Loggbok i Keramik
Eric Åhlber 3 /12 2010
Vad är keramik?
När jag kom till den första lektionen jag hade många frågor. Vad kommer vi arbeta med för material?
Vad finns det för tekniker? Hur ”stelnar” ”degen”? Jag tror att den här loggboken kommer besvara
dessa frågor och många fler, samt ska beskriva hur mitt arbete fortskridit under denna termin inom
Keramik A.
24 / 8 – Kopp och skål
Första keramiklektionen! Den första uppgiften vi fick var att göra en kopp och en skål för att få en
känsla för hur man jobbar med lera. Först fick vi lära oss om lerans egenskaper och hur man ska
bearbeta leran innan man börjar forma den. Vi kommer arbeta med lersorten ”lergods” som är en av
de vanligaste lerformerna. Innan man börjar forma i leran måste man bearbeta den. Vi bearbetar den
av två anledningar: 1. Genom att knåda den på rätt sätt kan man minimera risken för att det finns
luftbubblor i leran. Om det skulle finnas luftbubblor i leran kommer dessa expandera under
bränningsprocessen. Detta skulle leda till att det man format går sönder. 2. Vi knådar även leran för
att ”värma upp” den, vilket gör att den blir lättare att jobba med. Denna bearbetning gör man genom
att först knåda den mot bordet med händerna och sedan kavla ut den. För att få en jämn tjocklek kan
man lägga två ”lister” på sidorna av kaveln som gör att man får en bra tjocklek på leran. Om man kan
se små ojämnheter i leran är detta troligtvis bubblor som man kan sticka hål på. Jag började med att
knåda leran, kavla den och skära ut en rektangel i den. Det blev cylindern till koppen. För att få en bra
botten till koppen tog jag cylindern och skar en cirkulär botten i kavlad lera. Botten fäste jag i
cylingern genom att använda slickers. Slickers fungerar som ett slags lim för lergods. Den fungerar
mellan två ytor av lera och består av lera blandat med vatten. Då jag fäst botten och väntade på att
den skulle torka började jag på skålen. Jag uppskattade en lagom stor lerklump och efter jag
bearbetat den började jag ”tumma” ett hål i lerklumpen. Då man tummar lera gäller det att man
tummar ut leran så den successivt blir mindre tjock, lika mycket på alla ställen. Skålen gjorde jag
fyrkantig på på grund av att den på det sättet blir lite annorlunda. I botten ristade jag in ”tom. Då
inget finns i skålen ser man att den är ”tom”. Det är viktigt att komma ihåg innan man lämnar
lektionen att varje gång plasta in den leran man har format, i plastpåsar. Detta gör man för att om
föremålet står i vanlig luft så torkar den successivt, och förlorar till slut sin egenskap av att vara
formbar. I en plastpåse behåller den fukten. Nästa lektion ska koppen formas klart och skålen ska
färgläggas.
31 / 8. Ej lektion. Vi hade temadagar.
7 / 9 Engobe:
Jag gjorde dekorationer på skålen med modeleringspinnar. Om jag haft en rund skål hade jag kunnat
placera den på en kavallett (platta man kan snurra på). Då man har den på en kavalett kan man
rotera föremålet och göra en jämn dekorering, ex ett vågat streck. Eftersom jag hade en fyrkantig
skål var detta inte möjligt eftersom kanterna gör att skålen snurrar ojämt. I detta fall var det enkelt
att göra dekorationer ”för hand” med hjälp av modelleringspinnnar, men det kan vara värt att tänka
på detta i framtiden om jag vill göra jämna mönster på mina föremål. .
