Turkisk utrikespolitik i förändring sedan AKP:s tillträde Hur den turkiska utrikespolitiken mot Mellanöstern har förändrats sedan 2002 enligt ett
neoklassiskt realistiskt perspektiv
______________________________________________________________________________
Turkish foreign policy changes since the accession of the AKP How the Turkish foreign policy for the Middle East has changed since 2002 according to a
neoclassical realist perspective
Kandidatuppsats i Statsvetenskap, HT 2018
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling
Avdelningen för Statsvetenskap
Linköpings Universitet
ISRN: LIU-IEI-FIL-G--19/02029--SE
Författare: Olov Forsberg
Handledare: Lars Niklasson
Ord: 12 566. Exklusive framsida, innehållsförteckning, fotnoter och referenslista.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
2
Abstract:
The essay analyzes Turkish foreign policy and aims to find explanations to why Turkey has
increased its foreign policy involvement in the middle east since 2002. Explanations were
identified in turkish external and internal processes in the shape of independent and
intervening variables using a neoclassical realist analytical model. The identification of variables
is made by examining key changes in domestic and foreign policy since AKP took power in 2002,
using the categories leader images, strategic culture, state-society relations and domestic
institutions. The results that are presented indicate that external processes set the basic
parameters for foreign policy change, but domestic factors also influence the policy decisions
that have altered Turkey’s foreign policy involvement in the middle east.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
3
Innehåll 1. Inledning .................................................................................................................................................. 5
1.1 Introduktion: ................................................................................................................................... 5
1.2 Syfte ................................................................................................................................................ 6
1.3 Tidigare forskning & relevans ........................................................................................................ 6
1.4 Frågeställning .................................................................................................................................. 8
2. Metod ....................................................................................................................................................... 9
2.1 Metodologiskt tillvägagångsätt ....................................................................................................... 9
2.2 Avgränsningar ............................................................................................................................... 11
2.3 Material och urval ......................................................................................................................... 12
2.4 Operationalisering: ........................................................................................................................ 14
2.5 Begreppsdefinitioner ..................................................................................................................... 15
3. Teori ........................................................................................................................................................ 16
3.1 Neoklassisk realism....................................................................................................................... 16
3.2 Den neoklassiska realistiska analysmodellen ................................................................................ 18
3.3 Teori bakom analysmodellen ........................................................................................................ 18
3.4.1 Strukturell omvärld .................................................................................................................... 18
3.4.2 Ledares verklighetsbilder:.......................................................................................................... 19
3.4.3 Strategisk kultur: ........................................................................................................................ 19
3.4.4 Relationen mellan stat och samhälle-samhällsrelationer: .......................................................... 19
3.4.5 Inhemska institutioner: .............................................................................................................. 20
4. Interna och externa förklaringar för Turkiets utrikespolitiska skifte: .................................................... 22
4.1 Den beroende variabeln: En kort beskrivning av Turkiets utrikespolitiska förändring: ............... 22
4.2 Två oberoende variabler: Strukturell omvärld .............................................................................. 26
4.2.1. Kalla krigets slut ....................................................................................................................... 26
4.2.2 Kriget i Syrien ............................................................................................................................ 27
4.3 Inhemska intervenerande variabler ............................................................................................... 31
4.3.1 Intervenerande variabler inom kategorin Ledares verklighetsbilder (Leader images) .............. 32
4.3.2 Intervenerande variabler inom kategorin Strategisk kultur (Strategic Culture) ........................ 36
4.3.3 Intervenerande variabler inom kategorin Stat-Samhällsrelationer (State-society relations ...... 38
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
4
4.3.4 Intervenerande variabler inom kategorin Inhemska institutioner (Domestic institutions) ......... 44
5. Slutsats och diskussion .......................................................................................................................... 47
5.1 Slutsats .......................................................................................................................................... 47
5.2 Diskussion ..................................................................................................................................... 47
5.3 Metodologisk diskussion om neoklassisk realism: ....................................................................... 49
6. Källförteckning: ...................................................................................................................................... 51
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
5
1.Inledning
1.1 Introduktion:
Turkiet är positionerat på den anatoliska halvön som befinner sig mellan två världsdelar, Europa
och Asien1. Med tanke på Turkiets geografiska position är det inte överraskande att försök att
kategorisera Turkiet i internationella relationer medför viss förvirring. Även inom den turkiska
staten har det länge existerat en ambivalent uppfattning om landets identifikation, tillhörighet och
skyldighet i relation till dessa två regionala enheter. Den turkiska landsfadern Kemal Atatürk var i
samband med det ottomanska rikets fall inriktad på att bygga en ny republik med en ny identitet
som skiljde sig från den gamla ottomanska identiteten. Målet var att bygga en
västerländskorienterad stat som generellt skulle ligga närmre Europa än dess grannar i
Mellanöstern. I utrikespolitiskt avseende införlivade Atatürk en västerländsk-orienterad riktning
och gav mindre uppmärksamhet åt sina muslimska grannar.2 Sedan republikens grundande har man
ekonomiskt och politiskt till största del riktat sig mot Väst, men det finns tecken som tyder på en
ny utveckling.
Å ena sidan är man medlem i västerländska OECD och den transatlantiska militära alliansen
NATO vars åtagande är ett arv från 1950-talet3, då turkisk politik i stor utsträckning styrdes av ett
sekulärt och västorienterat politiskt etablissemang. 3 Å andra sidan är dagens politiska
etablissemang präglat av politisk islam4 och landet är medlem i diverse politiska organisationer
kopplade till den muslimska världen, exempelvis Organisation of Islamic Cooperation och Islamic
Development Bank.5 Dessutom har man starka ekonomiska band till EU, som är Turkiets absolut
viktigaste handelspartner och man är sedan 1995 bundna i en tullunion. 7
1 CIA World Factbook, Turkey. Central Intelligence Agency. https://www.cia.gov/library/publications/the-
worldfactbook/geos/tu.html 2 Haitham Saad Aloudah. (2016) Understanding the Sources of Turkish Foreign Policy Change towards the Middle
East during the Justice and Development Party (AKP) era: An Empirical Examination. s.10.
https://ore.exeter.ac.uk/repository/handle/10871/25220#kEq7hvasGhsA7Kiq.99 3
F. Stephen Larrabee, Ian O. Lesser. (2003) Turkey and the United States. s.162. 3 Aloudah. 2016. s. 10, 138. 4 Aloudah 2016, s.160. 5 US Department of State, US Relations with Turkey. https://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/3432.htm 7 European Commission, Trade policy, Turkey.http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-
andregions/countries/turkey/
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
6
Utöver det som nämnts ovan, så finns forskning som tyder på att Turkiet har förändrat dess
utrikespolitiska linje från en eurocentrisk inriktning, till en inriktning som allt mer fokuserar på
Mellanöstern. 6 Detta gör landet intressant för analys, eftersom Turkiet har förbindelser och
åtaganden till flera aktörer i dess närhet och landet spelar en viktig roll i sin relation till EU,
Ryssland och Mellanöstern.
Belägg för Turkiets ompositionering från en västorienterad utrikespolitik till en
Mellanösternorienterad utrikespolitik existerar således och en analys av processen bör därför göras
för att identifiera förklaringar till skiftet.
Ett ökat fokus mot Mellanöstern från Turkiet är intressant då det kan innebära förändringar i dess
närområde och i det större regionala området. Den politiska utvecklingen i Mellanöstern, i Europa
och i Kaukasus kan påverkas av detta och det är därför intressant att analysera vilka faktorer som
kan ha inverkan på en sådan förändring. Dessutom kommer Turkiet troligen att vara en väsentlig
spelare i framtida fredsförhandlingar i Syrienkriget, därför kan det vara viktigt att analysera
Turkiets förutsättningar och tankeprocess för att konstruera ett fungerande fredsavtal med de
aktörer som är inblandade i konflikten. Vidare vill jag tydligöra att begreppet
”Mellanösternorienterad” utrikespolitik inte betyder en förändring av landets allianser, utan ett
ökat aktivt engagemang i Mellanösterns geopolitiska angelägenheter.
1.2 Syfte
Syftet med uppsatsen är att redogöra för hur en förändring från en eurocentrerad utrikespolitik till
en mellanöstern-centrerad utrikespolitik har gått till i Turkiet. Detta innebär att jag ska redogöra
för vilka krafter inom det turkiska samhället som har spelat in i detta skifte.
1.3 Tidigare forskning & relevans
Tidigare forskning om turkisk utrikespolitik har behandlat liknande områden som denna uppsats.
Ett viktigt bidrag för kandidatuppsatsen är den forskning som Haitham Saad Aloudah sammanställt
i en doktorsavhandling om turkisk utrikespolitik.7 Ett kunskapsgap har identifierats i forskningen
6 Aloudah 2016, s.5 7 (Understanding the Sources of Turkish Foreign Policy Change towards the Middle East during the Justice and
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
7
när det kommer till hur uppdaterad analysen är. Nya skeenden har inte analyserats då tidpunkten
som forskningen bedrevs (2016) gjorde att man inte förmådde att sammanföra nya viktiga
händelser. Detta gäller främst den aktuella utvecklingen i Syrienkriget och turkiska
konstitutionsförändringar som skett efter 2016.
I och med att nya kriser och konflikter utvecklas, så modifieras även utrikespolitiken utifrån de
nya realiteter som uppstår. Vid modifiering av utrikespolitik behöver nya analyser tas fram för att
förstå orsaker och motiv bakom de händelser som utspelar sig. Detta är en viktig process för att
analysera internationella relationer. Detta görs i uppsatsen och det är en anledning till uppsatsen är
intressant. Vidare är jag medveten om att en kandidatuppsats inte förmår att producera en
fullständig bild av den turkiska utrikespolitiken. Bakomliggande orsaker kan variera beroende på
vart man tittar, dessutom kan den utrikespolitiska linjens orsaker och motiv kategoriseras olika
beroende på vilka variabler man väljer fokusera på. Därför är det viktigt att inse att en
undersökning som denna har en begränsad förmåga att tillgodose alla orsaker till det
utrikespolitiska skiftet. Däremot, kan uppsatsen bidra till att belysa vissa orsaker till politiken som
bedrivs, utifrån utvalda parametrar och avgränsningar. Syftet är inte att ge en fullständig bild av
förklaringar för turkisk utrikespolitik, utan ett antal förklaringar bakom dess utrikespolitiska
riktning mot Mellanöstern.
Något som skall tillägas är att viss information som lyfts i resultatdelen om Turkiets ekonomiska
och politiska utveckling är i sig ingenting nytt. Det är analyser som forskare har kommit fram till
sedan ett par år tillbaka. Dock är uppsatsens resultat beroende av dessa analyser för att skapa
någonting nytt, då nya skeenden måste sättas i en historisk kontext. Det uppsatsen tillför
forskningen är att den samlar denna historiska kontext, och kombinerar den med den nya
säkerhetspolitiska, identitetspolitiska, konstitutionella, ekonomiska och politiska realitet som idag
präglar Turkiet. Jag lyfter med andra ord in äldre analyser och applicerar dem på en nutida kontext
för att skapa en så pass uppdaterad analys som möjligt, vilket bidrar kumulativt till forskningen.
Det är denna kombination av nytt och gammalt som gör uppsatsen relevant och intressant.
Detta för mig till min frågeställning:
Development Party (AKP) era: An Empirical Examination
https://ore.exeter.ac.uk/repository/handle/10871/25220#kEq7hvasGhsA7Kiq.99)
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
8
1.4 Frågeställning
Vilka centrala förändringar har skett sedan AKP tillträdde till makten i Turkiet, inom kategorierna
ledares verklighetsbilder, strategisk kultur, stat-samhällsrelationer och inhemska institutioner8
som tyder på att turkisk utrikespolitik fokuserar mer på Mellanöstern idag än vad man gjorde innan
2002?
Vad inom kategorierna talar för en utveckling mot Mellanöstern?
Kategorierna som nämnts ovan är hämtade ur en neoklassisk realistisk analysmodell av Norrin M.
Ripsman som ämnar att förklara utrikespolitiskt handlande.
8 De kategorier som nämns i frågeställningen kommer att förklaras utförligt i uppsatsens teorikapitel.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
9
2. Metod
2.1 Metodologiskt tillvägagångsätt
Uppsatsens metod faller inom kategorin teorikonsumerande fallstudie och kvalitativ textanalys.
Fördelen med en kvalitativ ansats i denna uppsats är att syftet kräver intensiv läsning av politiska
skeenden för att identifiera variabler som har påverkat Turkiets utrikespolitiska riktning. För att
kunna gå på djupet i fallet turkisk utrikespolitik med hjälp av analysmodellens teori måste
materialet analyseras noga istället för övergripande, detta för att nå ett så träffsäkert resultat som
möjligt. Det kvalitativa tillvägagångsättet kommer därför till god användning 9. En kvantitativ
ansats skulle ha svårigheter att finna svar på de frågeställningar som ställs och dessutom passar
den kvalitativa textanalysen bra ihop med en fallstudie, eftersom en fallstudie erbjuder möjligheten
att göra djupgående analyser av ett fall. 10
Vidare är uppsatsen en teorikonsumerande fallstudie, då en utvald teori och analysmodell
appliceras på fallet turkisk utrikespolitik. Analysen sker genom att redogöra för relevanta skeenden
i turkisk politik som har lett till en förändring i den turkiska utrikespolitiken. Viktiga processer har
identifierats som oberoende och intervenerande variabler inom följande kategorier enligt den
neoklassiska realistiska analysmodellen som bygger på teorin från boken Neoclassical Realist
Theory of International Politics av Norrin M. Ripsman, Jeffrey W. Taliaferro, och Steven E.
Lobel.11
9 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud (2007) s. 237 10 Teorell & Svensson (2007) s. 267 11 Norrin M. Ripsman, Jeffrey W. Taliaferro, and Steven E. Lobell. (2016) Neoclassical Realist Theory of International
Politics. Oxford Scholarship Online.
http://www.oxfordscholarship.com.e.bibl.liu.se/view/10.1093/acprof:oso/9780199899234.001.00
01/acprof-9780199899234
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
10
Neoklassisk realistisk analysmodell
Oberoende variabler (Strukturell omvärld):
• Kalla krigets slut
• Kriget i Syrien
Intervenerande variabler (inhemska faktorer):
• Ledares verklighetsbilder
(Leader Images)
• Strategisk kultur (Strategic Culture)
• Stat och samhällsrelationer (State-Society
Relations)
• Inhemska institutioner (Domestic Institutions)
Den beroende variabeln (policyutfallet):
• Turkiets ökade fokusering på Mellanöstern
Analysens tillvägagångssätt
I uppsatsens resultatkapitel analyseras kategoriernas innehåll i turkisk kontext och tillgodoser
förklaringar till vad som har lett till en mellanöstern-fokuserad förändring av den turkiska
utrikespolitiken. Under uppsatsens gång har intervenerande variabler identifierats som är
relaterade till två viktiga externa skeenden (oberoende variabler) i turkisk utrikespolitik vilka har
förklaringsvärde för Turkiets ökade involvering i Mellanöstern. Dessa externa skeenden har
identifierats som Kalla Krigets slut och Kriget i Syrien. I uppsatsen resultatdel presenteras först de
två externa skeendena i den strukturella omvärld som sätter press på Turkiet och sedan presenteras
de intervenerande variabler som har identifierats ha påverkan på policyutfallet.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
11
Den neoklassiska realistiska analysmodellen tillgodoser förklaringar på utrikespolitiskt beteende,
vilket gör den relevant för uppsatsens syfte. Genom att analysera hur aktörer inom det turkiska
samhället förhåller sig till det tryck som det internationella systemet utsätter staten för kan
förklaringar urskiljas som ligger till grund för en viss utrikespolitisk riktning. Analysen tillgodoser
en uppfattning om vilka aktörer inom Turkiet som varit verksamma i denna process. Med denna
metod kan forskaren klargöra vilka förändringar som skett inom de nämnda kategorierna och vilka
faktorer som existerar för en mellanöstern-fokusering inom den externa och inhemska miljön, och
hur detta slutligen har påverkat den beroende variabeln. Områden som kommer utsättas för analys
är den turkiska militären, framstående ekonomiska grupper, religiösa grupper, politiska partier och
foreign policy executives samt den strukturella omvärlden som omger Turkiet. Resultatet
presenteras i tre huvuddelar och kommer att diskuteras i det avslutande kapitlet.
