finlands natur

Tjugo år efter Rio 1992 – Bättre muddringskontroll i nya vattenlagen? – Ett hav fullt av plast – Möt Natur och Miljös nya ordförande – Klimatpiloter gick över attitydtröskel – Sökes: naturskolelärare till Åland!

3/20

12

2 fiNlaNdS NaTuR 3/2012

2 innehåll3 ledare 4 försommarens skira grönska7 Våren som gick

Miljöaktuellt:8 Quo vadis, Rio+20?9 Resurserna räcker inte för effektiv övervakning av muddringar10 Naturvin – ett mera ekologiskt vin12 Plast i havet – ett evighetsproblem?

ute i världen:14 Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

16 Vår planet – vård eller fortsatt exploatering?18 luckor i artlistan20 Kransalger – levande fossil och bioindikatorer23 Volmar Rosengren in memoriam23 Naturtävlingen24 Tidskrift med klimatet i fokus 25 Bokgranskaren26 Helgas hörna27 Kolumnen med Nalle Valtiala

Natur och Miljö informerar:28 Strandberg-Panelius ny ordförande29 Hur rädda naturkunskapsarvet?30 Med förstärkt vi-anda mot nya utmaningar32 Klimatpiloternas recept: Kliv över attitydtröskeln!33 Vad har klimatpiloternas gjort?35 Naturskolenytt: Wanted: Naturskolelärare!36 Välkommen på skogsäventyr med Bella Barkborre!

innehåll

Om man ändå är i Helsingfors skulle ett Guggenheimmuseum kanske vara värt ett besök. Men naturen är nog mer intressant.

CITATETTyska turister i Paris intervjuade i Hufvudstadsbladet.

3/2012 juni 71 årgångeniSSN 0356–4509

ChefredaktörMagnus ÖstmanTel. 045 - 2700 319

Redaktion och kansliadress: annegatan 2600100 Helsingforse-post:[email protected] NorrbackTel: 045-1109 182 E-post: [email protected] ochadressförändringarMadeleine BlomqvistTel: 09-6122 [email protected]

Fortlöpande prenumeration39,5 euro per årTidsbunden prenumeration43 euro per årlösnummerpris: 6 euro

Tryckeri: uusimaa (Borgå),miljömärkt (Svanen)Papper: Cyclus Print (100 % återanvänd fiber)

UtgivareNatur och Miljö r.f., den finlandssvenska organisa-tionen för natur och miljövård. Närmare uppgifter om Natur och Miljö finns på sidorna 28–35. utsagor i texter och annonser i tidningen finlands Natur över ensstämmer nödvändigt-vis inte med föreningen Natur och Miljös ståndpunkt.

Tryckeri

OMSLAGET foto: Jon Rikberg

Svarthakedoppingen är Birdlife finlands projektart 2012. arten har minskat i finland och klassas nu som sårbar (V). Mer information på www.birdlife.fi.

3fiNlaNdS NaTuR 3/2012

Hur äter vi fisk klokt?MAGnUS öSTMAnCHEfREdaKTÖR, fiNlaNdS NaTuR

leDARe

Som så många andra naturskyddsfrågor har biodiversiteten blivit en ”program-vara”. Vi förbinder oss till att stoppa den sjunkande trenden till först det ena år-tiondet och då det inte lyckas så skjuter vi på det till nästa. EU:s habitatdirektiv fyller i år 20 år och är ett av de viktiga verktygen som finns för att skydda och bevara utrotningshotade arter och ha-bitat på Europeisk nivå. Att frågan om mångfald är viktig, mångfasetterad och berör oss alla på riktigt nära håll tänker vi kanske inte alltid på.

”Den snabbt minskade biodiversi-teten kan vara en orsak till ökade al-lergiska symptom och kroniska inflam-mationer”, skriver Ilkka Hanski. Gröna växter och vackra vyer gör att vi tillfrisk-nar snabbare. När våren kommer och vi äntligen får sticka ner händerna i den doftande myllan och fånga daggmaskar känner vi hur livsandarna återvänder. Det här är inte bara floskler och tomma ord utan har en djupare innebörd.

Som så många andra, njuter jag av trädgårdens alla behag under hela året. Men för att det skall vara så behöver trädgården underhyresgäster. Fåglar, igelkottar, fjärilar och en massa andra små och lite större kryp. För att de skall trivas måste det finnas lövhögar, kom-poster, dött trä, skyddande snår och vat-ten. En mångfald av bostäder så att alla kan hitta sin favoritdesign. Trädgårdens underhyresgäster, så som även vi, behö-ver mångfald för att må bra och för att kunna njuta av tillvaron.

Se trädgården som en möjlighet att på gräsrotsnivå dra ditt strå till stacken för mångfalden i din närmiljö!

Kloka mänskor äter fisk – hur äter vi fisk klokt? Så löd en rubrik i Finlands Na-turs temabilaga om fisk och fiske hösten 1997. Frågan är högst aktuell även 2012 då WWF:s fiskguide till konsumenter debat-teras flitigt och laxfisket i Östersjön igen är en het potatis.

Att fisk är hälsosam föda och rätt ut-nyttjad en ekologiskt hållbar, förnybar na-turresurs håller de flesta med om. Men frå-gan om vad som ska räknas som ekologiskt hållbart fiske delar åsikterna.

Frågar man fiskarna är de flesta begräns-ningar av fisket av ondo. Det är mer regel än undantag att fångstkvoter slås fast på en nivå som överstiger fiskeribiologernas rekommendationer – som ett resultat av påtryckning från fiskeribranschen. Kvoten för havsfiskad lax i egentliga Östersjön och Bottenviken är i år mer än dubbelt så stor som rekommendationen utgående från ve-tenskapliga fakta. Inom fiskeriförvaltning-en har man länge sett det problematiska med att laxar på väg upp till lekplatserna i Torne älv fångas på vägen innan de hin-ner föröka sig.

I början av 1900-talet lekte laxen i minst 34 älvar längs Finlands kust. Idag – efter all utbyggnad och förorening av älvarna – har vi bara två laxförande älvar kvar, Tor-ne och Simo älvar. Trots att förökningen i Torne älv varit bättre under några år på 2000-talet är naturlaxens ställning inga-lunda tryggad. Finlands laxkvot för 2011 fylldes bara till hälften, vilket indikerar att laxförekomsterna är alarmerande små. Till saken hör också att blandfisket ute på Öst-ersjön drabbar lax från flera andra hotade bestånd i Östersjön.

Mot den här bakgrunden var det in-tressant att jord- och skogsbruksutskottet i riksdagen, med undantag för den öster-bottniska sfp-representanten, nyligen rös-tade för att Finland skulle gå in för att stop-pa laxfisket i Östersjön. Det bör ses som en åtgärd som gynnar laxarnas lek i älvarna, vilket på sikt skulle ge en så stor laxstam i havet att fångsten här kunde återupptas. Att som laxfiskare envist hålla fast vid rät-ten till överstora fångster är som att såga av den gren man sitter på.

Som fiskkonsumenter ska vi också se oss själva i spegeln. Vi ska inte skylla på yrkesfiskarna eller handeln då vi vid

livsmedselaffärernas fiskdiskar blir överösta med odlad regnbåge, odlad norsk lax, rökt sik från Kanada eller panasius från Thai-land. Billigt kanske, men knappast ekolo-gisk hållbart eller närproducerat.

Efterfrågan styr i högsta grad utbu-det också när det gäller fisk. Den tidiga-re så populära strömmingen tar affärer-na ofta numera in i så små partier att om den som är sent ute riskerar att bli utan. Då får man äta lax istället. Och finns det strömming kanske expediten undrar om man skall ha den till kattmat! Än värre är förstås att fisken som är fullgod mänsko-föda sedan länge i första hand fiskas för att blir minkmat.

Förutom strömming finns det kring 15 fiskarter som får grönt ljus i WWF:s re-kommendation och som alla är fullgoda matfiskar med mer eller mindre rika fö-rekomster i våra skärgårdsvatten och sjö-ar. Hit hör sådana läckerheter som abbor-re, gädda och gös, men också exempelvis mört, braxen och sutare som många ryn-kar på näsan åt. Fiskvalet har ändå mest med attityder och förutfattade meningar att göra. Det vi kallar skräpfisk utnyttjas traditionellt sedan länge som matfisk i våra baltiska grannländer och Östeuropa. Var-för inte i Finland?

Det finns i alla fall ett nyvaknat intres-se för att göra den inhemska fisken popu-lär igen. Projekt av typen ”Raseburgaren” i Västnyland är lovvärda, speciellt då de riktar sig till barn som målgrupp. Och nu i sommartider är det all orsak att ta med barnen på fisketurer. För vad är mer eko-logiskt och närproducerat än egenhändigt fångad och tillredd fisk?

Det vore också skäl att på allvar gå in för att bättre utnyttja de stora volymer av främst mörtfisk som nu dras upp av yrkes-fiskare längs våra kuster inom det stora reduktionsfiskeprojektet. Någonstans har det gått fel då våra egna fiskar används för energiproduktion i Baltikum och vi istäl-let äter tropisk fisk importerad från andra sidan jordklotet.

Någonstans har det gått fel då vår egen fisk används för

energi produktion i Baltikum och vi äter tropisk fisk importe-

rad från andra sidan jordklotet.

Leve mångfalden!CAMILLA "MILI"STRAndbERG- PAnELIUSORdfÖRaNdE, NaTuR OCH MilJÖ

mag

nu

s ö

stm

an

Morgonsolen lyser över byn, när jag hämtar tidningen från post-lådan. Det är vindstilla och ky-

ligt i luften. Gårdens egen talgoxe sjunger trestavigt bakom huset. Blåmesen spelar högtonat på sin fina silverpipa, även den bakom huset där flera småfågelholkar finns uppsatta i de gamla gårdsträden. Tidigare på våren rensade jag holkarna på gammalt bomaterial och det var verkligen på tiden. Holkarna hade ett lager med tre bon som fyllde merparten av utrymmet i holkarna. Dessutom trivs fåglarnas ohyra i de gamla bona och gör livet surt för de häckande fåglarna och deras ungar. Och så binder gammalt bomaterial mycket vatten som ibland gör holkarna väl så fuktiga.

Mesarna och pilfinkarna och gårdens två gråsparvspar har i år med andra ord gott om utrymme i holkarna och mer el-ler mindre fritt från ohyra. Det enda oros-momentet kommer svartvita flugsnappa-ren att stå för – och det med besked. När den svartvita anländer, flänger han runt på gården för att inspektera holkarna. Utan att bry sig om de rättmätiga ägarnas ilskna protester tränger flugsnapparen in i varje holk för att inspektera den och välja ut den bästa. Utan förbarmande slänger han ut både mes och fink, eller går tuffa bataljer med dem som sätter sig till motvärn.

Jag lyssnar en stund efter flugsnapparens glada schlagermelodi men förgäves. Trots att en vecka redan gått av maj månad, har inte den svartvita flugsnapparen visat sig

på gården. Jag skyller på det kyliga vädret så här långt och hoppas på flugsnapparen även i år. Ett stilla sorl från rinnande vat-ten i husets stuprör väcker mig ur mina flugsnapparfunderingar. Natten har varit molnfri med fullmånen lysande över byn. Inte en droppe regn har fallit, men ändå rinner vatten i stuprören. Den kalla nat-ten har hämtat med sig minusgrader och frost som lagt sig på plåttaket och som nu smälter bort under morgonsolens värman-de sken.

Trots den kyligt utdragna våren har gräs-mattan redan börjat grönska och björk arna står tunga av stigande sav. Vid uthuset har häggen stora knoppar som bara väntar på att värmen skall komma. Då slår häggbla-den ut på ett dygn och tänder den första gröna lystern bland träd och buskar på går-den och i markerna. Häggen är tidig av sig och knopparna klara att slå ut redan i slutet av april, så fort en värmebölja famnar vår-naturen. Samtidigt skjuter vassa och ljus-gröna blad upp under häggarna från grä-sens upptinade rötter.

De spirande gräsen under nylövande häg-gar är en vacker syn och samtidigt start-skottet för den härliga försommargrönska man går och väntar på under den nakna och bruna våren – inte medvetet för den nakna våren med sin snösmältning, isloss-ning och sina fågelskaror fångar ens upp-märksamhet helt, men någonstans långt inombords finns längtan efter grönskande marker och pånyttfödelse. En längtan som

generationer nordbor burit på efter många genomlidna vintrar under betydligt kär-vare förhållanden än våra och som vi ärvt och får tillfredsställd, när våren förvandlas till grönskande försommar.

När värmen kommer, gäller det att hänga med och vara ute så mycket som möjligt för att man med egna ögon skall hinna se den stora förvandling som sker hemma på gården och ute i markerna. För-vandlingen är inte skön enbart för synsin-net. Dofterna i naturen förändras, från den flyktiga torra doften av vissen fjolårsväxt-lighet och den mustiga doften från jord och lera till den fräscha gröna doften från grässtrån och maskrosblad och den friska doften från klorofyllmättade, ljusgröna löv på hägg och björk och rönn. Tidiga morg-nar under lövsprickningstiden är direkt be-rusande för alla sinnen, inte minst för lukt-sinne, trots att vi människor är föga välut-rustade med doftsinnesceller i våra näsor. Men vi känner den fräscht klorofyllmät-tade doften från grönskan med full styrka på människans vis.

Fågelsången är på sitt bästa, medan mar-kerna grönskar. Nyanlända sångare sjunger över allt, i kapp med bofinkar, trastar och rödhakar som anlänt tidigare på våren. I den kören drunknar mesarnas sång lätt, trots att de fortfarande sjunger. Hörseln har vant sig vid mesarnas sång. I stället koncentrerar sig hörseln på sångarnas sång, ny och högljudd som den är. Jag tittar på fåglar minst lika mycket med öronen som

Försommarens skira grönska

TExT & fOTOhAnS häSTbACkA

längs skärivägen har den vackert

skira grönskan slagit ut och lockar

mig till en stunds fotografering.

Mitt i all fågel-sång lyssnar jag efter gnagandet och knaprandet från getingdrottningar på grånat virke.


5

med ögonen och lyssnar mig gärna genom försommarmorgnarna utan att behöva se varje sjungande fågel.

Samtidigt finns det ett annat ljud, som hörseln mitt i all fågelsång spanar efter den här tiden och som man kan lyssna till även under sommaren utan att distraheras av sjungande fåglar längre. Ljudet är ett känn-spakt knaprande och kommer från geting-drottningar, som med sina skarpa käkar gnagar loss det yttersta skiktet från grånat virke utomhus; från uthusväggar, stolpar, sågbocken – eller kanske från en bit grånad fanerskiva som spikats fast på rökugnen som tätning eller som lock på en fågelholk. Faner är ett torrt, spänt och hårt material och ger god resonans åt getingarnas gna-gande och knaprande. På sommaren tar ar-betargetingarna över gnagandet och cellu-losatillverkningen för det växande geting-boet, men de är mindre än drottningarna är inte lika högljudda i sitt gnagande.

Att fånga försommargrönskan på bild är alltid lika vanskligt, åtminstone för mig som husbehovsfotograf. För det mes-ta misslyckas jag. Bilderna på den skira och vackra grönskan blir både platta och tama. De saknar ofta den speciella lyster som finns i grönskan, ännu mindre kan jag förnimma den fina doften från allt kloro-fyll. Men jag försöker på nytt varje år och kan någon gång vara nöjd över ett lyckat kameraskott från tasse markerna. När åarna på fastlandet kantas av en allt fylligare och saftigare grönska och vårfloden har sjunkit undan och gjort de anspråkslösa forsarna

tama, är det dags att flytta strövtågen med kameran ut till skärgården.

Det kalla havet ger en senare grönska i skärgården och det får man vara tacksam över, eftersom man får uppleva lövsprick-ningen två gånger under våren. Redan längs med skärivägen förändras grönskan på fastlandet, från åarnas fylliga och saf-tiga grönska till allt mer skirt ju närmare stranden man kommer. Solen får den skira grönskan att formligen lysa längs den san-diga vägen. Nyutslagen skogslyst blommar i röda nyanser under de lövade träden och inne bland granarna blommar harsyran i vitt med en anstrykning av rosa på de tun-na kronbladen.

Vid båtplatsen ligger fiskmåsen och ruvar på sin höga sten, medan svarthake-doppingen förskräckt rusar ut från hamnen från det bobygge han påbörjat i den skyd-dade hamnen. Den lilla och färggranna doppingen kommer att vänja sig vid mitt kommande och farande, så som fiskmåsen på sin sten gjort under våren. Om en mera nervös och skygg dopping valt hamnen till boplats, kommer han att ge upp efter en tid och flytta över till nästa skyddade

strandparti, där han bygger sitt flytande bo och ruvar fram sina randiga ungar någon gång i juni månad. Svarthakedoppingens framgång beror mycket på vind och vågor och stigande havsvatten och på kråkornas närgångna äggröveri, men när vassen skju-tit upp sina gröna och talrika spjut och skymmer doppingboet, får han ha sitt bo i fred för både kråkorna och vågorna.

Under båtturen mot de skogklädda västanstränderna, där björkarna ännu är i mössöronstadiet, kör jag förbi en ruvande knölsvanshona. Hon ligger djupt nertryckt i boet med hals och huvud vikta längs ryg-gen och koncentrerar sig helt på ruvningen av de stora äggen, där ungarna redan har kommit långt i sin utveckling. Svanhonan har ruvat snart en månad vid det här laget och sett skärgårdsvåren utvecklas i sakta mak, från isbunden till isfri och till för-siktigt grönskande. Honan har tio dagar kvar av ruvningen och bryr sig antagligen inte det minsta om försommargrönskan som slagit ut längs stränderna. Hon har ett betydligt viktigare värv att sköta. Jag kör vidare, bort till västanstränderna, och hoppas på några skirt gröna bilder med doft av klorofyll och hav.

Knölsvanshonan ligger på boet, djupt försjunken i ruvningens slutskede.

fiNlaNdS NaTuR 1/2012


SRK_FINLANDS NATUR_90x130mm_3_2012.indd 1 13.4.2012 16.30

Vi sparar naturresurserVi sparar naturresurser genom att för-bättra kundernas material- och ener-gieffektivitet, samt genom att själva handla miljöfrämjande och säkert.

www.ekokem.fi

- ett naturligtalternativ.

Det grönakortet

ett ansvarsfullt företag som Du äger.


Våren som gick...…drabbades av en del bakslag i april då ymnigt snöfall täckte den redan bara mar-ken i flera repriser. Så skedde bland annat i södra Finland under de första dagarna i april och i mitten av månaden i Öster-botten. I slutet av månaden var snödjupet ovanligt stort i Lappland, som mest note-rade en meter snö i Kittilä.

