Rosa Taikonpå Nordiska museet

É Romani GlindaDen romska spegeln

Pris 47 kronor Nr 5–2011september-oktober

Doften av multnande löv och våt jord.Himlen verkar ligga lite längre bort. Detär höst.

Nyligen var vi i Moldavien medutställningen ”Den okända Förintelsen”.Till huvudstaden Chisenau kom detromer från andra delar av landet och vitt-nade om diskriminering och förföljelse.

Åren går. Konferenser och rapporterom romernas utsatthet avlöser varandra.Men det händer inte mycket. Europa ärfull av romska kåkstäder utan både rin-nande vatten och avlopp, utan värme ochutan någon som helst standard, vare sigpå boendet eller i det dagliga livet.Barnen är för trasigt klädda och förhungriga att gå i skolan på många håll.Det är sällan som romerna själva ägermarken där deras skjul står. Det går ingavägar dit. Ingen ser dem. Och åren gåroch politikerna pratar och lovar och godaexempel lyfts fram, för de finns ju, menpå det stora hela… inget händer. Vinternär på väg.

Förra året vid den här tiden vandradevi över romska massgravar i Ukraina.Över en historia så grym att det är nästanomöjligt att föreställa sig det som fak-tiskt hände under Andra världskriget.Men grymheten lever vidare. Idag harden nya ansikten och nya namn, ofta ärden anonym. När ett land har problem ärdet lätt att anamma syndabockstänkandet.Någons fel måste det ju vara att det finnssjukdom och misär, att det finnsarbetslöshet och för få bostäder, att infla-tionen äter upp allt mer av det lilla jaghar. Men varför riktas alltid ilskan nedåt?Varför är det alltid de som har det sämstsom måste ta emot all frustration? Vad ärdet som gör att romer är en så tacksammålgrupp att skuldbelägga?

Snart nog lyser lyktor och ljus på kyr-kogårdarna. Pumpor karvas ur och hån-flinar i mörkret.

Sedan kanske snön faller.Thomas Hammarberg menar att antizi-

ganismen sedan länge ligger i samhälletsalla system, i rättssystemet, i sättet som

2 É Romani Glinda

Bengt O Björklund, Fred Taikon, Rosario AliTaikon, framför sitter Mirelle Gyllenbäck,Maja-Lena Taikon och Veronika Portik.

Bob har ordet

polisen arbetar och agerar, i det sätt somromska vittnen behandlas i domstol.Ingen bryr sig om att de talar ett annatspråk.

Under konferensen i Chisinau berätta-de Thomas Hammarberg om en kvinnahan mötte i ett romskt slumområde.Hennes son hade blivit slagen av lärareni skolan. Det är tydligen vanligt i moldo-viska skolor.

Nåja, den här tiden på året har sinafördelar också. Nu kan man släppa alltdet där som växer utomhus och det ärdags för myskuddarna och de olästaböckerna att komma fram. Snart doftardet glögg i köket.

Ha det gott i höstrusket och glöm inteatt snart kommer Lucia med de gula bul-larna med russin i. Snart dinglar det enmassa färgade lampor över gatorna.

Innehåll:

Debatt sid. 3

Rosa på Nordiska sid. 4-5

Djangofestival sid. 6–7

Romano Zor! sid. 8-10

Bakro sid. 11

Ett underbarn på gitarr sid. 12

Romsk grammatik sid. 13

Tung teater på RKC sid. 14

Accept Pluralism sid. 16-17

Rätten till kulturminnen sid. 18

Sydsamiskt tips sid. 19

Serbiska romer på besök sid. 20-21

På kurs med DO sid. 22-23

Bokmässan sid. 24-25

Dialogforum i Malmö sid. 26-27

Gamla blider berättar sid. 28-29

Receptet sid. 30-31

Bilden på framsidan är tagen av RosarioTaikon Ali på Nordiska museet underRosa Taikons vernissage .

Statens KulturrådVår bidragsgivare

ISSN 1651–3258

É Romani Glinda

Egnahemsvägen 58141 37 Huddinge

Telefon:+46 (0)8-779 40 31+46 (0)70-712 39 91

E-mail: info@romaniglinda.seWebadress: www.romaniglinda.se

Postgiro: 19 54 82–5

Ansvarig utgivareoch chefredaktör: Fred TaikonRedaktion: Maja-Lena Taikon,Rosario Ali TaikonBengt O BjörklundMirelle GyllenbäckVeronika Portik

Tipsa ossVi tar gärna emot material till tidning-en, samt tips om olika evenemang påsamtliga romanédialekter, antingen viavanlig post eller via e–posten:red@romaniglinda.se Tryck: Carlshamns tryckeri

É Romani Glinda 3

Folkhälsominister Maria Larsson såg inteut att må bra då hon i september tving-ades fram för att förklara det ”orättvisa” iatt ge de vanvårdade fosterbarnen enersättning som nästan alla andra ansågvara rätt.

Upprättelseutredningen hade i betän-kandet ”Barnen som samhället svek”,efter en genomgång av fakta som tagitsfram av Vanvårdsutredningen, kommitfram till att fosterbarnen hade rätt att få250 000 kronor var för övergrepp motdem, oavsett om de vanvårdats kort ellerlång tid. Grunden var att de vanvårdats isamhällets regi.

Upprättelseutredningen hade tillsattssom en snabbutredning för att kunnagarantera att fosterbarnen skulle kunna fåsin upprättelse innan de hunnit dö avålderdom. Den tillsattes som en konse-kvens av det intervjuarbete som utred-ningen ”Vanvård i social barnavård under1900-talet” var i full färd att genomföra.När 400 av 1000 intervjuer gjorts stoddet klart att allvarlig vanvård förekommiti stor omfattning.

Utredningens förslag blev modest: ettschablonbelopp på 250 000 och en cere-moniell ursäkt.

Regeringen strök pengarna och behöllceremonin.

Beloppet ansågs av många vara lågt.Det är en sjättedel av vad Katolska kyr-kan i Kanada kommit fram till att sexuel-la övergrepp mot ett barn inom kyrkansskolor bör kosta.

Protesterna strömmade in bara timmarefter Maria Larssons framträdande. Frånde vanvårdades föreningar och minori-tetsorganisationer, från försvarare av demänskliga rättigheterna, från politiskaoppositionspartier av alla sorter, inifrånregeringspartierna. Inför denna massiva

yttring, som kunnat leda till regeringensnederlag i en riksdagsomröstning, över-levde beslutet bara något dygn.

Efter en runda med riksdagens partiervar rätten till ersättning inte längre orätt-vis utan rättvis och nödvändig. Upp-rättelseutredningen blev upprättad.Barnen får sina pengar.

Utredningen begränsade ersättningentill offer som vanvårdats 1920-1980. Denkryptiska motiveringen för att uteslutabarn som vanvårdats efter 1980 var attbrotten inte var preskriberade. Offren kandriva sina krav i domstol vart och ett försig.

Det dröjde en knapp vecka innanbeskedet kom: Vanvårdsutredningen ärfärdig att presentera sin rapport. Denhade kommit fram till att det inte är rättatt utesluta de efter 1980 vanvårdade frånersättningen...

De vanvårdades rätt står i fokus.Individuellt lidandet ska kompenseras.Med detta betraktelsesätt skjuts en annanansvarsfråga i bakgrunden. Betraktar vihur gruppen av vanvårdade är samman-satt märks att det inte är ett genomsnittav befolkningen. Inte heller om man serdet ur ett smalare socialt perspektiv mot-svarar de vanvårdade ett genomsnitt avden svenska underklassen. Det finns enetnisk och kulturell faktor också. Blandde vanvårdade framträder en överrepre-sentation av resandefolkets barn. Det äringen tillfällighet att tillmälen som ”tat-tarunge” är så vanliga. Sådana ord äravsedda att förnedra. Men det är ocksåen alldeles korrekt beteckning. De van-vårdade är till stor del tattarungar.”Tattarunge” är det vanligaste glåpordet iVanvårdsutredningen.

Hur ofta ordet träffat rätt, och hur oftaandra än tattares ungar fått beskyllningen

Vanvård, tvång och rättvisa– Något om fosterbarnenText: Richard Magito BrunKulturgruppen för resandefolket

kastad i ansiktet, vet vi inte. Det bordeundersökas. Men de resande är kraftigtöverrepresenterade bland de drabbade.En utredning av vilken roll den etniskatillhörigheten spelat för resandebarnensöden återstår att göra, och den ärangelägen.

Den minoritetspolitiska dimensionenmanar till ett särskilt uppmärksammandeav resandefolkets tvångsplaceringar.Placering av barn på direkt etno-kulturellgrund, eller på grund av sociala förhål-landen som orsakats av diskriminering avetnisk art (indirekt grund), har förorsakatlidande och skador som drabbat familjeroch kultur. Det drabbar därefter barnetunder hela livet, utan att ett enda rapputdelats i fosterfamiljen. Det individuelltväl vårdade barnet i tvångsplacering,eller social placering på indirekt etniskgrund, förlorar ändå sin identitet och till-hörighet.

Granskningen av vanvård, familje-splittring, steriliseringar, hetspropagandaoch historiskt förtigande, betraktat ur ettminoritetspolitiskt perspektiv återstårännu att göra. Prövningen ur ett folk-mordsperspektiv återstår.

Har du en debattartikel?skicka in den till:red@romaniglindas.se

Hans Caldaras, en nära släkting till Rosa,var givetvis där och dagen till ära hadehan med sig sitt Roma Hot Band. Hanfick inleda vernissagen.

– Rosa är en människa som kan fålivet att kännas behagligt, när hon är pådet humöret, sade han med glimten iögat.

Han berättade sedan hur släktenCaldaras och Taikon kom Från Rysslandtill Haparanda i slutet av 1800-talet innanbandet började spela. Musiken fyllde detenorma rummet och gav än mer känsla åtde romska sånger Hans sjöng.

Nordiska museets styresman, ChristinaMattsson, med Gustav Vasa i ryggen,

kungen som utvisade alla romer tillFinland, menade att detta var verkligenrätt plats för Rosas smycken.

– Det är här vi har alla berättelser omett folk som har blivit förföljt, om hurderas barn inte fick gå i skolan, om derasspråk och deras kultur. Romerna har själ-va fått kämpa för en plats i samhället. Enlysande stjärna i det sammanhanget ärRosa Taikon, sade hon.

Sedan var det dags för festensmedelpunkt att själv kliva upp scenen.

– Min far var den siste silversmedenbland de svenska romerna. Det varmeningen att min bror Paul skulle föratraditionen vidare, men han blev mör-

4 É Romani Glinda

Rosa på Nordiska museetRomernas Grand Old Lady, Rosa Taikon, gjorde ett bejublat framträ-dande under sin vernissage på Nordiska museet den 21 september.Cirka 500 personer fyllde den öppna platsen framför Gustav Vasa påsin tron i stora salen.Rosas silversmide, som numera är känt över hela världen, kommer attfinnas till beskådning där under resten av året.Invigningstalade gjorde kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, menden lilla, men intensiva och ettriga, damen lyckade som vanligt stjälahela showen med sin charm och sitt engagemang.

