HUMANISTENHUMANISTERNAS MEDLEMSTIDNING

UR INNEHÅLLET:Därför är SD:s principer inte humanistiska

Blodsmak korrumperar- om dödsstraffet i Japan

Gud är en tankekonstruktionoch förklaringen biologisk

Kan Humanisterna bli större?

ÅRGÅNG 16 NOVEMBER 2015 NR 3

Inför kommande kongress inbjuds du sommedlem att lämna förslag på ledamöter tillHumanisternas förbundsstyrelse samt tillandra förtroendevalda såsom revisorer ochförtroendemedlem. Valberedningens för-slag presenteras vid kongressen den 23-24april 2016. Har du förslag till valbered-ningen kontakta oss gärna påvalberedning@humanisterna.seValberedningen består av Anna Berg-ström, Gunnar Hjert, Birgitta Svensk,Bengt Westerberg och Ellis Wohlner. Enpresentation av nuvarande styrelse hittardu på:www.humanisterna.se/förbundsstyrelsen

25 procent av EU:s medborgare är icke-religiösa, 70procent av svenskarna tror inte på någon personlig gudoch 30 procent uppger att de saknar gudstro, men hursyns detta i skolans undervisning om livsåskådningar?

Enligt grundskolans gällande läroplan ska religionskun-skapen också behandla ”sekulära livsåskådningar, till ex-empel humanism”. Många kursböcker ger emellertidytterst vag, missvisande eller till och med ingen infor-mation alls i ämnet. Ett besök från oss kan vara ett sättatt råda bot på eventuella brister eller att bredda kun-skapen om humanismen.

Flera lokalavdelningar har genom åren blivit inbjudnatill både grundskolor och gymnasier för att berätta om

humanism, vilket varit uppskattat av såväl lärare somelever. Vi vill utöka den verksamheten och vänder ossdärför till våra medlemmar. Prata med lärarna i erabarns skolor: kan de presentera humanismen så som lä-roplanen kräver, eller vill de ha lite hjälp? Är ni intres-serade av att själva engagera er lokalt är ni givetvis ocksåvälkomna ombord!

Hör av er till skola@humanisterna.se. Vår kontaktsida finns på www.humanisterna.se.

Erik von Stedingk

Hjälp till att sprida humanismengenom vår egen skolgrupp!

Föreslå namn till valberedningen

3

H U M A N I S T E N

SEKULÄRHUMANISM:LIVSÅSKÅDNINGSOM BYGGER PÅFÖRNUFT OCH MEDMÄNSKLIGHET

INNEHÅLL

Redaktören:Det emotionella och det intellektuellaLars Åberg .....................................................................4

Scientolog går bra, däremot inte humanistMikaels Göransson & Magnus Timmerby......................4

Därför är SD:s principer inte humanistiskaLars Höglund.................................................................6

Blodsmak korrumperar - om dödsstraffet i JapanHans Karlsson..............................................................10

Tal vid riksmötets öppnandeChrister Sturmark........................................................14

Bor Gud också i det onda?Jan Lennart Höglund...................................................16

Gud är en tankekonstruktion...Bo S Bergström............................................................18

Kan vi ta över deras sociala verksamhet?Ulf Gustafsson..............................................................19

Kan Humanisterna bli större - som i Norge?Mikael Göransson........................................................21

Från 10-årig barnbrud till aidssjuk mammaSven-Olof Andersson....................................................22

Satsning på ceremoniernaYvonne Nenader...........................................................24

Varifrån kommer de mänskliga rättigheterna?Kjell Sundberg .............................................................26

Lokalavdelningarna....................................................27

Det emotionella och det intellektuellaNär jag var ung ville jag inte göra lumpen. I övergången mellan 1960- och70-tal tycktes mig idén anstötlig att jag eventuellt skulle skickas ut i stridför att skjuta på jämnåriga. Jag såg mig som världsmedborgare och ansökteom att få göra vapenfri tjänst och skickades då till en psykolog, som drogslutsatsen att mitt ställningstagande var mer intellektuellt än emotionelltbetingat (exakt så uttrycktes det). Följaktligen fick jag avslag på min ansö-kan.Lyckligtvis blev jag i stället antagen till biståndsutbildningen på Sandö-

skolan i Ångermanland, en ettårig tredjevärlden-kurs med inbakade civil-försvarsövningar som jag fick tillgodoräkna mig som fullgjord värnplikt.Det där var en tid präglad av Vietnamkrig, afrikansk svält, latinameri-

kanska militärdiktaturer och antikolonial självständighetskamp. Kon-fliktlinjerna tycktes tydliga; det fanns någon att vara emot och någon attstödja. Vi kunde knappast föreställa oss att en del av dem vi då betraktadesom antirasistiska befriare – som Robert Mugabe i det Sydrhodesia somblev Zimbabwe – senare skulle bli rasistiska diktatorer.Att vi utbildade oss till biståndsarbetare hindrade oss dock inte från att

vara kritiska mot biståndet och biståndspolitiken. Stora summor försvann i administration och korruption. Skepsisen var

djup mot de stora insamlingsorganisationerna. Om man skulle samla inpengar ansåg vi, och många med oss, att det var bäst att ge dem direkt tillspecifika befrielserörelser. Välgörenhet var någonting som förknippadesmed överklassdamer med samvetskval eller behov av god image.Dagens krig i Mellanöstern har slagit sönder föreställningarna om goda

och onda sidor. Vad kan man stödja; vem, hur, varför? Det är ett muslimsktinbördeskrig, som också är ett terrorkrig mot de egna invånarna, en gräns-överskridande aversion mot västerlandet och en ideologisk jakt på renhetsom får omgivningen att gripa efter nazistiska jämförelser.Vilket bistånd kan vi i Europa och i Sverige ge? Hur uttrycker vi bäst vårhumanism?Skänka pengar? Öppna gränser? Vilken planering finns för att inte ocksåde mottagande systemen ska bryta samman? Hur kombineras på bästa sättde emotionella och de intellektuella impulserna?Den stora frågan är förstås: vad görs – och vad krävs – för att dödandet

ska upphöra och syrier och irakier kunna leva i sina länder? Detta kommerinte att ske i morgon, och det hjälper inte dem som lider i dag, men pro-blemets lösning finns inte i Europa. Förmodligen står vi så handfallna föratt vi inte känner igen det som nu sker. Det är inte sant att historien upp-repar sig; tvärtom är det som pågår i Syrien och Irak unikt. Medmänskligheten kan säga att de som kommer hit måste få stanna,

men den säger ingenting om hur länge den generositeten kan bestå. Denintellektuella debatten är tyst för att vi inte vet hur vi ska hantera detta ochvart vi ska vända oss med våra goda känslor och onda aningar.

REDAKTÖREN:

Lars Åberginfo@larsaberg.se

H U M A N I S T E N

4

HUMANISTENMedlemstidning för Humanisterrna. Utkommer med 4 nummer per år.

ISS 2000-178

RedaktörLars Åberg

info@larsaberg.se

Medarbetare i detta nummerMikael GöranssonMagnus TimmerbyLars HöglundHans KarlssonChrister SturmarkJan Lennart HöglundBo S BergströmUlf GusrafssonYvonne NenaderMikael GöranssonSven-Olof AnderssonKjell SundbergIngemar LindbergNiklas Cedergren

Grafisk formUno von Corswant

Ansvarig utgivarePer Dannefjord

per.dannefjord@humanisterna.se

TryckeriAle Tryckteam, Bohus

Skriv i HumanistenSkicka ditt manus till:info@larsaberg.se

Vi kan tyvärr inte betala något ho-norar för publicerade texter och bil-der och vi ansvarar inte heller förinsänt, ej beställt material. Om såbehövs kommer vi att redigera text-materialet.Redaktionen förbehåller sig rättenatt använda allt publicerat materialpå Humanisternas hemsida ellerblogg.

Manusstopp nr 4, 2015:16 NOVEMBER

H U M A N I S T E N

5

i har som bekant längejobbat med borgerliga/humanistiska ceremo-nier. Bland dessa är vig-

selceremonin något problematiskeftersom den är förknippad medmyndighetsutövning.

Länsstyrelsen i Stockholms län åter-kallade den 14 januari 2013 vigsel-rättigheterna för sex vigselförrättarei Stockholms län, av vilka två ärverksamma i Humanisterna, mennominerade av respektive kommun.

Beslutet överklagades i Förvalt-ningsrätten i Stockholm och i Kam-marrätten i Stockholm. Den 5december 2014 kom den här finajulklappen: ”Den fråga i målet somhar lett till att Högsta förvaltnings-domstolen meddelat prövningstill-

stånd är om ett nära samband mel-lan kommersiellt bedriven verksam-het och uppdraget somvigselförrättare utgör grund för åter-kallelse av förordnandet som vigsel-förrättare.” (Lagrum: 4 kap, 4§,tredje stycket, äktenskapsbalken.)

Ett omfattande yttrande lämna-des in till Högsta förvaltningsdom-stolen (Hfd) den 16 februari 2015– denna gång med hjälp av ombu-det advokat Mats Carnestedt. Tillslut kom domen i Mål nr 1462-14,meddelad i Stockholm den 11 sep-tember. Hfd avslår mitt överkla-gande. Bland annat framförs detta:

”En vigselförrättares uppgifter in-nefattar myndighetsutövning. Detär därför av särskild vikt att vigsel-förrättaren inte riskerar att ge in-

tryck av att företräda något annatintresse än det allmänna...” (Domenkan läsas i sin helhet på Hfd:s hem-sida, under övriga mål 2015-09-11)

Efter 15 år och 900 vigslar upp-hörde Mikael Göranssons rätt tillmyndighetsutövning den 11 sep-tember i år – utan att han fått någraanmärkningar i övrigt. Vigselförrät-tare från scientologikyrkan, Livetsord, Svenska alliansmissionen,Svenska kyrkan med flera har intealls dylika problem.

Det finns anledning för Humanis-ten att återkomma i frågan. För detkan väl ändå inte vara en medvetendiskriminering av icke-religiösabrudpar?

Av MIKAEL GÖRANSSON och MAGNUS TIMMERBY

V

Scientolog går bra, däremot inte humanist

Därför är SD:s principerinte humanistiska

Av LARS HÖGLUND

os Humanisterna finns det,vid sidan av våra kärnvär-den, utrymme för olika po-litiska åsikter ochvärderingar. I våra medlems-

enkäter från 2010 och 2013 ställdesfrågan ”Vilket politiskt parti sympa-tiserar du mest med på riksnivå?”.Det visade sig att svaren skilde sigen hel del från resultaten i de senasteriksdagsvalen. Folkpartiet, Miljö-partiet och Vänsterpartiet var över-representerade blandHumanisternas medlemmar; övrigapartier var i olika grad underrepre-senterade.

