kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet i uppsala1304686/fulltext01.pdf · 2 förf-namn redaktör:...

36
Annales Societatis Litterarum Humaniorum Regiae Upsaliensis Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala Årsbok 2017–2018

Upload: others

Post on 06-Aug-2020

1 views

Category:

Documents


0 download

TRANSCRIPT

Page 1: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

Titel 1

Årsbok 2017–2018

Annales Societatis Litterarum HumaniorumRegiae Upsaliensis

Kungl. HumanistiskaVetenskaps-Samfundeti Uppsala

Page 2: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

2 Förf-namn

ISSN 0349-0416ISBN 978-91-982405-4-2

Printed in Sweden 2018 byTextgruppen i Uppsala AB

Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 751 20 Uppsalae-post: [email protected]

Page 3: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

Titel 3

antikens Grekland, 600–50 f.Kr. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125–130Summary: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130–131

Miriam Thegel, Konflikt eller konsensus? Åsikter och normer i Europaparlamentet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133–140Summary: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140–141

Innehåll/Contents

Lars-Göran Sundell, I skuggan av Perrault ‒ om Madame d’Aulnoy . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5–34Summary: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34–35

Lars Burman, Glömd kärlek. Om Torsten Rudeens dikter . . . . . 37–40Summary: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41

Bo Andersson, Jacob Böhme as a Character in the Political Fiction of the Third Reich: The Böhme Novel by Karl Robert Popp (1910–1942/43) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43–55Sammanfattning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55–56

Mats Rydén, Robert Eugen Zachrisson – en mångsidig Uppsala- professor i engelska (1921–1937) och hans språkliga om- värld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57–65Summary: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65–66

Ulla Börestam, På bowlingen är vi flerspråkiga: Om språkvanor bland äldre nordiska migranter i Spanien . . . . . . . . . . . . . . . . 67–91Summary: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91

Bitte Hammargren, Maktspel, olja och kultur kring Persiska viken – om rivalerna Iran och Saudiarabien . . . . . . . . . . . . . . 93–106Summary: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106–107

Föredrag av Westinpristagarna

Iva Lučić, I nationens namn. Den politiska formeringspro- cessen för den muslimska nationen i det socialistiska Jugoslavien 1956–1971 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111–115Summary: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115–116

Solveig Malmsten, Dativ i modern färöiska: En fallstudie i grammatisk förändring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117–123Summary: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123–124

Patrik Klingborg, Grekiska cisterner – vatten och risk i

Page 4: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

4 Förf-namn

M. Anna Packalén Parkman, Minnesord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143–147

Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala Översikt över Samfundets verksamhet under tiden 1 juli 2017 – 30 juni 2018 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149–152Ledamöter den 30 juni 2018 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153–158

Stadgar för Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159–173

Page 5: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 5

1 Se Lars-Göran Sundell, Charles Perrault ‒ den franske sagokungen, 2016‒2017.

I skuggan av Perrault ‒ om Madame d’AulnoyAv Lars-Göran Sundell

1697 utgör ett märkesår vad sagogenren beträffar. Detta år utkommer iFrankrike inom loppet av några månader först Histoires ou Contes dutemps passé, kända som Gåsmors sagor, av Charles Perrault1 och därefterLes Contes des Fées av Madame d’Aulnoy, vilken därmed introducerarfeerna i den franska sagovärlden. Om den sagointresserade samtiden varentusiastisk inte bara över Perrault och Mme d’Aulnoy utan även överandra franska sagoberättare som Mlle de La Force och Mlle L’Héritier, såhar eftervärldens litterära kanon obönhörligt placerat Mme d’Aulnoy ochövriga i skuggan av Perrault, vars sagor inkorporerats i världslitteraturen.

Icke desto mindre förtjänar Mme d’Aulnoy (1650/51‒1705) att upp-märksammas på egna meriter utan att för den skull nödvändigtvis jämförasmed Perrault. Hon kan sägas utgöra en prototyp för sin tids sagoberättandemed sin utstuderade och broderade berättarstil, fjärran ifrån Perraults kon-cisa och klockrena framställningssätt. Dessutom var hon kvinna, vilket varfallet med majoriteten av dåtidens franska sagoberättare.

Det är 1690 som Mme d’Aulnoy gör sitt inträde i den litterära världenmed sin berättelse Hippolyte, comte de Duglas, i vilken finns insprängdhennes första sagoberättelse L’Île de la Félicité. Hennes tillvaro hade varitminst sagt omtumlande och strapatsrik och påtvingade landsflykter hadefört henne bland annat till Spanien och England, om vilka länder hon utgavvid tiden berömda mer eller mindre fiktiva skildringar. I Spanien vistas honunder den habsburgska erans sista självande epok innan den franska Bour-bon-släkten tar över tronen år 1700 med kung Ludvig XIV:s sonson och iEngland upplever hon det relativa lugn som infinner sig under Charles II:stid efter Oliver Cromwells envälde.

Efter en kort översikt över Mme d’Aulnoys liv och leverne skärskådarjag hennes reseskildringar från Spanien och England för att slutligen landai hennes sagostoff, vilket till syvende och sist är det som ytterst legitimerardet pånyttfödda intresset för hennes litterära värv.

En samlad förteckning över Mme d’Aulnoys verk återfinns i slutet av ar-tikeln.

Page 6: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

6 Lars-Göran Sundell

LIV OCH LEVERNE

Madame d’Aulnoy föds 1650 eller 1651 som Marie-Catherine Le Jumel deBarneville i Barneville-la-Bertrand i närheten av Honfleur i en normandiskadelsfamilj. Fadern och den viljestarka modern, känd som la marquise deGudane efter sitt andra giftermål, låter redan 1666 arrangera ett äktenskapför sin dotter med den trettio år äldre François de la Motte, baron d’Aulnoy.Efter tre års förhållande krakelerar fasaden till följd av äktenskapliga pro-blem och finansiella bekymmer. Mme d’Aulnoy tar sin tillflykt till modern,vilken bokstavligen söker eliminera dotterns make och iscensätter en kom-plott med hjälp av sin älskare, en viss baron de Courboyer, som till ytter-mera visso ingår i baron d’Aulnoys vänskapskrets, och anklagar maken förmajestätsbrott (crime de lèse-majesté), vilket brott, om bevisat, vid tidenutan pardon medför dödsstraff. Med tanke på de inblandades sociala ställ-ning avgörs skuldfrågan dock inte av någon obskyr provinsdomstol utanärendet hamnar hos Ludvig XIV:s mäktige minister Colbert, vilken genom-skådar intrigen, och som resultat avrättas i stället Courboyer och en med-brottsling, medan baron d’Aulnoy går fri. Madame de Gudane tillåts att flylandet och tar småningom sin tillflykt till Spanien, där hon lämnas ifredmot att hon bedriver någon form av spionverksamhet. Det är troligt attMme d’Aulnoy själv var införstådd med den lugubra komplotten om äninte nödvändigtvis den direkta anstiftaren. Hon lär dock ha blivit arresteradoch ett kort tag suttit fängslad i statsfängelset La Conciergerie, där seder-mera Marie-Antoinette skulle hållas inspärrad innan sin avrättning 1793.Snart nog får Mme d’Aulnoy emellertid möjlighet att lämna Frankrike ochvistas i perioder i bland annat England och Spanien, vilket resulterar i ettantal reseberättelser.

Mycket är oklart vad gäller Mme d’Aulnoys förehavanden, vilket hen-nes moderna sagoutgivare Nadine Jasmin2 helt krasst konstaterar ochdetta gäller inte minst åren mellan 1670 och 1690. Detta sistnämnda åråterfinns hon definitivt i Paris och hennes bok Hypolite, comte de Duglasutkommer från trycket och medför omedelbar litterär berömmelse. Mmed’Aulnoy deltar i Madame de Lamberts salong3 innnan hon startar sin

2 « Suivent vingt ans d’ombre, de 1670 à 1690. Mme d’Aulnoy aurait voyagé à l’étranger, enAngleterre à plusieurs reprises, ainsi qu’en Espagne où vivait sa mère. » (2008: 11) Detta förhållande inbjuder till romaner eller spekulativa biografier, så till exempel Lautère1946, Jyl 1989 och Gontier 2005. I det sistnämnda verket redovisas förtjänstfullt i bibliografin(s. 365‒378) vad som direkt härrör från Mme d’Aulnoy och vad som författaren lägger i hen-nes mun.3 Jfr Suzanne Delorme, « Le salon de la Marquise de Lambert, berceau de l’Encyclopédie », inRevue d’histoire des sciences, 1951, 4: 223: « Qui ne connaît le salon de Mme de Lambert, aupremier étage du bel hôtel qui est le siège du Centre international de Synthèse, au 12, de la rueColbert, à côté de la Bibliothèque nationale ? /…/ Veuve depuis 1686, Mme de Lambert, née

Page 7: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 7

egen på rue Saint-Benoît i närheten av Saint-Germain-des-Prés på vänstrastranden.

Som ett ytterligare bevis på Mme d’Aulnoys litterära berömmelse inval-des hon 1698 i den vittra italienska akademin Accademia dei Ricovrati diPadova, grundad 1599, och en av få akademier som tillät kvinnliga invalom än bara med hedersmedlemsstatus, dvs. utan rösträtt och möjlighet attbekläda administrativa poster.4 Ett antal kvinnliga franska ledamöter inval-des under 1600-talet som till exempel hennes sagokonkurrenter Mlle de LaForce5 och Mlle L’Héritier6 samt vidare andra litterära berömdheter somMlle de Scudéry,7 Antoinette Deshoulières8 och Anne Dacier.9

SPANIEN

Dubbelmonarkin Kastilien och Aragonien under Isabel och Ferdinando10

‒ los Reyes Católicos, 1474‒1516 ‒ lägger grunden till det spanska stor-

de Marguenat de Courcelles, a toujours eu le goût de l’étude, l’amour du bel esprit, le sens dela politesse. Elle appartient au XVIIe siècle, étant née en 1647 ; et, vers la cinquantaine,choquée de la licence qui sévit au déclin du règne de Louis XIV, elle se met en tête de tenir unsalon où elle fera régner le bon ton, les bienséances, le bon goût, où l’on pourra discuter entre‘honnêtes gens’ et ‘honnêtes femmes’ de sujets littéraires, philosophiques et même scienti-fiques. »4 Omdöpt 1997 efter en av sina ursprungliga medlemmar Galileo Galilei (1564‒1642) tillAcademia galileiana /di scienze, lettere ed arti in Padova/. Den för språk och litteratur mest betydelsefulla italienska akademin måste anses vara Acca-demia della Crusca, grundad 1582 i Florens och förebild för den 1635 instiftade Franska Aka-demien. Denna fick ju sin första kvinnliga ledamot först 1981 i och med invalet av författarenMarguerite Yourcenar.5 Se not 60 nedan.6 Marie-Jeanne L’Héritier de Vilandon (1664‒1734) var främst känd som sagoförfattare, menhon utgav även romaner och poesi. Hennes Œuvres meslées utkom 1695. Hon var släkt medCharles Perrault, vilken uppmuntrade hennes skrivande. Efter Mlle de Scudérys död övertogMlle L’Héritier hennes salong. 7 Madeleine de Scudéry (1607‒1701) animerade en egen litterär lördagssalong i Le Marais,efter att först ha frekventerat la marquise de Rambouillet (1588‒1655) och den berömda sa-longen i Hôtel de Rambouillet. Hon är mest känd för sina omfångsrika romaner Artamène oule Grand Cyrus, 10 vol., 1649‒1653, och Clélie, histoire romaine, 10 vol., 1654‒1660. Honutgav även Histoire de Mathilde d’Aquilar, histoire espagnole, 1667. Se till exempel Kra-jewska 2018. 8 Antoinette Deshoulières (1637‒1694) var en stor beundrare av Corneille och deltog i protes-terna (la cabale) mot Racine och dennes Phèdre 1677. Hon verkade inom olika litterära gen-rer, men var främst känd som poet med sina samlingar Poésies från 1688 och 1695.9 Anne Dacier (1647‒1720), översättare av Homeros och försvarare av det antika idealet, gavnytt bränsle åt ’Grälet mellan de Antika och de Moderna’ under Ludvig XIV:s sista år. JfrSundell 2016‒2017: 17ff.10 Jag använder genomgående de inhemska regentnamnen med vissa undantag. De i artikelnmest frekventa är de spanska Carlos och Felipe i stället för de försvenskade formerna Karloch Filip, liksom de engelska James och Charles i stället för Jakob och Karl. Jag har dock valtatt behålla den svenska formen Ludvig framför det franska originalet Louis.