Jag tillsatte en hänkel (örat) på koppen med hjälp av slickers. Hänkeln böjde jag utåt, så att den ska bli
bekvämare att hålla i. Då man böjer leran är det risk att leran spricker lite på ytan. Detta kan man
åtgärda genom att fukta leran lite med en blöt svamp. Ju större fästytan på handtaget till koppen är,
desto mer tyngd tål hänkeln, däför är det viktigt att inte fästa med alltför små ytor. Det är också
viktigt att man kommer ihåg att man ska ha vatten i koppen som gör den tyngre. För mig är
användarvänlighet och hållbarhet två mycket viktiga saker när man formar i keramiken. Därför
försökte jag få koppens handtag så hållbart som möjligt genom stor fästyta, och böjde handtaget så
att det ska var bekvämt att hålla i. Sen ska självklart även estetiken och utseendet prioriteras. I
kanten där koppen går ihop skapades en ojämnhet som var ganska ful. Det löste jag genom att dra en
sick-sack linje över det ojämna, vilket gjorde så att det såg ut som om koppen var ”ihopsydd”. Medan
jag väntade på att koppen skulle torka tillräckligt mycket för att engoberas, målade jag engobe på
skålen. Engobe är en lervälling som får färg då man blandar den med oxider. Vid användning av
engobe är det viktigt att objektet man målar på är tillräckligt torrt. Man brukar säga att det ska vara
”lädertorrt”. Med lädertorrt menar man att leran inte längre är formbar men inte torkat helt än.
Lädertorrt ska det även helst vara då man monterar ihop olika delar. Jag började med engobe på
skålen som hade legat och torkat ett tag och tog koppen efter. För att strecken jag dragit i skålen
skulle bli tydliga målade jag det i svart och utsidan av skålen målade jag grön. Insidan blev vit och
även detaljerna (”tom”) målade jag i svart. Då koppen torkat började jag engobera den. Då man vill
göra motiv med engobe kan man använda sig av tidningspapper. Man täcker de ytor man inte vill ska
bli målade av tidningspapper och sedan när man målat kan man dra bort dom. Jag rev ut
tidningspappret och tryckte på det på koppen så att de formade en ”smiley”. Jag gjorde en smiley på
båda sidorna så att man kan se ett motiv oavsett vilken hand man håller koppen i.
Så här blev skålen och
koppen efter
glasyrbränning!
14 / 9 Re-design
Idag startade vi upp ett nytt moment som kallas re-design. Vi ska komma på en förbättring (estetiskt
eller praktiskt) av ett vanligt bruksföremål. Läxa till idag var att ta med ett föremål som man tycker
var dåligt designat och ta med ett föremål som var bra designat. Jag tog med en grekisk urna i
keramik som exempel på dålig design. Den är visserligen fin och kan fungera som dekoration men då
jag tänkte efter så kan den egentligen inte fylla någon funktion. Vanligtvis är sådana här urnor för
stora för att kunna användas som bägare. De går inte att ha på bordet. De är för djupa för att ha som
skålar eller att lägga saker i. Dess volym är för stor för att man ska kunna ha dem som vaser eller
krukor. Den fyller ett konstnärligt syfte men används egentligen inte till något. Föremålet som jag tog
med som bra design var en kopp. Den här koppens är stor och den har inget öra, vilket jag ser som
en bra sak för mig, då jag tenderar att fumla med örat och välta koppen. Den är bred nertill men inte
så hög och står därför stadigt. Jag fick lära mig hur man kan undersöka om ett föremål är gjuten eller
handgjort. Då ett föremål följer samma tjocklek längs hela föremålet är detta ett kännetecken på att
den kan vara gjuten. Om det exempelvis är en liten utbuktning på utsidan och det är en liten
utbuckning på insidan också kan detta vara ett tecken på att den är gjuten. På det sättet kan man
bedömma om det är handgjort eller inte. Jag började reflektera vad jag ska göra som re-design. Jag
kom fram till två olika förslag: 1: En fruktskål, gjord med former för frukter. Jag tänkte att man kunde
forma en skål och sedan trycka in frukter i leran så att leran formas efter frukterna. På detta sätt
skulle man kunna lägga exempelvis en banan i formen för var en banan skulle ligga, och sedan lägga
andra frukter bredvid. 2: En förbättring av en vanlig fotogenlampa. Vanliga fotogenlampor brukar
bara ha en låga och vara ganska komplicerad formade. Jag tänkte att man kunde göra en oljelampa
som kan ha flera vekar och sprider mer ljus. Då leran genomgått båda bränningsprocesserna kommer
den tåla värmen från en låga, vilket man kan utnyttja för att göra en oljelampa.