Kristdemokraterna hade – inteöverraskande – ett minimalt stödbland medlemmarna, men ocksåSverigedemokraterna hade lågt stöd:2010 sade sig 1,6 % vara sympati-sörer till SD och 2013 var siffran2,8 %. Det kan jämföras med SD:sresultat i riksdagsvalen, 5,7 %(2010) respektive 12,9 % (2014).

Det är välkänt att SD sedan dess hargått framåt i opinionsmätningarna;i augusti 2015 visade Sifos väljarba-rometer ett stöd på 17,8 % för SD.Vi vet i dagsläget inte om stödetbland Humanisternas medlemmarhar ökat eller inte. Den här artikeln syftar inte till attförklara SD:s framgångar i opinio-nen. Däremot är den ett försök attvisa att det är logiskt att sympatierför SD är underrepresenterade iHumanisterna. Sekulärhumanis-tiska värderingar om ett pluralistisktsamhälle är inte förenliga med sve-rigedemokratiska idéer om motsat-sen.

MÅNGFALD, MONO-KULTUR,UNIVERSALISM,IDENTITETSPOLITIK

Jag utgår från en figur som har tvåaxlar och visar fyra begrepp, nämli-gen det ideologiska motsatsparet”identitetspolitik” och ”universa-lism” på den vågräta axeln och debeskrivande begreppen ”mångfald”och ”monokultur” på den lodrätaaxeln. Figuren bildar också fyra kva-dranter som är numrerade I–IV.De fyra olika begreppen i figuren villjag definiera så här:

Mångfald syftar på ett samhälle därmedlemmarna kommer från mer änen kulturell bakgrund – alltså detsamhälle vi faktiskt lever i. Man kanockså kalla det här samhället förmångkulturellt, men risken finns dåatt man förväxlar ordet med mång-kulturalism som en normativ ideo-logi (se nedan).

Monokultur är motsatsen till mång-fald, alltså ett samhälle där det efter-strävas likriktning i fråga omnormer och värderingar. I ett sådantsamhälle har invandrare – om deöver huvud taget finns – assimileratstill den rådande kulturen.

Universalism syftar på en ideologidär frågor om rättigheter och frihe-ter ska avgöras med principer somkan antas vara giltiga för alla män-niskor, oberoende av kulturell hem-vist. De mänskliga rättigheterna –som de beskrivs i FN-deklarationen– kan tänkas utgöra sådana princi-per. Universalism leder inte till ettmonokulturellt samhälle eftersomdet finns utrymme för ett brettspektrum av kulturyttringar utöverde gemensamma moraliska princi-perna. (Det är dock ingen självklar-het vilka principer som ska ansesvara universella, men den diskussio-nen faller utanför ramen för det härinlägget.)

Identitetspolitik syftar på tankesät-tet att politiska åtgärder aktivt böranvändas för att bevara olika grup-pers kulturella särart. Det här kallasofta mångkulturalism eller multi-kulturalism, men kan då lätt blan-das ihop med mångkultur ibetydelsen ett pluralistiskt samhälle(som i mångfald). Enligt det identi-tetspolitiska tänkandet räcker detinte med universella mänskliga rät-tigheter, utan minoritetsgrupperbör skyddas av särskilda grupprät-tigheter. I sin mest utpräglade formleder det här till att man eftersträvarsärlagstiftning för enskilda grupperi samhället.

HUMANISMEN SOMKOSMOPOLITISM

I figuren har vi alltså fyra kvadrantersom representerar olika åsiktskom-binationer. I vilken ruta ska vi pla-

HH U M A N I S T E N

7

cera den sekulära humanismen? Detsom enligt min mening hör till Hu-manisternas grundvärderingar, beja-kandet av både universalism och ettpluralistiskt samhälle, gör att vihamnar i den övre högra kvadran-ten (ruta I).

De värderingar som hamnar i denhär rutan kan kallas för kosmopoli-tism eller, med andra ord, bejakan-det av ett samhälle där kulturer intelängre är avgränsade och homogena.I stället ger samhället utrymme förindividuell frihet. Kosmopolitismstår i kontrast till fundamentalismoch nationalism. Filosofen KwameAnthony Appiah menar att kosmo-politism är ”universalism med skill-nader” och (med syfte påfundamentalism) att ”universalismutan tolerans lätt leder till mord”.

Andra kombinationer av värde-ringar representeras av rutorna II,III och IV. Ruta II står också för be-jakande av ett mångkulturellt sam-hälle, men i kombination med attidentitets¬politik ska vara ett medelatt bevara de olika kulturernas sär-art. Även om den här hållningenhar det goda syftet att skydda ut-satta grupper, kan den kritiseras avflera anledningar. Framför allt menar kritikerna (däräven humanister ingår) att identi-tetspolitik befäster olikheter i sam-hället och permanentar segregation.I stället för ett kulturblandat sam-hälle får vi en blandning av separataoch parallella monokulturer. I ettsådant ”tribaliserat” samhälle redu-ceras individer till bärare av gruppi-dentiteter som kopplas tillmoraliska rättigheter och skyldighe-ter. Människors beteende kommeratt bestämmas av att de är delar avett kollektiv.

Bristen på universalism lederockså till kulturrelativism, där alla

moraliska värderingar förtjänarsamma erkännande, oavsett vilketinnehåll de bär på.

KULTURKONSERVATISMOCH ASSIMILERING

I de nedre kvadranterna hittar vi istället åsikter om att det mångkul-turella samhället bör motarbetas.

Vad gäller ruta III, ser den utatt representera åsikten att identi-tetspolitik skulle kunna användasför att göra den nationella kulturenmer likriktad. Här kan man möjli-gen placera Kristdemokraternas kul-turkonservativa hållning, tillexempel deras förslag att införa sär-skild lagstiftning för hedersbrott.(Även Humanisterna vill motarbetahedersrelaterade brott, men vimenar att detta måste ske genom attarbeta för universella mänskliga rät-tigheter, inte genom särlagstiftning.)

Den grundvärdering som ham-nar i ruta IV, slutligen, är åsikten atten majoritetskultur (i vårt fall densvenska) bör vara den enda accepte-rade i samhället och att övriga kul-turer bör assimileras till denna. Denhär typen av värderingar är långtifrån dem jag menar är humanis-tiska. Ändå har det hänt att debat-törer har försökt att kopplaHumanisterna till sådana åsikter.

Skräckexemplet på en sådansammankoppling är Elisabeth Ger-les bok ”Farlig förenkling” från2010. Gerle är präst och etikfors-kare vid Svenska kyrkans forsk-ningsenhet. Samtidigt som honsäger sig varna för förenklingar, byg-ger hennes argument på grova miss-förstånd om Humanisterna. Gerlemenar bland annat att ”dragningentill det enkla och dogmatiska tycksfinnas hos både SD och Humanis-terna”. Hon säger också att ”Huma-

nisterna ser religion som roten tillallt ont och vill därför bli av med allreligion” och vidare att om Huma-nisternas idéer blev genomfördaskulle det ”återupprätta ett enhets-samhälle”.

De här påståendena är felaktiga.Humanisterna eftersträvar inte ettenhetssamhälle utan, som bekant,ett sekulärt samhälle som inte favo-riserar eller diskriminerar någonform av tro. Människor som har enreligiös tro ska ha full frihet i denpersonliga sfären, men tron får intekränka andra människors rättighe-ter. Religiösa föreställningar ska integenomsyra lagstiftning och normer.

EN ESSENTIALISTISKMÄNNISKOSYN

Det finns alltså grundläggande skill-nader mellan sekulärhumanistiskavärderingar och de ”monokultura-listiska” åsikter som representeras avrutorna III och IV i figuren.

Var kan man då placera in Sve-rigedemokraternas syn på det mång-kulturella samhället? Svaret kanske äruppenbart, men SD:s officiella upp-fattningar kan man hitta till exempelgenom att studera deras princippro-gram. Enligt detta finns det ”en nedärvdessens hos varje människa som maninte kan undertrycka i hur hög ut-sträckning som helst utan att det fårkonsekvenser”. Med utgångspunkti denna syn på den mänskliga natu-ren, blir politikens vikti¬gaste upp-gifter att ”försöka skapa, stödja ochupprätthålla normer, moral, lagar,sedvänjor, miljöer, beteenden, tradi-tioner och gemenskaper som hjälperindividen att bejaka de goda ochkonstruktiva sidorna inom sigsjälv”.Enligt SD:s tolkning är begreppetmångkulturalism synonymt med

H U M A N I S T E N

8

den politiska idén om att ett sam-hälle bör ”sakna en överordnad ma-joritetskultur”. Därför bör mång-kulturalism motarbetas. När detgäller den svenska nationen definie-ras den ”i termer av lojalitet, gemen-sam identitet, gemensamt språk ochgemensam kultur”. I religionsfrågormenar SD att ”Den svenska statenkan och bör inte vara religiöst neutral.Sverige har varit ett kristet land i övertusen år. Kristendomen är intimtsammanvävd med den svenska kultu-ren och identiteten.”

Av de här citaten ur SD:s prin-cipprogram kan vi dra slutsatsen attpartiet står för en essentialistiskmänniskosyn. Detta innebär anta-gandet att alla inom en viss gruppeller kultur är tillräckligt lika för attbehandlas efter gruppidentitet ochutan hänsyn till individuella egen-skaper. Med en sådan människosynkan etnicitet och kultur inte separe-ras eller förändras. För det andrastår partiet för en monokulturalis-tisk samhällssyn. Samhällsgemen-skapen gäller bara infödda svenskaroch för dem som assimilerats in isvensk kultur. För det tredje står SDför en kristen, icke-sekulär, reli-gionsuppfattning. Det är väl uppenbart att Huma-nisterna inte står för något av detta.Som vi redan konstaterat står hu-manismen för motsatsen, nämligenen icke-essentialistisk människosyn,liksom en sekulär och pluralistisksamhällssyn.

KRISTENDOMEN OCNNATIONEN

De som vill se ett samhälle på kris-ten värdegrund har fördel av att geordet ”kristendom” en så bred defi-nition som möjligt, så att det stårför en kulturell identifikation ochinte bara en tro. David Thurfjell be-lyser den här språkliga frågan på ettintressant sätt i sin bok ”Det gud-lösa folket”.

