biblioteken i Östergötland 2009:1

Berättelser i rörelse

nr 1 2009

Ansvarig utgivare: Kerstin Olsson, lä[email protected]

Grafisk form: Ahmet [email protected]

Innehåll nummer 1:2009

Manusstopp för nr 2 av Biblioteken i Östergötland är den 8 maj 2009.

Välkomna med artiklar från biblioteken i länet!

Skicka artiklar på högst 500 ord till ansvarig utgivare per e-post. Innehållet i varje artikel svarar insändaren själv för.

Omslagsbilder:

Framsida: Barn på Motala bokbuss Foto: Tomas Almberg

Baksida: Norrköpings bokbuss vid Långtorpsskolan i Lindö, mars 2009.Foto: Ahmet Kurt

Bokbussreportage

Norrköping 4

Linköping 6

Motala 8

Bokbussmöte i Linköping

Viktigt med tydliga krav innan bussen köps in

10 Bokbusspersonal utbytte erfarenhe-ter

12

Göteborg satsar på internationellt bibliotek på hjul

14Nattpäron i Östergötland 16Berättelser om män-niskor i rörelse 18

Några frågor till... 21

”Nu är vi ett östgötabibliotek” 22

LEDARE

3BIBLIOTEKEN I ÖSTERGÖTLAND NR 1: 2007

Det rör på sig i biblioteksvärlden

Text: Kerstin Olsson, länsbibliotekarie

Kulturutredningen är klar! Äntligen! LIBRIS + folkbiblioteken = kanske sant, medan BTJ gör en pudel.

Biblioteken bör få mer uppmärksamhet och mera pengar, kan man utläsa av Kulturutredningen som just nu är ute på remiss. Både kul-turpolitiken och de myndigheter som har ansvar för bibliotek bör ägna mer uppmärksamhet och ge mera tyngd åt biblioteksfrågorna. Biblioteksområdet är också det enda område som föreslås få mer pengar. Anledningen till det är att det saknas strategier, samordning och styrning på nationell nivå inom biblioteksområdet. Det är bra att det uppmärksammas. Förslaget är att KB ska bli myndighet även på folkbiblioteksområdet och att LIBRIS och BURK slås ihop.

KB:s interna utredning ”LIBRIS + folkbiblioteken = Äntligen!? - En förstudie om möjligheter och svårigheter med en integrering av folkbibliotekens material i LIBRIS” visar att de har kapacitet att ta in folkbiblioteken i LIBRIS. Så än en gång stort tack till Btj som sa upp alla avtal om bibliografisk service, eftersom det satte hjulen i rullning på väg mot ett nytt fräscht bibliotek.se! Och att samtalen kommit igång igen mellan KB och Btj har bekräftats från båda parter.

Btj har anställt en ny VD med uppgift att få företaget på fötter och undvika konkurs. Det framgår tydligt vid ett möte med VD Jonas Ar-vidsson och ytterligare två personer ur Btj:s ledning som begärt en ny träff med den grupp som förhandlade med dem i höstas om bibliografisk service. Jonas Arvidsson framförde en ursäkt för Btj:s affärsmetoder under sista halvåret och citerade den nya styrelsen, som anser att det räcker inte med ”en pudel” utan det måste till ”en hel kennel” för att återupprätta förtroendet hos kunderna. Så i slutet av maj och början av juni kommer de att bjuda in all personal vid Sveriges folkbibliotek till ett informationsmöte på åtta olika platser i landet. Det blir en ”ken-nel” full av ”pudlar” och förmodligen en del annat intressant också. De brukar kunna nosa upp bra föreläsare i intressanta ämnen. Med bättre relationer, lägre priser, enklare tjänster och ökad försäljning ska de försöka vända ekonomin uppåt igen.

Medan det här pågår rullar bokbussarna vidare på de östgötska vägarna med berättelser i rörelse. Läs och inspireras av besöken på bokbussarna och Brita Lodéns boktips om resor i vid bemärkelse!

LEDARE

En rättelse från förra numret som handlade om bibliotek och entreprenörskap: Linköpings stadsbibliotek = huvud- bibliotek och närbibliotek (inkl. bokbus-sen). Att skriva att Linköpings stadsbib-liotek och bokbussen fortsätter i kom-munal regi blir fel. Bokbussen är en del av Linköpings stadsbibliotek. Det är hu-vudbiblioteket och bokbussen som fort-sätter i kommunal regi. Om man bortser från bokbussen så kommer övriga när-bibliotek att konkurrensutsättas. / Linda Fagerlund, Huvudbibliotekschef, Linköpings stadsbibliotek


ATT FÅ ARBETA med människor och böcker är egentligen en oslagbar kombination.

Borås skaffade sig Sveriges första bok-buss 1947 men Norrköping var god tvåa 1951. 1980-1991 hade vi tre bokbussar i Norrköping och spelade verkligen i bokbussarnas elitserie. Som en följd av kommundelsorganisationen men även sämre ekonomi försvann två bokbus-sar i början av 90-talet men även kom-mundelsorganisationen försvann och den kvarvarande bokbussen kunde räd-das kvar. Vi spelar nu i bokbussarnas Superetta och har alltså i viss mån följt IFK Norrköpings kräftgång i seriesyste-met. Chansen finns dock fortfarande – både för IFK och för oss – att vi kan ta oss tillbaka till eliten och Allsvenskan.

Idag täcker vi inte in hela kom-munen med bokbussen men kör till 9 skolor och 27 förskolor på förmid-dagstid och till ett antal hållplatser för allmänheten på kvällstid, som t.ex. i Klockaretorpet, Kvarsebo, Simonstorp, Eksund och Tallebo. Större delen av verksamheten är inriktad på barn och ungdomar och 90 procent av utlå-ningen är barn- och ungdomsböcker. På kvällstid når vi även en hel del pensio-närer. Oavsett vilken åldersgrupp vi äg-nar oss åt är det personlig service som gäller. Det ska vara så enkelt som möj-ligt att låna böcker på bokbussen.

För mig personligen är det fortfa-rande efter 29 år på bokbussen mötet med olika människor som är det vik-tiga. Jag har fått ta del av otaliga olika levnadsöden under alla dessa år och även fått höra många roliga (men även en del sorgliga) historier. Att arbeta som bokbussbibliotekarie är ett sätt att umgås med folk och att man sam-tidigt pratar om böcker och försöker få folk att läsa gör det hela bara ännu trevligare. Att få arbeta med människor och böcker är egentligen en oslagbar kombination.

Jag har naturligtvis många roliga min-nen från dessa 29 år. Ett av dem härrör sig från 80-talet. Vi var i Svärtinge med en av våra tre bokbussar och chauffören skulle backa upp emot Svärtinge gamla affär. Något distraherade honom och han backade rakt in i hörnet på affären. Expediten kommer utrusandes med håret på ända, viftar med både händer och fötter och skriker på bred och na-sal norrköpingska: ”Grabber, om ni ska handle, kan ni väl gå genom dörr’n!”

En av de nio skolorna som vi kör till är Långtorpsskolan i Lindö. Den byggdes 1973. Bokbussen var inte med riktigt från början men nästan. Idag går där ungefär 100 barn som är 6-9 år. På skolan finns ett mycket litet biblio-tek, varför bokbussen verkligen behövs som ett ordentligt komplement. Åsa Andersson, som jobbat där som lärare i snart 12 år, har svårt att tänka sig ett liv utan bokbuss men verkar vara nöjd med att vi kommer en timma i veckan. Barnen söker gärna faktaböcker för olika forskningsuppgifter, vilket ändå inte innebär att skönlitteraturen glöms bort. Bara faktaböcker kan ge ett torrt språk men som man kan utveckla med hjälp av skönlitterär läsning, som ju också stimulerar fantasin och ger upp-levelser på ett annat sätt.

Åsa är också tacksam för att både lärare och elever kan beställa böcker från huvudbiblioteket, när de har nå-got särskilt på gång, vilket ger möjlighet till god framförhållning i planeringen. Förr ringde skolor och förskolor och be-ställde böcker. Idag är det mest e-post som gäller. Bokbussen är huvudbiblio-tekets förlängda arm och når som sådan ut till kommunens yttersta delar. Lindö är ett ganska stort villasamhälle, belä-get vid Bråvikens strand, en bra bit från stadens centrum. Niclas Sjöqvist, också lärare på Långtorpsskolan, berättade för mig, hur han själv som mycket liten pojke för ungefär tjugo år sedan gick

Mötet med människor det viktigaste

Text: Thomas Almqvist, bibliotekarie

till bokbussen i Rambodal, hand i hand med sin mamma och den biblioteka-rie som tog emot då var just densamme som skriver dessa rader.

