Kommunikationsformer för personer med demens

- En litteraturstudie

- Communication methods for people with dementia - A literature review

Joline Jansson Isabelle Joelsson

Fakulteten hälsa, natur- och teknikvetenskaper

Sjuksköterskeprogrammet

15 hp

Handledare: Maria Bystedt & Monica Söderman

Eximinerande lärare: Barbro Renck

2014-03-28

Sammanfattning

Svensk titel: Kommunikationsformer för personer med demens- en litteraturstudie

Engelsk titel: Communication methods for people with dementia- a literature review

Fakultet: Fakultet för hälsa, natur- och teknikvetenskaper

Institution: Institution för Hälsovetenskaper

Ämne: Omvårdnad

Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 Hp, grundnivå

Författare: Isabelle Joelsson och Joline Jansson

Handledare: Maria Bystedt och Monica Söderman

Sidor: 21

Nyckelord: Demens, kommunikation, vårdrelation

Introduktion: När en person drabbas av demens börjar den kognitiva förmågan att svikta.

Detta leder till att kommunikationsförmågan kan bli försämrad vilket kan skapa

missförstånd i omvårdnaden. Som sjuksköterska är det viktigt att ha kunskap om sjukdomen

samt hur en konversation med en person som har demens ska genomföras för att

missförstånd inte ska uppstå. Syfte: Beskriva olika kommunikationsformer för personer med

demens. Metod: Litteraturstudien var grundad på vetenskapliga artiklar. Sökningen av

artiklarna gjordes i databaserna Cinahl, PubMed samt PsycINFO. Resultatet är grundat på

tolv kvalitativa artiklar. De var kvalitetsgranskade utifrån en granskningsmall. Resultat:

Kommunikationen mellan sjuksköterska och en person som har demens har stor betydelse

för att ge en meningsfull och god omvårdnad. Det framkom att kommunikationen kan ske

genom reminiscens, icke- verbal kommunikation, vardagligt språk, individanpassad

kommunikation samt validation. Dessa kommunikationsformer har visats sig vara olika

effektiva. Slutsats: För att kunna ge god omvårdnad krävs kunskap och erfarenhet om hur

en konversation genomförs med en person som har demens.

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INTRODUKTION

1.1 Demens……………………………………………………………………………4

1.2 Kommunikation…………………………………………………………………...5

1.3 Vårdrelation……………………………………………………………………….6

1.4 Problemavgränsning…………………………………………………………….....6

1.5 Syfte……………………………………………………………............................ 6

2. METOD

2.1 Litteratursökning…………………………………………………………………..7

2.2 Urval……………………………………………………………………………….9

2.3 Databearbetning…………………………………………………………………....9

2.4 Etiska övervägande………………………………………………………………...9

3. RESULTAT

3.1 Reminiscens………………………………………………………………………..11

3.2 Icke – verbal kommunikation……………………………………………………...11

3.3 Vardagligt språk…………………………………………………………………....12

3.4 Individanpassad kommunikation…………………………………………………..12

3.5 Validation………………………………………………………………………….13

4. DISKUSSION

4.1 Resultatdiskussion………………………………………………………………….14

4.2Metoddiskussion…………………………………………………………………….16

4.3 Klinisk betydelse…………………………………………………………………...16

4.4 Förslag till fortsatt forskning……………………………………………………….17

4.5 Slutsats……………………………………………………………………………...17

5. REFERENSLISTA

BILAGOR

Bilaga 1 – Artikelmatris

4

1. INTRODUKTION

1.1 Demens

År 2000 fanns det 133 000 människor i Sverige som var drabbade av demens

(Socialstyrelsen 2007). Fem år senare var det cirka 143 000 människor i Sverige som

var drabbade vilket innebär en ökning med 10 000 fall på fem år. Enligt statistik ökar

antalet drabbade för varje år. I Sverige är medellivslängden cirka 80 år för både män

och kvinnor (Hemström 2012). Med stigande ålder ökar risken att insjukna i

demenssjukdom, detta till följd av att individen lever längre (Melin & Olsen-Bang

2004).

Demens beskrivs som en hjärnsjukdom, (vanligen) hos äldre människor. Sjukdomen

innebär bland annat en nedsatt kognitiv funktion, sviktande minne,

koncentrationssvårigheter samt att sjukdomen kan orsaka problem med inlärning,

kommunikation och tankeverksamhet (Engedal & Haugen 2004).

Demens graderas i mild, måttlig samt svår grad. Det är i den milda graden av demens

som både den drabbade samt närstående börjar se tecken på exempelvis glömska och att

personen upplevs förvirrad. Vid måttlig grad av demens får många svårt att

kommunicera och genomföra vardagliga uppgifter, som att klä på sig och att göra

middag. Vid svår grad av demens har den drabbade mycket svårt att minnas.

Upplevelser sedan tidigare i livet kan vara svåra att komma ihåg. Många som är

drabbade av svår demens har problem att känna igen ansikten vilket gör att anhöriga

ibland inte blir igenkända (Engedal & Haugen 2004). För att ta reda på hur långt

utvecklad demenssjukdomen är görs vanligen ett test, Mini Mental State Examination

[MMSE]. Detta test bygger på att utföra enklare uppgifter så som att rita olika figurer

och memorera bilder i en viss ordning. Beroende på hur väl uppgifterna genomförs får

personen som gör testet poäng. Maxpoäng är 30, och om personen som gör testet får

lägre än 23 brukar detta vara ett tecken på att personen har drabbats av en

demenssjukdom (Melin & Olsen-Bang 2004). Dock är det inte enbart detta test som

görs för att ställa en demensdiagnos. MMSE-testet brukar göras i början då personen

söker för exempelvis minnessvårigheter. Om testet visar på en låg poängsumma

fortsätter därefter en utredning för att bland annat fastställa vilken sorts demenssjukdom

det kan röra sig om, och om det överhuvudtaget är demenssjukdom som orsakar

symtomen (Melin & Olsen-Bang 2004).

Demens delas in i två grupper- vaskulär demens samt degenerativ demens. Vaskulär

demens innebär att personen som drabbas får förändringar i blodkärlen som finns i

hjärnan (Wahlund 2004). Dessa förändringar kan ha olika orsaker, men den vanligaste

är att det bildas proppar i hjärnans kärl som stryper blodförsörjningen och leder till en

infarkt. Förändringen kan utvecklas mycket snabbt men ibland kan det pågå en längre

tid innan det upptäcks. Symtomen kan variera beroende på var blodproppen sätter sig,

men vanligt är att tal försämras och att personens rörelseförmåga blir nedsatt (Melin &

Olsen-Bang 2004). Degenerativ demens innebär att förändringar i hjärnan uppstår och

att celler i hjärnan dör. Symtomen kommer smygande i denna form av demens och kan

vara varierande. Beroende på var i hjärnan cellerna dör, är den degenerativa

demenssjukdomen indelade i flera sjukdomar, varav den vanligaste är Alzheimers

sjukdom (Wahlund 2004).

