henning mankell - bokus.com · 2010. 9. 10. · henning mankell vill med sin textrytm, sitt flöde...

HEnnIng MAnKELL

-DARWINS KAPTEN

och andra pjäser -

Leopard förlag Stockholm 2010

Mankell_Darwin_ORIG.indd 3 10-08-18 11.05.26

Darwins kapten och andra pjäser

Leopard förlag, S:t Paulsgatan 11, 118 46 Stockholmwww.leopardforlag.se

© Henning Mankell, 2010Teaterförlag: Colombine Teaterförlag, gaffelgränd 1A, 111 30 StockholmOmslag och grafisk form:niklas Lindblad/Mystical garden DesignSättning: Team Media Sweden ABTryck och bind: ScandBook, Falun 2010 ISBN 978-91-7343-273-3


Innehåll

Förord av Suzanne Osten: Det kom en spännande pjäs 7

1. Darwins kapten 132. Antiloperna 1073. gatlopp 1754. Mörkertid 2615. Möte om eftermiddagen 357

Efterord av Henning Mankell 395


DET KOM En SPÄnnAnDE PJÄS

Det händer sällan att en pjäs kommer genom brevlådan och säger – spela mig. Mörkertid gjorde det. Den har det där suget – också när jag läser om den. Jag blir upprörd och står knappt ut med att sitta still när jag läser dialogen.

Mörkertid är en paranoid tvekamp, hela atmosfären är grym och plågsamt laddad. Temat är obehagligt men väsentligt. Två flyktingar sitter i oviss väntan på transport i en anonym förort. De flyende kommer från Afrika, de är insmugglade via Spa-nien. Deras bakgrund och händelserna i samband med flykten är de hemskast tänkbara. Fadern tror att de ska föras vidare till Australien eller Kanada av smugglaren. Dottern har redan förstått att ingen kommer att komma. Hon går ut, ser det nya landet, tar kontakter. Fadern försöker ta kontroll över henne. Men det som skapar verklig galenskap – där vi i publiken har vår egen specifika roll som vittnen – är när förfluten fasa får färga den långa, ovissa väntan. Att inte tro på flyktingen är den nya tortyrmetoden i det nya landet.

Henning meddelar i ett brev till teatern att han suttit och skrivit instängd i ett rum i Spanien nära de människor som dagligen försöker få en fristad i Europa; utanför skymtar det smala band av glittrande vatten som skiljer kontinenten Afrika från oss. Pjästexten vibrerar av dessa människor som försökt fly i överfyllda båtar. Många drunknar i havet. De överlevande jagas upp, sänds tillbaka. några få undkommer.

Min ingång i Henning Mankells dramatik är att jag har ar-betat med hans text från grunden. Det var ett års arbete med läsning, repetition och spel. Ensemblens två skådespelare Cilla Thorell och Cesar Sarrachu och de två musikerna Hannan Rhel-lam (sång), Ziane Mohadi (oud, gombi och mondol), regiassis-tenten Farnaz Arbabi, ensemblens dramaturg Erik Uddenberg,


8 förord

kompositören Johan Petri, teknikerna och jag, regissören, vi spelade rollspel i dagar. Pjäsflykten iscensattes i nedsläckta rum för att på teaterns sätt undersöka textens grundförutsättning. Vi sprang bokstavligen ”flykten” i repetitionssalen, byggde upp containern med filtar, ficklampor och vattenflaskor.

Vi följde på kartan familjens väg från västra Sahara i lastbil under djurhudar. Cesar ringde sin pappa i Spanien som arbetade med ett garveri för att få veta hur en sådan lastbilstransport skulle kännas, lukta. Vi ville förstå ordens minnesskikt: Livet före flykten var också viktigt, familjegemenskapen, arbetet, för-eningsmötena. Frihet som växlar över i förtryck och fasa och sedan beslutet att i stor hemlighet lämna byn och hemmet – för alltid.

Vi intervjuade ”icke-legala” flyktingar som själva färdats i må-nader för att till sist dumpas av smugglare utanför ett fullkom-ligt främmande ställe – tänk er ”varuhuset Åhléns” en gryning i november i Stockholm, Sverige.

