till att den vitklädda gestalten med ljus i hår trädde

fram i 1700-talets västra Sverige. Men framväxten inbegriper andra traditioner än de

som lever idag och inte minst andra helgon än Sankta Lucia själv tillsammans med de

oknytt som sades härja under lucianatten.

3.1 Luciafirandets historia

3.1.1 Så mörk är natten i midvintertid

Midvintersolståndet, årets längsta natt, brukar vara den 21 eller 22 december. Så har det

inte alltid varit. Fram till år 1753 då det gjordes en kalenderreform var

midvinterstolståndet den 13 december (Swahn 1993 s. 71). Kalenderreformen gjordes

då kalendern inte längre gick rätt. Den julianska kalendern som gällt sedan omkring år

40 f.v.t. utgick ifrån att ett år hade 365,25 dygn och fjärdedelen löstes genom ett skottår,

liksom det är idag. Kalendern gick tio minuter fel om året, vilket fungerade bra på den

tiden eftersom viktiga tidpunkter såsom solstånden, sådd och skörd prickades in ändå.

Men genom åren försköts kalendern och på 1500-talet hade kalendern samlat på sig hela

tio dagar för mycket. År 1753 infördes den gregorianska kalendern i Sverige och elva

20

dagar togs bort. När svenskarna lade sig den 17 februari vaknade de upp morgonen

därpå till den 1 mars. Således gick kalendern åter rätt och luciadagen inföll inte längre

vid midvinter (Strömberg, 2017, s. 26–27).

Folktron ignorerade dock kalenderskiftet och lucianatten2 fortsatte att uppfattas som

årets längsta natt, men var inte bara det utan även en vändpunkt då det återigen blev

ljusare. Den mörkaste natten sågs som ett bra tillfälle att göra spådomar. I Småland

ansågs lucianatten vara en bra natt att gå årsgång (Strömberg, 2017, s. 29). Natten sågs

också på sina håll som en farlig natt då många olika väsen och varelser var lösa

(Kättström Höök, 2016, s. 13). Lucianatten var också betydelsefull för arbetet. Till

morgonen skulle allt tungt arbete vara klart inför julen såsom slakten av grisen och

tröskningen av säden. Men det var olika på olika håll, på vissa ställen skulle tvärtom

arbetet bli klart precis till lucia. Sedan fanns det traditioner om att visst arbete var

förbjudet efter luciadagen (Strömberg, 2017, s. 29–30).

Traditioner om att gå upp tidigt på luciamorgon och äta två frukostar var på 1700-talet

spridd i Västsverige. Det sades att det inte räckte med en extra frukost utan skulle vara

tre eller sju eller ännu fler, men det är troligtvis så att såpass många frukostar var något

som det skämtades om snarare än att det förekom i verkligheten (Strömberg, 2017, s.

31). Enligt Strömberg (2017, s. 32) berättas det i Värmland om att gårdsfolket efter den

tidiga frukosten skulle sova en stund till och sedan äta en andra frukost, men Strömberg

citerar även en annan berättelse som säger det motsatta:

Seden var sådan, att de skulle ut och tröska här i Vålegården, sedan de hade

fått frukost på lusse. Då höll de på och tröskade till den andra frukosten på

morron, då åt de den och gick och la sig. De hade hunnit bli yra i huvudet av

brännvinet.

Denna frukost kallades på sina håll för lussebete – ett namn som kommer att återkomma

i nästa kapitel. Här är det inte svårt att se ett samband med luciauppvaktningen idag som

fortfarande ofta sker tillsammans med frukosten (Kättström Höök s. 13). Olika teorier

2 En bit in på 1500-talet fick Sverige en luthersk stadskyrka och all helgondyrkan, helgonbilder och

helgondagar förbjöds. Förutom kalendern som tilläts ha kvar sina helgonnamn. Den 13 december fortsatte

att vara Lucias dag (Strömberg, 2017, s. 23) och kallades således för luciadagen.

21

har lyfts för orsaken till detta ätande, både vidskeplighet och om frestelsen av att

provsmaka maten inför julbordet (Strömberg, 2017, s. 33). Ibland tas det upp att ätandet

var ett sätt att äta upp sig inför fastan och levde kvar efter att katolicismens fasta

försvann (Kättström Höök, 2016, s. 16).

Det finns enligt Strömberg ”lika många och motsägelsefulla [väsen] som de om ätande

och sovande” (2017, s. 35) vilka frekvent dyker upp i litteraturen men inte tycks ha

någonting att göra med luciatraditionen som firas av allmänheten idag. Gemensamt för

dem är namnlikheten och att de alla har en anknytning till luciadagen. Här följer en

tabell med dessa väsen uppstaplade.

Tabell 4. Sammanställning av olika väsen med koppling till lucia.

Namn Beskrivning

Lussegubben Väsen som höll till i vattnet och kan forsa fram med ett följe av små väsen. Om en

glömt stanna sin kvarn kunde en få den sönderslagen av lussegubben och hans följe

(Strömberg, 2017, s. 35–36).

Lusse Adams första hustru, Lilith, i norrländsk folktro (Näsström, 2007, s. 220; Strömberg,

2017, s. 39).

Lussepär (alt.

