kriminologiska institutionen/menu/... · domstols- och förundersökningsprotokoll. efter urval och...

Kriminologiska institutionen

Tre värdetransportrån

en studie av gärningsmännens relationsstrukturer utifrån ett nätverksanalytiskt perspektiv

D-uppsats i kriminologi Vårterminen 2007

Lena Bergfors och Marita Brandel

2

Sammanfattning

Med anledning av det ökade antalet värdetransportrån under 2000-talet, bildades en polisiär

aktionsgrupp som fick till uppgift att bekämpa brottstypen. Aktionsgruppen använder i sin

kartläggning av brotten nätverksanalytisk metod vilket är en metod som har börjat användas

allt mer även inom kriminologisk forskning. Syftet med uppsatsen är att studera

nätverksstrukturerna d.v.s. relationerna mellan individer som var åtalade för tre

värdetransportrån. Uppsatsens frågeställningar behandlade dels frågan om huruvida de tre

gärningsmannagrupperna var länkade till varandra, dels om det fanns likheter respektive

skillnader mellan de tre brotten ur ett nätverksperspektiv samt om nätverken skapade brotten

eller om brotten skapade nätverken. Som teoretisk bakgrund har Edwin Sutherlands teori om

differentiella associationer och Ron Akers teori om differentierad respons använts med tanke

på deras teser om inlärning genom interaktion och social respons. Även Mark Granovetters

sociologiska teori ”De svaga bandens styrka” har använts utifrån dess resonemang om svaga

länkars betydelse för förändring och utveckling inom grupperingar. Dessutom har

socialpsykologisk forskning som rör gruppsykologi hänvisats till utifrån att nätverk är

uppbyggda av relationer individer emellan. Det material som uppsatsen grundar sig på är

registerdata från Rikskriminalpolisen och Kriminalvårdsstyrelsen och dokument bestående av

domstols- och förundersökningsprotokoll. Efter urval och avgränsningar uppgick antalet

individer åtalade för rånen till 32, vilka benämndes som primäraktörer. Ytterligare 155 direkt

länkade personer till primär-aktörerna kartlades och benämndes som sekundäraktörer. Den

totala populationen uppgick därmed till 187 individer. Nätverksanalytisk metod har använts

för att definiera relationerna och länkarna samt för att presentera resultatet i grafer och

tabeller. Resultatet visar att de tre rånbrotten är sammanlänkade genom kontakter på

individnivå. Vid en jämförelse av attribut d.v.s. bostadsort, ålder m.m. kopplade till primär-

aktörerna, kan det konstateras att de präglas av likheter. En försiktigt dragen slutsats var att i

ett av rånen var det nätverket som genererade brottet och i ett annat var det brottet som

genererade nätverket. Trots ett konstaterande att information om relationernas kvalitativa

egenskaper är bristfällig och att materialet präglas av en viss osäkerhet och begränsning, anses

syftet med uppsatsen vara uppfyllt. Då bearbetningen av materialet gav viss

överskottsinformation i form av uppgifter som faller utanför uppsatsens avgränsningar,

presenterades denna i en avslutande epilog.

3

Innehållsförteckning:

1. Inledning 4

1.1 Syfte och frågeställningar 5 1.2 Disposition 5

2. Teori 6

2.1 Tidigare forskning 10

3. Material, urval och avgränsningar 15

3.1 Dokumenten 15 3.1.1 Primärpopulationen 16 3.2 Registerdata 16 3.2.1 Sekundärpopulationen 17 3.3 Materialdiskussion 18

4. Metod 20

4.1.1 Aktörerna 21 4.1.2 Grupperna 22 4.1.3 Relationerna 22 4.1.4 Nätverken 22 4.1.5 Attributen 23 4.2 Analys av dokumenten 23 4.3 Metoddiskussion, validitet och reliabilitet 24 4.4 Etiska överväganden 26

5. Resultat 28

5.1 Nätverksgrafer för A-rånet 29 5.1.1 Attributen för A-rånets aktörer 31 5.2 Nätverksgrafer för B-rånet 33 5.2.1 Attributen för B-rånets aktörer 36 5.3 Nätverksgrafer för C-rånet 37 5.3.1 Attributen för C-rånets aktörer 39 5.4 Primäraktörernas tidigare avtjänade straff tillsammans 40 5.5 Nätverksgraf för det totala nätverket 41 5.5.1 Sammanställning av attribut för primäraktörerna i de tre rånen 42

6. Diskussion 44

7. Epilog 56

Referensförteckning 58

4

1. Inledning

Med anledning av de senaste årens ökande antal värdetransportrån, tillsatte Rikspolisstyrelsen

år 2005 en nationell aktionsgrupp mot denna brottstyp, vilken placerades på

Kriminalpolisenheten inom Rikskriminalpolisen i Stockholm och fick arbetsnamnet Nickel.

Aktionsgruppen använder i sitt arbete nätverksanalys som metod för att kunna koppla

individer till varandra i syfte att bevisa delaktighet i brott och för att ta fram metoder för att

förhindra framtida värdetransportrån.1 I polisens arbete är dock individen och dennes

specifika roll och gärning central.

Nätverksanalys är också en vetenskaplig forskningsmetod som har utvecklats och använts

inom flera olika discipliner och som har kommit att bli alltmer vanlig även inom forskning

med en kriminologisk ansats. Exempelvis har Jerzy Sarnecki genomfört en omfattande studie

om kriminella ungdomars nätverk i Stockholm.2 Metoden i arbetet möjliggjorde en studie av

ungdomars nätverk avseende bland annat relationers varaktighet och betydelse. Sarnecki

diskuterar även nätverken utifrån olika aspekter exempelvis val av medbrottslingar avseende

kön, etnicitet, ålder och bostadsort. Även Lena Roxell har använt sig av metoden i sin

avhandling om fängelsenätverk3 där nätverksanalys har använts för att studera eventuellt

medbrottslingsskap efter gemensam vistelse på kriminalvårdsanstalt.

Uppsatsen innefattar en studie av de nätverksstrukturer som gärningsmannagrupper

inblandade i värdetransportrån bildar. Genom att bearbeta det material som ligger till grund

för den här studien, avser uppsatsen att leda till en förståelse för hur nätverk kring denna

brottstyp kan bildas, hur det är strukturerat, vad olika gärningsmannagrupper inblandade i

värdetransportrån kan ha gemensamt och vad som eventuellt skiljer dem åt ur ett

nätverksperspektiv. Tre uppklarade rån utgör de händelser varifrån information om 32 åtalade

personer har hämtats, vilka i sin tur utgör den här uppsatsen huvudpopulation från vilken

nätverksstudien har sin utgångspunkt. Mot bakgrund av polisens intensifierade insats mot det

ökande antalet värdetransportrån och mot att nätverksanalys som metod har introducerats

inom kriminologisk forskning, har ämnet i föreliggande uppsats valts.

1 http://www.polisen.se (2007)

2 Sarnecki, J (2001)

3 Roxell, L (2007)

http://www.polisen.se/

5

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande uppsats är att studera nätverksstrukturer, d.v.s. de mönster som

relationerna mellan individer bildar, för tre gärningsmannagrupper åtalade för

värdetransportrån.

Av syftet följer frågorna:

Är de tre brotten länkade till varandra genom sina respektive gärningsmannagrupper?

Finns det likheter respektive skillnader mellan de tre relationsstrukturerna kring

brotten utifrån ett nätverksperspektiv? Om så är fallet; vilka är dessa

likheter/skillnader? Ändrar sig nätverksstrukturerna beroende på varifrån uppgifter om

relationerna individerna emellan hämtas?

Utifrån att värdetransportrån anses vara mer svårhanterliga än andra grova rån ur

gärningsmannasynpunkt och därmed kräver en högre organisationsgrad4, uppkommer

ytterligare en intressant fråga:

Är det nätverket som har skapat brottet eller har brottet skapat nätverket?

1.2 Disposition

Inledningsvis har syfte och frågeställningar presenterats. Därefter följer Teori innehållande en

redogörelse för teorier som kan anses vara relevanta för studiens analys. Dessutom innehåller

avsnittet ett stycke om tidigare forskning med kriminologisk ansats genomförd med

nätverksanalytisk metod. Under avsnittet Material med urval och avgränsningar redogörs för

det material som ligger till grund för den här studien och för hur urval har gjorts samt för

materialets avgränsningar. Avsnittet avslutas med en materialdiskussion som bland annat

behandlar begränsningar och problem. Sedan följer avsnittet Metod. Där redogörs dels för

studiens tillvägagångssätt och dels för metodens begreppsdefinitioner. I metodavsnittet förs

även en metoddiskussion innehållande en diskussion om validitet och reliabilitet.

Metodavsnittet avlutas med ett stycke om etiska överväganden. Därefter redovisas Resultat

och uppsatsen avslutas med en Diskussion och en Epilog.

4 Brå (2004) s. 28 & 37

6

2. Teori

Nätverksanalys refererar till ett teoretiskt perspektiv såväl som till en metodologisk teknik.

Det teoretiska perspektivet anses dock vara obundet till metoden. Som teori studerar

nätverksanalysen interaktionen mellan sociala aktörer (individer eller organisationer/grupper

av individer). Den belyser även betydelsen av social interaktion mellan aktörer och dess

påverkan på deras beteende. 5 I ett nätverk diskuterar aktörer tillvägagångssätt, vilka beslut

som ska fattas, osv. Det kan klart påvisas att en påverkan existerar inom ett nätverk.6 En

struktur utvecklas som ett stadigvarande mönster av interaktion som kan påverka en mängd

beteenden såsom politiska beslutstaganden, samhällsförändringar, osv.7

Nätverksperspektivet kan anses ha stark koppling till den så kallade Chicagoskolans

teoretiska inriktning. Chicagoskolan utvecklades vid Chicagouniversitetet under 1920-talet

och har fått mycket stor betydelse för utvecklingen av den moderna kriminologiska

forskningen. Teorierna har sin grund i sociologisk forskning och utgår ifrån att brottslighet

främst är ett socialt inlärt beteende. En av Chicagoskolans fyra stora teoretiska inriktningar är

differentiella associationer som utformades av Edwin Sutherland i slutet av 30-talet.

Differentiell association refererar till de individer och grupper av individer, primärgrupper

såsom familj och vänner likväl som sekundärgrupper exempelvis kollegor, vilka en individ

identifierar sig med och interagerar med.8 Teorin är uppbyggd på ett antal teser som förklarar

den process som leder till att en individ begår brottsliga handlingar. Dessa teser innefattar

bl.a. följande:

Brottsligt beteende är inlärt beteende.

Inlärning av brottsligt beteende sker i interaktion med andra individer.

Lejonparten av inlärningen av brottsligt beteende sker i sociala sammanhang där

relationer mellan individer är nära och personliga.

Inlärning av brottsligt beteende innefattar; a) Tekniker att begå brott. Vid vissa tillfällen är

dessa mycket komplicerade och andra gånger är det mycket enkla b) Specifika motiv,

drivkrafter, rationaliseringar och attityder till den aktuella brottsligheten.

5 Short & Huges (2006) s. 99

6 ibid. s. 102

7 ibid. s. 100

8 Akers & Jensen (2003) s. 40

7

Den process som leder till inlärning av brottsligt beteende, genom individens anknytning

(association) till brottsliga respektive icke-brottsliga beteendemönster, innefattar samma

mekanismer som är inblandade i andra typer av inlärning.9

En individs anknytning formas utifrån den allmänna sociala kontext han eller hon lever i. Ett

barn får sin plats i den familj det tillhör. Den självklara anknytning ett barn får till sina övriga

familjemedlemmar (främst föräldrar) och de beteenden barnet får inlärt från sin familj/sina

föräldrar, påverkar givetvis barnet på ett grundläggande plan. Eftersom familjer och familjeliv

kan se väldigt olika ut, får olika barn/individer naturligtvis anknytning till olika slags

familjemiljöer och lär in olika former av beteenden. Var familjen har sin bostad beror på en

mängd olika variabler där familjens ekonomiska status är en betydelsefull sådan. I ett område

där exempelvis invånarna generellt sett har låga inkomster och arbetslösheten är hög, tenderar

brottsligheten även att vara högre än i bostadsområden där dessa faktorer är omvända. Vidare

skapas det exempelvis olika förutsättningar för interaktion, inlärning och umgänge med olika

slags individer och grupper av individer beroende på den sociala kontext en individ växer upp

och vistas i. Många är de variabler som tillsammans påverkar och formar en individs

anknytning till olika slags miljöer, människor och beteenden.10

Således även till kriminella

sådana.

Vad som sker under interaktionen med andra människor menar Sutherland, är att individen

själv tar aktiv ställning för alternativt emot den rådande samhällsordningen samt lagens

stadgar. Liksom sina övriga kollegor vid Chicagoskolan anser Sutherland att brottsligt

beteende är kulturellt överförbart.

Ron Akers (1985) hävdar även han att brottsligt beteende är inlärt och att inlärningen sker i

olika former av sociala situationer. Han har emellertid utvecklat Sutherlands teori om

differentiella associationer i en mer behavioristisk, inlärningspsykologisk inriktning sprungen

ur psykologen Skinners inlärningsteori. Akers teori differentierad respons (differential

reinforcement), ligger i linje med differentiella associationer, och beskriver hur olika typer av

beteenden genererar olika sorters social respons. Omgivningens reaktion på ett visst beteende

påverkar sannolikheten för att beteendet ska upprepas. Negativ respons minskar sannolikheten

9 Sutherland & Cressey (1955) s. 77-78

10 ibid. s. 79

8

för upprepning medan positiv respons istället ökar sannolikheten. Akers menar att olika

beteenden kan få stöd eller klandras under olika omständigheter. Enligt Akers är

sannolikheten för inlärning av ett beteende som störst i de fall förstärkningen (d.v.s.

reinforcement) av det aktuella beteendet kommer från dem som står individen allra närmast

exempelvis familj eller vänner.11

Mark Granovetter (1973) har formulerat den sociologiska teorin The Strength of Weak Ties

som beskriver svaga länkars betydelse för förändring och utveckling inom grupperingar. En

individs ytliga relationer, så kallade ”bekanta” (d.v.s. svaga länkar) är mindre socialt

involverade i varandra än vad en individs nära relationer (starka länkar) är med varandra. Den

grupp individer bestående av en person och hans/hennes ytliga bekanta utgör ett socialt

nätverk med låg densitet (d.v.s. ett nätverk i vilket många av de möjliga relationerna saknas).

Det är, som redan konstaterats, få av personens ytliga bekanta som sinsemellan känner

varandra. Det sociala nätverk samma person har med sina nära vänner blir på omvänt sätt ett

nätverk med hög densitet där de flesta av personerna har kontakt varandra emellan (d.v.s.

många av de möjliga relationerna finns representerade). I det först beskrivna nätverket, är det

högst troligt att de ytliga bekanta till honom/henne på sina egna håll har sociala nätverk med

hög densitet bestående av nära vänner, d.v.s. vilka är starkt länkade. Personens svaga länkar

till sina ytliga bekanta blir således, enligt Granovetter, inte främst triviala

bekantskapsrelationer utan får avsevärt större betydelse än så. De blir viktiga broar mellan

olika nätverk av vänner med hög densitet, d.v.s. broar mellan starkt sammanhållna nätverk.

