”De sjöng en ny sång” En intertextuell och kontextuell analys av den nya sången i

Upp. 14:1–5

C-uppsats i BV232, 15 hp Helen Davidsson Examinator: Tommy Wasserman Handledare: Mikael Tellbe Inlämningsdatum: 2018-04-11

Abstract

The purpose of this essay is to understand the theological meaning of the term “a new song” from

Rev. 14:1–5, and why “no one could learn that song except the hundred and forty-four thousand

who were redeemed from the earth” (Rev. 14:3). In order to understand the concept of “a new

song”, I have conducted a contextual and intertextual analysis with emphasis on the latter. The con-

cept of “a new song” in Ps. 33:3; 40:4; 96:1; 98:1; 144:9; 149:1 and Is. 42:10–17 has been investi-

gated and compared with Rev. 14:1–5. I consider it likely that John used the concept of “a new

song” based on its meaning in these texts in the Old Testament, and that he also took into account

the use of the concept in the rabbinic tradition. Furthermore, I find it likely that John has filled the

concept with additional content based on his faith in Christ. What Christ has done on the cross gives

the “new song” the most important meaning and is also relevant for the end time events. The new

song reflects fulfilled prophecy and is a part of the apocalyptic events. It is likely that the one hun-

dred and forty four thousand is a symbolic figure, representing the people of Israel and all saved

gentiles. They can only learn or hear the new song because they have been redeemed by the blood

of the Lamb.

Keywords: The Book of Revelation, New Song, Intertextual analysis, Rabbinic tradition, Prophetic

Apocalypse

Förkortningar BDAG A Greek English Lexicon of the New Testament and other Early Christian

literature BCOT Baker Commentary on the Old Testament BECNT Baker Exegetical Commentary on the New Testament ECC The Eerdmans Critical Commentary JSNTSup Journal for the Study of the New Testament KEL Kregel Exegetical Library LXX Septuaginta NCBC The New Century Bible Commentary NICOT The New International Commentary on the Old Testament NTB Nya testamentets budskap WBC World Biblical Commentary WTJ Westminster Theological Journal

Innehåll Kapitel 1: Inledning ........................................................................................................................... 5

1.1Introduktion ................................................................................................................................ 51.2Syfte och problemformulering ................................................................................................... 51.3Material och metod .................................................................................................................... 51.4Avgränsningar ............................................................................................................................ 71.5Struktur ....................................................................................................................................... 81.6Forskningsöversikt ..................................................................................................................... 8

Kapitel 2: Uppenbarelsebokens bakgrund .................................................................................... 112.1 Genre ........................................................................................................................................ 112.2 Författarskap och datering ....................................................................................................... 112.3 Historisk kontext ...................................................................................................................... 12

Kapitel 3: Kontextuell analys .......................................................................................................... 14Kapitel 4: Intertextuell analys ........................................................................................................ 17

4.1 Inledning .................................................................................................................................. 174.2 En ny sång ................................................................................................................................ 174.3 Rabbinska tolkningsregler ........................................................................................................ 184.4 Intertextuell analys ................................................................................................................... 19

4.4.1 Psalm 33 ............................................................................................................................ 204.4.2 Psalm 40 ............................................................................................................................ 214.4.3 Psalm 96 ............................................................................................................................ 224.4.4 Psalm 98 ............................................................................................................................ 244.4.5 Psalm 144 .......................................................................................................................... 254.4.6 Psalm 149 .......................................................................................................................... 264.4.7 Jes. 42:10–17 ..................................................................................................................... 28

4.5Dödahavsrullarna och apokryfer .............................................................................................. 294.6Rabbinsk litteratur .................................................................................................................... 304.7 Sammanfattning ....................................................................................................................... 32

Kapitel 5: Versanalys ....................................................................................................................... 345.1 Upp. 14:1–2 .............................................................................................................................. 345.2 Upp. 14:3 .................................................................................................................................. 365.3 Upp. 14:4–5 .............................................................................................................................. 385.4 Sammanfattning ....................................................................................................................... 40

Kapitel 6: Avslutning ....................................................................................................................... 43Litteraturförteckning ....................................................................................................................... 46

5

Kapitel 1: Inledning

1.1 Introduktion Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. 2 Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor. 3 De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden. 4 Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är fri-köpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. 5 I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.1 (Upp. 14:1–5)

I Uppenbarelseboken används begreppet ”en ny sång” i 5:9 och 14:3. I Upp. 14:3 sägs det, till skill-

nad från 5:9, inte något om hur den nya sången lyder. Det anges enbart att ”ingen kunde lära sig den

sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden” (14:3). Detta väcker

frågor: Vad innebär den nya sången och varför är det enbart de etthundrafyrtiofyra tusen som kan

lära sig den?

1.2 Syfte och problemformulering Min frågeställning är följande: Vad är den teologiska innebörden och funktionen av uttrycket ”en

ny sång” och ”ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta

från jorden” (Upp. 14:3) i Uppenbarelsebokens övergripande berättelse?

Det största utrymmet kommer att ges åt begreppet ”en ny sång”. Uttrycket ”en ny sång”

förekommer sju gånger i Gamla testamentet (Ps. 33:3, 40:4, 96:1, 98:1, 144:9, 149:1, Jes. 42:10)

och två gånger i Nya testamentet (Upp. 5:9, 14:3). I uppsatsen tar jag min utgångspunkt i Upp.

14:1–5, där sångens innehåll inte direkt återges och där det verkar råda speciella förutsättningar för

att lära sig den nya sången.

1.3 Material och metod Den primärkälla som används är Uppenbarelseboken och aktuella GT-texter i Svenska Folkbibeln

(2015). Vid behov används även den grekiska texten och återges då från Nestle-Aland 28:e utgåvan,

Novum Testamentum Graece (NA28) och LXX, redigerad av Alfred Rahlfs, Greek Septuagint LXX.

Sekundärlitteraturen utgörs av exegetiska kommentarer, teologisk litteratur, artiklar, ordböcker och

avhandlingar.

1 Bibelcitat från SFB2015 om inget annat anges.

6

Min metod är historisk-kritisk med en induktiv utgångspunkt. Jag närmar mig materialet utan

någon särskild utgångspunkt eller specifikt ställningstagande. Istället drar jag mina slutsatser utifrån

att ha undersökt källorna inom området.

Förutom att undersöka den historiska och litterära kontexten kommer jag att göra en inter-

textuell analys där jag undersöker hur texter relaterar till varandra. Jag kommer undersöka om och

hur de relevanta GT-texterna används i Upp. 14:1–5.

Inom den moderna bibelforskningen har man särskilt lyft fram intertextualitet under senare

delen av 1900-talet och då mer specifikt forskat kring användningen av GT i NT. Exempel på fors-

kare som ägnat sig åt detta är Stephen Moyise och Gregory K. Beale, som båda har intresserat sig

för användningen av GT i NT generellt. De har också fördjupat sig i Uppenbarelseboken använd-

ning av gammaltestamentliga texter.

Ingen bok i NT innehåller så många hänvisningar till GT som Uppenbarelseboken. Hänvis-

ningarna till GT härrör framförallt från Psaltaren, Jesaja, Hesekiel, Sakarja och Daniel.2 Däremot är

det inte direkta citat som används i Uppenbarelseboken utan referenser till GT som utgörs av antyd-

ningar eller allusioner. En viktig fråga är därför hur dessa allusioner ska förstås? Ska dessa antyd-

ningar omtolkas eller ska de förstås utifrån sitt sammanhang i GT?

En annan svårighet har med språket att göra, eftersom forskare inte är helt överens huruvida

Johannes hänvisningar till GT grundar sig på den masoretiska texten eller på LXX. Eftersom

Uppenbarelseboken är skriven på en bristfällig grekiska, finns det forskare som menar att grekiska

inte kan ha varit Johannes modersmål.3 Andra forskare menar att Johannes behärskade grekiska och

att han istället använda den oregelbundna grammatiken medvetet för att betona något.4 Beale lyfter

fram att de flesta forskare menar att Johannes skriver på grekiska, men tänker på hebreiska.5 Vidare

menar han att Johannes ibland använder oregelbunden grammatik, eller så kallade solecismer, för

att markera en hänvisning till GT. Ett flertal av dessa solecismer förekommer i samband med an-

tydningar eller allusioner från GT.6 En solecism skulle således få den som hör budskapet att stanna

upp, för att sedan kunna ta till sig referensen till GT och på så vis lättare förstå budskapet i Uppen-

barelseboken.7

En annan fråga som är viktig att reflektera över är huruvida referenserna korsbefruktar

varandra. Är det så att referenserna till GT kastar ljus över texten i Uppenbarelseboken, eller får

gammaltestamentliga texter en ny betydelse när de används i Uppenbarelseboken? Det finns olika 2 Beale 1999, 77. 3 Paulien 2001, 114–115. 4 Paulien 2001, 115. 5 Beale 1998, 125. 6 Beale 1999, 320. 7 Beale 1999, 322.

7

förslag till hur Johannes användning av GT texterna ska tolkas. Moyise lyfter fram det ömsesidiga

förhållandet mellan texterna. Förståelsen av Uppenbarelseboken är på så vis beroende av GT, men

även GT får en djupare betydelse genom att dess texter sätts i relation till Uppenbarelseboken.8

Moyise pekar även på dynamiken och spänningen som finns i förståelsen av Uppenbarelseboken,

eftersom Johannes hämtar material från GT samtidigt som han ger materialet en delvis ny inne-

börd.9 Det är därför viktigt att läsa både Uppenbarelseboken och GT, vilket innebär att även

interaktionen mellan texten och läsaren är av betydelse.10

Beale menar att Johannes använde sig av GT:s profetiska språk när han skulle förklara sin

vision eftersom han visste att de som skulle höra profetian (1:3) var insatta i GT och därför skulle

förstå vad han menade.11 Han hävdar att för Johannes är texterna i GT både en ”tjänare” och en

”guide”.12 Det är Kristushändelsen som är nyckeln till att förstå GT, men texterna i GT bringar

också en djupare förståelse för Kristushändelsen och den vision som presenteras i Uppenbarelsebo-

ken.

Det finns en del begräsningar med en intertextuell analys. En del forskare finner en större

mängd allusioner till GT än andra. Jon Paulien har undersökt de kommentarer över Uppenbarelse-

boken som författats av David E. Aune och Gregory K. Beale och gjort en jämförelse över antalet

allusioner de funnit från GT.13 Beale har funnit långt fler allusioner till GT än Aune.14 Jon Paulien

menar därför att det behövs en mer tydligt definierad objektiv metod.15 Enligt honom innebär av-

saknaden av tydliga kriterier att det finns en stor diskrepans mellan forskare.

1.4 Avgränsningar I uppsatsen finns inte utrymme för att diskutera de olika övergripande tolkningsalternativen över

Uppenbarelseboken. Inte heller är det möjligt att redogöra i detalj för hur man i forskningen ser på

de etthundrafyrtiofyra tusen. Uppsatsen ger inte heller plats för ett närmare studium av de skriftstäl-

len i GT som innehåller begreppet ”en ny sång”. Mycket skulle annars kunna sägas om datering och

liknande avseende psaltartexterna och Jes. 42:10–17. I dessa texter kommer framförallt likheter

med Upp. 14:1–5 att lyftas fram.

8 Moyise 1995, 19. 9 Moyise 1995, 137–138. 10 Moyise 1995, 142–143. 11 Beale 1998, 126. 12 Beale 1998, 127. 13 Paulien 2001, 121–129. 14 Paulien 2001, 125. 15 Paulien 2001, 119.

8

1.5 Struktur Inledningsvis följer en isagogisk redogörelse över Uppenbarelseboken som åtföljs av en kontextuell

analys. Därefter följer ett intertextuellt studium, med utgångspunkt i Upp. 14:1–5. Särskilt utrymme

kommer att ges åt begreppet ”en ny sång” och även rabbinsk tolkningstradition kommer att

avhandlas. Sedan följer en versanalys av Upp. 14:1–5 och en avslutande diskussion och slutsats.

1.6 Forskningsöversikt Någon utförlig intertextuell analys av Upp. 14:1–5 och GT-texterna har inte gått att finna i tidigare

forskning. Jag nämner dock sådan forskning som berör ämnet i någon mån.

Olaf Moe nämner i sin kommentar Johannes Uppenbarelse (1960) att den nya sången som

Johannes hör leds ifrån himlen och de etthundrafyrtiofyra tusen, kan sjunga med i den.16 Han menar

att de etthundrafyrtiofyra tusen inte enbart avser de Jesustroende av Israels folk, utan allt Guds folk,

detta eftersom det symboliska talet 12 x 12 000 används. Gud har visat sin nåd och segrat över vild-

djuret, därför sjungs den nya sången både i himlen och på jorden.17 Det är frälsningsverket på korset

som har möjliggjort den nya sången. Moe lyfter även fram den rabbinska traditionen som säger att

Israel kommer att sjunga en ny sång i Messias dagar.18

I artikeln ”The Divine Warrior: The New Testament Use of an Old Testament Motif” (1982)

lyfter Tremper Longman III fram att det heliga krig som utgör ett tema i GT återkommer i NT.

Longman menar att den nya sången i Uppenbarelseboken utgör ett segerrop och beskriver en seger

som redan är vunnen.19 Longman finner stöd för detta bland annat genom att undersöka begreppets

användning i GT. Longman hänvisar framförallt till Jes. 42:10, 13 och Ps. 149:1, 6–9 och menar att

detta stridsmotiv även finns i Ps. 40:4, 96:1, 98:1, 3 och 144:9. När det gäller begreppet en ny sång i

Uppenbarelseboken menar Longman att det nya med sången är beroende av Jesu försoningsverk.

Den nya sången i Upp. 5:9 är en lovsång till Lammet som är värdig att öppna bokrullen. De sigill

som ska öppnas är inledningen på det heliga kriget. Mot bakgrund av detta menar Longman att den

nya sången är ett segerrop som kan sjungas innan striden har ägt rum, eftersom Lammet redan har

vunnit seger.

Richard Bauckham intar en liknande ståndpunkt som Longman i The Climax of Prophecy

(1993) och The Theology of the Book of Revelation (1993). Bauckham menar att Uppenbarelsebo-

ken i likhet med judisk apokalyptik har det heliga kriget som ett genomgående tema. Han lyfter

16 Moe 1960, 204. 17 Moe 1960, 205. 18 Moe 1960, 138. 19 Longman 1982, 1–14. Online: http://beginningwithmoses.org/bt-articles/229/the-divine-warrior-the-new-testament-use-of-an-old-testament-motif-

9

också fram att detta motiv finns redan i GT, särskilt i Exodushändelsen, där Gud ensam är den som

ligger bakom Israels seger mot Egyptens armé.20 Bauckham lyfter även fram likheter med

Krigsrullen (1QM) och dess betoning på ett eskatologiskt krig. Han vill därför kalla Uppenbarelse-

boken för en kristen ”krigsrulle”.21 De kristna uppmanas att delta i kriget vid ändens tid och måste

också vara beredda på att ge sina liv i martyrskap.22 Det bakomliggande krigsmotivet avspeglas i

Upp. 14:1–5, där Lammet står på Sion tillsammans med sin armé. Skillnaden är att Lammet och

hans armé inte använder sig av världsliga vapen utan istället sjunger en ny sång. Johannes lyfter

fram ett ”nytt exodus” där segern är vunnen genom Lammets offerdöd.23 Den messianska armén

kan strida eftersom Jesus redan vunnit seger. Den nya sången utgör därför en segersång för att fira

den seger som redan är vunnen.24 Bauckham hänvisar även till Psaltaren och judisk apokalyptik och

menar att uttrycket ”en ny sång” är ett begrepp som har med heligt krig att göra och är således ett

uttryck för den seger som vunnits.