5

Alla kan drabbas av demens. Det finns ett flertal riskfaktorer som har samband med

utvecklandet av demenssjukdomar. Ärftlighet är exempel på en sådan. Andra faktorer är

högt blodtryck, avsaknad/brist på olika vitaminer under längre tid samt rökning.

Forskning visar även på att högutbildade löper mindre risk än lågutbildade att utveckla

demens. Detta tror Aguero-Eklund et al. (2006) beror på att lågutbildade i större

utsträckning har en mer ohälsosam livsstil än en högutbildad (Aguero-Eklund et al.

2006).

1.2 Kommunikation

Kommunikation definieras på olika sätt. Begreppet Communicare är ursprungligen från

det latinska språket och betyder göra gemensamt samt ömsesidigt utbyte (Fossum

2013). En annan definition på kommunikation är bemötande (Solem 1996). Inom hälso-

och sjukvården används kommunikationen som ett viktigt redskap för att tillfredsställa

behov, samarbeta och överleva (Fossum 2013).

Personer med demens drabbas i många fall av kommunikationssvårigheter. De kan

drabbas av en försämrad hörsel och syn som leder till att deras kommunikationsförmåga

blir försämrad (McCullars 2012). En försämrad kommunikation och ett försämrat minne

kan för personer med demens vara en plågsam upplevelse. Vardagen och den sociala

gemenskapen blir förändrad och detta kan leda till en försämrad livskvalitet (Achterberg

et al. 2010).

Enligt Kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor (Socialstyrelsen 2005)

ska kommunikationen ske på ett respektfullt sätt samt att sjuksköterskan ska förvissa sig

om att patienten förstår given information. Att uppnå förståelse mellan personal och

patient ökar tryggheten och patientsäkerheten oavsett vilken sjukdom eller diagnos en

person är drabbad av.

Ett tecken på en god kommunikation mellan sjuksköterskan och patient är när

sjuksköterskan tar sig tid att kommunicera samt att lyssna på patienten. Sjuksköterskan

ska alltid använda den kliniska blicken under konversationen med patienten (Travelbee

1971), detta för se och uppmärksamma hela patienten under kommunikationen

(Travelbee 1971; Normann 2001).

Målet med att kommunicera är att sträva efter förståelse samt att skapa en mänsklig

relation mellan sjuksköterska och patient för att det ska bli en patientsäker vård

(Travelbee 1971). Kommunikation är en process som sker kontinuerligt mellan

människor, som varken kan sättas igång eller stängas av (Eide & Eide 2009; Travelbee

1971).

Konversationen som sker har en påverkan på vårdrelationen och vårdkvalitén (Berry &

Stewart 2006). Kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten ska enligt

Ashworth (1980) ha fyra viktiga utgångspunkter: 1). Sjuksköterskan och patienten ska

bilda en relation till varandra och visa respekt. 2). Sjuksköterskan ska vara tillförlitlig

och kunnig, och klargöra patientens behov så som patienten upplever det. 3).

Sjuksköterskan ska ge tydlig information till patienten, så att patienten förstår vad som

ska ske. 4). Patienten ska få hjälp med att använda sig av sina egna resurser samt de

resurser som vården erbjuder. Detta för att patienterna ska få sina behov uppfyllda

(Ashworth 1980).

6

1.3 Vårdrelation

Berg (2006) beskriver en vårdrelation som ett möte i vården där patienten och dennes

situation blir uppmärksammad och där både patienten och sjuksköterskan är engagerade

i patientens välbefinnande och hälsa (Berg 2006).

En vårdrelation är en grundpelare för att skapa en god omvårdnad (Kasén 1996). För att

kunna få en god vårdrelation måste patienten känna förtroende för sjuksköterskan.

Sjuksköterskan ska vara medveten sin maktposition. Denna situation kan få patienten att

känna sig odelaktig i omvårdnaden samt ge rädsla att inte våga ifrågasätta. Det är

sjuksköterskans ansvar att se till att patienten känner sig delaktig i omvårdnaden trots

maktpositionen (Berg 2010).

För att upprätthålla en vårdrelation med sin patient måste sjuksköterskan se på sin

patient som en individ med kropp och själ, och inte som ett objekt som ska vårdas

(Watson 1985). Genom att patienten inte blir sedd som ett objekt ökar möjligheten att få

en individanpassad vård utöver den vård som måste ges för att bota/lindra

sjukdomen/symtomen som patienten söker för. Sjuksköterskan ska aktivt förse sig med

kunskap om patientens tillstånd och se till individen för att identifiera patienternas olika

behov (Berg 2010).

Devar och Nolan (2013) menar att personalen snabbt bör skapa en god relation med sina

patienter för att lära känna varandra och identifiera deras behov. Genom att välkomna

patienten när den ska vårdas öppnas möjligheten att skapa en god relation då patienten

förhoppningsvis känner att det är en trivsam och trygg miljö att vårdas på. En annan

faktor som kan ha betydelse för relationen är att vara personlig med patienten. Om

sjuksköterskan pratar på ett personligt plan och delar med sig av egna historier och

upplevelser, utan att bli privat, har Devar och Nolan (2013) noterat att vårdrelationen

mellan sjuksköterska och patient fördjupats. Genom att arbeta på detta sätt och skapa en

djupare relation till patienten kan omvårdnaden förbättras på många sätt, dels för att

patienten är mer tillfreds med sin situation men också för att sjuksköterskan ser

patienten och lär sig tolka patienten och hans/hennes behov (Devar & Nolan 2013).

1.4 Problemavgränsning

Personer med demens har många gånger svårt att kommunicera då deras kognitiva

förmåga är försämrad. Detta kan många gånger upplevas som svårt och stressande då

inte förståelse uppnås. Sjuksköterskan möter patienter som har demens oavsett

arbetsplats. Som sjuksköterska är det viktigt att tillägna sig med kunskap och erfarenhet

om hur en kommunikation genomförs på bästa sätt med en person som har demens.

1.5 Syfte

Syftet med litteraturstudien var att beskriva olika kommunikationsformer för personer

med demens.

7

2. METOD

Studien är en litteraturstudie som har utförts genom att sammanställa material från olika

databaser för att kunna besvara syftet inom ett avgränsat område.

Litteraturstudier skall göras systematiskt genom bland annat databassökningar. Till

hjälp har Polit och Becks (2012) 9-stegsmetod för att genomföra en litteraturstudie

använts.

Figur 1. 9-stegsmetod för hur en litteraturstudie skall genomföras (Polit & Beck 2012).

Fritt översatt av författarna.

2.1 Litteratursökning

(steg 2) Litteratursökningen genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO.

Kriterier för att använda artiklarna var att de skulle vara publicerade mellan 2003-2013

för att inte riskera ett inaktuellt resultat. Männen och kvinnorna som ingick i studierna

skulle vara diagnostiserade med en demenssjukdom. Inklusion av både kvalitativa och

kvantitativa artiklar gjordes. Ytterligare kriterier som ställdes var att alla artiklar skulle

vara peer reviewed samt vara författade på engelska.