Dessa olika sociala nätverk med hög densitet skulle med största sannolikhet inte vara länkade

till varandra om det inte vore för förekomsten av svaga länkar (ytliga bekanta).12

Styrkan i relationer kan definieras utifrån flera olika faktorer i kombination såsom den tid

relationen existerat, den emotionella intensiteten i relationen, graden av intimitet personerna

emellan (t.ex. ömsesidigt förtroende) eller varaktighet. Inom en grupp individer där

relationerna är starka och strukturen sammanhållen begränsas inflödet av ny information och

nya influenser. Vidare, menar Granovetter, så blir ett socialt system som saknar svaga länkar

fragmenterat och informationsflöde och spridning av nya idéer trögflytande. Granovetter

anser att genom att placera fokus på de svaga länkarna, d.v.s. de länkar med avsaknad av vad

11

Akers & Jensen (2003) s. 40 12

Granovetter, M (1983) s. 201-202

9

som ovan beskrivs som kriterier för starka dito, får man ett verktyg för att kunna koppla

kunskap om relationer på individnivå (inom olika grupperingar) till att få en ökad förståelse

för och övergripande bild av sociala mönster på strukturell nivå.13

Granovetter påpekar

emellertid att nätverksanalytisk metod som statistiskt analysredskap behöver kompletteras

med en systematisering av frågor om hur nätverk utvecklas och förändras för att kunna bli ett

kraftfullt instrument för analyser av sociala strukturer.14

Inom socialpsykologin finns en mängd forskning som rör grupper av individer, deras

dynamik, beteende och påverkan på samt betydelse för den enskilde individen. Marvin Shaw,

forskare på främst gruppdynamikens område, menar att gemensamt för alla former av grupper

är den interaktion som sker gruppmedlemmarna emellan. Han definierar följaktligen en grupp

som två eller fler individer som interagerar med och influerar varandra. Grupper bildas av vitt

skilda anledningar; för att möta enskilda individers behov av känslan av tillhörighet, för att ge

och få information, för att nå mål, för att utöva ett intresse, osv.15

En typ av beteende som kan

uppstå hos medlemmar i en gruppkonstellation benämns som Free Riders och handlar om att

individen drar nytta av gruppen men själv ger väldigt lite tillbaka till gruppkonstellationen.

Individen vet att hans/hennes individuella till gruppen bidragande insats eller ansträngning

inte är direkt mätbar och anstränger sig därför inte i någon högre utsträckning för gruppens

vinnings skull utan låter övriga medlemmar av gruppen ”göra jobbet”. En person med ett

sådant beteende benämns således som en Free Rider.16

Ett annat socialpsykologiskt begrepp

gällande gruppdynamik är deindividualisering. När människor samlas i grupper kan själva

gruppdynamiken få den enskilde individen emotionellt engagerad i den samlade gruppens

emotionella engagemang på ett sätt där individen förlorar sin självmedvetenhet och

självvärdering. Detta uppstår i gruppsituationer där en förväntan finns på den enskilde

individen att anamma gruppens normer och värderingar, oavsett om de är bra eller dåliga. I

vissa gruppsituationer blir således individen mer benägen att släppa sina egna normer,

värderingar och sin känsla av egen identitet till förmån för gruppens normer och en känsla av

gruppidentitet. Individen är delaktig i något som är större än han/hon själv.17

13

Granovetter, M (1973) s. 1360-1361 14

Granovetter, M (1983) s. 229 15

Shaw, M i Myers, D (2002) s. 282 16

ibid. s. 291 17

ibid. s. 295

10

Vidare så har socialpsykologiska forskare kunnat konstatera att en grupp av människor

tenderar att anta en förstärkt, mer överdriven inställning till saker än vad den ursprungliga

genomsnittliga inställningen är hos var och en av gruppens medlemmar. Detta beteende kallar

forskarna Group Polarization vilket uppstår främst genom interaktion och diskussion i

gruppen. Genom gruppens diskussioner förs olika åsikter och idéer fram vilket ger den

dominerande åsikten störst fördel. Starka argument får den enskilde individen att skifta sin

egen inställning. Likaså ökar individens tendens att förändra sin inställning om han/hon tar

aktiv del i gruppens diskussioner snarare än om han/hon intar en mer passiv, lyssnande roll.18

Gruppolariseringen uppstår även genom människors jämförelse med andra. Leon Festinger

har i sin teori om Social Comparison förklarat att det är ett högst mänskligt beteende att

värdera sina egna åsikter och förmågor genom att jämföra sig själv med andra. Vi blir mest

påverkade och övertygade genom jämförelsen med människor i vår egen referensgrupp d.v.s.

den grupp av individer som vi identifierar oss med. Således konstateras att vår önskan om att

vara omtyckta och accepterade av gruppen kan få oss att uttrycka starkare åsikter när vi

märker att andra gruppmedlemmars sätt att se på saker överensstämmer med vårt eget.19

2.1 Tidigare forskning

Brottsförebyggande rådet (Brå) har genomfört en studie om värdetransportrån (2004) i

Sverige under 1990-talet. Enligt Brå:s definition är värdetransportrån ett direkt rån mot person

som befordrar värde till eller från värdetransportfordon eller direkt rån mot

värdetransportfordon.20

Denna brottstyp infördes i brottsstatistiken år 1994 och den brottsnivå

som statistiken visar, kan antas återspegla den verkliga då den dolda brottsligheten för den här

typen av brott är mycket liten och oförändrad över tid .21

Värdetransportrån är en typ av brott

som i princip undantagslöst begås av en grupp, två eller fler, gärningsmän tillsammans.22

Uppklarningsprocenten gällande denna brottstyp kan sägas vara hög då ungefär vart tredje

anmält rån mellan åren 1990 och 2000 klarades upp.23

Under samma tidsperiod kunde det

konstateras att vapen hade använts i 96 % av rånen24

och att fysiskt våld hade brukats i 32 %.

18

Festinger, L i Myers, D (2002) s. 305 19

Myers, D (2002) s. 306 20

Brottsförebyggande rådet (2004) s. 13 21

ibid. s. 11 22

ibid. s. 19 23

ibid. s. 12 24

ibid. s. 7

11

Det grova våldet var således vanligare än i andra typer av rån exempelvis bank- och postrån.25

Under perioden mellan år 1990 och år 2000 anmäldes 212 värdetransportrån,26

ett

anmälningsantal som nästan fördubblades under en halverad period mellan år 2000 och år

2005 då 412 anmälningar gjordes av brottstypen.27

Mellan åren 1998 och 2005 har

värdetransportrånare kommit över drygt 500 miljoner kronor.28

Jerzy Sarnecki har använt nätverksanalytisk metod i sin forskning om kriminella

ungdomsnätverk i Stockholm mellan åren 1991-1995. Studien omfattar drygt 22 000 individer

misstänkta för ca 29 000 brott. Genom nätverksanalys har han möjliggjort studier av

kontakter, sociala band, interaktion och differentiella associationer. Sarneckis studie

behandlar en mängd olika aspekter av de kriminella nätverken, däribland varaktighet i

relationerna individerna emellan, valet av medbrottslingar avseende kön, etnicitet, ålder,

bostadsort och tidigare brottslighet. Studien diskuterar även eventuell påverkan av

samhällsinterventioner gentemot populationen i fråga.29

Det viktigaste resultatet av studien,

menar Sarnecki, är upptäckten av ett centralt nätverk av ungdomsbrottslingar i Stockholm.

Individerna i nätverket är antingen direkt eller indirekt länkade till varandra med ett

gemensamt syfte att begå brottsliga handlingar. Gällande valet av medbrottslingar, menar

Sarnecki att utifrån studiens kontext är det inte helt enkelt att tala om detta som ett val i

begreppets egentliga mening, vilken utgår från att den enskilde individen har möjligheten att

göra fria val. Det förhåller sig på det sistnämnda sättet i många kriminella situationer, medan

det fria valet av medbrottslingar kan vara avsevärt begränsat i andra. Det är långt ifrån

ovanligt att ett större antal individer deltar i en brottslig handling utan att någon av dem har

gjort ett aktivt val av medbrottslingar. Ett sådant exempel kan vara när en individ beslutar sig

för att delta i någon form av omfattande störning av allmän ordning (exempelvis en stökig

demonstration med inslag av skadegörelse). Individen har i en sådan situation ingen möjlighet

att välja vilka andra individer som kommer att delta, d.v.s. agera som hans/hennes

medbrottslingar. Sarnecki konstaterar att begreppet val rörande medbrottslingar i denna studie

måste förstås utifrån ett betydligt vidare perspektiv än vad den vanliga tolkningen av

25

ibid. s. 24 26

ibid. s. 13 27

http: //www. Bra/statistik 28

http://www.polisen.se (2007-05-04) 29

Sarnecki, J (2001)

12

begreppet innebär.30

Detta nätverk kopplar samman majoriteten av de mest kriminella

ungdomarna i Stockholm samt de ungdomar som har störst sociala problem. De relationer

detta centrala nätverk är uppbyggt av visar sig emellertid vara mycket kortlivade, vilket gör

att det inte kan anses utgöra en rationellt fungerande struktur av ett organiserat eller

semiorganiserat kriminellt nätverk i den undre världen. Vidare kan man av dessa

undersökningsresultat konstatera att den typ av gängstruktur som är beskriven som relativt

vanligt förekommande i storstadsområdena i USA, inte existerar på samma sätt i Stockholm.

Sarnecki menar emellertid att huruvida man av undersökningsresultaten bör dra slutsatsen att

det inte finns några kriminella gäng i Stockholm är avhängigt det val av definition av

kriminella gäng man använder sig av.31

Lena Roxell har i sin avhandling Fångar i ett nätverk? Fängelser, interaktioner och

medbrottslingsskap (2007) studerat förekomsten av fängelsegäng på de svenska anstalterna.

Hon har undersökt hur fångar skapar kontakter/relationer på fängelser och i vilken

utsträckning de har betydelse för framtida gemensam brottslighet. Med hjälp av

nätverksanalys har hon studerat medbrottslingsskap (co-offending) för individer som är

klassificerade som gängmedlemmar. Studien innefattar både kvinnor och män intagna på

anstalt. 32

I avhandlingens resultat konstateras att det är relativt ovanligt att fångar begår brott

tillsammans efter en gemensam fängelsevistelse. I den mån de blir medbrottslingar, skiftar

orsakerna till detta. I vissa fall handlar det helt enkelt om brottstypens betydelse. För vissa

brottstyper krävs det att man är flera för att kunna genomföra brottet, man är således beroende

av andra. En annan anledning kan vara immateriella behov d.v.s. psykologiska och sociala.

Det framkommer i studien att vissa av individerna för att bli accepterade av den grupp

individer de interagerar med, tvingats att begå brott. Detta är emellertid, menar Roxell, inte ett

medbrottslingsskap i avhandlingens egentliga mening, då individen begått brottet för någon

annans räkning. Vidare framgår det att vissa sökt sig till grupperingar/gäng under

anstaltsvistelsen för att tillgodose sitt immateriella behov av att tillhöra något. Ofta har dessa

individer saknat exempelvis familj eller en manlig förebild.33

I sin avhandling Tre aspekter på brottsliga nätverk: supporterbråk, etnicitet och genus har

Tove Pettersson (2002) bland annat genomfört två studier som har det gemensamt att de

utförts med samma metodologiska ansats för att studera brottsligheten, nämligen

30

ibid. s. 51 31

Sarnecki, J (2001) s. 159-160 32

Roxell, L (2007) s. 8 33

ibid. s. 124-125

13

nätverksanalys. Det övergripande syftet med avhandlingen är tveeggat, dels att bringa klarhet

i frågan om nätverksanalys som metod kan bidra med något till den kriminologiska

forskningen, men även att använda nätverksanalys i relation till olika slags data och

forskningsfrågor för att kunna illustrera vad metoden har att erbjuda och vilka begränsningar

den kan tänkas ha.34

Huvudsyftet med den första delstudien, Supporterstudien, är att

undersöka den kriminella belastningen hos de supportrar i Stockholm som polisen anser vara

mest våldsbenägna, samt att undersöka vilka dessa individer begår brott tillsammans med.35

Den andra studien i avhandlingen, Etnicitetsstudien, har som syfte att undersöka den etniska

strukturen av grupper av ungdomar misstänkta för våldsbrott samt även att undersöka den

etniska bakgrunden hos de individer som blivit offer för dessa våldsbrott. Resultaten visar att

etnicitet verkar ha liten betydelse för vem ungdomarna väljer att begå våldsbrotten

tillsammans med, likaledes mot vem. Det är snarare så att det är strukturella faktorer såsom

bostadssegregation vilket ger olika etniska områden, som påverkar den etniska

sammansättningen av de grupper av ungdomar som begår våldsbrott.36

Resultatet av studien i

sin helhet visar att nätverksanalys är en mycket lämplig metod att använda för de typer av

undersökningar som ingår i avhandlingen, konstaterar Pettersson. Nätverksanalytisk metod

har, menar Pettersson, gjort det möjligt att få en generell bild av strukturen hos de i studien

undersökta grupperna, men också en mer detaljerad kunskap om dessa grupper som utifrån en

annan metod inte skulle vara möjligt att få.37

Det finns vissa problem som Pettersson upplever

med nätverksanalys som metod i sin avhandling. Ett problem är att materialet är kvantitativt,

vilket inte enbart ger samma problem som andra kvantitativa undersökningar, utan det uppstår

även ett problem som rör användandet av nätverksanalytisk metod och handlar om det faktum

att metoden analyserar relationer. Just relationer ger en koppling till kvalitativa innebörder

vilket inte andra kvantitativa material gör på samma sätt. För att hantera detta, menar

Pettersson, krävs tydlighet runt vad relationerna består av. Vidare bör man undvika egna

övertolkningar av betydelsen av dessa relationer. Vidare belyser Pettersson ett annat problem

kopplat till datamaterialets kvantitativa karaktär. Vissa aspekter är svåra att studera djupare

enbart med nätverksanalytisk metod som verktyg. Pettersson anser att intervjuer skulle vara

ett värdefullt komplement i studierna som ingår i hennes avhandling. Slutligen tar hon även

upp problem med nätverksanalys på ett mer generellt plan. Ett sådant problem är att metoden

kräver persondata, vilket kan vara svårt och arbetskrävande att få fram. Likaså finns det etiska

34

Pettersson, T (2002) s. 173 35

ibid. s. 175-176 36

ibid. s. 178-179 37

ibid. s. 183-184

14

problem runt insamlande, lagring och bearbetning av persondata. Det datamaterial Pettersson

själv hanterat i sin avhandling är, menar hon, inte helt oproblematiskt att använda ur en

integritetsaspekt. Pettersson konstaterar att som alltid är metodens lämplighet och

användbarhet beroende av syftet med studien, men att nätverksanalys på ett tydligt sätt kan

frambringa kunskap som inte är möjligt att förvärva på annat sätt än just genom denna

metod.38

38

ibid. s. 171-172

15

3. Material, urval och avgränsningar

Materialet som ligger till grund för den här uppsatsen består av:

Dokument: Domstolsprotokoll och förundersökningsprotokoll tillhandahållna av

Rikskriminalpolisen i Stockholm och från tre tingsrätter. Dokumenten utgör

urvalskällan för uppsatsens primärpopulation.

