KANDID

ATUPPSA

TS

Idrottsvetenskap idrotts- och motionspsykologi 180hp

Tränarbeteenden, Självbestämmande och Psykiskhälsa/ohälsa inom elit ungdomsfotbollen

Mirza Saltagic och Jesper Lindström

Examensarbete 15hp

Halmstad 2017-01-15

Saltagic, M., & Lindström, J. (2016). Tränarbeteenden, Självbestämmande och Psykisk

hälsa/ohälsa inom elit ungdomsfotbollen. (C-uppsats i psykologi inriktning idrott 61-90 hp).

Akademin för Hälsa och Välfärd: Högskolan i Halmstad.

Sammanfattning

Tidigare studier visar att spelare kan uppfatta tränare annorlunda jämfört med vad tränaren

vill. Tränarbeteendet kan ha olika utfall på självbestämmandet och välmåendet hos spelaren.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur fotbollsspelare uppfattar huvudtränarens

beteenden. Det var av intresse att se samband mellan spelarnas upplevelse av tränarbeteenden,

självbestämmande och psykisk hälsa/ohälsa där klubblaget är i fokus då detta påverkar

spelarnas välmående och vidare utveckling. I studien deltog 102 ungdomsfotbollsspelare i

elitförberedande akademier i åldrarna 15 till 18 år (M=16,03, SD=1,014). Mätinstrumenten

som användes var Coaching Behavior Scale for Sport, The Basic Needs Satisfaction in Sport

Scale och General Health Questionnaire-12. Analysmetoderna som genomfördes var

deskriptiv statistik, beroende t-test samt enkla linjära regressionsanalyser. Den deskriptiva

statistiken visade att personlig kontakt var det högst rangordnade tränarbeteendet samt att

spelarnas självbestämmande hade höga medelvärden. Beroende t-testet visade signifikant mer

upplevd psykisk hälsa än psykisk ohälsa. Vidare visade de linjära regressionsanalyserna att

autonomi, samhörighet och psykisk hälsa hade ett signifikant samband med tränarbeteende

och var positivt relaterat. Vidare identifierades att tränarbeteende inte är relaterat till

kompetens och psykisk ohälsa. För framtida forskning rekommenderas vidare forskning inom

ämnet med fler elitförberedande fotbollsakademier. Det är av intresse att utföra en liknande

studie med flickor samt göra en kvalitativ studie där intervjuer sker med både tränare och

spelare.

Nyckelord: elit ungdomsfotbollspelare, självbestämmande, tränarbeteende, välmående.

Saltagic, M., & Lindström, J. (2016). Coaching-behaviour, Self-determination and Well-being

among elite youth football players. (C-essay in Sport and Exercise Psychology 61-90 ETCS).

School of Social and Health Sciences: Halmstad University.

Abstract

Previous research has shown that players may perceive their coach in a different way than

what is desired by the trainer himself. The coach behaviors could have different affects on

players self-determination and well-being. The purpose of this study was to investigate how

Swedish elite football players perceived coach behaviors. It was of interest to see

relationships between players experiences of coach behaviors, self-determination and well-

being when the club where in focus because it affects the players well-being and future

development. There were 102 participants from different Swedish elite football academies at

the age of 15-19 years old (M=16,03, SD=1,014). This study used Coaching Behavior Scale

for Sport, The Basic Needs Satisfaction in Sport Scale and General Health Questionnaire-12.

This study data analysis was descriptive statistics, paired sample t-test and linear regression

analysis. The descriptive statistics showed that personal contact was the highest ranked coach

behavior and player’s self-determination had high means. The paired sample t-test showed

significant more perceived well-being than illness. Furthermore the linear regression analysis

showed that autonomy, relatedness and well-being were positive significant with coach

behaviors. Furthermore the results indicated that coach behaviors was not related to

competence and illness. For further research, it is suggested to do a larger research with more

Swedish elite youth football clubs. It is of interest to do a similar study on girls and make a

qualitative study where interviews take place with both coaches and players.

Keywords: coaching-behaviour, elite youth football players, self-determination, well-being.

1

Ledochowski, Unterrainer, Ruedl, Schnitzer och Kopp (2012) menar att idrotten spelar en stor

roll och är viktig i livet för många. Idrottare i olika åldrar får hjälp med träning och

instruktioner av sina tränare, vilket ger en betydande inverkan på deras utövande. Tidigare

forskning visar att det finns positiva effekter på självbestämmandet när relationen mellan

tränaren och spelaren upplevs som god (Amorose, 2007; Hollembeak & Amorose, 2005;

Kimball, 2007). Det har även påvisats att en god relation mellan tränare och spelare har en

positiv inverkan på fortsatt idrottande (McDavid, Cox & Amorose, 2012).

För att säkerställa goda prestationer för idrottare i form av bland annat teknik och snabbhet

samt för att förbättra konkurrenskraften är det nödvändigt med en framgångsrik reglering av

välmåendet. Tränarens beteende kan vara avgörande för en spelares välmående och många

gånger är tränaren en central figur i talangutvecklingsmiljön (Cushion, Ford & Williams,

2012). Martindale, Collins och Abraham (2007) menar att talangutvecklingsmiljö kan

definieras som den kontext vilken stödjer utvecklingen av de individer som identifierats som

talanger. Att förtydliga talangutveckling som Sundqvist (2013) benämner i sin bok “så funkar

ungdomsfotboll” har han förklarat genom att betona bland annat konkurrens mellan spelarna

och individualism. Klubben prioriterar de starkaste spelarna på bekostnad av de övriga

spelarna. Elitidrottare i talangutvecklingsmiljöer löper en större risk för påfrestningar på den

psykiska hälsan i form av stress, konkurrens, bristande stödnätverk samt risker för skador etc.

vilket kan ha ett negativt utfall på idrottandet (Rice, Purcell, De Silva, Mawren, McGorry &

Parker, 2016). Elitidrottare har samtidigt en stor chans att uppleva en god psykisk hälsa med

tanke på den stora träningsmängd som förekommer i talangutvecklingsmiljön (FYSS, 2008;

Berneskog, 2006).

I över 30 år har det betonats att en del av tränarens roll är att främja positiva resultat på

spelarnas välmående genom sitt beteende (Erickson, Côte, Hollenstein & Deakin, 2011).

Tränarens beteende kan uppfattas annorlunda mellan en spelare samt tränare och missförstånd

kan uppstå och ha olika utfall på spelarens välmående både positivt som negativt (Roxas &

Ridinger, 2016). En tränare är ofta avgörande för motivationsklimatet i laget och påverkar i

högsta grad spelarna utefter sitt beteende (Reinboth, Duda & Ntoumanis, 2004). Smoll och

Smith (1989) menar att tränare kan bete sig på många olika sätt och det har visat sig att

tränaren själv sällan har koll på sina ageranden i jämförelse med utövarna eller vad en

utomstående observatör uppfattar. Adie, Duda och Ntoumanis (2008) påstår att tränarens

beteende har ett stort inflytande på ett lag med yngre spelare. Om tränaren exempelvis verbalt

attackerar domaren, visar den att det är okej för spelare att också använda sig utav det

beteendet. Inte minst sagt inom ungdomsidrotten gör ungdomar dåliga saker ibland inom

sporten, exempelvis att de blir frustrerade, tappar tålamodet, emotionerna/känslorna svämmar

över vilket kan leda till att de visar upp dåligt beteende mot andra laget (Woods, 2007).

Forskare har börjat studera den upplevda coaching miljön hos spelare för att se vad som

kan påverka den psykiska hälsan respektive ohälsan (Adie et al., 2008; Reinboth et al., 2004).

Om en idrottsutövare upplever någon form av ohälsa, löper personen en större risk att skada

sin omedelbara samt långsiktiga fysiska och psykiska utveckling genom fortsatt träning samt

tävling (Krane, Greenleaf & Snow, 1997). Att förstå och främja varför ungdomar idrottar har

stimulerat en del forskning och har uppmärksammats i flera år (Duda & Balaguer, 2007). En

central utgångspunkt i forskningen har varit att undersöka vilka processer som styr barn och

ungdomars avsikter för idrottsdeltagande (Biddle, Soos, & Chatzisarantis, 1999). Duda och

Balaguer (2007) menar att ett annat bekymmer för forskare är att ta reda på hur man kan

optimera psykologiskt välmående hos idrottare. Tränaren träffar spelaren väldigt ofta och

eftersom tränaren influerar idrottarens motivation är det ur intresse att studera just den

målgruppen som befinner sig i en talangutvecklingsmiljö (Keegan, Spray, Harwood &

Lavallee, 2010).

Sammanfattningsvis visar forskningsläget att tränarbeteenden kan uppfattas olika av

2

idrottare och att det finns signifikanta samband mellan tränarbeteenden, självbestämmandet

samt välmåendet. Forskningen visar att tränarna har ett stort inflytande på spelarna och

spelarna oftast uppfattar sin tränare på olika sätt. Föreliggande studie ämnar att studera

upplevda tränarbeteenden och dess samband mellan självbestämmande samt välmående i

talangutvecklingsmiljöer, dvs i klubblaget.

Välmående WHO (2001) definierar psykisk hälsa som ett tillstånd av komplett fysisk, mental och

socialt välmående. Välmående definieras som ett tillstånd där varje individ förstår sin

potential, där individerna klarar av den vardagliga stressen, arbetar produktivt och givande

samt bidrar till gemenskapen i omgivningen (Herman, Saxena & Moodie, 2005). Vidare visar

forskning att ett lågt välmående kan jämföras med psykisk ohälsa där Herman et al. (2005)

definierar psykisk ohälsa som de psykiska reaktionerna som förekommer vid påfrestningar

hos individer. Individen känner då nedstämdhet, känslor av otillräcklighet samt

koncentrations- och sömnsvårigheter enligt Herman et al. (2005).

Tränarbeteenden Ett bra sätt enligt föreliggande studiens författare att definiera ledarskap är att ledaren

influerar en eller flera gruppmedlemmar mot deras mål (Cross & Lyle, 1999). Inom ledarskap

finns det olika ledarskapsstilar. Cross och Lyle (1999) definierar ledarskapsstilar som en

deskriptiv kategorisering av individens samlade tränarbeteenden. Det skrivs ofta om två olika

typer av ledarskapsstilar där tränaren påvisar olika typer av beteenden via ett autokratiskt eller

en demokratiskt ledarskapsstil enligt Cross och Lyle (1999). Autokratiskt ledarskapsstil

karaktäriseras av att tränaren själv tar beslut och inte involverar eller överväger gruppens

åsikter. När en autokratisk ledarskapsstil används tar ledare på egen hand, oberoende av laget,

de beslut som ska fattas (Lindwall, Johnson & Rylander, 2016). Exempel på detta är när

tränaren själv bestämmer exempelvis upplägg av säsongen utan att fråga spelarna. Kidman

och Lombardo (2010) menar att ett autokratiskt ledarskap är det traditionella ledarskapet. I ett

sådant ledarskap har spelarna ytterst lite att säga till om och ansvaret för utveckling och

prestationer ligger helt hos tränaren. Det auktoritära synsättet har dock kommit att utmanas på

senare tid, troligen som ett resultat av att olika pedagogiska teoribildningar har kommit att få

genomslag inom litteraturen och tränarutbildningar (Rylander, 2014). Spelarna ses som aktiva

agenter i ett spelarcentrerat ledarskap vilka innebär att de själva kan, vill och bör ta ansvar för

sitt idrottande (DeSouza & Oslin, 2008). Fokus flyttas från tränaren och ger spelarna mer

ansvar för sin utveckling, det krävs att tränaren gör avkall för den kontroll som hon/han har

och låter spelarna lära sig utav sina misstag (Nelson, Cushion, Potrac & Groom, 2014).