Man kan fråga sig när man gör en sån här uppgift: Vad är egentligen bra och dålig design?
Ofta beror designen på vilket ändamål man vill fylla med föremålet man tillverkar. Vill man göra en
vas tycker jag att den estetiska och artistiska aspekten är viktigt. Men nu i keramiken kommer jag
fokusera på att främst göra bruksföremål som ex. en tekanna. Då man tillverkar bruksföremål tycker
jag att det viktigaste är att föremålet är användarvänligt. För mig spelar det mindre roll om en
tekanna är väldigt vacker när det ändå inte går att fylla den med vatten, eller om man nästan skär sig
av att hålla i den. Det är för mig inte en bra design. Men om jag skulle tillverka ett föremål som inte
skulle användas, utan endast fyller funktionen som en ögonsten skulle jag prioritera estetik och
utseende före både hållbarhet och användarvänlighet. Jag antar att bra design för mig är att man
lyckas anpassa föremålet till sitt användningsområde!
21 / 9 Konsten att dreja
I början av dagens lektion fick vi en genomgång i drejning. Drejning är en av de vanligaste tekniker för
formning av lera (annars finns ex tumning, gjutning ringling). Man ska börja med att knåda en lagom
stor bit lera, om den är för stor/liten blir det svårt, så om man är nybörjare gäller det att inte ta
alldeles för mycket lera. Då du knådat leran gäller det att ganska kraftigt fästa lerklumpen i mitten av
drejskivan. Lerklumpen kallas nu en klös. Det gäller att börja med att centralisera klösen på den
roterande plattan. Centralisering betyder att klösen får en jämn rotation och inte avviker då den
roterar. Detta får man genom ett konstant (statiskt) tryck mot leran. Det är då viktigt att föremålet är
täckt av lite vatten för att risken annars finns att lerklumpen ”biter tag” i dina händer och leran blir
descentraliserad. Centraliseringen är grunden för att föremålet ska bli bra drejt. Om den inte är
centraliserad är det omöjligt att skapa symetriska former, eller ens dreja föremålet. Man kan
använda antingen tummar eller fingrar då man skapar gropen i mitten av leran som sedan ska bli
gropen i en skål. Något som är viktigt att tänka på då man drejar är att centrifigualkraften är stor.
Därför är det lättare att dreja med centrifigualkraften och göra exempelvis en skål än att dreja mot
den och göra exempelvis en tekanna. Om föremålet är för tunt eller stort kan föremålet utvidgas
eller till och med falla ihop. Då man drejt färdigt ska föremålet förflyttas från drejmaskinen till en
bricka. Detta ska göras genom att dra skärtråd under föremålet samtidigt som vatten tilllsätts.
Föremålet ska plastas in (eventuellt med ett litet hål i påsen) för att bli läderhård, då man sedan kan
forma ändra detaljer på föremålet. Jag prövade att dreja idag och blev förvånad över hur mycket
svårare det var än det såg ut. Jag hade från början problem med att centralisera klösen, men hittade
ett statiskt läge då armbågen fick vila mot mitt ben. Skålen jag skulle göra blev lite för tunn och
kanterna började falla nedåt. För att inte ge upp bestämde jag mig för att göra en tallrik av det. Jag
fick av tallriken utan problem och rengjorde drejskivan med ett sken (ett platt träformad verktyg som
vanligtvis används för att jämna till ytor). Idag lärde jag mig speciellt att statisk tryck är viktigt både
då man centraliserar klösen och då man formar under drejningen.
28 / 9 Lära från misstag
Idag fick jag lära från ett misstag. Jag hade glömt att plasta in talriken som nu hade torkat och var
omöjlig att forma eller engobera. Jag får se till att det inte händer någon av mina senare uppgifter.