Gregory K. Beale nämner i sin kommentar, The Book of Revelation: A Commentary on the

Greek Text (1999), att den nya sången är ett uttryck som används för att fira Guds seger över fien-

den.25 Han hänvisar till de GT-texter som använder begreppet ”en ny sång”. Beale nämner att

uttrycket även förekommer i judisk apokalyptik och då avses den tid då Messias ska komma. Han

menar att den nya sången i Upp. 14:3 nu sjungs på ett starkare sätt än tidigare och även för sista

gången.26 Vidare kopplar Beale ihop den nya sång som sjungs i Upp. 14:3 med sången som om-

nämns i 5:9 och 15:3 genom att han noterar att harpor förekommer vid samtliga dessa tre tillfällen.27

Han menar att denna typ av lovsång som ska sjungas vid ändens tid även finns förutsagd i Jes.

35:10.28 Vidare kopplar han även samman den nya sången i 14:3 med den lovsång som sjungs i

19:6. De likheter som finns har att göra med det Johannes nämner om ”bruset av väldiga vatten”.29

Beale menar att sången i 19:2–6 därför skulle kunna vara en fortsättning på den nya sången som

sjungs i 14:3.30 Dessutom menar han att det är tydligt att de etthundrafyrtiofyra tusen kan lära sig

den nya sången på grundval att de har upplevt Kristi försoning. Detta har därför inget att göra med

de etthundrafyrtiofyra tusens övriga förtjänster, dvs. att de inte har befattat sig med lögn.31

20 Bauckham 1993a, 210. 21 Bauckham 1993a, 212. 22 Bauckham 1993a, 234. 23 Bauckham 1993a, 215. 24 Bauckham 1993a, 230. 25 Beale 1999, 736. 26 Beale 1999, 736. 27 Beale 1999, 735. 28 Beale 1999, 735. 29 Beale 1999, 736. 30 Beale 1999, 736. 31 Beale 1999, 737.

10

Peter Jung-Chu Wu visar i sin avhandling ”Worthy is the Lamb: The New Song in Revelation

5:9–10 in Relation to its Background” (2005) att det finns ett samband mellan den nya sången i

Upp. 5:9–10 och Moses sång i 2 Mos.15:1–9. Han menar att exodushändelsen utgör ett bakomlig-

gande motiv till den nya sången i Upp. 5:9–10. Jung-Chu Wu betonar att bibelforskare ofta hänvisar

till att den nya sången i Upp. 5:9–10 relaterar till de GT-texter som nämner en ny sång, men att det

samtidigt saknas ett mer grundligt studium som visar hur texterna relaterar till varandra.32 Jung-Chu

Wu visar dock genom en intertextuell analys att texterna i Upp. 5:9–10 relaterar till de relevanta

texterna i GT. Han menar att den nya sången som riktar sig till Lammet, Jesus Kristus, bygger

vidare på traditionen i GT att sjunga en sång efter en omvälvande frälsande händelse, likt den sång

som Israels folk sjöng vid Röda havet. Däremot är den nya sången i Uppenbarelseboken ett slags

klimax på den här traditionen, eftersom den markerar att Kristus har fullbordat sitt frälsningsverk.33

Jung-Chu Wu lyfter även fram att det finns paralleller mellan perikopen i Upp.14:1–4 och

Upp. 5:9–10.34 Båda textavsnitten refererar till det himmelska tronrummet, Lammet, de fyra varel-

serna och de äldste. Vidare förekommer harpor i båda textavsnittenen. Jung-Chu Wu menar att

14:1–4 också har Moses sång i 2 Mos. 15 som ett bakomliggande motiv baserat på den rabbinska

tolkningsprincipen gezerah sawah.35

Exodusmotivet som bakgrund till ”Moses sång och Lammets sång” i Upp. 15:3–5 har

behandlats av HaYoung Son (2015) i avhandlingen ”The Background of Exodus 15 in Revelation

15: Focusing on the Song of Moses and the Song of the Lamb”. Son behandlar inte Upp. 14:1–5

särskilt ingående, men menar att Exodushändelsen är ett avgörande tema för Uppenbarelsebokens

författare och något som denne knyter an till genomgående. 36

32 Jung-Chu Wu 2005, 235. 33 Jung-Chu Wu 2005, 242. 34 Jung-Chu Wu 2005, 205–206. 35 Jung-Chu Wu 2005, 202. 36 Son 2015, 160.

11

Kapitel 2: Uppenbarelsebokens bakgrund

2.1 Genre Uppenbarelseboken innehåller tre litterära genrer: apokalyptik (1:1), profetia (1:3) och brev (1:4,

11). Kombinationen av apokalyptik och profetia är unik och till detta läggs att den sammanfogas i

en brevform, en text som skulle skickas runt mellan de sju församlingarna i mindre Asien. Beale

anser att det finns likheter mellan Uppenbarelseboken och apokalyptiska profeter i GT som

Hesekiel, Daniel och Sakarja.37

Vidare finns likheter mellan Uppenbarelseboken och de judiska apokalyptiska skrifter som

fanns i omlopp 200 f.Kr.38 Dessa skrifter skrevs dock alltid under pseudonym, vilket dock inte är

fallet med Uppenbarelseboken, där Johannes anges som författare.39 Det apokalyptiska draget i

Uppenbarelseboken är viktigt eftersom boken, liksom andra apokalypser, handlar om kommande

dom och frälsning, samt använder ett språk som är kryptiskt och fullt av symboler. Det är dock

viktigt att inte glömma att Uppenbarelseboken även innehåller profetia: ”Salig är den som läser upp

och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är

nära” (1:3).

2.2 Författarskap och datering Författarskapet är omtvistat.40 En del menar att aposteln Johannes skrev Uppenbarelseboken och

andra är skeptiska till detta, särskilt eftersom Johannes inte presenterar sig som apostel (1:9).41 För-

fattaren beskrivs istället som profet (22:9). Det saknar dock större betydelse för denna uppsats syfte

om författaren är aposteln Johannes eller någon annan eller en grupp profeter som använder Johan-

nes namn som pseudonym. Håkan Ulfgard menar att bokens ”begreppsapparat, teologiska idéer och

etiska ideal” är som ingen annan bok i NT präglad av GT, vilket talar för att författaren har en ju-

disk bakgrund.42 Uppenbarelseboken är den bok i NT som innehåller flest hänvisningar och referen-

ser till GT, vilket innebär att författaren är väl insatt i den hebreiska bibeln.

När det gäller dateringen av Uppenbarelseboken är det framförallt två förslag som framträ-

der i forskningen.43 Båda förslagen har förföljelsen av kristna i romarriket som utgångspunkt. Det

ena förslaget är att boken skrevs vid mitten av 60-talet under kejsar Neros regeringstid. Ett annat 37 Beale 1999, 37–39. 38 Tellbe 2017, 48. 39 Fee och Stuart 1994, 236. 40 Beale 1999, 34–36. 41 Carlsson 2007, 16. 42 Ulfgard 2006, 297. 43 Aune 1997, lvii–lviii.

12

förslag är att boken tillkom runt år 95 under kejsar Domitianus regeringstid.44 Eftersom förföljelsen

tilltog mot slutet av det första århundradet är det mer troligt att boken tillkom då.45 Den senare date-

ringen har även starkare stöd i den tidiga kristna traditionen.46 Dessutom förekommer ett flertal an-

spelningar till kejsar Domitianus i Uppenbarelseboken.47

2.3 Historisk kontext Uppenbarelseboken är skriven under romarrikets tid. Vid en läsning av Uppenbarelseboken är det

lätt att urskilja att Johannes anspelar på romarriket och kejsaren. Kejsaren ansågs vara gudomlig

och människor tillbad honom som en Gud. Den politiska makten hade således religiösa övertoner,

vilket fick konsekvenser för den framväxande kristna rörelsen. När Johannes skrev Uppenbarelse-

boken var förföljelsen av kristna inte så utbredd som den senare skulle bli. Det handlar vid Johannes

tid mer om marginalisering och allmänt motstånd. Johannes visar på faran med att tillbe kejsaren

och romarrikets system. Den stora faran för de kristna skulle bli, vilket Johannes förutsåg, att böja

sig inför ett ont system.

Kejsarkulten uppstod på initiativ av de provinser som tillhörde romarriket.48 Invånarna i dessa

provinser drog socio-ekonomiska fördelar av Pax Romana. Genom att tillhöra romarriket fick de

åtnjuta fred och viss ekonomisk trygghet.49

Kring kejsarkulten fanns det ett helt prästerskap med professionella körer, s.k. hymnodes,

bestående av personer som höll fester till kejsarens ära och i sina sånger lovprisade gudinnan Rom

och kejsaren.50 Detta är ett mycket intressant perspektiv eftersom Uppenbarelseboken genomgående

innehåller lovsånger som riktar sig till Gud. Uppenbarelsebokens budskap står i skarp kontrast till

den kult som fanns kring Rom och kejsarna. De som väljer att tillbe Lammet ställs i kontrast mot

dem som väljer att tillbe vilddjuret. På liknande sätt ställs de etthundrafyrtiofyra tusen och deras

överlåtelse i kontrast till dem som tar emot vilddjurets märke (13:16; 14:1).

Utöver de kristnas situation i romarriket är det också viktigt att inte negligera det faktum att

det är kampen mellan Gud och Satan som är det mest angelägna budskapet i Uppenbarelseboken.

Steven Grabiner menar att det är lätt att den kosmiska konflikten glöms bort inom forskningen där

man ofta har intresserat sig för romarriket som den huvudsakliga kulissen till Uppenbarelseboken. 51

44 Aune 1997, lvii–lviii. 45 Ulfgard 2006, 298–299. 46 Tellbe 2017, 43. 47 Tellbe 2017, 44–45. 48 Bauckham 1993b, 38. 49 Bauckham 1993b, 36. 50 Kraybill 2010, 60. 51 Grabiner 2013, 318.

13

Den kosmiska konflikten och det heliga kriget mot Satan är enligt Grabiner långt viktigare än den

dåvarande kampen mot romarriket.

14

Kapitel 3: Kontextuell analys

Vilken är den litterära kontexten till Upp. 14:1–5? Innehåller Uppenbarelseboken en linjär

berättelse? Följer händelserna som beskrivs på varandra i en kronologisk ordning? Det finns fram-

förallt två huvudalternativ, där det ena förslaget innebär att boken innehåller en kronologisk

berättelse och det andra förslaget innebär att de olika visionerna avser samma händelse men att de

framställs ur olika perspektiv.52 Vidare finns ett tredje alternativ som föreslår att Uppenbarelsebo-

ken har en progressivt överlappande struktur.53 De olika visionerna skildrar således enligt detta al-

ternativ samma skeende men händelsen intensifieras för att slutligen nå sitt slut.

Uppenbarelseboken 14 har en komposition och struktur som enlig David Aune är

utomordentligt komplex.54 Det är dock tydligt att Upp. 14:1–5 utgör en avgränsad perikop.

Perikopen kan delas in i tre olika segment: 1) Synen av de etthundrafyrtiofyra tusen på jorden (v.

1); 2) den nya sången som sjungs i himlen (vv. 2–3); och 3) identiteten av de etthundrafyrtiofyra

tusen (vv. 4–5).55 Vers 1 inleder perikopen med uttrycket kαὶ εἶδον, καὶ ἰδού (”Och jag såg och se”),

ett uttryck som Johannes använder vid flera tillfällen för att markera en inledning på något nytt.56

Perikopen avgränsas även till Upp. 14:6 genom uttrycket ἄλλον ἄγγελον (”annan ängel”),

som återkommer vid sex tillfällen i Upp. 14:6–18. Perikopen i Upp. 14:1–5 avgränsas därför från

det fortsatta innehållet i vers 6 och framåt på ett tydligt sätt.

Upp. 14 avgränsas även tydligt mot föregående kapitel 13. Kapitel 13 innehåller beskriv-

ningar av vilddjuret, människors tillbedjan av vilddjuret och vilddjurets märke eller tal som männi-

skor tar emot på sin högra hand eller panna. I Upp. 14:1 anges att de etthundrafyrtiofyra tusen har

Lammets namn och hans Fars namn skrivna på sina pannor, vilket utgör en tydlig kontrast till de

människor som faktiskt har böjt sig för vilddjuret och tagit emot dennes tecken (13:16).

Vidare finns en tydlig avgränsning mellan kapitel 14 och 15. Inledningsfrasen till Upp. 15:1

lyder enligt följande: kαὶ εἶδον ἄλλο σηµεῖον (”Och jag såg ett annat tecken”). Det finns även en

narrativ förbindelse mellan kapitel 14 och 15. Den nya sången som omnämns i 14:3 är inte nedteck-

nad, vilket gör att spänningen stegras för dem som var tänkta att höra detta. Den som hör eller läser

detta kan komma att ställa den befogade frågan: Vad innebär den nya sången? Denna fråga hänger

kvar i luften, för att sedan på ett naturligt sätt leda fram till Moses sång och Lammets sång i Upp.

52 Carlsson 2007, 19. 53 Tellbe 2017, 127–129. 54 Aune 1998, 794. 55 Aune 1998, 796. 56 Se Upp. 6:2, 6:5, 6:8 och 14:14.

15

15:3–4.57 Pieter G.R. de Villiers menar att den nya sången i 14:3 utgör en sammanfogande länk till

den sång som sjungs i 15:3–4.58 Lovsångsmotivet upprepas och det är viktigt att förstå detta motiv

för att förstå innebörden i Uppenbarelseboken 14.59 Dessutom upprepar även de tre änglar som fö-

rekommer i Upp. 14:6–12 vikten av sann tillbedjan. De Villiers menar därför att sektionen med äng-

larna binder samman hymnen i 14:3 med hymnen i 15:3–4.60 Den första ängeln som träder fram i

Upp. 14:6–7 uppmanar alla folk i hela världen att ”Vörda Gud och ge Honom äran” och att ”Tillbe

Honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna”. Den tredje ängeln i Upp. 14:9

varnar också för tillbedjan av vilddjuret. Tillbedjan av vilddjuret kommer att få oerhörda konse-

kvenser.

Den tronvision Johannes ger i Upp. 4–5 kap är avgörande för hela boken och dess tolkning.