Text: Bengt O Björklund Foto: Rosario Ali Taikon

Från höger: Rosa Taikon,, Lena Adelsohn Liljeroth och Christina Mattsson.

dad av en rasist på sextiotalet.De smycken som Rosas far Johan

gjorde gick enbart till romska kvinnor.Idag arbetar Rosa med att förnya detkonstnärliga uttrycket i sitt silversmide,men samtidigt har hon behållit den tradi-tionella tekniken med filigran ochgranalier.

– I den romska kulturen var sil-versmidet ett manligt hantverk, av tradi-tion var det inget som kvinnor sysslatmed. Min far gick i lära hos guldsmeder iSamarkand. Jag kunde vakna på nätternai husvagnen av att min far arbetade. Enspritlampa brann med ett väsande ljudoch med ett smalt mässingsrör blåste hanut elden över silverstycket. Där hade hanlagt små silverkulor, granalier, tillsam-mans med silvertrådar i ett mönster. Jagfortsätter att arbeta med den gamlatekniken, men i nya former.

Rosa berättar om hur hon på sextiotaletsökte in på en smideskurs på Stockholmsuniversitet och hur hon med ett arbetefrån den kursen kom in på Konstfack iStockholm.

– När min bror dog spelade jag fort-

É Romani Glinda 5

farande trummor i ett romskt dansband.Det fanns ingen som kunde ta hand omden lilla skärvan av romskt silversmide.

Och resten av historien är väl känd.Rosa är idag något av en kulturikon ochdet syntes verkligen under vernissagenssista timme. Kön som ringlade framförhenne där hon satt på en stol i självautställningshallen verkade aldrig ta slut.Alla ville de gratulera och hälsa på dennafantastiska kvinna.

Kulturministern intog scenen, ellertrappan snarare, och vände sig till Rosasom satt kvar.

– Jag har mött dig flera gånger, senastnär du fick din regeringens guldmedalj”Illis quorum meruere labores”. Det är enanrik tradition du för vidare Rosa.Romernas historia präglas av förföljelse,men också av en stark kultur. Denenvishet du har i ditt arbete och denkamp du har fört för romers rättigheterkräver tålamod. Detta är ett unikt tillfälleatt lära känna traditionellt romskt sil-versmide.

Rosa reste sig nu och gick fram tillmikrofonen.

– Jag vill bara tillägga att vi inte kangå förbi min lillasyster Katarina Taikon.

Det utlöste en storm av applåder.

Utställningen visas fram tillden 8 januari 2012.

Rosas brorson tog med sig ett album med gamla bilder. Alla ville de gratulera och hälsa på denna fantastiska kvinna.

Hans Caldaras med sitt Roma Hot Band.

6 É Romani Glinda

Django Reinhardt har under åren fåttmånga virtuosa efterföljare i hela värl-den. och under den tiondeDjangofestivalen fick man verkligen enmöjlighet att möta några av dessa. Härfanns några av de mest framstående jaz-zvirtuoserna från Spanien, Argentina,Finland och Sverige.

Under en lång musikkväll blandadeshäftig "gypsy swing" med stämningsfullafranska valser, latinska rytmer, bossa ochannat. Allt på akustiska instrument.

Först ut på scenen var Gunnar LidbergHot Quartet. Gunnar Lidberg är en del avSveriges jazzhistoria. Inspirerad avStéphane Grappelli och Svend Asmussenbörjade han spela fiol vid nio års ålder islutet av 30-talet. I bandet ingår ävenMikael Selander som under 80-talet i stortsett ensam förvaltade Djangomusiken iSverige med egna bandet Crazy Rhythm.

– Jag var bar nio år när jag började tamina första fiollektioner. Året var 1938,berättar Gunnar.

1995 var han och bandet förband tillStéphane Grappellis band. Drygt 80 årgammal fortsätter han med det som hantillbringat ett helt liv med.

– Jag kommer att fortstätta så längelusten finns där och jag kan hålla istråken, säger han och ler stort.

Resten av bandet består av MikaelSelander (gitarr), Holger Gross (gitarr),Arne Wilhelmsson (kontrabas)

GustavLundgren TrioGustav Lundgren ären av Sverigesfrämsta unga jazz-gitarrister och hansoch AndreasÖbergs grupp HotClub de Suede harskapat ett nyttintresse för DjangoReinhardts musik iSverige. Med influ-

Djangofestival 2011För tionde året i rad arrangeras Djangofestival i Sverige. Liksomtidigare år kretsar musiken kring den store jazzgitarrlegendenDjango Reinhardt (1910-1953) och hans Quintette de Hot Club deFrance, som med den världsberömde violinisten Stéphane Grappellinådde stora framgångar i Europa mellan 1934 och 1939.Det är Svenska Django Reinhardt Sällskapet som arrangerar varjeår, den här gången på Dieselverkstan i Sickla.

Text och foto: Bengt O Björklund

enser från musikstilar som spansk fla-menco, sydamerikansk bolero ochkubansk son tar Gustav Lundgren TrioDjangomusiken till nya höjder.

– Jag och en kompis började spelaDjangos musik 2001. Vi hade hört hansmusik och blev bitna direkt. En av anled-ningarna till att vi fortsatte med denmusiken var ju också att vi fick hurmånga spelningar som helst.

Gustav lärde sig spela Djangos musikpå scenen och redan från starten börjadede bjuda in romer.

– Vi fick med oss Jimmy Rosenberg,den kände romske gitarristen och avhonom fick jag många tipps.

Under årens lopp har Gustav spelatmed några av de främsta romska musi-kerna.

– Jag har spelat mycket med romska

Gunnar Lidberg Hot Quarte

Den avslutande jamsessionen.

É Romani Glinda 7

stjärnmusiker som har gett mig mycketunder tiden då jag spelade på mångaolika festivaler med några av de störstastjärnorna inom genren. Vi brukade sittahela natten och jamma och det var egent-ligen så jag fick i mig Djangos musik.Romska musiker älskar att jamma ochgör det ofta. Innan en konsert brukar dejamma sig varma i ett par tre timmar ochvem som helst får vara med. Så man kanmed fog säga att jag har lärt mig den härmusiken på gehör.

Trion har kvällen till ära en gästgitar-rist. Det är Peter Almqvist, ett känt namni gitarrkretsar, bland annat genom gitarr-duon Guitars Unlimited tillsammans medUlf Wakenius.

I Gustav Lundgren Trio spelar ocksåMartin Widlund (gitarr) och AndreasUnge (kontrabas).

Olli Soikkeli & FriendsKvällens tredje framträdande får många ipubliken, inklusive undertecknad, atttappa andan. Det är Olli Soikkeli, enmycket ung finsk gitarrist som spelar till-sammans med Martin Widlund på gitarroch Hasse Larsson på kontrabas. Denneunge man är ett underbarn, ett gitarrgeni. Idet hetsiga gitarrtempo som är typiskt förDjangomusiken framhävs varje ton medeftertryck, och ändå ser det så lekfullt ut.

Swing MagnifiqueSwing Magnifique är kanske Sveriges fli-tigaste band i den här genren. Den klassis-ka sättningen med fiol, gitarrer ochkontrabas får ytterligare en dimensioneftersom bandet även har en sångerska,Josefin Peters. Repertoaren blandar instru-mentalt med sånglåtar och består av gamlaoch nya klassiker inom Djangomusiken.

På fiol spelar Ivor Ottley från England.– Jag bodde under många år på Irland

där det finns många romska musiker,många av dem spelar faktiskt säckpipor.Det var en härlig tid.

Han berättar om de romska musikfesti-valer han har varit på och de kontaktermed romska musiker som han har knutit.På gitarr spelar Tom Berglund och Åke

Jonsson Filip Berglund spelar kontrabas.

Biel Ballester TrioKvällens sista framträdande stod BielBallester för. Han har gästat festivalentidigare, men i år kom han med sin egentrio. Biel blev för några år sedan välför-tjänt uppmärksammad när Woody Allenhandplockade några låtar till filmen”Vicky Cristina Barcelona”.

Biel har framträtt med många av deallra främsta företrädarna för gypsyswing.

Med sig hade han Graci Pedro på gitarroch LeandroHipaucha påkontrabas.

Biels musikär inte likahetsig somman är vanvid attDjango-musiken skavara.

– DjangoReinhardtsmusik är den Biel Ballester Trio

viktigaste influensen i mitt liv berättarhan efter han klivit av scenen.

Han berättar vidare att han inte spelarså ofta med romer i Spanien.

– De spelar mer flamenco än jazz, menjag har många romska vänner. Men vihar börjat arbeta med Costel Nistescu, enkänd romsk violinist.

Sedan var det dags för den klassiskajamsessionen. Det var uppiggande att sehur gitarristerna hela tiden fyllde varand-ras soloslingor, som om de var en endaperson.

Klockan är närmare ett på natten närmusikerna lämnar scenen.

Gustav Lundgren Trio med Peter Almqvist till höger.

Swing Magnifique

8 É Romani Glinda

Ett av de allra bästa romska projektenunder senare tid är Romano Zor! Det varunder en konferens i Uppsala om romersrätt enligt grundskyddet i minori-tetslagstiftningen som erfarenheterna frånprojekt Romano Zor! presenterades.

Projekt Romano Zor! är ett treårigt pro-jekt som finansieras med stöd från ESF-rådet. Projektet samverkar med Arbets-förmedlingen, Landstinget i Uppsala län,Uppsala kommun och Uppsala universitet(med flera) för att underlätta romers tillträ-de till utbildning och arbete.

Mohamad Hassan är ordförande iUppsala kommun.

– Sveriges nationella minoriteter harrätt till stöd för sin kultur och sitt språk.Vi ska inte vara den kommun som inte

lever upp till det, sade han bland annat.Sedan var det dags för den romska

föreläsaren, aktivisten och lärarenAngelina Dimitri Taikon.

Hon berättar om romerna resa frånIndien, om sina förfäder i Ryssland, därhon menar att romerna hade det bra. Hontog även upp romernas situation när detgäller utbildning och arbete.

– Många utbildade romer får inget jobboftast på grund av sitt namn. Hur skaman då motivera barnen att gå i skolan.Barnen i min skola får till exempel ingapraktikplatser.

Innan två tjejer från Romani Szatrasjöng och dansade lämnade de beskedom att gruppen kommer att fortsätta efteren tids inaktivitet.

Romano Zor!Under två dagar i Uppsala redovisades det romska projektetRomano Zor! Projektansvariga och deltagare berättade ochden externe utvärderaren gav bland annat ett MVG till projek-tet. Moderator var Lennart Andersson, myndighetschef medansvar för socialbidrag i Uppsala.

Text och foto: Bengt O Björklund

Alla som är involverade i Romano Zor!

Lennart Rohdin, chef på enheten förminoritetsfrågor på länsstyrelsen iStockholm berättar om den nationellaminoritetsstatusen och om minoritetspoli-tiken.

– Sveriges nationella minoriteter harsamma rättigheter som alla andra och detviktigaste med minoritetspolitiken är attden måste göras tillsammans med denationella minoriteterna, sade han.

Ami Netzler, mångfaldsstrateg iVästerås, tog också upp minoritetsfrågor-na.

– Från början visste vi inte så mycketom romer, men idag har vi ett romskt rådi Västerås. Men vi har mycket kvar attgöra.

Tiina Kiveliö är utvecklingsledare påenheten för minoritetsfrågor påLänsstyrelsen i Stockholm.

– Jag har arbetat länge med romafrågori Uppsala, i Delegationen för romska frå-gor och nu på Länsstyrelsen. Nu får vi sevad det blir framöver, var de romska frå-gorna hamnar.