Thurfjell menar att ”Innan seku-lariseringen blev en del av mångasvenskars självbild stod detta medatt vara en kristen för mycket merän en samling ceremonier och dog-matiska försanthållanden. Kristen-domen stod för tron och kyrkanmen också för det goda, hederliga,renliga och förnuftiga i allmänhet.”.

Oavsett sanningshalten i detta,finns det därför ett intresse i vissakretsar av att ”återuppväcka en kris-ten identitet som inte baseras påtrossatser utan just på nationellsammanhållning.” Thurfjell menaratt Svenska kyrkans framhållande avsin folkkyrkokaraktär är ett exempelpå detta, ”men Sverigedemokrater-nas riks- och kyrkopolitiska fram-gångar är kanske ändå det tydligasteexemplet.”

Enligt Thurfjells tolkning skullealltså en del av SD:s framgångarkunna förklaras av en retorik där dekopplar samman en svensk och kris-

ten identitet med egenskaper som ärallmänt goda och moraliska. Meddet här ”presekulära” språkbruketskulle den som är uppvuxen i – ellerassimilerad till – svensk kultur bli”tvångsansluten” till kristendomen,oavsett trosuppfattning. Som seku-lär humanist måste man betacka sigför ett sådant tankesätt.

DAGS ATT BLI TYDLIGARE

Det här debattinlägget kan sam-manfattas med att vi inom Huma-nisterna behöver bli ännu tydligaremed våra grundvärderingar, bådeinternt och externt.

När vi kritiserar kulturrelativismoch identitetspolitik, måste det varatydligt att detta inte är detsammasom att vara emot mångfald, yttran-defrihet och religionsfrihet. Tvär-tom finns det utrymme för enmängd olika åsikter och kulturytt-ringar i ett kosmopolitiskt samhälledär man har en gemensam lagstift-ning och gemensam grundsyn påmänskliga rättigheter. Det är ocksåsjälvklart att ett sådant samhälle intekan vara främlingsfientligt.

Våra meningsmotståndare –oavsett om de är religiösa funda-mentalister eller kulturrelativister –ska inte kunna missförstå oss på dehär punkterna eller anklaga oss föratt fiska i grumliga vatten.

Kwame Anthony Appiah: Cosmopolitanism. Ethics in a world of strangers. New York: W.W. Norton, 2006.Per Bauhn & Dilsa Demirbag-Sten: Till frihetens försvar. En kritik av den normativa multikulturalismen. Norstedts, 2010.Eduardo Grutzky & Lars Åberg: Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige. Fri Tanke, 2013 (Sida 32).Ebba Busch Thor: ”Inför särskild lagstiftning för hedersrelaterade brott”: Dagens Nyheter, 2015-09-10.Elisabeth Gerle: Farlig förenkling. Om religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna. Bokförlaget Nya Doxa, 2010 (Se särskiltinledningen och kapitel 3).Sverigedemokraternas principprogram 2011. Version 2.0 – 2014-02-24.David Thurfjell: Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen. Molin & Sorgenfrei Förlag, 2015 (Se t.ex. sidorna 39, 72 och 257)Christer Sturmark: Humanisterna in i framtiden. Humanistinfo nr. 2 2013 (Sida 19).

H U M A N I S T E N

9

Blodsmak korrumperar- om dödsstraffet i Japan

HANS KARLSSON

H U M A N I S T E N

Jag måste vara en av de fåsvenskar som har skakat gal-ler i Japan.

Egentligen var det enganska komisk händelse. Ändå kny-ter den mig samman på något un-derligt vis, invändigt, med en av desvartaste sidorna av Japan, ett landdär jag levt i 25 år. I all sin futtighetväcker den här episoden min vredeoch frustration gentemot den ja-panska statsapparaten. För jagmåste leva med tanken på att jagvarje år betalar skatt till en regim,som både i det lilla och det stora ärav det mest totalitära slag.

Låt mig förklara. Det hände sig förett par år sedan att jag en sen nattfick för mig att ringa till en kvinnligbekant. Jag hade varit på en krog-runda i Kanda, en stadsdel i Tokyo,och timmen var sen. Jag insågsnabbt att det var för mycket oväsenpå gatan runt omkring, och togskydd i entrén till ett bostadshussom stod öppen mot gatan. Samta-let blev långt. När vi äntligen lagtpå fann jag utgången spärrad av ettkraftigt stålgaller. Ett par fåfängaruskningar bekräftade hur obönhör-ligt ståndaktigt gallret var. Jag satt –

eller snarare stod – bakom galler.Efter otaligamer eller mindre krea-tiva försök att ta mig ut insåg jag attjag måste ringa polisen. Sent omsi-der kom en patrullbil rullande in pågågatan utanför och en ung konsta-pel klev ur. Han vandrade fram tillgallret och blängde på mig med up-penbar misstänksamhet.– Och vad gör du därinne då, omman får fråga?

Vänta nu, jag var inlåst och hadesjälv ringt efter polisen! Jag hadeinte väntat mig annat än en snabboch vänlig räddningsoperation. Nuvar jag helt plötsligt misstänkt.Konstapeln lyssnade otåligt på minhistoria, och jag förklarade att jaginte hade märkt någon varning föratt gallret skulle stängas.

Tydligen signalerar en röst automa-tiskt att gallret är på väg ned, vid ettgivet klockslag varje kväll.

Konstapeln började förhöra mig påjapanska, och använde några juri-diska fackord som jag inte var be-kant med. Han ringde så in enrapport till stationen – jag hördehela samtalet – och modifierade sto-ryn till att jag inte begripit vad som

hänt på grund av att ”jag inte kla-rade språket”. Genast var positio-nerna klara: det var fastighetsägarenoch polisen mot mig. Dåliga odds.

Konstapelns attityd och sätt att talavar smockfulla av arrogans. Jag insågnu vad man menar med uttrycket”Skyldig tills motsatsen kan bevi-sas”. Detta är – enligt många kriti-ker – andemeningen i japansktpolisarbete, och i hela rättsväsendet.Japan kan stoltsera med ett osanno-likt antal arresteringar som leder tillen bekännelse och fällande dom (99procent). Det var bara den insiktensom hindrade mig från att göra ettverbalt utfall mot konstapeln. Jagsåg mig själv naken på ett betong-golv, med ett rör i analen, och ettnummer som nytt tilltalsnamn – jaghade hört ryktena.

BÖRJAN PÅ EN MARDRÖM

Vad som egentligen försiggår i för-hörsrummen på Japans polisstatio-ner kan ingen bevisa. Men vi vet attför vissa är det bara början på enmardröm. Ynkliga lilla jag kändemig trampad på av en arrogant by-ling.

和

10

H U M A N I S T E N

Hakamada Iwao, 78, tillbringade år-tionden i förnedring och dödsfruk-tan insugen i samma maskineri. 48år i japansk dödscell. Vad det inne-bär kan varken du eller jag föreställaoss. Hakamada var liksom jag skyl-dig tills han kunde bevisa motsat-sen. Mitt ”bevis” var ett visitkortmed namnet på ett fint universitetpå vilket jag jobbade. Där slutadeden utredningen.

Hakamada hade inga motbevis motde anklagelser som lades fram mothonom av åklagarna efter den be-kännelse han tvingats avlägga.Denna kom efter nästan en månadav förhör, upp till 16 timmaristräck, utan advokat, vatten ellertoalettbesök, och enligt hans egnauppgifter under ett regn av sparkaroch klubbslag. Det är väl det somfortfarande får mig att hysa agg motmin arroganta konstapel. Jag vet vadhans kompisar sysslar med.

Fälld för mord hamnade Hakamadaidödscellen, där han inväntade böd-larna i nästan ett halvt århundrade.Han är visst rekordhållare i Guin-ness rekordbok. I Japan får maningen förvarning om när straffetkommer att verkställas. Alltså vak-nade han varje morgon i ovisshetom det var dags för galgen just dendagen. Hur ofta måste han inte hagrubblat över vad som skulle händadå. Hemlighetsmakeriet kring av-rättningarna i Japan är stort, men vihar ett visst hum omförloppet. Vidett tillfälle sändes en bandinspelningav en avrättning i radio. Mitt bestå-ende intryck var kören av buddhis-tiska präster, som brölade på sittkarakteristiska sätt medan de följdeoffret till galgen. Det finns flera me-toder för att knyta snaran kring off-rets hals (ja, vi talar ommänniskooffer här) – det är inte helt

enkelt att få till knopen rätt, och detfinns flera stilar och traditioner påområdet.Utgången är alltså inte garanterad.Man måste också beräkna falletslängd utifrån offrets kroppsvikt. Vid”det långa fallet”, som den metodkallas som används av de flesta län-der, slits huvudet av om offret fallerför långt. Det försöker man und-vika. Kan det vara städräkningenman oroar sig för? Ett för kort fallkan ofta leda till en lång dödskamp.

Statistik har framkommit från jus-titiedepartementet i Japan från1940- och 1950-talen. Hängning-arna tog i genomsnitt 14 minuterefter att falluckan öppnats till döds-ögonblicket, och som längst 21 mi-nuter. Variationen beror enligtdocent Nagata Kenji, en expert påområdet vid Kansai universitet, påatt man inte lagt repet korrekt kringoffrets hals. ”Jag tror samma förhål-lande kan gälla i dag,” sa han i enartikel i Japan Times 2012.

Det måste vara därför man har trebödlar vid en hängning i Japan. Treknappar kopplade till falluckan,men bara en som fungerar. Manmåste ju tänka på förrättarnas men-tala hälsa också. Traditionellt är detde kastlösa i Japan – de så kalladeeta (ett tabuord) – som sköter job-bet.

Möjligtvis vidmakthållerman ocksådenna tradition. Ytterligare en buf-fert, i så fall, mellan de ansvarigaoch själva hantverket.

Men av de över 80 procent som stö-der dödsstraffet i Japan är det fåsom känner till detaljerna. Ochmedan Japan Times förutspådde attstatistiken från justitiedepartemen-tet skulle leda till debatt kring denohyggligt långsamma döden i gal-

grepet och grymheten i hela appa-raten runtomkring, har den debat-ten uteblivit.