2.2 Avgränsningar
Uppsatsens utvalda kategorier och den strukturella omvärlden bör vara tillräckliga för att spegla
huvuddragen av förändringen av turkisk utrikespolitik då de täcker de mest relevanta områden som
har påverkan på turkisk utrikespolitik. Genom att noggrant bearbeta material som behandlar
förändringar i turkisk inrikes och utrikespolitik kommer jag utifrån de utvalda kategorierna att
tydliggöra vilka variabler som influerat beslutsprocessen av den turkiska eliten.
Som tidigare nämnts i avsnittet Tidigare forskning & relevans kan orsaker och motiv till
utrikespolitisk policy identifieras inom många områden, därför är det viktigt att specificera varför
just de 4 kategorierna kan tänkas ha förklaringsvärde och varför de har valts. Kategorierna har
valts utifrån en analysmodell som bygger på teorin från Norrin M. Ripsman bok Neoclassical
Realist Theory of International Politics. Kategorierna som ingår i analysmodellen är avgränsade
till specifika områden inom samhället som traditionellt har inflytande över utrikespolitik, detta är
en framstående anledning till mitt val av kategorier. Områden som behandlas sträcker sig från
politiska ledare, till samhällets intressegrupper, till institutionella begränsningar och strategisk
kultur inom militären. Det vore irrationellt att inkorporera områden som inte har påverkan på
utrikespolitik, därför har denna avgränsning gjorts. Detta gör analysmodellen avgränsad, men den
är på samma gång bred nog att finna många typer av förklaringar på ett och samma policyutfall.
Ett viktigt beslut som tagits är att ha en tidsbegränsning i frågeställningen för att få ett så pass
träffsäkert resultat som möjligt. Dessutom är en annan viktig avgränsning att enbart efterlysa
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
12
centrala förändringar som skett sedan AKP’s tillträde till makten år 2002. Dock vill jag poängtera
följande: för att frågeställningen ska kunna besvaras måste fakta som är hämtad tidigare också
tilläggas för att få en historisk kontext av kemalismen, turkiskt NATO-medlemskap och de
strukturella reformer som gjordes inom ekonomin under 1980-talet. Detta är nödvändigt för att
kontextualisera Turkiets utrikespolitiska förändring och det är dessutom nödvändigt för
analysprocessen.
2.3 Material och urval
Inom ramen för denna studie har flera urval gjorts: Den första och viktigaste urvalet är det material
som skulle utgöra den teoretiska grund som analysmodellen står på. Urvalet för denna teoretiska
grund har begränsats till två källor. Den första källan är en vetenskaplig artikel av Gideon Rose
publicerad i tidskriften World Politics.12 Gideon Rose myntade begreppet neoklassisk realism15
och detta är teorin som uppsatsen till stor del stödjer sig på. Den andra källan är mer avgörande för
själva analysmodellen som används. För att förklara den neoklassiska realistiska analysmodellen
har information hämtats från boken Neoclassical Realist Theory of International Politics av Norrin
M. Ripsman, Jeffrey W. Taliaferro och Steven E. Lobel. Analysmodellen stödjer sig på antaganden
som Gideon Rose stipulerat och de två är därför kompatibla. En motivering bakom urvalet av
material för analysmodellen är att Ripsmans bok har framhållit som det mest ambitiösa arbetet
inom teoretiseringen av neoklassisk realism.13
En betydande del av uppsatsprocessen har gått till att inhämta material för uppsatsens
resultatkapitel. Denna bearbetning har systematiserats efter fyra kriterier som bestämmer om
materialet ska användas för analys: (1) De behandlar information som tydligt förklarar
förändringar i turkisk utrikespolitik eller väsentliga utrikespolitiska förändringar i turkiskt
närområde; (2) De behandlar information som tydligt förklarar relevanta inhemska politiska
12 Gideon Rose (1998) Neoclassical Realism and Theories of Foreign Policy, World Politics Vol. 51, No. 1. 144-
172. Cambridge University Press https://www.jstor.org/stable/25054068?seq=8#metadata_info_tab_contents ) 15 Nicholas Ross Smith (2018) Can Neoclassical Realism Become a Genuine Theory of International Relations?
https://www.researchgate.net/publication/322255273_Can_Neoclassical_Realism_Become_a_Genuine_Theory_of _International_Relations 13 Ibid (2018)
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
13
förändringar i Turkiet och de aktörer och processer som ligger bakom denna förändring. (3)
Materialet är av vetenskaplig kvalitet och dess innehåll är relevant för förändringen av turkisk
utrikespolitik under tidsperioden 2002 och framåt. (4) Information kan vara hämtad från officiella
sidor publicerat av utrikesdepartement eller andra statliga institutioner.
Uppsatsens resultatkapitel består till största del av vetenskapliga artiklar, publicerade i peer
reviewed tidskrifter med fokus på Mellanöstern och turkisk politik. Utöver detta har uppgifter
hämtats från officiella regeringssidor och nyhetspublikationer som fokuserar på aktuella
utrikespolitiska händelser, dessa har varit viktiga för att kontextualisera nyare skeenden i pågående
konflikter, i synnerhet i kapitlet om kriget i Syrien som är i ständig förändring.
Nyhetspublikationerna som har använts är tidningar som fokuserar på utrikespolitik, främst
Foreign Policy Magazine och Foreign Affairs.
Primärmaterialet för uppsatsens resultat och analys har hittats i databaserna JSTOR och
ResearchGate. ResearchGate är en plattform där forskare publicerar akademiskt arbete.14 JSTOR
är ett online-bibliotek som tillgodoser mer än 12 miljoner akademiska artiklar, böcker och
primärkällor.18 Det material som publiceras på plattformarna är av vetenskaplig kvalité.
Urvalet av material har gjorts efter en grundlig litteratursökning, denna bearbetning har varit den
mest tidskrävande processen under uppsatsen. Litteratursökningen som process var avgörande för
uppsatsens utveckling av två anledningar: (1) den tillgodosåg det material som krävts för att göra
en rigorös analys av turkisk utrikespolitik; (2) den utgjorde den huvudsakliga grunden för att
fastställa mina oberoende variabler. Ju mer information som insamlades, desto mer växte insikten
att Kalla kriget slut och Kriget i Syrien var centrala processer för att förklara utvecklingen av
turkisk utrikespolitik. När detta var fastställt kunde information inhämtas för att identifiera de
intervenerande variablerna. Urvalsprocessen för uppsatsens oberoende variabler skedde alltså i takt
med att information insamlades.
Urvalet verkar rimligt för att besvara mina frågeställningar. De urvalskriterier som används har
följts och det har fungerat väl. En invändning som kan göras i detta avseende är dock att
14 ResearchGate. About https://www.researchgate.net/about . 18
JSTOR. About. https://about.jstor.org/)
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
14
urvalskriterierna är tämligen breda. Mot denna invändning vill jag hävda att analysmodellen kräver
ett brett urval av material för sin analys och det är därför berättigat. En mer ingående diskussion
om analysmodellens begränsningar för uppsatsen kommer att diskuteras i det avslutande kapitlet.
Uppsatsens material är till största del sekundärkällor som sammanställts av andra forskare.
Naturligtvis vore primärkällor att föredra, men uppsatsprocessens tidsmässiga begränsning är ett
hinder för att förverkliga detta. Således vill jag understryka att jag är medveten om att
sekundärkällor ska betraktas med aktsamhet då de är beroende av andra källor. Detta påverkar
kriteriet beroende inom källkritik.15
Det mest väsentliga kriteriet att beakta i förhållande till uppsatsen är närheten i tid.20 För att
analysera skiftet av turkisk utrikespolitik krävs ibland en äldre historisk kontext, vilket påverkar
närhetskriteriet. Det material som använts har heller inte alltid skrivits nära inpå händelsen, utan
vissa artiklar som använts består av historiska sammanställningar. Å andra sidan är vissa analyser
inte beroende av samma äldre kontext, utan de är väldigt aktuella och har skrivits tätt inpå skeendet.
De två databaserna där den största delen av materialet inhämtats innehåller både nyare och äldre
material vilket gör att huvudmaterialet förhåller sig både bra och dåligt till närhetskriteriet.
Fortsättningsvis verkar materialet förhålla sig bra till kriterierna äkthet och tendens då inga tecken
som strider mot dem har identifierats i materialet.21
2.4 Operationalisering:
En operationalisering är nödvändig för att koppla ihop materialet med teorin och för att utföra en
rimlig analys. För att resultatet från uppsatsen ska ha trovärdighet måste kopplingen mellan teori
och analys vara begriplig.16 Detta kräver en väl definierad operationalisering av det som ”mäts”.
För att mäta varför Turkiet bedriver en utrikespolitik som fokuserar på Mellanöstern bör begreppet
mellanöstern-centrerad utrikespolitik operationaliseras. Begreppet innebär en ansträngning från
Turkiet att investera materiella och immateriella resurser i en utrikespolitik som fokuserar på
Turkiets regionala inflytande och delaktighet i Mellanöstern. Detta innefattar ekonomiska,
politiska, och militära ansträngningar. Mätningen sker i analysen genom att identifiera
15 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud (2007) s.
319 20 Teorell & Svensson (2007) s. 106 21 Teorell &
Svensson (2007) s. 104, 106. 16 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud (2007) s. 60
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
15
förändringar inom de utvalda kategorierna i analysmodellen. Fokus på förändringar är avgörande
i uppsatsen, för det är enbart på detta sätt som förklaringar kan urskiljas med analysmodellen.
2.5 Begreppsdefinitioner
- Förkortningen FPE står för Foreign Policy Executive. Foreign Policy Executive är en aktör
på högsta politiska nivå i statens utrikespolitiska områden. Detta kan innefatta statschefer,
utrikesministrar eller politiska rådgivare som innehar monopol över information om landets
utrikespolitik.
- Intervenerande variabeln används i denna uppsats för att identifiera samband mellan
externt stimuli och ett visst policyutfall. Variabler som benämnts med detta namn har hittats i
inhemska områden och deras påverkan på externt stimuli formar vilken utrikespolitik som bedrivs
av staten. Detta sker genom att faktorer inom exempelvis konstitutionen begränsar möjligheten för
ett visst policyutfall eller att stödet från en specifik social grupp möjliggör ett visst policyutfall.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
16
3. Teori
I detta kapitel förklaras den teoretiska grunden som analysmodellen står på och de komponenter
som analysmodellen utgörs av. Inledningsvis förklaras det grundläggande teoretiska ramverket
för neoklassisk realism. Därefter förklaras teorin bakom analysmodellens två huvuddelar: Den
strukturella omvärlden och de fyra kategorier där intervenerande variabler har identifierats.
3.1 Neoklassisk realism
En neoklassisk realistisk utgångspunkt är passande för att nå uppsatsens syfte. Den neoklassiska
realismen är en påbyggnad av klassisk realism och neorealism. Teorin har sökt att utveckla
Kenneth Waltz neorealistiska inriktning som har begränsningar när det kommer till att förklara
specifika staters agerande i en nutida kontext. 17Huvudanledningen till mitt val av teori och
analysmodell är konstaterandet att neorealismen har begränsningar för att besvara mina
frågeställningar. Således erbjuder den neoklassiska inriktningen ett mer rigoröst verktyg för att
förstå staters beteende, detta sker genom att integrera äldre strukturella realistiska teorier om det
internationella systemet med teorier om inhemsk politisk miljö. Den neoklassiska teorin ämnar
uppdatera den klassiska och neorealistiska skolan genom att inkorporera den inhemska och
individuella nivån med systemiska faktorer18 för att skapa en mer träffsäker utrikespolitisk analys.
Teorin bygger på antagandet att policyaktörer är begränsade av den inhemska institutionella
strukturen, men också av externa hot och möjligheter som den strukturella omvärlden medför.
Denna förlängning av realistisk teori kombinerar (1) strukturella faktorer (statens materiella makt
och dess plats i det internationella systemet) med (2) inhemska faktorer (institutionella
förutsättningar, politiska intressegrupper, politiska partier och ledares världsbilder.) Neoklassisk
realism betonar den roll som (1) den oberoende variabeln och (2) den intervenerande variabeln
spelar för den beroende variabeln.19 En viktig del av analysmodellens styrka i jämförelse med äldre
realistiska modeller är tilläggningen av den intervenerande variabeln. Den intervenerande
variabeln är ett användbart verktyg för att analysera utrikespolitiska handlingar, då den ger
forskaren förmågan att dyka djupare och finna faktorer som begränsar eller möjliggör anpassning
till den strukturella omvärlden. Detta betyder att analysen sker genom kombinationen av (1)
17 Rose (1998) 18 Ibid (1998) s. 146 19 Ibid (1998) s.146
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
17
strukturella förutsättningar och (2) inhemska begränsningar. Neoklassiska realister hävdar att (1)
den strukturella omvärlden skapar de primära parametrarna för en stats utrikespolitik, d.v.s.
materiella förutsättningar i relation till andra stater bestämmer dess plats i det internationella
systemet. Detta gör den till en realistisk teori. Det som urskiljer den från tidigare realistiska teorier
är (2) de inhemska faktorerna som begränsar vilken påverkan den materiella makten tillåts ha på
utrikespolitiken som produceras.20 Utrikespolitiska beslut tas av en mindre grupp individuella
politiska ledare, således är deras uppfattning om den makt de besitter av stor betydelse. Vissa
ledare må tro att de har mer makt än vad de faktiskt har, eller att inhemska institutionella faktorer
begränsar deras chanser att mobilisera nationella resurser i en viss riktning. En maktanalys måste
därmed inkorporera statens styrka relativt till dess strukturella omvärld, men också en stats styrka
relativt till dess samhälle, då detta avgör hur mycket resurser som kan anslås till utrikespolitik.
Politiska ledare har sällan den totala friheten att allokera materiella resurser för önskade
utrikespolitiska beslut, ofta finns det intervenerande faktorer utspridda i samhällets lager. 21 Det är
i detta avseende den intervenerande variabeln är användbar, för att finna dessa faktorer och
analysera hur de har påverkat ett policyutfall. Analysmodellen ger mig förmågan att gå på djupet
för att finna och undersöka intervenerande variabler till beslut som har lett till den övergripande
processen att föra en mer mellanöstern-fokuserad utrikespolitik.
20 Ripsman (2016) s.31 21 Ibid s.147
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
18
3.2 Den neoklassiska realistiska analysmodellen
3.3 Teori bakom analysmodellen
I detta avsnitt presenteras teorin bakom uppsatsens analysmodell. Den neoklassiska realistiska
analysmodellen bygger på sambandet mellan det tryck som den strukturella omvärlden och de
begränsningar som inhemska faktorer har på policyutfallet.