Lusse-Pär;

Lusse-Per)

Lucifer, det vill säga djävulen. Ställde till med otyg (Kättström Höök, 2016, s. 16;

Strömberg, 2017, s. 36).

Lussi Häxa i norsk folktro som varnar personer som arbetar på lucianatten och säger åt dem

att sluta (Strömberg, 2017, s. 36).

Lussen Den manliga formen av norska Lussi (Strömberg, 2017, s. 37).

Lösse ”En nu femtioårig gumma, som är född i Nora församling i närheten af Hernösand, har

berättat mig, att hon som barn skrämdes med Lucia eller, som man där vanliga sade,

’Lösse’. Tre kvällar å rad strax före jul (hvilka mindes hon ej) fingo barnen ej på några

villkor vistas ute. Man sade, att de kunde blifva bortrövade av Lösse, som under dessa

nätter hade makt att härska. Hon troddes vara alldeles vid och hafva en brödspade i

hvar hand” (Strömberg, 2017, s. 37–38)

Lucia a. En trollkona eller ett troll (Strömberg, 2017, s. 36)

b. Beskrevs i Värmland som en elak käring eller ett spöke (Strömberg, 2017, s. 36)

c. S:ta Lucias källa i Bellö socken som en gång var en offerkälla och legenden berättar

att källan rann upp där en kvinna vid namn Lucia blev mördad (Lundén, 1972, s. 236)

Dialektala skillnader kan ha gett olika stavning på de ovan nämnda namnen, och fler

väsen kan förekomma då folktron är rik på berättelser. Ovanstående tabell är tänk för att

22

ge en inblick i den mängd olika föreställningar om de väsen som omgärdar lucianatten.

Lucian från luciatraditionens firande är inte inkluderad i denna tabell.

3.1.2 Sus som av vingar

De västsvenska traditionerna (eller de olika folktroberättelserna) kanske inte direkt ger

intryck av att vara källor ur vilken den väna lucian är sprungen. Utöver den västsvenska

traditionen finns det möjligen en viktig pusselbit att finna någon annanstans, nämligen i

Tyskland hos ett annat helgon än Sankta Lucia. En teori som kom i en uppsats vid

namnet ”Lucia und Christkindlein” år 1930 (Strömberg, 2017, s. 63).

Swahn skriver att när reformationen förbjöd helgonkulter ville man i Tyskland inte

förlora traditionen där Sankt Nicholas delade ut presenter, så han ersattes av ett

Jesusbarn och högtiden flyttades från den 6e december till julen (Swahn, 1993, s. 77–

78). Enligt Strömberg finns det dem som tror att det var Martin Luther själv som

introducerade Jesusbarnet, Christkind, som presentutdelare som ett alternativ till Sankt

Nikolaus men det är ingenting som går att bevisa. Christkind har sedan utvecklats till en

egen mytologisk gestalt på ett liknande sätt som lucian. Hen är mer lik en ängel än ett

barn och gestaltas helst av en flicka (Strömberg, 2017, s. 64–65). Till utseende var hen

vitklädd med en ljuskrans i utsläppt hår. Alternativa benämningar på Christkind är

Kindchen Jesus, Christkindchen eller Christkindlein. I Sverige var benämningen Kinken

Jes (Kättström Höök, 2016, s. 21–22). Christkind är något av en syskontradition till

luciatraditionen, men det går inte att dra speciellt många kopplingar utöver likheterna

mellan traditionerna i form av gestaltens utseende samt deras tid och plats i historien

(Strömberg, 2017, s. 67).

Kopplingar mellan traditionerna har även gjorts med lussekatterna, som Swahn menar

härstammar ifrån de kakor som St Nicholas gav till snälla skolbarn och därigenom visar

hur Kinken Jes influerat luciafirandet. De hette från början duvieskater, djävulskatter på

tyska, men fick namnet dövelskatter när de kom till Sverige. Namnet ändrades senare

till lussekatt (Swahn 1993 s. 77–78).

Språkforskaren Hilding Celander skrev om ljusbäraren i en uppsats 1936 där han menar

att lucian har sitt ursprung i julens sångängel vid lussegången eller stjärngossespelen

(Strömberg, 2017, s. 68–70). Sångängeln kunde uppträda i en lång, vit dräkt som kunde

23

ha vingar samt en krona på huvudet gjord av lingonris, guld- eller silverpapper. Hans

uppgift var att anföra sången eller bära stjärnan. Den som brukar räknas som den första

lucian har också vingar (Kättström Höök, 2016, s. 21).

3.1.3 Vitklädd med ljus i hår

Den tidigaste kända nedteckningen av ett luciafirande är den av prosten Carl Fredrik

Nymann, som vid ett besök i Västergötland år 1764 fick sig en överraskning på

luciamorgonen (Kättström Höök, 2016, s. 29; Swahn 1993 s. 78–79).

Rätt som jag låg i min bästa sömn, hördes en vocal-mosique utanför min

dörr, hvaraf jag väcktes. Strax derpå inträdde ett vitklätt fruntimmer med

gördel om livet, liksom en vinge på vardera axeln, stora tända ljus i hwar sin

stora silverljusstake, som sattes på bordet, och strax derpå kom en annan med

ett litet dukat bord, försett med allehanda kräseliga, äteliga och våta varor,

som nedsattes mitt för sängen. Det kallar de Lussebete. […] jag trodde att jag

var död och kommen till himmelriket.”