Månadens medeltemperatur blev i störs-ta delen av landet mellan en och två gra-der under långtidsmedelvärdet för tiden 1981–2010, som är Meteorologiska insti-tutets nya referensperiod. I början av april framskred den termiska våren (dygnsmed-eltalet varaktigt över noll grader) långsamt, men i slutet av månaden hade den redan nått mellersta Lappland, vilket är normalt för årstiden.

På Åland, i Österbotten och södra Lapp-land föll i april upp till två gånger mer ne-derbörd än långtidsmedelvärdena. Också i övriga delar av landet var april en mycket nederbördsrik månad. Vattennivån i sjö-arna var på många håll ovanligt hög efter issmältningen.

Normal ström av flyttfåglarPå Åland räknades under påsken flera tusen tordmular på sin väg norrut till häcknings-lokalerna i Bottniska viken. Tranornas flytt-ningstopp inföll som vanligt i mitten av april. I Kyrkslätt sågs den 15.4 över 5 500 tranor och i Hangö den 19.4 över 6 600 tra-nor, vilket blev vårens högsta dagssumma.

Den första vågen av flyttande in-sektsätare nådde sydkusten strax före valborgsmässo afton. Då anlände bland annat de första svartvita flugsnapparha-narna för att ta holkarna vid gårdsplaner-na i be sittning.

Våt majI maj fortsatte nederbörden att vara rik-lig i stora delar av landet. Det ledde till att vårbruket kunde inledas senare än nor-malt. I skogarna fanns mer murklor och

andra vårsvampar än på länge. Också på-fallande mycket daggmask noterades på många håll.

I mitten av månaden steg temperatu-ren för första gången till över 25 grader på flera håll i sydöstra Finland, men natt-frost förekom allmänt ännu mot slutet av månaden.

Insektsätare i stora skaror anlände den första veckan i maj, bland dem ovanligt många tidiga tornsvalor och grå flugsnap-pare. I mitten av månaden överraskade dvärgmåsen i östra Finland med att upp-träda i flockar på över tusen fåglar. I Yli-vieska sågs en flock på 3 000 brushanar. I Uleåborgstrakten hade fram till den 17 maj observerats hela 45 exemplar av den akut hotade (CR) fjällgåsen (Anser eryth-ropus). Det är det största noterade antalet av arten sedan 1998.

Den 14.5 passerade 170 000 alfåglar och sjöorrar Ristisaari i Pyttis ytterskär-gård. En annan topp i den arktiska sjöfå-gelflyttningen inföll den 18.5 då 114 000 prutgäss och vitkindade gäss räknades in på Asp skärs fågelstation utanför Lovisa.

Fågelrariteter i april-maj, ett urvalStäppvipa (Vanellus gregarius) , 20-21.4 Jockisörnvråk (Buteo rufinus), 25.4 Kristinestad.Svarthuvad mås (Larus melanocephalus), 25.4 fredrikshamnFältpiplärka (Anthus campestris), 28-29.4 Pargas.dvärglärka (Calandrella rufescens) , 4-5.5 lovisa. fjärde observationen i finland.Purpurhäger (Ardea purpurea) , 6.5 Kristi-nestad.Svarthalsad dopping (Podiceps nigricollis), tot. 5 ex. i maj bl.a. i Kouvola .halsbandsflugsnappare (Ficedula albicollis), 3 ex. i maj i Helsingfors, Pargas och S:t KarinsRödstrupig sångare (Sylvia cantillans), 10.5 utö.Svart stork (Ciconia nigra), fram till den 16.5 sex observationer på olika håll i södra finland.

i medlet av maj hade ett par av vit stork (Ci-conia ciconia) börjat bygga ett bo i Polvijärvi i Norra Karelen.

Källa: Birdlife Finland

En tofsvipa vadar i nyfallen snö på Hagaslätten på Åland den 2 april.

Vindlad klock murkla

(Ptychoverpa bohemica)

var en av de mera sällsynta svampar som

förekom ovan-ligt rikligt i maj

2012.

den här tångspiggen (Spinachia spinachia) fångades vid Norrskär i Kvarkens skärgård den 27 april av fiskarna Kent Nabb, lars Skog och Elis Nyqvist. fyndet är det nordligaste i finland av denna vackert färgade fisk, som är den minst kända av våra tre spiggarter.

ha

ns

hä

stba

ck

a

bja

rne

bac

kma

n

Björkpollen-halterna steg i

början av maj till rekordhöga vär-den på sina håll i

södra finlandmag

nu

s ö

stm

an


Lovande restaurering av grankärrGenom olika restaureringsåtgär-der kan utdikade grankärr återgå i naturtillstånd på 10–15 år. det visar en långtidsstudie i liesjärvi national-park, utförd av finlands miljöcentral,

Helsingfors universitet och forststyrelsen.det undersökta grankärrets diken däm-

des upp med torv eller trämaterial för att kärret skulle återfå sin naturliga vatten-balans. dessutom skapades död ved med olika metoder. Resultatet var att grankärret återfick sin naturliga vegeation av vitmossa och många skalbaggsarter och fåglar åter-vände till den restaurerade miljön.

MilJÖAKTUellTMilJÖAKTUellT

Den stora miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992 har bedömts som ett av de viktigaste FN-möten som någon-sin hållits. Mötet resulterade världen över i en kraftigt ökad tro på hållbar

utveckling och att det är möjligt att höja välståndet och öka jämlikheten samtidigt som belastningen på miljön minskar.

Idag 20 år senare är optimismen inte lika stor. Vi står fortfarande långt ifrån målsätt-ningarna i Rio-deklarationen: världseko-nomin är beroende av fossila bränslen, den biologiska mångfaldens minskning har inte upphört, ohållbara konsumtionsvanor do-minerar och fattigdomen och ojämlikheten är utbredda både globalt och lokalt.

En orsak är bristen på politisk vilja. – Idag är hållbar utveckling inte ett kon-

cept man vinner val med. Det är olyckligt att Rio+20 föregår presidentvalet i USA och det är osäkert om Barak Obama alls kommer att närvara i Rio. Det säger Per Mickwitz, forskningsdirektör och profes-sor vid Finlands miljöcentral.

USA har under de senaste åren motarbe-tat bindande avtal om klimatåtgärder. Inte heller i den nya ekonomiska stormakten Kina står globala miljöavtal högt i kurs.

Grön ekonomi möter motstånd i u-länderPå Rio+20-mötet är ett huvudtema grön ekonomi som medel för hållbar utveckling och utrotning av fattigdomen. Grön eko-nomi innebär bland annat en storskalig övergång från fossila bränslen till förnybara energikällor, ökad energieffektivitet och en mer hållbar produktion och konsumtion av tjänster och varor. EU har velat föra fram en ”vägkarta” för en global övergång till grön ekonomi, men motstånd finns framförallt bland u-länderna.

– Många u-länder misstror begreppet grön ekonomi och ser det mest som ett sätt från i-länderna sida att skydda sina egna ekonomier. U-länderna är inte heller över-tygade om att den gröna ekonomin mins-kar fattigdomen, säger Annika Lindblom, överinspektör på miljöministeriet.

Nytt FN-specialorganDet andra huvudtemat på Rio+20-mötet är de institutionella ramarna för hållbar utveckling. Ur EU:s och Finlands per-spektiv handlar det främst om att ge FN:s

miljöprogam UNEP ökad status och in-flytande genom att uppgradera UNEP till ett specialorgan, jämförbart med FAO och UNICEF.

– Det skulle ge UNEP en säkrare bud-getbas och ökad politisk makt, säger Ker-stin Stendahl, konsultativ tjänsteman på miljöministeriet.

Hon tror inte att idén, som lanserades av EU redan 2005 och som fått stöd bland de afrikanska länderna, som sådan kom-mer att klubbas igenom redan i Rio i juni. Motståndet från bland annat USA, Brasi-lien och Indien är för stort och den åter-stående förhandlingstiden för kort.

– Men om det under mötet visar sig att tanken om ett nytt FN-organ har tillräck-ligt politiskt stöd kan FN:s generalförsam-ling ta upp ärendet och ett specialorgan kanske grundas senare.

Stendahl berättar att förhandlingarna inför Rio+20 gått trögt trots att tjänstemän arbetat hårt och tagit fram ett utkast till slutdokument på närmare 200 sidor. Hon betecknar de föreslagna målsättningarna och åtgärderna som alltför allmänna.

– Tyvärr har beslutsfattarna inte ännu velat mötas i genuina förhandlingar.

Skeptisk till globala avtalPer Mickwitz, som tidigare forskat aktivt i internationell miljöpolitik, är pessimis-tisk när det gäller möjligheterna att sluta ett bindande politiskt avtal i Rio. Han är skeptisk till att på allvar kunna främja en hållbar utveckling genom toppstyrning via internationella avtal mellan regeringar.

– Vi har sett mycket lovande arbete för hållbar utveckling, till exempel klimatåt-gärder, i städer och kommuner under de senaste åren. FN borde stöda dessa istäl-let för att idka toppstyrning. Globala avtal tenderar att på lokal nivå te sig så abstrakta att lokalsamhällen distanseras från dem.

Mickwitz anser att en övergång till mer hållbara ”sociotekniska” system – en mer hållbar konsumtion och produktion av mat, kläder, energi och mobilitet – är en förutsättning för hållbar utveckling. På dessa områden görs hela tiden tekniska innovationer, och information om dessa borde bättre kunna spridas och utnyttjas på alla nivåer i samhällena.

MaGNuS ÖSTMaN

Andfågelarter minskar oroväckande Många andfåglar minskar oroväckande i Europa. Snabba åtgärder krävs nu för att trygga bevarandet av alfågel, sjöorre, svärta, ejder, bergand och småskrake. det konstaterade över 80 andfågelexperter som var samlade till det tredje paneuropeiska andfågels-

symposiet i Tjeckien i april. Mötesdeltagarna efterlyste också lag-

stiftning som vore mer flexibel i fråga om att reglera jakt utgående från forskningsresultat. forskarna konstaterades att det finns behov av att bättre följa upp utvecklingen hos sjö-fågelstammarna, deras köns- och åldersför-delning och ungproduktion.

de ovan listade fågelarterna förekommer alla i Östersjöområdet. Ejdern har i strid med Eu:s fågeldirektiv fått jagas på Åland även denna vår, medan tillstånd för alfågeljakt un-der våren inte gavs på Åland eller i Åbolands skärgård.

hål

lbar

utv

eklin

gn

atur

vård

Milj

öpol

itik

Quo vadis, Rio+20?Den 20–22 juni firas tjugoårsjubileet av Rio-konferensen 1992 med ett nytt, internationellt FN-stormöte om hållbar utveckling. Men idag är utsikterna inte stora att kunna sluta ett nytt avtal som binder världens stater att på nytt ge hållbar utveckling en chans.

Program för hållbar utveckling bristfälligt

Programmet för hållbar konsumtion och produktion 2003–2010 (KulTu) har granskats kritiskt i en doktorsav-handling av annukka Berg.

av hennes undersökningar framgick att istället för att minska totalkonsum-tionen låg fokus i programmet på att

minska förbrukningen av naturresesurser per producerad enhet ("ekoeffektivitet").

förslagen till åtgärder som gynnar hållbar konsumtion begränsade sig i programmet mestadels till forskning och informations-kampanjer. att ingripa i privatkonsumtionen upplevdes av de som intervjuades inom ramen för doktorsavhandlingen som svårt. Nästan alla intervjuade ansåg också att den dominerande allmänna strävan efter eko-nomisk tillväxt åtminstone i vissa avseende går stick i stäv mot strävan efter hållbar utveckling

hål

lbar

utv

eklin

g


MilJÖAKTUellT

En ny vattenlag med målsättning att bättre skydda vattenmiljön då den utnyttjas trädde i kraft vid senaste årsskifte. Natur och Miljö bidrog till-sammans med andra miljöorganisa-tioner till att skärpa bestämmelserna

för småskaliga muddringar för att minime-ra dessas skadliga inverkan i skärgården.

Ett klart framsteg var att gränsen för tillståndspliktig muddring nu går vid 500 kubikmeter. Tidigare var allmän praxis att en anhållan om miljötillstånd krävdes först då muddermassornas volym översteg 1 000 kubikmeter.

Gustav Munsterhjelm, miljövårdschef i Raseborg, välkomnar den sänkta gränsen men är inte nöjd med hur anmälningen av muddringar på mindre än 500 kubik-meter sköts.

– Tidigare tog vi i kommunerna emot muddringsanmälningarna och då kunde vi med vår lokalkännedom bedöma om det planerade ingreppet var så stort att an-hållan om miljötillstånd krävdes. Vi har också ofta kunnat besöka de aktuella plat-serna i skärgården. Nu skall alla anmäl-ningar skickas till den regionala NTM-centralen och där finns varken tillräckligt med resurser eller lokalkännedom för en tillräckligt noggrann bedömning av varje enskilt fall.

Saku Härkönen, inspektör på Nylands NTM-central håller med.

– Våra personresurser tillåter besök på muddringslokalerna bara i enstaka fall. Under de senaste åren har resurserna för vattenövervakning minskats från fyra till tre årsverken.

Tidigare fick Nylands NMT-central ta emot 60–70 muddringsanmälningar per år. Om alla anmälningar som tidigare

behandlades huvudsakligen i kommunerna nu skickas till NTM-centralen kan man vänta sig kring 200 anmälningar per år.

– Vi ska alltså prestera mer med mindre resurser. I det här avseendet har utveckling-en gått åt fel håll, konstaterar Härkönen.

Överenskommelse mellan kommuner och NTM-centralMunsterhjelm är också kritisk till att an-mälningarna om kommande muddringar inte behöver lämnas in tidigare än 30 da-gar före det planerade ingreppet.

– En så kort tidsfrist är absurd, speciellt om vi skall hinna ut och inspektera plat-serna innan vi ger ett utlåtande.

Munsterhjelm har i alla fall i samråd med Nylands NMT-central kommit över-ens om att Raseborg får ta del av mudd-ringsanmälningarna genast efter att de in-kommit och registrerats på NMT-centra-len. Enligt Härkönen har också de andra västnyländska kommunerna ställt sig po-sitiva till ett sådant förfarande, medan in-tresset i de östnyländska kommunerna inte varit lika stort.

På Borgå miljövårdsbyrå berättar miljö-inspektör Arto Lankinen i alla fall att man också här bett NMT-centralen om att få ta del av muddringsanmälningarna. Han bedömer att man i Borgå rätt väl under de senaste åren kunnat begränsa mudd-ringens miljöeffekter, bland annat genom att förorda att muddringsarbeten utförs på

hösten och vintern då den biologiska akti-viteten i vattnet är lägre och ekosystemens känslighet mindre.

Muddervolymen inte ensam avgörandeI Raseborg med sin vidsträckta skärgård är trycket att muddra stugstränder och små-båtsfarleder speciellt stort. Därmed ökar behovet att minimera skadorna på känsliga områden, såsom fisklekplatser och värde-full undervattensvegetation.

– Vi håller nu på att införa alla utförda och tilltänkta muddringar i en GIS-data-bas. Dessutom planerar vi i samråd med yrkeshögskolan Novia att göra upp en ”vat-tengeneralplan” där alla kända värdefulla områden ingår. Det här ska göra det lät-tare att minska muddringens skadeeffekter, berättar Munsterhjelm.

Han betonar också att muddervoly-men inte ensam är avgörande för hur sto-ra skadorna på den angränsande miljön kan bli.

– Det finns områden som överhuvudta-get inte borde utsättas för muddringar. Det finns exempel på muddringar som resulte-rat i uppgrumlat vatten i åratal efter ingrep-pet på grund av kraftiga vattenströmmar.

Arto Lankinen i Borgå håller med. Muddringsprojekt som hotar naturvär-den i närbelägna Natura 2000-områden kan begränsas eller helt förbjudas även om muddermassornas volym ligger klart under 500 kubikmeter.

Resurserna räcker inte för effektiv övervakning av muddringarEnligt den nya vattenlagen kräver muddringar på mer än 500 kubikmeter tillstånd av regionförvaltningsverket. Om muddermassorna är mindre måste en anmälan göras till den regionala NTM-centralen. Men här räcker resurserna inte till för att bedöma miljökonsekven-serna av varje enskilt fall.

Vatt

envå

rd

TExT & fOTOMAGnUS öSTMAn

Även småskaliga muddringar kan vara problematiska för skärgårdens vattenvegetation och fisklekplatser.


MilJÖAKTUellT

Naturvinsproducenterna strävar ef-ter att göra vin på ett så naturligt sätt som möjligt. Den mänskliga inblandningen skall vara minimal, så även användningen av bekämp-ningsmedel, kemikalier och tillsatser. Rörelsen är en motreaktion på den storskaliga industriella vinproduk-tionen som många anser producera

föga intressanta, likformiga viner. Fram till 1950-talet var de flesta viner

naturviner. Därefter började vinodlarna använda konstgödsel tätt följt av bekämp-ningsmedel. Senare följde användningen av kemikalier under vinframställningen. I en undersökning genomförd av Pesticide Action Network Europe år 2008 framkom att ett konventionellt producerat vin i ge-nomsnitt innehåller spår av fyra bekämp-ningsmedel. I de 40 flaskor som testades hittades spår av 24 olika bekämpningsme-del, av vilka fem var rent hälsovådliga.

Definition saknasDet finns ingen officiell definition av ”na-turvin” men i regel gäller att de produceras av självständiga producenter från lågavkas-tande vingårdar av handplockade och eko-logiskt odlade druvor. Vid framställningen tillsätts inte socker eller industriellt fram-tagen jäst. Det är således de naturliga jäst-svamparna som finns i vingården och i vin-källaren som används när druvmusten jäser till vin. Man tillåter inte den syrsättning av vinet (mikrooxidation) som vid konven-tionell vinframställning ofta används för att stimulera garvsyrorna, vilket gör vinet mjukare. Att ta bort vatten eller alkohol (genom omvänd osmos) för att öka vinets

koncentration är också förbjudet.Att tillsätta sulfiter i form av svavel vid

buteljeringen är däremot tillåtet. Detta gör att vinet håller bättre. Men det är en mi-nimal användning som gäller och många producenter väljer att inte alls tillföra sva-vel. Att det på samtliga vinflaskor anges ”innehåller sulfiter” beror på att sulfiter bildas naturligt vid jäsningsprocessen. De flesta naturvinerna levereras dessutom ofiltrerade.

Naturvin vs. ekologiskt vinFör ekologiskt och biodynamiskt framställ-da viner gäller att det är de ekologiskt odla-de druvorna som står för miljövänligheten. Naturvinerna tar steget längre och följer ekologiska principer även vid framställ-ningen av slutprodukten. Ekologiska viner manipuleras nästan utan undantag kemiskt eller tekniskt vid själva framställningen.