3.4.1 Strukturell omvärld
Enligt den realistiska teorins grunder består det internationella systemet av rationella aktörer som
tar egennyttiga beslut på basis av maktkalkyler i deras strukturella omvärld. Relativ materiell makt
gentemot andra stater etablerar de grundläggande parametrarna för ett lands utrikespolitik.22 Det
är därför viktigt att förklara den strukturella omvärlden som omger Turkiet och viktiga externa
skeenden som påverkar utrikespolitiska beslut.
22 Ibid s.146
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
19
3.4.2 Ledares verklighetsbilder:
Enligt denna kategori är Foreign policy executive (FPE) den mest intressanta aktören att undersöka
när det kommer till beslutsfattande om utrikespolitik. Foreign Policy Executive innefattar
statschefen, viktiga ministrar och rådgivare som sitter på monopol av information om
utrikespolitik. Kategorin lyfter vikten av ledarens bild av verkligheten, hur FPE uppfattar sin
relativa makt till andra aktörer och hur FPE kategoriserar information utifrån kognitiva filter. Ting
som bör undersökas i denna kategori är exempelvis ideologisk övertygelse, moraliska åsikter, eller
personliga erfarenheter och hur dessa påverkar beslutsprocesser om utrikespolitiska handlingar.23
3.4.3 Strategisk kultur:
Denna kategori lyfter hur staten ser på och influeras av utomstående systemiskt stimuli och hur
staten anpassar sig till strukturella förändringar i militär kapacitet. De som studerar strategisk
kultur skiljer mellan organiseringskultur (som t.ex. organiseringen av militären som en byråkratisk
organisation), och en bredare strategisk kultur som djupsittande övertygelser, världsbild och
förväntningar av ett samhälle som helhet. I delen byråkratisk organisation studerar man effekten
av militär kultur på bildandet av nationell säkerhetspolitik. Här är maktbalans och politiska
skiljelinjer mellan makthavare i den byråkratiska organisationen avgörande för vilken typ av beslut
som tas. Den andra delen som kan inkluderas i strategisk kultur är ett lands dominanta ideologi,
vilket kan påverka länders attityd till att använda våld, nivå av nationalism, eller hur man ställer
sig till att samarbeta med andra länder. Strategisk kultur och kollektiva förväntningar formar
politiska ledarens, den politiska elitens och allmänhetens strategiska förståelse. Dessa normer
påverkar och begränsar staters beteende genom att de sätter parametrarna för vad som anses vara
acceptabelt strategiskt beteende. 24
3.4.4 Relationen mellan stat och samhälle-samhällsrelationer:
Denna kategori lyfter relationen mellan statens institutioner och diverse sociala och ekonomiska
grupper i samhället. En uppfattning kan skapas genom att undersöka vilken nivå av harmoni som
23 Ripsman (2016) s. 63 24 Ibid s.68
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
20
råder mellan staten och samhället, d.v.s. hur samhällsgruppers intressen skiljer eller
överensstämmer med staten och FPE i utrikespolitiska frågor. Dessutom är konkurrensen mellan
samhällsgrupper om distribution av makt och resurser viktig, och likaså nivån av politisk och social
sammanhållning inom staten. Utöver detta kan allmänhetens stöd för utrikespolitik och nationella
säkerhetsmål också räknas in. Tillsammans påverkar dessa faktorer ledarens förmåga att
mobilisera och extrahera nationens makt i utrikespolitiken.
En stats institutionella förutsättningar påverkar vilken grad politiska institutioner tillåter ledaren
att fatta utrikespolitiska beslut och hur beroende ledaren är av samhällsgrupper. Detta betyder att
institutionella regler sätter gränserna för hur mycket staten kan isolera FPE från samhällsgrupper i
beslutsprocessen om de krav som det internationella systemet utsätter staten för. Detta gör
relationen mellan samhällsgrupper och staten till en viktig komponent i analysen av utrikespolicy.
Om FPE är isolerad i dess beslutsprocess, kan detta betyda att beslut tas på bekostnad av vissa
samhällsgruppers intressen. Detta kan man kalla disharmoni. Disharmoni komplicerar
utrikespolicy om det inte råder institutionella förutsättningar för en robust isolering. Om
samhällsgrupper är misstänksamma mot staten, eller om ledaren upplevs trampa på rättigheter eller
gemensamma resurser, kan det medföra vissa svårigheter att implementera utrikespolitiska beslut,
eftersom utrikespolitiska handlingar ofta kräver mobilisering av resurser från samhället inom
monetära, materiella och humanitära områden.
Finner man istället att det råder harmoni mellan statens och samhällsgruppers intressen, så bör det
leda till stöd och förtroende från samhället, vilket underlättar för staten att agera efter den
gemensamma målsättningen. 25
3.4.5 Inhemska institutioner:
Denna kategori betonar variabler inom formella politiska institutioner, organisatoriska processer
och byråkratisk översyn. Dessa variabler är ofta etablerade genom konstitutionell utformning med
klart specificerade regler som tydligt sätter parametrarna för inhemsk konkurrens över
policyskapande. Reglerna bestämmer vilka aktörer som har kontroll och inflytande över
policyskapande och vilka VETO-spelare som existerar inom landets institutioner. Statens
institutionella uppbyggnad är av vikt inom denna kategori och huruvida deras utformning påverkar
25 Ibid s.71-75.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
21
policyoutput när staten svarar på stimuli från det internationella systemet. I en analys av ett
demokratiskt system, är det betydelsefullt att undersöka exekutivens relativa autonomi från
byråkratin och den lagstiftande makten. Kategorin understryker dessutom vikten av att undersöka
exekutivens relativa makt att tillsätta utrikesminister och andra viktiga aktörer som har inflytande
över utrikespolitiken. Vidare betonas betydelsen att ta reda på vilka VETO spelare som finns
utskrivna i konstitutionen. VETO-spelare begränsar exekutivens potential att snabbt handla vid
nya händelser och de påverkar demokratiers förmåga att förklara krig, eller att bedriva en specifik
strategi. I icke-demokratiska stater kan det istället vara relevant att undersöka icke-konstitutionella
VETO-spelare, som t.ex. behovet att tillfredsställa viktiga samhällsgrupper i aristokratin, i
militären eller i bolagseliten.26
Avslutningsvis vill jag tillägga att gränserna mellan de fyra kategorierna är tämligen otydliga.
Ledares verklighetsbilder, strategisk kultur, samhällsrelationer och institutionell utformning
påverkar varandra och kan således inte presenteras i total isolering. De kommer oundvikligen att
blandas, därför bör skiljelinjerna mellan kategorierna inte tas helt bokstavligt och deras innehåll
bör analyseras med denna vetskap i åtanke. Detta bör dock inte ses som ett problem, eftersom det
väsentliga med analysmodellen inte är de enskilda kategoriernas förklaringsvärde i isolation, utan
deras samlade förklaringsvärde.
26 Ibid s.76-79.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
22
4. Interna och externa förklaringar för Turkiets utrikespolitiska skifte:
I detta kapitel presenteras resultatet av min undersökning. Kapitlet utgörs av tre huvuddelar.
Inledningsvis presenteras den beroende variabeln. Därefter presenteras den oberoende variabeln
enligt den neoklassiska analysmodellen, vilket är den strukturella omvärlden. Detta är de två första
komponenterna av neoklassisk realistisk analys. I den tredje delen av analysen presenteras de
intervenerande variabler som identifierats inom de fyra ovanstående kategorierna. Tillsammans
bygger den oberoende och intervenerande variablerna förklaringar till den beroende variabeln,
vilket är Turkiets utrikespolitiska skifte mot Mellanöstern. Förklaringar har hittats i två externa
stimuli, i kombination med processer i turkiska samhällets intressegrupper, dess konstitutionella
förutsättningar, dess strategiska kultur och dess ledares världsbilder. Det är dessa kombinerade
effekter på det turkiska policyutfallet som är väsentliga för mitt syfte.
4.1 Den beroende variabeln: En kort beskrivning av Turkiets utrikespolitiska förändring:
I detta avsnitt redogörs kort den turkiska utrikespolitikens natur och den utrikespolitiska förändring
som skett under senare år. Kapitlet innehåller en kortare sammanfattning av utvecklingen av
utrikespolicy sedan 2002 och det är detta förlopp som uppsatsen försöker att förklara med den
utvalda analysmodellen. I kapitlet tillämpas ett historiskt perspektiv som tydliggör den turkiska
utrikespolitikens centrala pelare samt förändringen från en försiktig och konservativ utrikespolitik
till en mer självsäker och aktiv politik efter tillträdet av AKP. Denna information är viktig för att
läsaren ska få ett historiskt perspektiv på den turkiska utrikespoliska linjen och hur detta påverkar
Turkiets ompositionering gentemot Mellanöstern.
Rättvisa- och utvecklingspartiet är en central aktör i turkisk politik. Partiet har dominerat
inrikespolitiken sedan tillträdet till makten år 2002 och dess ledarskikt har haft ett stort inflytande
över landets utrikespolitik. Huvudarkitekten till AKP’s utrikespolitik från 2002 var Ahmet
Davutoglu27, som dessutom erhöll framstående poster i partiet, som utrikesminister (2009–2014),
premiärminister (2014-2016) och ledare för AKP (2014-2016). 2010 gav han ett tal på Institute of
27 Burak Bilgehan Özpek, Yelda Demirağ (2012) The Davutoğlu Effect in Turkish Foreign Policy: What if the
Bowstring is Broken? Iran & the Caucasus Vol. 16. s.117 (https://www.jstor.org/stable/41723227
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
23
International and European Affairs som innehöll detta uttalande som på ett bra sätt förkroppsligar
Davutoglus vision för Turkiet:
“The new image of Turkey will be an image of soft power, culturally inclusive, economically
prosperous, and security and military stability providing”.28
En annan viktig aktör inom turkisk utrikespolitik är President Recep Tayyip Erdogan. Erdogan är
Turkiets mest inflytelserika ledare och i politiska uttalanden har han ställt sig bakom bilden av
Turkiet som en makt med goda intentioner, där handel, rättvisa och stabilitet är huvudmål.29
Sedan AKP:s tillträde till makten i Turkiet har landets utrikespolitiska linje förändrats till en mer
bestämd och proaktiv sådan, detta manifesterades i att man drev en mer aktiv utrikespolitik i
relation till sitt närområde än vad tidigare administrationer gjort. Linjen uttrycktes huvudsakligen
genom två policys, Strategic Depth Doctrine och Zero Problems with Neighbors. Enligt Alexander
Mursion innebar Strategic Depth doktrinen en ambitiös nystart för turkisk utrikespolitik och den
kan spåras till f.d. premiärminister Turgut Özals neo-ottomanism under 80-talet och den
multidimensionella utrikespolitiken som Erbakans regering förde på 90-talet. Det strategiska djup
som var Turkiets mål, byggde enligt Ahmet Davutoglu på ett historiskt och geografiskt djup från
det Ottomanska Riket, vilket placerar Turkiet i mitten av flera geopolitiska intressesfärer. För att
kapitalisera på detta geografiska djup, krävs ett aktivt engagemang med alla regionala spelare i
Turkiets närhet. 30 Davutoglu uttrycker Turkiets historiska och geografiska djup på följande vis i
hans bok Strategic Depth (2001):
“Geographical depth is a part of historical depth. For instance, Turkey is not just any old
Mediterranean country. One important characteristic that distinguishes Turkey from say Romania
or Greece is that Turkey is at the same time a Middle Eastern and a Caucasian country. Unlike
Germany, Turkey is as much a European country as it is an Asian country. Indeed, Turkey is as
much a Black Sea country as it is a Mediterranean one. This geographical depth places Turkey
right at the centre of many geopolitical influences.”37
28 Aloudah 2016, s.74 29 Aksu 2017, s.128 30 (Alexander Murinson (2006) The Strategic Depth Doctrine of Turkish Foreign Policy. Middle Eastern Studies 42, no. 6. s 945–964. https://www.jstor.org/stable/4284512 37 Ibid s.952
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
24
Vidare söker den andra policyn, Zero Problems with Neighbors, att skapa bättre relationer med
närliggande länder genom diplomatiska ansträngningar och handel. Under Davutoglus ledning
ökade landet sina handelsförbindelser med arabiska stater och Iran, man tog på sig en större
ledarskapsroll i regionen genom att medla i konflikter och ökade dessutom sin involvering i
internationella organisationer. 313240
Vitaliseringen av Turkiets regionala deltagande kan dessutom ses i ljuset av en ökad frustration
från politiker präglade av politisk islam. 33 AKP:s ledarskikt har riktat kritik gentemot den
utrikespolitik som förts sedan republikens grundande. Kritiken låg i att policy har varit alltför
västerländskt orienterad, vilket har lett till en viss nonchalans mot upprättandet av djupa relationer
med länder i Mellanöstern och en relativ isolation från dess grannar.3435 Den traditionella turkiska
eliten i Ankara erhöll under den kemalistiska tiden en bild av Turkiet som en sekulär stat influerad
av europeisk modell, avskuren från religion. Dessutom har den utrikespolitik som bedrivits av det
kemalistiska etablissemanget varit mer timid, och isolationistisk i jämförelse med den
utrikespolitik som bedrevs under det ottomanska riket.3645
Med bakgrunden av en återhållsam och eurocentrisk turkisk utrikespolitik i beaktning, kan tydliga
tecken på en förändring i utrikespolitiskt beteende noteras sedan Rättvise- och utvecklingspartiet
(AKP) tillträde till makten år 2002.46 Den nya politiken syftade till att förbättra relationen med
muslimska grannar i Mellanöstern, och man blev mer involverad i frågor i regionen. En mängd
ekonomiska avtal stiftades med närliggande länder vilket ledde till ökad ekonomisk integration.
Man inledde även arbetet att förstärka Turkiets politiska och ekonomiska inflytande för att på detta
31 Aloudah 2016, s.299 32 Piotr Zalewski, (2013) How Turkey Went From ‘Zero Problems’ to Zero Friends. Foreign Policy Magazine.
https://foreignpolicy.com/2013/08/22/how-turkey-went-from-zero-problems-to-zero-friends/ 40
Republic of Turkey, Ministry of Foreign Affairs, Policy of Zero Problems with our Neighbors.
http://www.mfa.gov.tr/policy-of-zero-problems-with-our-neighbors.en.mfa 33 Galip Dalay (2016) Turkish Foreign Policy after Davutoglu: Continuity vs. Rupture. Al Jazeera Center for Studies. 34 Aksu 2017, s.123 35 Ahmet Davutoglu (2013) Zero problems in a new era. Ministry of Foreign Affairs.
http://www.mfa.gov.tr/zeroproblems-in-a-new-era.en.mfa ) 36 Aloudah 2016, s.91 45 Aloudah 2016, s.109 46 Ibid, s.14, s.91.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
25
sätt bli en större spelare på den internationella arenan. Enligt dess policyskapare är Turkiets rika
historia och geostrategiska position av stor betydelse och bör därför hävda sig ytterligare
internationellt för att säkra dess nationella intressen. 3738Den nya utrikespolitik som Davutoglu
uttryckte hade också en idealistisk sida, som var präglad av politisk islam då han hävdade att
Turkiet skulle bygga nya goda relationer med sina muslimska grannar och att man inte bör ta beslut
som alienerar landet från de människorna som bor i samma region. Insatser gjordes för att landets
utrikespolitiska agenda inte längre skulle präglas av konflikter med närliggande länder. Istället för
att se dess närområde som en potentiell källa för problem, skulle det bli en arena för samarbete och
partnerskap. Dessutom artikulerade det turkiska säkerhetsetablissemanget Davutoglus linje om en
utrikespolitik med ett humant ansikte, som stöttar mänskliga rättigheter och som balanserar
säkerhet med frihet. 39
Dagens förutsättningar i Mellanöstern ser annorlunda ut än vad det gjorde när Davutoglu utformade
Turkiets utrikespolitiska agenda. Historiska skeenden har förändrat regionen på bara några få år.
