kap1 global.indd

Avsnittet är baserat på - World Education Report 2000 (UNESCO),- Facts and Figures 2000 (UIS)- EFA Monitoring Report 2002 (UIS)- EFA 2000 Assessment – Statistical Document, (UIS 2000)- UIS statistical database- Human Development Report 2002 (UNDP)- Literacy in the information age (OECD 2000)- Att läsa (Linköpings universitet, april 1997, LiU-PEK-R203)- International Adult Literacy Survey. Invandrares läs-, skriv- och räkneförmåga på svenska (Linköpings universitet, januari 2001, EMIR rapport nr 4)- Education at a Glance 2001 (OECD 2001)- Teachers for Tomorrow´s School. Analysis of the World Education Indicators (OECD 2001)

Utbildning i ett globalt perspektiv

Kapitel 1

15

Världsomfattande prioriteringar inom utbildningsområdet Den här boken jämför utbildning i Sverige med utbildning i andra länder, mestadels länder inom eu och oecd. Sett ur ett världsperspektiv är de fl esta länder som ingår i jämförelsen relativt lika, också när det gäller utbildningsområdet. Vi har därför valt att inkludera ett kapitel som ger en överblick över de viktiga utbildningsfrågorna i ett globalt perspektiv. De globala utbildningsfrågorna är delvis andra än de områden som är i fokus vid en jämförelse mellan länderna inom eu och oecd.

1990 samlades representanter från 155 länder till konferensen för Education for All (efa) för att diskutera och planera den globala utvecklingen av utbildning och läs- och skrivkunnighet. Konferensen antog en förklaring som lyder ” Every person – child, youth and adult – shall be able to benefi t from educational opportunities designed to meet their basic learning needs ”. Konferensen resulterade vidare i att man började betrakta ” basic education ”, d.v.s. grundutbildning på ett annorlunda vis. Innebörden och innehållet breddades till att ge mer vikt åt det tidiga lärandet i barnomsorg/ förskola såväl som till vuxnas lärande. Begreppet livslångt lärande har blivit en ledstjärna; och med det en demokratisering av utbildning som innefattar utplånandet av analfabetism och åtagandet att alla barn skall få utbildning på primärskolenivå.

16 Kapitel 1 Utbildning i ett globalt perspektiv

En kommitté bestående av fn-organisationerna undp, unesco, unfpa, unicef samt Världsbanken upprättades och arbetade under 90-talet tillsammans med andra organisationer och länder världen över för att upphöja utbildningsfrågor i allmänhet och övervaka utvecklingen mot målen som satts upp. Ett av de viktiga målen var att uppnå universell primärutbildning år 20001, d.v.s. att få alla barn att gå i skolan, till nivån som motsvarar grundskolans år 1–6.

1996 anordnades ett möte för att bedöma läget mitt i årtiondet. Man fann bland annat att det inte fanns tillräckligt med statistik från länderna för att kunna följa utvecklingen och en gigantisk, världsomspännande datainsamling sattes igång (efa 2000 ” assessment ” ). Resultaten av denna utvärdering presenterades under World Education Forum som hölls i Dakar, Senegal år 2000. Utbildningsministrar och representanter för i stort sett alla internationella organisationer som verkar för utbildning deltog, för att granska läget samt formulera nya åtgärder och mål. Man blev tvungen att revidera målsättningen om universell primärutbildning år 2000. Enligt det nya målet eftersträvar man att ge basutbildning av god kvalité till alla, år 2015 eller tidigare, med speciell tonvikt på fl ickors utbildning.

Data som samlats in till detta forum visade, i sammandrag, att det nu fi nns fl er barn som får tillgång till skolgång än någonsin förr men att det samtidigt fi nns fl er barn utanför skolan; ca 116 miljoner i dagsläget. 97 procent av dessa barn bor i utvecklingsregioner och 60 procent är fl ickor. Medan vissa regioner, främst Latinamerika och Karibien och Östasien är på god väg att uppnå universell primärutbildning, halkar andra delar av världen efter. Antalet barn som inte fi nns i skolsystemet ökar speciellt i Afrika söder om Sahara. Utvecklingen inom barnomsorg och förskola har i allmänhet varit långsam runt om i världen och har till och med kollapsat i vissa länder i det forna Sovjetunionen. Regeringar spenderar fortfarande, alltför ofta, för lite resurser på primärutbildning och antalet elever per lärare överskrider 50 i ett stort antal länder.