BREV VITTNAR OMHANS FRUKTAN

Jag vet inte hur mycket Hakamadakände till om praktikaliteternakring det väntande straffet. Interneri dödscell får inte kommuniceramed andra fångar, besök kan hållasså korta som fem minuter. Men dethär brevet, skickat till en äldre brorden 26 januari 1973, vittnar omhans fruktan:”Jag är falskt anklagad och dömd

till döden. Varje dag måste jag ut-härda en sorg som går genom märgoch ben. Ibland griper en enormkyla tag i mig och hotar att överväl-diga mig. Det är min ångest för gal-gen, för [falluckan som öppnas] –ett ögonblick jag inte ens kan före-ställa mig vad det innebär. I de stun-derna blir min kropp som ettvittrande träd i vintern, och helamitt jag uppsluts av [min ångest].Det är en ångest så djup att denövergår det jag kan förnimma medmina fem sinnen. Men jag ska över-vinna det här! Jag är ingen veklingsom kastar ägg mot klippan.”

Några år senare hade Hakamadabrutits ned. Det framgick klart avett citat i en artikel i The Guardianden 10 september 2009. Då Haka-mada tillfrågades om han visste vaddödsstraffet innebar svarade han: ”Visdomen dör aldrig… Det finnsmånga damer här i världen, mångadjur. Alla lever de och känner nå-gonting. Elefanter, drakar. Jag kom-mer aldrig att dö… Jag kommerinte att dö.”

Enligt en bedömning av en psykia-triker citerad i The Guardian ledHamada nu av ”anstaltspsykos”.

11

I en kommentar om fallet sa en avHakamadas advokater, Ogawa Hi-deyo, att ”det här är ett typiskt falldär man fäller en man med falskaanklagelser därför att rätten litar påutredarna och påatt den bekännelsede fått fram under förhören över-ensstämmer med verkligheten.”

Många källor instämmer medOgawa. Under rubriken ”7 brutalarealiteter angående arrestering iJapan” skriver bloggaren Gajinass,som uppger sig tala utifrån egen er-farenhet: ”Att bli arresterad [i Japan] skiljersig inte speciellt mycket från att till-fångatas av fienden i krig. Vad jagmenar med det är att i den stund duarresteras är det kört för dig.”

Man talar i Japan om bekännelsensom ”Bevisens konung”. En anled-ning kan ironiskt nog vara att poli-sen har för få rättigheter, säger enföre detta poliskommissarie, Kobay-ashi Yoshiki, i artikeln ”Japan crime:Why do innocent people confess?”,publicerad av BBC World Serviceden 2 januari 2013). Polisen kan tillexempel inte avlyssna en misstänktperson. Desto större energi måstealltså läggas på förhör och bekän-nelse.

Bloggaren Gajinass, en utlänningsom lever i Japan, skriver om sinaegna erfarenheter av att pressas påen bekännelse:”Om du arresteras i Japan betrak-tas du redan av polis och åklagare,ja, till och med av allmänheten, somskyldig. Förklarar du dig oskyldigvid en arrestering kan du räkna medatt genast få hårdare behandling.Allt som händer från det ögonblickdu träffar polisen och fram till rät-tegången iscensätts för att garanteraatt staten vinner och du förlorar.Förhören börjar troligen redan

medan du sitter i polisbilen ochfortsätter i något trångt rum på sta-tionen. Så börjar man om igen efteratt du fått en frukost bestående avlite kallt ris och ett kokt ägg. Räknamed fortsatt utdragna förhör ochbåde psykiska och fysiska övergrepp.En vanlig taktik är att förhörsleda-ren skakar dig i kragen och skrikerdig i ansiktet. Du får inga märkenpå kroppen, men det fungerar ut-märkt som chockterapi.”

EN FRI MAN EFTER 48 ÅR

Efter 48 år och en rad avslagna över-klaganden är Hakamada i dag en friman. Det visade sig att de så kallade”bevisen” som lagts fram mot

honom med stor sannolikhet varfabricerade av polisen. De blod-stänkta pyjamasbyxor han påstodsha haft på sig visade sig till exempelvara försmå. En av hans tre domarehar ångrat sig och upprepade gångerförsökt framföra en ursäkt, men intefått tillstånd. Han var den yngste avde tre och därmed tvungen att un-derteckna domslutet. Feghet ochrädsla för att ta ansvar löper som enröd tråd genom hela den japanskaavrättningsapparaten.

Det kan tyckas att man borde hakunnat se hålen i en så bristfällig be-visföring lite tidigare. Men här lig-ger pudelns kärna vad gällerdödsstraffet, och auktoriteter över-lag, i Japan. Ett beslut fattat av en

H U M A N I S T E N

12

hög instans, som en domstol, gårsällan eller aldrig att upphäva obe-roende av vilka fakta som senareframkommer. I Japan ifrågasätterman inte auktoriteter. Dessutom ärdödsstraffet som sagt populärt. Ochmediedrevet är alltid framme ochhänger ut misstänkta med namnoch foton innan rättegången ens harbörjat.

Skyldig innan motsatsen bevisats.

Vad ska man säga? Japan tycks varalandet som njuter av att ha ett ba-stant strypgrepp på sig självt. Inteens alla dödsdömda har några in-vändningar. Takuma Mamoru gicken dag år 2001 ut och mördade åttabarn och skadade femton vid en låg-stadieskola i Osaka. Tillfrågad omorsaken kom svaret:”Jag var less på allt. Jag har försöktta livet av mig flera gånger, menkunde inte. Så jag ville bli arresteradoch avrättad.”

Takumas rättegång blev fullkomligtkaotisk. Han kom in visslande, frånbörjan fast inställd på att visa sittförakt för domarna, åhörarna ochsjälva rättegången, som han såg somen parodi. Men han framfördeockså sin tacksamhet över den domhan visste att han skulle få och somhan hade hoppats på:”Något jag vill säga innan proce-

duren börjar? Visst! Ja, vi vet ju allahur det här ska sluta, men tack i allafall för att jag får bli avrättad, herrdomare! Jag är jävligt rörd! Jag villeju dö så fort som möjligt och nukommer ni till min hjälp på det härviset! Äntligen får jag dö! Vilkenlättnad!”

Nu uppstod tumult i rättssalen.Åhörarna var utom sig. ”Dö, Ta-kuma, din djävul!”, ropade de imun på varandra. Det var kaos, ochdet vill inte ta slut. Takuma ropadetill åhörarna:

”Och ni, era svin, kan hålla käft!Det är jag som är vinnaren här! Ochtill ungjävlarna jag dödade vill jagbara säga: Ni blev den hjälp jagmåste ha för att ta mitt eget liv! Tackvare de där åtta ungjävlarna somdog får jag själv dö, jag är bara såtacksam! Tack för att ni dog! Mendet hade nog räckt med tre för attfå dödsstraff. De övriga fem bjuderjag på!”

Takuma Mamoru fick sin önskanuppfylld den 14 september 2004, ien galge i Osaka. Dödsstraffet, somvissa hävdar är avskräckande, hånfli-nade sina anhängare i ansiktet.

DEN TOTALITÄRA STATEN

Den oskyldigt dömde Hakamadasöde är ett argument mot dödsstraf-fet, liksom den inhumana avrätt-ningsmetoden i Japan. Frågetecknenkring avskräckningseffekten hopasmed fall som Takumas.

Det finns dock ett än starkare, obe-stridligt argument mot den härmotbjudande traditionen – och nuåterkommer jag äntligen till minegen arrogante polis. Det starkasteargumentet är att dödsstraffet är ettuttryck för den totalitära staten ochdess relation till individen. I den to-talitära staten äger staten ditt liv, attgöra med det som den behagar. Denattityden förenar den lille konsta-peln på gatan i Tokyo, som i efter-hand formulerar händelseförloppetvid en liten obetydlig incident eftereget godtycke, med domarna somtar åklagarsidans version för givenoch sänder dig till galgen.

I den totalitära staten kan Domareneller Kungen eller Kyrkan eller denlille Konstapeln hävda den gudom-liga rätten att alltid kunna trampa

på dig – till döds om så behövs. Denyttersta bekräftelsen på den rätten ärdödsstraffet.

Det var det argumentet som RobertBadinter, då justitieminister iFrankrike, förde fram då han sattestopp för giljotinen 1989. Christof-fer Hitchens, den framlidne journa-listen, förde också fram argumentetdå han i en paneldebatt med TheNational Review 1997 tog uppJapan som ett exempel på dödsstraf-fets – och totalitarismens – vidrig-het:”Staten kan beordra dig att riskeraditt eget liv, att gå ut i krig, ja tilloch med att ta liv, men den får ald-rig ges rätten att beordra dig att dö.Vi (dödsstraffsmotståndare) ser medfascination [och vämjelse] de statersom beordrar sina medborgare attdö, som kamikaze, myntets baksidaav (den japanska) kejsarkulten. Viinser vilken moralisk och historiskkloak av anfadersdyrkan och hie-rarki den här motbjudande appara-ten har flutit upp ur. Och vi vägrargodta detta groteska system av för-tryck och det opportunistiska sättpå vilket det utövas [än idag]. Detär detta (totalitära förtryck) somdödsstraffet representerar.”

Om individens eget liv ägs av de sty-rande har vi en totalitär stat – enstat som alltid får det absolut sistaordet. Och det är den fetischen somryttarna på de höga hästarna iJapan, Kina, Iran, Nordkorea ochett antal konservativa stater i USAvägrar att släppa. Makt korrumpe-rar – och blodsmak ännu mer.

Hans Karlsson är skribent och översättarebaserad i Japan sedan 1989. Han har justgett ut en översättning av ”Dödens kyss”, ennovell om de von Sydowska morden, publice-rad i Japan 1936 (https://webflow.com/de-sign/dodens-kyss). Läs mer påhttp://the-strange-path.webflow.io/].

H U M A N I S T E N

13

Inrikesminister Anders Ygeman och justitieminister Morgan Johansson kom till Bellmansalen.

H U M A N I S T E N

14

Hej och välkomna till denna seku-lära högtid i samband med riksmö-tets öppnande!

Jag heter Christer Sturmark och ärordförande för den sekulära livs-åskådningsorganisationen Huma-

nisterna. Det är fjärde gången Hu-manisterna bjuder in till dennasamling, så nu är det en flerårig tra-dition!

Vi befinner oss i anrika Bellmanssa-longen, där också Svenska Akade-

mien träffas för middagssamvarofrån tid till annan.

Innan vi börjar vill jag meddela dengoda nyheten att riksdagens kanslimeddelat att vi från och med nästaår kommer att ligga med i det in-bjudningsbrev som riksdagskanslietskickar ut inför denna dag, så för-hoppningsvis är det ännu fler somvågar sig hit då!

Vi är förstås glada att se att i år äräven regeringen representerad pådenna sekulära samling, som nuverkligen börjar kännas som en tra-dition.