Den arabiska våren, IS härjningar, kriget i Syrien och en upptrappad maktkamp mellan Iran och
Saudiarabien är några få exempel i en längre kedja av konflikter som snabbt har utvecklats i
Turkiets närhet. Trots detta består flera delar av Davutoglus utrikespolitiska linje i sittande
utrikesministern Mevlut Cavusoglus politik. Utrikespolitiken behåller dess idealistiskt uttryckta
prägel, dess beslutsamma natur och dess strävan att anknyta till nya länder globalt och regionalt
genom diplomati. 40 Enligt turkiska utrikesdepartementet har Turkiet idag den femte största
diplomatiska nätverket i världen.41 Dock kan vissa skillnader i den nya utrikespolitiken också
urskiljas från den gamla.
37 Ibid s.14 38 Dalay 2016. 39 Davutoglu 2013. 40 Mevlut Cavusoglu. (2016) Humanistanbul: World Humanitarian Summit. Ministry of Foreign Affairs.
http://www.mfa.gov.tr/article-by-h_e_-mr_-mevl%C3%BCt-%C3%A7avu%C5%9Fo%C4%9Flu_-the-minister-offoreign-affairs-of-turkey-entitled-_humanistanbul_--world-humanitarian-summit_.en.mfa 41 Synopsis of the Turkish foreign policy. Ministry of foreign affairs. http://www.mfa.gov.tr/synopsis-of-the-
turkishforeign-policy.en.mfa
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
26
Den turkiska regeringen artikulerar att dagens utrikespolitik är skapt för att kunna anpassas till
samtidens snabba förändringar och osäkerhet.42 Sammanfattningsvis pekar utvecklingen mot att
turkisk utrikespolitik har ombildats till en doktrin som är mer dynamisk och anpassningsbar och
som fokuserar mer på Mellanöstern som region. Kort sagt har turkisk utrikespolitik förändrats efter
AKPs tillträde och efter nya geopolitiska omständigheter.
Den centrala frågan som uppsatsen försöker att besvara är vad som har påverkat den beroende
variabeln; var någonstans kan konkreta anledningar till denna förändring hittas? De må finnas i
externa stimulis, i interna omständigheter, eller i en kombination av dem båda. I nästkommande
avsnitt kommer variabler att analyseras som har förklaringsvärde för den förändrade linjen i turkisk
utrikespolitik.
4.2 Två oberoende variabler: Strukturell omvärld
Med tanke på uppsatsen omfång och för tydlighetens skull har jag begränsat den strukturella
omvärldsbeskrivningen till två centrala externa skeenden som visat sig vara av stor betydelse för
turkisk utrikespolitik. Det som kommer att beskrivas i första delen av detta avsnitt är (A) Turkiets
omgivning efter Sovjetunionens fall och (B) Turkiets involvering i dagens krig i Syrien. Dessa
skeenden kommer att beskrivas på ett övergripande sätt, för att ge en generell bild av omgivningens
påverkan på Turkiets policyutfall. Enligt den neoklassiska realismens logik har dessa två externa
stimulis pressat Turkiet till att anpassa sig, vilket i kombination med intervenerande variabler inom
Turkiet resulterat i ett visst policyutfall. Under uppsatsens gång har intervenerande variabler
identifierats som är relaterade till de två skeendena och som har förklaringsvärde för Turkiets
ökade involvering i Mellanöstern. De intervenerande variablerna presenteras i nästkommande
avsnitt.
4.2.1. Kalla krigets slut
Ett historiskt skeende som är relevant för Turkiets utrikespolitiska skifte är Sovjetunionens fall och
slutet på det Kalla Kriget. Det Kalla Kriget hade stor inverkan på det internationella systemets
struktur och fragmenteringen av det östra blocket medförde en ny politisk realitet i Mellanöstern43.
42 Ibid 43 Aloudah 2016, s.134, 283
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
27
Sedan andra världskrigets slut utspelade sig en maktkamp mellan västblocket och östblocket i
nästan alla av jordens hörn, inklusive i Turkiets närhet i Mellanöstern. När kraftmätningen mellan
Öst och Väst plötsligt upphörde i denna region, utvecklades ett maktvakuum som ett resultat av
Sovjetunionens fall, som hade implikationer för regionen. 44
Efter Kalla Krigets slut var hotet från Sovjet inte lika påtaglig, vilket gjorde att en av 1950-talets
anledningar till Turkiets NATO-medlemskap och starka band med USA reducerades. 45
NATOmedlemskapet är fortfarande en central del av turkisk utrikespolitik, men landet positionerar
sig annorlunda i dagens strukturalistiska omvärld, dels för att geopolitiska förhållanden är
förändrade, men också för att kunna verka mer självständigt och för att i slutändan nå sitt mål att
vara en avgörande regional makt. Detta görs genom att föra dialog och samarbeta med flera aktörer
samtidigt, där aktörer som Ryssland, Iran, Europa och USA ingår för att gagna nationella
intressen.56 De förändrade geopolitiska förutsättningar för Mellanösternregionen under 90-talet
och 2000-talet grundades i Kalla Krigets slut, och detta kan ses som en del i en längre kedja av
processer som lett till Turkiets ompositionering. Dessa förutsättningar, i kombination med interna
faktorer som skall redogöras för i andra delen av kapitlet, har haft betydelse för Turkiets strategiska
logik och policyriktning.
4.2.2 Kriget i Syrien
Kriget i Syrien har förändrat Turkiets närområde drastiskt. Flera stater med traditionell militär är
involverade i konflikten, tillsammans med ett antal icke-statliga aktörer stödda av utomstående
makter.46 Detta gör kriget oerhört komplext. För en så hög verkningsgrad som möjligt för detta
avsnitt, så kommer fokus att ligga på de mest väsentliga delarna för Turkiet i relation till
Syrienkriget. De har identifierats som ISIS utbredning i Syrien samt en etablering av väpnade
kurdiska styrkor vid Turkiets södra gräns. Dessa två externa stimuli är sammankopplade, de har
påverkat varann och kan båda länkas samman i en längre kedja av händelser i kölvattnet av den
Arabiska Våren.
44 Aloudah 2016, s.134 45 Kemal Kirişci, Ilke Toygür (2018) As Turkish democracy declines, what’s the role for fellow NATO members? Brookings Institute. https://www.brookings.edu/blog/order-from-chaos/2018/07/23/as-turkish-democracydeclines-whats-the-role-for-fellow-nato-members/ 56 Cook, 2018. 46 Carla E. Humud (2019) Armed conflict in Syria: Overview and U.S. Response. Congressional Research Service s.1
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
28
Väpnade kurdiska styrkors etablering i norra och östra Syrien är en viktig komponent för att förstå
Turkiets utrikespolitiska handlande i dess närområde under de senaste åren. I takt med ISIS ökade
härjningar och dess upprättande av ett kalifat som sträckte sig från Irak till Syrien stöttades
kurdiska väpnade styrkor av den USA-ledda koalitionen Combined Joint Task Force. YPG, en
central del av de kurdiska styrkorna tillhör Syrian Democratic Forces, som under de senaste åren
aktivt stridit mot ISIS.47594849
Den militära utvecklingen i Syrien har skapat en viss ängslan för turkiska policyskapare,
eftersom YPG och dess allierade i SDF har gjort stora landvinningar i norra Syrien och Irak. Det
syriska territorium som lagts under SDF:s kontroll gränsar till Turkiet och till det syriska
territorium som turkiska styrkor kontrollerar efter två militära operationer: Operation Euphrates
Shield (2016) och Operation Olive Branch (2018). Turkiet inledde Operation Olive Branch för
att förhindra den kurdiska enklaven i västra Syrien från att länkas ihop med den östra enklaven
som var under SDF:s kontroll. Genom att stödja vissa grupper från Den Fria Syriska Armén
kunde de kurdiska trupperna tryckas tillbaka och förhindras att etablera sig över floden Eufrat
och spridas vidare västerut. 61
Utvecklingen vid Turkiets södra gräns har resulterat i spänning mellan Ankara och den
Demokratiska federationen av Norra Syrien (DFNF). Oro existerar hos turkiska ledare att om
kurder lyckas att etablera en fullt autonom stat i Syrien kan det accelerera utbrytningsrörelsen i
andra kurdiska områden i Mellanöstern, exempelvis i Turkiet och Iran. 50
Ur en turkisk synvinkel har denna utveckling lett till att vissa turkiska säkerhetsintressen har fallit
i linje med Iran och Ryssland. Detta innefattar främst behovet av att skapa stabilitet i Syrien genom
att Bashar-Al-Assad sitter kvar vid makten och att insatser görs för att hindra en ökad kurdisk
47 Combined Joint Task Force-Operation Inherent Resolve PAO Press release (2018) CJTF-OIR, partner forces
continue the fight, degrade ISIS capabilities. US Central Command
http://www.centcom.mil/MEDIA/NEWSARTICLES/News-Article-View/Article/1704314/cjtf-oir-partner-forces-
continue-the-fight-degrade-isis-capabilities/ 59 Combined Joint Task Force Operation Inherent Resolve APO AE
09306. http://www.inherentresolve.mil/Portals/14/Documents/Mission/HISTORY_17OCT2014-
JUL2017.pdf?ver=2017-0722-095806-793 , 48 Global Conflict Tracker, Background (2019) Council on Foreign Relations.
https://www.cfr.org/interactives/global-conflict-tracker?cid=ppc-Google-grant-conflict_tracker- 49 &gclid=EAIaIQobChMI9__1wr2-2AIVQmYbCh3seAbeEAAYASAAEgKLjfD_BwE#!/conflict/conflict-betweenturkey-and-armed-kurdish-groups 61 Kasapoğlu, Ülgen. 2018. 50 Global Conflict Tracker, Concerns (2019)
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
29
självständighet. Turkiet och Iran har båda intressen av att behålla Syriens territoriella integritet.
Ett suveränt Syrien är i deras ögon viktigt för att undvika regional instabilitet eftersom en
nedbrytning av Syrien som stat kan ha oönskade spilleffekter som hotar både Turkiets och Irans
territoriella integritet. I ljuset av detta kan den Iransk-ryska axeln tidvis ses som en bättre lämpad
samarbetspartner än NATO och USA.5152 I dagsläget verkar Turkiska FPE:s mer bekymrade över
kurdernas etablering än ISIS, då ISIS ställning i regionen har marginaliserats dramatiskt sedan
2017.53 I turkiska ögon kan Iran och Ryssland ses som en mer pålitlig partner än USA och NATO
när det gäller framtida konflikter med regionens kurder. Iran, liksom Turkiet, har en relativt stor
kurdisk minoritet som utgör ca 10% av befolkningen.54 Båda länder delar därför säkerhetsintressen
i en väldigt central fråga. Något som bör nämnas är att Iran, Turkiet och Ryssland fortfarande har
en viss misstro av varann p.g.a. historiska erfarenheter av krig och maktkamp i regionen, men detta
bör inte hindra dem från att lyckas samarbeta i vissa ekonomiska och säkerhetspolitiska frågor där
deras intressen är förenade.67
Tecken på ett turkiskt närmande mot Iran och Ryssland i somliga utrikespolitiska frågor kan
återfinnas i samlade politiska ansträngningar. Ett exempel är den politiska viljan att lösa kriget i
Syrien genom fredssamtal i Astana i november 2017, lett av Ryssland, Iran och Turkiet. Initiativet
förstärktes ytterligare i september 2018 under ett trepartimöte i Tehran där beslutsamheten att
fortsätta det trilaterala samarbetet bekräftades på nytt. Statscheferna signerade ett gemensamt
uttalande som befäste deras hängivenhet till att skydda Syriens territoriella integritet och att förgöra
ISIS, Al-Nusra och andra terroristgrupper som är associerade med dem. Dessutom uttrycktes ett
starkt engagemang för att hindra alla försök från separatistgrupper att underminera Syriens
51 Melike Janine Sökmen (2018) Russia, Iran and Turkey, a common strategy in Syria? Barcelona Center for
International Affairs https://www.cidob.org/en/publications/publication_series/notes_internacionals/n1_196/russia_iran_and_turkey_ a_common_strategy_in_syria) 52 Colin P. Clarke and Ariane M. Tabatabai.(2018) Is Major Realignment Taking Place in the Middle East? Why
Turkey Is Pivoting Toward Iran and Russia. Foreign Affairs. https://www.foreignaffairs.com/articles/turkey/201810-31/major-realignment-taking-place-middle-east?cid=soc-tw&fbclid=IwAR1idYeCzMLDXtomtPVhgKQfVeGncdFXXlYkrAsDiWlTkjM5Y9RA2aBWdI). 53 US Central command, 2018. CJTF-OIR 54 (The World Factbook, Iran, Central Intelligence Agency
.https://web.archive.org/web/20120203093100/https://www.cia.gov/library/publications/the-worldfactbook/geos/ir.html 67 Clarke, 2018.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
30
territoriella gränser och den nationella säkerheten hos närliggande länder.55 Ett annat tecken kan
påträffas i den ekonomiska relationen mellan Turkiet och Ryssland efter ett kontroversiellt beslut
av den turkiska militären att upphandla det ryska missilförsvarssystemet S400 istället för det
amerikanskproducerade Patriot-systemet. S-400 är inte kompatibelt med det redan etablerade
NATO-systemet som garanterar ett brett skydd för Turkiet, vilket skapar problem. Dessutom är
det bekymrande för NATO-länder då S-400 har potential att skapa en dualitet i Turkiets
försvarsinfrastruktur. 5657 USA har även uttalat sig kritiskt mot upphandlingen och har i protest
fryst leveranser av stridsflygplanet F-35 Stealth Fighter eftersom man är bekymrad över att den
ryska militären kan studera flygplanets teknologiska egenskaper och potentiellt infiltrera dess
datorsystem genom S-400.58 Byggandet av den ryska gasledningen TurkStream 59 kan tillsammans
med upphandlingen av försvarssystemet S-400 placeras i en kedja av värmande ekonomiska
relationer mellan Ryssland och Turkiet sedan nedskjutningen av ett ryskt stridsplan över Turkiet i
november 2015. Handelsrelationen länderna emellan har förbättrats avsevärt sedan november
2015.6061
Turkiet har dessutom förbättrat sin handelsrelation med Iran sedan AKP sjösatte sin Zero problems
with neighbors policy 2002. Turkiet är en nation som är starkt beroende av att importera olja och
55 Republic of Turkey, Ministry of Foreign Affairs. Joint Statement by the President of the Islamic Republic of Iran,
the President of the Russian Federation and the President of the Republic of Turkey, Tehran, 7 September 2018
http://www.mfa.gov.tr/iran-rusya-turkiye-ortak-aciklamasi_en.en.mfa 56 US Central Command, Aug. 28, 2018. Department Of Defense Press Briefing by Secretary Mattis and General
Dunford in the Pentagon Briefing Room.
http://www.centcom.mil/MEDIA/Transcripts/Article/1615305/department-of-defense-press-briefing-by-secretarymattis-and-general-dunford-in/ 57 Burak Ege Bekdil, Oktober 28 2018. Turkey defense minister announces timeline for S-400 deployment. Defense
News, https://www.defensenews.com/land/2018/10/26/turkey-defense-minister-announces-timeline-for-s-400deployment/ ). 58 Sebastien Roblin (September 2 2018) Congress Temporarily Banned Sale of F-35 Jets to Turkey (But Turkish Pilots
Are Still Training to Fly Them) The National Interest. https://nationalinterest.org/blog/buzz/congress-
temporarilybanned-sale-f-35-jets-turkey-turkish-pilots-are-still-training-fly 59 (Atlantic Council, October 2016, https://www.atlanticcouncil.org/blogs/new-atlanticist/with-pipeline-
russiasustains-dominance-of-turkish-gas-market 60 Muhittin Tolga Özsağlam, (2018) Russia-Turkey Relations: Conflict And Limited Cooperation In The Post-Soviet
Era https://www.researchgate.net/publication/323665364_Russia-
Turkey_Relations_Conflict_And_Limited_Cooperation_In_The_Post-Soviet_Era 61 Pavel K. Baev Kemal Kirişci. (2017) An ambiguous partnership: The serpentine trajectory of Turkish-Russian relations in the era of Erdoğan and Putin. Turkey Project Policy Paper Number 13, Center on the United States and Europe at Brookings. https://www.brookings.edu/wp-content/uploads/2017/09/pavel-and-kirisci-turkey-
andrussia.pdf
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
31
gas, Iran har under en längre tid bistått Turkiet med detta. Turkiska utrikesministern,
energiministern och presidenten har alla uttryckt att Turkiet kommer att fortsätta att importera
iransk olja och gas trots de sanktioner som Iran blivit utsatta för under 2018. 62 Detta kan ses som
ett ställningstagande från turkisk sida gentemot USA.
