Föreningen Arbetarskrivare

Mental HärdsmältaDet tar inte två åratt bygga ett hem

Musikens Makt:

Dags för en interventionför arbetarrörelsen?Presentat

ion av

föreningen

Desinformationalismen

Att vara god eller

att göra godheten möjlig?

Flash Från Verkligheten –

Förakt ochmotstånd

Mr. MontanasVinklingar

Recept:

sjuk vård

Recension av Operation

Våra Vänner:

- en ny folkrörelse

Aloo Palak

Gatans röst

Federationen är en öppen och ideell kulturförening som står upp för depolitiska färgerna Röd, Grön, Svart och Rosa. Dessa färger filtreras bästgenom orden Solidaritet, Strukturkritik och Radikalitet.

Fanzinet finansieras av annonsörer, enskilda bidragsgivare och genommedlemsavgifter. Fanzin#3 har en upplaga på 100 exemplar, samt spridsvia nätet.

Fanzinet skickas kostnadsfritt till våra medlemmar och vi ger i dagsläget utfyra nummer per år. Allt material används efter tillstånd från varjekulturarbetare. Alla rättigheter innehas av varje enskild kulturarbetare.

Följ vår framfart på nätet:Twitter: @federationen_seBlogg: www.federationen.seFacebook: www.facebook.com/Federationen

Det är vi som är oppositionen!

Om oss

ANNONS

2

ANSVARIG UTGIVARE

Mattias Dristig

REDAKTÖR/LAYOUT

Chantal Kronberg PusnikOMSLAG

Alyssa Ayeb

ledare:Varje resa startar med en vilja att gå framåt

och några stapplande steg.

Federationens resa började hösten 2011

då banden Chelas och Dristig &

Drabanterna gick samman för att

arrangera spelningar med politisk edge

och hjärta. Ett av målen var att skapa en

ny kulturrörelse – att återuppväcka den

svenska proggrörelsen om ni så vill. Att

göra skillnad genom att radikalisera det

fega kulturlivet som svalt ett borgerligt

kulturbegrepp – och samtidigt bli ett

långfinger mot Alliansens sjuka politik.

Ganska snart stod det klart att vi hade

väckt något som slumrat. Under alla

jobbskatteavdrag. Under den egoistiska

filt som det innebär att leva i Sverige

2012.

Vi insåg att vi inte var ensamma.

På vårt första arrangemang på

Kulturhuset Oceanen blev detta tydligt.

Människor som var där verkade längta

efter en rörelse att verka inom.

En gemenskap där motståndet kunde

planeras och få utlopp.

Vi insåg att vi var tvungna att bredda

oss. Att skapa en demokratisk struktur

där gränsen mellan kulturutövare och

publik suddades ut. Där båda

grupperna blev aktivister. Tillsammans.

På vårt nästa arrangemang på

Allégården i maj 2012 stärktes vi i denna

övertygelse.

Föreningen är skapad – en Federation

av fria politiska individer som vill göra

skillnad. Förhoppningsvis är Göteborg

bara början!

Mattias DristigOrdförande i Federationens

Interimsstyrelse

ANNONS

3

REDAKTÖR/LAYOUT

Chantal Kronberg Pusnik

Ett hemland är där du har en grav, saradiorösten. Men när vi stod där vidstenen kände vi oss inte hemma. Iställetkändes det konstigt att resterna av endel av oss låg här och inte där, där det ärför varmt, där, där det är lite oroligt mendär all kärlek finns, där, där våra hjärtanvilar om än inte tanken.

Här, här är frusen mark och språketutbytt, här är gräset grönare och himlenlängre bort fast allt är möjligt.Här, här är vi en färgklick som letadeandra färgklickar i brist på sol.Här, här är där man håller om sinaminnen som äggskal i sin famn. Iblandskär man sig på dem.Här, här var inte hemma.Här, här är vi mystiska och spännandematupplevelser, en krydda till den koktapotatisen, i skuggan av dillkvisten.

Där, där är inte hemma.Där, där är vi för lagom och tystlåtna.Där är vi okända bland alla vi känner ochvarma när det är kallt.

Att komma hem blir ett absurt tillstånd såhemmets betydelse har helt förlorat sinmening.

Att känna sig som hemma är inte sammasak som att komma hem.

Sverige är inte vårt hem, men det är intelängre vårt hemland heller.

Det tar inte två år att bygga ett hem

Vissa väljer att flytta till Sverige av fri vilja,men ibland väljer människor att flytta tillSverige av ofrivillig vilja. Människor somvalt att fly för att kunna överleva söker ettnytt hem och för att göra så krävs alltmod en människa kan ha.

Att under två år lära sig ett främmandespråk, utveckla ett nätverk och få ettjobb är oftast omöjligt när man flytt.Regeringens förslag om den så kalladeetableringsreformen är ett desperatfaktum och nu är tiden för den förstakullen nyanlända att vara ”etablerade”då reformen sjösattes för två år sedan. Vifår se vad den nya politiken innebär ochkallar det integration än så länge.Arbetsförmedlingen har ett större ansvari etableringen och det sänder tydligasignaler.

Nyanlända ska snabbt in på arbets-marknaden. Arbete är viktigt för enmänniska då det ger möjlighet tilldelaktighet och egen försörjning.Genom att ha ett arbete kan man delta isamhället, få en mer meningsfull vardagoch förhoppningsvis utvecklas.

Men det är omöjligt för månganyanlända att klara det utifrånetableringsreformen. Vi behövernämligen ändra attityder påarbetsmarknaden såväl som samhället,det är ett sådant arbete som bordeinnefattas i begreppet integration, om vinu ska använda detta ord.Det skulle innebära fokus på normen ochinte det avvikande.

" Att känna sig som hemma är inte samma sak

4

som att komma hem. "

Integrationsarbetet skulle byta fokus frånden som är i minoritet till det som ärproblemet, nämligen att vi inte har ettöppet samhälle.

Vår arbetsmarknad är inte lika öppensom den borde och vi har idagmänniskor med god utbildning som ändåinte kommer in på arbetsmarknaden.Regeringen borde börja rikta reformermot arbetsmarknaden istället.Kan man inte leva och verka i ett landutan att kunna alla termer och språketflytande? Det går i andra länder.

