inspirationsbok här!

ÖPPNA VÄGAR TILL ARBETSMARKNADENEn inspirationsbok

Den här boken kom till av en enda anledning – att inspirera och visa att ingenting är omöjligt. Vi ville testa

vägar som ingen tidigare tagit. Vi ville testa och se på vilket sätt vi kunde överbrygga gapet mel-lan sjukdom och arbetsmarknad. Ett gap som tyvärr kan vara gigantiskt. Att så många står utanför arbetsmarknaden är bekymmersamt. Det handlar om personer som går miste om att få vara del av ett sammanhang, den viktiga gemenskapen på en arbetsplats, och som får låga inkomster hela livet ut. Personer som med andra ord riskerar att leva hela livet i samhällets utkant.Vi hoppas att vi kan bidra till ett samhälle för alla. Drömmen är att vi kan fånga upp och hjälpa personer i ett tidigt stadium, innan de hamnar utanför samhällsgemenskapen. Vi frågade vår målgrupp, personer med psykisk ohälsa som står utanför arbetsmarknaden, vad de ville ha och vad de önskade för stöd. Utifrån deras svar formade vi projektet Öppna vägar

till arbetsmarknaden, ett projekt som föll bättre ut än vad någon hade vågat hoppas.

En av framgångsfaktorerna i projektet har varit att vi kunnat anpassa up-plägget efter deltagarnas egna villkor och i deras egen takt. När en person blir psykiskt sjuk tappar man delar av sin identitet. Projektet har gett delta-garna en möjlighet att återfinna en del av dessa förlorade delar, samt lockat deltagarna att utmana sig själva, att våga växa, drömma och hitta sina egna styrkor. I projektet har det varit viktigt att stödja deltagarna så att de kunnat lyckas och därmed utvecklas och på det sättet stärka självförtroendet och självbilden.

Ytterligare en framgångsfaktor har varit att bedriva studier som en form av rehabilitering. Under studiernas gång har deltagarna förutom att bli sedda, fått verktyg som kunnat användas dels av dem själva som individer, dels i ett större samhälleligt sammanhang. Studi-erna har anpassats efter personernas olika förutsättningar för att ge samtliga förutsättningar att lyckas.

Återhämtning från psykisk ohälsa bygger på att hitta balans i livet och våga börja växa. En an-nan viktig del i projektet har varit att kommu-nicera att de erfarenheter av psykisk ohälsa man bär med sig är en kunskap och kompetens som man har nytta av vad än man tar sig för.

Om vi vill att arbetsmarknaden ska vara öppen för alla krävs stora förändringar. En förändring kan påbörjas först när man synliggör kostnad-erna av att människor står utanför samhället, samt lyfter fram vinsterna för såväl samhället som individen av att arbetsmarknaden är öppen för alla.

Alla kan som vill. Oavsett diagnos kan alla göra något för att förändra sin situation. Det gäller att hitta ett sätt som passar en själv. En deltagare uttryckte att hon hade svårt att arbeta med en chef över sig. I projektet up-pmuntrade vi henne att starta ett eget företag, vilket hon gjorde och därigenom hittade hon bättre balans i livet, ökad inre styrka och större självständighet.

Men för att fler ska lyckas krävs större öp-penhet på arbetsmarknaden och större tolerans i samhället gentemot de som behöver stöd. Eftersom alla har någonting att bidra med är det vår övertygelse att morgondagens samhälle är en plats där det finns utrymme för alla på ar-betsmarknaden. Att drabbas av psykisk ohälsa innebär inte att ens situation är hopplös. Alla de människor som vi träffat genom projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden visar att det finns hopp och goda förutsättningar att idag börja bygga morgondagens samhälle.

Förord

Utvecklande för brukarrörelsenAnita Rinman

”Vi vill att människor ska växa och komma vidare”Anna-Lena Christensson-Österberg

Med rätt stöd kan alla arbeta!Camilla Bogarve

Hisnande tanke att brukare undervisar professionenAlainTopor

Förändringen kom med Passets nya inriktningLinnea Stenklyft

”Det ligger ett gediget arbete bakom”Carl Tunberg

Kunskap om återhämtning skapar hoppCecilia Paulsson

Vägen till arbetsmarknaden går via återhämtning

Coachning för bättre psykisk hälsa

Lotsen stödjer återhämtning

Verksamhet efter behov

Statistik

23

4

5

6

7

8

9

10

11

121314

InneHåLL

FÖRoRD

2 • ÖPPNA VÄGAR TILL ARBETSMARKNADEN

Therese StjernaAnki RickAnnika Bostedt

ÖPPNA VÄGAR TILL ARBETSMARKNADEN • 3

Utvecklande för brukarrörelsen

Arbetsmarknaden för personer med psykiska funktionsnedsättningar har under lång tid varit en het fråga i svensk socialpolitik. En undersökning som till exempel Statistiska centralbyrån gjorde för några år sedan visar att av dem som uppger att de har en psykisk funktion-snedsättning är det bara en tredjedel som har sysselsättning, Och av dem som hade ett arbete var över 40 procent borta under den veckan mätningen gjordes (10 pro-cent för hela befolkningen och 15 procent av gruppen personer med funktionsned-sättningar).

Att som i Miltonutredningen, varifrån siffrorna är hämtade, skriva att ”personer med psykiskt funktionshinder har en svag förankring på arbetsmarknaden ” eller är ”svagt representerade i Arbetsmarknads-verkets åtgärdsprogram” är ett under-statement, menar Anita Rinman, RSMH:s representant och ordförande i den styrgrupp som leder arbetet i projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden.

− Att kunna vakna upp på morgonen och känna att man har något betydelsefull att göra är viktigt för alla och det gäller inte minst om man har en psykisk funktion-snedsättning.

Bakgrunden till att RSMH tog initiativet till projektet var också att många inte har den möjligheten.

− Vi vill visa hur man kan skapa förutsät-tningar för människor med en psykisk funktionsnedsättning att komma ut i ar-bete eller kunna börja studera, samtidigt som man får möjlighet att känna efter vad man klarar av innan man tar det steget, förklarar hon.

Anita Rinman är beteendevetare och har bland annat arbetat som enhetschef i sin hemkommun Ödeshög och varit ord-förande i Barn- och ungdomsnämnden. Numera sitter hon i kommunfullmäktig (M) och arbetar i en stiftelse- och bolagss-tyrelse som driver ett boende och daglig sysselsättning för personer med neuropsy-kiatriska funktionsnedsättningar.

I femton år har hon dessutom varit

alla har lika värde, oavsett om vi har en funktionsnedsättning eller inte eller hur mycket vi orkar prestera.

Så långt kommen i projektet började del-tagare ställa krav på ytterligare stöd och hjälp ut i arbetslivet eller inför studier. Det ledde till ett närmare samarbete med Arbetsförmedlingen, som i Sollefteå eller genom att anställa så kallade PAS-samor-dnare (Praktik, arbete och studiesamor-dnare), som på Lotsen på Östermalm.