Innehållet i dessa kapitel är av stor vikt, eftersom dess budskap också kontrasteras med romarriket

och dess tillbedjan av kejsaren. I Upp. 4–5 kap. är det tydligt vem det är som ska tillbes, det är

”Herren Gud Allsmäktig” (4:8), och Lammet (5:12). I Upp. 5 är det också tydligt att lovsången tar

sin början runt tronen och sedan sprider sig till hela världen, ”allt skapat i himlen och på jorden och

under jorden och på havet och allt som finns i dem” lovar Herren (5:13). Jung-Chu Wu menar att

det är flera viktiga teologiska teman i boken som har sitt ursprung i Upp. 4–5.61 Det är tydligt att det

som sker i himlen också påverkar det som sker på jorden: ”God in heaven is the commander and

conductor of all the earthly events”.62 Det är också i Upp. 5:9 vi möter begreppet ”en ny sång”. Av

stor betydelse är att den nya sången sjungs till Lammet. Detta sätter Lammets frälsningsverk i fo-

kus. Tronen har stor betydelse och är också något som återkommer i Upp. 14:3. Carlsson menar

också att visionen av Guds tron kan kontrasteras till ”Satans tron” som fanns i Pergamon (Upp.

2:13).63 Både satans tron och tronen i Pergamon kommer en dag att försvinna, men Herrens tron

kommer att bestå för evigt.

Slutligen är det värt att nämna att Uppenbarelseboken 21 talar om en ”ny himmel och en ny

jord” (21:1), och ”det nya Jerusalem” (21:2). I detta kapitel finns flera referenspunkter till Upp. 14.

Återigen talas det om tronen (21:5) och de sju änglarna (21:9). Den som sitter på tronen säger: ”Se,

jag gör allting nytt” (21:5). Även tolvtalet återkommer i Upp. 21:12–17, där det även omnämns att

muren runt staden mäter ”etthundrafyrtiofyra alnar” (21:17). Det är också tydligt att lögnare lämnas

57 de Villiers 2004, 214. 58 de Villiers 2004, 215–217. 59 de Villiers 2004, 218. 60 de Villiers 2004, 221. 61 Jung-Chu Wu 2005, 3. 62 Jung-Chu Wu 2005, 5. 63 Carlsson 2007, 83.

16

utanför det nya Jerusalem (21:27). Även i det sista kapitlet, Upp. 22, finns referenser till 14:1–5.

Lammets tron ska stå i staden (22:3) och hans tjänare ska bära hans namn på sina pannor (22:4).

17

Kapitel 4: Intertextuell analys

4.1 Inledning Detta kapitel kommer till största del att ägnas åt en intertextuell analys. Eftersom analysen

framförallt berör begreppet ”en ny sång”, inleder jag med en begreppsanalys. Vidare redogör jag

kort för rabbinska tolkningsregler. Avslutningsvis berörs vad som finns kring begreppet en ny sång

i Dödahavsrullarna och annan utombiblisk litteratur samt i den rabbinska litteraturen.

4.2 En ny sång I Upp. 14:3 används begreppet ”en ny sång” (ᾠδὴν καινήν).64 Detta begrepp förekommer både i

Upp. 5:9 och 14:3. Värt att notera är att ordet för ”sång”, ὧδή, förekommer enbart i fem texter i NT,

Ef. 5:19; Kol. 3:16; Upp. 5:9; 14:3 och 15:3. Termen ὧδή kan översättas med ”sång” eller ”melodi

med text”. 65 Enligt BDAG betyder ὧδή framförallt ”helig sång”, eller ”sång som hyllar Gud”.66

Ordet καινός avser något som är nytt, som varit i bruk en kort tid eller som tidigare inte

använts.67 Det kan även avse något som är okänt, annorlunda eller anmärkningsvärt.68 Termen

καινός utgör en kontrast till något som är gammalt och obsolet; καινός ersätter det gamla och blir på

så vis ett bättre alternativ än det gamla.69 Termen καινός används i LXX i de texter där begreppet en

ny sång förekommer. Som nämnts tidigare återkommer καινός i Upp. 21.

I de texter i LXX som talar om en ny sång används flera olika uttryck för ”sång”. I Ps. 144:9

används ὧδή för ”sång”, vilket är det enda tillfället i LXX där ordet förekommer. I Ps. 33:3, 96:1,

98:1 och 149:1 används i stället ᾆδω för ”sång”. Verbet ᾆδω betyder sång i form av lovprisning.70 I

Ps. 40:4 och Jes. 42:10 används ὕµνος för ”sång”. Substantivet, ὕµνος, har mer innebörden av hymn

eller sång med ett religiöst innehåll.71

I Biblia Hebraica används שחד ירש för begreppet ”en ny sång” i Ps. 33:3; 40:4, 96:1; 98:1;

144:9; 149:1 och Jes. 42:10. Termen som förekommer 78 gånger i GT, betyder ”sång” eller ירש

”musik”.72 Termen שחד betyder ”ny”, men innebär även att förnya eller restaurera något.73 Värt att

64 ᾠδὴν καινήν står i singular, feminin och ackusativ form. 65 Louw & Nida 1989, ὧδή. 66 Danker (red) 2000, BDAG, ὧδή. 67 Danker (red) 2000, BDAG, καινός. 68 Danker (red) 2000, BDAG, καινός. 69 Danker (red) 2000, BDAG, καινός. 70 Danker (red) 2000, BDAG, ᾆδω. 71 Louw & Nida 1989, ὕµνος. 72 Kohlenberger/Mounce 2012, יר .ש73 Kohlenberger/Mounce 2012, חד ש.

18

notera att Psaltaren i övrigt är fylld av uppmaningar att lova och prisa Herren, men begreppet ”ny

sång” förekommer således enbart sex gånger.

Verbet för att sjunga, ἄδω förekommer enbart i Upp. 5:9; 14:3 och 15:3. I Upp. 14:3 anges

καὶ ᾄδουσιν [ὡς] ᾠδὴν καινήν vilket översatts med ”De sjöng en ny sång” (min kursivering). Jung-

Chu Wu påpekar det faktum att verbet att sjunga, ἄδω, således förekommer enbart i sammanhang

där temat verkar handla om erövring eller seger.74

4.3 Rabbinska tolkningsregler De skriftlärda inom den rabbinska judendomen lade ned stor möda för att tolka skriften.75 De

använde sig av tolkningsregler eller hermeneutiska principer, som var inspirerade av de bibliska

texterna och den levande tolkningstraditionen.76 Forskare har kunnat utkristallisera olika samlingar

av hermeneutiska regler. En av dessa samlingar består av sju regler som tillskrivs rabbi Hillel.77

Rabbi Hillel var verksam i slutet av första århundradet f.Kr. till början av första århundradet e.Kr.78

Hillels hermeneutiska metoder var tidigt etablerade i den rabbinska traditionen och användes under

den andra tempelperioden.79 Det är oklart om reglerna togs fram för att styra exegetiken eller om de

istället materialiserades för att spegla faktiskt bruk.80

En av de sju hillelitiska reglerna är tolkningsmetoden gezerah sawah som betyder ”likartad

förordning”.81 Metoden innebär att det är möjligt att dra slutsatser av verbala analogier ur två skilda

skriftställen. Det som går att utläsa ur det ena skriftstället ska även kunna appliceras på det andra.82

Det var vanligt att rabbiner lyfte fram slutsatser som hämtades från skilda skriftställen. Metoden

sågs som en hjälp för att göra texterna relevanta.83

Fekkes menar att den metod som Johannes föredrar är att föra samman två eller flera texter

med varandra, en metod som har likheter med gezerah sawah.84 Detta skulle kunna tala för att

Johannes använder sig av accepterade rabbinska hermeneutiska principer. Fekkes menar dock att de

analogier som Johannes använder sig av också är ett uttryck för hans kristologi och att Johannes

74 Jung-Chu Wu 2005, 51. 75 Kronholm 1985, 122. 76 Kronholm 1985, 123. 77 Kronholm 1985, 123. 78 Scott Jr. 1995, 129–130. 79 Jung-Chu Wu 2005, 165. 80 Moyise 2015, 24. 81 Kronholm 1985, 124. 82 Scott Jr. 1995, 130. 83 Jung-Chu Wu 2005, 173. 84 Fekkes 1994, 283–285.

19

använder hebreiska uttryck för att redogöra för sin kristologi.85 Johannes kan sägas ha en kristolo-

gisk syn på GT utan att fördenskull överge accepterade hermeneutiska principer.

Enligt Jung-Chu Wu var Johannes förmodligen bekant med principen om gezerah sawah.86

Däremot lyfter Jung-Chu Wu fram Johannes kristologiska perspektiv. Även om det är så att Johan-

nes är inspirerad av GT-texterna som innehåller begreppet en ny sång så ger han dem ett nytt kristo-

logiskt innehåll.87 Trots att Johannes använder sig av samma hermeneutiska principer som inom den

rabbinska traditionen, så kommer han till en annan slutsats och hans förståelse av GT är en annan.88

4.4 Intertextuell analys Nedan följer en översiktlig och övergripande intertextuell analys avseende de textavsnitt i GT där

begreppet ”en ny sång” förekommer. Vad är betydelsen i de aktuella GT-texterna? Finns det likhet-

er i respektive textavsnitt och kan dessa likheter bidra till förståelsen av begreppet ”en ny sång”?

När det gäller Johannes användning av Psaltaren och Jesaja generellt kan sägas följande:

Moyise har undersökt Johannes användning av Psaltaren och han menar att Johannes ser psalmerna

som profetiska.89 David Mathewson menar att Johannes ibland använder texten i Jesaja för att ge

stöd åt en ny idé men ibland visar Johannes också på uppfyllelsen av en profetia som uttalats i

Jesaja.90 I bakgrunden finns den större berättelsen om förväntan på Israels eskatologiska befrielse

från Babylon och senare Rom. Johannes använder dessa texter när han målar upp ett nytt exodus

och det nya Jerusalem.91

I kolumnerna nedan markeras liknande ord och tematiska likheter. Jag gör en jämförelse

mellan de gammaltestamentliga texterna som innehåller begreppet ”en ny sång” och Upp. 14:1–5.

Det grekiska ord som förekommer i Upp. 14:1–5 jämförs med de grekiska ord som används i LXX

och är markerade under rubriken “Ord”. Numreringen av psalmerna i LXX skiljer sig dock från

numreringen i SFB15, vilket dock inte framgår i kolumnerna. När det gäller kolumnen “teman” är

det likheter kring innehållet i de respektive avsnitten som jämförs.92

85 Fekkes 1994, 284–285. 86 Jung-Chu Wu 2005, 202. 87 Jung-Chu Wu 2005, 211. 88 Jung-Chu Wu 2005, 222–223. 89 Moyise 2004, 245. 90 Mathewson 2005, 209. 91 Mathewson 2005, 210. 92 Inspirationen till kolumnerna har jag hämtat från Jung-Chu Wu, som gör en liknande jämförelse mellan de gammal-testamentliga texter som innehåller begreppet en ny sång och Moses sång.

20

4.4.1 Psalm 33 Ps. 33 innehåller en uppmaning att lovsjunga Herren och betonar Herren som en skapande Gud.

Hela jorden uppmanas att lova Gud, vilket innebär att tron på Gud riktar sig till alla folk. Det finns

både en internationell och nationell ansats i psalmen.93 Det finns forskare som menar att psalmen

kan ha författats för någon högtid under hösten eller under nyåret.94 Eftersom psalmen betonar

skapelse och frälsning är det dock troligare att psalmen kunde användas närsomhelst under året.

Det betonas att de ”ärligas lovsång är skön” (33:1), vilket kan jämföras med att Upp. 14:5

nämner: ”I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria”, I Ps. 33:16 nämns att “en

kung segrar inte genom stor armé”, vilket skulle kunna relatera till Upp. 14:1 och 7:4–5. Det finns

flera forskare som menar att Lammet och de etthundrafyrtiofyra tusen utgör Messias armé i den

sista tiden.95

Peter C. Craigie menar att begreppet ”en ny sång” i Ps. 33 kan ha eskatologiska övertoner,

även om han samtidigt menar att det är osäkert vad det egentligen betyder. Han hänvisar till Upp.

5:9 och menar att i NT används begreppet eskatologiskt.96 I Psaltaren används dock begreppet mer i

betydelse av att prisa Herren för hans mäktiga gärningar.97

Samuel Terrien menar att en ny sång kan ha komponerats vid speciella tillfällen, men att det

också är en sång som avspeglar förnyelse.98 Genom att använda detta begrepp vill psalmisten peka

på en ny era som ska inträda, som omfattar hela mänsklighetens historia.

Enligt Rolf A. Jacobson är det inte troligt att begreppet ”en ny sång” innehåller eskatologiska

övertoner.99 Han menar att begreppet är en teknisk term där den nya sången lyfts fram som ett svar

på de fantastiska gärningar som Gud har gjort i historien.

Craigie menar även att det finns likheter mellan Ps. 33 och Moses sång i 2 Mos. 15. Guds

skaparverk framhålls tillsammans med vatten och människorna bör, likt egyptierna, frukta Her-

ren.100

93 Segal 2013, 152. 94 Ross 2011, 724. 95 Bauckham 1993b, 76–78. 96 Craigie 1983, 272. 97 Craigie 1983, 272. 98 Terrien 2003, 298. 99 Jacobson 2014, 314. 100 Craigie 1983, 273.

21

Ord Psalm 33 Upp. 14:1–5 Ord Ny sång 33:3, ᾆσµα καινόν 14:3, ᾠδὴν καινήν Ny sång Harpa 33:2, κιθάρᾳ 14:2, κιθάραις Harpor Vatten 33:7, ὕδατα 14:2, ὑδάτων Vatten Teman Teman Rättfärdighet, rätt 33:5 14:4–5 Fläckfrihet

Ärlighet 33:1 14:5 Lögn Armé 33:16 14:1 (7:4–5) Arméliknande Utvald arvedel 33:12 14:1 144 000 Frälsning 33:12–19 14:3–4 Friköpta

4.4.2 Psalm 40 Ps. 40 består av två olika delar, där den första delen (40:1–11) utgörs av tacksägelse och den andra

delen (40:12–12) innehåller stråk av klagan och bön om Herrens ingripande.101 Psalmisten har upp-

levt hur Herren har räddat honom från fördärvet, ställt hans fötter på en klippa och lagt en ny sång i

hans mun. Det troliga är att psalmisten blivit räddad ur ett krig eller krigshot, detta med tanke på att

den nya sången som sjungs samtidigt får andra nationer att frukta.102 Psalmisten har anledning att

tacka Herren, men övergår i den andra delen av psalmen till att vädja om hjälp från nya hot som

verkar komma utifrån. Den första erfarenheten hos psalmisten verkar bidra till att denne kan be

frimodigt igen. Walter Brueggemann menar att Ps. 40 är en psalm som handlar om ”nyorientering”

(”psalm of new orientation”).103 Termen ny sång utgör, hävdar Brueggemann, ett tecken på att det

rör sig om en nyorientering. Psalmisten kommer ihåg hur Herren tidigare räddat honom och hela

Israels folk (40:6), därför kan han vädja om fortsatt hjälp.

I psalmen finns likheter med exodushändelsen.104 En ny sång sjungs till Herrens ära efter att

psalmisten blivit dragen upp ur den djupa dyn (40:3–4), vilket kan liknas vid vandringen genom

Röda havet.