Bhatti, Maitlo, Shaikh, Hashmi och Shaikh (2012) menar att ett demokratiskt ledarskap

handlar om att tränaren involverar och överväger gruppens åsikter, låter dem vara med att

bestämma överlag samt bestämma gällande exempelvis lagets strategier, mål, spelsystem etc.

En demokratisk ledare kommer även att vara tvungen att fatta det slutgiltiga beslutet med

laget som bidrar till beslutsfattande. Detta medför att trivseln ökar genom att övriga

lagmedlemmar engageras i vad som händer, men även att människors kompetens utvecklas.

Lagmedlemmarna kommer att känna kontroll över sitt egna öde och vara motiverade till att nå

resultat (Bhatti et al., 2012). Denna typ av ledarskap kan göra att det tar tid och går

långsammare att nå det slutgiltiga målet (Bhatti et al., 2012).

Ett effektivt ledarskap kan definieras som i vilken utsträckning en ledare kontinuerligt och

successivt leder och styr hans/hennes efterföljare till det överenskomna målet som definieras

av hela gruppen (Bhatti et al., 2012). En tränares effektiva ledarskap förändrar en idrottare

beteende utifrån tränarens önskemål och får spelarna att bete sig på ett önskvärt sätt. Denna

uppgift resulterar i att tränarens behov kan uppfyllas, men att spelarens behov ignoreras

3

(Cribbin, 1981). Ett effektivt ledarskap kan uppstå när idrottare uppfyller beteenden i enlighet

med tränarens intentioner samtidigt som de egna behoven uppfylls. Effektiva tränare är

motiverade av att upprätthålla goda relationer med spelarna och vinna tävlingar (Williams &

Krane, 2015). Horn (2002) konstaterar att effektiva tränarbeteenden resulterar i att idrottare

uppnår goda personliga prestationer, resultatinriktade mål och positiva psykologiska resultat.

De flesta tränare försöker agera på ett sätt som de tror kommer att utveckla sina idrottare

genom personlig utveckling och få dem att nå framgång.

Horn (2002) konstaterar även att en tränare kan påverka spelarnas prestationsförmåga,

beteenden samt det psykologiska och emotionella välmåendet positivt. Relationen mellan

spelarna och tränaren är en viktig faktor för prestandan hos idrottaren (Serpa, 1999). Smoll

och Smith (1989) uppger att idrottarens uppfattning och återminning bestäms av tränarens

effektivitet i sin coachning. Varje idrottsmänniska ger mening åt uppenbara tränarbeteenden

som skapar spelarens inställning till tränaren och idrottsupplevelser. En uppfattning om

varandras beteende är viktigare än beteendet i sig när man överväger sina känslor gentemot

den personen (Shaver, 2014).

Självbestämmande

Svenska akademins ordbok (2016) definierar självbestämmande som en handling eller

förmågan att fatta beslut samt bestämma över sig själv. Wehmeyer (1998) hävdar att

självbestämmande handlar om den upplevda kontroll och möjlighet att agera utifrån personens

egna önskningar, vilket innefattar möjligheten att ta beslut som leder till förändring. Vid

påståenden att alla inte kan nå självbestämmande har uppfattningen grundats på att

självbestämmande har en inre angelägenhet som innefattar motivation, förmågor och attityder.

Huruvida definitionen självbestämmande har förändrats över tid påverkade grupper av

människor som har exkluderats från innebörden i begreppet (Wehmeyer, 1998). Den spridda

missuppfattningen av innebörden handlar om att nå det absoluta självbestämmandet, att få alla

sina önskningar uppfyllda, utföra saker på egen hand samt att självbestämmande bara handlar

om val (Wehmeyer, 1998). Alla uppnår inte självbestämmande inom livets alla områden,

däremot om det utgår från huruvida miljön, personer och hjälpmedel används skapas

förutsättningar för deltagaren att närma sig detta (Wong & Wong, 2008).

Ryan och Deci (2002) beskriver grundläggande behovsteorin som en del av

självbestämmande teorin och handlar om grundläggande behov. Teorin är gjord för att

förtydliga och klargöra innebörden av begreppet grundläggande behov samt relevansen till

psykisk hälsa (Reinboth et al., 2004). Den består av tre koncept av självbestämmande som

anses vara väsentliga för mognad av det mänskliga psyket, nämligen psykologiska behov av

autonomi, kompetens och samhörighet (Reinboth et al., 2004). Denna del av teorin förutsätter

att tillfredsställelse kan uppnås genom en god interaktion med den sociala miljön (Deci &

Vansteenkiste, 2004).

Självbestämmande teorin ger en ökad förståelse och insikt för motivation hos

idrottsutövare (Ryan & Deci, 2000). Den sociala miljön samt motivationsklimatet är

sammanhängande och påverkas av exempelvis en fotbollstränare i en fotbollsmiljö (Duda &

Whitehead, 1998; Heuze, Sarrazin, Masiero, Raimbault & Thomas, 2006). Självbestämmande

teorin är en teori som baseras på människors inre utveckling och medfödda psykologiska

behov som ligger till grund till individens motivation och personlighet (Ryan & Deci, 2000).

Dessa tre psykologiska faktorer är avgörande för den sociala utvecklingen och det personliga

välbefinnandet (se figur 1). Behovet av kompetens handlar om människors strävan till att

klara av utmanande uppgifter och uppnå eftersträvade resultat (Vansteenkiste, Ryan & Deci,

2008). Upplevelser och behovet av ömsesidig respekt, förtroende samt goda relationer till

andra i omgivningen, men även att bry sig om andra, men även omvänt är grundläggande till

att känna behov av samhörighet. Autonomi handlar om att personen själv styr sin egen vilja,

4

intresse och handlingar. Andra personer styr inte ens intressen eller vilja exempelvis

deltagande inom fotboll (Vansteenkiste et al., 2008).

Modellen visar omfattande att individens grad av motivation beror på huruvida de tre

grundläggande behoven uppfylls. Att kunna styra sin egen vilja, få positiv och konstruktiv

feedback för att känna sig kompetent och tillfredsställelse kan uppnås genom en god

interaktion med den sociala miljön.

Figur 1: Modellen som förklarar självbestämmande hos en individ (Ryan & Deci, 2000).

Tidigare forskning visar att tränarna spelar en viktig roll i unga idrottares utveckling,

huruvida tränaren beter sig på plan och utanför, vilka mål som är uppsatta, hur

motivationsklimatet ser ut, allt kan påverkas av tränarens beteenden (Conroy & Coatsworth,

2007). Conroy och Coatsworth (2007) gjorde en studie där resultaten visade att utövare kan

uppleva olika former av ohälsa när relationen mellan en tränare och spelare inte är optimal

och inte fungerar enligt sin önskan. Deci och Ryan (1987) anser att negativa utfall på

välmåendet skulle kunna vara bidragande till försämrade prestationer, minskad

självbestämmande motivation och/eller karriärsavslut. Forskning indikerar också på att

sociala faktorer är viktiga för individens autonomi, självbestämmande (Deci & Ryan, 1987).

När sociala faktorer underminerar självständighet, förväntas det ge lägre självbestämmande.

Det har visat sig att individer med en ledande ställning som har en påverkan på ungdomarna

exempelvis lärare, tränare och föräldrar kan påverka deras självbestämmande motivation

genom att ta ställning (Deci & Ryan, 1987; Grolnick, 2003). Deci och Ryan (1987) påpekar

att autonomi förknippas i allmänhet med mer motivation, bygger upp ett större intresse för sin

idrott och skapar mindre press samt spänning. Grolnick (2003) påpekar att det är viktigt att

skapa en positiv miljö för ungdomarna, där de får känna sig uppskattade.

Coaching modellen Enligt Côté, Bruner, Strachan, Erickson och Fraser-Thomas (2010) föreskriver modellen

att coaching processen förstås bäst genom att undersöka interaktionen mellan tre typer av

tränarbeteende: utbildning, konkurrens och organisatoriska beteenden. Var och en av dessa

beteenden påverkar tränarens personliga egenskaper, idrottarens personliga egenskaper samt

olika kontextuella faktorer. De sex komponenter som modellen består av är träning, tävling,

organisation, tränares egenskaper, utövarnas egenskaper och kontexten (se figur 2). Dessa sex

komponenter förklarar hur tränare arbetar mot målet att utveckla utövarna (Côté et al., 2010).

Träning, tävling och organisation sägs representera tränarskapet samt tränares egenskaper,

utövarnas egenskaper, men även att kontexten sägs påverka tränarskapet. Dessa sex

komponenter förklarar hur tränaren arbetar mot målet att utveckla utövarna (Carlsson, 2013).

Tränarens mål är att utveckla spelarna på ett flexibelt sätt så att de kan anpassas både till

innehåll och till form utifrån spelarnas nivå (Côté, Salmela, Trudel, Baria & Russell, 1995).

Detta mål definieras av Côté och Gilbert (2009) genom fyra begrepp, vilka är idrottslig

5

kompetens, självförtroende, relationer med andra och karaktär. En skicklig tränare kommer

således att utveckla dessa områden hos utövarna.

Komponenten träning handlar om kunskap om vad som bör göras i träningssammanhang

där tränarens stil vid feedback, teknisk kunskap, tävlingsförberedelser och hur tränaren jobbar

med spelarens mentala färdigheter kan påverka effekterna hos utövarna exempelvis

självförtroendet. Tävling innehåller kunskap om vad som bör göras innan, under och efter

tävling (Côté, Salmela & Russell, 1995). Carlsson (2013) menar att komponenten

organisation handlar om strukturen kring träning och tävlingsmiljön exempelvis tränarstaben

samt kontakten med föräldrarna. De komponenter som har en inverkan på tränarskapet kan ha

positiva eller negativa utfall på spelarna. Tränarens egenskaper innefattar faktorer som är en

del av tränarens indirekta kunskap exempelvis filosofi, uppfattning etc, men som inte är

tränarens direkta kunskaper. Dessa faktorer kan påverka träning, tävling och organisation

(Carlsson, 2013). De faktorer som kan påverka tränarskapet är spelarnas egenskaper

exempelvis färdighet, kunskaper och personlighet (Côté et al., 1995). Kontexten tränaren

befinner sig i spelar även en roll på tränarskapet. Beroende på spelarnas ålder och/eller om de

befinner sig i en talangutvecklingsmiljö där de tränar elitfotbollsspelare eller spelare som inte

är elitspelare kan vara avgörande (Trudel & Gilbert, 2006).

Summerat visar modellen att faktorerna träning, tävling och organisation representerar

tränarskapet medan tränarens egenskaper, utövarnas egenskaper samt kontexten påverkar

tränarskapet. Dessa sex komponenter antas förklara hur tränare arbetar mot målet att utveckla

utövarna.