Registerdata: Utdrag ur Allmänna spaningsregistret, Centrala brottsspaningsregistret

och Spaningsdirektiv/SPADI från Rikskriminalpolisen i Stockholm och från

Kriminalvårdsstyrelsen i Norrköping en förteckning över gemensam anstaltsvistelse

för det urval av gärningsmän som studien omfattar. Registerdata utgör urvalskällan för

uppsatsens sekundärpopulation.

3.1 Dokumenten

Ur ett arkiv hos rikskriminalpolisen gjordes ett urval av tre uppklarade brott.39

Två av dem

hade brottsrubriceringen ” Grovt rån” och ett ärende hade rubriceringen ”Försök till grovt

rån”. Härefter kommer de tre ärendena att benämnas som ”rånen”. Alla tre rånen var direkt

riktade mot värdetransportfordon och brotten begicks under 2000-talet. Valet av just dessa tre

ärenden styrdes utifrån att de var de första tre som återfanns i arkivet och som var uppklarade

vilket beskriver tillvägagångssättet för dokumenturvalet. Domstolsprotokollen för de tre

ärendena med tillhörande förundersökningsprotokoll har dels tillhandahållits av

Rikskriminalpolisen, dels där dokument har saknats eller inte varit kompletta, även inhämtats

från respektive tingsrätt. Ingen hänsyn i urvalsprocessen har tagits till om tingsrätternas

domar är överklagade hos högre instans eller inte, eftersom domsluten och eventuella

påföljder saknar egentlig relevans för den här uppsatsens syfte och frågeställningar.

Domstolsprotokollen, och i de här tre fallen även förundersökningsmaterialet, är offentliga

handlingar och innehåller uppgifter om de åtalades namn och personnummer vilket gjorde det

möjligt att utgå från ”kända” personer när deras respektive nätverk skulle sammanställas.

Ovan beskrivna dokument tillhandahåller vissa uppgifter om de åtalade personerna, dels

personalia men även andra uppgifter som framkommit vid polisförhör eller under

39

De betraktades som uppklarade utifrån att dom hade avkunnats i respektive tingsrätt vid urvalstillfället

16

domstolsförhandling exempelvis information om relationer mellan uppgiftslämnare och de

övriga åtalade i samma ärende.

3.1.1 Primärpopulationen

De tre aktuella ärendena kommer härefter att benämnas som A-rånet, B-rånet och C-rånet

(utan att därigenom rangordnas). För A-rånet åtalades nio personer, för B-rånet 14 personer

och för C-rånet nio personer. Det summerar till totalt 32 personer, alla män, som vi har valt att

kalla primäraktörer, vilka tillsammans utgör primärpopulationen. Detta utifrån att uppsatsens

nätverk har kartlagts med dem som utgångspunkt.

3.2 Registerdata

Den övervägande delen av informationen om primäraktörernas sociala nätverk, har hämtats ur

Allmänna spaningsregistret (ASP) vilket är polisens redskap för registrering, lagring och

återvinning av spaningsinformation. Det innehåller också uppgifter med anknytning till

misstänkta. Registret skall fungera som ett verktyg för polisens brottsbekämpande

verksamhet. Den information som läggs in i ASP kan exempelvis vara uppgifter om person,

fordon, organisation och andra uppgifter i notisform.40

För ASP gäller bestämmelserna i

Sekretesslagens 5:e kapitel 1§.41

Enligt gällande bestämmelser får registrering i ASP ske

endast då misstanke om brottslig verksamhet föreligger. Vidare så skall de aktuella

uppgifterna vara av särskild betydelse för brottsspaning. Misstanken kan avse fullbordad,

pågående, förberedd eller planerad brottslig verksamhet och behöver inte vara lika stark som

så kallad ”skälig misstanke” kräver. Beslut om vem/vilka som får registrera uppgifter i

systemet tas av respektive polismyndighet och uppgifter skall rensas bort när misstanke om

brott inte längre föreligger. Den rensningen ansvarar också polismyndigheten för. I övrigt

gallras registret maskinellt och uppgifter utgår därmed efter fem år.42

Uppgifter om person

40

Datahandboken, Intrapolissystemet. Kap. 1, s. 1 41

(1980:100) 42

Datahandboken, Intrapolissystemet. Kap. 2, s. 2

17

kan kvarstå även efter fem år förutsatt att ny, aktuell information lagts till. ASP är ett

personregister som förs med Datainspektionens tillstånd.43

Registerdata inhämtades även från Centrala brottsspaningsregistret (CBS) och från

Spaningsdirektiv (SPADI). CBS kan beskrivas som ett brottsspaningssystem som innehåller

uppgifter om anmälda brott, tillvägagångssätt, signalement, misstänkta mm. Registrets

uppdatering sker på lokal eller regional nivå med hjälp av information från

brottsplatsundersökningsprotokoll, brottsanmälningar och annan brottsinformation. Vad som

registreras i CBS beror på vilken information som finns tillgänglig vid uppdateringen och i

övrigt hur noggrann brottsbeskrivningen är.44

SPADI är Tullverkets spaningsregister som i

allt väsentligt liknar ASP.45

Sammanfattningsvis och förenklat om registren kan sägas att i

ASP registreras personer, i CBS registreras brott och SPADI är Tullverkets motsvarighet till

ASP. Ur dessa register har information om personkontakter inhämtas som komplement till de

som fanns registrerade i ASP.

3.2.1 Sekundärpopulationen

Ur ASP hämtades uppgifter om primäraktörernas kontakter med andra personer registrerade i

samma register. Kontakterna personerna emellan har konstaterats och därmed noterats genom

olika typer av spaningsåtgärder företrädesvis genom observationer. I det här skedet av

datainsamlingen fattades beslutet att stanna vid tre brottstillfällen med 32 primäraktörer då

antalet personkontakter direkt länkade till dem uppgick till 1321 stycken, vilket ansågs vara

en tillräckligt stor datamängd att hantera inom ramen för den här uppsatsen. De individer

d.v.s. de som befanns vara direkt kopplade till primäraktörerna, benämns härefter som

sekundäraktörer. Sammanfattningsvis kan sägas att beslutet om en avgränsning vid tre

brottstillfällen och vid att kartlägga endast de personer som befanns vara direkt länkade d.v.s.

ett steg ifrån primäraktörerna, har sin orsak i omfattningen av data. Att gå ut ytterligare ett

steg ifrån primäraktörerna till indirekta personkontakter kulle öka datamängden väsentligt.

Registermaterialet inhämtades i slutet av december 2006. På grund av femårsregeln för

maskinell rensning av registren, kunde information inhämtas fr.o.m. januari 2001. Den äldsta

43

Rikspolisstyrelsens författningssamling (2003:4) s. 1 44

Datahandboken, Intrapolissystemet, CBS s. 1 45

Datahandboken, Intrapolissystemet, SPADI s. 1

18

personkontakten registrerad i materialet var från den 11 januari 2001 och den senaste från den

22 november 2006. Vid en noggrann genomgång av materialet uppdagades ett antal

dubbelregistreringar av samma observationshändelse d.v.s. då en spaningsaktivitet resulterat i

en registrering i fler än ett av registren. Ett exempel på en sådan dubbelregistrering kan vara

att ett brott med två misstänkta gärningsmän först registrerats i CBS för brottet i sig och sedan

även i ASP för personregistrering. Efter en stickprovskontroll för att bekräfta att det var fråga

om dubbletter, rensades dessa bort ur materialet. Även de kontakter som registrerats efter

tidpunkterna för de aktuella rånen lyftes ur materialet då studien bl.a. avser att undersöka om

det fanns någon kontakt registrerad mellan personerna före de tre rånen. Efter dessa

utrensningar återstår 155 sekundäraktörer varav sex är kvinnor.46

Vad beträffar kvinnorna så

ger materialet ingen information om dem då de är, liksom övriga sekundäraktörer,

avidentifierade redan vid tidpunkten för urvalet från registerdata.

Då primär- och sekundärpopulationerna är sammanräknade, uppgår den totala populationen

som ligger till grund för den här studien till 187 personer.

Från Kriminalvårdsstyrelsen i Norrköping efterfrågades uppgifter om huruvida primär-

aktörerna avtjänat straff tillsammans före de aktuella rånen. Ett sådant register fanns att tillgå

vilket visade efterfrågad data fr.o.m. slutet av år 1999 t.o.m. januari 2007 då tillgång till

registret beviljades för den här studien. Anledningen till att uppgifter inte kunde erhållas från

tidigare år beror på att registret togs i bruk först vid årsskiftet 1999/2000. Även detta register

rensades från uppgifter tillkomna efter datumen för rånen. Dessa uppgifter kommer att

behandlas separat.

3.3 Materialdiskussion

Materialet har klara begränsningar. Alla uppgifter som inhämtats ur registerdata (med

undantag för Kriminalvårdsstyrelsens register) bygger på vad polisen vet om vilka relationer

personerna har. Om de har brutits eller tillkommit nya, för polisen okända och för registrering

relevanta kontakter, kan av uppenbara skäl inte kontrolleras. Registrens innehåll begränsas

också av restriktioner kring registrering av individer och av den maskinella gallring som sker

vart femte år. För en studie som den här är det sistnämnda ett problem då säkerligen ett antal

av de inblandade har funnits länkade till varandra tidigare men informationen om detta är som

46

Sekundärlänkarna är numrerade från 1 till och med 270 då numrering gjordes före utrensningar.

19

sagt inte längre tillgänglig. Dock kan man ställa sig frågan huruvida sådana uppgifter har

någon egentlig relevans om de inte samtidigt kompletteras med uppgifter om att relationerna

har präglats av någon slags regelbundenhet. En viss komplettering av uppgifterna

tillhandahålls dock av de inblandade själva genom deras egna utsagor vilka finns återgivna i

dokumenten. Kriminalvårdsstyrelsens information om gemensam anstaltsvistelse ger också

den en viss komplettering av data men även denna täcker en alltför kort tidsperiod för att

kunna betraktas som en tillfredsställande komplettering.

Sammanfattningsvis kan sägas att nätverkets storlek är starkt påverkade av den tidsperiod som

underliggande data täcker. Ju längre tidsperiod som undersöks, desto troligare är det att fler

personer länkade till varandra kommer att ingå i nätverket.47

47

Sarnecki, J (2001) s. 35

20

4. Metod

Det fundamentala med nätverksanalys är uppfattningen att interaktioner mellan aktörer skapar

mönster som påverkar aktörernas individuella beteende. Analys av ett sådant mönster säger

just ingenting om individen utan snarare kan den berätta om systemet som individen är med

och skapar.48

Med andra ord är nätverksanalytisk metod ett redskap för att upptäcka, beskriva

och analysera strukturer49

och dess styrka kan sägas vara den möjlighet som ges till att studera

hela relationsmönster av aktörer som tillsammans utgör en grupp. En grupp, enligt

Wasserman & Fausts (1994) definition, består av en begränsad uppsättning av aktörer som av

empirisk, konceptuell och teoretisk anledning behandlas50

som en begränsad uppsättning av

individer i en analys av ett nätverk.

För att försöka uppfylla uppsatsens syfte och besvara dess frågeställningar, har

nätverksanalytisk metod använts. Metoden fokuserar på enskilda individers nätverk såväl som

på totala, strukturella dito. Metoden går att kombinera med empiriska data och kan användas

för studier av vissa kriminologiska frågeställningar som exempelvis medbrottslighet. Vidare

så möjliggör nätverksanalytisk metod jämförelser mellan olika nätverk och kan besvara

frågan om det finns likheter eller skillnader51

vilket motiverar valet av metod för den här

uppsatsen.

Ett socialt nätverk består av ett antal aktörer och identifieringen av relationerna mellan dem. I

nätverksanalys kan en aktör representera en mängd olika varianter av data som exempelvis en

individ, en organisation eller en nationalstat d.v.s. små eller riktigt stora enheter.52

I de fallen

då en aktör inte visar sig ha någon påvisad relation till någon annan aktör och därmed inte

finns i nätverket, benämns denne som isolat. Det är dock viktigt att notera att en aktör som är

refererad till som isolat, mycket väl kan ingå i ett nätverk om analysen görs utifrån en ny

synvinkel53

eller utifrån en annan del av underliggande material.

De interaktionsband som finns mellan uppsättningen av aktörer i grupperna benämns som

relationer. Vänskapsband och formella diplomatiska band mellan nationer kan utgöra exempel

48

Short & Huges (2006) s. 88 49

ibid. s. 102 50

vår kursivering 51

Sarnecki, J (2001) s. 168 52

Wasserman & Faust (1994) s. 37 53


21

på definierade relationer. Värt att notera är, att en relation refererar till en given typ av band

mellan aktörspar i en specificerad aktörsgrupp.54

Relationen mellan två aktörer illustreras med

en länk.55

Det kan finnas länkar mellan olika grupperingar i nätverk som är att betrakta som

kritiska utifrån att det är just dessa länkar som gör att grupper har kontakt och därmed ingår i

nätverket. Dessa länkar benämns som bryggor. Om en sådan brygga avlägsnas så uppstår två

grupper som inte har kontakt med varandra. Man kan värdera hur väl sammanhållen en

nätverksgraf är utifrån antalet länkar som måste avlägsnas för att helt bryta kontakten mellan

olika grupperingar.56

Ett matematiskt mått för ett nätverks sammanhållning är Densitet vilket

är ett mått på relationen mellan antalet länkar mellan aktörer som återfinns i grafen och antalet

möjliga länkar d.v.s. nätverkets täthet. Om alla möjliga länkar mellan aktörer i en graf finns

representerade, är densiteten i grafen lika med 1 och grafen refereras till som en komplett

dito.57

Beträffande definitioner så är det viktigt att påpeka att man måste kunna argumentera

teoretiskt, empiriskt och utifrån ett konceptuellt kriterium, att aktörerna i den utvalda gruppen

hör samman på ett mer eller mindre tydligt sätt. När data samlas in, måste villkoren för vilka

som skall ingå konkretiseras.58

Vidare så utgör en specificering av vad länken mellan

aktörerna består i ytterligare en viktig förutsättning för att nätverket skall kunna analyseras.

Det är närvaron av relationsinformation som är ett avgörande inslag för att ett socialt nätverk

skall kunna definieras som ett sådant.