Page 8: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

8 Lars-Göran Sundell

maktsväldet som når sin kulmen under 1500-talet med Carlos I ochFelipe II.11 1600-talet betraktas däremot som en fortlöpande nedförsbackei den spanska historieskrivningen och inte minst brukar kritiken gälla densiste representanten på kungatronen för den habsburgska ätten Carlos II12

med det föga smickrande tillnamnet El Hechizado (sv. den förhäxade),dvs. den kung med vars tidevarv Mme d’Aulnoy konfronteras åren kring1680.13

11 Carlos I (1500‒1558), kung av Kastilien och Aragonien 1516‒1556 och som Karl V tysk-romersk kejsare 1519‒1556. Som Ferdinand I (1503‒1564) efterträdde hans yngre bror ho-nom som tysk-romersk kejsare 1558.På den spanska tronen följde därefter Felipe II (1527‒1598), kung 1556‒1598; Felipe III(1578‒1621), kung 1598‒1621; Felipe IV (1605‒1665), kung 1621–1665.12 Carlos II (1661‒1700), kung 1665‒1700, var från 1669 gift med Marie-Louise d’Orléans(1662‒1689), som var dotter till Monsieur, dvs. Ludvig XIV:s yngre bror Philippe d’Orléans(1640‒1701) från hans första giftermål 1661 med Henriette-Anne d’Angleterre (1644‒1670).Denna senare ägnades ett av Bossuets mest berömda liktal: Oraison funèbre de Henriette-Anne d’Angleterre, duchesse d’Orléans, prononcée à Saint-Denis le vingt et unième jourd’août 1670. Av Madame de La Fayette utgavs posthumt, 1720 respektive 1731, följande verk: Histoirede Madame Henriette d’Angleterre suivi de Mémoires de la Cour de France pour les années1688 et 1689, Édition présentée et annotée par Gilbert Sigaux, Paris, Mercure de France, 1965et 1988.Mme d’Aulnoy använde sina kunskaper om de olika hoven också i sina mer fiktiva framställ-ningar, så till exempel i inledningen av Memoires secrets…, 1696: 3‒4: « Le mariage de sonAltesse Royale Monsieur le Duc d’Orleans, avec la Princesse d’Angleterre, Sœur de CharlesSecond, donna milles nouveaux agrémens à la Cour de France, & en augmenta les plaisirs dela moitié ; on n’y voyait tous les jours que les parties de Chasse, Operas, Comedies, Bals &tout ce qui pouvoit occuper agreablement les Princes, les Dames & les Seigneurs ; maisl’Amour, l’unique Conquerant de l’Univers, à qui tout céde & que rien ne surmonte, voyantune si belle troupe de demy Dieux /…/ Madame, par malheur pour elle, qui n’aimoit pas beau-coup l’Epoux que le Ciel lui avoit destiné, se trouva du nombre de ses conquètes, & connut enpeu de temps son Vainqueur, ce fut le Comte de Guiche /…/ » En intressant utgåva av Histoire de Madame Henriette d’Angleterre utgavs 1882 och åter-publicerades 1962 av förlaget Editions GALIC, Paris. Denna utgåva innehåller ett åttiosidigtförord av sedermera nobelpristagaren Anatole France.13 « La segunda mitad del siglo XVII y, especialmente, el reinado de Carlos II (1665‒1700)son en general considerados como una de las épocas más triste, que haya conocido España.España está desmembrada ; Portugal se ha separado de la monarquía ; Cataluña ha sido recu-perada, pero con un territorio amputado ; ya no pelean los españoles con los flamencos, masEspaña es incapaz de resistir los ataques continuos de Francia. /…/ Los campesinos sufren lasconsecuencias de las levas de soldados, de los tributos crecidos, de las catástrofes meteoroló-gicas, de las pestes que traen consigo el hambre y la misería. En las ciudades, el paro y el de-sempleyo toman proporciones alarmantes. » (Valdéon et al. 2009: 312) Jfr Vilar 2017: 39:« L’imagination a exagéré la chute démographique ; un casse-tête statistique insoluble en estrésulté. Mais la perte de population ne fait aucun doute. Ni la ruine de la Castille, de son in-dustrie, de son élevage, de son monopole commercial, bafoué par les étrangers. La chute poli-tique, elle, se précise et se date. Les rois (Philippe III, Philippe IV, Charles II surtout) sont depauvres gens). /…/ L’étiquette, la corruption, l’intrigue atteignent l’efficacité du pouvoir cen-tral. Et l’unité nationale elle-même souffre. » Valdéon et al. (2009: 313) anlägger även ett katalanskt perspektiv på denne monark, vilketdå blir radikalt annorlunda: « Para la historiografía castellana tradicional, Carlos II es el

Page 9: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 9

Det fanns ett stort intresse för att inte säga fascination för Spanien ochdess kultur i Frankrike under 1600-talet, där man gärna uppfattade LudvigXIV:s s.k. Grand Siècle som en naturlig fortsättning av Spaniens gyllene1500-tal ‒ El Siglo de Oro. Politiskt förekom också sedan tidigare ett om-fattande ingifte mellan de spanska och franska kungahusen14 samtidigt somden franska expansionspolitiken gentemot Spanien nådde sin kulmen underLudvig XIV.

Litterära mästerverk som Corneilles Le Cid (1637),15 ytterst baserad påverk om den spanske nationalhjälten Cid,16 och Molières Dom Juan(1665)17 bär syn för sägen. Seklets främsta franska romanförfattare Ma-dame de Lafayette (1634‒1693), känd för La Princesse de Montpensier(1662) och i synnerhet för La Princesse de Clèves (1678), utger ocksåZayde. Histoire espagnole (1670), som utspelas på 900-talet.18 De storaspanska författarna var välkända i Frankrike: Cervantes (1547‒1616), Lope

Hechizado, el rey que preside la decadencia, no sólo de la dinastía, sino de España. En cam-bio, los catalanes ven en él el mejor rey que ha tenido España. Y es que, después de la crisis delos años 1640, la monarquá tuvo buen cidado de respetar escrupulosamente las autonomías ylas constituciones de las provincias. »14 Två spanska prinsessor blir drottningar av Frankrike under den behandlade epoken: Anne d’Autriche (1601‒1666), gift med Ludvig XIII (1601‒1643) och drottning 1615‒1643,var mor till Ludvig XIV (1638‒1715) och regent under dennes omyndighet (1643‒1651). Honvar dotter till Felipe III och Margareta av Österrike. Marie-Thérèse d’Autriche (1613‒1683) förmäldes 1660 med Ludvig XIV (1638–1715).Hon var dotter till Felipe IV och Élisabeth de France, som i sin tur var dotter till Henri IV ochsyster till Ludvig XIII.Marie-Thérèse d’Autriche blev föremål för ett berömt liktal av Bossuet: Oraison funèbre deMarie-Thérèse d’Autriche, infante d’Espagne, reine de France et de Navarre, prononcée àSaint-Denis le 1er de septembre 1683.15 Se t.ex. Corneille, Le Cid, Édition présentée, annotée et commentée par Sylvie Joye, Paris,Larousse, 2006.16 Främst El Cantar de Mío Cid, det spanska nationaleposet från ca 1200, och Las mocedadesy las hazañas de Cid av Guillén de Castro (1569‒1631).17 Inspirerad av Tirso de Molina (1571‒1648), El Burlador de Sevilla y el Convivado depiedra, 1630.18 « L’Espagne commençait à s’affranchir de la domination des Maures : ses peuples quis’étaient retirés dans les Asturies, avaient fondé le Royaume de Léon ; ceux qui s’étaientretirés dans les Pyrénées, avaient donné naissance au Royaume de Navarre : il s’était élevédes Comtes de Barcelone et d’Aragon ; ainsi cent cinquante ans après l’entrée des Maures,plus de la moitié de l’Espagne se trouvait délivrée de leur tyrannie. » (Romanens inled-ning) I förordet till sin utgåva av Zayde. Histoire espagnole anför Camille Esmein-Sarrazin(2006: 21‒22): « Le titre Zayde est une référence immédiatement repérable par les contempo-rains à un roman espagnol publié en 1595 et traduit en français en 1608, L’Histoire desguerres civiles de Grenade de Perez de Hita, qui met en scène un personnage nommé Zayde.Ce titre introduit donc à un univers espagnol, l’effet étant redoublé par le sous-titre, qui an-nonce une ‘histoire’ à la matière espagnole. L’importance de l’Espagne dans la vie politique et littéraire au XVIIe siècle est significa-tive. Après le traité des Pyrénées (1659), qui met fin à la guerre opposant depuis le siècle pré-cédent les Bourbon aux Habsbourg, et qui réconcilie la France et l’Espagne, le jeune roi LouisXIV épouse l’infante Marie-Thérèse. Les échanges entre la France et l’Espagne, déjà fré-

Page 10: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

10 Lars-Göran Sundell

de Vega (1562‒1635), Calderón (1600‒1681), liksom konstnärer somVelásquez (1599‒1660).19

Mme d’Aulnoy bidrar med sina skildringar från Spanien verksamt tilldet fortsatta intresset för det spanska, intresse som kulminerar under denfranska romantiken med verk som Alfred de Musset, Contes d’Espagne etd’Italie (1829),20 Théophile Gautier, Voyage en Espagne (1840),21 ProsperMérimée, Carmen (1845)22 och inte minst Victor Hugo med bland annatHernani (1830) och Ruy Blas (1838).23

Mme d’Aulnoys spanska verk utgörs av Mémoires de la cour d’Espagne,1690, Relation du voyage d’Espagne, 169124 och Nouvelles Espagnoles,1692. Av dessa tilldrar sig hennes Relation för en nutida läsare det störstaintresset. Detta verk omfattar inalles femton brev skrivna till en fiktiv ku-sin, daterade mellan 20/2–30/9 1679 och 28/9 1680. De första sju breventäcker hennes resa fram till slutmålet Madrid, till vilken stad de följandesju breven centreras.25 Det avslutande femtonde brevet relaterar den nya

quents depuis le début du siècle, se multiplient. De nombreux lettrés connaissentl’espagnol ; /…/ L’influence de la littérature espagnole est remarquable : tragédie et comédiese mettent à l’école de l’Espagne en s’inspirant des œuvres de Caldéron et de Lope de Vega. »19 Jfr titeln på Alain Hugos biografi över Felipe IV: Philippe IV. Le siècle de Vélasquez, 2014. 20 Alfred de Musset (1810‒1857), en av den franska romantikens förgrundsfigurer. I ung-domsverket Contes d’Espagne et d’Italie låter det så här i de två inledande stroferna omMadrid: Madrid, princesse des Espagnes, / Il court par tes mille campagnes / Bien des yeuxbleus, bien des yeux noirs. / La blanche ville aux sérénades, / Il passe par tes promenades /Bien des petits pieds tous les soirs. / Madrid, quand tes taureaux bondissent, / Bien des mainsblanches applaudissent, / Bien des écharpes sont en jeux. / Par tes belles nuits étoilées / Biendes señoras long voilées / Descendent tes escaliers bleus. (Poèmes choisis, Arcadia Éditions,2004).21 Se t.ex. Théophile Gautier, Voyage en Espagne suivi de España. Édition présentée, établieet annotée par Patrick Berthier, Paris, Gallimard, 1981. Théophile Gautier (1811‒1872) var en varm beundrare av Victor Hugo och stödde denne irabaldret kring Hernani (1830). Han är mest känd för sina romaner Mademoiselle de Maupin,1835 och Le Capitaine Fracasse, 1863 samt diktsamlingen Émaux et Camées, 1852. Baude-laire tillägnade honom sin diktsamling Les Fleurs du Mal (1857). Gautier gav också ut Unvoyage en Espagne 1843, ett vaudeville drama där det franska klichémässigt möter det span-ska.22 Prosper Mérimée (1803‒1870), Carmen, Édition présentée, annotée et commentée parLaurent Susini, Paris, Larousse, 2008. Som ’inspecteur des monuments historiques’ från 1834gjorde han omfattande resor, också utrikes. Han besökte Spanien första gången 1830, vilketresulterade i hans Quatre lettres d’Espagne, 1831.23 En detaljerad översikt av tidens spanska samhälle är Itinéraire descriptif de l’Espagne, ParM. le Comte Al. De Laborde, 1807‒1820.24 Detta verk har också publicerats under titeln La cour et la ville de Madrid vers la fin duXVIIe siècle.25 I sin introduktion till Madame d’Aulnoy i den engelska översättningen av sagorna 1842 gerAnne Thackeray Ritchie följande karakteristik: ”She is a mysterious person. She gives no hintof the reasons which led her to undertake this long expedition /…/. Madame d’Aulnoy’s pic-tures of the Court of Spain are singularly vivid; her journeys are a curious mixture of reality

