Barnvisor av Sten-Hugo HörbergTonsatta, ej utgivna

SNÖGUBBEN

Jag ser från mitt fönster var snögubben stårDet är visst den största vi haft något årDen står där så tryggt på en snömättad grundOch blicken är stadig och kroppen är rund.

Ett barn tycktes anse, att gubben var ful,om inte med kläder man gjorde den kulVad tror ni det älskliga barnet fick fatt?Jo, bara min halsduk, min käpp och min hatt.

Och snögubben genast blev pösig och grannDå börja' det plötsligt att töa minsannDet tog på hans krafter och så nästa natthan tappa' min halsduk, min käpp och min hatt.

Och snön smälte undan och gubben med denMan ropar: vi bygger en ny snart igenMen minnet av gubben på marken låg plattDär fann man min halsduk, min käpp och min hatt.

ARPA VARPA

Arpa, Varpa trilla troInne i min vänstra skohar en liten, liten musbyggt sitt lilla, lilla hus.

Men min sko är trasig, denIngen har den lagat änHål i botten, hål i tånVar ska jag få hjälp ifrån?

Det var då vår lilla musi sitt lilla, lilla hustänkte: jag ska hjälpa tillStå med foten bara still.

Flinkt han gnor med händig tasstätar hål med stora lassOch hans fina konstruktiongör det torrt och varmt i skon.

Lilla musen får bo kvari den sko han lagat harJag kan säkert få av morett par nya fina skor.

BAMBAM KINAMAN

Till skolan Bambam gick en da'Hans stora önskan varatt lära sig kinesiskaoch överraska far.

Och Bambam läste dagen långHan läste nätter femSen vissla' han en munter sångoch gick från skolan hem.

På vägen hem han mötte senen kinaman i hattHoang pangdang popenn popennkinesen hälsa' glatt.

Och Bambam bockade sig djuptHoang pangdang popennKinesen bocka' lika djuptDu talar väl, min vän.

Mot gatan stötte Bambams nosHan bocka' sig igen,tills kinamannen sprang sin kos:Hoang pangdang popenn.

FILLE FEJARE

I en skorsten tittar framfull av sot och full av dammlille Fille FejareHan vill bli en riktig karl,lika stor och stark som far,bli en riktig hejare.

Redan nu är Fille vanklättra på vart tak i stanOj, vad lille Fille snorRamlar han i sot omkullmumlar han med munnen full:vänta tills jag snart blir stor.

Stege upp och stege ner,snart på varje hus man serlille Fille FejareOch på skorstens högsta toppdär har Fille flugit oppsom en riktig spejare.

Fille växer upp, blir snartsotare som far så klartOja, voja mejareTänk, han blev en karl minsannNu för tiden kallas hanbara Fille Fejare.

DET ÄR SÅ BRÅTTOM

Det är så bråttom, jag måste springajag måste skynda mig allt jag kanJag hör hur skolklockan börjar ringaAtt komma sent det går inte an.

Först kom en bil som sa tut i krökenJag tog ett skutt över hela denPå trottoaren kom våran fröken,och henne hoppa' jag över sen.

Där kom en åsna i trav på vägenJag klättra' opp och fick rida, hejTrafikpolisen blev helt förlägenoch stoppa' bilarna snällt för mej.

Och genom gränder och över gatorvi for iväg med en väldig fartVi skrämde bort alla dumma skatoroch kom till skolgården ganska snart.

Men vad var detta, jag blev förvånaddet var ju rakt som jag stod och sovJag hade glömt vad det var för månadJag hade glömt, att vid hade lov.

BILLE, BALLE, BULLE

Bille, Balle, Bulleut i skogen skulleför att leta efter bär.Men den lille Billehela tiden villeköpa bär i en affär.

Bille, Balle, Bulleut i skogen skulleför att leta efter bär.Stackars långa Ballefastna på en knalleoch sen fick han sitta där.

Bille, Balle, Bulleut i skogen skulleför att leta efter bär.Sist den tjocka Bullela sig på en kulle,somnade från allt besvär.

SMICK OCH SMACK

Se Smick och Smacktvå tomtar småmed pick och packpå vägen gå.

Till Smack sa Smickmed darr på röst:Jag snuva fickNu är det höst.

Oj, oj sa Smackär det väl allt?Jag vatten dracksom var för kallt.

Och Smack och Smickde tomtar småmed snuva gickdär båda två.

V I D A R

Vidar, Vidar, ropar mammaSluta leka med detsammaDu skall genast komma inDet är kväll och dags att sovaDu är sömnig vill jag lovaSkynda, skynda pojken min.

Vidar strax på dörren gläntarTvättfat, tvål och vatten väntarVidar sakta smyger in.Löddret snart på kinden blänkerOj, det in i ögat stänkerBlunda, blunda pojken min.

Rena lakan, ren pyjamasFörst skall lilla Vidar kramas,kryper ner hos nallen sin.Mamma ger en kyss på kindenUte blåser sommarvindenSomna, sov nu pojken min

L I L L E M A N OCH S T O R E M A N

Lilleman och Storeman gick ut på promenadTipp tipp bom bom Tipp tipp bomSnart de såg en väldig stadTipp tipp bom tipp bom.

Storeman han nådde lätt det högsta husets toppTipp tipp bom bom Tipp tipp bomLilleman ej räckte oppTipp tipp bom tipp bom.

Storeman var lång, så lång och sol på kroppen fickTipp tipp bom bom Tipp tipp bomLilleman i skuggan gickTipp tipp bom tipp bom.

Lilleman tog upp en krona som på gatan lågTipp tipp bom bom Tipp tipp bomStoreman ej något sågTipp tipp bom tipp bom.

