knutpunkten nr3 2013 - jiujitsu.se · 4 knutpunkten svenska jiujitsuförbundets nyhetsblad på...

2

Innehållsförteckning Ordförande har ordet 2 Det 38:e sommarlägret i bilder 3 Princip och tekniktillämpning 9 Instruktörsutbildning och utnämningar under sommarlägret 10 Balansbrytning 11 Möte om självskyddsträning med NPA-Japan 12 Kan vi besegra de riktigt små Angriparna med hjälp av vår jiujitsu? 14 Dans på bryggan! 15 En veteran på utflykt 16 Nyheter från styrelsen 17 Durewall-Jiujitsu i Tyskland 18 Familjenytt 19 Japanska hörnet 20

Information KNUTPUNKTEN – Svenska Jiujitsuförbundets (SJF) informationsblad är förbundets nyhets- och informationsorgan till klubbar i förbundet och dess medlemmar. Knutpunkten distribueras på Internet via SJFs hemsida: www.jiujitsu.nu Innehåll med text och bilder, sammanställs av redaktionen. Det står redaktionen fritt att ändra eller stryka i inskickat material. Bilderna får ej användas i andra sammanhang utan upphovs-mannens skriftliga tillstånd. Redaktionen består av: Erik Lorinder, ansvarig utgivare, [email protected] Caroline Torstensson, layout. Marja Durewall Nilson, Kurt Durewall, Johan Flakberg. Material skickas till [email protected] Foto: Där inget annat anges: DW-Foto, Gbg. Utgivningsdatum: 130828

KNUTPUNKTENKNUTPUNKTENKNUTPUNKTENKNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad

Ordföranden har ordet

Jakten på minsta möjliga kraft

Våra principer växer med vårt kunnande i jiujitsu. Till en början är de bara ord som sak-nar betydelse utöver vad svenska akademins ordlista säger. Ju läng-re tid man tränar desto tydligare blir det hur

teknikerna är uppbyggda och hur de lutar sig mot vår grundprincip. Efter ytterligare träning börjar principerna bli mer tydliga oavsett vad man håller på med. De börjar ligga till grund för ett omedvetet förhållningssätt.

Största möjliga effekt? Handlar det enbart om att övervinna ett angrepp från en person? Kan det vara något mer? Vilken effekt är det jag vill åstadkomma? I jiujitsu finns massor av effekter vi vill åstadkomma. Vi vill på effekti-vast sätt komma undan ett slag eller en spark. Vi vill på effektivaste sättet komma ur ett struptag eller annan fasthållning. Vi vill hålla i någon på effektivaste sättet, vi vill få ner an-gripare på marken så effektivt som möjligt och vi vill även hålla upp den vi fäller så effektivt som möjligt. Men det finns andra effekter vi söker i livet. Det kan handla om allt från att skaffa kunskap, driva ett företag, erhålla en tjänst, sträva efter en lön till allt i fritiden; krat-ta en grusgång, klippa en häck, polera en båt etc.

Oavsett vad vi tar oss för så ska vår strävan vara att det ska bli så bra som det är möjligt. Minsta möjliga kraft, då? Vi ska inte skjuta över målet. Bollen ska vara så välplacerad som möjligt så att det är så svårt som möjligt för målvakten att hindra bollen. Det innebär att vi alltid ska försöka göra allt vårt arbete med till-räcklig kraft och i vår strävan efter att bli skickligare ska strävan vara att utföra ett arbe-te med minsta nödvändiga kraft och till sist Forts. sid .11.

Erik Lorinder

Erik Lorinder, förbundsordförande, och Mats Lind, JK Seisin Halmstad , hissar i gryningen SJF flagga inför det stundande 38:e sommarlägret. Läs mer om sommarlägret med start på sida 3.

3


Det 38:e sommarlägret i bilder

Det kinesiska ordspråket om att en bild säger mer än tusen ord har vi i år tagit till oss. Därför följer sommarlägerreportaget här nedan i bilder, fint kompletterat av såväl Gansos, Riksinstruktörens och Biträdande Riksinstruktörens olika reflexioner. 100 glada deltagare var vi i år och med tanke på synpunkterna om årets läger från de närvarande kommer vi säkert att bli många, många fler nästa år. Med andra ord lägret var mycket lyckat.

Mjukhet och hänsyn under uppvärmningen.

Daninstruktör Erik Lorinder fäller förbundsinstruktör Malin Knoop.

Ganso Kurt Dure-wall ser nöjd ut över flickornas insatser på mattan.

Mattor från olika klubbar anländer och ska på plats.

Förbundets nya flagga på väg att hissas upp inför lä-gerstarten.

Daninstruktör Johan Flakberg introducerar ungdomarna i jiujitsuns principer.

4


På reaktionsslingans station ”att hjälpa en överfallen” gör en av ungdomarna en fin insats.

Johan Flakberg agerar domare i brännbollsmatchen.

Klubbinstruktör Mats Lindh justerar de flitiga ungdomar-nas försvar.

Riksinstruk-tör Benny Ericsson med den populära bollen. Tim Frei-

land från JK Bjerred var också en stolt mottagare av årets diplom.

Veteranföreningen SHIAIs diplom gick i år till Cornelia Schmidt från JK Seisin, som här hämtar utmärkelsen hos Ganso.

Klubbinstruktör Magnus Dahl är en verklig grillmästare.

5

Ganso fäller för-bundsinstruktör Annika Gerhards-son Bernhardt.


Basövningar var en stående grund på varje träningspass.

En snygg judofällning.

Johan Flakberg försvarar sig med batong mot knivangreppet från Henrik Kumm.