Sammanfattningsvis kan sägas att för att kunna definiera ett socialt nätverk, måste först

aktörer, grupp och relationer definieras.59

4.1.1 Aktörerna

I den här uppsatsen är en aktör alltid en individ. Individerna har definierats just som aktörer

utifrån att de antingen har åtalats för delaktighet i något av de tre värdetransportrån som

behandlas eller för att de är individer som är direkt länkade till någon av dessa personer enligt

den information som materialet tillhandahåller.

54

Sarnecki, J (2001) s. 20 55

ibid s. 32 56


Densitet beräknas enligt formeln D=L/ g(g-1)/2 Wasserman & Faust (1994) s. 101-102 58


ibid. s. 20

22

4.1.2 Grupperna

I den här uppsatsen är fyra grupper definierade. Dels de tre grupper av primäraktörer som

innefattar de aktörer som har åtalats för de tre respektive rånen och dels en fjärde grupp

bestående av sekundäraktörer som innefattar alla övriga individer. De kvinnor som återfinns i

materialet ingår i den fjärde gruppen då de är definierade som sekundäraktörer.

4.1.3 Relationerna

Relationer mellan aktörer i den här uppsatsen är definierade utifrån att de har träffats och då

observerats av polisen, att telefonsamtal mellan dem har avlyssnats, att de har medgivit något

slags band i polisförhör eller under domstolsförhandling och/eller att de har träffats på anstalt

enligt information från Kriminalvårdsstyrelsen. Om någon form av interaktion mellan två

aktörer har kunnat påvisas utifrån en eller flera av ovanstående informationskällor, har

relationen markerats som en så kallad symmetrisk länk vilket betyder att ingen hänsyn har

tagits till vilken av aktörerna som har beskrivit den eller bekräftat att en relation finns. Detta

kan vara viktigt att notera då information om en relation framkommit på annat sätt än genom

observationer eller avlyssning av telefonsamtal. Relationerna är inte heller värderade utifrån

exempelvis grader av styrka i dem, intensitet eller frekvens60

beroende på att materialet inte är

ett lämpligt underlag för en sådan analys. Uppgifter om relationerna utifrån exempelvis

antalet interaktioner inom en viss tidsperiod och gradering av vänskapsrelationer saknas i

materialet varför en värdering inte är möjlig.61

4.1.4 Nätverken

Den här uppsatsen behandlar ett totalt nätverk där alla 187 aktörer med länkar finns

representerade. Det totala nätverket är ett s.k. two-mode network vilket innebär att det

innehåller två uppsättningar av aktörer som har definierats och benämnts som primäraktörer

och sekundäraktörer. Utifrån graferna som presenteras i den här uppsatsens resultatavsnitt

beräknas respektive nätverks densitet. Det totala nätverket har tagits fram dels för att illustrera

60


ibid. s. 140

23

hur aktörernas relationer binder dem samman och dels för att kunna se om de tre rånen är

sammanlänkade genom nätverkets aktörer och deras respektive länkar. Även s.k. one-mode

networks har tagits fram d.v.s. nätverk bestående av endast en uppsättning aktörer.62

4.1.5 Attributen

Tillgängligt material har givit individuell information om primäraktörerna såsom kön, ålder,

bostadsort, antal tidigare lagföringar och ålder vid första lagföringstillfälle samt personernas

försörjningssätt. Attributen redovisas här på traditionellt statistiskt vis exempelvis i

tabellform. Som ovanstående beskrivning av sekundäraktörerna antyder, så finns inga

uppgifter om attribut beträffande dem. Gruppen består uteslutande av för oss avidentifierade

individer och därför ges inte heller någon möjlighet att få kännedom om individernas

personalia.

4.2 Analys av dokumenten

Metoden som har använts för att analysera dokumenten kan sägas vara en form av

innehållsanalys för att söka efter kompletterande information om attribut kopplade till

primäraktörerna. Exempel på vad som har eftersökts i dokumentens text är omnämnande av

vissa personuppgifter d.v.s. sådant som uttrycks explicit.63

Vad som har eftersökts är uppgifter

om ålder, bostadsort, försörjningssätt och egna utsagor beträffande relationer till andra för

uppsatsen relevanta individer. Vidare så har egna utsagor om vem/vilka i grupperna som

tidigare har träffats på kriminalvårdsanstalt eftersökts. Vad beträffar uppgifter om antalet

tidigare lagföringar och ålder vid första lagföringsregistrering, så har dessa inhämtas från

registerdata (ASP). De uppgifter som har framkommit av dokumenten tillsammans med

lagföringsuppgifter, har sammanställts och redovisats i tabellform i uppsatsens resultatdel.

62

Wasserman & Faust (1994) s .35 63

Bergström & Boréus (2005) s. 45

24

4.3 Metoddiskussion, validitet och reliabilitet

Metodens tillförlitlighet kan sägas vara direkt kopplad till det material som ligger till grund

för studien och dess begränsningar. Förutom de problem som nämnts i stycket där materialet

diskuteras så tillkommer problemet med att polisen, förutom att identifiera person som

skäligen misstänkt, måste göra ett urval innan spaning kan inledas. Spaningsarbetet kan i sin

tur starta selektionsprocesser64

som kan leda till att personer som i förundersökningsskedet

enligt polisens uppfattning ingår i ett nätverk kring ett brott men som i själva verket är helt

ovetande om att det planeras eller redan har begåtts. Genom att selektera ut brott som är

uppklarade (enligt tidigare gjord definition) så torde risken för den typen av felaktigheter ha

minskats i den här studien. Däremot är det troligt att fler personer faktiskt ingår i ett

brottsnätverk än vad polisen har kännedom om och vars identitet därmed är okänd. Detta kan

påverka storleken på primäraktörernas nätverk i den här studien. Exempelvis så framgår det i

förundersökningsprotokollen att för polisen okända personer har kastat så kallade fotanglar65

för att stoppa trafik till och från brottsplatsen. I den här uppsatsens nätverk saknas dessa

aktörer. Vidare så är all data i den här uppsatsen av typen sekundärdata d.v.s. det bygger på

vad andra har samlat in.66

Således har författarna till den här uppsatsen ingen direkt kontroll

över frågor om ”vem, vad, när och hur” som ingår i materialet vilket i viss grad påverkar

validiteten. Det anses dock att om metoden och materialval lämpar sig bättre för att uppfylla

syfte och besvara frågeställningar än tillgängliga alternativ, så är de ändå att föredra före

andra.67

Eftersom syftet med den här uppsatsen är att studera strukturer av personrelationer

kring en specifik brottstyp, motiverar det valet av metod. För att få tillgång till

förstahandsinformation om personers relationer är intervjuer och enkätundersökningar vanliga

metoder inom sociologisk forskning.68

Vad beträffar populationen i den här studien, är dock

de båda metoderna behäftade med problemet om en förväntad och förklarlig ovilja att avslöja

relationer vilket medför en risk för att röja information som kan vara till en belastning för de

inblandade. På grund av detta är det tveksamt huruvida värdet av den information som skulle

kunna inhämtas genom intervjuer skulle överstiga den integritetskränkning som metoden kan

64


Benämns även som ”Spanska ryttare” och är vassa metallföremål som punkterar däck 66

Nachmias & Nachmias (1996) s. 329 67

McBurney & White (2004) s. 330-333 68

Wasserman & Faust (1994) s. 45

25

medföra. I synnerhet när det är fråga om en population som befinner sig i en bekymmersam

situation.69

Av de värdetransportrån som har begåtts, eller upptäckts i planeringsstadiet, har en relativt

liten andel bestående av tre rån valts ut för den här uppsatsen. Då de inblandade personerna

som har åtalats för dessa tre är få, kan de inte sägas vara representativa för det totala antalet

inblandade individer i brottstypen värdetransportrån. Även på gruppnivå blir frågan om

representativitet ett problem eftersom de tre grupperna av individer inte heller kan anses som

representativa för alla grupperingar inblandade i den här typen av rån.70

Med tanke på hur länge nätverksanalys som metod har används inom sociologisk forskning,

sägs det vara förvånansvärt lite gjort i fråga om metodens generella problem med validitet och

reliabilitet.71

Om det förutsätts att en sann struktur existerar, hur kan man känna till den?

Exempelvis så har studier gjorts där interaktioner har observerats i flera typer av omgivningar.

När de inblandade personerna sedan har tillfrågats vilka de hade träffat, rapporterades ungefär

hälften av de möten som hade observerats vilket visar på att personer är dåliga på att kunna

återge vilka personer de träffade vid ett visst tillfälle.72

Alternativt till glömska skulle det

kunna antas att personerna utelämnar vissa möten avsiktligt. Dock visar det resultatet på

vikten av observationer vilket i huvudsak ligger till grund för den här uppsatsens kartläggning

av kontakter personer emellan. Sammantaget om validitet, d.v.s. om metoden mäter det som

avses att mäta, kan dock sägas att det finns ett antal obesvarade frågor kopplade till materialet

som leder till att validiteten försvagas.

Vad beträffar den här studiens reliabilitet, vilken bland annat säkras genom att studien går att

upprepa för att kontrollera att samma resultat erhålls, så är den också till viss del

problematisk. För att en kontrollstudie skall kunna genomföras, krävs det att värdet av

variablerna inte har ändrats över tid. En sådan studie kan vara svår att genomföra eftersom

sociala fenomen såsom relationer, inte kan förväntas vara statiska i annat än under mycket

korta tidsrymder.73

I den här uppsatsen är, förutom den sekretess som materialet omfattas av,

även den gallringsprocess som beskrivits här ovan ett hinder för en upprepning av studien.

Om uppsatsens reliabilitet kan därför sägas att det finns en del övrigt att önska i den del som

bygger på information från registerdata. Vad beträffar innehållsanalysen av dokumentdelen så

69


Sarnecki, J (2001) s. 30 71


ibid. s. 57 73

ibid. s. 58

26

torde reliabiliteten kunna anses som god då analysen bygger på relativt klara och enkla

kategorier av information såsom ålder och bostadsort.74

Inte heller validiteten i den delen av

uppsatsen kan uppfattas som särskilt problematisk förutom att sanningshalten i det personerna

själva har uppgivit i polisförhör och rättegångsförhandlingar kan ifrågasättas. Om man bortser

från det så kan aktörernas egna utsagor om deras relationer fungera som en validering av vad

polisen anser sig veta om nätverkens struktur, då aktörernas uppgifter har lämnats efter att

polisens register uppdaterades med information om deras relationer. Vidare så ges

information om vilka relationer som förnekas av de inblandade vilket understryker, än en

gång, betydelsen av observationer.

4.4 Etiska överväganden

Det finns en konsensus bland forskare som innebär att deltagare skall vara informerade och

acceptera ett deltagande, speciellt om de utsätts för risk.75

Deltagarna skall dessutom

informeras om hur studien genomförs, dess innehåll och om projektets syfte.76

Rätten som

varje individ har till att vara anonym är viktig och speciell hänsyn skall tas i relation till

informationens känslighet.77

I den här studien har ingen tillfrågats och därmed har heller

ingen acceptans för deltagande givits. En anledning till detta är att den största andelen av de

individer som den här studien omfattar, är okända även för författarna. Vad beträffar

dokumentandelen av materialet består den till fullo av offentliga handlingar d.v.s. den

innehåller uppgifter som alla har rätt att ta del av. Därmed inte sagt att personuppgifter från

dessa handlingar kan behandlas oaktsamt genom att exempelvis återge uppgifter om

persondata i en sådan här studie vilket skulle uppfattas som integritetskränkande. Alla

individer som omfattas av dokumenten har därför avidentifierats genom att de har erhållit

fingerade namn i den här uppsatsen. Beträffande uppgifter om de begångna brotten så har

dessa återgivits med stor sparsamhet för att försvåra en sammankoppling av individ och

händelse. Inga uppgifter om datum eller årtal för brott har angivits och även geografiska

uppgifter är fingerade eller helt uteslutna av samma anledning d.v.s. för att försvåra

återkopplingar. Även uppgifter direkt knutna till individ är sparsamt redovisade, eller

redovisade i medeltal, för att skydda de inblandade.

74

Bergström & Boréus (2005) s. 78 75


ibid. s. 82 77

ibid. s. 87

27

De personer som benämns som sekundärlänkar är avidentifierade genom kodning hos

Rikskriminalpolisen direkt vid urval. Inga uppgifter om dessa individer har därmed sparats

eller på något sätt lagrats. Författarna till den här uppsatsen var visserligen med vid urval och

kodning för att säkerställa validitet genom att kontrollera urvalet men gavs ingen möjlighet att

anteckna, eller på annat sätt eller med andra hjälpmedel, spara information om dessa personer.

Vad beträffar de uppgifter som Kriminalvårdsstyrelsen har bidragit med genom utdrag ur sitt

register, så är det utlämnat med förbehåll enligt sekretesslagen.78

Förbehållen är delgivna

författarna brevledes och innebär bland annat att det inte får publiceras på så vis att enskild

individ kan identifieras.

Sammanfattningsvis kan sägas att all information som framkommer ur uppsatsens material är

att betrakta som känslig ur ett individperspektiv. Med tanke på det så har personernas identitet

i alla tänkbara avseenden skyddats från en möjlig identifiering vid redovisning av materialet.

Kravet på samtycke ifrån de involverade personerna måste efterföljas om personerna kan

utsättas för fara, fysisk eller psykisk skada, intrång i privatliv eller liknande skadeverkan på

person och hälsa.79

Avidentifiering är en metod för att undvika sådana effekter. Detta

sammantaget med att den stora merparten av personerna är okända för författarna torde befria

från kravet på samtycke till deltagande i studien. Den fundamentala forskarprincipen kring

etik om att individer inte får utsättas för skada 80

har tagits hänsyn till i behandlingen av data i

den här uppsatsen. Utifrån denna princip, d.v.s. att inte utsätta för skada, torde det innebära

mindre skada att undvika att ta någon personlig kontakt med de inblandade i studien.

78

(1980:100) kap.14, 9§ 79


Jupp, Davies & Francis (2000) s. 172-173

28

5. Resultat

Tre grafer har tagits fram för att studera de tre respektive rånens nätverk av primäraktörer

utifrån den information som tillhandahållits av materialets registerdata d.v.s. polisens

spaningsregister. Detta syftar till att undersöka om de tre nätverken var etablerade och kända

av polisen innan de för uppsatsen aktuella brottstillfällena. Ytterligare tre grafer för primär-

aktörernas nätverk har tagits fram med den skillnaden att informationen om länkarna har

baserats på aktörernas egna utsagor d.v.s. vilka relationer som har medgivits eller spontant

angivits och som redovisats i den delen av materialet som utgörs av förhörs- och

domstolsprotokoll. Syftet med dessa tre grafer är att åskådliggöra eventuella skillnader mellan

de relationer som framkommer genom aktörernas egna utsagor och de uppgifter som polisens

material tillhandahåller. Den sjunde grafen visar det totala nätverket vilket är baserat på

uppgifter från hela materialet d.v.s. alla påvisade relationer finns här representerade. Den

åttonde och sista grafen, även den framtagen på samma vis som de övriga, baseras på

information ifrån Kriminalvårdsstyrelsen. Denna graf syftar enbart till att ge information om

primäraktörerna vilken är att betrakta som epilogisk varför den presenteras i uppsatsens

epilog. Vidare så har fem tabeller tagits fram för att åskådliggöra attributdata och för att

redovisa medel- och medianvärden där sådana har räknats fram.

