1

2

Döden – en del av livet© 2008 Författaren och Uppsala Publishing House AB

Adress: Uppsala Publishing House, Box 2070, 750 02 UppsalaTel 018-55 50 80, Fax 018-55 50 81e-post: info@uppsala-publishing.se, www.uppsala-publishing.se

Omslag: Daniel Åberg

Omslagsbild: Kirsty McLaren/Getty Images

Redaktör: Ingrid Sundqvist

Upplaga: 1:1

ISBN: 978-91-7005-362-7Tryckeri: Bulls Graphics, Halmstad 2008

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnär-liga verk.

Foton:Kapitel 1 – Foto: Ralph Hoppe/iStockphoto

Kapitel 2 – Foto: Erin Castillo/iStockphoto

Kapitel 3 – Foto: Författaren

Kapitel 4 – Foto: José Elias/iStockphoto

Kapitel 5 – Foto: Calman Lugo/iStockphoto

Kapitel 6 – Foto: Mark Evans/iStockphoto

3

InnehållFörord ........................................ 7

Döden är jag inte rädd för .......... 8

Inledning ................................. 10

Kapitel 1 Medan jag ännu lever ............... 15Livet planar ut ............................ 15Döden har blivit anonym och overklig ...................................... 16Berätta om ditt liv ...................... 17Två fina exempel ........................ 19Tänk om farfar hade skrivit ner sina minnen ............................... 21Kan den sista resan förberedas? .. 22Hur vill du ha din begravning? ... 24Underlätta för dina nära ............. 26Samla allt i en pärm .................... 28

Kapitel 2Rätt till en god och värdig död .. 33Den goda vården ........................ 34Hospice ...................................... 36De flesta dör den långsamma döden ......................................... 38Ta sitt liv .................................... 39Hur vill du helst dö? ................... 41Hjälp att dö ................................ 41

Rätten till vår död ...................... 44Värdighetsgaranti ....................... 46Vanliga dödsorsaker .................... 48Vad är en värdig död enligt WHO och FN? .......................... 49

Kapitel 3Vem tar hand om kroppen och själen? ..................................... 53Han fick dö hemma ................... 54Vad ska hända när en människa har dött? ..................................... 56Så blir döden känd ..................... 58Vad gör jag med min längtan? .... 60Domen ....................................... 61En genomtänkt tro ..................... 63Livet som lån .............................. 64Finns det något efter livet? .......... 65Vadan och varthän ...................... 67Kyrkans roll ................................ 68Den vackra döden ...................... 68

Kapitel 4Sorg och tröst .......................... 71Att få sörja färdigt ...................... 72Håll om, håll tyst, håll ut ............ 73Det viktiga kroppsspråket ........... 75En lista för den som sörjer .......... 77Samtal med den döda ................. 79

4

Visa att du finns ......................... 80Den gemensamma sorgen ........... 81Sorgeplatser ................................ 83

Kapitel 5Begravningen .......................... 87Kyrkans begravningsritual .......... 88Måste man ha mörka kläder? ...... 91Ska barnen vara med? ................. 92Kan alla få en kyrklig begravning? 94En borgerlig begravning kan göras mycket personlig ........................ 95Alla måste gravsättas ................... 97Rätt till en grav ........................... 99Är det här min grav ska finnas? .. 101Andra kulturer och religioner ... 102Två viktiga principer inom judendomen ............................. 102Enligt islam väntar livet i paradiset ................................... 103Tala om hur du vill ha din begravning! ............................... 104

Kapitel 6Det sista bokslutet ................. 107Dödsboet betalar ...................... 108Man kan inte ärva skulder ........ 109Bouppteckningen ..................... 110Nu kan allt avslutas .................. 112Arvskiften kan vara svåra .......... 113Arvsklasser och arvslotter .......... 115Sambor och särkullbarn ............ 117Allmänna arvsfonden ................ 117Testamenten är viktiga .............. 118Alla berörda ska godkänna ett testamente ................................ 120Håll testamentet levande .......... 121Läs på och ta hjälp .................... 121