Försvar med ögon-bindel kan bli nog så annorlun-da. Malin Knoop och Marja Nilson övar flitigt.

Ganso inleder sommarlägret med de viktiga principerna i vår jiujitsu.

Riksinstruktör Benny Ericsson leder bedömningstekniken.

Sutemi-övningar under ledning av Biträdande Riksin-struktören Olof Danielsson.

6


Här ser vi alla ”de fula typerna” under årets slinga. Foto: Johan Flakberg

Den alltid lika populära reaktionsslingan. Angripare Martin Carlstedt med mask och försvarare Jonas Ignell med videokamera på huvudet. Foto: Johan Flakberg

Förbundsinstruktör Felikss Straumits visar försvar mot struptag mot vägg.

”Farlig” angripare under sling-an var Bo Forsberg. Foto: Johan Flakberg

Två mot en – se till att få en angripare emellan dig och den andre! Foto: Johan Flakberg

King of show-biz, Johan Grennert från JK Bjerred, arrangerade även i år tillsammans med sina klubbkamrater den bejublade tävlingen ”Vi tror att ni kan!” – tack för det!

En något trasslig situation som roade Jujutsu Kais gästande Riksinstruktör, Ola Johansson. Foto: Johan Flakberg

7


Förbundets styrelse och närvarande stiftare jobbar fli-tigt med framtidsplaner för SJF. Foto: Johan Grennert

Riksinstruktören, Benny Eriksson, går igenom förutsätt-ningarna tillsammans med övriga i Riksgraderingskom-mitén, för de kommande graderingstesterna. Fr.v. Johan Flakberg, Olof Danielsson och Kurt Dure-wall.

Ganso leder instruktörerna i au-waza.

Förbundsordförande Erik Lorinder i sitt positiva tal om förbundet och dess möjligheter att redan till nästa år ha fördubblat sig.

Den duktiga ”personalen” som ordnade en härlig sommarlägersupé. Stort tack till alla!

Ganso Kurt Durewall förklarar principerna vid fasthåll-ning mot vägg. Angripare är Christer Johansson.

Även vuxna gillar lägereld med grillning. Nu var grill-mästaren Magnus Dahl iförd hatt.

8


Jonas Ignell graderas till 1 Dan jiujitsu och får här sitt efterlängtade svarta bälte av Riksinstruktören.

En alltid lika förtätad stämning vid sommrlägeravslut-ningen. Vad kommer att hända?

Jiujitsu passa verkligen alla. Pappa Conny Akterhall tränar med dottern Pernilla och bakom dem herr och fru Quick – Agneta och Lennart.

Fem lyckliga svartbälten, blir här ännu svartare, dvs erhåller 2 Dan jiujitsu. Fr.v. Jesper Helgesson Ängel-holm, André Rosdahl JK Bjerred, Lennart Quick Udde-valla, Bodil Clifford Ängelholm och Niclas Grahm Uppsala.

Biträdande Riksinstruktören Olof Danielsson utnämner Henrik Kumm Oskarshamns JK till Daninstruktör.

9


Årets sommarläger 2013 som i år bestod av 33 timmars träning/utbildning onsdag-söndag där vi fick möjlighet att finslipa och lära oss nya tekniker. Upplägget under sommarlägret var att vi skulle gå igenom olika delar av baspro-grammet. De olika basövningarna som vi gick igenom var B1 Principerna, B4 Förflyttnings-metodik, B5 Fallteknik, B9 Taktik, B10 Be-dömningsteknik. Första dagen så började vi med B5 Fallteknik och för varje dag så byggde vi på med en ny basövning och till slut på sön-dagen så hade vi både fått repetition och möj-lighet till att köra igenom alla övningarna allt för att vi ska kunna utföra sina tekniker så bra som möjligt. Alla instruktörer som hade blivit tillfrågade att leda en grupp, hade fått schemat sig tillsänt. Detta för att instruktörerna skulle kunna förbe-reda tekniker m.m. så att träningspassen ska bli så bra som möjligt. Detta var något som uppskattades av de tränande som tyckte att det flöt på och att de fick träna många tekniker. När vi får träna inför så duktiga instruktörer och när vi nu får tillgång till så många

timmars träning, ger det resultat. Ibland märks det under tiden man tränar. Man kanske får en teknik att fungera och allt känns rätt. Men det kan lika gärna visa sig senare, kanske vid ett träningspass till hösten. Det enda som gör att man utvecklas, är träning och åter träning. När kan vi då få tillämpa all vår kunskap? Kanske blir du angripen av någon och behöver försvara dig (hoppas att det inte behöver att hända) eller att det uppstår en situation när du behöver använda din fallteknik (bra att kunna). Eller så tillämpar du din kunskap när du skall gå upp för graderingstest. Det är här RGK be-dömer din kunskap för det aktuella bältet. RGK ser på tekniker, som du skall kunna, principförståelse m.m. Det som årets sommarläger visade var att de tränande har en bra och hög nivå på sin kun-skap vad gäller teknik och principförståelse. Det bådar gott inför framtiden.

Benny Ericsson Riksinstruktör

Princip- och tekniktillämpning

Mattorna var lastade på bilarna, nycklar-na tillbakalämnade och som sista upp-drag detta år halades SJF: flagga av för-bundsordförande Erik Lorinder och Ganso Kurt Durewall.

Samtliga graderade och utnämnda. Fr.v. sittande Jonas Ignell - 1 Dan, Henrik Kumm - Daninstruktör, Niclas Grahm och Lennart Quick - 2 Dan, Agneta Qvick - 1 kyu. Stående fr.v. Marie Tedenrud - Förbundsinstruktör, Kurt Wicke - Klubbinstruktör, Rune Sandnes - Förbundsinstruktör, Arne Ivar Hansen - Klubbinstruktör, Andre Rosdahl, Jesper Helgesson och Bodil Clifford - 2 Dan. Stort, stort Grattis till alla!

