5/2009

IN I VILDMARKENTEXT : SARA SUNDMAN FOTO : IDA TAAVITSAINEN

År 1990 blev amerikanen Christopher McCandless färdig med sina studier. Han hade en examen i historia och antropologi, var 22 år och hade omkring 24 000 dollar på kontot. I stället för att fortsätta studera eller skaffa ett jobb donerade han alla sina pengar till välgörenhet, började kalla sig själv Alexander Supertramp och reste runt i USA. McCandless strävade efter att överleva på så lite pengar och med så lite saker som möjligt. Det slutliga målet var att resa till Alaska, där han skulle leva i naturen långt borta från civilisationen och dess materialism.

År 1992 förverkligade han sin dröm. Utan nästan någon utrustning eller er-farenhet av att leva i ödemarken reste han till Alaska och vandrade i väg i öde-marken. Ungefär fyra månader senare hittades McCandless ihjälsvulten i sin sovsäck. I hans dagbok kunde man läsa att han velat återvända, men att en stor flod som han inte kunde korsa var i vägen. Eftersom han inte hade någon karta visste han inte att det fanns en bro omkring 500 meter från stället han ville korsa floden på.

Nu, nitton år senare, sitter jag och surfar på internet, något McCandless knap-past gjorde. Jag läser att dörrarna till en lyckad höst 2009 öppnas om jag köper allt möjligt. Jag måste skaffa nya kläder, skaffa ett nytt klipp, skaffa en ny stamkrog. Det tjänar ingenting till att påpeka att jag kanske surfar på fel webbsidor – det kvittar vad jag gör eller var jag gör det, köpa ska jag. Internet, min hemstad, hela världen förmedlar samma budskap.

Budskapet sjunker in, även om jag inte vill det. Jag blir glad när jag skaffar ett nytt anteckningsblock inför skolstarten. Jag tycker det var värt att betala löjliga mängder på ett block av den typ Picasso lär ha använt i stället för att köpa ett vanligt blått rutigt. Jag är fåfäng, hedonistisk och materialistisk och det värsta är mina öron nås av röster som säger att det är bra, att samhället vill att jag är sådan.

Till och med för en fruktansvärt urban scout som mig själv är sättet Christo-pher McCandless gick tillväga fullständigt skrattretande. Hallå, kan någon säga karta och kompass? Jag själv kommer inte i håg att jag någonsin har velat flytta till ödemarken (utom under en fas då jag ville bli indian). Jag tycker om att kunna springa till butiken och köpa lättmjölk till mitt morgonkaffe, även om jag vet vilken lav som går att äta utan att man kokar den först (navellav).

Ibland undrar jag ändå hur det blev så att vi skapat ett system som kommer att förstöra vårt hem, miljön. Vi blir alla uppfostrade i att känna tillfredsställelse av att konsumera, men också att vi ständigt behöver göra det för att klara oss. Så vitt jag kommer ihåg gymnasielektionerna i samhällslära och så vitt jag har förstått tidningarnas ekonomispalter hör ekonomiska nedgångar såsom den i dag till. Dagens kris är unik eftersom världen i dag är global. Hur ska det fortsätta? Ska kommande generationer bara tacka och ta emot och finna sig i att de om de har dålig tur kan växa upp under en nedgång då de får lida av tidi-gare generationers girighet? Ska de lida dels på grund av att man måste skära ner på resurser som kunde sättas på barn och unga, dels på att framtiden kan visa att filmen Waterworld kanske inte var något att skratta åt?

Här borde jag nu presentera lösningen, alternativet, systemet som är bättre än det gamla. Den lösningen har jag inte. Christopher McCandless tänkte kanske inte helt fel. Det är ändå försent för att alla flyttade till vildmarken, den räcker ju inte till. Något måste vi ändå göra. Bollen är i din hörna.

I det här numret av Elevbladet kan du läsa både om två människor som lever på att shoppa och om en människa som medvetet strävar efter att konsumera så lite som möjligt. Mina fördomar sade att de förra var intellektuellt lata, ytliga människor och att den senare inte hade insett livets realiteter. Liksom med de flesta fördomar och det mesta över huvud taget hade jag helt fel.

�

ELEVBLADET 05/�009Elevbladet är Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS rf:s medlemstidning. FSS är skolungdomarnas egen intresseorganisation och riktar sig till elever i åk 7-9, studerande vid andra stadiet samt folkhögskolor. FSS har gett ut Elevbladet sedan 1920 under namnet Nordan, Svensk Undom, Ung Makt och Elevbladet.

Chefredaktör: Sara Sundman, 050 3684980, sara.sundman@skolungdom.fi / Art Director: Camilla Englund, ca-milla.englund@skolungdom.fi / Förbundsordförande: Alina Böling, 044 �778669, alina.boling@skolungdom.fi /

Generalsekreterare: Tiia Sundberg, 044 0690098, tiia.sundberg@skolungdom.fi ///Medarbetare i Elevbladet : Alina Böling, Tiia Sundberg, Valter Söderman, Sofia Mattjus, Frida Timonen, Sofia Eklund,

Avin Jarjis, Ida Taavitsainen, Mani Sedighi, Benjamin Knoppman, Frej Vuori /// fst@skolungdom.fi /// www.skolungdom.fi /// Ansvarig utgivare : förbundsordförande Alina Böling ///

Tryckt i Hufvudstadsbladets tryckeri

S. � INLEDNING / S. 3 ETT SINNE FÖR GOD GRÖT / ATT GENOMSKÅDA FALSKT FÖRNUFT / S. 5 HEY MEDLEM! / S. 6 MEDVERKANDE / SERIER / S. 7 ETT BRA SAMARBETE GER EN GOD GRUND FÖR FSS / S. 8 DYGNET RUNT I ETT KÖPCENTRUM / S. 9 ETT LIV UTAN KONSUMTION / S. 10 EN UNG AKTIEKÖPARE / S. 11-1� DOKTRINEN OM EKONOMI SOM NEUTRAL VETENSKAP / S. 14 FÖRÄNDRA VÄRLDEN PÅ EN DAG / S. 15 SOMMARJOBB / S. 18-19 MIDDAG PÅ KANSLIET MED MARCUS RANTALA / S. �0 LÄRARE PERMITTERAS I SJUTTON KOMMUNER / DET BÄSTA KAN FAKTISKT KOSTA INGENTING / S. �1 MOTIONSKAMPANJ / S. �� EN STUDERANDES DAGBOK / S. �3 NIO TIPS TILL EN UNDERHÅLLANDE HÖST - GRATIS / S. �4 - �5 KUBA / S. �6 -�7 EBL RE-CENSERAR / S. �8 EBL ÄLSKAR

3

GENERALSEKRETERARE FÖRBUNDSORDFÖRANDE

ATT GENOMSKÅDA FALSKT FÖRNUFTTEXT : ALINA BÖLING FOTO : IDA TAAVITSAINEN

Något jag kan bli så evinnerligt trött på i dessa tider som allt som ofta beskrivs som ekonomiskt dåliga är att diverse beslutsfattare kan fatta dåliga beslut ge-nom att påstå sig agera förnuftigt och fatta oundvikliga beslut. ”Vi är ju tvungna att tänka på det nuvarande ekonomiska läget”, magiska ord som till synes berät-tigar allehanda nedskärningar, nedskärningar i skola och utbildning medräknat. Dåliga beslut, förklädda till förnuftiga och oundvikliga beslut. Personligen tror jag inte att detta myndiga beslutsfattarförnuft som resulterar i nedskärningar på utbildning och skola är något verkligt förnuft, det är dåliga prioriteringar och kortsynthet. Ett långsiktigt mål i vårt land just nu är att vår egen generation ska vara i arbetslivet fler år än tidigare generationer. Detta innebär både att vi skall komma ut i arbetslivet snabbare och pensionera oss senare. Vi ska helt enkelt bli mer produktiva för samhället vi lever i. Men hallå? Varför är det då vi som ska sitta i alltför stora klasser, eller klasser som blivit tomma på lärare efter-som kommunen valt att permittera, eller varför är det vår skollunch som skall kosta under 1 euro per dag? Barn och unga är fortfarande alltför ofta lägst ner på prioriteringslistan då samhällets grå eminenser slår vakt om sina intressen i budgetförhandlingar och -uppgörelser. Det är på inget sätt acceptabelt att man förklär dåliga politiska lös-ningar till sunt förnuft. Finland toppar jämt och ständigt statistiken då det gäller dålig trivsel och psykisk ohälsa i skolor. Politiska lösningar som resulterar i större klasser och en skola där det är svårt att få det sociala stöd man behöver kan på inget sätt resultera i att vi ska kunna bli de produktiva skattebetalare dagens beslutsfattare ser i sina våta drömmar. Men ännu viktigare än att du skall bli en produktiv skattebetalare är att du har rätt till en kvalitativ utbildning, ditt välmående och din trivsel ska inte behöva offras. Sist och slutligen handlar det oftast om prioriteringar, därför har du all rätt att protestera om din lärare blir permitterad eller eleverna i din klass blir alltför många. Elever och studerande har fortfarande en mycket sämre chans att höras då det gäller beslut som berör dem, därför är det också lät-tare för beslutsfattarna att prioritera bort elever och studerande. Elever och studerande, barn och unga, borde vara gruppen man ser till och tar bäst vara på i samhället. Tyvärr kan beslutsfattare ofta ignorera deras intressen då de ändå inte får gå till röstningsbåsen. Vi måste genomskåda den fejkade förnuft-taktiken och fortsätta slå vakt om våra rättigheter och om vikten av att man inte skär ner på de resurser vår skola och utbildning fått. Det är äkta förnuft.

ETT SINNE FÖR GOD GRÖTTEXT : TIIA SUNDBERG FOTO : IDA TAAVITSAINEN

Jag tänker inte använda mitt första kolumnutrymme till att skriva om gröt, jag tänker endast inleda den så. Jag kan inte säga att jag varken älskar eller hatar gröt, men det jag kan säga att gröt kom-mer alltid att ha en varm plats i mitt hjärta. I allmänhet tycker jag att gröt endast är gott då det är exotiskt att äta den, det vill säga hemma har jag aldrig rört gröt, men så fort jag rest på läger, skolresor eller förbundsstyrelsemöten har den allt som oftast smakat. Men min syn på gröt förän-drades under gymnasietiden, för då kom jag att uppskatta gröt mer än någonsin tidigare. Vi serverades alltså gröt i skolan om morgnarna. Detta var ett projekt som Föreningen hem och skola initierade så att vi, skolans elever och studerande, skulle orka bättre med de tunga dagarna. Morgonmålsserveringen blev en dundersuccé. Det blev så populärt med morgonmåls-gröt i skolan att pengarna som föreningen reserverat för grötservering snabbt tog slut. Gröten blev kostnadsbelagd, men behöll sin popularitet. Nåja, det var tillräckligt sagt om gröt, för det jag ville skriva om i min första kolumn var vikten av ungdomsfullmäktige och de ungas röst i kommunalt beslutsfattande (tro det eller inte har gröt att göra med detta). I Helsingfors sköts ungdomspolitik på ett mystiskt sätt. Helsingfors stad har nämligen skapat ett projekt vid namnet Ung röst på stan för att fostra barn och unga till samhäl-lelig aktivitet och demokrati. Kärnan i Urps (som det kallas) är att genom diskussionstillfällen som arrangeras fyra gånger om året och en summa pengar på 3000 till 7000 euro, som skolungdomar ska få använda till sin skola, skapa samhörighet, förståelse för demokrati och att poängtera vikten av deltagande i samhället. Helsingfors stad årliga utgåvor till skolor skulle göra vardagen i skolorna lite bättre. Men kan alla köpas lyckliga (och därmed tysta) i skolan? Det tror jag inte på. Jag tror att det finns sådana som är trötta på att skrika sig hesa då de har en åsikt, utan att någon lyssnar till. På våren beslöt vår skola att söka pengar från Urps för att kunna fortsätta med projektet med morgongröt, som för skolans studerande blivit en naturlig del av dagen. Detta försök till nyttig användning av pengarna stoppades. Staden var inte på samma våglängd som gymnasisterna som ville servera gröt kostnadsfritt. Denna saknad av förståelse av de ungas vardag gav en mycket klar bild om beslutsfattande i staden. Man får vad man vill, om man vill vad staden vill. Faktumet är att Urps är riktat till 7-12 åringar och har av enkelhetens skull tillämpats på 13-19 åringar. Det är just i åldern 13-19 som man som ung ska vara delaktig i samhället för att inte totalt tappa intresset före man ens får rösta. Många andra kommuner i Finland har ett ung-domfullmäktige där unga är med i beslutsfattandet. Utan ett ständigt arbete för ungas samhällsintresse kommer vår generation att falla i glömska i dag men också i framtiden. Ett ungdomsfullmäktige behövs i Helsingfors och andra kom-muner. Det behövs ett ungdomsfullmäktige där unga hörs i beslut som berör deras hemkommun, deras skola och deras miljö. Ungdomsfullmäktige behövs för att alla samhällsgrupper ska vara rep-sresenterade och för att skapa en kontinuitet i kommunalpolitiken.

