4 2002–08–24erikslund4.se/bilder/erikslund30.pdf · 2012. 11. 19. · arne olovsson ·...

Arne Olovsson · 2002-08-24 · Sid 1

Trettioårsjubileum för Kvarter 4 i Erikslund.2002–08–24

Krönika och bildsammanställning producerat av Ingrid & Arne Olovsson


Tal vid 30-årsfesten, en återblickVet ni om att vi bor på fel ställe.

Det är så här att Erikslund hette ett skomakarställe på Valla gård som revs under 1940-talet.

Här vi håller till, ja lite närmare Täbyvägen, så fanns från 1770 ett dragontorp. Broby dragonställe. Dragonerna som bodde här hade en förled i sitt namn som började på Bro.

Platsen hette Johannislund och här fanns även en back-stuga. Ett hem för de som inte hade det så gott ställt. Under 1940 revs backstugan. Så vår adress borde ha varit Johannislund i stället.

1972 kostade elströmmen 4,9 öre, Ölandsbron invigdes och prinsessan Sibylla, kungens mor, avled. Det var det året som det under augusti månad som inflyttningarna påbörjades i vårt kvarter. Då hade redan kvarter 3 varit igång ett tag, kvarter 5 var på gång och kvarter 1 och 2 lite längre bort – under nästa år.

Hit kom i en enda klump cirka 250 personer varav 118 var barn. Ingen kände sin granne. Det var lite av en ny-byggarstämning. vi hade stått i kommunens småhuskö och längtade bort från våra hyreslägenheter, trånga, mör-


ka och högt upp i luften. Nu hamnade vi på marken med egen gräsmatta. Då gjorde det inte så mycket att vi inte fick tillbaka fullt pris på våra borätter. Det blev plötsligt fler lediga lägenheter än det fanns köpare.

Genast blev det en febril aktivitet. vi var många som skulle ta vara på en nyvunnen frihet som egnahemsägare. Eftersom det inte var många som kände varann från tidi-gare så ordnade vi mängder av aktiviteter.

Först inventerade vi hur många barn det fanns och i vilka åldersgrupper dom var. Vi gick runt och knackade dörr och frågade de boende om en mängd saker.

Utifrån det fixades det fritidsaktiviteter och fester i kvar-tersgården och på gräsmattorna och ganska snart kände nog de flesta varann.

Våra fester, som var till för att öka gemenskapen, hade olika festliga temata. Det var maskerader – för alla åldrar (titta på de uppsatta lapparna som är kopior av inbjud-ningar, dom sitter vid kvartersgården). Vi hade temakväl-lar t.ex. Blue Evening där allt skulle gå i blått, från klädsel till startdrinken. Pink Evening var motsvarande fast i rosa. Vi hade nära till kvartersgården så det var lätt att turas om att gå till gården och att passa barnen hemma eller springa hem och titta till dom. Fast det hände ju också att någon liten trött kom intultande till gården och ville ha sällskap. Men på grund av närheten så var det inga trau-matiska problem med barnpassning. Alla kände närhetens trygghet.


Vi var först med eftermiddagsverksamhet i kvartersgår-den för våra skolbarn redan innan ordet var uppfunnet.

Men eftersom allt inte fungerade till fullo, asfalten var inte lagd och våra yttre gräsmattor var på gång så hände ju små incidenter. Jag kommer ihåg att min fru Ingrid ringde mej på jobbet, mycket upprörd, och bad mej komma hem genast. Det var nämligen så att vi hade beställt hem matjord för våra nygrävda diken på tomten. Den jorden hade just kommit och lastbilen hade stjälpt av den mel-lan garagen vid brevlådorna. Genast kom en granne och skulle lasta på och köra iväg. Han trodde att det var bygg-företaget som stjälpt av och att det var för alla. Så när jag kom hem satt Ingrid på jordhögen och fredade den från närgångna grannar.

Ytterligare en detalj i vårt engagemang var att Erikslunds-skolan började byggas först när området var utbyggt. Vilket betydde att det blev platsbrist för skolbarnen. När kommunen frågade om dom fick hyra in sig i våra kvar-tersgårdar var vi enda kvarteret som upplät vår gård till skolsal. Så under en termin var kvartersgården skolsal, matsalen var bastuavdelningen. Poolområdet stängdes av så barnen fick ha sina raster i våra gränder i stället.

Allt det här bidrog till att vi hade ett rejält fungerande nätverk innan samfälligheten var stadfäst. Samtidigt tror jag att denna pionjäranda har satt sina spår och sitter i än i dag eftersom minst en tredjedel av hushållen ännu bor kvar. Vi är det kvarter som haft minst utflyttningar.


En engelsk dam, Shirley som bodde här, startade tidigt en pubverksamhet för kvarterets invånare och den pågår fortfarande. En kväll varannan vecka träffas vi och tog ett glas öl, pratade runt olika problem i kvarteret och de stora globala frågorna.

Vi hade nämligen en kvartersfamilj, Barbro och Karl-An-ders Sevebro, som fick utlandsjobb i Kenya. Där träffade dom på familjer som behövde ekonomisk hjälp av olika slag. Vi fick speciellt en fadderfamilj där hustrun med flera barn drabbats hårt av att den alkoholiserade familjeför-sörjaren drack upp alla pengar. Där bidrog vi till att äldste sonen fick en skolutbildning och kunde ta över försörj-ningsbördan. Sedan fick flera av barnen ekonomisk hjälp till utbildning.

Tillbaka till oss i Sverige hade Barbro med fina afrikanska arbeten som vi auktionerade bort på puben vilket natur-ligtvis renderade till nya penningtillskott.

Puben lever fortfarande men nu går våra intäkter till Li-ons istället. Eftersom våra Kenyaresenärer har flyttat hem igen var det svårt att hitta kanaler så inte merparten av pengarna hamnade i någon organisations administra-tionsbyråkrati. Vi har under dessa år bidragit med över 60.000 kronor. Allt sker på frivillig väg och vi har att tacka två familjer (Holmberg och Ericsson) som bidrar till att vi fortfarande kan träffas med ett glas öl i handen. Kolla an-slagstavlan och håll utkik efter E-4 Puben. Vi vill gärna ha in fler som dricker med oss så det kan bli mer att lämna till hjälpverksamhet.


1970-talet var småhusens decennium och Täby kom-mun utlyste en totalentreprenadtävling för ett förtätat småstadskaraktär. 30 förslag lämnades in och segrare var Platzer Bygg. Bland deras referenser för gestaltning fanns bl.a. Sigtunas gamla stadsstruktur.

Dom gick sedan ut i Europa och lanserade vårt koncept i flera länder. Under våra första år hade vi en ström av besökare från andra länder som ville studera vårt unika boende. Vi fick även ett mycket positivt omdöme av Allt i Hemmet. Men det var inte bara ros. Lokalpress och aftontidningar hade ett gott öga till oss och slog ner på allt de kunde skriva negativt om. Ibland var det baracker staplade på varann utan miljökänsla. En annan gång var det en kvällstidning som hade räknat ut hur mycket våra hus hade ökat i värde per dag. Det var mycket avundsju-ka och okunskap som avspeglades.

Men det positiva har varit att vi som tillhör ursprungsfol-ket har träffats, umgåtts och stöttat varann om det be-hövts. Nu har det gått en mansålder så vi lämnar gärna över stafetten till glädjande nog många nya unga familjer som flyttat in. Skål!

4 2002–08–24erikslund4.se/bilder/erikslund30.pdf · 2012. 11. 19. · arne olovsson ·...

Documents