I Sverige har vi fastnat i att tala omintegration istället för att se allamänniskors lika värde, det handlar omoss, inte ett vi och dem.

Och integrationen ska inte handla om attbli någon annan än den man är.

Det handlar inte om att bli förstådd utanatt bli respekterad som människa trotsatt man inte blir förstådd. Snällhet kaninte döva begäret efter att vararespekterad. Ett leende mildrar intevardagsrasismen, snarare gör denvardagsrasismen mer normaliserad.

Man måste få vara lika mycket värd ochha möjlighet att få ett jobb fastän maninte uppfyller kraven som etnisk svensk.

Zeinab El-saneh

ANNONS

Mental härdsmältaFör ett och ett halvt år sedan, den 11mars 2011, inträffade den kraftigajordbävning utanför Japans kust som föroöverskådlig tid framöver skulle sättaFukushima på kartan över människansstorhetsvansinne.

Trodde jag.

Det har bara gått drygt ett år, men jaginser redan att jag hade fel. Mediernasminne är kort, framför allt när det finnsstarka ekonomiska intressen som drar åtett annat håll.

Förvisso hade medierna den sedvanligaett-år-efter-katastrofen-bevakningen, mennog kändes den lite ansträngd?Framförallt för att de samtidigt släpptefram den ene experten efter den andrasom förklarade att kärnkraften ändå inteär så farlig, för det är ännu ingen som hardött av det radioaktiva utsläppen iFukushima.

Att livet förändrats för ett par miljonermänniskor och att marken runtFukushima inte bara är oanvändbar, utanfarlig för oöverskådlig framtid, tycks intebetyda någonting.För att förstå konsekvenserna av olyckanmåste man förmodligen resa dit och sedet med egna ögon. Men en empatiskövning kan vara att försöka tänka sigmotsvarande katastrof i Sverige.

Omkring 80 000 människor har fått lämnasina hem i närheten av kärnkraftverketFukushima Daiichi. Hur många det skullebli om motsvarande katastrof hände iRinghals vet jag inte, men den säkerhets-zon på tre kilometer runt Fukushima

säger kritiker är på tok för snålt tilltagen –myndigheterna höjde gränsvärdena föratt anpassa värdena till hur mångamänniskor som skulle behöva evakueras.Om det exempelvis skulle ske enterroristattack mot Ringhals som slår utkylsystemet så det inträffar enhärdsmälta, kan man förmodligen räknamed att det skulle bli en bred remsa isydvästlig riktning (eftersom det är denvanligaste vindriktningen), tvärs överhela landet, som skulle blir kontamineratför många generationer framåt. Varberg,Ullared, Värnamo, Växjö, Kalmar, Öland,Gotland.

Är vinden mer sydlig så rykerÖsterlen och Sveriges bördigasteområde.

Endast en girig idiot eller en cyniskgalning kan sätta det på spel, anser jag.Trots det står Ringhalsverken där ochproducerar energi. På sommaren – förunder vintern när det är som kallast ochenergin bäst behövs så måste det jurenoveras...

Visste ni förresten att det högstaskadestånd ett bolag kan tvingas betalaför att de genom försummelse orsakat etthaveri är 12 miljarder kr? Försöken attbegränsa skadorna i Fukushimaberäknas uppgå till 500–1000 mkr.

Trots olyckan i Fukushima har intekärnkraftslobbyn givit upp – det finnsmycket starka krafter som idagpropagerar för nya kärnkraftverk iSverige. Bland annat kom det enpropagandatidning med GöteborgsPosten som med rena lögner och

" Endast en girig idiot eller en cynisk galning

6

kan sätta det på spel "

desinformation framställde kärnkraft somen både säker och nödvändig energi-källa.

Bland politikerna har vi Jan Björklund,Stefan Löfven och andra industriåldernskvarlevor som försöker övertyga oss omatt även om kärnkraften är lite farlig så ärden bara lite farlig därborta – där, där påandra sidan jordklotet, för det är bara därsom naturen jävlas, med jordbävningaroch tsunamis och skit. Här i tryggaSverige vilar våra kärnkraftverk på solidberggrund som aldrig jordbävningarrubbar, och vår teknik är så överlägsen...

Nu var tekniken i Fukushima också bra,men personalen gjorde ett antal tabbar –Den mänskliga faktorn.Tror inte Björklund att den finns iSverige? I så fall kan jag påminna om”världens dyraste dammsugare” – den

som glömdes kvar och orsakade ettstopp för ett par miljarder. Det är ettexempel på att den mänskliga faktornockså kunde ha orsakat en större olyckahär i Sverige.Och för någon vecka sedan visade detsig att våra kärnkraftverk har undermåligdatasäkerhet! Det innebär att hackersskulle kunna ta sig in i kärnkraftverkensstyrsystem, enligt en notis jag läste. Förmer än en notis blir det inte närhögerpolitiker och näringslivet vill hakärnkraft. Med tanke på konsekvensernaav ett kärnkrafts-haveri – även om detverkligen skulle vara en minimal risk – ärdet för mig obegripligt att en logiskttänkande människa är beredd att fattaett sådant beslut.

Det har på drygt trettio år inträffat trestörre haverier. Bara här i Sverige finnsdet rapporterat ett otal ”incidenter” –varav flera har mörkats. Det är inte svårtatt tänka sig att det världen över inträffatett stort antal incidenter som kunnat ledatill en katastrof, men som man lyckatsåtgärda och därefter har det tystat ned –för att inte ”rubba allmänhetensförtroende...”

Därtill kommer avfallet. Det måsteförvaras säkert i 100 000 år framåt. Medtanke på att en människas livslängdsällan uppgår till mer än 100 år är det ettstort beslut att ta. Och ett ofattbartegoistiskt – vi tar ut energin under enperiod på max 50 år (kärnkraftverketslivslängd) och lämnar efter oss ettfullständigt vettlöst farligt ämne somskall förvaras på ett säkert sätt i 1000människolivslängder.