Övrig information om exempelvis enskilda aktörers roll vid respektive brottstillfälle eller

uppgifter om relationer, har inhämtats från materialets dokumentdel. Dessa uppgifter har

redovisats i den mån det har varit möjligt med hänsyn till att individers identitet inte får

avslöjas.

29

5.1 Nätverksgrafer för A-rånet

Graf A:1 Nätverk för A-rånets samtliga aktörer enl. polisens spaningsuppgifter

före brottstillfället

Det värdetransportrån som fått benämningen A-rånet begicks utanför en svensk storstad i

början av 2000-talet. Åtalet omfattade nio personer och brottsrubriceringen var ”Grovt rån”

eller ”Medhjälp till grovt rån”. Samtliga åtalade var män. Nätverket i graf A:1 visar hur de

åtalade individerna var länkade till varandra före brottstillfället enligt registerdata d.v.s.

uppgifterna som ligger till grund för grafen bygger enbart på polisens spaningsuppgifter.

Nätverket består, förutom av de nio primäraktörerna även av tio sekundäraktörer varav åtta av

30

dem var länkade till Lukas. Vad beträffar Lukas så visar grafen, genom hans koppling till ett

antal sekundäraktörer, att han även är att betrakta som en aktör i andra konstellationer än för

den här uppsatsen aktuella. En sekundäraktör var länkad till Jens och en hade koppling till

Kari. Enligt Graf A:1 är Lukas och Morgan de individer som båda uppvisade länkar till alla

de övriga åtta åtalade i rånet. Kari var den av de åtalade som har minst antal länkar till de

övriga. Enligt polisens spaningsuppgifter hade han endast koppling till två av de andra åtalade

aktörerna före brottstillfället. I graf A:1 uppgår antalet direkta länkar mellan primäraktörer till

31 stycken. Densiteten i grafen uppgår därmed 0,86.

Graf A:2 Nätverk för A-rånets primäraktörer enl. egna utsagor under

förundersökning och/eller domstolsförhandling

Graf A:2 visar hur de nio åtalade var länkade till varandra före brottet begicks utifrån deras

egna utsagor. Med anledning av detta existerar inga sekundärlänkar i nätverket. Enligt

nätverket i graf A:2 framträder Rippe som isolat vilket innebär att materialet saknade

information om relationer mellan honom och andra aktörer i A-rånet. Lukas nätverk

överrensstämmer med hans nätverk enligt graf A:1 med undantag för länken med Rippe.

Även i den här grafen utmärker sig Lukas genom att vara en aktör som påvisar många länkar.

Då nätverket i grafen bygger på uppgifter från materialets dokumentdel och därmed grundar

31

sig på aktörernas egna utsagor så kan antalet länkar kopplade till honom förklaras med att han

erkände sin delaktighet i A-rånet vilket fick till följd att hans relationer samtidigt röjdes eller

medgavs. Vidare så uppger Lukas att det var Morgan som initialt var den som planerade rånet

och fungerade som sammankallande av de övriga inblandade. Detta dementeras dock av

Morgan under domstolsförhandlingen och rätten väljer att tro honom i det avseendet. Morgan

har i det här nätverket endast länkar till två aktörer tillskillnad från i graf A:1 där han länkats

till alla övriga aktörer. Vad beträffar Jens så medger han inga relationer till någon av de andra

i nätverket. Hans länk till Lukas bygger således på uppgifter från Lukas. Sammanfattningsvis

så skiljer sig graf A:2 från graf A:1 betydligt i fråga om antalet länkar. Antalet direkta länkar

mellan primäraktörerna i graf A:2 uppgår till tolv stycken. Densiteten i nätverket är 0,33.

5.1.1 Attributen för A-rånets aktörer

Tabell A:1 Attribut för A-rånets primäraktörer

Namn Bostads-

ort

Sysselsättning

enl. egen uppgift

Antal

tidigare

lagföringar

Ålder vid första

lagföring

A Lukas Astad Arbetslös 22 16

A Roffe Astad Arbetslös 14 25

A Morgan Astad Arbetslös 6 19

A Hasse Astad Arbetslös 15 17

A Benke Astad Egen företagare i

byggbranschen

2 40

A Jens Astad Frihetsberövad 18 20

A Esa Förort till

Astad

Diversearbetare 4 28

A Rippe Småstad Egen företagare i

hobbyhandel

2 39

A Kari Förort till

Astad

Ingen uppgift 32 16

32

Medelåldern för A-rånets primäraktörer var vid det aktuella brottstillfället 35,3 år (median

35). Den yngste var 24 år och den äldste 42. Medelvärdet för antalet tidigare lagföringar är

12,8 stycken (median 14) och medelvärdet för ålder vid första lagföring var 24,4 år (median

20). Alla aktörer utom Rippe var vid tillfället för förundersökning och domstolsförhandling

för A-rånet bosatta i Astad eller dess förorter. Jens var skriven i Astad men var vid den

aktuella tidpunkten intagen på kriminalvårdsanstalt där han avtjänade straff för ett annat rån.

Benke och Rippe skiljer sig från de övriga i avseende på antalet tidigare lagföringar och deras

höga ålder vid tidpunkten för första lagföring i jämförelse med tabellens medeltal. I motsats

till Benke och Rippe påvisar Kari och Lukas relativt många lagföringar och en förhållandevis

låg debutålder vid första lagföring i jämförelse med övriga.

33

5.2 Nätverksgrafer för B-rånet

Graf B:1 Nätverk för B-rånets samtliga aktörer enl. polisens spaningsuppgifter


B-rånet utfördes mot en värdetransport i ett storstadsområde i Sverige några år in på 2000-

talet. Brottet rubricerades som ”Grovt rån” eller ”Medhjälp till grovt rån”.

Samtliga åtalade var män och var 14 till antalet. Alla dessa 14 friades dock för brottet ”Grovt

rån”. Ett fåtal dömdes till kortare straff för ”Medhjälp till grovt rån”. Alla inblandade dömdes

dock, till kortare frihetsberövande straff, enligt ett antal andra åtalspunkter som åtalet i sin

34

helhet innefattade. Nätverket i graf B:1 visar hur de åtalade individerna var länkade till

varandra före brottstillfället enligt registerdata d.v.s. uppgifterna som ligger till grund för

grafen bygger enbart på polisens spaningsuppgifter. Antalet sekundäraktörer uppgick till 35

varav två av dem var kvinnor. Leif och Gustav befann sig båda två utanför nätverket vilket

betyder att de fanns i polisens register länkade till andra individer, dock ej till någon av B-

rånets primäraktörer. Både Benny och Markus uppvisade en indirekt koppling till nätverket av

primäraktörer genom varsin sekundärlänk. Marcus var den enda i gruppen som erkände

delaktighet i rånet. Patrik var den av de åtalade som länkade till flest individer, både gällande

primäraktörer (9 av 13) och sekundäraktörer (30 av 35). Av antalet länkar till sekundär-

aktörer att döma, så figurerar Patrik i många för polisen intressanta konstellationer utöver den

som här redovisas. Det samma gäller Janne som hade länkar till åtta andra primäraktörer och

lika många d.v.s. åtta till sekundäraktörer. En sekundäraktör i det här nätverket är samtidigt en

primäraktör i C-rånet, Ahmed. Han är direkt länkad till nio av primäraktörerna i B-rånet men

figurerade inte i dess förundersökning. Det totala antalet direkta länkar mellan primär-

aktörerna i graf B:1 uppgår till 16 stycken. Densiteten är 0,18.

Graf B:2 Nätverk för B-rånets primäraktörer enl. egna utsagor under

förundersökning och/eller domstolsförhandling

35

Graf B:2 visar hur de 14 åtalade var länkade till varandra före brottet begicks utifrån deras

egna utsagor. Med anledning av detta existerar således inga sekundärlänkar i nätverket. Enligt

nätverket i graf B:2 finns inga isolater. Patriks länkar uppgår här till elva stycken. Nätverket i

graf B:1 kompletteras härmed med två länkar för hans del. Leif vars kontakter var okända

enligt graf B:1 visar sig känna Jim och även Gustav. Den senares kontakter, som också var

okända enligt graf B:1, uppgår här till fem stycken. Jim är den aktör som i det här nätverket

uppvisar flest länkar, 13 stycken vilket innebär att han är länkad till alla övriga aktörer. Han

erkänner inte brottet men medger relationer till de övriga. Benny och Marcus har fyra

respektive fem länkar i det här nätverket att jämföra med graf B:1 där dessa två aktörer endast

var länkade till nätverket via varsin sekundärlänk. Vad beträffar Marcus så var han den ende i

nätverket som erkände rånet vilket dock inte medförde att han bekräftade relationer med fler

än fem andra åtalade. Majoriteten av aktörerna i B-rånet delger själva information om att

bekantskaps/vänskapsbanden dem emellan har funnits sedan en längre tid tillbaka d.v.s. sedan

minst ett år tillbaka i tiden. Ett flertal av aktörerna uppger att de har haft relationer med

varandra en längre tid än fem år tillbaka. Det totala antalet direkta länkar mellan primär-

aktörerna i graf B:2 uppgår till 42 stycken. Densiteten för grafen är 0,46.

36

5.2.1 Attributen för B-rånets aktörer

Tabell B:1 Attribut för B-rånets primäraktörer

Namn Bostads-

ort

Sysselsättning

enl. egen uppgift

Antal tidigare

lagföringar

Ålder vid första

lagföring

B Patrik Bstad Ingen uppgift 33 16

B Martin Förort till

Bstad

Chaufför 20 19

B Marcus Förort till

Bstad

Egen företagare i

byggbranschen

9 20

B Viktor Förort till

Bstad

Yrkeskriminell 10 24

B Staffan Bstad Arbetslös 13 15

B Benny Bstad Ingen uppgift 19 16

B Esko Förort till

Bstad

Sjukskriven 17 17

B Jim Förort till

Astad

Ingen uppgift 5 22

B Onte Förort till

Bstad

Hantverkare 6 16

B Janne Gstad Arbetslös 17 23

B Gustav Lillstad Hantverkare 12 25

B Leif Astad Ingen uppgift 16 42

B Hassan Bstad Yrkeskriminell 21 15

B Tariq Astad Ingen uppgift 11 18

Medelåldern för B-rånets primäraktörer var vid det aktuella brottstillfället 31,4 år (median

30,5 år). Den yngste var 22 år och den äldste 53. Medelvärdet för antalet tidigare lagföringar

är 14,9 stycken (median 14,5) och medelvärdet för ålder vid första lagföring var 20,6 år

(median 18,5). De flesta aktörer i B-rånet var bosatta i Bstad eller dess förorter. Jim, Leif och

Tariq var bosatta i Astad d.v.s. samma stad som var bostadsort för alla utom en aktör i A-

rånet. Viktor och Hassan uppger ”yrkeskriminell” som försörjningssätt. Patrik har det högsta

37

antalet tidigare lagföringar, 33 stycken, att jämföra med medelantalet för gruppen som är

14,9. Jim och Onte har fem respektive sex tidigare lagföringar vilka är att betrakta som få i

jämförelse med medelantalet för gruppen.

5.3 Nätverksgrafer för C-rånet

Graf C:1 Nätverk för C-rånets samtliga aktörer enl. polisens spaningsuppgifter


I det tredje ärendet, med beteckningen C-rånet, greps de åtalade innan rånet hade genomförts.

Brottet rubricerades som ”Förberedelse till grovt rån” och ”Medhjälp till förberedelse till

38

grovt rån”. Brottet var planerat att ske i en av Sveriges större städer. Liksom A- och B-rånen

ägde händelsen rum i början av 2000-talet. Nio män åtalades. Graf C:1 innefattar åtta av de

åtalade och deras sekundärlänkar vilka uppgår till antalet 118 varav fyra är kvinnor. Graf C:1

visar liksom graferna A:1 och B:1 hur de åtalade individerna var länkade till varandra före

brottstillfället enligt registerdata d.v.s. uppgifterna som ligger till grund för grafen, bygger

enbart på polisens spaningsuppgifter. Micke återfanns inte i nätverket eftersom han inte fanns

i polisens spaningsregister, varför det omfattas av endast åtta av de åtalade personerna.

Ahmed hade endast en direkt länk vilken var till Kerim. Till fem av de övriga var han länkad

via en sekundäraktör och till en via två sekundäraktörer och en primäraktör. Ahmed var också

direkt länkad till nio primäraktörer från B-rånet. Kerim var direkt länkad till två andra aktörer

och Zack till en. Ingen av de övriga primäraktörerna var direkt länkad till någon av de andra i

nätverket. Två av sekundäraktörerna i graf C:1, Man 83 och Kvinna 84, fungerar som länk

mellan åtta respektive sju primäraktörer. Nätverket i graf C:1 innefattar således många

sekundäraktörer som i övervägande antal är fördelade på fem av primäraktörerna. Det totala

antalet direkta länkar mellan primäraktörerna i C-rånet uppgår till två stycken. Densiteten för

nätverket är 0,07.

Graf C:2 Nätverk för C-rånets primäraktörer enl. egna utsagor under

förundersökning och/eller domstolsförhandl ing

Graf C:2 visar hur de nio åtalade var länkade till varandra före brottet begicks utifrån deras

egna utsagor. Med anledning av detta existerar således inga sekundärlänkar i nätverket. I detta

nätverk återfinns Micke och fyra av de övriga är länkade till honom. Micke är den aktör som

39

enligt uppgifter i dokumenten var den som planerade rånet vilket han också erkände i

domstolsförhandlingen. Han fick en första kontakt med de övriga under tiden för rånets

planläggning. Denna första kontakt förmedlades av Kalle. Kalle dömdes dock ej för

delaktighet i planeringen av rånet. Ahmed har länkar till alla de övriga d.v.s. åtta stycken

vilket kompletterar graf C:1 med ytterligare sju länkar för hans räkning. Det totala antalet

direkta länkar mellan primäraktörer i graf C:2 uppgår till 23 stycken. Densiteten uppgår till

0,32.

5.3.1 Attributen för C-rånets aktörer

Tabell C:1 Attribut för C-rånets primäraktörer

Namn Bostads-

ort

Sysselsättning

enl. egen uppgift

Antal

tidigare

lagföringar

Ålder vid första

lagföring

C Rasek Astad Dörrvakt 11 16

C Kerim Förort till

Astad

Ingen uppgift 5 23

C Ahmed Skyddad

adress

Ingen uppgift 18 18

C Zack Förort till

Astad

Ingen uppgift 6 20

C Billie Förort till

Astad

Ingen uppgift 0 0

C Hade Förort till

Astad

Ingen uppgift 7 19

C Micke Närstad Arbetslös 3 31

C Fredrik Astad Ingen uppgift 20 16

C Kalle Förort

till Astad

Arbetslös 35 15

Medelåldern för C-rånets primäraktörer var vid det aktuella brottstillfället 27 år (median 25).