De sökord som har använts i Cinahl var: dementia, communication och Nurse-patient

relation. Alla sökord var ”Major Subject Headings”. Sökorden har sedan kombinerats

med varandra för att fördjupa sökningen. Se tabell 1.

De sökord som använts i PubMed var: Dementia, communication och nursing. Dessa

sökord har sedan kombinerats för att fördjupa sökningen. Alla sökord var ”Mesh-

termer” (Medical Subject Headings). Se tabell 2.

Sökorden som använts i PsycINFO var: dementia och communication. Även dessa har

kombinerats för att fördjupa sökningen. Alla sökord var ”Thesaurus”. Se tabell 3.

1. Formulera frågeställningar

2. Välj ut sökord samt vilka databaser som ska användas

3. Datainsamling samt identifiering av

primärkällor görs.

4. Granska källor för att hitta användbart samt rensa ut icke-

användbart material.

5. Läs insamlat och utvalt material.

6. Sammanfatta materialet.

7. Kritisk granskning av materialet

8. Analysera och integrera

informationen. Identifiera teman.

9. Sammanställning av insamlat material.

8

Tabell 1. Databassökning Cinahl

Databas Sökning Sökord Antal

träffar

Urval 1 Urval 2 Urval 3

Cinahl S1 (MH ”Dementia”) 7804

S2 (MH ”Communication”) 5825

S3 (MH”Nurse-patient-

relations”)

2109

S4 (S1) AND (S2) 522 15 5 4

S5 (S1) AND (S2) AND (S3) 37 11 (7) 3 1

Totalt 19 8 5

( ) = Interna dubbletter MH Major Subject Hedings

Tabell 2. Databassökning PubMed

Databas Sökning Sökord Antal

träffar

Urval 1 Urval 2 Urval 3

PubMed S1 Dementia

[Mesh]

23598

S2 Communication

[Mesh]

45967

S3 Nursing [Mesh] 14647

S4 (S1) AND (S2)

AND (S3)

83 12 [3] 4 3

Totalt 9 4 3

[ ] = Externa dubbletter i Cinahl Mesh=Medical Subject Headings

Tabell 3. Databassökning PsycINFO

Databas Sökning Sökord Antal

träffar

Urval 1 Urval 2 Urval 3

Psycinfo S1 Dementia 549

S2 Communication 2407

S3 (S1) AND (S2) 145 15 5 4

Totalt 15 5 4

9

2.2 Urval

(steg 3) Inför urval 1 samlades material från de olika databaserna in.

Urval 1: (steg 4) 787 stycken titlar samt abstract granskades varav 43 stycken artiklar

valdes till urval 1. De artiklar som inte stämde överens med syftet samt inte hade ett

abstract exkluderades.

Urval 2: (steg 5) Artiklarnas metod och resultat lästes för att granska innehållet. En

diskussion om artiklarnas innehåll fördes mellan författarna. 17 artiklar ansågs svara på

studiens syfte, de andra artiklarna exkluderades då metod och resultat inte var tydligt

beskrivna. Tre artiklar från PubMed visade sig vara externa dubbletter från Cinahl.

Detta redovisas i Tabell 2.

Urval 3: (steg 6) Insamlat material sammanfattades och kodades. (steg7) Artiklarna

granskades utifrån Polit och Becks (2012) granskningsmall” Guide to an Overall

Critique of a Qualitative Research Report”. Granskingsmallen användes som ett

underlag för att säkerställa artiklarnas kvalitet. Till urval 3 valdes tolv artiklar. Fem

artiklar exkluderades då några inte var genomförda på ett etiskt korrekt sätt samt att de

inte uppfyllde kriterierna enligt Polit och Becks (2012) granskningsmall.

2.3 Databearbetning

(Steg 8) Resultatet i artiklarna kodades in i olika teman med hjälp av

markeringspennor. Utifrån detta påbörjades en jämförelse om vilka likheter samt

olikheter dessa teman innehöll. De teman som identifierades lika slogs samman och

resulterade till fem kategorier. (Steg 9) Matrisen utformades genom de artiklarna som

var kvalitetssäkrade till litteraturstudien (se bilaga 1). Resultatet sammanställdes.

2.4 Etiska övervägande

Inom forskningsetik finns det krav som är grundade utifrån de fyra etiska principerna:

Principen om autonomi, principen att göra gott, principen att inte skada och principen

om rättvisa (Sygeplejerskers samarbejde i Norden 2003). Omvårdnadsforskning har

vanligtvis ett humanistiskt fokus. Detta fokus beskriver olika aspekter av den mänskliga

sårbarheten. Sjuksköterskan ska ha en god kunskap samt en god förståelse av de

grundläggande etiska principerna för att undvika denna sårbarhet (Sygeplejerskers

samarbejde i Norden 2003). Innan forskningsresultat publiceras skall en etisk

granskning genomföras av etiksprövningsnämnden (Olsson & Sörenson 2011).

Författarna har i sitt urval varit noga med att endast använda sig av material som är

granskat och godkänt av en utvald nämnd i landet där materialet har producerats. Endast

primärkällor har använts.

För att få ett korrekt resultat är det viktigt att översättningarna som görs blir så exakta

som möjligt för att inte resultatet ska bli förvrängt. Därför har artiklar valts där språket

har behärskats. Alla citat som finns med i resultatet är citerade på originalspråk.

Författarna har varit noggranna med att utesluta artiklar där studiernas metod inte varit

gjorda på ett, enligt dem själva, etiskt korrekt sätt.

10

3. Resultat

Litteraturstudiens resultat har grundats på tolv vetenskapliga artiklar. Studierna till

artiklarna var kvalitativa. Sammanfattning av artiklarna beskrivs i matrisen (se Bilaga

1). Fem kategorier har identifierats: Reminiscens, icke – verbal kommunikation,

vardagligt språk, individanpassad kommunikation samt validation. (se Figur 2).

Figur 2. Litteraturstudiens fem kategorier.

Reminiscens

Icke-verbal kommunikation

Vardagligt språk Individanpassad kommunikation

Validation

11

3.1 Reminiscens

Reminiscens betyder minnesväckare. Genom att använda sig av reminiscensterapi

syntes en stor skillnad i antal mängd ord som användes i en konversation. När

reminiscensterapi skulle testas på personer med demens började forskarna med

gruppsamtal. Samtalen baserades på olika ämnen, exempelvis resor och upplevelser

sedan tidigare i livet. Dessa samtal resulterade till att antalet ord ökade per gruppsamtal.

Reminiscens visade sig vara en god terapiform för att öka och förbättra

kommunikationen för personer med demens (Okumura et al. 2008).

Musik är en form av reminiscensterapi. När bakgrundsmusik spelades i samband med

morgonrutinerna på ett demensboende blev samspelet mellan personen med demens och

sjuksköterskan harmoniskt och vårdtagaren upplevdes mindre aggressiv (Götell et al.