Och sedan har vi allanedlagda kärnkraftverk som kommer attstå som högriskområden som kommeratt kräva bevakning under enoöverskådlig tid framöver.Tänk er de föräldrar som fixar en fest,äter upp varenda smula och lämnar endisk till sina barn som räcker i tusengenerationer. Det är så vi gör medkärnkraften.

Det är inte ett arv jag vill lämna till minabarn.

Johan B Löfquist

" Det har på drygt trettio år inträffat tre större haverier "

7

ANNONS

Gatans röst

föreningen arbetarskrivareVåra vänner:

Under den här rubriken presenterarvi en organisation eller förening somvi sympatiserar med. ”Våra Vänner”stöttar även fanzinet ekonomiskt.Det tycker vi är fint.

Federationen

Vi skriver om klass - med klass!

Arbetarförfattarna är en motstånds-rörelse mot borgerligheten. Vi vill lyftafram ett skrivande som lyfter frammänniskors arbete och vardag. Vi villvisa att arbetslöshet eller arbetsskadorinte är kall statistik – det handlar ommänniskor. Och vi tror att det går att levaett annat liv.

Vår tid präglas av allt djupareklassklyftor. Det ser alla, utom möjligende mest nyliberala. Stora förändringarsker på arbetsmarknaden. Anställdasvillkor blir allt svagare. Sjuka ocharbetslösa drabbas hårt, liksom depapperslösa.

Samtidigt blir arbetarklassens liv alltmerosynligt i medievärlden. Alltfler kännersig också därmed hemlösa i samhället,utanför klassgemenskapen ochsolidariteten.

Föreningen Arbetarskrivare vill därförstödja och uppmuntra till ett skrivandesom lyfter fram människors arbete ochvardag. Det ska inte vara möjligt längreatt säga att det är individens fel att manär arbetslös, att man skadar sig påarbetsplatsen eller att man aldrig får enfast anställning.

Vi skriver arbetets, arbetarnas ocharbetslösas berättelser. Vi för en stolttradition vidare från många tidigarearbetarförfattare som satt ord på tankar,skildrat livet som det är, som pekat påorättvisor men också visat stolthetens,solidaritetens och klassgemenskapensväg.

Vi utvecklar berättarkonsten tillsammans.På skrivarkurser, i medlemsblad ochantologier. Vi ger ut egna stipendier. Videltar i samhällsdebatten. Några av ossär etablerade författare som lever på sittskrivande, de flesta är oetablerade. Vi ärbåde arbetare och författare.

I senaste antologin, Landet somsprängdes, medverkar 35 medlemmarsom lyfter fram var sin bild av ett landsom sprängs av orättvisor och ökadeklyftor. Den förra boken Skarpt Lägefinns nu i billig pocket. Du hittarböckerna, liksom mer information omföreningen på vår hemsida!

Om du vill bli medlem så betalar du100 kr första året, därefter 200 kr per år.Pg 29 00 50-4.

Hos oss tar drömmen om ett annat livform. Kom med Du också!

Varmt välkommen!

Åke Johansson

9

Alla som någon gånghaft en frustrerad lärare vetvad som händer när pekpinnarnasvingas vilt. Förr eller senare slås de avpå mitten. Och inte fan har det lett tillmer gehör för det budskap som skullespridas.

I början av 90-talet innan ”politisktkorrekt” fick betydelsen att inte vågahålla med om SD:s invandringspolitik(vilket såklart många i hemlighet gör, ochlåt oss i det sammanhanget slå fast attpartiet likväl som det har levererat ettantal komiskt groteska överdrifter, ävenuttalat vissa obekväma halvsanningarsom många i det politiska och inte minstdet kulturella etablissemanget aldrig haftstake/kurage nog att våga medge), såstod det för att leva renlärigt i betydelsenatt varje handling i vardagen var enytterst politisk sådan.Ett i grunden sunt resonemang – stårdock i svårartad motsättning tillpetitesser som samvete, det mänskliga

psyket och fullständig konsekvens.För att bemästra de senare hindrenvalde jag personligen tidigt att trädafram ur garderoben och ”outa” mig somen som näppeligen lever som han lär.

Dock likväl försvara fenomenet i sig;eftersom all form av politisk radikalismleder till ett politiskt samtal.I förlängningen att någon bryr sig ochallra helst samtliga inblandade.

En på ytan komisk men synnerligenseriös helgardering: ”Jag värnar om allmoral, även den dubbla”.

I Kalmar var det stadens lokalapunkgurus Operation, som utgjordeostkustens bidrag till den svenskavänsterns politiska korrekthet. Brandtal,catchy slogans och detaljerade politiskaredogörelser för sakernas tillstånd. Alltserverat i en anarkistisk soppskålackompanjerat av okomplicerad råpunk;ett slags Conflict på svenska. Bojkott avShell, missiler mot pälsindustrin ochbannor mot de multinationella företagen.

Vari bestod då problemet? Jo, exaktsamma dilemma som gäckar densvenska vänstern än idag: det kollektivaskuldbeläggandet av den enskildeindividen för att den som alla andra har

vissa brister gällande sina personligaställningstaganden i vardagen.En absurd tävlan i att vara mest renlärigoch klanderfri, istället för att jobbaprogressivt och bena ut vilka politiskasamhälleliga förändringar som behövergöras och hur dessa rimligen kanåstadkommas. Borgarna har alltidskrattat åt dessa löjliga kukmätningar,som undantagslöst endast kan leda tillsplittringar och internt sönderfall.

Musikens makt:Recension av Operations

”Civil olydnad” (Mini-CD)

och ”Frihet?” (LP)

10

” Brandtal, catchy slogans och detaljerade politiska

Allt serverat i en anarkistisk soppskål ackompanjerat av

okomplicerad råpunk ”

redogörelser för sakernas tillstånd.

Jag hade vid denna tidpunkt lyckligtvismina politiska ledsagare som tidigtövertygade mig om att klasskampen försbäst på arbetsplatser och ibostadsområden. Inte på torgmöten ellerbakom sköldar av fienderspolisbeskydd.