10

Sommarlägret bjuder förutom på möjligheter att gnugga de tekniska färdigheterna, också på fyra instruktörspass och tillfällen att göra in-struktörsskrivningar. Huvudtema för instruk-törsutbildningen var i år bedömningsteknik och visningsövningar, men det blev också en hel del detaljträning (au waza). Vi har ju också på lägret gott om tid att disku-tera instruktörsfrågor och ge varandra tips att ta med hem till klubbarna. De nya instruktörs-pärmarna, där mycket information om förbun-dets verksamhet och en hel del teori för in-struktörer och aspiranter återfinns, tror jag har bidragit till att fler lättare ser förbundets verk-samhet som en helhet. Jag tror också vår nya hemsida med mycket information och tillgång till vår nättidning Knutpunkten är utmärkt för en bra informationsspridning inom förbundet. Vi i Utbildningsrådet har på sommarlägret också fina möjligheter att se våra instruktörer ”in action”. Ett gott betyg till våra instruktörer var att vi trots ganska många deltagare inte drabbades av några tråkiga skador. Också i övrigt är vi belåtna över våra instruktörers pre-station på mattan. Om detta är effekten av in-struktörsutbildningen, tur eller från början klo-ka instruktörer får ni gärna tycka till om. Det är särskilt roligt att få göra utnämningar till instruktörsgrader. Kurt Wicke har stora pe-dagogiska färdigheter även utanför vår jiujitsu, vilka vi inom förbundet gärna drar fördel av. Arne Ivar Hansen som förra sommaren gick vidare i Dangraderna har med Rune Sandnes hjälp lyft de tränande i Osloklubben till en im-ponerande nivå. Rune har med över trettio ak-tiva år inom förbundet ett gediget jiujitsukun-nande, som alla som tränar med honom har nytta av. Kurt och Arne Ivar utnämndes till Klubbinstruktörer och Rune till Förbundsin-struktör.


Ytterligare en välförtjänt Förbundsinstruktör fick vi i Marie Tedenrud från JK Hontai i Karlstad. Marie har under flera år haft huvud-ansvaret för klubben och detta har hon lyckats göra med både entusiasm och god kunskap. Henrik Kumm har ett enastående intresse och engagemang för vår jiujitsu som inte bara kommer hemmaklubben utan även hela för-bundet till del. Han har gjort fina bidrag inom fler instruktörsområden och även lett en av sommarlägrets höjdpunkter, reaktionsslingan, under ett par år. Vi hälsar Henrik välkommen bland vår skara Daninstruktörer. Den 19-20 oktober samlas instruktörer och aspiranter till instruktörs- och aspirantläger hos JK Kyo i Göteborg. Mycket spännande väntar.

Olof Danielsson Biträdande Riksinstruktör

Instruktörsutbildning och utnämningar under sommarlägret

Höstens läger

28-29 September Riksläger Halmstad

19-20 oktober

Aspirant och Instruktörsläger Göteborg

16-17 november

Riksläger Stockholms Jiujitsuklubb

7-8 december

Julläger Göteborg

11

Kom ihåg: • Samtidigt dra och tryck, högt och lågt. • Utnyttja rörelseenergin både från angriparen

och från oss själva!

Ganso Forts. fr. sid 2. förfina och finna nya vägar så att vi gör allt med minsta möjliga kraft. Utan att förorsaka smärta eller skada. Vi vill dessutom nå våra mål utan att orsaka andra skada. I stort sett allt vi vill ha kan vi få bara vi är tillräckligt tydliga för oss själva att vi vill ha det och att vi bestämmer oss. För att nå dit vi vill har vi en etisk vägledning som undanhåller oss från att ”gå över lik” för att få det vi vill ha. Vi får helt enkelt öva oss i att finna andra vägar dit, där segerns sötma smakar riktigt gott även när vi ska sova om natten. ”Många ser det som om jag fastnat i jiujitsu

och bara ägnar mig åt detta. Jag ser det däremot som om jag använder

jiujitsu, minsta möjliga kraft, i allt jag gör i livet."

Kurt Durewall Varmt välkomna till en ny härlig träningster-min. Vi i styrelsen ser verkligen fram emot alla timmar av träning, varma möten och läro-rika träningsläger under höstterminen, i jakten på minsta möjliga kraft.

Svenska Jiujitsuförbundet Erik Lorinder Ordförande


På årets sommarläger övade vi på en del av mitt balansbrytningsprogram. Balansbrytning är inledning till frigöringar, fällningar och kast. Balansbrytning är också en av grunderna i att försvaga kraften hos en angripare. Det ingår i jiu = mjukheten – att med minsta möjliga an-strängning försvaga angriparen. Detta gör vi genom att ge vika för kraften, tyngden och storleken på angriparen. Då är det dennes rörelseenergi vi utnyttjar. T.ex. en an-gripare rusar på, trycker på, stöter eller slår så flyttar vi oss med eller ur dennes rörelserikt-ning. Samtidigt greppar vi och drar angriparen vidare så dennes balans bryts. Vi kan även samtidigt med förflyttningen avle-da kraften så balansen bryts i sidled. T.o.m. stoppa angriparen med ett uppåttryck så när angriparens fötter är på väg framåt, bryts ba-lansen bakåt. I angreppsställning Står angriparen stabilt är det tryckning eller dragning uppåt, och i samma ögonblick fram-åt, sidled, bakåt eller nedåt som gäller. Balansbrytning på angriparen gör vi i 12 rikt-ningar: • Framåt, bakåt och åt sidorna. • Diagonalt åt vänster och höger framåt. • Diagonalt åt vänster och höger bakåt. • Genom rotation på plats. • Nedåt.