Studieplan ............................. 123

Tack ....................................... 131

Litteraturlista ........................ 132

5

Förord

I vår kultur gömmer vi döden i tystnad. Vi gör det därför att vi känner rädsla eller skräck inför det oundgängliga ödet och vi talar sällan med andra

om det. Vi vill inte skrämma eller skapa en dyster stäm-ning. Ändå tänker vi ofta på döden och förr eller senare mö-ter vi den. Tystnaden gör det mötet svårare, mycket svårare. Större öppenhet skulle mildra mötet. Vi skulle vara bättre beredda att stödja varandra.

Rune Nilsson hjälper oss med sin finstämda och lättill-gängliga bok att eftersträva den öppenheten. Han gör det hänsynsfullt men ändå med tanke på alla de praktiska och svårbedömda frågor, som är oundvikliga och som ofta ska besvaras i djup förtvivlan och förvirring. Hans syn på dö-den och på förberedelserna inför den kan bidra till ett nytt förhållningssätt som mildrar mötet mellan liv och död.

Gösta VestlundHedersdoktor vid Linköpings universitet, före detta undervisningsråd

6

Inledning

Den här boken har jag velat skriva länge. Men den har inte velat bli skriven. Varje gång jag tänkt börja har det kommit något annat i stället, något

som jag just då funnit vara viktigare, mer angeläget. Jag tror att det är jag som har valt, att det är jag som har prioriterat vad jag just då skulle använda min skrivartid till. Men jag är inte säker.

När jag har berättat om min tänkta bok för andra har många blivit intresserade och kommit med innehållstankar och boktips. Detta har gett mig fler infallsvinklar och för-hoppningsvis innehållsrikare texter.

Jag skriver detta på Gran Canaria. Hotellet ligger högt upp i bergen och jag ser ner i dalen där vägen går. Just nu är det en trafikolycka. Det gick så fort att jag inte uppfat-tade vad och hur. Nu kommer två polisbilar, fyra poliser på motorcyklar och två ambulanser. Människor läggs på bårar. Vilka är de skadade? Turister som flytt den svenska vintern för någon vecka? Personer, som jag, som sökt sig hit för att få arbetsro? Några ur lokalbefolkningen?

Praktiskt taget varje dag hör jag ambulanser nere på vä-gen. Någon är i nöd, någon är kanske redan död. Var de själva och deras närmaste beredda? Hade de funderat över

7

och talat med någon annan om sitt eget liv och sin egen död? Jag har mött få människor som gjort det!

Du, som börjar läsa den här boken, har troligen kom-mit en bit på vägen i tankarna på döden. Du vet, som vi alla, att döden kommer men inte när och hur. Du vet att det är så mycket praktiskt som ska ordnas när någon har dött men du är osäker på vad och av vem. Du vill kanske själv, medan du ännu kan, ta en del beslut och underlätta för dina efterkommande. Jag hoppas du ska få svar på dina frågor, både de du redan har och de som du ställer dig när du läser boken.

Jag har försökt skriva en lättillgänglig handbok som kan läsas vid flera tillfällen. Innehållet borde passa bra för sam-tal och gruppstudier. Det finns en studiehandledning sist i boken.

Det första kapitlet handlar om vad du och jag kan göra medan vi ännu lever, vad vi kan göra redan idag. Skriva ner våra minnen. Fundera över hur vi kan underlätta för våra nära den dag vi inte längre finns.

Det andra kapitlet tar upp vården, hospice, debatten om aktiv dödshjälp och om en värdighetsgaranti. FN har anta-git en förklaring om den döendes rättigheter.

Det tredje kapitlet handlar om vad som händer med kroppen och med själen. Finns det något efter det här li-vet?

Sorg och tröst är temat i det fjärde kapitlet. Hur kan vi klara sorgen och hur kan vi hjälpa och trösta den som har drabbats? ”Sorgen är den djupaste ära glädjen kan få”, skrev Harry Martinsson.