2009; Wheeler & Oyebode 2010), samt kommunicerade med en vänlig röst (Götell et al.

2009). När sjuksköterskan sjöng syntes tydligt att vårdtagaren blev mer uppmärksam på

vad som pågick i rummet (Götell et al. 2009). Personerna med demens uttryckte

välbefinnande när sjuksköterskan sjöng (Marmstål-Hammar et al. 2010; Wheeler &

Oyebode 2010) och de fortsatte att sjunga eller vissla när sjuksköterskan slutade

(Marmstål-Hammar et al. 2010). När sjuksköterskan sjöng en visa som avslutades med

en fråga svarade den demensdrabbade på detta. Personerna med demens tackade många

gånger för hjälpen och uttryckte sin tacksamhet, något som inte tidigare noterats (Götell

et al. 2009).

Att ställa enkla betydelsefulla frågor, exempelvis ”hur är det” eller ”berätta lite om dig

själv” kan få en person med demens att börja kommunicera naturligt. Personen med

demens började blicka tillbaka på sitt liv efter att de hört dessa frågor. Detta ledde

många gånger till att de svarade på frågorna som om de vore unga och började då prata

om sina gamla kärleksliv och var de jobbade för tillfället (Russell & Timmons 2007).

Stimulering av sinnen kan leda till att personen med demens börjar kommunicera. Att

anpassa miljön till personen/personerna som ska vistas i den har stor betydelse, dels för

välbefinnandet men också för att hjälpa personer med demens att kommunicera. På ett

boende hade personalen anordnat en korridor med tavlor på gamla filmstjärnor. Det

märktes tydlig att de boende kände igen stjärnorna vilket resulterade till en konversation

om filmstjärnorna samt vilka filmer de skådespelat i (Wheeler & Oyebode 2010).

3.2 Icke-verbal kommunikation

Den icke-verbala kommunikationen är som mest effektiv då personen med demens inte

kan kommunicera verbalt, vilket gör denna kommunikationsform viktig (Ward et al.

2008). Denna form av kommunikation kan innebära att personen använder kroppen,

exempelvis läppar, ögon, huvudet, armar, fötter samt ben (Ward et al. 2008). När

personen med demens vill börja kommunicera med kroppen visas tydliga rörelser (Ward

et al. 2008). En icke-verbal metod som visats sig vara effektiv är när sjuksköterskan

kommunicerar och samtidigt agerar med personen som har demens, detta beskrivs i

citatet nedan (Ward et al. 2008).

Mary, that´s right Mary. We´re going to sit over there… this foot forward first, slowly and

then this foot. Well done, no I want you to turn, you´re going to turn towards me and then

12

put this foot here, no here, that´s right and a little shuffle and just lower down, back form

me now, in there, lovely (Ward et al. 2008 s. 638).

Det har visat sig att sjuksköterskor som jobbar nära personer som har demens lär sig att

tolka olika tecken på kommunikation, exempelvis rörelsemönster och ögonkontakt, för

att veta vad personen med demens vill förmedla/uttrycka. Genom detta skapas förståelse

utan att ord är nödvändiga vilket kan vara av stor betydelse när personer med demens

har svårt att uttrycka sig. Dock har det även upptäckts att sjuksköterskorna många

gånger inte delar med sig av sin kunskap till andra om hur personen med demens

kommunicerar, detta på grund av att sjuksköterskan inte förstår hur betydelsefull denna

tysta kommunikation är (Ward et al. 2008).

3.3 Vardagligt språk

Att använda vardagligt språk i samtal med personer som har demens är inte alltid

effektivt. Genom att mäta antal mängd ord som användes under ett vardagligt samtal

syntes tydligt att antal använda ord var betydligt mindre än vid en anpassad

kommunikationsform (Okumura et al. 2008). Dock påstår Murphy et al. (2010) att

behov av olika kommunikationsformer inte är nödvändigt i ett tidigt utvecklingsstadie

av demens. Vardaglig kommunikation visade sig vara lika effektiv under det tidiga

utvecklingsstadiet av demenssjukdomen (Murphy et al. 2010).

de Medeiros et al. (2011) har undersökt olika faktorer som är bärande för att utveckla

vänskap. Det framkom att kommunikationsförmågan och intresset i att föra en

konversation var av stor vikt för att skaffa vänner. De boende som hade samma nivå av

samtalsförmåga uppfattades av andra som vänner då de ofta satt ihop och konverserade

med varandra. Detta tydliggörs i citatet nedan som en av de boende har uttryckt:

” I am not as friendly with him because a friend should be outgoing, too, so you can

exchange ideas. Ralph is not outgoing” (de Medeiros et al. 2011 s. 373).

Sjuksköterskorna som jobbade på boendet beskrev att en vanlig självständig

konversation karaktäriserar en vänskap mellan de boende (de Medeiros et al. 2011).

Även när anhöriga eller bekanta gör regelbundna besök hos personen som har demens,

har det visat sig att deras sociala interaktion ökar. Detta resulterar till att personer med

demens kommunicerar mer än vanligt (Ward et al. 2008).

3.4 Individanpassad kommunikation

Att använda sig av olika strategier under en konversation med en person som har

demens har visats sig vara effektiv (Small et al. 2003). Det är även viktigt att anpassa

sitt sätt att kommunicera under en konversation med en person som lider av demens

(Acton et al. 2007). Kommunikationsstrategierna kan vara effektiva på olika sätt,

beroende på hur långt utvecklad personens demens är. Sjuksköterskor som har testat

olika strategier rapporterar att de mest effektiva är att: tala med enkla meningar, ställa Ja

respektive Nej frågor, ge enkla instruktioner, ställa endast en fråga åt gången (Small et

al. 2003) samt att öppna frågor ska undvikas (Acton et al. 2007). Det är viktigt att

13

personen får tid att svara på frågorna (Small et al 2003; Acton et al. 2007), samt att

personalen inte ska störa i samtalet (Small et al. 2003). Detta har resulterat till att det

blir färre avbrott i konversationen mellan personen med demens och sjuksköterskan

(Small et al. 2003).

I genomsnitt blev det inte någon större skillnad i antal ord som användes av personen

med demens genom att anpassa samtalet. Däremot syntes en tydlig ökning av antal ord

per ämne vilket skulle kunna tyda på att personen med demens hade lättare att hålla sig

till ämnet med hjälp av de olika strategierna (Acton et al. 2007).

Cunningham och Williams (2007) nämner att det var effektivt att kommunicera med

personer med demens på samma sätt som med barn, utan att göra konversationen

barnslig. Barn ska ha tydliga och slutna frågor, desamma gäller för personer som har

demens (Cunningham & Williams 2007).

3.5 Validation

Validation innebär att ge bekräftelse. Perry et al. (2005) har i sin studie identifierat sju

olika valideringsstrategier som använts när sjuksköterskor har kommunicerat med

personer som har demens. De strategier som användes var bekräftelse, förtydligande,

utforska personen med demens, hålla en normal konversation, hålla kvar personen med

demens vid ämnet, fråga personen med demens om det psykiska välmående och skapa

en koppling mellan ämnet och personen med demens (Perry et al. 2005).