Tiina övervakar kommunerna och ser

É Romani Glinda 9

till att de lever upp till den nya minori-tetslagstiftningen.

Det har stått mycket om romer i mediasenaste tiden.

– Rapportering om romer har ökat,även i positiva ordalag och det finns flerpolitiskt intresserade romer idag. Mennär det gäller de EU-projekt som finnsidag stämmer de inte med romernasverklighet och behov.

Monika Lagerkvist är mångfaldsstrategi Uppsala.

– Under våren kommer Uppsala attlägga ett förslag till en minoritetspolicy,en policy som sedan alla kommunalaverksamheter och bolag måste följa. Ioktober kommer vi att ha samtal medromer i kommunen.

Eleonor Frankemo, resandeaktivist frånMotala berättar om sin blogg och om dennya bok hon har tagit fram.

– Det är ett studiematerial på romani.Vi har inte vågat uttrycka vår kultur tidi-gare. Jag ville skriva om resandes värde-grund.

Den andra dagen var dagen var vikt åtRomani Zor, men först kom dagenshedersgäst, statssekreterare JasenkoSelimovic från Arbetsdepartementet. Hantalade bland annat om vitboken.

– Genom att inte erkänna vad som harhänt kränker vi dem igen, sade Jasenko.

Han berättar att att regeringen i budge-ten har lagt 47 miljoner på särskildainsatser för romer under åren 2012 –2015.

– Det ska gå till reguljära insatser ochär en början på en satsning som ska pågåi 20 år. Utbildning och arbete är det allraviktigaste, det är där vi kommer att satsa.Men det kräver också att de romskagrupperna har en vilja att förändra, sadeJasenko.

Han meddelade också att det inte blirnågot romskt sekretariat.

Romano ZorCaroline Mahdavi är projektledare.

– Tidigare fanns det här i Uppsala enromaenhet och vi kunde tydligt se ettmönster bland de romer vi träffade; svårt

att bryta socialbidragsberoendet, svårtmed de romska barnens närvaro i skolan.

Under projektets gång har många hem-besök gjorts och undervisning hart skettmed två lärare.

– Och det var viktigt att romerna varmed från början som tolkar av den roms-ka kulturen, sade Caroline.

När Gunilla Nygård börjar tala får manskärpa till sig. Hennes breda skånska ochsnabba uttal kräver det. Hon är social-sekreterare.

– Jag har aldrig varit så arg och så fru-strerad som jag har varit under dessa tvåoch ett halvt år, men inte heller har jaglärt mig så mycket.

Projektet hade 60 deltagare.– Det var mig som deltagarna träffade

först, men under de första sex månadernaförstod jag inte alls hur jag skulle arbeta.Sedan växte förtroendet.

Men det var i soffan det mesta hände.– Där pratade vi mycket om allt mellan

himmel och jord, om födslar och dödslaroch de olika romska grupperna lärdekänna varandra. Och med det ökadeförtroendet kom det även andra till våröppna mottagning.

Det är Natalia Fermin Acosta, arbets-marknadsmentor, som håller i arbets-marknadsbiten.

– Det jag mötte på Romano Zor varmänniskor i lång arbetslöshet, misstrooch utanförskap. Många av dem är sön-derpraktiserade. Jag använde mig av deverktyg som finns på Arbetsförmed-

lingen, olika kompetenser, egna arbetsgi-varkontakter och arbetsplatsbesök.

Katarina Sjöberg är arbetsförmedlarepå Arbetsförmedlingen.

– Innan jag kom in i projektet hade detvarit sex olika förmedlare på plats, vilketinte ger någon kontinuitet. Jag har mestgjort arbetsplatsbesök med romerna.

Mari Severin från Jobbcenter i Uppsalatalade om projektets långa startsträcka.

– Alla famlade efter sin roll i början,även jag. Det fanns många svåra socialasituationer vilket gjorde det svårt attarbetspröva och det krävdes många sam-tal för att se vilket stöd de behövde, mendet var väl investerad tid, sade hon.

Lars-Göran Sjödin är SFI lärare. Hanberättar om den flexibilitet som krävs.

– Många har ofullständiga betyg,ibland har det varit på gränsen till alfabe-tisering.

Solveig Backlund har varit sjuksköters-ka i projektet.

– I början möttes jag av stor misstro,men sedan blev det betydligt bättre.

Under sin tid har Solveig ställt 47 olikadiagnoser och hon arbetade med att görastressprofiler för att se om det hänt någotoch varför.

– Jag lärde ut avslappning, vi var ochsimmade och vi har plockat svamp,berättade hon.

Alla deltagare i projektet fick svara påen enkät som Clara Aarts utvärderat.

– 28 personer svarade på den förtaenkäten, 15 på den andra. Den andra

Angelina Dimitri Taikon med några av tjejerna från Romano Zor!

10 É Romani Glinda

enkäten visar att deltagarna upplever enstarkare rollfunktion, emotionellt sett,men att de tycker att hälsan blivit sämre.Det kan hänga ihop med ett dåligt förtro-ende i början, att man var mer ärlig andragången.

Leif Drambo är den externa utvärdera-ren av projektet. Han har varit delaktig iprojektet och kontinuerligt utvärderat det.

– Jag kan lugnt säga att man har fåttväldigt mycket för pengarna. En av destora utmaningarna är att få det romskahjulet att snurra åt rätt håll och RomanoZor är ett bra exempel på detta.

Processmålet i projektet får MVG, dethögsta som Leif har uppmätt.

– Det tillhör inte vanligheterna. Detsom är bra är också att myndighetsperso-nerna har lyckats tona ner sin myndig-hetsroll.

Så vad säger några av de romska delta-garna om projektet?

– Jag halkade in på ett bananskal 2009.Det var soc som frågade mig om jag villevara med och jag tänkte att jag kan tamig en titt, sade Lilly, finsk rom.

Hon menar att det var ett bra projektoch att hon har vuxit som människa.

– Arbetsförmedlingen rekommendera-de mig. Det slutade med att hela minfamilj kom med i projektet, berättadeRoberto, finsk rom.

Roberto har jobb idag och är mycketnöjd med det stöd han har fått.

– Min socialassistent sa till mig att

”om du inte går till Romano zor, får duinga pengar”. Jag tyckte att det var braredan från början, sade Jadiga, polskrom.

Hon hade gett upp tanken på att någon-sin få ett jobb. Men idag ser hon ljusarepå framtiden. Hon funderar på att startaeget.

– Jag började som praktikant, menupptäckte att det behövdes en kulturin-formatör, berättade Katja, finsk rom.

Hon tycker att alla i projektet blev somen stor familj och hon är nöjd med atthennes svenska har blivit bättre. Idagjobbar hon på Upplands museum.

Sedan var det dags att presenteraboken ”Romano Zor! Romsk kraft!” eninspirationsbok om vägar till utbildningoch arbete.

– Den är ett resultat av ett arbete medromer från hela landet, sade TiinaKiviliö.

Till sist kom ett efterlängtat beslut.Romano zor får fortsätta i fem månadertill och Uppsala är i väntans tider. De haranslutit sig till ett ännu större ESF pro-jekt med flera andra kommuner och mantänker sig att Romano Zor kan fortsättainom ramen för detta projekt. Beslutkommer i oktober.

Eleonor Frankemo, resandeaktivist. statssekreterare Jasenko Selimovic. Leif Drambo.

Tiina Kiveliö. Lennart Rhodin.

É Romani Glinda 11

BBaakkrrooEn originalserie av Ulf Lundkvist och Bengt O Björklund.

SSvveerriiggeess IInntteerrnnaattiioonneellllaa RRoommaa FFiillmmffeessttiivvaall2011 genomförde föreningen Sveriges Internationella Roma Filmfestival (SIRF), för första gången en romskfilmfestival i Sverige för skolor och allmänheten på Biograf Zita, Birger Jarlsgatan 37. Festivalen finansiera-des av Allmänna Arvsfonden. Sveriges Internationella Roma Filmfestival vill lyfta fram filmer som synliggör romska berättelser, romers livoch erfarenheter. På så sätt vill föreningen bidra med nya bilder som inte tidigare visats i Sverige och bidra tillett rikare och mer varierat kulturutbud. Filmfestivalen vill också lyfta diskussionen om vems berättelser som synliggörs, på vems villkor film görs ochvad som krävs för att filmutbud inte ska förmedla rasistiska och stigmatiserande bilder om romer.

Om Sveriges Internationella Roma Filmfestival (SIRF)

SIRF är en ideell romsk intresseorganisation. Vår ambition är att arrangera en årlig filmfestival för att visuali-sera romernas situation. Vi vill även tillvarata och främja romernas medborgerliga intressen, kulturutövande,utbildning och sociala ställning. Detta gäller såväl individer som kulturbärande grupper, samt att verka förromska gruppers integration och delaktighet i svenskt samhällsliv på samma villkor som andra medborgare,särskilt i fråga om jämställdhet och demokrati.

12 É Romani Glinda

Det tog inte lång tid innan Olli fick speladen nya musikstilen på olika musikfesti-valer runt om i Finland i olika band.Trots sin unga ålder, 20 år idag, har hanredan spelat med stjärnor som AndreasÖberg, Vitali Imereli och JoschoStephan. Under 2011 spelade han in sitt”Trois Générations” med Hot Club deFinlande och Vitali Imereli.

När man ser Olli på nära håll kan maninte förstå att detta är den unga kille somnyss fullkomligt dansade igenom sinanoter på gitarrhalsen, nu verkar han liteblyg.

Vad är det då som lockar honom justmed denna musikgenre.

– Jag fastnade direkt, blev fascineradav att man kunde spela med en sådanintensitet samtidigt som man lät känslor-na tala genom improvisation där man tog

och gav till varandra som musiker. Frånförsta början visste jag att det här var jag.Sedan jag hörde Trio Rosenberg på skivaförsta gången har jag sett dem spela tregånger, det har varit en fröjd varje gång,säger Olli.

Hur är det då med musikerna inomReinhardttraditionen, följer de fortfaran-de den traditionella stilen eller har detskett en utveckling till något nytt?

– Idag kan man dela upp DjangoReinhardtgenren i tre olika områden, denbelgiska, den franska och den tyska, menjag vill även lägga till den holländska. Denfranska stilen idag är mer bebop, hollän-darna och belgarna tycker jag följer en merren Djangostil. I Tyskland finns det bådetraditionell samt lite nya influenser som endel gitarrister blandar in, svarar han.

Har du träffat romska musiker när du

Ett underbarn på gitarr!Olli Soikkeli föddes i Nurmes, Finland 1991. Han börjadespela gitarr när han var 12 år. En lokal gitarrmentor introdu-cerade för Olli den holländska Trio Rosenberg, som speladeGypsy jazz, när han var 14 år gammal och sedan dess är hanfast i Django Reinhardts romska jazzswing.

Text: Domino Kai Foto: Bengt O Björklund

Olli Soikkeli & Friends med Olli till höger.

varit ute på turnéer?– Jo jag har träffat en hel del romska

gitarrister i Frankrike och i Holland.Oerhört duktiga att jamma med, med enstor lekfullhet och nyfikenhet.

Du har spelat på Englands Inter nationalGypsy Guitar Festival och snart bär detav till New York, vad ska du göra där?