4

HEY MEDLEM!

TEXT & FOTO : SOFIA MATTJUS

Namn: Jessica Påvall.

Ålder: 19 år.

Skola: Norvalla Folkhögskola i Vörå.

Medlem i FSS sedan: hösten 2005.

Hej Jessica! Tycker du det är nödvändigt att ha olika gympagrupper för pojkar och flickor?- Nej. Det funkar riktigt bra i vår skola att ha gemensam gympa. Kanske det skulle vara nöd-vändigt i högstadiet, men det känns rätt onödigt att separera pojkar och flickor.

Vad är bra med just din skola?

- Den är liten och vi har bra sammanhållning.

Ditt motto!

- Var nöjd med allt vad livet ger och allting som du kring dig ser. Glöm bort bekymmer, sorger och besvär. Var glad och nöjd för vet du vad, en björntjänst gör ju ingen glad. Var nöjd med livet som vi lever här!

Ett riktigt bra motto! Vad bär du alltid med dig?

- Min plånbok, deo, tuggummi och lepomada.

Om du vore en karaktär i en film skulle du vara...

- ... Nasse i Nalle Puh.

På så vis! Vad är då din hemliga talang?

- Att smygflirta!

Spännande. Vad får dig att dregla då?

- Puppy eyes.

Fem snabba:Buss eller bilPraktik eller teoriInne eller uteKomjölk eller getmjölkSommarlov eller jullov

5

pinfärsk EBL-chefredaktör med drömmar om att bli nästa Seymour Hersh. FSS-aktiv sedan fem år tillbaka och stolt steinerbarn livet ut. Tycker om filmer av Wes Anderson och böcker av Ian McEwan. Tror att svaret på livets mening inte är 42, utan evig strä-van.

SARA SUNDMANCHEFREDAKTÖR

CAMILLA ENGLUNDART DIRECTOR

MEDVERKANDE :

mångsidig bildkonstnär med höga förväntningar på sig själv strävar sig genom livets intressanta absurdikum. Älskar blåbär, bra science-fiction och att drömma i animerat format. Tror att livets mening är att vara lycklig.

6

CAMILLA ENGLUND

BENJAMIN KNOPMAN

TEXT & FOTO : SARA SUNDMAN

Från och med nu kommer en ny röst att svara i telefon på FSS kansli. Hon het-er Cecilia Portnoj och är förbundets nya organisationssekreterare. Elevbladet satt ner med henne för att diskutera FSS, påverkan, sociologi och Helsing-fors.

Cecilia är en �5-åring åbobo och har just blivit färdig med sina studier i sociologi vid Åbo Akademi.

– Jag valde sociologi eftersom jag visste att jag ville jobba med barn och ungas rättigheter. Jag ser att vi unga är det samhället bygger på, vi är en satsning för framtiden.

Cecilias egen skoltid i Åbo säger hon var riktigt bra.

– Det jag tycker är viktigt att unga får sin röst hörd och att de har en möjlighet att påverka. Under min egen skoltid visste jag inte hur jag skulle gå till väga för att ändra på något i skolan.

Cecilia anser att det är viktigt att elever vet hur de kan påverka sin egen skola. Att skicka insändare till tidningen ska inte vara det första steget, tröskeln för att kontakta någon i skolan ska vara låg.

– Jag själv skulle kanske ha vågat gå till rektorn och tala, men jag trodde inte innerst inne att det skulle ha någon inverkan. Det borde vara en vardaglig sak att kunna tala med rek-torn och ändra på saker och ting.

Här spelar FSS också en stor roll. Enligt Cecilia är det viktigt att eleverna kan lita på att FSS fungerar som elevernas fackförbund och för framåt skolpolitiska ärenden.

– Elever ska också känna sig trygga att kontakta FSS, det ska inte vara en tröskel att kontakta förbundet. De ska veta att det finns någon som bevakar deras intressen, säger Cecilia.

Hon önskar att samarbetet skolan, eleverna och FSS emellan fungerar.

– Ett bra samarbete ger en god grund för intressebevakningen, säger hon.Cecilia betonar också att FSS måste vara nära sina medlemmar. – Mitt jobb får aldrig bli så byråkratiskt att jag inte vet vem jag har att göra med. Jag vill tala med människor och träffa dem face to face.

”Små kretsar i Svenskfinland”

Förra hösten gjorde Cecilia en högskolepraktik på länsstyrelsens social- och hälsovård-savdelning i Helsingfors. Där jobbade hon med socialskyddsfrågor. Sedan åkte hon till-baka till Åbo för att skriva sin pro gradu. För den undersökte hon hur småbarn använ-der internet ur föräldrarnas synvinkel.

– Det fanns mycket motstridigheter i föräldrarnas uppfattning om vad deras barn gör på internet. I början av en intervju kunde en förälder mena att de nog övervakar vad deras barn gör, medan de i slutet av intervjun kom det fram att de kanske står i köket och frågar om allt är ok.

Nu i höst flyttade hon sedan till Helsingfors igen.

– Jag trivs helt otroligt bra i Helsingfors. Jag hade alltid tänkt att jag skulle flytta till Stock-holm eftersom vi bodde där med min familj när jag var ung. Efter förra hösten blev jag ändå helt förtjust i Helsingfors.

Jobbet på FSS tror Cecilia att kommer att bli utmanande och arbetsuppgifterna vari-erande. Hon ser fram emot att jobba med unga människor. Jobbet på FSS kommer att bli det första där hon får jobba på svenska. Hon kommer från en tvåspråkig familj, men har gått i svenskspråkiga skolor och talar svenska med de flesta av hennes kompisar.

– Kretsarna i Svenskfinland är små, det har jag märkt här i Helsingfors när jag också här träffar kompisars kompisar.– De små kretsarna ger en trygghet. Det finns undersökningar som visar att finlandssvens-kar är lyckligare på grund av det sociala nätverket. Jag tror det stämmer, säger Cecilia.

”Ett bra samarbete ger en god grund för FSS”

7

TEXT : SARA SUNDMAN FOTO : IDA TAAVITSAINEN

Det vimlar av hipsters och journalister i andra vånin-gen av Amos Andersons konstmuseum i Helsing-fors. Det bjuds på mousserande vin och färggranna macaronbakelser. Vid första anblick verkar tillställ-ningen som ett vernissage, på väggen projiceras korta filmsnuttar med två färggrant klädda tjejer. Tillställningen är i själva verket en inflyttningsfest för videoklippens unga kvinnor, Fanni och Anni. De har nämligen flyttat in i köpcentrumet Forum i centrum av Helsingfors som en del av ett unikt marknadsföringsknep: Fanni och Anni bor i en liten stuga inne i köpcentret hela hösten. Butikerna är deras klädskåp och caféerna och restaurangerna deras skafferi.

Elevbladet träffar Fanni och Anni i ett café omkring fem me-ter från stugan som är deras hem tills nyår. En sak är säker: något typiskt jobb är det här inte. Frågan är om man kan beskriva det som jobb över huvud taget, det som slår mig är att deras jobb är som en livsstil även om de säkerligen ibland måste jobba hårt.

Någon typisk dag har de inte utom att de dagligen bloggar om sitt liv i Forum och laddar alltid upp bilder om dagens outfit. Både arbetsuppgifterna och arbetstiden varierar. Då tjejerna är i studion kan dagarna bli till och med tio timmar långa, andra kan vara kortare. Till exempel i dag ska de efter intervjun med Ebl till en sportaffär och filma. Största delen av kläderna får de behålla och de får äta var de vill. Hur stor deras lön är vill de inte säga, men båda ler när de frågas om den.

– Om man jämför med mitt studieliv ifjol så är det här nog ett lyxliv, säger Fanni.

Någon favoritaffär har de inte.

– Men det finns överraskningar. Vi fick till exempel härliga rockar i en affär som vi trodde bara säljer pälsar, säger Anni.

Fannis och Annis höst går ut på att shoppa och förmedla åt andra att de också borde shoppa. Tycker tjejerna att de gör ett viktigt arbete?

– För oss själva är det är en jätte stor grej, säger Anni.– Men inte omvälver det här kanske någon annans liv, säger Fanni.

Flickorna har en tuff sits, de uppmanar folk att konsumera i ekonomiskt hårda tider då många har det knappt. Det här påståendet avvisar de rappt.

– Jag tror faktiskt inte vi får någon att köpa något de inte skulle köpa ändå. Men vi kan hjälpa människor att fatta beslut, säger Fanni.

– Och inte klarar man sig från recessionen genom att spara, tillägger Anni.

Normalt liv

Anni är en färsk abiturient från Kallion ilmaisutaiteen lukio i Helsingfors. Fanni är ursprungligen från Björneborg, men har tillbringat föregående läsår i Helsingfors med att läsa germansk filologi. De kände inte varandra från förut och att deras namn rimmar är ett sammanträffande.

– I beskrivningen av jobbet frågades om man är intresse-rad av shopping och om att skriva om det. Jag var så där

att yes! säger Fanni.Hon säger att jobbet på Forum fått henne att överväga att jobba med marknadsföring i framtiden.

– Också jag är intresserad av den journalistiska sidan av jobbet. Vi får göra sändningar, blogga om mode och presen-tera produkter, säger Anni.

Att de kommer att bo i Forum var något de fick reda på först senare. Enligt dem kan de ändå leva ett normalt liv inuti köpcentret.

– Vi tillfrågas jätte ofta om vi ställde upp på det här bara på grund av publiciteten. Svaret är nej, säger Fanni.

Anni berättar att människor varit mycket nyfikna på deras liv i Forum, men att de varit mycket mer intresserade av att höra om de har kameror i duschen än om deras stil. Tjejerna vill snabbt rätta till missuppfattningar som lätt kan uppstå om deras anställning. De har fritid, de får lämna köp-centret, de får tillbringa nätter hemma.

– Vi får leva ett normalt liv här. Det finns ingen Big brother-auktoritet som övervakar oss. Utanför vår arbetstid får vi göra vad vi vill, säger Anni.

Men blir de inte rädda att tillbringa nätter i ett tomt köpcen-trum?

– Nej, lamporna är på och lågmäld musik spelar dygnet runt, skrattar Anni.

DYGNET RUNT I ETT KÖPCENTRUM

8

ETT LIV UTAN KONSUMTIONTEXT & FOTO : SARA SUNDMAN

- Nuförtiden är det allmänt känt vart konsumtionssamhället är på väg, jag tänker inte rada upp klyschor om det. Något måste göras. Taina Niemelä strävar efter att konsumera så lite som möjligt – och lyckas med det. För tillfället betalar hon hyra, men hon har redan sagt upp sitt hyresavtal och tänker tillbringa hösten med att resa runt i Europa.

Taina jobbar inte, hon lever genom att roskisdyka och idka byteshandel. Den främ-sta orsaken till att hon lever som hon gör är att hon vill kritisera konsumtionssamhället. Men det är bara en av orsakerna.

- Det här är på sätt och vis också ett test på hur man kan arrangera sitt liv utanför konsumtionen och på hur det påverkar den egna förhållningssättet till människor och till det egna sättet att bygga upp gemenskap, säger hon.

En orsak till Tainas livsstil är också att hon strävar efter att leva på överflöden som up-pstår i det rika finska samhället. Hon berät-tar att hon ofta har märkt att människor inte har tid för varandra, även då de skulle behöva det.

- Även om man vore i en svår livssituation och har en massa vänner kan det lätt bli så att ingen har tid. Det är en ganska skrämmande situation.

Taina påpekar att saker och ting kan vara

annorlunda: om man inte jobbar har man tid för varandra. Taina ler när hon säger att hon måste påminna sig själv om att hon faktiskt har tid. Det är viktigt för Taina att inte bli utanför samhället. Genom sin livsstil blir hon ändå lätt utanför.