Under veckan hade jag funderat över vilken re-design som var bäst att göra. Jag valde mellan
fruktskålen och oljelampan. Jag kom fram till att oljelampan hade en större användbarhet och var
bäst anpassad för uppgiften, då uppgiften var att man skulle förbättra funktionen/estetiken på ett
vanligt bruksföremål. Dessutom valde jag oljelampan för att jag ansåg att det krävde en lite större
keramisk insats, där jag fick jobba med fler delar, än bara en skål. Oljelampan är en re-design på en
vanlig oljelampa som har en veke. Då jag skissade kom jag fram till att det var bäst om den hade en
skål-liknande form som man häller ner olja i. På sidorna av denna skål ska det finnas små hål som en
veke kan stickas ut ur. Två ”öron” ska finnas utanför dessa hål för att lägga vekarna på. Hålen ska jag
göra så pass små så att veken får plats, men elden inte kan sprida sig. Det ska finnas ett litet lock att
lägga på, för att det ska bli smidigt att fylla på den eller rengöra den inuti. Jag ska även göra två hål i
locket, som gör att man kan ha brinnande vekar som sprider ljus på locket. I skålen ska jag forma en
liten ”utbucktning” uppåt, så att oljan inte sammlas i mitten, utan sprider sig längst sidan där vekarna
ligger. Kappilärkraften kommer (förhoppningsvis) göra att veken suger upp olja från skålen och kan
brinna på själva öronen och locket. Denna oljelampa blir både lätt att fylla på, men sprider också ljus
från 4 ställen (två på öronen och två på locket) istället för en. Jag knådade en lerklump och började,
med tumningstekniken, forma skålen som oljan ska finnas i. Då jag tummat skålen tillfogade jag, med
hjälp av slickers, den lilla kullen i mitten som gör att oljan alltid finns vid veken. För att få utsidan
jämn och fin doppade jag en bit svamp i vatten och jämnade till oljelampan på dess ojämnheter.
5/10 Bränningsprocesser
Idag fick vi veta hur de keramiska bränningsprocesserna ser ut för stengods. Jag lärde mig även vad
det innebär att glasera föremål. De keramiska bränningsprocesserna är följande: Då man har format
leran till den formen man vill ha den samt målat med engobe (beskrivit i lektion 2), om man vill det,
ska leran genomgå den första bränningen: skröjbränning. Lerans egenskaper såväl som kemi
kommer då förändras. Då ugnen går upp i 900 – 1000 grader celsius förångas vattnet ur leran. Efter
en skröjbränning finns det inte möjlighet att återfukta eller forma leran. Under den första delen av
bränningen, upp till 125 grader, sker mest förändring för leran. För att inte vattenrester i godset ska
förgasas för häftigt, så att leran spricker, brukar man starta ugnen på reducerad effekt. (ca 80 grader
temperaturökning / timme). De sker viktiga förändrändringar ända upp till ca 570 grader och ugnen
ska inte öppnas förräntemperaturen är ca 200 grader. Om ugen öppnas för tidigt riskerar keramiken
att spricka, då temperaturskillnaden blir för hög.
Då föremålet skröjbränts är det bra om man glasyrbränner det också. Man glasyrbränner både av
estetiska men också praktiska skäl. För bruksföremål, exempelvis en kopp, är det bra om man
glasyrbränner på grund av hygieniska skäl. En glasyrbränd kopp är lättare att tvätta än en kopp som
inte är glasyrbränd. Ytan förändras till en mer glansig yta som kan vara mer estetiskt tilltalande. Först
ska föremålet täckas av glasyr. Det kan vara antingen matt eller genomskinlig glasyr. Det är lättast att
täcka föremålet med glasyr genom att doppa den i en hink med glasyr. Det är viktigt att man rör om i
glasyren precis innan man doppar föremålet, för att få med alla viktiga delar av glasyren. Glasyren
kommer vara vit, men kommer få sitt transparanta utseende under glasyrbränningen. Innan man
placerar föremålet i ugnen måste man torka bort glasyren på undersidan av objektet då glasyren
annars smälter fast i ugnen. Alternativet till detta är att man placerar föremålet på en trefot. Då man
har skröjbränt föremålet tidigare behöver man inte ta hänsyn till keramiska processer för leran i
ugnen under glasyrbränning. Dock finns saker man behöver veta om glasyren innan man glaserar, ex
att glasyren passar ihop med lerans egenskaper och vilken utsmältningstemperatur den har. Ofta
sker glasyrbränningen kring 1200-1300 grader för stengods. Sedan låter man ungnen utjämna, vilket
betyder att hela ugnen ska bli lika varm och glasyren ska smälta på bästa sätt. Efter jag lärt mig allt
detta fortsatte jag på min re-design. Precis som planerat tillfogade jag två öron på sidorna av skålen.