Så varför träda fram nu, femton årsenare, ännu mer övertygad i sak?Jo, jag vill trots allt ge bandet någrasaker, retroaktivt: Texten till ”Religion ärett hot” innehåller mycket modig ochkonsekvent religionskritik som tarmänniskors levnadsvillkor på allvar,istället för att slentrianmässigt hänvisa tillreligionsfrihet (och därigenom legitimeraförtryck).Men framförallt: Engagemanget. Viljanatt förändra. Samt upprätthållandet avett politiskt samtal. Inget av detta skallförringas.

Vikten av att faktiskt prata politik är judessutom huvudsaklig anledning till attden här publikationen existerar (om änmer specifikt att bedriva allianskritik ochvisa på alternativ).

Jag är dessvärre tämligen övertygad omatt ett regeringsskifte inte förändrarnågonting i grunden, det behövs ettsystemskifte och ett helt annat mod ilagstiftningen, men det är här sombandet Operation blir relevant år 2012;de klassiska refrängslagorden fråndebutskivans titelspår:Så länge du inte gör motstånd så stödjerdu systemet.

Förhoppningsvis har vi kommit så passlångt att vi idag inser att motståndet kangöras på många olika sätt, så länge viorganiserar oss och gör genomtänktasaker tillsammans.

Må skulden och det dåliga samvetet faraoch flyga, så ska nog dagens dåraktigatidsanda av girighet, valfrihet utangränser och stupid fåfänga eliminerasförr eller senare.

Och oavsett allt annat är det ju som dentramsige komikern Peter Wahlbeck engång skaldade: ”Om man måste väljamellan förkylning och cancer, så väljerman trots allt förkylning”.

kenny SörbergKlasslärare och klasskampsdeltagare

11

En intervention är när nära och kärasamlar sig runt någon de bryr sig omoch försöker få personen att inse att denbehöver hjälp. Jag vet något sombehöver en rejäl intervention: Densvenska arbetarrörelsen.

När det gäller arbetarrörelsen så kanman säga att det man länge försökt äratt hjälpa sig själv. Problemet är att närman pratar med sig själv får man desvar man vill ha och inte de manbehöver.

Det mönster som arbetarrörelsenstarkast måste bekämpa är beroendetav vita, medelålders män.

Jo, jag är en av demsjälv och självklart finns det någramedelålders män som tillför saker,kanske till och med de flesta. Det ärdock ett problem att de hindrar andraerfarenheter att berika politiken ochorganisationen.Mångfald handlar faktiskt inte om attmänniskor ska passa in i normen utan attnormen ska breddas till att passa fler.

Nyckeln till arbetarrörelsens framtid finnsi att man ser möjligheten i att användaen större bas av erfarenheter änpolitikerns, den vite mannens och deninterna, bland rörelsens förtroendevaldaoch tjänstemän.Görlätt eller hur?

Vad som absolut inte behövs är flertillfällen där (s)-anslutna träffas, drickerkaffe och diskuterar organisation.

Jag har själv varit med på dessa träffaroch svaret vi kommer upp med ärnedslående. Vi måste byta folk.Framförallt är de lokala organisationernaförstenade av att uppdragen mer ellermindre innehas på livstid eller åtminstonepå ett arbetsliv.

Nog är det beundransvärt attmandatperiod efter mandatperiod strävavidare i de lägre våningarna i maktenspyramid, men det är också ett effektivtsätt att hindra entusiasm, nytänkande

och jävlar anamma att komma uppåt.Jag ser tendenser till sjukdomsinsiktinom LO-förbunden. De försöker hitta liteyngre representanter, lite fler tjejer.

Men det är en lång väg kvar innan deförtroendevalda representerar denmångfald som finns i deras branscher.Jag tänker framförallt på Kommunal ochHRF.

I det socialdemokratiska partiet ser detlikadant ut. Kanske inte på pappret, meni praktiken är varken mångfald ellerjämställdhet särskilt nära.

Dags för en intervention

för arbetarrörelsen?

" Vad som absolut inte behövs är fler tillfällen där

12

och diskuterar organisation "(s)-anslutna träffas, dricker kaffe

Att arbetarrörelsen ännu efter snart 120år som formaliserad kamporganisationdomineras av medelålders vita män ärett så tydligt svaghetstecken att deöverskuggar alla goda viljor i världen.

Jag tycker att frågorna är rätt ställda ochatt de hör hemma i den rörelse jag är endel av. Hur ska vi uppnå jämlikhet,jämställdhet och lika livschanser?Hur ska vi nå full sysselsättning? Hur skavi klara miljön? Hur ska vi tacklafrämlingsfientligheten?

Problemet är att vi inte ställer frågorna tillrätt personer. Vi ställer dem gärna överhuvudet på de som har svaren, vi ställerdem till våra valda representanter,proffspolitiker och tjänstemän.

Idag har vi bättre förutsättningar äntidigare att ställa rätt frågor på rätt ställe.De sociala medierna är interevolutionerande men de betyder heltnya möjligheter till snabb och direktkontakt med människor som borde varaengagerade i arbetarrörelsen, men sominte är det.

Den stora möjligheten är att gräsrötternablir oändligt mycket viktigare i denpolitiska diskussionen, inte bara somorganisatoriska hjälpredor.

Den stora faran är att de i toppen intevågar släppa kontrollen till de somfaktiskt kan hjälpa dem att se rörelsensproblem.

Och att våga släppa på denna kontroll,våga lita på att ens vänner vill en väl ochtar emot en när man faller.

Det, mina vänner, är en del av en lyckadintervention och första steget till etttillfrisknande.

Staffan Lindströmfritidspolitiker (s), digital aktivist på

www.jamlikhetsanden.se

" Problemet är att vi inte ställer frågorna

13

till rätt personer "

Om föreningenDen 19 augusti 2012 blev Federationen en ideell kulturförening med högtflygandeplaner. Vi tänker inte trötta ut er med stadgar och protokoll här i fanzinet utanhänvisar intresserade till vår hemsida www.federationen.se där kallelse till årsmötetsamt all övrig information kommer finnas framöver.