- Man får ju inte ens vara på många ställen om man inte köper något. I såna situation-er blir det svårt att umgås med människor som konsumerar, säger hon.

Hälsovård och praktiska färdigheter

När Taina tillfrågas om hur allt började måste hon fundera.

- Kanske hade det just med tiden att göra. Det fanns så mycket viktigt som jag inte hade tid för.

Att leva som Taina gör tar tid. Enligt henne blir det lätt ett val, om man både försöker samla så mycket gratis som möjligt och arbetar har man inte tid med något annat.

Taina levde utomlands när hon fick problem med lederna.

- Då tänkte jag att jag kan flytta till Finland där hälsovården är bra och gratis. Det visade sig vara en myt från barndomen, verkligheten är att det inte lönar sig att bli sjuk i Finland om man är fattig.

Utan vännerna vore Tainas liv mycket

svårare. Hon berättar att hon många gånger fått hjälp av helt främmande människor.

- Jag har svårt att ta emot hjälp av männi-skor om jag inte har något att ge i gengäld. Det är dumt eftersom gentjänster inte alltid är synliga eller konkreta.

Taina har också försökt lära sig praktiska färdigheter som hon kan lära åt andra, som till exempel att reparera sin cykel. Hon är besviken på att allt värderas i pengar och på att vissa färdigheter såsom omsorg inte uppskattas.

- Samhället verkar vara uppbyggt så att vi ska vara beroende av experter och av att ingen kan göra något själv, säger hon.

Ingen moralpolis

Taina ger gärna råd för hur alla kan kon-sumera mindre, men vill inte säga åt någon hur man borde leva.

- Inte har jag något ”moral highground” för hur andra människor lever. Om alla levde som jag skulle den här livsstilen vara helt annorlunda för då kunde man inte leva på överflöden på samma sätt.

Hon säger att alla kan lära sig av andras livsstilar. Som ett exempel säger hon att människor kunde idka mer byteshandel och se till att deras gamla saker hittar ett nytt hem. Enligt Taina kan en minskning av

konsumtionen bli ett intressant spel att hitta roliga fritidssysslor som är gratis. På så sätt hittar man nya sätt att roa sig på.

- Inte har jag mindre roligt fast jag lever som jag gör, skrattar hon.

Taina vill inte ge ett färdigt alternativ till samhället vi lever i idag. Enligt henne måste man utgå ifrån att det inte finns ett färdigt alternativ, utan man måste utgå ifrån att allt inte mäts i pengar och ifrån att människor måste ha mer tid.

Att ändra livsstil kan vara svårt. Taina säger att kriser och risker är viktiga för att våga ändra: om man är färdig att ta risker i livet kan nya dörrar öppnas.

- Livet tar inte slut om någon del av det kraschar, säger hon.

Själv är hon musiker, men måste hitta något nytt att göra när hennes ledbesvär ledde till att hon inte längre kunde spela sitt instru-ment.

- Att ändra sitt liv kan vara svårt om man är ensam. Därför är det bra att hitta män-niskor som lever på ett annat sätt.

‘Det här är på sätt och vis också ett test på hur man kan arrangera sitt liv utanför kon-sumtionen’

9

Jag träffar Ronny Sundfors, abiturient vid Pedersöre gymnasium, för att snacka aktier.

När jag frågar visar det sig att Ronny redan i två år har sysslat med aktier.

- Jag har alltid varit intresserad av ekonomi och under hösten 2007 tyckte jag att det

skulle vara intressant att pröva på eftersom jag redan en tid hade följt med det ekono-

miska läget. Dessutom hade jag lite pengar över, säger Sundfors.

I januari 2008 sålde Sundfors med lite vinst, men sedan följde sommaren och hösten

med den så kallade ”oktoberkraschen”.

- Ingen hade kunnat förutspå den. Men nu har börsen stigit sen mars så jag har både

köpt och sålt under våren, med lite vinst.

Sundfors har just nu satsat i flera olika branscher, som till exempel energi, råvaror och

material.

- Det gäller att inte satsa alla ägg i samma korg, så att säga. Som råd är det också bra

att satsa på det man förstår sig på.

Med varje bolag man satsar i följer en hemläxa, som Sundfors uttrycker det. Det gäller att

följa med vad som händer branscherna och på marknaden.

- Men det är ju alltid en risk med aktier.

För det är det som är fördelarna med aktieköp: möjligheterna. Nackdelen är då att det

alltid är en risk.

- Men om man vill börja med att köpa aktier, borde man alltid tänka långsiktigt. Placera

på lång sikt och satsa helt enkelt pengar du faktiskt har råd att förlora!

Sundfors finansierar sina köp största delen med pengar han har arbetat ihop själv. Lite

vinster har det kommit, men även värdeförluster.

- Med värdeförlusterna förlorar du inte något så länge du inte har sålt med förlust.

Sundfors har just nu inga planer på att satsa på fonder.

- Det tar tillräckligt med energi att satsa på en sak.

När jag frågar om Sundfors skulle rekommendera andra unga att börja köpa aktier,

svarar han både ja och nej. Om man har ett intresse för ekonomi, följer med marknaden

och har pengar över som det inte gör något om de går förlorade, så ja.

- Men man ska minnas att mycket kostar i ungdomen. Bil, studier och så vidare. Om

man börjar med att köpa aktier så ska man vara beredd på att binda pengarna för en

längre tid.

Sundfors skulle inte rekommendera aktieköp för de som inte anser att deras ekonomiska

sinne är det allra skarpaste. Men Sundfors vill också uppmana unga att ha höga mål.

- Om man vet vad man vill, så är det mycket lättare att kämpa för det!

Sundfors närmaste framtidsplaner är att avsluta gymnasiet och sen det militära livet.

Efter det lockar Svenska handelshögskolan i Helsingfors.

- Jag drömmer om att jobba på en bank eller ett investmentbolag i till exempel London

med min framtida familj.

En banktjänstemans syn på saken

För att få reda på vad en banktjänsteman tycker om ungas aktieköp och om han till exem-

pel tycker att man kan lyfta studiestöd för att köpa aktier, stiger jag in vid Pedersörene-

jdens Andelsbank belägen i Jakobstad. Jag får tala med Ted Sundbäck. Han anser att ak-

tier på lång sikt kan vara ett bra verktyg. Visserligen innebär aktier alltid en risk eftersom

bolag kan gå i konkurs och så vidare

- Men avkastning och risker går alltid hand i hand, säger Sundbäck.

Sundbäck påpekar att man via fonder får en bra möjlighet till spridning och att de flesta

lär sig via den vägen.

- Det är proffs som tar hand om fonderna. Om man inte vet vad man gör kan det bli en

mycket hård skola.

Sundbäck påpekar att man alltid måste ha en placeringshorisont framför sig.

- Planera långsiktigt. Om cirka fem, sju år kommer det nog att vara lönsamt trots dagens

ekonomiska läge.

Nackdelarna är att förlusterna kan bli stora. Fördelarna är avkastningen om kursen

stiger.

- Men egentligen är ju tanken med aktieköp att få makt. Om ett bolag köper aktier i ett

annat bolag, så får det köpande bolaget mera att säga till om och bestämmanderätt i det

andra bolaget, säger han.

Sundbäck tycker inte att till exempel studiestöd ska användas till aktieköp utan det ”är till

för att levas.” Extra aktier ska så att säga alltid vara extra pengar.

- Man ska inte satsa så mycket att om pengarna går förlorade, råder Sundbäck.

EN UNG AKTIEKÖPARETEXT : SOFIA MATTJUS FOTO : DANIEL HÄGGMAN

10

Handel är en naturlig del av mänskligt umgän-ge. Vi kan oftast inte själv skapa eller erbjuda allt det vi behöver. Därför finner vi det lättare att byta med andra för att få det. Som bytes-vara kan vi erbjuda det vi själv skapat i över-flöd. Ett gammalmodigt exempel är bonden som byter en del av sin potatis mot den andra bondens mjölk.Handel handlar emellertid i dagens läge om något helt annat. På nivån mellan två bönder är det relativt lätt att hålla byteshandel på en fungerande nivå där båda parter vinner. Men varför existerar det så mycket mänskligt lidande på grund av just ekonomiska beslut?

- Det är en bra fråga. Två människor kan båda gag-

nas av att de handlar. Det är ju det som är utgång-

spunkten, att båda har ett behov och ett överflöd

av något annat som hon eller han kan täcka andra

behov med.

Det konstaterar Pia Mikander, lärare i samhällslära

vid Högstadieskolan Lönkan, då jag träffar henne i

Sandelshuset för att diskutera ekonomins roll i sam-

hället och i skolan.

- Det intressanta är att man plockat ut ekonomibiten

ur det övriga samhälleliga. När jag gick i skolan och

läste tidningar fanns det inget sådant som ekonomis-

idorna i tidningen. Tv-kanalen Nelonen var den första

kanalen som började sända skiljda ekonominyheter,

säger Mikander.

Ekonomisidorna är något som förut verkade konstigt

men som nu är en del av vår vardag. Enligt Mikan-

der syns det här allra tydligast i samhällsläran som

skolämne. Både i högstadiet och i gymnasiet har man

plockat ut ekonomin till en skiljd del av ämneshel-

heten ”samhällslära och ekonomi” som om det som

samhällslära behandlar skulle vara avskuret från

resten av samhället. Det här kallar Pia ”doktrinen

om ekonomi som neutral vetenskap”, det vill säga

tanken om att det finns något som ekonomi, eller

”hur vi sköter pengarna”, som inte har något att göra

med politik. Tanken utgår ifrån att det i en stat finns

ett sätt att sköta ekonomin på, ett beslut som är det

utlimata och bästa som inte är beroende av åsikter,

beslut och politik.

Styrande politik

När ekonomi blir något som man kan sköta ”rätt”,

är det något som är konstigt, menar Mikander. Hon

påpekar att vissa saker inom ekonomi kan ses som

absoluta eller oberoende. Man kan till exempel inte

trycka upp hur mycket pengar som helst eftersom

pengarnas värde då sjunker.

- Att tänka sig att man kan sträcka ut ekonomi som

ämne till att säga hur du ska göra med dina pengar,

hur en kommun ska göra med sina pengar, hur ett

land ska göra med sina pengar och så vidare är inte

neutralt, säger hon.

Mikanders skräckexempel på det här tänkandet är

superdatorer vid New York-börsen som räknar ut hur

man borde placera sina aktier.

- Aktier handlar om att försöka förutse andra män-

niskors beteende. De här datorerna kan följa massvis

med olika kurser och läsa inte bara ekonomisidor

utan även annan nyhetsrapportering och till exempel

bloggar. De kan känna efter vad det lönar sig att satsa

pengar på.

Det som datorerna i de flesta fall tyckte var bäst att

satsa på och som skulle ge den största vinsten var olja

och vapen.

- Då borde alarmklockorna slå, säger Mikander.

Enligt Mikander borde den grundläggande frågan alltid

vara vad vi ska göra med våra pengar.

- Då uppstår en massa följdfrågor. Vad är ansvarfull

ekonomisk politik? Hur långt perspektiv ska vi tänka

oss? Vad allt ska spela in i den ekonomiska politiken?

Var ska man spara? Ska vi höja eller sänka skatter?

Ska vi uppmuntra till konsumtion? frågar hon.

Mikander nämner matmomsen som ett exempel på

hur regeringen uppmuntrar till konsumtion av ett

visst slag.

- Poängen är dels att maten ska bli billigare, men

också att man vill öka konsumtionen av något när

man sänker momsen. Man vill alltså att människor

ska köpa mera mat. Då har restaurangbranschen

frågat varför man inte sänker restaurangmat lika

mycket. Det är ju en typisk situation: Om man sänker

matmomsen på mat köpt i butiken, men inte på

restaurangerna, leder det till att människor äter

mindre ute på restauranger. Andra tycker att det

vore smartare att sänka den på restauranger, för

det skulle dessutom ge arbete år folk.

- Det här är ju politik! Det här är en situation där

ingen kan påstå att det finns ett definitivt sätt att lösa

situationen på. Det handlar om olika viljor och synsätt

på det rätta, utbrister Mikander.

