”STOPPA MASSVÅLD-

TÄKTERNA I DEMOKRATISKA

REPUBLIKEN KONGO OCH KRÄV RÄTTVISA

FÖR OFFREN”

DEMOKRATISKA REPUBLIKEN KONGO

Trots enorma naturtillgångar är Demokratiska republiken Kongo ett av Afrikas fattigaste länder. Decennier av kolonialism, diktatorn Mobutos korrupta styre och efterföljande inbördeskrig har satt djupa spår.

Flera fredsavtal har slutits men ändå blossar stridigheter upp, främst i östra Kongo. Regeringsarmén och olika rebellgrupper drabbar samman, inte minst över kontrollen och utvinning av naturtillgångarna. Det har resulterat i massiva krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Övergreppen och massvåldtäkterna mot civilbefolkningen fortsätter.

FN:s fredsbevarande styrka har funnits på plats sedan 1999, då det första fredsavtalet undertecknades. Fredsoperationen är den största i FN:s historia, men trots detta lyckas man inte alltid skydda civilbefolkningen.

VÅLDTÄKT SOM VAPENI Kongo används systematiska våldtäkter för att terrorisera och bestraffa befolkningen och utöva auktoritet och kontroll över vissa områden. Alla stridande parter har gjort sig skyldiga till övergrepp. Enligt FN våldtogs minst 15 000 kvinnor och flickor i Kongo - bara under 2009. Det verkliga antalet är sannolikt mycket högre.

NYA MASSVÅLDTÄKTERUnder fyra dagar i juli och augusti 2010 attackerades 13 byar i Walikale i Norra Kivu-provinsen av rebellgrupper. Över 300 flickor och kvinnor, men även pojkar och män, våldtogs systematiskt. Förövarna arbetade i grupper om 2-6 personer som i tur och ordning våldtog sina offer. Närmare 950 hem plundrades på alla ägodelar. En FN-trupp fanns inom tre mils avstånd från byarna i Walikale, men enligt uppgift dröjde det två veckor innan FN-soldaterna hörde talas om attackerna och massvåldtäkterna i området.

Så sent som under nyåret 2010/2011 ägde nya massvåldtäkter rum, denna gång i staden Fizi. Till skillnad mot många andra fall, dömdes en överstelöjtnant i februari 2011 till 20 års fängelse för att ha sänt sina trupper att våldta och misshandla civilbefolkningen under nyårsnatten. Åtta andra militärer dömdes till mellan 10-20 års fängelse för delaktighet i händelserna i Fizi.

STRAFFRIHET Domen mot militärerna i Fizi är unik. Straffriheten för de fruktansvärda brott som begåtts är nästintill total. Vid sidan av de fem åtal som väckts i Internationella brottmålsdomstolen, ICC, har endast en handfull personer åtalats vid kongolesiska militärdomstolar.

Så länge straffrihet råder kommer brotten mot mänskliga rättigheter att fortsätta. Och så länge övergreppen fortsätter kan man inte nå varaktig stabilitet och fred. Därför är det så viktigt att rättssystemet i Kongo reformeras och börjar fungera. Först då kan alla dem som utsatts för våldtäkt och andra människorättskränkningar få rättvisa och upprättelse.

“Sedan november har vi hört skottlossningar varje dag. Vi har tillbringat många nätter gömda i bushen, men en väpnad grupp förföljde oss och plundrade och förstörde allt vi hade i vårt hus. Det är därför vi befinner oss i Nyanzales flyktingläger. En dag gick jag tillbaka till våra fält nära Mihara för att ta lite mat. Där försökte två män att våldta mig. […] De slog mig tills all min styrka försvann och då våldtog de mig. Jag fick behandling eftersom jag var rädd för att vara smittad. Nu är jag rädd att berätta för min man. Jag vet inte hur jag ska berätta det för honom. Jag fruktar att han förskjuter mig.”

© Cédric Gerbehaye / Agence VU

NYRAMANA, 29 ÅR, NYANZALELÄGRET DRC JULI 2008.

EN PATIENT PÅ MASISISJUKHUSET DRC JULI 2008 © Cédric Gerbehaye / Agence VU

Våldtäkterna – som ofta är gruppvåldtäkter – lämnar offren med fysiska och psykiska skador som ibland kräver långvariga behandlingar eller operationer. Endast ett fåtal får omedelbar vård efter en våldtäkt.

TVÅ KVINNOR ARBETAR PÅ FÄLTEN NÄRA NYANZALELÄGRET FÖR INTERNFLYKTINGAR I NORRA KIVU DRC JULI 2008 © Cédric Gerbehaye / Agence VU

Bristen på säkerhet drabbar främst kvinnorna. De håller sig oftast i närheten av flyktinglägren eller sina hem på grund av risken för att utsättas för våldtäkt. Varje dag attackeras kvinnor, unga som gamla, i sina hem, på fälten eller på väg till skolan. Ibland våldtar förövarna sina offer inför ögonen på familjemedlemmar eller grannar för att ytterligare förnedra dem.

