31

T räsnittet var under tidigmodern tid det vanligaste sättet att mångfaldiga bilder avsedda för en folklig kundkrets. Det hade sin upprinnelse på 1300-talet och under 1500- och 1600-talet spreds flygblad, ettbladstryck, kistebrev och annan sådan populärgrafik i förhållandevis stor mängd över hela Kontinentaleuropa, särskilt Tyskland. Dessa bilder nådde även Skandinavien och Sverige men var då i huvudsak importerade. I Danmark kom en inhemsk produktion igång på allvar först i början av 1700-talet och det äldsta kända ettbladstrycket producerat i Sverige är från 1718.1 I januari–februari 1744 etablerade den tidi-gare boktryckargesällen Petter Lorens Hoffbro (1710–1759) en officin på Hornsgatan i Stockholm och därmed hade Sverige fått sin första betydan-de framställare av folklig grafik.

Hoffbros verksamhet har, så långt den är möj-lig att följa, tecknats av konsthistorikerna Gun-nar W. Lundberg och Sten Åke Nilsson.2 Ett av de äldsta kända bladen från Hoffbros verkstad är en regentlängd – ”svenska konungars åminnel-se” – från Gustav I till och med den regerande Fredrik I (bild 2).3 Bladet måste ha tillkommit mellan 1744 och 1751, sannolikt närmare det tidi-gare året. Sten Åke Nilsson har rentav antagit att det var Hoffbros allra första arbete. Det valhänt framställda bladet är intressant som rojalistiskt uttryck och för dess närapå folkbildande anslag.

Under kungens porträtt finns en liten patrio-tisk vers:

OMFAttA GODE GuD MED tInA ALMAKtS HEnDER,DEn tu VåRt RIKE tIL En FADER GIFVIt HAR,

jonas nordin

Brevmålaren Petter Lorens Hoffbros

regentlängder och deras förlagor

VåR MILDA KOnunG VåRt BESKyD OCH VåRt FöRSVAR,VåR HöGHEtER RIKSRåD OCH SAMtELIGA StEnDER.

Överskriftens löfte om att regenternas födelse, ålder och år skall anges har visserligen inte helt uppfyllts, men försök har gjorts att historisera gestalterna genom att förse de äldre kungarna med skägg och de yngre med peruker. Även den peruklöse Karl XII är lätt urskiljbar. Kuriöst nog saknas Ulrika Eleonora; möjligen sågs hennes re-gering endast som en upptakt till Fredriks.

På det exemplar som Kungl. biblioteket äger finns några av handstilen att döma samtida bly-ertsanteckningar vid Fredrik I:s och Adolf Fredriks porträtt. Beklagligtvis har de utsuddats i efterhand och går knappast att tyda. I medaljongen med Adolf Fredrik kan man läsa några enstaka ord som dessvärre inte ger mycket sammanhang: ”ja kära du […] olika har [?] minsann och han är”. Anteck-ningarna skvallrar emellertid om ett levande för-hållande till de samtida kungligheterna.

Trots det naiva utförandet lär detta färgstarka och informativa blad ha kunnat slå an. Från utlandet vet vi att näst efter religiösa motiv var kungabilder den vanligaste bildtypen i den folk-liga grafiken. Likväl är den sällsynt i det kända material som kommit från Hoffbros officin. I Kungl. bibliotekets samlingar finns emellertid tre regentserier från Hoffbros verkstad som är långt mer elaborerade än det blad som just diskuterats. I dem har han utvecklat såväl stilen som det pe-dagogiska momentet. I anslutning till Johannes Magnus och tidens officiösa historiesyn tar Sve-riges regentlängd sin början med Noahs sonson

32

Magog och genom mer än 150 led för den fram till 1700-talets kungar. Även om bladen till sin komposition är snarlika varandra har det skett en successiv uppdatering av upplagorna. Det äldsta torde ha framställts mellan 1743 och 1746, det yngsta framemot 1750-talets mitt. Så vitt jag kunnat finna har denna serie inte uppmärksam-mats i litteraturen, vilket sannolikt beror på att de tre bladen ligger insorterade bland ämnesord-nade tryck (liggfolio, blandat) och inte i bildsam-lingarna. Avsikten med denna presentation är att göra den intressanta bildsviten närmare bekant för forskningen, men jag kommer inte att mer än översiktligt beröra folklig grafik som sådan.