Turkiets försämrade relation med USA är också en viktig beståndsdel för att förstå turkiskt
handlande i sitt närområde. Sett ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv så har den bilaterala relationen
påverkats av att båda länderna har militär stationerade i norra Syrien, och att de faktioner som
respektive land stödjer är i konflikt med varann. Den USA-ledda koalitionen har stöttat kurdiska
styrkor i deras kamp mot ISIS, men kurdiska väpnade styrkors intressen överensstämmer inte med
turkiska säkerhetsintressen att bibehålla Syriens territoriella suveränitet.63
Sammanfattningsvis vill jag poängtera att båda externa stimuli som nämnts ovan har haft påverkan
på Turkiets utrikespolitiska förändring. Detta har skett i kombination med de intervenerande
variablerna som presenteras härnäst.
4.3 Inhemska intervenerande variabler
I detta avsnitt lyfts de fyra kategorierna som innehåller viktiga inhemska intervenerande variabler
för Turkiets förändrade utrikespolitiska riktning. Dessa har enligt analysmodellen format
policyutfallet genom att inhemska aktörer har reagerat på den press som den strukturella omvärlden
ger upphov för, vilket har begränsat vilka utrikespolitiska beslut som kan tas. Analysobjekten inom
varje kategori har alla haft en särskild påverkan på Turkiets beslutsprocess, som lett till en ökad
involvering i Mellanöstern. Inför detta avsnitt är det viktigt att påpeka att det är svårt att fullständigt
skilja kategorierna från varandra, för de aktörer och processer som analyseras är till viss del
sektorsövergripande. Detta innebär att kategoriernas avgränsning från varann inte skall tas helt
bokstavligt, utan det måste finnas utrymme för insikten att det kan finnas samband mellan
62 Humeyra Pamuk, Ali Kucukgocmen. Augusti 8 2018 Turkey to continue buying natural gas from Iran despite U.S.
sanctions. Reuters https://www.reuters.com/article/us-iran-nuclear-turkey/turkey-to-continue-buying-naturalgas-
from-iran-despite-u-s-sanctions-idUSKBN1KT210 63 Republic of Turkey, Ministry of Foreign Affairs. Joint Statement by the President of the Islamic Republic of Iran,
the President of the Russian Federation and the President of the Republic of Turkey, Tehran, 7 September 2018
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
32
intervenerande variabler i de olika kategorierna. Aktörer och processer som analyseras påverkas
ibland av händelser som härstammar från samma källa, de hänger därför tidvis ihop.
4.3.1 Intervenerande variabler inom kategorin Ledares verklighetsbilder (Leader images)
Den första kategorin av uppsatsens intervenerande variabler fokuserar på politiska ledares
perception av verkligheten. Enligt analysmodellen klassificeras detta som en världsbild, vilket
innefattar hur ledaren upplever och tolkar världen runtomkring sig. FPE bedömer sin relativa makt
gentemot andra aktörer, vilka möjligheter som existerar för samverkan och de handelsmöjligheter
som konkurrerande aktörer har utifrån vederbörandes världsbild. Enligt denna kategori kan
omgivningen inte tolkas utan de värderingar vi har och den uppsättning åsikter som existerar hos
ledaren.64 Vid noggrannare analys av Turkiets mest tongivande utrikespolitiska aktörer (FPE)
under det senaste decenniet kan man urskilja intervenerande variabler som kan ha påverkan på
Turkiets ökade fokus på Mellanöstern.
Turkiska ledares kritik mot det internationella samfundets makthierarki
En intressant variabel är den starka kritik som turkiska FPE har uttryckt mot samtidens
världsordning och den globala uppfattningen av rättvisa.78 Uttalanden kan tolkas som att turkiska
FPEs vill förändra världens makthierarki, då man ser den som orättvis och irrationell. Det mest
framstående exemplet på detta är den kritik som har riktats mot FN och den globala dominans som
Säkerhetsrådets permanenta medlemmar erhåller. Turkiska ledare anser att systemet är föråldrat,
då det utformades efter de materiella omständigheter som existerade efter Andra Världskriget.
Dock finns en god inställning till internationella institutioner från Turkiets ledares sida, men man
efterlyser reformer av de föråldrade institutionerna som ger upphov för en orättvis
världsordning.7965
64 Se avsnitt 2.4.2 78 Aksu 2017, s.123 79 Ibid, s. 142. 65 Dalay, 2016.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
33
Vidare har Erdogan har uttryckt sig kritiskt med orden ”The world is bigger than 5” för att betona
den globala ojämlikheten som FN:s systemet understödjer. Enligt Erdogan, bör man genom att
samarbeta med resten av världen förändra det internationella systemet från en eurocentrisk
paradigm till en polycentrisk paradigm.6667
Således kan man kategorisera de turkiska ledarnas strävan som idealistisk, vars utrikespolitiska
gärningar bygger på etiska argument om global rättvisa. De mål man vill uppnå är enligt analyser
att omforma den internationella ordningen till en mer rättvis sådan. Man kan tolka följande
uttalanden som en stark kritik från den turkiska eliten mot den nuvarande maktbalansen och den
passivitet i konfliktlösning som följer det rådande systemet:
“(…)we (as the Turkish ruling elite) demand a re-structuring of the international
organizations on equitable basis as the destiny of all countries is bound to what the 5
permanent members of the UNSC will say.” 68
“(…)7 billion world population cannot bear this injustice, unfairness, tyranny and
imbalance.” 69
Fortsättningsvis har den f.d. utrikesministern Davutoglu uttryckt en världsordning där Turkiet inte
längre enbart ska vara en brygga mellan öst och väst, utan också en central regional spelare som
kan ta egna initiativ när rådande system uppenbart inte fungerar för att lösa problem i dess
närområde. VETO-röster i samband med kriget i Syrien är ett starkt exempel på Säkerhetsrådets
bristande förmåga att lösa konflikter. 70 86 Utöver detta har Erdogan uttryckt kritik mot att
Säkerhetsrådet inte har någon permanent muslimsk medlem, utan 4 av 5 medlemmar är kristna
länder. Erdogan och Davutoglus är inte ensamma att uttrycka denna linje, agendan delas av andra
turkiska grupper präglade av politisk islam. Inställningen överensstämmer dessutom med f.d.
partiledaren av Välfärdspartiet, Necmettin Erbakan, som eftersträvat att balansera den
västerländska dominansen och att stärka muslimska länders politiska inflytande. Åtskilliga
66 Dalay, 2016 67 Aksu 2017, s.142 68 Aksu 2017 s.128 69 Aksu 2017, s.128 70 Dag Hammarskjölds Library, Security Council - Veto List United Nations http://research.un.org/en/docs/sc/quick, 86 Security council report, Chronology of events – Syria.
https://www.securitycouncilreport.org/chronology/syria.php/2
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
34
politiska uttalanden lägger tonvikt på Turkiets ambitiösa utrikespolitik och den politik de uttrycker
har dessutom en humanitär nyans:71
“wherever there is an oppressed, a suffering person, Turkey is definitely there and this
diplomacy is called a humanitarian, a conscientious diplomacy” 72
“humanitarian diplomacy reflects the compassionate and competent character of the
Republic of Turkey and depicts the human oriented nature of the Turkish foreign policy,
which merges Turkey’s interests with its values. Through these means, Turkish foreign
policy claims to take human dignity as a point of reference and remains determined to use
all its means and capabilities in this direction” 73
Med detta kan man konstatera att retoriken från tidigare utrikesminister Davutoglu har präglats av
viss idealism. Den världsbild som Davotuglu och Erdogan uttrycker i politiska tal har stort inslag
av liberal och internationalistisk argumentation. Sammanställningar har gjorts av politiska
utlåtanden som Ahmet Davutoglu gjort under sin tid som turkisk utrikesminister. 84 tal mellan
åren 2009-2014 blev utsatta för konceptuell analys och urvalet gjordes på yttranden där Syrien
omnämndes. Resultatet visade på en regelbundet förekommande idealistisk diskurs, det ord som
förekom oftast i tal där Syrien nämndes var ordet ”human” (inklusive humanitarian = insani) som
yttrades 1082 gånger, följd av ”Turkey” och ”History”. 90
Ovanstående material talar för en diskurs från den turkiska politiska eliten, om en förändrad turkisk
utrikespolitik, en förändrad Mellanösternregion och en förändrad fredlig ordning som inte baseras
på etnisk eller sekterisk grund. Det förändrade Mellanöstern och dess nya fredsordning ska ledas
av turkar enligt Turkiets makthavare. Davotoglu uttryckte till parlamentet 26 april 2012:
71 Aksu 2017, s.127-128 72 Aksu 2017, s.128 73 Aksu 2017, s.128
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
35
”Turkey will be the owner, the pioneer and the spokesman of the new Middle East that is being
born”74
“The voice of humanity’s conscience on the Syria issue is Turkey under the JDP rule. This
voice is a virtue above all kinds of political calculations. This voice is the requirement of our
understanding of humanity, the interpretation of history and future imagination... As Turkey,
we will continue to manage the great wave of change in the Middle East... Similar to the “new
Turkey” claim in our mind, we also have a “new Middle East” claim. And on the basis of this
claim, there is a new peace order, which is not based on ethnic and sectarian differences but
on fraternity. Regardless of who says what, the pioneer and the spokesman of this order will
be Turkey... The future is not in archaic regimes but in the will of the people.”75
Davutoglus och Erdogans uppfattning av Turkiet som en regional ledare och förkämpe för global
rättvisa är väsentligt att inkorporera i analysen för Turkiets förhållningsätt till Mellanöstern. I
kombination med externt stimuli har detta lett till ett visst policyutfall som kan tolkas som
Mellanöstern-orienterad. Jag utvecklar detta argument nedan.
Kriget i Syrien är ett starkt externt stimuli som sätter ramarna för de policymöjligheter som
existerar för det säkerhetspolitiska etablissemanget i Turkiet. Enligt analysmodellen begränsas
möjligheten att reagera på detta stimuli ytterligare av den världsbild som Turkiets FPE:s besitter.
Erdogans och Davotoglu ger uttryck för en värld vars maktförhållanden är i obalans och att det
internationella samfundets övergripande institution är defekt. Turkiets FPEs bild av det rådande
FN systemets ojämlika struktur och dess bristande förmåga att lösa konflikter må ha spelat in i
beslutsfattandet att ta en mer aktiv roll i Mellanösterns angelägenheter. Detta har skett i
kombination med externt stimuli från det internationella systemet och manifesteras i ett ökat
engagemang gentemot närliggande länder i regionen. Hade turkiska ledare haft förtroende för att
FN:s Säkerhetsråd kunde lösa konflikten i Syrien, så är det troligt att policyutfallet hade varit något
helt annorlunda än Operation Olive Branch och Operation Euphrates Shield. En invasion hade
74 Aksu 2017, s.128 75 Aksu 2017, s 128
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
36
mest troligt uteblivit. Världsbilden att det internationella samfundet inte kunde lösa kriget i Syrien
är därför en viktig intervenerande variabel.
Den första av fyra kategorier av intervenerande variabler talar för att Turkiets ökade fokusering
mot Mellanöstern är präglad av idealism. Det är idéer om rättvis fördelning av makt, regionalt
turkiskt ledarskap och en defekt internationell organisation som har haft inverkan på FPE:s
världsbild, vilket i kombination med externt stimuli från kriget i Syrien lett Turkiet till att lägga
större fokus på Mellanöstern.
4.3.2 Intervenerande variabler inom kategorin Strategisk kultur (Strategic Culture)
I detta avsnitt kommer fokus att läggas på den strategiska kultur som har förändrats hos den
turkiska eliten. Sedan republikens grundande har två dominanta strategiska kulturer dominerat,
den republikanska strategiska kulturen och den neo-ottomanska strategiska kulturen som började
träda fram under 1980-talet.76
Under större delen av 1900-talet har Turkiets utrikespolitik präglats av den sekulära kemalistiska
elitens säkerhetspolitiska mål. Det sekulära etablissemangets makt genererades främst från militära
kretsar, vilket resulterade i att utrikespolitik mestadels sågs ur ett säkerhetsperspektiv.77
Efter Sovjetunionens fall vaknade Mellanöstern-regionen upp till en förändrad realitet, världens
dominanta ekonomiska ideologi var nu liberal och starkt influerad av väst. I början av den nya
världsordningen behöll Turkiet dess hårdmaktslinje, för i det vakuum som följde Sovjetunionens
kollaps uppstod etniska konflikter på Balkan och i Kaukasus. 78 Externt stimuli från Turkiets
närområde i kombination med den dåvarande elitens sammansättning resulterade i att Turkiet
följde en mer aktiv utrikespolitik, i hopp om att tämja problem i bekymmersamma områden samt
kapitalisera på de nya möjligheter som öppnat sig i regionen efter att den Sovjetiska supermakten
fallit.
76 Aloudah 2016, s.216 77 Aloudah 2016, s.282-283 78 Aloudah 2016, s. 283,
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
37
Hårdmaktslinjen förändrades succesivt under tiden då den turkiska elitens sammansättning
förändrades, detta började under Turgut Ozals regering på 1980 talet och processen fortsatte när
AKP kom till makten år 2002. Den nya gruppen kallad De Anatoliska Tigrarna erhöll skiljande
intressen från den föregående kemalistiska eliten, vilket resulterade i annorlunda respons till
externt stimuli. Ett tydligt förkroppsligande av den nya elitens mål var Ahmet Davutoglus politik,
artikulerad i form av den så kallade ”Zero problems with neighbors policy”. I denna policy låg
huvudfokuset i utrikespolitiken på att bygga stabilitet och säkerhet genom ekonomiskt utbyte
istället för genom militära medel79.