Page 11: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 11

drottningens, Ludvig XIV:s brorsdotter Marie-Louise d’Orléans,26 an-komst till Madrid. Allt som allt redogör Mme d’Aulnoy för sina resebe-styr, de frekventerade värdshusen, ger sin syn på den spanska mathåll-ningen, observerar seder och bruk, beskriver personer och städer, slottoch herresäten, och utdelar ömsom positiva, ömsom negativa omdömen.Fiktiva personer blandas med verkliga i denna allomfattande fresk övertillståndet i Spanien under den habsburgska erans slut.27 Dessutom infli-kar hon berättelser och anekdoter, bland annat en intressant sådan omSveriges drottning Kristina.

Mémoires sur la cour d’Espagne, å sin sida, är som redan titeln indikerarhuvudsakligen koncentrerad till det spanska hovet.28 Mme d’Aulnoy ger

and fairy tale, but perhaps not more so than many of the books of travel one has lately comeacross. /…/ Her first start is not at all unlike a chapter out of Alice’s well-known adventures.On her arrival at Bayonne, Madame d’Aulnoy is hospitably welcomed by various ladies of theneighbourhood, to whom she has brought introductions. These ladies visit the traveler comingin with cheerful hospitality, carrying for the most part little sucking pigs, tied up with ribbons,under their arms, which little pigs are set down upon the floor to frolic during the rest of thevisit.” Anne Thackeray Ritchie (1837‒1919), var dotter till en av den engelskspråkiga litteraturensfrämsta författare, William Makepeace Thackeray (1811‒1863) med bland annat The Luck ofBarry London, 1844 och Vanity Fair, 1848. Hon publicerade själv både romaner och författar-biografier, bland annat över Madame de Sévigné. Hon var en bemärkt sagoförfattare och an-passade klassiska sagor till den viktorianska tiden. Se t. ex. The Fairy Tales Fiction of AnneIsabella Thackeray Ritchie. Selections from ”Five Old Friends” and ”Bluebeard’s Keys andOther Stories”. Edited with a new introduction by Heidi Anne Heiner, SurLaLune press,2010. Ang hennes biografi, se t.ex. Henrietta Garnett, Anny. A Life of Anne Thackeray Ritchie,London, Chatto & Windus, 2004.26 Se not 12 ovan.27 Carlos II blev den siste av ätten Habsburg på den spanska tronen. Hans efterträdare Philipped’Anjou (1683‒1746) var son till Louis, le Grand Dauphin, Monseigneur kallad (1661‒1711),och således sonson till Ludvig XIV. Valet av en fransk tronföljare av ätten Bourbon gav upp-hov till spanska tronföljdskriget, som avslutades först 1713 med freden i Utrecht. Philipped’Anjou var kung under namnet Felipe V 1700‒1746. I sin Tableau de la cour d’Espagne /Madrid 1721–22/ ger Saint-Simon (1990: 426) följandeporträtt av honom: « Philippe V sut joindre l’égalité des personnes avec un certain air de plusque la déférence pour le Roi son neveu, chef de sa maison, et laisser voir une tendresse innéepour ce fils d’un frère qu’il avait passionnément aimé et qu’il regrettait toujours. Il laissa étin-celer un cœur français, sans cesser de se montrer en même temps le monarque desEspagnols. » Brorsonen (le neveu) är alltså Ludvig XV som var son till Monseigneurs äldste son. JfrVarga 2011. I ett katalanskt perspektiv (jfr not 13 ovan) ses inte Felipe V med blida ögon. Som denförste Bourbonkungen introducerar han en kraftfull centralisering av Spanien: ”De första ad-ministrativa åtgärderna mot katalanskan vidtogs av den spanske kungen Felipe V, då de själv-styrande institutionerna i Katalonien upplöstes efter spanska tronföljdskriget (1714).” (Puig iScotoni 1986: 99)28 « Les contes de fées au nombre de vingt-quatre et les Mémoires sur la Cour d’Espagne nesont pas ses seuls ouvrages. Des nouvelles, quelques romans, une relation de voyage en Es-pagne, qui est comme le corollaire de ses Mémoires, composent un bagage important. Sonœuvre est louée par les maîtres de la critique contemporaine. » (Carette 1902: XII)

Page 12: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

12 Lars-Göran Sundell

där mycken insidesinformation om dess stränga etikett och noterar blandannat utnämningar, intriger och personkonflikter. Det tredje verket medspansk anknytning Nouvelles Espagnoles innehåller ett antal kortare be-rättelser, vilka till upplägget påminner om strukturen i hennes sagor, ävenom de inte nödvändigtvis har en lycklig utgång. Novellerna namnges ge-nomgående efter respektive huvudperson, till exempel Histoire du Mar-quis De Le Mos et de Dona Eleneor de Monteleon, Dona Eugenie deSaint-Angelo, Le Marquis de Leyva. I Dona Camille Darellano är inled-ningen följande:

Il restoit peu de tems pour achever le Carnaval, lorsque Charles II, Roy d’Espagnevoulut aller à Lescurial, pour y faire une grande chasse : La Charge que DonPedro Darellano possedoit l’obligeoit à le suivre. Il avertit sa Fille, qui estoit unedes plus belles Personnes de toute l’Espagne, qu’il partiroit dans peu, & qu’il lalaisseroit à Madrid. Elle se nommait Dona Camille, & bien qu’elle fust déjà Veuve,comme elle n’avoit encore que seize ans, elle estoit rentrée sous la severe conduitede son Père, qui avoit perdu sa Femme depuis long-temps.

Under sin stränge fars, Don Pedro, bortovaro får Camille ihop det med dencharmerande prinsen av Hinoya, vilket inte ses med blida ögon av fadern.Han iscensätter närmast en enlevering av sin dotter för att hon ska kunnaförmälas med den stormrike guvernören över Mexiko. Hon trotsar dock ef-ter förmåga sin far och föredrar i novellens upplösning att gå i kloster:

/…/ il [Don Pedro] la mena à Mexique ; mais elle refusa courageusement l’Epouxque Don Pedro luy avoit choisi, elle aima mieux se faire Religieuse, & chercherdans une Regle austere, la recompense d’une sainte vie.

Men det är alltså Mme d’Aulnoys reseskildring Relation du voyage d’Es-pagne som framför allt förtjänar att uppmärksammas. I förordet till sinkommenterade utgåva reser Maria Susana Seguin frågan om detta ytterstläsvärda verks historiska tillförlitlighet29 och menar att detta får anses vara

29 Denna frågeställning gäller i hög grad också det franska 1600-talets två mest berömda ochframstående memoarförfattare, nämligen kardinal de Retz (1613‒1679), Mémoires, 1717–18och hertig Saint-Simon (1675‒1755), Mémoires, 1829. I sin biografi över kardinal de Retz anför Simon Bertière (1990: 5) i en lyckad formuleringatt « Paul de Gondi, cardinal de Retz, a cru avoir rendez-vous avec l’histoire, c’était avec lalittérature. » Saint-Simon tar själv upp frågan om autencitet i slutet av sina Mémoires (1990: 464–465):« Pour ce qui est de l’exactitude et de la vérité de ce que je raconte, on voit par les Mémoiresmêmes que presque tout est puisé de ce qui a passé par mes mains, et le reste, de ce que j’ai supar ceux qui avaient traité les choses que je rapporte. Je les nomme, et leur nom, ainsi que maliaison intime avec eux, est hors de tout soupçon. Ce que j’ai appris de moins sûr, je lemarque, et ce que j’ai ignoré, je n’ai pas honte de l’avouer. De cette façon les Mémoires sontde source, de la première main. Leur vérité, leur authenticité ne peut être révoquée endoute ; /…/ Comme je n’en verrai rien, peu importe ; mais si ces Mémoires voient jamais lejour, je ne doute pas qu’ils n’excitent une prodigieuse révolte. » Ang. Saint-Simon, se Stig Strömholms omfattande inledning i Saint-Simon 2005.

Page 13: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 13

av underordnat intresse.30 Det har för övrigt ifrågasatts om Mme d’Aulnoyalls satte sin fot i Spanien, även om de flesta bedömare anser att så var fal-let. Själv inleder hon sturskt i sitt förord (Au Lecteur):

Bien qu’il ne suffise pas d’écrire des choses vraies, mais qu’il faille encore qu’ellessoient vraisemblables pour les faire croire /…/ je me contente d’assurer que ce quiest dans mes Mémoires, et ce que l’on trouvera dans cette Relation, est très exact ettrès conforme à la vérité. (s. 31)

Oavsett vilket besitter Mme d’Aulnoy onekligen stor sakkunskap och redanden samtida kritiken var också överväldigande positiv.31 Hennes skild-ringar skulle få stor bäring på den franska bilden av Spanien. Så nyttjadeexempelvis Victor Hugo i sitt ovan nämnda drama, Ruy Blas, en mycken-het bakgrundsinformation från Mme d’Aulnoy.32 Huvudperson och föremålför Ruy Blas’ uppvaktning är drottningen Marie-Anne de Neubourg,33 varskaraktär i dramat också baseras på den tidigare franska drottningen Marie-Louise d’Orléans. I avslutningen av sitt förord till Ruy Blas 1838 jämförVictor Hugo (2006: 31) detta verk med Hernani och knyter ihop de span-ska 1500- och 1600-talen:

Et puis, qu’on nous permette ce dernier mot, entre Hernani et Ruy Blas, deuxsiècles de l’Espagne sont encadrés ; deux grands siècles, pendant lesquels il a étédonné à la descendance de Charles-Quint de dominer le monde ; deux siècles quela Providence, chose remarquable, n’a pas voulu allonger d’une heure, carCharles-Quint naît en 1500, et Charles II meurt en 1700. En 1700, Louis XIV héri-tait de Charles-Quint, comme en 1800 Napoléon héritait de Louis XIV. Ces grandesapparitions de dynasties qui illuminent par moments l’histoire sont pour l’auteurun beau et mélancolique spectacle sur lequel ses yeux se fixent souvent. Il essaieparfois d’en transporter quelque chose dans ses œuvres. Ainsi il a voulu remplir

30 « Or, le propos de notre auteur fut à l’évidence de faire œuvre littéraire, et la seule questionvéritable est celle de la valeur esthétique. À cet égard, la Relation se signale par sa saveur, sonpittoresque, l’élégance de son expression, la justesse de ses impressions, le piquant de sesanecdotes qui en font l’une des plus belles évocations de l’Espagne à la fin du XVIIe siècle. »(Relation 2005: 23)31 Ofta citerat är följande omdöme från författaren och kritikern Barbey d’Aurevilly(1808‒1889): « Un chef-d’œuvre d’observation aiguë et coupante. »32 « En 1838, quand celui-ci en commence vraiment la rédaction, il s’appuie sur les récits desmémorialistes de l’époque et, entre autres, sur les Mémoires de la cour d’Espagne de Madamed’Aulnoy, dans lesquels il trouve des renseignements sur la cour de Charles II, la vie de sapremière épouse, l’histoire d’une autre reine et de son favori. Tout ce matériau, il le fond pourrecréer l’atmosphère d’une fin de règne et reconstituer le quotidien de Marie de Neubourg, lareine de Ruy Blas. » (Jacqueline Milhit in Ruy Blas 2006: 232)33 Ursprungligen Maria Anna von der Pfalz-Neuburg (1667‒1740), dotter till kurfursten avPfalz-Neuburg, och andra maka till Carlos II: « Charles II contracta une nouvelle union avecla princesse Marie de Neubourg, fille d’un comte palatin. Cette princesse est l’héroïne de RuyBlas, le beau drame de Victor Hugo. Il est permis de croire que l’illustre poète s’est largementinspiré des intéressants récits de Mme d’Aulnoy, dont l’esprit souple et délié avait pénétrédans toutes les intrigues de la cour d’Espagne, dépeignant admirablement le malheureux paysqui succombe, après tant de gloire, dans le désordre et la ruine. » (Carette 1902: XI)

Page 14: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

14 Lars-Göran Sundell

Hernani du rayonnement d’une aurore, et couvrir Ruy Blas des ténèbres d’un cré-puscule. Dans Hernani, le soleil de la maison d’Autriche se lève ; dans Ruy Blas, ilse couche.

