Tomas av Aquinos gudsbevis

Oversattning och kommentarer, omfattande Summa

Theologiæ 1a. 2. 1-3

Johan Martensson

5 februari 2004

Innehall

1 Artikel 1. Ar Guds existens sjalvevident? 2

1.1 Det ontologiska gudsbeviset . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.2 Kritik av det ontologiska Gudsbeviset. . . . . . . . . . . . . . 7

2 Artikel 2. Ar Guds existens bevisbar? 8

3 Artikel 3. Existerar Gud? 13

3.1 Teodiceproblemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133.2 Inomvarldslig forklaring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133.3 De fem gudsbevisen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

3.3.1 Bevis ur forandringen, prima via . . . . . . . . . . . . 143.3.2 Bevis ur effektiv kausalitet, secunda via . . . . . . . . 203.3.3 Bevis ur uppkomst och undergang, tertia via . . . . . 233.3.4 Bevis ur grader, quarta via . . . . . . . . . . . . . . . 263.3.5 Bevis ur finalitet, quinta via . . . . . . . . . . . . . . . 29

3.4 Svar pa teodiceproblemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303.5 Inomvarldslig forklaring otillracklig . . . . . . . . . . . . . . . 30

Finns Gud?

Thomas av Aquino forsoker i sin Summa Theologiæ bl.a. utreda fragan omhuruvida Gud finns (an Deus sit)1. Thomas borjar sin diskussion med attkritisera uppfattningen att Guds existens ar sjalvevident sa som t.ex. deforsta principerna ar (motsagelselagen, lagen om det uteslutna tredje, etc).Han fortsatter med att argumentera for att ett bevis for Guds existens armojligt, och att ett sadant maste vara empiriskt, dvs. det maste ha sin

1Summa Theologiæ, Prima pars, Quæstio 2

1

utgangspunkt i den av oss observerbara varlden. Han avslutar sedan sittresonemang med att ge fem olika sadana empiriska argument som han an-ser bevisar Guds existens. Summa Theologiæ ar indelad i ett antal fragor(quæstiones), vilka i sin tur ar indelade i artiklar (articuli). Hela diskussio-nen om Guds existens fors inom ramen for fraga 2 i forsta delen av S.T.,dar de tre namnda delfragorna behandlas i varsin artikel. Varje artikel iSumma Theologiæ borjar med en eller flera invandningar (filosofiska somteologiska) mot Thomas asikt, sedan kommer en karnfull invandning motinvandningarna ofta med hanvisning till nagon auktoritet bland de antikafilosoferna eller kyrkofaderna. Denna invandning inleds med orden A andra

sidan (Sed contra). Nar dessa preliminarer ar avklarade kommer Thomaseget resonemang, vilket inleds med ordet Svar (Responsio). Forst efter det-ta argument kommer Thomas svar pa de inledande invandningarna i turoch ordning. Jag tanker nu ga igenom hela fraga 2, presentera Thomas texti egen oversattning, och diskutera de olika filosofiska poangerna respektiveproblemen i samband med originaltexten.

1 Artikel 1. Ar Guds existens sjalvevident?

De intressantaste argumenten i det har sammanhanget ar val hans kritik avdet ontologiska gudsbeviset och hans lara om att en sanning mycket val kanvara sjalvevident i sig sjalv utan att vara det for oss, darfor att vi endasthar partiell forstaelse av de ingaende begreppen. Men har kommer i alla fallden forsta invandningen mot Thomas standpunkt:

Det verkar som att det att Gud ar, ar kant i kraft av sig sjalvt(per se notum). Ty om kunskap om nagot finns naturligt i oss(nobis naturaliter inest) sa sags detta vara kant for oss i kraft avsig sjalvt, vilket uppenbarligen galler for de forsta principerna.Men som Johannes av Damaskus sager i borjan av sin bok, kun-skap om Guds existens ar naturligt inlagd i alla. Alltsa ar detkant i kraft av sig sjalvt, att Gud ar.2

Detta forsta motargument tar sin utgangspunkt i tanken att kunskapom Guds existens ar medfodd, och darmed kand (vetad) i kraft av sig sjalvsnarare an i kraft av nagot annat, som sinnenas vittnesbord eller dylikt.

1.1 Det ontologiska gudsbeviset

Nasta invandning ar en parafras av Anselms av Canterbury sk. ontologiskagudsbevis:

2 Videtur quod Deum esse sit per se notum. Illa enim nobis dicuntur per se notaquorum cognitio nobis naturaliter inest, sicut patet de primis principiis. Sed, sicut dicitDamascenus in principio libri sui, omnibus cognitio existendi Deum naturaliter est inserta.Ergo Deum esse est per se notum.

2

De sanningar som uppfattas som sadana sa fort de ingaende ter-merna forstatts kallas kanda i kraft av sig sjalva (sjalvevidenta).Detta galler enligt Aristoteles om grundprinciperna for bevisforing.Ty sa fort man vet vad helhet och del ar sa vet man ocksa attvarje helhet ar storre an sin del. Men sa fort man forstatt vadnamnet Gud betyder sa erhaller man genast att Gud ar. Nagotstorre an det som betecknas med detta namn kan namligen in-te betecknas (id quo majus significari non potest). Sa fort manforstatt namnet Gud sa ar det (som namnet betecknar) i intellek-tet, men det som bade ar i tinget (tingligt) och i intellektet (in reet intellectu) ar storre an det som endast ar i intellektet, alltsafoljer att det (som Gud betecknar) aven ar i tinget (tingligt).Alltsa ar det kant i kraft av sig sjalvt att Gud ar .3

Anselm argumenterar for att vi kan inse att Gud finns genom att enbartkontemplera betydelsen hos ordet Gud dvs dess definition. Detta argumentkommer alltsa att tillbakavisas nedan. Det ar intressant att se att enligt denaristoteliska kunskapsteorin som Thomas har arvt sa karakteriseras savalperception som intellektuell kunskap om tingen av att dessa existerar savaltingligt (in re) som i sinnet (in sensu) respektive i intellektet (in intellectu)fast pa olika satt4. Harav foljer att det som existerar i intellektet ar exempelpa kunskap endast om det samma aven existerar i verkligheten, och eftersomkunskap ar nagot storre an det som ar i intellektet men som inte ar kunskapsa borde folja att det som bade ar i intellektet och i verkligheten ar storrean det som endast ar i intellektet5. Nasta motargument involverar ett bevisfor att sanning existerar.

3 ..../illa dicuntur esse per se nota quæ statim cognitis terminis cognoscuntur: quodPhilosophus attribuit primis demonstrationum principiis. Scito enim quid est totum etquid est pars, statim scitur quod omne totum major est sua parte. Sed intellecto quidsignificet hoc nomen Deus statim habetur quod Deus est. Significatur enim hoc nomine idquo majus significari non potest. Majus autem est quod est in re et intellectu quam quodest in intellectu tantum, unde cum intellecto hoc nomine Deus statim sit in intellectu,sequitur etiam quod sit in re. Ergo Deum esse est per se notum.

4Att ett och det samma kan existera i olika form exemplifieras t.ex. av en symfoni somkan existera som CD-skiva, LP-skiva, partitur, framforande etc.

5Strangt taget foljer endast att det faktum att det bade vore i intellektet och i verklig-heten ar storre an det faktum att det endast vore i intellektet. Det som ar i intellektet ocheventuellt i verkligheten ar ju ett och det samma. Det ena borde alltsa inte kunna varastorre an det andra. En tankt hundralapp borde alltsa i sig sjalv varken vara samre ellerbattre an en som aterfinns i verkligheten, men att den aven funnes i verkligheten verkarbattre an om den endast funnes i tanken. Majus autem est quod est in re et intellectu

quam quod est in intellectu tantum verkar for ovrigt aven kunna oversattas men att det

bade ar i tinget och i intellektet ar storre an att det endast ar i intellektet i stallet for men

det som bade ar i tinget och i intellektet ar storre an det som endast ar i intellektet men isa fall ar det tva sakforhallanden som jamfors och inte en existerande Gud med en endasttankt Gud, vilket det ontologiska argumentet verkar forutsatta, eftersom det hanger padefinitionen av Gud som oandligt stor.

3

Det ar sjalvevident att sanning existerar, for den som fornekar attsanning existerar medger darmed att sanning existerar. For omsanning inte existerar, da ar det sant att sanning inte existerar;men om nagot ar sant sa existerar sanning. Gud ar emellertidsanningen sjalv; Jag ar vagen, sanningen och livet: Det ar alltsasjalvevident att Gud finns.6

Har har vi alltsa ett reductioargument for att (nagon) sanning existerar.Men om vi kan bevisa att sanningen existerar sa har vi darmed ett bevis foratt Gud, som ar sanningen, existerar, kan det tyckas. Detta argument ar forovrigt ett intressant exempel pa hur det kan se ut nar man kombinerar ettrent filosofiskt argument med ett teologiskt. Nu har vi alltsa gatt igenomsamtliga argument som Thomas tar upp mot tesen att Guds existens intear sjalvevident, vilka alltsa ar olika filosofiska och/eller teologiska argumentfor att det skulle vara sjalvevident att Gud existerar. Efter motargumenteni en artikel i S.T foljer sa gott som alltid ett oftast kort argument motmotargumenten, dessa argument inleds med orden men a andra sidan (sedcontra) och bestar oftast vasentligen av ett citat ur bibeln, kyrkofadernaeller nagon antik filosof som visas sta i motsattning till motargumenten.

Men a andra sidan, ingen kan tanka motsatsen till det som arsjalvevident, vilket framgar hos Aristoteles vad galler grundprin-ciperna for bevisforing. Man kan emellertid, enligt psaltaren,tanka motsatsen till att Gud existerar: Daren sade i sitt hjarta,Gud ar inte. Alltsa ar det inte sjalvevident att Gud existerar.7

Direkt efter detta kommer Thomas egen argumentation, dar han alltsaargumenterar mot att Guds existens skulle vara sjalvevident for oss.

Nagot kan vara sjalvevident pa tva satt, pa ett satt enligt sigsjalvt och inte for oss, pa ett annat satt bade enligt sig sjalvtoch for oss. Ett pastaende ar namligen sjalvevident om det ut-sagda (prædicatum) ingar i subjektets definition (includitur inratione subjecti); som exempelvis manniskan ar ett djur, ty djur

ingar i manniska:s definition. Om det alltsa ar kant for alla vadpredikatet respektive subjektet ar, sa kommer detta pastaendeatt vara sjalvevident for alla, vilket uppenbarligen galler for de

6 .../veritatem esse est per se notum, quia qui negat veritatem esse concedit veritatemesse. Si enim veritas non est, verum est veritatem non esse; si autem est aliquid verumoportet quod veritas sit. Deus autem est ipsa veritas; Ego sum via, veritas et vita. ErgoDeum esse est per se notum.

7 SED CONTRA, nullus potest cogitare oppositum ejus quod est per se notum, utpatet per Philosophum circa prima demonstrationis principia. Cogitari autem potestoppositum ejus quod est Deum esse, secundum illud Psalmi: Dixit insipiens in corde suo,non est Deus. Ergo Deum esse non est per se notum.