Dessa öron är fyller funktionen av att kunna ha de brinnande vekarna i. Jag skar ut ett cirkulärt lock i
kavlad lera och såg till att det passade på oljelampan. Efter det gjorde jag två hål i locket som man
kan dra upp två vekar ur. På det sättet fungerar även locket som en ”vekhållare” som brinner. För att
vara säker på att locket skulle sitta stadigt på skålen tillfogade jag två ”klossar” på undersidan av
locket, vilka tar stöd mot skålens insida.
7/10 Håltimmes-drejning
Eftersom jag kände att jag ville ge mig på drejningen en gång till gick jag till klasrummet under dagens
håltimme. Det gick snabbare denna gång att centralisera klösen och jag började ännu en gång på att
göra en skål. Den här gången gick det bättre. Det jag gjorde bättre denna gång var att lyckades hålla
kanten på skålen tillräckligt tjock för att den inte skulle falla isär som den gjorde förra gången. Jag
försökte att hela tiden tänka på att ha så lite friktion som möjligt mellan mina händer och skålen
genom att ha mycket vatten men mot slutet råkade jag få en ojämnhet i övre kanten på skålen. Jag
tänkte att jag lika gärna göra kunde göra en skål med vågad kant, och löste problemet genom att göra
hela kanten vågad, vilket gjorde att man inte kunde urskillja att jag råkat missforma den lite under
drejningen. Då jag var klar förflyttade jag den från drejskivan precis som förra gången, med skärtråd
och vatten. Den här gången kom jag också ihåg att plasta in den.
12/10 Kärl som kan förslutas
När jag kom till dagens lektion hade jag funderat ut hur jag skulle göra ett bra lock till min ny-drejade
skål. Av estetiska skäl tänkte jag att det skulle vara ballt att forma locket efter skålens vågformade
kant. Så jag skar ut en cirkel ur kavlad lera och la den sedan på skålens kant. Genom att trycka ner
locket på vissa ställen kunde jag göra även locket vågformat. Detta gjorde att locket endast har en
perfekt passform.För att handtaget till locket skulle få bästa möjliga fäste i själva locket tillfogade jag
en klump lera i mitten av locket. Denna fäste jag med hjälp av slickers. Genom att nypa hårt i denna
lerklump kunde jag få ett lock som var lätt att ta i och var hållfast. Jag la locket på skålen med
tidningspapper mellan för att locket inte skulle bli deformerad eller torkat ihop med skålen tills nästa
lektion. Nästa uppgift var att göra ett återförslutningsbart föremål som klarar varma vätskor. Jag
hade valt att göra en tekanna. Jag hade under veckan funderat på vilken teknik jag ville använda då
jag gjorde min tekanna. Jag kom fram till att det bästa var att tumma fram två halvklot och
sammanfoga dom med slickers. Så jag förberedde två lika stora lerklumpar som skulle formas till de
två halvorna. Jag tumma båda samtidigt för att kunna kontrollera att båda var lika i storlek. För att
inte riskera att tekannan föll ihop av sin egen tyngd gjorde jag den övre delen lite mindre och lättare,
och den undre lite tjockare. Jag valde att göra tekannan ganska platt och bred för att jag tycker att
det är kul med en lite annorlunda tekanna. Dock ska den inte göras för platt, med anledning av att
sidorna då inte kommer kunna hålla tyngden uppe och den kommer då kunna falla ihop. Då båda
halvorna av tekannan var klara såg jag till att kanterna passade med varandra och sedan täckte jag
kanterna med slickers. Jag glömde nästan hålet i toppen av tekannan. Som tur var kom jag ihåg det i
sista sekund och skar ut ett hål i botten av en av halvcirklarna. Sedan fäste jag ihop de två halvorna
och använde skärtråd, kniv och svamp för att man inte skulle se linjen mellan de två halvorna.