Mörkertid är nattsvart teatertext. Den beskriver flyktingen som bär på ofattbar förföljelse, men kärnan är ett större över-grepp. Flyktingens brott mot sitt eget barn. Mankell beskriver hur ett offer kan bli förövare. Den klaustrofobiskt uppbyggda pjäsen om den förföljde fadern och hans brutalitet som växer fram, måste ses i ljuset av omvärldens frånvända likgiltighet.

Berättelsens maktperspektiv är den om flyktingbarnet, som den svagaste länken i de flyendes hierarki. Inona är beroende av sin far, men samtidigt tecknas hos Mankell alltid den maktlösa som mer än ett offer. Kan Inona gå sin egen väg? nej, hon måste ta hand om sin far, han är nu det hjälplösa, sjuka barnet.

Min uppgift som regissör och läsare är att avlocka texten allt som finns av motsägande överraskningar. Finna meningen med de många omtagen, genomskåda språkets suggestioner, leta stäl-len som kan spelas istället för att uttalas. Vad kan spelas mot texten? Vad är humor och vad textens hemlighet? Kan vi känna


9förord

och omfatta solidaritet med de utsatta flyktingarna och samtidigt bli äcklade över fadern som försöker våldta sin utsatta dotter? Det är vidrigt sant skrivet, men uthärdar publiken det, på vilket sätt ska vi spela? Hur mycket komik och distans tål texten?

Det finns en stor grymhet i texten. Dottern värjer sig mot faderns sadism. Förälderns missbruk av sina politiska erfaren-heter riktas mot barnet utan samma erfarenhet. Fadern förhör dottern i ett aldrig upphörande behov av enerverande kontroll. Dottern parerar, ständigt beredd, sådant känner jag själv igen som anhörig till en paranoiker formad av krig och förföljelse. Men det finns också humor i relationen, dialogen har konkreta detaljer – listor till matinköp och städning, politiska menings-utbyten och minnen av livet med modern. Författaren ger spel-bara situationer och tillfällen till gemenskap och kontakt med orden.

Min ena skådespelare Cesar Sarrachu är född spanskspråkig så vi skar ner en del av Faderns längre, maniska tal. Dramatur-gen Erik Uddenberg jobbade tätt med Mankell och fick förtro-endet att stryka i vår version. Det var ett samarbete som teatern är stolt över. Vi spelade utan paus.

Mankell utmanade mitt Unga Klara att våga spela en pjäs om ett svårt ämne i en tid när teatern endast talade om antal sålda biljetter. Flyktingarna är bortjagade ur samhällets blick, på sin höjd belysta i korta framträdanden i media. Sedan återgår de till sina källare och sin långa väntan i mörkret. Att spela Mörkertid i vårt oempatiska EU-samhälle med sin iskalla flyktingpolitik var en viktig uppfordran för en teater som hävdar sin legitimitet som vittne i ett modernt samhälle.

Skulle en svensk publik förstå något av flyktingarnas liv? Det ställde stora krav på skådespelarnas förmåga att återge igen-kännbara mänskliga emotioner. Henning Mankell vill med sin textrytm, sitt flöde och tryck driva oss åskådare i publiken vidare ut i världen – chocka oss, ja, han hamrar verkligen på


10 förord

våra försvar: – ni vill inte höra en SÅ tragisk historia … Men det kommer mer! Och de bor här nu!

Lyckades vi? Samhällsvetaren Marie Demkers i maj publice-rade stora attitydundersökning, 8 år efter vi spelade Mörkertid, gör mig upprymd: Svenskarna har mognat och accepterar att världen är här nu. Invandraren är svensk. Det känns som en hälsning till min pappa, motståndsmannen Karl Otto Osten. Han kom illegalt, f lyende nazityskarna en januarinatt 1941, men hamnade direkt i fängelse. Svensk medborgare blev han på femtiotalet.

Kanske skriver en författare samma pjäs hela tiden, samma kon-flikt skrivs om och om igen. Det finns starkt tryck i Henning Mankells dramatiska författarskap. Han vill oss alltid något. Många provoceras av allvaret i hans stora, sammanhängande berättelse om rättvisa.