Varierar mycket i smak, certifiering saknasNaturviner har stora årgångsvariationer och även variationer under samma år då vin i olika lagringstunnor kan smaka oli-ka. Även lagringen av buteljerade natur-viner är känslig då de gärna skall lagras i

en temperatur under fjorton grader ända tills de avnjuts. Kravet på noggrann lag-ring medför problem för transporter vilket leder till att flertalet naturvinerna endast avnjuts lokalt.

För oss konsumenter är den största nackdelen att det är svårt att få tag på dessa viner då det varken finns certifiering eller tillhörande märkning. För finländska kon-sumenter erbjuder Alko ett tjugotal natur-viner, men information om vilka dessa är ges enbart via vinimportörerna.

Annorlunda smakNaturvinerna är oblyga och smakar säl-lan som konventionella viner. De är ofta grumliga och doftar och smakar lite an-norlunda. Särskilt doften kan vara utma-nande då den inte alltid går i linje med vi-nets smak. För en som prövar ett naturvin för första gången finns det till och med en risk att vinet bedöms som defekt då vinet ofta har oxiderade toner.

Det gäller alltså att prova vinerna för-domsfritt och ge sig tid att vänja sig vid att smaken inte är konventionell. De färgstar-ka naturvinerna ger en vågad smakupple-velse att både njuta av och diskutera.

Naturvin – ett mera ekologiskt vinNaturvin, på franska Vin Nature, är den senaste trenden i vin-världen. Vår vinsakkunniga reder ut begreppet och bedömer naturvinernas smak.

TExTFREd EkLUnd

Ekol

ogis

k pr

oduk

tion

Naturviner som lagras i en källare i Goriska Brda i Slovenien. Vinproducenten heter aleks Klinec.

SkärgårdsfondenStöd naturskydds åtgärder i skärgårdenKom ihåg Skärgårdsfonden vid gratulationer och kondo leanser. Konto: aktia 405518–2129116. för mera information kontakta NoM:s kansli, tel 09-612 2290.

natur och Miljö har förnyat sin webbsajtVi samlar in adresser till alla medlemmar för att kunna skicka ut ett elektroniskt medlemsbrev 4 ggr per år. Gå in under fliken ”Medlem” högst uppe på sidan och anmäl ditt intresse! www.naturochmiljo.fi


Unifog energisparande högtrycks- luftbefuktning

www.caldomix.fi

ÅlandstrafikenVÄGEN TILL SKÄRGÅRDEN




www.alandstrafiken.ax

Ålands östra skärgård är väl värd att upptäcka. Dit tar du dig lätt med skärgårdsfärjorna som sammanbinder öarna med ett finmaskigt nät av färjelinjer.

Ge dig ut på upptäcksfärd – passagerare utan bil åker gratis!

Strandgatan 25, 22100 Mariehamn. Tel. +358 18 525 100, fax +358 18 17 815

ålandssemester!Njut av din

Ab Stormossen OyStormossvägen 56, 66530 Kvevlax010 320 7600 Växel www.stormossen.fi

www.erikssoncapital.comMariehamn

SibboDisponentbyrå Ab

Oy N & N Locus Ab Aff

www.locus.fiLogistics Efficiency through Innovation

Kolster Oy Abwww.kolster.fi

Ålands Färg&Tapet AbSkarpansvägen 2822100 Mariehamn

018-19867

www.emilhalme.fi

www.pyr.fi

www.getinge.fi


MilJÖAKTUellT

År 1997, under en segling hemåt från Ha-waii, upptäckte den amerikanske kapp-seglaren och oceanografen Charles J. Moo-re något som besannade hans värsta farhå-gor. Under en veckas tid, när Moore och hans besättning på båten Alguita tog sig genom det subtropiska högtrycksområdet seglade de bokstavligen i ett hav av plast. Moore beskriver hur han, närhelst han stod på däck, såg plastskräp överallt – plastflas-kor, korkar, förpackningar och plastbitar. Plasten, mest små plastpartiklar, utgjorde en plastsoppa ner till tio meters djup. Då varken seglare eller fiskare normalt rör sig i området hade den enorma plastansamling-en inte upptäckts tidigare. Plasten syns inte heller på satellitbilder eftersom det främst rör sig om väldigt små plastfragment.

Redan nio år tidigare, 1988, hade den amerikanska organisationen NOOA för-utspått att det skulle finnas ett stort om-råde med skräp på basen av observationer från Alaskas kustområden. Men Moores, och senare andra forskares, iakttagelser vi-sade att problemet var mycket större än någon kunnat föreställa sig. The Great Pacific Garbage Patch, som skräpansam-lingen döptes till, visade sig inte bara vara en utan två enorma områden med plast-skräp, i mitten av de två oceanvirvlarna i norra Stilla havet. Nyheten fick stor upp-märksamhet runtom i världen. Media rap-porterade dramatiskt om en nyupptäckt världsdel som bara bestod av plastavfall. En mängd forskningsprojekt startade, och

snart kunde forskare visa att liknande skrä-pansamlingar fanns i alla världen fem stora oceanvirvlar. Enligt forskare torde det röra sig om sammanlagt cirka 100 miljoner ton plastavfall. Och man befarar att mängden kommer att fördubblas inom tio år, om ingenting görs för att minska mängden plast som hamnar i havet.

Östersjön: fokus på annat än skräpHur är det då i Östersjön? Vi har här uppe i Skandinavien varit rätt bra på att ta hand om vårt avfall. Vi har en lång tradition av aktiv miljöupplysning, vi har en väl-fungerande avfallsservice och vi har en för-dömande attityd mot nedskräpning över-lag. Många organisationer har jobbat aktivt för ett rent Östersjön, och Helsingfors-kommissionen fick sin Baltic sea Action Plan år 2007. För gästande fartyg finns

det stränga regler gällande avfallshante-ringen, och Östersjön har specialstatus i MARPOL-avtalet som stadgar om ma-rin avfallshantering. Man kunde alltså tro att det ser bättre ut i Östersjön än i andra havsområden. Men det mesta av miljö-arbetet har hittills fokuserat på annat än skräp. Först var det olja, radioaktiva äm-nen, DDT, PCB, kvicksilver och andra giftiga substanser. Efter några år med rik-liga algblomningarna vaknade allmänhe-ten och övergödningen blev det viktigaste temat. Problem med plastavfall i Östersjön har blivit lite på sidan om.

Projekt undersöker avfallets ursprungNu i vår startade ett undersökningspro-jekt, MARLIN (Baltic Marine Litter), vars mål är att få en mera exakt bild av ned-skräpningen runt Östersjön. MARLIN

Plast i havet – ett evighetsproblem?Plastavfall som under långt tid lagrats och vuxit till enorma proportioner är inte bara ett problem i världshaven. Även längs Östersjöns stränder lagras plast och annat avfall, för att inte tala om det finfördelade plastavfall som flyter omkring och innebär ett ständigt hot mot fåglar och andra livsformer

TExT & fOTOkRISTER wELAndER

Strandskräp bokförs i MaRliN-projektet.

Efter annandags - stormen 2011 i

Skärgårdshavets nationalpark.


MilJÖAKTUellT

laxen mår som en alkoholist?Beriberi är en sjukdom som beror på tiaminbrist, alltså brist på vitamin B1. i västvärlden är det numera främst alkoholister som lider av beriberi, men symptomen kan också uppstå hos per-soner med sjuklig fetma. Tiamin behövs för att kroppen skall kunna tillgodogöra sig kolhydrater och för att muskler och nerver skall fungera normalt.

Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets (RKTl) nya forskningsrön pekar på att det mystiska M74 syndromet, som länge plågade Östersjölaxen, sannolikt beror på tiaminbrist i kombination med en fet diet. laxarna som vandrar ut ur älvarna söker sig snabbt till egentliga Östersjön för att äta upp sig på sill och annan fisk. under 1990-talet växte vassbuksbeståndet kraftigt, sannolikt på grund av att torskbeståndet kollapsat. laxarna började mumsa i sig vassbuk som är nästan dubbelt så fet som sill. dieten gjorde laxarna feta, men närings-värdet i födan var undermåligt. desto fetare fisk laxen äter, desto mer tiamin behövs för ämnesomsättningen.

fet mat med för lite tiamin i relation till de fleromättade fettsyrorna, gav på 1990-talet upphov till några årskul-lar laxar med svår tiaminbrist och höga indexvärden för fetma. Rom som lagts av en laxhona med tiaminbrist överlevde i regel inte gulesäcksstadiet.

Till följd av att torskstammen åter-hämtat sig något har vassbukens stam minskat. laxarna som lekt i älvarna under den senare hälften av 2000-talet har sällan uppvisat M74-symptom. Vi människor som allt oftare lider av att vår mat har för hög fett- och sockerhalt måste se till att samma epidemi inte sprids genom ekosystemen på grund av att vi rubbat den ekologiska balansen.

lENa aVEllaN

administreras av svenska Håll Skärgården Ren. Med i projektet är också Finland, Est-land och Lettland med sina motsvarande organisationer. Undersökningen görs på stränder som representerar olika miljöer och har olika användningstryck. Allt från utskärsstränder till båthamnar och typiska rekreationsstränder är representerade.

Allt skräp som finns längs en 100 me-ter lång sträcka på varje strand analyseras sammanlagt sex gånger – vår, sommar och höst – under två års tid. Allt skräp kategori-seras sedan enligt en metod som utvecklats inom FN:s miljöprogram UNEP. Resulta-ten skall sedan användas för att utveckla nya och effektiva metoder för att bromsa nedskräpningen av Östersjön.

Tretton plastkassar på hundra meterJag var med då den första utskärsstranden inom projekt MARLIN undersöktes. På Korpo Björkö samlade vi in tretton plast-kassar skräp på en hundrameterssträcka. Tretton plastkassar på hundra meter – det skulle betyda 130 kassar på en kilometer! Och då var vi i Skärgårdshavets national-park, ute vid en strand mot sydväst och öppna havet. Inför havets anlete, kunde man säga. Visserligen ligger en av Skär-gårdshavets mest besökta naturhamnar i viken intill, men det var rätt lite av skrä-pet som med säkerhet kunde hänföras till båtturismen.

Nej, det skräp som hade flutit iland här hade nog sitt ursprung främst från fartygs-trafiken ute i Finska viken. Så verkade det åtminstone, då man läste de ofta rätt exo-tiska texterna på ilandflutna flaskor och

förpackningar. En annan kategori härstam-made sannolikt från fiskebåtar. Nätbitar, fiskelinor och flöten fanns det gott om. Resten, allt från WC-lock till hagelpatron-hylsor, diskborstar och plastsandaler, hade okänt ursprung.

Ute i världshaven kommer en stor del av plastskräpet från källor på land. I många områden saknas fungerande avfallsinsam-ling och det förekommer ofta att avfall medvetet dumpas i havet. Också översväm-ningar, orkaner och tsunamis för ut enor-ma mängder avfall till havs. I Östersjön har vi varken översvämningar, orkaner el-ler tsunamis. Alltså kvarstår den medvetna nedskräpningen tyvärr som en viktig källa. Fast vill man se positivt på saken är det ju bra, för den nedskräpningen kan vi göra något åt. Den är också ett miljöproblem som tveklöst är förorsakad av oss männi-skor. Därför kan vi alla vara ense om att det är vi som måste åtgärda problemet. Att städa en strand är en bra början.

Passar inte i naturenPlastavfall är på många sätt problematiskt. Samma egenskaper som gjort plast så populärt, det är lätt och hållbart, gör att det inte passar i naturen. Många plaster flyter, och plast bryts inte ner biologiskt. Däremot faller det sönder i mindre bitar på grund av solens UV-strålning, men bitarna är ändå alltid plast. Många forskare tror att största delen av all plast som någonsin tillverkats fortfarande finns kvar. De stora bitarna skadar större livsformer, och hundratusentals havslevande rygg-radsdjur dör årligen av skador orsakade av plastavfall.

Vad allt de minsta bitarna ställer till med vet vi ännu inte. Men så mycket vet vi att de redan hittas i planktonorganismer och i filtrerande djur som musslor. Vi vet också att plastbitarna samlar på sig giftiga ämnen som med plastens hjälp kan ackumuleras i näringskedjorna. Därför ska vi inte ha plastavfall i Östersjön, åtminstone inte mera än vi redan har. I Nordsjön har man redan satt upp ett am-bitiöst (!) mål gällande stormfåglarna, i vars magar man hittar mycket plast. Mål-sättningen är att högst 10 procent av stormfåglarna skall ha över 0,1 gram plast i sina magar.

Många forskare tror att största delen av all plast som någonsin tillverkats fortfarande finns kvar.

En vanlig sommarstrand i ingå skärgård.


UTe i väRlDen

I Plitvice finns sammanlagt 16 sjöar, mellan vilka det rinner hundratals små och stora vattenfall. Vattnet är så rent

att jag till och med drack det direkt ur for-sarna. Sjöarna har delats in i en övre och en nedre del. Den övre delen, dit 12 av sjöar-na hör, har en fast berggrund, vilket lett till att många små sjöar med mycket vegeta-tion runtom skapats. De nedre sjöarna har porösare berggrund, vilket lett till att större sjöar uppkommit. Nedanför de nedre sjö-arna är det en fantastisk syn när mängder av vattenfall rinner ut från alla håll och bil-dar inloppet till floden Korana.

Även den första biten av Korana är till-gänglig, om än inte underhållen lika väl som uppe vid sjöarna. Ett perfekt ställe om man vill se lite mera än vad de flesta besökarna ser.

Idag är Plitvice ett populärt turistmål. Det går flera bussar per dag dit. För att skydda parkens känsliga natur och göra det lättare att ta sig runt har man byggt spång-ar och stigar längs vattenfallen och sjöarna. Vandringslederna smälter väl in i landska-pet. Det går även miljövänliga eldrivna bå-tar på den största sjön samt bussar till par-ken för att underlätta framkomsten.

Jag gjorde mitt besök i mitten av april i år. Även om våren hade kommit så fanns ännu inte den fantastiska sommargrönskan man kan se på en del bilder från platsen. Hösten här lär vara också vara fantastisk

när träden börjar få sina höstfärger och regnen fyller upp sjöarna och skapar flera och större vattenfall.

Landskap i ständig förändringDet som gör Plitvice speciellt intressant är främst geologin och dess interaktion med växtligheten, vilket skapar ständiga föränd-ringar i landskapet.

Marken består främst av travertin, som är en typ av porös kalksten. Kalken löses i vattnet i så hög grad att det blir mättat på kalk. Kalken lagras sedan på olika växter, främst mossa, vid platser där vattnet stän-ker upp på land.

Eftersom det växer mossa och andra växter på barriärerna mellan sjöarna leder det till att barriärerna är i ständig tillväxt. När mossan täcks av kalk börjar ny mossa växa på den gamla. Det leder till att vat-tennivån i sjön stiger. Det finns också en avnötande effekt när vattnet sliter på kalk-stenen, men påbyggnadseffekten är mycket snabbare: cirka 13 millimeter per år.

Runt om i området hittar man även gro-par på flera tiotal meter i diameter. Det här är så kallade slukhål, som uppstår när marken undermineras av vatten och till slut kollapsar.

Stora höjdskillnader, rikt växt- och djurlivPlitvice ligger relativt högt över havet. Den översta sjön ligger 636 meter över havet

medan den lägsta ligger på 503 meters höjd. Det ger en höjdskillnad på 133 me-ter. Dessutom ligger sjöarna i en dal. Det här skapar stora höjdskillnader inom ett väldigt litet område, vilket har lett till ett väldigt stort antal växt- och djurarter och även en del endemiska arter.

I den 300 kvadratkilometer stora par-ken har noterats 1 400 växtarter och cirka 50 däggdjursarter, bland dem brunbjörn, varg och lo. Även insekts- och fågellivet är artrikt och i sjöarna förekommer fiskar och groddjur av en mängd olika arter.

VärldsnaturarvPlitvice har varit bebott av flera olika folk-slag genom tiderna, men har som genom ett mirakel bevarats mycket väl. Nästan

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.

Plitvice– pärlan i Kroatiens natur

TExT & fOTOJOnAS SJöbLOM

Rom

Zagreb

Bosnien-Herzegovina

Italien

Slovenien

Kroatien

Ungern

Plitvice

uppe till höger rinner Veliki slap, Kroatiens högsta vattenfall på 78 meter. från vänster kommer vatt-net från Plitvices sjöar och tillsammans skapar de början av floden Korana.

Eldsalamander (Salamandra salamandra) kommer fram när det regnat.


inga spår efter tidigare bebyggelse finns kring sjöarna. År 1949 blev området de-klarerat som nationalpark av Jugoslaviens regering. Bara 30 år senare, 1979 upptogs parken på UNESCO:s lista över världsna-turarv för sin ”Otroligt vackra natur och ostörda produktion av travertin genom ke-misk och biologisk aktivitet”.

1991–1995 hölls parken av Serbiska re-publiken Krajina under kriget på Balkan-halvön. Men naturen tog lyckligtvis ingen större skada. Efter det tog den kroatiska ar-mén kontroll över området och sedan dess har här varit lugnt.

Skribenten är studerande vid naturfoto-linjen på Ålands folkhögskola. Han besökte Plitvice som en del av sitt slutarbete.

En av Plitvices stora grottor, Golubnjaca .


DebATT

ag har fyra barnbarn, 2–9 år gamla. Jag är oroad för hur deras generations liv gestaltar sig på 2030–talet. Vår planet, som vid civilisationernas gryning, för

6–7 000 år sedan, måste av våra förfäder ha tett sig som ett sant paradis. I dag är jorden med sina 7 miljarder människor, allvarligt skövlad på sina skogar (30–50 procent av totalytan) och på världshavens fiskbestånd (70 procents minskning), och jordens resursföryngring överskrids med 30–40 procent.

Dagens utarmningen beror till stor del på profitbegär. Om den resulterande kli-matuppvärmingen och befolkningstillväx-ten fortsätter, har jag svårt att se hur vi kan undvika en global katastrof. Risken för ökad hungersnöd, massiva folkvand-ringar, lokala och internationella konflik-ter och krig är stor.

De första civilisationerna uppstod då våra förfäder lärde sig att odla växter, vil-ket möjliggjorde stationära samhällen. Fle-ra tidiga civilisationer gick under genom tanklös utarmning av omgivningen kom-binerad med maktelitens girighet. Nu hål-ler mänskligheten snabbt på att samman-smälta till en enda civilisation och plane-ten till vår enda gemensamma miljö. Vi måste vara klokare än våra förfäder om vi vill undvika deras öde.