– Jag är bokad till en hel del uppträ-danden under en månads tid. Jag kommeratt spela med en del av de tyngre inomDjango Reinhardtstilen. Jag ser verkligenfram emot att vara där för att kunna läramig nya saker från dem som varit medlängre i branschen.

Vad tror du om denna musiks framtid?– Den bara växer och få en allt yngre

publik. Det är glädjande, men marknadeninom musiken är hård. Det här är intenågon kommersiell musik som når denbredare marknaden, men jag tror absolutatt Djangos jazzswing är här för att stan-na för gott.

Finns det någon speciell plats ditDjangofans vallfärdar för att minnas ochjamma tillsammans?

– Jo i Frankrike, Samois-sur-Seine, denär känd för att vara staden dit DjangoReinhardt drog sig tillbaka de sista åren,och den är värd för en årlig jazzfestival ihans ära. Det var romer som började medfestivalen och det är fortfarande romersom håller i den. Numera kommer dettiotusentals dit för att spela, lyssna ochnjuta av musiken tillsammans. Det är enstor dröm att få spela där en dag.

Att ha spelat här i Stockholm för allraförsta gången ikväll var också en stordröm som förverkligades.

– Jag har velat spela i Sverige sedannågra år tillbaks då jag förstod att dennapublik är större än vad den är i Finland.Det är nog det som hägrar med scenen iSamois-sur-seine, säger han.

På frågan vilka hans favoriter är pådebutalbumet, svarar han Anouma ochWhen day is done, som går i Djangostil.

Det är bara att hålla med, men förutomdessa två måste även Djangos China Boynämnas då Olli fullkomligt får röken attstiga från gitarrhalsen med sina snabbareän flinka fingrar.

É Romani Glinda 13

Det är en synbart belåten Baki Hasansom får hålla i de första exemplaren avboken och de två översättare som är medser också nöjda ut. Mats Wennerholm,undervisningsråd på Skolverket och initi-ativtagare till boken inleder.

– Det här materialet har varit efterläng-tat länge. Vi lyckades övertala Språkrådetatt göra den och jag har förstått att detinte var helt lätt. Det har varit ett arbetesom har gått fram och tillbaka mellanalla inblandade. Vi hoppas att resultatetär så pass bra att man vill använda den iskolorna.

Baki Hasan berättade att tanken på enromsk grammatikbok funnits länge ochhan berättade lite om hur arbetet medboken gått till.

– Vi bestämde redan från början attgrundtexten skulle vara på arli. Men vihade hela tiden en referenstext på svens-ka. Sedan har texten översatts till lovara,kálo och kelderash. Översättarna harhaft ganska fria händer att ändra i histo-rierna för att de språkligt och kulturelltbättre ska passa för respektive grupp. Imin text, till exempel, använder jagmuslimska namn som skulle kunna låtalite underligt i en kelderashtext. Våraromska elever lär sig grammatik idag påsvenska, men att få lära sig grammati-ken på sitt eget språk är något heltannat.

Under arbetets gång har Baki haftinställningen att försöka se sitt arbete urett barns perspektiv och han använde sigav sina egna barn i arbetet.

– Jag bad min dotter att göra någrasiffror och jag sade att de måste vara

roliga. Efter ett tag kom hon utfrån sitt rum med en massa roligasiffror vilket ledde till de siffrorsom finns i boken. Om jag lyckasstimulera mina egna barn har nogboken förutsättningar att stimuleraandra romska barn. Det här är inteen klassisk grammatikbok, jagville att den skulle vara rolig, attbarnen ska kunna leka sig fram tilllärandet.

Irene Horvatne är en av översät-tarna. Hon står för lovarivariete-ten.

– Vi har arbetat mycket tillsam-mans med översättningen och det varmycket givande.

Dimitri Florin har gjort káloversionen.– Vi har bollat med varandra och lånat

ord av varandra från de olika varieteter-na. Det är mycket speciellt att Skolverket

Romsk grammatikbok på 4 varieteterI början av september var det dags för ett nytt boksläppmed Skolverket som avsändare. Den här gången var deten ny grammatikbok för romska barn i mellanstadiet sompresenterades. Boken är gjord av Baki Hasan med härli-ga illustrationer av Amanda Eriksson. Boken är tryckt ifyra romska varieteter.

Text och foto: Bengt O Björklund

Bakik Hasan, Irene Horvatne och Dimitri Florin.

ger ut en bok på så många romska varie-teter. Jag hade inte kunnat drömma omatt det skulle finnas en bok på kálo.

Det tog två år att färdigställa dessaböcker som finns att köpa på skol-verket@fritzes.se.

Grammatik på arli.

Teater Fryshuset har tidigare gjortTopboy – en huliganberättelse, som lyck-ades med konststycket att helt utan för-mildrande eftergifter göra det obegripligabegripligt och visa hur våldet blir endrog – men också det ofrånkomliga pri-set, baksmällan, skam, tvivel och rädsla.Förorten brinner är en pjäs med sammaslags påträngande realism.

Det är en uppkäftig föreställning.Skådespelarna Emil Rosén och UlfStenberg kommer in på scenen till tungrapmusik. Två tuffa snubbar med ettunderifrån perspektiv. Det är en svidandekritik till det nya samhälle de borgerligahar mejslat fram. Föreställningen fokuse-rar på nyfattigdom, segregation ochinvandrarfientlighet.

– Alla barn har samma drömmar, sägerden ena karaktären.

Själva snacket framförs nästan i enrapdialog. Det är mycket svordomar ochmycket ilska. Ett socialt drama utanskyddsnät.

– Man blir galen, man går sönder, somen av killarna säger.

Kravaller, bränder, snuten kommer.Förorten brinner. ”Det behövs bara engnista.” Invandrarungarna i förorten ärbesvikna. Drömmarna de hade som barnhar blivit till ett svek. Ingen ser dem.

Föreställningen svänger, en pappa tillsex barn talar.Pengarna han tjä-nar på sitt jobbräcker bara halvamånaden. Då skri-ker tonåringen:

– Allt är ändå åthelvete, jag tänkergöra som jag vill.

Föreställningenbestår av olikaröster ur förorten,busiga ungar, kri-minella ungar,droger och socialmisär. ”Farsan

14 É Romani Glinda

Tung teater på RKCTeater fryshuset är som de själva säger ”Sveriges tyngaste tea-ter”, en rikstäckande teater med fokus på destruktiva utanför-skap. I slutet av september var de på besök i Romskt kultur-centrum med föreställningen Förorten brinner som haft sinurpremiär på Dramaten. Nu turnerar man runt i landets kommu-ner, skolor, länsteatrar och fängelser.

Text och foto: Bengt O Björklund

söp, morsan var sjuk. Då vällde polisenin med dragna pistoler.”

Båda skådespelarna skriker rakt ut.Föreställningen saknar verkligen inte

inlevelse. Mamman dör medan sonen sit-ter i häkte. Allt han har kvar är ett brev.

Den positiva återkopplingen kommernär killen i fängelse, dömd för rån ochmisshandel, hamnar på en öppen anstaltoch träffar en riktig tuffing, dömd förbankrån. I hans cell finns bara böcker omkonsthantverk. Det visar sig att han villbli keramiker. Han får dreja på anstalten.

Killen kommer ut från anstalten, får ettjobb som praktikant på en elfirma. ”Såvar man knegare.”

Om man får önska sig något mer avdenna föreställning skulle det i så fallvara att hiphopkollektivet Kartellen hadekunnat vara med live med sina tunga tex-ter som så väl passar in i den historiasom berättas.

Efter föreställningen blev det frågor.– Detta är en dokumentärteater och vi

har intervjuat många för att skaffa detmaterial vi behöver, sade Emil Rosén.Det handlar om klasskillnader och iblandblir man förvånad. När vi träffadeBeatrice Ask i en debatt och hon frågade”Varför är de så arga”, blev jag alldelespaff. Hon hade inte förstått.

Ulf Stenberg berättade att de bäggekommer från Umeå.

– Även Umeå håller på att bli en segre-gerat samhälle. Klyftorna ökar.

Fredrik Hertzberg, Universitetslektor vidInstitutionen för pedagogik och didaktikpå Stockholms universitet, öppnade sym-posiet. Sedan talade Anders Gustafson,vice rektor på universitetet.

– Man kan säga att vi är engagerade idessa frågor. Samlevnadsproblem harfunnits lika länge som Sverige har fun-nits. Tolerans och mångfald är mycketaktuellt idag. Sverige och många andraländer är mycket engagerade i mång-faldsfrågor. Det har blivit tydligt att detidag finns politiker som kritiserar mång-faldstanken, sade Anders Gustafson.

Europeiska toppolitiker som AngelaMerkel, David Cameron och NicolasSarkozy har alla proklamerat mångkultu-

ralismens död, och pekat ut en mer”monokulturell” utveckling som rikt-ningsgivare för sina respektive länder.Majoritetssamhällets normer och värder-ingar måste vara vägledande och enligtmånga allenarådande, annars hotar frag-mentisering, motsättningar och upplös-ning, menar de.

Anders Gustafson berättar vidare omarbetet på Institutionen för pedagogikoch didaktik.

– Idag har kompetensen på institutio-nen stärkts med bland annat studier imänskliga rättigheter och toleransfrågor.

Hans-Ingvar Roth, professor vid insti-tutionen, tar över talarstolen.

– Dessa frågor har alltid varit brännan-

16 É Romani Glinda

Accept PluralismI mitten av september arrangerade Stockholms universitet ettForskarsymposiet inom ramen för EU-projektet AcceptPluralism. Projektet, som finansieras av Europeiska kommissio-nen, involverar forskare från 15 europeiska länder och syftartill att undersöka och identifiera konflikter relaterade till etniskoch religiös mångfald, hur man hanterar dessa konflikter ochmed vilket resultat.

Text och foto: Bengt O Björklund

Erik Ullenhag (fp) och Lars Ohly (v).

de för vi lever fortfarande i nationalis-mens tidevarv. Accept Pluralism finns nui 16 länder och har sitt huvudsäte iFlorens. De olika länderna har olika tra-ditioner när det gäller mångfald och baraSverige har en urbefolkning.

Så vad är då tolerans?– Den frågan har stötts och blötts

genom historien. Tolerans har ofta defini-erats från storsamhällets sida, men gällerockså mellan olika grupper i samhället.För Goethe var tolerans en övergångsfassom måste leda till respekt. Intoleransenär en ständig följeslagare till diskriminer-ing. Toleransen är alltid högre i storstäderän på landsbygden, högre bland unga änbland äldre.

Näste talare var IntegrationsministerErik Ullenhag. Han började med enreflektion över det som hände på Utöja.

– Det är intressant att se hur samhälletreagerade på denna dramatik när manförst trodde att det var ett islamistisktdåd. Stämningen förändrades totalt närman upptäckte att det var en blond,blåögd norrman som låg bakom massa-kern. Hade det varit ett islamistiskt dådhade vi haft en helt annan debatt idag.Sedan elfte september har vi fått endemoniserad bild av Islam. Idag är vi påväg åt fel håll. Sverige har inte blivitmindre tolerant än för tjugo år sedan,men det har blivit tuffare. I de breda frå-gorna är vi mer toleranta, men i vissa frå-gor är vi mindre toleranta, som till exem-pel gentemot muslimer eller romer somdiskrimineras i flera länder. Inget folk ärså utsatt för diskriminering så somromerna är idag. Antiziganismen är näs-tan rumsren. En historia vi har all anled-ning att skämmas över.