Sjuksköterskan använde ovanstående strategier när en konversation fördes med en

boende som hade demens, vars ben var smärtpåverkat. De diskuterade tillsammans det

onda benet och sjuksköterskan bekräftade personens känslor. Under konversationen

lyckades sjuksköterskan involvera ytterligare en boende i samtalet genom att ställa

samma fråga till denne person. Det blev en följsam konversation där de två personerna

med demens var lika engagerade och konverserade med varandra utan tvång (Perry et

al. 2005).

För att underlätta en konversation och bekräfta en konversation med en person som har

demens finns det olika hjälpmedel. Talking Mats är ett hjälpmedel som är framtaget för

att underlätta kommunikationen. Talking Mats används genom bilder och symboler.

Vårdtagaren börjar med att välja ett ämne som visas på bilder, exempelvis en aktivitet.

Vårdtagaren får sedan se bilder på olika aktiviteter och genom detta välja vilken

aktivitet som ska utföras. Det sista steget är att vårdtagaren får välja en bild som visar

känslor/upplevelser. Genom denna metod blir det enkelt för sjuksköterskan att bekräfta

vårdtagarens känslor (Murphy et al. 2010).

Användning av Talking Mats visade på att kommunikationen blev mer effektiv

(Murphy et al. 2010). Dock visade det sig att det inte fanns något behov av detta

hjälpmedel i ett tidigt skede av demenssjukdomens utveckling då

kommunikationsförmågan inte var så pass påverkad (Murphy et al. 2010). Vidare syntes

att de personer med demens som många gånger tappade fokus, och gärna upprepade

samma saker, lättare kunde hålla sig till ämnet och föra en bättre konversation med

hjälp av Talking Mats (Murphy et al. 2010).

14

4. Diskussion

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva olika kommunikationsformer för

personer med demens. De kommunikationsformer som identifierades i resultatet har

visats sig vara effektiva samt haft stor betydelse för personer med demens. I resultatet

sågs även att sjuksköterskorna besatt en liten erfarenhet inom kommunikation med

personer som har demens. Efter att sjuksköterskorna deltagit i olika studier hade de fått

en ökad erfarenhet och förståelse. Detta gav en möjlighet att kommunicera med

personen som har demens på ett professionellt och etiskt sätt.

4.1 Resultatdiskussion

De tolv valda artiklarna visade på olika resultat till litteraturstudien. Utifrån de tolv

artiklarna utformades fem kategorier: Reminiscens, icke-verbal kommunikation,

vardagligt språk, individanpassad kommunikation samt validation.

Resultatet visade olika kommunikationssätt som kan användas under en konversation

med en person som har demens. Att kommunicera tydligt med enkla, ställda Ja och Nej

frågor samt korta meningar utformas den bästa möjliga kommunikationen (Cunningham

& Williams 2007; Small et al. 2003). Detta underlättar förståelse för personen med

demens. Använder sjuksköterskan en lång mening som inte har någon betydelse tappas

intresset (Cunningham & Williams 2007). Sjuksköterskan ska ha i åtanke att använda

den kliniska blicken under konversationen för att se hela patienten. (Normann 2001).

Travelbee (1971) nämner att avbrott i kommunikationen ofta beror på att personalen har

en bristfällig förmåga att se hela patienten som en individ.

Som nämnts i resultatet missar sjuksköterskorna ofta att förmedla kunskap om hur

personer med demens kommunicerar. Dessa rapporteringsproblem kan skapa

konsekvenser genom att personen med demens inte känner sig förstådd samtidigt som

sjuksköterskorna upplever en brist i kommunikationen (Travelbee 1971; Ward et al.

2008). Enligt Travelbee (1971) ska kommunikationens innebörd bestå av att göra gott.

Sjuksköterskan ska ha kunskap om denna innebörd och ha en förmåga att använda

kommunikationen på rätt sätt. Genom att ha kunskap om detta skapas en

kommunikationsteknik som vid rätt användning minskar risken för problem vid

överrapportering, vilket leder till en säkrare patientvård (Travelbee 1971). Ward et al.

(2008) påstår att många missförstånd och feltolkningar kan undvikas om sjuksköterskan

har en god teknik för överrapportering av patienter. På så sätt leder det till en förbättrad

situation både för personen med demens samt för sjuksköterskan.

Det framkom även i resultatet att reminiscens var en effektiv strategi för att

kommunicera med personer som har demens. Att återväcka minnen kan genomföras,

exempelvis genom musik (Götell et al 2007; Marmstål-Hammar 2010). Sjuksköterskan

och personen med demens upplevde ett lugn och kände välbefinnande genom musikens

påverkan (Russell & Timmons 2007). Personer med demens fick många gånger ett

förändrat beteende genom minskad aggression och började samtala och sjunga med till

musiken. Forskarna menar att reminiscens är effektiv, eftersom att personen med

demens kan börja kommunicera utan avbrott (Wheeler & Oyebode 2010). Utan avbrott i

15

en konversation kan personer med demens få en inblick i vad de kommunicerar om

(Travelbee 1971).

Det är inte alltid rädsla och okunskap i hur en bra kommunikation fungerar som gör att

kommunikationen brister och missförstånd uppstår. I de flesta studier som författarna

tagit del av, oavsett var de är gjorda, har det varit krav att alla som ställer upp ska tala

aktuellt språk flytande eller utan svårigheter. I många fall har det till och med varit krav

på att deltagarna i vissa studier ska ha aktuellt språk för studien som modersmål.

Argumenten för dessa val har ändå varit relevanta då studierna har handlat om hur

sjuksköterskan hanterar kommunikationen, och att det då är viktigt att de sjuksköterskor

som har ställt upp i studierna kan föra en konversation ihop med en person som har

demens på ett professionellt sätt.

Dock anser författarna själva att det inte fungerar såhär i verkligheten. Personalen kan

inte välja sina patienter och kan heller inte välja bort någon på grund av

språksvårigheter. Många gånger kan detta lösas genom att båda får tala engelska. När en

patient med demens vårdas kan detta bli problem då personen kanske inte kommer ihåg

eller förstår något mer språk än sitt modersmål. Personen kan även vara så pass långt

gången i sin demensutveckling att det är svårt att gestikulera och improvisera. Idag

finns det många människor i Sverige som inte har svenska som modersmål och som

vårdas på boende för personer med demens. Det är viktigt, anser författarna, att även

dessa personer får möjlighet att vara med i studier och, framförallt får vara med och

uppleva att de blir lyssnade på och, med hjälp av olika kommunikationsformer, kan

uttrycka sin vilja.