Figur 2: Coaching modellen som visar sambandet mellan kontexten, tränarens beteenden och effekterna hos

utövarna (Côté et al., 2010).

Tidigare forskning har påvisat positiva som negativa utfall gällande tränarbeteenden på

spelarnas välmående (Smith, Smoll & Cumming, 2007; Black & Weiss, 1992). Forskning har

påvisat positiva samband mellan olika tränarbeteenden och utövarnas välmående, som

exempelvis ångest, utbrändhet och självförtroende (Roxas & Ridinger, 2016). Ytterligare

forskning har visat att elit ungdomsfotbollsspelare som vistas i talangutvecklingsmiljöer har

påvisat att tränarna har en betydande inverkan på spelarnas självbestämmande, vilket i sin tur

har en påverkan på motivationen och välmåendet (Wang, Sproule, McNeill, Martindale &

Lee, 2011). Ferner (2009) gjorde en studie där resultaten visade att elittränare och

fotbollsspelare upplever en mental press i samband med matcher, vilket kan påverka spelarnas

välmående. Det krävs att man lägger ner mycket tid på träning, disciplin och hängivenhet

(Hardy, Jones & Gould, 1996). Det har påvisats att en av de faktorer som starkast påverkar

spelaren skapas av tränaren och den miljö individen vistas i (Bloom, 1985; Martindale,

Collins & Daubney, 2005). Faktorer som kan påverka idrottare och som influeras av tränarens

beteende har visat sig vara självförtroendet (Barnett, Smoll, & Smith, 1992), motivation och

6

självuppfattning (Black & Weiss, 1992), stress samt oro i tävlingssammanhang (Smith et al.,

2007).

Alla relationer mellan en tränare och spelare är inte alltid effektiva eller framgångsrika. En

tränare kan även ha en negativ påverkan på spelaren. De negativa utfallen kan leda till

bristande relationer mellan tränare och spelare (Smith & Smoll, 1989). De personlighetsdrag

som karaktäriserar en tränare med negativ påverkan är att de är strikta, militäriska och

likartade. En tränare med en negativ påverkan på spelarna tar hänsyn till sina egna ambitioner,

men inte spelarnas. De bryr sig inte heller om en spelare skadas, blir deprimerad eller utbränd

(Smith & Smoll, 1989).

Tidigare studier visar att elittränares prestationskriterier påverkar miljön för spelarna, vilket

kan vara en källa till oro, ångest samt nervositet under matcher och träningar (Pensgaard &

Roberts, 2000). Elitfotbollsspelare vistas i en specifik utvecklingsmiljö där de interagerar

mycket med sin tränare som har ett stort inflytande på spelare och kan påverka deras

välmående (Lundgren, 2007). Tidigare forskning har även påvisat att talangutvecklingsmiljön

har en viktig betydelse på motivationen och välmåendet (Wang et al., 2011).

Studier visar att det är varierande vilken typ av tränarbeteenden som uppskattas utav

spelare samt lagmedlemmar, men att ålder, kön, typ av sport och kontext kan spela roll. Terry

(1984) visade att elitidrottare föredrar tränare med ett demokratiskt ledarskap i större

utsträckning än vad nybörjare gör.

Motivering av studien En spelare kan uppfatta en tränare annorlunda jämfört med vad tränaren egentligen vill och

det skulle kunna ha påverkan på spelarens välmående både positivt som negativt, enligt Smoll

och Smith (1989). Denna tidigare forskning motiverar författarna till att fördjupa sig inom

ämnet. Inom idrotten har tränaren en viktig roll som coach och mentor för att granska

relationerna mellan spelarnas motivation samt tränarens beteenden (Frederick-Recascino &

Ryan, 1995). Bergström (2012) beskriver i sin studie om talangutveckling att det är av

relevans att ytterligare studera upplevd talangutvecklingsmiljö i förhållande till motivation

och välmående. Stirling och Kerr (2013) skriver in sin studie att framtida forskning behövs för

att identifiera specifika och omfattande tränarbeteenden för att se utfallen på välmåendet.

Blanchard, Amiot, Perreault, Vallerand och Provencher (2009) nämner i sin studie att

framtida forskning bör undersöka om en specifik miljö är avgörande för styrkan av

förhållandet mellan de grundläggande behoven och självbestämmande. Föreliggande studie

skulle kunna bidra med en ökad förståelse av betydelsefulla idrottspsykologiska faktorer som

främjar talangutveckling och är en grund för unga elitidrottare att uppnå sin potential

(MacNamara & Collins, 2012; William & Ford, 2008). För att öka kunskapen om tränarens

inflytande på spelare bör studier av deras interaktion i elitmiljöer genomföras (Lundgren,

2007).

Slutligen, har resultat från tidigare forskning visat att utövare kan uppleva olika former av

ohälsa när relationen mellan en tränare och spelare inte är optimal och inte fungerar som man

önskar (Barnett et al., 1992; Black & Weiss, 1992). Av dessa skäl är det därför motiverat att

närmare studera fotbollsspelares uppfattning av sin huvudtränares beteenden.

Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur fotbollsspelare uppfattar

huvudtränarens beteenden. Det är av intresse att se samband mellan spelarnas upplevelse av

tränarbeteenden, självbestämmande och välmående där klubblaget är i fokus. Följande

frågeställningar är aktuella:

1. Vilka är det mest uppfattade tränarbeteendena av fotbollsspelare i

talangutvecklingsmiljöer?

7

2. Hur uppfattar fotbollsspelare i talangutvecklingsmiljöer självbestämmande?

3. Hur uppfattar fotbollsspelare i talangutvecklingsmiljöer psykisk hälsa respektive

ohälsa?

4. Hur är tränarbeteende relaterat till självbestämmande?

5. Hur är tränarbeteende relaterat till psykisk hälsa och ohälsa?

Metod

Deltagare Föreliggande studie utgår utifrån ett bekvämlighetsurval där inriktningen på urvalet är

baserad på fyra elitförberedande fotbollsakademier i västra Sverige där manliga

fotbollsspelare i åldrarna 15-18 år deltog. Deltagarna har rekryterats via kontakter från

akademichefer i olika elitförberedande klubbar. Kraven för att delta i studien är att deltagarna

skall ha varit minst en månad i laget för att kunna ha underlag att bedöma sin huvudtränarens

beteenden. I studien deltog sammanlagt 102 deltagare (M=16,03, SD=1,014). Antalet 15

åringar var 37 (varav 36,27 procent av totalen), antalet 16 åringar var 37 (varav 36,27 procent

av totalen), antalet 17 åringar var 15 stycken (varav 14,71 procent av totalen) samt 13 stycken

18 åringar deltog (varav 12,75 procent av studien). Inga bortfall förekom.

Bekvämlighetsurvalet av deltagare inom talangutveckling rekryterades utifrån de olika

klubbarnas värdegrunder.

Mätinstrument

Sammanlagt innehöll frågeformuläret 72 stycken frågor och påståenden inklusive ett

informationsbrev (se informationsbrev i bilaga 1). Frågeformuläret bestod av tre olika

mätinstrument som sattes samman till ett gemensamt frågeformulär. De tre mätinstrumenten

var Coaching Behavior Scale for Sport (CBS-S; Côté, Yardley, Hay, Sedgwick & Baker,

1999), The Basic Needs Satisfaction in Sport Scale (BNSSS; Johan, Lonsdale & Hodge,

2011) samt General Health Questionnaire-12 (GHQ-12; Goldberg, Gater, Sartorius, Ustun,

Picinelli, Gureje & Rutter, 1997).

Coaching Behavior Scale for Sport (CBS-S). Enkäten består av en sju dimensionell skala avseende tränarbeteende. Skalan är (1) aldrig,

(4) ganska ofta och (7) alltid. Under varje fråga skall spelarna utgå från huvudtränaren.

Deltagarna får uppskatta frekvensen av olika tränarbeteenden inom tekniska färdigheter (t.ex.

fångar exempelvis feedback och demonstrationer från tränaren), mentala förberedelser (t.ex.

hur tränarna får spelarna att prestera under press), målsättningsarbete (t.ex. identifiering och

uppföljning av mål), tävlings/matchstrategier (t.ex. tränarens interaktion med spelaren under

tävling). Dessa tränarbeteenden anses som positiva. Instrumentet består även av 14 allmänna

frågor om huvudtränare (t.ex. "Skriker på mig när han/hon är arg”) och ("Favoriserar

utövare"). Utav dessa 14 allmäna frågor handlade sex om personlig rapport (t.ex. ”Min

huvudtränare är en god lyssnare”) och dessa tränarbeteenden ses som positiva. Åtta

handlade om negativ personlig rapport (t.ex. ”Min huvudtränare favoriserar utövare”) där

dessa anses som negativa tränarbeteenden (Côté et al., 1999). I syfte av att förenkla analysen

för att få ett globalt mått har samtliga dimensioner slagits ihop till en och samma variabel

(tränarbeteende). Höga värden utav tränarbeteenden innebär att tränaren påvisar de beteenden

(ovan nämnda dimensionerna) och är positiva beteenden. Instrumentet har använts i flera

studier och har påvisat en god reliabilitet (Baker, Yardley & Côté, 2003) samt bygger på

coaching modellen (Côté et al., 1995). Instrumentet antas täcka in alla bitar för en god

idrottsprestation (teknik, fysik, taktik och de mentala bitarna). I föreliggande studie togs

dimensionen ”min fysiska träning” bort då den var orelevant för studiens syfte. Carlsson och

Lundqvist (2014) framhåller att validiteten ökar då den orelevanta dimensionen plockats bort

och endast relevanta dimensioner kvarstår. Cronbach’s alpha var >0.70. I tidigare studier har

8

cronbach’s alpha varit över .85 för samtliga dimensioner (Baker et al., 2003; Côte et al.,

1999).

The Basic Needs Satisfaction in Sport Scale (BNSSS). Johan, Lonsdale och Hodge (2011) förklarar att enkäten består av 20 frågor som mäter tre

dimensioner av de grundläggande behoven enligt SDT. Enkäten mäter behoven av kompetens

och samhörighet (t.ex. “jag känner mig nära andra personer i min idrott och jag kan klara av

min idrott”) samt autonomi (t.ex. “jag känner att jag deltar i min idrott frivilligt”). Det

förekommer positiv korrelation mellan BNSSS poängskala och självständiga beteende

formsregler som stödjer validiteten hos poängskalan. Däremot visas negativ korrelation

mellan BNSSS poängskala och idrottarens utbrändhet, vilket påverkar validiteten sämre

(Johan et al., 2011). Relevansen i validiteten samt reliabiliteten ökade då frågorna är riktade

mot idrottare och därav relevant för syftet i föreliggande studie. Cronbach’s alpha

koefficienten sträcker sig från 0,80-0,87 (Johan, et al., 2010).