4

grundlaggande principerna for bevisforing, som bestar av be-grepp (quorum termini) som ar allmanna och som ingen ar ove-tande om, som existens och icke existens, helhet och del, ochliknande.8

Thomas tar har som exempel sadana sanningar som Kant senare skul-le komma att kalla analytiska, och forklarar deras evidens pa samma sattsom denne gor, dvs predikatet ar en del av subjektets definition. Eftersommanniskan definitionsmassigt ar det fornuftiga djuret sa ar det sjalvevidentatt manniskan ar ett djur (homo est animal), djur ar ju en del av definiens(animal est de ratione hominis).

Om det emellertid finns sadana for vilka det ar okant vad subjek-tet respektive predikatet ar (dvs definitionen), sa ar pastaendetsjalvevident med avseende pa vad det ar i sig sjalvt, men intebland dem som ar ovetande om (betydelsen hos) pastaendets pre-dikat och subjekt, och alltsa intraffar det, som Boetius sager, attvissa uppfattningar ar allmanna och sjalvevidenta endast blandde bildade, som exempelvis att icke-kroppsliga entiteter inte arlokaliserade.9

De analytiska sanningarna ar ju sjalvevidenta men en person kan jufaktiskt kontemplera ett sadant pastaende utan att inse att det ar sant,om denne namligen inte har tillracklig kunskap om de ingaende termernasbetydelser. Den icke-larde har endast ett vagt begrepp om icke-kroppslighet,denne inser t.ex. inte att kroppslighet ar en nodvandig forutsattning forutstrackning i rummet vilket i sin tur ar en bade tillracklig och nodvandigforutsattning for lokalisering i rummet.10

8 Dicendum quod contingit aliquid esse per se notum dupliciter, uno modo secundumse et non quoad nos, alio modo secundum se et quoad nos. Ex hoc enim aliqua propositioest per se nota quod prædicatum includitur in ratione subjecti; ut homo est animal, namanimal est de ratione hominis. Si igitur notum sit omnibus et de prædicato et de subjectoquid sit, propositio illa erit omnibus per se nota, sicut patet in primis demonstrationumprincipiis, quorum termini sunt quædam communia quæ nullus ignorat, ut ens et non ens,totum et pars, et similia.

9 Si autem apud aliquos notum non sit de prædicato et subiecto quid sit, propositioquidem quantum in se est erit per se nota, non tamen apud illos qui prædicatum etsubjectum propositionis ignorant. et ideo contingit, ut dicit Boetius, quod quædam suntcommunes animi conceptiones et per se notæ apud sapientes tantum, ut incorporalia inloco non esse.

10Intressanta motexempel mot denna sanning”vore ju olika former av falt, som elektro-magnetiska och gravitationsfalt. De verkar ju vara icke kroppsliga samtidigt som de verkarha en slags extension i rummet och darmed aven lokalisation. En kropps extension defi-nieras av dess ytas lokalisation, men ett falt saknar ju yta, man kan val i stallet saga attdes extension definieras av faltets styrka i olika punkter. Har nu empiriska ron motsagten, enligt Tomas, sjalvevident sanning. Vi marker snabbt att det har ror sig om defini-tionsfragor: Faller ett elektromagnetiskt falt under begreppet ”kropp”(corporale)? Olika

5

Alltsa pastar jag att pastaendet Gud finns, med avseende pa vaddet ar i sig sjalvt ar sjalvevident, for predikatet ar det sammasom subjektet; Gud ar namligen sin egen existens, som kommeratt framga nedan. Men, eftersom vi inte vet om Gud vad han ar,sa ar detta inte sjalvevident for oss, det maste i stallet bevisasgenom de ting som ar mera kanda for oss och mindre begripligatill sin natur, namligen genom effekterna.11

Thomas kommer senare att visa att det finns en entitet vars existensfoljer ur dess natur, men hans argument for detta ar empiriska (eller a poste-riori) satillvida att de utgar fran vissa med sinnena observerbara fakta. Detar alltsa endast via sadana argument som vi far kunskap om den gudomliganaturen, och vi kan darmed inte dra nagra slutsatser om Gud oberoendeav empiriska argument, eftersom vi forst maste veta vad nagot ar for att viskall kunna se vad som evident galler om detta nagot. Har foljer nu Thomasbemotanden av de tre invandningar som vi gick igenom i borjan av artikel 1.Den forsta utgick fran tanken att vi naturligt har kunskap om Guds existens,och behandlas av Thomas pa foljande satt:

Kunskap, i en nagot forvirrad form, om att Gud existerar ar na-turligt inlagd i oss som nagot gemensamt, i den man namligenGud ar manniskans salighet. Det ar namligen naturligt for manniskanatt atra salighet, och det kan inte vara naturligt att atra nagotsom det inte ar naturligt for en att kanna till. Men detta ar inteatt ratt och slatt kanna till Guds existens, pa samma satt somatt uppfatta den kommande inte behover involvera att uppfattadenne som Petrus aven som det ar Petrus som kommer: Mangatror namligen att det fullkomligt goda for manniskan, vilket isjalva verket ar saligheten, bestar i rikedomar, andra att det ar

svar ar mojliga och forsvarbara,Tex. skulle man ju kunna saga att de ju inte ar kroppari strikt mening men att de ar kroppsliga eller materiella satillvida att de alltid verkar hasin grund i materiella kroppar, som magneter, stjarnor, eller planeter. En annan mojlighetverkar vara att saga att de visserligen ar existerande entiteter och icke kroppsliga, ochde ar visserligen extenderade och lokaliserade men inte pa det satt som kroppar ar det,utan pa ett radikalt annat satt. De ar inte i rummet, de tar inte upp plats, men de verkardaremot i rummet. Jag tror att den losning som skulle ligga Tomas narmast vore foljande:Falt ar inte existerande entiteter, utan endast teoretiska konstruktioner (entia rationis)som anvands for att beskriva materiella kroppars empiriskt observerbara fjarrverkan. Detfinns egentligen inget magnetiskt falt runt magneten, daremot paverkar magneten mate-riella ting i sin omgivning pa ett ett satt som lampligen later sig beskrivas genom att manpostulerar ett i sig icke-percipierbart magnetiskt falt.

11 Dico ergo quod hæc propositio Deus est, quantum in se est per se nota est, quiaprædicatum est idem subjecto; Deus enim est suum esse, ut infra patebit. Sed, quia nosnon scimus de Deo quid est non est nobis per se nota, sed indiget demonstrari per ea quæsunt magis nota quoad nos et minus nota secundum naturam, scilicet per effectus.

6

njutningar, andra ater nagot annat.12

Manniskan efterstravar de facto ting i den man de avspeglar, eller liknarden gudomliga naturen; ett tings skonhet, en vetenskaps sanning etc ar jufor Thomas i praktiken ett matt pa dess grad av likhet med Gud, dessgrad av participation i den gudomliga naturen. Darfor skulle man kunnasaga att kunskap om den gudomliga naturen sas finns implicit i manniskan.Manniskans stravan och langtan visar att hon har en implicit kunskap omGud. Nasta invandning var det ontologiska gudsbeviset:

1.2 Kritik av det ontologiska Gudsbeviset.

Eventuellt forstar inte den som hor namnet ’Gud’ att det be-tecknar nagot som ar sadant att nagot storre an detta inte kantankas, eftersom vissa har trott att Gud ar en kropp. Men avenom vi antar att vem som helst forstar att detta namn betecknardet som ar sadant att nagot storre an detta inte kan tankas, safoljer inte att man forstar att det som namnet betecknar existe-rar i verkligheten (in rerum natura), utan endast i intellektetsforstaelse. Man kan inte argumentera for att det existerar i verk-ligheten, om man inte medger att det i verkligheten finns nagotsom ar sadant att nagot storre an detta inte kan tankas, vilketinte har medgivits av dem som pastar att Gud inte finns.13

Thomas mycket pregnanta kritik av det ontologiska gudsbeviset ar alltsaatt endast om vi antar att det finns nagot an vilket inget hogre kan tankas sakan vi bevisa att detta inte endast finns i intellektet utan aven i verkligheten.For att sammanfatta: Om Gud verkligen skulle finnas sa finns han inteendast i intellektet utan i verkligheten ocksa, eller alternativt, nagot sominte finns i verkligheten utan endast i intellektet kan inte vara Gud. Dentredje invandningen gick ut pa att det ar sjalvevident att sanning existeraroch eftersom Gud ar Sanningen sa borde det vara sjalvevident att Gudexisterar.

12 .../cognoscere Deum esse in aliquo communi sub quadam confusione est nobis natu-raliter insertum, inquantum scilicet Deus est hominis beatitudo. Homo enim naturaliterdesiderat beatitudinem, et quod naturaliter desideratur ab homine naturaliter cognosciturab eodem. Sed hoc non est simpliciter cognoscere Deum esse, sicut cognoscere venientemnon est cognoscere Petrum quamvis sit Petrus veniens: multi enim perfectum hominisbonum quod est beatitudo æstimant divitias, quidam voluptates, quidam aliquid aliud.

13 .../forte ille qui audit hoc nomen Deus non intelligit significari aliquid quo majuscogitari non possit, cum quidam credederint Deum esse corpus. Dato autem quod quilibetintelligat hoc nomine Deus significari hoc quod dicitur, scilicet illud quo majus cogitarinon potest, non tamen propter hoc sequitur quod intelligat id quod signficatur per nomenesse in rerum natura, sed in apprehensione intellectus tantum. Nec potest argui quod sitin re nisi daretur quod sit in re aliquid quo majus cogitari non potest-quod non est datuma ponentibus Deum non esse.

7

Att sanning existerar i allmanhet ar sjalvevident, men att denforsta sanningen existerar ar inte sjalvevident for oss.14

Det asyftade argumentet bevisar ju endast att nagon sanning existeraroch inte att det finns en entitet som ar sanningen med stort s.

2 Artikel 2. Ar Guds existens bevisbar?

Den andra artikeln behandlar pa ett allmant plan fragan om huruvida Gudsexistens ar bevisbar. Artikeln innehaller bl.a. ett intressant resonemang omrelationen mellan sanningar som ar vetbara med fornuftet (per rationem na-turalem) och trosartiklar som av den troende accepteras som sanna. Dess-utom behandlas fragan om hur mycket vi kan sluta oss till om orsaken givetatt vi har kunskap om effekten. Thomas kommer att argumentera for attGuds existens ar bevisbar men forst kommer tre invandningar, varav denforsta handlar om skillnaden mellan tro och vetande.

Det verkar som att man inte kan bevisa att Gud existerar. Det arnamligen en trosartikel att Gud existerar. Men de ting som tillhortron ar inte bevisbara, for resultatet av bevisning ar vetande,men tron galler de ting som inte ar synliga, som Paulus sager.Alltsa ar det inte bevisbart att Gud existerar.15

Denna invandning bygger pa den i och for sig rimliga forestallningen atten religios uppenbarelse ger oss kunskap om ting som annars vore bortomvar formaga att veta. Varfor skulle en uppenbarelse vara nodvandig om vianda kunde na samma insikter pa rent naturlig vag? kan man fraga sig.Eftersom nu Gud har uppenbarat sin existens for oss sa borde detta varaett tecken pa att vi inte kan fa kunskap om hans existens pa naturlig vag.