Norden i nyckelpositionHotbilden och scenariet har Ronald Wright övertygande beskrivit i sin bok A Short History of Progress. Nu styrs världen mera av den blinda globala finansmakten än av politiker. Vi i Norden, med demo-kratiska samhällen, fredligt samarbete och högt utbildad befolkning, har en nyckel-position i framtidsplaneringen. Många sammanslutningar, rörelser och grupper i världen frågar sig vad vi kan göra. Ett steg i rätt riktning var den nyligen publicerade slutrapporten från FN-panelen för global hållbar utveckling, som leddes av Tarja Ha-lonen på uppdrag av FN:s generalsekrete-rare Ban Ki-Moon. I rapporten drogs upp riktlinjer för hållbar tillväxt i framtiden. Snabbt växande globala nätverk, till ex-empel Avaaz, nu med 13 miljoner aktiva, har i dag större kraft för förändring än ett FN-upprop.

Deklaration om Jordens rättigheter i BoliviaDen rörelse, som fokuserar på vår un-derbart mångsidiga och vackra Moder Jord, som vi lever på och vill dela med alla andra, startade i Bolivia. Där, i Cocha-bamba, samlades för två år sedan 30 000 deltagare från hela världen för att skapa strategier mot den antropogena klimat-förändringen. De utarbetade ett utkast till en Universell Deklaration om Moder Jords Rättigheter.

Den indianska ursprungsfolkningen i Bolivia har alltid visat vördnad inför Mo-der Jord, som gett dem vad de behöver för ett drägligt liv. Deras uppbragthet när stora internationella företag stormar in och ex-ploaterar deras hembygd är förståelig.

Deklarationen från Cochabamba inleds med : Vi, jordens folk, anser att vi alla är del av Moder Jord... och fortsätter med ar-tikel 1: Moder Jord är en levande varelse, unik, odelbar... Artikel 2 beskriver Moder Jords inneboende rätt till: liv och existens, återställande och fortsättning på livscykler och -processer.

Artikel 3 beskriver våra skyldigheter gentemot Moder Jord: respektera, skydda, bevara Jordens livscykler...; garantera fred, eliminera kärn-, kemiska-, och biologiska vapen; stöda åtgärder som bevarar lokala kulturer och traditioner; stödja sådan eko-nomi som är i harmoni med Moder Jords rättigheter.

Hela deklarationen kan du läsa på adres-sen: www.glokala.se.

Nordiskt initiativDen glokala* folkhögskolan i Malmö, som tagit detta nordiska initiativ, har också översatt en närstående text av den engel-ska juristen Polly Higgins med rubriken Eradicating Ecocide, som fritt översatt be-tyder utrota sådana åtgärder som förstör livsmiljön. Hon påpekar det märkliga i att i dag tycks friheten att förstöra planeten väga tyngre än rätten till liv. Hon efterlyser en internationellt bindande lag mot eko-cid (omfattande förlust/förstörelse av eko-system) som allvarligt försämrar områdets

biologiska balans. Läs hela texten på www.glokala.se/tankesmedjan.

Via ett aktivt samhällsengagemang kun-de Cochabamba-deklarationen, stödd av Higgins text, bli ett viktigt komple-ment till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Malmös initiativ är värt vårt helhjär-tade stöd!

Kai liNdROS, PENSiONERad fORSKaRE

Vår planet– vård eller fortsatt exploatering?Även Jorden har rättigheter som nu sammanfattats i en egen deklaration.

*som jag uppfattar att innebär en inte-grerad global-lokal syn på omvälden

deklaration om naturens rättigheter till Rio+20

Just nu pågår en namninsamling med målsättningen en miljon underskrifter till deklarationen om naturens rättig-heter.

Via adressen www.rightsofmother-earth.com kan vem som helst ge sitt stöd för deklarationen. Här kan man bl.a. läsa följande (fri översättning):

"Naturen i lagstiftningen som någons egendom. Naturen har ingen särställning och kan inte representeras i en domstol. Vi vädjar nu till mänskor och organisationer att betrakta Natu-ren som en levande varelse, i alla dess livformer, med rätt att existera, bestå, upprätthålla sina livsviktiga funktioner – istället för att se den som en egen-dom och som en resurs att konsumera.

Vi är alla en del av Moder Jord, ett odelbart, levande samhälle bestående av livsformer som är beroende av var-andra. det är tydligt att alla former av exploatering, missbruk och kontami-nering har förorsakat stor förödelse på Moder Jord.

Bli en röst för Naturens rättigheter! Över en miljon underskrifter behövs för presentationen vid förenta Nationer-nas möte Rio+20 i juni 2012.

Genom att underteckna denna inlaga deklarerar jag att jag vill att mitt land och alla nationer skall omfatta Naturens rättigheter."

MaGNuS ÖSTMaN

J

17fiNlaNdS NaTuR 3/2012 17

Åbo Akademi för hållbar samhällsutveckling & globalt ansvarForskning och utbildning kring miljö- och hållbarhetsfrågor inom alla fakultetsområden: från etik till marinbiologi, från förvaltning till ekonomi, från pedagogik till teknologi...Kurser inom studiehelheten/biämnet Miljökunskap: www.abo.fi/student/miljokunskap Närstudier och nätbaserade kurser på svenska och engelska via Öppna universitetet. Fortbildning för olika samhällsaktörer och medverkan i olika regionalutvecklingsprojekt. Nationella & internationella konferenser kring hållbarhet och utvecklingssamarbete.

ÅA är bl.a.: Nationellt resurscenter för utbildning för hållbar utveckling inom högskolesektorn, www.bup.fi Nationellt center för Finland inom The Baltic University Programme Network (BUP) – ett nätverk av mer än 225 universi tet och högskolor i Östersjöregionen

www.bup.fi www.balticuniv.uu.se

ÅA är bl.a.: Medlem i det finländska universitetsnätverketUniPID (Finnish University Partnership forInternational Development www.jyu.fi/hallinto/unipid/en och erbjuder studier inom den virtuellastudiehelheten/biämnet:”Sustainability in Development”UniPIDvirtual studies: http//unipidvirtualstudies.fi/virtual-studies

Tilläggsuppgifter: Ea Maria Blomqvist, Åbo Akademis miljökoordinator, tfn 02-2154942 eller 040-5428285, [email protected]

http://www.abo.fi/public/


Bland växterna är lundstjärnblom-man (Stellaria nemorum) allmänt förekommande både i Finland och

Sverige, medan vi under de senaste åren har hittat den på en enda åländsk lokal. Ett annat exempel är gullpudran (Chrysosple-nium alterniflorum), som är bunden till bäckar, källflöden och alkärr. Gull pudran finns inte på Åland överhuvudtaget, trots att den är relativt allmän både på de finska och svenska fastlanden.

Bergglim (Silene rupestris) är ganska vanlig på sur berggrund. Den finns i hela södra Finland, utom i Åbolands skärgård och på Åland. I Sverige finns den bland an-nat i Södermanlands och södra Norrlands kusttrakter men saknas längs Upplands-kusten. Den är uppenbart kalk skyende. Springkorn (Impatiens noli-tangere) väx-er i frodiga lundar på fuktig mark vid bäckar och källor. Utbredningen är snar-lik bergglimmens, men springkorn är inte kalkskyende.

VåtmarksväxterFör tre år sedan påträffades åkerbär (Ru-bus arcticus) på Åland för första gången på 60 år. Arten hör hemma i fuktiga skogar och på myrar och i den miljön finns det

flera arter som saknas eller som är ovanliga på Åland. Förutom åkerbäret kan följande nämnas: Strängstarr och klotstarr (Carex chordorrhiza resp. C. globularis). Taggstarr (C. pauciflora) är sällsynt på Åland men finns i övrigt i hela Norden. Dvärgtran-bär (Vaccinium microcarpum) är mycket sällsynt på Åland och sällsynt i den sydli-ga delen av Norden. Dvärgbjörken (Betula nana) finns inte på Åland, men en hybrid mellan den och björk växer i Eckerö.

Bland vattenväxter kan nämnas pilblad (Sagittaria sagittifolia) och blomvass (Buto-mus umbellatus) som vardera finns på ömse sidor om Åland, men saknas där. Dyblad (Hydrocharis morsus-ranae), en växt som lever i grunda, näringsrika vatten, finns i både Sverige och Finland, men har inte setts på Åland på cirka trettio år.

Saknas trots god spridningsförmågaOrsaken till att dessa arter är sällsynta eller saknas på Åland har inte kunnat förklaras på ett tillfredsställande sätt. Vattnen mel-lan Sverige och Åland å ena sidan, och de klippiga öarna med få lämpliga habitat i den finländska skärgården å den andra si-dan kan utgöra möjliga förklaringar.

Många av växterna förefaller emellertid

att ha en god spridningsförmåga i och med att fröna har mängder av sinnrika anord-ningar för att kunna spridas. Till dessa hör exempelvis att frön av många växter (såsom kardborrar) kan spridas genom att fastna på djur medan andra, så som maskrosor (Taraxacum spp.) sprids med vinden och ytterligare andra med vatten.

Ett annat vanligt spridningssätt hos väx-ter är att de fastnar vid bildäck. Ett bra ex-empel på det är backskärvfröet (Thlaspi cae-rulescens), som än så länge huvudsakligen är begränsat till landsvägskanterna.

Spridning för egen maskinFör fåglar och insekter kan man som regel inte skylla avsaknaden av en art på bristan-de spridningsförmåga. De tar sig antingen fram för egen maskin eller via luftström-mar från kontinenten. Ett bra exempel på det sistnämnda är den invasion av bladlöss från Ukraina, som drabbade landets södra delar under senvåren 2010.

Det finns ändå en hel del insektsarter som saknas på Åland trots att de är vida spridda i Finland och Sverige. Ett exem-pel är kartfjärilen (Araschnia levana) som påträffades i östra Finland i början av 1980-talet och därefter bara fanns nära

Åland brukar räknas som ett landskap med speciellt rik flora och fauna. Men studerar man de åländska artlistorna närmare märker man intressant nog att ett antal arter saknas eller är ytterst fåtaliga, trots att de är vanliga både på det finländska och svenska fastlandet.

Luckor i artlistanTExT RALF CARLSSOn

Gullpudra.

mag

nu

s ö

stm

an


östgränsen till 1999, då immigrerande fjä-rilar etablerade en population vid sydkus-ten. Nu har arten spritt sig till stora delar av södra Finland. Hittills har den inte ta-git sig över Skiftet, men det är väl bara en tidsfråga innan den gör det.

Strimlusen (Graphosoma lineatum) är en skinnbagge, som är släkt med bärfisen och därmed inte en lus, Det första fyndet i Sverige gjordes 1817 i Berga, vid den små-ländska ostkusten. I dag är arten utbredd över stora delar av sydöstra Sverige. I Fin-land sågs den första gången 2006 och den har numera spridda förekomster i södra Finland. Själv hittade jag den som ny på Åland förra sommaren.

Många arter av ryggradslösa djur kan spridas med hjälp av människan, till exem-pel i samband med transport av jordmassor och snäckor kan spridas från sjö till sjö på klövarna av hjortdjur eller fästa vid fjäder-dräkten eller fötterna på en andfågel.

Havet hinder för landdjurAv ryggradsdjuren har grävlingen (Meles meles) vid några tillfällen siktats på Åland, men vanlig är den inte. Mullvaden (Talpa europaea) saknas fullständigt och vatten-sorken (Arvicola terrestris) är ovanlig, lik-som åkersorken (Microtus agrestis). Det sistnämnda påstås också förklara varför kattugglan mer eller mindre saknas på Åland. En annan fågel som inte heller har en fast stam på Åland, men som setts ett antal gånger är tjädern (Tetrao gallus). Förklaringen är möjligen att större sam-manhängande skogsområden saknas på Åland.

För groddjur, kräldjur och däggdjur

kan havet ses som ett oöverkomligt hin-der. De flesta arter inom dessa djurgrupper har emellertid en mer eller mindre utveck-lad simförmåga, vilket bland annat tar sig uttryck i att både grodor, ormar och sor-kar kan påträffas till och med på avlägsna holmar i skärgården.

Däremot har jag mycket svårt att tän-ka mig att exempelvis mullvadar skulle komma simmande eftersom de dessutom måste ta sig upp ur sitt naturliga element, den mörka jorden, innan de kan göra det. Mullvaden lever i djup och helst lucker hu-musjord där det finns rikligt av daggmas-kar som utgör dess huvudföda. De bergiga mindre öarna mellan Åbo och fasta Åland är ett oöverstigligt hinder.

Varm sommar gynnar spridningNär det gäller nya djurarter, framförallt ryggradslösa djur, kan man säga att sprid-ning och reproduktion är beroende av en hög sommartemperatur medan överlev-naden ofta är beroende av vintertempera-turen. En hög sommartemperatur gynnar givetvis sydligare arter, som är vana vid varmare förhållanden, liksom den också gynnar individutvecklingen.

Vintertemperaturen kan vara ett käns-ligare kapitel eftersom man spontant kan tänka sig att en kall vinter tar livet av vär-mekrävande invandrare, men där har också mängden snö en avgörande betydelse. En kall, snörik vinter kan faktiskt vara bättre än en mildare, snöfattig – för att snötäck-et isolerar!

Skribenten är lektor i biologi och geografi vid Ålands lyceum

Vattenpilörtlundstjärnblomma. Åkerbär (ovan) och kartfjäril.

Strimlus.

Också jag är sällsynt på Åland!

mag

nu

s ö

stm

an

ralf

ca

rlss

on

ralf

ca

rlss

on

ralf

ca

rlss

on

ralf

ca

rlss

on

mag

nu

s ö

stm

an


Kransalgerna hör till de mest stor-vuxna och synliga av alla våra al-ger. I Norden finns ett tiotal arter

och vissa förekommer ymnigt i rena sjöar, dammar och inre havsvikar. De är känsliga för förorening och annan miljöpåverkan och därför viktiga som indikatorer på mil-jöns tillstånd. Ändå är kransalgernas bio-logi och utbredning dåligt känd i Finland och våra kransalgsexperter kan räknas på ena handens fingrar.

Fanns för 400 miljoner år sedanKransalgerna (ordningen Charales) utgör en rätt enhetlig grupp som är avlägset släkt med mossor och kärlväxter. Kransalgerna hör till grönalgerna, men de är i många avseenden växtlika, beträffande såväl arvs-massa som utseende. Liksom mossor och kärlväxter har de en avancerad könlig förökning.

Fossilfynd visar att kransalger, som lik-nade de nutida, fanns redan för mera än 400 miljoner år sedan. Dagens kransalger utgör en grupp som överlevt utan stora för-ändringar i 200 miljoner år och de kan på den grund gott sägas vara framgångsrika.

Det finns numera troligen kring 400 arter globalt, men taxonomin är oklar och även andra siffror förekommer i lit-teraturen. Kransalger lever främst i söt-vatten, men några arter trivs också i bräckt vatten. Nio arter torde förekomma

i Östersjön. Däremot finns det inga rent marina kransalger. Många arter föredrar kalk rika vatten och de kan också bli hårda av kalciumkarbonat.

dagens kransalger utgör en grupp som överlevt utan stora förändringar i 200 miljoner år.

Grenar i kransarKransalgerna kallas så för att de har grenar i kransar längs stammen. De saknar rötter men har rotliknande strukturer, rhizoider, som fäster dem i underlaget. Hos många arter (till exempel släktet Chara) omges stammen av ett barkskikt av längsgående celler som ofta är taggförsedda. Vid lederna finns, utom grenar, vanligen tydliga små utskott som kallas stipulodier.

Hos vissa släkten (Nitella, Nitellopsis)

är stammen mycket klen och uppbyggd av enskilda, väldigt långa, nakna celler (internodceller). Mellan dessa finns de så kallade noderna, som utgörs av ett skikt av korta celler. Kransalgerna har ibland många stammar och de kan, liksom gre-narna, vara intrasslade i varandra.

Färggranna förökningsorganLiksom högre växter har kransalgerna fler-celliga könsorgan. Arterna kan vara en-könade eller tvåkönade. Om man lyckas finna både hanliga och honliga könsor-gan (anteridier och oogonier) vet man att kransalgen är tvåkönad och det är till hjälp vid artbestämningen.

Även om anteridier och oogonier inga-lunda är blommor så kan de vara mycket färggranna när man ser dem i stor försto-ring. Med blotta ögat ser man endast små röda, bruna, gröna eller mörka prickar som sitter i grenvecken eller på grenarna.

TExTTORE LIndhOLM

Alger är inte bara grönfärgat vatten eller slem på strand-stenar. Hittar du vackra krans alger i din vik eller sjö så var rädd om dem och deras livsmiljö. De är nämligen tecken på god vattenkvalitet.

Kransalger – levande fossil och goda bioindikatorer

Enkönad, blek hanplanta av borsträfse med röda anteridier.

fertil skörsträfse med både ett hanligt och ett honligt könsorgan

tore

lin

dh

olm

tore

lin

dh

olm


När äggcellen befruktats utvecklas inget frö, men dock ett vilostadium, en oospor, som kan övervintra. Hos kransalger före-kommer också könlös förökning med spe-ciella groddkroppar eller bulbiller. Sjöfåg-lar kan lätt sprida oosporer och groddkrop-par till nya platser. Många algtyper, även kransalger, kan få en flygtur på svanarnas fjädrar och fötter.

Varierar i form och storlekVar hittar man kransalger? De säkraste platserna är kanske kustens mjuka, grun-da bottnar förutsatt att miljöpåverkan är liten. Kransalger finns extra rikligt i inner-skärgårdens grunda vikar och flador. Vissa arter förekommer längs hela kusten, andra endast lokalt.

I insjöarna finns också flera arter, men några av dem främst på flera meters djup. De humusrika, sura skogssjöarna är sällan rika på kransalger, men även där kan man råka finna någon art, till exempel skör-sträfse, Chara globularis.

Där betingelserna är gynnsamma kan kransalgerna, åtminstone vissa år, bilda im-ponerande, hektarsvida undervattensängar. De större arterna, såsom rödsträfse, Chara tomentosa i havsvikar och C. globularis i sjö-ar, kan bli bortåt en meter långa. De stor-vuxna arterna tål inte kraftigt vågsvall, men det finns arter såsom borststräfse, Chara aspera och särskilt havsrufse, Tolypella

nidifica, som klarar sig i miljöer med rätt kraftiga vattenrörelser. I skyddade vikar blir den förstnämnda lång och spenslig, men på vindexponerade stränder blir den kort och robust.