Några korta och varierade utdrag ur resebreven får tjäna som smakprov påMme d’Aulnoys stil och observationsförmåga. Brevens avsändaradresseranger den övergripande resrutten: San Sebastián ‒ Vitoria ‒ Aranda deDuero ‒ Madrid. Inledningsvis fastslår Mme d’Aulnoy syfte och målsätt-ning med sina resekorrespondenser:

Puisque vous voulez être informée de tout ce qui m’arrive et de tout ce que je re-marque dans mon voyage, il faut vous résoudre, ma chère cousine, de lire bien deschoses inutiles, pour en trouver quelques-unes qui vous plaisent. (Première lettre, ÀSaint-Sébastien, ce 20 février 1679, s. 33)34

Mme d’Aulnoy har självklart en hel del resebestyr att ombesörja och i denfranska gränsstaden Bayonne inväntar hon de bärstolar (franska litière)som hon beställt från San Sebastián. Hennes beskrivning ger en viss upp-fattning om hur själva resandet gick till och om de vedermödor en dåtidaresenär hade att utstå:

Les litières que l’on devait m’envoyer d’Espagne étant arrivées, je songeai à mondépart. Mais je vous assure que je n’ai jamais rien vu de plus cher que ces sortesd’équipages, car chacune des litières a son maître qui l’accompagne ; il garde lagravité d’un sénateur romain, monté sur un mulet et son valet sur un autre, dont ilsrelayent de temps en temps ceux qui portent les litières. J’en avais deux, je pris laplus grande pour moi et pour mon enfant ; j’avais outre cela quatre mules pour mesgens et deux autres pour mon bagage ; pour les conduire il y avait encore deuxmaîtres et deux valets. (s. 36)

Efter att ha passerat Saint-Jean-de-Luz och funnit båttransport över gräns-floden Bidassoa når sällskapet den första staden på den spanska sidan avgränsen, Irún. Mme d’Aulnoy noterar att det inte endast rör sig om en na-tionsgräns utan också om en språkgräns:

Il est vrai qu’aussitôt que j’eus passé la petite rivière de Bidassoa, on ne m’enten-dait plus à moins que je ne parlasse castillan ; et ce qui est de singulier, c’est qu’undemi-quart d’heure auparavant on ne m’aurait pas entendue si je n’avais parléfrançais. (s. 39)

Därefter väntar så Pyreneernas mäktiga bergsmassiv som, de bergsvanamulåsnorna (franska mulet och mule) till trots, förskräcker Mme d’Aulnoy:

34 Alla utdrag är hämtade från Maria Susana Seguins utgåva av Relation du voyage d’Es-pagne, 2005, i vilken stavningen har moderniserats. En okommenterad utgåva i serien Heureux qui comme…, Madame d’Aulnoy, Madrid,Lettres choisies (de la Relation du Voyage d’Espagne (publiée en 1691), Paris, Magellan &Cie, 2006, innehåller brev 7, 10, 11 och 15. I samma serie återfinns bland annat Séville – Alexandre Dumas, Majorque – George Sand,Grenade – Théophile Gautier, Pampelune – Victor Hugo.

Page 15: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 15

Peu après que nous fûmes sorties de la ville, nous entrâmes dans les montagnes desPyrénées, qui sont si hautes et si droites que lorsqu’on regarde en bas l’on voitavec frayeur les précipices qui les environnent. (s. 41)

Det är noterbart att Mme d’Aulnoy i sina resekorrespondenser genomgå-ende initierar jämförelser med Frankrike och franska förhållanden och där-igenom i viss mån tecknar även en Frankrikebild från det ’Stora Seklet’.Hon är i grunden mycket välvilligt inställd till de spanska företeelser honmöter, även om hon finner ”det franska” rent allmänt svårt att överträffa.Den spanska maten finner hon således excellent, om än förvånansvärt noglika dyr som i Paris:

Tout est aussi cher dans cette ville [San Sebastián] qu’à Paris ; on y fait très bonnechère, le poisson est excellent, et l’on me dit que les fruits y étaient d’un goût etd’une beauté admirables. (s. 44)

Från Vitoria meddelar Mme d’Aulnoy följande jämförande estetiska iaktta-gelse från den strapatsfyllda resan över Pyrenéerna:

On ne trouve pas là de ces beaux châteaux qui bordent la Loire et qui font dire auxvoyageurs que c’est le pays des fées. (Seconde lettre, De Vitoria, ce 24 février1679, s. 55)35

För en sentida läsare kan väl jämförelsen med Loiredalens magnifika re-nässansslott te sig aningen orättvis, men fullt förståelig i ljuset av hennesvurm för de magiska feerna, vilka hon med sådan elegans och lätthet för-mådde frammana.

I det femte brevet återfinner vi porträttet av drottning Kristina, återgivet avhennes sageskvinna, den ålderstigna grevinnan de Lemos, som dragit sig till-baka till klostret San Blas i slottets hägn i Lerma.36 Kristina, som avlidit1689, var fortfarande högst aktuell i det allmänna medvetandet hos den läse-krets som 1691 hade möjlighet att ta del av resebreven. Kristinas androgynaframtoning och svårförklarade bevekelsegrunder för att avsäga sig tronenlämnar klara avtryck i framställningen som den förmedlas av grevinnan:37

35 Vitoria skulle sedermera bli bekant som det slagfält under kriget mellan England och Frank-rike på den Iberiska halvön (The Peninsular War), där hertigen av Wellington den 21 juni 1813vann en av sina mest berömda segrar över den franska armén under Joseph Bonapartes befäl.36 Jfr Madame d’Aulnoy, Altière séduction, Texte choisi et présenté par Verena von der Hey-den-Rynsch, 2004. Utgivaren anför i sitt förord (s. 12): « Nulle part ailleurs on ne trouve au-tant d’informations aussi exactes sur la cour et la vie galante en Espagne au XVIIe siècle. Laplus étonnante des informatrices de madame d’Aulnoy fut la célèbre comtesse de Lemos, âgéede plus de soixante-quinze ans, ancienne menine d’Anne d’Autriche, qui s’était retirée dans lecouvent de Lerma. Ce témoin précieux du passé et du présent espagnol évoqua devant sonamie française le quotidien et les cérémonies de la cour madrilène, les exploits du comte deFiesque, de don Antonio Pimentel et, surtout, de la reine Christina de Suède, morte en 1689, etqui intriguait toute l’Europe de son temps. »37 « J’ai eu l’honneur de connaître ce prince /le prince de Condé/ dans le temps qu’il était enFlandre et que la reine de Suède y vint. ‒ Vous avez vu cette reine, dis-je en l’interrompant.

Page 16: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

16 Lars-Göran Sundell

En effet, à l’heure que l’on s’y attendait le moins, et dans un temps où elle était en-core en état de trouver des remèdes moins violents, elle abandonna tout d’un coupsa couronne et son royaume à son cousin. /…/ On la vit partir de Suède, vêtue d’une manière bizarre, avec une espèce de jus-taucorps, une jupe courte, des bottes, un mouchoir noué au col, un chapeau couvertde plumes, une perruque ; et, derrière cette perruque, un rond de cheveux nattéstels que les dames en portent en France lorsqu’elles sont coiffées, ce qui faisait uneffet ridicule. Elle défendit à toutes ses femmes de la suivre, elle ne choisit que deshommes pour la servir et pour l’accompagner. Elle disait même ordinairementqu’elle n’aimait pas les hommes parce qu’ils étaient hommes, mais qu’elle les ai-mait parce qu’ils n’étaient pas femmes. Il semblait qu’elle avait renoncé à son sexeen abondant ses États /…/ (Cinquième lettre, À Aranda de Duero, ce 9 de mars, s.140)38

Vår skriftställare närmar sig nu Madrid, men dess ytterområden imponerarinte över hövan, och kritiken blir hård:

Il est bien aisé de s’apercevoir que nous ne sommes pas loin de Madrid ; le tempsest beau malgré la saison, et nous n’avons plus besoin de feu. Mais une chose assezsurprenante, c’est que, dans les hôtelleries qui sont les plus proches de cette grandeville, on y est traité bien plus mal que dans celles qui en sont éloignées de centlieues. L’on croirait bien plutôt arriver dans des déserts que d’approcher d’uneville où demeure un puissant roi, et je vous assure, ma chère cousine, que dansnotre route je n’ai vu une maison qui plaise ni un beau château. (Septième lettre,De Saint-Augustin, ce 15 mars 1679, s. 170)

Väl installerad i Madrid beskriver Mme d’Aulnoy utförligt stadens fysio-nomi, så till exempel det kungliga slottet:

Le palais royal est situé sur une éminence dont la pente va insensiblementjusqu’aux bords de la rivière nommée Manzanares. Ses vues s’étendent sur la cam-pagne, qui en ce lieu-là est agréable. On y va par la Calle Mayor, c’est-à-dire parla Grande Rue. En effet, elle est fort longue et fort large. Plusieurs maisons consi-

Eh ! Madame, veuillez, de grâce, m’informer de quelques particularités de son humeur. ‒ J’ensais, dit-elle, d’assez singulières, et je me ferai un plaisir de vous les raconter. » (2005: 138)38 När drottning Kristina (1626‒1689) väl bestämt sig att avslå alla giftermålspropåer ägnarhon sig helhjärtat åt sina vittra intressen, vilket enligt denna framställning (s. 139‒140) indi-rekt kommer att leda till hennes abdikation 1654 från den svenska tronen: « Elle s’appliquatout entière à l’étude. Son esprit merveilleux faisait des progrès admirables dans les sciencesles plus profondes, mais elles lui étaient moins nécessaires qu’une bonne conduite pour ména-ger sa gloire et ses intérêts. Il arrivait souvent qu’après avoir passé dans son cabinet un certainnombre de jours, elle en paraissait ensuite dégoûtée ; qu’elle traitait les auteurs d’ignorants,qui avaient l’esprit gâté, et qui gâtaient celui des autres ; et quand les seigneurs de sa cour lavoyaient dans cette disposition, ils l’approchaient avec plus de familiarité, et il n’était plusquestion que de goûter les plaisirs que l’amour, les comédies, le bal, les tournois, la chasse etles promenades fournissent. Elle s’y donnait tout entière ; rien ne pouvait plus l’en tirer, maiselle ajoutait à ce défaut celui d’enrichir les étrangers aux dépens de son État.Les Suédois commencèrent d’en murmurer ; la reine en fut avertie. Leurs plaintes lui parurentinjustes et peu respectueuses ; elle en eut du dépit contre eux ; et elle fut si malhabile qu’elles’en vengea contre elle-même. »