I en studie där syftet var att ta reda på hur sjuksköterskestudenter upplevde

kommunikation i ett mångkulturellt möte, framkom det att studenterna ofta upplevde att

det var jobbigt att kommunicera med personer som de inte delade samma språk med. De

upplevde många gånger att vården inte blev personlig vilket också ledde till en rädsla

för att göra misstag när kommunikationen inte var tillräckligt bra (Jirwe et al. 2010).

När sjuksköterskan ska kommunicera med personer, som har demens, från ett annat

land, kan det uppstå kommunikationsproblem. Kommunikationsproblemen uppstår ofta

när exempelvis personen med demens inte är tillmötesgående eller när det uppstår en

kulturkrock mellan sjuksköterskan och personen med demens (Davis 2000).

Familjemedlemmar och vänner har en betydande roll för personen med demens vid

kommunikationsproblem. Detta för att personen med demens känner en trygghet när

anhöriga finns till hands när de inte förstår vad sjuksköterskan försöker tala om (Garrett

et al. 2008). När personalen tar sig tid till att förstå kulturen där personen med demens

ursprungligen kommer från, underlättar detta för omvårdnadsarbetet samt underlättar

konversationen(Burnard & Naiyapatana 2004).

Under en konversation med en person som har demens är det viktigt att sjuksköterskan

inte har någon förutfattad meningen om patienten. Detta kan vara utmanande för

sjuksköterskan och övrig vårdpersonal, men om de övervinner dessa utmaningar, leder

det till en förbättrad vård samt att etiska dilemman minskar (Crown & Bullock 2003).

16

4.2 Metoddiskussion

Författarna valde att göra artikelsökningen i databaserna Cinahl, PubMed och

PsycINFO. Dessa databaser är inriktade på omvårdnad, medicin och psykologi vilket

författarna ansåg var ett krav för att hitta både relevant och evidensbaserad forskning.

Att använda tre databaser ansågs ge studien styrka då utbudet av artiklar blev fler vilket

gav ett mer trovärdigt resultat. Dock fanns det i både Cinahl och PubMed flertalet

dubbletter av artiklarna vilket gav svaghet till resultatet. Detta skulle å andra sidan

kunna ses som en styrka till studien då författarna har varit konsekventa och valt artiklar

som svarat på studiens syfte. Hade det visat sig att författarna inte valt några dubletter

hade resultatet kunna ifrågasättas då författarna i ena databasen ansåg en artikel vara

bra, medan den i en annan databas sållades bort. Båda författarna är kunniga i det

engelska språket men har använt hjälpmedel, exempelvis lexikon, för att tolka och

översätta materialet till svenska på ett korrekt sätt. Detta medför att resultatet är

trovärdigt och korrekt tolkat.

För att finna relevanta och evidensbaserade studier valdes sökorden ”Dementia”,

”Communication”, ”Nursing” & ”Nurse-patient-relation”. Dessa kombinerades i

flertalet sökningar. Då syftet med studien var att beskriva olika kommunikationsformer

ansåg författarna att ovanstående sökord var relevanta för att kunna besvara syftet. De är

också tillräckligt många för att få ett djup i sökningen samt öppna upp för fler artiklar,

utan att resultera i för många och irrelevanta sökningar. Artiklarna ha lästs enskilt, och

sedan läst ihop för att samla in de teman som upptäckts. Processen började med att

identifiera koder och mönster för att finna teman. Utifrån dessa teman skapade fem

kategorier.

De artiklar som valdes beskrev olika kommunikationsformer som kan användas för

personer med demens. Artiklarna fick inte vara äldre än tio år gamla. En studie äldre än

tio år ansågs inte ha tillräcklig evidens. Alla studier var genomförda med kvalitativ

metod. Detta anser författarna ger ännu mer styrka åt den genomförda studien då

kvalitativa metoder bygger på observationer, intervjuer, tolkningar och erfarenheter

(Forsberg & Wengström 2003). På detta sätt ges ett nyanserat och personligt resultat.

4.3 Klinisk betydelse

Som nämnts i introduktionen ökar antalet personer med demens i Sverige, detta på

grund av en stigande ålder hos befolkningen. Oavsett var sjuksköterskan jobbar kommer

det alltid finnas personer med demens som är i behov av vård. Litteraturstudien

påvisade att det fanns olika kommunikationsformer att använda sig av istället för att

konversera med vardagligt språk, som visade sig ha en sämre effekt på

kommunikationen. Därför är det, anser författarna, oerhört viktigt att sjuksköterskan

och övrig personal får information och kunskap om hur en person med demens bemöts

på bästa sätt och hur kommunikationsformer på bästa sätt används vid samtal med

personer med minnessvårigheter.

17

4.4 Förslag till fortsatt forskning

Enligt kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor (Socialstyrelsen 2005) ska

sjuksköterskan vara uppdaterad inom arbetsområdet och samla ny kunskap via

forskning. Fortsatt forskning inom demensområdet är en förutsättning för bra

levnadsstandard för personer med demens. Författarna önskar se att mer forskning

inriktas på att finna fler kommunikationsformer som lämpar sig att använda för personer

med demens. Önskvärt hade även varit att genomföra mer kvantitativa studier för att

kunna mäta och identifiera effekterna av en väl fungerande kommunikation.

4.5 Slutsats

Kommunikationen mellan sjuksköterskor och personer med demens är viktig för att det

ska kunna bli en betydelsefull och god omvårdnad. Kunskapen om kommunikation för

personer med demens anses bristfällig. Sjuksköterskan måste ha kunskap om samt

erfarenhet av demenssjukdomar för att kunna genomföra en konversation på ett

professionellt sätt.

18

5. Referens:

* = Artiklar som nämns i författarnas matris.

Achterberg, T., Cox, S., Gary, C., Murphy, J. & Wyke, S. (2010). The effectiveness of

the talking mats framework in helping people with dementia to express their views on

well-being. Dementia, 9 (4), 454-72.

*Acton, G., Yauk, S., Hopkins, B. & Mayhew, P. (2007). Increasing social

communication in persons with dementia. Reserarch and Theory for Nursing Practice:

An International Journal, 21 (1), 32-44.

Aguero-Eklund, H., Fratiglioni, L. & von Strauss, E. (2006). Sammanfattning av SBU:s

rapport om: Demenssjukdomar. Stockholm: SBU. Tillgänglig:

http://www.demenscentrum.se/Documents/Myndigheter_departement_pdf/06_SBU_De

menssjukdomar_sammanfattn.pdf [2014-02-09]

Ashworht, P. (1980). Care to communicate. London: Royal Collage of nursing of the

UK.

Berg, L. (2006). Vårdande relation i dagliga möten: En studie av samspelet mellan

patienter med långvarig sjukdom och sjuksköterskor i medicinsk vård. Diss. Göteborg:

Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet.

Berg, L. (2010). Sjuksköterskans ansvar för vårdrelationen med patienten. Dahlborg-

Lyckhage, E. (red.) .Att bli sjuksköterska-en introduktion till yrke och ämne. Lund:

Studenlitteratur. S. 147-162.

