VÄNBREVfrån S:t DOMINIKUS KLOSTER / RÖGLE

- Jul 2009 -

SYSTER MARIE-NICOLE BERÄTTAR...

Sr Céline: Vi firade ditt Diamantjubileum (60-årsprofession) i november förra året och din nittioårsdag i somras. När du ser tillbaka på ditt långa liv, vilka är de mest avgörande händelserna?tyyyyyy

Sr Marie-Nicole: Jag har fått två kallelser: kallelsen till ordenslivet och en ny kallelse efter Kyrkans Andra Vatikankoncilium. Jag tillbringade åren under konciliet hos mina åldrande föräldrar och tog hand om dem till deras död, sammanlagt i åtta år. Jag skakades om av allt som ägde rum i Kyrkan under denna tid, systrar som lämnade ordenslivet fick mig att känna mig ifrågasatt. Kyrkan förnyades på djupet, måste jag också göra det? Jag frågade mig om vår kongregation fortfarande hade en plats i Kyrkan. Skulle man lämna eller stanna kvar? Men så förstod jag: Herren hade kallat mig till Les Tourelles, jag måste stanna och fortsätta framåt, som i blindo, utan att veta vart det

skulle bära. Den Helige Ande skulle vaka över kongregationen, och också över min väg.tyyyyyy

Sr C: Vilka kontakter hade du med kongregationen när du bodde hos dina föräldrar?tyyyyyy

Sr M-N: Jag kom för en vistelse i klostret och i övrigt brevväxlade jag med syster Emmanuel. Jag är henne mycket tacksam för det. Det var tungt hos mina föräldrar, men i efterhand har jag sagt mig att jag hade tur som fick genomgå min ”fyrtioårskris” hos dem snarare än i den turbulens som rådde i Kyrkan de åren!Efter mina föräldrars död skickades jag till klostret Épiphanie för en tid av urskillning. Det var en svår period, jag hade inte samma syn på saker och ting som de ansvariga systrarna. I teorin var den öppenhet som Konciliet föreslagit något gott, men i praktiken kände jag mig inte väl till mods med detta.

Jag är snarare en alldeles för tillbakadragen. Mitt hjärta var i Rögle, jag ville tillbaka dit och hoppades att jag skulle finna samma Rögle som jag lämnat. Jag lämnade Épiphanie för Rögle 1975.tyyyyyy

Sr C: Hur skulle du sammanfatta denna oroliga tid efter Konciliet?tyyyyyy

Sr M-N: Det var ett hårt slag för Kyrkan, men hon tar sig igenom allt!tyyyyyy

Sr C: Låt oss komma tillbaka till din första kallelse...tyyyyyy

Sr M-N: Jag var ungefär 20 år och befann mig i en trädgård. Jag bad Herren att han skulle låta mig möta ”mannen i mitt liv”...! Men då förnam jag inom mig denna fråga: ”Och varför inte mig?” Frågan kom tillbaka flera gånger. Kampen varade i några år... slutligen vann han!tyyyyyy

Sr C: Vad fick dig att ge efter?tyyyyyy

Sr M-N: Han var helt enkelt så tjatig att till slut orkade jag inte spjärna emot! (skratt) Jag talade om saken med Fader Carré som var min biktfar. Hansvarade: ”Vi får se... vänta lite...”Han rådde mig att åka till Les Dominicaines des Tourelles i Vaupéreux (Épiphanie fanns ännu inte) och sa: ”Åk och titta, men säg ingenting.” I Vaupéreux var det kärlek vid första ögonkastet: det kontemplativa livet, bibelstudierna, teologin...Just då blev min far, som var ingenjör, sänd till Kanada för sex månader. Min mor och jag följde med (jag var enda barnet). Så bröt Andra Världskriget ut och vi kunde inte återvända till Frankrike.tyyyyyy

Sr C: Hade du kvar längtan att träda in hos Les Tourelles under hela denna tid?tyyyyyy