I en fungerande pjäs uppfodras vi delta i skeenden – vi svarar med våra egna livserfarenheter som vi mäter mot scenens mänsk-liga konflikt. Rörs vi i vårt inre, drivs vi att reflektera i förfat-tarens riktning. Världens orättvisa är min sak. Detta krav står vi helst emot tills vi får anledning att beröras och måste ge efter.

Fem pjäser av Henning Mankell kommer i en stor tung låda till mig denna vår. Antiloperna – om kolonialismen och skul-den vi har till Afrika – pjäsen från 1989 som var den första jag såg. Hans senaste från 2009, Darwins kapten – vetenskap och religion argumenterar i bländande scener. ”Min” Mörkertid från 2001. Flera kilo ord. Varje pjäs som skrivs anser jag vara en bedrift – att skapa ett unikt kosmos som talar om mänsklig verklighet, alla söker de sin form på scen i mötet med oss på teatern. Men dessa pjäser kan sannerligen läsas.

Henning skriver dialoger med tryck och i flöde; besvärjelser i rytmisk prosa. Han är enastående begåvad på att skapa rumslig spänning.


11förord

Tiden flyter ofta, skeenden påminner om dröm. Drömspelet går mellan vardagsrummet, skeppet, havet, tiden, åldrar, värl-dens folkrika platser, minnet.

Havet och naturen finns närvarande i texten, djur tycks all-tid iaktta människan och närma sig för att inta vår ovärdiga plats.

Människors kroppar svettas, kräks, manar, förstör. De stark-aste varelserna är ofta kvinnor, de tycks mest verbala, de bär författarens röst, ibland är de hämnare, alltid påminnare.

Mänsklig gemenskap liknar mest en holmgång – vikinga-kampen inom samma bälte, en kamp mellan två yxor. Kampen mellan makar och mellan idéer, religion och vetande och mellan att säga sanningen och att välja makten.

Hoppet ligger i nyfikenheten. Döden kommer, det vet verk-ligen denne dramatiker. Men på teatern sitter vi i publiken, tror jag, för kroppens skull, för att känna liv, hopp, lust till liv, gnistan. (Därför denna ständiga besvikelse när vi på teatern misslyckas få liv i dialogen mellan kropparna. när vi blir lurade på liv rasar några av oss – eller så somnar vi). Att spela Mankells pjäser kräver av teaterns skådespelare ett engagemang lika stort som hans, plus en stor vitalitet, man måste undersöka vad som finns under, bakom, framför texten.

I Antiloperna som spelades på Stadsteatern i slutet av 80-talet, och sedan i hela Europa i ett 30-tal uppsättningar, återfinner jag många stildrag som sedan återkommer i den senare dramatiken: mardrömsstämningen, ett äkta par är som två fångar i sitt hem, mål för en djungel som liksom skogen i Kurosawas film om Macbeth långsamt rör sig mot huset för att hämnas.

Dialogen är köttig och grotesk. Scenanvisningarna suggererar undergång för vår typ av civilisation: ”Mellan möblerna finns elefantgräs, tusentals grodor kväker och en flodhäst suckar i närheten.”


12 förord

Kolonialisterna dricker deliriskt och ”Efterträdaren” är lika ambivalent som de två plundrarna han ska ersätta, hans språk vacklar mellan modern rationalitet och koloniala plattityder.

I februari 2010 i Berlin ser jag Lucas Bärfuss Olja. Där finns också två män och en kvinna. Spriten och den postkoloniala konflikten är som i Mankells pjäs. Det gäller att hitta oljan, lokalbefolkningen består nu 20 år senare av en synlig tjänarinna och en rebell i mörkret, som sjunger om den sargade naturen.

Pjäserna är uppseendeväckande lika, de analyserar det ko-loniala, de vita har inget förstått, kvinnan formulerar också detta.

Det har gått 20 år sedan Antiloperna skrevs, men samma na-tur som långsamt hämnas på människan har fuktat rummet.

I Antiloperna ligger den svarte pojken med halsen avskuren, i Bärfuss pjäs ska han hängas, men revolten anas.

De vita har ihjäl varandra. I Bärfuss pjäs skjuter kvinnan man-nen. I Mankells är det de fasansfulla myrorna som börjar anfalla. naturen jämnar ut.