Den yngste var 22 år och den äldste 32. Medelvärdet för antalet tidigare lagföringar är 11,7

40

stycken (median 7) och medelvärdet för ålder vid första lagföring var 17,6 år (median 18). Sju

aktörer var bosatta i Astad eller i en förort till Astad, Micke i en mindre stad ett antal mil

utanför Astad och Ahmed hade skyddade adressuppgifter. Kalle har ett utmärkande högt antal

tidigare lagföringar, 35 stycken, i jämförelse med medelantalet för gruppen som är 11,7. Billie

utmärker sig i en motsatt riktning genom att inte ha några lagföringar alls sedan tidigare.

5.4 Primäraktörernas tidigare avtjänade straff tillsammans

Enligt Kriminalvårdsstyrelsens register har A Jens avtjänat straff på anstalt tillsammans med

C Zack och C Hade. Enligt egna utsagor har dock fler primäraktörer tidigare träffats på

anstalt.

Tabell D:1 Primäraktörer som enligt egen utsago och enligt Kriminalvårdsstyrelsen har avtjänat straff på anstal t tillsammans.

Namn A Jens A Lukas A Roffe A Hasse A Kari A Esa C Hade C Zack

A Jens X X

A Lukas X X

A Roffe X X X

A Hasse X X X X

A Kari X X X

A Esa X X

C Hade X X

C Zack X X

Tabell D:1 visar att åtta av 32 (25 %) primäraktörer har avtjänat straff med en eller flera av de

övriga vid någon tidpunkt före de tre aktuella råntillfällena. Uppgifterna kommer från

aktörernas egna, spontana berättelser under polisförhör eller under domstolsförhandling eller

från Kriminalvårdsstyrelsens registerdata.

41

5.5 Nätverksgraf för det totala nätverket

Graf D: Nätverk för A-, B- och C-rånets samtliga primär- och sekundär- aktörer

enl. materialet i sin helhet

42

I graf D har nätverken från alla tre rånen lagts samman till ett stort. Förutom primäraktörerna,

d.v.s. de åtalade i respektive rån, ingår alla samtliga sekundäraktörer. Nätverket visar hur

individerna var länkade till varandra före brottstillfället enligt registerdata och enligt

primäraktörernas egna utsagor. De sistnämnda länkarna är markerade med streckade linjer.

Det totala antalet individer i graf D uppgår till 187 varav 32 personer är primäraktörer. För att

bättre kunna åskådliggöra var de tre rånens primäraktörer befinner sig i nätverket, är de

åtalade i A-rånet är markerade med gula cirklar i grafen, i B-rånet med röda fyrkanter och de

åtalade personerna i C-rånet åskådliggörs med gröna romber. Nätverket är att betrakta som

sammanhängande utifrån de relativt få steg som krävs för att alla aktörer skall kunna nå

varandra.81

Av grafen D framkommer det också att A-nätverket är direkt länkat till C-

nätverket genom att A Jens har avtjänat straff tillsammans med C Hade och C Zack vid någon

tidpunkt före de tre aktuella brottstillfällena. Vidare så framgår det också att A-nätverket är

indirekt länkat till B-nätverket. B- och C-nätverken är direkt länkade genom C Ahmeds

kontakter med ett flertal av B-nätverkets primäraktörer.

5.5.1 Sammanställning av attribut för primäraktörerna i de tre rånen

Tabell D:2 Attribut förde tre rånens primäraktörer

Rånen Medelålder vid

tidpunkt för brotten

(median)

Medelvärde antal

tidigare lagföringar

(median)

Medelålder vid

första lagföring

(median)

A-rånet 35,3

(35)

12,8

(14)

24,4

(20)

B-rånet 31,4

(30,5)

14,9

(14,5)

20,6

(18,5)

C-rånet 27

(25)

11,7

(7)

17,6

(18)

För alla tre

rånen

31,3

(31)

13,4

(12,5)

20,8

(19)

81

Wasserman & Faust (1994) s. 115

43

Vad beträffar primäraktörernas försörjningssätt så finns det ingen uppgift om detta för tolv av

dem. Sju stycken uppgav att de var arbetslösa, tre att de var egna företagare och två uppgav

att de var yrkeskriminella. Sex aktörer uppgav andra, olika typer av arbeten. Vidare var en

frihetsberövad och en uppgav att han var sjukskriven. De storstäder som figurerar i den här

uppsatsen kallas Astad, Bstad och Gstad. I Astad var tio av de 32 primäraktörerna bosatta och

ytterligare åtta var bosatta i förorter till Astad. I Bstad var fyra stycken skrivna och ytterligare

fem i Bstads förorter. En primäraktör var bosatt i Gstad, tre aktörer i olika mindre städer

utanför storstadsregionerna och en primäraktör hade skyddade uppgifter d.v.s. ingen

bostadsort var angiven i materialet. Av tabellerna A:1, B:1 och C:1 så framgår det således att

det stora antalet primäraktörer var bosatta i någon av de stora städerna eller i förorter till dessa

vilket betyder att personerna är geografiskt kopplade till varandra, oavsett vilket rånnätverk de

tillhör.

44

6. Diskussion

Syftet med den här uppsatsen är att studera nätverksstrukturer d.v.s. de mönster som

relationerna mellan individer bildar för tre gärningsmannagrupper åtalade för

värdetransportrån. Nätverksanalytisk metod har visat sig fungera väl utifrån de krav den

ställer på en väl grundad argumentation kring vilka personer som skall ingå i studien. Vidare

så ställer metoden krav på specificering av vad länkar består av ifråga om hur relationerna ska

definieras och vilket material som kan komma ifråga för att uppfylla de kraven. Dessa

definitioner är avgörande för att möjliggöra en analys av det nätverk som aktörerna med sina

länkar slutligen skapar.82

Metoden ställer således tydliga krav på relationsinformation och

fokus riktas från individens betydelse till den struktur som relationer mellan individer bildar.

Vidare så har metoden möjliggjort upptäckten av de strukturer som framkommer i uppsatsens

resultat och dessa strukturer har kunnat åskådliggöras med hjälp av nätverksgrafer.

Sammanfattningsvis kan sägas att de krav som ställs sammantaget med de möjligheter som

metoden ger, gör att den kan ses som en lämplig metod för att studera grupper kopplade till

händelser, exempelvis en brottshändelse.

Då värdetransportrån i princip undantagslöst är fråga om ett grupparbete83

torde det vara

värdefullt att försöka analysera huruvida grupperingar, eller delar av grupperingar, figurerar i

fler sådana specifika händelser. Resultatet i den här uppsatsen visar att

gärningsmannagrupperna som här har kartlagts, är kopplade till varandra. Mot bakgrund av

Sutherlands teori ”differentiella associationer” och dess teser om inlärning av brottsligt

beteende, kan antas att tekniker att begå den här typen av brott, motiv till att göra det och

attityder till den aktuella brottstypen, genom korta informationsvägar enkelt kan spridas från

en grupp till en annan.84

Ur brottspreventiv synvinkel kan det vara av vikt att försöka studera

hur nya grupperingar bildas för att, i den mån det är möjligt, försöka hindra det. Lena Roxell85

har på uppdrag av Kriminalvårdsstyrelsen studerat förekomsten av fängelsegäng på svenska

anstalter. Hon har bland annat undersökt hur kontakter de intagna emellan får betydelse för

framtida gemensam brottslighet. Resultatet av en sådan undersökning kan besvara frågan om

hur nya grupperingar bildas alternativt avvisa en eventuell hypotes om att gemensam

82


Brå (2004) s. 19 84

Sutherland & Cressey (1955) s. 77-78 85

Roxell, L (2007)

45

anstaltsvistelse är en grogrund för partnerskap i brott.86

Däremot borde det vara svårare att

genom en sådan undersökning besvara frågor om hur attityder, brottstekniker, idéer m.m.

sprids. Även om personer som har träffats på anstalt inte begår brott tillsammans därefter

(enligt uppgifter ur misstankeregister i Roxells avhandling) kan inlärning ske i och med den

sociala struktur som en anstaltsvistelse innebär och individerna är en del av.87

I den här

uppsatsen beskrivs primäraktörernas relationer i form av grafer baserade på deras egna

utsagor om vilka relationer som var etablerade före rånen begicks. Det är svårt att utifrån vad

materialet ger, värdera vad aktörerna egentligen menar när de omnämner en relation som en

vänskapsrelation. I vissa fall kan deras beskrivningar av en vänskapsrelation tolkas som om

det snarare rör sig om en affärsbekantskap d.v.s. en relation baserad på ett gemensamt

nyttoutbyte. En del av aktörerna har, som illustreras i tabell D:1, uppgivit att de har träffats på

anstalt. Vad som däremot inte framgår är om de har varit vänner sedan dess eller om de har

”råkats igen” utan att ha haft någon regelbunden kontakt innan de begick det aktuella rånet

tillsammans. De grafer som är baserade på aktörernas egna utsagor visar på en relativt tät

relationsstruktur men besvarar inte några frågor om hur relationerna ska definieras utifrån hur

de har uppstått eller utifrån hur de kvalitativt ska värderas. Även Tove Pettersson (2002)

diskuterar problemet med relationers kvalitativa karaktär och nätverksanalytisk metod.

Pettersson anser att intervjuer skulle kunna vara värdefulla som komplement till de uppgifter

som finns att få från kvantitativa data i fråga om relationers karaktäristika.88

I studien som den

här uppsatsen redovisar, har det dock inte varit möjligt att genomföra några intervjuer. Dels

beror detta på att ett antal av aktörerna har vägrat medge relationer till sina medbrottslingar

under förhör och domstolsförhandling. Mot bakgrund av detta så är det föga troligt att

personernas obenägenhet att tala om sina relationer skulle ändras i en intervjusituation. En

annan anledning är, att vissa relationer endast har uppgivits av den ene aktören emedan

relationen inte har bekräftats av den andre i det aktörsparet. Ytterligare en anledning att inte

genomföra intervjuer är den integritetskränkning som ett uppsökande av personerna skulle

innebära vilket har diskuterats i avsnittet som behandlar etiska överväganden. Det kan också

finnas en anledning till att förhålla sig skeptisk till intervjuer, vilket visar sig i resultatet av A-

rånets graf. Den redovisar aktörernas egna utsagor i jämförelse med den graf som är baserad

på polisens observationer. Den graf som är baserad på det sistnämnda underlaget påvisar

betydligt fler relationer än den graf som är baserad på aktörernas egna utsagor. En anledning

86

Roxell, L (2007) 87

Akers & Jensen (2003) s. 40 88

Pettersson, T (2002) s. 171-172

46

till skillnaden torde vara aktörernas ovilja att delge utomstående information om sina

relationer av uppenbar anledning. Detta kan ses som ett problem med att använda intervjuer

som metod för att införskaffa information om relationer som innefattar ett

medbrottslingsskap. I B- och C-rånen är förhållandena dock de omvända d.v.s. graferna som

baseras på egna utsagor påvisar en högre densitet än motsvarande grafer baserade på polisens

uppgifter. Vad beträffar B-rånet så skulle aktörernas vilja att tala om sina respektive relationer

kunna förklaras med att åklagaren i det specifika fallet hade svårt att bevisa brott. Alla

aktörerna frikändes för rånbrottet. En möjlig förklaring till detta skulle kunna vara att det för

brottet aktuella nätverk av åtalade innefattade fel personer eller i vart fall inte var komplett.

Utifrån denna spekulation om förklaring, är det ytterst tveksamt om intervjuer skulle kunna

bringa någon ytterligare klarhet över nätverkets struktur och dess relationers karaktäristika.

Att aktörerna skulle ange relationer till personer som inte omfattades av åtalet torde vara

relativt osannolikt. I C-rånet hade polisen mycket god uppsikt över de åtalade vilket

tydliggörs genom det stora antalet sekundäraktörer länkade till dem. Konstellationen som

bildades i och med det aktuella brottet var dock ny för polisen men en intensiv övervakning

av respektive aktör inför brottet sammantaget med C Mickes erkännande, försvårade för de

inblandade att dölja sina inbördes relationer under förundersökning och efterföljande

rättegång.

Granovetter menar att nätverksanalytisk metod som statistiskt analysredskap behöver

kompletteras med en systematisering av frågor om hur nätverk utvecklas och förändras för att

kunna bli ett kraftfullt instrument för analyser av sociala strukturer.89

En försiktig tolkning av

Granovetters påpekande är att nätverksanalys som metod, i sin nuvarande grad av utveckling,

lämpar sig väl för analys grundad på statistiska variabler såsom länkar definierade genom

exempelvis observationer av interaktion och delaktighet i en brottshändelse. Även det faktum

att metoden fokuserar på grupper av individer torde göra metoden lämplig för analys av

brottshändelser där gärningsmannagrupperingar i princip är en förutsättning för att brottet ska

kunna genomföras. Socialpsykologisk forskning talar om gruppolarisering vilket i korthet

innebär att i en grupp tappar individen betydelse till förmån för gruppens uppfattningar och

ageranden. I en grupp verkar varje individ för att stärka gruppen, inte för att splittra den.90

I

den här uppsatsen har fokus riktats mot de grupperingar som var bildade före tidpunkten för

brotten ifråga. Under de rättegångar som följde åtalen för A- och C-rånen, splittrades

grupperna, dels som en naturlig följd av att åtal var riktade gentemot varje individ och inte

89

Granovetter, M (1983) s. 229 90

Mayers, D (2002) s. 305

47

mot kollektivet men även på grund av att vissa åtalade valde att ange sina medbrottslingar.

Nytta för gruppen fick därmed ge vika för varje individs strävan att undgå straff. Det vore

därför intressant att studera de nya nätverksstrukturer som har bildats runt aktörerna vid

någon ny tidpunkt i framtiden. Relationer som i den här studien har beskrivits som

vänskapsbaserade kommer troligtvis även fortsättningsvis att bestå, även om vissa av

relationerna då kommer att vara baserade på det man vanligtvis betraktar som vänskapens

raka motsats. Vad beträffar B-rånet så höll gruppen samman med bibehållen lojalitet

gentemot varandra genom förundersökning och efterföljande rättegång. Åklagaren hade, som

nämnts tidigare, svårt att bevisa brott varför gruppens sammanhållning inte hotades på samma

vis som i de två andra fallen. Det socialpsykologisk forskning benämner som

deindividualisering d.v.s. då den enskilde individen emotionellt engagerar sig i det som är

viktigast för gruppen91

kan sägas fungera under förutsättning att inte gruppens

sammanhållning utsätts för alltför stora prövningar vilket tydligen inte var fallet i utredningen

av B-rånet. Relationsstrukturer är som Sarnecki påtalat, av kortvarig natur92

och det kan

därför hållas för troligt att en framtida studie av de nätverk som här har presenterats, skulle

komma att ge ett annorlunda resultat.