DOKTRINEN OM EKONOMI SOM NEUTRAL VETENSKAP – en diskussion med Pia Mikander, om hur pengar och politik skiljts åt

11

FINANSIÄRER BL.A.SPONSORERARRANGÖRERI SAMARBETE MED

SMLF

Kulturkarnevalen 2009 i Väståboland, Pargas

12–15 NOVEMBER

Anmälningen är i full gång!

kulturkarnevalen.fiKontakt: info@kulturkarnevalen.fi

INFO & ANMÄLAN

Kolla platser på

kulturkarnevalen.fi

2009

KULTURKARNEVALEN ÄR:

• mötesplatsen för skol-

ungdomar från hela

Svenskfinland!

• evenemanget

som är ett minne

för livet!

• kreativitet och

skratt!

Är du med på skolårets häftigaste evenemang?Privatisering i skolan

Diskussionen övergår till mera jordnära exempel på

kopplingen mellan ekonomiska beslut och vardagen i

skolvärlden.

- I Helsingfors har man valt att privatisera de delar av

skolan som inte är undervisning: mat, vaktmästeri,

städning. När det offentliga fältet har krympt har

man mindre att säga till om. Förut var det så att rek-

torn var chef också över städarna, mat- och, vaktper-

sonalen. Man behöver bara sin fantasi för att tänka

sig hur stora skillnader det blir i det demokratiska. I

en skola där rektorn basar över alla, där man fattar

beslut demokratiskt och där hela personalen och

eleverna deltar kan man köra igenom mycket bättre

program och kampanjer.

Som exempel på vad privatisering kan leda till, tar

hon sin egen arbetsplats, Sandels-huset, där Högsta-

dieskolan Lönkan och Tölö Specialiseringsgymnasium

huserar. Förr, då städpersonalen var anställd av

skolan, fanns det en fungerande sortering i skolan,

men i och med att man gick över till ett privatägt

företag ändrade situationen drastiskt.

- Det är naturligtvis inte de enskilda städarnas fel,

utan de fick bara en lista på vad de ska göra. Till den

här listan hörde till exempel inte att skilja på papper

och komposterbart.

Enligt Mikander förflyttas den naturliga dialogen som

kan ske bland alla dem som arbetar i skolmiljön,

lärare, elever, städare och så vidare, till en högre nivå

där gemensamma överenskommelser inte går att

förverkliga på samma sätt de på gräsrotsnivå. Grun-

den till utvecklingen är enligt Pia Mikander självklar.

- Det finns inte egentligen något annat sätt att göra

vinst på ett städ- och vaktmästeriföretag än att pres-

sa lönerna. Det finns vissa saker man kan göra, till

exempel effektivera, men det finns en gräns för hur

mycket man kan effektivera städning. Jag hävdar att

vi har nått den. Man kan också pressa på förmåner.

Det har i sin tur lett till att det inte är ett attraktivt

jobb att jobba inom stadens städnings- eller koka-

vdelning. Därför har vi ständigt ombytande personal,

säger Mikander.

Det Mikander beskriver skapar enligt henne en

förvrängd tudelning på skolan.

.Vilken bild får en elev om det finns två olika skikt av

arbetare, lärarna som känner varandra och städarna

som ingen ens vet namnet på? Det vuxna samtalet

mellan människor som har samma arbetsplats exis-

terar inte. Det håller på att försvinna.

Vad ligger bakom tudelningen och fragmenteringen

bland arbetare i skolan?

- Dels att det inte finns gemensamma organ och att

de inte har samma chefer, dels att villkoren är så

dåliga att människor byts ut.

Även om det talas om hur viktig en välfungerande ut-

bildning är, så är skola och utbildning enligt Mikander

alltid de första och största förlorarna på nedskärnin-

garnas altar.

- Det känns ingen som egentligen vill det. Folk vill alltid

prioritera skolan, precis som sjukvården, äldrevärden

och så vidare. Folk är alltid emot sådana nedskärnin-

gar. Det känns som om privatiseringsboomen anses

vara något som kör över oss vare sig vi vill det eller

inte. Det är viktigt att komma ihåg att det här inte är

saker som bara händer. Beslut klubbas inte igenom,

utan det finns människor som önskar att det ska vara

såhär.

Mikander berättar att hon ofta känner att inställnin-

gen till beslutsfattande organ ofta är att man väntar

på nästa sparmål och sedan motsätter sig beslutet

om det berör en själv. Hon säger att situationen då

man avstår från att motsätta sig beslut enbart på

grund av att de har fattats av invalda ledamöter som

förväntas komma med den klara sanningar är ännu

mer absurd.

- Man kan alltid störta regeringar vid behov och man

kan också störta privatiseringen. Det är inte så att

något som redan klubbats igenom inte kan vändas

tillbaka eller förändras.

TEXT : VALTER SÖDERMAN FOTO : FREJ VUORI

1�

FINANSIÄRER BL.A.SPONSORERARRANGÖRERI SAMARBETE MED

SMLF

Kulturkarnevalen 2009 i Väståboland, Pargas

12–15 NOVEMBER

Anmälningen är i full gång!

kulturkarnevalen.fiKontakt: info@kulturkarnevalen.fi

INFO & ANMÄLAN

Kolla platser på

kulturkarnevalen.fi

2009

KULTURKARNEVALEN ÄR:

• mötesplatsen för skol-

ungdomar från hela

Svenskfinland!

• evenemanget

som är ett minne

för livet!

• kreativitet och

skratt!

Är du med på skolårets häftigaste evenemang?

FOTO : PAULIINA KOPONEN

Under Dagsverke får finländska ungdomar göra konkret arbete för en bättre värld. Utbyter ni också er skoldag mot arbete för Bolivianska ursprungsfolkningens ungdomar?

Elevkåren kan ha huvudansvar för ordnandet av Dagsverke. An-vänd det mångfaldiga kampanjmaterialet, och gör dagsverket till en inspirerande upplevelse för hela skolan!

Dagsverkesdagen kan ordnas när som helst under skolåret. På kampanjsidan www.dagsverke.fi/bolivia under fliken ”För de unga” hittar ni ”Dagsverkesguiden för elevkårerna” som in-nehåller mycket instruktioner för ordnandet av en kampanj.

SÅ HÄR ORDNAR NI DAGSVERKE I ER SKOLA :

1. Utse en ansvarig för Dagsverket som skaffar lov från skolan att delta i kampanjen. Anmälningen sker till numret (09) 5845 5500 eller på nätet www.dagsverke.fi.

�. Använd den av Dagsverke rf. skickade morgonsamlings CD:n, dvd-dokumentären och elev- och lärarguiden samt de uppgifter som går att finna på kampanjens hemsida. Lär på detta sätt känna kampanjens bolivianska ungdomar. Vad har Juliana att berätta om sitt arbete sina problem och drömmar? Vad är enligt Severo skälet till diskriminering? Hur stöder en finländsk ungdoms endagsarbete en boliviansk ungdoms framtidsön-skningar? Ni kan också bjuda en utbildare i internationalism från Dagsverke rf för att berätta om kampanjen.

3. Bestäm om ni ordnar en traditionell dagsverksinsamling eller ett annat evenemang vars vinst genom en insamlingsbössa går till Dagsverke rf:s insamling. Ifall ni ordnar en dagsverksin-samling lönar det sig att idea fram arbetsplatser tillsammans i förväg så att alla hittar sig en bra arbetsplats. Ifall ni ordnar ett evenemang, beställ insamlingsbössor ifrån Dagsverke rf. Dagsverke rf har försäkrat alla som deltar i insamlingen i fall av olyckshändelser.

4. Diskutera efter Dagsverkesdagen era erfarenheter och sam-la in tips inför följande år. Räkna ut vad man kan åstadkomma i Bolivia med de medel ni samlat in. Följ med vad som händer med de bolivianska ungdomarna på Dagsverke rf:s webbsidor. Beställ ett nyhetsbrev där ni kan följa med hur utvecklingssa-marbetet framskrider i Bolivia från adressen www.taksvarkki.fi/uutiskirje.

KUNSKAP OCH FÄRDIGHET FÖR UNGA FRÅN URSPRUNGS-FOLKEN I BOLIVIA

Många av de bolivianska indianungdomarna tvingas ge sig av hemifrån redan som 13 till 15 åringar för att förtjäna sitt uppehälle eller avsluta sin grundskola. I staden faller ofta dröm-men om skolgång i tunga och utmattande arbetsdagar. De unga som kommer ifrån landet blir också diskriminerade och utnyttjade. Många unga skulle vilja utveckla levnadsförhållandena i sina byar för att kunna erbjuda utkomst åt nya generationer, då kunde flera unga leva i sin hembygd. Med Dagsverkesinsamlin-gen finansieras två 3-5 år långa utvecklingssamarbetsprojekt i Bolivien. Dagsverke rf:s lokala samarbetspartners, medbor-garorganisationerna Kawsay ja Compa förverkligar projektet i Bolivien. Landsbygdens unga lär sig på ett miljövänligt och traditionsrespekterande sätt att stärka utkomstsätten i sina hembyar. För de unga som flyttat till staden ordnas konstverk-städer där de lär sig om sina rättigheter och deras kulturi-dentitet samt självförtroende stärks. I verksamheten finns 48 bysamhällen på landsbygden samt fyra städer inkluderade.

FÖRÄNDRA VÄRLDEN PÅ EN DAG

LIDIA

Lidia vill ta studenten och arbeta. För att förbättra byns inkomster anser hon att det vore viktigt att skaffa flera husdjur och bredda sortimentet av rotfrukter.

14

Slaskig vardag någon gång under våren. Trista skolrutiner, för jävligt väder, sommarstress på

kommande. Önskar man sig något mer i reseform än semester med familjen antingen på landet

eller utomlands är det svårt att förverkliga när man är en relativt fattig studerande. I ekonomiskt

risiga tider, till på köpet. Därför var affischen i matbutiken i Berghäll mycket fängslande; är man

mellan 15 och 17 år gammal (ja! äntligen är åldern 17 något att glädjas för!) har man chansen

att komma på arbetsintervju angående ett jobb på tio dagar under sommaren med en lön på 300

euro. Jag behövde ju inte tänka efter särkilt länge, jag kunde förtjäna en trevlig summa på kort tid

och sommarens semester med polarna tycktes med ens mycket mer förverkligbar. Snart var det

sommar och med den kom jobbet, de två veckorna av gassande sol och medelhavstemperatur i

Helsingfors. Jag promenerade glatt in på min nya arbetsplats. Mina arbetsuppgifter var inte sär-

skilt krävande, de var att lasta av tre till fem kärror med varor från klockan nio tilll fyra så långt

varorna räckte och skuffa framåt varorna i hyllorna (mest för syns skull). För nog är det ju viktigt

att det ser ut som om den här kvartersbutiken har ett överflöd på alla varor man bara kan önska

sig, medan det på andra sidan gatan ringlar sig en tiotals meter lång brödkö.

Trots att det var en matbutik jag arbetade i fick jag inte några förmåner av något slag.

Inte heller fick jag eller någon annan anställd heller för den delen ta med sig hem av den mat som

på kvällen kastades bort. Och det var inte lite mat! Det brukade bli kring tre stora svarta (150 l)

sopsäckar med både gammal och fullt användbar mat: saftförpackningar som öppnats på fel sätt,

pastapåsar med hål i, syltburkar utan etiketter och alla möjliga förpackningar med repor och an-

dra skönhetsfel. Dag nummer ett tänkte jag inte efter särkilt mycket, det var så pass mycket nytt

att lära sig: koder (man måste kunna vissa koder för att kunna ta sig till containern med bortkas-

tad mat i för att undvika så kallade roskisdykare), rutiner, namn, var vilken mat fanns och så vidare.

Då dag nummer två på jobbet var igång väcktes min humanekologiska sida.

Jag är inte en person som gråter lätt, och i synnerhet inte i sällskap, men ändå spru-

tade tårarna medan jag fyllde hyllorna med närmare 50 kilogram mjöl för att jag var väl medveten

om att i alla fall hälften skulle komma att slängas bort. Då hyllorna i butiken var så fulla att det

bokstavligen dignade av varor rullade jag kärra efter kärra med överloppsvaror till förrådet. För-

rådet var ett lagringsutrymme för extra mat, ett utrymme som aldrig tömdes eftersom det bara

beställdes in mer och mer mat. Beställningen skedde automatiskt, fick jag förklarat för mig, via ett

slags maskin och kunde inte ändras annat än vid årstidsbyten.