Ulrika Lundkvist har lånat böcker på bokbussen i Simonstorp sedan 1981. Först bodde hon där bara på somrarna men sedan 1986 är hon simonstor-pare året runt. Simonstorp har unge-fär 380 invånare, ett invånarantal som ökar, trots att skolan lades ner 2006. Förskolan, som ligger underbart vack-ert vid sjön Bolen, finns kvar och anta-let barn växer. Ulrika är den låntagare jag känt allra längst. Hon säger sig ald-rig ha satt sin fot på Åbyfilialen och har knappt besökt huvudbiblioteket heller. Åker hon till stan är det andra ärenden som gäller. Hon betonar bokbussens betydelse för äldre människor som inte orkar bära tunga böcker hur långt som helst och hon betonar även bokbussens betydelse som social samlingspunkt mitt i byn.

Skulle hon önska sig något, vill hon att vi kommer oftare. Vid två tillfäl-len har hon aktivt bidragit till att bok-busshållplatsen räddats kvar, tillsam-mans med många andra då mycket upprörda simonstorpare. Idag besö-ker vi Simonstorp två gånger i måna-den. Ulrika lånar mycket, gärna svensk skönlitteratur, och beställer gärna nya böcker och hon vill framhålla att hon genom åren läst mycket av spanjorer, latinamerikaner och portugiser påver-kad av en viss bibliotekarie.

1989 tog IFK Norrköping SM-guld i fotboll senast efter att ha slagit Malmö FF i den tredje och avgörande matchen på bortaplan efter straffar. Då hade Norrköping fortfarande tre bokbus-sar. I höstas åkte IFK ur allsvenskan. Norrköping behöver få upp IFK i högsta serien igen och Norrköping behöver en ny bokbuss.

4 BIBLIOTEKEN I ÖSTERGÖTLAND NR 1 : 2009

Frågetecken kring upphandling av ny bokbussUpphandlingen av en ny bokbuss till Norrköpings Stadsbibliotek av-slutades i början av januari 2009. Då priset på drygt 3,3 miljoner ordent-ligt överskrider budgeterat anslag på 2,5 miljoner (som hade räckt 2007 när upphandlingen startade) krävs ett tilläggsanslag, innan bus-sen kan börja byggas. Leverantören Helmarks i Markaryd är underrät-tad. Lämnat anbud gäller till juni i år. Beslut tas av kommunfullmäktige i Norrköping i april. Om inte affä-ren blir av är det en tidsfråga innan bokbussverksamheten läggs ner i Norrköping. Den nuvarande bokbussen är 23 år (årsmodell 1986) och kostar mycket i form av dyra reparationer.

Den kraftiga prishöjningen beror inte bara på det dåliga valutalä-get utan också på att det i år intro-duceras en ny generation motorer (Euroklass 5) och även på det faktum att upphandlingsproceduren i sig driver upp kostnaden, vilket man väl knappast tänkt sig från början. Varje bokbusskommun utgår från andras kravspecifikationer och gör den egna kravspecifikationen en aning bättre. Miniminivån på varje kompo-nent i bussen höjs alltså för varje ny kravspecifikation. Standarden på en ”standardbuss” är alltså högre 2009 än 2008 och 2007.

Att få arbeta med människor och böcker är egentligen en oslagbar kombination. Det skriver Thomas Almqvist , chef för den uppsökande verksamheten i Norrköping, i denna rapport från Norrköpings bokbuss.

På bilden samspråkar Thomas Almqvist och Åsa Andersson, lärare på Långtorpsskolan i Lindö.

Foto: Ahmet Kurt


stannar nära bostaden och för att servi-cen är god. Allt går ju att beställa säger Annica ”och så slipper man att åka till stan” lägger Hannes till. Båda gil-lar spännande böcker och tillsammans har de läst böckerna om Harry Potter. Ljudböcker är bäst tycker Hannes, och ”Vargbröder” och ”Kalle Skavank” är två favoriter. Annica Tomasson läser gärna deckare och har läst samtliga av islänningen Arnaldur Indriðasons kriminalare. – Sedan är ju Kajsa Ingmarsson bra, och vi lånar förstås tidningar om

DET ÄR MÅNDAG eftermiddag och klockan är runt 15.00 när bokbussen rullar ut ur garaget på huvudbiblioteket i Linköping. Efter morgonens skoltur, med många LasseMaja-fantaster och ideliga frågor efter Star wars-böcker, är bussen omskyltad och påfylld med böcker för en något mer mogen besö-kargrupp. Alla kvällens beställda böcker står sorterade på väntehyllan, redo att hämtas ut. Ikväll ska vi besöka fem av bokbussens totalt 45 hållplatser.

Varje jämn måndag, som det råkar vara denna dag, bär det av mot Fillinge. Där dyker ett par blyga damer upp och lånar lite av varje, men de vill inte gärna vara med på bild. Det vill dock Viktor Forsberg 10 år, i Ringstorp som är bokbussens nästa stopp. Han tycker om att låna på bussen ”för att vi har så många bra böcker, och så är han som kör (Roger Andersson denna dag) så bra, och det är du också”. Smicker, man tackar! Den bästa bok som Viktor nå-gonsin lånat på bokbussen är ”Stora vildmarksboken”, en bok som handlar om hur man överlever i vildmarken på bästa vis. Viktor vill helst låna böcker om vetenskap, och han tycker att han finner vad han söker på bussen. Idag blir det en bok om astronomi.

Det är ju alltid trevligt att få bok-tips av pålästa låntagare, så vi passar på att fråga Emelie Schultz, 18 år, om hon har något att rekommendera innan vi lämnar Ringstorp. Emelie gillar Marian Keyes underhållande böcker, och allra bäst tycker hon att ”Är det någon där” är.

Tiden går snabbt på bokbussen och efter en halvtimme är det dags att dra vidare mot Örtomta. Ett stopp på kvällsturen kan vara allt mellan 20 mi-nuter och en dryg timme. På 30-mi-nuters-hållplatsen i Örtomta träffar vi Annica Tomasson och sonen Hannes. De kommer till bokbussen eftersom den

Bokbuss med liv och rörelse

Text: Lovisa Rydberg, bibliotekarie

trädgård och mat och allt möjligt annat som vi springer på fortsätter Annica. En som sällan hinner läsa, annat än på semestern, är Cecilia Hagel. Men vad gör hon på bokbussen då kan man undra!? Jo, dottern Josefin, 9 år, äääls-kar att läsa och har gjort så sedan hon var fyra. Hon tycker om nästan alla böcker, men framsidan måste vara fin.

Askeby nästa - och här är det all-tid liv och rörelse. Besökarna är så fli-tiga att bokbussen stannar till här varje måndag. De flesta hållplatserna får besök av bussen varannan vecka och några ställen med färre besökare åker vi till en gång i månaden. Men som sagt var, i Askeby är det full rulle, det är så mycket att stå i att någon intervju inte hinns med! En liten Hampus visar dock nöjd upp de pekböcker som han lånat ”Kaninbad” och ”Halvan kör sopbil” verkar vara favoriter.

Sista stopp denna måndag är i Bankekind. Även här är det många som vill låna, och bussen åker hit varje vecka. Rune Persson är en av de trogna besökarna. Han lånar mycket, ”jag leder nog ligan” gissar han. Rune har svårt att välja en bästa författare, men efter ett tag säger han att Dick Francis är en fa-vorit bland många.

Marskvällen börjar mörkna och det är snart dags att fara hemåt. Det har blivit ganska stilla på bussen och vi misstänker att LHC (i vad som visade sig bli säsongens sista match) konkur-rerar om uppmärksamheten. Familjen Hjerne, utrustad med reflexvästar, väl-jer dock bussen framför hockeyn, och kompisarna Evelina Sandberg och Jennifer Carlsson lånar hästböcker och ljudböcker. Utan ljudbok kan jag inte somna, säger Jennifer. Vi hoppas att Jennifer somnade gott, det gjorde i alla fall undertecknad ett par timmar senare efter en trevlig och intensiv kvällstur.

Tiden går snabbt på bokbussen, konsta-terar Lovisa Rydberg, bokbussansvarig på Linköpings stadsbib-liotek. Besökarna hon mötte under ett efter-middags- och kvälls-pass delade gärna med sig av sina bästa lästips.

Foto: Ahmet Kurt


Bokbussen på förmiddagenBokbussen åker till skolor och förskolor som har långt till ett bibliotek. Under läs-året besöker vi 18 skolor, varav de flesta är låg- och/eller mellanstadieskolor, samt ett 30-tal förskolor. Varje skola/förskola får besök var femte vecka. Klasserna besö-ker bokbussen tillsammans med sina lä-rare enligt ett överenskommet schema. Skolverksamheten bedrivs på förmidda-garna måndag-onsdag, samt fredag.