Sammanfattningsvis så följer av ovanstående teoretiska resonemang, att närverksanalytisk

metod fungerar bra för studier av brottstyper som utförs av grupper av gärningsmän. Utifrån

att metodens krav på definitioner kan anses som uppfyllda i den här studien torde de

relationsstrukturer som har redovisats i den här uppsatsens resultat, påvisa att syftet med

uppsatsen kan anses som uppfyllt. Vad som dock är värt att påpeka är, att utifrån de

begränsningar som materialet har i fråga om nätverkens egentliga utseende, så påverkar det i

sin tur uppfattningen om huruvida syftet är uppfyllt eller inte. Åtminstone till en viss grad.

Den första av de formulerade frågeställningarna löd: ”Är de tre brotten länkade till varandra

på individnivå?” Av det redovisade resultatet kan man konstatera att så är fallet. Det finns

direkta kopplingar mellan aktörer i B- och C-rånen och även direkta kopplingar mellan

aktörerna i A- och C-rånet. Vidare finns det även sekundärlänkar som binder de tre nätverken

samman. Det totala nätverket existerar således redan innan respektive brottstillfälle. Mot

bakgrund av att det statistiska materialet påvisar att medelvärdet för antalet lagföringar hos de

32 åtalade är 13,4 stycken och att deras medelålder vid första lagföring är 20,8 år, borde man

91

Myers, D (2002) s. 295 92


48

kunna dra en försiktig slutsats om att det finns fler relationer de åtalade emellan än vad som

framkommit i materialet som använts i studien. Det torde vara sannolikt att flera av dem mötts

tidigare under sina respektive brottsliga banor, under vistelse på ungdomshem, anstalt eller i

tidigare kriminella sammanhang. Enligt de attributsdata som presenterats i uppsatsens

resultatavsnitt, framgår det att många av aktörerna har anknytning till samma geografiska

region, vilket kan anses bidra med stöd åt det antagandet. De uppgifter som tillhandahållits av

Kriminalvårdsstyrelsen och individernas egna uppgifter som framkommit i de dokument som

ingår i materialet, visar tillsammans att åtminstone 25 % av de åtalade har vistats på samma

anstalt som någon/några av de andra åtalade före respektive brottstillfälle. Värt att notera är

att Kriminalvårdsstyrelsen uppgifter är begränsade bakåt i tiden från den tidpunkt registret

upprättades.93

Det skulle kunna hållas för troligt att siffran för gemensam anstaltsvistelse

skulle vara högre om uppgifterna sträckte sig ännu längre tillbaka i tiden. Likaså innebär

regeln för gallring efter fem år gällande polisens spaningsregister ASP och CBS94

att

uppgifter om alla de åtalades relationer inte går att följa längre bakåt i tiden på ett

tillfredsställande sätt. Vidare är det intressant att notera att ASP inte innehåller uppgiften om

relationerna mellan tre av de åtalade som enligt Kriminalvårdsstyrelsens uppgift har avtjänat

straff tillsammans på anstalt. Detta kan ses som en påminnelse om att polisens register inte är

komplett vilket givetvis får betydelse för värderingen av dessa uppgifter.

I det totala nätverket framgår det att en av primäraktörerna i nätverk C, vilken är Ahmed,

genom ett antal sekundäraktörer95

indirekt länkar till nätverk B. Ahmed har även ett större

antal96

direkta länkar till primäraktörer i nätverk B. Detta visar med all önskvärd evidens att

nätverk B och nätverk C är tydligt länkade till varandra. Ytterligare en sekundäraktör97

binder

samman B-nätverket med nätverk C. Denna sekundäraktör är emellertid länkad till en annan

primäraktör i nätverk C än Ahmed. Genom att primäraktören Jens i A-nätverket direkt länkar

till både Hade och Zack i C-nätverket, är även kopplingen mellan dessa båda nätverk

uppenbar. Uppgiften om dessa tre länkar är tillhandahållen, vilket har redovisats i

resultatdelen, av Kriminalvårdsstyrelsen. De tre individerna har således mötts tidigare på

anstalt under avtjänande av straff. Lena Roxell beskriver i sin kommande avhandling98

att det

kan sägas vara förhållandevis sällan som individer vilka har haft gemensam anstaltsvistelse

93

Registret över anstaltsvistelser i sin nuvarande form upprättades av Kriminalvården vid årsskiftet 1999/2000. 94

Datahandboken, Intrapolissystemet. Kap. 1, s. 1. 95

Antal sekundärlänkar är sex stycken. 96

Antal direktlänkar är nio stycken. 97

Sekundäraktör nr 20 98

Roxell, L (2007) s. 124

49

senare begår brott tillsammans. Hennes resultat visa emellertid på att när så sker, är en av

anledningarna att det aktuella brott som planeras i det närmaste förutsätter en grupp av

gärningsmän för att kunna genomföras. Även om den här gruppen av tre personer inte har

varit inblandade i samma brottshändelse, så har de begått samma brottstyp. Då

värdetransportrån kan betraktas som en relativt ovanlig sådan, så kan man fråga sig hur stor

sannolikheten är att personer som visar sig ha vistats på samma anstalt under samma

tidsperiod och sedan begått samma typ av rån inte har diskuterat idéer och tekniker knutna till

värdetransportrån. Det skulle förstås kunna röra sig om ett rent slumpartat men intressant

sammanträffande.

Detta resonemang kan kopplas till den tidigare diskussionen ovan om hur brottsliga idéer kan

spridas och därmed skulle kunna ha en inverkan på framtida brottslighet om än inte en

gemensam sådan.

Utifrån de begränsningar i materialet som har behandlats i materialdiskussionen, bör man

kunna hålla för troligt att densiteten i det totala nätverket i själva verket är mycket högre än

vad som uppvisats här. Det torde vara sannolikt att det fattas uppgifter om relationer, något

som får tjäna som stöd för det antagandet är den differens i antal länkar som uppvisas i

nätverk B vid en jämförelse mellan den graf som illustrerar nätverket enligt egen utsago och

den graf som beskriver nätverket byggd på polisens spaningsuppgifter. I den förstnämnda

grafen uppgår antal länkar primäraktörerna emellan till 42 stycken och i den sistnämnda är de

endast 16 till antalet. Ett liknande mönster som ger samma stöd uppvisas även för nätverk C.

Där är antalet primärlänkar 23 stycken enligt grafen för egen utsago medan grafen som

illustrerar nätverket enligt polisens spaningsuppgifter visar att antalet primärlänkar inte är fler

än två stycken. För nätverk A råder ett motsatt förhållande. Vid en jämförelse mellan antalet

primärlänkar i den graf som illustrerar nätverket enligt egen utsago och den graf som

åskådliggör länkarna enligt polisens spaningsuppgifter, visar den sistnämnda grafen på en

avsevärt högre nätverksdensitet än vad den förstnämnda grafen gör.99

Eftersom det i denna

nätverksstudie inte ingår länkar på längre avstånd från primäraktörerna än ett steg, så finns det

ju inte heller någon information om huruvida sekundärlänkarna i sin tur är länkade till

varandra. Skulle man inkludera ytterligare en nivå av länkar borde det kunna hållas för troligt

att också det skulle bidra till att densiteten på det totala nätverket ökade. Vidare kan man, mot

bakgrund av den funktion Granovetter beskriver att svaga länkar kan antas ha,100

anse det vara

99

Antal primärlänkar enligt egen utsago uppgår till tolv stycken och enligt polisens spaningsuppgifter är antalet

primärlänkar 31 stycken. 100

Granovetter (1983) s. 202

50

svårt att diskutera huruvida vissa av de sekundärlänkar som ingår i det totala nätverket har en

sådan funktion. Granovetters definition av en svag länk är en individ som är en ytlig bekant,

d.v.s. inte har en nära relation till de övriga individerna i ett nätverk som annars präglas av

hög densitet. Individen har däremot ytliga bekantskaper i flera olika sammanhållna nätverk,

vilket gör som Granovetter förklarar, att individen blir en informations- och/eller

idéöverförare mellan de olika nätverken. Där information tillkommer ett nätverk via en svag

länk, kan information också lämna nätverket samma väg. I ett nätverk där relationer innefattar

ett medbrottslingsskap, torde det dock vara viktigt att så lite information som möjligt rörande

aktörernas planer och handlingar sprids utanför nätverket. Den svaga länkens styrka borde för

kriminella nätverk även kunna omvandlas till en svaghet som innebär en risk för nätverkets

aktörer.

I den här studien finns inga mått på relationers styrka. Vissa av de sekundäraktörer som ingår

i nätverken, skulle rent hypotetiskt kunna vara nära vänner till någon/några av

primäraktörerna och av den anledningen inte kunna sägas vara en svag länk.

Det finns en kvinnlig sekundärlänk i B-nätverkets graf C:1101

som länkar samman inte

mindre än sju stycken av nätverkets primäraktörer. Med tanke på kvinnornas mycket låga

andel av totalpopulationen så utmärker denna kvinna sig med anledning av den betydelse

hennes position har för nätverket. Som tidigare nämnts så finns ingen information som skulle

kunna förklara polisens intresse för hennes person.

Mot bakgrund av att alla utom en av de åtalade i de tre rånen har lagförts tidigare och flertalet

av dem dessutom är relativt tungt belastade, bör man utifrån Akers teori om inlärning av

brottsligt beteende,102

kunna dra slutsatsen att aktörerna genom sin interaktion genom andra

kriminella har erhållit positiv, förstärkande respons på sina brottsliga handlingar. Som Akers

beskriver så är sannolikheten för inlärning av brottsligt beteende som störst när den positiva

responsen kommer från en grupp individer som står personen ifråga nära. Man bör kunna anta

att åtminstone viss av de relationer de åtalade har haft och har med andra kriminella till sin

karaktär är nära vänskapsrelationer. Detta kan bekräftas genom uppgifter flera av dem har

lämnat genom egna utsagor. Det kan därigenom antas att den positiva respons de åtalade

individerna får och ger varandra gällande brottsligt beteende är av betydande art. I anknytning

till detta beskriver forskare inom socialpsykologin hur vi människor mäter och värderar våra

åsikter och förmågor i jämförelse med andra och hur vi blir mest påverkade och övertygade

101

Sekundärlänk nr K84 102

Akers & Jensen (2003) s. 40

51

när vi jämför oss med vår egen referensgrupp.103

Eftersom vi i vår önskan att vara accepterade

och omtyckta av gruppen, kan man hålla det för troligt att individerna i de tre nätverken

förstärker och bekräftar varandras brottsliga beteende samt värderingar och attityder till de

kriminella gärningarna.

Den andra frågeställningen koncentrerar sig på om huruvida det finns skillnader och/eller

likheter mellan de tre rånen ur ett nätverksperspektiv och vad de i sådana fall består av.

Vidare så ställs frågan om nätverksstrukturerna ändras beroende på varifrån uppgifterna som

ligger till grund för dem, inhämtas. Av resultatet framgår det att det finns både skillnader och

likheter mellan de tre rånen.

Likheterna, förutom att de tre åtalen omfattar förhållandevis många aktörer, är att alla (utom

en primär-aktör i C-rånet) fanns i polisens spaningsregister före tidpunkten för de aktuella

brotten d.v.s. alla åtalade för de tre rånen var sedan tidigare föremål för polisens intresse. En

annan likhet grupperna emellan är medelåldern för de inblandade. Den var vid tidpunkten för

brotten runt 30 år. Ytterligare en likhet är det höga medelvärde för antalet tidigare lagföringar

som de tre aktörsgrupperna har, mellan cirka 13 och 14 stycken i medeltal och även

medelåldern vid första lagföringstillfället är förhållandevis lika, 24,4 för A-rånet, 20,6 för B-

rånet och något lägre, 17,6 för C-rånet. Dessa värden överrensstämmer relativt bra med vad

Brå anger i fråga om brottsbelastning och ålder vid första lagföring i sin studie av

värdetransportrån under 1990-talet.104

Dock var den genomsnittliga åldern för de här

gärningsmännen högre än den ålder Brå uppgav vilken var 24 år. Medelåldern för aktörerna i

A-, B- och C-rånen var 31,3.

En annan likhet var att aktörernas bostadsort var koncentrerad till en och samma för de tre

respektive grupperna. Gemensamt för alla tre grupperna var att de i stor utsträckning var

storstadsbor och att de inom sin grupp delade bostadsort med få undantag. Tove Pettersson

(2002) erhöll i sin studie om etnicitet och val av medbrottsling ett liknande resultat. Även i

den studien kunde det konstateras att personer begick brott med andra boende i samma

område.105

103

Myers, D (2002) s. 306 104

Brå (2004) s. 14 105

Pettersson, T (2002) s. 178-179

52

Ytterligare en likhet finns beträffande B- och C-rånens antal länkar. I de två fallen uppvisar

graferna där nätverken utifrån aktörernas egna utsagor presenteras, betydligt fler länkar än vad

motsvarande grafer (B:1 och C:1) byggda på polisens spaningsuppgifter gör. För B-rånet ökar

därmed antalet länkar från 16 till 42 stycken och för C-rånet från 2 till 23 stycken. Av detta

kan utläsas att även om personerna var kända av polisen sedan tidigare så var inte

konstellationerna det. Här påvisas en skillnad då det i A-rånets fall förhåller det sig tvärt om.

Detta skulle kunna förklaras med att en intensiv spaning från polisens sida föregick förhören

med de då misstänkta och att uppgifter som därmed inhämtades nogsamt registrerades i

spaningsregistret. En annan skillnad är antalet sekundärlänkar knutna till respektive rån. Vad

beträffar A-rånet så är antalet sekundär-länkar förhållandevis få (nio stycken) och till antalet

koncentrerade till Lukas. I B- och C-rånen var antalet sekundärlänkar betydligt fler, 35

respektive 113 stycken. Varför skillnaden är så stor mellan A- och C-rånet beträffande antalet

sekundärlänkar, är svårt att förklara. En förklaring kan vara att primär-aktörerna i C-rånet är

något yngre än i A-rånet och av den anledningen har en större och mer flyktig

bekantskapskrets. Antalet registrerade lagföringar har dock ett hälften så högt medianvärde

för C-rånets aktörer i jämförelse med A-rånets dito varför en generellt högre brottsbelastning

inte kan förklara varför antalet länkade personer är så många fler. C-rånets aktörer kan av för

oss okända anledningar ha varit föremål för en mer intensiv polisiär övervakning. Den

slutsatsen bör dock kunna dras utifrån att sju av C-rånets aktörer ”kallades in” av aktörerna

Micke och Kalle för att utföra det rån som initialt planerades av Micke. De sju torde ha haft

rykte om sig att vara kapabla medbrottslingar för att utföra ett värdetransportrån. Möjligen

delade polisen den uppfattningen om gruppen, vilket skulle kunna förklara varför individerna

var föremål för övervakning. Sammanfattningsvis kan sägas att de tre nätverksstrukturerna

kring de aktuella brotten i första hand, präglas av likheter. Gärningsmannagrupperna är stora

sett till antalet åtalade aktörer, de inblandade hade uppnått en relativt hög ålder när brotten

begicks, de fanns i polisens spaningsregister sedan tidigare och de hade lagförts vid ett flertal

tidigare tillfällen. Vidare så har de tre grupperingarna en gemensam strukturell variabel, en

anknytning till samma bostadsort.