8

Det femte kapitlet redogör för begravningen, kyrkans ritual, som är vanligast, men också om borgerlig begravning och om de cirka 2 000 personer som inte får någon begrav-ningsceremoni alls. Hur är det för våra invandrare?

Det sjätte kapitlet har rubriken Det sista bokslutet. ”Du kan ingenting ta med dig dit du går”, som det står i visan. Vad är dödsbo, bouppteckning, arvsklass och arvslott? Vad betyder ett testamente?

Det finns en hel del citat från tidningar, böcker och tex-ter som betytt mycket för mig. Sist i boken finns en för-teckning över dessa. Se den gärna som tips när du vill läsa mer.

Varför är det så svårt att prata om döden? Ingrid Ågren Bolmsjö ställer sig den frågan i boken Inför döden. Hon sva-rar själv och anger tre möjliga hinder. Det ena är språket. Orden räcker inte till. Det känns fattigt att beskriva något så allvarligt och stort. Det andra är att samtal som berör kräver tillit. Det behövs stillhet och framför allt tid. Tid är en bristvara i dag. Vi anser oss ha så ont om den. Det tredje är det motstånd som många känner inför döden. Motstånd och rädsla. Det man är rädd för, det undviker man.

Vi lever i en tid som är fixerad vid kroppen. Vi vill vara unga, vackra, moderiktiga, ha kontroll. Allt fler böcker handlar om detta. Men det har också kommit många böck-er om sjukdom, förlust och sorg. Några av dessa finns med i förteckningen i slutet av boken. Tankar om ars moriendi, konsten att dö, var nog vanligare förr. Döden fanns i mit-ten av livet. Det fanns ett liv även efter döden. Existerar en sådan uppfattning idag?

9

Undersökningar visar att vi inte är rädda för döden, men för döendet. Vi vill inte tappa kontrollen. Är det därför som många talar om aktiv dödshjälp? Att kunna avgöra själv när det är dags. Att ha kvar kontrollen in i det sista.

Jag tror att varje människa i sitt inre bär på en dröm att allt till slut ska stämma trots misslyckanden, tvivel och motgångar. Att allt ska vävas samman till en helhet, ”så blev mitt liv”. Vi behöver lära oss att dö. Vi behöver en ny ars moriendi för alla och inte bara för dem som anar ljuset på andra sidan. Döendet är en uppgift att lösa med värme och värdighet, tillsammans med anförvanter och vårdper-sonal. Vi behöver lära oss att planera även den sista resan och att ta farväl.

Om vi talar om döden, om vi förbereder den, om vi fyl-ler den med mening, då bygger vi en ny tradition som hela samhället behöver.

Rune Nilsson

1 0

1 1

Kapitel 1

Medan jag ännu lever

Jag har trott att man kan styra och bestämma över sitt liv. Jag har så länge jag minns velat vara pro-aktiv, ta initiativ, ligga steget före. Idag undrar jag

om dessa medvetna och genomtänkta val ändå bara påver-kat livet i marginalen. Något eller någon annan har styrt.

”Tillfälligheterna tar hand om oss i större utsträckning än vad vi gärna vill tro. Handling eller underlåtenhet, ord eller tystnad, kan när som helst bli det sista vittnesbördet om vår syn på livet, kärleken, rättvisan, vänskapen, kriget och resten”, skrev Jesús Alcalá i en artikel i Dagens Nyheter 1997.

Livet planar utSjälv har jag fyllt 71 år. Min far dog två dagar innan han skulle fylla 73 år och min mor blev 72 år och några måna-der. Det sägs att vi har en sällsynt god förmåga att upprepa våra föräldrars mönster. Jag har fått leva ett bättre liv än de fick. Jag har inte varit allvarligt sjuk, jag har inte behövt

1 2

arbeta så hårt rent fysiskt. Jag har alltid kunnat äta mig mätt. Kanske blir jag några år äldre än de blev. Säg att jag har fem år kvar att leva. Jag hoppas att jag kan välja vad jag vill göra under dessa år, själv besluta över resten av mitt liv, underlätta för mina kära, de som blir kvar efter mig. Men samtidigt vet jag förstås att det kan handla om en dag eller tiotals år.