I dessa tider av akuta flyktingsitua-tioner är det lätt att överväldigas avsorg och medlidande med de män-niskor som tvingas fly för sina liv. Vihar dock valt att i dag uppmärk-samma ett annat lidande, som på-gått mycket länge och i stort sett idet tysta, nämligen situationen förmödrar och nyfödda barn runt omi världen som på grund av religion,kultur och värderingar orsakas etthelt onödigt lidande.

För att tala om det har vi bjudit inprofessor Staffan Bergström frånKarolinska Institutet för att hållaårets anförande vid vår sekulärasamling i samband med riksdagensöppnande. Det är en ganska mörkbild han tecknar, men det finnsändå ljus och hopp.

Christer Sturmark

Tal vid riksmötets öppnandei september

Professor Staffan Bergström talade.

H U M A N I S T E N

15

Bor Gud också Två brev till Sveriges biskopar

FÖRSTA BREVET:

Till Martin Lönnebo,

Efter att ha lyssnat till Dig i helgmålsringningen den 20 juli inställde sig många frågor, sä-kert hos många fler än hos mig. Ämnet är stort och jag försöker fatta mig kort.

I det långa och så ofta citerade textavsnittet – nu också av Dig – ”O, vilket djup av rike-dom” finns också ”av honom, genom honom och till honom är ju allt till”. Du lägger till:”Allting, det betyder allting, Gud är alltid nära.”

Ungefär så brukar det också låta i predikstolarna, detta även i en tid när vi i olika me-dier dagligen översköljs mer än någonsin av namnlöst omfattande lidande och ondska. Såvad avser Du, har också ondskan sitt ursprung i den gud Du vill beskriva som – förmodarjag – kärlekens urkälla?

Du beklagade Dig i Din framställning över att vi i Europa alltmer tar avstånd från bi-belns gud. I större delen av Europa är dock tanken fri, och idén i gamla judiska skrifter omen moraliskt verksam gud, som också kristendomen i västerlandet under så många hundraår har böjt sig under, framstår som alltmer absurd, eller rättare cynisk, i ljuset av denneguds obarmhärtiga tystnad. Men denna Guds tystnad brottas ni aldrig med i predikstolarna.Vågade ni göra det, skulle detta kanske något kunna hejda kyrkornas borttynande i det upp-lysta samhället. Om ni vågade ta den lilla människans parti och – för att tala med ”skrif-ten” – ropa ur djupen. Om det finns tro stor nog som ett senapskorn.

Men jag upprepar mig gärna. Finns Din gud också i den delen av skapelsen som genomödeläggande jordbävningar och tsunamikatastrofer alltid skördat otaliga människors liv?Finns Din gud också såväl i IS-krigarens mördande fanatism som i offrens tragedier, finnshan också på båda sidor i den ändlösa och bottenlöst tragiska Israel-Palestina-konflikten?

”Allting, det betyder allting, Gud är alltid nära”.

Är han?

I all korthet och med vänliga hälsningar, Jan Lennart Höglund, Upplands Väsby

H U M A N I S T E N

16

Av JAN LENNART HÖGLUND

ANDRA BREVET:

Till landets biskopar,

För några veckor sedan lyssnade jag med stigande förvåning på en betraktelse av biskopMartin Lönnebo under en helgmålsringning. Det fick mig att sända honom ett brev mednågra kommentarer och frågor, detta utan att få någon respons.

Jag har sedan fått den – möjligen lustiga – idén att sända mitt brev till Lönnebo till hansnuvarande kolleger. Som utomstående känner jag inte till debattklimatet i kyrkliga sam-manhang, om det över huvud taget finns något behov av samtal utan skyddsnät i svåratrosfrågor nedanför predikstolen, där ju den predikande formulerar både frågorna och sva-ren. Men ändå: biskop Lönnebos betraktelse väcker många frågor, också för tron obehagliga.

Om ondskan och lidandet har kristen tro en för lärjungen lättfångad förklaring; allt ärmänniskans eget fel. För alltid hemfallen åt sitt syndande återstår för henne inget annat änGuds nåd. I sig själv har hon aldrig något att komma med. Här nickar den kyrko-vanestillsamt bifall. För den kyrk-ovane får frågan långt större och djupare innebörd: var kom-mer då ondskan ifrån? Om allt skapande flödar ur Guds händer måste ju också ”synden”och ondskan vara en del av detta. För varför fanns det – bildligt eller bokstavligt – en listigorm och ett förbjudet träd i lustgården, skapade av en ”älskande” gud?

Om naturen, planetens fysiska villkor, vi vet ju att de är lika destruktiva som uppbyggliga,lika utplånande som livgivande. Om detta står det (förstås) inte en rad i våra gudsprisandevackra sommarpsalmer. Om de stora katastroferna, där ibland hundratusentals människorgår under, har trons budbärare ingenting alls att säga. Man ber i predikstolarna att Gudska ”förbarma sig” över både offren och de efterlevande. Förbarma sig, hur då? Någon dagefter den stora tsunamikatastrofen försäkrade en skakad KG Hammar att detta inte varGuds verk. Men, jo, det var det nog. Eller finns det för den troende en annan skapelse änden bibeln beskriver, där den judiskt-kristne guden är allt skapats upphov och uppehållare?

Så Martin Lönnebo hade nog i sin betraktelse mer rätt än han anade. Finns hans gud inågon fysiskt drabbande verklighet, måste ju denne finnas över allt i skapelsen.

Eller, någon?

För övrigt var det nog olyckligt för kyrkan att ärkebiskop Jackelén vid sitt tillträde försöktelansera sitt, man får nog säga för den drabbade lilla människan hjärtlösa, valspråk ”Gud ärstörre.” Gud skulle vara större (vad det nu betyder) än allt det mörka, allt det onda? Mendet är klart, har man tagit med sig detta i båten kan man sitta där lugnt och fint utanstörre bestyr.

I all korthet och med vänliga hälsningar, Jan Lennart Höglund, Upplands Väsby

17

i det onda?H U M A N I S T E N

arför tror de religiösatrots att belägg saknas?Varifrån kommer denlycka och salighet deupplever när de tillsam-mans besjunger och lov-

prisar sin gud? Dessa starka känsloruppfattar de som guds närvaro ochett bevis för guds existens.

Det sannolika svaret är att gudarskapas i människohjärnan som enföljd av hennes genetiska uppsätt-ning. En genetisk drivkraft visarhenne vägen att uppfinna gudar ochden utgår från de gener som predis-ponerar henne till att leva i grupp –vi är flockdjur med ledare. Driftenatt söka och finna en ledare (”le-dardriften”) är en drift som fungerarsom andra drifter. När ledardriften

tillfredsställs mår vi bra i och medatt lyckohormoner frisätts.

Den funne ledaren kan vara verk-lig eller inbillad (placeboeffekt). Närtroende tillsammans i grupp be-sjunger och lovprisar sin osynlige,gode och allsmäktige ledare (gud)inträder en närmast optimal till-fredsställelse av denna ledardrift. Deblir ”saliga” av det starka påslaget avlyckohormoner och de väljer attuppfatta salighetskänslan som gudsnärvaro. Ovidkommande är då attvetenskap och förnuft talar för attgudar är lika sannolika som skogs-tomtar. Det räcker att tro på ochlovprisa ”gud” för att känna sigsalig. Placeboeffekten är stor.

Finns det tecken på att något annatdjur har ”gudar”? Ja, och på mycket

nära håll – hunden. Den är ocksåett flockdjur med ledare och betersig i flera avseenden som en djupttroende människa. Den känneteck-nas av extrem trofasthet gentemotsin husse/matte som den försvararintill döden, och detta även om denregelbundet bestraffas både fysisktsom psykiskt. Den både älskar ochfruktar sin ägare. Trofastheten hosen hund är som om husse och mattevore gudar. Oavsett vad den utsättsför dyrkar den sin husse/matte.

Gudar finns i människors hjärnoroch förklaringen är biologisk. Guds-dyrkan i grupp är ett suveränt sättatt pressa ut mycket lust/lycka/lugnur ledardriften och är därför starktvanebildande.

Gud är en tankekonstruktionoch förklaringen biologisk

Av BO S BERGSTRÖM

V

H U M A N I S T E N

18

Av ULF GUSTAFSSON

n förmiddag i juni besöktejag Wallstraße 61-65 i Ber-lin. På denna adress harHumanisterna sitt kontor

och visiten där var intressant ur fleraaspekter.

För det första för att ”kontor” ärmissledande – huvudkontor är merrättvisande, eftersom de i stort hu-serar i hela byggnaden med sex vå-ningar. Totalt jobbar där mer änhundra personer för Humanisti-scher Verband Deutschlands(HVD), inkluderande både dentyska centralorganisationen och desslokalavdelning i Berlin-Branden-burg. Sedan för det andra för att jagvid besöket fick en guidebok – detvar trots allt en semesterresa som vargrundorsaken till mitt besök. Gui-deboken heter ”Det ateistiska Berlin– En humanistisk metropol” och iden kunde jag bland annat läsa attupplysningsfilosofen och svenskefriherren Samuel von Pufendorf ärbegraven i Nicolaikirche, nära Alex-anderplatz.

Besöket i den före detta kyrkangladde mig och övriga familjen, somfick skydd från regnet under enstadsvandring. Den intressantasteaspekten av besöket på Wallstraße

var dock de tankar visiten väckte.Humanisterna i Berlin bedriver enmycket omfattande social verksamhetoch frågan är om också detta är fram-tiden för Humanisterna i Sverige.

HUMANISM I PRAKTIKEN

HVD Berlin-Brandenburg verkar iett geografiskt område med knapptsex miljoner invånare och de harmer än 10 000 medlemmar, vilketär cirka hälften av hela HVD:s med-lemsantal. Berlin-Brandenburg harsom sagt en stor social verksamhet iform av ”praktisk humanism”, somsköts av 1 200 anställda och ett un-gefär lika stort antal volontärer.Verksamheten bland annat av ung-domsaktiviteter, service och sam-varo för pensionärer, de driver 23förskolor med humanistisk in-riktning, familjecenter, ett interkul-turellt hospice och de planerar fören humanistisk skola. Två omfat-tande verksamheter är Jugend-FEIERoch utbildning i humanistisklivskunskap.