Den interimsstyrelse som är bildad kommer att sitta fram till årsmötet, dåmedlemmarna väljer en ny styrelse. Fram tills dess planerar vi att ge ut ytterligareett fanzin, genomföra något event samt rekrytera fler medlemmar.

Teckna ert medlemskap på www.federationen.se – det är vår övertygelse att viskapar något stort här och vi hoppas att ni vill vara med på den resan!

14

Namn: Mattias Dristig

Post: Ordförande

Bakgrund: Initiativtagare till Federationen,musiker, arrangör, allianskritiker ochkulturprojektledare.

Vill med Federationen: Att föreningen skaväxa till andra städer samt vara en aktiv röst iett allt kallare politiskt klimat.Säkerställa utgivningen av Fanzinet och odlakontakter med likasinnade.

Namn: Zeinab El-saneh

Post: Styrelseledamot och medlemsansvarigtillsammans med Jonas.

Bakgrund: Skribent, aktivist i botten ochidéspruta med många projekt på gång inomkultur och samhällsförändring. Skriver ävenpoesi och reagerar på olika samhällsfenomensåsom människors beteenden.

Vill med Federationen: Skapa möten kringordet i pappersform och internetform –på det sättet kan vi förändra.

Kort Presentation av interimsstyrelsen :

Namn: Jonas Ulfvarson

Post: Styrelseledamot och medlemsansvarigtillsammans med Zeinab.

Bakgrund: Husockupant, aktivist,fanzinemakare, gallerist, författare, poet,skribent, upptågsmakare, kasperdocks-teaterdirektör, kaos-arkitekt, skymnings-sabotör, bibliotekarie och brevvän. Står listadsom anhörig i telefonkatalogen.

Vill med Federationen: Politisera kulturlivet.Kultivera politiken. Dra ner byxorna påborgarna.

Namn: Per-Åke Wilhelmsson

Post: Kassör

Bakgrund: Livslång gärning somföreningsguru och kulturadministratör medhundratals uppdrag genom åren.

Vill med Federationen: Att vi blir en böld iröven på etablissemanget.

Namn: Chantal Kronberg Pusnik

Post: Redaktör

Bakgrund: Livslång kulturnörd med alldelesför många idéer och intressen.

Vill med Federationen: Kulturrevolution!(på det bra sättet)

15

Desinformationalismen -

en ny folkrörelse

Nu varnas det för att en ny luddit-rörelseär på väg att segla upp. Ludditerna varen rörelse som under det tidiga 1800-talet protesterade mot den industriellarevolutionens förändringar genom att slåsönder maskiner.Men den här gången sysslar man medatt ifrågasätta värdet av information ochsysslar gärna med att förstöra informa-tionen genom desinformation.

De jämför sig gärna själva med ludditer,och analogin är ganska enkel.

Då vi gick från jordbrukssamhälle till

industrisamhälleändradesproduktionsvillkoren och ett liknandesådant stort historiskt skifte har desenaste årtiondena skett, då vi klev in iden så kallade informa-tionsåldern.

Desinformationalisterna verkar precissom ludditerna gjorde i skarven mellantvå produktionssätt.

Under informationalismen, ett begreppmyntat av sociologen Manuel Castells,är det inte längre främst produktionen avvaror som är värdeskapande, utanproduktionen av information.

Och de klassmässiga skillnaderna synssom mest mellan de som är ägare avinformation kontra de informationslösa.

I desinformationalisternas manifest kanman läsa följande:”När ägandet av information i allt störreutsträckning utgör en mur mot detinformationslösa proletariatet blirinformationsstöld ett sätt för nämndaproletariat att bemäktiga sig maktensverktyg. Men denna stöld är inte i sigsjälvt systemkritisk och reproducerandetav makten upphör inte. [...]Spridandet av desinformation underifrånhar däremot potential att skadainformationens själva förtroendekapital

och därmed undergräva systemetsförmåga att genom informationsägandeutöva sin makt”.

Vad desinformationalisterna alltså vill ärbra mycket radikalare än att bara justerasystemet, de vill ta bort dess förutsätt-ningar för makt helt och hållet. Hur skadet då gå till?”Desinformationen bör till att börja medspridas i populärkulturen[...]såsomfaktoider i film och litteratur.Så småningom bör desinformationenäven smyga sig in i populärvetenskapliglitteratur och undervisningsmaterial, föratt på sikt nå in i vetenskapligaforskningsrapporter och den datastorföretagen bygger sina analyser ochbeslut på.”

16

" Vad desinformationalisterna alltså vill är bra mycket

radikalare än att bara justera systemet "

Professor Vonskyj, som haruppmärksammat fenomenet, menar attdesinformationalismen växer fram ändåsom en konsekvens av informations-samhället, vare sig dessa aktivister aktivtarbetar med det eller ej.

”Vi är till stora delar där ändå: new age-holism, konspirationsteorier, tvivelaktignyhetsförmedling via tabloidpress,undermåliga undervisningssystem.”

Andra håller inte med honom utan menaratt de exempel han anför är precis denklyfta mellan informationsägare ochinformationslösa som desinformation-alisterna vill uppmärksamma.De så kallade informationslösa är i självaverket inte informationslösa utan utsattaför en medveten desinformations-kampanj från eliten. Vad desinformation-alisterna vill göra är att vända på stekenoch desinformera de som ägerinformationen.

En ung desinformationalist som jagpratade med menade att det man varute efter var att riva hela skiten för att påruinerna kunna bygga något nytt.”Ljug, alltid ljug. Särskilt till makten.Uppge felaktiga uppgifter varje gång duhar med myndigheterna att göra.Arbetar du med information, se då till attförvanska den för din uppdragsgivare.

Till slut rasar samhället när flygplan intesäkert kan vägledas av flygledartorn, närkommunikation bryts ned på grund avfelaktig programmering i mjukvara, närvalutor flyter för att ingen säkert vetderas värde.

När ingen till slut känner sanningen blirsanningen som begrepp meningslöst,och klyftan mellan informationsägareoch informationslösa löses slutligen uppför alltid.”