Berry, J.A. & Stewart, A.J. (2006). Communicating with the Deaf during the health

examination visit. The Journal for Nurse Practitioners, 2 (8), 509-515.

Burnard, P. & Naiyapatana, W. (2004). Culture and communication in Thai nursing: a

report of an ethnographic study. International Journal of Nursing Studies, 41 (7), 755-

765.

Crown , L.A. & Bullock, K .(2003). Providing care in a multicultural climate. Family

Practice Recertification, 25 (9), 37-44.

*Cunningham, J. & Williams, K. (2007). A case study of resistiveness to Care and

Elderspeak. Research and Theory Nursing Practice: An International Journal, 21 (1),

45-56.

Davis, M.M. (2000). Communicating nonverbally with non-English speaking

multicultural emergency room patients: An educational module for nurses. Diss. New

York City: Columbia University Teachers College, Columbia University.

*de Medeiros, K., Saunders, P., Doyle, P., Mosby, A. & Van Haitsma. (2011).

Friendships among people with dementia in long-term care. Dementia, 11 (3), 363-381.

19

Devar, B. & Nolan, M. (2013). Caring about caring: Developing a model to implement

compassionate relationship centred care in an older people care setting. International

Journal of Nursing Studies, 50 (9), 1247-1258.

Eide, H. & Eide, E. (2009). Omvårdnadsorienterad kommunikation: relationsetik,

samarbete och konfliktlösning. Lund: Studentlitteratur.

Engedal, K. & Haugen, P.K. (2004). Demens: Fakta og utfordringer. Tönsberg:

Forlaget Aldring og helse.

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier.

Stockholm: Natur & Kultur.

Fossum, B. (2013). Kommunikation – samtal och bemötande i vården. Lund:

Studentlitteratur.

Garrett PW,. Forero R,. Dickson HG. & Whelan A.K. (2008). Communication and

healthcare complexity in people with little or no English: the Communication

Complexity Score. Ethnicity & Health, 13 (3), 203-217.

*Götell, E., Brown, S. & Ekman, S-L. (2007). The influence of caregiver singing and

background music on vocally expressed emotions and moods in dementia care: A

qualitative analysis. International Journal of nursing studies, 46 (4), 422-430.

Hemström, Ö. (2012). Medellivslängden ökar stadigt. Statiska centralbyrån.

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.scb.se/sv_/Hitta-

statistik/Artiklar/Medellivslangden-okar-stadigt/ [2014-02-09].

Jirwe, M., Gerrish, K. & Emami, A. (2010). Student nurses’ experiences of

communication in cross-culturalcare encounters. Scandinavian Journal of Caring

Science, 24 (3), 436-444.

Kasén A. (1996) Vårdrelationen som berättelse och förbindelse - en begreppsanalytisk

upptäckt. Hoitotiede, 8 (4), 175-83.

*Marmstål Hammar, L., Emami, A., Engström, G. & Götell, E. (2010). Communicating

through caregiver singing during morning care situations in dementia care.

Scandinavian Journal of Caring Sciences, 25 (1), 160-168.

McCuller, J. (2012). Managing communications and behavioral challenges in dementia.

Adult Health Nursing, 39 (1), 5-8.

Melin, E., & Olsen-Bang, R. (2004) Demens i befolkningen: Handbok i demens.

Stockholm: Kommentus Förlag.

*Murphy, J., Gray, C., Achterberg, T., Wyke, S. & Cox, S. (2010). The effectiveness of

the Talking Mats framework in helping people with dementia to express their views on

the well-being. Dementia, 9 (4), 454-472.

20

Normann, H.K. (2001). Lucidity in people with severe dementia as a consequence of

person-centered care. Diss. Umeå: Umeå Universitet.

Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen. Stockholm: Liber AB.

*Okumura, y., Tanimukai, S. & Asada, T. (2008). Effects of short-term reminiscence

therapy on elderly with dementia: A comparison with everyday conversation

approaches. Psychhogeriatrics, 8 (3), 124-133.

*Perry, J., Galloway, S., Bottroff, J. & Nixon, S. (2005). Nurse-patient communication

in dementia- improving the odds. Journal of Gerontological Nursing, 31 (4), 43-52.

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing reaearch generating and assesing evidence for

nursing practice. Wolters Kluwer. Lippincott Williams & Wilkins: Philadelphia.

*Russell, C. & Timmons, S. (2007). Life story work and nursing home resident with

dementia. Nursing older people, 21 (4), 28-33.

Socialstyrelsen (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.

Socialstyrelsen (2007). Demenssjukdomarnas samhällskostnader och antalet dementa i

Sverige 2005 .Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig:

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9206/2007-123-

32_200712332.pdf [2014-02-03]

*Small, J., Gutman, G., Makela, S. & Hillhouse, B. (2003). Effectiveness of

communication strategies used by Caregivers of personen with Alzheimer´s disease

during activities of dily living. Journal of speech, Language, and hearing Research, 46

(2), 353-367.

Solem, P-E. (1996). Kommunikation med dementa. Demens – psykologiska perspektiv.

Lund: Studentlitteratur.

Sygeplejerskers samarbejde i Norden (2003). Etiske retningslinier for

sygeplejeforskning i Norden. Oslo: Allservice AS.

Travelbee, J. (1971). Interpersonal aspects of nursing. Philadelphia: Davis.

Wahlund, L-O. (2004). Vaskulär demens. Björlin, G., Basun, H., Beck-Friis, B., Ekman,

S., Englund, E., Jönhagen, M., Gustafsson, L., Lannefelt, L., Nygård, l., Björkstén, K.,

Terziz, B. & Wahlund, L-O. (red.) Om demens. Stockholm: Liber. S. 49-54

*Ward, R., Vass, A., Aggarwal, N., Garfield, C. & Cybyk B. (2008). A different story:

exploring patterns of communication in residential dementia care. Ageing and Society,

28 (5), 629-651.

21

Watson, J. (1985). Nursing. The philosophy and Science of Caring. Colorado:

University Press.

*Wheeler, N. & Oyebode, J. (2010). Dementia care 1: person centred approaches help

to promote effective communication. Nursing Times, 106 (24), 22-28.

3

Artikelmatris Bilaga 1 (1/5)

Författare Titel Årtal Syfte Metod Huvudresultat

Acton G.

Yauk, S.

Hopkins, B.

Mayhew, P.

Increasing social

communication in

persons with dementia.

2007

Att undersöka om

individanpassad

kommunikation (sätt att

underlätta

kommunikationen för en

person med demens) är

effektivt för

kommunikationen.

Metod: Kvalitativ

Intervju med varje

boenden.

Målet var att engagera en

boende i en 15 min

konversation.

Antal deltagare: 10

varav en man.

Individanpassad

kommunikation gav bättre

resultat än den ”vanliga”

kommunikation som

användes för alla oavsett

behov.

Cunningham, J.

Williams, K.

A Case Study of

Resistiveness to Care

and Elderspeak.