I Tyskland uppkom under 1800-talet alternativ till den traditionellakristna konfirmationen. Dessa Ju-gendwiehe har under årens lopp

funnits i olika former, liberaltkristna, sekulära eller socialistiska,alla med det gemensamma att detvarit en festlighet och en invignings-ceremoni för ungdomar. Humanis-terna i Tyskland kallar sin variant avdetta för JugendFEIER. I Berlin-Brandenburg är det 6 700 fjorton-åringar som deltar i den högtidligaoch underhållande ceremonin. Fa-miljen deltar i ceremonin, mendessförinnan aktiveras de flesta ung-domarna i ett förberedelseprogram.Programmet är inte obligatorisktoch har inte fokus på humanismeller livssynsfrågor, utan det är frågaom en rad olika kurser, workshops,läger och seminarier i en uppsjöolika ämnen. Det kan handla omkörer, karate, mangateckning, foto-grafering, stadsvandringar, drogin-formation, självbestämmande ochsexualkunskap. Aktiviteterna pågårunder ett halvår och under termi-nen 2014-2015 genomfördes 92olika arrangemang.

HUMANISTISK LIVSKUN-SKAP SOM SKOLÄMNA

Humanistisk livskunskap är ett fri-villigt ämne utan betyg som erbjudselever i de flesta skolor och årskurseri Berlin och Brandenburg. Detta är

Humanisterna i Berlin:

Kan vi ta efter derassociala verksamhet?

E

19

H U M A N I S T E N

ett alternativ som eleverna kan välja,i stället för religionsundervisning.Någon obligatorisk religionskun-skap finns inte. Totalt är det 60 000skolelever som väljer det humanis-tiska alternativet och de läser dettaämne i två timmar per vecka. Grun-den för utbildningen är sekulär hu-manism och eleverna får insikterom natur och samhälle, utvecklas iansvar, självbestämmande och ge-menskap. Andra teman i livskun-skapen är frihet, rättigheter ochförnuft. Lärarna i humanistisk livs-kunskap har utbildats under fyraterminer genom ett samarbete medBerlins tekniska universitet, där deläser kurser i filosofi, psykologi, pe-dagogik och religionskunskap.All denna verksamhet kostat förståsmycket pengar och HVD Berlin-Brandenburg omsätter cirka 500miljoner kronor. Detta är möjligt

genom omfattande bidrag till verk-samheten från delstaten. Det all-männa har valt att finansierautbildning, förskolor och socialstödverksamhet som drivs av olikaorganisationer i stället för att drivadetta inom statens verksamhet. Ochtill skillnad från i Sverige sker ingensärbehandling av religiösa organisa-tioner, utan Humanisterna får verkapå lika villkor.

HUMANISTISKA FÖR-SKOLOR EN MÖJLIGHET

Är detta även framtiden i Sverige? ISverige bedrivs redan en del socialverksamhet av religiösa samfund, tillexempel sjukhuspräster, och statenger stöd till detta. Staten har ocksåöppnat upp för alternativa driftfor-mer för äldreboenden, förskolor ochskolor. Denna utveckling kan

komma att fortsätta. Vi som orga-nisation driver samtidigt på för attjämställas med religiösa organisatio-ner, och kommer att ställas införfrågan om vi ska bedriva allmännyt-tig verksamhet på samma sätt somHumanisterna i Berlin. Humanis-tiska förskolor borde redan i dagvara en möjlighet. När denna frågaska diskuteras finns det mycket lär-dom att hämta i vårt södra grann-land.

Avslutningsvis kan nämnas att minTysklandsresa inleddes på Världshu-manismens dag den 21 juni ochsedan i år har elever i Berlin rätt attvara lediga från skolan den dagenför att fira högtiden. Humanismenhar verkligen en stark ställning idenna delstat.

H U M A N I S T E N

20

Humanisterna Norge Humanisterna SverigeMedlemmar 150 000 5 000Humanistisk konfirmation 20 000 50Namngivningsceremonier 4 400 100Humanistiska vigslar 1 300 115Humanistiska begravningar 1 100 35

Kan Humanisterna bli större– som i Norge?

Anmärkning: Till dessa något svårpreciserade siffror borde vi lägga alla icke religiösa ceremonier som vi inspirerar till med hjälp av bland annat ”Den svenska högtidsboken”. Som humanistisk officiant och vigselförrättare genomförde jag själv 119 ceremonier 2012.

Av MIKAEL GÖRANSSON

21

Vi fick 1951 en religionsfrihetslagsom innebar att man fick lämnaSvenska kyrkan utan att gå in inågot annat trossamfund. Den före detta söndagsskollärarenPer Anders Fogelström utträddeomgående från Kungsholms för-samling. Göran Hägg skriver i”Gud i Sverige”: ”Alla födda skullefortfarande kollektivanslutas ominte föräldrarna aktivt lämnat kyr-kan. – Frikyrkorna hade länge krävtatt obligatorisk borgerlig vigselskulle införas. Men den hotade sam-tidigt statskyrkans roll som myndig-het. Därför en taktisk reträtt ochman delade med sig lite av maktentill frikyrkorna, som också fick fullvigselrätt”.

I denna veva bildades Förbundetför religionsfrihet med bland andraPer Anders Fogelström, Ture Ner-

man och Vilhelm Moberg. De villeverka för sann religionsfrihet, därman bland annat skulle finna vär-diga ersättningsformer för de kyrk-liga ceremonierna vid dop,konfirmation, vigsel och begrav-ning. De lät sig inspireras av norr-männen, som 1951 bildatForeningen for borgerlig konfirma-tion som sedan blev Human-EtiskForbund 1956. I medlemsorganetFri tanke skrev man om föredragsom hållits om borgerlig konfirma-tion och begravning. Ett häfte ochen kurs om borgerlig begravningtogs fram för att hjälpa till att skapaalternativ för icke religiösa männi-skor.

En annan medlem, Per Ahlmark,ville få bort den obligatoriska mor-gonbönen. Först hotades han medrelegering från Södra Latin, men

fick sedan stöd av Herbert Tingstenpå Dagens Nyheter. När vi fickRåcksta begravningsplats i Väl-lingby 1964 tyckte borgarrådetHelge Berglund att Per Anders Fo-gelström borde vara nöjd. Från den1 maj 2009 är det Fogelströms ordbrudpar kan välja vid den borgerligavigselakten.

Redan 1959 tyckte norrmännen attvi borde starta ett human-etiskt för-bund även i Sverige. Det dröjde till1979. Om vi hade kommit i gångstrax efter norrmännen och valt enliknande strategi, skulle vi då hakunnat vara lika stora nu som de är(siffrorna är från 2012)? (Desvenska siffrorna är reella, de norskahar räknats upp 1,9 gånger för attbli direkt jämförbara med vårt litefolkrikare land.)

H U M A N I S T E N

22

Från Agadir i Marocko kommernödrop om att kvinnohus och dag-hem på Oum El Banine ochAhddane blöder ekonomiskt. Detsaknas pengar till räkningar ochlöner sedan flera månader, riskenökar att personalen inte kan stannalängre. För flera av de hjälpta kvin-norna är läget kritiskt. För en avdem var livets start att bli 10-årigbarnbrud, nu närmar hon sig livetsslut i aids. Pengar till vård saknas.

Att hjälpa ensamstående mödraroch deras barn till åtminstone deringaste av mänskliga rättigheter äringen lätt uppgift i Marocko. Enligtstatliga lagar finns visst skydd, menenligt religion och tradition finnsingenting att hämta. Sedan 2008har humanister i Sverige stöttMahjouba Edbouches verksamhet iAgadir, där hon trotsat traditioneroch fördomar mot ensamståendemödrar.

BORTGIFT VID 10 ÅRS ÅLDER

Ett exempel är Malika. Hon giftesbort av sin far som 10-åring, till enäldre alkoholist. Hon gick aldrig iskolan, var och är analfabet. Makensåg till att droga sin barnbrud medsprit. Hon fick genom åren genom-lida alla tänkbara typer av övervåldoch aggressioner.

Malika födde tre barn, i hemmet,utan hjälp. Alla dog vid förloss-ningen. Maken skyllde förlusternapå sin fru. Slutligen övergav hanhenne. En ensam mamma med för-rymd make har små eller inga rät-tigheter i Marocko. Hon var då återgravid med mannen.

Malika födde ensam en son somöverlevde. Men den förrymdemaken påstod sig ha minnesförlust,mindes inte ens att de var gifta…Som ensamstående mor förskötshon av familj, släkt och samhälle.Hon ansågs oren och prostituerad.Det blev det inget tryggt liv, varkenför henne eller för sonen. Ingen an-ställer gärna en analfabet, ensammor dessutom. En sådan utnyttjarman hellre. Sonen växte upp, menflyttade tidigt hemifrån.

EN NY LIVSCHANS...Då sonen flyttade, föll Malika i svårdepression. Hon blev lätt manipu-lerad av vem hon än mötte. Sökteefter en ny chans, ett nytt liv, detslutade med en femte graviditet. Aven slump fann hon då MmeMahjoubas kvinnohus. Hon fickhjälp med förlossning och eftervård.Det blev en söt flicka, Malika varlycklig, en ny livschans. Nu var ut-maningen att lära sig läsa, skriva,skaffa utbildning, jobb och bostad.

Men då kom besked från provtag-ningar vid förlossningen. Malikahar aids. Nu testas även dottern.Komplikationerna är svåra att om-fatta. Man har inga pengar för såsvåra medicinska fall, det finns näs-tan inga pengar alls. Det krävs enplan mot smittspridning, om detinte är för sent. Malika sammanfat-tar själv sitt liv: "Från barnbrud tillAIDS-sjuk! I ett land där få bryr sig.Allt mitt hopp står till MmeMahjouba."

VÄDJAN: HJÄLP TILL!Under det senaste året har väldigtmånga givare vänt sina donationertill den ökande nöden bland flyk-tingar, främst från Syrien. Hjälpor-ganisationer har prioriterat om sinastöd. Många kan också tänkas hellrevälja hjälpmål där folkvilja och sam-hälle är mer positiva än i Marocko.Tyvärr betyder det mindre pengartill kvinnohusen och daghemmen iAgadir, vilket i sin tur betyder änstörre misär för ensamstående möd-rar och deras barn. Vi vädjar tillännu fler varma hjärtan: Hjälpkvinnor och barn i Marocko attöverleva!

Sven Olof Anderssonordförande HumanistHjälpenLäs mer:http://humanisthjalpen.se/hjalpmal-Marocko.html

Från 10-årig barnbrud tillaidssjuk mammaBristande resurser i Agadir

H U M A N I S T E N

23

Sitt femte barn fick Malika föda påsjukhus. Omgiven av kunniga läkareoch sköterskor tog hon lycklig hand omen söt dotter. Efter en tid kom dock be-skedet att Malika har aids. Hon giftesbort bara 10 år gammal och hoppadesnu på en andra chans i livet.