Hårda och mjuka fakta om bokbussen

Chassi: Volvo B12M, Boggi. Utrustad med EEV (Enhanced Environmental Vehicle)Längd/bredd/höjd/tyngd: 14,5 meter lång, 2,55 meter bred och 3,53 meter hög och ca: 20 ton tung.

Byggare: Helmark Carosseri AB i MarkarydUtformning: Samarbete mellan bokbuss-personalen och karossfirman

Motoreffekt: 420 hkMotor: Euro5Invigdes: 4 oktober 2008Antal lån: ca 500-600 lån/dag

Mest lånat på biblioteket: Barnböcker: Känner du Pippi Långstrump av Astrid Lindgren följd av Biografmysteriet av Martin Widmark. Vuxenböcker: Flickan som lekte med elden och Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson.

Datasystem: Book-It med trådlöst nätverk (online). I bussen finns två datorer för per-sonalen med sökning/utlåning/återläm-ning av media, samt en dator med inter-netuppkoppling för kunderna.

Vi som jobbar på bussen: Roger Andersson, Lars-Göran Blixt, Marika Brusewitz, Rebecca Odin, Lars Qvinth och Lovisa Rydberg

Foton: Kim Ekerstad

Viktor Forsberg och Emelie Schultz, två av bokbussens flitiga besökare.

Tiden går snabbt på bokbussen.


FÖRMIDDAGSTUREN MED bokbussen, el-ler biblioteksbussen, stannar först ut-anför förskolan Ängeln. Klara hjälper fröken att välja böcker. Hos Ängeln har man lässtund varje dag före maten. Bussens specialsignal lockar få besö-kare vid Strömmens förskola – barnen är upptagna med aktiviteter, så idag lämnar personalen bara tillbaka böcker. Tomas Almberg kör bussen sedan 2001 och Jakob Fries, som är ny ansva-rig bokbussbibliotekarie, och jag som tillfällig gäst åker med. Tre kvällar i veckan rattar Tomas Almberg bus-sen, den fjärde kör vaktmästaren Håkan Wetterberg. Fem andra tu-ras om att följa med chaufförerna ut i kommundelarna.Österstads skola har desto fler bussbe-sökare. Vid tredje stoppet väller många elever in.– Grymt, alltså! Kolla! Traktor Power, ropar några grabbar i år 3-4. Manga är populärt, böcker om djur och om teknik likaså. Anton och Mårten tecknar själva manga. – Jag lyssnar helst på ljudböcker – ritar samtidigt eller slappar på sängen, skönt efter skoldagen, berättar en kille.– Anders, blir våra luftballonger så här? Två grabbar håller upp en bok med bilder på stora, färgglada ballonger. Magistern förklarar att man gör sådana på Elevens-val-timmarna, men de blir mindre än bildens.

Tillbaka ”hemma” efter 2,5 tim-mar lunchar vi. Därefter styr Tomas bussen norrut. Alexandra Johnson, bib-lioteksassistent, ersätter Jakob Fries. Strålande solsken med vårens första nyckelpiga för vår del, många stora snö-dropperuggar i en trädgård och må-ååånga katter i solvärmen längs en hus-vägg. På fälten genom bruks- och skogs-bygderna ser vi tranor och rådjur. – Vi ringer om vi inte kan komma till bussen, berättar bussens flitigaste låntagare.

Många stammisar på Motala bokbuss

Text: Ingrid Carlsson, biblioteksassistent

– Annars tror han kanske att det hänt oss något!Hon och maken har lånat i bussen se-dan första bokbussturen för flera år sedan. – Jag brukar låna med till en granne också, säger en annan.Flera har tidningsklipp med boktips med sig. Alexandra beställer till nästa gång. Många lånar tidskrifter, fotore-portageböcker och naturligtvis mycket skönlitteratur till såväl barn som vuxna.Vid en gård kommer fyra generationer. Det blir flera tidskrifter, ett par roma-ner och några barnböcker. – Det ska ju räcka i två veckor, säger en av bönderna.Vi träffar Linus, ”fyra år i april”. Nu kan han räkna till 14, så han lånar 14 böcker. Snart kan han räkna till hundra. Hur många ska han låna då? Där är också Inger en trogen boklå-nare, numera blir det mest ljudböcker. Inger, som är en duktig konstnär, lyss-nar i ateljén. Därifrån är det en bit in till bostaden och ”när jag lyssnat på en deckare, är det kusligt att gå hem i mörkret” anförtror hon oss. Inger lånar också varje gång, precis som Linus och hans mamma. En ung kille ska låna till en anhörig, som inte kan komma. Tomas Almberg plockar ihop lite lokalhistoria, lite om natur, en bok om ödehus och en om skrönor. – Det blir nog bra, tror grabben.

Tomas känner sina låntagare.På kvällens sista pass äntrar ytterli-gare en stammis bussen. Hon funde-rar på att ta skottkärran till bussen för att enkelt få hem allt hon vill låna. Arbetskamraterna är avundsjuka. När hon säger på jobbet att ”ikväll kommer bokbussen, vill de också ha bokbuss, sä-ger de.”

Skymningen har just börjat när Tomas kör in bussen i garaget efter da-gens runda.

Strålande solsken med

vårens första nyckel-

piga. Det är något som

möter Motala bokbuss,

utöver alla entusias-

tiska låntagare förstås.

Biblioteksassistent

Ingrid Carlsson rappor-

terar från en tur.


Foto: Tomas Almberg

Fyra generationer av familjen Linder i Braskhult.

Många skolbarn besöker bokbussen och trivs där.


UNDER DAGEN FICK deltagarna infor-mation om tre nya bokbussar och om vinsten av att skriva avtal mellan bib-lioteket och kundgrupperna skola, förskola och äldreboenden. Rent fy-siskt visades fyra nya bokbussar upp – Norrtäljes, Nyköpings, Lindesbergs och Linköpings.

Linköpings bokbuss körde sin pre-miärtur i september 2008 efter flera års planeringsarbete med kravspecifi-kation, upphandling och ett tätt sam-arbete med entreprenören Helmark i Markaryd. Det var de som till sist fick uppdraget att bygga bussen. Anneli Friberg och Linda Fagerlund var i nämnd ordning chefer för bokbus-sen under upphandlingstiden och när bussen var ny. Anneli fick ersättare un-der ett antal timmar per vecka under tiden kravspecifikationen skrevs. Allt gjordes tillsammans med övrig bok-busspersonal —Roger Andersson, Lars-Göran Blixt, Kerstin Ryd och Annemo Hederfors. Kravlistan finslipades efter besök hos Helmark. Studiebesök hos ett flertal bokbussar gjordes också innan specifikationen var klar. I Linköping valde man att få inredningen gjord av en lokal firma – Strandbergs snickeri, eftersom detaljer då lättare skulle kunna finjusteras på plats även efter leverans. Monteringen gjordes dock i Markaryd. Utvändig dekor designades av OkiDoki Kommunikation AB.Linda Fagerlund och Anneli Friberg var rörande överens om att det krävs mycket tid och tålamod under lång tid innan en ny bokbuss – som du kan vara nöjd med – står klar att användas. Anneli Friberg avslutade med ett gott råd till alla som planerar att köpa en ny bokbuss: – Backa inte från er kravspecifikation gentemot byggaren. Det är ni som vet bäst vad som behövs i bussen. En ny bokbuss är en stor investering, ni ska

jobba länge i den och då ska ni också få det leverantören lovat enligt avtalet, po-ängterade hon Norrtäljes bokbuss presentera-des av områdeschef Gunilla Folkesson. Efter hela elva års önskemål om en ny bokbuss klubbade kommunstyrelsen igenom beslutet att en ny tolvmeters-buss skulle beställas. Den gamla hann bli 22 år innan en ny var på plats. Biblioteket fick i uppdrag att skriva ned sin vision av hur en ny buss skulle se ut ur låntagarsynpunkt. Visionen var att bussen skulle vara ljus och välkom-nande, att personalen skulle befinna sig på samma fysiska nivå som låntagarna och att bussen skulle ha en ”biblioteks-känsla”. Upphandlingen inleddes med denna vision.I förberedelserna ingick också att samla kunskap och fakta från bl a räddnings-tjänsten och Båtmässan, liksom från andra bokbussar, och sedan anpassa kunskaperna till Norrtäljes nivå. Gunilla Folkesson berättade att hon hade en vikarie under planeringsfasen, att man hade tre byggmöten med leve-rantören och att det är viktigt att skriva ned varje detalj i sin kravspecifikation. – Och – räkna med ca ett års leverans-tid, påpekade hon. Norrtälje klarade sig dock med tio månader.Den nya bussen besöker 85 hållplatser, varav 16 är skolor, 13 förskolor och 5 äldreboenden. Den gamla bussen såldes för 70.000 kronor. Nyköpings bokbuss presentera-des som nummer tre i raden av Martin Vrethammar, en av bussens chauffö-rer. Han berättade att planeringen med bussen började redan 2004 och beto-nade att det är ett stort arbete att som amatör tolka de inredningsskisser man får ta ställning till. Kommunens fjärde bokbuss invigdes slutligen i decem-