Balansbrytning

Symbolisk teckning på högt tryck och lågt drag för bra balansbrytning.

12


Under tiden 21 mars till 8 april reste jag, Sussi och våra två barn, Wilfred och Benjamin, runt i Japan. Tanken var att följa utvecklingen av körsbärsblomningen (sakura) söder ifrån och jobba oss norrut. Det vi lärde oss var att Japan inte ligger som Sverige utan en resa söder ut var lika mycket en resa väster ut. I det vi trod-de var södra Japan regnade det oavbrutet. Det var kallt och vi såg knappt röken av någon sa-kura. Väl i Kyoto prickade vi in när sakuran stod i full blom och vi tog del av en fantastisk picknick-gemenskap tillsammans med många japaner som satt i parkerna och njöt av bloms-terprakten. När vi kom tillbaka till Tokyo hade sakuran sedan länge blommat över.

Vår sista punkt på resplanen var att besöka den japanska motsvarigheten till svenska Rikspo-lisstyrelsen (RPS) dvs. National Police Associ-ation (NPA) och Tokyopolisens huvudkontor, Tokyo Metropolitan.

Tid och plats för mötet var mycket väl förank-rat genom mitt jobb på RPS. Tidigt i våras stif-tades kontakt mellan NPA och RPS via japans-ka ambassaden i Stockholm och den 20 mars hade jag möte med Mr. Yoshino Satoshi från japanska ambassaden. Kontakten med NPA skapades mycket formellt och all korrespon-dens mellan RPS och NPA skedde via japans-ka ambassaden och Utrikesdepartementet (UD). Jag var tvungen att mycket noga författa mål och syfte med mitt besök samt skicka med en utförlig CV. Under vårt förmöte, som jag gissar gick ut på att studera min seriositet, fick jag mycket önskad vägledning i hur mötet skulle gå till, hur jag skulle hitta till NPA och vem jag skulle få träffa. Mr. Yoshino Satoshi sade att en tolk var ordnad och att han hade valt den bäste han kunde finna; hans egen svensklärare Mr. Stellan Holst. Jag höll på att ramla av stolen. Ibland är jordklotet väldigt litet. Stellan Holst är Kurt Durewalls bäste vän och den som ligger bakom stora delar av de japanska termer vi svänger oss med när vi trä-nar Jiujitsu. Stellan Holst bor i Japan sedan 35 år tillbaka men har en mycket aktiv judo och

jiujitsu historia bakom sig i Sverige. Han är också hedersmedlem i Veteranföreningen Shi-ai. Detta kunde inte bli bättre.

Utanför NPA i Tokyo möttes jag upp av Stel-lan Holst och min egen yrkesmotsvarighet, handläggaren för konflikthantering. (Personerna från Japan bad om att jag inte skulle publicera deras namn.) Vi umgicks un-der en hel eftermiddag och pratade om själv-skydd. Till en början satt vi i ett sammanträ-desrum där tre NPA-representanter presentera-de upplägget för japanska polisens självskydd och konflikthantering. Det allra viktigaste för en japansk polis är en mycket god etik och ett korrekt uppförande. De förklarade att de stän-digt strävar efter att lägga nivån av våld och aggression under den de möts av och att fylla på nivåskillnaden med kommunikation och mänskligt bemötande. De sade att de använder pistolen så sällan att de har valt att bära den dold under uniformens kavaj. Det har visat sig att fler medborgare vågar sig fram och prata med polisen på grund av detta.

Japanska polisens grundutbildning är på sju respektive nio månader beroende på om man har någon eftergymnasial utbildning eller ej. Tidigt i utbildningen får poliseleverna välja mellan att fördjupa sig i Judo eller i Kendo. Kvinnor måste dessutom träna Aikido. Det är viktigt att det finns en stadig kunskapsgrund med tydliga principer att bygga vidare på. Med Judo och Kendo som grund tränar de sederme-ra olika former av ingripandetekniker, vilket på japanska kallas Taiho Jutsu. De berättade att poliserna i regel tränar varje dag men att det på senare tid hade börjat chansera en aning då vissa bara tränade så sällan som en gång i veckan.

Vi gick en kort promenad till Tokyo Metropo-litan och min familj fick möjligheten att närva-ra resterande delen av mötet. Vi besökte polis-museet där vi fick se japanska polisuniformens utveckling, olika ingripande utrustning och vapen. Vi konstaterade att svensk Polis bar

Möte om självskyddsträning med NPA-Japan

13


svärd/sabel till uniformen längre in på 1900-talet (1965) än vad japanska Polisen gjorde. Vi kikade lite längre på ett spännande redskap som såg ut som ett harpunliknande långt skaft. De vassa hullingarna var inte till för att fånga val med utan användes till att trassla in den flyendes långa ärmar med. För inte så länge sedan bar alla kimono till vardags och detta redskap använde polisen flitigt för att gripa förbrytare.

Dojon på våning 15 var stor som en halv fot-bollsplan och inredd som ett shintoistiskt tem-pel. I ett hörn stod en stor trumma och utmed ena långsidan fanns ett litet altare. Innan trä-ning trummar de på ett bestämt sätt för att blidka gudarna och efter träningen trummade de igen för att tacka för att ingen skadade sig allvarligt.