− Vi har hela tiden fått pröva oss fram för att se vad som fungerar. Det har varit ett steg framåt och ett halvt bakåt, säger Anita Rinman och tycker det varit stim-ulerande att få arbeta i en dynamiskt och kreativ styrgrupp och dessutom genom åren se hur deltagare på återhämtnings-centren och i utbildningarna vuxit som personer.

− Det har varit väldigt givande att då och då komma till Passet och Lotsen eller träffa de som gott coachutbildningarna och se hur de utvecklas. Då känns det verkligen att vi lyckats.

I en utvärdering av ett av delprojekten skriver också professorerna Alf Bergroth och Jan Ekholm: ”Vi vill som utvärderare slutligen gratulera projektledningen/proc-esstödjarna till ett lyckosamt nyskapande och unikt projekt som bör följas av flera liknande projekt.”

− Den modell vi byggt upp med först återhämtning, därefter coachning och sedan stöd till arbete eller utbildning har visat sig fungera. Det skulle kunna vara ett sätt att utveckla RSMH och andra brukarorganisationer i samarbete med kommunerna.

medlem i RSMH, tolv av dessa som förbundsstyrelseledamot och åtta som förste vice ordförande. Nyligen läm-nade hon posten i RSMH:s förbundsstyrelse och är numera distriktsordförande i Östergötland.

− RSMH framtid bygger på att vi får in yngre personer i förbundet eftersom medelål-dern är hög. Ett mer återhämtningsinrik-tat sätt att arbeta som det här projektet bygger på visar att det passar den grup-pen.

Samarbetspartners har bland annat varit Östermalms stadsdelsnämnd och Sollefteå kommun. Tillsammans med dem har man byggt upp återhämtningscenter med kurs-er i återhämtning och andra aktiviteter som en förberedelse för arbetsmarknaden. Genom tidigare projekt som till exem-pel Återhämtningsprojektet har RSMH också sett hur viktigt det är att känna sig stabil innan man tar steget ut på arbets-marknaden eller börjar studera.

− Många har på grund av den psykiska ohälsan kanske misslyckats på arbets-marknaden. Vi vill ju inte att de ska miss-lyckas igen. Genom att först gå en kurs i återhämtning minskar den risken.

Som ett komplement till återhämtning-sutbildningarna ville man undersöka om coachning kunde vara ett stöd för dem som haft en psykisk ohälsa. En kontakt togs därför med Frösunda LSS AB som arbetade med coachutbildningar och har lång erfarenhet av att stödja personer med olika funktionsnedsättningar att komma ut i arbetslivet, bland annat dem med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En förberedande coachkurs togs fram, liksom steg 1- och steg 2 utbildning. Kurs-erna är dels lärarhandledda men också interaktivt uppbyggd i en webbportal.

− Lika viktigt som att hitta samarbet-spartners med erfarenhet från området var att de skulle dela den värdegrund som RSMH har och som utgår ifrån att vi

“Att vi valde och bygga upp återhämtningscenter på Ös-termalm i Stockholm och i Sollefteå, berodde på att vi ville jämföra storstad med glesbygd” berättar Anita Rinman, som varit RSMH:s representant i styrgruppen för Öppna vägar till arbetsmarkanden.


Östermalm i Stockholm har 65 000 invånare, är landets mest välbärgade om-råde och har det lägsta ohälsotalet i länet, samtidigt som försörjningsstödet som är cirka fyra procent i landet ligger på drygt en halv procent.

Avdelningschef för socialförvaltning i denna något speciella stadsdel heter Anna-Lena Christensson Österberg. Hon har, ska det visa sig, följt utvecklingen av psykiatriområdet ända sedan början på 80-talet då hon själv arbetade på Beck-omberga mentalsjukhul.

”Vi vill att människor ska växa och komma vidare ”

− Träfflokalerna kom till i samband med psykiatrireformen och har, kan jag tycka, överlevt sig själv till viss del. När RSMH hörde av sig 2007 och ville driva detta med tydlig inriktning mot återhämtning kändes det som en frisk fläkt. Vi vill att människor ska komma vidare och växa.

Genom uppföljningsmöten på Lotsen har hon kunnat ta del av hur verksamheten med till exempel PAS–samordnarna (Prak-tik, Arbete och studier) fungerar.

− Det är precis på det sättet som både jag och mina chefer ser på vårt uppdrag och

hur vi ska jobba, säger hon.

En av PAS–samordnarna arbetar viss tid även på en av enheterna inom socialtjän-stavdelningen. Det skulle göra det möjligt för förvaltningen att också ta till sig den metod man arbetar efter på återhämtning-scentret, menar Anna-Lena Christensson Österberg.

− Därtill tycker jag att RSMH och andra brukarorganisationer skulle sprida det här sättet att jobba, till exempel till andra träfflokaler, säger hon och lägger till:

− Samtidigt kan man kanske tycka att vi själva borde kunnat rivalisera verksam-heten på det här sättet. När det gäller icke biståndsbedömd verksamhet som det här är frågan om har vi helt enkelt inte resurser och möjligheter att göra det.

Trots att det nu gått många år sedan Socialtjänsten tog över vissa delar av den psykiatriska verksamheten från landstinget har man på Östermalm inte lyckats i alla delar, tillstår Anna-Lena Christensson Österberg.

− Framför allt gäller det samarbetet med psykiatrin, säger hon och tar exemplet med en person som börjar må så pass psykiskt dåligt att han eller hon inte kan bo kvar i sitt boende

− Då är det psykiatrins skyldighet att hjälp till. Men trots de samverkansöver-enskommelser vi har skrivit finns de inte där när vi behöver dem. Skälet är som jag ser det att öppenvårdspsykiatrin inte byggts ut i den omfattning som skulle behövas på bekostnad av slutenvården.

− Om man utvecklar den verksamhet som RSMH byggt upp skulle de också kunna innebära färre inläggningar och minskade kostnaderna för landstinget. Då tycker jag också de kunde vara med och betala.

Jag läste en annons om Kia när hon fyllde 50 år och blev inspirerad av henne. Ringde henne och frågade om jag kunde få gå den Förberedande kursen. Jag fick komma till härliga Tomas och Cecilia. Jag upptäckte att jag hade en kompetens inom ett nytt område och fick nya kunskaper. Min självkänsla stärktes och jag sökte in på KUI för att läsa till undersköter-ska med inriktning Funktionshinder, fick praktisera. Sökte 1/2 tids arbete och fick det helt på egen hand. Jag tror att förändringen i mitt liv beror på många saker bland annat mindfulness meditationer som jag kommer att ha med mig resten av mitt liv, det händer något i hjärnan med dem.