General Health Questionnaire-12 (GHQ-12). Goldberg (1972) skapade GHQ-12 och det är en självskattningsenkät med tolv frågor som

mäter upplevt psykiskt välbefinnande. Deltagaren uppskattar svaren på en fyrgradig

Likertskala, som sträcker sig från 1 (stämmer inte alls) till 4 (stämmer helt). Sex av frågorna

tar upp symtom som är närvarande vid psykisk ohälsa, där en hög poängsättning visar psykisk

ohälsa. Övriga sex frågor handlar om symtom som indikerar psykisk hälsa, där höga poäng

visar psykisk hälsa. Frågor som rör psykisk ohälsa (t.ex ”Jag har svårt att sova p.g.a. problem

och svårigheter”) medan frågor som rör psykisk hälsa (t.ex ”Jag kan koncentrera mig på vad

jag gör”). Enligt Hankins (2008) har instrumentet god validitet, hög intern konsistens och god

test-retest reliabilitet. Cronbach’s Alpha kan under- eller överskattas då tillförlitligheten av de

antagandena inte uppfylls, då försvinner reliabiliteten och validiteten i testet (Hankins, 2008).

I originalinstrumentet sträcker sig Cronbach’s alpha från 0,83 till 0,93 (Goldberg et al., 1997).

Procedur

För att upptäcka eventuella brister i enkätens utformning genomfördes en pilotstudie där

sju fotbollsspelare deltog innan studien påbörjades. Utifrån pilotstudien fick författarna en

uppfattning om hur lång tid det tog i genomsnitt att få enkäten ifylld. Det framkom feedback

vid stavefel då författarna skrev CBS-S rakt av till ett eget dokument eftersom det inte fanns

att ladda ner. Utifrån feedbacken redigerades enkäterna.

Ansvariga akademichefer kontaktades i olika elitförberedande klubbar i Västra Götaland

samt Halland för att få deltagare till föreliggande studie. Utifrån akademichefernas hjälp

bestämdes tid och plats för utdelning samt ifyllning av enkäterna. Enkätutdelningen förekom i

samband med ett utav lagets träningstillfälle. Deltagarna blev tillfrågade hur länge de hade

varit i laget innan mättillfället då kravet för att delta i studien var att man hade haft sin

huvudtränare minst en månad. Deltagarna fick efter träningen fylla i enkäterna då det var

lättast eftersom det fanns god tid till att fylla i enkäten. Med hänsyn till deltagarna och de

forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2002) erhöll samtliga deltagare en kort

muntlig presentation om studiens syfte samt ett informationsbrev. Deltagarna blev

informerade om att deras deltagande var frivilligt och att de närsomhelst fick avbryta sin

medverkan i studien samt att all information skulle behandlas konfidentiellt, att deltagarnas

uppgifter endast var tillgängliga för studiens syfte. Efter informationsbrevet förekom det ett

blad där deltagarna fick kryssa i en ruta om de samtycker att delta i studien enligt ställda

villkor.

Dataanalys

När enkäterna var insamlade användes statistikprogrammet Statistical Package for the

Social Science (SPSS) version 20 vid inmatningen av data där analyserna genomfördes.

Signifikansnivån för samtliga analyser sattes till p ≤.05. Inledningsvis skapades nya variabler

och rådatan matades in i det tomma rutnätet vid programmets uppstart. När rådatan var

9

inmatad skapades nya variabler genom transformering av variabler där syftet var att slå ihop

frågorna i enkäten till sin tillhörande dimension. Dimensionerna rörande tränarbeteenden var

(tekniska färdigheter, mentala förberedelser, målsättningsarbete, träning/tävlingsstrategier,

personlig rapport och negativ personlig rapport), självbestämmande (autonomi, kompetens

och samhörighet), välmående (psykisk hälsa och psykiska ohälsa). Utifrån dimensionerna

utfördes deskriptiva analyser för att undersöka medelvärdet av deltagarnas svar av uppfattade

tränarbeteenden, självbestämmande och psykisk hälsa samt ohälsa. Vid de sista två

frågeställningarna i statistiska analysen vändes dimensionen ”negativ personlig rapport” i

CBS-S för att höga medelvärden skulle vara bra för samtliga frågor.

För att studera skillnad mellan psykisk hälsa och psykisk ohälsa användes beroende t-test.

Vid de två sista frågeställningarna avseende statistiska analyser användes flera enkla linjära

regressionsanalyser där den oberoende variabeln tränarbeteende mäts med varje beroende

variabel var och för sig själv. De enkla linjära regressionsanalyserna gjordes istället för

multipel regressionsanalys för att minska risken för kollinearitet (Mitchell & Jolley, 2013).

Resultat

Nedan redovisas resultat från den föreliggande studien. Inledningsvis redovisas deskriptiv

statistik för samtliga variabler (se Tabell 1 och 2), Därefter redovisas beroende t-testningen

rörande frågeställning tre följt av utfallet från de enkla regressionsanalyserna rörande

tränarbeteendens relation till självbestämmande samt psykisk hälsa och ohälsa.

Det mest uppfattade tränarbeteendet hos fotbollsspelarna i talangutvecklingsmiljöer Resultaten utifrån den deskriptiva statistiken visade att de två positiva tränarbeteenden som

rangordnades högst var personlig kontakt med ett medelvärde på 4,841 och tekniska

färdigheter med medelvärdet 4,498. De två tränarbeteenden som rangordnades lägst var

målsättningsarbete med medelvärdet 3,949 och negativ personlig kontakt som är ett negativt

tränarbeteende med medelvärdet 2,987 på en sjugradig Likertsskala.

Tabell 1

Beskrivande statistik för att undersöka vilka tränarbeteende uppfattas mest förekommande av

fotbollsspelare i talangutvecklingsmiljöer (N = 102).

Variabel Medelvärde SD Minimum Maximum

Personlig kontakt 4,841 1,416 1,67 7,00

Tekniska Färdigheter 4,498 1,213 1,50 6,75

Tävling och match

strategier

4,417 1,267 1,57 7,00

Mentala förberedelser 4,005 1,469 1,00 7,00

Målsättningsarbete 3,949 1,253 1,00 6,83

Negativ personlig

kontakt

2,987 1,430 1,00 7,00

Medelvärden över 3,94 innebär höga medelvärden utav upplevt tränarbeteende. Medelvärden

under 3,94 innebär låga medelvärlden utav upplevt tränarbeteenden. Låga medelvärden

under 3,94 är negativa tränarbeteenden och höga medelvärden över 3,94 är positiva

tränarbeteenden.

Uppfattandet av självbestämmande hos fotbollsspelarna i talangutvecklingsmiljöer

Resultaten visade att det högst rangordnade medelvärdet var kompetens med medelvärdet

5,176. Medelvärdet av samhörighet var 5,023 samt att det lägst rangordnade medelvärdet var

autonomi med medelvärdet 4,841 på en sexgradig Likertsskala.

10

Tabell 2 Beskrivande statistik för att undersöka hur spelare uppfattar självbestämmande i

talangutvecklingsmiljöer (N=102).

Variabel Medelvärde SD Minimum Maximum

Kompetens 5,176 0,778 2,20 6,00

Samhörighet 5,023 0,913 2,60 6,00

Autonomi 4,841 0,649 2,78 6,00

Uppfattat välmående hos fotbollsspelare i talangutvecklingsmiljöer Resultatet från det beroende t-testet mellan psykisk ohälsa (M=2,040, SD=,079) och

psykisk hälsa (M=3,254, SD=,463) visade att deltagarna upplevde signifikant mer psykisk

hälsa än ohälsa t(102)=12,097, p=0.001.

Tränarbeteenden och dess relation till självbestämmande

Resultaten visade att tränarbeteende bidrar positivt signifikant till autonomi och

samhörighet. Resultaten visade att tränarbeteende inte är relaterat till kompetens. Resultaten

rörande autonomi och tränarbeteenden visade Adjusted R2= 0,097, F(1)=11,908, p<0,001 och

att det var en positiv relation (B=0,230, p=0,001). Ju högre upplevd autonomi desto högre

uppfattat tränarbeteende. Resultaten rörande samhörighet och tränarbeteenden visade

Adjusted R2= 0,089, F(1)=11,014, p<0,001 och att det var en positiv relation (B=0,312,

p=0,001). Ju högre samhörighet desto högre uppfattat tränarbeteende. Detta innebär att

positiva tränarbeteenden bidrar till högre autonomi och samhörighet.

Tränarbeteenden och dess relation till psykisk hälsa och ohälsa

Resultaten visade ett positivt signifikant samband mellan tränarbeteende och psykisk hälsa.

Adjusted R2=0,130, F(1)=16,267, p<0,001. Psykisk hälsa är positivt relaterat till

tränarbeteende (B=0,188, p<0,001). Ju högre upplevd psykisk hälsa desto högre uppfattat

tränarbeteende uppfattades. Detta innebär att positiva tränarbeteenden bidrar till högre

upplevd psykisk hälsa. Vidare identifierades inget samband mellan tränarbeteende och

psykisk ohälsa.

Diskussion

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur elit ungdomsfotbollsspelare uppfattar

huvudtränarens beteenden. Det var av intresse att studera samband mellan spelarnas

upplevelse av tränarbeteenden, självbestämmande och välmående där klubblaget är i fokus då

detta påverkar spelarnas välmående och vidare utveckling. Studiens huvudresultat visade att

det högst rangordnade tränarbeteendet var upplevd personlig kontakt, höga värden utav

upplevt självbestämmande samt att upplevd psykisk hälsa var mer förekommande än upplevd

psykisk ohälsa. Vidare visade resultatet signifikanta samband mellan tränarbeteende och

samhörighet, autonomi och psykisk hälsa. Det identifierades även att tränarbeteende inte har

en relation till kompetens samt psykisk ohälsa.

Nedanför presenteras inledningsvis en diskussion där varje frågeställning tolkas samt

diskuteras i ordning för att avslutningsvis knyta ihop samtliga resultatdelar och diskutera

helheten rörande denna studie.

Det mest uppfattade tränarbeteendet hos fotbollsspelarna i talangutvecklingsmiljöer Studiens första frågeställning avsåg att studera vilka tränarbeteende som var det mest

förekommande i talangutvecklingsmiljöer. Resultatet visade att personlig kontakt

rangordnades högst och var det mest förekommande tränarbeteendet, vilket är ett positivt

tränarbeteende. Innebörden av personlig kontakt är bland annat att spelarna anser att tränaren

11

använder sig utav beteenden där tränaren accepterar spelaren, bryr sig, är omtänksam, ärlig

samt pålitlig och då kan det tillfredsställa exempelvis den upplevda samhörigheten på ett

positivt sätt (Côté et al., 1999). Smoll och Smith (1989) visade i sin studie att spelarna kan dra

stor nytta av ett bra ledarskap samt att det kan ha ett positivt inflytande på spelarna. Tränarna i

föreliggande studie påvisade mest beteendet personlig kontakt, vilket skulle kunna tyda på att

spelarna har en bra relation med tränaren samt att det förekommer ett stort förtroende till

tränaren. Tidigare forskning visade att tränarna spelar en viktig roll i unga idrottares

utveckling, huruvida tränaren beter sig på plan och utanför, vilka mål som är uppsatta, hur

motivationsklimatet ser ut, allt kan påverkas av tränarens beteenden (Conroy & Coatsworth,

2007). Spelare som upplever att de har en god relation till sin tränare tenderar att använda

tränaren som bollplank vid beslutsfattande (Kimball, 2007). Problematiken när det skär sig

med tränaren kan vara att idrottare upplever emotionellt utanförskap, ilska, frustration,

skuldkänslor och rädsla för att misslyckas. Dessa negativa upplevelser kan sannolikt få

konsekvenser som exempelvis försämrad prestation eller till och med karriäravslut (Carlsson,

2013). En tränare kan ses som en förebild för spelarna och därför kan det vara bra att ha en

god relation till sin tränare. Förebilder som visar stöd samt engagemang kan positivt påverka

långsiktigt idrottande och relationen mellan spelare och tränare (McDavid et al., 2012). Detta

resultat kan förknippas med självbestämmandet och dess relation till tränarbeteenden, vilket

diskuteras senare i studien.