Vid första anblick på denna berättelse verkar det som att Nymann blivit uppvaktad av en

ängel snarare än en lucia, och denna uppvaktning påminner mycket om den senare

luciauppvaktningen och innehåller även lussebete. Denna händelse kan även ses som en

övergång från det änglalika Jesusbarnet till den luciagestalt som vi är mer vana vid. En

liknande berättelse finns från 1791 i Södermanland då vitklädda flickor med

blomstergirlanger på huvudet, utan vingar, sjöng vid sängen hos en av husets damer

(Tajani, 1996, s. 13) kan också ses som någonting i denna övergång.

Det dröjer ända in på 1800-talet innan den första kända beskrivningen av en vitklädd

lucia med ljuskrona på huvudet. Denna lucia uppvaktade på Skinnskattebergs herrgård i

Västmanland år 1820. En gäst på herrgården berättar (Kättström Höök, 2016, s. 34).

Dubbeldörrarne till förstugan öppnades och in trädde en dräng, klädd i hvitt

lakan, med en krans av ljus på hufvudet och bärande en väldig bål med

glöggus. Egentligen borde det ha varit en tjenstflicka, ty han skulle nu

föreställa Sankta Lucia, men, förmodligen för bördans skull, hade dertill i

senare tider tagits en karl.

24

Nästa hållpunkt i historien är den teckning som gjordes av Fritz von Dardel år 1848.

Denna bild är inspirerad av det första luciafirandet han var med om, på Kobergs slott i

Västergötland. Det är även den första bild vi har av en lucia som påminner om hur

lucian ser ut idag (Swahn 1993 s. 79).

Bild 1: Akvarell, luciafirande på Kobergs slott i Västergötland 1848 (Von Dardel, 1848)

Beskrivningarna har alla tre getts från personer som av någon anledning varit gäst i

västra Sverige, och blivit förvånade eller förundrade över firandet. När traditionen

spreds från Västsverige var det via utflyttade personer. En stor spridning skedde via

skolpojkar som skickats för att studera i studentstäderna Lund och Uppsala (Swahn,

1993, s. 79). 1869 firade Västgöta, Värmlands och Göteborgs nation gemensam lucia i

Lund. Studenterna vandrade iklädda vita nattskjortor runt med facklor för att väcka

professorerna och föra dem till en gemensam luciafrukost vid Akademiska föreningen.

De hade också en manlig lucia (Kättström Höök s. 35). Firandet påminner här om den

tidigare lussebete. Men det skall nämnas att luciafirande i form av frukost med brännvin

firades redan 1791 på Värmlands nation i Lund.

25

Bild 2: Fotografi av Heribert Brag 1875. Bilden är beskuren (Bohlin, 2015).

En sådan studentlucia är mannen som syns på bilden ovan, som ursprungligen kommer

från Värö i Halland men studerade i Lund. Bilden uppmärksammades på internet och i

tidningar efter att den av en slump hittats i museet Kulturens arkiv år 2015, där den

länge legat glömd. På baksidan står det: ”Studerande Brag såsom Lucia 1875. Lund.”

(Sjöberg, 2015). På 1910-talet var det ännu endast de västsvenska nationerna som firade

lucia, även 1910 var Värmlands nations lucia en man (Kättström Höök, 2016, s. 35).

I sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen väcktes intresset för det gamla vilket ledde

till att seder, traditioner, sånger, ramsor, sagor och ritualer samlades in av

folklivsforskare. I Västsverige – Värmland, Dalsland, Bohuslän och Västergötland –

fanns det mängder av luciatraditioner (Strömberg, 2017, s. 23). I slutet av 1800-talet

fick stjärngossar och lucian en plats i uppträdande på Skansen (Strömberg, 2017, s. 73).

Kring början av 1900-talet var det inte självklart att luciatraditionen skulle leva vidare,

eller i vilken form. Istället pratades om det som en försvinnande sed, som även var

tvungen att förklaras för folk då Skansen höll i firandet (Strömberg, 2017, s. 88).

År 1927 utvecklades luciafirandet då tidningen Stockholms Dagblad arrangerade det

första offentliga luciafirandet. Det var även denna händelse som effektivt spred lucia till

allmänheten och gjorde firandet populärt över större delen av Sverige. Med andra ord

går det att säga att firandet fick en stor del av sin nutida form i början av 1900-talet

(Kättström Höök, 2016, s. 42–43). Men trots att det var en Stockholmstidning och

26

Stockholms gatuföreningar som arrangerade detta luciafirande (Stockholms Dagblad,

1927a), så var det troligen inte utan västsvensk influens. En av männen som kom med

idén hade bott inackorderad i Göteborg och svarar följande när journalisten Tajani

(1996, s. 6) intervjuade honom:

Min värdinna hade en vacker dotter, som enligt västsvensk sed kom in med

ljus på Luciamorgonen och bjöd på kaffe på sängen. Ibland var det uppklädda

ungdomar som ställde till upptåg i samband med morgonbjudningen. Allt

detta gav mig impulsen.