For att kunna bevisa nagot om ett ting maste man veta vaddetta ting ar (quod quid est). Men vi kan inte veta om Gud vadhan ar, utan endast vad han inte ar, som Johannes av Damaskussager. Vi kan alltsa inte bevisa att Gud existerar.16

Ett vanligt satt att bevisa att en viss typ av ting har en viss egenskap aratt harleda denna egenskap ur dessa tings natur. Detta ar ju den normala

14 .../veritatem esse in communi est per se notum, sed primam veritatem esse hoc nonest per se notum quoad nos.

15 Videtur quod Deum esse non sit demonstrabile. Deum enim esse est articulus fidei.Sed ea quæ sunt fidei non sunt demonstrabilia, quia demonstratio facit scire, fides autemde non apparentibus est ut patet per Apostolum. Ergo Deum esse non est demonstrabile.

16 ..../medium demonstrationis est quod quid est. Sed de Deo non possumus scire quidest sed solum quid non est, ut dicit Damascenus. Ergo non possumus demonstrare Deumesse.

8

proceduren vid naturvetenskaplig forklaring och forutsagelse. Eftersom viinte har kunskap om Guds natur (dvs vi vet inte vad Gud ar), sa kan vi intebevisa nagot om Gud, kan det tyckas. Nasta invandning siktar in sig pa detfaktum att Gud och de skapade tingen ar inkommensurabla.

Ett bevis for att Gud existerar maste ha Guds effekter somutgangspunkt. Men Gud och hans effekter ar inte kommensu-rabla (proportionati), eftersom han ar oandlig och effekternaandliga, de andliga och det oandliga ar namligen inte kommen-surabla. Eftersom en orsak inte kan bevisas utifran en icke kom-mensurabel effekt, sa verkar det inte mojligt att bevisa att Gudexisterar.17

Tanken har ar val att ju hogre eller rikare en effekt ar desto mer sager denom orsaken. En effekt som ar jamforbar med orsaken sager mycket om den-na, medan en effekt som ligger pa en lagre niva inte sager sa mycket. Denuppmatta sangvarmen som orsakats an en sovande manniska ger oss intesarskilt mycket information om manniskans natur, vilket daremot barnetsom ocksa orsakats av en manniska gor, darfor att denna effekt ar jamforbar(proportionatus) med orsaken. Pa ett liknande satt ar de skapade tingeninte jamforbara med Gud, och darfor bor vi inte fa sarskilt mycket informa-tion om Gud genom att undersoka dem. Efter dessa invandningar foljer ettaberopande av Pauli auktoritet for det som Thomas kommer att filosofisktargumentera for.

A andra sidan sager Paulus att Guds osynliga egenskaper uppen-baras pa ett begripligt satt genom de skapade tingen. Detta voreinte fallet om man inte kunde bevisa att Gud existerar genomde skapade tingen, Man kan namligen inte fa reda pa vad nagotar utan att fa reda pa att det existerar.18

Varefter foljer sjalva argumentet for att Guds existens trots allt ar be-visbar.

Det finns tva sorters bevis. En sorts bevis utgar fran en kandorsak och kallas pa grund av vad det ar eller naturen (propterquid), dvs det utgar fran det som ar primart ratt och slatt. Enannan sorts bevis, som kallas eftersom-bevis (demonstratio quia)

17 ..../si demonstraretur Deum esse, hoc non esset nisi ex effectibus ejus. Sed effectusejus non sunt proportionati ei, cum ipse sit infinitus et effectus finiti, finiti autem adinfinitum non est proportio. Cum ergo causa non possit demonstrari per effectum sibi nonproportionatum, videtur quod Deum esse non possit demonstrari.

18 .../Apostolus dicit, invisibilia Dei per ea quæ facta sunt intellecta conspiciuntur.Sed hoc non esset nisi per ea quæ facta sunt posset demonstrari Deum esse, primum enimquod oportet intelligi de aliquo est an sit.

9

utgar fran en kand effekt, som alltsa ar primar i forhallande tilloss (i det fall att en viss effekt ar uppenbarare for oss an dessorsak, sa gar vi fran effekten till kunskap om orsaken.)19

Om man kanner en viss orsaks natur sa kan man sluta sig till att vissaeffekter kommer att uppkomma, sa som man ur kunskap om eldens natur(quid est) kan sluta sig till att omgivningen kommer att bli uppvarmd, dettakallar Thomas demonstratio propter quid. En helt annan sorts resonemangror det sig om nar man givet kunskap om effekterna sluter sig till orsaken,som nar man ur det faktum att nagot varms upp sluter sig till en varmekalla,denna typ av bevis kallar Thomas demonstratio quia

Om en viss orsaks effekter ar mera kanda for oss an orsakensjalv, kan det fran en sadan effekt bevisas att dess orsak existerar.Givet att effekterna ar forhanden ar det namligen nodvandigt attorsaken fanns fore, eftersom effekterna ar beroende av orsaken.Alltsa, att Gud existerar, i den man detta inte ar sjalvevidentfor oss, ar bevisbart genom de av oss kanda effekterna.20

Antag att en viss sorts effekter faktiskt alltid orsakas av en viss typ aventitet, i sa fall ar ett bevis av effekternas existens pa samma gang ett bevisfor orsakens existens. Ett sadant bevis ger ju forstas inte mer informationom orsakens natur an att den formar orsaka de aktuella effekterna. Tho-mas tenderade att betrakta kausalitet som ett tings verkande eller varandei ett annat ting. Detta betraktelsesatt ar naturligt i manga fall. Det ver-kar naturligt t.ex. att saga att det ar elnatets energi som i (den till dettanat kopplade) spisen yttrar sig som varme, eller att det ar solens ljus somkan beskadas. Givet ett sadant kausalitetsbegrepp sa har man ju redan ob-serverat en egenskap eller ett moment hos orsaken i och med att man harobserverat effekten, man skulle till och med kunna saga att man har ob-serverat orsaken sjalv (i den man den ger upphov till effekten). Denna typav observation (observation av orsaker genom deras effekter) ger ju tyvarrsom sagt inte i sig upphov till mer kunskap om orsakens natur an att denar nagot som yttrar sig pa detta satt, eller har formaga att ge upphov tilldenna effekt. Harmed ar Thomas klar att ta itu med invandningarna, darden forsta ju utgick fran distinktionen mellan tro och vetande:

19 .../duplex est demonstratio. Una quæ est per causam et dicitur propter quid, et hæcest per priora simpliciter; alia est per effectum et dicitur demonstratio quia, et hæc estper ea quæ sunt priora quoad nos (cum enim effectus aliquis nobis est manifestior quamsua causa, per effectum procedimus ad cognitionem causæ).

20 Ex quolibet autem effectu potest demonstrari propriam causam ejus esse, si tamenejus effectus sint magis noti quoad nos, quia, cum effectus dependeant a causa, positoeffectu necesse est causam præexistere. Unde Deum esse, secundum quod non est per senotum quoad nos, demonstrabile est per effectus nobis notos.

10

Att Gud existerar och liknande sanningar om Gud som vi kanfa kunskap om med det naturliga fornuftet, ar inte trosartiklarutan forberedelser for dessa artiklar (præambula ad articulos).Tron forutsatter namligen den naturliga kunskapen sa som nadenforutsatter naturen och som perfektion forutsatter det som kangoras perfekt. A andra sidan hindrar inget att det som i sig sjalvtar bevisbart och vetbart, accepteras som trosartikel av den, sominte forstar beviset.21

Thomas pastar har att vissa teologiska pastaenden som att Gud existerarinte ar trosartiklar, dvs de accepteras inte enbart, eller huvudsakligen, avden anledningen att Gud har uppenbarat dem. De inses i stallet med detnaturliga forstandet och deras relation till teologin ar snarast att fungerasom nagon slags rationella forutsattningar for denna vetenskap (præambulafidei). Det verkar ju orimligt att grunda sin tro pa att Gud existerar paen tro att Gud skulle ha uppenbarat detta. Det ar bara om Gud finns somgudomliga uppenbarelser ar mojliga. Om Gud inte skulle finnas sa maste detsom anses vara gudomliga uppenbarelser diskvalificeras som sadana. Det villsaga: Guds existens maste bevisas for att uppenbarelsen skall kunna visasvara mojlig, och detta bevis kan inte referera till uppenbarade premisser,om man vill undvika onda cirklar. Daremot finns inget hinder for den sominte forstar gudsbevisen att acceptera att Gud existerar i tro. I den andrainvandningen pekades det pa det faktum att vi inte vet vad Gud ar och attvi foljaktligen inte borde kunna bevisa nagot om honom. Thomas invanderatt:

I ett bevis av orsaken fran effekten, maste man anvanda effekteni stallet for orsakens definition for att bevisa att orsaken exi-sterar, detta galler i hogsta grad vid gudsbevis. Nar man skallbevisa att nagot existerar sa maste namnets betydelse, och intedetta nagots natur, eller definition (quod quid est) vara det sombinder samman beviset (forst nar man vet huruvida en entitetexisterar kan man fraga vad denna entitet ar for nagot). MenGud benamns med utgangspunkt fran sina effekter, vilket kom-mer att bevisas nedan, alltsa kan vi anvanda det som namnet’Gud’ betyder nar vi bevisar att Gud existerar utgaende franjust dessa effekter.22

21 ..../Deum esse et alia hujusmodi quæ per rationem naturalem nota possunt esse deDeo, ut dicitur Rom. non sunt articuli fidei sed præambula ad articulos. Sic enim fidespræsupponit cognitionem naturalem sicut gratia naturam et ut perfectio perfectibile. Nihiltamen prohibet illud quod per se demonstrabile est et scibile, ab aliquo accipi ut credibilequi demonstrationem non capit.