Tekniska färdigheter var det näst högst rangordnade tränarbeteendet, vilket är positivt. När

tränaren påvisar det beteendet innebär det att spelaren t.ex. fångar exempelvis feedback och

demonstrationer från tränaren (Côté et al., 1999). Utfallen på spelarna vid ett sådant upplevt

beteende kan bli att när en tränare ger feedback och instruerar mycket brukar det resultera i att

spelare är allt mer nöjda med sin idrott (Lundgren, 2007).

Uppfattat självbestämmande hos fotbollsspelare i talangutvecklingsmiljöer Resultaten visade höga rangordnade värden utav upplevt självbestämmande hos

fotbollsspelarna relaterat till tränarbeteenden. Detta kan tyda på att fotbollsspelarna självmant

engagerar sig i sin idrott och de tre grundläggande behoven kompetens, samhörighet samt

autonomi tillgodoses generellt på ett adekvat sätt. Enligt Ryan och Deci (2000) är

självbestämmandet en nödvändig betydelse för att kunna prestera, utvecklas och stimulera det

generella välmåendet. Föreliggande studie resultatets höga medelvärden av autonomi kan

grundas genom att i talangutvecklingsmiljöer deltar majoriteten av fotbollsspelarna av egen,

fri vilja för att utvecklas. Det ger även möjlighet för fotbollsspelarna att utmanas och känna

sig duktiga i den miljön, vilket kan förklara det höga medelvärdet av kompetens, detta i

enlighet med SDT (Ryan & Deci, 2000). När tränaren och kontexten talangutvecklingsmiljön

runt spelaren påvisar ett autonomi-stödjande beteende, har strukturerade träningar samt

uppmuntrar olika beteenden som delaktighet, ansträngning, men även erbjuder socialt stöd

kan det öka spelarens självbestämmande (Reinboth et al., 2004).

Det höga upplevda värdet utav autonomi kan även leda till att spelarna bygger upp ett större

intresse för sin idrott och skapar mindre press samt spänning (Deci & Ryan, 1987). I

talangutvecklingsmiljöer utmanas spelarna konstant och när tränaren erbjuder positiv

feedback samt ger konstruktiv kritik och instruktion påverkar det positivt kompetensen,

samhörigheten, men även autonomin (Hollembeak & Amorose, 2005).

Med utgångspunkt i detta kan det uppstå en viss problematik. Vissa spelare uppfattar

instruktioner, feedback samt kritik på olika sätt och det kan även ha en negativ inverkan på

spelarens självbestämmande, därför är det viktigt att man är tydlig och noga som tränare med

vad man säger eftersom det sänder olika signaler utåt. Upplevelser och behovet av ömsesidig

respekt, förtroende samt goda relationer till andra i omgivningen, men även att bry sig om

12

andra, men även omvänt är grundläggande till att känna behov av samhörighet (Vansteenkiste

et al., 2008).

Uppfattat välmående hos fotbollsspelare i talangutvecklingsmiljöer

Resultaten visade att deltagarna upplevde signifikant mer psykisk hälsa än ohälsa. En

orsak till att spelarna upplevde en god psykisk hälsa kan vara att spelarna dedikerar många

timmar till träning i denna miljö. För att främja den psykiska hälsan finns det konkreta

åtgärder (Fyss, 2008). Att vara fysiskt aktiv är en förebyggande faktor för psykisk ohälsa

genom att det minskar depression och stress. Fysisk aktivitet ger positiva effekter på psykisk

hälsa och kan ses som en grundsten för hälsa samt välbefinnande (FYSS, 2008). Berneskog’s

(2006) bok menar också att det har visats att fysisk aktivitet är bra för den psykiska hälsan.

Om en spelare upplever en god psykisk hälsa, ökar förutsättningen för att han/hon fortsätter

med sin idrott (Ryan & Deci, 1987; Carlsson, 2013). Motivation är en viktig

idrottspsykologisk faktor till idrottsutövande och välmående samt psykisk hälsa (Biddle et al.,

1999). Den psykiska hälsan kan vara en förutsättning för en framtida karriär som elitidrottare

eftersom vid upplevd psykisk ohälsa kan det exempelvis leda till karriäravslut (Deci & Ryan,

1987). Regelbunden fysisk aktivitet rörande barn och ungdomar upp till 20 år har en indirekt

effekt på depression och oro (Fyss, 2008). Detta skulle kunna tyda på att deltagarna i denna

studie är väldigt fysiskt aktiva med tanke på träningsmängden som förekommer i

talangutvecklingsmiljöer. På så sätt kan deltagarna uppleva en högre psykisk hälsa än ohälsa,

vilket resultatet i föreliggande studie förespråkar.

Åkesdotter och Kenttä (2015) menar att problematiken kring fysisk aktivitet är att det kan

ha en negativ effekt också. I anknytning till elitträning kan det vara krävande för kroppen. Det

kan innebära fysiska och psykiska påfrestningar som kan resultera i skador samt psykisk

ohälsa som stress och/eller prestationsångest (Åkesdotter & Kenttä, 2015). Under

idrottskarriären kan symptom och/eller sjukdomar uppstå under alternativt efter

idrottskarriären (Åkesdotter & Kenttä, 2015). Elitidrottare tillägnar många timmar på sin

idrott och detta skulle kunna leda till bortprioriteringar i vardagen, vilket gör att idrottaren

krävs leva en alternativ livsstil och kan slå ut i form av stress (Åkesdotter & Kenttä, 2015).

Tränarbeteenden och dess relation till självbestämmande

Studiens resultat identifierade positivt signifikanta samband mellan tränarbeteende och

autonomi, kompetens samt samhörighet. Det framtagna resultat av sambandet mellan

tränarbeteende och autonomi kan bero på att när tränare visar stöd samt engagemang där

ungdomars fria vilja till idrottande stimuleras ger det en påverkan på den inre motivationen

(Keegan et al., 2010). När tränaren erbjuder valmöjligheter, alternativ och uppmuntran ger det

sannolikt större möjligheter till att utveckla idrottarens motivation genom att skapa tillfällen

som stimulerar självständighet, utveckling och glädje (Reinboth et al., 2004). Exempelvis kan

de förse idrottaren med nödvändig information och/eller tillvägagångssätt för att lösa en

uppgift på planen för att de ska lära sig en ny färdighet. Via uppmuntran från tränaren kan

spelarna lösa uppgiften på egen hand och kan utveckla en ny färdighet på sitt egna sätt, vilket

stimulerar autonomin samt känslan av att idrotta av egen vilja med en större frihet (Reinboth

et al., 2004). En möjlig orsak till att autonomin upplevs som hög utav spelarna kan vara i de

fall tränaren instruerar, använder han/hon sig utav öppna frågor för att spelarna själva ska få

tänka och försöka lösa uppgiften själva. De gånger tränaren verbalt och visuellt instruerar sina

spelare samt låter dem utföra uppgiften, kan det vara en möjlig faktor till sambandet mellan

tränarbeteende och autonomi. En annan anledning kan vara att elitfotbollsspelare idrottar för

att de älskar fotbollen och är på träningarna för sin egen skull. Sannolikt leder detta till en

högre känsla av självbestämmande. Att fatta självständiga beslut är viktigt för att personen

ska känna att de kan fatta självbestämmande beslut (Kimball, 2007). När individer idrottar

13

utav egen fri vilja, ökar det autonomin (Vansteenkiste et al., 2008). I relation till coaching

modellen visar det att utövarnas egenskaper utvecklas när tränaren förser idrottaren med

nödvändig information och/eller tillvägagångssätt för att lösa uppgiften under träning/tävling.

Detta kan sannolikt leda till positiva effekter hos utövarna, vilket coaching modellen stödjer

(Côté et al., 1995).

Det positiva signifikanta sambandet mellan tränarbeteende och samhörighet kan förklaras

utifrån att det positiva tränarbeteendet personlig kontakt visade ett högt upplevt medelvärde.

Amorose (2007) menar att när relationen mellan tränare och idrottare är betydelsefull, som

kan ta sig uttryck i form av tillit, att tränaren lyssnar på spelaren och undviker att vara

kontrollerande har det en betydelsefull inverkan på samhörighet och självbestämmande. I de

fall då samhörigheten upplevs som hög kan det även grundas i att spelarna upplever en god

trivsel i klubben samt att de har bra och flera vänner i laget, vilket är i linje med coaching

modellen (Côté et al., 1995). Det behöver nödvändigtvis inte heller vara tränaren som skapar

en känsla utav samhörighet. En vilja av att hjälpa andra och särskilt de som tillhör det egna

laget är speciellt framträdande hos fotbollsspelarna inom lagidrott (Londos, 2005). Ryan och

Deci (2000) menar att behovet av samhörighet kan förklaras utifrån samhörighetsbehovet i

teorin SDT då människor har behov av att känna en samhörighet till en eller flera personer i

omgivningen, en ömsesidig känsla av förtroende, kärlek och vänskap. Detta resultat kan även

förklaras genom att spelarna upplever sig vara en del i laget. Enligt SDT är individer mer

benägna av att uppleva en inre motivation om de känner upplevd kompetens, autonomi samt

samhörighet. En tidigare studie påvisar att idrottare uppvisade både en ökad motivation samt

presterade bättre när tränaren använder sig utav beteenden som är främjande för

självbestämmandet (Gillet, Vallerand, Amoura & Baldes 2010).

En intressant slutsats är att tränarbetende och kompetens inte är relaterat. En annan studie

påvisar att tränarbeteende och kompetens har ett samband (Conroy & Coatsworth, 2007).

Detta stämmer inte överens med föreliggande studiens resultat. Resultatet skulle kunna bero

på att spelarna tillägnar många timmar på träning och känner sig duktiga på det de utför

oavsett tränarens agerande. Att tillhöra en elitklubb kan ge en känsla utav kompetens, att de är

där eftersom de upplever sig själva som duktiga fotbollsspelare. Detta är i linje med coaching

modellen eftersom kontexten spelarna befinner sig i upplevs som motiverande och deras egna

egenskaper likaså, vilket gynnar kompetensen positivt enligt modellen (Côté et al., 1995).

Tränarbeteenden och dess relation till psykisk hälsa och ohälsa Resultatet i föreliggande studie visade ett positivt signifikant samband mellan psykisk

hälsa och uppfattade tränarbeteenden, dvs ju högre uppfattat tränarbeteende desto högre

upplevd psykisk hälsa. Roxas och Ridinger (2016) påpekar att om spelaren har en bra

uppfattning angående tränarens beteenden brukar relationen mellan dem vara god och öka

spelarens psykiska hälsa. Detta stämmer överens med föreliggande studiens resultat som hade

personlig kontakt som det högst rangordnade positiva tränarbeteendet. Spelarna i föreliggande

studie kan därför ha en bra relation med tränaren samt en god psykisk hälsa. Stenling och

Tafvelin’s (2013) tidigare studie gällande tränarbeteende samt välmående framhäver att det

finns positiva samband mellan tränarens beteende och en spelares välmående. Stenling och

Tafvelins (2013) påstår även att en tränares ledarskap inte bara är effektivt för att öka en

individs motivation, prestation och lagsammanhållning, men även öka individens välmående.