Era kurser stärkte mig mycket och “jag kör bilen mycket säkrare nu” om du kommer ihåg min bild.

Jag känner nu en optimism igen inför framtiden.

Yvonne

Jag tycker att kursen har varit lärorik. Jag har fått många nya insikter och jag anser att den har bidragit i min återhämtning. Jag hop-pas att jag så småningom kan fortsätta och gå hela coachutbildningen. Jag tror att det finns många kunska-psluckor att fylla i när det gäller återhämtning. För mig personligen så var det ett helt nytt begrepp.

Lena

Sagt om coachutbildningen

“Jag tycker att RSMH och andra brukarorganisationer skulle sprida det här sättet att jobba” säger avdelningschefen för Socialtjänsten Anna-Lena Christensson Österberg.

hämtad från Boston i USA där man menar att det viktigaste är att stödja deltagarna att lämna sjukrollen för ett mer aktivt liv i samhället. På Passet och Lotsen finns förutom coachutbildning och cirklar i återhämtning också aktiviteter och kurser som ska underlätta steget ut i samhället.

− När det steget tas måste samhället faktiskt ta hänsyn till att vissa människor med psykisk ohälsa kan ha en funktion-snedsättning, säger Camilla Bogarve avslutningsvis.

− Annars är det diskriminering. Samtidigt måste kunskapen om psykisk ohälsa och att de allra flesta återhämtar sig spridas i samhället. Görs det inser nog de flesta att med rätt stöd kan alla arbete eller studera även om man har en psykisk funktion-snedsättning.


Med rätt stöd kan alla arbeta!

Camilla Bogarve är socionom, lärare och konsult i psykiatrisk rehabilitering. Hon anlitades redan i starten av projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden för att säkra dess kvalitet och för att utveckla brukarinflytande vid återhämtningscen-tren Lotsen och Passet. Hennes uppgift där har också varit att handleda och stöd-ja personal och genomföra det program ledningen för projektet antagit. Centralt i den programförklaringen är kunskap om vad som hjälper vid återhämtning från psykisk ohälsa.

− Allt arbete vilar på en värdegrund som innebär att det är personen själv som är expert på sin egen åter-hämtning. Min uppgift har varit att stödja arbetet i den riktningen på återhämtning-scentren.

Vad är den viktigaste skillnaden mellan rehabilitering och återhämtning?

− Det hänger samma på många olika sätt. Förenklat kan man säga att rehabiliter-ing är det professionella redskapet genom vilket man kan träna sina färdigheter medan återhämtning är individens egen resa, förklarar Camilla Bogarve och be-tonar att rehabilitering kan vara en viktig del i den enskildes återhämtning.

− Men det psykiatriska systemet är ofta så oflexibelt då det inte tillåter att den en-skilde får återta ansvaret för sig själv. Det här paternalistiska förhållningssättet stör hela återhämtningsprocessen, säger hon och tycker att det finns så många rutiner inom det psykiatriska området som inte stödjer den enskildes återhämtning.

− Att försöka göra något åt det är som att vända en dinosaurie med en gaffel, säger hon.

Hela synsättet i det återhämtningsinrik-tade arbetssättet utmanar traditionerna inom vård och omsorg för personer med psykisk ohälsa, menar hon.

− Det långsamt och stundvis utmanande förändringsarbetet kräver att vi ser över och ifrågasätter gamla sanningar och vär-deringar. Samtidigt tror jag att vi befinner oss i ett paradigmskifte, säger hon och fortsätter:

− Genom att stötta personalen att hålla

sig till en gemensam värdegrund och lita på brukarens egen kraft och förmåga har det skapas ett ”skelett” som de själva fyllt med ett innehåll, utifrån de lokala förutsättningar som finns på Östermalm respektive i Sollefteå, förklarar hon och tycker att det är bra för en verksamhet att ha personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och återhämtning i person-algruppen.

− Har man den erfarenheten har man oftast en djup förståelse för vad det in-nebär att ha psykisk ohälsa. Om man inte har den erfarenheten fungerar man bäst om man vill pröva nya saker, är empatisk och har lätt för att samspela med andra, säger Camilla Bogarve.

Inspiration till återhämtningscentren är


Det kanske är något tidigt att svara på, men jag känner att jag dels fått repetera en del gamla kunskaper och lärt en del nytt, dels också tagit till mig det konstruktiva synsätt som ligger i coaching. Har också stärkts i synen på egna erfarenheter av sjukdom och känner att jag är mera beredd att göra egen coachinsats eller stödinsats.

Göran

“Idén till återhämtningscentren kommer från Boston” berät-tar Camilla Bogarve som bland annat har en utbildning via Center för Psychiatric Rehabilitation, Boston University.


Många talar idag om vikten av bruka-rinflytande och utgångspunkter för det är olika. När Alain Topor gör det blir det utifrån egen och andras forskning om vad som hjälper människor att återhämta sig från allvarlig psykisk funktionsnedsät-tning.

För en tid sedan blev han och forskarkol-legan Sara Holmqvist klar med en utvär-dering av 117 projekt som finansierats av Allmänna arvsfonden riktade till personer med psykisk ohälsa och där tre fjärdede-lar av ansökningarna kom från brukarsty-rda organisationer. Rapporten har fått namnet Ingenting om oss utan oss. När han började studien insåg han hur lite han visste om vad brukarinflytande egentligen handlar om. Det fick konsekvenser när han skulle ge rapporten en historisk ram.

− Ett verkligt brukarinflytande insåg jag kräver en grundläggande omprövning av psykiatrins och socialtjänstens synsätt och som innebär att de i sitt arbete framför allt måste respektera brukarnas medborgerliga rättigheter och sluta vara

generell kunskap om vad som är till hjälp vid återhämtning.

Alain Topor har i ett flertal böcker och vetenskapliga artiklar beskrivit den indi-viduella processen i återhämtning och hur individen som har problem även är den som gör ”jobbet”. Lika mycket har han betonat den sociala sidan och vikten av stöd från andra personer.

− Återhämtar dig gör du aldrig på egen hand, säger han och förklarar att precis som anhöriga till dem som mår psykiskt dåligt behöver lära sig att deras nära och kära inte alltid behöver samma uppbac-kning måste personalen inse att man i vissa skeenden i återhämtningsprocessen är ett viktigt stöd men inte i andra.

− Lär vi oss inte det blir vi till ett hinder i återhämtningen.

Det som ytterligare försvårar för många som vill åter-hämta sig är de ekonomiska villkor de tvingas att lever

under, menar Alain Topor, vilket direkt berör förhållandet mellan psykisk ohälsa och arbete.

− Låt oss vara tydliga. Många personer med svåra psykiska problem lever under vedervärdiga ekonomiska villkor, vilket är ett hinder i deras återhämtning, samtidigt som möjligheten att komma ut på arbet-smarknaden är liten. Och gör man det är det inte sällan under ganska dåliga villkor med lite inflytande över arbetssituation, vilket hotar deras återhämtning.