2007

Hur personen med

demens reagerar när

sjuksköterskan använder

barnspråk som en

kommunikationsstrategi.

Metod: Kvalitativ

Filmade deltagarna för att

observera reaktionerna

som uppstod.

Antal deltagare: 13

Det visade sig vara

effektivt att tala med

personer med demens som

att de vore ett barn. Detta

för att de fick en förstålse

av konversationen som

sjuksköterskan och

personen med demens

förde mellan varandra.

4

(2/5)

Författare Titel Årtal Syfte Metod Huvudresultat

de Medeiros, K.

Saunders, P.

Doyle, P.

Mosby, A.

Haitsma, K.

Friendships among

people with dementia

in long-term care

2011

Hur vänskapen påverkar

personer med demens

Metod: Etnografisk

studie, under 6 månader.

Antal deltagare: 31, (21

kvinnor och 10 män)

Kommunikation är ett

viktigt redskap för att bilda

vänskap.

Götell, E

Brown, S.,

Ekman, S-L,.

The influence of

caregiver singing and

background music on

vocally expressed

emotions and moods in

dementia care: A

qualitative analysis

2007

Ta reda på hur personer

med demens reagerar och

uttrycker sig när

bankgrundsmusik spelas

under omvårdnad av

morgonrutiner.

Metod: Kvalitativ.

Observerade när

sjuksköterskan tog hand

om patienten under

morgonrutinerna hjälp av

bakgrundsmusik

Antal deltagare: 24

Musiken har en stor

inverkan för personer med

demens. Används musik

som personer med demens

är uppväxta med så blir det

en positiv reaktion, till

exempel: kommunicerade

med sjuksköterskan.

Malmstål-Hammar, L.,

Emami, A.,

Engstöm, G.,

Götell, E.

Communicating

through caregiver

singing during

morning care situations

in dementia care

2010

Beskriva hur personer

med demens och deras

sjuksköterskor uttrycker

verbal och icke-verbal

kommunikation samt har

ögonkontakt med

personen, under

morgonrutinerna utan

musik i bakgrunden samt

med musik spelande

under tiden arbetet

utförs.

Metod: Kvalitativ

Observationsstudie i hur

morgonrutinerna sköt

med hjälp av musik på

två vårdboende

Antal deltagare: 16 (10

patienter med demens

samt 6 sjuksköterskor).

Personen med demens

blev mer aktiv i

kommunikationen både

verbalt och ickeverbalt.

Personen med demens

sjöng med sjuksköterskan

och tillsammans skapade

de en nära vårdrelation.

5

(3/5)

Författare Titel Årtal Syfte Metod Huvudresultat

Murphy, J.

Gray, C.M,

Achterberg, T.

Wyke, S.

Cox, S.

The effectiveness of

the Talking Mats

framework in helping

people with dementia

to express their views

on well-being

2010

Den demensdrabbade

kommer i ett tidig sked

drabbas av

kommunikationssvårigheter.

Ett kommunikationsverktyg

som heter Talking mats har

utformas och syftet är att se

om verktyget underlättar

kommunikationen för

personer med demens.

Metod: intervjuer under

fyra besökstillfällen. Det

var både ostrukturerade

och strukturerade frågor.

Antal deltagare: 31

Talking Mats har vistas sig

vara ett verktyg som

förbättra

kommunikationen för

personer med demens.

Okumura, Y.

Tanimukai, S

Asada, T.

Effects of short-term

reminiscence therapy

on elderly with

dementia: A

comparison with

everyday conversation

approaches

2008

Jämföra

vardagskommunikationen

med Reminisansterapi.

Metod: Gruppsamtal en

timme/vecka, under fem

veckor.

Antal deltagare: 16,

endast kvinnor.

Reminiscens terapi har

visats sig vara effektiv än

det vanliga vardags

kommunikation för

personer med demens,

både när det gäller verbal-

och icke verbal

kommunikation.

Perry, J.

Galloway, S.

Bottorff, J.L

Nixon, S.

Nurse – patient

communication in

dementia

2005

Undersöker användningen

av olika samtalsstrategier

för personer med demens.

Metod: Kvalitativ

design. Gruppsamtal

Antal deltagare: 8

kvinnor med demens,

från olika vårdhem.

Kommunikationsstrategier

är en effektiv metod för att

underlätta sampelet mellan

en person med demens och

sjuksköterskan.

6

(4/5)

Författare Titel Årtal Syfte Metod Huvudresultat

Russell, C.

Timmons, S.

Life story work and

nursing home

residents with

dementia

2009

Visa att kommunikation

och förståelse är möjligt,

genom att personer med

demens får berätta om sitt

liv.

Metod: Kvalitativ.

Intervjuer under 45 min

där personer med demens

skulle besvara frågor så

som: ”hur är det med dig”

och ”berätta lite om dig

själv”.

Antal deltagare: 5

Berättelserna som

deltagarna delade med sig

visade att de förstod

frågorna som ställdes samt

att de började kommunicera

om livet som varit.

Deltagarna berättade fem

olika berättelser om kärlek

och deras uppväxt

Small, J.,

Gutman, G.,

Makela, S.,

Hillhouse, B.

Effectiveness of

Communication

Strategies Used by

Caregivers of Persons

With Alzheimer’s

Disease During

Activities of Daily

Living

2003

Tio rekommenderade

kommunikationsstrategier

ska undersökas samt

undersöka hur de

användas för personer

med demens.

Metod: Kvalitativ

Observerade hur personer

med demens reagerade på

dessa

kommunikationsstrategier

Antal deltagare:18

.

De

kommunikationsstrategierna

som var mest effektiva för

personer med demens var:

kommunicerade med enkla

och kortfattade meningar.

Långa konversationer hade

en negativ effekt.

7

(5/5)

Författare Titel Årtal Syfte Metod Huvudresultat

Ward, R.

Vass, A.A.,

Aggarwal, N.

Garfield, C.,

Cybyk, B.

A different story:

exploring patterns of

communication in

residential dementia

care

2008

Observera

kommunikationen för

personer med demens och

hur den fungerar i deras

vårdsituation samt

uppmärksamma vilka

prioriteringa

vårdpersonalen gör, när det

gäller omvårdnaden för

personer med demens.

Metod: Kvalitativ design.

Intervjuades med

strukturerade frågor samt

blev videoinspelade.

Antal deltagare: 123

deltagare (96 kvinnor &

28 män). Deltagarna var

slumpmässigt utvalda.

Ett stor antal av de boende

som umgicks på de

gemensamma ytorna,

ingick i en social

gemenskap med övriga

boende och

sjuksköterskorna. Detta

gav ett resultat på att

kommunikationen

förbättrades.

Wheeler, N.

Oyebode, j.

Dementia care 1:

person centred

approaches help to

promate effective

communication.

2010

Vilken syn personalen hade

på

kommunikationssvårigheter

samt hur de hanterade

detta.

Metod: Kvalitativ

Antal deltagare: 36

Belyste reminiscensens

betydelse för personer

med demens.