Frågeställningen som behandlar huruvida nätverksstrukturerna ändras utifrån var uppgifter

om deras inbördes relationer kommer ifrån, så visar de redovisade graferna att så är fallet.

Alla tre nätverken ändras i avseende på sin strukturella karaktär när primäraktörernas egna

utsagor ligger till grund för graferna i jämförelse med när de baseras på registerdata. I A-

rånets fall minskar nätverket i densitet till skillnad från i B- och C-rånens fall där densiteten

53

ökar betydligt. Försök till förklaringar till detta har redovisats här ovan men vad som också

framgår av grafernas (för B- och C-rånen) påfallande strukturella skillnader är att de

konstellationer som har bildats för att utföra rånen, inte har varit kända av polisen alternativt

inte existerat före den tidpunkt då de aktuella rånen planerades.

Den sista frågeställningen löd ”Är det nätverket som har skapat brottet eller skapar brottet

nätverket?” Frågeställningen kan anses vara för stor för en sådan här studie och även något

oklar i sin formulering men intresseväckande, varför det har bedömts som angeläget att

försöka besvara den. I vart fall i syfte att närma sig problemställningen som incitament till en

eventuell framtida, större studie.

Svaret på frågan faller sig något olika för respektive nätverk och är, som sagt, inte helt enkel

att besvara.

De individer som har åtalats för de tre värdetransportrån som studerats i denna uppsats är på

olika sätt länkade till varandra före tillfället för respektive brott. Vissa av relationerna tycks

emellertid ha skapats i samband med att rånen ska planeras och genomföras och den

länkningen har skett indirekt genom någon av de andra individerna inblandade i händelserna.

Andra relationer har, vilket framkommit främst genom individernas egen utsago, grundlagts

långt tillbaka i tiden i form av bekantskaps-/vänskapsrelationer. Det sistnämnda tycks gälla

för flertalet av individerna som är åtalade för B-rånet. Här borde man kunna anta, utifrån

Sutherlands106

och likaså Akers107

förklaringar av inlärning av brottsligt beteende, att

individerna i interaktion med sina kriminella vänner och bekanta lär sig och/eller lär ut

beteende av brottslig karaktär. Enligt socialpsykologisk forskning uppstår en så kallad

deindividualisering i vissa gruppsituationer. Detta innebär att individen släpper sina egna

värderingar till förmån för något som är större än honom/henne själv.108

Vidare, menar

forskningen inom samma område, kan så kallad Group Polarization uppstå när åsikter och

idéer diskuteras inom en grupp. Detta innebär att den dominerande åsikten inom gruppen ges

störst fördel. Starka argument i kombination med en önskan om att bli accepterad av gruppen

får den enskilde individen att ändra sin egen uppfattning. Oavsett varifrån idén om att begå

106


Akers & Jensen (2003) s. 40 108

Myers, D. (2002) s. 295

54

brottet kommer, från en så kallad svag länk eller från en aktör inom det befintliga nätverket,

så kan man hålla det för troligt att den process som leder till att brottet begås startas inom det

befintliga nätverket. Detta borde man försiktigt kunna anta vara fallet i nätverk B, då

relationer av en långvarig natur har kunnat konstateras mellan aktörerna i det nätverket. Ett

omvänt förhållande skulle kunna sägas råda i C-rånet. Där har en person, Micke, ensam

planerat och initierat det specifika brottet. Hans initiativ kan sägas vara avgörande för att just

brottet värdetransportrån blir det aktuella. Utifrån hans initiativ bildas så nätverket runt brottet

med hjälp av Kalle. Sammanfattningsvis borde det kunna antas att om B-rånets nätverk kan

sägas ha skapat brottet borde man i fallet C-rånet kunna anta det motsatta, det vill säga att

brottet har skapat nätverket. Gällande A-rånet saknas den typ av relationsinformation som

finns för de andra två. Även om aktören Lukas påstår att brottet precis som i C-rånet är

planerat och initierat av en person så har den uppgiften inte kunnat styrkas på samma vis som

i C-rånet. Således får bristen på information till följd att det är svårt att dra några slutsatser om

huruvida det är brottet eller nätverket man bör utgå ifrån beträffande A-rånet.

Utifrån frågeställningen skulle de rån som här har studerats, kunna utgöra exempel på brott

som har skapat nätverk och dessutom på nätverk som har skapat brott.

För att återknyta till den här uppsatsens syfte, vilket var att studera de nätverksstrukturer som

aktörernas relationer bildar, så är just relationer det centrala begreppet i studien. Relationerna

har här definierats kvantitativt d.v.s. de har inte givits något som helst kvalitativt värde såsom

exempelvis styrka i vänskapsförhållanden eller kontaktfrekvens personerna emellan. Mot

bakgrund av den bristen på information i underliggande data, har inga mått på exempelvis

aktörers position i nätverken räknats fram. Om ingen information finns om vilken innebörd en

individs relation till andra har, är det svårt att uttala sig i fråga om personen kan anses som

central eller inte för nätverket som helhet. Som exempel kan en individ framstå som central i

och med att den uppvisar ett stort antal länkar till andra. Individen i en sådan position skulle

vid en närmare granskning, kunna visa sig ha egenskapen att vara en så kallad Free Rider som

socialpsykologisk forskning benämner de individer som inte direkt bidrar eller tillför något av

väsentlighet till gruppen.109

Samtidigt skulle en individ med få länkar till andra kunna visa sig

vara mycket central för nätverket och dess struktur samt kunna utgöra det nav som de facto

håller nätverket samman. Om uppgifter av kvalitativ natur skulle finnas att tillgå om en sådan

109

Mayers, D (2002) s. 291

55

individ, skulle de kunna påvisa och avslöja exempelvis en ledargestalt. En perifer individ

skulle också kunna utgöra ett exempel på det som Granovetter benämner som en svag länk

vilken han i sin teori om fenomenet, tillskriver som högst betydelsefull i egenskap av att vara

idéspridare och tillförare av information.110

Således kan det vara svårt att dra några slutsatser

utifrån centralitet och värde därav om mer djupgående individ- och relationsinformation

saknas.

Avslutningsvis och beträffande kommande, liknande studier så bör omfattningen av antalet

brottshändelser och därmed inblandade individer utökas. Resultatet skulle därmed kunna

utgöra en grund för generaliseringar och även ge möjlighet till att dra slutsatser gällande

representativitet för brottstypens inblandade individer och grupper. Även studier av mer

longitudinell karaktär, skulle vara att föredra utifrån att mer kvalitativ information därmed

skulle kunna erhållas. Åtminstone i fråga om relationers varaktighet. Annan typ av kvalitativ

relationsinformation ser vi vissa svårigheter med att inhämta, vilket i viss mån har berörts här

i uppsatsens diskussionsavsnitt.

Bristen på kvalitativ information om relationerna till trots, kan det sägas att syftet med den här

uppsatsen har uppfyllts utifrån att de i rånen inblandade individernas nätverk har kunna

kartläggas och presenterats. För författarnas vidkommande, har resultatet som här har

presenterats, inneburit att intresse för fortsatta nätverksstudier har väckts i takt med att nya

frågor har uppstått under arbetes gång.

110

Granovetter, M (1983) s. 201-202

56

7. Epilog

Förutom de uppgifter från materialet som har använts för att uppfylla den här uppsatsens syfte

och besvara dess frågeställningar, har en del annan information framkommit. En redovisning

av de uppgifterna kan ses som relevant utifrån att påvisa vikten av att studera den här typen av

nätverk under längre tidsperioder än vad som ligger till grund för den här uppsatsen. Kort

efter de tidsmässiga brytpunkterna i den här studien har nya länkar mellan aktörerna

tillkommit. Exempelvis så har materialet från Kriminalvårdsstyrelsen visat vilka av primär-

aktörerna som har avtjänat straff tillsammans efter tidpunkterna för de tre rån som utgör den

tidsmässiga avgränsningen i den här uppsatsen. Vissa av aktörerna är fortfarande

frihetsberövade och en del av dem avtjänar nu sitt straff tillsammans.

Graf E: Primäraktörer som har avtjänat eller avtjänar straff tillsammans på

anstalt efter den tidsmässiga brytpunkten för den här uppsatsen

57

Uppgifterna i graf E har tillhandahållits av Kriminalvårdsstyrelsen. Av grafen framgår det att

nya länkar mellan primäraktörer har bildats. Exempelvis så kan A Jens nu länkas till aktörer

från både B- och C-rånen. Nu finns även en länk mellan C Billie och B Janne samt mellan A

Rippe och C Kalle. Om dessa nya länkar skulle läggas till den här uppsatsens nätverk skulle

de tre rångrupperna sammanfogas ytterligare och behovet av bryggor av sekundäraktörer för

att koppla ihop grupperna skulle därmed elimineras.

I den här uppsatsen har också primäraktörernas relativt höga grad av kriminell belastning i

termer av antalet lagföringar diskuterats. De tre rånen som här har studerats har tillfört

ytterligare ett antal lagföringar. Tre av primäraktörerna friades helt ifrån alla åtalspunkter.

Vid de tre domstolsförhandlingarna behandlades totalt 67 åtalspunkter. 14 av dessa ogillades.

28 aktörer befanns skyldiga till 56 brott vilket innebär i genomsnitt två lagföringar per person.

Förutom de åtalspunkter som direkt behandlade själva rånbrotten, åtalades primäraktörerna

för bland annat vapenbrott, narkotikabrott, stöldbrott, dopingbrott, häleri och olovligt

brukande. En del av aktörerna teg igenom alla polisförhör och domstolsförhandlingar d.v.s. de

berättade, bekräftade eller förnekade aldrig någonting. I de fall då de ändå dömdes enligt

åtalen, grundade sig rätten på teknisk bevisning eller på andra åtalades utsagor om deras roll i

rånbrotten. En åtalad person, som erkände brott och samtidigt berättade för polis och tingsrätt

om andra åtalades roll och inblandning i rånet, upplevde sig vara tvingad att delta på grund av

stora skulder till några av de medåtalade. Tingsrätten valde att tro på hans historia varför hans

straff mildrades i förhållande till de övrigas. Vad beträffar A- och B-rånen, vilka fullbordades,

så kom gärningsmännen över cirka 36 miljoner kronor sammanlagt. Pengarna har inte

återfunnits. Som en följd av att antalet värdetransportrån har minskat de senaste åren,111

att ett

flertal av gärningsmännen har lagförts och att säkerhetsföretagen som ansvarar för

värdetransporter har skärpt säkerheten kring transporterna, har aktionsgruppen Nickel nu

upplösts. Gruppen avvecklas under sommaren år 2007 vilket får till följd att

informationsbasen och den samlade kunskapen om den här specifika brottstypen också

upplöses. Eventuella kommande rån kommer att utredas av respektive polismyndighet lokalt

som tidigare men nu utan möjlighet till att kunna begära utredningsstöd från Nickel. De grova

värdetransportrånen med inslag av sprängningar, våld och brand har minskat drastiskt sedan

år 2006. Om detta är ett tecken på någonting varaktigt eller om minskningen av råntypen är

tillfällig, återstår att se.112

111

Rikskriminalpolisens verksamhetsberättelse (2006) s. 31 112

ibid. s. 31

58

Referensförteckning

Akers, Ronald L & Jensen, Gary F (2003) Social Learning Theory and the Explanation of

Crime . Translation Publishers, New Brunswick. USA.

Bergström, Göran & Boréus, Kristina, red. (2005) Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och

diskursanalys. Studentlitteratur, Lund.

Brottsförebyggande rådet (2004) Bank-, post- och värdetransportrån. En analys av rånen

under 1990-talet. Publikation 2004:3. Brottsförebyggande rådet, Stockholm.

Frankfort-Nachmias, Chava & Nachmias, David (1996) Research Methods on The Social

Sciences 5th

ed. St Martin’s Press Inc. London, UK.

Granovetter, Mark S. (1973) “The Strength of Weak Ties”, The American Journal of

Sociology, vol. 78, No. 6. The University of Chicago Press, USA.

Granovetter, Mark S. (1983) “The Strength of Weak Ties: A Network Theory Revisited”.

Sociological Theory, Vol. 1. State University of New York, Stony Brook, USA.

Jupp, Victor & Davies, Pamela & Francis, Peter (2000) Doing Criminological Research.

SAGE Publications Ltd. London, UK.

McBurney, Donald H. & White, Theresa L. (2004) Research Methods 6. Thomson Learning

Inc., Wadsworth. Belmont, USA.

59

Myers, David G. (2002) Social Psychology 7th

ed. McGraw-Hill Companies Inc. New York,

USA.

Pettersson, Tove (2002) Tre perspektiv på brottsliga nätverk: supporterbråk, etnicitet och

genus. Avhandlingsserie Nr 7, Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet,

Akademitryck. Edsbruk.

Roxell, Lena (2007) Fångar i ett nätverk? Fängelser, interaktioner och medbrottslingsskap.

Avhandlingsmanus, Kriminologiska Institutionen, Stockholms universitet. Stockholm.

Sarnecki, Jerzy (2001) Delinquent Networks. Youth Co-Offending in Stockholm. Cambridge

University Press, Cambridge. UK.

Sarnecki, Jerzy (2003) Introduktion till Kriminologi. Studentlitteratur, Lund.

Short, James F. Jr & Hughes, Lorine A. (2006) Studying youth gangs. AltaMira Press, USA.

Sutherland, Edwin H & Cressey, Donald R (1955) Principles of Criminology 5th

ed. J.B

Lippincott Company, New York. USA.

Wasserman, Stanley & Faust, Katherine (1994) Social Network Analysis. Methods and

Applications. Cambridge University Press, Cambridge. UK.

60

Övriga källor:

http://bra.se/statistik 2007-04-24

http://intrapolis/pob/Datahandboken/ASP/ 2007-03-08

http://intrapolis/pob/Datahandboken/CBS/ 2007-03-08

http://intrapolis/pob/Datahandboken/SPADI/ 2007-03-08

http://polisen.siteseeker.se:24 Rikskriminalpolisens verksamhetsberättelse 2006.

http://polisen.se/inter/util/nodeid=21434 2007-05-04

Lagtexter:

Rikspolisstyrelsens Författningssamling 2003:4 FAP 448-1

Sekretesslagen (1980:100)

http://bra.se/statistik

http://intrapolis/pob/Datahandboken/ASP/

http://intrapolis/pob/Datahandboken/CBS/

http://intrapolis/pob/Datahandboken/SPADI/

http://polisen.siteseeker.se:24/

http://polisen.se/inter/util/nodeid=21434

kriminologiska institutionen/menu/... · domstols- och förundersökningsprotokoll. efter urval och...

Documents