När AKP kom till makten år 2002 kunde valvinsten tilldelas löftet av att lösa den ekonomiska kris
som Turkiet befunnit sig i sedan 2001. Det militära kemalistiska etablissemanget fick uthärda stor
kritik från den turkiska befolkningen, vilket etablerade en grogrund för AKP och dess förmåga att
växa sig starkare hos den turkiska väljarkåren. När partiet kontrollerade nationens regering
inrättade man en ny typ av utrikespolitik, från en hårdmaktslinje präglad av säkerhets- och militära
mål, till en multidimensionell utrikespolitik med större fokus på diplomati, ekonomiskt samarbete
och mjuk makt. Anledningar till att denna förändring var möjlig kan ha flera förklaringar, men en
betydelsefull förklaring som har identifierats är uppkomsten av de Anatoliska tigrarna och deras
inflytande på utrikespolitiken och den strategiska kulturen i landet, vilket möjliggjorde ökad handel
med muslimska grannländer.80 Detta argument utvecklas ytterligare i nästa avsnitt där ekonomiska
intressegrupper tas upp.
Vidare introducerade AKP strategin för att lösa ett flera regionala bekymmer. Ett exempel är
strategin för att lösa konflikten med den kurdiska befolkningen, från en linje som mestadels
fokuserade på säkerhet, till en som inkorporerade mer inslag av diplomatiska, sociala och
ekonomiska verktyg. 81Den nya strategin materialiserades till ökade rättigheter för kurder i Turkiet
samt en öppnare diskurs om icke-militära lösningar på det ”kurdiska problemet”. Ytterligare
exempel på den mjukare strategiska kultur som utvecklats efter AKP’s tillträde var landets
inställning till den diplomatiska processen att lösa den cypriotiska konflikten genom FN:s ”Annan
Plan”, samt Turkiets ekonomiska närmande gentemot de kaukasiska länderna Armenien,
79 Aloudah 2016, s.288 80 Aloudah 2016, s.288 81 Aloudah 2016, s. 288, 327-328.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
38
Azerbaijan och Georgien. Denna mjuka utveckling förkroppsligade Ahmet Davutoglus
utrikespolitiska policy ”Zero problems with neighbors”, vilken kontrasterade mot den
utrikespolitik som förts av det kemalistiska etablissemanget under tidigare år. 82
Det väsentliga i detta resonemang är följande: Den strategiska kultur som Turkiet erhållit under
merparten av dess existens som republik har förändrats. Sedan slutet av Kalla Kriget och AKP’s
tillträde har den strategiska kulturen influerats av intressen burna av en ny turkisk elit, vilket har
resulterat i en förändrad utrikespolitisk positionering gentemot sina grannar. Utrikespolitiken
präglades till större del av ekonomiska intressen och detta har förändrat hur den turkiska staten
svarar på externt stimuli från det internationella systemet. Konsekvensen av förändringen av den
strategiska kulturen är att man har ökat sitt fokus gentemot mellanöstern, främst i form av
ekonomiska samarbeten, en utvecklad diplomatisk ansträngning och en strävan efter regionalt
inflytande.
4.3.3 Intervenerande variabler inom kategorin Stat-Samhällsrelationer (State-society relations
I detta avsnitt lyfts relationen mellan det civila och det militära. Detta innefattar relationen mellan
civilsamhälle, näringsliv, politisk elit och militären som institution. I state-society relations
undersöker man om det råder harmoni mellan staten och viktiga samhällsgrupper och huruvida
staten kan skydda FPE:s i dess beslutsprocess från aktörer med motstridande intressen.
Kapitlet är indelat i två huvuddelar. Den första delen fokuserar på inflytandet av ekonomiska
intressegrupper på turkisk utrikespolitik. Den andra delen fokuserar på intressegruppers identitet
av politisk islam och hur detta påverkar Turkiets utrikespolitik.
82 Aloudah 2016, s. 328
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
39
Del 1: Ekonomiska intressegrupper
Enligt denna kategori är en framstående anledning till en fokusering gentemot Mellanöstern önskad
förstärkning av handel med Turkiets grannar och andra stater i Mellanöstern. Tittar man bakåt kan
ett tydligt mönster av förbättrade handelsrelationer urskiljas. En viktig del av AKP’s diplomatiska
ansträngning var policyn kallad ”Zero problems with neighbors” som instiftades efter AKP’s
tillträde till makten år 2002. Resultatet av dåvarande utrikesminister Mehmet Davutoglus
policylinje var en markant förbättring av handelsrelationer med länder i Mellanöstern, där Syrien,
Iran och Irak är goda exempel.83 En huvuddel av Davutoglus utrikespolitik var främjandet av
regional och internationell integration, här spelade ekonomisk policy stor roll. Mellan 2002 och
2008 ökade Turkiets export med arabländer, man erhöll år 2008 ett handelsöverskott med
arabvärlden på ca 10 miljarder dollar.84 I dagsläget står handel med länder i Asien för ca 30% av
Turkiets totala export, där de största handelspartnerna är Irak, Iran, UAE, Israel och Saudiarabien.
Denna siffra har dock sjunkit från 39% sedan 2012. En förklaring till detta är den instabilitet som
råder i Mellanöstern-regionen idag. Nordafrikanska länder som Egypten, Algeriet, Marocko är
även viktiga exportdestinationer för turkiska företag, dessa exportmarknader påverkades av den
arabiska våren som ägde rum 2011. Ett framstående exempel är Libyen, vars byggnadssektor
Turkiet hade investerat stort i. I och med revolutionen i Libyen var man tvungen att evakuera en
stor mängd turkiska byggnadsarbetare från landet och handelsrelationen mellan länderna har ej
återhämtat sig sedan dess.10285
För att förstå den historiska kontexten bakom den diplomatiska ansträngningen är en tillbakablick
till 1980-talets ekonomiska reformer under Turgut Ozals regering nödvändig. Under denna tid
ställde Turkiet om till en mer exportbaserad ekonomi, vars tillväxt var starkt beroende av nya
exportmarknader. Omställning främjades av Kalla Krigets slut och en ny världsordning där
83 Henri Baker, (2011) Turkish Foreign Policy and the Middle East. Ceri Strategy Papers. s.1-2.
https://www.sciencespo.fr/ceri/sites/sciencespo.fr.ceri/files/n10_06062011.pdf 84 Nader Habibi, Joshua W. Walker. (2011) What is Driving Turkey’s Reengagement with the Arab World?
https://www.brandeis.edu/crown/publications/meb/MEB49.pdf 102 Baker 2011.
85 Observatory of Economic Complexity, Turkey Exports
https://atlas.media.mit.edu/en/profile/country/tur/#Exports)
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
40
liberalism blev dominant vilket möjliggjorde ökad handel. Som nämnt i föregående avsnitt, hade
säkerhetsintressen till största delen satt agendan i den turkiska utrikespolitiken sedan republikens
skapande 1923. Säkerhetsetablissemanget och militärens sekulära ideologi dominerade Turkiets
utrikespolitik under större delen av 1900-talet, men med Sovjetunionens kollaps förändrades de
politiska spelreglerna. Nya möjligheter att forma utrikespolitiken uppstod i kölvattnet av en liberal
världsordning och en mer globaliserad värld, i denna kontext kunde ekonomiska intressen få mer
utrymme att påverka utrikespolitiken. 86 Med den exportorienterade omställningen följde
förändringar i socioekonomiska strukturer, vilket producerade en ny industriell bourgeoisie, kallad
de Anatoliska tigrarna. Gruppen av entreprenörer härstammade från det Anatoliska inlandet,
utanför traditionella handelscentrum som Istanbul och Izmir. De Anatoliska Tigrarna växte med
tiden och fick allt mer politiskt inflytande, det var ur denna grupp som AKP byggde sin politiska
ryggrad, vars huvuddel präglades av konservativa och religiösa värderingar, till skillnad från det
sekulära etablissemang som historiskt styrt Turkiet.87 Öppningen till Mellanöstern kan ses i denna
kontext, då AKP’s utrikespolitik präglades av nya starka ekonomiska intressegrupper som sökte
goda relationer med närliggande länder för att bedriva export.106
AKP’s strävande efter ekonomiskt ömsesidigt beroende till länder i regionen manifesterar en
förändring i turkisk utrikespolitisk linje, från en säkerhetsbaserad linje, till en som idag är mer
ekonomiskt driven. Sedan 2001 har internationaliseringen av de Anatoliska Tigrarna varit den
praktiska handen i ekonomisk turkisk utrikespolitik.88
AKP hade med stöd av en stark exportorienterad klass förmågan att mobilisera de resurser som
krävdes för att skapa en expansiv ekonomisk politik. Utan samstämmighet mellan de anatoliska
tigrarna och den turkiska regeringen hade det varit problematiskt för AKP att bedriva en
86 Kemal Kirisci. (2009) The Transformation of Turkish Foreign Policy: The Rise of the Trading State s. 53
https://www.researchgate.net/publication/228461916_The_Transformation_of_Turkish_Foreign_Policy_The_Rise
_of_the_Trading_State 87 Tarik Oguzlu (2007) Soft power in Turkish foreign policy, Australian Journal of International Affairs 61, issue. 1: s. 81-97. https://www.researchgate.net/publication/232884671_Soft_Power_in_Turkish_Foreign_Policy 106 Baker
2011. 88 Mustafa Kutlay. (2011) “Economy as the ‘Practical Hand’ of ‘New Turkish Foreign Policy’: A Political Economy
Explanation,” Insight Turkey 13, no. 1. 67-88, s.7
https://www.researchgate.net/publication/228123184_Economy_as_the_'Practical_Hand'_of_'New_Turkish_Forei gn_Policy'_A_Political_Economy_Explanation
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
41
framgångsrik ekonomisk utrikespolitik gentemot Mellanöstern. 89 Således rådde en politisk
harmoni mellan statens FPE:s och den starka exportorienterade intressegruppen som de anatoliska
tigrarna utgör. Ett fokus gentemot Mellanöstern var produkten av denna harmoni mellan stat och
den exportvänliga samhällsklassen. Samma slutsats kan inte dras av relationen mellan FPE:s och
det traditionella sekulära etablissemanget, vars utrikespolitiska intressen präglats mer av
säkerhetsfrågor.
Det väsentliga i detta resonemang är att det ekonomiska samarbete som utvecklades mellan Turkiet
och länder i Mellanöstern är ett betydande exempel på Turkiets ökade fokusering mot
Mellanöstern. Detta skedde genom externt stimuli från den strukturella omvärlden, i form av
Sovjetunionens fall och de ökade möjligheterna för handel som följde, i kombination med den
turkiska regeringens stöd av en resursstark, export-orienterad samhällsklass. Man bör se Turkiets
ökade involvering i Mellanöstern i ljuset av den harmoni som rådde mellan staten och den
exportorienterade samhällsklassen, som manifesteras i strävan efter ökad regional säkerhet och
stabilitet genom handel, vilket också förbättrade ekonomiska förutsättningar för den export-
orienterade eliten.
Del 2: Grupper med identiteten av politisk Islam.
I detta avsnitt utvecklas sambandet mellan politisk islam och Turkiets ökade fokusering mot
Mellanöstern.
Forskning visar att nationell identitet inom landet och i synnerhet hos statens elit influerar vilken
typ av utrikespolitik som bedrivs. Enligt Yucel Bozdaglioglu har turkisk utrikespolitik historiskt
formats av maktfördelningen mellan sekulära och islamistiska grupper. Det sekulära
etablissemanget lyckades under större delen av 1900-talet bygga institutioner som gav dem makt
och beskydd, främst genom militären och rättsväsendet. Med dessa institutioners stöd kunde den
sekulära eliten styra turkisk utrikespolitik under lång tid. 90 I samband med förändringar i
89 Zıya Onis, ̇ (2011) “Multiple Faces of the ‘New’ Turkish Foreign Policy: Underlying Dynamics and a Critique,”
Insight Turkey 13, no. 1: 47-65. http://media.library.ku.edu.tr/reserve/respring18/Cshs506_DBarlas/week15.pdf 90 (Bozdaglioglu, Yucel. 2003. Turkish Foreign Policy and Turkish Identity: A Constructivist Approach. Routledge,
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
42
socioekonomiska strukturer och en förstärkning av politisk islam skiftade maktfördelningen. Den
större delen av dagens politiska elit inom regeringspartiet AKP är präglat av socialkonservatism
och politisk islam samtidigt som man bedriver en liberal ekonomisk politik.9192
I det sekulära etablissemanget har det historiskt funnits en viss ängslan över en ökad islamistisk
influens på turkisk politik. Arvet från kemalismens laïcité står i stark kontrast mot AKP’s
förkroppsligande av politisk islam. Kemalismen och dess traditionella elit har historiskt haft
ambitionen att bygga en stat som efterliknar europeisk modell, där stat skiljs från religion.93 Här
existerar en tydlig skiljelinje mellan det sekulära kemalistiska etablissemanget och det religiösa
AKP. Brännpunkten manifesteras i en rivalitet mellan de som står för en sekulär stat, och de som
strävar efter en politisk utveckling präglad av islam. Sedan AKP’s tillträde till makten har det
religiösa lägret erhållit politiskt övertag, några samtida tecken på detta är avlägsnandet av ca 40%
av ledarskiktet i militären efter den misslyckade kuppen 2016, fängslanden av politiska
motståndare samt konstitutionsförändringen 2017. 94Dessa händelser är angelägna då de visar på
en förstärkning av AKP’s isolering av FPE:s makt över utrikespolitiken. Detta resonemang om
konstitutionsförändringen utvecklas ytterligare i nästa avsnitt om inhemska institutioner.
För att underbygga argumentet hur identitet påverkar Turkiets utrikespolitik fortsätter uppsatsen
med detta: I en omfattande studie där turkisk elit inom utrikespolitiska etablissemanget, byråkratin,
akademin, media och företagsvärlden tillfrågades om deras attityd gentemot Turkiets utrikespolitik
kan en förklaring urskiljas. Studien innehöll 50 intervjuer i städerna Ankara, Antalya, Izmir,
Istanbul och Erzurum. Studien identifierade i sammanställningen av materialet tre huvudroller för
turkisk utrikespolitik enligt de tillfrågade. Dessa var Turkiets roll som ”förebildsland”, ”regional
makt” och ”bryggande land”. Med dessa huvudroller drogs slutsatsen att Turkiets elit är mer
fokuserad på sin regionala och lokala ledarroll roll än sin globala ledarroll (Ozgur Ozdamar,
New York) 91 Hasan Kosebalaban, “Modernity, Identity, and Turkish Foreign Policy”, Insight Turkey 10, no.1 (2008): 92 -76).
93 Aloudah 2016, s.10) 94 Marc Pierini (2018) Turkey’s Perfect Path to Autocracy. Carnegie Endowment, Strategic Europe. http://carnegieeurope.eu/strategiceurope/76278?lang=en
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
43
“Turkey’s Foreign Policy: A Middle Power’s Quest for Status,” (Seminar presentation, Bilkent
Hotel, Ankara, Turkey, October 21, 2014). Detta tyder på att den samtida turkiska elitens identitet
kan ha styrt Turkiets utrikespolitiska kurs till policy som fokuserar mer på Mellanöstern. Den
sekulära eliten identifierade sig mer med västvärlden och gav därmed mindre uppmärksamhet till
Mellanöstern. Sedan AKP tog makten har en annan identitet varit framträdande inom den nya
turkiska eliten, som är mer orienterad mot Mellanöstern.