Hoffbros stora regentserie

Det äldsta av de tre bladen är medfaret och bär överskriften (med lakuner): Kort Beskrifning öfwer alla Swea och Götha Konungars Regemente i en [wiss ordning ifrån Magog] som regerade 88. åhr efter syn-dafloden, til wår allernådigste K[onung] fredrich I (bild 1). Här avbildas Sveriges samtliga 152 regen-ter sedan Magog. Därtill kom Sveriges utkorade ”Successor” Adolf Fredrik. Till varje bild fogades en kärnfull text, vanligen med levnads- eller re-geringsår samt en kortare karakteristik på någon mening.4

Bladet är närmast en plansch och mäter om-kring 61 centimeter på höjden och 50 centimeter på bredden. Detta ger en intressant belysning åt den skriftliga framställan som Mila Hallman och efter henne Lundberg dragit fram i ljuset. I januari 1747 begärde Hoffbro hos Stockholms hall- och manufakturrätt att få ”i realarks format trycka på hela Cardus papper hwarjehanda mål-ningar, [och] äfwen begjuta slike Patroner och brefmålerier at trycka”. Hoffbro befarade emeller-tid att enkelt folk kunde tänkas använda sådana brevmålerier som väggbonad och att det därför skulle bedömas som ett intrång i tapetmakarnas skråprivilegier. Hallrätten gjorde uttryckligen klart, vilket sannolikt var Hoffbros avsikt, att han redan tre år tidigare erhållit tillstånd att idka brevmåleri i större och mindre tavlor och att han gott kunde fortsätta med sin verksamhet så länge de inte sammanfogades till våder av tapetlängd.5

Omständigheterna talar för att det var de här behandlade regentserierna Hoffbro hade i åtanke

3. Albrecht Schmid, ”Christus der HEer mit seinem heiligen Apostlen, und Evangelisten”. Foto: Germanisches nationalmu-seum, nürnberg, HB 24408.

2. Petter Lorens Hoffbro, Svenska konungars åminnelse.

33

med sin ansökan. I sin framställan refererade han till Albrecht Schmid (1667–1744), formskärare från Augsburg och stor bildproducent. Dennes ”in-ventioner” utgjorde Hoffbros inspiration. Schmid arbetade främst med religiösa motiv och bara ett sådant kan med säkerhet hänföras till Hoffbros verkstad; lejonparten i hans (lilla) bevarade pro-duktion utgörs av kungligheter och andra upp-märksammade personer i samtiden: baron von Görtz, Malcolm Sinclair, Erik Brahe. Att döma av de blad som är kända förefaller Schmid därför ha varit inspirationskälla i en mer allmän än specifik mening. Stilmässigt är likheterna påtagliga. I ett arbete av Schmid framställs ”Christus der HEer mit seinem heiligen Apostlen, und Evangelisten” i en fason som direkt tycks peka mot Hoffbros åminnelseblad (bild 3). Likheten går ända ned till tryckuppgifterna: ”Augspurg, zu findem bey Al-brecht Schmid, Formschneider und Brieffmahler. Hauß und Laden auf dem unteren Graben” står att läsa under Kristusbilden. Under åminnelse-bilden läser man: ”stockholm. tryckes och

förseljes hos p. l. hoffbro. formskierare och breffmålare.” Vad mer är, även formatet på Schmids blad, 43 × 35 cm, ligger nära Hoffbro-tryckets: 41 × 32 cm.

I sin framställan hos hallrätten syftade Hoffbro emellertid på tryck som överskred detta foliofor-mat. Med ”realark”, det mått som angavs i ansö-kan, avsågs ett ovikt helark, det vill säga dubbla formatet mot åminnelsebilden men just som i de senare regentlängderna. Även för dem vände han sig mot Tyskland, men inte bara för att inspireras utan för att få ett omedelbart mönster att kopiera. Den direkta förlagan för Hoffbros arbete var en illustrerad regentlängd i elefantfolio, graverad av Johann Georg Puschner (äv. Büschner, Buschner, verksam omkr. 1705–1755) och förlagd av Chris-tian Sigmund Froberg(er) i Nürnberg (bild 4–5).6 I detta mönster återfinns hans bilder i ett mer avancerat tekniskt utförande, utförda med kop-pargravyr i stället för träsnitt. Texterna har i förla-gan förlagts till ett separat blad avsett att klistras under bildarket, men själva illustrationerna har

4–5. Johann Georg Puschner & Christian Sigmund Froberg, Verzeichnüß und Conterfeÿen aller Könige in Schweden […].