1. Universal Primary Education (upe).

17Kapitel 1 Utbildning i ett globalt perspektiv

Presentationen som här följer bygger mycket på data från efa-utvärderingen år 2000. Data belyser i allmänhet utvecklingen och trender mellan 1990 och 2000 (eller snarare 1998 eftersom det vid datainsamlingen inte gick att få mer aktuell data från länderna). Unesco Institute for Statistics (uis) fortsätter att följa upp världsläget och samlar in data för uppdateringar. När det fi nns uppdaterade data för regioner har dessa använts. Tyvärr är det ofta så att statistik avseende år 2000 fi nns för många länder inom en region men inte från tillräckligt många för att man skall kunna göra regionala sammanslagningar och beräkna medelvärden.

Vid presentationen av data har vi följt de regionindelningar som vanligtvis används när man presenterar global utbildningsstatistik. En förteckning över regionernas sammansättning fi nns i Bilaga b.

Följande avsnitt inkluderas för att inledningsvis ge en bredare utblick och informera om vilka ämnen som är viktiga på den globala dagordningen när det gäller utbildning. Avsnittet belyser några nyckelområden där det fi nns världsomfattande statistik – det fi nns naturligtvis många fl er viktiga områden som inte berörs här.


Barnomsorg och förskola Världskonferensen för Education for All 1990 betonade vikten av Early Childhood Care and Education (ecce) med motiveringen att lärandet börjar redan vid födseln. Utvecklingen av barnomsorg och förskola under de senaste decennierna har berott dels på insikten att det tidiga lärandet är viktigt för barnets fortsatta utveckling, dels på förändringar i sociala mönster – framför allt på kvinnors förvärvsarbete utanför hemmet.

Deltagande i organiserad barnomsorg och förskola har ökat betydligt i de fl esta länder sedan 70-talet. Ändå är deltagandet mycket lågt på fl era håll i världen; framför allt i Afrika söder om Sahara, Arabländer och Sydasien där det genomsnittliga deltagandet ligger runt 10–15 procent av barnen i tillämpliga åldrar.

” Perioden av tidigt lärande borde få högsta prioritet och uppmärksamhet när regeringar fattar beslut om lagstiftning, policy, projekt och finansiering. Ändå, tragiskt nog för både barnen och länderna, är det just dessa år som erhåller minst ” – UNICEF; State of the World’s Children, 2001

Källa: unesco, World Education Report, 2000


Utvecklingen de senaste tio åren har globalt sett varit begränsad; från att omfatta 99 miljoner barn (1990) till 104 miljoner (1998). Vissa länder har dock gjort stora framsteg, framför allt i Latinamerika och Karibien, medan deltagandet i andra regioner, speciellt i länder i Centralasien och Central- och Östeuropa, har sjunkit. Tillbakagången i många länder i Östeuropa och det forna Sovjetunionen under mitten av 90-talet beror till stor del på att barnomsorg/ förskola tidigare organiserades och fi nansierades av företag för familjerna till de anställda. Detta system har påverkats negativt av de ekonomiska förändringarna och omstruktureringarna i regionen. Utvecklingen i regionen har också till viss del påverkats av minskande antal barn i förskoleålder.

Antal barn registrerade i barnomsorg/förskola 1990 respektive 1998Antal i miljoner

1990 1998

Ekonomiskt utvecklade regioner 22 23

Regioner i utveckling 56 71

Länder i övergång 21 11

Totalt 99 104

Källa: uis, Education For All 2000 Assesment – Statistical Document, 2000.