Lider av eutrofieringKransalgerna har också speciella kemis-ka särdrag och de kan möjligen hämma andra organismer. De rår däremot inte på människan. Kransalger klarar sig dåligt om vattnet blir grumligt, till exempel av svall-vågor. Likaså lider de vid eutrofiering då de skuggas ihjäl av påväxtalger. Nästan alla arter är indikatorer på rent vatten, trots att vissa arter lever på gyttjebottnar.

I genomsnitt går det inte speciellt bra för kransalger i människans närhet. I Danmark och resten av Mellaneuropa är kransalgsfloran utarmad och globalt är många arter utrotningshotade och rödlis-tade. I Nordens sjörika och glest befol-kade områden är läget bättre, men ändå klassas 10 av Finlands 21 arter som röd-listade. Exakt hur läget är vet man ändå inte, för det finns mycket få storskaliga undersökningar.

Till saken hör att förekomsten av kransalger varierar från år till år på grund av svåra isvintrar eller extrema lågvatten. Många förekomster är små och lokala. Översiktliga karteringar kan därför vara missvisande.

Kransalger insamlade vid Rankoskär på nordvästra Åland: borsträfse (t.v.), havsrufs (i mitten) och hårsträfse Chara canescens (t.h.).

Kransalgernas öde är ofta att bli övertäckta av sediment och dö bort i övergödda vatten.Här rödsträfse nära Ekenäs. ➤

tore

lin

dh

olm

ma

ija

hu

ttu

nen

/ w

ww

.pin

tafi

lmi.f

i


Finn din egen stig ! Noggranna kartor över utflyktsmålen.

UndervattensängarMånga arter av kransalger kan bilda enhet-liga undervattensängar. Denna naturtyp är gynnsam för många ryggradslösa djur, men också för fisk och sjöfågel. Undervatten-sängarna är också lekplatser för till exempel abborre och de anses vara särskilt viktiga för fiskyngel. Miljöer med kransalger är alltså alltid skyddsvärda även av ekonomis-ka orsaker. Vissa så kallade slinken (Nitella sp.) med sina jätteceller har också använts mycket i cellbiologisk forskning.

Samla, pressa och artbestämOm man vill bidra till kunskapen om kransalgernas biologi och utbredning kan man samla in prover under hög- eller sen-sommaren då de är fertila och pressa dem som vanliga växter. Om några decennier

kan pressade kransalger, med noggrant ifyllda etiketter, vara av stort intresse.

Vid artbestämning beaktas såväl plan-tans utseende som mikroskopiska särdrag, såsom barkceller, taggar och stipulodier. Då måste man också leta efter kransalger-nas hanliga och honliga könsorgan. Art-bestämningen är lyckligtvis inte brådskan-de. Nästan alla särdrag bevaras rätt väl hos pressade exemplar. Det är givetvis en för-del att också ha med bilder av de färska kransalgerna och deras miljöer. Man skall också undvika att skvalpa dem hårt för då kan till exempel bulbiller och oospo-rer gå förlorade. Varför inte göra ett eget kransalgsherbarium 2012!

Skribenten är pensionerad lektor i växtbiologi vid Åbo Akademi

Läs mer om kransalgeri. Blindow, W. Crause, E. ljungstrand & M.Koistinen 2007: Bestämningsnyckel för kransalger i Sverige. Svensk Bota-nisk Tidskrift 101 (häfte 3-4): s. 165-220. Kan laddas ned från: sbf.c.se/www/pdf/101(3-4)/blindow.pdf.

a. langangen 2007: Charophytes of the Nordic countries. Saeculum aNS, Oslo.

H. Schubert & i. Blindow (Eds) 2003: Charophytes of the Baltic Sea. BMB Publication No 19.

a.Tolstoy och K. Österlund 2003: alger vid Sveriges Östersjökust – en fotoflora. artdatabanken.

➤

illuSTRaTiONERJOhAnnA FREdEnbERG

Kransalgerna är antagligen inte de första "växter" du stöter på i vattnet. Med hjälp av det här bilderna kan du skilja en typisk kransalg (t.v.) från några fröväx-ter som är vanliga i sjöar och havsvikarr.

Kransalg(Chara sp.)

Hornsärv(Ceratophyllumdemersum)

Slingor(Myriophyllum sp.)

Abborgräs(Potamogeton perfoliatus)


nATURTäVLInGEnI naturtävlingen i förra numret av Finlands natur gällde det att lösa ett litet korsord och klura ut vilket långt ord som gömde sig vågrätt. Många insåg att det var fråga om "FÅGELSkÅdnInG". Ebba Löfvik i Vasa visste det här och hade Fru Fortuna med sig i lottningen. hon får ett bokpris på posten.Försommaren är blomstertiden med stort b. På bilderna ser du tre väx-ter som just nu blommar i skogen. Vilka är de?Skicka ditt svar till: naturtävlingen, Finlands natur, Annegatan 26, 00100 helsingfors senast den 6 augusti 2012. du kan också skicka ditt svar per e-post till [email protected] (skriv nATURTäVLInGEn på rubrikraden) eller svara på webbplatsen www.naturochmiljo.fi.bland dem som svarat rätt lottar vi ut den "sjungande fågelboken": Få-gelsång, 150 svenska arter och deras läten. Lycka till!

Under påsken nåddes vi av ett tungt sorge-bud; en av Svenskfinlands kändaste natur-pedagoger, Volmar Rosengren, hade gått ur tiden.

Volmar Rosengren föddes 1934 i Lapp-fjärd. Redan i unga år var naturen hans sto-ra intresse och efter studentexamen 1952 i Kristinestad blev biologistudier vid Hel-singfors universitet ett naturligt val. I bör-jan av sin yrkesbana verkade han som as-sistent vid Tvärminne zoologiska station, men senare slog han, likt sin far, in på lä-rarbanan. Det var som lektor i biologi och geografi vid Borgå Gymnasium han kom att utföra sin livsgärning som pedagog.

Påfallande många blivande biologer hemma i Borgåtrakten fick hjälp och inspi-ration i sitt kommande yrkesval av Volmar under gymnasietiden. Lika inspirerande var Volmars äkta hälft, Anita Rosengren, som undervisade i biologi och geografi i högstadiet.

Tillsammans grundade paret Rosengren Naturvetarklubben i Borgå 1970. Initia-tivet kom från en elev, Stig Eklund, som bestämt hävdade att biologi inte bör un-dervisas enbart i klassrum, utan ute i natu-ren. Det höll Volmar och Anita fullständigt med om, och under de följande åren sam-lade Naturvetarklubben en växande skara elever som drog ut på naturexkursioner

– först i Finland och från och med Ölands-resan 1974 även i utlandet. Ända fram till 2010 gjorde klubben sedan minst en lång-resa per år, de längsta gick till Sibirien, Svalbard och Grönland.

För många Borgåelever blev exkursio-nerna under Volmars och Anitas sakkun-niga och inspirerande ledning början till ett livslångt intresse för fåglar, växter och naturskydd. Resorna i Ryssland och på Grönland gav ökad förståelse för andra folkslags levnadssätt och kulturer. I Na-turvetarklubben upplevde också elever från

trasiga hemförhållanden trygghet och fick nytt självförtroende.

Under 2000-talet blev paret Rosengren kända i hela Svenskfinland genom sina ra-dioprogram ”Urbana djur” och ”Djur och Natur”. I Östnyland och Helsingforstraken var de omtyckta föredragshållare.

Volmar Rosengren var en skicklig bo-tanist, men det var en fågelart som stod i fokus för hans forskning. Under studieti-den gjorde han sitt examensarbete om den svartvita flugsnapparens häckningsbiologi och han fortsatte in i det sista att inventera sina flera hundra flugsnapparholkar i södra Österbotten, de flesta i närheten av parets sommarställe i Skaftung.

Volmar var också en ivrig naturskydds-förespråkare och Natur och Miljö-sympa-sitör. Han var en ivrig försvarare av vargens och övriga stora rovdjurs rätt att existera i vår natur och då Fennovoimas planerade ett kärnkraftverk i Skaftungtrakten profi-lerade han sig som kärnkraftsmotståndare. År 2008 tilldelades han och Anita Natur och Miljös miljövårdsdiplom.

Vi som hade förmånen att få känna Vol-mar som en nära vän minns honom för hans breda naturkunskap, för hans varma humor och hans förmåga att alltid ha ett vänligt, uppmuntrande ord på läppen

MaGNuS ÖSTMaN

Volmar Rosengren in memoriam

mag

nu

s ö

stm

an

mag

nu

s ö

stm

an

mag

nu

s ö

stm

an


Med raderna ovan inleder tidskrif-ten Effekt en artikel med rubri-ken "Tillväxten vid vägs ände".

Effekt är Sveriges första samhällsmagasin om klimat och hållbarhetsfrågor.

De frågor det här nya magasinet tar upp är viktiga för alla som engagerat sig i sam-hällspolitiska frågor om miljö och hållbar-het och försöker förstå hur de påverkar vår framtid. Tre unga journalister insåg be-hovet av ett forum med denna fokuse-ring. En av de tre, Sara Jeswani, berättar att efter starten 2009 med två nummer har de fått ekonomin i balans och under de två senaste åren publicerat nio num-mer. Artiklarna i Effekt är lättlästa men samtidigt kunskapsmässigt solida. Redak-tionen har skapat bredd åt innehållet ge-nom ett nätverk av medarbetare med olika infallsvinklar.

Står inför paradigmskifteI en bakgrund till ett specialnummer som ifrågasätter den eviga tillväxten berättar ef-fekt om om astronomen Nicolaus Coper-nicus. Han påvisade på 1500-talet att solen inte kretsar runt jorden utan jorden runt solen. Men ingen, allra minst kyrkan, ville

tro honom. När Galileo Galilei senare med sitt teleskop kunde bevisade den heliocen-triska principen, blev han ställd inför rätta och dömd till livslång husarrest. Först flera decennier senare måste de makthavande medge att Galilei hade rätt.

Nu står mänskligheten med sin globala ekonomi inför ett motsvarande paradigm-skifte. Industrins ohämmade utnyttjande av vår jords fossila energilager för att av rå-varor skapa produkter med profitskapande tillväxt har nu lett till att vår planets resur-ser börjar sina. En annan följd är en så kraf-tig antropogen (av oss människor skapad) ökning av atmosfärens koldioxidhalt att växthuseffekten nu resulterar i klimatupp-värmning. Den vetenskapliga bevisbördan är i dag övertygande.

KöpokalypsMen, såsom klimatmötet i Köpenhamn 2000 visade, saknas desvärre tillsvidare glo-balt täckande politisk vilja att vidta nöd-vändiga åtgärder. När Effekt 2010 fråga-de representanter för alla större politiska partier i Sverige vad de anser om tillväxt, ansåg alla utom Miljöpartiet och Vänster-partiet att tillväxt är nyckeln till samhällets

välstånd. Troligen skulle svaren falla på samma sätt i Finland 2012.

Hur kommer framtidsscenarier för jordens överbefolkning eller finanskrisers uppkomst att påverka vår miljö eller pla-netens ekologiska hållarhet? Kan jag själv hjälpa till genom att lära mig hur man od-lar urbant? Hur kan jag undgå reklamens förföriska budskap att ständigt öka min konsumtion? ”Köpokalyps” kallar Effekt detta i sitt senaste specialnummer.

Medvetenheten om problemen och de-ras bakgrund när det gäller miljöförstöring och ohållbar tillväxtideologi är större i Sve-rige än hos oss. Effektmagasinet är en bra kanal att öka sin medvetenhet.

Tidskrift med klimatet i fokus "Inget kan vara för evigt, inte ens ekonomin. För ett samhälle som blivit beroende av tillväxt är det en insikt som är lika svindlande som spännande. Nyfiket dyker Effekt ned i vår tids största fråga”.

i Effekts sista nummer 2011 introduceras begreppet ” Köpokalyps”

www.effektmagasin.se uppgifter om prenumeration på Effekt (även förmånligare nätprenumeratio-ner) hittar du på www.effektmagasin.se. Effekt är politiskt obunden och utges av Klimatmagasinet Effekt ekonomisk förening. Slå ihop er med några vänner så blir det billigare (och mera ekologiskt) att prenumerera!

TExTkAI LIndROS

Sara Jeswani är en av redaktörerna på Klimatmagasinet Effekt.


Det har hunnit gå 15 år sedan föregånga-ren till denna bok, Uhanalaiset kasvimme, utkom, och den är slutsåld sedan länge. Finlands arter har även klassificerats en-ligt hotgrad två gånger sedan dess (2000, 2010), och därmed är det hög tid för en ny handbok över Finlands hotade växter. Suomen uhanalaiset kasvit är skriven som en antologi av 35 experter.

År 2010 klassades 198 växtarter i Fin-land som hotade. Dessa, samt några av de utdöda arterna, behandlas i boken. Fin-lands kärlväxtflora är rätt väl känd speci-ellt då det gäller de sällsynta arterna. Infor-mation till boken har hämtats bland annat från naturvetenskapliga centralmuseets och miljöförvaltningens databaser över arters utbredning och status.

Vad hotar då växterna? Igenväxningen av ängar, strandängar och betesmarker, det intensiva skogsbruket, utdikningen av våt-marker samt bebyggelse utgör enligt boken de största hoten mot de flesta av arterna. Merparten av boken består av presentatio-ner av de enskilda arterna och utgör dess intressantaste del. För samtliga arter finns en utbredningskarta med symboler som beskriver bland annat om arten är försvun-nen eller fortfarande förekommer (tyvärr med en röd-grön färgkod som kan vara svårtolkad för färgblinda). Bilderna av ar-terna är bra, om än rätt små. För varje art ingår en beskrivning av kännetecknen, utbredningen, biologin samt hoten och skyddsåtgärderna. De tidigare och nuva-rande förekomstlokalerna för de enskilda arterna beskrivs vanligen omsorgsfullt.

Boken är ett måste för varje seriös bo-tanist. Den bidrar på ett förtjänstfullt sätt till kännedomen om de hotade arterna och fungerar som inspirationskälla för den som vill leta efter nya fyndplatser för dessa.

MiKaEl VON NuMERS

bOKGRAnSKARen

Suomen uhanalaiset kasvit

Terhi Ryttäri, Mika kalliovirta & Raino Lampinen (red.)

finlands miljöcental, Naturhistoriska central-museet. Tammi 2012. 384 sid.

Om du bara tänkt skaffa en enda fjärilsbok i ditt liv är det den här som gäller – åtmins-tone för tillfället. Boken presenterar alla storfjärilar i Sverige – och därmed kanske 95 procent av Finlands arter – i ”litet te-gelstensformat”. Den är lite väl tung att ha med i ryggsäcken ut i fält, även om detta tydligen är avsikten eftersom boken leve-reras med skyddande plastomslag.

Sveriges fjärilar är i första hand en bilder bok där fotografier av fjärilarna så som det ser ut i naturen dominerar stort. Bildkvaliteten är överlag god, med undan-tag för enstaka onödigt mörka bilder. Bil-derna bör kunna ge tips och inspiration åt läsaren att själv börja ”samla” fjärilar med hjälp av kameran.

I många fall ger fotografierna tagna i naturen tillräcklig information för artbe-stämningen, men minst lika ofta gömmer en levande, stillasittande fjäril i naturlig ställning sina artkaraktärer för iakttaga-ren. Då behövs bilder av samlingsexemplar som också visar bland annat bakvingarnas teckning och vingarnas undersidor. Sådana bilder finns samlade på ett antal sidor i slu-tet av boken som ett viktigt komplement och gör boken användbar också för längre hunna entomologer. För en säker artbe-stämning av malmätare och andra små och snarlika arter räcker den här boken ändå inte till, utan för deras del får man ty sig till speciallitteratur.

Positivt är att boken tar upp fjärilsgrup-per som numera räknas som småfjärilar, såsom glasvingar och träfjärilar. Dessa har inte på länge behandlats utförligt på svens-ka i bokform.

Boken kan enklast köpas genom beställ-ning på webbplatsen www.sverigesfjarilar.se. Aktuellt pris 850 SEK + porto. Leve-rans till Finland fungerar bra.

MaGNuS ÖSTMaN

Sveriges fjärilar. En fälthandbok över Sve-riges samtliga dag- och nattfjärilar.

håkan Elmqvist, Göran Liljeberg, Morten Top-Jensen & Mikael Fibiger

Eget förlag, 2011. 749 sid.

Riippumaton puutarha. Teollisen ruoan-tuotannon romahdus ja permakulttuurin perusteet.

Riikka kaihovaara

Viso, 2012. 165 sid.

Vårt samhälle är beroende av olja. All mat-produktion bygger på olja. Olja behövs till och med för produktion av biobränsle. Vad skall vi göra då oljan börjar tryta?

Riikka Kaihovaaras pamflettaktiga bok är ingen katastroftext. Den är varken skuldbeläggande eller ett försök att skapa en patentlösning på hur världen skall räd-das. Den ger däremot förslag till möjlighe-ter, främst i frågan om småskaligt odlande. Detta görs genom att ifrågasätta gamla san-ningar – måste mat odlas på fält, är indu-striellt jordbruk effektivt, bör man faktiskt vända jorden i sin trädgård och så vidare?

Svaren hämtar Kaihovaara främst ur teori bildningen kring permakultur. Det-ta är ett löst begrepp, som innefattar od-ling i vilken man försöker efterlikna na-turens egna strategier. Man blandar allt-så friskt med arter och Kaihovaara skriver också mycket om ”ätbara skogsträdgår-dar”, där olika stora växter växer på oli-ka nivåer. Boken inriktar sig inte bara på odling i trädgårdar. Här nämns att man till och med kan odla potatis i ämbar i en höghuslägenhet.

För en läsare som inte är insatt i odling kan en del fakta kännas väldigt förvånande, som att vi för varje kalori som används på odling får ut endast cirka en halv kalori i form av mat. Eller att upp till en femtedel av all jordens mat odlas i städerna.

Boken är inte någon manual för träd-gårdsodling, utan greppet är mera journa-listiskt. Den tar upp ett antal möjligheter och kan vara inspirerande, men praktiska råd får man söka annanstans. Förutom de mera teoretiska kapitlen får vi också korta inslag om mänskor som har bestämt sig för att omsätta idéerna i praktiken, så som ett kombinerat vardagsrum och växthus eller en trädgård i ett skogsbryn.

JaNNE NySTRÖM


helGAS hÖRnA

HEJ alliHOP! Jag är Helga Havsörn och jag har en egen hörna i finlands Na-tur. Jag håller ett öga på vad som händer i naturen, det är vi havsörnar bra på för vi har så skarp syn.