Publiken i Berlin är vaken och svarar på de politiska dis-kussionerna. Jag påminns om den svenska teatersamtiden, det ökade kravet på underhållning och modlösheten i teaterinstitu-tionerna som sviker den politiska dramatiken. Mankell vill som Brecht diskutera samtiden, och han ser och beskriver slaget om värderingarna. Iden om rättvisan lever i humanismen. Han är en dramatiker som fortfarande tror på teatern, som låter skåde-spelarna få möta dramat med hela sin kropp.

Jag tömmer ut denna låda på golvet, här ligger skrivna förtro-enden. Jag läser en författare som inte ger upp. Jag blir berörd, jag hoppas också på teatern.

Suzanne Osten


DARWINS KAPTEN


Personer: Charles Darwin, vetenskapsman

Emma Darwin, hans hustruRobert FitzRoy, kapten på HMS Beagle

John Pratt, en sjömanFrances Hurt, en duvuppföderska

Thomas Huxley, en vetenskapsman


15

(Scenen föreställer Charles Darwins arbetsrum i Down i land-skapet Kent där han utförde allt sitt arbete fram till sin död 1883, efter den banbrytande resan runt jorden. Alla de olika miljöer som förekommer, inte minst från fartyget HMS Beagle, återskapas mot bakgrund av detta arbetsrum.)

AKT I Scen 1.

(När ljuset går upp är DARWIN ensam på scenen. Han är klädd i morgonrock, tofflor. Solljuset lyser in genom ett av de höga fönst-ren. DARWIN är i den övre medelåldern, på väg att bli gammal, men ännu ej någon bruten man. Han har just mottagit post som han delar upp i olika högar; de brev som intresserar honom och de som kan vänta. Till sist är där ett brev som han inte riktigt kan placera. Han öppnar det, ögnar igenom det, och sjunker sen upprört ner på en stol.)

Darwin gode gud … gode gud … (Ropar klagande.) Emma! Emma …

(EMMA kommer in på scenen. Hon är klädd som det konserva-tiva modet föreskriver under denna tid, mitten av 1800-talet. I handen har hon en potta.)

Emma Mår du inte bra?Darwin nej …Emma Ska du kräkas?Darwin nej … Det är ingenting sånt … Det känns bara som

om allting faller …Emma Håller du på att svimma?Darwin Läs det här brevet …


16 darwins kapten

(EMMA ställer ifrån sig pottan och tar brevet ur hans hand. Hon läser.)

Emma Det är ju fruktansvärt?Darwin Jag visste att det aldrig skulle sluta väl för den man-

nen. Emma Han var ju djupt religiös? Hur kan han då begå en så-

dan handling?Darwin Jag vet inte …Emma Stackars hans änka som tvingas uppleva det här …

(Citerar ur brevet.) ”Även om han varit utarbetad kunde ing-enting förmärkas hos honom som kunde få någon av oss att tro att detta skulle kunna ske. Kvällen innan åt vi middag som vi brukar. Kanske var han något mera fåmäld än vanligt, men det hände ibland när han hade mycket arbete. Under natten sov han lugnt. Strax efter sju steg han upp, kysste mig på pannan och sa att han kände sig utsövd. Han åt frukost, bläddrade igenom en tidning och stängde sedan – gud förlåte oss alla – in sig i badrummet där han skar halsen av sig med sin rakkniv. Han hade noga låst dörren för att ingen skulle komma in och hindra honom från att förblöda …” Stackars kvinna!

Darwin Stackars man …Emma Man förnekar gud om man begår självmord!Darwin Han hade det inte lätt vare sig med gud eller med sig

själv. Han hade det inte lätt med någonting. Inte med livet, inte med döden, inte med nånting … Inte heller med mig.

Emma Har du nånsin föreställt dig att han kunde begå själv-mord?

Darwin nej. Men jag kanske borde ha gjort det. Trots allt levde jag med honom i fem år på den där skutan. Jag var ju där, jag var ju hans passagerare för att detta InTE skulle ske!