Att jämföra regioner ger en mycket grov uppskattning av omfattningen av barnomsorg/ förskola, eftersom denna varierar mycket mellan länderna. Skillnader mellan länderna inom en region syns tydligt av tabellen nedan, där median samt maximi- och minimi-värde redovisas. Deltagandet (mätt som ” gross enrolment ratio ” – ger1) i barnomsorg/ förskola i Afrika söder om Sahara varierar alltså mellan ett totalt deltagande där alla barn i förskoleålder fi nns i förskola (ger 100 procent eller mer) som i Seychellerna, till en situation där nästan ingen fi nns i förskola (knappt 0,5 procent) som i Kongo. De fl esta länder i regionen har mycket lågt deltagande, vilket syns av den låga medianen (3 procent).


1. ” Gross enrolment ratio ” för barnomsorg och förskola beräknas som det totala antalet barn registrerade, delat med befolkningen i den specifi ka åldersgrupp som barnomsorgen/förskolan formellt omfattar. Den relevanta åldersgruppen har bestämts specifi kt av varje land. Situationer kan före-komma där barn utanför den formella åldersgruppen deltar i barnomsorg/förskola, vilket resulterar i att måttet kan överskrida 100 procent.


Primärutbildning; barn i och utanför skolan

Deltagande i primärskolan Det totala antalet elever i primärskolan, vilket motsvarar de första sex åren av grundskolan, uppgick till 681 miljoner 1998. Sedan 1990 har antalet barn i primärskolan ökat med ca 10 miljoner varje år. Majoriteten av alla skolbarn (86 procent) fi nns i utvecklingsregioner. Diagrammet visar att de fl esta fi nns samlade i tre regioner; den största andelen (32 procent) fi nns i Östasien och Stillahavsregionen. Andelen skolbarn i regioner som klassas som ” ekonomiskt utvecklade ” är bara ca 10 procent.

Den positiva trenden under de senaste decennierna när det gäller deltagandet på global nivå beror främst på en förbättring av läget i utvecklingsländerna. Länder i de ekonomiskt utvecklade regionerna hade redan sedan tidigare lyckats uppnå fullt deltagande i primärutbildningen.

I Latinamerika och Karibien har lägre födelsetal bidragit till utvecklingen mot ett större deltagande i primärskolan. I övriga utvecklingsregioner var läget inte detsamma; befolkningsökningen fortsätter att försvåra ansträngningarna att bereda skolgång för alla.

I vissa länder, framför allt i Centralasien och i Central- och Östeuropa, har antalet barn i skolan reducerats till följd av att befolkningen i skolåldern har minskat.



” Net enrolment ratio ” (ner1) visar proportionen barn i offi ciell skolålder som fi nns i skolan (och om man tar resterande andel; utanför skolan). Målet för universell primärutbildning innebär att alla barn skall gå i skolan och att måttet ”ner” därmed skall uppnå 100 procent.

Östasien och Stillahavsregionen samt Latinamerika och Karibien är nära att uppnå ett fullt deltagande i primärskolan. Eftersom en stor andel av skolbarnen i världen fi nns i dessa regioner, så har den positiva utvecklingen påverkat den globala trenden mot ett större deltagande i primärskolan.

Å andra sidan fi nns det regioner där deltagandet fortfarande är relativt lågt, trots att det gjorts framsteg under det gångna decenniet. I Afrika söder om Sahara t.ex. så ökade ”ner” från 54 procent 1990 till 60 procent 1998

för att sedan gå tillbaka till 57 procent 1999. Åtminstone 20 länder i världen kommer troligen inte att nå universell primärutbildning inom en överskådlig framtid – många av dessa fi nns i Afrika söder om Sahara.

fn:s generalförsamling har antagit universell primärutbildning år 2015 som ett av åtta mål för utveckling och för att utplåna fattigdom (s.k. ”millenium development goals”). I 2002 års upplaga av Human Development Report gör man en bedömning av hur troligt det är att länder kommer att uppnå de olika målen år 2015 och klassifi cerar varje mål som: uppnått; på god väg; fördröjt; långt efter; eller försämring av läget.

1. ”Net enrolment ratio” beräknas som antalet barn som fi nns regist-rerade i skolan och som är i offi ciell skolålder (för den aktuella utbild-ningsnivån), delat med befolkningen i samma åldersgrupp.