Jag kunde omöjligt hålla alla dessa förargade känslor för mig själv och försökte därför

ta reda på hur de andra arbetarna kände. De unnade sig så många ciggpauser att de gärna

svarade på mina frågor (hade man en 7 timmars dag hade man en 1� minuters paus och en

halvtimmes lunchpaus). Orsaken till att ingen anställd får köpa eller gratis ta med sig hem mat

som ska slängas bort är att det för flera år sen, då det fanns ett sådant system, urartade. Flera

anställda förstörde helt dugliga varor för att sedan kunna ta med sig dem hem, med andra ord stal

de. Jag för min del tycker att redan det i sig säger något om matpriserna och hur dyrt Finland är.

Under den period jag jobbade där blev väl fem tjuvar tagna på bar gärning. Bara en

var nerknarkad och stal alkohol, de andra verkade vara “vanliga” människor som gömde allt från

strumpor till ostar och mjölk i handväskor och innerfickor. Ingen förutom machovakterna verkade

vara arga. De anställda tittade bara resignerat på varandra och kastade ur sig beklagande fraser.

Som sagt, med brödkön som granne, förstår man läget. Men att sänka priserna eller klaga till

högre chefer är inget man gör. Det är förståeligt eftersom det i dessa dagar inte är det lättaste

att hitta en ny arbetsplats. Inte heller jag slutade, men något måste jag göra. Som sommara-

rbetare med 4.�8 euro i timlön tyckte jag att det var helt okej att ställa lite skruttiga cornflakespa-

ket på hyllan och äta lösgodis från förrådet.

Eftersom jag omöjligt kunde springa omkring gråtandes mellan bananer och snabbnud-

lar, bestämde jag mig för att under vecka nummer två, då jag fick sällskap av 15-årige Henrik, vara

mycket mer selektiv i mitt val av kärror. Safterna blev något av mitt kall. Som jag redan tidigare

konstaterat kunde jag inte göra särskilt mycket för att ändra matindustrin och folket som stödde

den, men jag kunde göra något för svenskan i Finland! Jag tog det som min hedersuppgift att

vända varenda saftförpackning så att den svenska etiketten blev med ansiktet utåt (och i den här

matbutiken fanns det ett sortiment på närmare 100 olika safter). En tyst påminnelse om att vi

lever i ett tvåspråkigt land, något som i Helsingfors negligeras mer och mer. Till min stora bes-

vikelse minskade äppeljuiceförsäljningen så radikalt att Mr. MegaChef märkte det. Omena täys-

mehu och äppeljuice smakar alltså helt klart inte samma sak. Men, till min stora glädje, har mina

efterträdare hållit uppe det goda arbetet. En tjej som senare jobbade i samma matbutik berättade

att hon i sin tur vände varannan tölk med den finska sidan utåt för att poängtera att Finland är ett

tvåspråkigt land. Men senast jag kollade var det ändå tre meter svenskspråkig text som log ner

mot mig från hyllorna.

Jag ångrar ändå inte att jag fick den här upplevelsen, om inte annat håller den mig kvar

på skolbänken ännu ett tag - för i matbutik vill jag inte jobba!

SOMMARJOBBTEXT & FOTO : AVIN JARJIS

Ebl ringde upp Jorma Pitkänen på Livsmedelssäkerhetsverket Evira för att höra vad lagstiftningen säger om roskisdykning.Det finns två aspekter som på grund av lagstiftningen bör tas i beaktande. Enligt lagstiftningen finns det en distinkt skillnad mellan att sälja och att dela ut varor. Dessa två går inte att blanda på det sättet att bra varor säljs medan sämre ges åt de behövande, utan att genom en sannerligen lång och byråkratisk process, som involverar hälsovårdsinspektörens besök i livsmedelsaffären, få ett godkännande till att dela ut mat till exempelvis välgörenhet eller matköer.Lagstiftningen säger också att butiken är ansvarig för de varor som står på hyl-lorna och har därmed fullmakt att avgöra när en produkt inte är försäljbar (efter-som bäst före- datumet inte är ett absolut sista försäljningsdatum, för ett sådant datum existerar inte för livsmedel).Dessa lagparagrafer ihopsatta blir således och se ut som så att butiken kan själv bestämma när en produkt inte mera ska stå på hyllan (oberoende vad orsaken är: söndrig mångförpackning, möglig vara etc.) och är då ansvarig för att bli av med den på ett sådant sätt att det inte kan ses som gratisutdelning av mat, för det är tillståndsbelagt.Pitkänen var inte villig att kommentera påståendet att butiker påverkar prisniv-åer genom att hålla varor borta från hyllan för att balansera efterfrågan med utbudet.

TEXT : TIIA SUNDBERG

Källa: livsmedelssäkerhetsverket Evira

15

Vi har alla hört ordet ”finan-skris”, men vad hände egentli-gen? Ebl försöker reda ut en del av det långa nätverket som kal-las global ekonomi och varför olika länders ekonomier påver-kas av varandra.

Det hela börjar egentligen med att flera amerikanska banker ger ut en stor mängd bostadslån med så kal-lad hög risk vilket innebär att lån-tagarnas återbetalningsförmåga är osäker.

Bankerna säljer sedan vidare bostad-slånen åt olika investerare som har som målsättning att göra vinst på lånen. En stor mängd av högrisklån-tagarna misslyckas med återbetaln-ingen av lånen. Det här leder till färre investeringar och till att färre banker ger ut kredit. Dessutom går flera stora banker också så småningom omkull.

Mindre investeringar och kredit leder till ett minskad efterfrågan, vilket i sin tur leder till färre jobb. Då människor förlorar arbetet minskar efterfrågan igen då de inte har råd med att kon-sumera lika mycket som förut.

Då också europeiska banker går omkull sker samma fenomen som i USA.

Flera regeringar försöker lösa krisen med såkallade stimulationsåtgärder; i USA ges medborgarna till exempel vissa skattelättnader för att de skall kunna konsumera mera, efterfrågan åter ska öka och ekonomin sparka igång.

F I N A N S K R I S E N

Eftersom USA importerar en majoritet av konsumtionsva-rorna leder den minskade eft-erfrågan i USA också till ökad arbetslöshet i de länder där kon-sumtionsvarorna tillverkas.

I Finland leder den globala recessionen till att efterfrågan minskar på till exempel pappersprodukter. Det här leder till att många finländska pappersfabriker permitterar sin personal, andra lägger helt ner produktionen. Samma fenomen sker på många andra arbetsplatser och arbetslösheten ökar. Då arbetslösheten ökar minskar också efter-frågan eftersom konsumenterna har mindre pengar att spendera.

Arbetslösheten leder även till minskade skatteintäckter, vilket betyder att bland annat kommunerna får in mindre pengar. I detta läge tvingas också många kommuner att spara in.

I flera fattiga länder leder finan-skrisen till mindre biståndspen-gar vilket påverkar ekonomin neg-ativt. Då människor i de fattiga länderna som begett sig för att gästarbeta i industriländer spar-kas till följd av finanskrisen stop-pas också ett viktigt pengaflöde för fattiga land; gästarbetarna kan inte längre skicka hem pen-gar till sina hemländer.

Ordlista:

Efterfrågan = efterfrågan som varor eller tjänster har vid ett visst pris.BNP = BNP mäter ett lands totala inkomst.Recession = då BNP har en negativ tillväxt minst två kvartal (1/4 år) i följd.

F I N A N S K R I S E N

Ordförande Alina och Gensek Tiia bjöd in statssekreterare Marcus Rantala till kansliet för att över lite indisk mat prata utbildningspolitik, FSS-minnen och för att ta reda på vad en statssekreterare egentligen gör.

Då Rantala efter att ha gått upp fyra trappor anländer till kansliet doftar det redan mat i kansliets alla 38 kvadrat-metrar. Rantala har kommit till kansliet för att bli bjuden på middag men också för att bli lite grillad med allehanda frågor. I efterhand kan man ändå fråga sig om det var den indiska maten ordförande generöst kryddat eller frågorna som gav det Rantala mer hett om öronen.

Rantala utnämndes till kultur och idrottsminister Stefan Wallins statssekreterare i juni. Rantala har tidigare arbetat som FSS generalsekreterare, specialmedarbetare samt rek-tor och VD för Solvalla idrottsinstitut. Marcus Rantala har alltså hittills arbetat med en mängd väldigt olika uppdrag, många av dem ändå med en anknytning till utbildning och skola. Att det blev såhär är enligt Rantala ingen ödets nyck. Rantala berättar att hans intresse för samhälleliga frågor och politik väcktes redan på högstadiet då han satt med i elevkårsstyrelsen och att det därför kanske är naturligt att fortsätta med utbildningsfrågor i olika former. Att arbeta som rektor var den roll Rantala kände sig mest främmande i. – Det var ett roligt men konstigt uppdrag, säger Rantala.Att till exempel hålla förmanande samtal med elever för att de rökt var en roll Rantala inte kände sig helt hemma i. Ge-

nom att ha varit rektor menar han ändå att han konkret sett vad politikernas beslut i praktiken betyder.

I juni blev Rantala utsedd till ny statssekreterare för idrotts- och undervisningsminister Stefan Wallin. Statsekreter-are låter som en fin och viktig titel, men vad gör man som statssekreterare? Rantala berättar att statssekreterarna är en relativt ny ”uppfinning”, de infördes under slutet av förra re-geringsperioden. Statssekreterarna infördes då ministrarnas arbetsbörda vuxit sig så stor att man fann det nödvändigt att tillsätta en politisk tjänsteman att fungera lite som ministerns högra hand och representera ministern. I regeringen finns för tillfället 10 statssekreterare, de stora partierna centern och samlingspartiet har 4 statssekreterare var, SFP och De gröna har en var.

Vad tycker då Marcus Rantala är den största utmaningen då det kommer till utbildningspolitik i Finland? – Välmåendet bland elever och studerande, säger Rantala efter en kort stunds tankepaus.Rantala anser det viktigt att resurser såsom elevvårdsper-sonal tryggas och anser också att den nationella trenden där skolor slås ihop till stora enheter kanske inte alltid verkar posi-tivt för elevernas välmående. – Ett brett kursutbud tryggar inte den enskilde elev-

en. Hur går då strävandet efter ökat välmående bland elever och studerande ihop med regeringens målsättning att effek-tivera och förkorta den sammansatta studietiden? – Det är en besvärlig ekvation, skolan får inte bli en korvstoppningsfabrik, säger han.Rantala anser också att ett av de största problemen är de studerande som överhuvudtaget inte kommer igenom systemet utan avbryter sina studier. Att minska gruppstor-lekarna, satsa på den studiesociala sidan och fästa vikt vid att elever och studerande också har en vettig fritid som ger dem energi att orka med studierna vore viktigt.

Marcus Rantala arbetade som generalsekreterare på FSS under mitten av 90-talet. Efter gymnasietiden fick han er-bjudandet att komma till Helsingfors och arbeta som gen-eralsekreterare. Rantala tackade ja och flyttade från Vasa till Helsingfors utan att egentligen veta vad han tackat ja till. De första månaderna bodde Rantala tillsammans med sin sovsäck på FSS kansli och satt på kansliet och spelade dataspel natten igenom. Tillsammans med dåvarande vice ordförande Marcus Moltubak besökte han skolor i Sven-skfinland och fick helt klart också reaktioner. – Jag minns att vi fick Karis Gymnasiums rektor att gråta då vi skällde ut honom för att det inte fanns ett

Middag på kansliet med Marcus Rantala

TEXT : ALINA BÖLING & TIIA SUNDBERG FOTO : TIIA SUNDBERG

18

FAKTARUTA : UNDERVISNINGSMINISTERIET

* Undervisningsministeriet leds av undervisningsminister Henna Virkkunen (Saml) och kultur- och idrottsminister Stefan Wallin (SFP).

* Undervisningsministeriet leder och utvecklar Finlands politik gällande utbildning, vetenskap, kultur, idrott och ungdomspolitik.

Middag på kansliet med Marcus Rantala elevrum, skrattar Rantala.Eleverna i Karis fick ett elevrum efter denna incident, berät-tar Rantala. Samhörigheten och att få bygga upp FSS egent-ligen helt på nytt från början då verksamheten legat nere i några år är några av de sakerna Rantala minns att var bäst under hans FSS-tid. Året nådde dessutom sin kulmen i och med ERIK som då ordnades i Mariehamn och de 220 delegater som kom då FSS igen reste sig efter några käm-piga år.