34

varit direkta mallar för Hoffbro. Med undantag för de två första porträtten, föreställande Magog och Sven eller Svenno, är alla Hoffbros bilder spe-gelvända mot förlagan (bild 6–7). Hoffbro tycks ha inlett med ambitionen att vända bilderna vid överföringen till tryckstocken för att få dem trog-na originalet, men funnit detta förfarande alltför besvärligt och därefter skurit dem så som de ter

sig i trycket. Ibland har slutresultatet fjärmat sig ganska långt från förebilden.

Det tyska bladet organiserar porträtten i åtta rader om tjugo spalter, medan Hoffbros ark inne-håller nio rader porträtt om sjutton spalter. På detta sätt ryms 150 regenter (samt tio tomma ramar) i förlagan, men 153 i Hoffbros plansch. Därmed har även Ulrika Eleonora, Fredrik I och Adolf Fredrik kunnat infogas. Dock skiljer sig regentlängderna åt även på andra sätt. Anmärk-ningsvärt är att Puschner/Frobergs tryck saknar Sigismund. Den har också något för få Björn och Håkan och, vad värre är, den når bara upp till tretton kungar Erik, som alltså blir det ord-ningsnummer som tilldelas Gustav I:s äldste son. Denna förlägenhet har Hoffbro löst genom att gallra en aning bland de forntida sagokungarna för att få plats med ytterligare någon Björn och Håkan och genom att döpa om Magnus Eriksson till Erik.

Den tyska förebilden saknar uppgift om tryckår, men den förekommer i senare upplagor som aktualiserats till och med Fredrik I (bild 8). Christian Sigmund Froberg drev en tryckpress i Nürnberg mellan 1678 och 1723.7 Den sista upp-dateringen bör alltså ha skett i inledningen av kung Fredriks regeringstid.

Carl Gustaf Warmholtz daterar bladet till 1707, men nämner även att det finns senare upplagor (Whltz 2478). Hans anmärkning att det även finns en version ”i trästick” hänsyftar möjligen till Hoffbros blad. Den enda övriga referens jag kunnat finna till Puschners och Frobergs svenska regentlängd är en avbildning i en polsk utställ-ningskatalog, men tyvärr lämnas ingen komplet-terande information. Det blad som där avbildas

6. Detalj av bild 4.

7. Detaljer av bild 1. 8. Detalj av bild 4.

35

stannar vid Karl XII och dateras till 1706–1709

(bild 12).8 Enligt en annan kataloguppgift, utan illustration, samarbetade Puschner och Froberg om flera liknande projekt. Den tyska historikern Gerhild Komander nämner ett blad från dem med ”Abbildung aller Kurfürsten v. Brandenburg u. auch Könige in Preußen”. Måtten överensstäm-mer någorlunda med den svenska regentläng-den: omkring 70 × 45 cm med texten inkluderad (35 × 45 cm utan). Komander anger tekniken som träsnitt.9

Dessa illustrerade regentlängder var en ut-veckling av en typ av furstetabeller som i Sverige finns bevarade åtminstone från Karl XI:s tid och framåt. I dem lämnades kortfattade uppgifter

om rikets tidigare regenter på just samma sätt som i Hoffbros ark, men utan porträttbilder. Något exempel (härefter: Tabula Chronologica) uppvisar en identisk titel med Hoffbros plansch och härifrån kan man fylla i lakunen i överskrif-ten på Hoffbros första, skadade tryck (bild 9). Även för texterna går det att se ett beroende (se nedan).10 Kollektivporträtten företer även släkt-skap med en sorts informativa land- och regent-speglar som trycktes i stort format, också med förelöpare från 1600-talet.11 Sådana informa-tions tavlor var väl inte främst avsedda för van-ligt folk, men heller inte för de översta samhälls-lagren, som hade tillgång till mer avancerade informationskällor.

9. tabula Chronologica eller Kort Beskrifning öfwer alla SWEA och GötHA Konungars Regemente, i en wiß ordning, ifrå Magog, som regerade 88 åhr efter Synda-floden, till wår allernådigste regerande Konung, K. Carl den XII. utdragen af de trowärdigste Scribenters Chrönicor.

36

10. Petter Lorens Hoffbro, Kort Beskrifning öfwer alla Swea och Götha Konungars Regemente ifrån Magog til wår allernådigste Konung Adolph Fredrich. Variant B.