KVINNOR SAMLAR VED I BULENGOLÄGRET FÖR INTERNFLYKTINGAR, NÄRA GOMA DRC JULI 2008 © Cédric Gerbehaye / Agence VU

I slutet av 2009 fanns omkring två miljoner internflyktingar i Demokratiska republiken Kongo. Hälften av dem var barn. De sanitära förhållandena I flyktinglägren är usla.

EN POJKE VÄNTAR I MASISISJUKHUSETS KORRIDORER, NORRA KIVU DRC 2005 © Cédric Gerbehaye / Agence VU

Även män och pojkar utsätts för våldtäkt men få vågar träda fram och berätta om övergreppen på grund av det oerhörda stigma som är kopplat till våldtäkt.

EN KVINNA SOM UTSATTS FÖR SEXUELLT VÅLD, I FATAKI, ITURI DRC 2007 © Cédric Gerbehaye / Agence VU

En oroväckande trend är att våldtäkter tycks ha ”normaliserats” i Demokratiska republiken Kongo. Enligt en studie från Harvard Humanitarian Initiative och Oxfam ökade andelen civila förövare med över 1 700 % mellan 2004 och 2008. Andelen militära förövare har däremot sjunkit. Källa: “Now, the world is without me: an investigation of sexual violence in Eastern Democratic Republic of Congo”, April 2010.

GENERAL LAURENT NKUNDA, F.D. LEDARE FÖR CNDP (NATIONAL CONGRES FOR THE DEFENSE OF THE PEOPLE) POSERAR I SITT HÖGKVARTER I MASISIBERGEN I NORRA KIVU DRC 2007 PÅ VÄGGEN STÅR ATT LÄSA: ”JUSTICE IS RENDERED IN THE NAME OF THE PEOPLE” © Cédric Gerbehaye / Agence VU

Som ledare för rebellgruppen CNDP var general Laurent Nkunda under lång tid en av huvudaktörerna. Hösten 2008 trappades krisen i östra Kongo upp och hundratusentals människor drevs på flykt när Nkundas styrkor avancerade mot provinshuvudstaden Goma. Nkunda valde slutligen att inte invadera staden utan drog tillbaka sina styrkor. I början av 2009 störtades han som ledare för CNDP och greps vid ett besök i Rwanda. Den nye ledaren för CNDP, Bosco Ntaganda, är efterlyst av den Internationella brottmålsdomstolen, ICC. Den kongolesiska regeringen har inte bara vägrat gripa Bosco Ntaganda utan dessutom befordrat honom till general i regeringsarmén, FARDC.

EN MAMMA MED SITT UNDERNÄRDA BARN PÅ ETT SJUKHUS I ITURI DRC 2005 © Cédric Gerbehaye / Agence VU

Många kvinnor som utsatts för våldtäkt förskjuts av sina män och familjer och lämnas ensamma med sina barn. Rädslan för hiv/aids är utbredd och bidrar också till att våldtäktsoffren stöts bort och stigmatiseras. Kvinnor som tvingas lämna sina hem förlorar även sin livsförsörjning.

© Radio Okapi

MARGOT WALLSTRÖM BESÖKER WALIKALE OKTOBER 2010

Under fyra dagar i juli och augusti 2010 attackerades 13 byar i Walikale i Norra Kivu-provinsen av rebellgrupper. Över 300 flickor och kvinnor, men även pojkar och män, våldtogs systematiskt. Här har kvinnor från Walikale samlats för att möta Margot Wallström, FN:s särskilda representant om sexuellt våld i konflikter.

© Radio Okapi

MARGOT WALLSTRÖM BESÖKER WALIKALE OKTOBER 2010

Attackerna och massvåldtäkterna i Walikale visar att människorättskränkningarna mot civilbefolkningen fortsätter. Många kvinnor har trotsat rädslan och berättat om övergreppen, som här i samband med Margot Wallströms besök i Walikale. Att våldtäktsöverlevare orkar prata om det de utsatts för är viktigt, både för att utreda vad som hänt och ställa de ansvariga inför rätta, men också för kvinnornas egen rehabilitering.

© Radio Okapi

MARGOT WALLSTRÖM BESÖKER WALIKALE OKTOBER 2010

Händelserna i Walikale har fått stor internationell uppmärksamhet och några steg i rätt riktning har tagits. Ett nationellt utredningsteam som bland annat utbildats i hur man skyddar offer och vittnen skickades till Walikale i oktober 2010. Ytterligare 750 FN-soldater stationerades i området för att förbättra skyddet för civilbefolkningen. Ett par personer har gripits.