Det leder visar forskning till sämre psykisk hälsa än vid arbetslöst, förklarar Alain Topor.

− Jag tror därför vi måste börja fundera på reformer som gör att vissa personer som har en allvarlig och svår psykisk funktionsnedsättning kan leva under anständiga ekonomiska villkor och där de kan komma in i ett sammanhang och få en roll. Att i ett projekt som detta få kunskapstillförsel och upptäcka att den kunskap man har är värdefull blir då oerhört betydelsefullt.

Hisnande tanke att brukare undervisar professionen

fixerade vid symptom och tillkortakom-manden och se personen bakom diag-nosen, säger han och fortsätter:

− Läser man läroböcker, utredningar och diagnosmanualer förstår man att det är långt kvar dit. Larry Davidson, en forskare i USA som jag samarbetar med, menar att man där kan vara på god väg sedan den psykiatriska verksamheten underställts en nationell inriktning mot återhämtning. Jag hoppas han får rätt.

När de projekt som Alain Topor och Sara Holmqvist gick igenom stötte på problem var de ofta på grund av svårigheter i att samarbeta med psykiatrin eller socialtjän-sten, eller för att de inte fick medel till att fortsätta verksamheten efter projekttidens slut, trots att de kunnat uppvisa goda resultat.

− Det säger en del om glappet mellan ord och verkstad när det gäller viljan att in-föra brukarinflytande. Inte så konstigt att det ännu bara är en marginell företeelse i Sverige.

I arvsfondsprojektet Öppna vägar till arbetsmarknaden har tyngdpunkten legat på återhämtning och brukarinflytande. Vid några tillfällen har Alain Topor varit inbjuden som föreläsare i de utbildningar man har för dem som återhämtat sig och nu coachar andra. En målsättning med projektet har varit att bygga upp en åter-hämtningsinriktad modell för att stödja människor som vill ut i arbetslivet och som socialtjänsten och psykiatrin skulle kunna ta efter.

− Tanken är egentligen hisnande och my-cket större än vad man kan föreställa sig, säger han. Inte enbart för att det utförs av personer som enligt psykiatrin anses sakna insikt om sig själv utan också för att dessa personer ska förmedla kunskap till professionen, inte bara om det som handlar om dem själva utan även en mer

Alain Topor är psykolog och docent vid Institutionen för Socialt Arbete, Stockholms Universitet och chef för FoU-en-heten, Psykiatri Södra Stockholm.

Förändringen kom med Passets nya inriktning

Att som kommunpolitiker med ansvar för sociala frågor försöka föra över kostnader på landstinget kan man kanske förstå. På samma sätt som det är förståeligt att en landstingspolitiker försöker göra samma sak gentemot kom-munerna. Är man som Linnea Stenklyft (S) både ordförande i individ- och om-sorgsnämnden i Sollefteå kommun och ledamot i landstingsfullmäktige kan det vara svårare.

− Om vi inte kan samverka drabbar ju det den enskilde, säger hon och berättar hur lärorikt det var att som kommunpolitiker få se frågorna ur ett landstingsperspektiv.

− Inte minst för att man var tvungen att ordentligt sätta sig in i vad Hälso- och sjukvårdslagen omfat-tar. Samtidigt vet jag som landstingspolitiker vad som är möjligt att genomföra i kommunerna. Det här tror jag har underlättat för mig i mitt arbete och sedan har naturligtvis alla kontakter jag har varit betydelsefulla.

Strax innan vi ska träffas på hennes ar-betsplats i kommunhuset i Sollefteå ringer hon till sin sekreterare och meddelar att hon blir en kvart försenad då hon inte vill ta några risker eftersom det under natten blivit halt på vägarna. Kanske har hon också blivit mer aktsam inom politiken med åren. I vart fall försöker hon lyssna mera på dem som ett beslut hon tar berör. Det lärde hon sig för fyra år sedan efter att ha beslutat om att ta bort habilitering-sersättningen. Det var en form av flitpeng som följt med från handikappomsorgen inom landstinget, ansåg hon. Protester, skriverier och demonstrationer ledde till att hon fick backa och riva upp beslutet.

− Alla trodde att det handlade om be-sparingar vilket det inte gjorde. Jag tyckte det var bättre att lägga resurserna på verksamhetens innehåll utifrån individens önskemål men insåg att jag inte tillräck-ligt lyssnat på vad brukarna, anhöriga och deras intresseorganisationer tyckte om detta. Hade vi träffats och diskuterat skulle jag naturligtvis inte lagt ett förslag

Och min bestämda uppfattning är att den här förändringen kom i samband med att dagverksamheten Passet fick en annan inriktning, säger hon och menar att bara en sådan sak som att ta bort kravet på biståndsbedömning för att kunna delta på Passet innebar en stor förändringar och bidrog till att fler ungdomar med psykisk ohälsa sökte sig dit.

Även den förändringen ledde till rubriker och skriverier i lokala medier.

− Verksamheter som funnits en längre tid känns trygga och det kan därför vara svårt med förändringar. Och när så ändå sker blir det dessvärre smärtsamt för vissa, vilket inte gör det enklare.

− Därför var det så oerhört värdefullt att få träffa en person som Annika Bostedt som inte bara brann av energi och över-tygande visade hur man kan jobba för att utgå från den enskilda individens behov utan hade även belägg för att det hjälper när man mår psykiskt dåligt, säger Linnea Stenklyft avslutningsvis.

− Har man den kunskapen och det stödet bakom sig då vågar man också som poli-tiker sticka ut hakan.

som de inte kände sig bekväma med. Det goda som det hade med sig var att vi efteråt bildade ett brukarråd.

Nu har hon också skrivit en motion som hon ska upp och plädera för i nästa vecka och som ska öka ungdomarnas inflytande.

− Vi blir hela tiden påmind om att många ungdomar inte mår bra. I stället för att vi ska tycka och tro vad de behöver menar jag att det är bättre att få kunskap direkt från källan, vilket jag också tror kan leda till att de själva blir mer aktiva. Kan vi ha ett pensionärsråd som är kopplat till fullmäktige tycker jag också vi kan ha ett ungdomsråd, säger hon och berättar att

även om befolkningsunderlaget minskar i kommunen och många ungdomar väljer att flytta försöker man vara lyhörda för ungdomars behov.

Det finns det kanske anledning att vara då en undersöknings som Statens beredn-ing för medicinsk utvärdering gjorde för några år sedan visar att två tredjedelar av unga vuxna som har ett nedsatt psykiskt välbefinnande inte berättar det för sin läkare utan anger i stället kroppsliga sym-tom som anledning till sitt besök.