Bokbussmöte i Linköping

Viktigt med tydliga krav innan bussen köps inText: Lena Vitak, Länsbibliotek Östergötland

ber 2006 och började rulla i januari 2007. Bokbussen besöker fjorton sko-lor en gång i månaden. Under ett så-dant besök på tre, fyra timmar lånas ca 1.500 böcker ut. År 2008 noterades 63.500 lån och 2.100 reservationer på bokbussen. Eftersom kommunbibliote-ket endast har en enda filial är bokbus-sen extra viktig. Man besöker ca 100 hållplatser varav många finns i gles-bygd. Hyllorna är integrerade Barn/Fack/Vuxen, men man byter till ett större bestånd av vuxenlitteratur på kvällsturerna. Dagen avslutades med en kort lektion i marknadsföring av Maria Törnfeldt, chef för Länsbibliotek Uppsala. Ett ut-märkt redskap inför ett marknadsfö-ringsprojekt är att göra en kommunika-tionsplan, tipsade hon. Maria Törnfeldt påpekade också att i bibliotekens mål-grupp finns, sett uppifrån och ner, såväl aktiva och medvetna som latenta och icke-användare av bibliotekets tjänster. Att nå de aktiva på en gång är en utopi, menade hon.– Ta tag i de medvetna först. Och försök flytta upp grupperna ett steg i taget, var hennes råd.

De bibliotek i mellansverige som vill delta i en planerad workshop i marknadsföring ska anmäla sitt intresse till sitt länsbibliotekföre den 12 maj. Ansvarig i Östergötland är Rolf Holm, [email protected] Arbetsmötet arrangerades av Länsbibliotek Östergötland, Regionbibliotek Stockholm och Länsbibliotek Västmanland.


Cirka 65 personer som arbetar med bokbussar samlades i Linköping.

Foton: Elisabeth Strömberg

I mars möttes bok-bussfolk från mel-lersta Sverige i Linköping för att utbyta erfarenhe-ter om sina bus-sar. Lena Vitak från Östergötlands läns-bibliotek rapporte-rar från mötet.

En efter en anlände de gästande bokbussarna i snöyran.


Norrtäljes bokbussBättre plats för låntagarna

En rejäl, infällningsbar handikapp-brygga möter besökaren av Norrtäljes nya buss. När man stigit in finns utlå-ningsstationen framme hos chauffören. En arbetsstation för återlämning liksom barnböckerna är placerade längst bak i bussen. När man kliver in hittar man storstilsböcker närmast ingången, se-dan facklitteratur efter vänstra långväg-gen och mittemot på andra långväggen skönlitteratur. Bokbussens chaufför Peter Nordahl kör till 122 hållplatser bl a ut på två öar, Yxlan och Blidö. Det blir runt 40 mil i veckan. Han stortrivs med sitt jobb.

Vad blev då bättre i den nya bokbussen? – Det blev mycket mer plats för lånta-garna. Flödet har också ökat beroende på att den här bussen är bredare, att dörren sitter långt fram och att man har ”saxade” boksnurror dels fram men även baktill i bussen. Därför kan man

obehindrat passera förbi dem, säger Peter Nordahl. Han svänger sin chaufförsstol helt om och lånar ut, gör omlån och skriver ut nya lånekort.Vid den andra arbetsstationen längst bak i bussen sitter bibliotekarien och sköter återlämning, gör reservationer och hjälper till att söka böcker.En dag i månaden är Peter Nordahl en-sam i bussen. Den turen går till väl-digt små hållplatser med ett fåtal lån-tagare. Låntagarna på bussen är trogna och Peter kan namnet på varenda en. Han kan skicka böcker med grannar och gå hem till vissa äldre som inte or-kar gå ända till bussen. Det kan man kalla tillgänglighet. Detta trots att ser-vicen Boken kommer inte längre finns i kommunen.

På sommaren körs inga skoltu-rer. Då kör man något som kallas ”Biblioplaya” och servar sommargäster på campingplatser, vid affärer utanför tätorten och vid stränder. Hållplatserna är då mycket färre. I gengäld stan-nar man längre, kanske en timme på varje plats. På sommaren byts också medierna ut till viss del. Man tar då även med turistinformation, dagstid-ningar och annat material, inte bara böcker. Den utvändiga skyltningsplat-sen kommer då också till användning. ”Biblioplaya” är en biblioteksidé som föddes i Spanien.

Nyköpings bokbussLång kravspecifikation

Nyköpings två år gamla bokbuss kör från måndag till fredag i en omkrets på cirka åtta mil. Efter kommundelningen finns endast en av arton filialer kvar. Därför är bokbussen viktig. Den kör till såväl dagis som de flesta skolor och för-skolor i kommunen. Däremot servar man inte fängelset, men det har avtal med grannkommunen Oxelösund. Bussen trafikerar såväl tätorter som landsbygd och glesbygd.

Hur tillgänglig är då Nyköpings bok-buss? Kan en rörelsehindrad besöka bussen? Jo, en liten handikappramp finns. Rampen var ett absolut krav en-ligt gällande tillgänglighetsregler.– Vi har till och med kört upp en per-mobil, men det var tungt och kvinnan i rullstolen var rädd. Men det gick! För övrigt fick vi nog med det mesta i vår kravspecifikation, som var flera sidor lång, berättar Catharina Thege, biblio-tekarie på Nyköpings stadsbibliotek.

För synskadade låntagare finns inga medier i bussen. Men man kan söka tal-böcker via katalogen som är tillgänglig, men inte on-line. Beställningarna rings sedan in. Daisy finns bara i ett fåtal ex-emplar i Äppelhyllan bland barnböck-erna. Talböcker tas med endast på be-ställning p.g.a. platsbrist.

Bokbussmötet:

Bokbusspersonal utbytte erfarenheter

Text: Lena Vitak, Länsbibliotek Östergötland

Foto: Elisabeth Strömberg, Länsbibliotek Östergötland

Peter Nordahl, Norrtäljes bokbuss

Nyköpings bokbuss med Tord Nygrens illustration ”Sagoberättaren”


Uppsala kommun arbetar med avtal

Uppsala kommun satsar mycket på uppsökande biblioteksverksamhet. Det berättar Marit Arvidson, enhetschef för den uppsökande enheten. Enheten re-gistrerar 260. 000 utlån per år. Dessa fördelar sig på två bokbussar, ”Boken kommer”, talboksverksamhet och två sjukhusbibliotek (Akademiska sjukhu-set och Ulleråkers sjukhus).

Bokbussarna kör 30 turer på landet och två i stadsmiljö och har ca 128. 000 lån per år.

All biblioteksservice i Uppsala är av-talsreglerad enligt en styrmodell som omsätter 62 miljoner kronor om året. Där får biblioteket en penningpåse och kan sedan bestämma över vad man ska göra för pengarna. Skolbiblioteksavtalet gäller tretton landsbygdsskolor och många dagis och förskolor.

Man har även avtal med cirka fyrtio äldreboenden med tre arbetsplatser och

med svenska staten om ett fängelse och tre häkten. Inom äldrevården skrivs av-tal om samarbete med varje enhetschef. Slutligen finns avtal med Knivsta kom-mun om bokbusservice två lördagar un-der en sexveckorsperiod.

Erfarenheterna från Uppsala visar att modellen att arbeta efter avtal för-enklar rutinerna. Verksamheten löper på utan avbrott och prisjusteringar. Man sparar också pengar eftersom pri-set enligt avtalet skrivs upp varje år med tre procent och förkomna böcker ersätts med en avtalad summa. Avtal ger tydlighet. Båda parter vet sina roller och sitt ansvar. Biblioteksverksamheten får en förankring och visar på beho-vet av servicen. Dessutom ger avtal en rättvis fördelning, t.ex. alla sko-lor får samma service. Och sist men inte minst – avtal ger verksamheten en professionalisering.

Bokbussminne från HälsinglandText: Lena Vitak

I mitten på 1970-talet lånade jag ut böcker på bokbussen i förskingringen runt samhället Arbrå i Hälsingland. Det ingick i tjänsten som filialföre-ståndare på Arbrå bibliotek att åka med på bokbussturerna var tredje vecka i området runt ”sin” filial, som i det här fallet hörde till huvudbiblio-teket i Bollnäs.