17akt 1, scen 1

Emma Vad menar du?Darwin Det måste jag ha berättat?Emma Vad, Charles? Vad är det jag inte vet?Darwin Innan FitzRoy övertog kommandot hade Beagle en

kapten vid namn Stokes. Sanningen, Emma, är att han tog livet av sig ombord på fartyget. Av ensamhet, plötslig förvir-ring, ingen kan säga säkert. Han lämnade inget brev efter sig i kajutan, inte ett ord. Hans död var alldeles stum. när FitzRoy övertog fartyget visste han naturligtvis vad som hade hänt med Stokes. Han ville inte riskera att drabbas av samma överväldigande ensamhet. Han insåg faran och bestämde sig för att ta med en passagerare. någon han kunde tala med, någon som inte var hans underlydande, en styrman eller en skeppsläkare. Och det blev jag.

Emma Det har du aldrig berättat för mig?Darwin Det var så länge sen. Emma Jag vill be för honom. nu. (Hon faller ner på knä.)

Charles?Darwin Mina knän. Dom orkar inte … Men jag ber ändå.

(Ett ögonblicks stillhet. EMMA ber med slutna ögon och tysta munrörelser. DARWIN ber inte alls. I hans sinne – även hör-bara för oss, men ej för EMMA, dånar smattrande segel och hav, avlägsna kommandorop, sjöfåglars skrik. Ljuden försvinner när EMMA reser sig.)

Emma En enda gång träffade jag honom, när han var här på besök. För mer än tio år sen. En älskvärd man, djupt re-ligiös. Men så vet man till sist alltså ändå ingenting om en människa.

Darwin Vad ska jag då säga? Jag levde med den mannen om-bord på ett litet fartyg i fem år. Och vi råkade ut för vår första konflikt redan efter fjorton dagar?


18 darwins kapten

Emma Hur kan en människa förgå sig så?Darwin Mot sig själv kan man nog begå de värsta av alla

handlingar …Emma Jag menar mot hans hustru. Och barnen. Han var

framstående, har du sagt? En man med stor kompetens, som kapten, sjömätare och med vilja att skapa metoder att förut-säga väder för sjöfarande. Men nu? Med vilka ord ska en präst sända hans själ att mottas av Herren?

Darwin Vad jag undrar över är något annat.Emma Vad?Darwin Tillvägagångssättet! Kniven! Att låta sig förblöda!

Hur lång tid tar det innan en kropp töms på blod? Hur lång tid innan trycket upphör, hjärtat inte kan pumpa längre …

Emma Jag tål inte blod, det vet du.Darwin Men kära nån, du svimmar väl inte?Emma Jag förstår inte hur du kan intressera dig för hans kropp

när det är själen det gäller?Darwin En rationell man som kapten Robert FitzRoy skulle

ha skjutit sig i pannan eller i hjärtat. Varför skulle han lägga sig ner att förblöda?

Emma Du dissekerar inte djur, Charles. Vi talar om en män-niska. Även om du nu menar att det är samma sak …

Darwin Jag säger inte att själen inte finns, Emma. Jag säger inte heller att andra djur än människan har denna själ. Men själen vore naken om inte kroppen fanns, själen skulle för-frysa. Jag ser nog en modig man, Emma, där du ser en man som förbryter sig mot gud.

Emma Hur kan du se mod i en rakkniv som skär upp en hals?Darwin Sin egen hals. Det är mod. Andras halsar är mord.

Men nog måste det krävas mod att döda sig själv? Att välja det man inte vet vad det är? Det stora mörkret? Att lyckas besegra fruktan för det okända? Att välja bort morgondagen? nej, det kan ingen feg människa göra …


19akt 1, scen 1

Emma Hur kan du försvara hans handling?Darwin Jag försvarar ingenting. Jag försöker bara förstå.Emma Han måste ha drabbats av sinnesförvirring.Darwin Ja, alldeles säkert. Eller kanske en lika drabbande

klarhet.Emma nu förstår jag dig inte?Darwin Att nånting var förbi? Att livet inte längre kunde

ge någon glädje? Att allt som återstod var att klaga? En enda tröstlös möda? En alltför stor klarhet kan också skapa förvir-ring och mentalt kaos, det vet jag allt om.