Utvecklingen av politisk islam kan spåras tillbaka till det pro-islamska Välfärdspartiet (Refah
Party) och dess ledare Necmettin Erbakan, en framstående figur av politisk islams framväxt i
Turkiet. Välfärdspartiet försökte sätta en ny kurs för turkisk utrikespolitik under 1990-talet. Genom
att balansera landets eurocentriska riktning med ett större fokus på Mellanöstern och muslimska
länder hoppades man bryta sig loss från västerländsk hegemoni. Ett talande exempel är
etableringen av D-8 Summit, (Developing Eight Countries Summit) som var ett samarbete mellan
8 muslimska stater, vars syfte var att upprätta ett parallellt internationellt system till G-8. Erbakan
såg G-8 som ett forum vars mål var att främja västerländska intressen på bekostnad av resten av
världen, i synnerhet den muslimska världen. AKPs ledarskikt uttryckte ett liknande narrativ, men
avfärdade idén att skapa ett helt nytt internationellt system, trots det rådande FNsystemets
svagheter. Istället sökte AKP att etablera en mer inflytelserik roll i dagens konstruktion.95
Ett annat argument för denna ståndpunkt är den turkiska elitens relation till det muslimska Ummat
och upplevda skyldigheter mot den muslimska världen. Det muslimska Ummat konstituerar en
världslig religiös gemenskap mellan muslimer. En forskare pekar på att relationen till detta Umma
har influerat turkisk utrikespolitik sedan AKP kom till makten, där Ahmet Davutoglus ”Strategic
Dept” policys har varit huvudkällan till konstruktionen av denna pan-islamistiska agenda.96
Det väsentliga i detta resonemang är politisk islams påverkan på Turkisk utrikespolitik. Ett
exempel på detta är den harmoni som råder mellan den politiska eliten och den nya
socialkonservativa medelklassen, som båda erhåller en islamistisk identitet. Samhällsgrupper med
en socialkonservativ och religiös identitet har fått mer politisk makt sedan 2002 än under större
delen av 1900-talet, då en sekulär elit styrde Turkiet. Den nya socialkonservativa klassen har sitt
95 Dalay 2016 96 Osman Gultekin, (2015) “Inquiry on Pan-Islamist Feature of the Recent Turkish Foreign Policy with Constructivist
Perspective,” (ECPR General Conference, de Montreal University, August 26-29. s. 1)
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
44
ursprung i den exportorienterade bourgeoisien Anatoliska Tigrarna, vars inflytande etablerades
under 1990-talet. Denna grupp med en identitet präglad av politisk islam dominerar idag turkisk
politik. Kategorin talar för att föreningen av ekonomiska intressen och politisk islam, tillsammans
med det externa stimuli som Kalla Krigets slut gav upphov för, har lett till en
mellanösternfokuserad utrikespolitik.
4.3.4 Intervenerande variabler inom kategorin Inhemska institutioner (Domestic institutions)
I detta avsnitt diskuteras de inhemska institutionernas påverkan på turkisk utrikespolitik. Det
centrala i kategorin inhemska institutioner är hur den institutionella utformningen inom staten
sätter parametrar för inhemsk konkurrens över utrikespolicy. Enligt analysmodellen är
konstitutionella och parlamentariska förhållanden betydelsefulla när man analyserar inhemska
institutioner och det är inom dessa områden fokus läggs i detta avsnitt. Konstitutionen och
parlamentariska förhållanden reglerar maktbalansen mellan diverse VETO-spelare, och lägger
grunden för FPE förmåga att svara på externt stimuli som den utsätts för av det internationella
systemet. 97 Kapitlet analyserar konstitutionsförändringen som ägde rum år 2017 och det nyligen
avslutade undantagstillståndet som rådde efter kuppförsöket 2016. Båda delar har förklaringsvärde
i Turkiets mellanösternorienterade utrikespolitik när de sätts i kontext till det externa stimuli från
kriget i Syrien.
Turkiets konstitutionsförändring
I juli månad 2016 utspelades ett kuppförsök mot Recep Tayyip Erdogan. Kuppförsöket
misslyckades. Samma år inleddes en kampanj av AKP och dess koalitionspartners för att förändra
Turkiets parlamentariska system till ett presidentsystem. Denna konstitutionsförändring fick en
knapp majoritet av väljarstödet under folkomröstningen som ägde rum i april 2017.
Lagförändringen innehöll en mängd förändringar av konstitutionen, varav en central punkt var
instiftandet av ett presidentämbete som ökade makten för statschefen i förhållande till resten av
statens institutioner. Ett uttalat argument för konstitutionsändringen var att ett presidentämbete
97 Se kapitel 2.4.5.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
45
skulle stärka statschefens autonomi och därmed öka Turkiets förmåga att försvara sig mot interna
och externa hot.9899117 Med lagändringen blev president Erdogan Turkiets primära politiska aktör
och han överser de beslut som regeringen fattar. Dessutom har presidenten förmågan att utse
ministrar ur parlamentet, utfärda lagstadgade dekret, utropa undantagstillstånd och flytta fram
politiska val. Presidentens makt sträcker sig i dagsläget till militären, Recep Tayipp Erdogan är
sedan konstitutionsförändringen överbefälhavare för de turkiska väpnade styrkorna. En historiskt
viktig VETO spelare har varit den makt som militären tidigare erhållit, i äldre konstitutioner har
överbefälhavaren varit en militär, men sedan konstitutionsförändringen är överbefälhavarposten
inkorporerat i ett civilt ämbete, d.v.s. presidentämbetet. Dessutom har konstitutionsförändringen
gett presidenten makten att utse militärens högsta ämbete ”Chief of the General Staff”. President
Recep Tayyip Erdogan utsedde nya ledare för armén i augusti 2017, vilket var den största
omorganiseringen av armén sedan han vann omröstningen om konstitutionen i april 2017. 100
Undantagstillstånd efter kuppförsöket i juli 2016
En annan väsentlig variabel att lyfta är det undantagstillstånd som rådde i två år efter det
misslyckade kuppförsöket i juli 2016. Undantagstillståndets motivering var att effektivt kunna
avväpna Gülen-rörelsen samt bedriva en slagkraftig militärkampanj mot IS. Krisåtgärden
förnyades sju gånger sedan kuppförsöket och den tillät presidenten att kringgå VETO spelare i
parlamentet genom nödlägesdekret. Fram till 17 april 2018 hade 31 dekret utfärdats av President
Erdogan, vars innehåll ej utsatts för en effektiv granskning av vare sig parlamentet eller
rättsväsendet. Bedömning av dekreten i konstitutionsdomstolen hade också uteblivit. Sedan
utropandet av undantagstillståndet hade över 150 000 personer tagits i förvar, 78 000 gripits och
ca 110 000 tjänstemän sparkats.101
98 Berk Esen, Şebnem Gümüşçü .(2017) A Small Yes for Presidentialism: The Turkish Constitutional Referendum of
April. South European Society and Politics. 99 https://www.researchgate.net/publication/320334437_A_Small_Yes_for_Presidentialism_The_Turkish_Const itutional_Referendum_of_April_2017 ) 117 Pierini 2018 100 Carlotta Gall, (augusti 2017) President Recep Tayyip Erdogan of Turkey Replaces Top Military Chiefs. New York
Times. https://www.nytimes.com/2017/08/02/world/europe/turkey-erdogan-military-chiefs-replace.html 101 European Commission. April 2018. Key findings of the 2018 Report
on Turkey http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-18-3407_en.htm
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
46
Det relevanta i de två resonemang ovan är att den turkiska konstitutionen har förändrats samt att
ett undantagstillstånd förelåg från juli 2016 till juli 2018. Dessa två skeenden tillgodosåg ett större
utrymme för autonomi hos regeringspartiets topp och president Erdogan i förhållande till
VETOspelare i turkiska institutioner. Konstitutionsförändringen och undantagstillståndet har lett
till att tunga VETO spelare kan isoleras ytterligare från politiska institutioner där eventuella
motstridiga intressen existerar. Med andra ord har den tidigare formen av ”checks and balances” i
Turkiets institutionella struktur rubbats, och ersatts av en ny form där maktdelningen inte är lika
balanserad.
Detta är väsentligt i förhållande till min huvudtes, då det visar på att en förändring inom politiska
institutioner har ändrat den turkiska statens förmåga att svara på externt stimuli från det
internationella systemet. Den konstitutionella förändringen har resulterat i en centralisering av
makt hos FPE, samtidigt som undantagstillståndet tillät vissa politiska handlingar gå oprövade av
VETO-spelare. Både konstitutionsförändringen och undantagstillståndet har spelat in i Turkiets
ökade fokus på Mellanöstern, då de i kombination med externt stimuli lett till landets självsäkra
militära handlande i Syrien genom Operation Euphrates Shield och Operation Olive Branch. Utan
undantagstillståndet, konstitutionsförändringen och den medförda positionen av överbefälhavare
för president Erdogan, hade en intervention i Syrien varit mer exponerad för kritiska VETOspelare.
Man kan därför hävda att om detta handlingsutrymme inte existerat, hade policymöjligheterna varit
helt annorlunda och interventionerna hade troligen inte skett.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
47
5. Slutsats och diskussion
5.1 Slutsats
Den kategorisering av intervenerande variabler som tillämpats visar på varierande anpassning till
den strukturella omgivningen vilket har påverkat den utrikespolitiska linjen som drivs. Den
strukturella omvärlden har lagt grundläggande materiella förutsättningarna för vilka
policymöjligheter som finns, sedan har de intervenerande variablerna ytterligare begränsat
policyutfallet att Turkiet drivit en mer mellanöstern-orienterad utrikespolitik. De mest väsentliga
intervenerande variablerna som talar för en förändring sedan AKP:s tillträde till makten år 2002
är: Den exportdrivna och socialkonservativa bourgeoisiens inflytande över utrikespolitiken i jakt
på nya marknader i Turkiets närområde; politisk islams växande inflytande över turkisk politik
sedan kemalistiska gruppers politiska inflytande marginaliserats; FPE:s världsbild om en orättvis
global maktordning vars makt centraliseras i ett föråldrat Säkerhetsråd styrt av gamla stormakter
som varit oförmögna att lösa Syrienkriget; förändringen av strategisk kultur som började på
1980talet och som fortsatte med AKP’s tillträde till makten, när partiet kontrollerade nationens
regering inrättade man en ny typ av utrikespolitik, från en hårdmaktslinje präglad av säkerhets-
och militära mål, till en multidimensionell utrikespolitik med större fokus på diplomati och
ekonomiskt samarbete; förändringar i den turkiska konstitutionen och inom politiska institutioner
som har minskat VETO-spelares inflytande över utrikespolitiken vilket har underlättat för FPE att
driva en mer Mellanöstern-orienterad utrikespolitik.
Anledningar till att Turkiet för en mer Mellanöstern-orienterad utrikespolitik har identifierats inom
alla fyra kategorier när de kombineras med de externa stimuli som Kalla krigets slut och kriget i
Syrien ger upphov för.
5.2 Diskussion
Turkiets märkbara ökade fokus gentemot Mellanöstern bör inte tolkas som ett skifte bort från
landets traditionella pro-västerländska allianser, utan den ökade regionala involveringen bör
istället ses som ett sätt att uppnå regional säkerhet och stabilitet som i slutändan bör resultera i
bättre ekonomiska förhållanden.
Den strukturella omvärlden verkar ha starkt förklaringsvärde för att förstå Turkiets ökade
involvering i Mellanöstern. De två externa stimulis som har lyfts i uppsatsens resultatdel är båda
väsentliga, men på olika sätt: Det externa stimuli som Kalla Krigets slut medförde för Turkiet
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
48
luckrade upp handlingsmöjligheter för landet, man kunde expandera sitt engagemang inom
handel och diplomati med närliggande länder som tidigare varit låsta i kallt krig. Som nämnt i
resultatdelen har även inhemska variabler betydelse i denna utveckling, men det externa stimuli
är helt avgörande för denna politiska utveckling. Ett exempel för att tydliggöra mitt resonemang
är följande: Hade det kalla kriget istället fortsatt skulle det inte spela någon större roll om en
exportdriven samhällsklass hade inflytande över utrikespolitiken, eller om den strategiska
kulturen var förändrad i Turkiet, eftersom vissa närliggande länder ändå inte hade haft möjlighet
att bedriva handel med Turkiet. Den strukturella omvärlden verkar därför ha ett starkt
förklaringsvärde för den sätter de grundläggande parametrarna för turkisk utrikespolitik. Nästan
detsamma gäller för det externa stimuli som kriget i Syrien utgör, eftersom utan det
grundläggande komponenten av ett krig i Syrien, så hade Turkiet inte varit lika militärt
involverat i Mellanöstern som man är idag. Även fast konstitutionen fastställer en autonomi för
presidentämbetet att utlysa undantagstillstånd, hade denna konstitutionella handlingskraft inte
spelat någon större roll om inte kriget i Syrien genererat oroligheter vid Turkiets södra gräns, för
det hade inte funnits någon anledning att utropa ett undantagstillstånd. Med denna logik vill jag
hävda att den strukturella omvärlden har ett högre förklaringsvärde i förhållande till de
intervenerande variablerna som har presenterats i uppsatsen. Logiken stödjs även av Gideon
Rose teori102, då han hävdar att inhemska faktorer bör bli förvisade till andra plats i analytisk
förmåga eftersom de inte kan överskrida de begränsningar och möjligheter som det
internationella systemet ger upphov för.
Fortsättningsvis vill jag hävda att de intervenerande variablerna mest troligen har olika högt
förklaringsvärde. Men begränsningar i uppsatsens analysmodell gör det orimligt för forskaren att
fastställa deras relativa förklaringsvärde. Det analysmodellen gör är att finna intervenerande
variabler för att förklara ett visst utrikespolitiskt beteende, men analysmodellen har inte
verktygen att avgöra vilken förklaring som väger tyngst. En anledning till detta är att de inte
baseras på ömsesidiga antaganden och kan därför inte ställas mot varann. En annan kritik
uttryckt av Stephen Walt är att inhemska variabler lyfts in på ett ”ad hoc” vis.103 En fördjupat
102 Rose 1998, s.151 103 Walt, Stephen M (2002). The enduring relevance of the realist tradition. New York: W.W. Norton Company
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
49
diskussion om analysmodellen följer i nästa del av kapitlet. Avslutningsvis vill jag påpeka att
analysmodellens användbarhet är limiterad, men den räcker för att uppnå uppsatsen syfte.
5.3 Metodologisk diskussion om neoklassisk realism:
En framstående kritisk hållning mot neoklassisk realism är att den inkorporerar delar från andra
teoretiska skolor i sin analytiska struktur, vilket har lett till en teoretisk uttänjning då den inkluderar
antaganden och kausala mekanismer från konkurrerande teorier. Kritiker hävdar att det kan vara
problematiskt att lyfta in antaganden från rivaliserande skolor och fortfarande kalla det realism,
om teorierna som förenas med realismen inte är baserade på ömsesidiga antaganden. Detta riskerar
att underminera teorins duglighet att analysera internationella relationer på ett stringent sätt. Enligt
kritiker är det viktigt att den realistiska teorin behåller dess särskiljningsförmåga från andra
konkurrerande teoretiska skolor för att göra sammanhängande analyser som är grundade i
realistiska antaganden. Med detta menar de att teorin bör hållas isär från dess liberala,
epistemistiska och institutionella motparter. Dessutom har neoklassisk realism kritiserats för att
vara mindre dedikerad till realismens grunder och mindre sammanhängande med tidigare former
av realism.104
Kritiken av neoklassisk realism är legitim, men jag anser att den hör hemma i en större debatt om
de realistiska skolornas generella duglighet. Jag ser inte den generella kritiken mot neoklassisk
realism som en begränsning för just denna uppsatsens syfte eftersom analysmodellen fungerar bra
för att besvara de frågeställningar som läggs fram. Den passar väl för den lyfter in flera perspektiv
i dess analys, vilket är viktigt för att bygga en övergripande bild av förklaringar för turkisk
utrikespolicy. De förklaringar som ska besvara uppsatsens forskningsfråga kan återfinnas i en
mängd områden, därför krävs en bred teori som inkorporerar både interna och externa faktorer.