Vilket år denna intervju skedde är oklart. Tajani nämner inte detta i sin bok. Boken kom

ut 1996, men informanten skall ha varit där 1927 och vara tillräckligt gammal för att

vara en person som kom med idén. Det är därför troligen rätt många år emellan

händelsen och intervjun.

År 1928 utvecklade tidningen luciafirandet till en slags tävling där en jury utsåg lucian.

Röstningen öppnades för allmänheten år 1931 (Kättström Höök, 2016, s. 45). Denna

röstning om vem som skulle vara lucia blev snabbt en slags skönhetstävling och blev

populär över hela landet där de flesta andra städer snart hade sin egen röstning om vem

som skulle bli stadens lucia (Bringéus, 1998, s. 29). En liknande röstning ser vi

fortfarande på skolor och i vissa städer. Men när deltagarna är yngre brukar det dras lott

om vem som får vara lucia eller så får alla välja själva (Kättström Höök, 2016, s. 70).

Under 1900-talet etablerades traditionen som vi känner den idag. År 1935 började radio

sända luciasånger (Brigéus, 1998, s. 32) och på 1960-talet började SVT sända TV-

programmet Luciamorgon (Kättström Höök, 2016, s. 67). Swahn beskriver tre sätt att

fira lucia: Den första i helt offentliga utrymmen där tåget går på stadens gator eller

besöker sjukhus och då påminner mest om ett slags sångframträdande. Det andra i en

avgränsad sfär som till exempel i en skola, där uppträdandet följs av kaffe och lussekatt.

Det tredje är inom familjen, när barnen väcker föräldrarna med sång och frukost på

sängen (Swahn, 1999, s. 36–37).

Luciafirandet blev en symbol för Sverige i världen under 1900-talet. I Finland har till

exempel luciafirandet blivit en symbol för finlandssvenskarna och på Island hålls

firandet av en svensk förening. Det har gjorts försök att exportera firandet även utanför

27

Norden, men det har inte fått stor framgång någon annanstans än hemma i Sverige

(Kättström Höök, 2016, s. 63).

3.1.4 En fröjdefull fest

Stjärngossarna har idag en plats i luciatåget, men när Skansen introducerade både

stjärngossar och lucian i slutet av 1800-talet var det som två separata uppträdanden.

Lucian serverade förfriskningar medan stjärngossarna sjöng visor tillsammans med

Judas med pungen (Strömberg, 2017, s. 73). I Stockholms Dagblads första framträdande

sjöng inte lucian eller tärnorna – istället var det stjärngossarna som bidrog med detta

(Kättström Höök, 2016, s. 61).

Ursprunget till stjärngossarna är medeltida katolska kyrkospel, så kallade

trettondagsspel eller stjärnspel, som dramatiserade händelserna vid Jesus födelse. Dessa

inspirerade sedan till de folkliga julupptågen som förekom på Sveriges landsbygd på

trettondagshelgen eller annandag jul (Kättström Höök, 2016, s. 19). Stjärngossarna

skulle föreställa de tre vise männen och utöver dessa kunde sällskapet bestå av Staffan

stalledräng, Herodes, Maria, Josef, julbocken och diverse knektar (Kättström Höök,

2016, s. 20). Katedralskolans elever kallades för djäknar och höstterminen slutade i

regel på luciadagen, då de på 1600- och 1700-talen gick djäknegång eller lussegång. De

gick runt under jullovet och sjöng för vilket de i gengäld fick pengar, mat och annat till

sitt uppehälle nästa termin. Djäknegången kunde vara stökig och ibland förde

ungdomarna väsen (Kättström Höök, 2016, s. 20).

Det fanns också ett västsvenskt och folkligt fenomen där följen med lussebrudar,

lussekärringar och lussegubbar drog runt i bygden. Dessa utspelade sig emellertid på

luciadagen. Det var en natt då en i skydd av mörkret kunde vara fri från samhällets

normala tabun och agera som en ville i förklädnad. Könsöverskridande klädsel var inte

ovanligt, flickorna brukade klä ut sig till pojkar och tvärtom (Kättström Höök, 2016, s.

17). Ungdomarnas klädsel beskrivs som anskrämlig med nedsvärtade ansikten, lösskägg

och ut- och invända pälsar. Meningen var att en skulle vara utklädd till oigenkännlighet

(Kättström Höök, 2016, s. 53). Dessa lussegubbar hade (till skillnad från de tidigare

nämnda väsendena) troligen inte sönder kvarnar, men Kättström Höök liknar detta

lussande vid dagens ”bus eller godis”. Det var vanligt att ungdomarna drog runt

berusade och utklädda för att besöka byns hus. De som fick besök fann det säkrast att

28

bjuda på mat och dryck, annars kunde ungdomarna hämnas genom att föra oväsen.

Ibland användes det som samlades ihop till ett gemensamt kalas, eller så kunde det

skänkas bort till någon behövande (Kättström Höök, 2016, s. 18–19).

Lussebrudar kan kopplas till andra traditioner med skämtbrudar (Strömberg, 2017, s.

73). Det var emellertid inte något prestigefyllt att vara lussebrud. I Bohuslän fanns ett

talesätt som sade att ”den som varit Lussebrud, hon får aldrig brudeskrud” (Kättström

Höök s. 28). Bullret och skämtsamheten i dessa sorters lussegång skiljer sig från dagens

högtidliga luciatåg och den mer anständiga lucian som beskrevs i föregående kapitel.