Emma Han skulle vänt sig till gud.Darwin Han kanske inte fick något svar …Emma guds tystnad innebär inte att han inte hör våra bö-

ner!Darwin Jag vet att du tänker så. Men kanske FitzRoy inte

orkade den där tystnaden längre?Emma Om du ändå i den här stunden kunde visa lite förtrös-

tan på gud!Darwin Jag försöker, Emma. Jag försöker verkligen. På samma

sätt som jag försökte uthärda när vår dotter Annie dog. när denna underbara lilla varelse på tio år inte fick leva längre.

(Tystnad.)

Emma Du måste genast skriva till hans änka.Darwin Jag ska. Emma Du bör kanske också skriva om honom i något av de

vetenskapliga magasinen.Darwin Det är så mycket som väller upp, Emma. Jag var så

nära den där karln i så många år. Den kabyss där vi åt, den var mindre än det här rummet, mindre än halva rummet. Varenda dag jag var ombord såg jag honom. Den där duktiga kaptenen. Sträng, vaksam, lättretad, men en gudabenådad


20 darwins kapten

sjöman. Det är nånting i mig som dör när han är borta. Det är som om det blir … bråttom.

Emma Skriv vackert till änkan. Hon lider naturligtvis inte bara av sin egen sorg, lika mycket av hans brott mot gud.

Darwin Han skrattade aldrig. Kan du tänka dig det? Jag hör-de honom aldrig skratta. Utom en enda gång, vid vårt första möte, när vi talade om sjösjuka. Men annars, aldrig.

Emma Det finns fler som är dystra i den här världen …Darwin Jag antar att du menar mig? Ja, jo, det är sant. Men

jag skrattar i alla fall inom mig. Det gjorde inte FitzRoy. Han var som en sten, en allvarlig sten. Inte ens tusen släggor skulle ha kunnat rubba honom.

Emma Lova mig, Charles!Darwin Vad?Emma Att du aldrig, aldrig …Darwin nej, nej, nej, jag skulle aldrig kunna ta mitt eget liv.

Inte ens om en smärta blev för stor, tror jag. Jag är för nyfi-ken, Emma. Jag vill nog helst leva för evigt.

Emma Vi har aldrig talat om det.Darwin Evigheten?Emma Vad som sker när en av oss blir ensam.Darwin Den förbannelsen vill jag inte ens tänka på. Då gör

min mage uppror, då kan jag inte tänka.Emma Men en av oss dör före den andra.Darwin Det blir jag som går först. Det vet vi.Emma Det vet bara gud.Darwin (Aningen irriterad.) Det vet bara vi och gud. Vi är

alltså tre, ett omaka par.Emma Jag vill inte att du smädar.Darwin Förlåt … Jag är bara så upprörd …Emma Vad tänker du?Darwin För mig och i mitt liv var FitzRoy en stor nåd. För

honom var jag en orm han närde vid sin barm.


21akt 1, scen 1

Emma Försök att vila dig nu. Och skriv sen det brev du måste skriva.

Darwin Jag ska.

(EMMA lämnar rummet. DARWIN är ensam med sina min-nen. Han flyttar över till den fåtölj i vilken han brukar skriva och läsa och drar en filt runt sig. Ljuden från vinden i seglen och havet återkommer. De växer sig allt starkare. Så starka att DARWIN inte längre står ut. Han drar filten över huvudet, som ett olyckligt barn, för att undkomma det som plågar honom.)


22

Scen 2.

(I bakgrunden sitter DARWIN i sin stol med filten över huvudet. Vi är nu ombord på HMS Beagle, många år tidigare. Kapten ROBERT FITZROY, i uniform, tillsammans med sjömannen JOHN PRATT. Kaptenen är en oväntat ung man, knappast mer än 25 år, medan sjömannen är omkring 30. Fartyget befinner sig någonstans i världen där hettan är tryckande. Båda männen svettas kraftigt. Fartyget rör sig sakta under deras fötter.)

FitzRoy Pratt?Pratt Ja, kapten.FitzRoy John Pratt? Du kom ombord när vi låg på Themsen

och väntade på vind. Men vilken dag, det minns jag inte?Pratt Julafton, kapten.FitzRoy Så var det. Du ersatte unge James Wilson som hal-

kat och brutit ett ben. Benpipan stack ut. Dagen efter fick vi vind. Du är en bra sjöman, Pratt. Men du är en idiot. Hur gammal är du?