− Tyvärr tror jag att bakom många under-sökningar om vår psykiska ohälsa finns stora mörkertal. Här i kommunen tycker jag vi numera ser annorlunda på dessa frågor när det gäller samarbetet kring människor med psykisk ohälsa, inte minst när det gäller ungdomar, säger Linnea Stenklyft.

Tidigare, menar hon, handlade det mycket om hur huvudmännen, Försäkringskas-san och Arbetsförmedling var för sig eller tillsammans försökte hitta generella lösn-ingar för sina patienter och klienter.

− Idag tycker jag det är mer fokus på den enskilde individen och hur vi tillsammans kan hitta lösningar för just den personen.


“Kan vi ha ett pensionärsråd under fullmäktige borde vi också kunna ha ett ungdomsråd” förklarar Linnea Stenklyft som är ordförande i individ- och omsorgsnämnden i Sollefteå kom-mun och ledamot i landstingsfullmäktige i Västernorrland.


”Det ligger ett gediget arbete bakom”

− Dagens samhälle är hårt och stereotypt. Det gör det svårt för många att passa in. Så var det inte tidigare föreställer jag mig. Läser man gamla berättelser tycks det som om de flesta hade en roll. Så borde det kunna var idag också. Då skulle samhälle bli mer toler-ant, säger Carl Tunberg när vi träffas på Frösundas huvudkontor i Frösundavik, strax utanför Solna.

Uppfattningen om vad en civilekonom som tidigare arbetat inom försäkrings-branschen kan ha att tillföra vården och omsorgen om de mest utsatta i samhället kommer tidigt på skam i vårt samtal.

− Även om arbetsmarknaden för utsatta grupper är svår och alla inte kan prestera lika mycket och vara lika effektiva är jag övertygad om att det finns något menings-fullt att göra för alla, fortsätter han.

− På Frösunda tror vi med andra ord på arbetslinjen och vill på olika sätt påverka samhället i en mer inkluderande riktning.

Frösunda är ett privat vårdföretag inom den offentliga omsorgen. Tidigare enbart för dem med svåra fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar och som omfattas av lag om stöd och service till vissa funk-tionshindrade (LSS–lagen). Sedan några år tillbaka en vidgad verksamhet med äldreomsorg och tjänster som ryms inom

ideella rörelsen. De är lite av vardagshjäl-tar som trots motstånd kämpar vidare.

− Utan henne hade det här aldrig gått, lägger han till.

Carl Tunberg tror att coachutbildningen de jobbat fram har en framtid. Han fram-håller det stegvisa upplägget, som han me-nar passar bra om man vill förbereda sig för arbetsmarknaden eller börja studera.

Avtalet mellan RSMH och Frösunda in-nebär att de bägge efter projekttidens slut äger innehållet i utbildningen.

− Min bedömning så här långt är att utbildningen har ett kommersiellt värde och borde gå att sälja. Jag ser också andra utvecklingsmöj-

ligheter internet i vårt företag, säger han och berättar att Frösunda har sju tusen anställda, varav många är personliga as-sistenter.

− Deras arbetsuppgift är inte att ta över sådant som kunderna själv klarar utan mycket handlar faktiskt om att coacha. Förhållningssättet man får lära sig i utbildningen och att den är så lösnings-fokuserad skulle passa bra i en vidareut-bildning för dem.

Carl Tunbergs idéer om hur innehållet i utbildningen skulle kunna tas tillvara gjorde att han bestämde sig för att själv gå den. I bakhuvudet fanns naturligtvis också att kolla upp om den verkligen hade den kvalitet som alla sagt. Då upp-täckte han ännu ett användningsområde.

− Jag har förstått att jag som chef har en tendens att hålla monolog. Utbildningen gör att man börjar fundera över hur man leder sin personal och hur man ställer frågor till sina medarbetare. Jag kan därför tänka mig att delar av den skulle kunna användas i chefsutbildningar, säger han och tillägger avslutningsvis till,

− Och så här långt kommen i utbildnin-gen kan jag bara konstatera att det ligger ett gediget arbete bakom. Återstår att se om jag kommer att klara alla stegen.

Socialtjänstlagen som HVB-hem, vissa utredningar, ensamkommande flykting-barn etcetera.

− Vår grej är inte att visa upp oss i stora reklamkampanjer utan mer att försöka förmedla den omsorg, kompetens och kvalitét vi står för och utifrån det samar-beta med andra, säger han.

− Det var också ett viktigt skäl till att vi valde att göra det med RSMH, lägger han till.

Carl Tunberg är marknadschef på Frösun-da och i vars arbetsuppgifter det ingår att

ansvara för företagets varumärke och dess interna och externa kommunikation.

Därtill är han ansvarig för några special-satsningar som Funki models, en model-lagentur med modeller som har någon form av funktionsnedsättning och Team Frösunda, en speciell form av personlig assistans som riktar sig till idrottare med funktionsnedsättning.

Vid sidan om detta sitter han också med i styrgruppen för projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden och där Frösundas intresse framför allt varit coachutbild-ningen. En viktig fråga redan från början för gruppen var hur utbildningen skulle kunna leva vidare efter projekttidens slut. Det fördes långa diskussioner.

− Vissa kulturkrockar blev det naturligtvis i början eftersom vi är en privat entre-prenör och RSMH en idéburen organisa-tion. Jag försökte också driva fram olika beslut lite snabbare. Men diskussionerna blev intressanta och roliga och jag lärde mig bland annat en hel del om förank-ringsprocesser inom den ideella sektorn. Kanske tog RSMH till sig vikten av att tänka lite mer affärsmässigt.

− Sedan har det varit spännande att träffa personer med en otrolig drivkraft som Annika Bostedt och som jag föreställer mig att det finns rätt många av inom den

Carl Tunberg, marknadschef på Frösunda, sätter stort värd på innehållet i coachutbildning, som han nu själv går.


Cecilia Paulsson är beteendevetare och har läst personal- och arbetslivor-ganisation på universitet där bland annat ämnena psykologi och retorik ingår. Sedan ett år tillbaka jobbar hon som coa-chutbildare för RSMH, mestadels i den förberedande kursen och har själv gått hela coachutbildningen.

De som går den har oftast hört av sig efter att ha läst om utbildningen på RSMHs eller Frösundas hemsidor, andra har hört talas om den på ABF, via kontakter inom socialtjänsten eller psykiatrin, genom vänner eller så har de läst tidningsartiklar. Cecilia Paulsson fick tips av sin psykolog.

− För mig personligen har kursen betytt oerhört mycket. Även om mitt självförtroende fortfarande är svagt har min självkänsla blivit bättre – jag är tryggare i mig själv, säger hon och berät-tar att hon tidigare inte kände till att begreppet återhämtning användes i samband med psykisk ohälsa.

− Det är nog återhämtning och empowerment som jag idag tycker är mina starkaste kom-petensområden att förmedla till kursdeltagarna, säger hon.