37

11. Petter Lorens Hoffbro, Kort Beskrifning öfwer alla Swea och Götha Konungars Regemente […].

38

Senare upplagor

Om priset kunde hållas nere är det lätt att före-ställa sig att Hoffbros utvecklade blad blev en succé. Den första upplagan (variant A) utgavs troligen kring mitten av 1740-talet. Inom några få år därefter utkom ytterligare två upplagor (va-riant B–C) (bild 10–12).12 De båda senare är in-bördes mycket lika, men har frigjort sig från den tyska förlagan. Sist i den förnyade raden kommer kronprins Gustav, enligt bildtexten född 1744 (det korrekta skall vara 1746). Mellan variant B och C har endast porträttet av Adolf Fredrik blivit ut-bytt (varom mera nedan) och några marginella textjusteringar gjorts (t.ex. på drottning Kristina). Jämfört med det äldsta bladet hade emellertid väsentliga förändringar skett och förutom i det allmänna upplägget var det ett helt nytt arbete. Alla porträtten var nyskurna och de reviderade texterna hade blivit aningen mer sammanhållna. Fastän regentlängden nu utökats med folkhjälten Engelbrekt var antalet porträtt minskat från 153 till 123. Flera mytiska kungar hade försvunnit, däribland sexton stycken mellan Björn II och Björn III. Den senare fick därtill låna egenskaper åt sin namne med ordningsnummer IV. Detta fick till konsekvens att den som så önskade inte längre kunde konstruera en korrekt numrerad regentlängd eftersom ett antal Karlar och Erikar hade utgått. Flera kungar bytte också inbördes ordning i övergången från förhistorisk till histo-risk tid. De flesta årtalsangivelserna hade tagits

bort för de äldre sagokungarna. Den vetgirige kunde alltså inte längre räkna ut att Magog rege-rat i 1 649 år och fick heller inte lära sig att Attild II ”blef förrädeligen mördad i en skog [år] 3336” (efter syndafloden).

Det är svårt att exakt tidfästa dessa blad, men med vederbörliga reservationer torde de kunna ringas in relativt väl. Variant A vill jag datera till 1746–1747. Den kan inte ha tillkommit före 1744, och någon arvprins Gustav nämns eller avbildas inte. Givet den uppståndelse nedkomsten av en ”in-född” prins orsakade kan antas att bladet tillkom-mit dessförinnan, vilket ger en datering före 1746. Tänkbart är annars ett samband med Hoffbros an-sökan i januari 1747 om att få trycka ”realark”.

I nästa upplaga, variant B, har Adolf Fredrik bli-vit kung och det troligen ganska nyligen. Denna gissning grundar sig i att kungen, såsom tidigare under kronprinstiden, avbildats i halvprofil, vilket strax skall förklaras. Den konstnärliga kvaliteten har genomgående höjts jämfört med den första upplagan. Även om de äldsta sagokungarna natur-ligt nog fick ganska opersonliga återgivningar går alla 1600- och 1700-talets regenter att identifiera utan ledning av texten. Medan de äldre porträt-ten mestadels är i halvprofil är de yngre monar-kerna – från Kristina och framåt – porträtterade helt från sidan. En gissning är att Hoffbro i de senare fallen utgått från myntbilder, som av tradi-tion alltid pryddes av profilporträtt.13 Antagandet stöds av att Kristina avbildats med lagerkrans, just som på många mynt och medaljer, att kronprins Gustav, som inte hunnit få några mynt slagna över sig, avbildas i halvprofil i variant B och C medan Ulrika Eleonoras porträtt uppgraderats till pro-filbild mellan första och andra upplagan. Till-gången på mynt med hennes anlete var förmod-ligen begränsad.14 Förändringen av drottningens porträtt visar också att Hoffbro i variant A utgått från en av Puschner/Frobergs tidigare upplagor i och med att deras sista upplaga visar drottningen i profil och med krona på huvudet (se bild 5). Just det senare kan möjligen vara ett tillägg för att tydliggöra att hon var regerande drottning; några mynt med krona präglades inte under hennes regeringstid. Med utgångspunkt i att det sista da-tum som nämns är den 26 november 1751 (Adolf Fredriks trontillträde) och med antagandet att den nye kungens mynt ännu inte hade kommit i cirkulation vill jag datera variant B till år 1752.