Pratt 30. Tror jag.FitzRoy ”Tror?”Pratt Ja, kapten.FitzRoy I vår tid vet man hur gammal man är. (Han räcker

över en liten tubkikare till PRATT.) Rikta den österut. Vad ser du?

Pratt Dis, kapten …FitzRoy Och i diset anar du den afrikanska kusten. Där det

bor okunniga infödingar. Som inte vet när dom är födda! (Han tar tillbaka kikaren.) Du är ingen neger.

Pratt Jag kommer från ett fosterhem, kapten. Jag har ingen aning om vem min mor var, ännu mindre min far. Jag brukar säga att jag fyller år på julafton.

FitzRoy Varför det?


23akt 1, scen 2

Pratt För att vara i gott sällskap.FitzRoy Det svaret skulle kunna uppfattas som en hädelse.

Men mig tilltalar det. Du kom alltså ombord på din födelse-dag?

Pratt Ja, kapten.FitzRoy Men du är en idiot. Du svarar emot styrman Oakes,

du svarar uppkäftigt. Vad har du att säga till ditt försvar?

(Tystnad.)

FitzRoy Ingenting? Inte ett ord? Då ger jag dig en order. Tala! Om du fortsätter att vara tyst ökar ditt straff med ett dussin piskslag. Vad har du att säga?

Pratt Om jag säger sanningen kommer mitt straff att öka ännu mer.

(FITZROY slår häftigt till PRATT i ansiktet. Vi uppfattar att han genast ångrar sin impulsivitet.)

FitzRoy Det vet du ingenting om! Det avgör jag! I den här kajutan just nu finns det bara två saker som är farliga. Det är tystnad och lögn. Inte sanningen. Den behöver du inte frukta!

Pratt Styrman Oakes anklagar mig orättvist.FitzRoy Sa du ingenting till honom? Ingenting alls? Enligt

den rapport han avla till mig direkt efter händelsen hade han beordrat dig att skyndsamt ansluta till de som skulle fira ner bogankaret. Du ska ha svarat: ”Fira själv.” Sa du så? Sa du nåt annat? Var du tyst?

Pratt Jag hade kolik, jag hade smärtor. Jag hade bett att få lägga mig. Jag miste humöret. Vad jag sa minns jag inte. Kan-ske jag svor, kanske jag sa som styrman Oakes säger.

FitzRoy Hur mår du nu?


24 darwins kapten

Pratt Jag har ont i magen.FitzRoy Och spyr? Skiter? Vad?Pratt Båda delarna, kapten.FitzRoy Kom dig ut härifrån innan det börjar spruta ur dig!Pratt Jag har satt en kork i ändan, kapten.

(FITZROY betraktar honom nyfiket under tystnad. )

FitzRoy Är det sant?Pratt Man gjorde så med slavar som hade dålig mage när de

skulle säljas. Båtsman Wickers berättade det för mig. Med diarréer gick priserna ner.

(FITZROY går runt PRATT som drar upp skjortan och ner byxorna. FITZROY betraktar hans nakna bakdel och skakar sen undrande på huvudet.)

FitzRoy Det hjälper ändå inte din sak. Svarar man emot en sjöofficer måste det bestraffas.

Pratt Jag är sjuk.FitzRoy Så länge du står på dina ben är du frisk nog att veta

hur du uppför dig på ett brittiskt krigsskepp. Sjölagen är mycket klar. Uppstudsighet mot officer bestraffas hårt. Första förseelsen två dussin piskslag, andra förseelsen 60 slag, tredje gången blir du hängd.

(PRATT faller plötsligt på knä.)

Pratt Jag ber om nåd.FitzRoy Stå upp! Upp! Den brittiska flottan bygger på en

enda sak, disciplinen. Brister den så brister allt. Upp! Jag uppfattar det som protest mot mig personligen om du inte reser dig.


25akt 1, scen 2

(PRATT reser sig upp.)

Pratt Vad blir bättre av att jag piskas? Jag är sjuk, jag kan dö.

FitzRoy Liv och död ligger inte i mina händer, det avgör gud.