Somliga orkar inte

På våren och försommaren är många djur väldigt upptagna med att ta hand om sina ungar. Det är ett jättejobb att uppfostra en kull ungar! Vi havsörnar taktikerar och lägger högst tre ägg åt gången. Oftast har vi en eller två ungar. De är hungriga och be-höver matas mest hela tiden. Eftersom de är hjälplösa håller vi dem placerade i trygghet i boet högt uppe i ett träd och för mat åt dem. Där sitter de sen och gapar uppfordrande. Det är också ganska tungt att ruva.

Andra djur taktikerar på andra sätt. Abborren lägger vansinniga mängder ägg som den sedan överger. De små abborrarna får klara sig själva, och eftersom de är så många kommer några att leva tills de blir vuxna. Abborrarna slipper besväret med att ta hand om sina ungar men måste istället lägga förfärligt många ägg.

Sen finns det de där djuren som helt fräckt låter någon an-nan ta hand om sina ungar. Ingen barnvaktar naturligtvis frivil-ligt, ett sådant besvär gör man sig bara för sina egna ungar. Så de här djuren, som kallas boparasiter, lurar andra att ta hand om sina ungar.

Göken är en bekant boparasit. Den bygger inget eget bo utan lägger alla sina ägg i andra fåglars bon, ett per bo. I Finland är det oftast rödstjärt, sädesärla, ängspiplärka, grå flugsnappare eller bergfink som får den tvivelaktiga äran att vara fosterföräldrar. De är alla mycket mindre än göken, men äggen är ungefär lika stora. Dessutom har olika gökar specialicerat sig på olika fosterföräld-rar. Göken lägger alltid sina ägg i boet av en sådan fågel som den själv växte upp hos, och dess ägg ser mycket lika ut.

Då gökungen kläcks puffar den först ut alla ägg och even-tuella ungar ur boet. Sen har den ingen konkurrens om maten och fosterföräldrarna matar bara gökungen, som snart är större än fosterföräldrarna. Jag tycker det är lite underligt att de inte märker det.

Andra fåglar, som till exempel staren och knipan, har ett eget bo med egna ägg men kan dessutom i smyg lägga något ägg i gran-nens bo, som grannen sedan sköter i tron att det är dens eget.

Det är inte bara fåglar som beter sig såhär. Majbaggen är en skalbagge vars larver liftar med bin till binas bon – och sedan äter upp både biets ägg och pollen som det samlat som mat åt ungarna! Sedan förpuppar larven sig i bohålan och övervintrar där.

Jag är nöjd med att vara havsörn, jag uppfostrar helst mina ungar själv. Jag är också glad över att jag är så stor och skräck-injagande att ingen vågar dumpa ungar i mitt bo.

vakta sina ungar

vi hörs!följ vägarna så får du se vilka fåglar som kan få påhälsning av göken.


KOlUMnen

En alligatorunge på mitt bordTExTnALLE VALTIALAilluSTRaTiONIRA MIkkOnEn

finlands Naturs kolumnist är miljö-engagerad förfat-tare och pensionerad modersmålslärare från Grankulla

På skrivbordet till vänster om datorn ligger en alligatorunge. Den är vack-ert chokladbrun, ögonen inåtvända,

åttio spetsiga tänder pryder de slutna kä-karna till höger och vänster. Stjärten har stelnat i en nittio graders krok, yttersta spetsen är gnagd av tidens tand. Också de om människohänder påminnande klorna har delvis smulats sönder. Mycket vatten har runnit genom Everglades, sedan alli-gatorungen gick sitt öde till mötes.

Döden måste ha slagit till strax innan en ung finländsk collegestipendiat liftade ned från Massachusetts till Florida. Det var i början av juni 1957. Någonstans på vä-gen ned till Key West – om inte på vägen upp – inhandlade ynglingen en uppstop-pad alligatorunge för en billig penning. Han köpte också en väska av alligator-skinn åt sin mamma, med ett grinande huvud som bevis på äkthet. Inslag i en livlig kommers, som ett decennium senare ledde till att Alligator mississippiensis erhöll stämpeln Endangered species. Om inte re-soluta kraftåtgärder satts in i tid, kunde amerikanska alligatorn i dag mycket väl vara en utrotad art.

Två decennier efter att varningen utfär-dats hade alligatorn dessbättre återhäm-tat sig. Genom att dels begränsa jakten, dels föda upp alligatorer på stora farmer, hade beståndet fåtts att stiga till betryg-gande siffror. I dag simmar cirka 4 000 alligatorer omkring i Everglades väldiga träskmarker, förutom på flera andra håll i Florida och andra sydstater. Alligatorn är officiell delstatsreptil både i Florida, Loui-siana och Mississippi. En mestadels skygg och harmlös varelse, trots sitt avskräckan-de utseende. Ett 6 fots kraftpaket, vilket motsvarar 1 meter och 80 centimeter. Att jämföra med min alligatorunges blygsam-ma 41 centimeter.

Som ett av 30 eller 50 syskon i en kull knaprade sig ungen i tiden ut ur skalet, med hjälp av en sinnrik äggtand. En för-trollad värld öppnade sig för dess ögon. Everglades (om det nu var där den föddes), nationalpark sedan 1947, 6 000 kvadrat-kilometer skyddad mark, Reservation of the Biosphere sedan 1976, sträckande sig över Floridas sydspets. Ett skiftande sagoland, styrt av ständiga säsongbetonade fluktu-ationer av vatten, bestående av allt från estuarier och starrkärr till mangroveöar

och barrskog. Från Okeechobeesjön långt i norr rinner ett väldigt obestämt flöde lång-samt söderut genom Big Cypress Swamp, till den egentliga nationalparken. Sex mil-joner Miamibor dricker dess vatten, 350 fågelarter häckar i dess sköte, ett tusen-tal växter inklusive 120 träd har sina röt-ter i dess jord. 300 fiskarter är mantals-skrivna här.

En förtrollad värld, till en tredjedel be-stående av sötvatten, till en tredjedel av brack- och saltvatten och till en tredjedel av öppet vatten. En näringsväv av oänd-lig komplexitet, ständigt hotat av många

faror, fosfor- och kväveläckage från sock-errörsodlingar inte minst, på längre sikt framför allt av den globala drivhuseffek-ten. Det allt varmare klimatet leder till att havsytan stiger i accelererande takt; om ett sekel beräknas den vara en halv meter högre än i dag. Trots ett aktuellt projekt i mångmiljardklassen i syfte att leda ner mer sötvatten från sjön i norr, kvarstår risken för att sötvattensområdet en dag kollapsar inför en massiv saltpuls. Då är också alli-gatorn i farozonen.

Alligatorn föredrar sötvatten. Dess dub-belt så stora kusin krokodilen, Crocodylus acutus, väljer däremot bräckt och salt vat-ten. I dag är Everglades dock tillräckligt rikt för att inrymma vardera – som den enda platsen på jorden. Om det nu skän-ker någon tröst åt alligatorungen på mitt bord.

Till Everglades kom jag aldrig, i slutet av mitt amerikanska skolår. Men år 1976 hälsade jag med familjen på hos en gammal rumskamrat från Williams College, som vid det laget bodde i Tallahassee, Floridas huvudstad, belägen i nordväst. Sumpmar-kerna däruppe är betydligt blygsammare än nere i söder, men hur det nu var lycka-des vi boka en swamp tour i motorbåt, på den närbelägna Black Swamp, om inte mitt minne sviker mig. Hur som helst minns jag som i går den långsamma färden längs en blod eller bayou, med djungelartade strän-der och sandbankar, där alligatorer gäs-pade i vädret. Djungeln surrade av röster, fåglar av oräkneliga slag flög över våra hu-vuden, och med jämna mellanrum peka-de kaptenen ut en attraktion av ovanli-gare slag, till vår besvikelse dock ingen floridapanter.

Kaptenen var en afrikan-amerikan i det större formatet, vars bärande bas med ens övergick i gäll diskant. Detta

skedde när vi åkte in i en åsk-front, med blixt, dunder och

ett kortvarigt slagregn. Åsk-rädslan blommade upp i en sång på obegriplig kreolska, men så fort fronten blåst vidare var kaptenen sitt gam-

la jag igen. Så vitt jag vet slog blixten inte ned i skogen

och antände den, vilket då och då inträf-far, till stor välsignelse för biotopen.

Några alligatorungar minns jag inte att jag skulle ha ”bongat”, men jag har ju min egen unge på bordet. Med en lätt känsla av skuld ser jag på den. Du fick aldrig chan-sen att leva ett fullgott liv, att växa dig stor, plaska omkring i träsken, bidra till ett hål-la den förargliga horngäddan under kon-troll, ädelfiskens stora gissel. Ej heller fick du gräva gater holes, djupa gropar som vid torrperioder räddar livet på myriader fis-kar, sköldpaddor och kräldjur. Inte fick du delta i de vårliga alligatordanserna, där var tar sin så tar jag min. Och inte fick du lägga dina ägg på en varm bädd av löv, varvid de ungar som föds är av manligt kön, eller i svalare våtmarker, där honorna kläcks. Om du nu själv är hona. Oddsen är i alla fall 5:1.

Orörlig ligger du på mitt bord. Käkarna har stelnat i ett mångtydigt grin.


nATUR Och MilJÖ inFORMeRAR

Då Stig Johansson, som valdes till förbundsordförande våren 2011 för tre år framåt, vintern 2012 meddelade att han måste avgå efter bara ett år på posten, blev det brått att hitta en ef-terträdare. Men valberedning-en lyckades få fram en kandidat lämpligt till förbundsmötet.

Efter att ha blivit grund-ligt utfrågad av speciellt mö-tets yngre deltagare valdes se-dan Camilla Strandberg-Pane-lius till ordförande i frånvaro av andra kandidater. En intervju med henne finns på sid. 30.

Nya representanter för Åland, Åboland och NylandNatur och Miljös styrelse ge-nomgick även andra föränd-ringar. Den åländska represen-tanten heter nu Jannika Reed. Hon har en bakgrund som ak-tiv i en rad olika miljöorgani-sationer i USA, där hon bott i 30 år. Reed blev nyligen invald i styrelsen för Ålands Natur

och Miljö. Hennes personli-ga suppleant i Natur och Mil-jös styrelse är Linda Uotila, ny även hon

Som ny representant för Åboland invaldes Håkan Ek-lund, mångårig styrelsemedlem i Åbonejdens Natur och redak-tör för tidskriften Skärgård. Ek-lund har i ett stort antal tid-ningsartiklar, även i Finlands Natur, gjort sig känd som en stark försvarare av skogs naturen och de stora rovdjuren. Som suppleant för Åboland fortsät-ter Carolina Silin.

Även i Nyland blev det byte av styrelseledamot då Jon Lind-ström invaldes som ny. Lind-ström är miljövetenskaps-studerande och har en bak-grund som civiltjänstgörare på NoM:s kansli och som riks-dagsman Pekka Haavistos spe-cialmedarbetare. Lindström fick hård konkurrens om styrel-seposten av Erika Lähde. I om-röstningen segrade Lindström, men Lähde invaldes som supp-leant för Nyland.

Ur styrelsen avgick Tor-björn Björkman och Dan Jan-sén (Åland) och Eva Sandberg-Kilpi (Nyland). Den sistnämn-da fungerade som förbundets viceordförande under 2011–2012. Som förbundets CGR-revisor fortsätter Anders Lun-din från CGR-samfundet KPMG Oy Ab. Peter Svens-son från samma CGR-sam-fund valdes till revisorssupp-leant. Tom Gullberg fortsätter som verksamhetsgranskare.

Fortsatt satsning på primärnäringarna Förbundsmötet godkände ef-ter en del diskussion styrelsens

förslag till verksamhetsplan för 2013. I enlighet med gällande treårsplan är det centrala tema-områdena jordbruk, skogsbruk och fiske. Bland målsättning-arna för jordbrukets del finns ökad andel ekologisk produk-tion, minskade utsläpp till vat-tendragen och bevarande av den biologiska mångfalden på vårdbiotoper. På skogssidan vill Natur och Miljö göra Metso-programmet bättre känt bland skogsägare och verka för en bättre naturvård i ekonomisko-gar. Det senare sker bland an-nat genom information om de nya möjligheter den förnyade skogslagstiftningen erbjuder.

Förbundsmötet i april:

Strandberg-Panelius ny ordförandenatur och Miljös styrelse 2012–2013Ordförande Camilla Strandberg-Panelius, [email protected]örande Jon lindström (Nyland), [email protected]

Ordinarie medlemmarJannika Reed (Åland), jannikareed(@)gmail.comPatrik Byholm (Österbotten), patrik.byholm(@)helsinki.fifrank Hoverfelt (Nyland), frank(@)hoverfelt.fiHåkan Eklund (Åboland), hawk.eklund(@)gmail.comTeresa Turtonen (Österbotten), tessa@)martha.fi

Personliga suppleanterlinda uotila (Åland), linda.uotila(@)gmail.comRalf Wistbacka (Österbotten), ralf(@)wbe.fiKristina lindström (Nyland), kristina.lindstrom(@)welho.comCarolina Silin (Åboland), carolina.silin(@)novia.filähde Erika (Nyland), elahde(@)abo.fiJan Åström (Österbotten), astrom(@)csc.fi

Natur och Miljö valde på sitt förbundsmöte i Vasa den 14 april Camilla ”Mili” Strandberg-Panelius till ny ordförande för förbundet. Styrelsen fick även andra nya intressanta namn i sina led.

Glada miner efter välförättat värv – förbundsmötet 2012 är avklarat.

TExT & fOTOMAGnUS öSTMAn



Det är ett faktum att vi idag har tillgång till närmast oänd-ligt mycket fakta samtidigt som vår kunskap minskar. Att eko-systemen i naturen fungerar är en förutsättning för liv på jor-den – därför är det viktigt att alla, oberoende av yrke, har en grundläggande kunskap om naturen. Problemet är att ju mindre vi vet om naturen om-kring oss, desto mindre vill vi värna om den och skydda den. Forskning visar att miljömed-vetenhet har direkt koppling till naturupplevelser.

Men det är värt att poäng-tera att intresse för biologi och uteliv inte automatiskt leder till en aktivt hållbar livsstil. Andra komponenter behövs också. Just därför vore det bra att öka samarbetet kring miljöfostran, då en bred kompetens och oli-ka infallsvinklar finns, redan inom tredje sektorn.

Tredje sektorn har avgörande rollUnder seminariet i Vasa den 13.4 kom flera aktörer inom tredje sektorn till tals, bland dem representanter från Kors-holms 4H, Finlands Svenska Idrott och naturskolan Villa Elba. Tredje sektorn har ett stort ansvar då det gäller beva-randet av naturkunskapsarvet och att få såväl unga som gamla att röra sig i naturen. De kan i många fall få människor ut i naturen på ett sakkunnigt sätt. Naturutfärder ordnade av med-borgarinstitut i bland annat Malax och Vasa har varit po-pulära och skol- och daghems-grupperna vallfärdar till natur-skolorna runtom i landet.

Under paneldebatten, där

lokalpolitiker diskuterade kommunernas och tredje sek-torns roll i att öka naturkun-skapen bland kommuninvå-narna, framgick det tydligt att trots att det enligt läropla-nen ligger på kommunens an-svar att få barnen ut i naturen är det ändå ofta tredje sektorn som står för den biten. Ett ly-sande exempel på hur detta har lösts i praktiken är natursko-lan i Karleby, Villa Elba. Den är gratis för stadens skolor ef-tersom naturskolan finansieras av staden.

– En samkommunal natur-skola har varit påtänkt men strandat på grund av krånglig byråkrati, säger Tom Gullberg (sfp, Vasa) som deltog i panel-debatten som ordnades som av-slutning på seminariet.

– Den vanliga grundskolan kan göra mycket själv och tred-je sektorn kan komplettera sko-lornas ordinarie undervisning i naturkunskap och miljöfost-ran, menade skoldirektören i Vasa, Birgitta Höglund som också deltog i debatten.

Paneldebattörerna var posi-tivt inställda till en sorts portal där tredje sektorn gemensamt

marknadsför sin verksamhet. Ann-Sofi Backgren (fullmäk-tigeordförande i Korsnäs) an-ser att det vore bra att arrang-era tredje sektorns utbud som smörgåsar på en smörgåsbricka så att skolorna kunde välja det de är intresserade av.

Intresset i Österbotten överraskadeMaria Svens, naturskollärare på Kvarkens naturskola, var positivt överraskad över hur paneldebattörerna engagerade sig i frågorna, trots att de inte är biologer eller miljö fostrare.

– Framför allt visade debat-ten att inställningen är positiv till en förstärkt miljöfostran i Österbotten, liksom synen på tredje sektorns verksam-het, berättar Maria Svens efter seminariet.

Det största problemet för re-gionens kommuner att delta i finansieringen av naturskolors verksamhet är de krympande ekonomiska resurserna. Natur och Miljö hoppas att diskussio-nen kring ett ekonomiskt stöd till Kvarkens naturskola kun-de fortsätta med representanter från alla berörda kommuner.

Hur rädda naturkunskapsarvet?Varför är det så viktigt att kunna saker om naturen? Vi kan ju på några få sekunder få fram drösvis av information tack vare internet. Den frågan sysselsatte ett femtiotal lärare, lärarstuderanden och lokalpolitiker på Natur och Miljös seminarium i Vasa om hur naturkunskapsarvet ska räddas.

Maria Svens, lärare vid Kvarkens naturskola, följde noga med den givande dis-kussionen under miljöfostranseminariet i Vasa.

TExT & fOTOJOn RIkbERG

När det gäller fisket verkar Natur och Miljö för att fiskar-nas förökningsområden skyd-das. Hotade stammar av fisk, såsom vild östersjölax, bör ut-sättas för ett mindre fisketryck. Sälstammarnas livskraft garan-teras genom förvaltning. Na-tur och Miljö verkar för hållbar fiskkonsumtion genom att spri-da information om hur ”skräp-fisk”, såsom braxen och andra mörtfiskar, kan utnyttjas som mänskoföda.

Verksamhetsplanen för 2013 omfattar inga radikala föränd-ringar jämfört med nuvarande verksamheten. En större för-ändring gäller dock Finlands Natur; förbundsmötet beslöt att den planerade övergång-en till fyra omfattande num-mer med årstidstema genom-förs 2013.

Förbundets budget för 2013 balanserar på 684 000 euro. Av intäkterna utgörs 140 000 euro av verksamhetsintäkter, 105 000 euro av medlemsintäk-ter och 435 000 euro av bidrag och understöd från offentliga och privata källor. Den största enskilda utgiftsposten är per-sonalkostnaderna, som står för två tredjedelar av kostnaderna totalt.

Underskott 2011Verksamhetsberättelsen och årsberättelsen 2011 godkän-des utan större ändringar. En översikt av verksamheten 2011 ingick i Finlands Natur nr 1/2012.