Källa: uis statistiska databas.


När det gäller utbildningsmålet fi nner man att många länder har goda utsikter för att uppnå universell primärutbildning. Samtidigt har de fl esta länder som inte är på god väg att uppnå målet en mycket lång väg kvar eller till och med ett sjunkande deltagande. Ett mycket stort antal länder (93 länder som motsvarar 39 procent av världens befolkning) saknar data för att kunna göra en bedömning av läget.

Barn utanför skolanProportionen barn i offi ciell skolålder som inte fi nns i skolan visar mycket tydligt på ett stort problem för många av världens länder. Globalt sett sjönk antalet barn som inte går i skolan från 127 miljoner 1990 till 113 miljoner 1998 (drygt 116 miljoner 1999/2000). Antalet är ändå mycket högt och betyder grovt räknat att ett av fem barn i offi ciell skolålder (primärskolan) inte går i skolan. Nästan alla dessa barn bor i utvecklingsregioner och ungefär 60 procent av dem är fl ickor.



Om man studerar utvecklingen under 90-talet visar det sig att antalet barn utanför skolan minskar i alla världens regioner utom Afrika söder om Sahara och Arabländer och Nordafrika. Afrika söder om Sahara är den region som störst andel barn utanför skolan (40 procent). Det fi nns naturligtvis stora variationer inom regionen, vilket åskådliggörs genom diagrammet som visar proportionen

barn i och utanför skolan per land. Somliga länder har ett totalt deltagande i primärskolan medan andra länder har en mycket begränsad andel barn i skolan.

I allmänhet fi nns bara begränsad information om gruppen barn/unga som är utan tillgång till utbildning. Barnets kön och hushållets välstånd är de viktigaste faktorerna när det gäller deltagande. Utbildningsnivån hos barnets mor är också viktigt. Möjliga anledningar till att barn inte går i skolan är många. Det kan bero på för höga skolavgifter, för dyra skoluniformer, långa avstånd till skolan, att undervisningen sker på ett språk som barnet inte behärskar, att läroplanen betraktas som irrelevant, att barnet måste jobba eller hjälpa till hemma, att fl ickor antastas på väg till eller i skolan. Både länder och organisationer försöker identifi era och kartlägga vilka hinder som föreligger för att kunna tackla det stora problemet med barn utanför skolan.



Kvalitén på undervisningenAllt fl er barn får tillgång till skola globalt sett. Parallellt med denna positiva utveckling fi nns det problem i många länder när det gäller kvalitén på undervisningen och effektiviteten hos undervisningssystemen. Vissa länder med högt deltagande kan inte behålla eleverna genom skolgången eller har en stor andel elever som går om årskurser. Så kallad ” drop-out ” förekommer praktiskt taget inte i industrialiserade länder, där skolplikt och obligatorisk skola fi nns fastställd i lag. I regioner i utveckling däremot är begreppet ” obligatorisk ” ibland mer ett mål än en realitet. Det fi nns många länder där en hög andel repetition av årskurser och tidig ” drop-out ” indikerar att skolsystemet inte är effektivt i användandet av sina resurser samt att barn lämnar skolan utan adekvata kunskaper.

Andelen elever som repeterar en eller fl era årskurser överstiger 10 procent i hälften av de länder som det fi nns data för. En färsk rapport från Afrika söder om Sahara1 visar att i genomsnitt 17 procent av eleverna i primärskolan går om en årskurs. Andelen elever som lämnar skolan innan de kommer till årskurs 5 är i somliga länder över 40 procent (Kambodja, Colombia, Comorerna, Indien, Laos, Madagaskar, Pakistan och Togo av de länder det fi nns data för) . Detta visar att ” drop-out ” före årskurs 5 är en trängande fråga i många utvecklingsländer. Anledningen till att man brukar inrikta sig på hur många som uppnått just årskurs 5 är att fem års primärskola defi nierats som ett minimikrav för att en person skall bli varaktigt läs- och skrivkunnig.