Page 17: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 17

dérables en augmentent la beauté. (Dixième lettre, À Madrid, ce 29 de mai 1679, s.238)39

I samma brev beskriver Mme d’Aulnoy det speciella årliga förstamajeve-nemanget i det spanska sällskapslivet, när gräddan av Madridinvånarna pa-raderar och visar upp sig vid Toledoporten:

Pour vous parler d’autre chose que des maisons du roi, je vous dirai, ma chère cou-sine, que le premier jour de mai, l’on fait le cours hors la porte de Tolède. Cela senomme el sotillo, et personne ne se dispense d’y aller. J’y ai donc été, bien pluspour voir que pour y être vue, quoique mes habits à la française me rendent assezremarquable et m’attirent bien des regards. Les femmes de grande qualité ne sevont promener en toute leur vie que la première année de leur mariage, j’entendsaux promenades publiques, et encore c’est tête-à-tête, avec leur époux, la dame aufond, le mari au-devant, les rideaux tout ouverts et elle fort parée. Mais c’est unesotte chose à voir que ces deux figures, droites comme des cierges, qui se regardentsans se dire en une heure un seul mot. (s. 241‒242)40

Mme d’Aulnoy bevistar även en på kunglig befallning anordnad tjurfäkt-ning:

39 Jfr också följande utdrag från detta brev: « Les eaux en sont tellement basses dans cette sai-son, qu’à peine pourrait-on s’y mouiller le pied, et cependant en hiver elle inonde tout d’uncoup les campagnes voisines. Cela vient de ce que les neiges qui couvrent les montagnes, ve-nant à se fondre, les torrents d’eau entrent avec abondance dans le Manzanares. Philippe II fitbâtir un pont dessus, que l’on nomme le pont de Ségovie. Il est superbe, et pour le moins aussibeau que le Pont-Neuf, qui traverse la Seine à Paris. Quand les étrangers le voient, ils éclatentde rire. Ils trouvent qu’il est ridicule d’avoir fait un tel pont dans un lieu où il n’y a pointd’eau. » (s. 241)40 Jfr också: « À l’égard de la promenade du premier mai, c’est un vrai plaisir de voir les bour-geois et le peuple assis, les uns dans les blés naissants, les autres sur le bord du Manzanares,quelques-uns à l’ombre, quelques autres au soleil, avec leurs femmes, leurs enfants, leurs amisou leurs maîtresses. Les uns mangent une salade d’ail et d’oignon ; les autres, des œufs durs ;quelques-uns du jambon, et même des galinas de leche (ce sont des poulardes excellentes),tous buvant de l’eau comme des canes, et jouant de la guitare ou de la harpe. » (s. 243)Mme d’Aulnoy rör sig uteslutande i högreståndskretsarna, vilket inte hindrar henne från attavge en del mer jordnära personliga observationer: « Il faut vous aimer autant que je vousaime, ma chère cousine, pour me pouvoir résoudre à vous écrire dans un temps où la chaleurest excessive. Tout ce que l’on m’en avait dit et tout ce que je m’en étais pu imaginer, n’estrien en comparaison de ce que je trouve. Pour m’en garantir, je laisse mes fenêtres ouvertestant que la nuit dure, sans appréhender le vent de galiègue [från bergen i Galicien] qui m’es-tropie. Je couche nu-tête, je mets mes mains et mes pieds dans la neige ; une autre en mourrait,mais je tiens qu’il vaudrait autant mourir que d’étouffer comme on fait ici. Minuit sonne sansque l’on ait senti le plus petit air du zéphir. Pour moi, je pense qu’il ne fait pas plus chaud sousla ligne. Quand on va à la promenade, on est assez embarrassé, car, si l’on baisse les glaces du car-rosse, l’on est suffoqué de la poudre dont les rues sont si remplies qu’à peine s’y peut-on voir ;et bien que les fenêtres des maisons soient fermées, elle passe au travers et gâte tous lesmeubles ; de sorte que les méchantes odeurs de l’hiver et la poudre de l’été noircissentl’argenterie et toutes choses, à tel point que rien ne peut se conserver longtemps beau.Quelque soin que l’on prenne à présent, on a toujours le visage couvert de sueur et de poudre,semblable à ces athlètes que l’on représente dans la lice. » (s. 266, brev 11)

Page 18: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

18 Lars-Göran Sundell

Le roi se voulant divertir, en ordonna une [course de taureaux] pour le vingt-deuxde ce mois ; j’en eus de la joie, parce qu’encore que j’en eusse entendu parler, jen’en avais point vu jusqu’à présent, et le jeune comte de Conismark,41 qui est Sué-dois, voulut tauriser pour une fille de mes amies, de sorte que je fus encore plus em-pressée à me rendre à la Plaza Mayor… (s. 249‒250)

Mme d’Aulnoy beskriver utförligt och detaljrikt hela det omfattande tjur-fäktningsspektaklet som det tedde sig alltifrån öppningsfanfarerna:

Aussitôt les trompettes sonnèrent, les timbales et les tambours, les fifres, leshautbois, les flûtes et les musettes se firent entendre tour à tour. (s. 258)

Eftertankens kranka blekhet bemäktigar sig dock Mme d’Aulnoy, när honinser att tjurar och hästar liksom mången självutnämnd tjurfäktare går ensäker död till mötes, och hon förundras över att det hela kan få fortgå.42

Det spanska språket blir också föremål för Mme d’Aulnoys beundrandeuppmärksamhet. Vad gäller dess ”skönhet” överträffas det, möjligen fögaförvånande med tanke på upphovskvinnan, endast av ‒ det franska språket:

Je ne vous ai rien dit jusqu’ici de la langue espagnole, dans laquelle je tâche defaire quelques progrès. Je la trouve tout à fait à mon gré, elle est expressive, nobleet grave. L’amour ne laisse pas d’y trouver son langage et d’y badiner agréable-ment. Les personnes de la cour parlent plus concis que les autres. Elles ont de cer-taines comparaisons et des métaphores si abstraites qu’à moins d’être accoutumé àles entendre, l’on perd la moitié de leurs conceptions. J’ai appris plusieurs lan-gues, du moins j’en ai eu les premiers principes ; mais, de toutes, il n’y a que lanôtre qui me paraisse plus belle que l’espagnole. (s. 263)

De fransk-spanska jämförelserna är fortsatt närvarande genom hela brev-samlingen så också i brev 11 (À Madrid, ce 27 juin 1679, s. 285):

Vous m’allez dire que les Espagnols sont fous avec leur chimérique grandeur.Peut-être que vous direz vrai ; mais pour moi qui crois les connaître assez, je n’enjuge pas de cette manière. Je demeure d’accord, néanmoins, que la différence quel’on peut mettre entre les Espagnols et les Français est tout à notre avantage. Ilsemble que je ne devrais pas me mêler de décider là-dessus, et que j’y suis trop in-téressée pour en parler sans passion. Mais je suis persuadée qu’il n’y a guère depersonnes raisonnables qui n’en jugent ainsi.

41 Det torde röra sig om Carl Johan Königsmarck (1659‒1686), bror till Aurora Königsmarck(1662‒1728). Han företog som mycket ung flera bildningsresor i Europa och trädde i krigs-tjänst för olika nationer. Han dog av sjukdom i tjänst hos sin farbror, fältmarskalken och tidi-gare generalguvernören över Pommern Otto Wilhelm Königsmarck (1639‒1688).42 « Ces fêtes sont belles, grandes et magnifiques ; c’est un spectacle fort noble, et qui coûtebeaucoup ; l’on ne peut en faire une peinture juste, il faut les voir pour se les bien représenter.Mais je vous avoue que tout cela ne me plaît point, quand je pense qu’un homme dont laconversation vous est chère, a la témérité de s’aller exposer contre un taureau furieux, et quepour l’amour de vous (car c’en est d’ordinaire le motif) vous le voyez revenir tout sanglant etdemi-mort. /…/ Pour moi, je suis surprise que dans un royaume où les rois portent le nom deCatholiques, on souffre un divertissement si barbare. » (s. 261)

Page 19: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 19

I brevets slutord anslår Mme d’Aulnoy dock en mer neutralt försonandeton:

Pour moi, je dis qu’il y a du bon et du mauvais ici, comme dans tous les autres en-droits du monde. (s. 289)

I det avslutande femtonde brevet ägnas speciell uppmärksamhet åt drott-ningen och hennes intåg i Madrid 1679, vid vilket Mme d’Aulnoy närvarar.Stora förhoppningar hade knutits till den unga Marie-Louise d’Orléans,brorsdotter till Ludvig XIV,43 men barnlös vid sin förtidiga död 1689. NärRelation utkom 1691 hade Spanien således helt nyligen bevittnat sin drott-nings bortgång.44

Toute la cour est de retour, et vous verrez dans mes Mémoires, ma chère cousine,les particularités du voyage de la reine. Je la vis arriver avec le roi dans un mêmecarrosse, dont les rideaux étaient tout ouverts. Elle était vêtue à l’espagnole, et jene la trouvai pas moins bien dans cet habit que dans le sien à la française. Mais leroi s’était habillé à la Schomberg45; c’est l’habit de campagne des Espagnols, etc’est être vêtu presque à la française. /…/ Ses cheveux étaient derrière ses oreilles, et il portait un chapeau gris blanc. Ilsfirent tout le voyage, qui était assez long, tête-à-tête dans un grand carrosse, nepouvant guère se faire entendre que par quelques actions ; car le roi ne sait pointdu tout le français et la reine parlait peu la langue espagnole. (De Madrid, ce 28september 1680, s. 360)

Mme d’Aulnoy tar avslutningsvis fasta på framgången med sina året ti-digare utgivna Mémoires de la Cour d’Espagne och utlovar en fortsätt-ning:

Depuis que je suis en ce pays, il me semble que je n’ai rien omis à vous dire. Je vaisà présent achever d’écrire mes Mémoires de la cour d’Espagne, puisque les pre-miers que je vous ai envoyés vous ont plu. (s. 371‒372)

Dessa skulle dock aldrig se dagens ljus, utan avskedet från drottningen ochdet spanska hovet, som det återges i den redan utgivna delen och som här

43 Jfr not 12 ovan. Observationer från drottningens mer privata förehavanden redovisas i bre-vet: « Les étiquettes du palais /…/ portent que les reines d’Espagne se coucheront à dix heuresl’été et à neuf l’hiver. Au commencement que la reine fut arrivée, elle ne faisait point deréflexion à l’heure marquée, et il lui semblait que celle de son coucher devait être réglée parl’envie qu’elle aurait de dormir ; mais aussi il arrivait souvent qu’elle soupait encore, que sanslui rien dire, ses femmes commençaient à la décoiffer, d’autres la déchaussaient par-dessous latable, et on la faisait coucher d’une vitesse qui la surprenait fort. » (s. 365)‒ « Il y a quatorze matelas à son lit, on ne se sert ni de sommiers de crin, ni de lits de plume ;et ces matelas, qui sont de la meilleure laine du monde en Espagne, n’ont pas plus de troisdoigts d’épaisseur, de sorte que son lit n’est pas plus haut que les nôtres en France. On fait lesmatelas minces pour les pouvoir tourner et les remuer plus aisément. Il est vrai que j’ai remar-qué qu’ils s’affaissent moins et ne durcissent pas tant. » (s. 371)44 Efter drottningens förtidiga död gifte Carlos II (1661‒1700) omgående om sig med MariaAnna von der Pfalz-Neuburg eller Mariana de Neoburgo (1667‒1740). 45 Efter den franske marskalken Charles de Schomberg (1601‒1656).