Det är Herren som lägger den nya sången i psalmistens mun (40:4). Hans-Joachim Kraus

menar att det först och främst inte är en tacksägelse som psalmisten ger till Gud, utan det är istället

101 Craigie 1983, 313. 102 Craigie 1983, 315. 103 Brueggemann 1984, 128. 104 Craigie 1983, 315.

22

en gåva från Gud till denne.105 Den nya sången är enligt Kraus ”a spirit-driven message developed

by Yahweh”.106

Vidare anges i vers 4: ”Många ska se det och frukta och förtrösta på Herren.” Dessförinnan

beskriver psalmisten den nya sången, varför man kanske skulle förvänta sig att det skulle stå:

”Många ska höra det och frukta”.107 En intressant parallell finns här i Upp. 14:1, där Johannes lyfter

fram att han ser något, och sedan att han i 14:2 hör något.

Ps. 40:8–9 omnämner ”bokrullen” och villigheten att göra Herrens vilja. Det finns olika tolk-

ningar vad bokrullen innebär. Jacobson lyfter dock fram sammanhanget och att föregående vers

nämner offer.108 Psalmisten bär fram något annat än de offer som tidigare begärts, nämligen det som

står skrivet i bokrullen. Det finns inskriptioner från Mindre Asien där människor som offer bär fram

skrivna berättelser om det som tidigare hänt och det är troligt att detta bruk även förekom i temp-

let.109 Genom att hänvisa till bokrullen menar Kraus att psalmisten egentligen säger: ”i bokrullen

står det skrivet om mig och vad jag gjort, vad jag har lidit och hur Herren har räddat mig.”110

Ord Psalm 40 Upp. 14:1–5 Ord Ny sång 40:4, καινόν ὕµνον 14:3, ᾠδὴν καινήν Ny sång Teman Teman Rättfärdighet, rätt, 40:10–11 14:4–5 Fläckfrihet

Klippa 40:3 14:1 Sions berg Försoning, frälsning 40:11–18 14:3–4 Friköpta Ärlighet 40:5 14:5 Lögn Villighet 40:9 14:4 Följa Lammet Sången läggs i munnen 40:4 14:3 De lär sig sången Förtröstan, trygghet, bevarad 40:4–5, 12 14:1 Faderns sigill på sina

pannor

4.4.3 Psalm 96 Marvin E. Tate menar att Ps. 93 och 96–99 hör ihop eftersom de genomgående hyllar Herren som

kung (”kingship-of-Yahweh psalms).111 Kraus tar även med Ps. 47 i denna grupp av psalmer som

hyllar Herren som kung.112 De kallas även för ”kröningspsalmer”, eftersom de firar kröningen av

105 Kraus 1988, 425. 106 Kraus 1988, 425. 107 Goldingay 2006, 571. 108 Jacobson 2014, 378–379. 109 Kraus 1988, 426. 110 Kraus 1988, 426. 111 Tate 1990, 505. 112 Kraus 1988, 45.

23

Herren som kung bland sitt folk.113 Dessa psalmer innehåller enligt A.A. Anderson även en eskato-

logisk dimension, eftersom denna kröning en dag ska bli ett historiskt faktum.114 Anderson hänvisar

även till Mishnah där det föreskrivs att Ps. 93 ska sjungas på den sjätte dagen i veckan, i väntan på

den tid då det ska vara ständig sabbat. Förmodligen användes dessa psalmer vid firandet av det

israeliska nyåret.115

Det finns stora likheter mellan Ps. 96 och 98, särskilt eftersom båda psalmerna inleds med

en uppmaning att sjunga en ny sång och avslutningsvis nämner att Herren ska döma världen med

rättfärdighet.

Kraus menar att det finns en eskatologisk dimension i psalmen. Här betonas att hela världen

ska sjunga med i den nya sången vilket också gör att den är universell.116 Beth Tanner betonar att

den nya sången är en sång för hela jorden och att syftet med sången är att tala om Guds frälsning

dag efter dag (96:2).117 Jung-Chu Wu lyfter även fram likheter mellan Ps. 96:1,11 och Jes. 42:10

och menar att psalmen är eskatologisk.118

Brueggeman menar att även denna psalm handlar om nyorientering, och att det är nödvändigt

att sjunga en ny sång när man står inför en ny fas.119 I den antika världen var en nyorientering

nödvändig vid ett maktskifte eller liknande, och en ny sång komponerades för ett sådant tillfälle.120

I den narrativa kontexten avseende Upp. 14 är det möjligt att se Lammet på Sion som den

kung som står i kontrast till vilddjuret och den ondska som råder i världen. Lammet kommer

slutligen att döma världen, vilket också ängeln förkunnar i Upp. 14:7: ”Vörda Gud och ge honom

äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och

vattenkällorna.” Därav finns det stora likheter med Ps. 96 som lyfter fram Herren som kung. En

kung som är värdig tillbedjan och som också ska döma världen.

Tate menar att det inte är helt lätt att förstå innebörden av begreppet en ny sång och menar att

ambivalensen kan vara avsiktlig.121 Han anser vidare att det är möjligt att begreppet kan ha flera

olika betydelser beroende på kontext. En ny sång kan ha komponerats vid installationen av en ny

kung.122 I Ps. 96 verkar avsikten enligt Tate vara att hylla kungen genom en ny sång, eftersom han

113 deClaissé-Walford 2014, 427. 114 Anderson 1972, 665. 115 Anderson 1972, 681. 116 Kraus 1989, 252. 117 Tanner 2014, 720–721. 118 Jung-Chu Wu 2005, 80–83. 119 Brueggeman 1984, 144. 120 Brueggeman 1984, 144. 121 Tate 1990, 513. 122 Tate 1990, 513.

24

ska döma världen. Det finns ett framtida perspektiv med i bilden. En ny sång behöver sjungas för att

den nya fasen ska träda in.123

John Goldingay pekar på det faktum att i Ps. 96:11–13 är det himlen och jorden som omtalas

och inte tilltalas, till skillnad från 96:1–3 där jorden uppmanas att sjunga till Guds ära.124 Frågan är

vem som hör psalmen sjungas? Liknande fråga går att ställa när det gäller Upp. 14:1–3. Vem är det

som hör den nya sången? Är det enbart Johannes eller är det hela jorden?

Ord Psalm 96 Upp. 14:1–5 Ord Ny sång 96:1, ᾆσµα καινόν 14:3, ᾠδὴν καινήν Ny sång Jorden 96:1, γῆ 14:3, γῆς Jorden Hans namn 96:2, τὸ ὄνοµα αὐτοῦ 14:1, τὸ ὄνοµα αὐτοῦ Hans namn Himlen 96:5, οὐρανοὺς 14:2, οὐρανοῦ Himlen Teman Teman Havet ska brusa 96:11 14:2 Bruset av väldiga

vatten Frälsning 96:2 14:3–4 Friköpta Avgudar 96:5 14:5 Ej befattat sig med

lögn Rättfärdighet, rättvisa 96:10, 13 14:4–5 Fläckfria

Tillbedjan 96:1–2, 7–9 14:3 De sjöng en ny sång

Helgedom, hans gårdar 96:6, 8 14:3 Tronen Helig skrud 96:9 14:4 Ej befläckat sig Kung 96:10 14:1 (Jmf. Ps 2:6) Lammet på Sion

4.4.4 Psalm 98 Som tidigare nämnts påminner Ps. 98 om Ps. 96: det är Herren som kung som ska lovsjungas och

det är också Han som ska döma världen. Orsaken till den nya sången är Guds frälsning. Den

räddning som avses i psalmen skulle kunna vara folkets räddning från exilen i Babylon.125

Kraus menar att även här har den nya sången en eskatologisk dimension.126 Guds frälsning är

inte bara avsedd för Israels hus, utan i vers 2–3 framkommer att den avser hela världen. Precis som

Gud har räddat sitt folk från exilen i Babylon, så ska Gud frälsa hela världen.127

Redan i vers 1 är det möjligt att se likheter med exodushändelsen.128 Den nya sången ut-

trycker det nya exodus som folket fått erfara.129 Psalmisten nämner i vers 1 att Herren har gjort 123 Tate 1990, 513–514. 124 Goldingay 2008, 108. 125 Anderson 1972, 691. 126 Kraus 1989, 264. 127 Kraus 1989, 264.

25

under med sin högra hand, vilket för tankarna till ett ingripande mot fiender och att Herren är en

stridsman.130 Herrens högra hand omnämns även i Moses sång, 2 Mos. 15:6. I denna psalm om-

nämns även lovsång till ackompanjemang till ett flertal instrument, 98:5–6 (harpa, trumpet, horn),

vilket inte förekommer i Psalm 96. Vidare finns likheter med Jesaja kap. 40–55. Herrens högra

hand finns även omnämnd i Jes. 41:10.131

I Ps. 98:3 omnämns särskilt Israels hus. Det är tydligt i psalmen att Israels Gud är hela

världens Gud. Guds tanke är att hela världen ska få se Guds frälsning, men att Gud har utvalt Israels

hus till att vara en förebild för hela jorden. 132

Jung-Chu Wu menar att även denna psalm har ett eskatologiskt motiv och att det även finns

likheter till Moses sång och exodusmotivet.133

Ord Psalm 98 Upp. 14:1–5 Ord Ny sång 98:1, ᾆσµα καινόν 14:3, ᾠδὴν καινήν Ny sång Jorden 98:3–4, γῆς, γῆ 14:3, γῆς Jorden Harpa 98:5, κιθάρᾳ 14:2, κιθάραις Harpor Teman Teman Havet ska brusa 98:7 14:2 Bruset av väldiga

vatten Frälsning 98:1–3 14:3–4 Friköpta Rättfärdighet 98:2 14:4–5 Fläckfrihet

Inför kungen 98:6 14:3 Inför tronen Kungen 98:6 14:1 (Jmf. Ps 2:6) Lammet på Sion

4.4.5 Psalm 144 Den första delen av psalmen, 144:1–11 utgör en kungs bön och vädjan till Gud.134 Den första delen

innehåller likheter med Ps. 18. Krigsmotivet är tydligt i inledningen av psalmen, där psalmisten är

tacksam för att Herren lär denne att strida. Psalmisten har blivit räddad av Herren (144:1), men ber

nu att Herren återigen ska gripa in till dennes räddning (144:5–7). Terrien kallar psalmen för ”The

Song of a Happy Warrior”, och menar att psalmisten har fått erfara Herrens ingripande.135 Den nya

128 Tanner 2014, 727. 129 Anderson 1972, 691. 130 Tate 1990, 524. 131 Goldingay 2008, 120–121. 132 Goldingay 2008, 123–124. 133 Jung-Chu Wu 2005, 86–89. 134 Allen 1983, 289. 135 Terrien 2003, 896–899.

26

sången sjungs till Herrens ära för att tacka för vad Han tidigare gjort, men också för att peka framåt

mot de ingripande av Herren som psalmisten förväntar sig.136

Den andra delen, 144:12–15, skiljer sig från den första. I den delen lyfter psalmisten fram ett

folk som har Herren till sin Gud och vilka goda konsekvenser detta får i livet. Här finns likheter

med 5 Mos. 28 där Herrens välsignelser kommer över det folk som lyssnar till Herrens röst. Enligt

Goldingay finns här också en påminnelse om Herrens löfte till David i Jes. 55:3.137 Det löfte som

Gud gett till David kan även omfatta hela folket.

Likheter finns mellan psalmen och Moses sång. Jung-Chu Wu lyfter exempelvis fram bönen

i Ps. 144:7 om att Herren ska rädda psalmisten ”ur de väldiga vattnen”.138

Ord Psalm 144 Upp. 14:1–5 Ord Ny sång 144:9, ᾠδὴν καινήν 14:3, ᾠδὴν καινήν Ny sång Lyra 144:9, ψαλτηρίῳ 14:2, κιθάραις Harpor Vatten 144:7, ὑδάτων 14:2, ὑδάτων Vatten Lögn 144:8, µαταιότητα 14:5, ψεῦδος Lögn Teman Teman Berg(en), klippa 144:1, 5 14:1 Sions berg Övar mina armar 144:1 14:3 Lära sig sången Blixtar 144:6 14:2 Åska Ett folk som har Herren till sin Gud

144:15 14:1 Namn skrivet på sina pannor

Frälsning 144:7,11 14:3–4 Friköpta

4.4.6 Psalm 149 I den första delen av psalmen, 149:1–5, uppmanar psalmisten folket att sjunga till Herrens ära och

glädja sig i sin Gud. Inledningen har likheter med Ps. 96 och 98. I slutet av psalmen, 149:6–9

använder psalmisten ett språk som för tankarna till krigföring. Det verkar finnas en strid att

utkämpa i framtiden där de trogna ska ha ”Guds lov” i sina munnar och ett ”tveeggat svärd” i sina

händer. Striden riktar sig mot hednafolken samt deras kungar och stormän.

Leslie C. Allen menar att det mest troliga är att psalmen är eskatologisk och att psalmisten

ser framåt mot en kommande seger.139 De likheter som finns med Ps. 96 och 98 med en kung som

ska döma världen ger, enligt Allen, ytterligare stöd för att psalmen är eskatologisk. Vidare finns

136 Allen 1983, 291. 137 Goldingay 2008, 691. 138 Jung-Chu Wu 2005, 92. 139 Allen 1983, 319.

27

också likheter med Jes. 40–66 och det finns särskilt likheter mellan Ps. 149 och Jes. 61.140 Allen

lyfter också fram att detta verkar röra sig om ett slutgiltigt krig, ”a war to end all wars”.141 Kraus

menar att den nya sången inte är ”ny” utifrån kronologi utan det är en hymn som ser bortom tid och

rum.142

De som omnämns som ”de trogna” i psalmen verkar vara delaktiga i detta slutgiltiga krig.

Det är inte enbart Herren som är stridsmannen, utan de trogna är i allra hösta grad delaktiga (149:5–

9). Det finns därmed likheter med de etthundrafyrtiofyra tusen i Upp. 14:1,3 som kan lära sig den

nya sången och på så vis eventuellt förbereds för att delta i det slutgiltiga kriget. Goldingay lyfter

fram att det är sällan som Gudsfolket tilltalas som ”de trogna” och att dessa troligtvis kan samlas till

lovprisning även utanför templet.143

Det är även värt att lyfta fram att Ps. 149:9 talar om att ”verkställa den dom som står skri-

ven”. I Uppenbarelseboken finns en bokrulle (5:8), där domar finns nedskrivna som ska verkställas.