Bokslutet för 2011 visade ett underskott på knappt 25 000 euro. Underskottet be-dömdes som betydande men hanterbart. Dess främsta orsak var att Finlands Naturs prenu-merations- och annonsintäkter blev lägre än väntat. Ökade lö-nekostnader på grund av för-äldraledigheter bidrog också.

Styrelsen beviljades ansvars-frihet av förbundsmötet enligt revisorernas förslag.



– Det här är kul. Nu ska vi satsa på att stärka vi-käns-lan och locka fler barnfamiljer och unga med i förbundet, sä-ger Natur och Miljös nytillträd-da ordförande Camilla "Mili" Strandberg-Panelius.

Mili betonar vikten av att Natur och Miljö har projekt i hela Svenskfinland och att vi försöker inspirera och stö-da lokalföreningarna i ännu högre grad än idag. Hon vill vara närvarande som ordföran-de och har redan kommit igång med att engagera och inspirera personalen.

Nu blåser det nordiska vin-dar på Natur och Miljö. Mili har en mångårig erfarenhet av nordiskt miljöarbete och är en stor vän av konstruktiv debatt-kultur. Samtidigt vill Mili job-ba för stor öppenhet.

– Jag vill koppla det lilla till det stora. Miljöfrågor får inte enbart vara högflygande ideal och vackra drömmar. De mås-te förankras här och nu, i varje människas vardag, anser Mili och tar upp Klimatpiloterna i Östra Nyland som ett skol-exempel på ett lyckat projekt: lokalt förankrat, konkret och kopplat till vardagen.

Mili är uppvuxen i Ekenäs, men hon bor idag i Helsing-fors. Hon är agroforstmagister med miljövård som huvudäm-ne. Till vardags arbetar Mili som miljökonsult. För tillfäl-let följer hon upp LIFE natur-skyddsprojekt på uppdrag av EU-kommissionen.

Är Natur och Miljö beroendeframkallande?I fyra år gick det, men sen var det kört igen. Längre än så kla-rade Mili inte av att vara borta från gemenskapen inom Na-tur och Miljö. I över 20 år har hon engagerat sig i förbundet – nio år som styrelsemedlem och före det som naturskollära-re. Det var som frivilligarbetare som hon hittade till förbundet redan på 1980-talet.

– Mitt första minne av Na-tur och Miljö är att jag käm-par genom snöslasket mot Båtsmansgatan i Helsingfors. Drypvåt kommer jag fram till någonting som påminner om en gammaldags, mysig butik.

Natur och Miljös mini affär på gatuplanet ser fin och pryd-ligt ut. Här säljs allt från böcker från Natur och Miljös eget för-lag, Miljöförlaget, till jutekassar

och Ecover diskmedel och hemkemikalier. Sortimentet av miljöprylar till salu varierar och omfattar tidvis även fågelholkar och kompostmaskar.

– Det är ett feelisställe. Men i de bakre utrymmena är det totalkaos, skrattar Mili.

Och det är i det kaoset som tjugoåriga Mili hamnar. Hen-nes jobb är att sköta julpost-ningen av kalendrar och jul-kort. Att hon just valde att job-ba på Natur och Miljö var en självklarhet som svenskspråkig miljövårdsstuderande. Det var här hon skulle vara. Punkt.

– Det var nog främst gene-ralsekreterare Ulli Cronströms förtjänst att jag började enga-gera mig. Jag blev fascinerad. Hon var så inspirerande, kunde massor och trodde fullt och fast på det vi sysslade med.

Huvudorsaken till att Mili ännu i dag är aktiv inom Na-tur och Miljö är att hon tycker att det är härligt att jobba med dedikerade människor som tror på samma sak som hon själv.

Urban Utter födsI Norge hade Cronström stött på någonting hon gillade: mil-jödeckarna. Då fick Mili och

Andrea Packalén i uppgift att hitta på någonting motsvarande för Natur och Miljös barnverk-samhet. Detektiven Urban Ut-ter kom till – med förstorings-glas och rutig mössa. Urban Utter lämnade små papperslap-par ute i naturen och via dem lockade han barnen att tänka, lösa miljömysterier och själva utföra olika små experiment. Mili minns att Urban Utter på-pekade hur smutsig snön var och att barnen fick experimen-tera med att rena vatten själva. Snart var miljödetektivkoncep-tet klart och det var dags att testa det på barnen. Tidpunk-ten var vald: Lucia dagen 1992 klockan 15.

– Allt gick plörinäksi, skrat-tar Mili. De hade flyttat tid-punkten för luciatåget, så just när vi skulle sätta igång med deckarna vandrade luciatåget ner för kyrktrappan och alla potentiella miljödeckare var på annan ort. Ingen kom.

Men en bättre tajmad lanse-ring av miljödetektiverna gjor-de susen, civiltjänstgöraren åkte runt i skolorna och värva-de detektiver, miljömysterierna utvecklades år för år och idag utgör miljödetektiv-konceptet

natur och Miljös nya ordförande har tillträtt

Med stärkt vi-anda mot nya utmaningarFull av entusiasm och med ett varmt och glatt leende tog Camilla Strandberg-Panelius, kallad Mili, över tyglarna för Natur och Miljö under förbunds- mötet i Vasa.

TExT hEnRIkA MERCAdAnTEm

agn

us

öst

ma

n



ramen för Natur och Miljös barnlägerverksamhet.

Från heimlaga till professionelltÄr Natur och Miljö idag sam-ma organisation som då Mili först blev medlem?

– Visst är värderingarna och det vi arbetar för det samma, men det har ju skett en jätte-förändring i hela samhället, be-tonar Mili. Och det är beund-ransvärt att Natur och Miljö följt med sin tid.

På 1970- och 1980-talet var miljöarbetet mycket mer ideellt och nästan allt gjordes på fri-villigbasis. Från 3 anställda är vi idag uppe i 12. Miljöorga-nisationerna var proteströrelser och sågs inte alltid som seriösa samarbetspartners.

Idag är Natur och Miljö en organisation med stark inte-gritet och ett gott rykte. För-bundet anlitas som sakkunnig-instans och deltar i otaliga na-tionella arbetsgrupper och förekommer ofta i media. Na-tur och Miljö är också en vik-tig aktör inom miljöfostran. I dag trycks publikationer och tidningar med proffsigt utseen-de, layoutade av grafiker. Mili minns hur de själva skrev och

ritade barntidningen Miljösno-ken och kopierade upp och de-lade ut den till barnen.

Räck ut handen till nya människor Mili anser att Natur och Miljös nuvarande val av temaområden är lyckat. Genom att satsa på jordbruk, skogsbruk och fiske kommer vi i kontakt med nya befolkningsgrupper och börjar bygga broar till nya potentiel-la medlemmar. Trots att Mili i princip ställer sig skeptisk till samarbete med företag ser hon en möjlighet till en försiktig öppning gentemot företagen.

– Se till exempel på WWF:s fiskprogram. Genom samarbe-te med företag och restauranger kan man uppnå goda resultat. Om hotade fiskarter avlägsnas från menyerna och miljöorga-nisationen samtidigt får publi-citet, så ser jag det som mycket positivt, funderar Mili.

Utvecklingen går åt rätt håll. Enligt Natur och Miljös ordfö-rande känns det jättebra. Nu gäller det bara att locka med allt fler människor så att för-bundet kan fortsätta och växa och göra ett ännu bättre jobb för naturen och miljön.

Ta vara på chansen och bekanta dig med allmänna, men ock-så mera sällsynta vilda växter i din näromgivning. Med hjälp av kunniga guider är det lättare att lära sig! Dessutom träffar du andra naturintresserade mänskor.

Utfärder arrangeras på olika håll i Svenskfinland; se händelse-kalender på sid. 34. Utfärderna är 2–3 timmar långa, kostnadsfria och öppna för alla intresserade. Ingen förhandsanmälan krävs.

Förgätmigej (Myosotis scorpioides) är tema-art för de vilda blom-mornas dag i år. Förgätmigejen är en flerårig ört som förekommer allmänt i södra och mellersta Finland, men är fåtalig i Lappland. Förgätmigejen växer typiskt på frodiga å- och sjöstränder och på strandmader, men den trivs också i närheten av källor och i fuk-tiga kärrsänkor. Den blommar i juni-augusti.

Beskyddare för de vilda blommornas dag år 2012 är miljö-minister Ville Niinistö.

De vilda blommornas dag har sina rötter i Danmark, där da-gen har firats sedan 1988. I Finland arrangeras dagen av Finlands Naturskyddsförbund, Natur och Miljö, Luonto-Liitto, Societas Biologica Fennica Vanamo, Societas pro Fauna et Flora Fennica, Forststyrelsens Naturtjänster, Naturhistoriska centralmuseets bo-taniska museum, Finlands miljöcentral, Biologi- och geografilä-rarnas förbund BMOL, växtarbetsgruppen och WWF Finland.

På de vilda blommornas dag ordnas vanligen omkring 100 utfärder i Finland med sammanlagt över 2 000 deltagare. Som guider fungerar växtintresserade på frivilligbasis.

Mera information hittar du på Natur och Miljös hemsida www.naturochmiljo.fi.

de vilda blommornas dag den17 junide vilda blommornas dag firas söndagen den 17 juni runt om i Norden. följ med på någon av de givande utfärderna!

heikki willamos fotoutställning Skogsåret i kristinestad25.6–10.8.2012, må-sö kl. 9-19. Fotogalleriet vid bottenhavets sjukhus, Lappfjärdsvägen 10, kristinestadfotoutställningen Skogsåret består av naturfotograf, författare och redaktör Heikki Willamos svartvita naturfotografier och är en beskrivning av årscykeln i skogen, av en människas känslor i skogens stillhet och en berättelse om människans och natu-rens förhållande. Willamo filosoferar om skogen som kulturarv och som grogrund för hans egna rötter. Han jämför en gammal, fredad skog med de omgivande ekonomiskogarna och funderar på skogens betydelse i dagens finland.

Människan i skogen 27.7 kl. 15, Bottenhavets sjukhus. diskussionstillfälle om män-niskan i skogen med bl.a. Heikki Willamo.

Skogsåret är en del av ett projekt kring miljöbildning där Natur och Miljö samarbetar med Maaseudun sivistysliitto. Svenska kulturfonden finansierar den svenska verksamheten.

Välkommen till Mickelsörarna!Skogsrestaureringsläger 30.7-3.8. 2012På lägret försöker vi återställa ännu en tallplantering på Källskär till naturtillstånd genom att stjälpa omkull tallar för att ge mer livsrum åt gran och lövträd. Träden kommer att lämnas kvar i skogen för att bli till död ved. Vi kommer också att ringbarka ett litet antal tallar för att skapa stående död ved. avsikten är också att bränna några av de provytor som ställdes i ordning under lägret 2010. Bränd död ved är en verklig bristvara i dagens skogar. Åtgärderna görs utgående från en plan som Niclas fritzén uppgör. Jouni Elonen från forststyrelsen deltar i lägret.

Vi gör också annat än stjälper träd! På Källskär bygger vi, uppmuntrade av att boet vi byggde 2009 blev bebott, ännu ett konstgjort fiskgjusbo. Vi kommer också att inventera storlom och smålom i de sjöar där häckningsflottar tidigare satts ut. På agendan finns även uppsättning av holkar för knipa och skrake. Vi gör en exkursion till en av de gammelskogar som finns på Mickelsörarna och besöker ängsmarken vid Gårdarna.

Oravaisnejdens Natur r.f. och forststyrelsen står för trans-porten Mickelsörarna-Maxmo t/r samt för kost och logi. Vi åker ut måndag kväll och återvänder fredag eftermiddag. i skrivande stund är finansieringen oklar, men vi utgår från att det ordnar sig!

Anmälningar senast 23.6 till Ralf wistbacka 050-5166817, [email protected]



I Finland är det en principsak att vara karaktärsfast. Det inne-bär att man absolut inte änd-rar åsikt och därmed inte hel-ler sina vanor. Ny information som borde kullkasta åsikterna rullar kontinuerligt in. Men in-formationen ignoreras. Attity-derna fastnar.

Den här inställningen brom-sar utvecklingen, betonade Jon-ne Hellgren från Natural In-terest under Klimatpiloterna i Östra Nylands slutjippo på Kulturhuset Grand i Borgå den 23 april. Hellgren räkna-de ut Klimatpiloternas kolfot-spår och presenterade resulta-ten under slutjippot.

Natur och Miljös två-åriga projekt Klimatpiloterna i Östra Nyland gick ut på att tretton fa-miljer i östra Nyland antog 12 utmaningar för att minska på sina kolfotspår. Projektledare Christel ”Ciso” Lindblad stöd-de och uppmuntrade kontinu-erligt deltagarna att tänka om och att pröva på nya lösningar i vardagen. Via Klimatpiloterna bröts det gamla invanda sättet att tänka på, berättar Klimatpi-lot Elisabet Fält-Grönqvist.

– Jag kom över attitydtrös-keln och nya idéer satte sig un-der projektets gång ända in i ryggmärgen, tillägger hon.

Minska kolfotspåren utan enorma omställningarDet visade sig att Klimat-piloternas kolfotspår minskade med sammanlagt 21 procent, en siffra man gott och väl kan vara stolt över. De duktigaste familjerna minskade sina kol-fotspår med över 30 procent.

Hur lyckades Klimatpiloter-na med detta?

Svaret är: Genom många små förändringar. Klimatpilo-terna bytte till grön el, sänkte inomhustemperaturen framför allt i sina förvaringsutrymmen, de tilläggsisolerade, ställde in

jordvärmepumpen rätt, kör-de bil på ett mer klimatvän-ligt sätt, sorterade avfall, bytte till energisnålare lampor och åt mera vegetarisk mat. En di-ger lista på saker vi alla kunde göra för att minska på våra egna kolfotspår!

– Klimatpiloterna visar att det är möjligt att leva klimat-smart och samtidigt att det inte betyder att man måste leva som man gjorde på 1950-talet, för-klarade Jonne Hellgren.

Varför gör alla inte som Klimatpiloterna? Ordförande för stadsfullmäk-tige i Borgå, Mikaela Nylander (sfp), hyllade under sitt häls-ningstal Klimatpiloterna. Hon betonade exemplets makt och konstaterade att det är hon och de andra beslutsfattarna i sam-hället som bör skapa förutsätt-ningar för att de invånare som vill leva mer miljövänligt ska kunna göra det. Vad det bety-der att kommunalpolitikerna i praktiken kommer att göra, sa hon inte, men hon passade på att lyfta fram satsningarna på bostadsområdet Skaftkärr där Borgå beaktat miljöaspekterna redan under planläggningen.

Maktlösa lokalpolitiker Under slutseminariets sista tim-me fick Klimatpiloterna ställa

sina knepiga frågor till lokal-politiker från Sibbo, Borgå och Lovisa. En central fråga var hur politikerna kan påverka i kam-pen mot klimatförändringen.

Kaj Bärlund (Borgå stads-styrelses ordförande, SDP) som deltog i paneldebatten menade att man som politiker skall göra det så lätt som möjligt för en-skilda individer att fatta de rät-ta besluten, exempelvis genom att bygga energisnåla bostads-områden. Å andra sidan under-strök Thomas Rosenberg (full-mäktigeledamot i Lovisa, sfp) vikten av medborgarorganisa-tionernas verksamhet.

Det är bra att arbeta på oli-ka fronter, sade Rosenberg och konstaterade att det är lättare att påverka via en medborgar-organisation än som politiker.

Under debatten framgick det att ett av de största hindren till att politikerna ska kunna på-verka utvecklingen i miljövän-lig riktning är upphandlings-kriterierna. Kommunerna upp-handlar service och varor från olika företag och borde kunna välja kriterier som stöder miljö-vänliga alternativ.

Under diskussionen blev det klart att få lokalpolitiker kän-ner att de kan påverka kriteri-erna för upphandlingen. Lokal-politikerna skyllde bristerna på tjänstemännen. Rädslan för att

välja fel kriterier, med rättsliga påföljder, är stor. Men framför allt kom det fram att okunska-pen om vad man kan välja för kriterier är skrämmande stor bland politikerna. Alla talade om vikten av miljövänlighet. Men att ta ansvar för att kom-munens inköp styrs i rätt rikt-ning var alls inte lika populärt. Kaj Bärlund (sdp) påpekade att kommunernas val genomgåen-de styrs av priset på servicen el-ler varorna.

Andra diskussionsämnen under debatten var vikten av närmat och Linda Karhinen (fullmäktigeledamot i Sibbo, Saml.) berättade också om fun-deringar kring en fastighets-beskattning som vore lägre för dem som köper energisnåla hus. Hur det skulle förverkli-gas var dock oklart.

Lokalpolitikerna var mycket debattglada. Till sist ville Ciso än en gång rikta ett stort och uppriktigt tack till alla som del-tagit i projektet och lyfte upp hur viktiga Klimatpiloterna bli-vit för henne. Det var precis det hon förutspådde då Klimatpi-loterna sparkades igång för två år sedan. Och samtidigt förstod man att projektet inte är slut än. En gång Klimatpilot – all-tid Klimatpilot. Kliver du över attitydtröskeln fortsätter enga-gemanget av bara farten.

klimatpiloternas recept:

Kliv över attitydtröskeln!TExT

hEnRIkA MERCAdAnTE & JOn RIkbERG

Projektledare Ciso lindblad längst till höger blev avtackad av Kilmatpiolterna under slutseminariet.

hen

rik

kett

un

en



kolfotspår – vad är det?då man vet hur mycket växthusgaser tillverkningen av en viss produkt förorsakar kan man räkna ut en persons kolfotspår genom att addera växthusgasutsläppen för de produkter per-sonen förbrukar under en viss tid. alla växthusgaser räknas om till att motsvara klodioxid och kolfotspåret anges som kilogram koldioxidekvivalenter (kg CO2e).Klimatpiloternas kolfotspår räknades ut under tre jämförbara månader i början och slutet av projektet. Piloterna samlade in-formation genom att spara kvitton på allt de hade köpt, notera bilåkning, kollektivtrafik och förbrukad el samt väga allt avfall. informationen sammanställdes av projektledaren och sedan räknade Natural interest om resultaten till koldioxidutsläpp.alla Klimatpiloters sammanlagde kolfotspår för utgångslägets tre vintermånader var 70 523 kg CO2e. Räknat per person för tre månader blev medeltalet 1 567 kg CO2e. det sammanlag-da kolfotspåret var i slutet av projektet 57 105 kg CO2 e. Mest korrekt är att ange kolfotspåret per person för de tre slut-månaderna, 1 241 kg CO2 e, varvid minskningen uppgick till nästan 21 procent. förändringen i de enskilda Klimatpiloternas kolfotspår varierade mellan +15 procent och –34 procent.