Plötsligt bröt det över staden ut en storm så svårTipp tipp bom bom Tipp tipp bomBlåsten ven i deras hårTipp tipp bom tipp bom.

Lilleman kröp i ett råtthål in han var så kortTipp tipp bom bom Tipp tipp bomStoreman han blåste bortTipp tipp bom tipp bom.

M A M M A S L I L L A S O L S K E N

Mamma har en hemhjälp som är duktig må ni troAldrig hon nån möda sparSnart hon får ett eget rum och där ska också bobästa dockan som hon har.

I sin lilla städrock far hon runt i mammas spårIvrig att få lära allt hon går dit mamma gårHandlar mjölk och bröd det gör hon,kanske mer iblandtraskar snällt iväg med korg i hand.

Bakar mamma bullar eller kakor någon gångDå ska Lillan också baka hela dagen långMammas lilla solsken är honAlla mammas bördor bär hon,ty hon gör precis som mor.

Hon torkar diskens alla glasoch skulle något gå i krasså undrar mamma ängsligt vad som nu står på.Men Lillan tröstar henne snart:Vi köper nytt, det är så klartnär till affären sen i morgon jag ska gå.

Städa, sopa, damma går så lätt som ingentingJämt i varje rum man hör små fötters lätta springÖverallt det fejas, pyntas. Allting fint ska bliMamma ler åt Lillans energi.

Innan det blir dags för promenaden ut på stansmyger hon försiktigt in i mammas rum så van,och därinne snabb som vindenpudrar hon sig lätt på kinden,ty hon gör precis som mor.

L I L L A N S D O C K A

Lillan fyller årDär vid sängen stårmor och far med stort paketÖnskan uppfylld ärDockan snart hon bärDen var mammas hemlighet.

Vilket namn skall den få?Kan den lära sig att gå?Kan den blunda, säja mamma när man vill?Lillans undran är storKanske bäst att fråga mor,hon som allting kan och vet hur det går till.

Det blev svårt att gå i säng den kväll hon fyllde fyra år,och John Blund han fick i farstun snällt stå kvar.Säkert 100 gånger klädd blev dockan, kammat hennes hår,innan Lillan föll i sömn och bars i säng av mor och far.

Lillan sover så gottmed den gåva som hon fåttVad i världen kan hon nu begära mer?Med sin docka i famnhon i drömmens lugna hamnmot sin nya kärlek barnalyckligt ler.

H E M S K A H E R B E R T

Mitt namn är Hemska Herbert och jag travar dagen långJag ligger jämt i selen och jag gnäggar fram min sångMen ingen är visst musikalisk här i denna stadför aldrig har jag sett nån människa lyssna och bli glad.

Hemska Herbert, namnet jag bärför jag sjunger så härJag gnäggar jämt i moll, när det borde vara durmen är i stället muntert pigg i både ur och skur.Hemska Herbert, nu jag förståttatt det namn som jag fåttnog låter skräckinjagande för ingen ställer opptill kamp mot mej i trav och i galopp.

En dag jag ner vid Stureplan fick syn på en polissom fäktade med armarna på alla sätt och visJag tyckte att han borde lugnas, denne dirigentoch knep hans mössa illa kvickt, men sen så var det hänt.

Hemska Herbert, namnet jag bärför jag jämt gör så här.Jag såg ju själv han hindrade trafiken denne manfastän min mening knappast nån förståelse dock fann.Hemska Herbert, min hårda lottkurran blev som ett skott.På vatten och på bröd jag mina synder sona skallJag längtar till mitt kära gamla stall.

En pampig militär hos oss dök upp en vacker dagoch tittade på mej och sa: armén det blir väl bra!Jag anade ej oråd och jag nickade så glatt,men sedan blev det andra bullar, jag fick nästan spatt.

Hemska Herbert, namnet jag bärför malaj jag nu ärTy vid kontrollen snart man fann, att jag en plattfot varoch inte heller jag för disciplin nån känsla har.Hemska Herbert, så har det gått.Allt som syntes så flott -ett liv i uniform det blev ej någon munter trall.Jag längtar till mitt kära gamla stall.

Jag kallad blev till statsministern för en audiens.Jag skulle bli finansminister, sa hans excelens.Det lät ju både lockande och svårt på samma gång,så jag sa ja och gnägga fram en munter liten sång.

Hemska Herbert, namnet jag bärför jag är till besvär.Ty vad jag gör med skatterna så är det inte bra,och alla skriker att de vill en ny minister ha.Hemska Herbert, nu är det brått!Strunt i kung och i slott!Jag gjort mitt land bankrutt och avgår, nu är sagan all.Jag längtar till mitt kära gamla stall.

HATTE KNATTE

Hatte Knatte låg i sängendrömde om sin nya bilHela dagen med i svängenfor han säkert hundra mil.

Hatte Knatte styr med ratten,tutar vilt på höns och korKör med lyset på om nattenNu är Hatte riktigt stor.

Hatte Knatte plötsligt möterstora bussen givetvisBilens nos mot bussen stöterGenast kommer en polis.

Hatte Knatte måste stannaInte får man köra såVåt av svett är Hattes pannaHur skall det för honom gå?

Hatte Knatte hör en klockaringa i sitt eget rum,ser där lillasysters docka,hör sin trogna nalles brum.

Hatte Knatte slutar drömma,vaknar i sin egen sängRedan har han börjat glömma,att polisen var så sträng.

Hatte Knatte ängsligt tittarefter bilen - var är den?Under sängen han den hittarNu är Hatte glad igen.