12. Detalj av bild 4, äldre upplaga.

39

I den sista upplagan (variant C) har detta änd-rats och kungen avbildas i just profil. Porträttet företer stora likheter med den silverriksdaler som började präglas 1751.15 Kronprins Gustavs födelse-dag anges i både variant B och C enligt den juli-anska kalendern, den 13 januari. År 1753 övergick Sverige till den gregorianska kalendern, vilket adderade elva dagar till almanackan, och Gustav firade därefter sin födelsedag den 24 januari. Även kungens födelse dag, 3 maj, anges enligt den så kallade gamla stilen. Det protestantiska Tyskland liksom Danmark hade dock övergått till den nya stilen år 1700 och Adolf Fredriks verkliga födelse-dag var därför den 14 maj 1710, vilket också var det datum som firades efter 1753. I variant A anges den 17 maj som födelsedag, vilket är fel hur man än räknar. Allt detta indikerar att alla varianter till-kommit före 1753, om än bevisen måste anses svaga – att Hoffbro över huvud taget skulle ha vinnlagt sig om sådana detaljer förefaller mindre sannolikt mot bakgrund av det slarv han kunde uppvisa med andra uppgifter, exempelvis kronprinsens födel se-år. Under alla omständigheter skulle jag hålla det för sannolikt att alla tre upplagorna utgivits mel-lan åren 1746 och 1753.

Texterna

Det pedagogiska värdet av de behandlade plan-scherna var uppenbart. På ett dekorativt och lätt-fattligt sätt spreds kunskap om rikets regenter. Att Sveriges historia var dess kungars framgick med all tydlighet, och däri skilde sig inte blad av denna typ från exempelvis Olof von Dalins svenska historia eller Charlotta Frölichs kristna kungasagor för ”Sweriges Almoge”.16 Men folket skulle känna sig delaktigt i sina regenters histo-ria och inte minst i deras krigföring, som därför redogjordes i koncentrat. Gustav II Adolf hade ”i dannemarck, pohlen och tyskland sig och sin nation et dråpeligit beröm förwärwat”, hette det bland annat. Stundom förekom ett folkupplys-ande tonfall:

Swantesture bör man weta, at i swerige finnes 2 slächter af de sturer, den äldre förer 3 rågblomster i en gul sköld, af hans syster Brigita är k. gustaf 1 föd Stensture det andra: förer en half gul och half blå, det är Swante Nilsson och hans son unge Stensture som slog christian 2 wid bränkyrka 1519 [variant B–C]

Flera gånger förvandlas också den kortfattade texten till en sammanhängande berättelse under flera av porträtten, även om det inte alltid är helt enkelt att följa den lapidariska framställningen och säregna ortografin:

Amund sleme, giorde orät gränseskilnad mellan swerige och dannem. efter hans död walde götherne Håkan, deremot de swenske hwilka tilwällade Håkan. röde. sig Stenkil, doch i godo bilades, efter håkan war ålderstigen skulle stenkil efter håkans död behålla båda riken, altså tilträdde Stenkil. swea och götha Riken, han förde med the danske om skåne flera krig derutinnan han them i 3 slachtningar nederlade lade skåne under swerige [variant B–C]

Texterna är omskrivna mellan den första och de båda senare upplagorna. Det kan därför vara in-tressant att jämföra den nyss citerade stället med texten i variant A:

Amund III. 1035. förtiente tilnamnet Slemme, för den orätta gräntze skilnad han giorde mel. swerige och Danm. Håkan V röde. 1041 wälde Götherna; de swenske stenkil, i godo bilades efter Håkan war ålderstigen skulle. Stenkil. 1054. Olof Skottkongs systerson behålla båda riken. Han slog Dansk 3 gånger och intog skå-ne.

Hos Puschner/Froberg beskrivs samma kungar på följande vis:

CXI. Amund II. Sein [Amund I:s] natürlicher Sohn, der Geringfügige genannt, fieng an zu regieren Anno 1035. Verlohre Schonen, Blecking und Halland. Verlohr sein Kriegs-Heer wider den Dähnischen Kö-nig Canut. starb A. C. 1041. CXII. Haquin. Der Rote, wegen seiner rothen Haare benamfet, fieng an zu regieren A. C. 1042. War König der Gothen und Schweden. Lebte in guter Zufriedenheit, regierte 13. Jahr, und starb endlich in hohem Alter. A. C. 1054. CXIII. Stenchill II. Olafs, des Tribut-Königs, Enckel, fieng an zu regieren A. C. 1054 war ein Christlicher Herr, siegte dreymal wider die Dähnen. Verstunde sich trefflich auf die Schieß-Kunst. Regierte Höchst-löblich und starb A. C. 1059.