Klassisk realism och neorealism har teoretiska begränsningar när det kommer till att förklara
specifika policyutfall, vilket gav mig insikten att uppsatsens neoklassiska analysmodell är mer
passande. En konsekvens av detta är dock att en bredare uppsättning material måste lyftas in i
analysen, då den måste behandla variabler både inrikes och utrikes.
104 Jeffrey W. Legro, Andrew Moravcsik.(1998) Is anybody still a realist? International Security 24:2.
https://www.researchgate.net/publication/249564676_Is_Anybody_Still_a_Realist
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
50
Modellen är bra på det sättet att den är bred, för mitt syfte och frågeställningar är tämligen breda.
Detta gör att många perspektiv bör bockas av, och därför är det bra att ha en modell som är
konsekvent och som analyserar flera typer av perspektiv för att bygga en mångfacetterad bild av
situationen. Detta är en styrka, men det kan också vara en svaghet. Det kan vara problematiskt att
ha en så pass eklektisk analysmodell, för den kombinerar teorier från flera teoretiska skolor. Detta
gör att den grundar sig på flera antaganden, som inte alltid är kompatibla. Dessutom kan den ha
svårigheter att urskilja vilka variabler som är viktigast för en viss utrikespolitisk händelse, då den
lyfter in flera perspektiv. Dock var det inte mitt syfte att finna vilka kategorier som var viktigast.
Mitt syfte var att redogöra för de krafter inom och utanför Turkiet som har spelat in i landets
utrikespolitiska skifte, en bred analysmodell har fungerat bra för detta, eftersom krafter kan
återfinnas inom många områden.
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
51
6. Källförteckning
Tryckta Källor
Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud (2007) Metodpraktikan, konsten att studera
samhälle, individ och marknad. Wolters Kluwer
Teorell & Svensson (2007) Att fråga och att svara - Samhällsvetenskaplig metod. Liber
Elektroniska källor i form av böcker
Aksu, Fuat. Sarı Ertem, Helin.(2017) Analyzing Foreign Policy Crises in Turkey : Conceptual,
Theoretical and Practical Discussions. Newcastle upon Tyne : Cambridge Scholars Publishing.
http://web.b.ebscohost.com.e.bibl.liu.se/ehost/detail/detail?vid=0&sid=22d49463-16be-4fd4-
9a8e-20e76bc6df70%40pdc-v-
sessmgr05&bdata=JnNpdGU9ZWhvc3QtbGl2ZQ%3d%3d#AN=1517714&db=nlebk
Ahmet Davutoglu (2013) Zero problems in a new era. Ministry of Foreign Affairs.
http://www.mfa.gov.tr/zero-problems-in-a-new-era.en.mfa )
Norrin M. Ripsman, Jeffrey W. Taliaferro, and Steven E. Lobell. (2016) Neoclassical Realist
Theory of International Politics. Oxford Scholarship Online.
http://www.oxfordscholarship.com.e.bibl.liu.se/view/10.1093/acprof:oso/9780199899234.001.00
01/acprof-9780199899234
Walt, Stephen M (2002). The enduring relevance of the realist tradition. New York: W.W. Norton
Company
Elektroniska källor i form av vetenskapliga artiklar
Baev, Pavel K. Kirişci, Kemal (2017) An ambiguous partnership: The serpentine trajectory of
Turkish-Russian relations in the era of Erdoğan and Putin. Turkey Project Policy Paper Number
13, Center on the United States and Europe at Brookings.
https://www.brookings.edu/wpcontent/uploads/2017/09/pavel-and-kirisci-turkey-and-russia.pdf
Baker, Henri (2011) Turkish Foreign Policy and the Middle East. Ceri Strategy Papers. s.1-2.
https://www.sciencespo.fr/ceri/sites/sciencespo.fr.ceri/files/n10_06062011.pdf
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
52
Berk, Esen, Şebnem Gümüşçü .(2017) A Small Yes for Presidentialism: The Turkish
Constitutional Referendum of April. South European Society and Politics.
https://www.researchgate.net/publication/320334437_A_Small_Yes_for_Presidentialism_The_T
urkish_Constitutional_Referendum_of_April_2017 )
Bozdaglioglu, Yucel. 2003. Turkish Foreign Policy and Turkish Identity: A Constructivist
Approach. Routledge, New York
Cavusoglu, Mevlut. (2016) Humanistanbul: World Humanitarian Summit. Ministry of Foreign
Affairs. http://www.mfa.gov.tr/article-by-h_e_-mr_-mevl%C3%BCt-
%C3%A7avu%C5%9Fo%C4%9Flu_-the-minister-of-foreign-affairs-of-turkey-entitled-
_humanistanbul_--world-humanitarian-summit_.en.mfa
Dalay, Galip (2016) Turkish Foreign Policy after Davutoglu: Continuity vs. Rupture. Al Jazeera
Center for Studies. http://studies.aljazeera.net/en/reports/2016/07/turkish-foreign-
policydavutoglu-continuity-rupture-160714100039252.html
Gultekin, Osman (2015) “Inquiry on Pan-Islamist Feature of the Recent Turkish Foreign Policy
with Constructivist Perspective,” (ECPR General Conference, de Montreal University, August
26-29. s. 1)
Habibi, Nader. Joshua W. Walker. (2011) What is Driving Turkey’s Reengagement with the Arab
World? https://www.brandeis.edu/crown/publications/meb/MEB49.pdf
Kirisci Kemal. (2009) The Transformation of Turkish Foreign Policy: The Rise of the Trading
State s. 53
https://www.researchgate.net/publication/228461916_The_Transformation_of_Turkish_Foreign
_Policy_The_Rise_of_the_Trading_State
Kosebalaban, Hasan. “Modernity, Identity, and Turkish Foreign Policy”, Insight Turkey 10, no.1
(2008): 55-76).
Kutlay, Mustafa (2011) “Economy as the ‘Practical Hand’ of ‘New Turkish Foreign Policy’: A
Political Economy Explanation,” Insight Turkey 13, no. 1. 67-88, s.7
https://www.researchgate.net/publication/228123184_Economy_as_the_'Practical_Hand'_of_'Ne
w_Turkish_Foreign_Policy'_A_Political_Economy_Explanation
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
53
Larrabee, Stephen. Lesser, Ian. (2003) Turkey and the United States.
https://www.jstor.org/stable/10.7249/mr1612cmepp.13 s.162.
Legro, Jeffrey W. Moravcsik, Andrew. (1998) Is anybody still a realist? International Security
24:2.https://www.researchgate.net/publication/249564676_Is_Anybody_Still_a_Realist
Murinson, Alexander. (2006) The Strategic Depth Doctrine of Turkish Foreign Policy. Middle
Eastern Studies 42, no. 6. s 945–964. https://www.jstor.org/stable/4284512
Oguzlu, Tarik (2007) Soft power in Turkish foreign policy, Australian Journal of International
Affairs 61, issue. 1: s. 81-97.
https://www.researchgate.net/publication/232884671_Soft_Power_in_Turkish_Foreign_Policy
Onis, Ziya. (2011) “Multiple Faces of the ‘New’ Turkish Foreign Policy: Underlying Dynamics
and a Critique,” Insight Turkey 13, no. 1: 47-65.
http://media.library.ku.edu.tr/reserve/respring18/Cshs506_DBarlas/week15.pdf
Rose, Gideon (1998) Neoclassical Realism and Theories of Foreign Policy, World Politics Vol.
51, No. 1. 144-172. Cambridge University Press
https://www.jstor.org/stable/25054068?seq=8#metadata_info_tab_contents )
Smith, Nicholas Ross. (2018) Can Neoclassical Realism Become a Genuine Theory of
International Relations?
https://www.researchgate.net/publication/322255273_Can_Neoclassical_Realism_Become_a_G
enuine_Theory_of_International_Relations
Sökmen, Melike Janine. (2018) Russia, Iran and Turkey, a common strategy in Syria? Barcelona
Center for International Affairs
https://www.cidob.org/en/publications/publication_series/notes_internacionals/n1_196/russia_ira
n_and_turkey_a_common_strategy_in_syria)
Özpek, Burak Bilgehan. Yelda Demirağ (2012) The Davutoğlu Effect in Turkish Foreign Policy:
What if the Bowstring is Broken? Iran & the Caucasus Vol. 16. s.117
(https://www.jstor.org/stable/41723227
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
54
Özsağlam, Muhittin Tolga (2018) Russia-Turkey Relations: Conflict And Limited Cooperation
In The Post-Soviet Era
https://www.researchgate.net/publication/323665364_RussiaTurkey_Relations_Conflict_And_Li
mited_Cooperation_In_The_Post-Soviet_Era
Akademiska avhandlingar
Haitham Saad Aloudah. (2016) Understanding the Sources of Turkish Foreign Policy Change
towards the Middle East during the Justice and Development Party (AKP) era: An Empirical
Examination.University of Exeter
https://ore.exeter.ac.uk/repository/handle/10871/25220#kEq7hvasGhsA7Kiq.99
Nyhetsartiklar
Burak Ege Bekdil, Oktober 28 2018. Turkey defense minister announces timeline for S-400
deployment. Defense News, https://www.defensenews.com/land/2018/10/26/turkey-
defenseminister-announces-timeline-for-s-400-deployment/ ).
Clarke, Colin P. Tabatabai, Ariane. (2018) Is Major Realignment Taking Place in the Middle
East? Why Turkey Is Pivoting Toward Iran and Russia. Foreign Affairs.
https://www.foreignaffairs.com/articles/turkey/2018-10-31/major-realignment-taking-
placemiddle-east?cid=soc-
tw&fbclid=IwAR1idYeCzMLDXtomtPVhgKQfVeGncdFXXlYkrAsDiWlTkjM5Y9RA2aBWdI
Gall, Calotta (augusti 2017) President Recep Tayyip Erdogan of Turkey Replaces Top Military
Chiefs. New York Times. https://www.nytimes.com/2017/08/02/world/europe/turkey-
erdoganmilitary-chiefs-replace.html
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
55
Pamuk, Humeyra Ali Kucukgocmen. Augusti 8 2018 Turkey to continue buying natural gas from
Iran despite U.S. sanctions. Reuters https://www.reuters.com/article/us-iran-
nuclearturkey/turkey-to-continue-buying-natural-gas-from-iran-despite-u-s-sanctions-
idUSKBN1KT210 Marc Pierini (2018) Turkey’s Perfect Path to Autocracy. Carnegie
Endowment, Strategic Europe. http://carnegieeurope.eu/strategiceurope/76278?lang=en
Kemal Kirişci, Ilke Toygür (2018) As Turkish democracy declines, what’s the role for fellow
NATO members? Brookings Institute. https://www.brookings.edu/blog/order-
fromchaos/2018/07/23/as-turkish-democracy-declines-whats-the-role-for-fellow-nato-members/
Roblin, Sebastien. (September 2 2018) Congress Temporarily Banned Sale of F-35 Jets to Turkey
(But Turkish Pilots Are Still Training to Fly Them) The National Interest.
https://nationalinterest.org/blog/buzz/congress-temporarily-banned-sale-f-35-jets-turkey-
turkishpilots-are-still-training-fly
Zalewski, Piotr (2013) How Turkey Went From ‘Zero Problems’ to Zero Friends. Foreign Policy
Magazine. https://foreignpolicy.com/2013/08/22/how-turkey-went-from-zero-problems-to-
zerofriends/
(Atlantic Council, October 2016, https://www.atlanticcouncil.org/blogs/new-
atlanticist/withpipeline-russia-sustains-dominance-of-turkish-gas-market
Global Conflict Tracker, Background (2019) Council on Foreign Relations.
https://www.cfr.org/interactives/global-conflict-tracker?cid=ppc-Google-grant-conflict_tracker-
031116&gclid=EAIaIQobChMI9__1wr2-
2AIVQmYbCh3seAbeEAAYASAAEgKLjfD_BwE#!/conflict/conflict-between-turkey-
andarmed-kurdish-groups
Statliga rapporter
Carla E. Humud (2019) Armed conflict in Syria: Overview and U.S. Response. Congressional Research Service s.1 https://fas.org/sgp/crs/mideast/RL33487.pdf
CIA World Factbook, Turkey. Central Intelligence Agency.
https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/tu.html
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
56
CIA World Factbook, Iran, Central Intelligence Agency
.https://web.archive.org/web/20120203093100/https://www.cia.gov/library/publications/theworld
-factbook/geos/ir.html
Combined Joint Task Force-Operation Inherent Resolve PAO Press release (2018) CJTF-OIR,
partner forces continue the fight, degrade ISIS capabilities. US Central Command
http://www.centcom.mil/MEDIA/NEWS-ARTICLES/News-Article-
View/Article/1704314/cjtfoir-partner-forces-continue-the-fight-degrade-isis-capabilities/
Combined Joint Task Force Operation Inherent Resolve APO AE 09306.
http://www.inherentresolve.mil/Portals/14/Documents/Mission/HISTORY_17OCT2014JUL2017
.pdf?ver=2017-07-22-095806-793 ,
European Commission. April 2018. Key findings of the 2018 Report on Turkey
http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-18-3407_en.htm
European Commission, Trade policy, Turkey.http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-
andregions/countries/turkey/
Republic of Turkey, Ministry of Foreign Affairs. Joint Statement by the President of the Islamic
Republic of Iran, the President of the Russian Federation and the President of the Republic of
Turkey, Tehran, 7 September 2018 http://www.mfa.gov.tr/iran-rusya-turkiye-
ortakaciklamasi_en.en.mfa
Republic of Turkey, Ministry of Foreign Affairs, Policy of Zero Problems with our Neighbors.
http://www.mfa.gov.tr/policy-of-zero-problems-with-our-neighbors.en.mfa
Republic of Turkey, Ministry of Foreign Affairs. Joint Statement by the President of the Islamic
Republic of Iran, the President of the Russian Federation and the President of the Republic of
Turkey, Tehran, 7 September 2018 http://www.mfa.gov.tr/iran-rusya-turkiye-
ortakaciklamasi_en.en.mfa
Republic of Turkiey, Ministry of Foreign Affairs. Synopsis of the Turkish foreign policy.
http://www.mfa.gov.tr/synopsis-of-the-turkish-foreign-policy.en.mfa
US Department of State, US Relations with Turkey. https://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/3432.htm
US Central Command, Aug. 28, 2018. Department Of Defense Press Briefing by Secretary
Mattis and General Dunford in the Pentagon Briefing Room.
http://www.centcom.mil/MEDIA/Transcripts/Article/1615305/department-of-defense-
pressbriefing-by-secretary-mattis-and-general-dunford-in/
Linköpings Universitet Olov Forsberg
Självständigt arbete i Statsvetenskap 15 HP HT 2018
57
Databaser
Dag Hammarskjölds Library, Security Council - Veto List United Nations
http://research.un.org/en/docs/sc/quick
JSTOR. About. https://about.jstor.org/)
Observatory of Economic Complexity, Turkey Exports
https://atlas.media.mit.edu/en/profile/country/tur/#Exports)
Security council report, Chronology of events – Syria.
https://www.securitycouncilreport.org/chronology/syria.php/2 ResearchGate.
About https://www.researchgate.net/about