Mahjouba Edbouche står inför till synesoöverstigliga ekonomiska problem. Sam-tidigt som behoven av hjälp och vårdökar, sviker flera hjälporganisationerMarocko. De tröttnar i kampen att nååtminstone de ringaste av mänskligarättigheter i det starkt konservativasamhället.

H U M A N I S T E N

HJÄLP KVINNOR OCH BARN I MAROCKO ATT ÖVERLEVA!

24 En av deltagarna visade sig vara mezzisopranenBoel Adler, som till deltaganasglädje bjöd på några klassiska sångnummer.

Vid två tillfällen har Humanisternatagit kongressbeslut på att satsa merpå officiantverksamheten. Nu skadet bli av. Vårt systerförbund iNorge har lovat bidra med resurser.En arbetsgrupp är tillsatt. Bättremarknadsföring, opinionsbildningoch årliga konferenser för offician-terna står på agendan.

Sista helgen i augusti samlades ett30-tal officianter från hela landetför en tvådagars konferens i Täbynorr om Stockholm. Konferensenvar den första i sitt slag. Men nu kandet här bli ett årligt evenemang i

fortsättningen. - Jättebra! Vi behöver ett forum

för att träffas och utbyta erfarenhe-ter, sa Elisebeth Markström.- Utmärkt chans till nätverkande

och fortbildning, sa Lennart Berg-feldt.

Humanistiska officianter genomförceremonier vid barnvälkomnanden,vigslar, begravningar och andra livs-händelser. Efterfrågan på tjänsternaökar. Inte minst bland unga föräld-rar som ofta vill ordna en familje-högtid när de fått barn.

Men det genomgående temat påårets konferens var begravningar.Anders Magnusson, som bedriverkursverksamhet i sorgbearbetning,föreläste om att komma över liv-strauman. Bo Forslund, som arbetatmed begravningar i ett helt yrkeslivoch nu är begravningsombud, reddeut regelverk och missförstånd ibranschen. Noomi Liljefors, offici-ant med ett förflutet som dokumen-tärfilmare, berättade omdramaturgin i stora begravningarmed flera hundra gäster.- Nu hör också människor av sig

innan de dör för att anlita mig, sa hon.

Satsning på ceremonierna

Av YVONNE NENANDER text och foto

Humanisternas konferens för officianter den 29-30 augusti 2015

H U M A N I S T E N

25

Varje år avlider omkring 90 000människor i vårt land. Var tiondefår en borgerlig begravning, varavännu en förhållandevis liten del för-rättas av officianter från Humanis-terna. Det kanske inte finns någonsådan på orten eller så känner maninte alls till vår officiantverksamhet. - Se till att kommunens begrav-

ningsombud lär känna er, uppma-nade Bo Forslund, och börjasamarbeta med en begravningsbyrå.Det finns alltid behov av duktiga of-ficianter.

Viktigast just nu är att ändå Huma-nisterna efter en lång intern diskus-sion bestämt sig för att stötta sinbefintliga officiantverksamhet, som

ju är ett slags ”ansikte utåt” för helaorganisationen. Ett ambitiöst arbetemed detta är på gång, berättadeMagnus Timmerby från förbunds-styrelsen. - Humanisterna i Norge har tidi-

gare hjälpt systerorganisationen iDanmark med marknadsföring ochutbildning, och nu har de lovathjälpa oss. Information och mark-nadsföring kommer att förbättras påhemsidan, i sociala medier ochandra kanaler. En ny upplaga avHögtidsboken är under arbete. - Verksamheten ska kvalitetssäk-

ras, bygga på kunskap och långsik-tighet. Vi hoppas kunna haofficiantkonferenser varje år fram-över.

- Både interna nätverk och samar-bete med yrkesverksamma huma-nister i andra länder ska utvecklas.En internationell studie ska jämföralagar, tradition och praxis i olikaländer.

En orsak till att humanisterna iNorge är så framgångsrika är attHuman-Etisk Forbund likställs medandra samfund och får statsbidrag.Likställdhet borde gälla även i Sve-rige, anser Humanisterna, och ettargument för det är just den seriösahumanistiska officiantverksamhe-ten.

Fler humanistiska officianter behövs, särskilt utanför storstadsområdena, sägerIrene Rune, som är samordnare för officiantverksamheten.

H U M A N I S T E N

H U M A N I S T E N

26

I den dagliga debatten argu-menterar vi ofta utifrån demänskliga rättigheterna. Detär en bra utgångspunkt, även

om vi inte kan härleda varifrån dekommer. Det räcker med att tänkapå FN:s deklaration, eller Europa-konventionen, men det tycks ocksåfinnas en historia när det gäller for-muleringarna.

Enligt perserna fanns ursprungethos Kyroskrönikan från år 538 f Kr.Andra pekar på den engelska MagnaCharta från 1215. Historierna anty-der att medborgarnas rättigheter iförhållande till staten är allmängil-tiga över tid – och universella.

Den amerikanska självständighets-förklaringen bygger på tankar omursprungliga och universella rättig-heter: ”Vi ser dessa sanningar somsjälvklara: att alla människor är ska-pade jämlika; att de av sin skaparehar tilldelats vissa oförytterliga rät-tigheter och att rätten till liv, frihetoch strävan efter lycka finns blanddessa”.

Som sekulär humanist studsar jaginför tanken på att en skapare har

givit människorna dessa rättigheter.FN:s rättighetsdeklaration har intedenna formulering. Skrivningenfrån USA:s självständighetsförkla-ring ger en antydan om ett möjligtupphov och att religiösa människoroch organisationer inte alltid ståttför förtryck.

FN:s och Europas förklaringar harandra bakgrunder – i politiska över-enskommelser och juridiska tradi-tioner som formulerats utanskaparens medverkan. Den filoso-fiska grunden är tanken på en na-turlig rätt, som tillkommerindividerna. En objektiv rätt, somalltså föregår dess formulering i lagt-ext. Historisk tradition utgör ingenförklaring om vi ser detta som enobjektiv rätt oberoende av tid ochplats.

GRUPPER OCH INDIVIDER

För sekulära humanister ter det signaturligt att använda evolutionensom en förklaringsgrund. Men hurdå? De förklaringar till moralensuppkomst, som jag har sett, rörmoral på gruppnivå. Om du hjälpermig så hjälper jag dig. Ömsesidighet

alltså. De mänskliga rättigheterna är in-

dividuella rättigheter, även om vissaandra rättigheter skrivits till senare.Som jag förstår det är då särdragen bortskaffade. Med särdrag menarjag tillhörighet till åldersgrupp, et-nisk grupp, stats- och könstillhörig-het. Det är människovärdet rätt ochslätt som kvarstår. Med Jean-PaulSartre skulle man kunna säga, attexistensen av egenskapen människaföregår essensen/gruppidentiteter(ålder, etnicitet, kön och nation).

Den renodlade människan är entankekonstruktion. Som sekulärahumanister är det helt i sin ordningatt vi inte utgår bara från empirisk vetenskap utan också från det ratio-nella, det förnuftiga, det som filoso-fin har begrundat.

Filosofer har alltså hjälpt oss med enkonstruktion som många förstår.Människor kan föreställa sig enannan individ utan att ha tillgångtill medvetandeforskning. Värde-ringen av ens egen situation som in-divid kan vi överföra till andraindivider genom att se oss själva ochvilka rättigheter vi vill ha. Förmågan

Varifrån kommer demänskliga rättigheterna?I Av KJELL SUNDBERG

H U M A N I S T E N

att gå utanför sig själv och se sigsjälv tillhör det vi kallar upplevelser.För många sekulära humanister ärdet viktigt att distansera sig från re-ligiositet och vidskepelse och då blirupplevelser något man gärna avstårfrån att tala om. Upplevelser är junågot subjektivt, heter det. Men debegränsar sig inte till enbart god-tycke.

SE SIG SJÄLV MED ANDRAS ÖGON

Barn som upptäcker världen orien-terar sig inte bara i ett fysiskt rum.De förstår så småningom att andravarelsers uppfattningar till viss del sammanfaller med deras egna. Ett

viktigt steg är just då man kan se sigsjälv utifrån, med andras ögon. Enspegel är en god hjälp att på ett ele-mentärt sätt se det som andra seroch bli sedd av sig själv som andraupplever en. Så det subjektiva sam-manfaller med andras subjektivitet.Därmed blir det inte bara godtyck-ligt.

Det är där man möjligen har grun-den till individen med sin existenssom enbart människa med mänsk-liga rättigheter. Det är kanske ocksåden vägen vi kan närma oss ett er-kännande av rättigheterna i ställetför att sätta vårt hopp till framtidaneurovetenskaper. Det var ingakunskaper man ens kunde ana sig

till när Magna Charta formuleradesför 800 år sedan. Hur kan eventu-ella framtida vetenskapliga belägg gegiltighet i dag åt de mänskliga rät-tigheter, som vi redan lever medsedan tusen år?

Spelar det någon roll varifrån demänskliga rättigheterna kommer?

Ja, med tanke på hur religiöst fär-gad kritik i FN:s råd för mänskliga rättigheter hörts från länder, som sy-stematiskt kränker de mänskliga rät-tigheterna. Ja, med tanke på deökade politiska motsättningarna,som rör just frågor om vem som skaanses som människa.

H U M A N I S T E N

28

Pubar. Den första måndagen i må-naden träffas vi på puben Satan iGatan från kl 17 och framåt. Alltidmed en quiz på sluttampen.

22 september: ”Vad händer när en ateist dör?”. Först ut av höstens föreläsare varMikael Göransson. Han är tidigareordförande i Humanisterna och harsedan 1995 varit en av de flitigasteborgerliga officianterna i landet.Han har erfarenhet från närmare1300 barnvälkomnanden, vigslaroch begravningar. Nu kom han tillKalmar för att dela med sig av sinaerfarenheter av olika ceremonier,med tonvikt på begravningar. Vadhänder när man dör och inte ärmedlem i Svenska kyrkan? Hur gåren humanistisk begravning till?

7 oktober: Filosofiskt café nr 6 på Byteatern i Kalmar.Temat för höstens andra träff är/var"Fantasi och berättelser – destrukti-vitet, flykt, andrum, kreativ kraft?".Kvällen inleds av Piia Posti, lektor ilitteraturvetenskap och forskare vidLinnéuniversitetet. Hon har forskatpå reseberättelsen som kritisk röst i

den globala debatten, som hos SvenLindqvist och hans bok "Utrota va-renda jävel". Nu skriver hon om ge-staltningen av det främmande ochexotiska i barn- och ungdomslitte-ratur.