Jonas Ulfvarson

" Vad desinformationalisterna vill göra är att vända på

steken och desinformera de som äger informationen. "

17

Att vara god eller

att göra godheten möjlig?”Fattigdom handlar inte bara omavsaknad av resurser. Det är inte någotoundvikligt, utan beror till största delenpå ekonomiska och politiska beslut.Människor som lever i fattigdom nekassina rättigheter, diskrimineras,marginaliseras och exkluderas."

- Amnesty International

2003 publicerade ILO (InternationalLabour Office) en rapport som byggerpå en internationell undersökning omdiskriminering, i synnerhet påarbetsmarknaden. Rapporten som fickheta ”Time for equality at work”konstaterar att det förekommerdiskriminering i samtliga undersöktaländer. Sverige får förstås ett och annatlovord för sin lagstiftning. Men det vore iallra högsta grad orättvist att jämföraSverige med något annat land, draslutsatsen att vi är bäst och därmed intebehöver arbeta med frågan.

Rättvisa är ett krångligt ord, sägs det,eftersom man utifrån olika perspektivkan tolka det olika. Det som är rättvist förnågon är inte rättvist för någon annan.Problematiseringen, av vilken orsak denän sker, leder i min värld till en fortsattorättvisa och maktlöshet både lokalt ochglobalt.

Just i detta sammanhang kräverrättvisan att vi jämför våra ord med våraegna handlingar, att vi matchar vår egenlagstiftning med det vi gör för att stoppadiskrimineringen.

Nämnda rapport konstaterar attstrukturell/institutionell diskriminering,kombinerad med fördomar hosindividerna tillhörande strukturen, såsmåningom leder till diskriminering avindivider och grupper som inte uppfattassom tillhörande normen.

Diskrimineringen leder till en exkluderingdär hela grupper eller individer uteslutsfrån lika rättigheter och möjligheter isamhället. Resultatet är givet. Har duinte samma rättigheter och möjligheternär du vill studera, när du söker bostad,när du söker jobb, när lönerna sätts, närdu ska producera eller konsumera kulturså hamnar du i ett ”socioekonomiskt”underläge – du blir helt enkelt fattig!

Är du redan fattig och avskuren från detsom andra med makt och resursertycker är normaltillståndet för ”alla” i ettsamhälle där man är sin egen lyckassmed så finns också en risk för att bliklassad som ”lat”, någon som inte vill tatag i sitt liv eller sin egen sjukdom ellersin egen arbetslöshet. Någon som baravill leva på bidrag!

18

" Rättvisa är ett krångligt ord, sägs det,

eftersom man utifrån olika perspektiv kan tolka det olika "

Detta i sig tas sedan som en bekräftelsepå att strukturen och normen har rätt, attdet egentligen inte handlar om fördomarutan det är bara en sanning – ”dom ärsåna!”. Rapporten fastställer att dettablir till en nedgående spiral därdiskriminering leder till fattigdom vilken i

sin tur bekräftar fördomarna,och fördomarna leder till än merdiskriminering vilken i sin tur...

Diskrimineringen kostar, för den som blirdiskriminerad. Men diskrimineringen haräven ett pris för ett samhälle som inteinför nolltolerans mot både strukturellsom vardagsdiskriminering.

På individnivå är diskrimineringenskostnader omedelbara. Dendiskriminerade fråntas den demo-kratiska rätten att bli delaktig i samhället,får inte likvärdiga möjligheter till arbete,bostad, utbildning, kultur, etc. Resultatetmärks inte enbart i ekonomiska ellerpolitiska sammanhang utan även i etthälsoperspektiv där den diskrimineradedrabbas av sämre psykosomatisk hälsa.Men kanske värst av allt är att det går iarv till barnen!

På samhällsnivå märks diskriminering-ens effekter på längre sikt.Diskrimineringen underminerardemokratins principer om allamänniskors lika värde, rättigheter ochmöjligheter. Diskrimineringenifrågasätter den sociala rättvisan ochden mänskliga värdigheten, ocheftersom den utesluter grupper avmänniskor kan samhället berövas alla

de kompetenser som finns och som kanbidra till välstånd. Vi har kanske världensjust nu bästa diskrimineringslag. Menlagen – så länge den inte innefattarbegreppet klass och även andra grunder– kan enbart fylla funktionen somvärktablett.

Missförstå mig inte, jag är inte av denåsikten att vi ska ta bort diskriminerings-lagen. Vi behöver värktabletter för attgöra smärtan uthärdlig tills behandlingenhar lett till önskat resultat. Men utifrånILO:s resonemang och objektivaobservationer i vårt land, tycker jag attlagen måste kompletteras eftersomfattiga i dagens demokratiska Sverigekan diskrimineras helt legalt.

Det som ändå bekymrar mig mest just nuär att det legala i att diskriminera defattiga även håller på att bli legitimt, dvsetiskt och moraliskt rätt.

Det som har hänt i Sverige när det gällerförsämringarna i social- och arbetslös-hetsförsäkringen, den senaste debattenom Forserum och integrations-ministernsdebattartikel om att ”invandrarna” skatvingas flytta dit där det finns jobb,lämnar inget utrymme för tvivel hos migatt makten inte vill vare sig se ellerbekämpa den strukturelladiskrimineringen i vårt normativtexkluderande samhälle.

Ansvaret ska enbart läggas på individen– trots allt är ”Dom såna”. ”Dom vill baralata sig och leva på bidrag!” ­>

19

" fattiga i dagens demokratiska Sverige

kan diskrimineras helt legalt "

Vi lever i ett samhälle som inte bara haren strukturell diskriminering utan somsedan en lång tid tillbaka befinner sig ien strukturell kris, där de redandiskriminerade riskerar att i en ännuhögre fart sugas in i den nedgåendespiralen – klädda i syndabockens skrud iden politiska debatten.

Människors lika värde förblir tomt pratom det inte kombineras med likarättigheter, och lika rättigheter saknarbetydelse om inte jämlika möjligheterskapas så att varje människa kantillgodogöra sig sina rättigheter. Detdemokratiska välfärdssamhällets, dennågorlunda jämlikhetssträvandefördelningspolitiken, har strävat efterdetta, och det är just detta som håller påatt försvinna i Sverige.