Traditionen med lussegubben är inte helt borta då denne har gjort uppdykanden i

modern tid (Kättström Höök s. 19). Festligheterna lever emellertid kvar i samband med

luciafirandet och än idag hålls lussefester.

Dessa luciafestligheter kan ibland påminna om karnevaler. På Bloms Hotel i Göteborg

bjöds det 1855 in till bal på grund av luciadagens inträffande morgonen efter. 1861 höll

de en stor maskerad från åtta på kvällen till två på morgonen. Vid midnatt utlovades

”Lucias Triumftåg på en större Elefant från Bengalen, åtföljd af Indianer” (Strömberg,

2016, s. 80). När Stockholms Dagblad tillsammans med Stockholms gatuföreningar såg

till att firandet blev av år 1927 hämtades uttryckligen inspiration från ”söderns

karnevaler” redan i den första artikeln som presenterade förslaget (Stockholms Dagblad,

1927a, s. 38).

3.2 Kristen eller hednisk?

3.2.1 Kyrkornas luciafirande

Som synes hittills i bakgrunden är kyrkorna frånvarande i framväxten i traditionen. Det

dröjde till andra halvan av 1900-talet innan luciafirandet kom in i kyrkorna, men det är

något oklart vid vilket årtal. Bringéus (1998, s. 34) refererar till en undersökning gjord

av Kyrkohistoriska arkivet där frågan ”Firas Lucia i din kyrka?” ställdes med

sexårsintervall från 1962 till 1986. Det första året, 1962, skall 19,5 procent av kyrkorna

i Sverige svarat ja. Men Kättström Höök (2016, s. 49) skriver att det dröjde till 1970-

talet innan luciafirandet kom in i Svenska kyrkan och ända till 1989 förrän den första

luciagudstjänsten hölls. Då Bringéus text är akademiskt granskad indikerar det högre

trovärdighet och Kättström Hööks uttalande är möjligen ett misstag. En alternativ

29

förklaring är att de personer som svarade ja inte var medlemmar i Svenska kyrkan.

Oavsett är det som kan konstateras att luciafirandet primärt inte var en kyrklig händelse,

men Svenska kyrkan håller idag luciafiranden såsom luciakonserter och

luciagudstjänster.

De skolpojkar som lussade på 1600-talet sjöng latinska andliga sånger (Kättström Höök,

2016, s. 47). Även idag är merparten av luciavisorna kristna. I luciamorgon höll en präst

en kort predikan om julen, och kopplade allt till firandet av Jesus födelse (SVT, 2019).

3.2.2 Sankta Lucia

Den svenska luciatraditionen associeras med det italienska helgonet Sankta Lucia, vars

helgondatum är den 13:de december. Till vad som är känt om helgonet hör hennes

legender och hennes kult, men även de reliker som till största del ligger i en glaskista i

Venedig (Swahn, 1993, s. 72). Det finns inte så mycket känt om hennes jordeliv, men

hon tros ha lidit martyrdöden år 304 (Attwater, 1983, s. 216).

Gemensamt mellan helgonet Sankta Lucia och luciatraditionen är framförallt namnet

och platsen i kalendern (Swahn, 1993, s. 74). Utöver detta består kopplingen till

helgonet till största del av den diskurs som präglar firandet, det vill saga den koppling

som folk säger att luciatraditionen har till helgonet. Denna koppling får också

traditionen att betraktas som en kristen tradition, tillsammans med högtidens anknytning

till julhögtiden.

3.2.3 Gudinnan Freja

Det finns forskare som har velat koppla ihop lucian med den fornnordiska Freja och

förkristna högtider rörande midvintersolståndet, men luciafirandet tycks inte ha något

samband med vare sig Freja eller förkristna högtider. Åtminstone inte utöver det

samband som människor vill tolka in. Det går till exempel att dra kopplingar mellan till

exempel Frejas gyllene katter och lussekatterna, men den är inte sannolik (Näsström,

2007, s. 220). Istället finns den troligare förklaringen om dövelskatterna som

redogjordes för i kapitel 3.1.2. Hur lockande tanken än är att det funnits en förkristen

ritual av något slag på vintersolståndsdagen som traditionen på något sätt är sprungen ur

finns det ingen forskning som tyder på det. Kättström Höök menar på att det finns

30

populärkulturella publikationer som hänvisar tillbaka till 1920-talets teorier som

vetenskaplig sanning (Kättström Höök, 2016, s. 13).

Forskaren i fråga är troligtvis Edvard Hammarstedt som skrev en uppsats om

luciatraditionens hedniska rötter år 1898. Han stannade inte endast i fornnorden utan

sökte ännu längre tillbaka till vedaskrifterna och det gamla Egypten. Det var också han

som kopplade ihop lussekatterna med Frejas katter (Strömberg, 2016, s. 57–58). Inom

forskningen övergavs hans teorier men hans texter levde kvar på ställen som nådde ut

till många människor, exempelvis i uppslagsverket Nordisk Familjebok. I en bok som

utkom 1984 argumenterar en annan författare, Dag Stålsjö, för Västergötlands centrala

roll i förkristen tid genom att använda luciafirandets starka roll i Västsverige. Argument

som bygger vidare på Hammarstedts tankar (Strömberg, 2016, s. 60–61). Dessa idéer

tycks emellertid inte fått något fäste i forskningen.