De filosofiska caféerna organiseras isamarbete med Byteatern och ABFÖstra Småland/Öland, och där Hu-manisterna Kalmar har huvudan-svaret. Arrangemangen börjar alltidkl 18.00.

19 oktober: ”Språk, medvetande och icke-materi-ell verklighet. Ateistiska perspektiv”.Ett samtal mellan tre skärvor av kos-mos i form av professorerna Ulf Da-nielsson (teoretisk fysik -kosmologi), Åsa Wikforss (teoretiskfilosofi - språk och medvetandeteo-rier) och Ingvar Johansson (teoretiskfilosofi - ontologi och vetenskapsfi-losofi). Läs mer på vår blogg underfliken ”På gång”. Plats: Kalmar stadsbibliotek.Tid: den 19 oktober kl 18.00-20.00.

18 november: Filosofiskt café nr 7 på Byteatern i Kalmar.

Temat är ännu inte bestämt, men vikommer på något sätt att uppmärk-samma Unescos Filosofins dag, sominfaller dagen efter det filosofiskacaféet (alltid tredje torsdagen i no-vember).

10 december: Staffan Bergström,professor emeritus på Karolinskainstitutet, kommer och föreläserom aktiv dödshjälp och problemati-serar kring varför detta inte är till-låtet i Sverige. Plats är inte bestämd ännu, mer infokommer så småningom. Boka indatumet redan nu!

Mer information hittar ni löpandepå vår blogg www.humanisternakal-mar.se och på vår facebooksidahttps://www.facebook.com/huma-nisternakalmar. För diskussioner ärdet som tidigare enklast att lägga inkommentarer på vår forumsida påfacebook: https://www.facebook.com/groups/121663734540641/

Varmt välkomna till höstens arrangemang!/Styrelsen för Humanisterna Kalmar

Humanisterna Kalmar

Från lokalavdelningarna:

H U M A N I S T E N

29

Humanisterna GotlandHumanisterna Gotland är inne i ett expansiv fas.Strategin är att med föreläsningar öppna för allavärva nya medlemmar. Under hösten inte mindreän fyra stycken. Tyvärr blev föreläsningen medMaria Gunther inställd på grund av sjukdom,men hon återkommer efter nyår.

I skrivande stund planerar vi för Hans Roslingsföredrag:Blir världen bättre?Föredraget kommer att hållas i den nybyggdaarenahallen i Visby som tar cirka 1.500 besökare.Biljetterna blev slutsålda på några dagar.

Humanisterna Gotland ger också ute en egenmedlemstidning med 3 - 4 nummer per år. Vihar även en egen hemsida:www.humanisternagotland.se

Styrelsen Humanisterna Gotland

H U M A N I S T E N

30

Humanisterna Väst träffas regel-bundet klockan 18.30 den förstatorsdagen varje månad på VeraSandbergs allé 8 (rum Wasa C) påChalmersområdet. Möjlighet finnsockså att följa med på en pub eftermötet. Vanligtvis går vi till FlyingBarrel på Kristinelundsgatan 3.

Under sommaren har vi haft tvåmöten. Det första var den 4 juni dåvi bjöd in Andreas Creutz. Han harvarit på andra lokalavdelningar ochhållit ett föredrag han kallar ”He-dendom för ateister – tankar kringhednisk livsåskådning”. Andreas harsamlat på sig en hel del informationsom han delade med oss. Spän-nande att se vilka värderingar somgällde innan landet kristnades. An-dreas kallar sig själv för sekulärhed-ning.

Det andra mötet under sommarenvar traditionsenligt på BotaniskaTrädgården, där vi satt i solen den 2juli. Till detta möte hade vi bjuditin Björn Gudevold från Human-Etisk Forbund i Norge. Våra norskavänner önskar ett fördjupat samar-bete med Humanisterna Väst. Somförsta erbjudande har vi fått möjlig-het att prova på några av de utbild-ningar, som de genomför underhösten i Norge. Vi passade på attställa många frågor till Björn omhur Human-Etisk Forbund funge-rar och vad som skiljer oss åt. Vikanske återkommer i denna fråga.

Då skolorna har haft sommarlov harvi inte haft några skolbesök sedan ivåras, men det finns några inplane-rade under hösten.

En stor händelse som engagerarmånga i Humanisterna Väst är mäs-san Bok & Bibliotek i Göteborg,som i år genomfördes den 24-27september och där vi hade en egenmonter.

Humanisterna Väst har initierat ettprojekt med lokala kurser för Hu-manistisk Konfirmation.

Enligt ett kongressbeslut skapas nui samråd med förbundets centralakonfagrupp en plan för genomfö-rande under 2016. I planeringeningår att kurserna utformas så att depå sikt kan hållas av alla lokalavdel-ningar. Vi efterlyser personer somkan tänka sig att vara konfaledare enkväll i veckan under tio veckor i vår.Hör av dig till vår e-postadressvast@humanisterna.se och berättaom dig själv.

FAKTOIDER OCHHEDERSVÅLD

Första mötet för hösten ägde rumden 3 september då Peter Olausson,ordförande i VoF i Göteborg, taladeom faktoider. Man kan säga att dethandlar om myter. Peter har skrivitböcker i ämnet och kunde avfärdaett antal ”sanningar” som vi åhörare

trott på i flera år, till exempel attChristian Tyrann kallades Christianden gode i Danmark. Vidare attchefen för Patentverket i USA vidnågot tillfälle sagt att man kundelägga ned verksamheten därför attalla uppfinningar redan var gjorda.Peter fick många frågor efter fikat.

I skrivande stund är oktobermötetinte spikat – och troligen genomförtdå denna tidning distribueras. Öv-riga möten som är inplaneradeunder hösten är att vi preliminärtbokat Chris Johnson den 12 no-vember (observera att detta är inteförsta torsdagen i månaden). Chrisgenomför en turné i Skandinavienoch har gjort dokumentärfilmen ”Abetter life – an exploration of joyand meaning in a world withoutgod”.

Den 3 december planerar vi att fåhit Sara Mohammad från riksorga-nisationen GAPF, Glöm aldrig Pelaoch Fadime. Hon kommer att ha enföreläsning under dagen på en skolavi brukar besöka, och talar på kväl-len för våra medlemmar. Temat ärhedersrelaterat våld.

För aktuell information – gå in påHumanisterna Västs hemsidahttp://humvast.wordpress.com/

Urban JanssonSekreterare Humanisterna Väst

Humanisterna VästHöstens program

H U M A N I S T E N

PubkvällarUnder våren hade vi pubkvällarförsta torsdagen i månaden. Nuunder hösten har traditionen fort-satt från och med september. Kväl-larna har ingen speciell planering,men vi diskuterar spontant aktuellafrågor som har med humanism attgöra. Vi brukar vara en handfullpersoner.

Den 21 januariVi deltog på GAPF-dagen (Glömaldrig Pela och Fadime) med roll-upoch bokbord med humanistisk lit-

teratur. Det kom ungefär ett hund-ratal på GAPF-dagen. Mångaställde frågor om humanismen

Den 28 majAgneta Blom höll ett föredrag påABF under temat ”Idrott – den nyareligionen?”. Arrangör förutom Hu-manisterna var ABF:s föreläsnings-serie Tankarnas Trädgård.

Den 29 augustiPride-parad i Örebro. Humanisternadeltog.

Planerat under hösten:September-oktoberVi planerar ett möte med Jakob Ståhleunder den preliminära rubriken ”Är bi-beln en god bok?”.

Oktober-novemberSamtal om forskning och etik.Träff med medlemmar om humanismsom livsåskådning.

Tore MellbergSekreterare i lokalavdelningen

Gjort och planerat hosHumanisterna Örebro

Humanisterna Stockholm:Ett fullmatat program

Lokalavdelningen i Stockholm hargenomfört och planerat ett flertalarrangemang under hösten. I au-gusti deltog vi i och informeradeom Humanisterna vid Världenslängsta bokbord, som hölls längsDrottninggatan under Stockholmskulturfestival. I september har vibland annat genomfört en föreläs-ningskryssning till Åland, och vi harstartat en studiecirkel om huma-nism ihop med ABF och fem boks-cirklar

Under många år har vi arrangerat enföredragsserie ihop med ABF och deresterande föreläsningar under hös-ten är:1 oktober: Maria Gunther Axelsso-nom de vetenskapliga bevisen förkreationims och Bibelns skapelseberät-telse.

8 oktober: Qaisar Mahmood omjakten på en svensk identitet.22 oktober: Karl-Erik Norrman omhotade upplysningsarvet.29 oktober: Christere Sturmark omtro, vetande och humanism i vår tid.12 november: Ulf Danielsson omuniversums mörka och okända sida.26 november: Christer Sturmarkåterkommer om tro, vetande och hu-manism i vår tid.Alla dessa företag sker på ABF-huset, Sveavägen och de startar kl18.00.

Den 22 oktober, efter föredragetmed Karl-Erik Norrman, har vimedlemsmöte. Då informerar vi omdet som händer i förbundet och detfinns tid att ställa frågor till lokalav-delningens styrelse.

Helgen den 21-22 november arran-gerar vi, på uppdrag av förbundssty-relsen, årets höstkonferens.Konferensen genomförs på ABF-huset i Stockholm och startar kl9.30 på lördagen. Denna konferensär öppen för alla medlemmar och eninbjudan med ett program kommeratt skickas ut.

Andra aktiviteter är att vi samord-nar två teaterbesök med efterföl-jande diskussion, vi har en lunchmed humanismsnack en gång i må-naden och sista tisdagen i månadenär det alltid pubkväll.

Alla medlemmar är välkomna påvåra arrangemang i Stockholm.Läs mer om dem i kalendariet påHumanisternas hemsida eller på lo-kalavdelningens egen hemsida:humstockholm.worldpress.com

Vi tror på sånt detfinns förnuftigaskäl att tro på

Vi vill inte att samhällets värde-ringar och religionblandas samman

Vi tror på detgoda i människan

Vi tror att godhetkommer inifrån snarare än ovanifrån

Vi tror att världen styrs av naturliga kraftersnarare än övernaturliga

www.humanisterna.se

Posttidning B

Humanisternac/o FöreningshusetVirkesvägen 26120 30 Stockholm