Sr M-N: Ja, men jag började tvivla: när skulle vi kunna lämna Kanada? Jag tog kontakt med nunnor som tog emot mig mycket varmt och lät mig dela deras liv under kortare vistelser. Jag frågade om jag kunde träda in hos dem för att sedan förflyttas till Frankrike, men Provincialen svarade: ”Hon träder in villkorslöst eller inte alls.” Jag kunde inte ge mina föräldrar ett så hårt slag... Under tiden avlade jag eviga löften i dominikanernas lekmannagren. Jag tillhörde den redan när jag kom till Kanada, liksom min mor. Det var ett sätt för mig att binda mig vid Orden innan jag kunde träda in i kloster.tyyyyyy

Sr C: Hade du redan studerat när du kom till Kanada?tyyyyyy

Sr M-N: Min far hade sagt mig att eftersom jag inte visste vad jag ville skulle jag studera juridik. Men det intresserade mig inte alls! Det var något jag gjorde medan jag väntade, eftersom Fader Carré hade förbjudit mig att träda in hos Les Tourelles. Jag var en snäll och lydig liten flicka! (skratt)tyyyyyy

Sr C: Trädde du in i klostret direkt efter återkomsten till Frankrike?Tyyyy

Sr M-N: Jag gick för att träffa Fader Carré och sa: ”Nu träder jag in!”- Låt oss vänta lite...

- Nej, nu räcker det!- Ah, bon... ah bon... låt gå då.Den här gången var jag mycket bestämd.tyyyyyy

Sr C: Och hur reagerade din far?tyyyyyy

Sr M-N: För honom var det en katastrof, han ville inte kännas vid mig. Jag fanns inte mer för honom.

tyyyyyy

Sr C: Du trädde alltså in iLes Tourelles’ kloster iMontpellier?tyyyyyy

Sr M-N: De var sjuttio systrar då. Jag kom till ett stort novitiat. Det var under den tiden då sr Marie-Abraham och sr Bruno reste till Libanon. tyyyyyy

Sr C: Hur var stämningen i novitiatet?tyyyyyy

Sr M-N: Som stämningen i ett kontemplativt kloster. Novis-mästarinnan gav undervisning varje dag: en dag ordens historia, en dag Kyrkohistoria, en dag liturgi; en gång i veckan hade vi sånglektioner.tyyyyyy

Sr C: Vad arbetade du med?tyyyyyy

Sr M-N: Alla arbetade en timme i trädgården.

Man hade också två rekreationer om dagen, en ”stor” och en ”liten”. tyyyyyy

Sr C: Vad är ditt bestående intryck från denna tid?tyyyyyy

Sr M-N: Jag var lycklig! Jag hade funnit vad jag sökte. Därefter studerade jag filosofi i två år och bara två år teologi, för jag skickades till Épiphanie. Det var efter mina eviga löften. Vår Generalpriorinna, syster Bernard, sökte volontärer för Sverige och jag erbjöd mig tillsammans med syster Maria. Fader de Paillerets, som var studentmästare på brödernas studium i Saulchoir, lärde oss svenska. Jag stannade i Épiphanie två eller tre år.

tyyyyyy

Sr C: Vad drog dig till Sverige?tyyyyyy

Sr M-N: Ekumeniken. I Frankrike hade Abbé Couturier startat böneveckan för kristen enhet.tyyyyyy

Sr C: Var du inte rädd att resa iväg till Sverige?tyyyyyy

Sr M-N: Nej, jag är fruktansvärt nyfiken, intresserad av allt jag inte känner.tyyyyyy

Sr C: Du reste 1956, eller hur? Hur var det i början?Tyyyyy

Sr M-N: Bröderna i Lund hade ett pojkpensionat och undervisade dem i katekes. Vi systrar bodde i en lägenhet på Skolgatan. Det låg en trädgård mellan oss och bröderna på Råbygatan. Vi tog hand om hushållet... På den tiden var kloster förbjudna i Sverige. Pojkhemmet gav bröderna deras levebröd och möjliggjorde ett gemensamt liv. För oss var samarbetet med bröderna ett sätt att få in en fot i Sverige med sikte på att grunda ett kloster. Det var en mycket god stämning på hemmet, godmodig och enkel. Pojkarna tyckte om att spela spratt, och det gjorde även bröderna (särskilt fader Dauchez). De blåste cigarettrök i kökshissen just när sr Anne-Marie stack in huvudet där för att be om att man skulle

skicka ner maten!! Stackarn, hon var ett så tacksamt offer!Medan vi var hos bröderna fann vi Rögle. Ägarna kunde inte längre sköta äppelodlingen. Där fanns 1500 äppelträd!tyyyyyy