Så vad bör göras?

En man går vid floden och ser en gruppav människor stå upp till knäna i vattnet.De är sysselsatta med att dra upp tillsynes skadade, blödande kroppar.Han tittar en stund och fortsätteruppströms.Någon bland samariterna ropar tillhonom : ”Hallå där, ska inte du stannakvar för att hjälpa till med dessa sårademänniskor? Var har din medmänsklighettagit vägen?”Mannen svarar : ”Nej, jag ska gå ochstoppa den som skadar dessamänniskor!”

Anekdoten passar väl i dettasammanhang. Om alla de som vill få slutpå diskrimineringen rusar uppströms föratt förändra samhället i desssocioekonomiska, kulturella och politiska

struktur lär vi förlora många såradekroppar innan vi har satt stopp påorättvisan som diskrimineringen innebär.Men om vi bara fortsätter att dra upp ochvårda sårade kroppar lär vi fortsätta i allevighet.

Dessa två är inte motsatser, utankomplement. Konsten är att kunna delshitta sin egen plats i någon av dessakomplement och dels att kunna föra demihop.

Att förändra samhället i sin grund och attförändra vardagen för en och annanindivid påminner mig om Bertolt Brechtsresonemang om att göra godhetenmöjlig eller att vara god.Jag tror att göra godheten möjligförutsätter många som är goda. Det ärkanske där uppgiften börjar, där kulturenoch kulturarbetaren har sin utmaning?

Seroj GhazarianSolidaritetsarbetare

20

ANNONS

21

Flash från verkligheten:

Sjuk vårdSärskrivningen har nu även drabbat vårhälsa. Anno 2012 har vi sjuk vård iställetför sjukvård.

En trasig rygg har tvingat mig till mångaläkarbesök men har framförallt inneburitväntan på operationer. Har stelopereratnacken och fått flera diskproteser iländryggen. Skulle kunna skriva entragikomisk bok om alla märkligaupplevelser som den så kallade vårdeninneburit för mig. Begränsar mig här tillatt kort nämna några.

Då jag, ombedd av läkaren, kom till minvårdcentral Capio Axess i Haga för atthämta mitt sjukintyg och recept så fannsdär ingenting. Det visade sig att läkareninte skrivit någonting i min journal – heltblankt!Jag vände mig till hans chef.Ville träffa läkaren och få en förklaring.Det gick inte.

Väntade på magnetröntgen efter att minvårdcentral skickat remiss tillCarlanderska. Då jag efter nästan tremånader ringde dit fick jag veta att deendast tog emot vårdtagare med privataförsäkringar.

Förväntades jag vara synsk, eller?

Jag väntade på nackoperation och varsjukskriven 50%. Mina smärtor gjorde attkirurgen ändrade sjukskrivningen till75%. Då blir jag helt utskriven avFörsäkringskassan! Kirurgens intygunderkändes av Försäkringskassan.

Kirurgen skrev då ett kompletterandebrev och bad dem kontakta henne omnågot var oklart. Hjälpte icke!Jag överklagade till Försäkringskassan.Fick nej. Jag överklagade till Länsrätten.Fick nej med motiveringen att läkarensintyg inte var fullgott.

Ingen av myndigheterna hadekontaktat läkaren. Då jag inte

klarade av att arbeta mer än 25% såtvingades jag låna pengar under nästanfyra månader. Orkade inte överklaga tillnästa instans.

Har nu åter tvingats till sjukskrivning pågrund av svår värk på nya ställen.Försäkringskassan underkände läkarensintyg. Läkaren skrev inget komplett-erande och Försäkringskassan påmindehonom två gånger.

Försäkringskassan skrev till mig att jagkommer att utförsäkras om inget intyginkommer. Själv ringde jag, mejladesamt lämnade brev direkt till läkaren påMajornas vårdcentral. Beskrev ingåendemitt tillstånd för att underlätta hansskrivande.

22

" Det visade sig att läkaren inte skrivit någonting i min

journal – helt blankt! "

Besökte slutligen chefen förvårdcentralen samt parkerade mig påspottavstånd utanför läkarens dörr. Hanssvar löd ”Jag har inte haft tid”.Samma dag tog han sig tid och jag fickmin sjukpenning retroaktivt. Under drygt40 dagar fick jag inte ett öre.

Väntar nu på en tredje ryggoperation.Ytterligare en undersökning samtmagnetröntgen måste göras dess-förinnan. Har väntat sedan i juni. Ringdeigår till det privata sjukhuset för att höra.

– Oh, vad bra att du ringde! Ser här attdu fallit ur, därför har ingenting hänt,beklagade rösten i andra änden...

Jag hör ändå till de lyckligt lottade.I stort sett varje vecka kan vi läsa om hurignorans och vanskötsel skapar onödigtlidande. En del människor dör på grundav sjuk vård.

Ambulanser som inte kommer fram –förarna skulle på lunch.

Personal på SOS Alarm som leker gudoch nekar ambulans när en ung manmed svår andnöd ringer flera gånger –mannen dör.

En dam blir bortglömd av hemtjänsten –hon drabbas av stroke och dör.

En sjuk flicka får fel diagnos och skickashem från sjukhuset – hon dör ...

Dagligen inträffar tragedier medkoppling till ekonomiska besparingar,bristande ansvar och avsaknad avcivilkurage.

Hela vår offentliga sektor rasar samman.Fullständigt tankebefriade projekt rotarsig och så kallade riskkapitalister leverlivets glada dagar på vinster från våraihoparbetade skattepengar.

Vi får veta att vi måste spara, att vi intelängre har råd. Samtidigt kan vi läsa omhur höga tjänstemän och politiker roarsig för våra pengar. Pengar som, enligtdem själva, inte finns.

Men inte tar de några springnotor –pengarna finns. De reser, äter ochdricker gott och låter sig roas på andrasbekostnad. Detta trots att de tillhör dem isamhället som utan vidare har råd attsjälva betala.

Så skamlöst fräckt!