Han menar att öppenhet är nyckelordetnär det handlar om att riva murar i sam-hället.

– Angela Merkels uttalande att detmångkulturella samhället har misslyckatsär ett farligt uttalande. I Sverige talasnästan alla världens språk. Det skullekunna vara en enorm konkurrensfördel.Vi måste fortsätta att kämpa för öppenhetoch tolerans. Då kommer Sverige att gå

É Romani Glinda 17

långt, avslutade Erik Ullenhag.Bertil Bengtsson är professor i civilrätt.

Han talade om samernas situation utifrånett juridiskt perspektiv.

– Rätten till mark och vatten har spelaten stor roll i samernas liv samtidigt somdet har skapat en klyfta mellan politikeroch jurister. Samerna har av urmin-neshävd renskötselrätt, jakt- och fiskerät-tigheter. Rätten är på obegränsad tid ochfastslogs 1886.

Under 1900-talet handlade det mycketom samerna ägde marken eller bara hadenyttjanderätt.

– Trots att Högsta domstolen i en domkonstaterade att samerna kunde få ägan-derätt till vissa områden i norr, toglagstiftarna ingen hänsyn till detta. Ilagen idag står det att markägarna, priva-ta eller staten, inte får åsamka avsevärdskadad. Detta är mycket originell lagstift-ning. Och ingen vill ge samerna de rät-tigheter de juridiskt har rätt till.

Som en motpol till folkpartisten ErikUllenhag var Vänsterpartiets ledare, LarsOhly, inbjuden. Han började med någrafunderingar kring vad som förändratvärlden efter den elfte september. Blandannat de krav USA ställde på Europaefteråt.

– Av de 49 stora förändringar somUSA krävde är 42 på plats. Men rädslanför det okända bygger på generalisering-ar. Vi kan idag se ett ökat stöd i Europaför främlingsfientlighet, även här iSverige. Vi har ett hårdare samhällskli-mat idag.

Han nämner bland annat Danmark ochderas hårda inställning när det gällerinvandring och asylfrågor.

– De har bland annat ett poängsystemsom innebär höga poäng för en amerikanoch låga för en somalier. Detta är en rentrasistisk lagstiftning och sådana här ten-denser finns i Sverige också. Detta oroarmig. Man snappar snabbt upp populistis-ka idéer från populistiska partier. Manser invandring som ett problem, särskiltnär det gäller muslimer. Ta bara det fak-tum att Sverigedemokraterna lyckadesetablera ordet invandrarkritisk som till

exempel Anders Borg använde fyra gång-er under budgetdebatten. Vi måste tala iklarspråk och vi får inte ta till oss retorikoch problemformulering från rasisterna.Flyktingpolitiken i Sverige har kidnap-pats av de främlingsfientliga.

Näste talare var den romske aktivistenoch sångaren Hans Caldaras.

– När vi talar om intolerans och främ-lingsfientlighet, finns det en dold sådansom skrämmer mig mer än den öppetuttalade. Den finns där man minst anardet. Den har inte ett rakat huvud, utanbär slips och kostym. Idag säger man atttoleransen minskar, men för oss romer är

intoleransen den samma. Man kan sägaatt man är emot rasism, men att manändå inte gillar romer. Detta är skräm-mande. Detta är rasistiskt.

Trots en barndom med diskrimineringoch förföljelse har det ändå gått bra förHans.

– Det är också skrämmande att så fåsvenska politiker vet något om romer. Deallra flesta har inte en aning om vadromsk kultur eller historia är.

Arrangemanget organiserades av forsk-ningsprojekt Accept Pluralism, som stödsmed medel från EU:s sjunde rampro-gram.

Anders Gustafson Bertil Bengtsson

Hans-Ingvar Roth Hans Caldaras

Först redogjorde man för studieresan tillDanmark som genomfördes i augusti. Dåbesökte resande och museifolk från pro-jektgruppen Danmark för att titta på läm-ningar efter danska resandesläkter, när-mare bestämt natmændsfolk, kjæltringeroch rakkere.

Man informerade även om att projekt-ledningen kontaktats av irländskaTravellers, en ickeromsk grupp varsegenbenämning är Pavees och som desenaste åren även kommer till Sverige påsomrarna för att utföra asfalteringsjobb.

Svårigheter med intervjuerna diskute-rades. Det kan vara svårt att komma tillen resande med färdiga frågeställningarantecknade på ett formulär. Särskilt somden intervjuade har många anhörigaomkring sig. Det betonades att det är vik-tigt att de som blivit intervjuade ska hamöjlighet att ändra sig och hoppa av.

Frågan om båtresande i Norge dryfta-des också av de närvarande. Ytterst fåresande har enbart använt båt för sina

färder. Däremot förekom bland vissa rei-sende att man alternerade mellan olikafärdmedel beroende på vart man styrdekosan. Vissa tider användes häst ochvagn, andra tider båt. Båten användasmest som kommunikationsmedel, endastundantagsvis som bostad.

Den andra dagen ägnades åt seminarietRätten till kulturminnen och historien.Arkeologen Erik Norberg föreläste omSydsamer – människorna, språket, histo-rien och landskapet.

Ingunn Holm, arkeolog vidRiksantikvaren i Oslo taladeom Skogsfinnene og sved-jebruket. Hon berättade bl.a.att de flesta skogsfinnarnakom från Savolax i östraFinland på 1600-talet ochröjde odlingsmark i bådeNorge och Sverige. Den sistasvedjefinnen som taladegammal savolaxisk finskafinns dokumenterad i en

18 É Romani Glinda

Rätten till kulturminnen och historienReferensgruppen och projektledningen för Denskandinaviska resandekartan träffades den 5 och 6oktober i Tingvall i Bullaren för att diskutera detfortsatta arbetet.

Text och foto: Bo Hazell

inspelning i Sveriges Radios arkiv från1950-talet.

Historikern David Sjögren från Umeåuniversitet föreläste om Kunskaps -insamling om resandefolket i dåtid ochnutid. Han har i sitt arbete sett mångaskildringar av resandefolkets liv ur ettmyndighetsperspektiv och redogjorde förvad man kan lära av det. Han ifrågasätteratt allt som gjorts mot resande har varitmed dåliga avsikter. På lokalplanet gjor-des övertramp med lokala förbud ochannat. Men på riksplanet var det inte all-tid så, menar David Sjögren. Han lyftefram som exempel den av resande ochvissa forskare hårt kritiserade ”tattarin-venteringen” som landets polisdistriktgenomförde 1943-1944 på uppdrag avSocialstyrelsen. David Sjögren har gjorten djupanalys av hur inventeringen till-kom och menar att syftet var att tyd-liggöra ”tattarproblemet” för att kunnasätta in insatser för att förbättra situa-tionen för resandefolket.

– Men resultatet blev ett annat, menarDavid Sjögren. Problemen tydliggjordesinte. Och därmed ledde utredningen intetill några förändringar alls.

Sista punkten på seminariet var eninformation om den Vitbok om övergrepppå romer och resande som leds av KatriLinna på uppdrag av arbetsmarknadsde-partementet och som ska bli klar 2013.

Dagen avslutades med ett besök påresandebosättningen i Snarsmon vid sjönNorra Bullaren i Bohuslän och som ÉRGskrivit om i tidigare.

Richard BrunBjørn Godin Nicholaysen

É Romani Glinda 19

Arbetet med att göra en karta över resan-defolkets boplatser och färdvägar fort-skrider. Vid ett seminarium i Tingvall,Bullaren den 6 oktober berättade arkeo-logen Erik Norberg hur sydsamerna lagtin GPS-punkter till sina gamla boplatseroch vandringsstigar. Något som ju ärmålet också för dem som jobbar medInterreg-projektet Den skandinaviskaresandekartan i Västra Götalands län ochØstfold fylke i Norge.

Sydsamerna, som ju är en av de minstasamiska grupperna i Sverige, är ocksåkopplade till ett Interreg-projekt, I detsamiska rummet (Saemieh Saepmesne)som påminner mycket om Den skandina-viska resandekartan. Det sydsamiska pro-jektet är ett samarbete mellan det sydsa-miska kulturcentret Gaaltije i Östersund,Västerbottens museum i Umeå ochSaemien Sijte Sørsamisk museum ogkultursenter i Snåsa i Nord-Trøndelag.Arbetet påbörjades 2008 och ska varaklart vid 2011 års utgång. Erik Norberg,som själv är sydsame, leder arbetet.

Liksom de resande håller sydsamernahårt på släktbanden och vill bevara sinatraditionella släktnamn. Genom familje-namnen vet de om de är sydsamiska.

Ett av målen i projektet har varit att geintresserade sydsamer verktyg att doku-mentera sin kulturhistoria och sina kultur-minnen. T.ex. lämningar efter bosättning-ar och platser där renskiljning ägt rum.Det kan vara rester av eldstäder vidgamla kåtaplatser eller märken i naturensom visar var förfädernas renskiljnings -platser legat.

– Den som lär sig att se spåren i natu-ren kan upptäcka mycket, säger ErikNorberg. Man kan hitta gamla eldstädergenom att studera vegetationen. Kol- ochsotrester från elden fungerar som göd-ning och gynnar gräs och örter. Det bety-der att vegetationen på platsen för en

gammal eldstad avvikerfrån marken längre bort.

Intill stigar kan man hittas.k. mjölkgropar där samer-na förvarade renmjölkenunder vintern. När manvistas ute i fjällmarkernakan man se gröna rundlardär det växer gräs ochörter. Det är renvallar därrenkorna mjölkades. ErikNorberg visade en sattelit-bild från Google där man kunde se treolika gröna rundlar bredvid varandra därrenmärkning har ägt rum i olika tider. Envar klar och tydlig och användes fortfa-rande. En var lite mindre tydlig och visa-de att den ytan inte använts på ett tag.Den tredje rundeln var knappt skönjbar.

– Den användes av våra förfäder förväldigt länge sedan, förklarade ErikNorberg. Det är viktigt att enskilda tradi-tionsbärares unika kunskaper tas till vara.De kan berätta och förklara lämningaroch traditioner som inte de unga kännertill. Utan de äldre skulle man inget veta.

Vid arkeologiska utgrävningar av bo -platser har samer arbetat sida vid sidamed arkeologerna på samma sätt som dåromer och resande deltog i utgrävningarnaav resandebosättningen i Snarsmon till-sammans med arkeologer och museifolk.

Liksom Resandekartan (www.reisende-kartet.no) har Samiska rummet (www.sa -miska rummet.se) en egen webbsajt.

Ibland kan ”storsvenskar”, som saknarkunskap om samernas liv och traditioner,”övertolka” vissa saker och göra demmer konstiga än vad de är i verkligheten.Något som ju också är vanligt vad gällergajés och buroars tolkningar av romersoch resandes traditioner.

De som jobbar med Samiska rummethar sammanställt samtalsfrågor som kananvändas då någon vill spela in äldre

samer som kan berätta om hur det varförr i tiden. Hur de tvingades bo i trångaskolkåtor, hur de förbjöds tala sydsamis-ka, hur familjerna förflyttade sig i renraj-der mellan olika boplatser o.s.v.