Bussen var gammal och minst sagt väl använd. Den var ett hemmabygge utan dagens moderniteter. Toalett saknades och lunchpausens tevatten kokades på primuskök på bussgolvet. Jag undrar vad dagens brandskydds-bestämmelser skulle säga om det? Efter tepausen lånade vi toalett hos någon låntagare. På en av turerna var det ”Kapraschen i Nordsjö” som stod värd för toabesö-ket. Han var en färgstark person med glimten i ögat och snusbussen under läppen. Som den levnadskonstnär han var, livnärde han sig på att fiska och bodde gratis i ett frikyrkokapell mot att han i gengäld städade i kyrkorum-met. Det var alltså på kapellets över-våning vi i bokbusspersonalen be-sökte hans privata toalett. Samtidigt lånade Kapraschen jakt- och fiske-böcker och levererade – mot förbe-ställning – en och annan isgädda till oss i personalen. Men det var då det! Vår vän Kapraschen ligger sedan länge i den hällsingska mullen och dagens bok-bussar är sjumilakliv därifrån!

Bokbussmötet:

Bokbusspersonal utbytte erfarenheter

Marit Arvidson talade varmt om vikten av avtal.

En titt in i Norrtäljes buss.


MOT BAKGRUND AV undersökningen ”Mer Nytta än nöje” (2005) och Mångkulturåret 2006 fick bokbussav-delningen på Göteborgs Stadsbibliotek idén till projektet Internationella bokbussen. Jag fick jobbet som projektledare.

Vi vill skapa möjligheter att nå in-vandrarna i stadsdelarna de bor i med material på både deras modersmål och på svenska. Internationella Bokbussen kan fylla en stor funktion då vi kör i för-orter runt Göteborg som inte har nära till ett stadsdelsbibliotek. Den blir ett rullande internationellt bibliotek i mi-niformat. Detta tror vi är ett sätt att minska segregationen och att nå fram till människor som av vana eller tra-dition inte söker sig till stadsbiblio-teket eller annan kulturverksamhet i centrum.

I Göteborg är cirka 20 procent av stadens befolkning invandrare och bo-endet är i stor utsträckning segregerat. Bokbussens närhet till människor kan skapa förtroende och inbjuda till kul-turkonsumtion i större utsträckning.Ett bra sätt att göra invånarna i stads-delarna uppmärksamma på bokbussen och dess utbud är att bedriva program-verksamhet i och utanför bussen. Vi har i första hand vänt oss till barn och ung-domar, vi tror att om vi når dessa grup-per så når vi även de vuxna. På bokbus-sen kan man låna böcker för barn och vuxna, musik, film och tidskrifter och det finns material på elva språk. Vi har också programverksamhet på bussen och den har bland annat inne-hållit musik, estradpoesi och berättande och bedrivits i samband med stads-delsfester i olika förorter i marknadsfö-ringssyfte. Dessutom har vi bokpratat på förskolor och skolor.

En del av projektet har varit att skapa en förskoletur. Nu åker vi till 53 försko-lor på förmiddagarna efter ett fyra veck-ors rullande schema. Förskollärarna intygar att barnens språkinlärning har haft stor hjälp av den stora tillgången på böcker. Man kan också låna samma titel på flera olika språk så att alla barn kan få läsa samma bok både på sitt mo-dersmål och på svenska.

Ett annat projekt har vi bedrivit på en högstadieskola, Internationella sko-lan i Gårdsten. Jag sökte en massa stipendier och fick 70 000 kronor. I samma veva hade jag läst ”Resan som började med ett slut” av Zulmir Becevic, som handlar om hans familjs flykt från Bosnien till Sverige och hans första tid här som tolvåring. Jag frågade honom om jag fick ha boken som utgångspunkt i ett läs- och skrivprojekt och det gick bra. Därefter kontaktade jag berätta-ren Kiriaki Christoforidis och estradpo-eten Emelie Hwang och bjöd sedan in niondeklassarna att komma till bokbus-sen en stund varje onsdag för att läsa, skriva och berätta. Ett mycket uppskattat och roligt projekt.

Till hösten ska vi samarbeta med en annan skola i området och vi utvidgar och utvecklar förskoleturen hela tiden med fler förskolor och bokprat för både barn och personal.

På helgerna kör vi bokbussen till olika förortstorg i marknadsförings-syfte, för att berätta om bokbussen och bibliotekens verksamhet med hjälp av programverksamhet. För övrigt har projektet fallit så väl ut så att det har permanentats.

Göteborg satsar på internationellt bibliotek på hjulText: Mirjam Önner, projektledare för Internationella bokbussen

Internationella bokbussen är ett rullande internatio-nellt bibliotek i minifor-mat. Tanken är att den ska minska segregationen och nå nya grupper av biblio-teksbesökare. Projektledare Mirjam Önner berättar här om verksamheten.


Om ni vill veta mer om bokbussen eller har några frågor, kontakta:Mirjam Önner, projektledare för Internationella bokbussen 031-368 34 32, e-adress: [email protected]

Foto: Pirjo Nyckling


I vår gästas Östergötland av

Riksutställningars ”Nattpäron – på väg

mot små och stora berättelser”. En 90

kvadratmeter stor utställningstrailer,

fylld med inspiration som stimulerar

barns läslust och berättande, besöker

Motala och Söderköping i april och

maj.

NATTPÄRON ÄR EN vandringsutställning om berättande. Nattpäron är också den fantastiska boken ”Nattpäron, en bok om att hitta på, tänka och berätta” av Johan Althoff.

Utställningen vänder sig främst till barn mellan 9 och 12 år, men är lika ro-lig för alla åldrar. Många skolklasser och barngrupper har redan bokat in sig på de gruppvisningar som erbjuds un-der skoltid. Nattpäron har också öppet för allmänheten på eftermiddagar och helger.

I utställningen möter barnen värdar som kan vara bibliotekarier, dramape-dagoger och museipedagoger. De ska bl. a. vägleda, inspirera och leda ”kom-igång”-övningar”. Besökarna får själva vara med och skapa en historia utifrån berättelsens fyra byggstenar – en per-son, en vilja, ett problem och en plats. Varje byggsten motsvaras av en fanta-sieggande avdelning runt Mittrummet, med Gnollpaketet, Totempålen och Biblioteket.

Åk till Motala eller Söderköping och skapa din egen berättelse!Författaren Johan Althoff står för manus för utställningen och boken, Johan Killgren för utställningens gestaltning. Boken form-ges av Sarah Sheppard, som också illustrerar tillsammans med Robert Nyberg. De har även gjort bilder i utställningen.

Källa: Riksutställningars hemsida/Nattpäron:

http://www.riksutstallningar.se/templates/

Exhibition____27225.aspx

Nattpärons framfart genom landet kan följas på

Nattpäronbloggen:

http://nattparon.wordpress.com/

Berättelser är ett sätt att tänka som skapar sammanhang och mening och får världen att hänga ihop

Jag ryms inte i en figur. Jag är en stor be-rättelse, med många inblandade, som på-går hela tiden.

Att kunna vara inne i sin egen fantasi är mycket praktiskt. Man kan prova frisyrer och kläder. Och man kan tänka på sig själv när man var liten. Och på sig själv i framti-den. Och saker man gjort och kommer att göra. Och testa vilda idéer. Man kan tänka på Jag på hur många sätt som helst.

Ur boken

Nattpäron i ÖstergötlandText: Annika Holmén

bibliotekskonsulent,

Länsbibliotek Östergötland

Foto: Riksutställningar/Karl-Olov Bergström

En vandringsutställning om berättande är något för alla åldrar.


UTSTÄLLNINGEN NATTPÄRON besökte Norrköping i oktober 2007. Lokala arrangörer var stadsbiblioteket, mediacentralen, kulturskolan, konst-museet, stadsmuseet samt kultur- och fritidskontoret. Det fanns redan innan ett etablerat samarbete mellan institu-tionerna som regelbundet träffades i barn- och ungdomskulturgruppen.

Dagtid besöktes utställningen av skolklasser från några av skolorna i kommunen. Utställningen var även öp-pen för allmänheten vissa kvällar och på helger. Den var mycket välbesökt.

Administrationen ansvarade media-centralen för. Kulturskolan höll i ansva-ret för pedagogerna som tog emot bar-nen i utställningen. Stadsbiblioteket

samt konstmuseet och stadsmuseet ar-rangerade parallellt program för klas-serna då Nattpäronutställningen bara kunde ta emot halvklasser. Temat på dessa program var ”Berättande uti-från en bok”, ”Vad berättar bilden för dig?”, ”Vad kan ditt föremål berätta?” Personal från stadsbiblioteket, kultur-skolan och mediacentralen ansvarade för bemanningen under allmänhetens öppettider.