26/9 Pipen till tekannan
För att tekannan skulle vara lite lädertorr hade jag gjort ett mycket litet hål i plastpåsen förra
lektionen. Jag var en stund lite orolig att jag gjort ett lite för stort hål och att den skulle vara oformbar
nu, men som tur var, var tekannan så torr som jag förväntat mig. Detta gjorde jag för att jag tycker att
det ibland är lättare att jobba med lera då den inte är alltför mjuk och formbar. Idag var det nog bra
att den var lite hårdare än vanligt, eftersom den annars lätt hade kunnat sjunka ihop av sin egen
tyngd då jag jobbade med den och rörde på den. Jag funderade på hur jag skulle göra pipen och hålet
där pipen skullet sitta. Efter att ha tittat i en bok om tekannor gjorda i keramik kom jag fram till att ett
bra sätt var att göra flera små hål och sätta pipen över dessa hål. På detta sätt riskerade man inte
tekannans form genom att göra ett jättestort hål, men vattnet skulle ändå komma ut. Genom att göra
dessa små hål så kontrolleras även vattentrycket ut ur pipen eftersom inte lika mycket vatten kan
flöda igenom flera små hål. Jag gjorde dessa hål med en flinga och gjorde en pappersform av pipen.
Då man gör pipen till en tekanna finns mycket att tänka på. Den får inte vara för liten vid mynningen,
för då kommer vattnet trycka med en stor kraft, och strålen blir okontrollerbar. Den får inte vara för
rundad i kanten, för då kommer inte te-strålen ”klippas av” på rätt sätt. Då jag kommit fram till en
bra pappersform la jag denna form på kavlad lera och skar ut lera i samma form. Jag började med att
forma pipen cylindrisk och sedan fäste jag den med slickers på tekannan. För att få pipen hållfast på
tekannan använde jag inte bara slickers, utan även rålera att fästa med mot slutet. Det här gjorde jag
för att få starkare fäste. Sedan fortsatte jag med oljelampan. På locket jag gjort till oljelampan gjorde
jag två spår medd modelleringspinnar som utgick från varje hål. Detta gjorde jag för att skapa en
form som man kan placera veken i. Då tekannan torkat lite dekorerade jag den med linjer och
prickar, i en ”orientalisk” stil. Detta gjorde jag med modelleringspinnar.
9/10 Handtag, engobering och slutarbete av re-design
Jag började med att reflektera över hur jag skulle göra handtaget till tekanna. Eftersom den väger
relativt mycket funderade jag på att göra ett handtag på vardera sida av tekannan för att minska
tyngden på varje handtag, men jag insåg snart att detta skulle, ur en praktiskt synvinkel, vara ganska
dåligt. Därför insåg jag att det kanske vore bättre att göra ett stort handtag och göra så att fästytan
var ganska stor. På detta sätt blir kraften fördelad på en större yta. Då jag skurit ut handtagen skar jag
med en mattkniv bort kanterna på handtaget på grund av utseendemässiga och funktionella skäl.
Sedan fäste jag den genom att i början använda slickers, men sedan stärte jag med vanlig lera. Nu
behövde jag bara förbättra mönstret jag gjort på kanten av tekannan. Jag förtydligade dessa mönster
och fyllde i det som blivit igenfyllt av slickers och ny lera. Jag målade sedan min skål, som jag drejat,
med grön engobe och stänkte svart färg på den, vilket jag tror blir trendigt och snyggt. Ett misstag jag
gjorde var att jag målade engobe på undersidan. Det ska man inte göra för att detta kan göra att
föremålet bränner fast i ugnen under skröjbränningen. Det problemet löste jag genom att skrapa
bort engoben. Sedan målade jag oljelampan med engobe. Jag valde färgen svart för att jag tror att
den svarta färgen blir en bra kontrast mot en brinnande låga.
Den sista uppgiften vi har kvar i keramiken är ”sex-delar-en-enhet”. Den går ut på att man ska
tillverka sex objekt som är antingen en produktförbättring eller sex objekt som hör ihop med
varandra (ex en servis). I slutet av lektionen fundera över vad jag ville göra inom denna uppgift. Jag
kom på tre idéer på saker jag kunde göra.