RSMH:s och Frösundas coach-bildning vänder sig till personer som har erfarenheter av psykisk ohälsa. Utbildningen består av tre steg; förberedande kurs, steg 1-utbildning och steg 2-utbildn-ing. Dessutom erbjuds en kurs i Personlig utveckling till deltagare med neuropsykiatriska funktion-snedsättningar. Kurserna pågår i tio veckor vardera. Samtliga kurser går helt eller delvis att göra via webben. I den förberedande kursen tar man upp ämnen som rehabilitering, coachning, empower-ment och återhämtning. Kursen handlar om den egna återhämtningen. Vid steg 1 och steg 2 närvarar kursdeltagare vid telefoncoaching, bestående av kortcoach-ing och handledning, samt lärarhandledda

och ser möjligheter och är tacksam för den kommande dagen.”

”Man tar ett steg fram, flera bakåt och ett steg framåt igen, innan man åter går fram lite igen. Återhämtning är således en berg- och dalbana.”

”Begreppet återhämtning innebär för mig början på en resa mot ett annat liv.”

”Återhämtning är en längtan och en ansträngning att ändra det nuvarande tillståndet till det bättre.”

För att Cecilia Paulsson och de andra kursledarna ska kunna utveck-las i din roll har de kontinuer-ligt träffar med kurskollegiet samt handledning. Handl-edaren har stött och lett oss i vårt arbete. Ibland funderar man om man gjort rätt i olika situationer som uppstår och då har det varit bra att få stöd i hur man kan förhålla sig i olika situationer.

Viktigt i utbildningen har också varit att skapa en gemenskap i kursen så att deltagarna känner sig trygg, menar Cecilia Paulsson.

− För många har det betytt mycket att få träffa andra som är i en liknande situation. Då blir det också lättare om man vill dela med sig om det man varit med om och få förståelse och medkänsla.

När man börjar coachutbild-ningen får man en pärm som

i den förberedande kursen innehåller åtta lektioner.

− Den mesta av kunskapen som vi an-vänder oss av i den förberedande kursen har man ju med sig själv eftersom vi utgår mycket ifrån den egna erfarenheten om psykisk ohälsa och återhämtning. Målet är att försöka anpassa kursen efter var och ens kapacitet.

Kunskap om återhämtning skapar hopp

studieträffar. I steg 1 får man även börja med övningar på sig själv och på en övningsvän. Vid steg 2 coachar kursdelta-garna varandra, en coachklient över hela kurstiden samt ger telefoncoaching detta utifrån olika tekniker.

− Jag tror det fungerar så för många att när man inte längre vill vara kvar i sjuk-domsrollen är tiden mogen att gå vidare. Därför tror jag också att många kan återhämta sig om det får rätt stöd, säger hon och menar att väldigt mycket om återhämtning handlar om att ta tillbaka makten över sitt eget liv, alltså empower-ment.

− Den kunskap man får om återhämtning skapar ju hopp om att det är möjligt att gå vidare och det märks på deltagarna att de tar det till sig, säger hon.

Så här beskriver några kursdeltagare vad återhämtning betyder för dem:

”Att börja leva ett meningsfullt liv igen efter många år i mörker. Vaknar



Nu jobbar jag 25 procent och jag trivs jättebra, jag jobbar också för RSMH som ordförande. Den Förberedande kursen var mycket givande. Jag hade något att göra på dagarna. Jag har fått en bättre självkänsla. Jag har förändrats, jag satte upp mål och har börjat med thaiboxning.

Folk runt omkring mig har märkt att jag förändrats. Jag är stolt över att jag klarade hela kursen och inte gav upp, det är som en dröm. Innan kursen var jag osäker.

Jag vill gå steg 1 men har inte råd att resa till Stockholm från Arvika. Jag vill så gärna gå steg 1 och 2. Vill helst läsa på distans.

Lina

Vägen till arbetsmarknaden går via återhämtning

Annika Bostedt (RSMH) är projektledare för Öppna vägar till arbets-marknaden och Kia Mundebo (Frösunda) är kursansvarig.

P sykisk ohälsa är ett av våra största folkhälsoproblem. För den som drabbas är det oftast en svår upplevelse. Även

dess konsekvenser i form av fördomar och negativa attityder ute i samhället kan vara tungt att bära. Trots det återhämtar sig de allra flesta och hittar ett fun-gerande och tillfredstäl-lande liv. Hur lång tid den processen tar beror mycket på innehållet i stödet och hjälpen från samhället, liksom på omgivningens respekt för den individ man är.

RSMH och FrösundaI den här foldern be-skriver vi hur RSMH:s återhämtningscentra och coachutbildningar i samar-bete med Frösunda LSS AB arbetar för att stödja människor i deras åter-hämtning. Det som många med psykisk ohälsa upplever som viktigast är att få ha drömmar och önskemål, valmöjligheter, få känna kontroll och makt över sitt liv, vara delaktig i samhället och få fatta egna beslut.

Skapa nära relationerFrösunda och RSMH arbetar med att skapa nära relationer, försöka se till den enskilda individens resurser utifrån dennes behov. Lika viktigt är det att värdesätta den kunskap och er-farenhet som upplevelsen av psykisk ohälsa fört med sig. Det är detta sammantaget som skapar hopp och mening för personen som drabbats.

Samtidigt får vi inte negligera svårigheterna. När det behövs sänker vi ”trösklarna” eller un-danröjer hinder, erbjuder extra stöd och i vissa fall vägledning. Det är viktigt att kunna lyckas.

Att få gå till en arbetsplats och känna sig be-

hövd och uppskattad är inte alla förunnat. Det gäller inte minst dem som drabbats av psykisk ohälsa. Dessvärre är den gruppen i det närmaste utestängd från den ordinarie arbetsmarknaden. En bidragande orsak är missuppfattningen att personer med psykisk ohälsa skulle vara en belastning på arbetsplatsen.

Vi är övertygade om att personer med erfaren-het av psykisk ohälsa – med stöd av de metoder vi erbjuder – kan fungera precis lika bra som andra i arbetslivet och därtill med sin livserfar-enhet bidra till att förbättra den psykosociala arbetsmiljön.


åsa Höij har varit borta från arbet-smarknaden i många år på grund av psykisk ohälsa. Efter tips från en vän på Facebook bestämde hon sig för att ta yt-terligare ett steg i sin rehabilitering och gå en kurs i personlig utveckling som RSMH driver tillsammans med Frösunda LSS AB.

Reflektera över erfarenheterKursen är på tio veckor med sammanlagt fem webblektioner och tre obligatoriska träffar. Syftet är att lära sig mer om åter-hämtning, rehabilitering, empowerment och coachning och utifrån det reflektera över sina egna erfarenheter. Coachhandl-edaren Annika Törner finns hela tiden till hans för att ge feedback på deltagarnas arbete. Åsa som precis påbörjat kursen upplevde först innehållet som lite mastigt:

– Jag har vare sig arbetat eller studerat på elva år och jag vill inte misslyckas ännu en gång. Därför känner jag mig lite osäker i fall jag kommer att klara av att svara skriftligt.