Näsström driver en tes om att längtan efter en gudinna skapade luciatraditionen, vilken

kommer igen då Näsström skriver boken Nordiska gudinnor (Näsström, 2009, s. 338).

Detta utan att koppla ihop lucian med Freja. Istället lyfts lucian fram som en av de

kvinnliga gestalter som tillåts vara i centrum för en omtyckt högtid. Något hon även tar

upp i sin artikel där lucian beskrivs som en ljusgudinna. (Näsström, 2007, s. 221)

31

4 Analys och resultat

4.1 Heligheten som den uttrycks i tidningsartiklarna Något som är heligt skiljer sig från det vardagliga då det laddas med ett annat – starkare

– värde och blir till det som Taves klassar som saker av yttersta mening, och Evans som

någonting särskilt. Ingenstans i materialet uttrycks heligheten explicit genom att

innehålla ordet ”helig”. Istället återfinns särskiljandet i formuleringar som separerar

lucian eller luciafirandet från det vardagliga och/eller tillskriver särskild betydelse.

Materialet har närmats genom att dra fram separata yttranden, så kallade

meningsbärande enheter, för att skapa underlag till jämförelser genom narrativanalys

(Robertson, 2018, s. 230). De meningsbärande enheterna består av sådant som beskriver

eller är av betydelse för firandet. Sedan har dessa kategoriserats som heliga eller inte

heliga genom den kvalitativa innehållsanalysen, utefter hur den meningsbärande

enheten särskiljer eller ger uttryck för meningsfullhet. Nedan återfinns en tabell med

översikt av klassificeringen av dessa meningsbärande enheter, i kategorierna heligt eller

inte.

Tabell 5. Antal meningsbärande enheter som kategoriseras som heliga

Material från 1927 Material från 2019

Helighet 36 19

Annat 35 32

Totalt 71 51

Genom analysen har det letats efter mönster, teman och motiv. Hur det berättas om lucia

i artiklarna ger inte bara information om vad som hänt och hur firandet går till, men

också insikt om hur händelserna fylls med mening av författarna till materialet

(Robertsson, 2018, s. 221). I detta fall är alla sändare tidningar men författarna och

formen på texten är olika. Vissa journalister rapporterar om en händelse men andra är

journalister på Stockholms Dagblad 1927 som är engagerade i att arrangera firandet. I

båda materialen ryms insändare som skriver anekdoter om sitt eget firande. Inom

ramarna för analysen har det identifierats flera teman som går igen i nyhetsartiklarna;

ljuset, stämning, gammal, nordisk, julen och att bli utvald till lucia. Dessa kommer nu

att redogöras för under varsitt delkapitel tillsammans med utdrag från materialet.

32

4.1.1 Ljuset

Ljuset är centralt i luciatraditionen och då inte enbart levande ljus eller ljuskronor. I

nästan alla texter nämns ljus i en vidare mening; att lucian kommer med ljus, sprider

ljus eller lyser upp. Ibland är det bokstavligt eller bildligt beroende på sammanhanget

som det beskrivs i och kan även besitta andra egenskaper. Det kan vara vackert, gott och

värmande – dessutom kan det ge hopp och glädje.

Att vara lucia är att sprida ljus, glädje och hopp. Att få lysa upp i

vintermörkret, säger hon (J).

Lucia är högtidens medelpunkt; en ljusbringare som för ljuset med sig. Vintern

återkommer i berättelserna om lucia och lucian medför saker som står i skarp kontrast

mot vintermörkret och vinterkylan. Hen kan lysa upp när det är som mörkast och värma

när det är som kallast. Här går att se en koppling tillbaka till midvinter även ifall

högtiden inte längre infaller vid denna tidpunkt. En av sakerna som firas är ljuset.

Idag är det luciadagen och vi firar ljusets återkomst i en av de vackraste

högtiderna på hela året (H).

Att döma av den dualistiska symboliken är luciafirandet en högtid i brännpunkten för

kontraster. Lucian tar med sig vad vintern inte är och kommer med det återvändande

ljuset. Även om midvintern inte är här än vid den 13 december är julbelysningen det,

vilka beskrivs som vackra och påkostade i materialet från 1927. Men det finns även ett

symboliskt mörker och en symbolisk kyla som möts av lucians mer symboliska ljus och

värme. Högtiden beskrivs som att den har till syfte att vara glädjande.

Lucia handlar om att sprida ljus och värme till de som behöver det mest – ett

mycket uppskattat inslag i tillvaron inte minst hos våra äldre och sjuka (H).

I detta finns en välgörenhetstanke. Då lucian kommer för att ge ljus och värme till dem

som behöver det mest blir ljuset en allegori. Mörkret kan vara närvarande året om på

olika sätt, till exempel i form av sjukdom och är inte begränsat till vintern. I en artikel

berättas det om ursprunget till deras luciafirande under andra världskriget.