Ps. 149 har även likheter med Ps. 2, vilket innebär att psaltarens inledning och slut påminner

om varandra.144

Ord Psalm 149 Upp. 14:1–5 Ord Ny sång 149:1, ᾆσµα καινόν 14:3, ᾠδὴν καινήν Ny sång Psaltare 149:3, ψαλτηρίῳ 14:2, κιθάραις Harpor Sion 149:2, Σιων 14:1, Σιὼν Sion Hans namn 149:3, τὸ ὄνοµα

αὐτοῦ 14:1, τὸ ὄνοµα αὐτοῦ Hans namn

Strupe 149:5, λάρυγγι 14:5, στόµατι Mun Teman Teman Kung, Lammet på Sions berg 149:2 14:1 Lammet på Sions

berg De ödmjuka 149:4 14:4 Dessa som följer

Lammet De trognas församling, de trogna, sitt folk

149:1, 4–5, 9 14:1, 3–5 144 000

Frälsning 149:4 14:3–4 Fläckfrihet

140 Allen 1983, 319. 141 Allen 1983, 321. 142 Kraus 1989, 567. 143 Goldingay 2008, 739. 144 Goldingay 2008, 744–745.

28

4.4.7 Jes. 42:10–17 Jes. 42:10–17 ingår i den andra delen av Jesaja bok som utgörs av kap. 40–66. Textavsnittet är en

eskatologisk hymn som hör samman med det textavsnitt som inleds i Jes. 41:1.145 Brevard S. Childs

menar att här finns stora likheter med de textavsnitt i psaltaren som innehåller begreppet en ny sång.

Dessutom hänvisar Childs till Upp. 5:9 och 14:3.146 Även Raymond C. Ortlund Jr. hänvisar till Upp.

5:9 och 14:3 och menar att i himlen ska människor ständigt sjunga den nya sången.147

Hymnen utgör även en introduktion till efterföljande textavsnitt, 42:18–44:22.148 Dessutom

finns en tydlig avgränsning mot textavsnittet dessförinnan, Jes. 42:1–9 som utgör en s.k. tjänarsång

(Servant Song).149 Den nya sången i 42:10 är något som följer naturligt utifrån det som tjänaren

(42:1–9) ska uträtta.150 Det är något nytt som Herren gör (42:9) och det nya förtjänar en ny sång.

Det nya som Herren gör för Israels folk är att Han tar dem ut från exilen i Babylon och för dem hem

till sitt land.151 Det blir ett nytt exodus, som är värt att fira med en ny sång. I detta textavsnitt är det

också tydligt att det är hela jorden som uppmanas att sjunga med i den nya sången. Alla folk ska

sjunga med, inte bara Israels folk.

Shalom M. Paul har gjort en sammanställning över likheter mellan Jes. 42:10–12 och Ps. 96

och 98.152 Det finns flera uttryck och ord som återkommer i dessa avsnitt, exempelvis ”ny sång”

och ”jordens ände”. Goldingay lyfter också fram att här finns kopplingar till de psalmer som lyfter

fram Herren som kung, som Ps. 96, 98 och 149.153 Den nya sången ska sjungas i andra länder,

precis som Ps. 96 och 98 anger. Det är inte tillräckligt att enbart Israel sjunger den nya sången.

Människor i andra länder har tidigare inte sjungit med i den nya sången.154 Detta kan vara det nya

som Herren vill göra när han i Jes. 42:9 säger: ”Nu förkunnar jag nya ting, jag låter er höra om dem

innan de visar sig.”155

Herren är den stridsman som ska visa sin makt mot sina fiender (42:13) Det är han som ska

ödelägga berg och höjder (42:15), vilket utgör en bild på sådant som människorna förlitar sig på i

den här världen.156 Det är en våldsam bild som framträder. Herren ska inte lägga band på sig utan

”skrika som en barnaföderska” (42:14).

145 Childs 2001, 327. 146 Childs 2001, 327. 147 Ortlund Jr. 2005, 275. 148 Oswalt 1998, 122. 149 Oswalt 1998, 107. 150 Motyer 1993, 324. 151 Oswalt 1998, 123. 152 Paul 2012, 191–192. 153 Goldingay 2005, 168. 154 Goldingay 2005, 169. 155 Jung-Chu Wu 2005, 125. 156 Oswalt 1998, 126.

29

Här finns likheter med den uppgörelse som följer i Upp. 14, där människor uppmanas att inte

tillbe vilddjuret och dess bild (14:11) utan istället följa ”Lammet vart än det går” (Upp. 14:5). De

som litar på avgudabilder kommer slutligen att ”stå där med skam” (42:17). Det är Herren ensam

som strider, även om hela världen uppmanas att sjunga med i den nya sången.

Ord Jes. 42:10–17 Upp. 14:1–5 Ord Ny sång 42:10, ὕµνον καινόν 14:3, ᾠδὴν καινήν Ny sång Jorden 42:10, γῆς 14:3, γῆς Jorden Teman Teman Havet, strömmar, sjöar 42:10,15 14:2 Vatten Bergens toppar, berg 42:11, 15 14:1 Sions berg Ska inte överge dem 42:16 14:1 Namn skrivet på

sina pannor Invånare 42:10–11 14:4 Människorna

4.5 Dödahavsrullarna och apokryfer I Dödahavsrullarna finns ett tydligt mönster av att sjunga sånger i respons till Guds ingripande.157

Där finns även referenser till Moses sång (2 Mos. 15), särskilt i den s.k. ”Krigsrullen” (1QM).158 I

1QM utkämpas ett eskatologiskt krig mellan ljusets söner som segrar över mörkrets söner. I 1QM 4

beskrivs Meraris stam som är redo för strid. De bär med sig ett flertal fälttecken. På ett av dessa

fälttecken står det skrivet (1QM 4:4–5): ”Jubelsånger till Gud, till tiosträngad harpa”.159 Striden

verkar utkämpas med hjälp av lovsånger till Gud. Segern över egyptierna i 2 Mos. 15 ses i 1QM

som ett paradigmskifte, och det exodus som ägde rum används och omtolkas även i ett eskatolo-

giskt perspektiv.160 Tolkningsmetoden gezerah sawah används också i 1QM.161

Av de apokryfiska böckerna är det värt att nämna att en ny sång omnämns i Judits bok. Judit

sjunger en ny sång som respons till att Herren ingripit och gett seger åt Israel:

Jag vill sjunga en ny sång (min kursivering) till min Guds ära. Herre, stor och härlig är du, underbar och oövervinnelig i din kraft. 14 Dig må hela din skapelse tjäna, ty på ditt ord blev allting till, du sände ut din ande att bygga det. Ingen kan stå emot när du befaller; 15 bergens fästen skakar, haven rörs upp och klippor smälter som vax inför dig. Men mot dem som fruktar dig är du barmhärtig (Judit 16:13–15).

I 1 Mackabeerboken 13:51 anges följande:

157 Jung-Chu Wu 2005, 142. 158 Jung-Chu Wu 2005, 132–133. 159 Winninge 2017, 100. 160 Jung-Chu Wu 2005, 136–137. 161 Jung-Chu Wu 2005, 138–139.

30

Simons folk tågade in i den på den tjugotredje dagen i andra månaden år 171 under jublande tacksä-gelse, med palmkvistar, med lyror, cymbaler och harpor, under psalmer och lovsånger. En svår fiende hade krossats och fördrivits från Israel.

Även om inte begreppet ”en ny sång” förekommer här, firas seger över fienden med lovsång

och musik.

Ur den pseudepigrafiska litteraturen kan nämnas Salomos psalmer 33:3 som talar om en ny

sång, ”He opened His mouth and spoke grace and joy; and recited a new chant to His name.”162

Psalmerna sägs vara författade av en kristen profet runt 100–300 e.Kr.163

4.6 Rabbinsk litteratur Även den rabbinska litteraturen har viss betydelse när det gäller begreppet ”en ny sång”. I den

rabbinska litteraturen finns en tradition att sjunga en sång till Gud som svar på hans mäktiga och

mirakulösa gärningar. Guds attribut lyfts också fram i sångerna och exempelvis talas det om att Gud

är vis, nådefull och trofast.164 Denna tradition är tydlig i texter från den andra tempelperioden.165

Att sjunga till Guds ära efter att Gud gett seger lyfts fram inom den rabbinska traditionen, och

det uttrycks även en viss besvikelse över de bibliska personer som inte sjunger till Guds ära efter

sådana tillfällen.166 Att sjunga en sång till Guds ära och som ett tack för hans ingripande är i den

rabbinska traditionen en paradigmatisk handling, och något som rabbinerna i sina texter menar är att

förvänta.167 I Midrash Tanhuma uttrycks en besvikelse över Adam, därför att han inte sjöng en sång

till Guds ära. Gud hade låtit Adam få vara i Edens lustgård, men Adam sjöng inte en sång till Guds

ära.168

Sången som Moses sjöng vid Röda havet lyfts fram som ett positivt exempel i de rabbinska

texterna och den lyfts fram som en segersång framför andra. När Gud griper in då bör man sjunga

en ny sång, precis som Moses gjorde. I Midrash Rabbah Exodus 23.12 anges:

”We shall tell our children and our children will tell their children that they should recite Song such as this before Thee [i.e. as Moses sang a song before the Lord when he and the Israelites passed through on dry land] when Thou performest miracles for them”.169

Dessutom går det att urskilja att Moses sång även används ur ett eskatologiskt perspektiv. I de

rabbinska texterna framgår att vid ändens tid kommer inte enbart sånger att sjungas i allmänhet,

162 Salomos psalmer. Online: http://www.earlychristianwritings.com/text/odes.html 163 Bauckham 1997, 72–73. 164 Jung-Chu Wu 2005, 158–159. 165 Jung-Chu Wu 2005, 174. 166 Jung-Chu Wu 2005, 159–160. 167 Jung-Chu Wu 2005, 161. 168 Midrash Tanhuma, 18. 169 Midrash Rabbah Exodus, 290.

31

utan det som hände vid uttåget ur Egypten kommer att återupprepas på ett nytt sätt.170 I Midrash on

Psalms 48.4 anges följande:

”The thing that hath been, it is that which shall be (Eccles. 1:9). Even as the children of Israel in the wilderness, sang a song, and the well sprang up for them, as is said Then sang Israel this song: Spring up, O well – sing ye unto it (Num. 21:17), so they will sing a song in the time-to-come, and the waters will spring up for them, as it is said As well the singers as the players on instruments shall be there, all my springs are in thee (Ps. 87:7)”.171

Inom den rabbinska traditionen förknippas den nya sången med den kommande messianska

tidsåldern.172 Moses sång vid Röda havet tolkas eskatologiskt, och som något som ska inträda i

framtiden när Messias kommer tillbaka. Även de texter i GT som innehåller begreppet en ny sång

tolkas i den rabbinska litteraturen eskatologiskt.173 I Midrash Tanhuma Genesis 1:32 anges: ”When

should we utter a song to you? In the world to come, as stated (in Ps. 98:1) A Psalm. O Sing to the

Lord a New Song”.174

Det finns en tydlig koppling mellan den framtid som är att vänta för hela världen och den

messianska tidsåldern. Det finns texter i Midrash som talar om att i den kommande tidsåldern

kommer Gud att bli lovprisad genom en ny sång och med harpor.175 Ett exempel är Midrash Rab-

bah Numbers 15.11 som anger: ”In the time to come it will be made of ten; for it says, O God, I will

sing a new song unto Thee, upon a psaltery of ten strings”.176

I den rabbinska traditionen finns även en tradition som kallas för ”ten-song enumeration

tradition”.177 Tio sånger från GT binds samman som lyfter fram Guds ingripande i historien.

Mekhilta de-Rabbi Ishmael menar att den tionde sången ska sjungas i framtiden och hänvisar till

Jes. 42:10 och Ps. 149:1.178 Den tionde sången är den som ska sjungas vid Messias ankomst och

stöd för detta hämtar rabbinerna från de GT-texter som innehåller begreppet ”en ny sång”.179 I

Tractate Shirata 1.70–75 anges: ”The tenth song will be recited in the future, as it is said: ’Sing

unto the Lord a new song, and His praise from the ends of the earth’ (Isa. 42.10). And it also says:

”Sing unto the Lord a new song, and His praise in the assembly of the Saints (Ps. 149.1)”.180

170 Jung-Chu Wu 2005, 167. 171 The Midrash on Psalms, 1:462. 172 Beale 1999, 358. 173 Jung-Chu Wu 2005, 169–170. 174 Midrash Tanhuma, 23. 175 Beale 1999, 735–736. 176 Midrash Rabbah Numbers, 651. 177 Jung-Chu Wu 2005, 171. 178 Aune 1997, 360. 179 Jung-Chu Wu 2005, 172. 180 Mekilta de-Rabbi Ishmael, 2:6..

32

4.7 Sammanfattning I NT förekommer begreppet ”en ny sång” enbart i Upp. 5:9 och 14:3. En begreppsanalys ger

begränsad förståelse för vad den nya sången egentligen innebär. Enligt min bedömning bidrar både

den kontextuella och intertextuella analysen till bättre förståelse av begreppet. Av kontexten i Up-

penbarelseboken framgår att den nya sången framförs till Lammets ära (Upp. 5:9). Den nya sången

står även i stark kontrast till det omgivande samhällets falska tillbedjan av vilddjuret.

Vidare är den intertextuella analysen av stor betydelse för att ytterligare förstå begreppet. Det

är därför väsentligt att jag funnit en hel del likheter i min jämförelse av GT-texterna som innehåller

begreppet en ny sång och Upp. 14:1–5. Likheterna talar för att ytterligare förståelse av begreppet är

möjligt att hämta från dessa textsammanhang i GT. Av min analys framgår att det finns likheter i

termer och dessutom viktiga teman. Återkommande ord är framför allt ”ny sång”, ”lyra”, ”harpa”,

”harpor”, ”vatten”, ”jorden” och ”Hans namn”. Framförallt är det orden ”ny sång” och ”harpor”

som är återkommande och som inte enbart knyter an till Upp. 14:1–5 utan även binder samman de

olika textavsnitten i GT med varandra.

De återkommande teman jag särskilt vill peka på är de som berör rättfärdighet och frälsning.

När det gäller rättfärdighet betonas exempelvis i psaltaren att ”de ärligas lovsång är skön” (33:1),

och salig är den som inte ”viker av till lögn” (40:5). Här finns således likheter med de etthundrafyr-

tiofyra tusen som beskrivs som ”fläckfria” och ”I deras mun har det inte funnits någon lögn” (Upp.

14:5).

Frälsning är också ett återkommande tema som jag funnit i samtliga av de aktuella GT-

texterna.181 När det gäller frälsningen anges att de etthundrafyrtiofyra tusen är frälsta eftersom de är

märkta med ett sigill och dessutom anges uttryckligen i 14:4 att de är ”friköpta från människorna

som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet”.

Även om frälsning och rättfärdighet är teman som särskilt känns igen Upp. 14:1–5, är det värt

att betona att av de teman som går att urskilja i de aktuella GT-texterna går det att finna samtliga i

Uppenbarelsebokens övergripande narrativa kontext. Detta gäller exempelvis beskrivningen av Her-

ren som en dömande kung och förberedelserna för en slutgiltig strid.