1. Education Statistics 2001 – Regional Report on sub-Saharan Africa, uis, 2002


Skillnader mellan flickor och pojkar i primärskolanAndelen fl ickor i offi ciell skolålder som fi nns i skolan (”net enrolment ratio” ) är betydligt lägre än andelen pojkar i regionerna Syd- och Västasien och Arabländer och Nordafrika samt något lägre i Afrika söder om Sahara och Central- och Östeuropa.

När man tittar närmare på speciella länder visas att deltagandet i primärskolan uppgår till två tredjedelar eller mindre för fl ickor än för pojkar i Etiopien, Guinea, Guinea Bissau, Niger, Centralafrikanska republiken, Yemen och Pakistan.

Å andra sidan är deltagande i primärskolan betydligt högre för fl ickor än för pojkar i vissa länder i Central- och Östasien och i Latinamerika och Karibien.

Flickor som går i skolan tenderar att stanna kvar i skolsystemet i högre utsträckning än pojkar. Detta visas bl.a. av att andelen elever som uppnår årskurs 5 i allmänhet är högre bland fl ickor än bland pojkar.

Andel barn i officiell skolålder som deltar i primärskolan 1999Andel i procent av befolkningen i åldersgruppen som primärskolan omfattar (NER)

Flickor Pojkar

Totalt 86 80

Ekonomiskt utvecklade regioner 97 97

Regioner i utveckling 85 79

Länder i övergång 79 79

Afrika söder om Sahara 59 55

Latinamerika och Karibien 96 96

Centralasien 70 69

Östasien och Stillahavsregionen 92 93

Syd- och Västasien 86 71

Arabländer och Nordafrika 83 75

Central- och Östeuropa 88 85



HIV/AIDS och utbildningTjugo år efter att sjukdomen blev känd, står det klart att världen står inför en av de mest förödande epidemier någonsin. År 2000 hade runt 22 miljoner människor dött till följd av aids, 13 miljoner barn hade förlorat sin mor eller båda föräldrarna och mer än 40 miljoner människor var smittade med hiv-viruset. 90 procent av de smittade levde i utvecklingsländer, varav 75 procent i Afrika söder om Sahara1.

hiv/aids slår hårt mot utbildningssektorn. En av de mest synliga effekterna är tillbakagången i skoldeltagandet. Detta kan vara till följd av att barn måste stanna hemma och ta hand om föräldrar och anhöriga, att drabbade hushåll inte har råd med skolavgifter och slutligen att barnen själva är smittade och sjuka.

Det pågår många undersökningar runt om i världen om effekterna av hiv/aids, inklusive försök att mäta effekterna på utbildningsväsendet med statistik. Undersökningar från Centralafrikanska Republiken och Swaziland visar att deltagandet i utbildning har sjunkit med mellan 20–36 procent till följd av aids och att barn blivit föräldralösa. En studie från Zimbabwe visar att 19 procent av de manliga och 29 procent av de kvinnliga lärarna i en provins var hiv-smittade. Sjukdom och död bland lärare är speciellt förödande på landsbygden där skolan ofta är helt beroende av en eller två lärare. Att ersätta lärare är inte lätt och dessutom kostsamt. I Swaziland uppskattar man att man måste utbilda 7000 lärare fl er under de kommande 17 åren, än vad man skulle gjort om lärarna inte dog i aids.

1. UNDP, Human Development Report 2002.

”HIV/AIDS har på ett grundläggande sätt förändrat den omgivning som utbildningssektorn verkar inom. Vid nuvarande nivå på andelen smittade och sjuka förlorar vi en tredjedel eller mer av investeringarna i utbildning, till följd av sjukdom och för tidig död bland elever under eller efter skolgången. Tusentals elever ser sina möjligheter underminerade genom effekter av HIV/AIDS på hushållen. Som landets största arbetsgivare har utbildningssektorn en stor samhällelig roll när det gäller att reducera följderna av HIV/AIDS bland lärarna, med spin-off-effekter för deras många anhöriga och elever”. Impacts of HIV/AIDS on Education in Zimbabwe, Ministry of Education, Science and Culture, 2001.