Jag har mött så många människor som lever som om de aldrig skulle möta döden. Människor som upplever sig som oumbärliga, som aldrig haft en tanke på att också deras stund på jorden är begränsad.

Jag märker på olika sätt att livet håller på att plana ut. Jag har krympt några centimeter och ryggraden har börjat böja sig så jag har svårare att gå riktigt rak. Det mesta håret har jag tappat och ögon och öron fungerar sämre än tidigare. Jag blir fortare andfådd och orkar inte som för bara några år sedan. Jag har aldrig förr läst dödsannonserna i min mor-gontidning. Nu gör jag det. Först tittar jag på namnet (är det någon som jag känner?) och sedan på födelseåret (hur gammal blev hon/han?) och sist läser jag dikten/strofen.

Döden har blivit anonym och overkligOm mitt liv vet jag med säkerhet en enda sak – att det ska ta slut. Den tanken är mycket svår att ta till sig, framför allt för alla som står mitt uppe i livet med alla dess krav och möjligheter. Döden har dessutom blivit så anonym och overklig, inte minst för barn.

1 3

Det var lättare när jag var liten. Jag växte upp på en lantgård. Jag var tidigt med när livet började i lagården, när korna kalvade och suggorna grisade. Jag visste tidigt att en griskulting skulle bli julgris. Jag tror inte jag var så gam-mal när jag fick uppgiften att nacka en tupp eller höna till söndagsmiddagen. En höna dog men jag visste att ur äggen kunde det komma nya. Då måste de gamla bort. På samma sätt var det i den stora trädgården. Jag minns hur ledsen min mor blev när en tidig septemberfrost tog alla de vackra dahliorna. En dag stora, vackra, generösa. Nästa dag slokade allt. Men till våren skulle vi plantera rötterna igen och få nya vackra blommor.

Döden var förutsättningen för liv. Det var naturligt. Vi talade aldrig om det. Inte ens när någon granne dog. Han låg kvar hemma i öppen kista. Vi fick komma och ta av-sked. Även vi barn. Däremot var det ovanligt att vi fick vara med på begravningen.

Idag när 80 procent av oss dör på sjukhus eller institu-tion blir döden främmande, något man helst inte vill tänka på eller tala om. Få unga har varit med när en anhörig dött. Då är det svårt att tala om döden. Den blir avlägsen, oper-sonlig och främmande. Barn ser döden på tv och i dataspel. Det blir bara på låtsas. Hjälten reser sig igen.

Berätta om ditt livVad pratade våra förfäder om när de hade kalas? Berät-

tade de också om hur det var förr? Jag fick anledning att fundera över det när jag var bjuden på middag en julidag.

1 4

1 5

Det Kapitel 2

Rätt till en god och värdig död

En dag tar livet slut och jag dör. Det går inte att säga i förväg vare sig när döden ska inträffa eller hur den sista tiden av livet blir. Men det är klart att ju äldre

jag blir desto närmare kommer jag slutet. I vissa skeden av livet tänker vi aldrig på döden därför att den inte inträffar i vår närhet. I andra skeden tänker vi ofta på döden. Den väcker ångest för att något ska hända med mitt eget liv el-ler för att någon som står mig nära ska dö. Psykoanalytiker menar att denna ångest uppstår redan när vi är barn, kan-ske som ett resultat av kärleken till och från föräldrarna. Ångesten blir kärlekens baksida.

Det blir inte lättare av att vi har så svårt att tala om dö-den, att vi omedvetet förnekar den och tycker att den är obehaglig. Zygmunt Bauman skriver i boken Döden och odödligheten i det moderna samhället att det inte går att föreställa sig döden eftersom den representerar det absoluta tomrummet och därför övergår vår tankeförmåga. ”Döden är när allt kommer omkring just det otänkbara: ett tillstånd

1 6