Pratt Men det är inte han som piskar, kapten.FitzRoy Du är en tänkande man, John Pratt. Som en spegel

fångar ljus, fångar din hjärna tankar. En bra hjärna är alltid som ett nät. Det uppskattar jag, även om det knappast gör dig till en bättre sjöman. Och du har fel. Det är gud som sätter piskan i våra händer. Låter jag dig gå fri riskerar jag disciplinen på det här fartyget. Det går inte.

Pratt Jag är inte rädd för att dö.FitzRoy nyss sa du tvärtom?Pratt Annat skrämmer mig, kapten.FitzRoy Som vad?Pratt Att man ska vara död så länge.

(Tystnad. FITZROY begrundar det överraskande uttalande som PRATT har gjort.)

FitzRoy ”Att vara död så länge.” Ja, det är sant, klokt tänkt. Det är en skrämmande tanke även för en kapten med stark gudstro. Men det var också ett långt mörker innan du föddes?

Pratt Den som inte har funnits kan inte veta något om det som fanns innan, kapten.

FitzRoy Var får du alla dina tankar ifrån?Pratt nätterna med vakttjänst är ofta långa. Om man inte

tänker är risken att man somnar.FitzRoy Innan styrman Oakes kom med sin anklagelse har

jag inte hört nåt om dig. Varken lat eller fallen för drycken-skap. nu vet jag dessutom att du kan tänka.


26 darwins kapten

Pratt Tack, kapten!FitzRoy Kan du läsa? Pratt Hjälpligt.FitzRoy Skriva?Pratt Mitt namn. Lite till.FitzRoy Familj?Pratt Mary Crocket, kapten. Vi har en dotter, gilda.FitzRoy Det står ingenting i skeppsboken om att du är

gift?Pratt Vi har saknat pengar.FitzRoy Men du springer alltså inte till horor när vi angör

hamnar?Pratt Inte så ofta.FitzRoy Men det händer?Pratt Ja, kapten.FitzRoy Bekänner du för Mary Crocket när du kommer

hem?Pratt nej, kapten.FitzRoy Men den dag du drar på dig en sjukdom kommer

hon att märka det? Du smittar henne? Vad säger du då?Pratt Jag vet inte.FitzRoy Varför är det så svårt? Med trohet? Jag skulle aldrig

riskera mitt äktenskap för en smutsig hora i ett hamnkvarter! Tala om det för mig!

Pratt Vad?FitzRoy Skillnaden?Pratt Det kan jag inte.FitzRoy Kan inte eller vill inte?Pratt Kan inte, kapten. Men jag har bestämt mig för att

sluta.FitzRoy Inga fler horor?Pratt nej, kapten.FitzRoy Vi ska göra ett avtal, du och jag. när vi återvänder


27akt 1, scen 2

till Plymouth ska du berätta för mig om hur det gick. Du ska få en guinea om du klarar att hålla ditt löfte. Bryter du det seglar du aldrig mer med mig som kapten. Har vi ett avtal?

Pratt Ja, kapten.FitzRoy gå då! Ta ditt straff! Skrik så blir smärtan mindre.

Att bita sönder tungan och låtsas tålig hjälper dig inte. Även hjältar skriker när det behövs. gå nu. Ut!

(PRATT lämnar scenen. FITZROY följer honom efter att has-tigt ha petat in lite bomull i öronen som skydd för de skrik som ska komma. När det första piskslaget och tjutet av smärta från PRATT kan höras, uppfattar vi också ett annat rop. Det kom-mer från filten där DARWIN döljer sitt huvud. Han rycker av sig filten och reser sig upp med händerna för öronen. När han tar bort händerna är allting tyst runt honom. Han är nu också många år yngre. Han rättar till hår och kläder, väntar oroligt. Så kommer FITZROY in. Den tryckande hettan är nu borta, hans uniform är helt igenknäppt. De befinner sig ombord på fartyget HMS Beagle. Men fartyget ligger vid kaj. Fartygsdäcket rör sig inte under deras fötter. De bugar för varandra och betraktar sen varandra under en kort tystnad.)


henning mankell - bokus.com · 2010. 9. 10. · henning mankell vill med sin textrytm, sitt flöde...

Documents