AnalfabetismAnalfabetism är fortfarande ett mycket stort problem i många av världens länder. Grovt räknat är en av fem bland världens vuxna befolkning analfabet. Globalisering och utveckling inom informations- och kommunikations-teknologi innebär nya utmaningar för många men kan samtidigt utgöra en risk för växande globala orättvisor och utslagning. Hur kan man främja en interkulturell dialog inom växande informationssamhällen när så stor andel av världens befolkning är utan de fundamentala läs- och skrivkunskaperna? Frågorna är många och svåra.

Synen på själva defi nitionen av begreppet analfabetism ändras med en föränderlig värld – man börjar frångå den snäva avgränsningen ”att kunna läsa och skriva”, till att innefatta räknekunskaper samt att kunna använda kunskaper vid problemlösning. Styrda av behovet att samla in jämförbara data från hela världen har man dock inom Education For All hittills hållit kvar den snävare

En person bedöms som läs- och skrivkunnig om denne kan både läsa och skriva ett kort enkelt påstående som rör det vardagliga livet, samt förstå innebörden av detta. UNESCO


defi nitionen.Metodproblem vid undersökningar världen över,

kombinerat med brister i kvalité och tillgänglighet i data samt svårigheten att göra internationella jämförelser, resulterar i att vi bara har grova uppskattningar om analfabetism i olika regioner. Den tillgängliga statistiken ger dock en tillräckligt klar bild av omfattningen av problemet i världen.

Ungefär 20 procent av världens vuxna befolkning (15 år och äldre) är analfabeter idag. Majoriteten är kvinnor; kvinnor utgör två tredjedelar av alla icke läs- och skrivkunniga. Skillnaden mellan världens regioner är stor. Störst andel analfabeter bland befolkningen fi nns i Afrika söder om Sahara och i Arabländer och Nordafrika (ca 40 procent) och i Syd- och Västasien (ca 45 procent).

Om man ser till det totala antalet icke läs- och skrivkunniga i världen, fi nns ungefär tre fjärdedelar samlade i nio länder, som vart och ett har över tio miljoner analfabeter.

Uppskattat antal och andel vuxna analfabeter som är 15 år eller äldre 2000Länder som år 1970 hade mer än 10 miljoner vuxna analfabeter

Antal vuxna analfabeter

Andel vuxna analfabeter

Andel av totala antalet analfabeter i

världenAntal i miljoner Andel i procent Andel i procent

Totalt Kvinnor Totalt Kvinnor Män 1970 2000

Kina 152 111 16 24 8 28 17

Indien 289 179 43 55 32 26 33

Indonesien 19 13 13 18 8 3 2

Pakistan 49 30 54 69 40 3 6

Bangladesh 49 29 59 70 48 3 6

Nigeria 23 14 36 44 28 3 3

Brasilien 18 9 15 15 15 2 2

Egypten 20 12 45 56 33 2 2

Etiopien 21 11 62 67 56 2 2

Totalt 640 408 29 38 20 72 73

Världen 875 559 21 26 15 100 100

Källa: unesco, World Education Report, 2000.


När det gäller utvecklingen under de senaste åren så visar nya uppgifter från unesco Institute for Statistics (uis) att andelen analfabeter i världen minskar; från 22,4 procent (1995) till 20,3 procent (2000). Enligt prognoser från samma institut kommer andelen att ytterligare minska, till ca 16,5 procent 2010. Det är framför allt kvinnorna som vinner terräng när det gäller skriv- och läskunnighet. uis visar att analfabetismen bland kvinnorna minskade från 28,5 procent (1995) till 25,8 procent (2000). Mönstret är detsamma i alla världens regioner men trenden var tydligast i Afrika. Där sjönk analfabetismen bland kvinnorna från ca 56 procent (1995) till 49 procent (2000) vilket innebär att majoriteten kvinnor i denna världsdel nu för första gången är läs- och skrivkunniga!