Vidare menar Stenling och Tafvelin (2013) att tränarens sätt att kommunicera kan vara en

faktor till positiv påverkan som stimulerar idrottaren till att ta egna initiativ och vara kreativ,

vilket kan öka spelarens positiva upplevelser samt den psykiska hälsan. Relationen mellan

tränaren och spelaren är därför en viktig faktor för prestandan hos spelaren (Serpa, 1999). En

studie har visat att utövare kan uppleva olika former av ohälsa när relationen mellan en

tränare och spelare inte är optimal och inte fungerar enligt önskan (Conroy & Coatsworth,

14

2007). Detta stämmer inte överens med föreliggande studiens resultat då resultatet pekar på

att det inte finns ett signifikant samband mellan tränarbetende och psykisk ohälsa.

Deci och Ryan (1987) argumenterar för att den relativa effekten av psykologiskt behov

varierar beroende på hur betydelsefull situationen är. Kopplat till resultatet i föreliggande

studie skulle det kunna tyda på att spelarna har förberetts mentalt för att klara av denna

situationen. Enligt coaching modellen har sannolikt utövarnas egenskaper stimulerats i form

av mentala förberedelser i samband med träning/tävling utav tränaren och detta kan vara en

faktor till upplevd hälsa exempelvis förbättrat självförtroende (Côté et al., 1995).

Under frågeställning tre visade resultatet en signifikant skillnad mellan hälsa och ohälsa

utan att se relationen till tränarbeteenden. Under denna frågeställning kopplades även

relationen till tränarbeteenden och resultatet visade inget signifikant samband mellan

tränarbeteende och den psykiska ohälsan. Yttre faktorer kan påverka spelarnas hälsa som inte

mäts i studien. Fotbollsspelare i talangutvecklingsmiljöer kan möjligtvis överlag ha ett sämre

självförtroende och/eller uppleva stress i någon form, exempelvis oro eller ångest som inte är

relaterade till tränarens beteenden (Rice et al., 2016). Att behöva kombinera studier och ha ett

privatliv som just då inte är som man önskar kan möjligen relateras till att spelarna upplever

en psykisk ohälsa som inte har med tränarbeteendet att göra. Faktorer som inte har med

tränarbeteendet att göra kan grundas i förklaringen till att spelarna upplever en psykisk hälsa

och kan vara många olika påfrestningar exempelvis i form av egna krav samt yttre från

exempelvis föräldrar, vilket gör idrottare till en unik samt utsatt grupp för psykiska besvär och

risktagande beteenden (Rice et al., 2016). Vidare menar Rice et al. (2016) att psykisk ohälsa

inom elitidrotten kan ske i form av stress genom konkurrens, sociala medier, bristande

stödnätverk samt risker för skador, vilket kan leda till förtida avslut av karriär. Även

föräldrarna kan således vara för mycket engagerade i sitt barns idrottande, vilket kan leda till

att spelarna upplever press och känner sig vara otillräckliga (Hellstedt, 1990). Hinic (2004)

menar att forskning har visat att högt föräldrarengagemang oftare leder att till barn känner

stöd och uppmuntran. De ungdomar som däremot upplever en glädje över involveringen utav

föräldern kan känna glädje och en stödjande attityd, men även uppleva en högre kompetens.

Problematiken kan vara att när spelarna upplever att engagemanget går från ”lagom” till för

mycket, dvs, när föräldrarna av barnen anses vara för mycket engagerade, vilket kan leda till

upplevelse av press och otillräcklighet hos idrottaren (Hellstedt, 1990). Dessa föräldrar kan

uppträda och uppvisa olämpliga beteenden och attityder exempelvis att öppet kritisera sitt

barn (Kanters & Estes, 2002). Dessa olämpliga beteenden kan möjligtvis vara en faktor till att

spelarna upplever en högre psykisk ohälsa än psykisk hälsa.

Sammanfattande diskussion gällande samtliga frågeställningar

Resultatet i denna studie kan delvis stödjas av SDT som menar att om idrottsmiljön

tillfredsställer behoven av kompetens, samhörighet och autonomi hos idrottaren finns det en

stor chans att spelarnas grundläggande behov uppfylls. Detta kan leda till att en högre grad av

inre motivation och självbestämmande, vilket har visat relatera till välmående i andra studier

(Ryan & Deci, 2000). Gällande coaching modellen visar det att tränarens egenskaper har stor

påverkan på spelarens utfall av välmående såväl positivt som negativt (Côté et al., 1995).

Beroende på relationen till sin tränare, kan det påverka träning/tävling såväl positivt som

negativt och ge positiva och/eller negativa effekter i form av kompetens, självförtroende,

relationer och karaktär. Då psykisk ohälsa inte var signifikant med tränarbeteende kan

spelarnas psykiska ohälsa förekomma från andra håll i kontexten exempelvis pressen från

föräldrar. Côté et al. (1995) belyser att de faktorer som påverkar utövarnas egenskaper är

främst spelarnas kunskap, färdigheter och personlighet. Utövarnas egenskaper i föreliggande

studie är att de upplever ett högt självbestämmande under träning och tävling i den

organisation som de befinner sig, vilket kan resultera i positiva effekter hos utövarna trots att

15

kontexten och tränaren kan påverka spelaren. Vid ett upplevt självbestämmande kan det även

leda till och påverka spelarens framtida intentioner för fortsatt fotbollsspelande.

Självbestämmande --> Inre motivation --> Framtida intentioner för fortsatt fotbollsspelande.

När spelaren upplever ett högt självbestämmande, ökar den inre motivationen enligt SDT och

detta kan resultera i att spelaren fortsätter idrotta. Andra studier visar att spelarna i deras

aktuella studie påvisade höga värden av självbestämmande vilket visade sig predicera

spelarens generella välmående till en betydande grad (Reinboth et al., 2004). Dessa resultat

stämmer till viss del överens med föreliggande studiens resultat. Spelarna upplever ett högt

självbestämmande där möjliga bakomliggande faktorer diskuteras ovanför, men välmåendet

är varierat.

Metoddiskussion

Föreliggande studie är en tvärsnittsstudie vilket innebär att enbart ett mättillfälle

utfördes av målpopulationen (Mitchell & Jolley, 2013). Detta innebär att inga samband över

tid är möjliga att dras. Insamlingen inleddes med en pilotstudie, vilket stärker trovärdigheten

samt för att se huruvida deltagarna uppfattade enkäten, vilket ledde till att deltagarna hade

chans att ge feedback till författarna vid eventuella fel (Mitchell & Jolley, 2013).

Flera klubbar deltog i studien, vilket gjorde att mättillfällena genomfördes vid olika dagar

och tidpunkter utefter klubbarnas önskemål. Ett av lagen fyllde i enkäterna innan träning

medan övriga från urvalet fyllde i enkäterna efter sin träning. Det lag som fyllde i enkäterna

innan träning kan ha upplevt en stressfull situation eftersom deltagarna skulle behöva hinna

byta om och vara närvarande vid träningsgenomgången, vilket författarna märkte tydligt

genom observation. Detta kan ha resulterat att några av deltagarna inte har svarat utan

närmare eftertanke på enkäterna, vilket kan försämra studiens validitet, men samtidigt

observerades att många deltagare var fokuserade och detta kan stärka studiens validitet. Lagen

som genomförde enkätundersökningen efter sin träning har kunnat fylla i utan att uppleva

stress eftersom deltagarna haft längre tid på sig, vilket kan ge bättre svar och högre validitet.

Detta kan vara en orsak till att inget bortfall förekom. Det negativa kan vara att deltagarna var

trötta och ofokuserade då blodsockret kan varit lågt samt att dem kan ha bråttom hem. Om

möjligt kunde denna problematik lösts genom att standardisera ännu mera genom att be

tränaren ställa in spelarna att de kommer hem senare än vanligt genom informera spelarna i

förväg om att de ska delta i en enkätundersökning. Eventuellt kunde man ta med frukt för att

öka blodsockret.

Denna studie baserades på självskattningsformulär, vilket kan leda till problematik då

resultatet inte behöver stämma överens med verkligheten dock är det ett väldigt bra sätt att

mäta många variabler samtidigt. En risk för ”demand characteristics”, social önskvärdhet och

missförstånd i frågeformuläret kan förekomma och påverka resultatet, vilket kan sänka

studiens validitet. Detta kan till stor del balanseras ut genom vårt stora urval (Mitchell &

Joley, 2013). En annan negativ konsekvens som uppstod under undersökningen var att

författarna iakttog att deltagarna snabbt tröttnade på mängden frågor och valde att fylla i

enkäten utan att läsa igenom frågorna ordentligt. Detta märktes genom klagomål på att

liknande frågor dök upp flera gånger samt att vissa deltagare suckade och klagade på

mängden frågor. Detta kan ha resulterat i att svaren i enkäterna inte överensstämmer med

deltagarnas egentliga tankar och funderingar. Det positiva var att minst en av författarna var

på plats under hela insamlingen och kunde svara på eventuella frågor så risken för

misstolkningar och feltolkningar minskade. Reliabiliteten kan stärkas med tanke på att

författaren var närvarande vid samtliga datainsamlingstillfällen trots ett geografiskt avstånd

mellan klubbarna. Denna indikation uppfattade vi inte under pilotstudien. I studien plockades

dimensionen ”min fysiska träning” bort från mätinstrumentet CBS-S, då den vart irrelevant

för syftet i studien, vilket ger ökad validitet då endast relevanta dimensioner kvarstår

16

(Carlsson & Lundqvist, 2014).

Implikationer Tränarna har en betydande inverkan på ungdomarnas idrottande samt deras välmående

(Ledochowski et al., 2012). Uppfattningen hur tränarens beteende är ser olika ut mellan

spelarna och hur tränaren själv vill uppfattas, vilket påverkar spelarnas välmående (Smith &

Smoll, 1989). Hur kan tränarens beteenden påverka ungdomsfotbollspelare i elitförberedande

akademier? Föreliggande studiens resultat går inte att generalisera till hela målpopulationen

eftersom det var för få deltagare i studien. Ett första steg skulle vara att tränare i

ungdomsföreningar tittar på studiens resultat för att få en överblick om ungdomars upplevelse

av tränarenbeteendet, självbestämmande och välmående. Författarna i denna studie hoppas att

tränare och klubbar med elitförberedande akademier ser denna studie samt får upp ett ökat

intresse inom ämnet. Ett nästa steg därefter skulle kunna vara fler samarbeten mellan forskare

och ungdomsföreningar för att kunna få mer material till att kunna göra större och mer

omfattande studier inom ämnet.