Jag vill mena att likheterna mellan GT-texterna och Upp. 14:1–5 talar för att Johannes använ-

der begreppet i Uppenbarelseboken eftersom det finns en speciell betydelse av den nya sången i

GT-texterna och det är den betydelsen han knyter an till. Johannes är förmodligen av judisk

härkomst och välbevandrad i den hebreiska bibeln och den rabbinska tolkningstraditionen. Därför är

det också viktigt att notera att den hebreiska bibeln har en enhetlig översättning av ordet ”ny sång” i

181 Ps. 33:12–19, 40:11–18, 96:2, 98:1–3, 144:7,11, 149:4 och Jes. 42:16.

33

Ps. 33:3; 40:4; 96:1; 98:1; 144:9; 149:1 och Jes. 42:10. Det hebreiska ordet för ”ny sång”, שחד ירש

förekommer enbart i dessa skriftställen. I LXX är begreppet översatt på olika sätt.

Den nya sången sjungs som en respons till Herrens mäktiga gärningar. Den firar Herrens

seger över sina fiender och Israel och hela världen uppmanas att sjunga en ny sång. I dessa text-

sammanhang beskrivs Herren som skapare, framförallt i Ps. 33. Dessutom hyllas Herren som kung

och det framgår av texterna att Herren ska döma jorden. Den nya sången och de sammanhang där

begreppet förekommer innehåller således ett flertal dimensioner vilket medför att kontexten är av

betydelse när det gäller förståelsen av begreppet. Det verkar, som Tate också påpekar, finnas en

ambivalens eller öppenhet för begreppets betydelse som är avsiktlig.

Den rabbinska tolkningstraditionen lägger stor vikt vid den nya sången som anses ha anknyt-

ning till Messias ankomst. Stöd för den eskatologiska tolkningen av begreppet verkar rabbinerna

hämta i de GT-texter som varit föremål för min intertextuella analys. Även Moses sång har stor

betydelse inom den rabbinska traditionen, eftersom den vid Messias ankomst ska sjungas igen.

Exodustemat är även ett tema som är återkommande och känns igen i de aktuella GT-texterna.

Vidare är det också troligt att Johannes är medveten om den rabbinska tolkningsmetoden gezerah

sawah. Att som Johannes hämta referenser från GT är således inte särskilt anmärkningsvärt eller

kontroversiellt. Dessutom finns begreppet en ”ny sång” omnämnd i utombiblisk litteratur. I Döda-

havsrullarna finns ett tydligt mönster av att sjunga sånger som respons till Guds mäktiga gärningar.

Något som dock inte går att bortse ifrån är att det verkar finnas en stegring av domsmotivet

och det eskatologiska skeendet i psaltartexterna. Eskatologin är särskilt framträdande i Ps. 96, 98

och 149. I Ps. 149 går även att urskilja att det är en slutstrid som förbereds, där Herren ska ”straffa

folken” (Ps. 149:7) och ”verkställa den dom som står skriven” (Ps. 149:9). I avsnittet i Jes. 42:10–

17 finns också ett intressant crescendo av den nya sången, eftersom hela jorden uppmanas att sjunga

med i den nya sången.

Flera forskare pekar på att det finns eskatologiska dimensioner i de aktuella psaltartexterna

och i Jes. 42:10–17. Jacobson hör till en av de forskare som menar begreppet en ny sång inte ska

tolkas eskatologiskt. Han menar att termen är av teknisk art och utgör en respons på Herrens mäk-

tiga gärningar. Jag tycker inte att Jacobson angett något godtagbart skäl till varför begreppet inte

även skulle kunna vara eskatologiskt, särskilt med tanke på det innehåll i texterna som pekar på

framtiden samt den omfattande rabbinska tolkningstraditionen. Den nya sången verkar ha flera

dimensioner, dels utgör den en respons på Herrens mäktiga gärningar, dels verkar den se framåt mot

en tid då dessa gärningar ska bli särskilt kännbara.

34

Kapitel 5: Versanalys

5.1 Upp. 14:1–2 Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. 2 Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.

I Upp. 14:1 anges att Johannes ”ser” Lammet och de etthundrafyrtiofyra tusen. De etthundrafyrtio-

fyra tusen har Lammets namn och hans Fars namn skrivna på sina pannor och de står på Sions berg.

Lammets placering på Sions berg utgör en stark kontrast till det föregående kapitlet där vilddjuret

kommer upp ur havet (13:1), och ett annat vilddjur kommer upp ur jorden (13:11). Att Lammet

omnämns ger också en tydlig koppling till Upp. 5:9–10, där den nya sången sjungs till Lammets

ära. I Upp. 5:6 står Lammet inför tronen och tar sedan bokrullen från den som sitter på tronen. Nu

har Lammet förflyttat sig till Sions berg och tillsammans med honom de etthundrafyrtiofyra tusen.

Sion omnämns enbart här i Uppenbarelseboken. Ordet Sion är inte vanligt förekommande i

övriga NT, förutom när GT citeras.182 I GT representerar Sion Guds sanna stad.183 Här finns

paralleller till Jes. 24:23 där det anges: ”Herren Sebaot ska då vara kung på Sions berg och i Jerusa-

lem och inför sina äldste, i härlighet.” Likheter finns även i Jes. 40:9, ”Sion, du glädjens budbära-

rinna, stig upp på ett högt berg.” Sion, eller Jerusalem, kommer också att utgöra den centrala plat-

sen för det eskatologiska riket.184 Det är inte helt klart om Sion i denna vers avser det jordiska

Jerusalem eller om det avser det nya Jerusalem.185 Är det en plats på jorden som avses eller är det

Sion i andlig bemärkelse som avses? Vidare finns det forskare som menar att scenen utspelar sig i

himlen.186

Det har dock betydelse att Lammet står på Sion berg. I Ps 2:6 anges att Herren har ”insatt min

kung på Sion, mitt heliga berg”. Att Lammet står upp kan också tolkas som ett stridstecken och att

Lammet på så vis är beredd att förgöra sina fiender.187

I vers 1 omnämns de etthundrafyrtiofyra tusen. Det finns en omfattande forskning angående

deras identitet, vilket gör det omöjligt att redogöra för denna i sin helhet här. Uppenbarelseboken

innehåller talsymbolik, och etthundrafyrtiofyra tusen kan även omskrivas till 12 x 12 x 1000. Detta

tal kan tolkas eskatologiskt och innebär att Guds folk representeras genom Israels tolv stammar och 182 Smalley 2005, 354. 183 Beale 1999, 731. 184 Joel 2:32; Jes. 31:4; Mika 4:7. 185 Smalley 2005, 354. 186 Smalley 2005, 354, Carlsson 2007, 176. 187 Aune 1998, 803.

35

de tolv apostlarna, jmf. Upp. 21:12–14. En del forskare föreslår att de etthundrafyrtiofyra tusen är

en judisk eller kristen rest vid ändens tid eller att de utgör en grupp martyrer.188 Andra menar att de

representerar allt Guds folk genom alla tider, det sanna Israel.189 Detta framgår särskilt genom tal-

symboliken, eftersom siffran representerar Guds folk genom alla tider, det gamla och det nya för-

bundet gånger ettusen (ett mycket stort tal i den judiska talsymboliken).190

Frågan är om de etthundrafyrtiofyra tusen i Upp. 14:1–5 är samma grupp som anges i Upp.

7:4–5? Uttrycket ἑκατὸν τεσσεράκοντα τέσσαρες χιλιάδες (”etthundrafyrtiofyra tusen”) anges i

båda texterna utan någon bestämd artikel, vilket enligt Aune skulle kunna tala för att det rör sig om

två olika grupper.191 De etthundrafyrtiofyra tusen i 14:1 har Lammets och hans Fars namn skrivna

på sina pannor. För det första utgör denna beskrivning en tydlig kontrast till Upp. 13:16–18, där det

anges att människor tvingas ta emot vilddjurets märke på sin högra hand eller panna. För det andra

finns också likheter med Upp. 7:3–4, där det anges de etthundrafyrtiofyra tusen ska bli märkta av ett

sigill på sina pannor. Detta parallella omnämnande medför att det är sannolikt att de etthundrafyr-

tiofyra tusen utgörs av en och samma grupp.192 Detta verkar ha varit författarens avsikt, trots avsak-

naden av någon bestämd artikel vid omnämnandet av de etthundrafyrtiofyra tusen.193 I Uppenbarel-

seboken presenteras bilder som kan återkomma i ett senare kapitel och det är inte alltid bilderna

nämns med bestämd artikel. Av sammanhanget går det ändå att förstå att det är samma bild som

avses.194

I vers 2 ”hör” Johannes en röst från himlen. Det Johannes hör utgör en slags tolkning över det

han ”ser” och som beskrivs i 14:1.195 Johannes beskriver rösten och jämför den med bruset av väl-

diga vatten och dånet av kraftig åska. Det tycks inte räcka, för han jämför även rösten med harpspe-

lare som spelar på sina harpor. Bruset av väldiga vatten leder tankarna till vandringen genom Röda

havet. Vidare finns även likheter med Upp. 19:6: ”Och jag hörde liksom rösten från en stor skara,

som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska.” Johannes använder adverbet ὡς (”som”, ”liksom”) tre gånger i vers 2 och även en gång i vers

3. I Upp. 14:2 anges exempelvis ὡς κιθαρῳδῶν κιθαριζόντων som översätt i SFB15 med ”som när

harpspelare spelar” (min kursivering). Det jämförande adverbet ὡς används för att beskriva det Jo-

hannes hör, men användningen av termen hjälper även till att understryka att det är svårt för

Johannes att beskriva med ord vad det är han egentligen hör. Det är som om det han hör är ”som” 188 Aune 1998, 460. 189 Beale 1999, 733, Smalley 2005, 354–355. 190 Smalley 2005, 354. 191 Aune 1998, 804. 192 Aune 1998, 804. 193 Aune 1998, 448. 194 Beale 1999, 733–734. 195 Beale 1999, 736.

36

bruset av väldiga vatten eller ”som” dånet av kraftig åska. Grekiskan är något omskrivande här ef-

tersom en ordagrann översättning lyder: ”harpspelare som spelar på sina harpor”, vilket utgör en

tautologi.196 Uttrycket skulle även kunna vara en solecism som markerar ett referat till GT, nämli-

gen det som följer i vers 3 ”en ny sång”. I rabbinsk litteratur finns texter som anger att när Messias

kommer åter ska Gud bli hyllad genom harpospel och genom en ny sång.197 Det är något oklart om

de etthundrafyrtiofyra tusen spelar på sina harpor eller om det enbart är ett sätt för Johannes att be-

skriva den röst han hör. Beale verkar utgå från att de etthundrafyrtiofyra tusen spelar på sina

harpor.198 Smalley menar att det sätt som Johannes väljer att beskriva rösten gör att det är troligt att

det faktiskt finns en grupp som spelar på sina harpor.199

Adverbet ὡς återkommer även i Upp. 19:6 där det anges: ”Och jag hörde liksom rösten från

en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska” (min kursivering). Det kan

jämföras med Upp. 14:2, som säger: ”Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vat-

ten” (min kursivering).

5.2 Upp. 14:3 De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden.

I Upp. 14:3 anges att ”de sjöng en ny sång”. Sången sjungs inför tronen och inför de fyra varelserna

och de äldste. Även här använder Johannes adverbet ὡς (”som”, ”liksom”): καὶ ᾄδουσιν [ὡς] ᾠδὴν

καινήν (”Och de sjöng [som] en ny sång”). Alla handskrifter har inte med adverbet ὡς (anges i

NA28 inom klammer). Det är ungefär hälften av de befintliga handskrifterna som har med läsarten

ὡς.200 Denna läsart får stöd av bland annat Alexandrinus, Codex Ephraemi och Vulgata, me-

dan bland annat 47, Sinaiticus och många av de bysantinska texterna saknar ὡς. Metzger menar att

det är svårt att avgöra om ὡς har tagits med i vissa handskrifter för att återkoppla till dess förekomst

i vers 2 eller om ordet i vissa handskrifter har tagits bort av misstag, möjligen för att harmonisera

med Upp. 5:9 (där ordet inte förekommer). 201

Som tidigare nämnts förekommer verbet” sjunga”, ἄδω, enbart i Upp. 5:9; 14:3 och 15:3,

vilket på så vis ytterligare knyter dessa texter till varandra. Den nya sången sjungs ”inför” eller

”framför” (ἐνώπιον) tronen. Grant R. Osborne menar att den här sången hör hemma framför tronen

196 Osborne 2002, 526. 197 Beale 1999, 735. 198 Beale 1999, 735. 199 Smalley 2005, 356. 200 Metzger 1994, 677. 201 Metzger 1994, 677.

37

och utgör den högsta formen av lovsång i himlen.202 Det är inte tydligt vilka som sjunger den nya

sången i 14:3. Förmodligen hör rösten i 14:2 även ihop med den nya sången i 14:3.203 I Upp. 5:9 är

det en skara i himlen som sjunger den nya sången. Den återkommande bilden med harpor och sång

medför att det finns ett samband mellan den nya sången i Upp. 5:9 och 14:3, och även Moses sång

och Lammets sång som omnämns i Upp. 15:3. Slutligen finns även en koppling till Upp. 19:6, där

bruset av väldiga vatten återkommer. Det är möjligt att den nya sången på så vis framförs på ett

stegrande sätt, till dess att Uppenbarelseboken når sin upplösning och Johannes ser en ny himmel

och en ny jord (Upp. 21:1).

Den nya sången sjungs även inför de fyra varelserna och de äldste. De fyra varelserna möter

vi på flera ställen i Uppenbarelseboken, med början i Upp. 4:6–9, där Johannes får se tronen i him-

len. De fyra varelserna förekommer även i Jesaja och Hesekiel och kan troligen, enligt Carlsson, ses

som ”representanter för skapelsen”.204 Lejonet, tjuren och örnen utgör huvudrepresentanter från sin

respektive grupp, dvs. vilda djur, tama djur och fåglar.205 Till detta läggs människan; de fyra varel-

serna rymmer således hela skapelsen. De fyra varelserna finns runt tronen och tillber Herren dag

och natt (Upp. 4:8).

Även ”de äldste” omnämns i 14:3, och bör rimligtvis avse de tjugofyra äldste, som vi möter

redan i Upp. 4:4. Det ligger inte inom ramen för denna uppsats att utreda deras identitet, men det

finns ett flertal förslag på vilka dessa kan vara.206 Jung-Chu Wu nämner att det åtminstone finns sju

teorier angående deras identitet.207 Det föreslås exempelvis att dessa är patriarkerna och apostlarna

eller himmelska representanter för alla frälsta eller utvalda. Carlsson menar att dessa symboliserar

de tolv patriarkerna i GT och de tolv apostlarna i NT, och att de tillsammans utgör ”frälsningshisto-

riens gudsfolk”.208

Det är enbart i denna vers (förutom möjligen även i Upp. 4:9) i Uppenbarelseboken som en

hymn hörs men där det inte anges vad det är som sjungs.209 Det är enbart de etthundrafyrtiofyra

tusen som kan lära sig den nya sången. Det grekiska verbet µανθάνω översätts i SFB15 med att

”lära sig”. BDAG nämner exempelvis att ordet kan betyda ”att få kunskap om något genom någon

annans instruktioner”.210 Betydelsen i detta sammanhang kan även vara att höra, vilket skulle inne-

202 Osborne 2002, 527. 203 Smalley 2005, 356. 204 Carlsson 2007, 85. 205 Jung-Chu Wu 2005, 18. 206 Aune 1997, 287–292. 207 Jung-Chu Wu 2005, 19. 208 Carlsson 2007, 84. 209 Aune 1998, 809. 210 Danker (red) 2000, BDAG, µανθάνω.