22 ..../cum demonstratur causa per effectum necesse est uti effectu loco definitioniscausæ ad probandum causam esse, et hoc maxime contingit in Deo. Quia ad probandumaliquid esse necesse est accipere pro medio quid significet nomen, non autem quod quid est

11

Thomas tanke torde vara foljande: Paradigmfallet pa ett vetenskapligtbevis ar det fall dar man kanner ett visst tings natur, dvs. man vet vad detar (quod quid est) och har formulerat detta i form av en definition. Sedanharleder man olika egenskaper och verkningar som foljer ur denna defini-tion, sa som uppvarmning av omkringliggande himlakroppar kan harledasur solens natur. Naturvetenskapliga forutsagelser och forklaringar ar ju of-ta av denna typ. Den situation vi har har ar radikalt annorlunda. Har harvi endast tillgang till effekten, men vi kanner inte orsakens natur. Men ef-tersom vi vet att en effekt existerar sa vet vi att nagon orsak till dennaeffekt ocksa existerar. Eftersom orsaken for ovrigt ar okand kan vi inte sasanvanda det riktiga begreppet for den, dvs. det begrepp som refererar tillorsakens natur utan endast ett namn som refererar till orsaken via effekten,dvs ett namn som motsvarar den bestamda beskrivningen det X som orsakar

E dar E ar den observerade effekten. Exempel pa detta ar nar vi ospecifikttalar om varmekallan vid uppvarmning, ljuskallan vid upplysning, motornvid forflyttning. Dessa namn refererar till orsaken men helt och hallet viaeffekten. Pa samma satt ar det enligt Thomas med de namn vi anvanderfor att referera till Gud, lampliga namn vore existensgivare, universell mo-tor, yttersta effektiv orsak etc. Men pastaendet att en sadan ospecifik orsakforeligger torde vara ekvivalent med pastaendet att motsvarande effekt quaeffekt foreligger, alltsa borde denna typ av bevis fran effekt till orsak varamojliga att genomfora.23 Den tredje invandningen pekade pa hur ojamforligaGud och hans effekter ar, eftersom Gud ar oandlig och hans effekter andliga.Thomas svarar:

Man kan inte uppna fullstandig kunskap om orsaken via effektersom inte ar jamforbara med orsaken, man kan emellertid, somsagt, ur vilken effekt som helst som ar uppenbar for oss, bevisaatt orsaken existerar. Pa sa satt kan man bevisa att Gud existerarur hans effekter, aven om vi inte genom dessa kan fa fullstandigkunskap hans natur.24

Vi har ju alltsa redan sett att om vi endast har tillgang till effekter sa kanvi endast bevisa existensen av nagot som kan ge upphov till dessa effekter.Det ar klart att vid ett sadant bevis sa far vi kunskap om en del av orsakens

(quia quæstio quid est sequitur ad quæstionem an est). Nomina autem Dei imponunturab effectibus, ut postea ostendetur; unde demonstrando Deum esse per effectum acciperepossumus pro medio quid significet hoc nomen Deus.

23Det ar intressant att har jamfora med G. Freges exempel Morgonstjarnan respektiveAftonstjarnan som bada kan sagas referera till planeten Venus via olika effekter som dennaplanet har.

24 .../per effectus non proportionatos causæ non potest perfecta cognitio de causahaberi: sed tamen ex quocumque effectu manifeste nobis potest demonstrari causam esse,ut dictum est. Et sic ex effectibus Dei potest demonstrari Deum esse, licet per eos nonperfecte possimus ipsum cognoscere secundum suam essentiam.

12

natur. Att veta att solen ar en varmekalla ar redan att veta en del om solensnatur. Ju mer jamforbar effekten ar i forhallande till orsaken desto mer av-slojar effekten om orsakens natur. Manniskor ger upphov till uppvarmning,exkrementer, hantverk, symfonier, romaner, vetenskapliga, teorier och nyamanniskor. Dessa effekter ger i olika grad och pa olika satt besked om sinorsaks natur, men den effekt som har hogst grad av jamforbarhet med or-saken, dvs den nya manniskan, barnet, ger mest information om orsakensnatur.

3 Artikel 3. Existerar Gud?

Den tredje artikeln behandlar direkt fragan om huruvida Gud existerar.Har presenterar Thomas de fem satt (quinque viæ) pa vilka han anseratt Guds existens kan bevisas, men diskuterar aven invandningar som teo-diceproblemet och en preocchamitisk variant av Occhams rakkniv

3.1 Teodiceproblemet

Gud verkar inte finnas. For om en av tva (kontrara) motsatserblir oandlig sa forstors den andra helt och hallet. Med namnetGud menas nagot oandligt gott. Om alltsa Gud existerade, skulleinget ont finnas. Det finns emellertid ont i varlden. Alltsa exi-sterar inte Gud.25

Tanken har ar val att eftersom det finns ondska i varlden sa maste denyttersta principen utmarkas av begransad godhet, den begransas av det ondasom finns i varlden. Alltsa finns inte Gud, uppfattad som oandligt god.

3.2 Inomvarldslig forklaring

Om farre principer ger en fullstandig forklaring sa behover maninte rakna med fler. Men allt som forekommer i varlden verkarkunna forklaras fullstandigt aven om man antar att Gud intefinns, ty naturliga effekter forklaras av tingens natur, medan av-sedda effekter forklaras av det manskliga fornuftet eller viljan.Det ar alltsa inte nodvandigt att anta att Gud existerar.26

25 Videtur quod Deus non sit. Quia si unum contrariorum fuerit infinitum totaliterdestruetur aliud. Sed hoc intelligitur in hoc nomine Deus quod sit quoddam bonuminfinitum. Si ergo Deus esset, nullum malum inveniretur. Invenitur autem malum inmundo. Ergo Deus non est.

26 .../quod potest compleri per pauciora principia non fit per plura. Sed videtur quodomnia quæ apparent in mundo possunt compleri per alia principia supposito quod Deusnon sit, quia ea quæ sunt naturalia reducuntur in principium quod est natura, ea veroquæ sunt a proposito reducuntur in principium quod est ratio humana vel voluntas. Nullaigitur necessitas est ponere Deum esse.

13

Allt som forekommer i varlden har en orsak i varlden, det verkar darforonodigt, ja till och med rent felaktigt att saga att det finns en orsak utanforvarlden till det som forekommer i varlden.

A andra sidan

A andra sidan sager Gud sjalv enligt andra moseboken: Jag arden som ar (Ego sum qui sum).27

Detta pastaende i andra moseboken lade Thomas mycket stor vikt vid.Har hade Gud sjalv avslojat sitt ratta namn for Mose, dvs JAG AR. ForThomas kom detta att betyda att Gud har avslojade sin ratta natur somvarat eller existensen i sig sjalvt (Deus est ipsum esse subsistens).

3.3 De fem gudsbevisen

Thomas menar att Gudsexistens kan bevisas pa fem satt (quinque viis). Dessa bevis ar alla empi-

riska i den meningen att de utgar fran nagot allmant kant och med sinnenapercipierbart forhallande i den varld vi med vara sinnen kan fa kunskap om.Detta forfaringssatt ar helt i linje med Thomas kunskapsteori som ar em-piristisk i den aristoteliska meningen, dvs att manniskan med sitt intellektgenom abstraktion kommer fram till generell kunskap pa grundval av den in-formation om varlden som sinnena presenterar. (Nihil est in intellectu quodnon prius fuit in sensu). Denna abstraktion uppfattades emellertid inte somnagot passivt mottagande av sensibilia, utan som ett intelligent forsok attutrona vilken princip som kunde tankas ge upphov till det som upptrader isinnena. Via sinnena far vi pa detta satt generell kunskap om de ting sompaverkar vara sinnen, till exempel, att dessa undergar forandring, att depaverkar varandra kausalt, att de uppkommer och forgar, att egenskaperkan finnas i olika grad i dessa, samt att det finns irrationella varelser somtenderar till det som ar bra for dem sjalva (biologisk finalitet). Dessa fem ty-per av forhallanden, som vi via sinnena far kunskap om, ar utgangspunkterfor de fem bevisen, som jag gar igenom i den ordning de forekommer i Sum-ma Theologiæ. Det forsta beviset utgar fran det faktum att vi percipierarting som forandras:

3.3.1 Bevis ur forandringen, prima via

Den forsta och uppenbarare vagen ar den som baseras pa rorelse(ex parte motu). Det ar namligen sakert och det faststalls medsinnena att vissa ting rors i denna varld. Men allting som rorsrors av nagot annat.28

27 SED CONTRA est quod dicitur Exod. ex persona Dei, Ego sum qui sum.28 Prima autem et manifestior via est quæ sumitur ex parte motus. Certum est enim et

sensu constat aliqua moveri in hoc mundo. Omne autem quod movetur ab alio movetur.

14

Detta bevis utgar alltsa fran det via perception vetbara forhallandet attvissa ting ror sig. Det ar uppenbart att Thomas med rorelse (motus) menarforandring i vid mening, Jag kommer darfor att foredra detta ord i minakommentarer. Det som foljer ar ett langre argument for det sista pastaendetsom later analytiskt nar det oversatts till svenska. Detta intryck forsvinnerdock om man i stallet oversatter: Allt som ror sig rors av nagot annat.

Ty inget ror sig utom i den man det ar i potentialitet med avse-ende pa det mot vilket det ror sig.29

Det vill saga: Eftersom en viss forandring upphor i och med det att slut-punkten for just denna forandring ar uppnadd (detta ar definitionsmassigtsant), sa galler det att i den man en forandring fortfarande pagar sa arinte denna slutpunkt annu uppnadd. A andra sidan ar slutpunkten forforandringen nagot som den entitet som forandras kan uppna annars arden ju (aven detta definitionsmassigt) inte slutpunkt for denna entitetsforandring. Detta betyder att en entitet forandras endast i den man denkan uppna slutpunkten for forandringen, men annu inte har gjort det (dvs,i den man den ar i potentialitet med avseende pa denna slutpunkt). Manskulle alltsa kunna parafrasera citatet salunda: En entitet forandras endast iden man den visserligen kan, men annu inte har, uppnatt malet for rorelsen.

Men nagot ror (astadkommer rorelse) i den man det ar i aktua-litet; Ty att rora ar inget annat an att fora ut (educere) nagotfran potentialitet till aktualitet, men inget kan aterforas fran po-tentialitet till aktualitet utom genom nagot som ar i aktualitet.30

Att rora (att astadkomma forandring) ar redan en fullfjadrad aktivitet,till skillnad fran forandringen som ar nagot ofullbordat. Om nagot skall kun-na astadkomma forandring hos nagot annat sa racker det inte att forandraren

kan astadkomma forandring (dvs, vara i potentialitet med avseende pa dettaastadkommande) utan den maste sa att saga aktivt utova det den kan. Dvs.den kan astadkomma forandring endast i den man denna potentialitet araktualiserad. Med att fora ut nagot fran potentialitet till aktualitet (educe-re aliquid de potentia in actum) avser Thomas att astadkomma att det somkan bli nagot faktiskt blir det. Slutsatsen blir alltsa att for att nagot skallkunna bli det det inte redan ar (dvs, forandras) sa maste nagot redan varapa ett bestamt satt, alltsa inte bara kunna bli detta (dvs, sadant att detastadkommer forandring).