Kvällen börjar bli sen, middagen är uppäten men ännu vill FSS fråga Rantala en evig FSS-fråga, vad är utbildningens innersta syfte? – Det handlar om att få kunnande att kunna sig själv. Det är viktigt att lära känna sig själv och kunna använda det. Då blir det en bättre värld, avslutar Rantala.

RECEPTDetta bjöd kansliet Marcus Rantala på:

VEGETARISK JALFREZI

Antal portioner: 8

Ingredienser:1 st medelstor lök1 st färsk chili3 cm färsk ingefära2 st vitlöksklyftor1 knippe färsk koriander2 st röda paprikor1 st blomkålshuvud3 st mogna tomater1 st ZucchiniOlivolja400 g kikärter på burk140 g jalfrezipasta400 g krossade tomater4 msk balsamvinägerflingsalt och nymalen svartpeppar2 st citroner200 g naturell yoghurt

1. Skala och grovhacka löken. Skiva chilin tunt. Skala ingefära och vitlök och skiva båda tunt. Nyp av korianderbladen och finhacka stjälkarna. Dela, kärna ur och hacka paprika grovt. Bryt söner blomkålen i buketter och grovhacka stjälken. Dela varje tomat i fyra delar. Skär zucchinin i tärningar. Dela pumpan i 2.5 cm breda klyftor och grovhacka sedan klyftorna. Låt kikärterna rinna av.

2. Sätt en stor traktörpanna eller liknande på medel- till hög värme och tillsätt smör och ett par skvättar olja. tillsätt lök, ingefära, vitlök och korianderstjälkar och stek tills ingredienser-na är mjuka och har fin färg, cirka 10 minuter.

3. Tillsätt paprika, pumpa, kikärter och jalfrezipasta. Rör om ordentligt och se till att samtliga ingredienserna täcks av pastan. tillsätt blomkål, färska och krossade tomater samt balsam-vinäger. Fyll de båda tomma tomma konservburkarna med vatten, häll vattnet i pannan och rör om.

4. Koka upp, sänk värmen och låt puttra under lock i 45 minuter. kontrollera då och då att curryn inte torkar ut, tillsätt extra vatten om så behövs. När grönsakerna är mjuka, smaka av med salt och peppar och pressa citron över.

5. Det är delikat med papadums och ris till jalfrezin. Strö över korianderblad och servera med citronklyftor och några skedar naturell yoghurt.

FOTO : CAMILLA ENGLUND

19

Lärare permitteras i sjutton kommuner TEXT : SARA SUNDMAN

Att en dag komma till skolan och märka att lärarna försvunnit kan kanske vara en dagdröm för en del elever. Under hösten drabbas många skol-or ändå av något som är närmare en mardröm. Sjutton kommuner har beslutat att permittera lärare, däribland Borgå, Hangö och Åbo.

- Omkring 70 000 barn får i framtiden lida på grund av de permitter-ingsbeslut som hittills har tagits eftersom permitteringarna försämrar kvaliteten och tryggheten i utbildningen, konstaterar Erkki Kangasniemi, ordförande för Undervisningssektorns fackorganisation i ett uttalande.

Enligt Kangasniemi ökar risken för marginalisering om kommunerna ökar gruppstorlekarna och samtidigt skär ned på stöd- och specialundervis-ningen. Skolarbetet försvåras för eleverna eftersom man skär ned anta-let undervisningstimmar.

- Besluten om permittering är väldigt oroväckande. De är kortsiktiga, säger Dan Johansson, ordförande för Finlands svenska lärarförbund.

Följderna med tanke på personalpolitik är enligt Johansson katastrofala.

- Det här påverkar lärarnas förhållande till arbetsgivaren. Psykologiskt kan beslutet kännas fruktansvärt. Det är som en spark i magen, säger han.

Johansson tycker att staten borde ta ansvar och se till att kommunerna inte måste gå åt skolan.

Eleverna påverkas också

I St.Olofsskolan i Åbo handlar permitteringarna om fyra dagar då lärarna är borta från skolan. Av dessa är två lärarnas fortbildningsdagar, men två vanliga skoldagar. Eftersom eleverna lagenligt ska ha 190 skoldagar per läsår måste undervisningen arrangeras på något sätt.

- Nog är beslutet ganska galet, säger Sinikka Vahasalo, rektor i St.Olofsskolan.

Skolan kommer enligt Vahasalo att antagligen arrangera annat program än normal skola. Hon berättar att permitteringarna kan leda till att det finns nio vuxna per 400 elever.

- Då kan vi inte undervisa, men vi måste ju ändå ta hand om eleverna på något sätt. - Elever har rätt till en kvalitativ undervisning, något som inte uppfylls om kommunerna permitterar lärare. Dessutom är det oroande att kommu-nala beslutsfattare så lättvindigt väljer att skära ner på något så viktigt som utbildning, säger FSS ordförande Alina Böling.

Eleverna blir utan undervisning som de borde få. På en längre tid kan permitteringarna skada arbetsmoralen i skolan. Det här kan också vara förödande för de elever som behöver stöd, säger Dan Johansson.

DET BÄSTA KAN FAKTISKT KOSTA INGENTINGTEXT : FRIDA TIMONEN

Det var här en kväll i sensomras och vi höll på att baka hemma hos oss och vår uråldriga radio sände ut perfekta 70- 80-tals klassiker som vi då jamma till medan vi kokade och skar pajingredienser och blandade ihop kakdeg. Efter någon tid så blev det ändå paus i musiken och halåorna gick in i att tala om vår allas kära finanskris, med aningen sarkasm i tonen. Radiokanalen hade en gäst den kvällen på besök och han hade troligtvis blivit förvarnad över samtalsämnet, för halåan läste upp en text han hade hittat någånstans ifrån. Det var den här texten som startade den tankeprocess i mig som nu får sin klimax i form av just den här texten du nu läser, kära FSSare! Den tid vi nu lever i är lätt sagt lite konfunderande. Länders, nationers och mediernas villervalla över det ekonomiska läget rubbar var och en av oss sex och en halv miljarder på ett eller annat sätt. Miljon- och miljardföretag vet inte om de skall investera fem, 25 eller 45 miljoner respektive miljarder i dag, i morgon eller om två år, länder kämpar med skulder så tillräckliga men årsbudgeter så otillräckliga och Matti Meikäläinen vet inte om han skall köpa ett par strumpor i en butik, för i följande butik kunde han fynda strumpor för hälften det andra priset och barn i u-länder vet inte om de får mat i några veckor/månader för deras hantverk och säljer inte längre. Så man situationen är lätt sagt krånglig, ostabil, kaotisk och livshotande. De här funderingarna knäcker vilken levande människa som helst och stundvis vill man bara blunda för det här eller önskar att någon på riktigt hade hittat på den där tidsmaskinen i Back to the Future (tidsmaskin utan Christopher Lloyd!). Men att dra sig ifrån de tankar som det ekonomiska läget för med sig kan och får vem som helst göra. Och det kostar ingenting! Jag talar om att njuta av stunden och söka harmoni, jag kan garatera att allihop har åtminstone ett sätt att nå detta! Gör som vi gjorde den kvällen i sensomras: skruva på bra musik och baka någonting jätte gott. Prislöst alternativ: gå ut i skogen med musik i öronen och plocka bär, det är jätte gott! Återskapa en myskväll som du upplevt under sommaren. Satt du då med vänner vid en å-kant eller gick du på en månskenspromenad utan månsken med din flick-, pojkvän eller satt du under en filt vid villan och såg ut över det landskap som bredde sig ut framför dig? Le åt en vilt främmande människa och se vilken reaktion du får. Challenge yourself! Utamana dig själv??? Ta vara på de energigivande och livssprudlande skratten som du delar med vännerna du nu igen ser dagligen i skolan och njut av det som livet ger, GRATIS... det handlar bara om din egen inställning! Med balans mellan knäckande livsfaktum och livsenergikällor kommer vi alla orka igenom yet another schoolyear! Remember; whenever you feel too down, well go on, go out and do something fun!

// frida : )

FOTO : CAMILLA ENGLUND�0

ILLUSTRATIONER : EDITH HAMMAR

Motionskampanj : Tävling ! Vinn grejer!Elevriksdagen godkände fyra motioner som FSS under detta år kommer att jobba med. Dessa berör fyra olika delar av vardagen i skolorna. FSS vill vara trogen sin egen tes att skolungdomar bäst vet vad som är på gång i skolorna och därför vill vi veta hur det ser ut i era skolor. Delta i vår tävling för bästa bidrag från sämsta skola! Skapa något som berör ett (eller flera) av ämnena i motionerna och hur det ser ut i just din skola, eller skolor i allmänhet. Det kan alltså handla om poesi, dokumentärfilm, sketch, serie, artikel, teaterstycke, målning, fotografering… ja, nästan vad som helst. Enda kriteriet är att det ska vara eller bli dokumenterat på ett som går att publiceras antingen i pap-perstidningen Elevbladet (till exempel text eller bild) eller digitalt på FSS hemsida, skolungdom.fi (till exempel text, bild, video, animation). FSS utser ett bidrag till bäst av alla och vinnaren eller vinnarna får en FSS-goodie bag.

Info & regler

Bidrag skickas digitalt till kansliet@skolungdom.fi eller per post till kansliet på Stora Robertsgatan 3-5 B 35, 00100 Helsingfors. Bifoga även namn, skola, e-postadress, telefonnummer och adress. Samtliga bidrag ska vara kansliet till hands senast den 6 november. Vinnare kontaktas personligen och presenteras i Elevbladet nummer 6/09 samt på skolungdom.fi. Bidrag returneras inte. FSS behåller sig rätten att använda hela eller delar av alla inskickade bidrag i sitt material och sina kampanjer. Tävlingen är öppen för elever och studerande i grundskolans övre klasser (7-9), yrkesläroanstalter, gymnasier och folkhögskolor.

Om du har frågor kan du kontakta kansliet på kansliet@skolungdom.fi så försöker vi hjälpa. Lycka till!

MOTION 1 : KUNSKAPSTEORI

Det vi undervisas i skolan sker oftast på ett sätt som bäst kan beskrivas med inmatning av information i elevformade flaskor. Hela vårt skolsystem präglas av en brist på kritiskt tänkande gällande det lärare säger. Undervisningen misslyckas i att ge elever och studerande verktyg att värdera kunskap ur olika synvinklar, identifiera sättet på hur olika slags kunskap uppnås och vad kunskap är, dvs kunskapsteori.Hela undervisningen borde genomsyras av en motivation till kritiskt tänkande, och borde därtill även tas upp i sig utöver den vanliga undevisningen, eftersom ett objektivt synsätt är grunden till en mångsidig och dynamisk syn på kunskap.

MOTION � : KURSFRÅNVARO

I dagens läge varier praxisen från skola till skola då det gäller kursfrånvaro. I de flesta gymnasier har man en gräns för hur många lektioner man får vara frånvarande, förrän kursen anses vara avbruten. Vissa tillåter endast en olovlig frånvaro, med-an andra tillåter så många som fem. I längden leder detta till totalt olika möjligheter bland elever att fullgöra sin skolgång. Att straffa någon för frånvaro genom att bli utkastad är allt annat är motiverande för ens studier, man borde kunna ersätta eventuella frånvaron med t.ex. extra uppgifter. Helhetliga bestämmelser gällande frånavro bör även skapas, för att ga-rantera lika möjligheter för alla elever.

MOTION 3 : GYMNASTIK

Skolgymnastiken känns befinna sig något slags föråldrat tidsrum där man delar in elever och studerande i flickor och po-jakar, och utgår att dessa både är kapabla och intresserade av olika saker, och därför måste skiljas åt då det kommer till gymnastiken.Undervisningen, och i hurudana grupper den förverkligas, får ej utgå från ålderdomliga könsidentiter, utan från intresse. Därmed skall också eleverna och de studerande till större grad kunna vara med i planerande av gymnastikundervisnin-gen

MOTION 4 : SKOLBYGGNADER

Då man bygger nytt eller bygger om i våra skolor, är de främsta användarna, elever och studerande, den grupp som absolut har minst att säga till om planerandet och förverkligandet. Vare sig det handlar om artistiska preferenser gällande design eller kom-munala nedskärningar i budget, verkar allting komma före elevernas och de studerandes åsikter. Dagens skolor är allt annat än optimala för undervisning, både då det gäller lyftkvalitet, elevutrymmen och bekväma möbler.En studiemiljö som man som elev eller studerande själv känner att man fått vara med och påverka gynnar både trivsel och studier. Det billiga, och oftast lågklassiga, for inte vara standarden för skolinredning och –bygge.