Page 20: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

20 Lars-Göran Sundell

nedan citeras i originalversion, bildar slutpunkt för Mme d’Aulnoys span-ska äventyr:J’y fus avec ma Parente, prendre congé de la Reine, & recevoir ses Ordres. /…/Elle m’honora de son Portrait en émail, entouré de Diamans, & j’en ay regreté laperte sensiblement. Ce n’est pas icy de dire comment ce malheur m’arriva ; peut-être que j’écriray encore des Memoires d’une autre Cour où j’ay demeuré, & quine sont pas moins particuliers que ceux-cy : c’est là que j’auray lieu de parler duPortrait de cette aimable Reine. (s. 414‒415)46

Detta andra hov som åsyftas är det engelska hovet, vid vilket Mmed’Aulnoy vistades vid åtminstone två tillfällen, 1675 och 1682.

ENGLAND

Året 1675 vistas Mme d’Aulnoy vid det engelska hovet och från denna pe-riod utger hon 1694 sina Mémoires de la cour d’Angleterre. Anslaget på-minner inledningsvis om hennes skildringar från Spanien:It is true, my dear Cousin, that the sojourn that I made in London, & the friendshipthat was extended to me there by the Duchess of Richmond & Madam Hyde, en-abled me to know, having learned the truth from them,‒the secret and interestinghistory of the Court of England. (s. 1)47

46 Mémoires de la Cour d’Espagne I-II, À Paris, Chez Claude Barbin, au Palais, sur le SecondPerron de la Sainte Chapelle, 1690. Avec privilège du Roy. Några episoder rörande drottningen förtjänar att återges:« Le Roy qui l’aimoit tendrement, malgré les ennemis secrets qui la desservoient auprés deluy, sçachant qu’un de ses plus grands divertissemens étoit d’aller quelquefois à la Chasse, luyfit amener de tres-beaux Chevaux d’Andalousie. Elle en choisit un fort fringant, & le monta :mais elle ne fut pas plûtôt dessus, qu’il commença de se cabrer ; & il étoit prêt de se renversersur elle, lorsqu’elle tomba. Son pied, par mal-heur, se trouva engagé dans l’Etrier ; le Chevalsentant cet embarras, ruoit furieusement, & traînoit la Reine avec le dernier peril de sa vie ; cefut dans la Court du Palais que cet accident arriva. » (II: 38‒39) En sorglustig historia gäller drottningens fransktalande papegojor:« Il arriva une chose au Palais que je ne laisseré pas de dire, quoy qu’elle paroisse de peu deconsequence. La Reine avoit deux Perroquets les plus jolis du monde ; elle les avoit apportezde France, & elle les aimoit beaucoup. La vieille Duchesse de Terra-Nova crût faire une bonneœuvre de les tuer, parce qu’ils ne sçavoient parler que François. /…/ Toutes les Femmes de laReine, au lieu d’aller querir ce qu’elle demandoit, s’entre-regardoient, & restoient immobiles,sans luy oser rien dire : mais enfin, apres un assez long silence, une d’entre-elles luy renditcompte de l’execution que la Camarera en avoit faite. Elle en eut beaucoup de chagrin, quoyqu’elle ne le temoignât point : mais lorsque la Duchesse entra dans sa Chambre, & que selonla coûtume, elle vint pour luy baiser la main, la Reine sans luy dire une seule parolle, luydonna deux soufflets à tour de bras. » (II: 54‒57)47 Jag har inte haft tillgång till den franska originalutgåvan utan citerar efter den engelskaöversättningen från 1913: Memoirs of the Court in England in 1675 by Marie Catherine Ba-ronne D’Aulnoy. Translated from the original French by Mrs. William Henry Arthur. Editedrevised and with annotations including an account of Lucy Walter. Evidence for a brief for thedefence by George David Gilbert, London‒New York‒Toronto. Jfr: ”Eventually we decided together to put an English version on paper. The task provided

Page 21: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 21

Mme d’Aulnoys informanter tillhörde den övre aristokratin, den krets i vil-ken hon umgicks. Hertiginnan av Richmond, Francis Stewart (1647‒1702),stod kungen nära och Anne Hyde (1637‒1671) blev 1660 gift med hertigenav York, bror till kungen Charles II (1630‒1685) och sedermera själv kungsom James II.

När Charles II, av ätten Stuart, detta samma år 1660 blir kung av Eng-land, Skottland och Irland, kan han vid sin tronbestigning se tillbaka på enminst sagt omvälvande och skiftesrik familjehistoria. Hans far Charles I(1600‒1649), kung 1625‒49, hade avrättats under inbördeskriget och underCromwells envälde hade sonen liksom modern tvingats till landsflykt iFrankrike.48 Hans farfar James (1566‒1625), redan kung av Skottland vidett års ålder som James VI efter sin moders, Maria Stuart ‒ Mary, Queen ofScots ‒, påtvingade abdikation 1567, hade efter drottning Elisabeths död1603 också bestigit den engelska tronen som James I.

Vid tiden för Mme d’Aulnoys vistelse vid hovet kan väl Charles II ‒ TheMerry Monarch ‒ sägas leva upp till benämningen The Star King, vilken ennutida biograf tillskriver honom:

In popular memory, costume dramas and romantic fiction, Charles II is affec-tionately remembered as one of this country’s most charismatic and affable mon-archs. He was that rare phenomenon: a king with a real star quality. (Jackson2016: 3)

Hans insatser vid den stora branden 1666 ‒ the Great Fire of London ‒ vil-ken till yttermera visso effektivt gjorde slut på alla de råttor som spred denstora pesten,49 vilken härjade i London 1665–66, tjänade honom härvidlag.

Med facit i hand kan vi kanske beteckna den tid under vilken Mmed’Aulnoy vistas vid det engelska hovet som lugnet både efter och före stor-

us with delightful employment for the still evenings of a Mid-Sussex winter. While mymother dictated, and I transcribed, the twentieth century was forgotten, and Whitehall in theGolden Days seemed to flicker before our vison with the impalpable, transitory reality ofpictures thrown upon a screen. No Restoration play is more vivid than this book.” (s.XVI‒XVII)48 Modern Henriette-Marie de France (1609‒1669) var dotter till den franske kungen Henri IVoch Marie de Médicis och förmäld med Charles I år 1625. Hon lämnade England vid dotternsfödelse 1644. Restaurationen 1660 och giftermålet 1661 mellan hennes dotter Henriette-Anned’Angleterre och Ludvig XIV:s ende bror Philippe d’Orléans gör att hon återfår sin tidigareposition. Också Henriette-Marie de France var föremål för ett berömt liktal av Bossuet: Oraison fu-nèbre de Henriette-Marie de France, reine de la Grand’Bretagne, prononcée le 16 novembre1669.49 Jfr Daniel Defoes (1660‒1731) mästerverk A Journal of the Plague Year från 1722 omvilket Anthony Burgess skriver i förordet till Penguin utgåvan från 1966: ”The casual readerof, or dipper into, A Journal of the Plague Year, uninformed as to Daniel Defoe’s date of birthor his literary aims and methods, may be forgiven for thinking it a genuine book of memoirs.This is what it reads like and is meant to read like /…/”

Page 22: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

22 Lars-Göran Sundell

men och det persongalleri, som Mme d’Aulnoy frekventerar och vars eska-pader hon noterar, intrigerar och koketterar på gott och ont i bästa vivörstil.Inte minst kungens eget uppträdande i dessa sammanhang har nagelfaritsgenom historien. Mme d’Aulnoys introduktör till den här citerade engelskautgåvan har knivskarpt fångat detta sakernas tillstånd:

And what adds to its charm is that though the morals are of the time, the mannersare irreproachable, and there is not one sentence that is indelicate. (s. XVII, Intro-duction)

Mme d’Aulnoy lägger alltså inga moraliska aspekter50 på det hon skildrarutan spelar ut det lysande persongalleri i vilket hon umgås och hos vilkethon hämtar sin information:

Monsieur de Saint Evremond had been the friend of my Father & it pleased him tobecome mine. I also knew the Dukes of Monmouth & of Buckingham, the Earls ofSaint Albans & Cavendish51 whom I had often seen at my house in Paris. OurAmbassador, Monsieur de Barillon was one of my friends; Dom Pedro Ronquillo,Ambassador of Spain, & Comte Thun, Envoy of the Emperor, came to see me:‒theintimacy that I had with so many people of birth & merit gave me an opportunity tohear a thousand interesting things of which I made a note, and, as you ask me, Inow put them in order. (s. 2)

De för eftervärlden mest namnkunniga av de här uppräknade personernatorde vara hertigen av Monmouth och hertigen av Buckingham, vilka bådaär absoluta nyckelpersoner i det ständigt pågående politiska maktspelet un-der denna tid. Hertigen av Monmouth (1649‒1685) var son till Charles IIoch sträng protestant.52 Hertigen av Buckingham, egentligen George Vil-liers (1628–1687), föddes samma år som fadern ‒ den förste hertigen avBuckingham (1592‒1628) ‒ mördades av John Felton, en dramatisk hän-delse som sedermera skulle bli en viktig intrigdel i Alexandre Dumas’ fran-

50 Till skillnad från dagboksförfattaren Samuel Pepys (1633‒1703) som inte uppfattar kungensom någon direkt livsstilsförebild och inte heller skräder sina ord. Å andra sidan var dessa inteavsedda för publicering, vilket naturligtvis hade varit omöjligt: ‒ ”I am sorry for it ‒ and canhope for no good for the State from having a king so devoted to his pleasure.” ‒ ”While theKing, they see, is only governed by his lust and women and rogues.” Dagboken, som rör åren1660‒1669, innehåller bland annat berömda skildringar av pesten 1665 och av den stora bran-den 1666. The Diary of Samuel Pepys ‒ A Selection, Selected and edited by Robert Latham,Penguin Books, 2003.51 Det torde röra sig om Henry Jermyn, 1st Earl of St Albans (1605‒1684), inflytelserik po-litiker och hovman, som bebyggde delar av Londons West End kring nuvarande JermynStreet. The Earl of Cavendish (1640‒1707) tillhörde sedermera gruppen ”Immortal Seven”, dvs.den grupp som inbjöd Vilhelm och Mary att ta över tronen i stället för James II. 52 Modern var Lucy Walter (ca 1632‒1658) om vilken Mme d’Aulnoy anför i sina minnenfrån det engelska hovet: ”Her beauty was so perfect that when the King saw her in Waleswhere she was, he was so charmed &, ravished & enamoured that in the misfortunes whichran through the first years of his Reign he knew no other sweetness or joy than to love her, &be loved by her.”

Page 23: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 23

ska musketörsvit. Både far och son var utomordentligt inflytelserika underde båda kungarna Charles I och Charles II.53

Själva den egentliga handlingen i Mémoires de la cour d’Angleterre,som mest rör snåriga och invecklade kärleksintriger, kan väl bero i dettasammanhang hur livfullt och stilistiskt elegant dessa än återges av Mmed’Aulnoy.54 Men andra tider stundar och flera av de levnadsglada kavalje-rerna går ett bistert öde till mötes. I ett försök 1685 att avsätta den nye ka-tolske kungen James II revolterar hertigen av Monmouth ‒ The MonmouthRebellion ‒ och han avrättas omgående för högförräderi.55 Hertigen avBuckingham, som införde rävjakten i England, lär ha avlidit i sviterna avnedkylning 1687 efter att under avsevärd tid ha grävt i ett kallt rävgryt.Historiens fortsatta gång är välbekant: den infekterade familjestriden base-rad på religionstillhörighet innebär att den katolske James II avsätts56 isamband med ”den ärorika revolutionen” 1688 och efterträds av sin pro-testantiska dotter Mary (1662‒1694) och hennes make Vilhelm av Oranien(1650‒1702) och därefter 1702 av drottning Anne (1665‒1714), också honprotestant och syster till drottning Mary. Mme d’Aulnoy upplever såledesunder sin livstid inte bara den siste habsburgaren i Spanien, Carlos II, utanockså den sista representanten av ätten Stuart på den engelska tronen, drott-ning Anne.