Chefsinstruktörerna för Judo och Kendo tog emot oss och bjöd upp till en liten uppvisning i Taiho Jutsu. Det var en mycket fin uppvisning i traditionell Kano Jutsu (från Jigoro Kano; grundaren av modern Judo.) Vi fick se hur de använde bylingen, ett redskap som jag trodde hörde hemma på museet vi just besökte. By-ling är en långskaftad bygel som de använder att fånga in svärdsviftande gärningsmän med. Den används inte mer än en eller ett per gång-er per år men finns som standardutrustning i varje japansk polisbil.

Både jag och Stellan Holst hade förberett gå-vor i form av Durewallböckena att dela ut som tack för att vi fick besöka japanska Polisen. I gengäld skänkte de mig en judodräkt med guldbrodyrer samt bjöd in mig till att deltaga i nästa polismästerskap i Judo. Chefsinstruktö-ren för Judo var även landslagscoach i Judo för japanska OS-truppen i London, 2012 och dräk-ten hade varit i London och tävlat. Stellan Holst berättade att NPA-delegaterna sagt till varandra att det hör till ovanligheterna att ja-panska polisen delar ut så fina gåvor. Det var svårt att skiljas åt när väl besökstiden var slut. Vi hade så mycket att prata om. Jag har stor tilltro till att denna första kontakt kom-mer att leda till ett stort utbyte i framtiden både yrkesmässigt, ideellt och privat.

Erik Lorinder Ki Gen Sen

Gåvor utväxlas mellan Erik Lorinder och den japanske polisen, som här har fått den 5:e och 6:e Jiujitsuboken av Kurt Durewall. I bakgrunden syns tolken Stellan Holst.

Foto: Sussie Lorinder

Köp förbundets populära TRÄNINGSMANUAL!

Med den i din träningsväska blir

du aldrig utan svar på dina teknikfunderingar.

Manual 6-1 kyu. 450:- Köp minst 3 ex. och få bra rabatt!

395:-/st

Har du 2 kyu eller mer, eller är du instruktör?

Då behöver du en LOGGBOK!

Beställ dem av förbundskassören Annika Gerhardsson Bernhardt

E-mail:

[email protected] Tel: 073-1575361

14


Sommarlägret 2013 kommer för mig alltid att vara en av höjdpunkterna i livet och ett ljust minne. Lennart, min man, graderades till 2 Dan. Jag graderades till 1 kyu på sommarläg-ret, och bär nu, med stor glädje, ett brunt bälte på mattan. Det är något som jag knappast hade väntat mig av livet, att få brunt bälte i jiujitsu, några månader före min 60-årsdag. Jag vet, nu ska vi va´ glada och friska och star-ka, och inte tänka på sjukdom och elände. Men jag vill berätta lite om mig, min cancer och självförsvarsträningen. Det är inte så naturligt att prata sjukdom i samband med vår träning annat än stukningar, sträckningar och småsår, så det är väl bara de närmaste i klubben som känner till min cancer. Jag var 40 år när jag första gången fick bröstcancer. Det var 1994, och jag har sedan dess haft återfall vid tre till-fällen, senast 2011. Det har inneburit diverse behandlingar, och jag har tappat räkningen på de kirurgiska ingreppen. De upprepade återfal-len har periodvis varit mycket påfrestande psy-kiskt. Vad har nu detta med jiujitsun att göra? Först en liten bakgrund. Min man Lennart och jag är båda socionomer. Vi drev ett behandlingshem nära Varberg under många år, men på grund av min sjukdom, la vi till slut ner verksamhe-ten. Vi flyttade till Uddevalla 2004, när Len-nart började ett nytt arbete. Jag var sjukskriven när vi flyttade, men började så småningom på mitt nuvarande arbete, som socialsekreterare. Lennart hade på 70-talet tränat jiujitsu hos Kurt Durewall i Göteborg, och alltid pratat väl om de kunskaper han fick där och då. Nu visa-de det sig, att det fanns en livaktig jiujitsu-klubb i Uddevalla, och Lennart började träna. Jag höll på med lite jympa och yoga. Lennarts träning verkade spännande och bjöd på ett so-cialt sammanhang med trevliga klubbkamrater. Skulle det kunna vara något för mig också? Som 53-åring tog jag mina första stapplande steg på mattan i Uddevalla, och blev väl mot-tagen. Jag var psykiskt ganska tilltufsad, och var nära att ge upp träningen vid några

tillfällen de första två månaderna, men efter det har jag ald-rig tvekat. Det blev en lyckoträff för mig, att träna något som engagerade både kropp och hjär-na. Vi har tre trä-ningstider per vecka för vuxna i Uddeval-la, och dessutom kan jag ju träna och dis-kutera jiujitsu med Lennart. När jag se-nast hade återfall i

cancer 2011, gjorde jag ett 16 dagars tränings-uppehåll efter operationen. Jag borde ha väntat lite till, men längtan till att åter kunna vara på mattan blev för stor. För mig var min jiujitsu-träning mycket viktig, för att kunna hantera den psykiska påfrestningen att åter ha drabbats av cancer. Så tillbaka till frågorna i rubriken. De riktigt små angriparna, som på cellnivå löper amok, kan vi inte klara med våra tekniker. Det är svårt att göra en nerläggning eller frigöring (till det senare behövs en skalpell), men jag tror att vi kan, med hjälp av vår jiujitsu, öka vår mentala styrka och få känslan av balans och kontroll. På det sättet kan vår jiujitsu hjäl-pa oss i vårt självförsvar, att hantera de riktigt farliga angreppen. För mig har jiujitsun varit en stor hjälp. Tack för ett graderingstest i positiv anda, som fyllde mig med glädje medan det pågick, för jag fick ju faktiskt visa det jag kunde. Skulle det inte räcka för att bli graderad, så hade jag i alla fall fått chansen. Jag hade förberett mig länge och försökte göra mitt bästa. Tack alla inblandade, för ett trevligt sommar-läger 2013.