29 Nihil enim movetur nisi secundum quod est in potentia ad illud ad quod movetur.30 Movet autem aliquid secundum quod est actu; movere enim nihil aliud est quam

educere aliquid de potentia in actum, de potentia autem non potest aliquid reduci inactum nisi per aliquid ens actu

15

Sasom det som ar varmt aktuellt, som t. ex. eld gor sa att vedsom ar ett varmt ting potentiellt, blir varmt aktuellt, och i ochmed detta ror och forandrar densamma (dvs veden)31

Man kan generellt saga att Thomas exemplifieringar ar mindre belysandefor oss an de kanske var for hans samtid, eftersom de med naturligtvis arhamtade ur en med vara matt matt primitiv forstaelse av naturen. Meni den man filosofiska bevis inte anvander exemplifieringar som premisser,utan endast for att belysa och pa nagot satt levandegora resonemanget, safaller inte beviset bara for att exemplet ar omodernt. Detta exempel ar dockinte sa daligt om vi tanker oss att det ar antandningen (dvs det att vedenblir brinnande, dvs varm) som skall forklaras och inte den darefter foljandeforbranningen. Men det finns forstas manga exempel som verkar motsagadenna princip, aven om vi begransar oss till uppvarmning. Hur ar det medveden som brinner och blir varmare och varmare, eller spisen som blir varmutan att man varmer upp den. Att veden brinner upp skulle mojligen kunnabetraktas inte som ett exempel pa forandring utan som ett exempel paundergang (corruptio). Vi skulle val sjalva saga att det som hander ar attenergi i form av materia overgar i varmeenergi. Eller mer exakt; Under engiven tidsperiod overgar en del av den ved som vedklabben bestar av tillaska, rok och varmeenergi, denna varmeenergi aterfinns (som varme, ochuppvarmning) i den resterande veden och i omgivningen. Forandringen avtemperaturen i den resterande veden astadkoms av nagot som ar aktuelltvarmande, dvs den korrumperande veden. Detta att nagot kan avge energii nagon form brukar kallas potentiell energi hos detta nagot, vilken ar ettspecialfall av aktiv potentialitet. Detta kommer jag att diskutera nedan.Elspisen kan ju omvandla energi i en form till energi i en annan form, sa harar det lampligare att tala om att nagot astadkommer en energihojning hosspisen an att nagot varmer upp denna. Nar spisen satts pa sa blir den ettstalle dar elnatets elektriska energi kan omvandlas till varmeenergi. Underuppvarmningen ar elnatet aktivt utgivande av energi medan varmeplattanar pa vag fran ett (relativt) energilost tillstand mot ett energirikt.

Men det ar inte mojligt att en och samma entitet pa samma gangar i aktualitet och i potentialitet med avseende pa samma sak,utan endast med avseende pa olika saker.32

Dvs det som kan bli nagot utan att annu vara detta nagot, kan inte medbibehallande av motsagelselagen redan vara detta nagot.

31 sicut calidum in actu ut ignis facit lignum quod est calidum in potentia esse calidumin actu et per hoc movet et alterat ipsum.

32 Non autem est possibile quod idem sit simul in actu et in potentia secundum idemsed solum secundum diversa

16

Ty det som ar varmt aktuellt kan inte samtidigt vara varmt po-tentiellt utan ar samtidigt kallt potentiellt.33

Har maste man ju tillagga (eftersom varmt och kallt ar relativa begrepp)att men varmt (calidum) maste avses en (for tillfallet) bestamd varmeniva,om man vill att detta pastaende skall vara sant.

Det ar alltsa omojligt att ett och samma ting med avseende pa enoch samma forandring astadkommer forandring och forandras,eller forandrar sig sjalvt. Det foljer alltsa att allt som forandrasforandras av nagot annat.34

Detta foljer helt enkelt inte! Det ar namligen skillnad pa att vara varmoch varmande. Det som orsakar uppvarmning maste forvisso vara varmandemen det behover inte vara varmt. Detta galler t.ex. for elnatet i forhallandetill spisen. Daremot kan man med Thomas egen terminologi saga att detsom ar varmande darmed ar varmt i analog mening35. Darmed skulle ettting mycket val kunna vara i potentialitet med avseende pa varme i denprimara meningen men samtidigt vara i aktualitet med avseende pa varmei den analoga meningen, dvs vara varmande och darmed kunna varma sigsjalvt. Det ar latt att se i vilka banor Thomas har tankt, dvs. han sag attslutpunkten for forandringen som det tillstand dar det forandrande tingetsaktivitet har kommit till fullt uttryck i det sig forandrande tinget. Dettaforutsatter att effektiv kausalitet analyseras i termer av att det orsakandetinget verkar i det ting som forandras, pa ett sadant satt att verkan (dvsforandringen) ses som den orsakande entitetens egen aktivitet i ett annatting, dvs, hos det ting i vilket verkan sker, och att forandringen i dettating ses som ett successivt forverkligande av det tillstand dar det orsakan-de tingets verkan kommer till fullt uttryck i det andra tinget. Givet dettasynsatt ar den slutpunkt eller aktualitet som definierar forandringen sammasak som den aktivitet som det orsakande tinget hela tiden paverkar det sigforandrande tinget med. Och i sa fall maste det orsakande tinget redan varadet aktuellt som det ting i vilket forandringen sker endast ar potentiellt,och darmed verkar det folja att ingenting kan orsaka sin egen forandring.Thomas tankte sig formodligen ett orsakande ting som ett ting som i lik-het med alla ting agerar i enlighet med sin natur. Det som ar speciellt med

33 quod enim est calidum in actu non potest simul esse calidum in potentia sed estsimul frigidum in potentia

34 Impossibile est ergo quod idem et eodem motu aliquid sit movens et motum vel quodmoveat seipsum. Oportet ergo omne quod movetur ab alio moveri.

35Se min Analog predikation”i Filosofisk tidskrift 1/94 och S.T. 1a, 13, 5 Respon-sio..../hujusmodi nomina dicuntur /....../ secundum analogiam, idest proportionem./..../sicut sanum dicitur de medicina et animali, in quantum medicina est causa sanitatis, quæest in animali. Dvs. Ord prediceras analogt sasom sund prediceras om bade medicinen ochdjuret i den man medicinen ar orsak till sundhet i djuret.

17

orsakande ting ar att detta agerande blir uppenbart forst i och med att and-ra ting sas. fors inom rackhall for det orsakande tinget. Dess agerande bliralltsa uppenbart som forandring i de andra tingen. Solen exemplifierar detta:Denna himlakropp verkar standigt i enlighet med sin natur, dvs den stralar,men detta agerande blir manifest forst nar nagon annan kropp sas. kommerinom rackhall for solen, och blir upplyst och uppvarmd. Det ar rimligt attsaga att ljuset pa den andra kroppens yta ar solens ljus, och att varmensom har kommit den andra kroppen till del ar solens varme. Med Thomasterminologi, de ar aktualiteter hos solen, men dessa aktualiteter ar ocksaaktualiteter hos den belysta och uppvarmda kroppen, nar val upplysning-en respektive uppvarmningen ar avslutade. Medan forandringarna pagar arde daremot endast potentialiteter hos det ting som forandras, enligt ovan.Det orsakande tinget (solen) forandras emellertid inte. Det betyder att den-na har haft dessa aktualiteter hela tiden. Dvs i detta fall ar det orsakandetinget redan det aktuellt som det sig forandrande tinget endast ar potenti-ellt men haller pa att bli aktuellt. Ett parallellt resonemang kan foras vadgaller elnatet och spisen, spisplattan och potatiskoket men motexempel kanocksa konstrueras, som ovan. Men detta etablerar som sagt inte slutsatsen.Det som i basta fall ar bevisat ar att for att nagot skall forandras sa mastedet som astadkommer forandringen redan vara det som ar forandringensslutpunkt men inte nodvandigtvis i samma mening som det sig forandrandetinget utan i en analog mening, och darmed faller slutsatsen att inget kanforandra sig sjalvt. Slutsatsen verkar dessutom medfora att ordet liv (vita)enligt Thomas egen definition i S.T. dvs, en substans for vilken det ar pas-sande att rora sig sjalv i enlighet med sin natur36, inte kommer att refereratill nagot. Det verkar ju naturligt att ur ett visst perspektiv saga att denlevande organismen under sin utveckling successivt gar igenom olika stadieroch utfor olika operationer som alla siktar mot eller ar forberedelser for attorganismen skall bli en fullt utvecklad representant for sin art. Jamfor huragg, larv, och pupp-stadiet respektive det faktum att larven ater sig fet, ellerspinner en puppa, ar relaterade till den fullvuxna insekt som blir resultatetav allt detta, men ocksa att det ar organismen sjalv och inte nagot annatsom orsakar alla dessa malinriktade forandringar. Man skulle kunna saga,med Thomas egen terminologi att det ar en form som successivt forverkligas imaterian. Detta forlopp star inte under kausalt inflytande fran nagon entitetutanfor organismen, utan det ar i stallet organismen sjalv som astadkommeroch orsakar denna forandring i kraft av det att den redan har denna form,fast som en aktiv potentialitet, dvs i en analog mening. Sedan ar det enannan sak att denna specifika form, uppfattad som en aktiv potentialitetnagon gang maste ha uppstatt i materia, nar den individuella organismenuppstod. Detta ar forstas ett exempel pa forandring som inte har sin orsak i

36 S.T. 1a. 18. 2..../est impositum hoc nomen (vita)/...../ad significandam substantiamcui convenit secundum suam naturam movere seipsam.

18

organismen sjalv. Man kan alltsa eventuellt komplettera Thomas bevis, medett resonemang dar man visar att sjalvforandring ar beroende av aktiva po-tentialiteter, och att dessa aktiva potentialiteter sjalva maste vara resultatetav forandring i materia, och att sadan forandring ytterst maste aterforas panagon annan substans.

Om alltsa nagot forandras av nagot annat som aven forandras,sa maste aven detta andra forandras av nagot annat, och dettai sin tur av nagot annat.37

Sa lange de orsakande tingen ar sadana att de sjalva maste forandras foratt kunna forandra annat sa maste ytterligare orsaker till for att forklaraforandringen.

Man kan inte fortsatta i oandlighet pa detta satt, for i sa fallfunnes ingen forsta rorare, och da skulle inget annat rora sig, forde ting som inte ar forsta rorare ror sig endast i kraft av det attde (direkt eller indirekt) rors av en forsta rorare, sasom kappenendast ror sig om den rors av handen.38

Ett bra exempel pa ting som undergar forandring som orsakas av andrating vars forandringar i sin tur orsakas av andra ting, ar naturligtvis kugghjulsom kuggar i varandra pa ett sadant satt att ett kugghjuls motsolsvridningorsakar en medsolsvridning hos nasta hjul. Antag att ett kugghjul borjarrora sig. Orsaken till detta ar att nasta kugghjul har borjat rora sig, ochorsaken till detta ar att ytterligare nasta har borjat rora sig. Men denna typav beroende mellan orsak och effekt gar inte vidare i oandlighet for aven omvi hade oandligt manga kugghjul kopplade pa detta satt sa skulle de inteborja rora sig forsavitt det inte fanns nagon orsak utanfor hela denna kedjasom har rort hela kedjan.

Det ar alltsa nodvandigt att komma fram till nagot som ar enforsta rorare som inte rors av nagot, och detta inser alla att Gudar.39

Argumentet etablerar endast vad jag kan se att det finns forsta rorare iden meningen att de kan orsaka forandring utan att de for att kunna goradetta behover forandras sjalva av nagot annat. I sa fall ar atminstone alla

37 Si ergo id a quo movetur moveatur, oportet et ipsum ab alio moveri, et illud ab alio38 Hoc autem non est procedere in infinitum, quia sic non esset aliquod primum movens

et per consequens nec aliquod aliud movens, quia moventia secunda non movent nisi perhoc quod sunt mota a primo movente, sicut baculus non movet nisi per hoc quod estmotus a manu.