1. Ljusstakar som man kan sätta ihop med vararandra så de formar ett löv. Inspirerad av årstiden
(snöar dock nu) tänkte jag att man också kunde måla dessa ljushållare i höstlövens färger.
2. Den andra idén var att göra en servis med koppar, assietter, bägare och mjölkkanna. Detta är det
klassiska exemplet på vad ”sex-delar-en-enhet” kan vara.
3. Sex ljusstakar vars former passar varandra. Genom att göra dessa kan man ha var ljusstake för
sig, eller sätta ihop alla till något som blir till en ljusstake med sex ljus.
16/11 Oläglig engobering
Dagens lektion ägnades åt att göra dekorationer och slutgiltiga förbättringar på tekannan och
oljelampan. De mönster jag gjort på tekannan fyllde jag i med svart och vit engobe för att de skulle bli
mer synliga och tydliga. Jag fyllde i de vågade och kantiga linjerna med svart färg och de korta
strecken med vit färg, för att jag tror att kontrasten, svart-vit, kommer bli bra. Jag gjorde så att
undersidan blev slät och gjorde hela tekannan redo för att skröjbrännas. Eftersom att leran inte kan
få tillbaks sina ursprungliga egenskaper då den skröjbränts såg jag till att tekannan såg ”slutgiltig” ut.
Jag upptäckte att jag målat med engobe på undersidan av oljelampan, vilket jag gnuggade bort med
sandpapper eftersom att detta. Dagens misstag var att jag trodde att min drejade skål och oljelampan
redan var skröjbrända. Egentligen hade de endast torkat under en vecka för att skröjbrännas snart.
Men jag glaserade både den drejade skålen samt oljelampans lock. Sedan insåg jag mitt misstag.
Eftersom att oljelampan är relativt platt kunde jag med sandpapper ta bort den glaserade ytan.Den
glaserade ytan på skålen gick dock inte att ta bort eftersom skålen är så pass rund vilket innebär att
den inte kommer kunna skröjbrännas innan den glasyrbränns. Vanligtvis är det under
skröjbränningen som de mesta kemiska förändringarna sker för leran, och vattnet förgasas under
under denna process. För att inte förgasa vattnet
för snabbt så att något spricker startar man ugnen
på reducerad effekt. Nu kommer dock inte detta
vara möjligt eftersom skålen ska glasyrbrännas i ca
1200 grader direkt. Risken kommer därför öka för
att skålen spricker, men tyvärr finns inget att göra
åt saken. Efter det ritade jag en skiss på varje idé
av re-design. Det blev därför tre skisser.
Så här blev den glaserade skålen
23/11 Sex-delar-en-enhet
Jag började värdera idéerna på re-design mot varandra. Jag diskuterade lite med Morten och vi kom
fram till att de ljusstakar som är kompatibla med varandra var både mer utmanande och passade
uppgiften perfekt eftersom ljusstakarna måste passa ihop form-mässigt såväl som estetiskt. Jag
formade en klump lera till ett kvadratiskt ”rätblock” och ritade med en penna i leran hur jag ville att
ljusstaken skulle vara formad. Formen på ljusstaken skulle bli två halvmånar utskurna på sidorna.
Ljushållaren skulle därför passa med två ljus med en halvmånar utbuktandes på sidorna. Med hjälp
av skärtråd skar jag ut det första ljuset längs de förmarkerade linjerna. För att ljushålet skulle passa
perfekt till ett blockljus hade jag med mig ett blockljus som jag passade hålet till. Jag skar ut ett hål,
lite större än vad som passade för ljuset. Anledningen är att hålet kommer minska lite under
bränningsprocesserna och därför är det viktigt att göra lite större former än vad som passar. Jag
gröpte även ur ljusstaken från undersidan. Detta gjorde jag för att massiva lerklumpar har en stor risk
att spricka under bränning. Genom att gröpa ur ljusstaken minimerar jag då risken för att detta
händer. Det är samtidigt viktigt att tänka på att inte gröpa ur för mycket för då kommer ljusstaken
faller ihop eller blir skör.