Det är helt visst samma regenter som beskrivs, men de tyska texterna är något mer utförliga

40

och även om ett beroende kan anas är det inte fråga om direkta översättningar. Detta blir tyd-ligt exempelvis i beskrivningen av Kristian II:

Puschner/Froberg:

CXLI. Christianus II. Fieng an das Schwedische Reich zu verwalten Anno 1520. Liese 94. vornehme Schwedische Herren enthaupten und verbrennen, verschonte auch so gar der Todten nicht. Wurde vom Thron gestossen. Starb Anno Christi 1519.

Hoffbro, variant A:

Christian II. Tyran. 1520. blef af Gustaf Trolle krönt i upsala, han war en grym blodhund.

Hoffbro, variant B–C:

Christian 2 då han låtit halsh. 90 pers. på stort[orget]. skal han sagt: at ålen är en haler fisk, det är wist, wil man honom wäl bewara? må man kistor icke spara.

Hoffbros texter är sålunda helt omskrivna mellan upplagorna och ingen av dem överensstämmer med Puschner/Froberg. Hoffbros variant A före-faller i stället ha hämtat sin text från den tidigare nämnda Tabula Chronologica. Om Kristian II läser man där:

Christiern 2. Tÿran. blef af den uproriske Erkebiskop Gustaf Trolle krönt i Upsala A:o 1520. han war en blodhund, som många swenska oskyldiga mördade

Som ytterligare belägg kan anföras texterna om Sigismund:

Hoffbro, variant A:

[Johan III:] hans son Sigismundus. Konung i Pohlen, kröntes til Sweriges Konung, 1597. hölt ej sin ed, blef afsatt.

Tabula Chronologica:

Sigismundus K. Johans son kröntes till Kong i Påhln A:o 1587. och till Sweriges Kong A:o 1591 han höll eij sin eed, ty öfwergafz han.17

Som tidigare nämnts saknas Sigismund hos Pusch-ner/Froberg. Någon fullständig överensstäm-melse råder inte, men jag vill anse det klarlagt att både Puschner/Froberg och Tabula Chro no logica använts som underlag till Hoffbros texter.

Efterföljare

Regentserierna behöll sin popularitet in på 1800- talet och genrens utveckling kan här inte be-handlas uttömmande – den har väl ännu sina efterföljare. Från gustaviansk tid finns åtmin-stone tre varianter av ark med ”Kongeliga Gus-tawianska Ätten” där porträtten utgått från iden-tifierbara och välkända förlagor (bild 13). Dessa träsnitt ingick i en liten folklig skrift med kortare levnadsdata om Sveriges kungar, men bilderna såldes även som ett separat blad.18 Sviten börjar med Gustav I och slutar med Gustav III, senare Gustav IV Adolf. Här anknöts till den dynastiska kontinuitet med Vasa-kungarna som ännu under 1700-talet var oumbärlig för att skänka legitimitet åt kungarna. Priset på bladen är angivet till 2 skil-lingar – en beskedlig summa.19

Från Oscar I:s tid finns ett blad med Sweri-ges Regenter från Gustaf Wasa till närwarande tid porträtterade efter välkända förlagor men utan text.20 En direkt erinring av Hoffbro och än mer Tabula Chronologica lämnas från 1847. Det är en plansch ”Satt efter gammalt manuskrift” som återger svenska konungars levnadsdata sedan Magog och titeln klingar bekant: Kort beskrifning öfwer alla svea och götha Konungar, ifrån Magog, som regerade 88 år efter syndafloden, till närwarande tid.21 Bladet saknar illustrationer. Den dekorativa funktionen har alltså i detta fall försvunnit, men den pedagogiska kvarstod.

13. ”Kongeliga Gustawianska ätten”, gravyr från 1786.