39 Ergo necesse est devenire ad aliquod primum movens quod a nullo movetur, et hocomnes intelligunt Deum.

19

levande varelser exempel pa forsta rorare, men aven stjarnor som var solsom utstralar energi, alla materiella ting i den man de gravitatoriskt, ellerelektromagnetiskt paverkar sin omgivning. Allt detta skulle kunna analyse-ras i termer av aktiva potentialiteter. Ett satt pa vilket man trots allt skullekunna radda argumentet ar om man skulle kunna gora troligt att aktivapotentialiteter ar en slags fiktioner. Dvs det skulle kunna vara sa att detbara verkar som, alternativt det ar lampligt att beskriva det som om vissating sa att saga har kraft att forandra sig sjalva. For de levande varelser-nas vidkommande skulle detta betyda att det verkar som om dessa sa attsaga besitter sin egen natur redan fran borjan, men i form av en aktiv po-tentialitet. Denna natur i potentiell form skulle sedan gora det mojligt fororganismen att successivt forandra sig sjalv med det fulla realiserandet avdenna natur som mal. Om det inte skulle finnas sadana aktiva potentiali-teter, skulle det betyda att organismens forandring trots allt ar orsakad aven annan entitet, men att detta orsakande gar till pa ett sadant satt att detanda ar lampligt att beskriva handelseforloppet som att organismens egennatur successivt realiseras i organismen. Beviset hanger alltsa pa huruvidaentiteter i universum kan ha aktiv potentialitet, och eftersom man i dagensvetenskap forsoker reducera alla aktiva potentialiteter till de olika formerav aktiv potentialitet som brukar kallas energi, sa skulle man kanske kun-na saga att bevistet hanger pa fragan om energi ar nagot verkligt. Det villsaga, om materiella ting i universum verkligen har energi i kraft av vilkende kan orsaka forandring sa finns det manga forsta rorare i universum. Omdet a andra sidan ar sa att ordet energi inte betecknar nagot verkligt40 ut-an endast ar vad som brukar kallas en teoretisk term sa torde det folja attden aktiva potentialitet som orsakar den forandring som bevisligen sker iuniversum, befinner sig utanfor universum.

3.3.2 Bevis ur effektiv kausalitet, secunda via

Den andra vagen utgar fran den effektiva orsakens natur. Viupptacker namligen hos de sensibla tingen att det finns en ord-ning av effektiva orsaker.41

Detta bevis utgar alltsa fran det faktum att de sensibla tingen ar kausaltrelaterade till varandra, dvs att det finns en kausal ordning bland de sensiblatingen. Med effektiv orsak (causa efficiens) menade Thomas den entitet somfaktiskt astadkommer en verkan, och jag antar att han har framst syftarpa orsaker till ting, dvs. orsaker till deras uppkomst (och eventuellt fort-varo). Thomas anvande aven ordet orsak for att beteckna andra aspekterpa, eller grunder till tingen. Med Final orsak (causa finalis) menade han

40Se min Analog predikation”i Filosofisk tidskrift 1/9441 Secunda via est ex ratione causæ efficientis. Invenimus enim in istis sensibilibus esse

ordinem causarum efficientium

20

ofta utovandet av ett tings karakteristiska aktivitet, dvs den aktivitet tingetfinns for att utova. Materiell orsak (causa materialis) betecknade det mate-rial ett ting bestar av, och slutligen Formell orsak (causa formalis) den formeller struktur hos ett ting som bade ar grunden till att tinget fortsatter attexistera och som gor det till ett ting av en viss sort.

Det forekommer emellertid inte och det ar inte heller mojligt attnagot ar sin egen effektiva orsak, for i sa fall vore det fore sigsjalv, vilket ar omojligt.42

Har bekraftar Thomas att inget kan vara effektiv orsak till sin egenexistens (causa sui ipsius), och argumentet ar forstas att for att en orsak skallkunna agera sa maste den existera, men om nagot skall fas att existera samaste detta ske genom en slags forandring som ar sadan att nar forandringenborjar sa existerar inte det orsakade tinget och nar den slutar sa existerardet, men orsaken maste agera under hela denna forandring och alltsa existerahela tiden, och kan darmed inte vara identisk med det orsakade tinget.

Men det ar inte mojligt att ga vidare i oandlighet vad gallereffektiva orsaker. Darfor att hos alla (i forhallande till varandra)ordnade effektiva orsaker ar den forsta orsak till den mellerstaoch den mellersta ar orsak till den sista (vare sig de mellersta arflera eller endast en), men har orsaken tagits bort sa tas aveneffekten bort. Alltsa om det inte finns en forsta (i ordningen) avde effektiva orsakerna sa kommer det inte att finnas en sista ochinte heller mellanliggande. Men om det fortsatter i oandligheti (ordningen av) de effektiva orsakerna, sa kommer det inte attfinnas en forsta effektiva orsak.43

Detta later som problemet med honan och agget44. Om vi skulle accep-tera premissen att varje agglaggande djur har utvecklats ur ett agg lagt avett annat djur sa far vi en oandlig kedja av agglaggare bakat i tiden. Forevarje agg finns en agglaggare och fore varje agglaggare ett agg. Sa fraganom vilket som kom forst, honan eller agget? skulle inte ha nagot svar. Det

42 nec tamen invenitur nec est possibile quod aliquid sit causa efficiens sui ipsius, quiasic esset prius seipso quod est impossibile.

43 Non autem est possibile quod in causis efficientibus procedatur in infinitum. Quia inomnibus causis efficientibus ordinatis primum est causa medii et medium est causa ultimi(sive media sint plura sive unum tantum), remota autem causa removetur effectus. Ergo sinon fuerit primum in causis efficientibus non erit ultimum nec medium. Sed si procedaturin infinitum in causis efficientibus non erit prima causa efficiens

44Den gangse uppfattningen, bland Thomasexegeter verkar vara att Thomas har liksomaven i prima via tanker pa serier av samtidigt verkande orsaker. Det ar mojligt att detforhaller sig sa, aven om det ar svart att se hur argumentet i sa fall skiljer sig fran detforegaende (prima via). Jag tar mig anda friheten att har diskutera problemet med honanoch agget, som for mig framstar som en naturlig tolkningsmojlighet av Thomas text.

21

skulle inte finnas en forsta orsak som var fore de andra orsakerna i tiden.Om vi fragar oss varfor det finns agglaggare over huvud taget, sa blir svaret:Darfor att det fanns tidigare agglaggare. Det otillfredsstallande med det-ta svar ar val dess uppenbara cirkularitet. Vi forklarar agglaggarnas (somgrupp) existens med att agglaggarna (som grupp) existerar. Det ar val ingeni dag som tanker sig att det funnits oandligt manga agglaggare bakat i tiden.Detta betyder att man (atminstone implicit) fornekar premissen att varjeagglaggande djur utvecklats ur ett agg lagt av ett annat djur. Man skullekanske kunna saga att honan kom fore agget, givet en sadan uppfattning.Man skulle kunna forsvaga premissen och helt enkelt saga att varje organismhar sitt upphov en annan organism som fanns fore denna. Da far vi igen eninfinit regress. Om vi forsoker kausalt forklara det faktum att det finns or-ganismer far vi igen mutatis mutandis samma typ av cirkulara forklaring.Inte heller tanker man sig i dag nagon oandlig racka av organismer, ochdarmed fornekas forstas premissen att varje organism har sitt upphov i enannan organism. Tvartom tanker man sig att den forsta organismen, nagonform av primitiv prokaryot cell uppstod pa nagot satt ur den sk. ursoppanpa jorden. Men ursoppan maste finnas fore livet, jorden fore ursoppan, in-terstellara gasmoln fore jorden, och sa kan vi ga vidare. Antingen har vien forsta orsak i kedjan, som inte sjalv har orsakats eller har vi det inte,har vi det inte sa har vi en infinit regress av orsaker. Varje enskild entiteti denna kedja av orsaker fanns darfor att de tidigare entiteterna i kedjanfanns. Fragar vi a andra sidan varfor hela denna infinita kedja av entiteterfanns sa far vi igen ett cirkulart svar sa lange vi fragar efter effektiv orsak.

och i sa fall kommer det varken att finnas en slutlig verkan el-ler mellanliggande effektiva orsaker, vilket uppenbarligen inte arfallet.45

Thomas tanke ar tror jag ungefar den foljande. Det finns entiteter sombehover orsaker for att existera, dvs de skulle inte finnas om inte orsakenhade funnits (el finns). Finns inte orsaken sa finns inte verkan. Materiellating sasom honor, ursoppor, och interstellara gasmoln tillhor denna kate-gori. Alla sadan ting ar intermediara orsaker i orsakskedjor. Men om allaorsaker i en sadan orsakskedja skulle vara intermediara orsaker, dvs. orsa-kade av andra sadana orsaker i samma orsakskedja, skulle det betyda atthela kedjan inte skulle ha nagon effektiv orsak, dvs pa nagot satt vara sinegen orsak (causa sui). Vi kan vanda pa resonemanget litet och saga att enintermediar orsak ar ett ting som inte skulle finnas om dess orsak inte fun-nes. Men om detta galler for varje lank i orsakskedjan sa har vi en oandligorsakskedja som bara bestar av ting som behover effektiva orsaker for attexistera. Varje ting i orsakskedjan har visserligen en effektiv orsak men det

45 et sic non erit nec effectus ultimus nec causæ efficientes mediæ, quod patet essefalsum

22

ar inte sa att det finns en orsak till alla ting i orsakskedjan. Om vi kundefaststalla att varje mangd av intermediara orsaker behover effektiva orsakerutanfor mangden for att existera sa vore saken klar. Detta galler uppenbartfor andliga mangder av intermediara orsaker, men galler det for oandligaorsakskedjor? Skalet till att det uppenbart galler i en andlig mangd ar attom varje intermediar orsak i mangden skall ha en orsak i denna mangd somar skild fran den sjalv sa maste vi tanka oss minst en cirkular orsaksked-ja i mangden, men detta kan uteslutas av samma skal som sjalvorsakandeutesluts. Just detta ar forstas inget problem i oandliga mangder. Dar finnsdet sas plats for relationer som ar transitiva och irreflexiva . Thomas intui-tion ar val snarare att om vi hade en oandlig kedja av intermediara orsakersom inte hade nagon orsak utanfor kedjan, sa skulle denna kedja som sadankunna ses som en nodvandigt existerande entitet, dvs en entitet som intebehover nagot annat for att existera. Detta verkar emellertid litet underligtmed tanke pa att denna kedja inte bestar av annat an intermediara orsa-ker, dvs entiteter som samtliga behover nagot annat for att existera, och enkedja blir sas. inte starkare an sina delar. En annan mojlighet vore att antaatt hela orsakskedjan ar nodvandigt existerande av en sadan anledning, somt.ex. att de enskilda tingen endast skulle vara nagon slags modifikationer aven nodvandigt existerande entitet, som universum eller energin. Da far viga vidare till den tredje vagen (nodvandiga entiteter) och den forsta vagen(forandring).

Alltsa ar det nodvandigt att anta en forsta effektiv orsak, vilkenalla kallar Gud.46

3.3.3 Bevis ur uppkomst och undergang, tertia via

Den tredje vagen utgar fran det mojliga och det nodvandiga, ochden ar som foljer.47

Har far vi helt enkelt reda pa att detta bevis har sin utgangspunkt idet faktum att vissa ting ar mojliga och att andra ting ar nodvandig. VadThomas menar med dessa modala begrepp kommer att bli klarare i det somfoljer.