24/11 ”Sex-delar-en-lektion”
Idag när jag letade efter den ljusstaken jag gjort förra gången hittade jag den inte. Eftersom det var
sista lektionen idag var mitt mål för dagen, sedan innan, att hinna forma resterande ljusstakar. Detta
mål ville jag inte släppa. Om jag lyckades med det skulle det enda jag hade kvar efter den här
lektionen vara att färglägga ljusstakarna (sedan bränna såklart). Jag kom fram till att en effektiv men
ändå säker metod var att göra alla sex ljusstakar parallelt med varandra, samtidigt alltså. Jag började
med att göra sex lika stora fyrkanter i lera. Dessa var ca 10 x 10 x 5 cm. Nu kunde jag från varje
lerklump forma varje ljushållare. Detta gjorde mitt arbete effektivt, men jag blev också mer säker på
att ljushållarna passade med varandra eftersom jag formade dem från lika stora bitar av lera. Då jag
formade varje ljusstake ritade jag först ut, med spetsen av en blyertspenna, på leran hur jag ville att
ljusstaken skulle vara formad. När jag var nöjd skar jag ut denna form med hjälp av skärtråd längs
med den markerade formen. Då jag skurit den första var det viktigt att den andra var ”kompatibel”
och passade till formen på den första. Om jag gjorde en utåtbuckning på den ena, behövde jag göra
en inåtbucktning på den andra. För att få fram former som passade med varandra kunde jag göra
några grova mätningar med
linjal i leran.
Under denna lektion gjorde jag de sex ljusstakarna
Plannering för arbete under projektperioden:
Under projektperioden kommer jag att gröpa ur samt göra välpassande hål i varje ljusstake. Jag skall
även göra mönster med modelleringspinnar. Mönster och färger kommer att passa till varandra så att
de passar att ha ljusstakarna passar som en enhet. Ljusstakarna kommer vara målade i samma färg
med mönster som ”går ihop” när man låter dom stå bredvid varandra.
Nu när terminen snart är slut kan jag se tillbaka på mitt arbete och kan känna mig nöjd. Nöjd med de
föremål jag skapat och nöjd med det jag lärt mig under resans gång. Jag tycker att mitt arbete har
fungerat bra och ofta har det varit tack vare att jag ändå har försökt att planera lite innan jag börjat
på varje moment. Då jag ser på de föremål jag format i lera kan jag urskilja liknande drag i flera av
objekten. Det kanske är min egna keramiska ”stil”. Likheterna vi kan se mellan tekannan, oljelampan
och min drejade skål är att alla är alla är relativt ”robusta” till utseendet. Med robusta menar jag att
det inte är så detaljrika men ändå ”stilrena”. Kanske har jag gjort det såhär för att jag har fokuserat
på objekternas form och funktion. Kanske är det också för att det funnits en risk att jag ”förstör” mina
formade saker om jag försöker göra krusiduller och detaljer på dom. Ett exempel på det är
oljelampan, som inte är så detaljrik men ändå ser fin ut. Samtidigt är jag nöjd att jag vågade prova att
färglägga, göra mönster och detaljer på min tekanna. Om jag fick ändra något, nu i efterhand, hade
jag kanske gjort detaljer på alla mina verk och lekt lite mer med färger, nu när jag såg att det faktiskt
gick bra med tekannan och den drejade skålen! Under terminen har jag lärt mig mycket nytt. Mycket
av denna nya kunskaper öppnade nya möjligheter för mig, bland annat kunskapen att bränd lera
klarar av värme från lågor osv. Det utnyttjade jag i min oljelampa där vekar får brinna på den brända
leran.
Jag kan förstå att även fast leran är ett material som använts i årtusenden har det hållit sig ”aktuell”
och är oändligt användbar. Från det att den första krukan gjordes (i kina för ca 18 000 år sedan, såvitt
man vet) fram till idag har keramiken varit ett sätt att uttrycka kreativitet med, ett område att vara
innovativ inom, samt att skapa bra bruksföremål.
Eric Åhlberg
3/12 2010