Resultatet visade att personlig kontakt är det mest upplevda tränarbeteendet, vilket är

positivt. Deltagarna i studien upplevde höga värden utav självbestämmande. Exempelvis av

detta resultat skulle tränare kunna få en inblick om vad ungdomsfotbollsspelares upplever är

mest förekommande och bygga vidare på att förbättra detta i föreningen. Ett intressant resultat

är att högre uppfattat tränarbeteende resulterar i högre upplevd autonomi, samhörighet och

psykisk hälsa. Tränarna ges möjligheten att se huruvida de flesta spelarna upplever

tränings/tävlingssmiljön och att detta är bra för spelarnas utbildning, men även att spelarna

känner en bra samhörighet och mår bra i denna miljö. Detta för att få en ökad kunskap och

förståelse för hur ungdomsfotbollsspelare mår i talangutvecklingsmiljöer då det inte har gjorts

liknande studier inom ämnet.

Konklusion och framtida forskning Utifrån föreliggande studiens deskriptiva analyser visade resultatet på att det högst

rangordnade tränarbeteendet i talangutvecklingsmiljöer är personlig kontakt samt att spelarnas

medelvärden gällande självbestämmande var höga. Vidare visade resultatet ett signifikant

samband mellan psykisk hälsa och psykisk ohälsa där psykisk hälsa var mer förekommande.

Resultatet från de enkla linjära regressionsanalyserna visade att autonomi och samhörighet

hade ett positivt signifikant samband med tränarbeteende. Ju högre upplevd autonomi och

samhörighet desto högre uppfattat tränarbeteende. Kompetens visade inget signifikant

samband med tränarbeteende. Vidare visade de enkla regressionsanalyserna att psykisk hälsa

hade ett signifikant samband med tränarbeteende, medan psykisk ohälsa inte var signifikant

med tränarbeteende. Psykisk hälsa hade en positiv relation till tränarbeteende, vilket betyder

att ju högre upplevd psykisk hälsa, desto högre uppfattat tränarbeteende.

Vidare bidrar föreliggande studie till forskning rörande ungdomsfotbollsspelares

upplevelser av tränarensbeteende, självbestämmande och välmående. Intressant skulle vara

om en mer omfattande studie genomfördes på elitfotbollsakademier runt om i Sverige där fler

klubbar och deltagare kan appliceras. Detta för att kunna generalisera resultatet på

målpopulationen och ge underlag till ett resultat som kan appliceras till verkligheten.

Föreliggande studies urval var riktat mot fotbollsakademier för pojkar, det är av intresse att

genomföra en studie på fotbollsakademier för tjejer och jämföra skillnader mellan könens

olika elit-förberedandeakademier. Tjejer specialiserar sig oftast senare inom sin fotboll och ett

äldre urval för tjejer är därför också intressant. Föreliggande studie genomförde en kvantitativ

studie där enkäter delades ut, intressant skulle vart om en kvalitativ studie genomfördes där

tränare och spelare blev intervjuade. Detta för att undersöka huruvida tränaren uppfattar sitt

17

beteende gentemot hur spelaren uppfattar beteendet samt att kunna få djupare svar och mer

specifika anledningar till hur tränarens beteende faktiskt påverkar spelaren.

18

Referenslista Adie, J. W., Duda, J. L., & Ntoumanis, N. (2008). Autonomy support, basic need satisfaction,

and the optimal functioning of adult male and female sport participants: a test of

basic needs theory. Motivation and Emotion, 32, 189-199.

Amorose, A. J. (2007). Coaching effectiveness: exploring the relationship between coaching

behavior and self-determined motivation. I: M. S. Hagger, & N. L. D. Chatzisarantis

(Eds.), Self-determination theory in exercise and sport (S. 209-227). Champaign, IL:

Human Kinetics

Baker, J., Yardley, J., & Côté, J. (2003). Coach behaviors and athlete satisfaction in team and

individual sports. International Journal of Sport Psychology, vol. 34 (4), s. 226-239.

Barnett, N. P., Smoll, F. L., & Smith, R. E. (1992). Effects of enhancing coach-athlete

relationships on youth sport attrition. The Sport Psychologist, 6, 111-127.

Bergström, J. (2012). Talangutvecklingsmiljö, motivation och välmående – En studie på

svenska tipselitlag i fotboll. (C-uppsats i psykologi inriktning idrott, 61-90hp). Sektionen

för Hälsa och Samhälle: Högskolan i Halmstad.

Berneskog, A. (2006): Fysisk aktivitet under hela skoldagen – Metod och

didaktisk analys. Uppsala, Kunskapsförlaget. ISBN:9189040619.

Biddle, S., Soos, I., & Chatzisarantis, N. (1999). Predicting physical activity intentions using

goal perspectives and self-determination approaches. European Psychologist, 4, 83–89.

Black, S., & Weiss, M. R. (1992). The relationshop among percieved coaching behaviors,

perception of ability, and motivation in competitive age-group swimmers. Journal of Sport

& Exercise Psychology, 14, 309-235.

Blanchard, C., Amiot, C., Perreault, S., Vallerand., & Provencher, P. (2009) Cohesiveness,

coach’s interpersonal style and psychological needs: Their effects on self-determination

and athletes’ subjective well-being. Psychology of Sport and Exercise, 10, 545-551. Doi:

10.1016/j.psychsport.2009.02.005

Bloom, B. S. (1985). Developing Talent in Young People. New York: Ballantine Books.

Bhatti, N., Maitlo, G., Shaikh, N., Hashmi, M., & Shaikh, F. (2012). The Impact of Autocratic

and Democratic Leadership Style on Job Satisfaction. International Business Research, 5,

192-200. Doi:10.5539/ibr.v5n2p192

Carlsson, A. (2013) Hur mäts idrottstränares beteenden? – En svensk översättning och

validering av skattningsskalan Coaching Behavior Scale for Sport.(Masteruppsats)

Stockholm: Gymnastik och idrottshögskolan.

Carlsson, A., & Lundqvist, C. (2014). The Coaching Behavior Scale for Sport (CBS-S): A

psychometric evaluation of the Swedish version. Scandinavian Journal of Medicine and

Science in Sports, 26, 116–123. Doi: 10.1111/sms.12359

Gillet, N., Vallerand, R. J., Amoura, S., & Baldes, B. (2010). Influence of coaches’ autonomy

support on athletes’ motivation and sport performance: A test of the hierarchical model of

intrinsic and extrinsic motivation. Psychology of Sport and Exercise, 11, 155-161. Doi:

10.1016/j.psychsport.2009.10.004

Conroy, D. E., & Coatsworth, D. J. (2007). Assessing autonomy-supportive coaching

strategies in youth sport. Psychology of Sport and Exercise, 8, 671–684. Doi:

10.1016/j.psychsport.2006.12.001

Côté, J., Bruner, M., Strachan, L., Erickson, K., & Fraser-Thomas, J. (2010). Athletes’

development and coaching. I: Lyle, J. & Cushion, C. (Eds.). Sport coaching:

Professionalisation and practice. Oxford, UK: Elsevier. s. 63-83.

Côté, J. & Gilbert, W. (2009). An integrative definition of coaching effectiveness and

expertise. International Journal of Sports Science and Coaching, vol. 4 (3), s. 307-323.

19

Côté, J., Salmela, J., Trudel, P., Baria, A., & Russell, S. (1995). The Coaching Model: A

grounded assessment of expert gymnastics coaches’ knowledge. Journal of Sport &

Exercise Psychology. Doi: 10.1123/jsep.17.1.1

Côté, J., Salmela, J. & Russell, S. (1995). The knowledge of high-performance gymnastics

coaches: Competition and training considerations. The Sport Psychologist. Doi:

10.1123/tsp.9.1.76

Côté, J., Yardley, J., Hay, J., Sedgwick, W., & Baker, J. (1999) An exploratory

examination of the Coaching Behavior Scale for Sport. Avante: 5: 82–92.

Cribbin, J. J. (1981). Leadership strategies for organizational effectiveness. New York:

Amacom.

Cross, N., & Lyle, J. (1999). The coaching process: Principles and practice for sport.

Oxford: Butterworth-Heinemann.

Cushion, C., Ford, P. R., & Williams, A. (2012). Coach behaviors and practice structures in

youth soccer: Implications for talent development, 30, 1631–1641. Doi:

10.1080/02640414.2012.721930

Deci, E. L., & Ryan, R. M. (1987). The support of autonomy and the control of

behavior. Journal of Personality and Social Psychology, 53, 1024–1037.

Deci, E. L., & Vansteenkiste, M. (2004). Self-determination theory and basic need

satisfaction: understanding human development in positive psychology. Ricerche di

Psicologia, 27, 23e40.

DeSouza, A. & Oslin, J. (2008) A Player-Centered Approach to Coaching, Journal of

Physical Education, Recreation & Dance, 79(6), 24-30.

Duda, J. L., & Balaguer, I. (2007). Coach-created motivational climate. I S. Jowett, & D.

Lavallee (Ed.), Social psychology in sport. Champaign, IL: Human

Kinetic.

Duda, J. L., & Whitehead, J. (1998). Measurement of goal perspectives in the physical

domain. In J. L. Duda (Ed.), Advances in sport and exercise psychology measurement (s.

21–48). Morgantown.

Erickson, K., Côté, J., Hollenstein, T., & Deakin, J. (2011). Examining coach-athlete

interactions using state space grids: An observational analysis in competitive youth sport.

Psychology of Sport and Exercise, 12, 645-654.

Frederick-Recascino, C. M., & Ryan, R. M. (1995). Self-determination in sport: A review

using cognitive evaluation theory. International Journal of Sport Psychology, 26, 5-23.

Ferner, J. (2009). Mental press på fotbollstränare?- en undersökning av

elitfotbollstränares användande av idrottspsykologiska färdigheter i samband med match.

(Examensarbete). Stockholm: Gymnastik och idrottshögskolan.

FYSS (2008). Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Statens

Folkhälsoinstitut. Stockholm: Elanders.

Goldberg, D. P. (1972). The detection of psychiatric illness by questionnaire. London:

Oxford University Press.

Goldberg, D. P., Gater, R., Sartorius, N., Ustun, T. B., Picinelli, M., Gureje, O., & Rutter, C.

(1997). The validity of two versions of the GHQ in the WHO study of mental illness in

general health care. Psychological Medicine, 27, 191-197.

Grolnick, W. S. (2003). The psychology of parental control: How well-meant parenting

backfires. Mahwah, NJ: Erlbaum.

Hankins, M. (2008). The reliability of the twelve-items general health questionnaire

(GHQ-12) under realistic assumptions. BMC Public Health, 8, 355-341.

Hardy, L., Jones, G., & Gould, D. (1996). Understanding Psychological Preparation for

Sport: Theory and practice of elite performers. New York: John Wiley & Sons.

Hellstedt, J.C. (1990). Early adolescent perception of parental pressure in the sport

20

environment. Journal of Sport Behavior, 13, 135-145.

Herman. H., Saxena. S., & Moodie. R. (2005). (Eds.) Promoting Mental Health: Concepts,

Emerging Evidence, Practice. A Report of the World Health Organization and Department

of Mental Health and Substance Abuse in Collaboration. With the Victorian Health

Promotion Foundation and the University of Melbourne. Geneva, Switzerland: World

Health Organization.