Förändringar i familjen var en faktor som påverkade kolfot-spåren. I en Klimatpilotfamilj flyttade en sambo in och ökade familjens livsmedelskonsum-tion och bilkörning. Å andra sidan är den inflyttade sambon en stark anhängare av grön el och uppmanade Klimatpilo-ten att byta till el enbart pro-ducerad med vindkraft. Efter-som huset är uppvärmt med direkt elvärme, men vindelen beräknas ha noll som utsläpp, sjönk boendets kolfotspår med cirka 2 000 kilogram till noll i den här familjen. Två andra Klimat pilotfamiljer har också bytt till grön el. De har ändå annan uppvärmning och sänk-ningen blev inte så dramatisk.

Energibesparingar, ekologisk bilkörningFamiljerna minskade sin energi-förbrukning genom många oli-ka åtgärder och sparade därmed också en del pengar. I början av projektet var familjerna oroli-ga över att de åker mycket bil. Den största minskningen (-40 procent) uppnåddes i familjen som flyttade närmare båda par-ters arbetsplats. En Klimatpilot berättade att hon har slutat an-vända motorvägen då hon åker till jobbet och fått en lugnare

arbetsväg med mindre bränsle-förbrukning. Vägen är lika lång och tar i tid inte heller nämn-värt längre eftersom alla trafik-stockningar undviks. Två Kli-matpiloter har också uppgett en betydande minskning (un-gefär 0,5 liter/100 kilometer) i bilens bränsleförbrukning. Det här som ett resultat av kursen i ekonomisk bilkörning.

Mera vegetariskt, mindre köttÅtgärder som har minskat kolfotspåret för livsmedel är mindre köttförbrukning, efter-tanke i matbutiken, egen od-ling, bär- och svampkonsum-tion och en strävan efter att inte slänga bort mat.

I en av familjerna är fyra av fem personer numera vegetari-aner. I flera andra familjer har den vegetariska matens andel ökat betydligt, också då Kli-matpiloterna äter på jobbet.

Längre resor med flyg miljöbovarEfter diskussioner med Na-tural Interest och Klimatpilo-terna beslöt vi att lämna bort semesterresorna. Det här där-för att vi bedömer att en lång semesterresa inte är ett dagligt vardagsval utan något som bor-de delas upp på hela året eller, i vissa fall, på flera år.

Då bör vi ändå komma ihåg

att ett lätt sätt att minska sitt kolfotspår är just att lämna bort de långa semesterresorna. En fempersoners familjs resa till Kanarieöarna ger ett kolfotspår på 14 137 kg CO2 e. Som jäm-förelse kan vi också se att då du flyger 1 000 kilometer ger det upphov till 302 kg CO2 e, men då du åker samma sträcka med tåg orsakar du bara 50 kg CO2 e (uträknat enligt information från Natural Interest). Utsläp-pen är alltså sex gånger större med flyg än med tåg.

Håller fast vid ny livsstilUnder Klimatpilottiden har vi sett att alla livets skeden bi-drar till kolfotspåret och ibland kan vi inte påverka dessa ske-den. Många Klimatpiloter har ändå fått ett nytt sätt att tänka och försäkrar att de naturligtvis kommer att hålla fast vid den nya livsstilen. Förändringarna kändes små och har varit lätta att föra in i det dagliga livet.

Skribenten är projektledare för Klimatpiloterna i Östra Nyland

Vad harklimatpiloterna gjort?

Kolfotspårets sammanlagda förändring för alla Klimatpiloter från 2011 (blå staplar) till 2012 (röda staplar). den svaga ökningen för den övriga trafikens del beror på ökad användning av kollektivtrafik. Enheten är kg CO2 e.

Klimatpiloternas medvetna val ligger bakom största delen av den uppmätta minskningen i deras koldioxidutsläpp, men även tillfälligheter spelade in.

boende

bil

övrig trafik

konsumtion

Livsmedel

Avfall

Kolfotspårets fördelning sammanlagt för alla Klimatpiloter.

Mer om klimatpiloternas kolfotspår och hur det räknades ut på www.klimatpiloternas.fi.

2500

2000

1500

1000

500

0 Boende Bil Övrig trafik Konsumtion livsmedel avfall

TExT & fOTOChRISTEL LIndbLAd



natur och Miljö är en svensk språkig miljöorganisa-tion grundad år 1970.

OrdförandeCamilla Strandberg-Panelius:tel, 050 [email protected]

natur och Miljös kansli i helsingfors öppet vardagar kl 9–16. Adress:Annegatan 26 (4:e vån.)00100 helsingfors

Tel. (09) 6122 [email protected]

Verksamhetsledarebernt nordman:[email protected]

kontonummer i Finland: Sampo 800011–1329010Sverige: 5090–9407

Fler kontaktuppgifer och aktuell information:www.naturochmiljo.fi

det händer i föreningarnaEsbo miljöföreningStyrelsemöte på Villa apotek, Präsgårdsvägen 5, Esbo centrum, må 11.6. kl. 17.30. Kaffeservering. Välkommen!

Sö 17.6. Utflykt på de vilda blommornas dag.

lö 25.8. Familje-evenemang på Esbo-dagen.

Närmare uppgifter på vår hemsida www.espyy.net

helsingfors miljöföreningHelsys kontor på Kotkag. är stängt 4.6–ca 1.8. frågor eller önske-mål om vår verksamhet: [email protected]. frågor om utflykterna eller kurserna till utflyktsansvariga Tiina Raivikko ([email protected] Helsys evenemangskalender på www.sll.fi/uusimaa/helsy/retket. Exkursionerna är finskpråkiga om inte annat anges, välkommen med också på dessa! Bussturerna är avgiftsbelagda. du kan också gilla Helsy på facebook!

Vi organiserar 10 jättebalsamins-rensningstalkon på drumsö, Bas-tuviken vid Hertonäs och Nybondas i Nordsjö. Mera info om talkodagar och mötesplatser på evenemangs-kalendern och www.hyvakasvaa.fi.

Fågel- och växtexkursion till Nordsjö hamns bullermur lö 9.6 kl. 10-14. fågelhäckning i havsnära miljö. Start: Nordjö hamns aBC-butik, fraktarg. 2. Buss 90 B, 564 och 519 a

Talko på helsys Torp sö 10.6 kl. 10–16. Bara för medlemmar, Helsy bjuder på mat, anmäl dig på förhand till anneli Mikkonen (tfn 050-5992408) före 9.6.

Promenadutfärd vid Rutiåns om-givning må 11.6 kl. 18-21. frodiga videsnår, herrgårdsmiljö och öppna ängar. Start: Malmgårds tågstation. M-tåget och buss 45, 39 a.

Helsingforsdagens promenad-

utfärd i Rönnbacka 12.6 kl. 18-21 i samarbete med Pihlajanmäki-Seu-ra. Start: Skvären vid Rönnbackas köpcenter (nära Bärnstensv. 3).

Promenadutfärd vid Haga bäcken må 13.6 kl 18–21 i samarbete med Hagas boendeföreningen. Start: Röda Korsets blogivningplats i Stenhagen, Stenhagsv. 7.

bussexkursion till Liesjärvi na-tionalpark lö 16.6 kl. 9-17. Start och retur: busshållplatsen vid Järn-vägstorget, framför fennia-kvar-teret på Mikaelsg. anmäl dig och betala exkursionen före 8.6. Mera info om priser och kontonummer finns på Helsys evenemangssidor.

de vilda blommornas dag-utflykt till lövö sö 17.6 kl. 13-15. Start: lövös köpcenter, lövöv. 1. Buss 506, 194 och 195.

Studieutflykt till Stensböles gravar i skogen och klippgrottor må 18.6 kl. 18-21. Start: Stensböle-bågens och Tranbackavägens kors-ning. Buss 78, 94 a och 94 B.

Växtexkursion till Blåbärslandet to 21.6 kl. 18-21. Klippfält, ängar och skogsmark. Start: Blåbärlandets bro på Blåbärslandets sida. Buss 11.

Midsommardagsutflykt till Helsys Torp sö 24.6 kl 14-19. Egen mat och dryck med, ni kan uttnyttja Torpets kök. Övernattning möjlig. Start: korsningen av Österl. och Husöv. Buss 93 ch 830-870.

Fladdermusexkursion till Sten-udden lö 7.7 kl. 22:30-24:30. Start: Brändö gårds gårdsplan, Skepparvikskroken 5. Buss 16.

Växtexkursion till Västersvartö på Sveaborg to 19.7 kl. 18–21. in-tressanta växtarter från Sveaborgs historia i trevlig havsnära miljö. Start: färjfästet på Sveaborg.

Sensommarens havsväxtexkur-sion på drumsö to 2.8 kl. 18-21. Start: korsningen av Österviksg. och Melkogr. Buss 65 a och 66 a.

Promenadutfärd, natur och miljökonst på Stenudden, ti 7.8. kl 18-21. Start: Stenuddens som-marstugeområdes port. Buss16 (Skepparvikskroken)

Promenadutfärd med naturtema vid Rutiåns södra del må 13.8. kl 18-21. Vi besöker bl.a. Talis gård och Rutiåns deltaområdet. Start: busshållplatsen på Sockenbackavä-gen närmast Talis koloniträdgård. Buss 14, 39, 39 a, 54 och 550.

kurs om migrerande fjärilarter på Stora Räntan lö 18.8. kl 10. Kursen omfattar en föreläsningsdel och en exkursion på ön. Pris 10 euro. Minst 10 deltagare krävs. anm. till [email protected]. Studiebesök till Kvarnbäckens skog och bunkrar må 20.8. kl 18-21. Start: Kvarnbäck-ens metrostation.

bussexkursion till Tytyri gruvmu-seum och Sjundeås myrar lö 25.8. kl 9-17. Start och retur: busshållpl. vid Järnvägstorget framför fennia-kvarteret, Mikaelsg. anmäln. och betaln. före 17.8. Priser och kon-tonr på Helsys evenemangssidor.

Promenadutfärd vid Botby-viksstigens östra del lö 25.8. kl 10-14. Botby gårds omgivning, Botbyvikens klibbalskog, Broändas bäckdal och Svarta Backens kant. Start: Botby gårds parkeringsplats, Botbyvägen 7. Buss 97 V.

Månskenutfärd till Stora Räntan ons 29.8. kl 19-21:30. Start: ulrikasborgskajen nära Cafe ursula, södra ändan av Stora allén.

”de små som gömmer sig-kurs” lö 1.9. klo 10-14. Vem gömmer sig bakom trädbarken eller under stenar? föreläsning och exkursion.Kursplats se Helsys evenemangs-sidor. Pris 10 euro. Minst 10 del-tagare krävs. anm. till [email protected].

kimitoöns naturUtfärd på de vilda blommor-nas dag 17.6 till Kråkskär kl. 10–17.00. Träff kl. 10 på Ekhamns strand. Guider ann-Sofi Österberg och Petra Nyqvist: [email protected] eller tfn 040-5918981.

19.7. humlepromenad i Kimito med biolog Salla-Riikka Vesterlund.

6.9 fladdermusutfärd i Sagalund, Kimito med biolog Kirsi Reponen.

Mer information av sekreterare Petra Nyqvist, 040-5918981

kyrkslätt miljöföreningUtfärd på de vilda blommornas dag 17.6 kl. 12–15 på Ragvalds museiområde, Överbyv. 140. Guid-ning även på svenska av Maaret Eloranta och Sirkku Harjasto. Mer information: maaret [email protected] eller 040-001 2872. arrangeras i samarbete med Kyrkslätt stads kulturtjänster.

Raseborgs natur och Miljö utfärd vid Raseborgs slott på de vilda blommornas dag 17.6. Samling vid parkeringen kl 10.00. utfärden räcker 2 h. Egen matsäck, stadiga skor, flora, penna och för-storingsglas med. Runt slottet ser vi gamla nyttoväxter och läkeörter. På hagmarken vid Galgbacken blommar möjligtvis redan nattviol. Esko Vuorinen guidar på svenska och finska. utfärden passar barn-familjer. inga förhandsanmälningar. förfrågningar: [email protected], tfn 0505380386.

Sibbo naturskyddare Simsalörodden sö 1.7. Start kl. 13.00, anmäln. från kl. 12.

Slåttertalko på ängen i Norra Paipis sö 29.7. kl. 10. Ta gärna med räfsa och/eller lie. Kaffeservering!

Tilläggsuppgifter av Heidi lyytikäinen, tfn 050-4131837 eller [email protected].

Ålands natur och MiljöUtfärd på de vilda blommornas dag sö 17 juni kl. 10-12 på Ramsholmen i Jomala. Samling kl. 10 vid porten till Ramsholmens naturreservat. Samåkning kan ordnas från Norrag. kl. 9.45.Guiderna Carl-adam och Eeva Haeggström berättar om träd, buskar, örter på Ramsholmen.Klädsel enligt rådande väder och väderprognos. En lätt matsäck kan medtas.


SERVICEKORT 3/2012

Natur och Miljö rfKod 500611500003 Svarsförsändelse

använd servicekortet när du: - önskar bli medlem i natur och miljö - önskar prenumerera påfinlands natur eller ge en prenumeration i gåva - önskar anmäla en adressförändring

☐ Jag anmäler mig som medlem och får då finlands Natur som medlemsförmån. 32 euro /år.

☐ Jag anmäler mig och följande familjemedlemmar med samma adress och betalar en gemensam familjeavgift på 38 euro per år. finlands Natur ingår.

☐ Jag är under 25 år och anmäler mig som ungdomsmed-

lem och får då finlands Natur som medlemsförmån. 18 euro /år.

Jag önskar bli: ☐ direktansluten ☐ medlem i följande lokal förening:

...............................................................................................................Jag tecknar en prenumeration på finlands Natur till mig själv:☐ fortlöpande (39,5 e / 6 nr) ☐ tidsbunden (43 e / 6 nr)

Jag tecknar en gåvoprenumeration på finlands Natur:☐ fortlöpande (39,5 e / 6 nr) ☐ tidsbunden (43 e / 6 nr)☐ Jag anmäler en adressförändring.Medlemmens/Prenumerantens/Gåvogivarens/ny adress:

Namn: ........................................................................................

adress: ........................................................................................

........................................................................................

Telefon: ........................................................................................

E-post: ........................................................................................

........................................................................................

Gåvotagarens / gammal adress:

Namn: ........................................................................................

adress: ........................................................................................

........................................................................................

nOMbJUdER

PÅ PORTOT

naturskolenytt

Natur och Miljö ordar en sommarturné med skogstemadagar för barnfamiljer i juni–augusti. Turnén landar på tio orter runt om i Svenskfinland. Under temadagarna ordnas flera korta skogsutfär-der (45–60 min) för barn i åldern 6–12 år och deras föräldrar.

Kom och hjälp Bella Barkborre att lösa ett skogmysterium. Du får lära känna insekternas, växternas och däggdjurens världar och upptäcka hur en naturlig skog ser ut. Utfärderna leds av Johanna Nyman och Linda Degerman. Vi bjuder också på kaffe, saft och skogskunskap i Natur och Miljös tält, där du kan träffa på aktiva medlemmar ur våra lokalföreningar och göra naturkonst.

Bella Barkborres skogsbok är en handbok för barn som gavs ut av Natur och Miljö 2011. Alla barn som kommer med på Bella Barkborres skogsäventyr får med sig boken hem. Boken ger tips om hur barnen på egen hand kan upptäcka mångfalden av arter och livsmiljöer i naturliga skogar.

Det är gratis att delta och ingen förhandsanmälan behövs. Mera info av miljöfostrare Maria Aroluoma, tfn 045 2700 312, [email protected] och på www.naturochmiljo.fi.

Välkommen på skogsäventyr med bella barkborre!

TurnétidtabellÅbo lö 9.6 kl 11–15: Botaniska trädgården i Runsala, i samband med evene-manget Vihervillitys.Pargas sö 10.6 kl 12–17: Sattmark. Temadagen ordnas i samarbete med Pargas Naturskyddsförening.Esbo on 13.6 kl 15–19: Noux nationalpark, Haukkalampi.Sibbo on 27.6 kl kl 15–19: Sibbo storskog, Byabäckens naturstig i Hindsby. Temadagen ordnas i samarbete med Sibbo naturskyddare.kristinestad lö 28.7 kl 11–16: start vid Bottenhavets sjukhus. Temadagen är en del av Cittaslow-veckan och ordnas i samarbete med Sydbottens Natur och Miljö, vård- och omsorgscentralens Natur och kultur i vården-projekt och Känn landskapet-projektet. Bekanta dig även med Heikki Willamos skogsfoto-grafier i sjukhusets naturfotogalleri!Jakobstad lö 4.8 kl 11–16: Gamla hamnen/Kittholmen. Temadagen ordnas i samarbete med Jakobstadsnejdens Natur.korsholm sö 5.8 kl 11–16: start vid sportstugan i Solf. Temadagen ordnas i samarbete med Vasa miljöförening och Stundars hembygdgård. deltagande i Bella-utfärden ger billigare inträde till Stundars hantverkardag. Raseborg lö11.8 kl 11–16: Västerby friluftsområde. Temadagen ordnas i samarbete med Raseborgs Natur och Miljö.borgå sö 12.8 kl 11–16: Hasselholmen.Lovisa må 13.8 kl 15–19: Ehrensvärdstigen.

natur och Miljö inleder naturskolverksamhet på Åland. Natur-skolans målgrupp är daghem och grundläggande utbildning. Vi söker en driftig naturpedagog som kan bygga upp den nya naturskolan i samarbete med våra miljöfostrare och lokala samarbetspartners.Vi erbjuder anställning på heltid i ett år med möjlighet till fast anställ-ning. arbetspunkten är på Åland.

du har:– gedigen pedagogisk utbildning (t.ex. klasslärare)– ett brinnande intresse för miljöfostran– erfarenhet av utepedagogik– initiativkraft och förmåga att arbeta självständigt

Fritt formulerade ansökningar med löneanspråk inlämnas senast 11.6.2012 kl 16 till Natur och Miljö, gärna per e-post till [email protected]. frågor under kontorstid 045 2700 313. Mer om Natur och Miljös naturskolor på www.naturochmiljo.fi.

Sökes: nATURSkOLLäRAREpå Åland från och med augusti 2012

Bella Barkborres skogsbok har redan blivit populär. Kom med på sommarens turné och du får en egen bok!

yvo

nn

e li

thén

Returadress/palautusosoiteNatur och MiljöAnnegatan 2600100 Helsingfors

Pilvipropelli-ilm.conv. 7.6.2004 12:54 Page 1

C M Y CM MY CY CMY K

finlands natur

Documents