41

1. De bästa introduktionerna rörande skandinaviska förhållan-den är V. E. Clausen, Folkelig grafik i Skandinavien (Köpenhamn 1973), och dens., Det folkelige danske træsnit i etbladstryk 1565–1884 (Köpenhamn 1985). Den mest omfattande studien av folklig grafik i Sverige är Nils-Arvid Bringéus, Skånska kistebrev: Berlingska bok-tryckeriet, N. P. Lundbergs boktryckeri och F. F. Cedergrens boktryckeri (Stockholm 1995), se s. 20–23 om den tidiga svenska produktionen. Se även Nils-Arvid Bringéus, ”Ett nyfunnet kistebrev med svenska kungligheter”, Saga och sed 1998. Kistebrev är en etablerad men något oegentlig benämning på folkliga ettbladstryck. De framställdes av s.k. formskärare (träsnittet) och brevmålare (koloreringen).

2. Gunnar W. Lundberg, ”Formskärar Hoffbro”, i dens., Bellmansfi-gurer: kulturhistoriska tidsbilder och personhistoriska anteckningar till Fredmansdikten (Stockholm 1927); Sten Åke Nilsson, ”Petter Lorens Hoffbro och frihetstidens bildmanipulationer”, Vetenskapssocieteten i Lund årsbok 1976; dens., ”On heroes and traitors. The first popular prints in Sweden”, i Nils Arvid Bringéus & Sten Åke Nilsson (red.), Popular prints and imagery. Proceedings of an international conference in Lund 5–7 October 2000. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Konferenser 53 (Stockholm 2003).

3. Kistebrev 43:2, Kungl. biblioteket (KB). Jfr S. Å. Nilsson (1976), s. 6 ff., även dens. (2003), s. 172.

4. Kort Beskrifning öfwer alla Swea och Götha Konungars Regemente i en […] Som regerade 88. åhr efter syndafloden, til wår allernådigste K[…] fredrich I. Stockholm. Finnes til kiöps hos Petter Lorentz Hoffbro, Formskiära[re] Boendes på Södermalm. (U.å.)

5. Cit. efter Lundberg (1927), s. 103. Se även Mila Hallman, Målare och urmakare, flickor och lösdrifvare: historier från gamla Stockholm, andra uppl. (Stockholm 1916), s. 177.

6. Verzeichnüß und Conterfeÿen aller Könige in Schweden wie solche Ordentlich nacheinander gefolget von den Ersten biß auf den jetzt Re-gierenden. (U.o.o.å) ett blad i folio, Liggfol., 82 Aa, 243/54, 1700–1829, KB. Exemplar i varierande utförande även bland Svenska porträtt, Kungliga samlingsporträtt, 1a–d, KB.

7. Judith P. Aikin, ”Songs by and for women in a devotional song-book of 1703”, Daphnis. Zeitschrift für mittlere deutsche Literatur und Kultur der frühen Neuzeit (1400–1750), 31:3–4 (2002), s. 593.

8. Agresorcy – obrońcy. Obecność szwedzka w Europie Środkowej XVII–XVIII wieku. Katalog wystawy pod redakcją Arkadiusza Do-brzynieckiego & Agnieszki Seidel-Grzesińskiej (Wrocław 2003) kat.nr 5, s. 44 f.

9. Gerhild H. M. Komander, Der Wandel des ”Sehepuncktes”: Die Geschichte Brandenburg-Preußen in der Graphik von 1648–1810 (Münster & Hamburg 1989), s. 388.

10. Tabula Chronologica eller Kort Beskrifning öfwer alla swea och götha Konungars Regemente, i en wiß ordning, ifrå Magog, som rege-rade 88 åhr efter Syndafloden, till wår allernådigste regerande Konung, K. carl den XII. Utdragen af de trowärdigste Scribenters Chrönicor (U.o.o.å.) ett sammanfogat blad i folio, ca 50 × 40 cm. KB har fyra varianter av detta tryck, som gjorts från en graverad kopparplåt. Det äldsta går t.o.m. Karl XI och det yngsta t.o.m. Fredrik I. Över-skriften har inte uppdaterats utan går även i de senare fallen en-dast till ”wår allernådigste regerande konung, k. Carl den XII”; Liggfol., 82 Aa, 243/50 a–d, 1700–1829, KB. Bladen omges av en ram med enkla framställningar av Sveriges landskapsvapen. Inte heller bland dem har någon uppdatering skett efter 1719 –1721 års freder och även riksvapnets hjärtsköld är oförändrad trots dynastiskifte. Warmholtz 2479.