Anpassade studierAnnika, som själv gått kursen, berättar då att hon gärna får redovisa muntligt och berättar att hon själv samlade alla sina svar i en pärm som blev hennes egen återhämtningsbok.

Åsa känner sig lättad över möjligheten att lämna in muntliga svar och förtroendet för sin handledare ökar när hon får veta att denne har egen erfarenhet av psykisk ohälsa.

– Då vet man ju vad det handlar om, eftersom det inte är något som man bara kan läsa sig till, säger Åsa och hoppas att hon själv genom kursen ska bli starkare och våga mera.

Hitta sina egna resurserKia Mundebo är certifierad coach och kursansvarig för projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden. Under en steg 1-utbildning för coachning vid Frösunda utbildningscenter utanför Stockholm förklarar hon för deltagarna att målet med coachning är att hjälpa människor utvecklas så att de bättre kan utnyttja sina egna resurser.

CoachutbildningCoachutbildningen drivs inom projektet Öppna vägar till arbetsmarknaden, som är ett samarbete mellan RSMH och Frösunda LSS AB. Utbildningen är till för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. För dem med neuropsykiatriska funktionsnedsät-tningar finns kursen Personlig utveckling. Utbildningen är gratis och i huvudsak webbaserad med ett par lärarhandledda studieträffar.

Utbildningen består av tre steg; för-beredande kurs, steg 1-utbildning och steg 2-utbildning. Varje kurs pågår i tio veckor. Inriktningen på den förberedande kursen är egen återhämtning och rehabilitering. I steg 1 får man börjar med övningar på sig själv medan man i steg 2 får visa att man är lämplig att coacha andra. I den sistnäm-nda utbildningen behöver man ha hittat en psykisk stabilitet för att kunna fokusera sin kraft på andra.

– Till skillnad från en rådgivare som talar om vad man bör göra ställer coachen frågan hur och när man ska göra saker, säger hon och poängterar vikten av öppna frågor.

– Syftet med frågorna ska vara att stärka personen - svaren har man ju oftast själv. Det hand-lar alltså om att gå från ord till handling, fortsätter hon och berättar om första gången hon själv blev coachad.

Sätter upp lagom stora målVid den tiden hade hon massor av idéer om vad hon ville göra, men ändå hade hon svårt att få något gjort. Av sin coach fick hon i uppgift att gå hem och skriva ner alla idéer hon hade, vilket hon gjorde på post-it-lappar som hon satte upp på väggen.

– Det som hade snurrat runt i mitt huvud hamnade utanför mig och jag blev klar över vad som var realistiskt och inte realistiskt att genomföra, säger hon och förklarar vikten av att inte sätta upp för stora mål som blir svåra att genomföra inom rimlig tid.

– Det är bättre med delmål, så att man ser vad man åstadkommit. Glöm inte att när ni åstadkommit vad ni förutsatt er måste ni fira det, säger hon till deltagarna.

Karl är en av dem. Han tycker att han fortfarande har problem med sin psykiska hälsa men hoppas det ska bli bättre framöver.

– Jag skulle behöva få mera struktur på mina tankar och förvandla dem till handling, säger han och tycker att det går åt rätt håll.

Efter steg 1-utbildningen ska han känna efter om han är tillräckligt återhämtad för att ta nästa steg.

– Jag skulle vilja gå steg 2-utbildningen också men då vill jag inte bara må bra periodvis, avslutar Karl och berättar att hans mål är att hjälpa andra.

– Det skulle jag uppleva som en verklig belöning.

Coachning för bättre psykisk hälsa

Projektledarna Annika Bostedt och Kia Mundebo samt några av delta-garna vid coachutbildning på Frösunda.


Klockan är ett. Det är torsdag, ojämn vecka. I sofforna och på spridda stolar i återhämtningscentrat Lotsens caférum sitter drygt tio personer för att delta i terminens första temadiskussion.

Vad som diskuteras bestäms från gång till gång. Förra terminen var ämnena bland annat relationer, egenmakt och sex- och samlevnad. Samtalsledaren får förslag på återhämtning och kamratstöd. Diskus-sionen börjar dock i en helt annan ände, i de nya sjukförsäkringsreglerna. När Peter hör hur krångligt och svårt det blivit för flera förklarar han att han trots allt kän-ner sig rätt nöjd med sin låga pension.

– Du säger att du är nöjd. Det är inte jag. Jag håller på att ta mig igenom en depres-sion och är inte van att må så här. Sam-tidigt menar de flesta jag varit i kontakt med på sistone att jag måste börja jobba igen, säger Lasse och låter oss andra förstå att han inte är redo för det ännu.

– Men här behöver du inte känna att någon ställer krav på dig, säger Peter. Har du lust och ork kan du hoppa på återhämtningskursen. Den är väldigt bra. Jag missade ett par gånger förra terminen och går om den nu.

Många kurser att välja blandOm Lasse inte skulle vilja börja den kursen kan han välja andra kurser och cirklar om han orkar. Det kan vara datakurs för nybörjare, förberedande coachkurs och personlig utveckling eller

handledare som personen kan vända sig till och som också har möjlighet att vända sig till oss, säger PAS-samordnaren Ulrika Gustafsson.

Många gör dock som Peter föreslog och börjar först en kurs i återhämtning. Vissa brukar sedan gå coachutbildning eller en kurs i personlig utveckling. Inriktningen i dessa kurser är att se till de sidor som fungerar hos en och försöka

förstärka dem, inte i första hand se prob-lem och brister.

Viktigt bli trygg och seddTomas Werner arbetar som coach på Lot-sen. Han menar att bara tänka i termer av återhämtning kan ha en läkande effekt.

– Min roll som coach är att lyssna och ställa frågor och få den som blir coachad trygg och sedd, så att han eller hon kom-mer förbi en ofta negativ självbild. Det gäller att försöka se var och ens ”sty-rkor”, säger han och förklarar att det är just det som återhämtning handlar om – att inge hopp.

– Begreppet återhämtning får nästan något magiskt över sig när man tar det till sig och som gör att man börjar ta tillbaka makten över sitt liv.

Lotsen stödjer återhämtning

Lotsens återhämtningscenterLotsens återhämtningscenter drivs av Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) med syfte att personer med psykisk ohälsa ska kunna återhämta sig och få möjlighet till studier och arbete.

Förutom att alla kan gå kurser, utbildnin-gar och träffa PAS-samordnare (praktik-, arbete- och studiesamordnare), möts unga vuxna upp till 35 år vissa kvällar.