Vi skickade ut en inbjudan till alla skolor i kommunen, främst vände vi oss till år 3–6. Först till kvarn gällde. Intresset var stort och vi kunde bara ta emot hälften av alla klasser som var in-tresserade. Vissa skolor anmälde flera klasser, medan andra kom med enstaka.

Stort intresse när utställningen gästade Norrköping

Text: Lisa Ekman, bibliotekarie

Vi hade även besök av en klass från gymnasiesärskolan. Många barn med annat modersmål än svenska besökte utställningen då flera av de deltagande skolorna har stor andel barn med in-vandrarbakgrund. Det är en målgrupp som är viktig för Riksutställningar. Besöket i utställningen har uppskattats mycket av lärare och elever och inspi-rerat dem till fortsatt arbete med berät-tande. Många barn som varit med klas-sen kom tillbaka när vi hade öppet för allmänheten, tillsammans med kompi-sar eller familjen.

Läs mer på Norrköpings Nattpäronblogghttp://nattparon.wordpress.com/category/norrkoping/

Varför kommer Nattpäron till er?– Vår chef erbjöds att ta hit utställningen.

Vem bemannar utställningen?– Barn- och skolbibliotekarierna plus länsbibliotekets inhyrda pedagoger.

Hur marknadsförs utställningen och mot vem?– Vi har bjudit in alla skolklasser år 3–6. Dessutom sedvanlig annonse-ring mot allmänheten.

Vad vill ni att barnen ska minnas från Nattpäron? – Hur man kan skapa en berättelse, vad den ska innehålla och att det var kul på utställningen.

Vad betyder fantasi för er?– Att inte begränsas av verkligheten. Frihet.

Intervjuade: Anna-Karin Lundell och Marie Wissting, barnbibliotekarier i MotalaUtfrågare: Annika Holmén

Varför kommer Nattpäron till er?– Jag besökte själv Nattpäron när den visades i Norrköping och fick en full-ständig glädjechock. Den var så fantas-tiskt fantasirik, full av överraskningar och roliga infall, den inbjöd hela ti-den till interagerande. Både jag och min då 17-åriga dotter var strängt upp-tagna i nästan en timme med att un-dersöka alla möjligheter som finns i utställningen.

Vem bemannar utställningen?– Vi arrangerar Nattpäron i ett samar-bete med Kulturskolan, utställningen kommer att bemannas av skolans dra-mapedagoger samt kulturaktör Pia Molin som vi engagerat som extern kraft.

Hur marknadsförs utställningen och mot vem?– Skolor och förskolor är inbjudna se-dan början av året och det är snart full-bokat på deras tider. Även förskolor och fritidshem har inbjudits, de kommer att få ytterligare information på närmaste

barnkulturträff. Vi har gjort ett samlat tryckt program med vårens offentliga barnkulturutbud, där presenteras ut-ställningen. När det närmar sig kom-mer vi också att arbeta mer offensivt ut mot allmänheten med affischer och annonser.

Vad vill du att barnen ska minnas från Nattpäron?– Känslan av att komma in i ett rum som appellerar till alla sinnen, det är in-spiration, glädje, styrka. Och att de fick vara med och skapa något utifrån detta tillsammans med duktiga pedagoger.

Vad betyder fantasi för dig?– Utan fantasi vore livet urtråkigt. Med hjälp av fantasin kan vi spränga alla gränser, vända nederlag till framgång, se försonande drag hos oss själva och andra, och förstå utan att kunna be-skriva teoretiskt.

Intervjuad: Barbro Mellquist, kultursekrete-rare i SöderköpingUtfrågare: Annika Holmén

Nattpäron i Motala 9 – 26 april

Nattpäron i Söderköping 4 – 17 maj


VuxenböckerAllende, Isabel Inés, min själs älskade

Inés Suarez är en verklig historisk per-son som skrev ner sina livsöden un-der 1500-talet. Hennes berättelse låg länge bortglömd i dominikanerklostret i Santiago de Chile, tills författaren Isabel Allende använde det som un-derlag för en roman. Denna kvinna, från början en fattig sömmerska, gör en för sin tid mycket lång och märklig resa, när hon på 1530-talet reser från Spanien till ”Nya världen” för att leta reda på sin man. Men när hon inte fin-ner honom förälskar hon sig istället i Pedro de Valdavia, fältöverste i spanska armén som intagit Inkafolkets huvud-stad. Hon följer med honom i hans er-övring av det territorium som sedan blir Chile. Det blir en mycket äventyrlig färd i kamp på liv och död, där Inés’ sjuk-vårdskunnande och förmåga att finna vatten kommer väl till pass. Den brutala spanska armén utsätter indianerna för mycket grymhet. Många indianer dödas och lemlästas i jakten på nytt land och guld. Så småningom når människorna i fälttåget en vacker bördig dal som blir

början till Santiago. När Inés väl nått sitt mål blir hon mycket engagerad i att bygga upp ett modernt samhälle med sjukvård och skolor. Inés beskrivs som en mycket stark och självständig kvinna, som alltid lyckas hitta på utvä-gar och finna sig i den väg som livet tar. Som barn av sin tid ser hon med förso-nande drag på utrotningen av indian-erna med ursäkten att de som överlever i alla fall blir kristna. Men trots detta framställs hon som en klok och med-kännande kvinna vars tankar det känns som en förmån att ta del av.

Baricco, AlessandroDen här historien

Trots att ingen bil någonsin har setts till i de trakter i norra Italien där Ultimo växer upp, bestämmer sig hans far en dag för att öppna en bilverkstad. Visserligen kan han ingenting om bilar, men det kan ju ingen annan heller. En dag kommer väl bilarna och då gäller det att vara beredd, tänker han. En dag dyker greve D’Ambrosio upp och han erbjuder Ultimos far arbete som tek-niker vid biltävlingar. För att Ultimos mor skall gå med på detta berättar gre-

Berättelser om människor i rörelse

Text: Brita Lodén, bibliotekarie på Linköpings stadsbibliotek

ven om sin far, vars orealistiska dröm-mar hans mor alltid understödde. Av detta har greven lärt sig att man aldrig får krossa någons drömmar. Bilar och drömmar om biltävlingar kommer att prägla Ultimos liv. Men allra mest äls-kar han vägar; raksträckor såväl som kurvor. Han genomlider två världskrig, reser till Amerika, förlorar sin hustru, men drömmen om livet som en sluten racerbana släpper han aldrig. Drömmen blir till ett absurt projekt, som han till varje pris måste genomföra hur tokigt det än är. Berättelsen växlar stil och be-rättarperspektiv i romanens olika de-lar, vilket bidrar till den drömlika käns-lan i en bok där det bärande budskapet är just drömmar och vikten av att alltid hålla sin livsdröm vid liv.

Bennett, AlanDrottningen vänder blad

En dag upptäcker drottningen att det står en bokbuss utanför slottets köksin-gång. Hon går in i bussen för att be om ursäkt för sina skällande hundar, men när hon ändå är där så bestämmer hon sig för att låna en bok. Även om drott-ningen har läst en del böcker förut har

Många drömmer om att resa. Det lockar att få byta miljö, se nå-got nytt och få nya erfarenheter. Men man kan se på resor på oli-ka sätt. Man kan göra en klassresa, en litterär resa eller en religiös resa. Man kan resa för att erövra nytt land eller för att fullfölja ett uppdrag. En del reser frivilligt, andra tvingas att fly. Här kommer ett antal berättelser där människor gör resor på olika sätt. En del rör sig över halva jordklotet, andra bara några hundra meter. Men alla får nya erfarenheter och en chans att utvecklas. Brita Lodén ger här tips på böcker på temat ”Berättelser i rörelse”.

Foto: Ahmet Kurt


hon aldrig varit särskilt intresserad av litteratur. Men nu öppnas en ny värld för drottningen. Hon läser och disku-terar böcker med sin nya handsekre-terare, som hon rekryterat från köket, eftersom han var intresserad av litte-ratur. Hon finner en del av sina plikter tråkiga, eftersom de tar tid från hen-nes läsning. Hon försummar sin fa-milj och sina hundar. När hon bjuder hem författare för att diskutera böcker med dem blir hon emellertid besviken. Många gånger är böckerna betydligt roligare än författarna. Men en del av hennes undersåtar ser med oblida ögon på hennes litterära utsvävningar och gör allt för att förhindra hennes läsning. Men drottningen är av segt virke och hon har i litteraturen funnit ett sätt hur hon ska förhålla sig till resten av sitt liv.