Birgitta Falk

23

" – Oh, vad bra att du ringde! Ser här att du fallit ur,

därför har ingenting hänt "

Förakt och motståndRessentiment, det franska begreppet förförakt, förbittring eller agg, betecknar ifilosofin en kronisk känsla av maktlöshetmot ett övergrepp av abstrakt form.

Känslan av förakt riktas här exempelvismot det ekonomiska systemet elleretablissemanget; dock gör objektetsabstrakta natur att den kännandeindividen förblir passiv.

Allt efter att Nietzsche diskuteradebegreppet har det avhandlats avfilosofer, psykologer och sociologer.

Kopplingarna till herre-slav-relationen haröversatts i klasstermer, och flerargumenterar för det klassrelaterademotstånd som kan formas utifrånressentiment.

Men vad för motstånds- ochmobiliseringspotential finns idenna känsla, och vilka har möjlighet attföra ett reellt motstånd?

Den marxistiske filosofen Althussermenade att vi alla är ideologiska subjekt– vi är alla införlivade i ideologin, och detpotentiella motstånd som finns motideologin är i själva verket införlivade,accepterade och stabiliserande avideologin.

Han använde sig av psykoanalysen föratt förklara hur ideologin införlivasgenom individen och menade vidare attideologin enbart finns genom och förindividen.

Vänder man sig, liksom Althusser, tillpsykoanalysen – och då särskilt tillLacans psykoanalys, hittar man ocksåliknande förklaringar.

Lacan menade att det omedvetna (somvar av intresse även för Marx ochEngels) är strukturerat som ett språk,vilket kan tolkas som att det omedvetnaundergår alla lagar och regler somspråket innefattas av.

Ett potentiellt motstånd kräver därmedett nytt språk; ett språk som inte vidarestabiliserar ideologin och förpassarväsentliga begär och mänskliga behovtill det omedvetna. Marx och Engelsmenade att arbetar-klassen lever i en”falsk medvetenhet”, på samma sätt somAlthusser menade att den fria viljan ärblott en ideologisk illusion, och att vi

människor ser verkligheten i imaginärform. Sociala klasser som erhåller högsocial mobilitet skulle kunna kännaressentiment just på grund av dessaresor i klasshierarkin (man är liksomnästan där, men aldrig riktigt inkluderad),men vad händer med de grupper sominte har möjlighet att göra dessaklassresor?

Om ideologin omöjliggör vissakänsloyttringar på grund av språketsbrister, hur kan då ideologin möjliggöraett uttryck för ressentiment i oetableradesociala klasser?

24

" man är liksom nästan där,

men aldrig riktigt inkluderad "

Möjligen skulle denna känsla förtryckasgenom ideologi och språk till individensomedvetna och det skulle vara svårt, ominte omöjligt, för henne att erfara dennakänsla.

Den skulle snarare yttra sig som diversesymtom i individen (ångest, skuld, skam)eftersom den rådande doktrinen isamhället tenderar att isolera ochindividualisera känslor.

Den oetablerade individens begär tycksalltså sakna ett eget språk, vilket dömerhenne till tystnad. Därför måste språketformas så att en annan verklighet kanförklaras, och ett potentiellt och reelltmotstånd formas.

Möjligen kan ett forum för detta hittas ilitteraturen.

Sara Andersson

ANNONS

mr. montanas

vinklingar

26

ANNONS

Håret i väst, mustaschen på skev kantoch kniven i högsta hugg – det är såman tillreder en indisk gryta som svensksmålänningsgöteborgare.

Tomaterna bestals på sin kvist ochhackades grovt innan de hamnade i engryta och fick sjuda i sin egen vätska tillde hade kokat sönder. Tomaternasilades genom ett durkslag för att sållabort skalen och kvar fanns en godtomatsås utan bismak från någonförpackning.

Gul och vit lök samt ingefärafinhackades till tonerna av någotosammanhängande skval från TV:n iandra rummet. En rejäl gjutjärnsgrytahettades upp och smör tillsattes,fortfarande till tonerna av ett tv-skval.Båda löksorterna och ingefäran tillsattesoch fick bryna på medellåg värme i ca10 minuter.

Chili, spiskummin, senapsfrön, mortladekorianderfrön, garam masala, gurkmeja

och cayenne tillsattes löksteket och fickbryna några minuter för att locka framalla dofter och smaker från kryddorna.

Tomatsås, hackad spenat och vattentillsattes med dålig jargong och fickkoka upp. Hela rasket fick sedansmåkoka utan lock i ungefär 20 minuter.Tydligen är det så att om man kokarspenat under lock så blir den grå ochtrist. (Har inte själv provat detta men ärinte helt säker på att det stämmer.)Medan det kokade tillsatte jag vatten dåoch då eftersom jag tyckte det blev litetorrt.

Potatisen skalades med stort mod,hackades i kuber och kikärternasköljdes väl. När de fanatiska 20minuterna hade passerat så släpptespotatisen i. Det hela fick koka ytterligareca 30 minuter till potatisen var klar ochdå tillsattes kikärterna och grädden. Alltsmakades av med salt och peppar.Serverad med ris, färsk spenat och litegrovt bröd och fick uppleva sjukt finadofter och aromer som dansade foxtrotpå tungans kullar till smaklökar.

Henrik Bladhwww.ensaligsoppa.se

Du behöver:250 gram färsk spenat (frusen fungerar också men...)5 rejäla tomater, väl mogna2–3 dl vispgrädde (eller efter smak)1 gul lök4 klyftor vitlök1 "tumme" ingefära1 färsk röd chili med sting i1 tsk spiskummin1 tsk bruna senapsfrön1 msk mortlade korianderfrön1 msk garam masala1 msk gurkmeja1 tsk cayennepeppar300–400 gram potatis1 förpackning ekologiska kikärter3–4 dl vattenSalt , färskmalen svartpeppar

27

Recept: ALOO PALAK

ANNONS

Vi återkommer i december!

Bli medlem via vår hemsida för attgarantera att du får nästa

upptryckta nummer.

Vi söker även skribenter, kulturarbetare,

samarbetsorganisationer och annonsörer som

delar vår tanke om ett radikaliserat kulturliv.

www.federationen.se