38

bära att det enbart är de etthundrafyrtiofyra tusen som kan höra den nya sången.211 Aune lyfter även

fram att det skulle kunna röra sig om en slags esoterisk kunskap, som har likheter med det som

Paulus nämner i 2 Kor. 12:4, dvs. ”ord som ingen människa kan eller får uttala”.212 Beale föreslår

att de etthundrafyrtiofyra tusen kan lära sig den nya sången eftersom de har upplevt Guds förso-

ning.213

De etthundrafyrtiofyra tusen ”är friköpta från jorden”. Betydelsen är inte i första hand geogra-

fisk utan snarare att de är friköpta från det världsliga systemet.214 Även i Upp. 14:4 återkommer

verbet ἀγοράζω, som betyder ”att köpa någon fri” (se 5.3).215

5.3 Upp. 14:4–5 Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. 5 I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.

Upp. 14:4 väcker av förklarliga skäl en hel del frågor, med tanke på att de etthundrafyrtiofyra tusen

”inte har befläckat sig med kvinnor”. Att befläcka sig med kvinnor framställs som något negativt

och kan dessutom tala för att de etthundrafyrtiofyra tusen enbart är män. Detta har lett till att texten

rönt ett visst intresse utifrån ett feministiskt tolkningsperspektiv. Den stora frågan är förstås om det

som beskrivs ska förstås symboliskt eller bokstavligt.216

Det skulle vara förvånansvärt om de etthundrafyrtiofyra tusen, som enligt en rimlig tolkning

utgör Guds folk genom alla tider, enbart skulle bestå av män. Dessutom är det orimligt att celibatet

skulle krävas av alla troende.217 Sexuella relationer inom äktenskapet beskrivs inte som något nega-

tivt i Bibeln i övrigt och äktenskapet lyfts fram som något vackert.218 Detta talar för att detta enbart

är ett bildspråk, eftersom det inte är rimligt att Guds rike skulle exkludera kvinnor eller att celibatet

krävs av alla kristna. Carlsson menar att beskrivningen enbart utgör en symbol ”för den fullkomliga

renhet som karaktäriserar gudsfolkets eviga tillstånd.”219

Aune menar att denna vers tillsammans med Upp. 14:5 utgör en tydlig enhet, där vers 4 be-

handlar rituell renhet och vers 5 moralisk renhet.220 Det anges att de ”inte har befläckat sig med

kvinnor” som sedan kontrasteras med ett positivt påstående att ”de är jungfrur”. Detta ska förstås

211 Danker (red) 2000, BDAG, µανθάνω. 212 Aune 1998, 809. 213 Beale 1999, 737. 214 Smalley 2005, 357. 215 Louw & Nida 1989, ἀγοράζω. 216 Stenström 1999, 111. 217 Smalley 2005, 357, Beale 1999, 738. 218 Smalley 2005, 357, Beale 1999, 738. 219 Carlsson 2007, 176. 220 Aune 1998, 810.

39

bildligt och i relation till föregående kapitel. Ordet ”jungfru” bör ses som en metafor och inte tolkas

bokstavligt.221 Om de etthundrafyrtiofyra tusen kan förstås bildligt är det även troligt att ordet för

”jungfru”, παρθένος, bör kunna förstås bildligt.222 Beale menar att den bildliga tolkningen förstärks

av att Jerusalem i GT omnämns som brud och att ordet ”jungfru” även används i GT för hela Is-

rael.223 Den bildliga tolkningen vinner även stöd av att de etthundrafyrtiofyra tusen är en bild på det

nya Gudsfolket, det nya Israel, som i så fall omnämns här som en jungfru som inte har befläckat sig

med synden. Vidare framstår den bildliga tolkningen som trolig eftersom det anges att ”de inte har

befläckat sig med kvinnor”, vilket för tanken till skökan Babylon som omnämns i Upp. 14:8 och i

Upp. 17.224 De etthundrafyrtiofyra tusen har inte befläckat sig med skökan som förför hela jorden

med sin otukt (17:2).

Dessa etthundrafyrtiofyra tusen som beskrivs som jungfrur har vägrat att anpassa sig till det

världsliga systemet och de har inte tillbett vilddjuret. Att inte tillbe vilddjuret är att hålla sig rituellt

ren.225 I GT beskrivs Israels orenhet och avfällighet från Gud i sexuella termer som en falsk tillbed-

jan, se Jer. 3:1–2; Hos. 5:4; 6:10. En annan tolkning av detta som de flesta forskare ger är att det

speglar de föreskrifter i GT om krav på rituell renhet vid heliga krig, se 1 Sam. 21:5226

De etthundrafyrtiofyra tusen ”följer Lammet vart det än går” (14:4) och de är också ”friköpta

från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet”. Att de etthundrafyrtiofyra tusen är

friköpta nämns även i vers 3 och upprepas i vers 4. I vers 3 nämns att de är ”friköpta från jorden”

och här i vers 4 att de är ”friköpta från människorna”. Här finns likheter med Upp. 5:9, där det står:

”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har

du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk” (min kursivering).227

Dessutom är de friköpta från människorna ”som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet”.

Förstlingsfrukt, (ἀπαρχή) är ett begrepp som används i GT. Det är förstlingsfrukten som ska offras

till Gud, se 2 Mos. 23:19; 3 Mos. 2:12. Detta för således tankarna till ett möjligt martyrskap gäl-

lande de etthundrafyrtiofyra tusen.228 En tolkning skulle därför kunna vara att de etthundrafyrtiofyra

tusen är en grupp kristna som ger sina liv i ändens tid och som skulle resultera i att allt fler omvän-

der sig.229 Skörden på jorden beskrivs ytterligare i Upp. 14:14–20 och det skulle vara för denna

skörd som de etthundrafyrtiofyra tusen är redo att ingå martyrskap. Beale menar dock att det mest

221 Resseguie 2009, 195. 222 Beale 1999, 739. 223 Beale 1999, 739. 224 Beale 1999, 740. 225 Aune 1998, 812. 226 Aune 1998, 812. 227 Aune 1998, 814. 228 Beale 1999, 742. 229 Beale 1999, 742.

40

troliga är att förstlingsfrukten är en symbol på den fulla frälsningen som väntar alla de troende i alla

tider som har omvänt sig till Kristus.230 Detta förstärks av hur ἀπαρχή (”förstlingsfrukt”) används i

övriga NT. I NT används ἀπαρχή i ett eskatologiskt perspektiv i betydelsen att det finns ett löfte om

något mer än enbart förstlingsfrukten.231 Anden beskrivs exempelvis som en förstlingsfrukt i Rom.

8:23, och Epenetus beskrivs som Asiens förstlingsfrukt i Rom. 16:5. Förstlingsfrukten beskrivs som

det bästa och detta blir därför en bild på den framtida frälsning som är att vänta i Kristus.232

Att följa Lammet vart det än går påminner även om Israels folk i Sinaiöknen som följde mol-

net om dagen och elden om natten.233 Att följa Lammet vart än det går blir ett nytt Exodus, att dra

ut från den här världens system, att inte tillbe vilddjuret utan att tillbe Lammet och följa Lammet.

Detta skulle även kunna innebära att de etthundrafyrtiofyra tusen är villiga att följa Lammet i döden

och att de på så vis skulle vara beredda att bli martyrer.

Slutligen anges följande om de etthundrafyrtiofyra tusen: ”I deras mun har det inte funnits nå-

gon lögn. De är fläckfria” (14:5). De har valt att inte tillbe vilddjuret och att kompromissa med sin

tro på honom som kallas för ”Trofast och Sann” (19:11). I Upp. 21:27 anges att den som ägnar sig

åt lögn inte kommer in i det nya Jerusalem.

5.4 Sammanfattning När det gäller begreppet en ny sång konstaterade jag tidigare att det behövs både en kontextuell och

intertextuell analys för att bättre förstå dess innebörd. Av min versanalys är det tydligt att förståel-

sen av Upp. 14:1–5 också kräver ett kontextuellt och intertextuellt studium. Flertalet av de kom-

plexa frågor som ryms i Upp. 14:1–5 får sin förklaring genom förståelse av Uppenbarelsebokens

kontext och genom referenser till GT och övriga NT.

I inledningen till perikopen anges att Lammet står på Sion tillsammans med de etthundrafyr-

tiofyra tusen. Här finns referenser till den omedelbara kontexten i Uppenbarelseboken och även till

GT. De etthundrafyrtiofyra tusen är märkta på sina pannor, vilket utgör en kontrast till dem som har

tagit emot vilddjurets märke (13:16–17) och som omnämns i kap. 13. Lammets placering på Sion

rymmer referenser till GT, där det talas om att kungen är insatt på Sion och där Sion också utgör en

central plats för det eskatologiska riket. Sammanhanget samt referenserna till GT gör att det är rim-

ligt att se Lammet och de etthundrafyrtiofyra tusen på Sions berg som ett stridstecken. De verkar

vara redo för den sista striden och i detta avseende verkar den nya sången ha viss betydelse. Verbet

för att ”sjunga”, ἄδω, förekommer dessutom enbart i Upp. 5:9; 14:3 och 15:3. Dessa tre textsam- 230 Beale 1999, 742. 231 Smalley 2005, 359. 232 Smalley 2005, 359. 233 Resseguie 2009, 196.

41

manhang är starkt förknippade med firandet av seger eller förberedelse inför den kommande striden

och slutgiltiga segern. Att sjunga den nya sången i detta sammanhang skulle därför kunna vara av

betydelse för det skeende som är att vänta och som slutligen ska resultera i den nya himlen och den

nya jorden.

Av intresse är även Johannes eventuellt medvetna användning av solecismer. Johannes ver-

kar inte riktigt kunna beskriva vad det är han hör. Solecismen i Upp. 14:2, ”harpspelare spelar på

sina harpor”, kan därför vara ett sätt att ge uppmärksamhet åt den nya sången som följer i vers 3.

Till att börja med betonas att den nya sången hör hemma framför tronen. Dessutom ligger

tonvikten på det som sker i himlen. Det är intressant att det verkar vara svårt för Johannes att besk-

riva det som sker i himlen, både det han ser och hör. Det som sker på jorden och som Johannes be-

skriver i föregående och efterföljande avsnitt går att beskriva, men det som sker i himlen finns det

egentligen inte några ord för att beskriva. Johannes både hör och ser och försöker att förklara det

han hör och ser. Rösten han hör är ”som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska” (min

kursivering). Detta textsammanhang har likheter med Upp. 19:6 och dessutom för det tankarna till

vandringen genom Röda havet. Exodustemat har därmed betydelse, och det är troligt att skeendet i

Uppenbarelseboken blir det slutgiltiga Exodus för hela världen.

De etthundrafyrtiofyra tusen och deras identitet är viktig, men är det kanske av större bety-

delse att de kan lära sig den nya sången? De har tillgång till det som sker runt tronen i himlen och

det verkar även ha betydelse för det framtida skeendet att de kan lära sig eller höra den nya sången.

De etthundrafyrtiofyra tusen är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lam-

met. Att vara friköpt verkar per automatik innebära att sjunga den nya sången. Lammet behöver inte

lära sig den nya sången eller sjunga med i den, eftersom det är till honom som sången riktar sig,

vilket framgår av Upp. 5:9.

Enligt min bedömning är det troligt att den nya sången har betydelse för skeende som följer

i Uppenbarelseboken. Det finns dessutom en koppling mellan den nya sången i 14:3 och Moses

sång och Lammets sång i 15:3. Upp. 14:7 nämner: ”Stunden för hans dom har kommit. Tillbe ho-

nom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna.” Den nya sången utgör en slags

manifestation mot det mörker som förekommer på jorden, där människor fortsätter att tillbe vilddju-

ret.

De etthundrafyrtiofyra tusen är sannolikt samma grupp som omnämns i Upp. 7:4–5. Talsym-

boliken 12 x 12 x 1000 gör det troligt att detta antal representerar Guds folk genom Israels tolv

stammar och de tolv apostlarna. Medan Upp. 7:4–5 betonar de etthundrafyrtiofyra tusens tillhörig-

het till Israels folk, betonar 14:4–5 att det är frälsningen som är orsaken till att de är utvalda. Enligt

min bedömning kompletterar Upp. 7:4–5 och 14:4–5 varandra, vilket också avspeglas i talsymboli-

42

ken 12 x 12 x 1000. Tillsammans utgör de etthundrafyrtiofyra tusen som sjunger med i den nya

sången.

Av versanalysen framkommer att det troliga är att beskrivningen av de etthundrafyrtiofyra tu-

sen ska förstås bildligt. De har inte befläckat sig med kvinnor och de är jungfrur eftersom de har

tagit emot Guds nåd och frälsning. De är friköpta från jorden som en förstlingsfrukt åt Gud. De är

renade i Lammets blod och de är också villiga att följa Lammet vart det går. Det sistnämnda talar

enligt min bedömning för att denna grupp inte nödvändigtvis är martyrer, däremot är de villiga att

ingå martyrskap om så krävs.

43

Kapitel 6: Avslutning

Avsikten med denna uppsats är att söka förstå begreppet ”en ny sång” och vad det innebär att ”ing-

en kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden”

(14:3).

När det gäller begreppet en ny sång har jag liksom Jung-Chu Wu noterat att flertalet bibel-

kommentarer över Uppenbarelseboken innehåller hänvisningar till de texter i GT som innehåller

begreppet ”en ny sång”. Det ges dock ingen mer ingående förklaring till varför begreppet ”en ny

sång” i GT har betydelse och någon djupare intertextuell analys saknas.

Jag har konstaterat att begreppet en ny sång i GT och de tillhörande textsammanhangen bidrar

till förståelse av begreppet en ny sång i Upp. 14:3. Den nya sången är en naturlig respons på Her-

rens mäktiga ingripanden och hela världen uppmanas att sjunga en ny sång. Av textsammanhangen

i GT talas om Herren som skapare och han hyllas även som kung. Det betonas även att Herren ska

döma jorden och strida mot sina fiender.

I psaltaren finns en mängd uppmaningar till att lova Herren och prisa Herren, men begreppet

en ny sång förekommer enbart sex gånger i Psaltaren och en gång i Jes. 42:10. Att sjunga en ny

sång verkar i GT vara knutet till specifika tillfällen. Detta avspeglas också i den rabbinska tradition-

en som är tydlig med att den nya sången är förknippad med Messias ankomst och eskatologi. Vid

tiden för Messias ankomst ska Guds folk, enligt den rabbinska traditionen, sjunga en ny sång och

spela på harpor. Stöd för detta hämtar rabbinerna i de GT-texter som nämner en ny sång. Mot bak-

grund av detta är det rimligt att anta att Johannes är medveten om den rabbinska traditionen. Det är

också troligt att Johannes har en förståelse för begreppet utifrån dess förekomst i GT.