Agneta Quick Uddevalla Jiujitsuklubb

Kan vi besegra de riktigt små angriparna med hjälp av vår jiujitsu?

Agneta Quick, träning på årets sommarläger.

15


Dans på bryggan!

Jiujitsuklubben SEISIN firar i år sitt 40-års jubileum. Det kommer att firas på många sätt och ett av dem blev en uppvisning på det välkända och oerhört populära Bryggcaféet i Grötviks Hamn i Halmstad. Onsdagen den 10 juli höll Benny Ericsson, Riksinstruktör och ordförande i Jiujitsuklub-ben Seisin ett föredrag om realistiskt självförsvar med uppvisning i gammal jiujitsu men framför-allt vår moderna humana form enligt Kurt Durewalls principer. Bo Forsberg och Mats Lind deltog fullt ut i uppvisningen och undervisade också de gäster som med stor iver ville testa några av våra tekniker. Bland gästerna fanns också Slafko Jumrukovski från Halmstads Shotokan Karate Klubb tillsammans med sin fru. Han har hållit på med Karate i 60 år och är en välkänd person i Halmstad.

Benny presenterar sig och berättar om Svenska Jiujitsu-förbundet och vår egen verksamhet i Halmstad. Sedan följer en övergripande historik om gammal jiujitsu och dess utförande från Viking Cronholm till vår moderna och humana jiujitsu enligt Kurt Durewall. En uppvis-ning i skillnaderna gav rungande applåder från en entu-siastisk publik.

En utförlig information om vad som gäller inom svensk nödvärnslag med exempel togs emot med stor uppmärk-samhet. Både Bo Forsberg och Mats Lind fick "dansa" runt på bryggan under en bejublad uppvisning. Våra jiujitsumattor ville man ju inte släpa runt. Det kunde ju bli regn.

Försvar mot två angripare i ett flertal kombinationer följdes med stort intresse. Först visades tekniken i ultra-rapid, takten ökades och slutligen i ett snabbt och be-stämt tempo.

Bo Forsberg och Mats Lind visade upp en rad olika tekniker mycket detaljerat så gästerna på bryggan kun-de hänga med.

16

Jarl Öijerholm, text och foto Veteranföreningen SHIAI/ JK SEISIN


Det blev en tur till årets sommarläger i Katri-neberg och det har jag Christer Johansson att tacka för. Han hämtade mig på lördagen i hemmet och jag kunde följa träning och under-visning under hela dagen samt delta på kväl-lens buffé. Jag kan lova det blev för mig en helt fantastisk dag. Det blev många tillfällen till samtal och glada skratt ihop med närvaran-de veteraner och andra vänner.

Ungdomslägret avslutades några dagar innan och som nu blivit sed delades det ut diplom och penninggåva till flicka och pojke. I år fick Cornelia Schmidt, JK Seisin Halmstad och Tim Freiland, JK Bjärred ta emot hyllningen av Ganso, Kurt Durewall. Veteranföreningen SHIAI sponsrade också ett antal lyxiga T-shirt till vinnarna i årets sommartävling.

Jarl Öijerholm Veteranföreningen SHIAI/ JK SEISIN

Benny avtackas av Anders Widén som är ansvarig för Bryggcaféet. Det blev en härlig kväll i en skön och inspirerande miljö.

Andra kända som gästar "Bryggan" i sommar blir, Jör-gen Persson, Thomas Petersson, Ralf Edström, Ian Wachtmeister, Johannes Brost, Ambassadör Karl-Olof Andersson, Riksdagsman Hans Hoff, Henrik von Sydow, Sofia Arvidsson och många fler kända personer!

I den senare delen av uppvisningen fick gästerna prova på lite olika anpassade tekniker av frigörningar. Det blev mycket uppskattat och de flesta deltog med stor entusiasm. Här visar Mats Lind detaljer för några damer.

En veteran på utflykt

Jarl Öijerholm, Veteranföreningen SHIAI visar SJF,s lyxiga T-shirt som sponsrades fullt ut till vinnarna.

17


Tydligare lägerrutiner i SJF Styrelsen för SJF har beslutat att skapa tydligare rutiner för lägerverksamheten. Den höga kvalitén för vår verksamhet är ett signum och nu vill styrelsen skapa en enkelhet och tydlighet vilket ska locka fler till de läger som arrangeras inom SJF. I huvudsak handlar det om att SJF kommer att satsa på färre, men större läger. Detta ger också större utrymme för klubbarna att arrangera egna klubb- och regionsläger. Med ökad tydlighet kommer ökad möjlighet att i god tid pla-nera sitt eget lägeråkande. Lägren är namngivna efter årstiderna och det blir tydligare och enklare att prata om och marknadsföra framtida läger.

SJF Styrelse

Nyheter från styrelsen

Försäkring hos Folksam Från och med den 1 september 2013 är samtliga klubbmedlemmar försäkrade i klubb som är ansluten till Svenska Jiujitsuförbundet. Styrelsen har beslutat att olycksfallsförsäkra alla klubbmedlemmar hos Folksam; Folksams idrottsför-säkring K 64600. Denna försäkring täcker all träningsrelaterad verksamhet i klubbarna och inkluderar även resor till och från träningsverksamhet, t.ex. läger på annan ort. På detta sätt vill SJF höja tryggheten med att träna jiujitsu i SJF och samtidigt avlasta klubbarna administrativt och ekonomiskt genom att ombesörja försäk-ringsfrågan. Våra nutida och framtida utländska klubbar omfattas inte av denna försäkring utan kommer därför att kompenseras på annat sätt. Däremot gäller försäkringen inom Norden då vi från Sverige åker till exempel till Norge för att träna. Detta beror på att det finns en Nordisk konvention, som inte bara omhändertar trä-ningen för svenskar i Norden utan även resan till och från träningen i Norden. Blanketten för den årliga redovisningen till SJF kan komma behöva justeras något på grund av försäkringen. SJF måste redovisa antalet medlemmar över 16 år till Folksam. De under 16 år omfattas av försäkringen utan extra kostnad, oavsett antal. Detta försäkringsskydd förtar inte klubbarnas rätt att även försäk-ra sig på annat håll.