Ett oväntat och lite udda inslag ungefär mitt i framställningen om detengelska hovet innehåller 21 kortfattade och fortfarande högst pregnantaråd eller anvisningar om brevskrivandets svåra konst som Mme d’Aulnoyfångat upp, avsedda för hertigen av Monmouth från en viss Dona Maria.

53 Facklitteraturen som avhandlar Stuartepoken är närmast oändlig. Jfr t.ex. David C Han-rahan, Charles II and the Duke of Buckingham: The Merry Monarch & the AristocraticRogue, Sutton, 2006.54 Redan utgivarna till den här citerade engelska utgåvan från 1913 gör följande mycket rele-vanta jämförelse mellan några av Mme d’Aulnoys verk. Utöver sagorna sticker för en nutidaläsare otvivelaktigt Relation du Voyage d’Espagne ut på ett intressant sätt i kraft av sin mas-siva genomlysning av det spanska samhället, vilket framgått tidigare: ”Of modern reprints, theFairy Tales retain their popularity, editions appearing at regular intervals, beside the innumer-able collections, and Madame Carey, as has been stated, edited with commendable industry,the Travels into Spain. This work, unlike the Mémoires de la Cour d’Angleterre, is auto-biographical in form. It has been reprinted many times, without notes or arrangement. Aboutfifty years ago it was translated into Spanish.” (Introduction: XV)55 Efter det avgörande slaget vid Sedgemoor i sydvästra England, där han för sin egen saksframgång på motståndarsidan oturligt hade att möta bland annat en ung John Churchill(1650‒1722), sedermera hertigen av Marlborough, segrare vid Blenheim 1704 och i krigs-historien ansedd som en av alla tiders främsta härförare.Winston S. Churchill, Marlborough. His Life and Times, 1933 och senare.56 Försöket att återta tronen krossades definitivt genom slaget vid floden Boyne på Irland1690, när James II besegrades av Vilhelms styrkor. Detta slag högtidlighålls den 12 juli iNordirland av vissa protestantiska grupper och splittrar fortfarande samhället. Detta är ytterli-gare ett exempel på händelser under Mme d’Aulnoys livstid som har återverkningar ända in ivår egen tid.

Page 24: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

24 Lars-Göran Sundell

Några valda excerpter får illustrera den höga målsättning som en gånggällde för den epistolära konstarten:I. I hold that in all kinds of style, and particularly in those which are called Epistol-ary, one ought first & always to consult good sense. /…/IV. When one writes about business matters one should invariably use conciseterms choosing such as do not allow of two meanings or that might confuse, or beread in a different manner from that intended.VIII. When one writes a Letter of mere Politeness, one should endeavor to make itboth short and gracious, giving as original a turn as possible to the Compliments.XI. Should one be compelled to refuse something it is as well to soften the denialwith all the civility possible; one should also give a kindly hope for the future, asthis may help to alleviate the present vexation.XXI. Whilst it is of consequence to neglect nothing in writing, the care taken shouldbe so adroitly hidden that the result should appear to have been of easy achieve-ment. One must diligently efface or correct till one feels that one is satisfied withwhat one has said. When one writes often, thought & expression suggest & form themselves, & one isonly troubled which to choose. Happy are those who can always do so equally. (s.204‒208)

Mme d’Aulnoy tar i sina skildringar avsked från det engelska hovet påsamma sätt som hon tidigare gjort från det spanska:Permit me, my dear Cousin, to leave off at this point. Do you find my Memoirs ofinterest I will inform you further as to the termination of adventures of which younow read the commencement. My future recital will be more serious than the previ-ous one; it will deal with scenes that are as affecting as they are tragic. But I cannotmake up my mind to continue until I hear from you what you think of this. (s.341‒342)

Inte heller i detta fall skulle det bli någon fortsättning, utan det blir sagornasom intensivt kommer att uppta Mme d’Aulnoys fortsatta intresse. Dockåtervänder hon till England och den engelska medeltiden i sin sista romanfrån 1703, Le Comte de Warwick, dvs. den mäktige och inflytelserikeRichard Neville (1428‒1471), omtalad som Kungamakaren (The King-maker) i den engelska historien. Intressantast med denna bok, åtminstone idetta sammanhang, är Mme d’Aulnoys dedikation till sin släkting ‒ ÀMonsieur le Marquis De Pirou Bressey ‒ i vilken hon berör attributionenav sina verk och anger vilka som faktiskt har henne som upphovskvinna,eftersom flera verk felaktigt hade kommit att tillskrivas henne:Enfin je me promettois que s’il y avoit des fautes je n’en paroitrois pas l’auteur,& qu’après avoir écrit la Relation de mon voyage d’Espagne, & les Memoires dela même Cour, les Nouvelles Espagnolles, Hipolite Comte de Duglas, Jean deBourbon Prince de Carency, huit tomes des Comtes des Fées, les Memoires His-toriques, ceux de la Cour d’Angleterre, deux Paraphrases sur les Psaumes57 sans

57 Sentiments d’une Ame pénitente, Sur le Pseaume, Miserere mei Deus, et Le Retour d’une âmeà Dieu, Sur le Pseaume, Benedic anima mea… Accompagnés de Réflexions chrétiennes, 1698.

Page 25: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 25

mettre mon nom à pas un de ces ouvrages, il me seroit encore permis de lesupprimer : Mais on me donne tant de Livres que je n’ay point fait, & cela est siaisé en mettant un D avec des étoiles,58 que j’aime mieux convenir que le Comtede Warwik, est à moi, que de me laisser attribuer des Livres qui ne m’appartien-nent point.

Så blir åtminstone denna viktiga aspekt klarlagd i hennes på många punkterosäkra biografi.

SAGORNA

Sist och slutligen blir det sagorna som kommer att bestämma Mmed’Aulnoys eftermäle. Lika lite som Charles Perrault hade hon säkert kunnaföreställa sig att utan dessa skulle hon förmodligen i bästa fall ha kunnat blien fotnot i de litterära annalerna.59 Mme d’Aulnoys sagor publiceras dels1697, Les Contes des Fées, och dels 1698, Contes nouveaux ou Les Fées àla mode. Framgången blir omedelbar och inspirerar andra sagoförfattareoch inte minst förläggare. Så introduceras exempelvis Mlle de La Forcemed sina sagor redan 1698 i ljuset av Mme d’Aulnoys succé med följandeförord (Le Libreur au Lecteur):

Ayant vû que les Contes des Fées avoient eu un si grand succés, j’ay demandé ceux-cy qui sont composées (sic) il y a déja quelque tems. Je ne les ay pû obtenir qu’avecpeine. Ils ont eu une si grande approbation des personnes de qualité qui les ont vûs,que je ne crains point de hazarder en les nomant, Les Contes des Contes.60

58 Dvs. Par Madame D * * *.59 Jfr Nadine Jasmin in Mme d’Aulnoy (2008: 11): « Pas plus que Perrault, Mme d’Aulnoy nepensait passer à la postérité pour ses contes. Non que ceux-ci n’aient eu, dès leur parution, unindéniable succès mondain. Mais la conteuse est surtout célèbre alors pour ses romans galantset ses mémoires historiques, qui lui valent une flatteuse réputation littéraire. » Angående Perrault skriver Hjalmar Gullberg i en Saga om en sagoberättare (Perrault 1955:14): ”Utan tvivel skulle han blivit högeligen förvånad om någon kunnat säga honom, att allade högtsyftande och smakfullt utstyrda volymer han med stolthet signerat, snart skulle varaglömda, ja, att knappt en mänska längre skulle vetat vem han var, om det inte var för den endalilla trycksaks skull [Gåsmors sagor] som han själv inte ville vidkännas.”60 Les Contes des Contes par Mademoiselle de ***. A Paris, Chez Simon Benard, ruë S.Jacques. M.DC.LXXXXVIII. Ang. Charlotte-Rose de Caumont La Force [Mlle de La Force], 1650‒1724, se t.ex. ClaudeDauphiné, Charlotte-Rose de Caumont, une romancière du XVIIe siècle, 1980. Hennes ‘kar-riär’ påminner onekligen om Mme d’Aulnoys, om än betydligt mindre framgångsrik: « De sonvivant déjà, elle était davantage connue pour sa vie aventureuse, ses déboires sentimentaux,son exil, que pour sa production romanesque. » (1980: 31). Hennes litterära produktion omfat-tar bland annat följande: « En quelques années, de 1692 à 1697, elle donne successivementLes Fées, conte des contes, l’Histoire secrète des amours de Henri IV, roi de Castille, l’His-toire de Marguerite de Valois et l’Histoire de G. Vasa /…/ (1980: 22) Sagorna bär titlar som Plus belle que Fée, Persinette, L’Enchanteur, Tourbillon och självainledningarna följer i regeln den givna mallen med den skillnaden att Mlle de La Force i ställetför den normalt brukade imperfektformen: Il y avoit une fois dans l’Europe un Roy…, emel-

Page 26: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

26 Lars-Göran Sundell

Enligt tidens sed tillägnade Mme d’Aulnoy en högt uppsatt person sin sa-gosamling, i detta fall Madame Palatine, gift med Monsieur, Ludvig XIV:sende bror ‒ frère unique du Roi:61

Madame, Voici des reines et des fées, qui après avoir fait le bonheur de ce qu’il yavait de plus charmant et de plus recommandable dans leur temps, viennentchercher à la Cour de Votre Altesse Royale ce qu’il y a de plus aimable dans lenôtre. /…/ Ce sont sans doute de grandes princesses comme vous, Madame, qui ontdonné lieu d’imaginer le royaume de féerie /…/ 62

Vad gäller den berättarteknik och den innehållsmässiga tematik somkännetecknar Mme d’Aulnoys sagor ger hennes moderna utgivare Con-stance Cagnat-Debœuf (2008: 29‒30, préface) följande pregnanta karak-teristik:L’univers des contes de Mme d’Aulnoy se caractérise par sa merveilleusemagnificence : somptuosité des palais, tout de marbre et d’or, quand ce n’est pasde diamant, raffinement inégalable des costumes, qu’accompagne une débauche depierres précieuses. Une thématique ‒ celle de l’éclat, de la brillance ‒ et une rhéto-rique ‒ celle de l’emphase ‒ informent les descriptions. /…/ Répétition et énuméra-tion sont parmi les procédés les plus fréquents pour dire l’émerveillement du per-sonnage devant le chef-d’œuvre imaginé par la conteuse. /…/On a pu rapprocher l’univers merveilleux décrit par Mme d’Aulnoy de ces fêtes

lanåt använder sig av passé simple: Il y eut autrefois un Roy… / Au tems jadis il y eut un Roydans le païs d’Armenie… Ang. Gustav Vasa anför Mlle de La Force (citerat efter Claude Dauphiné 1980: 56): « Lafortune donna tous ses soins pour achever cet ouvrage : elle porta Gustave Vasa, dont j’écrisl’Histoire au degré le plus haut où peut aller l’ambition humaine. La Suède sera la principaleScene où je representeray des événemens si merveilleux, et le theatre celebre où les plus horri-bles tragedies des derniers siècles se soient passées. » Se I. Fröberg, Une « histoire secrète » à matière nordique : ‘Gustave Vasa, histoire de Suède’(1697), roman attribué à Charlotte-Rose de Caumont la Force (vers 1650‒1724), 1981.61 Detta epitet var brukligt för Monsieur. Jfr t.ex. anslaget till Molières Dom Juan ou le Festinde pierre: « COMÉDIE représentée pour la première fois le 15 février 1665 sur le théâtre de lasalle du Palais-Royal par la Troupe de Monsieur, frère unique du Roi. » Monsieur gifte om sig 1671 (jfr not 12) med Élisabeth-Charlotte de Bavière (1652–1722),kallad Madame Palatine i sin egenskap av dotter till Pfalzkurfursten Karl I Ludwig. Hon varmor till Philippe d’Orléans (1674‒1723), regent under Ludvig XV:s omyndighet fram till sindöd. Madame Palatine efterlämnade en brevsamling omfattande ca 90 000 brev, skrivna påtyska, i vilka hon frispråkigt skildrar sina erfarenheter av hovlivet. Jfr t.ex. Lettres. PrincessePalatine (1672‒1722), sous la direction de Olivier Amiel, 2018. Korta utdrag finns i MadamePalatine, Lettres sur la religion et sur la cour de Louis XIV, Paris, Berg International, 2013.62 Bland Mme d’Aulnoys dedikationer kan nämnas att både Hypolite, comte de Duglas, 1690,och Mémoires de la cour d’Espagne, 1690, tillägnades La Princesse de Conti (1666‒1739),dotter till Ludvig XIV och Mlle de La Vallière: « Madame, La Protection que Vôtre AltesseSerenissime a euë la bonté de donner à l’Histoire du Comte de Duglas me fait esperer qu’ellene sera pas moins favorable aux Memoires que je prens la liberté de luy offrir. » Relation du voyage d’Espagne, 1691, tillägnades Le Duc de Chartres, halvbror till denspanska drottningen Marie-Louise d’Orléans och Mémoires de la cour d’Angleterre, 1694, tillLe Duc du Maine (1670‒1736), son till Ludvig XIV och Madame de Montespan. Denne varutsedd till regent för den blivande Ludvig XV i Ludvig XIV:s testamente, men detta ogiltig-förklarades av Parisparlamentet. I stället utsågs alltså Philippe d’Orléans.