– Många sydsamer var kritiska till attde inte fick vara med från början medfrågeställningarna, sa Erik Norberg. Sånumera är de med redan från start i olikaprojekt.

Projektdeltagarna i Samiska rummetverkar för att lyfta fram sydsamiskaplats- och ortnamn som ofta är naturrela-terade. Namnen förklarar alltså den geo-grafiska platsen, fjällets utseende, jok-kens storlek, myrmarkens läge o.s.v.

Erik Norbergs föreläsning visar att detfinns många beröringspunkter mellansydsamerna och resandefolket vad gällerkampen för att bevara respektive kultur,traditioner, språk, hantverk och historia.

Sydsame ger tips till Den skandinaviska resandekartanText och foto: Bo Hazell

Holger Gustavsen

Erik Norberg

David Sjögren

Debatten gästades av företrädare för fleramycket framgångsrika romska ungdoms-organisationer från Serbien: Romska Stu -dent förbund från Novi Sad Universi tetet,Romsk Centrum for Demokrati, Byrån förintegration av Roma, och skådespelarefrån Romsk teater ”Romernas Dröm”.Förutom gäster från Serbien, fanns före -trädare för olika svenska romska organisa-tioner, samt andra svenska institutioner.Skådespelarna från romska teatern fram-trädde med ett kort stycke ur sitt program.

Företrädare för romska organisationerfrån Serbien var även på studiebesök iStockholm, som en del av SvenskaInstitutets satsning ”Creative Force –Västra Balkan”. Terraforming: ett krea-tivt nätverk Stockholm – Amsterdam –Novi Sad – Sarajevo, har utvecklat ochgenomförde detta projekt.

De romska gästerna från Serbien harunder sju dagar i Stockholm utbytt erfa-renheter samt knutit nya kontakter medolika svenska institutioner och organisatio-ner. Bland annat har den romska delega-tionen mött företrädare för svenska roms-ka organisationer, tidningen EXPO,Diskrimineringsombudsmannen (DO),Forum för levande historia, Ungdom motrasism, Civil Rights Defenders, Svenskainstitutet, Kulturhuset Stockholm, SverigesRadio, Dansmuseet, Pygmé teatern,Serbernas riksförbund i Sverige, SIOS,Italienska riksförbundet i Sverige, osv.

De serbiska framgångarna i arbetet medromer och romska organisationer, särskilt iVojvodina, är troligen det tydligasteexemplet i hela Europa hur man arbetarmed att lyfta romer och den romska frågan.

Den offentliga debatten var avslutning-

20 É Romani Glinda

Serbiska romer på besökEn offentlig debatt med temat ”Hur bygger man ett diskriminerings-fritt samhälle – Romer i Serbien, Sverige och Europa” hölls påSensus Salonger, Medborgarhuset, Stockholm, i oktober. Trots denmisär som ändå råder i Serbien bland många romer, har de kommitbra mycket längre på olika områden än i Sverige.

Text: Bengt O Björklund Foto: Rosario ali Taikon

Zoran Jovanovic, Teodora Janjic, Romeo Mihajlovic, Slavica Jovanovic, RobertBrisenstam, Edmond Makasci, Rosario Ali Tajkon, Kendza Kolompar.

en på de serbiska romernas resa iSverige.

Miško Stanišiċ, kompositör och musi-ker från organisationen Terraforming varmoderator.

– Den största skillnaden i det serbiskasamhället är den mellan romerna ochmajoritetssamhället. Romer bor i småsamhällen utan infrastruktur, sade MiškoStanišiċ.

Han menar att fattigdom skapas genomdålig utbildning.

I panelen berättar romska företrädareom hur man skapar förutsättningar förromer att utbilda sig, hur man har anam-mat positiv särbehandling. Hur man stöd-jer och uppmuntrar romer att starta eget.

Duško Jovanoviċ kommer från Officefor Roma Inclusion of the provincialgovernment of Vojvodina, Serbia

– Utan utbildning förblir man fattig. Vii Serbien började för tjugo år sedan medatt integrerar romerna i samhället. Främstgenom utbildningsinsatser. Vi är stoltaöver att vi idag har 300 romska elever ihögskolan i vårt område berättar, DuškoJovanoviċ.

É Romani Glinda 21

– Vi har hjälpt fler än femtio romskafirmor att komma igång, berättar DuškoJovanoviċ.

Han berättar också att de har det störs-ta romska biblioteket i Europa och att dehar en fungerande romsk teater.

Trots att Serbien är ett fattigt land, trotsatt romerna är de fattigaste i landet, finnsdet mycket av det arbete som görs förromerna där som Sverige borde ha kollpå. Romer i viktiga positioner, stöd tillromsk media och positiv särbehandlingför att få in fler romer i utbildningen.

– Diskriminering är att inte integreraromerna, säger Duško Jovanoviċ.

Fred Taikon, som också satt i panelen,talade om situationen i Sverige, om dendolda diskriminering som råder.

Djordje Jovanoviċ jobbar på EuropeanRoma Right Center i Budapest.

– Jag får ofta frågan, vilket land är bästför romer, men det är en svår fråga attsvara på. Romerna diskrimineras på olikasätt i alla länder. Serbien är till exempelvärst på att vräka romer. Många romskabarn hamnar på institution, främst för attsocialarbetaren tyckt att föräldrarna intekunde ta hand om barnen. Romerna utgör10 procent av befolkningen, men deromska barnen på institution utgör sextioprocent. Aleksandar Jovanoviċ berättarom det stöd romska gymnasieelever får.

– Vi har fördelat stipendier till romer föratt gå gymnasiet. Av de 400 romer somgick utbildningen var det bara fyra sominte slutförde den. Men det är inte helt lättför romer i den serbiska skolan. De diskri-mineras, de får sitta längst bak i klassen.

Duško Jovanoviċ meanar att det är merför att de är fattiga än för att de är romersom de diskrimineras.

– I Serbien har vi en romsk statssekre-terare. Hon är statssekreterare just för atthon är rom och utbildad. Hon diskrimi-neras inte. När jag möter folk i dessa klä-der, han är klädd i en modern kostym,diskrimineras jag inte. Det är de fattigasom diskrimineras.

Det romska teaterparet bjöd på ett kortsmakprov ur en spansk pjäs om svartsjuka.

Under den följande paneldebatten fort-

satte diskussionerna om romer i Serbienoch romer i Sverige.

Romeo Mihajlovic är ordförande förRomska Studentförbundet på Novi SadUniversitetet. Han berättar att varje romsom klarat av gymnasiet automatiskt haren plats på universitetet.

– De har också förtur till studentboende.Den positiva särbehandlingen av romer

i Novi Sad började 2001.– Det finns många institutioner här där

romer arbetar som ger stöd till dessa ele-ver.

Robert Brisenstam och Rosario AliTaikon berättade om hur det var att stu-dera som rom på universitet i Sverige.Ingen av dem har upplevt några problemför sin etnicitet.

– Jag var en bland alla andra.Skillnaden är nog mest att romer oftakommer från familjer utan studievana,säger Robert.

– I Sverige är klasserna idag mångkul-

Misko Stanisic.

turella, några kan inte ens svenska, berät-tar Rosario.

Kendza Kolompar berättar om arbetet ien ungdomsförening i Serbien.

– Vi arbetar med alla etniciteter ochhar olika aktiviteter för dem, berättarhon.

Edmund Makasci från Romacenter förDemokrati berättar om sitt arbete.

– Vi stödjer romska elever på universi-tetet. Idag finns det 300 elever. Men demöts ofta av intolerans och diskriminer-ing. 75 procent av eleverna har intoleran-ta idéer. Romerna kan lätt bli isoleradeoch tappa motivationen och de leverunder ett stort tryck. Ibland skickar de endel av sina stipendiepengar tillbaka tillbyn de kommer från för att de är de endasom tjänar lite pengar. Vi identifierar desom har problem med undervisningenoch försöker ge dem det stöd de behöver.Vi kan till exempel kontakta läraren föratt se vad vi kan göra.

Aleksandar Jovanovic, Teodora Janjic, Dusko Jovanovic, Fred Taikon, Dragan Romcevic, Djordje Jovanovic, Radmila Ercegovac

Zoran Jovanovic och Slavica Jovanovic.

Heidi Pikkarainen, utredare på DO,berättar att kursen är ett led i implemen-teringen av ”Romers rättigheter” och attjust diskrimineringen på bostadsmarkna-den är ett stort problem.

– Det behövs stora insatser för attkomma åt de problem som råder. Vi trormycket på medling och praktikövning,att dessa metoder kan sätta fokus på dis-krimineringen.

Johan Hjalmarsson är jurist på DO. – Boendet är en mänsklig rättighet,

men i de flesta kommuner är det ingensom kan förklara vad denna rättighetinnebär. Vi är långt från lika rättigheterpå bostadsmarknaden och verklighetenser skrämmande ut idag med få kommu-nala bostadsförmedlingar. Sverige harinte förverkligat denna rättighet.

Johan menar att det är få jurister iSverige som jobbar med mänskliga rät-

tigheter och i Europa ser boendesitua-tionen för romer ännu värre ut.

– På grund av ekonomiska intressengår man in i romska områden med bull-dozrar, trots att människorna där har bottpå platsen i decennier. Det finns alltid desom är beredda att tjäna pengar på deutsatta.

När det gäller rätten till bostad finnsdet mycket lite forskning om detta iSverige.

– Regeringens ”nollvision” när det gäl-ler vräkningar av barn fungerar inte. Baradet första halvåret i år har 350 barnvräkts.

I Sverige finns ingen bostadsgaranti,utom för studenter.

– Men det borde det rimligen finnas.Det krävs en bostadspolitik som aktivtarbetar för att förverkliga rätten tillbostad. Man kan inte i Sverige säga att vi

22 É Romani Glinda

På kurs med DOI DO:s senaste rapport ”Romers rättigheter”, kan man läsa att”De utvecklade arbetssätten hos DO, med rättighetsbaseradeutbildningsinsatser som en central metod, är viktiga för attromer ska ha tillit till juridiken som verktyg för upprättelse närrättigheter kränks.” Med detta som utgångspunkt har DO startatkursverksamhet för romska aktivister. När ERG var på platshandlade det om bostad.

Text och foto: Bengt O Björklund

Från vänster:Heidi Pikkarainen,Harry Kwiek, KatiDimiter, SusannaHedman, SonjaMillon, SatuBlomerus, EleonorFrankemo, Stig-Ove och WiciaWiszniewski.

inte har råd att se till att alla har ett boen-de.

Men verkligheten är hård och hjärtlös.– Hyresvärdar som sorterar ut oönska-

de hyresgäster med orimliga krav påinkomst är ett sådant exempel. Idagbyggs det främst i vinstsyfte, inte för attalla ska ha ett boende. Boverket borde seöver detta och se till att rättigheten tillbostad blir verklighet, men det finnsingen myndighet som bevakar hur vilever upp till de mänskliga rättigheterna iSverige. Det tycker jag är skandalöst,sade Johan Hjalmarsson.

PraktikprövningDomino Kai berättade sedan om praktik-prövning. Exempel, två personer medsamma klädsel, samma utbildning ochsamma kvalifikationer, men med olikaetnisk bakgrund, söker samma jobb.

– Tekniken handlar om att med testper-soner påvisa diskriminering. Det handlarom att få fram en bevisning som kanhålla i domstol, sade Domino.