Hollinghurst, AlanSkönhetens linje

För Nick blir det en slags klassresa, el-ler i alla fall en tillfällig turistresa in i överklassen, när han hamnar som inne-boende i sin vän Tobys föräldrahem i

det fashionabla Notting Hill. Han blir snabbt god vän med hela familjen och fyller särskilt funktionen som en ex-tra bror till den manodepressiva dot-tern Catherine. Nick deltar i och iakttar det glamorösa livet och får tillfälle att träffa personer av såväl gammal över-klass som uppkomlingar. Det är 1980-tal och Margret Thatcher är den stora idolen i dessa kretsar, särskilt beund-rad av Tobys far Gerald, parlamentsle-damot för det konservativa partiet. Men Nick får också ta del av dessa personers mindre smickrande manér, såsom alko-holmissbruk, kokain, otrohet, dubbel-moral och skumma affärer. Nick som är homosexuell inleder ett hemligt förhål-lande med Wani, son till en libanesisk invandrare, som gjort sig en förmögen-het på en servicebutikskedja. För sin fars skull håller Wani sig med ett skydd i form av en betald fästmö. Men den nya sjukdomen aids gör sitt intåg sam-tidigt som en stor skandal, som Gerald är inblandad i, avslöjas. Nick dras in i massmedias hetsjakt och görs samtidigt till syndabock av den familj, som han länge känt sig som medlem av.

Boken är en njutning att läsa, främst beroende på det vackra språket, inspi-rerat av Nicks idol Henry James.

Ungdomsböcker

Abdel-Fattah, RandaSer mitt huvud tjockt ut i den här?

För Amal blir det en slags religiös livs-resa att bestämma sig för att bära hijab, slöja på heltid. Amal är född och upp-vuxen i Australien i en muslimsk familj med rötter i Palestina. Förut har hon varit en så kallad deltidare, burit slöja vid speciella tillfällen. Men nu vid sex-ton års ålder vill hon vara närmare Gud och visa hela världen att man kan vara troende muslim och en cool tonåring på samma gång. Men att kliva in i klass-rummet på en privatskola, där få mus-limer går och ingen bär slöja, känns un-gefär lika hemskt som att gå till skolan

Foto: Eva Bergstedt


naken. Vad ska hennes kompisar säga och hur ska lärarna reagera. Men allra värst känns det att möta Adam, den kille som hon hoppas är kär i henne. Som muslim är hon van att möta för-domar och nu kan hon verkligen inte komma undan frågor och kommenta-rer. Men den intelligenta och självstän-diga Amal lyckas både förklara för rek-torn att man kan bära slöja till skoluni-formen och för sina kompisar att hon är intresserad av att shoppa, gå på bio och fnissa ihop med kompisarna som förut. Men efter en tid inser Amal att hon både har vuxit som person genom att följa sin kallelse, men också bidragit till att minska fördomarna och öka för-ståelsen mellan människor.

Becevic, ZulmirResan som började med ett slut

En dag tar Ninos lyckliga barndom slut. Bomber börjar regna ner över hans hemstad i Bosnien och hans kompi-sar skingras över hela världen för att aldrig återses. Nino flyr tillsammans med sina föräldrar i en skranglig buss för att åka till Sverige. Ett land som tar emot flyktingar vars hem blivit för-störda, men som ingen vet något an-nat om. Det verkar ligga vid världens ände, tycker Nino, eftersom man måste resa så långt innan man är framme. I Sverige hamnar han på en flyktingför-läggning i Göteborg. Nino får börja för-beredelseklass tillsammans med andra flyktingbarn och anpassar sig ganska fort till sin nya situation. Men stäm-ningen i flyktingförläggningen är ibland mycket spänd. Människor blir uppgivna av att vänta på det stora beskedet – ska man få uppehållstillstånd eller inte. Ninos föräldrar klarar omställningen olika. Hans mamma är en intelligent och stark kvinna med inställningen att kan svenskarna prata svenska kan hon också lära sig det. Det är svårare för hans pappa. Han tycker det känns för-nedrande att sätta sig i skolbänken som en annan barnunge, när han har arbe-tat och försörjt sig själv och sin familj

i många år. När Nino får höra av en kompis att musik är vägen till alla tje-jers hjärtan, börjar han spela gitarr och bildar, tillsammans med några andra bandet ”Svarta skallar”. Den charmige Nino blir tillsammans med den svenska flickan Jessica, vilket ger flera ingångar till det svenska samhället. Boken är full av galghumor, ironi och slängar både till flyktingar och till svenskar. En stor kärlek och tacksamhet på vil-ket sätt svenskarna tar emot flyktingar blandas med kritik mot den svenska flyktingpolitiken.

Cross, GillanDen gömda skogenDet svarta rummetMardrömspelet

Trilogin om Robert och hans upplevel-ser är en av de mest märkliga ungdoms-böcker som har kommit ut på senare år. Inne på en flygplanstoalett ser Robert plötsligt främmande drag i sitt ansikte i spegeln. Strax efteråt blir allt kaos och mörker. När Robert vaknar upp befin-ner han sig ensam i vad han tror är en stor skog. Först efter ett tag inser läsa-ren och han själv att han oförklarligt blivit förvandlad till en pyssling, vilket gör att situationen i skogen blir mycket farlig. Fåglar och råttor upplevs som människoätande monster. Robert har turen att få kontakt med andra ung-domar i samma situation och tillsam-mans för de en hård kamp för att över-leva. Att skaffa mat, värme och att klara sig från alla faror i skogen tar alla de-ras krafter i anspråk. Men hur kom-mer det sig att de har hamnat här? Är det någon som saknar dem där hemma och finns det någon möjlighet att åter-vända till sitt vanliga liv? Efter ett tag har Robert orienterat sig så pass att han inser att han inte befinner sig långt hemifrån och han bestämmer sig för att försöka återvända hem. Som pyssling är det dock långt och mycket farligt. Resan tillbaka hem och till sin vanliga skep-nad innebär många otäcka och omtum-lande händelser. Men hur kan han ha varit både hemma och långt borta på

samma gång? Vad är det för slags resa han egentligen har återvänt ifrån? Men efter att själv ha blivit räddad kan han inte glömma sina vänner och han börjar fundera hur han ska kunna hjälpa dem. Robert börjar göra efterforskningar och får inblick i många konstiga företeelser.

Wilkinson, CaroleDrakväktaren

Den förtryckta slavflickan, som varken vet sitt namn eller hur gammal hon är, inser plötsligt att hon, den obetydligaste av alla, har fått ett betydelsefullt upp-drag. Hon hjälper den siste kejserlige draken att fly från Huanglingpalatset och tillsammans reser de genom Kina för att nå havet. Den åldrande draken är full av visdom och besitter också ma-giska krafter såsom att ge en illusion av att kunna förvandla sig till andra skep-nader. Slavflickan, som får veta att hon heter Ping, har som sin viktigaste upp-gift att bära och vaka över den mys-tiska drakstenen. Men det är ont om drakar under Hangdynastin i Kina och den elake drakjägaren Diao är dem i hä-larna. Ping tvingas uppbåda både upp-finningsrikedom och mod för att rädda såväl draken som drakstenen ur besvär-liga situationer. För första gången får Ping uppleva mäktiga städer, isolerade bondbyar och vackra floder. Människor är snälla eller elaka. Men det är ingen slump att just Ping räddade draken. Ping inser att hon är en av få människor som kan höra draken prata inne i sitt huvud och att hon istället för den elake mäster Lan är den äkta drakväktaren. Detta uppdrag leder till ett ännu större, nämligen att ta hand om och upp-fostra den lille drakungen som kläcks ur drakstenen.


Hur kommer det sig att du börjat göra det?– Biblioteket har sagostunder även på andra språk och någon tipsade mig om att jag skulle kunna erbjuda mig att läsa sagor på ryska. Jag tyckte det var en bra idé. Så nu har jag gjort det några lörda-gar under våren. Och jag blev förvånad över att det finns så många ryska barn i Norrköping.

Du har ett svenskt namn men det hörs att du inte kommer härifrån.– Det stämmer. Jag kommer från Ryssland men kom till Sverige för tre år sedan och gifte mig med en svensk man.

Tidigare i våras fick du ett stipen-dium på tvåtusen kronor från för-säkringsbolaget Skandia för att utveckla dina sagostunder. Hur kom det sig?– Jag ville satsa mer på sagostunderna och göra något mer än bara sagoläs-ning. Ha dockteater, till exempel.

Så för pengarna köpte jag dockor, en cd-spelare, ett sagotält och lite papper och pennor. Sedan har jag börjat läsa sagor även på svenska, både ryska och svenska, men mest ryska folksagor. Jag märkte att det var fler barn som var in-tresserade av att lyssna när jag läste på ryska, och då tyckte jag det var bra om alla barn som ville kunde vara med. Och så var det en del av de ryska bar-nen som hade med sig svenska kompi-sar också. Så det känns bra, det blir en bra integration då.