Från och med 1 november 2011 är Lotsen (ÖSN) sammanslagen med Balders träffpunkt (Norrmalm). Det nya namnet är Fristaden.

kanske en hundkurs. Därtill kan han vara med på filmvisning, gå stavgång eller hänga med på utflykter som planeras då och då.

När han tycker att han är mogen för att börja jobba igen, hitta en praktikplats eller kanske börja studera, kan han ta kontakt med Lotsens PAS-samordnare (praktik-, arbete- och studiesamordnare). I det första samtalet berättar de vad de kan hjälpa till med. Sen får man gå hem och fundera om man vill ha kontakt eller inte.

– Vi är ingen myndighet som tar emot remisser eller gör biståndsbedömningar utan det hänger på vad man själv vill. Det gör det också lättare att tillsammans hitta en lösning, säger Maria Forsberg, en av Lotsens två PAS-samordnare.

Kartläggning av resurserVid nästa besök påbörjas en kartläggn-ing där personens nuvarande situation, erfarenheter, resurser och styrkor tas upp, liksom andra personliga förhållanden som kan vara viktiga att tänka på i planerin-gen för de mål man sätter upp. Här kan också Försäkringskassan, Arbetsförm-edlingen eller andra kontakter komma in i bilden. Det här kan ta ett par träffar och planen som görs upp följs sedan upp kontinuerligt.

– Om planeringen vi gör tillsammans innebär att man söker en praktikplats så ska det på den arbetsplatsen finnas en

- Jag föreläste en hel del innan jag blev sjuk. Nu är mitt mål att jobba som attitydambassadör och hålla föredrag om återhämtning och re-habilitering, eftersom jag har en hel del att berätta om det, säger Åsa Höij till vänster som här får instruk-tioner av handledaren Annika Törner.


en kvinnlig deltagare frågade om det var möjligt att tillverka smycken på åter-hämtningscentrat Passet. Då ingen annan visste någonting om smyckestillverkning blev det hon som kom att leda en sådan kurs.

Theres går den kursen. Hon i sin tur tipsade Jennifer, som då började besöka Passet. Vid ett tillfälle sa Theres till Jen-nifer och andra deltagare att hon tyckte det var så tråkigt att varje dag laga mat till sig själv hemma och föreslog att man skulle göra det tillsammans på Passet en dag i veckan.

En som gärna deltar i dessa måltider är Johan. Han har för övrigt kommit till Pas-set varje vardag sedan i höstas efter tips från psykiatrimottagningen där han går för samtal.

– Det här är nog det bästa som hänt mig. Under många år hade jag nästan inga sociala kontakter och på andra ställen jag varit har jag känt att jag behövt förklara vilka problem jag har. Det behöver jag inte här, säger han.

– Ingen dömer en och man behöver inte tänka på hur man beter sig. Det gör att man kan koppla av, inflikar Theres som

är här ett par gånger i veckan i samband med att hon tar en paus från sina inter-netstudier i kinesiska.

– Vill du inte vara med i en aktivitet behöver du inte det heller. Det är rätt soft tycker jag, säger Jennifer som även hon kommer ett par dagar i veckan efter sitt jobb på muséet i Sollefteå.

Deltagarna tar initiativTvå saker genomsyrar aktiviteterna på Passet. Det ena är att det ofta tillkommer aktiviteter efter initiativ från deltagarna. Det andra är att all verksamhet syftar till återhämtning från psykisk ohälsa. Då är det viktigt att det finns tydliga mål.

– Men det är inte säkert att man blir frisk bara för det, säger han. Visst, det kanske hjälper till men det kan också stjälpa. Målet är i stället att må så pass bra att man inte hela tiden faller tillbaka och blir dålig igen.

Utöver aktiviteterna som besökarna kan delta i har man också direkta kurser i återhämtning. Skälet är bland annat att det är lätt att hamna i en negativ tankespiral om man misslyckas i sina försök att rehabilitera sig.

– Man är helt enkelt rädd för att lyckas. Att träffa andra och se att det är möjligt att lyckas betyder då mycket, vilket också

kan leda till att man får tips på hur man bryter negativa tankemönster, säger Maria Molund-Wilkens, även hon anställd på passet.

Lär sig njuta av att uttrycka sigViktigt är också att man ska må bra av det man gör på Passet, som till exempel de flesta av deltagarna i kursen Bild, form och kreativitet gör.

– Här är målet inte att bli konstnär utan lära sig njuta av att uttrycka sig, säger Miriam González de Grondona som leder den kursen och berättar att deltagarna ofta samtalar om hur de mår psykiskt.

Skulle suttit ensam hemmaEn som uppskattar att prata med delta-gare och andra på Passet är Peter Åhman. Han har varit här i ett år, först som besökare och sedan som anställd. Han ansvarar bland annat för Nipleden och Garaget (Peter Åhman).

– Det händer väl att jag går in i väggen även nu. Men då är det tur att man är här eftersom folk vet hur de ska bete sig, säger Peter och berättar att han, innan han kom till Passet, satt isolerad i sin lägenhet i fem år.

– Hade inte Passet funnits skulle jag förmodligen fortfarande suttit ensam hemma.

Verksamhet efter behov

Passet har något för allaPasset stödjer människor med psykisk ohälsa till återhämtning genom att man kan umgås, laga mat, idka trädgårdsarbete och delta i olika kurser och verksamheter.

På uppdrag av Sollefteå kommun sköter Passet naturområdena Hågestaön, Västra skogen och Trefaldighetsdalen, liksom den 27 kilometer långa vandringsleden Nipleden. Utöver det tar man vissa flyttjobb. Därtill finns ett garage där man kan meka med bilar och snida i trä.

En webbkurs i personlig utveckling finns också för unga vuxna och därtill kan man gå kurs i återhämtning.

Den som planerar att komma regelbundet till Passet kan ta ett samtal med någon av de anställda för att tillsammans komma fram till vad man vill göra under sina besök.

Läs mer på www.rsmhpasset.se

Theres Ivarsson, Johan Jacobsson och Jennifer Näslund besöker Passet varje vardag.

UTBILDNING

2009-2011

Totalt antal kursdeltagare: 190 st

Förberedande kurs inför coaching utbildning:

112 st

Förhållningssätt vid coaching, steg 1: 60 st

Förhållningssätt vid coaching, steg 2: 18 st

Varav följande gått vidare till;

Arbete: 11 st

Studier: 5 st

Statistik

PAS (Praktik, arbete och studiesamordnare) 2009-2011 Totalt antal besökare: 88 st Arbete: 5 st Studier: 8 st Praktik: 33Arbetsförmedlingen: 9 stRåd och stöd: 20 stInsjuknat: 13 st

LOTSEN/

Återhämtningscenter

Deltagare per dag: 15-20 st

PASSET/Återhämtningscenter2009-2011Antal inskrivna deltagare: 30 st Arbete: 12 st Studier: 12 st Praktik: 7 st


Egna anteckningar

inspirationsbok här!

Documents