Antidiskrimineringsbyrån genomfördetester på olika krogar och samtalen spela-des in.

– Det testet visade att en av fyra krogari Stockholm diskriminerar på grund avetnisk tillhörighet. Det är också viktigt

Nenad Nikolic

É Romani Glinda 23

att man funderar på vad man vill göramed resultatet, säger Domino.

Johan Hjalmarsson menar att detta ären metod som borde användas mer iSverige.

De romska deltagarna i kursen var allapositiva till denna modell av testing, ellerpraktikprövning.

– Jag blir bara diskriminerad när jagberättar att jag är resande, säger EleonorFrankemo.

För Susanna Hedman, förtroendevald iEnköpings kommun, skulle en praktik-prövning endast handla om ett konstate-rande.

– Men jag tycker ändå att metoden ärbra, säger hon.

Harry Kwiek, juristutbildad rom frånStockholm, menar att det kanske inte ärjust krogen man borde fokusera på.

– Just krogen är väl inte så viktig ochmeningen är ju att statuera exempel, inteatt tjäna pengar på förlikning, sade han.

Heidi Pikkarainen, tog upp en juridiskaspekt.

– Många undrar om inte brottsprovoka-tion är förbjudet, men det handlar ju inteom att sälja knark, utan om att se till attingen blir diskriminerad, sade hon.

Johan Hjalmarsson tog upp ännu etttillvägagångssätt att nå rättvisa.

– Vi kanske behöver något mer för attfler ska få tillgång till rättvisa. Medlingkan vara ett sätt. Konflikthantering ochrättsprocesser är obehagliga, dyra ochkan ta lång tid. Medling kan nå ett resul-tat som bägge parter är nöjda med, meninte alla ärenden går att medla, dååterstår bara domstol.

Så vad tyckte romerna om dagenskurs?

– Jättekul att prata om hur det ser utför de romska grupperna i Sverige idag,säger Susanna Hedman, att få en uppda-tering om vad som händer politiskt och iarbetet med de mänskliga rättigheterna.Diskrimineringslagstiftningen är bara ettförtydligande av de mänskliga rättighe-terna, ett redskap för att lyfta folk ur ettutanförskap. Därför är den här typen avkurser mycket viktiga.

Wicia Wiszniewski är rom, 40 år, frånGöteborg. Han är med i den romska före-ningen Romer för kulturell utveckling.

– Den här kursen är fantastisk. Denöppnar verkligen våra ögon. Vi har fåttlära oss att vi har rättigheter och nu kanvi föra informationen vidare. Mycket fåromer anmäler till DO för att de inte kän-ner till sina rättigheter.

Wicia har tidigare gått en kursEuropean Roma Rights Center iBudapest.

– Det var en mycket inspirerande kurs.Hans kompis Nenad Nikolic är med i

samma förening. Hans pappa är frånSerbien, hans mamma från Kosovo.

– Vi arbetar i föreningen för att fåromer att starta eget företag.

Så vad tycker han om kursen?– Mycket bra. Det är intressant att fler

och fler romer blir mer kunniga. Skolanär för mig en viktig fråga, men viktigastär att samhället ser oss som vanliga med-borgare.

Satu Blomerus, finsk rom, är mental

tränare på IRIS skolan i Malmö.– Den här kursen är jättebra och efter-

längtad. Vi romer diskrimineras mycket,så det som jag lär mig här kan jag föravidare.

Den viktigaste frågan tycker Satu är attvi alla har samma rättigheter och att manser till människan.

Eleonor Frankemo är resande frånMotala. Hon jobbar som administratör påTema Modersmål. Hon har även en bloggdär hon skriver om resande.

– Den här kursen får mig att tänka till,idéer som jag sedan kan sprida.Diskriminering är ju på så olika nivåer,beroende på vilken grupp man tillhör.Den vardagliga diskrimineringen är såvardaglig att man inte ens tänker på den.Det är den jag vill lyfta.

Även Harry Kwiek gillade uppenbarli-gen kursen.

– Den är bra, men nu är jag nyfiken påvad den kan få för resultat. Den storafrågan idag är att vi blir accepterade isamhället.

Johan Hjalmarsson och Domino Kai.

24 É Romani Glinda

Gunilla Lundgren intervjuas av Lena Kjersén om boken ”Nobel i Rinkeby”.

Varje morgon och sen eftermiddag underde fyra dagarna visades ett bildspel avÅke Eriksson i Svenska kyrkans stora,välfyllda monter. Bildspelet hette”Romerna på Europas bakgård” och visa-de den upprörande fattigdom som deflesta romer i Östeuropa lever i.

Den andra programpunkten var ettseminarium i Folkuniversitetets monter.Där föreläste Andrea Spehar, forskare vidGöteborgs Universitet, om romernasutanförskap i Europa.

Andrea Spehar, ursprungligen frånKroatien, forskar inte specifikt om romer

utan om migration i Europa. Hennesframställning var saklig och samtidigtengagerad. Hon inledde med att säga attfrågan är komplex och att den i allrahögsta grad angår EU.

I dagens Europa lever kanske 12 miljo-ner romer, varav de flestas liv präglas avfattigdom och utanförskap. De sämstställda lever i Östeuropa, i länder somRumänien, Moldavien, Slovakien ochUngern.

Även i Västeuropa har romer det svårt.Frankrike och president Sarkozy fickuppmärksamhet och kritik i somras då

Sarkozy skyllde den ökade kriminaliteteni Frankrike på invandrare och romer.Polisen rev romska bosättningar ochromer deporterades i grupp till sina”hemländer”.

Andrea Spehar betonade allvaret i dessadeporteringar. Dels strider de mot EU:sregler om fri rörlighet i Europa. Dels är demeningslösa, för de fattiga romerna frånöst tar sig tillbaka till väst.Deporteringarna är också allvarliga efter-som de raserar det förtroende som måstebörja byggas mellan romer, myndigheteroch majoritetsbefolkning. Både socialt ochekonomiskt är det nödvändigt för EU atthitta lösningar i samverkan med romerna.

Hur ska detta gå till? frågade sigAndrea Spehar, och hon var inte särskiltoptimistisk.

I Östeuropa, efter kommunismens fall,har många fattiga människor – särskilt

Bokmässan i Göteborg 2011I år saknade jag ”É Romani Glinda” på bokmässan. Själv varjag där för att berätta om min senaste bok ”Nobel i Rinkeby”,men jag hann även ta del av två romska programpunkter.

Text: Gunilla Lundgren Foto: Stefan Holmgren, Ungdomsstyrelsen.

romer – fått det sämre. I Västeuropa,med ekonomiska kriser och välfärdsstatersom privatiserar social hjälp, ökar främ-lingsfientliga partier.

Vad kan man då göra? Vad behövs?fortsatte Andrea Spehar att fråga och lis-tade några punkter:

○ Ökade kunskapen om minoritets-grupper.

○ Effektiv lagstiftning som skyddarutsatta grupper mot rasistiska uttryck.

○ Politiker och tjänstemän måste slutabetrakta romernas situation i Europa somenbart ett socíalt problem.

○ Dialog måste föras med romer både

på nationell nivå och på EU-nivå.Slutligen betonade hon:– Om romernas situation i Europa ska

förbättras måste det bygga på ömsesidigtförtroende.

FotobokI Dokument Press monter hittade jagäven en nyutgiven stor fotobok omromer: ”Gypsies” fotograferad av frans-mannen Patrick Cariou. Boken innehållerfoton från Frankrike, Slovakien,Rumänien, Turkiet, Iran, Kurdistan ochAfganistan. Texten är knapphändig, foto-na desto större.

I förordet kan man läsa att PatriciCariou har arbetat i tio år med boken.Arbetet började genom att hans vän, denfranske författaren och filmskaparenGuy-Laurent Winterstein, berättade atthan var ”zigenare”- manouche- som hansjälv kallar sig.

Patrick Cariou blev nyfiken och villeundersöka romers olika livsvillkor. Detgör han genom att färdas tusentals miloch fotografera både romer som somlever i lyxiga karavaner i Frankrike ochromer som lever i yttersta fattigdom iSlovakien. Det har blivit en stark skild-ring.

Enheten för minoritetsfrågor på Länsstyrelsen i Stockholms län

Sedan den 1 januari 2010 har Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget ett gemensamt nationellt uppdrag att:

samordna de minoritetspolitiska målen och följa upp så att minoritetspolitiken genomförs,synliggöra de nationella minoriteterna och sprida kunskap om deras rättigheter,fördela statsbidrag till kommuner och landsting

och meänkieli,fördela statsbidrag till nationella minoriteters riks organisationer.

För mer information www.lansstyrelsen.se/stockholm/minoriteter eller www.minoritet.se

Kontaktminoriteter.stockholm@lansstyrelsen.se

Länsstyrelsen har också ett tidsbegränsat upp drag att:

till kommuner som påbörjat ett utvecklings arbete med den romska minoriteten,

mellan den romska minoriteten och ansvariga myndigheter.

Antiziganism utgör ett växande problemi dagens Europa. Misstänksamhet och hatpropageras av extrema individer, rörelseroch stater. Med internet som verktyg nårderas budskap snabbt och effektivt enstor publik. Men fördomar sprids ävenvia tidningar, tv och populärkultur, defortplantas genom samtal vid köksbordet,på arbetsplatser och skolgårdar.

Dagens första talare, ChristinaJohnsson från Raoul Wallenberg institu-tet för mänskliga rättigheter och huma-nitär rätt i Lund, talade om hatbrottensinternationella perspektiv.

– Det är viktigt att komma ihåg detta,att förbudet mot hatbrott är sprunget uren erfarenhet av att vissa människor från-tagits sitt värde och fått sin värdighet all-varligt kränkt eller helt omintetgjord.

I svensk lagstiftning finns det trelagrum som beskriver hatbrott: Olaga

diskriminering, rasistiska motiv bakombrott och hets mot folkgrupp.

FN:s stående kritik mot Sverige är attlandet inte förbjudit rasistiska organisa-tioner.

Nästa talare var före detta generaldi-rektören för DO, Katri Linna, som justnu sitter och filar på en vitbok, en internutredning om romers diskrimineringunder 1900-talet.

– Det uppdrag jag nu har handlar omatt utreda övergrepp, kränkningar avromer under 1900-talet i Sverige. Det ärett viktigt och intressant uppdrag. Ochjag kommer att behöva all hjälp jag kanfå från er romer.

Katri Linna menar att det är viktigt attse parallellerna mellan antisemitism ochantiziganism.

– Det krävs om man ska kunna göra enhistorisk reflektion som vi idag saknar,

26 É Romani Glinda

Att identifiera och bemöta fördomarI mitten av september hölls en seminariedag i Malmö om att identifieraoch bemöta fördomar. Arrangörer var Romskt informations- och kun-skapscenter, ABF, Dialogforum och Malmö stad.Seminariet handlade om hur man med aktuell forskning och kunskapkan få grundläggande kunskaper om antiziganismens orsaker och samti-da uttryck, den så kallade ”historierevisionismen” (förnekandet avFörintelsen), hatbrottens utveckling och de politiska ambitioner somfinns i arbetet mot fördomar.

Text: Bengt O Björklund Foto: Rosario Ali Taikon

Diana Bogelund, Mujo Halilovic, Björn Lagerbäck och Marian Wydow.

för att förstå hur samhället utesluter visamänniskor.