Ty vi finner i verkligheten sadant som kan vara och inte vara.Vi observerar namligen att vissa ting uppkommer och gar under.Dessa kan foljaktligen vara och inte vara.48

46 Ergo necesse est ponere aliquam causam efficientem primam, quam omnes Deumnominant.

47 Tertia via est sumpta ex possibili et necessario, quæ talis est.48 Invenimus enim in rebus quædam quæ sunt possibilia esse et non esse, cum quædam

inveniantur generari et corrumpi et per consequens esse et non esse.

23

Thomas menar tydligen ting som kan uppkomma och ga under (genera-

ri et corrumpi) med sin term mojliga (possibilia esse et non esse). Vi farytterligare hjalp vid var begreppsbestamning i foljande rad.

for det som har mojlighet att inte vara, ar inte vid nagon tid-punkt.49

Detta verkar narmast vara en definition av uttrycket har mojlighet att

inte vara (possibile est non esse).50 Med detta menas alltsa det som faktisktinte ar vid nagon tidpunkt. I det som foljer far vi reda pa att inte allt kanvara av denna karaktar.

Det ar emellertid omojligt att alla (entiteter) som existerar, arsadana, for det som har mojlighet att inte vara, ar inte vid nagontidpunkt. Om alltsa alla (entiteter) har mojlighet att inte varada fanns det en gang ingenting i verkligheten.51

Pa denna punkt har Thomas anklagats for ett enkelt kompositionsfel ellerfor att ha blandat ihop kvantifikatorer. Av det att varje entitet i verklighetenar icke existerande vid nagon tidpunkt foljer inte att det fanns en tidpunktnar ingenting fanns. Detta ar riktigt bara sa lange vi endast talar om delar avverkligheten. Varje del av verkligheten skulle kunna vara mojlig i Thomasmening utan att det nagon gang inte skulle finnas nagot. Men om helaverkligheten (t.ex. universum betraktat som en komplex entitet) vore mojligi Thomas mening, sa betyder det att hela verkligheten ar sadan att denfaktiskt inte alltid ar, vilket betyder att nagon gang fanns inget (aliquandonihil fuit in rebus)52.

49 quia quod possibile est non esse quandoque non est50I annat fall (dvs. tolkat som ett faktapastaende) borde nagon slags principle of pleni-

tude forutsattas dvs. att alla mojligheter i verkligheten verkligen realiseras. Det ar mojligtatt Thomas gor detta. Jag valjer att bortse fran denna mojhlighet eftersom jag betraktaren sadan princip som allt annat an sjalvevident.

51 Impossibile est autem omnia quæ sunt, talia esse, quia quod possibile est non essequandoque non est. Si igitur omnia sunt possibilia non esse aliquando nihil fuit in rebus.

52Det enda som foljer ar att vid nagon tidpunkt finns inget. Thomas fortsatta resone-mang verkar forutsatta att denna mojlighet i sa fall redan har realiserats i det forgangna.Vad jag kan se ger han inget argument for detta. Man kanske anda skulle kunna kommavidare pa denna punkt om man i stallet for begreppen mojlighet och nodvandighet intro-ducerade begreppen hittills-mojlighet respektive hittills-nodvandighet. Ett hittills-mojligtting skulle alltsa vara ett ting som vid nagon nu passerad tidpunkt inte har existeratoch ett hittills-nodvandigt ting skulle vara ett som alltid hittills de facto har existerat.Thomas argument skulle i sa fall om det ar sunt mutatis mutandis etablera att det finnshittill-nodvandiga ting som har grunden till denna sin hittills-nodvandighet i sig sjalv.Thomas behover i sa fall ytterligare premisser for att etablera sin slutsats: t.ex: Varje

hittills-nodvandigt ting ar nodvandigt eller Varje hittills-nodvandigt ting som har grunden

till denna sin hittills-nodvandighet i sig sjalvt ar nodvandigt respektive nodvandigt i kraft av

sig sjalvt. Aven om man frangar min tolkning och tanker sig att Thomas forutsatter nagon

24

Men om detta vore sant sa skulle inte heller nu nagot finnas,for det som inte finns borjar inte finnas om inte genom nagotsom redan finns. Om alltsa inget existerande fanns, sa var detomojligt att nagot borjade finnas, och pa sa satt borde ingetfinnas, vilket ar uppenbart falskt. Alltsa ar inte alla entitetermojliga utan det bor finnas nagot nodvandigt i verkligheten53

Thomas papekar har sjalvklarheten att om nagot skall kunna uppkom-ma sa maste det effektivt kauseras av nagot som redan finns. En konsekvensav detta ar att ingenting kan orsaka sin egen uppkomst, ingenting kan va-ra causa sui. Men eftersom verkligheten finns och den ex hypotesi endastar mojlig, sa har den uppkommit, men da maste den ha orsakats av nagotredan existerande vilket ar motsagelsefullt, alltsa ar inte allt mojligt i Tho-mas mening, utan det finns aven nodvandiga entiteter, dvs sadana (far manformoda) som de facto alltid finns.

Allt nodvandigt har antingen orsaken till sin nodvandighet inagot annat eller sa har det inte detta.54

Detta ar ett specialfall av lagen om det uteslutna tredje. Om vi skulleanta att universum ar nodvandigt i Thomas mening, sa maste antingennagot annat vara orsak till att universum de facto alltid har existerat, ochalltid kommer att existera eller sa ar det inte sa.

Men det ar inte mojligt att ga vidare i oandlighet vad gallernodvandiga ting som har orsak till sin nodvandighet, sasom detinte heller ar vad galler effektiva orsaker, som visats ovan.55

Thomas tanker sig sakert att for att nagot skall kunna orsaka ett annattings nodvandighet, dvs gora sa att det andra tinget alltid finns, sa mastedenna orsak sjalv alltid finnas dvs vara nodvandig i Thomas mening. Omalla nodvandiga entiteter har orsaken till sin nodvandighet i nagot annatnodvandigt sa far vi en oandlig kedja av nodvandiga entiteter, dar varje

version av the principle of plenitude uppstar problem pa den har punkten. Aven om manforutsatter att alla mojligheter realiseras nagon gang foljer det forstas inte att de redanhar realiserats. Man verkar behova den mycket starka varianten av principen som sageratt alla mojligheter redan har realiserats for att kunna genomfora argumentet. For migframstar the principle of plenitude aven i sin svagare form som ett kontingent pastaendemed tvivelaktigt (ovetbart) sanningsvarde. Av denna anledning ar det intressant att seom Thomas klarar sig utan denna princip, sarskilt i dess starkare form.

53 Sed si hoc est verum etiam nunc nihil esset quia quod non est non incipit esse nisiper aliquid quod est. Si igitur nihil fuit ens, impossibile fuit quod aliquid inciperet esse,et sic modo nihil esset, quod patet esse falsum. Non ergo omnia entia sunt possibilia sedoportet aliquid esse necessarium in rebus.

54 Omne autem necessarium vel habet causam suæ necessitatis aliunde vel non habet.55 Non est autem possibile quod procedatur in infinitum in necessariis quæ habent

causam suæ necessitatis, sicut nec in causis efficientibus, ut probatum est.

25

lank halls i gang av den tidigare lanken, som samtidigt ser till att nasta lankfortsatter att existera. Thomas menar att sadana oandliga orsakskedjor inteforklarar det de antas forklara, de bara skjuter forklaringen langre och langrebort. De ger sa att saga en forklaring genom utmattning. Man skulle kunnabelysa detta med foljande exempel. Antag att en solkatt lyser pa vaggen ochjag fragar varfor, och far forklaringen att ljus reflekteras i en spegel langrebort och darifran kommer detta ljus. Jag fragar vidare: Varifran kommer detljus som traffar spegeln da? Ja det reflekteras vidare av andra speglar langrebort. Ja men varifran kommer ljuset fran borjan da? Svaret blir: Det darar en felstalld fraga. Ljuset kommer inte nagonstans ifran, det finns ingenborjan sa som du tanker dig, det finns helt enkelt en oandlig serie speglarsom alla reflekterar ljuset vidare, men ingen ljuskalla.

Det ar alltsa nodvandigt att det finns nagot som ar nodvandigti kraft av sig sjalv, som inte har orsaken till sin nodvandigheti (fran) nagot annat, utan som ar orsaken till andra entitetersnodvandighet.56

Enda mojligheten att undvika den oandliga kedjan av grunder eller or-saker som alltsa inte forklarar bara utmattar tanken, ar att anta att nagotnodvandigt existerande ar sadant att det inte har grunden till sin nodvandigheti nagot annat, dvs det existerar utan annan grund, och detta nagot ar grun-den till alla andra nodvandiga entiteters nodvandighet.

3.3.4 Bevis ur grader, quarta via

Den fjarde vagen tar sin utgangspunkt i de gradskillnader somfinns i verkligheten. Ty det finns i verkligheten nagot mer ochmindre gott och sant och nobelt, och sa ar det med andra sadanaegenskaper. Men mer eller mindre sags om olika ting i den mande pa olika satt narmar sig det som ar mest; sasom nagot arvarmare i den man det narmar sig det som ar mest varmt.57

Problemet har ar huruvida det finns nagot maximum nar det galler dessagraderbara egenskaper. Skulle det finnas en max-varme sas. sa borde manju kunna definiera grader av varme i termer av en temperaturs narhet tilldenna max-varme. Men ar det verkligen sa att det faktum att det finnshogre och lagre temperatur visar att det finns en maximal temperatur somde narmar sig pa olika satt? Jag tror att Thomas tanker sig att grader av

56 Ergo necesse est ponere aliquid quod est per se necessarium non habens causam suænecessitatis aliunde, sed quod est causa necessitatis aliis.

57 Quarta via sumitur ex gradibus qui in rebus inveniuntur. Invenitur enim in rebusaliquid magis et minus bonum et verum et nobile, et sic de aliis hujusmodi. Sed magiset minus dicitur de diversis secundum quod appropinquant diversimode ad aliquid quodmaxime est; sicut magis calidum est quod magis appropinquat maxime calido.

26

en viss egenskap skall analyseras i termer av nagon slags participation i enperfektion som i sig ar nagot oforanderligt. Da skulle t.ex. att X ar varmare

an Y betyda att X participierar mer an Y i perfektionen varme. Da skulleargumentet se ut sa har: Att saga att X i hogre grad an Y har egenskapenP, implicerar att det finns en egenskap P som i sig ar given och oforanderligoch i vilken bade X och Y participierar (eller de uppvisar, eller exemplifieraregenskapen P) fast i olika grad. Det ar atminstone tankbart att ett tingskulle kunna uppvisa egenskapen P inte partiellt utan helt och fullt. Dettaskulle alltsa vara att ha egenskapen maximalt. Att ha egenskapen P mereller mindre vore givet en sadan analys det samma som att mer eller mindrenarma sig (appropinquere) detta maximum.