DAG 1 :

Inga pengar hade han, icke picke pööö…

Dagen började rätt bra. Jag var helt excited över att få leva utan pengar och såg det hela som ett underhållande sätt att spara pengar. Jag hade glömt att äta frukost men tänkte att jag’lika gärna kan äta i skolans café, men nej! Just när jag skulle söka efter min plånbok kom jag på det. Jag vågade förstås inte berätta om mitt projekt för hon i kassan skulle inte tro på mig och tro att jag är fattig. Men det gick bra. Jag förklarade åt henne att jag glömt plånboken hemma. På kväl-len var jag och snackade i radio X3M kolla!!! och sen höll jag mig hemma för att inte slösa pengar.

DAG � :

Lön för mödan

Dagen var helt lugn. Skolan gick bra, maten var god och jag var mätt. Efter skolan gick jag och min flickvän hem till mig och åt mat för pengarna jag hade samlat ihop från alla pant-flaskor i skolan. På kvällen började jag känna att det var lite jobbigt det här med att inte ha råd att göra ”någonting alls...

DAG 3 :

Pengar växer faktist inte på träd

Dagen var lika tråkig som dagen före. Efter skolan kom min flickvän hem till mig igen, fast denna gång gjorde jag egen mat. Jag höll på riktigt att få fel i huvudet! Men min kompis räddade mig. Han tog ut mig på krogen och alla bjöd hela tiden. Det kändes riktigt bra.

EN STUDERANDES DAGBOKELEVBLADET UTMANADE GYMNASIESTUDERANDE MANI SEDIGHI ATT SE HUR LÄNGE HAN STÅR UT ATT INTE KÖPA NÅGOT. HAN UPPTÄCKTE BLAND ANNAT ATT AKTIVITETER OFTA KOSTAR.

DAG 4 :

Som man bäddar får man ligga

Gårdagen var skoj, men det straffadde sig. Jag missade en hel skoldag och en möjlighet att övningsköra. Denna fattiga studerande får nu böta 30€ på grund av en ”gratis” kväll… jag hatar det här! Nu sitter jag på Ritz i VASA??? och skriver ner vad jag har gjort den här veckan och när jag tänker efter lite så måste jag erkänna att det var ganska klent att klaga och ge upp så här snabbt. Men jag fick ju smaka lite på hur det känns att inte köpa något. Men nu är det ju också så att jag har en deadline så jag hinner inte med projektet mera än såhär långt. Jag tycker egentligen inte synd om de som lever så här men jag tycker att studiestödet skulle kunna hjälpa lite mera! För även om man ”överlever” så förtjänar inte vi studeranden att leva så här. Nu ska jag njuta av gratis kaffe och kaka och sedan ska jag sova skönt i min säng och vara glad över att jag har tak över huvudet. Men från och med nu ska jag tänka lite mer på att inte använda mina pengar hur som helst.

Mani Sedighi

��

NIO TIPS TILL EN UNDERHÅLLANDE HÖST - GRATISDet kan ibland vara svårt som fattig studerande att hitta något att göra som inte tär så mycket på plånboken. Bio och sådant är kanske inte så dyrt, men nog i längden. Därför vill jag gärna dela med mig av lite tips hur man kan fördriva tid, både för sig själv och med sällskap.

Parker, skogar, skogsdungar, gräsmattor och så vidare finns alltid i närheten till där man bor, i någon mån. Ta en promenad, träffa vänner, meditera, spela fotboll, kasta frisbey eller sätt dig bara ner på marken - enkelt, billigt och lugnande. Fungerar för mig.

Något mycket trevligt och underhållande är att fara på gratiskonserter. De finns alltid någonstans, det är bara att hålla ögon och öron uppe för att märka dem.

Nu i början av hösten finns det en hel del blad i olika färger. Gillar man att pyssla så är det ett perfekt tidsfördriv att samla ihop lite löv, kvistar och kanske lite blommor. Vad det blir får fantasin bestämma. Ge bort eller sätt det som prydnad i ditt rum.

Bibliotek är ett gratis tidsfördriv-ställe. Sätt dig med en bok, hitta nya skivor eller surfa på internet. Ett bra sätt också om man känner för att växla studiemiljö ett tag.

Gör ett konstverk. Alla har papper och pennor hemma, mer eller mindre. Samla ihop och använd fantasin. Om du vill kan du lägger ut konstverket i stadsmiljön, eller någonstans där det passar, någonstans där det kan pigga upp människor i höstmörkret.

Vill du hitta nya artister, band eller musikstilar? En sida värd att prova är i så fall lastfm.se. Bli medlem och skriv in en artist du vill lyssna på så kommer denna internetradio att blanda ihop en spellista åt dig, med ar-tisten du valt och andra artister av samma genre. Där kan du även hitta andra som lyssnar på din sorts musik, chatta, kommentera och så vidare.

Loppis hör till de nöjen jag och många andra njuter av. Vissa tycker inte om principen, andra gör. Det handlar om att vara på skattjakt, man vet aldrig vad man hittar; skor, böcker, kläder, cd:n, lp:n eller något helt annat, för (oftast) ett superbra pris. Det här piggar i varje fall upp mig.

Om man är på humör för att hitta lite fynd, så är roskisdykning också en bra sysselsättning. För att roskisdyka krävs det en del kunskap om vad man kan ta eller inte, speciellt om det gäller mat. Men när det gäller vanliga möbelkontainrar, så är det bara att hoppa i och söka.

Att sjunga är mitt sista tips. Enkelt, roligt, gratis och alla kan vara med. Om man kan spela gitarr eller något annat instrument så kan det bli ännu roligare. Om inte, så kan man bara sjunga med låtar, eller helt själv.

1.2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

TEXT : SOFIA EKLUND FOTO : CAMILLA ENGLUND

�3

KUBA Ett besök på revolutionens färggranna ö

Ett av Kubas attribut som slår en redan då man kör från flygfältet

José Marti till Havanna är den totala avsaknaden av kommersial-

ism i det kubanska samhället. Vägen in till en miljonstad skulle i en

majoritet av världens länder i dag kantas av allehanda skyltar med

kommersiella budskap. De kubanska vägkantsskyltarna ropar i stäl-

let ut diverse politiska och patriotiska budskap. Det är svårt att röra

sig i den kubanska tätbygden utan att se Fidel Castro, Che Guevara

eller någon annan av revolutionens hjältar titta ner från väggar,

planscher och skyltar.

Havanna är ett hopkok av tidsepoker, världsdelar och kulturer, för-

lagda och anpassade till livet under den karibiska solen. Den span-

ska tiden har gett staden en monumental prägel, alla de färgglada

gamla amerikanska bilarna samt de kända klubbarna och hotellen

påminner om första halvan av 1900-talet då dollarsedlarna och

deras ägare styrde över staden. På allt det här har Castro byggt

det socialistiska Kuba sedan revolutionen 1959.

Kuba kunde kanske bäst beskrivas med ordet irrationellt; här sam-

manstrålar ett halvt sekel gamla amerikanska bilar och Ladan

på gatorna. Den kinesiska restaurangen man väljer att besöka

på kvällen är specialiserad på italiensk mat och i hotellrummet

finns både 180- och 220- volts eluttag. I butikerna hittar man inte

Coca-Cola eller Pringles, ironiskt nog finner man läskedrycken ”Tu

Cola” och chipsen ”Mr Potato” i nära nog identiska förpackningar

som deras multinationella motsvarigheter säljs i. Som utomstående

är det inte svårt att se brister i den kubanska planekonomin: fem

servitriser står vid disken i folktomma restauranger, tiotals tomma

taxibilar kör ständigt förbi, tutande åt passerande fotgängare om de

mot all förmodan skulle behöva skjuts. Samtidigt är de få kollektiva

färdmedlen som kör förbi alltid är proppfulla av passagerare.

Kuba är ett fattigt land, men å andra sidan ser man på grund av det

ekonomiska systemet inte samma ojämna fördelning av resurser

som förekommer i andra fattiga länder. De flesta lever på ungefär

samma levnadsstandard. Det betyder också att också helt vanliga

människor bor i Havannas stadskärna. Det finns inga kåkstäder i

utkanten av staden även om många av bostäderna i staden lär ha

blivit ockuperade till följd av den höga bostadsbristen. Till det positiva

man noterar i det kubanska samhället hör också att alla de olika et-

niska grupperna i Kuba verkar leva tillsammans utan att göra någon

skillnad på varandra.

För att vara en liten ö i det karibiska havet har Kuba under historiens lopp spelat en stor roll i ibland mycket kritiska världspolitiska skeenden. Det kontro-versiella landet kunde kanske kallas för en av kalla krigets sista utposter. Då jag i maj besökte rommens och revolutionens ö firades revolutionens 50-årsju-bileum samtidigt som det i en del gathörn viskades om hur det så småningom börjar vara dags för en förändring.

TEXT & FOTO : ALINA BÖLING

Som turist kan man känna sig relativt säker i Kuba. Man får

räkna med en hel del kubaner som försöker dryga ut sin lön

genom att musicera, sälja cigarrer svart, teckna av en och så

vidare – kubanerna är mästare på att lösa sin trängda ekono-

miska situation på olika innovativa sätt. Trots att kubanerna har

kreativitet att dryga ut hushållskassan på alla möjliga sätt märk-

er man på Havannas gator också en viss känsla av missnöje

med den nuvarande situationen och kanske också en försiktig

optimism för framtiden. Man hoppas på att Raúl Castro och

Barack Obama är mer kompromissvilliga än deras respektive

föregångare varit. ”50 år är för mycket”, kommenterar en av

kubanerna jag träffar halvt viskande Fidel Castro och den prägel

han satt på Kuba.

Att Kuba det är en enpartistat där rum för kritik för regimen inte

ryms ser man på allt från sättet Fidel Castro och Che Guevara

är upphöjda som halvgudar till att batonger finns utställda som

”repressive tools used by the old regime” i revolutionsmuseet,

trots att museivakterna bär likadana batonger på sig. Som

besökare kan man önska att landet öppnar sig under kontrolle-

rade omständigheter. Om man inför en fri och galen marknad-

sekonomi kommer en stor del av befolkningen att strörtas i fat-

tigdom. Hur det än går kan man kanske räkna med att landets

fortsättning blir lika intressant som dess historia varit. Kuba är

ett färggrannt, fascinerande land som man ska besöka utan att

döma. Kuba är för mångfacetterat för ensidiga bedömningar

ska kunna göras om det.

Tyylikkään köyhäilyn taitoAtena Kustannus

Hur skall man leva ett stiligt och rikt liv när pengarna inte rullar in som förut? Greve Alexander von Schönburg försöker ge svaret på denna fråga i sin, tyvärr inte till svenska översatta, bok ”Tyylikkään köyhäilyn taito” (The Art of Stylish Poverty på engelska). Von Schönburg, vars släkt har varit på en 500 år lång klassresa neråt, vet vad han talar om. Von Schönberg har fått avstå från mycket, inte bara p.g.a. släktens öde, utan även när han förlorade sitt jobb på ett av Tysklands största mediebolag.

När von Schönberg blev arbetslös hade han för en gångs skull tid att tänka på vad som är viktigt i livet och vad det egentligen är som gör en rik. Han kom fram till att han mycket gärna avstår från några Thailandsresor och restaurangbesök mot den tid som han nu hade för sin familj. Boken är aktuell nu under recessionen och väcker många tankar. Man kan leva ett rikt liv fast man inte är rik och just nu, under dessa svåra tider, är det bra att inse att ingenting blir bättre om man bara ligger hemma och tycker synd om sig själv för att man inte längre har råd med den nyaste teknikprylen. Livet är vad du gör av det, helt enkelt.

Boken är inte avsedd för dem som har det så kärvt att de måste banka på socialens lucka, utan mest kanske för den konsumerande medelklassen. Boken är välskriven och humoristisk. Den ger inte direkt några konkreta råd, men väcker många tankar om vad som är viktigt och varför vi egentligen konsumerar som vi gör. Gör det oss sist och slutligen lyckliga om vi får köra en Rolls Royce eller får äta från Versacesservis och dricka champagne? Om man lär sig att avstå och leva enkelt kan man bli glad av små saker, men om man redan har allt och lever i överdåd och alltid har något att klaga över (som att chauffören luktar vitlök) så kan man inte bli lycklig.