Det var i skuggan av politisk spänning i en värld fylld av ondska och hat som

initiativet till luciatraditionen startade. Den första lucian skulle lysa positivt i

33

en dunkel tid. Andra världskriget pågick sedan början av september 1939 och

många kände oro för framtiden (K).

Här beskrivs en mörk värld där lucian skänker ett positivt ljus. Denna händelse då den

första länslucian väljs tar plats tolv år efter Stockholmsfirandet som behandlas i de

flesta artiklar från 1927, det vill säga efter att luciafirandet har spritt sig, och i den oro

som var ett par månader in i andra världskriget. Lucians roll var att komma med

positivitet och muntra upp folk som såg framtiden som mörk. Liknande roll har lucian i

en annan text, lyrik tänkt att läsas i samband med firandet, skriven för det nämnda

Stockholmsfirandet. I denna är en av lucians förmågor att få en att se det vackra.

Du morgonrodnad som stilla skrider, du synens helgon, du ljusets fé ur

vinterns mörker och medeltider du lär oss allt som är vackert se (13).

Denna egenskap kopplas till Sankta Lucia och hennes roll som helgon. Detta är en av de

få gångerna i materialet som referenser till helgonet Lucia ges. Lucian liknas även vid

vid morgonrodnad, det vill säga det vackra färgspel som utspelar sig på himlen när

solen går upp. När lucian kommer med återvändande ljus likt soluppgången framgår det

inte ifall lucian lyser upp det vackra som finns där men är dolt i mörkret eller om lucian

tar fram det vackra ur något som annars inte är vackert. Oavsett vilket skrider lucian in

som något utöver det vanliga och lyser upp på ett sätt som ingen annan. Däremot tycks

inte den främsta anledningen vara att det ska vara vackert, utan anledningen är lucians

godhet. Utöver att lucian besöker äldre och sjuka, kopplas luciatågen ibland ihop med

välgörenhet. Bland de arrangörer som omnämns i materialet från 2019 återfinns Lions-

klubbar, vilka är en del av en välgörenhetsförening. När firandet i Stockholm 1927 tog

plats höll också luciatåget i insamlingar till förmån för fattiga barn.

Sedan tåget upplösts på Gustaf Adolfs tog skola Luciabruden och tärnor besöka

restaurangerna och vädja till publiken, att tänka på de fattigas jul. Dans anordnas på de

flesta restauranger och en särskild Luciamatsedel presenteras (4).

Det finns inte många direkta referenser tillbaka till helgonet men på vissa ställen kan det

anas kopplingar tillbaka till berättelser om Sankta Lucia och hennes godhet.

34

Sägnerna om Lucia är o olika i skilda svenska bygder, än betraktades hon

som givmildhetens och barmhärtighetens symbol, än hjälpte hon i

hungersnödens dagar de hungrande (8).

Det är emellertid inte alltid säkert att det är just helgonet som åsyftas, särskilt då de

säger att sägnerna är olika runt om i Sverige. Istället tycks det som att lucian har en

koppling till helgonet, men likt bakgrundskapitlet visade också kopplingar till mycket

annat. Oavsett står det klart att lucian är en symbol för ljus och godhet.

4.1.2 Stämning

Stämningen är närvarande i berättelserna om luciafirandet i materialet från 2019. Inte

alla gånger där stämning nämnts har den meningsbärande enheten klassats som helig.

Bara de meningsbärande enheter där stämningen lyfts ut som särskild eller stark har

kodats som heliga under analysarbetet. I materialet från det tidigare årtalet nämns inte

stämningen med varken ordet eller känslan som det tycks försöka förmedla.

Kvällen inleddes med ett traditionellt luciatåg. Matilda Ekblom i skolkören

hade lottats till lucia och skrev fram i altargången tillsammans med sitt långa

följe. Mycket stämningsfullt och vackert (I).

Här markeras luciatåget som någonting särskilt då lucian skred fram i altargången med

många följeslagare tillsammans med att skribenten betonar hur vackert och

stämningsfullt det var. Till skillnad från ovanstående har stycken som ”luciatåget som

spred stämning under mötet kom från Götlunda skola” (G) har inte klassats som att de

tillskriver någon särskild mening eller särskiljer luciafirandet på ett speciellt sätt.

Som avslutning var det en stämningsfull avslutning när tärnorna bildade en

ljusmur längs gången när Lucia sakta lämnade kyrkan (D).

Stämningen tycks innefatta en lättare religiös prägel, som utan att vara helt religiös

betonar en andaktskänsla i firandet. Möjligen vad som skulle kunna beskrivas som en

mer sekulär helighetskänsla. Det är en känsla som är särskild från det vardagliga men

inte nödvändigtvis har en stark religiös association. Stämningen är också frekvent

förekommande som ord i artiklar där luciafiranden i kyrkor beskrivs. Kanske för att

35

själva lokalen också bidrar till känslan som uppstår under firandet som skribenterna

väljer att beskriva som just stämning.

4.1.3 En gammal tradition

Sättet som traditionen beskrivs som gammal på skiljer sig mellan åren. Materialet från

2019 går närmare in på det två gånger gällande två olika lokala traditioner. En av dem

har pågått i 80 år, vilket är länge i jämförelse med den andra som säger att det varit en

tradition sedan 1982 – det vill säga i 37 år. Det kan vara länge beroende på vad det

jämförs med, men är inte alls gammalt jämförelsevis med hur gammal traditionen

beskrivs 92 år tidigare, i materialet från 1927.