Det finns alltsa nagot som ar sannast och bast och noblast ochdarfor mest existerande (varande); ty de som ar sannast ar mestexisterande (varande), sa som sags i Aristoteles Metafysik bokII58

Har vore sakert ett ord om grader av sanning pa sin plats. Thomas refe-rerar har till Aristoteles Metafysik bok II59 dar Aristoteles bl.a. diskuterarsanningen som ar objektet for kunskapen. Bade Aristoteles och Thomas ta-lar om nagon slags entitativ sanning, dvs aven ting kan vara sanna och intebara mentala representationer och liknande. Det verkar som att en entitetkallas sann i den man den lever upp till ett givet ideal, som t.ex. sin egennatur. Denna betydelsen av ordet sann anvander vi i beskrivningar som en

sann van, en sann manniska eller till och med en sann logn. Ett ting kanalltsa vara mer eller mindre sant, allt efter i vilken utstrackning tinget lever

upp till sin natur eller participierar i denna. Darfor kan sagas att ett tingX ar ett sant P, (dar P ar en typ av ting t.ex.) i den man X uppfyller P’sdefinition, dvs i den man X ar P. Darfor later det sig sagas att ett ting arsant i den man, eller i den grad det ar.

Men det som kallas maximalt i nagot genus ar orsak till allt somar i detta genus, sasom elden som ar maximalt varm ar orsak tillall varme, sasom det sags i samma bok.60

58 Est igitur aliquid quod est verissimum et optimum et nobilissimum et per consequensmaxime ens; nam quæ sunt maxime vera sunt maxime entia, ut dicitur II Metaph.

59993b30: Therefore in every case the first principles of things must necessarily be trueabove everything else - since they are not merely sometimes true, nor is anything the causeof their existence, but they are the cause of the existence of other things, - and so as eachthing is in respect of its existence, so it is in respect of truth. Overs H Tredennick, LoebClassical Library

60 Quod autem dicitur maxime in aliquo genere est causa omnium quæ sunt illiusgeneris, sicut ignis qui est maxime calidus est causa omnium calidorum, ut in eodem librodicitur.

27

Aristoteles sager i bok II av Metafysiken att de ting som overforen viss egenskap till andra ting har denna egenskap i hogre gradan dessa andra ting.61

Alltsa finns det nagot som ar orsak till vara och godhet, ellervilken perfektion som helst i alla ting, och detta kallar vi Gud.62

Vart satt att tala om dessa ting kan latt leda in i platonska tankebanor:Olika ting kan uppvisa en och samma egenskap i olika omfattning. Ett sattatt saga detta ar att saga att dessa olika ting participierar i eller uppvisar enoch samma egenskap pa olika satt och i olika grad. Dessutom overfors oftakausalt en perfektion fran en entitet till en annan, som nar kunskap overforsfran larare till elev eller energi fran elnatet till spisen. Denna overforing avegenskaper kan inte garna ga till pa ett sadant satt att egenskapen kommeratt finnas i hogre grad i effekten an den fanns i orsaken. Eleven kan inte famer kunskap fran lararen an lararen har. Kastrullen pa spisen kan inte taemot mer energi an vad som finns i elnatet. Om det nu ar pa detta vis saborde det sas finnas en kalla for varje egenskap dar egenskapen i fraga finnsi ren form, och vad ar naturligare an att tanka sig att dessa kallor ar desubsisterande egenskaperna. Att X har egenskapen P betyder alltsa att X paett partiellt och imperfekt satt uppvisar egenskapen P, darfor att X direkteller indirekt star under kausalt inflytande fran denna egenskap, tankt somen subsisterande entitet, en slags platonsk ide. Thomas teori torde i stalletungefar vara foljande: Olika egenskaper och perfektioner ar olika satt attvara pa, sa nar man sager att ett ting X participierar i en viss egenskap P,sa betyder det att X uppvisar ett visst satt att vara pa. Den grundlaggandeparticipationen ar inte i en egenskap utan i vara (esse). Varje ting uppvisarpa ett begransat satt perfektionen vara (esse), dvs det participierar pa ett fordetta ting karakteristiskt satt i perfektionen vara. Thomas behovde alltsainte anta subsisterande egenskaper under vilkas kausala inflytande tingenstar, utan det rackte for honom att anta en enda kalla till all perfektionoch detta ar det subsisterande varat (ipsum esse subsistens). Givet dennateori skall alltsa pastaendet X uppvisar P i hogre grad an Y inte analyserasi termer av en subsisterande ide P, vilken X skulle likna mer och sta underintimare kausalt inflytande an Y skulle gora, utan i stallet i termer av detsubsisterande varat (esse subsistens) som kan efterliknas pa manga olikasatt bl.a. pa sattet P. I det har fallet skulle det betyda att X liknar mer ochparticipierar mer i varat i avseende P an Y gor och det kausala inflytande

61 993b25; Now every thing through which a common quality is communicated to otherthings is itself of all those things in the highest degree possessed of that quality (e.g. fireis hottest, bacause it is the cause of heat in everything else); hence that also is most truewhich causes all subsequent things to be true. Overs H Tredennick, Loeb Classical Library

62 Ergo est aliquid quod est causa esse et bonitatis et cujuslibet perfectionis in omnibusrebus, et hoc dicimus Deum

28

som X star under fran det subsisterande varats sida praglas mer av P-het

an det inflytande som Y star under.

3.3.5 Bevis ur finalitet, quinta via

Den femte vagen utgar fran tingens styrelse. Vi ser namligen attting som saknar tankande, namligen kroppar i naturen, verkarfor ett mal, vilket visar sig i det att de alltid eller oftast verkarpa samma satt och ger upphov till det som ar bast, varav foljeratt de inte nar malet av slump utan pa grund av avsikt.63

Thomas tanker formodligen i forsta hand pa organismer. Det som ar bastfor en organism ar att fa leva och utvecklas i enlighet med den livscykel somar karakteristisk for den art i vilken denna organism ingar. Om organismenavviker fran sin livscykel sa uppnar den inte sitt mal. Naturen ar nu sadan attde olika varelserna alltid eller oftast uppnar sina mal, atminstone vad demsjalva anbelangar, dvs givet att de erbjuds for dem fordelaktiga ekologiskaforhallanden. Detta visar att de inte uppnar sina mal av en slump utan detfinns nagot i deras natur som sas. riktar in dem mot deras mal.

Men de ting som inte har kunskap tenderar inte mot ett mal omde inte har inriktats av nagot som vet och tanker, sasom pilen avbagskytten. Alltsa finns nagon tankande av vilken alla naturligating ordnas mot ett mal, och detta kallar vi Gud.64

En organism kan nu efterstrava ett mal som ar bra for organismen an-tingen for att denna tendens mot malet sas. ar inprogrammerad dvs. ar endel av denna organisms natur, eller for att organismen sas. har inriktat sigsjalv mot detta mal genom en viljeakt pa grundval av en bedomning avmalets varde och lampliga medel for att uppna detta mal. Men for att nagotskall kunna uppna ett mal sa maste, i vilket fall som helst, kunskap ommalet och ett intelligent relaterande av medel i forhallande till detta malvar de principer som styr de processer som leder fram till malet. Sa aven idet fall da uppnaendet av malet forklaras av organismens natur sa masteforklaringen sist och slutligen aterforas pa en intelligens som har kunnatbestamma denna varelses natur, med kunskap om och hansyn taget till demal organismen, genom denna sin natur, skall uppna. T.ex. en intelligentoch provident skapare. Nu overgar vi till de invandningar som restes motatt Gud skulle existera i borjan av artikeln

63 Quinta via sumitur ex gubernatione rerum. Videmus enim quod aliqua quæ cognitio-ne carent, scilicet corpora naturalia, operantur propter finem, quod apparet ex hoc quodsemper aut frequentius eodem modo operantur et consequuntur id quod est optimum,unde patet quod non a casu sed ex intentione perveniunt ad finem.

64 Ea autem quæ non habent cognitionem non tendunt in finem nisi directa ab aliquocognoscente et intelligente, sicut sagitta a sagittatore. Ergo est aliquis intelligens a quoomnes res naturales ordinantur ad finem, et hoc dicimus Deum.

29

3.4 Svar pa teodiceproblemet

Augustinus sager i Enchiridion: Eftersom Gud ar god i hogstagrad skulle han pa intet satt tillata att nagot ont existeradebland hans verk, om han inte vore sa allsmaktig och god att hangjorde gott aven av det onda. Det ar alltsa ett uttryck for Gudsoandliga godhet att han tillater de onda (tingen) att existera ochur dessa framkallar han goda (ting).65

Detta ar den katolska teodicen. De skapade varelserna skulle kunna goragott men de valjer fritt att inte gora detta, de valjer nagot mindre gott.Gud skulle kunna stoppa detta, sa det faktum att det sker visar att Gudtillater det. Gud skulle emellertid inte tillata det onda om han inte kundevanda, och ocksa vander det till nagot gott. Sa det ondas existens i skapelsenforvandlas med det har argumentet fran att vara ett svaghetstecken sas. tillatt vara ytterligare ett bevis pa Guds allmakt och godhet.

3.5 Inomvarldslig forklaring otillracklig

Eftersom tingen ar styrda av en hogre agent nar de verkar forett bestamt mal i enlighet med sin natur, ar det nodvandigt attaven aterfora det som sker i enlighet med tingens natur till Gudsom varande forsta orsak. Pa samma satt bor aven de ting somsker av avsikt forklaras med nagon hogre orsak som inte ar detmanskliga fornuftet eller den manskliga viljan, eftersom dessa arforanderliga och kan sluta existera, men allt som forandras ochsom kan ga under bor aterforas pa nagot oforanderligt och i kraftav sig sjalv nodvandigt, vilket bevisats ovan.66

Har hanvisar Thomas dels till den femte vagen: De skapade varelsernaverkar uppenbarligen for ett mal. Att de har den natur de har forklarar attde uppnar detta mal. Men det faktum att det finns ting men denna natur harsin forklaring i att malet skall uppnas, men detta kan inte forklaras pa annatsatt an att en intelligent agent har skapat dem. Nar det galler (av manniskor)avsedda effekter hanvisar han till forsta och tredje vagen i stallet: Avseddaeffekter har ursprung i det manskliga fornuftet och i viljan. Dessa ar i sin tur

65 .../sicut dicit Augustinus in Enchiridio, Deus cum sit summe bonus nullo modosineret aliquid mali esse in operibus suis nisi esset adeo omnipotens et bonus ut benefaceret etiam de malo. Hoc ergo ad infinitam Dei bonitatem pertinet ut esse permittatmala et ex eis eliciat bona.

66 ...../cum natura propter determinatum finem operetur ex directione alicujus supe-rioris agentis, necesse est ea quæ a natura fiunt etiam in Deum reducere sicut in primamcausam. Similiter etiam quæ ex proposito fiunt oportet reducere in aliquam altiorem cau-sam quæ non sit ratio et voluntas humana, quia hæc mutabilia sunt et defectibilia, oportetautem omnia mobilia et deficere possibilia reduci in aliquod primum immobile et per senecessarium, sicut ostensum est

30

foranderliga och ej nodvandigt existerande och forutsatter darfor en forstarorare respektive en i kraft av sig sjalv nodvandigt existerande entitet.

Johan Martensson

31