I grund och botten handlar allt om val av livsstil och prioriteringar. Behöver man verkligen en bil eller ett medlemskort till gymmet som man aldrig använder? I parken får man ju sporta gratis, springa ute i naturen istället för att springa på en matta och stirra på en skärm. Semestern gör oss bara korkade, att äta ute är en dålig vana och designmöbler gör inte ditt hem nödvändigtvis stiligare. När man lär sig att avstå från saker gläds man också mer över det man har. Att leva i överdåd är helt enkelt inte stiligt längre. Köyhäily är det nya svarta.

TEXT : IDA TAAVITSAINEN

The Proposal (2009) Regissör Anne Fletcher, i rollerna Sandra Bullock, Ryan Reynolds, Betty White, Craig T. Nelson, Mary Steenburgen, Malin Åkerman m.fl

Genre: kärlekskomedi, undergenre: paret som till början inte kan befinna sig i samma rum utan att det blir bråk men som alla vet att slutligen hittar varandra. Men hur? Alltså the usual story. Utgångsläget för ”The Proposal” är kanske inte optimalt med tanke på att filmen hör till den genre i vilken det är lättast att misslyckas totalt och det krävs extra mycket för att skapa något enastående. Nöt: Bullock som den kalla, fruktade Margaret, mäktig redaktör på ett framstående förlag. Reynolds hennes unga, cyniska assistent Andrew med tankar siktade på att en dag själv hålla i spakarna på förlaget. Margaret i en krånglig situation då hon, som ursprungligen är från Kanada, hotas med att bli utslängd från landet. Lösning: att gifta sig med en amerikansk medborgare. Hon vänder sig till Andrew, ett avtal görs upp: giftermål på papper i utbyte av avancemang på förlaget. Resultat: tokiga situationer hos brudgummens familj i Alaska för att paret ska verka som ett äkta par inför myndigheterna. Inget originellt koncept per se, men relativt lyckat genomfört och de värsta möjliga missarna undviks. Det roliga fungerar och skämten växlar från väl framförd ironisk dialog till fysisk komedi. Fokusen ligger givetvis på den växlande relationen mellan Margaret och Andrew, the odd couple som tvingas lära känna varandra. En del sekundära karaktärer verkar lite väl invecklade för att vara just sekundära. Jobbig pappa-son relation som Craig T. Nelson klarar av lysande, specialist på rollen som “tyst, bestämd man som ändå är schysst”. Den ungdomliga och tokiga farmorn (Betty White) är även hon fantastisk och värd all tid på duken. Oscar Nunanéz som den skumma utlänningen som flirtar och dansar utgör den svagaste länken och man blir glad varje gång han försvinner bara för att tyvärr återkomma senare i någon annan absurd situation. Det uppstår aldrig något egentligt behov till hans lågklasshumor och det hela känns mera som påtvingad etnisk mångfald och sökandet av billiga skratt från de mindre intelligenta personerna i publiken. Malin Åkerman som den söta ex-flickvännen bara försvinner vid något skede och det blir inte riktigt klart varför hon fanns med från början. Personkemin mellan Bullock och Reynolds är ändå ryggraden i filmen och håller uppe den annars kanske rätt platta storyn och gör filmen faktisk njutbar. De scener som enbart bygger på dessa två i kvick, fräck diskussion och särskilt oväntad intimitet utgör guldkornen som ger en glans över den mediokra helheten. Sådana scener finns det faktiskt rikligt av.

TEXT : VALTER SÖDERMAN

Phoenix: Wolfgang Amadeus PhoenixV2 Records/Cooperative

Välkommen tillbaka, Phoenix. Phoenix debutskiva från år 2000, United, var spännande, rolig och på många många sätt lysande. Efter den har bandet inte riktigt nått samma nivå – förrän nu. Det kanske har något att göra med att Uniteds producent Philippe Zdarin har återvänt, kanske inte. Huvudsaken är att Wolfgang Amadeus Phoenix är popmusik som den ska låta. Låt efter låt är krokarna nästan beroendeframkallande, lyssna bara på 1901 eller Lisztomania.Och låt inte bandets hype bluffa. Jag struntar fullstädigt i att en av bandmedlemmarna gick och kärade ner sig i Sofia Coppola. Det är inte bandets fel att det vet att Liszt inte är en chokladsort. De kan inte rå för att de är franska och har växt upp vid Versailles (”Vi lekte med laserbössor i Versailles slott. Det övervakades dåligt, så det var lätt att slinka in när det blev mörkt”, sade Thomas Mars i en intervju med HS). Ibland har undertecknad ingen aning om vad de sjunger om, men ibland är det så bra att allt är förlåtet, som på Fences och Armistice.

Wilco: WilcoNonesuch Records

Albumet Wilco är bandet Wilcos sjunde album, som inleds med låten Wilco. Förvirrande? Ja. Olyckbådande att de inte kommit på några andra namn? Kanske. Wilco (skivan) kan vara en strävan att bli bandets White album, det kan också hända att skivan bara är Wilco: vanlig, om ni så vill. Det senare är mer sannolikt. Men egentligen kvittar det, skivan är bra. För alla som tror att country bara är honkeytonk och Hank Williams, lyssna på Wilco. Allt för ofta handlar altrock, altcountry, allt “alternativt” över huvud taget om att vara mycket allvarlig och skapa mycket allvarlig musik. Soundet på Wilco är varmt och välkomnande, men också mångfacetterat och intressant.Något värst nydanande erbjuder Wilco inte. För dem som tyckt om bandet då det varit som mest experimentellt kan skivan vara en besvikelse, för dem som inte hört Wilco förr kan skivan vara en lycklig upptäckt.

Arctic Monkeys: HumbugDomino Recording

När Artic Monkeys för några år sedan gång på gång gick till podiet på Brit Awards för att ta emot sina otaliga priser var de alla klädda i bruna hattar och jaktkostymer av något som åtminstone liknar tweed och promenadkeppar. En av bandmedlemmarna hade med sig en träanka. De var, för att använda ett brittiskt uttryck, helt sloshed och spottade ur sig cyniska kommentarer om hur Brit Awards suger. Men ändå, eller kanske just därför, älskade publiken dem. Humbug är bandets tredje skiva. Josh Homme från Queens of the Stone Age har fungerat som producent på albumet och de låtarna han varit med om har spelats in i Mojaveöknen och i Los Angeles. Trots soliga orterna är innehållet på Humbug nästan raka motsatsen. Det är mörkt, cyniskt, sarkastiskt. Kanske har bandet nu insett att de knappast kan nå samma succé som de nådde under sin debut. Bra så, säger jag. Nu kan bandet gå vidare och skapa nytt – förhoppningsvis utan att glömma det som gjorde bandet bra. Det har de inte på Humbug. Det låter fortfarande som Pixies och Libertines. Låtarnas innehåll är fortfarande studvis träffande, studvis dråpliga, studvis ganska usla. Eller handlar My propeller inte om att övertala någon att tillfreddställa låtskrivaren Alex Turner (“I can’t get it started on my own, ‘ave a spin of my propeller.”)? Kan ni säga “score”?

TEXT : SARA SUNDMAN

�7

- BLOGGEN THE UNDERWIRE - TIDNINGEN WIREDS FANTASTISKA KULTURBLOGG FÖR ALLA SOM HAR EN GNUTTA NÖRD I SIG.

- ELEVRUM - FSS TYCKER ALLA SKOLOR BORDE HA ÅTMINSTONE ETT RUM SOM ÄR ELEVERNAS EGET OCH DÄR DE KAN SLAPPNA AV UTANFÖR DEN IBLAND STRESSIGA SKOLMILJÖN.

- UTSTÄLLNINGEN PABLO PICASSO PÅ ATENEUM I HELSINGFORS 18.9 – 6.1. PICASSO MÅ HA VARIT NÅGOT AV EN MANSGRIS, MEN DET ÄR INTE FÖR INGENTING HAN ÄR 1900-TALETS KÄNDASTE KON-STNÄR.

- ALEXANDER SKARSGÅRD - LYCKAS TROVÄRDIGT SPELA BÅDE AMERIKANSK MARINSOLDAT (GENERA-TION KILL) OCH NORDISK VIKINGAVAMPYR (TRUE BLOOD). NI SOM INTE SYSSLAR MED WEBB-TV, MIS-STRÖSTA INTE. RUNDRADION VISAR BÅDA SERIERNA PÅ VÅREN.

- KOALOR - DE LEVER EN LÅGENERGILIVSSTIL, VILKET ÄR EN EUFEMISM FÖR ATT SOVA STÖRSTA DELEN AV DYGNET. ÄVEN OM EBL INTE REKOMMENDERAR ATT DU GÖR DET SKALL DU INTE STRESSA IHJÄL DIG I HÖST.

- GUERILLA GARDENING - ATT TA ÖVER EN BIT FÖR ATT PLANTERA VÄXTER, GRÖNSAKER ELLER DYLIKT.

- RELIGIONSKUNSKAP - FSS UNDERSTÖDER STENHÅRT ETT FÖR ALLA ELEVER GEMENSAMT KONFES-SIONSLÖST KUNSKAPSÄMNE ISTÄLLET FÖR DEN NUVARANDE RELIGIONSUNDERVISNINGEN.

- 17.11 - FSS GILLAR DENNA FANTASTISKA NOVEMBERTISDAG EFTERSOM INTERNATIONELLA ELEVDAGEN DÅ FIRAS, FIRA DU OCKSÅ!

BILDKÄLLOR : www.ateneum.fi , http://truebloodnet.com, CAMILLA ENGLUND

ELEVBLADET LOVES

�8

FOTO

: CA

MILLA

ENG

LUN

D

Ragga 3 medlemmar så får du en fss tygkasse

Ragga 5 medlemmar så får du fss tygkassen och en krävdina rättigheter t-skjorta

Ragga 8 medlemmar så får du fss tygkassen, kräv dina

rättigheter t-skjortan och en fss minnesticka

göR så häR: skriv ditt namn på den nya medlemmens studiekortsblankett och deras namn på din raggningsblankett. skickaalla som du värvat på samma

blankett.

skicka blanketten till adRessen:

Finlands svenskaskolungdomsFöRbund Fss RFstoRa RobeRtsgatan 3-5 b 3300120 helsingFoRs

mitt namn:

min adRess:

min e-post:

VärVa nya FSS medlemmar och Vinn Fina FSS-prylar!

Jag haR Raggat medlemmaR och FåR ( ) tYgkassen ( ) t-skJoRtan ( ) usb-minnen

Då Du raggar nya FSSare Får Du Snygga och eFtertraktaDe FSS-prylar

( namn // undeRskRiFt // datum )

1

2

3

( namn // undeRskRiFt // datum )

4

5

( namn // undeRskRiFt // datum )

6

7

8

Jag RaggaR

nYa FssaRe!

FOTO

: C

AM

ILLA

EN

GLU

ND

Ragga 3 medlemmar så får du en fss tygkasse

Ragga 5 medlemmar så får du fss tygkassen och en krävdina rättigheter t-skjorta

Ragga 8 medlemmar så får du fss tygkassen, kräv dina

rättigheter t-skjortan och en fss minnesticka

göR så häR: skriv ditt namn på den nya medlemmens studiekortsblankett och deras namn på din raggningsblankett. skickaalla som du värvat på samma

blankett.

skicka blanketten till adRessen:

Finlands svenskaskolungdomsFöRbund Fss RFstoRa RobeRtsgatan 3-5 b 3300120 helsingFoRs

mitt namn:

min adRess:

min e-post:

VärVa nya FSS medlemmar och Vinn Fina FSS-prylar!

Jag haR Raggat medlemmaR och FåR ( ) tYgkassen ( ) t-skJoRtan ( ) usb-minnen

Då Du raggar nya FSSare Får Du Snygga och eFtertraktaDe FSS-prylar

( namn // undeRskRiFt // datum )

1

2

3

( namn // undeRskRiFt // datum )

4

5

( namn // undeRskRiFt // datum )

6

7

8

Jag RaggaR

nYa FssaRe!

UPPDATERA DIG PÅ WWW.SKOLUNGDOM.FI