Sr C: Arbetade du också där?tyyyyyy

Sr M-N: Jag plockade äpplen och körde traktor. Men jag var bäst på hantverk av olika slag, det roade mig mycket. Så band jag om böcker, det hade jag lärt i Épiphanie. Vi lät bygga hönshuset, men det varade bara några år eftersom det skulle ha behövts alltför många hönor för att löna sig (vi hade ändå tusen).En dag sa sr Emmanuel som var vår Generalpriorinna: ”Ni är inga cistercienser!” Då bytte vi ut hönsen mot gäster!tyyyyyy

Sr C: Hur var de första åren i Rögle?tyyyyyy

Sr M-N: Sr Réginald var priorinna. Där var också sr Anne-Marie, sr Ingrid och sr Maria. Sr Alberta kom senare. Sr Réginald var mycket auktoritär, men jag hade fortfarande lite av en novis’ mentalitet, så det var bra för mig. Sr Ingrid och jag kom till Lund två månader innan flytten till Rögle. Sr Ulla-Märta, sr Gertrude-Thérèse, sr Else-Marie och sr Mikaela var i novitiatet i Montpellier.I början var det mycket ombyggen och renoveringar. Stallet skulle göras om till kapell. Vi ställde också i ordning biblioteket. Ett gästrum blev inrett i det nuvarande samtalsrummet.

Sr C: Var livet mycket annorlunda än i Montpellier?tyyyyyy

Sr M-N: Nej, det var samma liv, men med en annan ram.tyyyyyy

Sr C: Du som kände dig så dragen till ekumeniken, har dina önskningar blivit uppfyllda?tyyyyyy

Sr M-N: I början läste jag mycket. Jag upptäckte att protestanterna i Sverigevar mycket annorlunda än de reformerta i Frankrike. Det hade jag inte kunnat ana. Djupast sett önskade jag leva ekumeniken genom bönen och genom möten och dialog här på klostret. Kommuniteten hade kontakter, men för mig var bönen viktigast.t

tyyyyyy

Sr C: Kände du dig begränsad på grund av språket?tyyyyyy

Sr M-N: Kapellet var uppdelat i två delar genom ett draperi, en för systrar och en för gäster. Jag hade skrivit en liten skylt: ”Reserverat för kor”, men menade ”koret”, systrarnas del (skratt). Jag fortsatte att lära svenska genom att läsa. Jag var lite ledsen över att det inte fanns kurser på Universitetet. Men hur som helst är mitt temperament sådant att jag inte önskar många kontakter. Min mor var mycket intelligent och hade alltid så intressanta konversationer med gästerna hemma. Redan då tog jag för vana att vara tyst och lyssna!tyyyyyy

Sr C: Vet du hur tanken på att grunda i Sverige föddes?tyyyyyy

Sr M-N: Sr Thérèse-Eric hade varit Moder Emmanuels novis. Hon bar denna längtan att grunda i Sverige. När bröderna i Lund bad om systrar för sitt pojkhem såg sr Bernard en möjlighet att grunda i Sverige och svarade jakande. Sr Thérèse-Eric kunde slutligen inte delta på grund av hälsoproblem, men hon stödde planerna.tyyyyyy

Sr C: Vad har, enligt dig, ändrats mest vad gäller ekumeniken under dessa 50 år sen du kom till Sverige?tyyyyyy