11. Se exv. Florerande general Europæ land- och regente-spegel som kort-tydeligen wisar och repræsenterar de i dag, d. 1 januarii, 1740, war-

ande förnämsta europæiska (Stockholm: Lorentz Ludwig Grefing, 1740) ett folioark. I KB:s samlingar finns en uppdaterad variant av samma blad tryckt 1745; båda i Liggfol., 82 Aa, 243/37 a –b, 1700–1829, KB.

12. Titel och tryckuppgifter är på de båda senare identiska så-när som på tryckarens namn, som stavas ”Lorents” i variant B och ”Lorens” i variant C: Kort Beskrifning öfwer alla Swea och Götha Ko-nungars Regemente ifrån Magog til wår allernådigste Konung Adolph Fredrich. Tryckt i Stockholm, hos Petter Lorents Hoffbro, Formskiär-are och Brefmålare. Södermalm, Horns-Gatan. (U.å.). Samtliga va-rianter av regentlängden återfinns under signum: Liggfol., 82 Aa, 243/27 a–c, 1700–1829, KB. Även om det handlar om olika upplagor benämns de här varianter för enkelhets skull.

13. Tänkbara porträttförlagor till samtliga av stormaktstidens re-genter finns i Nils Keders nyutgåva av Elias Brenners myntkatalog: Thesaurus nummorum Sueo-Gothicorum (Stockholm 1731). Att just denna kommit till användning är dock mindre troligt, eftersom också flera äldre monarker finns avbildade utan att därför ha varit mönsterbildande. Likväl visar utgåvan myntförlagornas använd-barhet. Mynt och medaljer som porträttförlagor diskuteras av Francis Haskell, History and its images: art and the interpretation of the past (New Haven & London 1993), s. 36–41.

14. Under Ulrika Eleonoras korta regeringstid hann det förvisso slås närmare 160 000 porträttmynt (riksdaler, dukater och dub-beldukater, 1-, 2- och 4-marksmynt), men det är troligt att dessa te-saurerades eller av andra skäl snabbt försvann ur cirkulation efter erfarenheterna med Karl XII:s inflationsdrivande nödmynt. Det var f.ö. endast markmynten som var inhemskt betalningsmedel. För mängduppgifter och bilder, se Bertel Tingström, Svensk numis-matisk uppslagsbok: mynt i ord och bild 1521–1972 (Stockholm 1972), s. 265, 281, 287; Den svenska mynthistorien: frihetstiden och den gusta-vianska perioden 1719–1818 (Stockholm 2007), s. 60–62.

15. Den svenska mynthistorien: frihetstiden och den gustavianska perioden 1719–1818 (Stockholm 2007) s. 116.

16. [Charlotta Frölich], Swea och Götha christna konungars sagor, sammanfattade til underrättelse för Sweriges almoge och menige man, som af dem kunna lära, huru deras k. fädernesland ifrån flera hundrade år tilbakars blifwit regerat, samt se, huru på gudsfruktan, laglydnad, dygd och enighet altid följt Guds wälsignelse; men deremot synd, lagens och eders öfwerträdelse, samt oenighet, haft til påföljder swåra lands-plågor, blodsutgiutelser, förödelser m. m. (Uppsala 1759).

17. Sigismund blev kung i Polen och kröntes där 1587. Svensk kung blev han efter faderns död i november 1592 och kröningen skedde i Uppsala 1594.

18. Kort historia, om den kongl. gustavianska familien, jfrån glorwyr-digst i åminnelse konung Gustaf den förste, intil wår nu regerande aller-nådigste konung Gustaf III. Jämte de höga kongl. personernas portraiter (Stockholm 1786) 47 s.; Kort historia om den kongl. gustavianska fami-lien, jfrån glorwördigst i åminnelse konung Gustaf den förste, intil wår nu regerande allernådigste konung Gustaf IV Adolph. Jämte de höga kongl. personernes portraiter. Andra uplagan (Stockholm 1797), 48 s.

19. Kistebrev 63:5–7, KB.20. Tryckt i Stockholm hos P. A. Huldberg: kistebrev 55:11, KB.21. Kort beskrifning öfwer alla svea och götha Konungar, ifrån Ma-

gog, som regerade 88 år efter syndafloden, till närwarande tid. Af de trowärdigaste Skribenters Krönikors innehåll utdragen. götheborg & Surbrunn, tryckt hos Anders Lindgren 1847. – På eget förlag. – Priset 4 sk. Banko. – Då flere exemplar köpes på Boktryckeriet, lemnas betydlig rabatt. – (Satt efter ett gammalt manuskrift.)

NOTER

42