Här kan allt vad en storstad ännu har kvar av lantlig tradition leva upp,

ursvensk kultur och modernt storstadsjäkt ha här ett tillfälle att ingå en

livsbefrämjande förening (3).

Här beskrivs hur traditionen kan föra in ett element av det lantliga och traditionella i den

moderna storstaden. Det berättas också om ursvensk kultur, där luciatraditionen tycks

ingå, vilket gör anspråk på att beskriva traditionen som en gammal sådan. Det för

tankarna långt bakåt i tiden. Att traditionen är svensk eller nordisk är någonting som är

en del av det speciella i traditionen bland materialet från 1927 till den grad att de

meningsbärande styckena som innehållit drag av detta har klassats som heliga.

Svenskheten, eller att traditionen är typiskt nordisk, berörs inte alls i materialet från

2019.

År 1927 benämns traditionen som ”en äktsvensk högtid” (13). Kanske är det tidens

nationalism och landsbygdsromantik som slår in när svenskheten betonas på det här

sättet och får skribenterna att helighålla firandet. Ett annat alternativ är att läsarna av

tidningen måste introduceras för luciatraditionen och skribenterna använder detta som

ett argument för att lyfta luciafirandets status som tradition. Läsarna av tidningarna

informeras om vad som ska firas och varför. Firandet beskrivs som någonting gammalt

som tas upp på nytt och om firandet hade känts till av en allmänhet hade detta inte varit

nödvändigt. Därför berättar tidningen om vad som kommer att hända så att de lär sig.

36

Vid forna tiders luciafirande var det vanligt, att Luciabruden med ljus i håret

färdades genom byn till häst och säkerligen komma stockholmarna att i dag

gå man ur huse för att hälsa den sköna och strålande ljusbringerskan, då hon

med sina tärnor besöker vår goda stad (8).

I ovanstående stycke kopplas det återigen tillbaka till det lantliga som kommer till

staden då lucian kommer att färdas genom staden till häst, precis som när lucian red

genom byn förr i tiden. Stockholmarna kommer också säkerligen göra som det gjordes

förr. Artikeln fortsätter med mer information om luciafirandet och även påståendet att

dagen firats sedan äldsta tider, vilket bör tolkas som att firandet har lång historia även

om alla inte känner till den.

Hon bar namnet Lucia, Lussi eller Lusse och hennes dag har sedan äldsta

tider firats på många olika sätt i olika landsändar (8).

I materialet tycks allt firande ske på någorlunda liknande sätt, men så är materialet

fokuserat på firanden som är tillräckligt officiella för att hamna i tidningen. Det tidiga

materialet behandlar dessutom framförallt ett specifikt firande. Den första dagen som

luciafirandet introduceras som en idé i Stockholms Dagblad 1927 ges ingen betydelse åt

själva luciafiguren utan det är luciatiden som nämns som ett bra tillfälle att ha ett

firande på. Det berättas att luciadagen en gång i tiden hade, kanske ännu har, en festlig

prägel och att luciadagen kallades för lilla julafton. Men det skrivs också hur de

gammaldags festligheterna skulle tvingas ge efter för mer alldagliga former där lucian

inte kommer vara medelpunkten på grund av att det ligger i tiden att förlägga nöjena

utanför hemmen. Istället är idén inspirerad av de latinska ländernas karnevaler.

Incitamentet för lanseringen av firandet är en helt annan än heligheten då artikeln också

betonar att alla affärsmän nog skulle bli glada över en luciamässa, samt att detta skulle

kunna leda till att landsortsborna kommer till staden för att ha roligt och köpa många

julklappar med sig hem (1). Luciafirandet lanseras alltså delvis som ett reklamjippo och

allt detta hänger kvar genom hela firandet, med ett undantag. Redan dagen efter svänger

tidningen om i tonen gällande det ålderdomliga.

Idén måste bli verklighet, säger även han. En Luciamässa blir just det

glädjeelement, som folk behöver. Ingen tid är mera ägnad åt en sådan fest än

just tiden före jul. Det är nordbons stora tid för glädje och festligheter.

Karnevalstiden ha vi fått utifrån. Men Luciastämningen tränger med sina

37

djupaste fötter ned i själva folksjälen. Därför måste också Lucia bli

centralfiguren. Att jag dessutom som affärsman måste vara intresserad, faller

av sig självt, slutar direktören småleende (2).

Det berättas nu om hur luciatraditionen har rötter djupt ner i själva folksjälen och på

grund av detta måste lucian vara central. Luciagestalten får här en särställning som är

laddad med betydelsen av någonting som har en bakgrund i nationell historia.

Karnevalkänslan återstår, liksom affärsintresset och även om den gör det framhåll det

genomgående att detta också ska skänka glädje till stockholmarna. Folket själva

betraktas som en del av högtiden. Luciafirandet framställs hädanefter som en folkfest,

vilket är genomgående i materialet från 1927 och även vissa texter från 2019 har spår av

detta. I citatet nämns också att tid är mer ägnad till denna än tiden före jul.

4.1.4 Julen

En del av det speciella