18


På inbjudan från vår vän Axel Zeman i Tysk-land besökte jag hans Sunmudo-klubb och höll i ett endagarsläger i Jiujitsu. Det var fredagen den 24 maj 2013 som jag smet tidigare från jobbet för att flyga ner till München och vidare ta tåget till Garmisch Partenkirchen. Garmisch Partenkirchen är inte en stad utan två och lig-ger tätt och gränslöst bredvid varandra i en dal mellan 2-3000 meter höga berg. På tåget for jag mentalt tillbaka till japanska landsbygden och förundrades över att liknande skönhet och storslagenhet går att finna i Europa. Thomas, ordförande för Sydtysklands Taek-wondoförbund möter upp mig på stationen. Det är kallt trots den blå himlen och jag får förklarat för mig att Garmisch Partenkirchen ligger på 700 meters höjd över havet och att snön precis har smält. På vägen till Axels dojo får jag en guidad tur genom orten och Thomas pratar oavbrutet om allt vi passerar. Husen ser ut som schweiziska gökur och de krokiga ga-torna är kantade av vårblommor. Det är inte så mycket folk ute på gatorna. Det lugna tempo de få människor jag ser håller, invaggar mig i ett tryggt, sakralt och nästan lite sömnigt till-stånd. Det kan också bero på att jag rest långt och länge. Axels dojo är en ljus och stor lokal med stora fönster. Golvet är av trä och det är stora speg-lar utmed ena kortsidan. Det frilagda bjälkla-get i taket ger en luftig och fri rymd. Axel ska precis avsluta träningspasset i Sunmudo och samlar deltagarna till en stunds meditation. Jag sätter mig själv tillrätta och känner hur jag lan-dar mentalt och kommer till rätta efter den långa resan. I huset finns det flera budolokaler där Judo, Jujutsu, Tai chi, Taekwondo och Sunmudo samsas om tiderna. Axel har bjudit in samtliga klubbar till lördagens jiujitsuträ-ning men på grund av skollov är han osäker på uppslutningen. Det blev ändock en relativt god uppslutning med representation från Tai chi, Taekwondo och Sunmudo.

Rutinerna i Axels dojo är lite olika mot vad jag är van vid på läger. Vid samlingen på morgo-nen satte vi oss i en ring, drack te, pratade om goda minnen från Japan och Sverige samt vad dagen skulle komma att bjuda på. På samma sätt som vid en uppvärmning kopplade hjärnan bort allt ovidkommande och fokuserade odelat på den kommande träningen. Känslan av när-varo tog överhand och alla var laddade inför att få prova på Jiujitsu. Tai-sabaki och tsugi-ashi. Frigöringar och ned-läggningar. Deltagarna sög i sig av principerna som svampar och fällde varandra hänsynsfullt, glatt och ledigt. Trots det hårda golvet. Jag upplever det alltid lite nervöst att visa tekniker på människor som inte känner till SJF:s syn på partnermedverkan. Deras sparkar var blixt-snabba och exakta och slagen föregicks alltid av en vilseledande förrörelse. Trots detta und-kom jag att bli träffad och hamnade alltid på yttersidan av attackerna. ”Han rör sig som vatten”, överhörde jag Oliver säga till Axel. Jag kände mig obeskrivligt stolt över den kommentaren, inte bara för min egen del utan för att det är så representativt för vår Jiujitsu och vår strävan efter minsta möjliga kraft. Dagen drog sig mot sitt slut och vi samlades åter sittande i ring. Nytt te serverades. Som tecken på deltagarnas uppskattning förärades jag med ett armband som visade tillhörighet i

Durewall-Jiujitsu i Tyskland

Tedrickning innan träningsstarten. Foto: Privat

19

Familjenytt


deras klubb och en tekopp som symboliserade eftertanke och kontemplation. Middagen avnjöts på en indisk restaurang i centrala Garmisch. Axel höll ett tacktal och överräckte ett brev med en önskan om ett för-sta steg mot ett djupare samarbete mellan bu-dohuset i Garmisch Partenkirchen och SJF. Utöver att Axel har för avsikt att samla ihop intresserade och komma till Sverige under ett par dagar i höst och bara träna Jiujitsu, så bju-der han in SJF till att hålla i ett större Jiujitsu-läger i Garmisch Partenkirchen dit samtliga klubbar i budohuset erbjuds att deltaga. Att vår Jiujitsu är bra råder det inget tvivel om men att det skulle få sådant gensvar kunde jag inte drömma om. De föll pladask för formule-ringen om att ”vi inte bara skyddar oss själva utan även angriparen”. Någon sådan tanke hade de aldrig tidigare fått på pränt så tydligt som de fick genom att prova vår Jiujitsu. Jag råder er alla i SJF till att sprida vår Jiujitsu utanför och innanför Sveriges gränser. Vem vet, om några år har vi kanske klubbar i Tysk-land, Frankrike, Italien och England. Allt hänger på hur vi sträcker på oss och berättar om hur vi utövar Jiujitsu. Enligt min uppfatt-ning så skiljer vi oss så mycket från det tradi-tionella och att det finns ett skriande behov av något nytt där hänsyn och etik är tongivande. Tiden är inne då världen ska få veta att vi finns.