Trots att de senaste siffrorna visar en positiv utveckling mot en alltmer läs- och skrivkunnig befolkning, så är utvecklingen mycket långsam. Enligt prognoser kommer 58 länder inte att nå målet ( som sattes vid World Education Forum i Dakar, 2000) på en halvering av analfabetismen till år 2015. I 27 länder förväntas det totala antalet analfabeter till och med att öka fram till år 2015.

Bland befolkningen som klassifi ceras som läs- och skrivkunnig, är det många som bara har förvärvat mycket elementära kunskaper. Många har kort skolgång bakom sig, kanske med undervisningen av dålig kvalité. Det är därför svårt att veta hur stor andel av världens vuxna som

Källa: unesco, World Education Report, 2000.


kan klassifi ceras som funktionellt läs- och skrivkunniga (”functionally litterate” ) i sina respektive samhällen. oecd har genomfört en studie bland medlemsländerna (International Adult Literacy Survey – ials) som visar att upp till 20 procent bland de vuxna i vissa länder kan betraktas som ”functionally illiterate”. Andelen i andra delar av världen kan vara avsevärt högre.

International Adult Literacy Survey – IALSEtt fl ertal internationella undersökningar har gjorts genom åren av skolelevers kunskaper och färdigheter i olika ämnen. Ovanligt är att sådana undersökningar görs bland vuxna. En uppmärksammad studie av vuxnas läsförmåga gjordes dock under åren 1994–98 i ett antal länder varav de fl esta var (eller senare blivit) medlemmar av samarbets-organisationen oecd. Undersökningen, the International Adult Literacy Survey (ials), anges som den första internationella studien i stor skala av vuxnas läsförmåga. Den genomfördes i drygt 20 länder i tre cykler under i huvudsak åren 1994, 1996 och 1998. Olika länder eller regioner deltog då vid varje tillfälle. Sverige, som ingick i den första gruppen av länder, genomförde undersökningen 1994/95.

Undersökningen gjordes i ett urval av 16–65-åringar i varje land. Sverige och ett antal andra länder valde att inte använda sig av någon övre åldersgräns. Varje intervjuperson ombads fylla i ett formulär med bakgrundsdata om sig själv. Det innehöll frågor om familjebakgrund, utbildning, arbetskraftsstatus, läsvanor på arbetet och hemma, ev. deltagande i vuxenutbildning m.m Testet av läsförmågan skedde i samband med en intervju på ca en halvtimme. Det inleddes med frågor kring ett relativt enkelt material. Den som klarade minst två av sex frågor kring detta fi ck gå över till ett svårare material utifrån vilket huvudtestet gjordes. Uppgifterna som intervjupersonerna ställdes inför skulle ge svar angående deras förmåga att läsa löpande text (”prose literacy” ), att tolka och använda diagram, kartor, blanketter etc.

”Även i Sverige, det land som uppnådde det högsta totala resultatet inom IALS, fann man att nästan en av tio vuxna hade allvarliga brister när det gällde läs- och skrivkunnighet i vardagslivet.” UIS, 2002, kommenterar resultaten från IALS


(”document literacy” ) samt att genomföra beräkningar utifrån underlag i texter och dokument (”quantitative literacy” ). I redovisningar av testresultaten brukar beteckningarna ”löpande text-skalan”, ”dokument-skalan” och ”beräkningsskalan” användas.

ResultatI oecd-rapporten Literacy in the Information Age, utgiven år 2000, redovisas resultat av ials-undersökningen i de fl esta fall för 20 länder. Antalet redovisade värden är dock oftast något större p.g.a. att de tre undersökningarna i Schweiz (bland den tysk-, fransk- respektive italiensktalande befolkningen) för det mesta inte vägts samman utan redovisats var för sig. I Kanada genomfördes undersökningen på antingen engelska eller franska beroende på vad den enskilde intervjupersonen valde. Resultaten för de två befolkningsgrupperna i Kanada redovisas dock oftast sammanvägda. Värdena för Belgien avser den fl amländska befolkningen.