Katri Linna beskriver sedan sitt arbetemed att ta fram en vitbok. Hon har precisfått en sekreterare och nu vet hon attutredningen ska vara klar till hösten2013.

Näste talare var Maria Leissner, tidiga-re ordförande för utredningen Delega -tionen för romska frågor.

– Vi i delegationen ringade in just detfaktum att antiziganismen aldrig har bli-vit allvarligt tillbakamotad, vare sig påfrivillig basis eller statlig eller på eneuropeisk nivå. Det är det problem sommajoritetssamhället har och måste arbetamed om vi ska få ett stopp på denpågående marginaliseringen av romer.

Maria Leissner tar upp frågan om detinte är de europeiska nationalstaternasom genom århundraden har tvingatromerna att vara nomader.

Hon talade vidare om strukturell dis-kriminering, om den tillåtna diskriminer-ingen av romer som pågår idag.

– Så kan vi inte hålla på. Den förtroen-deklyfta som har uppstått måste på någotsätt helas. Jag hoppas att den vitbokregeringen har fattat beslut om kommeratt kunna leda till en del av det repara-tionsarbetet. Vi hade ju föreslagit ennationell försoningskommission som

Maria Leissner

Christina Johnsson

É Romani Glinda 27

skulle få en mera självständig roll, menen vitbok är alltid något om den kan fåen hyfsat självständig roll, så tror jag attden kan åstadkomma ganska mycket.

Strategi för att arbeta medromska utmaningarMujo Halilovic från Romskt informa-tions- och kunskapscenter berättade omarbetet.

– Vi har ett kommunövergripande upp-drag att öka romskt deltagande i samhället.Vi är fem personer som är anställda där.

I april 2009 invigdes centret. Det varett samarbete mellan Delegationen förromska frågor och Malmö stad.

Efter att centret startat fylldes kom-mentarsfälten på olika hemsidor medhatiska kommentarer till centret.

– Detta kom redan första arbetsdagen,men vi funderade istället på hur vi skullekunna nå romerna och majoritetssamhället.

Kompetensutveckling är ett måste föralla på centret, både teoretisk och prak-tisk. De romska tjänstemännen informe-rar de offentliganställda om minori-tetslagstiftningen, romsk historia, romskalivsvillkor och romsk kultur.

Diana Bogelund arbetar också på cent-ret.

– För att romer ska bli en del av sam-hället måste en förändring ske, från utan-förskap till. Här på centret jobbar båderomer och icke-romer. Vi har också med-borgarkontorsverksamhet.

Marian Wydow jobbar också på cent-ret.

– Vi på centret arbetar för att tillmötes-gå alla de olika grupperna av romer. Ivårt arbete utgår vi från tre källor. Denförsta är, vad vill romerna förändra? Denandra forskningen, vad säger dagensforskning? Vad har den kommit fram till?Den tredje källan är minoritetslagstift-ningen. Utifrån dessa tre källor har viutarbetat en arbetsmetod som på lokalnivå innebär att vi har ett samarbete medmedia, romska föreningar, kommunen.Vad är skillnaden från förr och nu, jonumera vi arbetar inom strukturen ochkan påverka den. Vi samarbetar bland

annat med länsstyrelsen, IRIS skolan,Lunds universitet, men även med allastatliga aktörer. Vi måste kunnasäkerställa vår ställning då man går utoch säger att romer är en del av Sverige.

Även integrationsminister ErikUllenhag var på plats.

– Malmör är i dessa globaliseringenstider är framtid med den mångfald somfinns här. Vi som aldrig har drabbats avdiskriminering har en moralisk skyldig-het att arbeta för ett samhälle där vi intehar en situation där människor varje dagi sin vardag drabbas av diskrimineringoch fördomar.

Erik Ullenhag menar att vi verkligenhar en historia att skämmas för.

– Går det att begripa offentliga Sverigenär man fattar beslut om tvångssteriliser-ingar? Om staten bestämmer att just duoch dina gener inte får leva vidare. Detmåste sätta enormt djupa spår. Man kantrösta sig med att det var då det, vi ärmycket bättre idag. Men vi är i en situationi hela Europa som idag är bedrövlig. Detfinns partier som hetsar mot romer. Mankan tro att det är bättre i Sverige, men härfinns en omfattande diskriminering.

Regeringens satsningar innebär i mångtoch mycket en satsning på egenmakt.

– Det handlar om att skapa en situationdär människor kan ta verkligheten i egnahänder. Under hösten kommer vi med enskrivelse med en samlad strategi vad gäl-ler det fortsatta arbetet med romers rät-tigheter och deras situation. Men vi

måste akta oss för projekt. Det finns entrötthet som är gigantisk. Projekt försvin-ner alltid. Utgångs punkten för att lång-siktigt bryta romernas utanförskap måstevara det vi gör i vår ordinarie verksamhetinte i samråd med romerna, utan därromerna är en del av detta.

Eftermiddagen avslutades med tal omhatbrott. Först ut var Jeanette Larsson,kriminalinspektör och utbildare i hatbrott.

– Hatbrott mot romer handlar sällan omvåldsbrott utan mer om öppen diskrimi-nering och verbala angrepp. I Malmö harvi haft sju anmälningar i år som berörthatbrott mot romer. Det vi kan se är attden romska gruppen inte verkar vara likabenägen att göra polisanmälan när sådantsker, om man jämför med antisemitiskakränkningar. Jag tror att det ofta handlarom språkförbistring och en okunskap omhur hatbrott hanteras polisiärt, sade hon.

Lars Morand, åklagare, berättade omsitt arbete med hatbrott.

Erik Ullenhag Jeanette Larsson

Jani Kopac och Robert Vävström.

Kära läsare av bilder berättar, vi ska återigen se bilderfrån Skrekarhyttan som vi har fått från ÅkeMossberg.

Olof Palme var ecklesiastikminister innan han efterträddeTage Erlander som statsminister.

I förra numret skrev vi att Palme var där på uppdrag avTage Erlander. Katarina Taikon hade tidigare intervjuat och frågat TageErlander vad han tyckte om skolan och han hade sagt attskolverksamheten var bra och att eleverna förkovrat sig påmycket kort tid.

Vi vill på denna sida visa några fler elever som var påSkrekarhyttan 1965 som senare bytte namn tillSolhyttan.

På den första bilden ser vi Olof Palme som tittar i LasseTaikons skolbok. Spanjola Josefsson får också sitt arbetekontrollerat av Olof Palme. Nu har hela delegationen intres-serat sig för Jäger Taikumers arbete. Olof Plame sneglaräven på Milanko Demetris (Knuts) arbete.

På nästa sida ser vi Marina Kajs mamí och pápo PinaKaj och Bombi Kaj. Det är Hansi Taikumer somberättar om sin frus släktingar. Hansi berättar att

Pinas mamma på sin tid ansågs vara en av de vackrasteromska kvinnorna, vilket man kan se på barnbarnen, menarHansi.

28 É Romani Glinda

Gamla bilder berättar

É Romani Glinda 29

Den lilla pojken bredvid Bombi ovan till högerär barnbarnet Bosse.

På bilden längst ner till höger står Marina medHansi, brölloppsgäster hos Melilo.

Den här mustiga, aningen heta, soppa fick DominoKai smaka på hemma hos en romsk familj under sinsenaste resa till Indien.

Det här behövs till ca 8 personer:

4 msk vegetabilisk olja1kg potatis4 vitlöksklyftor5 tsk garam marsala5 tsk mald koriander5 tsk mald spiskummin1 ½ liter grönsaksbuljong1 hackad röd chili500g gröna ärtor1 dl naturell yoghurtSalt och pepparFärsk hackad koriander, till garneringVarmt bröd, till serveringen

Gör så här:Hetta upp den vegetabiliska oljan i en stor kastrull ochlägg i tärnad potatis, hackad lök och pressad vitlök.Fräs upp lite försiktigt i ca 5 min under omrörning.Tillsätt de malda kryddorna, fräs och rör om oavbrutet.Rör ner grönsaksbuljong och den hackade chilin och låtblandningen koka upp. Sänk värmen, lägg på locketoch sjud i 20 min, tills potatisen är mjuk.Häll i ärtorna och koka i ytterligare 5 min. Ta bortkastrullen från plattan.

30 É Romani Glinda

Indisk ärt- och potatissoppa

Rör i yoghurten och smaka av med salt och peppar.Servera i varma tallrikar. Garnera med hackad, färskkoriander och servera med varmt bröd.

Smaklig måltid!

É Romani Glinda 31

Kána sas o Domino Kai pe dujtulé ándo Índia, dinéles le řom ándo péngo kher te xal jekh íto zelene-maténgo zumí.

Gadó trubúl 8 ženénge

4 baré řojá vegetabílno vulój1 kilo kolompíra 4 kotorá sir5 ciné řojá garam marsala5 ciné řojá ličardó koriander5 ciné řojá ličardó komomíno 1 ½ lítra zelenematéngo buljóno500 gr zelene fusujá 1 dl yogurt1 ito pipárka Lon thaj pipéri

Ker gadeá:Tačar o vulój ánde jekh barí tigája, thaj šorandré, le ánde kotorá šindé kolompíra, thaj, ošindó purúm thaj o licardó sir. Pek lokés ánde 5minúci thaj bólde ánde e tigája.Maj šor andré le ličardé hérbi muk te pečon thajbólde ánde é tigája te na phábol.Akaná maj šor andré o buljóno thaj e ličardípipárka, thaj muk te čirjól. Mudar ciřa o tačimóspe bov, thaj tho oprál jekh fedévo thaj muk te čir-jól ánde 20 minúci gi pon čirilé gáta le kolompíri.Maj šor andré le fusujá thaj muk te maj čirjól

ánde 5 minúci. Palá godea tho rigáte e tigájakatár e plíta.Šor andré thaj hamisár o yoghurt thaj te kamés,maj tho lon thaj pipéri.Šor opré o xabén ánde taté zumiáke tijárja, thooprál o koriander, thaj xa o xabén le tató mang-résa.

Xan pe sastimáste

Indícko fusujáko thaj kolompiréngi zumí

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar mot diskriminering och för allas lika rättigheter och möjligheter.

Anmäl diskriminering till DODO arbetar för att diskriminering inte ska förekomma i samhället. Genom att anmäla diskriminering till DO gör du tre bra saker:

1. Du ger dig själv möjlighet att få upprättelse för den kränkning som du utsatts för.

2. Du bidrar till att synliggöra diskrimineringen.3. Din anmälan kan bidra till att andra inte behöver utsättas för samma sak som du.

Utsätts dina barn för diskriminering i skolan?Får dina barn tillgång till den undervisning de har rätt till i skolan? Blir de mobbade eller trakasserade? Det finns en lag som förbjuder diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Om barn blir trakasserade eller utsätts för diskriminering kan du anmäla det till DO.

Har du frågor om diskriminering?Ring DO:s telefonrådgivning som nås via växeln på 08-120 20 700. Rådgivningen har öppet måndag mellan kl. 10.00-11.30 och 13.00-15.00 samt tisdag–fredag mellan kl. 9.00–11.30 och 13.00–15.00.

Du kan även boka in ett besök om du föredrar att berätta om dina erfarenheter.

Mer information om DO och vad vi kan hjälpa till med finns på vår webbplats

www.do.se

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58se-141 37 HuddingeSweden

POSTTIDNING B