Erik Lorinder Ki Gen Sen

Olof Danielsson – 50 år Vår Biträdande Riksinstruktör tillika neuro-logläkaren Olof Danielsson, 5 Dan jiujitsu, har under våren fyllt ett halvsekel d.v.s. 50 år ung. Vi i förbundet vill givetvis även så här i efterhand gratulera honom ordentligt.

Olof har en försynt framtoning, men hans kunskaper både inom jiujitsu som judo och pedagogik, metodik, historia, språk m.m. är verkligt gedigna. Så också naturligtvis i hans yrke och forsk-ning i Linköping, där han jobbar med muskler och deras olika reaktioner.

Denna kunskap är bra för jiujitsuträningen. Olof startade sin bana inom jiujitsu i Oskars-hamn för gymnastikläraren Tord Carlberg. Han tränade också mycket judo i både Tysk-land och USA, där han studerade under flera år, innan han återkom till hemorten. Vandrade så vidare till bl.a. GAK Enighet i Malmö då han jobbade en tid i Lund. Så småningom slog han sig ned med familjen i Linköping. Där har han jobbat mycket med att få fram en jiujitsuklubb i samarbete med den gamla ärofyllda Linköpings Judoklubb, vilken fostrat många judomästare allt sedan judons barndom. En strålande vårvinterdag samlade Olof med sin familj, fru Ingela och de tre barnen sina släktingar, vänner och en grupp ”gamla” jiu-jitsukamrater till ett hejdundrades kalas i Vadstena Klosterhotell. Eftermiddagskaffe, intressant guidning i klostret, vinkällarbesök, jubileumsmiddag med många tal gjorde da-gen och kvällen mycket minnesvärd. Vi som deltog vill ännu en gång framföra vårt stora tack för en annorlunda och mycket trevlig 50-årsdag.

Kurt och Marja Durewall

Erik Lorinder visar en frigö-ringsteknik. Foto: Privat

Olof Danielsson, Biträdande Riksinstruktör, Linköpings JK Zanshin.

20


Shikoro sitter fastnitat i hjälmens bakre kant. Består ofta av tre till sju avlånga plattor som följer nackens kant. De var lackerade och sam-mansatta med varandra med hjälp av silkes-snöre eller läder. De översta plattorna i Shikoro var tillbakavikta och de bildade Fukigaeshi, som man ofta ser på Kabuto. Dessa skyddade mot nedåtriktade hugg ämnade att träffa de snoddar och remmar som höll ihop hjälm och rustning. Ibland är de större och ibland mindre. Härpå placerades ofta Mon (jap släktvapen). Frampå Kabuto satt hjälmpryd-naden (Maedaten). Ibland häftiga saker i form av oli-ka djur eller symboler som är viktiga i den Japanska mytologin och i krigarens värld. Ex-empel kan vara tiger (Tora), slända (Tonba), en blandning hund djävul (Shikami) eller kan-ske ett Mon. Inte bara Kabuto är föremål för ett stort sam-larintresse världen över utan endast Maedate ensam betingar höga priser i original. Många olika skolor med smeder fanns och finns fortfarande. De mest kända är Myochin, Saotome och Haruta. Så till slut ber jag att få önska en fortsatt fin sommar och en bra höst. Träningen börjar så smått att komma igång och jag hoppas ni är flitiga och att vi ses vid något lägertillfälle.

Anders

Så är sommaren här o solen lyser starkt från klar himmel. Ett bra sätt att skydda sig är att ha någon form av solskydd t.ex. en hatt eller kanske någon annan huvudbonad. Eftersom jag nu kom in på huvudbonad och jag skriver för Japanska hörnan så blir det förstås en del av samurajens rustning jag tänker på nämligen hjälmen eller kabuto, som den japanska be-nämningen är. Kabuton var en speciell och iögonfallande del av samurajens rustning. I japanska berättelser nämner man hur viktig hjälmen är. Inte bara som skydd, utan även som status- symbol då den ofta följde med ett avhugget huvud till fi-endens läger. Brrrrr! Mer komplicerad och ut-smyckad konstruktion ju rikare samurajfamilj och högre status. Kabuton bestod av många olika delar. De van-ligaste och lättaste att komma ihåg är hjälm-skålen (hachi), skärm (maebashi), nackskydd (shikoro), sidovingar (fukigaeshi), hjälmpryd-nad (maedate ). Kabuton var ofta tillverkad i järn, men kunde också vara gjord av läder (nerigawa) eller del-vis papiermachè. Dessa lackades ofta. En hjälm av järn (tetsu) skyddade givetvis bäst, men kunde vara tung att bära i strid. Läder var lättare, men skyddade inte lika bra. Hjälmar tillverkade helt eller delvis av papiermachè bars mest vid speciella tillfällen och av förstå-eliga skäl kanske inte riktigt så mycket på slagfältet. Kabuto tillverkades genom att plattor nitades tillsammans. Tidiga och enklare hjälmar be-stod ofta av ett mindre antal plattor emedan under slutet av 1500-talet och framåt användes hjälmar med upptill 120 plattor. Ibland hade hjälmen synliga nitar på utsidan och ibland filades dessa ned helt. Dessa avancerade hjäl-mar var ur tillverkningssynpunkt dyra och ofta ett bevis på smedens skicklighet samt hur mycket pengar beställaren hade. Kanske dåti-dens sportbil eller modepryl?

Japanska hörnet

Kabuton. Foto: Privat

21


knutpunkten nr3 2013 - jiujitsu.se · 4 knutpunkten svenska jiujitsuförbundets nyhetsblad på...

Documents