Heuze, J. P., Sarrazin, P., Masiero, M., Raimbault, N., & Thomas, J. P. (2006). The

relationship of perceived motivational climate to cohesion and collective efficacy in elite

female teams. Journal of Applied Sport Psychology, 18, 201-218.

Hinic, H. (2004). Psykologiska, sociala och motivationsfaktorer inom ungdomsfotbollen.

(Licentiatuppsats, Psykologiska institutionen) Stockholms Universitet.

Hollembeak, J., & Amorose, J., A. (2005). Perceived Coaching Behaviors and College

Athletes’ Intrinsic Motivation: A Test of Self-Determination Theory. Journal of Applied

Sport Psychology, 17, 20-36.

Horn, T. S. (2002). Coaching effectiveness in the sport domain. In T. S. Horn (Ed.), Advances

in sport psychology (s. 239-267). Champaign, IL: Human Kinetics.

Johan, Y.Y., Lonsdale, C. & Hodge, K. (2011). The basic needs satisfaction in sports scale

(BNSSS): Instrument development and initial validity evidence. Psychology of Sport and

Exercise, 12, 257-264.

Kanters, M.A., & Estes, C.A. (2002). Parents and youth sport. Parks & Recreation, 37, 20-27.

Keegan, R., Spray, C., Harwood, C., & Lavallee, D. (2010). The Motivational Atmosphere in

Youth Sport: Coach, Parent, and Peer Influences on Motivation in Specializing Sport

Participants. Journal of Applied Sport Psychology, 22, 87-105.

Kidman, L., & Lombardo, B. (2010). Athlete-centered coaching: Developing decision makers

(2nd ed.). Worcester: Innovative Print Communications Ltd.

Kimball, A. C. (2007). "You signed the line"; collegiate student-athletes perception of

autonomy. Psychology of Sport and Exercise, 8, 818-835.

Krane, V., Greenleaf, C. A. & Snow, J. (1997). Reaching for gold and the price of glory: a

motivational case study of an elite gymnast. The Sport Psychologist, 11, 53–71.

Ledochowski, L., Unterrainer, C., Ruedl, G., Schnitzer, M., & Kopp, M. (2012). Quality of

life, coach behaviour and competitive anxiety in winter Youth Olumpic Games

participants's. Brittish Journal of Sports Medicine, 46(15): 1044—1047.

Lindwall, M., Johnson, U., & Rylander, P. (2016). Gruppdynamik inom idrott. Nycklar till

världens bästa lag. Stockholm: SISU idrottsböcker.

Londos, M. (2005). Skolans idrottsundervisning liknar fotbollen på fritiden. Svensk

idrottsforskning, nr 3. Hämtat från: http://centrumforidrottsforskning.se/wp-

content/uploads/2014/04/Skolans-idrottsundervisning.pdf

Lundgren, M. (2007). Tränarbeteenden, uppfattade tränarbeteenden och dess inverkan på

tipselitspelares upplevelse av motivationsklimat, motivation och kasam. C-uppsats i

psykologi (41-60 p). Högskolan i Halmstad: Sektionen för hälsa och samhälle.

MacNamara, Á., & Collins, D. (2012). Building Talent Development Systems on Mechanistic

Principles – Making them better at what makes them good. I Baker, J., Cobley, S., &

Schorer, J. (red.), Talent identification and development in sport - international

perspectives. London & New York: Routledge, Taylor & Francis Group.

Martindale, R. J. J., Collins, D., & Abraham, A. (2007). Effective Talent Development: The

Elite Coach Perspective in UK Sport. Journal of Applied Sport Psychology, 19, 187-206.

Martindale, R. J. J., Collins, D., & Daubney, J. (2005). Talent Development: A Guide for

Practice and Research within Sport. Quest, 57, 353-375.

Mitchell, M. & Jolley, J (2013). Research Design Explained. Wadsworth, Belmont, USA (8th

Ed.).

21

McDavid, L., Cox, A. E., & Amorose, A. J. (2012). The relative roles of physical education

teachers and parents in adolescents’ leisure-time physical activity motivation and behavior

[Electronic version]. Psychology of Sport and Exercise, 13(2), 99-107.

Nelson, L. Cushion, C. Potrac, P. & Groom, R. (2014). Carl Rogers, learning and educational

practice: critical considerations and applications in sports coaching, Sport, Education and

Society, 19(5), 1-19. Doi: 10.1080/13573322.2012.689256

Pensgaard, A. M., & Roberts G. C. (2000). The relationship between motivational

climate, perceived ability and sources of distress among elite athletes. Journal of sport

science ;18(3):191-200. Doi:10.1080/026404100365090.

Reinboth, M., Duda, J. L., & Ntoumanis, N. (2004). Dimensions of coaching behavior, need

satisfaction, and the psychological and physical welfare of young athletes. Motivation and

Emotion, 28, 297–313. Doi:10.1023/B:MOEM.0000040156.81924.b8

Rice, S., Purecell, R., De Silva, S., Mawren, D., McGorry, P., Parker, A. (2016). The Mental

Health of Elite Athletes: A Narrative Systematic Review, Sports Medicine, 1-21. Doi:

10.1007/s40279-016-0492-2

Roxas, A., Ridinger, L. (2016) Relationships of Coaching Behaviours to Student-athlete Well-

Being. Academic Perspectives in Higher Education: Vol. 2, Article 1.

Ryan, R. M., & Deci, E. L. (2000). Self-determination theory and the facilitation of intrinsic

motivation, social development, and well-being. American Psychologist, 55, 68–78.

Doi:10.1037//0003- 066X.55.1.68

Ryan, R. M., & Deci, E. L. (2002). An overview of self-determination theory: An organismic-

dialectic perspective. In Deci, E. L., & Ryan, R. (Ed.), Handbook of

self-determination (s. 3–37). Rochester, NY: University of Rochester Press.

Rylander, P. (2014). Tränares makt över spelare i lagidrotter – sett ur French och Ravens

maktbasteori. (Doktorsavhandling, idrottsvetenskap vid Institutionen för kost- och

Idrottsvetenskap). Göteborgs universitet.

Serpa, S. (1999). Relationship coach-athlete: outstanding trends in european research.

Portuguese Journal of Human Performacne Studies, 12 (1), 7-19.

Shaver, K. J. (2014). An introduction to attribution processes. Cambridge, MA: Winthrop.

Smith, R. E., Smoll., F. L., & Cumming, S. P. (2007). Effects of a motivational climate

intervention for coaches on young athletes’sport performance anxiety. Journal of Sport &

Exercise Psychology, 29, 39-59.

Smoll, F. L., & Smith, R. E. (1989). Leadership behaviors in sport: A theoretical model and

research paradigm. Journal of Applied Social Psychology, 19, 1522–1551.

Doi:10.1111/j.1559-1816. 1989.tb01462.

Stenling, A., & Tafvelin, S. (2013). Transformational leadership and wellbeing in sports: The

mediating role of need satisfaction. Journal of Applied Sport Psychology. Advance online

publication.

Stirling, A. E., & Kerr, G. A. (2013). The perceived effects of elite athletes’ experiences of

emotional abuse in the coach-athlete relationship. International Journal of Sport and

Exercise Psychology, 11, 87-100. Doi:10.1080/1612197X.2013.752173

Sundqvist, F. (2013). Så funkar ungdomsfotboll: om gemenskap och konflikter i världens

roligaste idrott. Solna: Svenska Fotbollförlaget.

Svenska Akademins Ordbok [SAOB]. (2016, November 11). Självbestämmande. Hämtat från:

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

Terry, P. C. (1984). The coaching preferences of elite athletes competing at Universiade ’83.

Canadian Journal of Applied Sport Sciences, 9, 201-208.

Trudel, P. & Gilbert, W. D. (2006). Coaching and coach education. I: Kirk, D., O’Sulllivan,

M. & McDonald, D. (Ed.). Handbook of physical education. London: Sage. s. 516-539.

22

Vansteenkiste, M., Ryan, R., Deci, E, L. (2008). Self-determination theory and the

explanatory role of psychological needs in human well-being. In L. Brunni, F. Comim, &

M. Pugno (Eds.), Capabilities and happiness (s.187-223). Oxford, UK: Oxford University.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer – inom humanistisksamhällsvetenskaplig

forskning. Hämtad från: http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf

Wang, J. C. K., Sproule, J., McNeill, M., Martindale, R. J. J., & Lee, K. S. L. (2011). Impact

of the Talent Development Environment on Achievement Goals and Life Aspirations in

Singapore. Journal of Applied Sport Psychology, 23, 263-276.

Wehmeyer, M. L. (1998). Self-determination and individuals with significant disabilities:

Examining meanings and misinterpretations. Research and practice for persons with

severe disabilities, 23, (1), 5-16.

WHO (2001). Basic documents. 43rd Edition. Geneva, World Health Organization:1.

William, M., & Ford, P. R. (2008). Expertise and expert performance in sport. International

Review of Sport and Exercise Psychology, 1, 4-18.

Williams, J. M. & Krane, V. (2015). Applied Sport Psychology: personal growth to peak

performance. 7th Edition. McGraw- Hill, New York.

Woods, R. (2007). Social Issues in Sport. Human Kinetics.

Wong, P., & Wong, D. (2008). Enhancing staff attitudes, knowledge and skills in supporting

the self-determination of adults with intellectual disability in residential settings in Hong

Kong: A pretest-posttest comparison group design. Journal of Intellectual Disability

Research, 52, (3), 230-243.

Åkesdotter, C., & Kenttä, G. (2015). Elitens osynliga hälsa, Svensk idrottsforskning, 24(4),

32-35.

Bilaga 1

HÖGSKOLAN I HALMSTAD

Akademin för Hälsa och Välfärd

Tränarbeteenden, självbestämmande och välmående

Hej!

Vi är två studenter som studerar tredje året på idrottsvetenskapligt program med inriktning

idrott- och motionspsykologi på Högskolan i Halmstad. Syftet med studien är att undersöka

hur spelare uppfattar huvudtränarens beteenden. Det är av intresse att se samband mellan

spelares upplevelse av tränarbeteenden, självbestämmande och välmående. Tränaren har en

stor påverkan på spelaren och tränaren uppfattas oftast annorlunda av spelarna jämfört med

vad tränaren tror samt vill bli uppfattad. Deltagandet är frivilligt och största möjliga

konfidentialitet eftersträvas i studien genom att ingen obehörig får ta del av materialet.

Redovisning av resultat kommer att ske på gruppnivå och ingen individ kommer att kunna

identifieras. Studiens resultat kommer att redovisas i form av en skriftlig rapport under januari

månad på Högskolan i Halmstad.

Om Du önskar att ta del av denna rapport eller om Du har några andra frågor om studien eller

Din medverkan kan Du kontakta oss på följande:

Mirza Saltagic

mirsal14@student.hh.se

Jesper Lindström

jesli14@student.hh.se

Handledare

Urban Johnson

Urban.johnson@hh.se

Vänligen återlämna dina svar till oss vid utgången när Du är färdig.

Jag samtycker och deltar i undersökningen enligt ställda villkor (fyll i ett

kryss i rutan)

Besöksadress: Kristian IV:s väg 3Postadress: Box 823, 301 18 HalmstadTelefon: 035-16 71 00E-mail: registrator@hh.sewww.hh.se

Mirza Saltagic & Jesper Lindström