Har du någon favoritsaga från Ryssland?– En som heter ”Den röda blomman”. Alla folksagor har ju mycket livsvisdom i sig och handlar ofta om moral, om rätt och fel. ”Den röda blomman” handlar om detta med att kärleken kan åstad-komma mirakel, att det inte spelar nå-gon roll hur en människa ser ut, utan att det är en människas personlighet som till slut spelar roll. Att din nåd på något vis kommer tillbaka till dig, om du är en god människa.

Text: Eva Bergstedt

Vad ger dessa sagostunder dig själv?– Det är roligt att mitt språk kommer till nytta och att jag blir bekräftad som invandrare. Jag mår bra av att bidra med något som är till glädje för andra och att sprida de ryska folksagorna. För min son som är åtta år är det också ett tillskott, detta med att även det ryska språket räknas här i Sverige.

Får du något betalt för sagostunderna?– Jag får ett arvode på 250 kronor per gång.

Kommer du att fortsätta med sa-goläsningen i höst?– Jag vet inte om jag kommer att orka det. Just nu har jag så mycket jobb och sagostunderna kräver ganska mycket förberedelser. Men om inte jag orkar kanske någon annan i vår förening – Ryska kulturella föreningen – kan ta över.

… Anna Broman, socionomstudent på Linköpings universitet, som även läser sagor på ryska på stadsbiblioteket i Norrköping.

Några frågor till...

Foto: Ahmet Kurt


”Vi har tyvärr inte boken själva men kan säkert snabbt få låna in den från något annat bibliotek i Östergötland.” Även om våra bibliotek är välförsedda med böcker och andra medier så kan vi inte alltid tillmötesgå våra lånta-gares önskemål. Detta gäller nog sär-skilt biblioteken i de små kommunerna. Naturligtvis vill vi ge bästa möjliga ser-vice till våra besökare och vi försöker alltid snabbt få fram det som önskas. Här har Östgötabibliotekens samsöks-katalog – där också universitetsbib-lioteket finns med – blivit ett utmärkt hjälpmedel. Lätt ser vi om boken finns på något östgötabibliotek. Vi ser också om den är inne och kan enkelt reser-vera direkt i katalogen. Det känns själv-klart att samtidigt visa låntagaren på dataskärmen vad vi kommit fram till. Ofta har låntagaren redan själv fun-nit boken i ”östgötakatalogen” och vet att vi kan beställa den. Med transpor-ter tre gånger i veckan så ska inte lån-tagaren behöva vänta länge såvida inte boken är utlånad på alla bibliote-ken. ”Östgötabiblioteket” har blivit ett begrepp.

2008 lånade Ydre in 683 böcker från folk- och högskolebibliotek i lä-net, en ökning med 50 procent jäm-fört med 2007. Inlåningen från bib-liotek utanför Östergötland minskade med motsvarande 50 procent. Det som främst lånas in är kurslitteratur – till nästan enbart kvinnliga studerande

– ”udda” böcker, några böcker på främ-mande språk till våra flyktingar samt en och annan ljudbok för ungdomar. Vi har också lånat ut 68 böcker till andra bibliotek.

Biblioteken i länet har som vision att alla östgötar ska ha likvärdig tillgång till biblioteksservice. En jämlik tillgång till böcker och andra medier spelar då en stor roll, liksom att biblioteken gene-röst lånar ut till varandra. Det ska inte vara en nackdel att bo i en liten lands-bygdskommun när det gäller tillgången

till böcker och andra medier. Självklart ska det heller inte kosta någonting att reservera böcker.

De största och bredaste bokbe-stånden finns förstås på de stora biblio-teken. I Linköping, som är länsbibliotek, har man sedan länge varit van vid att låna ut till andra bibliotek både inom och utom länet. På försök började i slu-tet av 2005 även övriga bibliotek att öppna upp för att låna ut och komplet-tera varandras bokbestånd. Det fanns farhågor om att några bibliotek skulle

”missbruka” generositeten och överut-nyttja övriga biblioteks bestånd i stället för att köpa själva. Från början undan-togs också vissa medier som CD-skivor (musik, ljud, cd-rom), filmer samt kort-tidslån. Man befarade att särskilt filmer skulle bli mycket efterfrågade och stän-digt vara utlånade till andra bibliotek och därigenom inte vara tillgängliga för de egna kommuninvånarna. Det fanns också vissa problem med avgifter (för t ex lån av film) som varierade stort mel-lan biblioteken. Problemet med avgif-ter löstes genom att varje bibliotek själv bestämmer hur man vill göra. Varje bibliotek bestämmer naturligtvis också själv om man inte alls vill låna ut det som efterfrågas. Här har vi och också våra låntagare ibland blivit besvikna. Låntagaren ser att boken finns på ett enda bibliotek i Östergötland och att den finns inne. Vi får ändå inte låna bo-ken utan får fjärrlåna den utanför länet så låntagaren får det som önskas.

Nu, tre år senare, så kan vi konsta-tera att det nog är få av oss som har haft några problem och att biblioteken näs-tan utan undantag är mycket generösa när det gäller att låna ut till andra bib-liotek. Vi vill hjälpa och komplettera varandra så att östgötarna verkligen känner att vi nu är ett ”östgötabiblio-tek” där vi alla strävar efter samma mål: att ge alla bästa möjliga service och att skapa en positiv bild av biblioteken.

”Nu är vi ett östgötabibliotek”Text: Elisabet Saxholm, bibliotekschef i Ydre

Mediesamarbetet i siffror

Text: Rolf Holm,Länsbibliotek Östergötland

Statistiken visar, inte helt oväntat, att de mindre biblioteken lånar in mer än de lå-nar ut till östgötabiblioteken, medan det är tvärtom för de två största biblioteken.

Våren 2008 kom biblioteken i Östergötland överens om ett utökat mediesamarbete och det inkluderar nu samtliga medietyper. Det bestämdes också att enhetliga biblioteks-avgifter inom regionen skulle införas och att reservationer ska vara avgiftsfria. Under förra året införde kommunbiblioteken suc-cessivt avgiftsfria reservationer. Nu är det bara Norrköpings stadsbibliotek, den sista bastionen, som fortfarande har kvar sina gamla tariffer.

Ett ytterligare kliv i utvecklingen är det gemensamma bibliotekssystemet som plane-ras att införas så småningom.

Vad säger då siffrorna om hur medieflö-det mellan biblioteken i Östergötland ser ut? Kortfattat kan sägas följande:Linköpings stadsbibliotek redovisar 9 090 utlån till östgötabiblioteken och Norrköpings stadsbibliotek 1 242 volymer eller ca 14 pro-cent av Linköpings siffror. Flera har sä-kert trott att skillnaden inte skulle vara så stor. En förklaring kan vara att biblioteken är vana vid att skicka sina beställningar till Linköping. En annan mer intressant fråga är om det skett ett trendbrott för Linköpings del när reservationsavgifterna för medier togs bort vid årsskiftet. Prognosen i de siff-ror som Linköpings stadsbibliotek lämnat tyder på det. Norrköpings stadsbibliotek har kvar sina avgifter!

Statistiken från Kinda bibliotek spänner över åren 2005-2008 och visar att bibliote-kets självförsörjningsgrad ökat när det gäl-ler lån inom Östergötland. I de fall man be-hövt låna böcker från andra bibliotek utanför den egna kommunen har man i 87 procent av fallen hållit sig inom Östergötland och då utan konkurrens använt sig av Linköping (Länsbibliotek Östergötland). Och i viss mån till Linköpings universitetsbibliotek.

Rent generellt visar siffrorna att de mindre biblioteken lånar in mer än de lå-nar ut till östgötabiblioteken, medan för-hållandet för de två största biblioteken är det motsatta. Som ett exempel kan nämnas Ödeshögs bibliotek där man under 2008 lå-nade ut 650 utlån och omlån till bibliotek i länet och lånade in ca 955 utlån och omlån.


Foto: Ahmet Kurt

Källaren på Norrköpings stadsbibliotek.Biblioteksassistenterna Camilla Holm och Marie-Louise Eng hämtar böcker ur den ”Vita lådan” som kommer till biblioteket tre gånger i veckan.

Hur har det gått med det friare flödet av böcker och andra medier mellan östgöta-biblioteken? Elisabet Saxholm, biblioteks-chef i Ydre, ger en bild av hur samarbe-tet fungerar. Rolf Holm visar samarbetet i siffror.


www.ostgotabibliotek.se

Norrköpings bokbussvid Långtorpsskolan i Lindö.

biblioteken i Östergötland 2009:1

Documents