Resultaten för varje individ i undersökningen inordnades på en skala utifrån vilken de sedan grupperades i följande fyra nivåer av läsförmåga:

Nivå 1: Mycket dålig förmåga att tillgodogöra sig information.Nivå 2: Klarar endast enkla, välstrukturerade uppgifter.Nivå 3: Lämplig lägsta nivå för att klara kraven i dagens samhälle.Nivå 4 /5: Mycket god förmåga att bearbeta information.

Ett enkelt sammanfattande mått på hur god läsförmågan är i ett land kan man få genom att räkna fram hur stor andel av 16–65-åringarna som uppnådde nivå 3–5 i testet, d.v.s. medelgod eller mycket god förmåga att tillgodogöra sig material av olika slag. För Sveriges del låg denna andel på ca 75 procent enligt alla tre skalorna.


Det var det högsta värdet för alla de 22 länder/regioner som redovisas. Övriga nordiska länder hade i de fl esta fall nästan lika höga värden, dock med mycket större tyngdpunkt än Sverige på nivå 3. Sverige hade den högsta andelen på nivå 4 /5 på alla tre skalorna av alla redovisade länder. Ca 35 procent av de undersökta svenskarna uppnådde nivå 4 /5 vad gällde såväl läsning av löpande text som tolkning av dokument och kalkylering. De lägsta resultaten vad gäller nivåerna av läsförmåga uppmättes i Polen, Portugal och Chile. Där uppnådde endast runt 20 procent nivå 3–5.

Även om Sveriges värden således var mycket goda visar resultaten ändå på vissa brister också i vårt land. Den andel av svenskarna som inte uppnådde den nivå som dagens samhälle anses kräva var ca 25 procent. Det var visserligen lägre än i andra länder men ändå ganska högt. En faktor som spelar in är att testet gjordes på landets offi ciella språk. Det innebär att invandrargrupper i allmänhet hade svårare att klara testet, särskilt naturligtvis de med kort vistelsetid i landet. Data för elva länder visar att resultaten för invandrarna genomgående är lägre än för den infödda befolkningen. I Sverige och Norge uppnådde dock hela 45–50 procent av invandrarna nivå 3–5.

Andelen invandrare i samhället utgör naturligtvis inte någon huvudförklaring till att vissa länder uppvisar låga värden vad gäller läsförmågan. Den allmänna utbildningsnivån i ett land har givetvis större betydelse för hur god läsförmågan är. Även landets ekonomiska standard spelar in liksom så konkreta förhållanden som tillgången på tidningar och böcker.

ials-undersökningen mätte också läsförmågan hos individer med olika utbildningsnivå. Resultaten redovisades på tre kategorier: eftergymnasialt utbildade, gymnasieutbildade och personer som inte uppnått gymnasienivå. Av denna redovisning framgår – föga överraskande – att medelvärdena för de eftergymnasialt utbildade genomgående var högre än för de två andra


grupperna. De gymnasieutbildade hade i sin tur högre värden än de som inte uppnått den utbildningsnivån. Även redovisat på detta sätt var Sveriges värden höga. Vad gäller läsning av löpande text och tolkning av dokument hade de eftergymnasialt utbildade svenskarna de högsta värdena. Beträffande förmågan att göra beräkningar fi ck tjeckerna de högsta värden och svenskarna de näst högsta. Också för de två lägre utbildningsnivåerna uppvisade svenskarna mycket höga testvärden.

ials-materialet visar också ett relativt vanligt mönster att yngre i genomsnitt har högre läsförmåga än äldre. Detta gäller löpande text-skalan och dokumentskalan men inte beräkningsskalan. Resultaten avser i det fallet personer med minst gymnasieutbildning.

1. Nivåindelningen framgår på sida 32. Den del av varje stapel som lig-ger till höger om noll-linjen visar hur stor andel av befolkningen i respek-tive land som har medelgod eller mycket god läsförmåga.

Källa: oecd och Statistics Canada, Literacy in the Information Age. Final report of the International Adult Literacy Survey, 2000.


1. Nivåindelningen framgår på sida 32. Den del av varje stapel som lig-ger till höger om noll-linjen visar hur stor andel av befolkningen i respek-tive land som har medelgod eller mycket god läsförmåga.

kap1 global.indd

Documents