Sr M-N: Man har långsamt börjat acceptera ordenslivet, som fått en plats också i Svenska Kyrkan. Katoliker betraktas inte längre som fiender. Men Svenska Kyrkans hållning i frågor som kvinnliga biskopar eller vissa moralfrågor underlättar inte närmandet mellan våra kyrkor. Jag gläder mig för övrigt åt de kontakter som knyts med frikyrkorna.tyyyyyy

Sr C: Och vad är din vision av vår kallelse som Dominicaines des Tourelles?tyyyyyy

Sr M-N: Jag förblir fäst vid les Tourelles så som det var i novitiatet, och önskar att det skall förbli på samma sätt.tyyyyyy

Sr C: Om du var novismästarinna i dag, vad skulle du vilja förmedla till noviserna?tyyyyyy

Sr M-N: Att be, be mycket och oavlåtligen! Låt er inte fångas av aktivism! Låt er ledas av den Helige Ande

och påtvinga honom inte era egna idéer! Var disponibla. För egen del är jag inte särskilt nöjd med resultatet... Jag ber inte tillräckligt. Någon sa: ”Hur kan det komma sig att Gud är överallt och vi alltid är någon annanstans?” Det väsentliga är bönen, närd av teologin och bibeln.tyyyyyy

Sr C: Och här på Fästan,hur ser du på din dominikanska kallelse?y

Sr M-N: Jag svamlar, jagsaknar vokabulär på svenska... jag ser inte vad jag skulle kunna ha för apostolat här.

tSr C: Är inte din närvaro ett vittnesbörd i sig?

Sr M-N: Det är vad ni hela tiden säger! (skratt)tyyyyyy

Sr C: Sr Marie-Nicole, om du fick ge ett budskap till läsarna av klostrets julbrev, som en fin avslutning på vårt samtal, vad skulle du säga då?tyyyyyy

Sr M-N: God Jul! (leende)tyyyyyy

Sr C: Inget mer?tyyyyyy

Sr M-N: Öva dig i att se Gud i allt och ge inte upp om du inte lyckas. Gud utnyttjar våra misslyckanden för att få större plats i våra liv.

tyyyyyy

Tack sr Marie-Nicole!

NYHET!

Sr Sofies skildringar frånsitt år i Jerusalem har precis kommit ut som bok på Artos förlag.

Kan köpas på klostret,i bokhandeln eller viawww.artos.se

TACK

alla kära vänner för er stora generositet. Under det senaste året har vi mottagit hela 35.350 kr i gåvor från er. De har kommit väl till pass för den stora och nödvändiga

renoveringen av vårt gästhem som just är fullbordad. Vi har också låtit bygga om vår jordkällare efter problem med fuktighet. Och redan står vi inför nästa stora utmaning: I början av november kom det enbart luft i våra vattenledningar: vår brunn hade gått torr! Nu har Vår Herre i sin barmhärtighet låtit det regna. Men även om situationen inte

är lika akut blir det nödvändigt på sikt att koppla in kommunalt vatten.

Vi vill önska er alla en God Jul och ett Välsignat Nytt År. Vi tackar er för året som gått, för er vänskap och ert stöd, för era gåvor och böner. Ni

förblir alla i vår bön under denna Jul då vi, tillsammans med Maria, tar emot Frälsaren på nytt i våra liv.

Era systrar i Rögle

.............................................................................................................................

Rögle klosters vänkrets vill vara en länk mellan systrarna och dem som känner sig knutna till klostret. Systrarna innesluter på ett särskilt sätt vännerna i sina förböner, och genom klostrets program och vänbrev ges information från klostret två gånger per år. Vänkretsen är inte en sammanslutning med organisation eller sammankomster. Medlemskap förpliktar inte till årsmöte eller dylikt. Vi ber endast om en årlig gåva för porto och tryckkostnader. Eventuellt överskott kommer att gå till konkreta ändamål som på ett eller annat sätt kommer medlemmarna till godo, och som vi berättar om i vänbrevet. Vill du bli medlem, sätt in en gåva på systrarnas postgiro, 43 77 84 - 2, och skriv tydligt namn, adress och telefonnummer.

www. roglekloster .se