Jag har även visat att det är rimligt att förstå den nya sången i GT som ett eskatologiskt be-

grepp. Ett flertal forskare menar att begreppet är eskatologiskt och dessutom verkar det eskatolo-

giska motivet tillta och bli särskilt tydligt mot slutet av Psaltaren. Den forskare (Jacobson) som me-

nar att begreppet inte kan tolkas eskatologiskt anser jag inte har gett något godtagbart skäl för detta.

Det framkommer dock att den nya sången i GT kan innebära ett flertal olika saker beroende

på kontext och att det därmed som Tate också nämnt finns en viss ambivalens kring begreppet. Här

är det rimligt att anta att Johannes drar fördel av denna ambivalens eller öppning för tolkning av

begreppet. Det troliga är att Johannes ger begreppet ”en ny sång” en delvis ny innebörd. Som jag

redan varit inne på var Johannes säkerligen införstådd med den rabbinska traditionen, men han är

inte bunden av den och utifrån sitt kristologiska perspektiv kommer han till en annan slutsats. För

Johannes blir innebörden av den nya sången något annat i ljuset av Kristushändelsen. Det är Kristus

som är den Herre som är kung, och som ”ska döma folken med rättvisa” (Ps. 96:10). Orsaken till

44

den nya sången och dess enda värdiga mottagare är Lammet (Upp. 5:9). Exodustemat är återkom-

mande i GT-texterna och det är tydligt att Johannes knyter an till detta tema. Johannes låter begrep-

pet en ny sång ses i ljuset av det slutgiltiga eller nya exodus som innefattar hela jorden och inte bara

Israel. Det är Lammet som har försonat hela världen med Gud som är orsaken till det nya Exodus

och som är värdig att hyllas genom en ny sång.

Ett annat sätt att se på begreppet är utifrån Uppenbarelseboken som apokalyptisk profetia.

Begreppet ”en ny sång” får sin profetiska uppfyllelse genom det Kristus gjort på korset. Kristus är

Messias, den kung som det talas om i psaltartexterna. Eftersom Kristus fullbordat sitt frälsningsverk

stämmer hela himlen in i den nya sången till Lammet och det är dessutom möjligt för de etthundra-

fyrtiofyra tusen att lära sig den nya sången. Den nya sången verkar även ha en viss betydelse i än-

dens tid och i det apokalyptiska skeendet, då Kristus ska döma världen. Den utgör en stark kontrast

till den falska tillbedjan av vilddjuret som beskrivs i Uppenbarelseboken. Det är därför rimligt att se

den nya sången som det vapen som de heliga strider med. Den nya sången blir det intro som gör att

den hjälte och krigare som beskrivs i Jes. 42:13 skrider till verket.

Med andra ord är det av betydelse att Uppenbarelseboken både är en profetia och en apoka-

lyps. Det finns något profetiskt i den nya sången men det finns också något apokalyptiskt, eftersom

den nya sången står i stark kontrast till det omgivande ondskefulla skeendet som uppmanar till falsk

tillbedjan. Den nya sången har del i den strid som pågår och den verkar rentav vara ett vapen mot

ondskan, något som också känns igen i Ps. 149:6–9, där det anges:

De ska ha Guds lov i sin mun och ett tveeggat svärd i sin hand, för att hämnas på hednafolken och straffa folken, för att binda deras kungar med kedjor och deras stormän med bojor av järn, för att verk-ställa den dom som står skriven. Det blir en ära för alla hans trogna. Halleluja!

Slutligen är det viktigt att besvara frågan varför enbart de etthundrafyrtiofyra tusen kan lära

sig den nya sången. Jag har argumenterat för att de etthundrafyrtiofyra tusen utifrån talsymbolik ska

förstås som allt Guds folk. Talet inkluderar således Israels folk och även hedningarna som blivit

räddade genom Kristus. Den bildliga beskrivningen av de etthundrafyrtiofyra tusen och deras fläck-

frihet är också av stor vikt, eftersom den lyfter fram att det enbart är genom att Herren har friköpt

dem som de faktiskt kan ingå i den här gruppen. Det är inte på grund av deras förtjänst, utan enbart

på grund av Guds nåd. Vidare har jag argumenterat för att det är ett bildspråk som används när det

anges att de ”inte har befläckat sig med kvinnor” och att ”de är jungfrur”. Detta bildspråk är hämtat

från GT när Herren talar om sitt folk och ska därmed inte förstås bokstavligt.

De texter i GT som nämner den nya sången är i detta sammanhang av betydelse. I dessa texter

lyfts ”de trogna” fram och det talas om vikten av rättfärdighet och rätt. Lögnen kan inte tolereras

och här finns således stora likheter med det etthundrafyrtiofyra tusen i Upp. 14:1–5. Hela jorden

uppmanas att sjunga med i den nya sången, särskilt i Jes. 42:10–17. Det verkar således inte finnas

45

någon begränsning avseende etnicitet i GT när det gäller att sjunga den nya sången. Visserligen är

uppmaningen främst riktad åt Israels folk, men hela jorden uppmanas att sjunga den nya sången

(Jes. 42:10–12). Vidare är det av stor vikt att Israels stammar nämns i Upp. 7:4–5, medan frälsning-

en verkar vara huvudmotivet i Upp. 14:1–5. Israel är således inkluderat i de etthundrafyrtiofyra tu-

sen (Upp. 7:4–5), men den nya sången är också avsedd för alla som har blivit friköpta från jorden.

De har möjlighet att lära sig den nya sången.

En viss osäkerhet finns huruvida de etthundrafyrtiofyra tusen kan lära sig den nya sången eller

om det kan ”höra” den nya sången. I Ps. 40:4 betonas att det är Herren som lägger den nya sången i

psalmistens mun. Även om de etthundrafyrtiofyra tusen kan lära sig den nya sången utgör den nya

sången, precis som Kraus gör gällande, en gåva från Gud.

Antal ord: 17072

46

Litteraturförteckning

Primärkällor Mekilta De-Rabbi Ishmael. 1933. Översatt till engelska av Jacob Z. Lauterbach. Vol. 3.

Philadelphia: The Jewish Puclication Society of America. Midrash Rabbah Exodus. 1939. Översatt till engelska av S.M. Lehrman. Redigerad av H. Freedman

och Maurice Simon. London: Soncino Press. Midrash Rabbah Numbers. 1939. Översatt till engelska av Judah J. Slotki. Redigerad av H.

Freedman och Maurice Simon. Vol. 2. London: Soncino Press. Midrash Tanhuma. 1989. Översatt till engelska av John T. Townsend. Vol. 1. Hoboken, NJ: Ktav

Publishing House. The Midrash on Psalms. 1959. Yale Judaica Series, XIII, 2:a vol. Översatt till engelska av William

G. Braude. Redigerad av Leon Nemoy. New Haven: Yale University Press.

Sekundärkällor Allen, Leslie C. 1983. Psalms 101-150. WBC. Waco: Word Books.

Anderson, A. A. 1972. Psalms (73–150). Volume II. NCBC. Grand Rapids: Eerdmans. Aune, David E. 1997. Revelation 1-5. WBC. Grand Rapids: Zondervan.

Aune, David E. 1998. Revelation 6-16. WBC. Grand Rapids: Zondervan. Bauckham, Richard. 1993a. The Climax of Prophecy: Studies on the Book of Revelation. 2:a utg.

Edinburgh: T&T Clark. Bauckham, Richard. 1993b. The Theology of the Book of Revelation. Cambridge: University Press.

Bauckham, Richard. 1997. ”Apocryphal and Pseudepigraphal writings”. Dictionary of the Later New Testament & Its Developments. Redigerad av Ralph P. Martin och Peter H. Davids. Illinois: Intervarsity, s. 68–73.

Beale, G.K. 1998. John’s Use of the Old Testament in Revelation. JSNTSup. Sheffield: Sheffield Press.

Beale, G.K. 1999. The Book of Revelation. A Commentary on the Greek Text. Grand Rapids: Eerd-mans.

Brueggemann Walter. 1984. The Message of the Psalms. Minneapolis: Augsburg

Carlsson, Leif. 2007. Tröst och trots. Uppenbarelseboken. NTB. Örebro: Libris. Childs, Brevard. S. 2001. Isaiah. The Old Testament Library. Louisville: Westminster John Knox.

deClaissé-Walford, Nancy. 2014. ”Psalm 47”. The Book of Psalms. NICOT. Redigerad av Nancy deClaissé-Walford, Rolf Jacobson och Beth Tanner. Grand Rapids: Eerdmans, s. 427–432.

Craigie, Peter C. 1983. Psalms 1-50. WBC. Waco: Word Books. Danker, Fredrick William (red). 2000. A Greek-English Lexicon of the New Testament and other

Early Christian Literature. BDAG. 2:a utg. Chicago: University of Chicago Press. de Villiers, Pieter G.R. 2004. “The Composition of Revelation 14:1–15:8: Pastiche or Perfect Pat-

tern?” Neotestamentica, Vol. 38 No. 2/2004, 209–249. Fee, Gordon och Douglas Stuart. 1994. Att läsa och förstå Bibeln. Kumla: HFs förlag.

47

Fekkes, Jan. 1994. Isaiah and Prophetic Traditions in the Book of Revelation. JSNTSup. Sheffield: JSOT Press.

Goldingay, John. 2006. Psalms. Volume 1. Psalms 1–41. BCOT. Grand Rapids: Baker.

Goldingay, John. 2008. Psalms. Volume 3. Psalms 90–150. BCOT. Grand Rapids: Baker. Goldingay, John. 2005. The Message of Isaiah 40–55. A Literary-Theological Commentary.

London: T&T Clark. Grabiner, Steven Charles. 2013. Revelations Hymn’s: Commentary on the Cosmic Conflict.

University of South Africa. Jacobson, Rolf. A. 2014. ”Psalm 33”. 2014. The Book of Psalms. NICOT. Redigerad av Nancy

deClaissé-Walford, Rolf Jacobson och Beth Tanner. Grand Rapids: Eerdmans, s. 310–320. Jung-Chu Wu, Peter. 2005. Worthy is the Lamb. The new song in Revelation 5:9-10 in relation to

its Background. Westminster Theological Seminary. Kohlenberger, John R. III & Mounce, William D. 2012. Kohlenberger/Mounce Concise Hebrew-

Aramaic Dictionary of the Old Testament (KM Hebrew Dictionary). Oak tree software. Version 2.7.

Kraus, Hans-Joachim. 1988. Psalms 1–59. Minneapolis: Fortress Press. Kraus, Hans-Joachim. 1989. Psalms 60–150. Minneapolis: Fortress Press.

Kraybill, Nelson J. 2010. Apocalypse and Allegiance. Worship, Politics, and Devotion in the Book of Revelation. Grand Rapids: Brazos Press.

Kronholm, Tryggve. 1985. Texter och tolkningar. Stockholm: EFS-förlaget. Louw, Johannes P. & Nida, Eugene A. 1989. Greek-English Lexicon of the New Testament. 2:a utg.

New York: United Bible Societies. Mathewson, David. 2005. ”Isaiah in Revelation”. Isaiah in the New Testament. Redigerad av Steve

Moyise och Maarten J.J. Menken London: T&T Clark.

Metzger, Bruce. 1994. A Textual Commentary on the Greek New Testament. 2:a utg. Stuttgart: German Bible Society.

Moe, Olaf. 1960. Johannes Uppenbarelse. Stockholm: Verbum. Motyer, Alec J. 1993. The Prophecy of Isaiah. Downers Grove: IVP Academic.

Moyise, Steve. 1995. The Old Testament in the Book of Revelation. JSNTSup. Sheffield: Sheffield Academic Press.

Moyise, Steve. 2015. The Old Testament in the New: An Introduction. 2:a utg. London: Bloomsbury T&T Clark.

Moyise, Steve. 2004. ”The Psalms in the book of Revelation”. The Psalms in the New Testament. Redigerad av Steve Moyise och Maarten J.J. Menken London: T&T Clark.

Ortlund Jr., Raymond C. 2005. Isaiah. Preaching the Word Series. Wheaton: Crossway Books. Osborne, Grant R. 2002. Revelation. BECNT. Grand Rapids: Baker.

Oswalt, John N. 1998. The Book of Isaiah. Chapters 40-66. NICOT. Grand Rapids: Eerdmans. Paul, Shalom M. 2012. Isaiah 40–66. Translation and Commentary. ECC. Grand Rapids:

Eerdmans.

48

Paulien, Jon. 2001. ”Criteria and the Assesment of Allusions to the Old Testament in the Book of Revelation”. Studies in the Book of Revelation. Redigerad av Steve Moyise. Edinburgh: T&T Clark, s. 113–129.

Resseguie, James L. 2009. The Revelation of John. A Narrative Commentary. Grand Rapids: Baker. Ross, Allen P. 2011. A Commentary on the Psalms. Volume 1 (1–41). KEL. Grand Rapids: Kregel.

Scott Jr, J. Julius. 1995. Jewish Backgrounds of the New Testament. Grand Rapids: Baker Books. Segal, Benjamin J. 2013. A New Psalm. The Psalms as Literature. Jerusalem: Gefen Publishing.

Smalley, Stephen S. 2005. The Revelation to John: A Commentary on the Greek Text of the Apocalypse. London: SPCK.

Son, HaYoung. 2015. The Background of Exodus 15 in Revelation 15: Focusing on the Song of Moses and the Song of the Lamb. New Orleans Baptist Theological Seminary.

Stenström, Hanna. 1999. The Book of Revelation: A Vision of the Ultimate Liberation or the Ultimate Backlash? Uppsala: Repro Ekonomikum.

Tanner, Beth. 2014. ”Psalm 96”. The Book of Psalms. NICOT. Redigerad av Nancy deClaissé-Walford, Rolf Jacobson och Beth Tanner. Grand Rapids: Eerdmans, s. 719–722.

Tanner, Beth. 2014. ”Psalm 98”. The Book of Psalms. NICOT. Redigerad av Nancy deClaissé-Walford, Rolf Jacobson och Beth Tanner. Grand Rapids: Eerdmans, s. 726–728.

Tate, Marvin E. 1990. Psalms 51-100. WBC. Dallas: Word Books. Tellbe, Mikael. 2017. Lammet och odjuret. En guide till Uppenbarelseboken. 2:a utg. Örebro:

Libris. Terrien, Samuel. 2003. The Psalms. Strophic Structure and Theological Commentary. Grand

Rapids: Eerdmans. Ulfgard, Håkan. 2006. “Uppenbarelseboken”. Jesus och de första kristna. Redigerad av Dieter

Mitternacht och Anders Runesson. Stockholm: Verbum, s. 297–305. Westermann, Claus. 1984. The Living Psalms. Grand Rapids: Eerdmans.

Winninge, Mikael (red.). 2017. Dödahavsrullarna. Uppsala: Bibelakademiförlaget.

Internet Longman, Tremper III. 1982. ”The Divine Warrior: The New Testament Use of an Old Testament

Motif”. WTJ 44/1982, 290–307. Online: http://beginningwithmoses.org/bt-articles/229/the-divine-warrior-the-new-testament-use-of-an-old-testament-motif-, 14 sidor.

Salomos psalmer. Online: http://www.earlychristianwritings.com/text/odes.html