Page 27: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 27

grandioses dont Versailles avait été le théâtre au début du règne : les palais en-chantés, les somptueux costumes rebrodés de pierres précieuses, les apparitionssurprenantes de créatures imaginaires y étaient effectivement mis en scène, agré-mentés de nombre d’effets spéciaux, dans l’intention avouée de créer de la féerieaux yeux de spectateurs éblouis.

Mme d’Aulnoys sagoproduktion är omfattande och inbegriper med tilläggav L’Île de la Félicité63 följande sagor:64

63 L’Île de la Félicité ingick som tidigare berörts i Mme d’Aulnoys första historiska romanHypolite, comte de Duglas, 1690. Hypolite utger sig för att vara elev till målaren Cardini,vars uppgift är att avporträttera abbedissan vid det kloster där föremålet för Hypolites kär-lek, Julia, befinner sig. Abbedissan finner modellsittandet långtråkigt och önskar bli under-hållen med en berättelse, som Cardini uppdrar åt Hypolite att förtälja: Je crains, madame,lui dit Cardini, de n’avoir pas assez d’esprit pour cela ; mais Hyacinthe [Hippolite] va mesuppléer. Hyppolite rougit de la malice du peintre, et il était si peu d’humeur de rompre lesilence, qu’il répondit avec peine et beaucoup de froideur, qu’il ne savait rien. L’abbesseredoubla ses instances d’une manière si pressante qu’il craignit de lui déplaire ; il consultasa mémoire, et lui raconta ce qu’il put se rappeler de plus divertissant. I senare utgåvor avHypolite utelämnades emellanåt den cirka tio sidor långa sagan, så till exempel i utgåvanfrån 1864, utgiven i Avignon, där berättelsen fortsätter direkt efter det ovan citerade avsnit-tet: Hippolite ayant cessé de parler, l’abbesse le remerciait encore, lorsque la femme dechambre de Julie entra pour lui dire que sa maîtresse la suppliait de lui envoyer quelqueslivres pour se distraire. Sagan skulle dock komma att få ett eget liv och intressant är att den är förlagd till Ryssland.En schablonbild av detta land inleder sagan: La Russie est un pays froid où l’on ne voit guèreles beaux jours d’un climat tempéré : ses montagnes sont presque toujours couvertes de neige,et les arbres y sont si chargés de glaçons que lorsque le soleil darde ses rayons dessus, ils pa-raissent comme s’ils étaient garnis de cristal ; il y a des forêts d’une grandeur prodigieuse, oùdes ours blancs font un ravage horrible, on leur fait incessamment la guerre, on les tue ; maisce n’est pas sans peine et sans péril, et cette chasse est la plus noble et la plus ordinaire occu-pation des Russiens. Ces peuples étaient gouvernés par un jeune prince nommé Adolphe /…/.Vilsegången under en jakt hamnar Adolphe hos vindarnas familj och Zéphyr hjälper honomatt finna den mytomspunna ön där prinsessan Félicité huserar. Efter vad Adolphe uppfattarsom tre månader, i själva verket trehundra år, finner Tiden (Le Temps) honom och hans öde ärbeseglat, därav sensmoralen: Que le Temps vient à bout de tout et qu’il n’est point de félicitéparfaite.64 Några moderna utgåvor: Contes de Madame d’Aulnoy, Contes I : Les Contes des Fées ;Contes II : Contes nouveaux ou les Fées à la Mode, édition du Tricentenaire, texte établi etannoté par Ph. Hourcade, 1997-1998;Contes des Fées, Édition critique établie par Nadine Jasmin, 2008; Contes nouveaux ou lesFées à la mode, Édition critique établie par Nadine Jasmin, 2008. Nadine Jasmin är författaretill en grundläggande introduktion av Mme d’Aulnoys författarskap: Naissance du conte fémi-nin. Mots et merveilles : les contes de fées de Madame d’Aulnoy (1690‒1698), 2002. En generell analys av sagovärlden och sagofigurernas inbördes relationer finns i till exem-pel Vladimir Propp, Morphologie du conte, 1970; Jean-Paul Sermain, Le conte de fées duclassicisme aux Lumières, 2005; Jack Zipes, The Irresistable Fairy Tale. The Cultural and So-cial History of a Genre, 2012. Jfr också Anne Defrance, Les contes de fées et les nouvelles de Madame d’Aulnoy(1690‒1698), 1998; Jean Mainil, Madame d’Aulnoy et le rire des fées : Essai sur la subver-sion féerique et le merveilleux comique sous l’ancien régime, 2001; Cristina Isceri, La mater-nité dans les contes de fées de Madame d’Aulnoy, 2018.

Page 28: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

28 Lars-Göran Sundell

Les Contes des Fées Tome 1•Gracieuse et Percinet65 •La Belle aux Cheveux d’Or •L’Oiseau Bleu •Le Prince LutinTome 2•La Princesse Printanière •La Princesse Rosette •Le Rameau d’Or •L’Oranger et l’Abeille •La Bonne Petite SourisTome 3•Saint-Cloud •Don Gabriel Ponce de Leon •Le Mouton •Suite de Don Gabriel •Finette Cendron •Suite de Don Gabriel •Fortunée •Suite et fin de Don Gabriel •Saint-CloudTome 4•Babiole •Don Fernand de Tolède66 •Le Nain Jaune •Suite de Don Fernand •Serpentin Vert •Suite et fin de Don Fernand

Contes nouveaux ou Les Fées à la modeTome 1•La Princesse Carpillon •La Grenouille Bienfaisante •La Biche au Bois Tome 2•Le Nouveau Gentilhomme Bourgeois •La Chatte Blanche •Suite du Gentilhomme Bourgeois •Belle Belle ou Le Chevalier FortunéTome 3•Suite du Gentilhomme Bourgeois •Le Pigeon et la Colombe •La Princesse Belle Étoile et le Prince ChériTome 4•Suite du Gentilhomme Bourgeois •Le Prince Marcassin •Suite du Gentilhomme Bourgeois •Le Dauphin •Suite et fin du Gentilhomme Bourgeois67

65

Inledningssagan Gracieuse et Percinet är en omskrivning av berättelsen om kärleksgudenAmor (Cupido) och hans förälskelse i kungadottern Psyche, exploaterad utan framgång av LaFontaine 1669. I sin studie över La Fontaine anför Erik Orsenna (2017: 137‒138) följande:« Ainsi Les Amours de Psyché et de Cupidon. Parus en 1669, ces Amours furent un échec, queLa Fontaine vécut douloureusement : jamais ils ne furent réédités avant sa mort. Texte, à nulautre pareil, long flux de prose entrecoupée de poésies. Et récit quelque peu embrouillé parune mythologie grecque et latine omniprésente. Même pour un lecteur de l’époque, familierde l’Olympe, c’était trop. Résumons, et simplifions, le propos : il s’agit de raconter le cheminement d’une jeune damevers l’épanouissement que seul Amour peut offrir. Cette demoiselle, La Fontaine l’a prénom-mée Psyché (l’âme en grec). La route sera longue, parsemée d’embûches, hérissée de traîtres.Innombrables, les rebondissements. On dirait un roman picaresque mais conté par uncharmant. » Erik Orsenna, Goncourtpristagare 1988 för romanen L’Exposition coloniale och med enomfattande produktion, är författare bland annat till fyra kongeniala och högst läsvärda böckermed utgångspunkt i den franska grammatiken: La Grammaire est une chanson douce, Stock,2001; Les Chevaliers du Subjonctif, Stock, 2004; La Révolte des accents, Stock, 2007; Si ondansait ?, Stock, 2010.66 Mme d’Aulnoys Nouvelles espagnoles hade som tidigare påpekats rönt stor framgång ochhon inkluderade ett antal liknande berättelser i sin sagosamling. Don Fernand de Tolède figu-rerade för övrigt redan i hennes Relation du voyage d’Espagne.67 Nio av dessa sagor återfinns i Madame d’Aulnoy, Contes de fées. Édition de ConstanceCagnat-Debœuf, 2008, nämligen: Gracieuse et Percinet, La Belle aux Cheveux d’Or,
Page 29: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 29

Mme d’Aulnoy fann uppenbarligen stort nöje i att både skriva och att reci-tera sina sagor i kretsen av sina salongsgäster och annorstädes och honhade ett ordentligt flyt i sin skrivprocess:

À en croire son amie Mme de Murat, elle-même conteuse, Mme d’Aulnoy écrivait aumilieu de ses invités à qui sans doute elle donnait lecture de ses contes au fur et àmesure de leur avancement : elle ‘ne faisait pas une étude d’écrire, elle écrivaitcomme je fais par fantaisie, au milieu et au bruit de mille gens qui venaient chez elle,et elle ne donnait d’application à ses ouvrages qu’autant que cela la divertissait’.Entre le jeu de salon et le conte écrit, la continuité est patente, qu’atteste l’espritd’amicale rivalité qui poussera plusieurs conteurs à se saisir d’un même thème pouren offrir chacun sa propre version, qu’atteste encore l’inspiration ouvertementludique des contes de Mme d’Aulnoy. (Cagnat-Debœuf 2008: 10, préface)

Några korta utdrag ur Mme d’Aulnoys, jämte L’Oiseau Bleu, möjligenmest berömda saga ‒ La Belle aux Cheveux d’Or ‒ och också den som mestpåminner om Perraults korthuggna berättarstil, får tjäna som exempel påhennes sagoprosa när den är som bäst. I sagans upptakt introducerar honden fagra och undersköna kungadottern samt den unge kungen i det an-gränsande riket som önskar äkta henne:

Il y avait une fois la fille d’un roi, qui était si belle qu’il n’y avait rien de si beaudans le monde, et à cause qu’elle était si belle, on la nommait la Belle aux Cheveuxd’or ; car ses cheveux étaient plus fins que de l’or, et blonds par merveille, toutfrisés, qui lui tombaient jusque sur les pieds : elle allait toujours couverte de sescheveux bouclés, avec une couronne de fleurs sur la tête, et des habits brodés dediamants et de perles ; tant y a qu’on ne pouvait la voir sans l’aimer.68

Il y avait un jeune roi de ses voisins qui n’était point marié, et qui était bien faitet bien riche : quand il eut appris tout ce qu’on disait de la Belle aux Cheveux d’or,bien qu’il ne l’eût point encore vue, il se prit à l’aimer si fort qu’il en perdait leboire et le manger ; et il se résolut de lui envoyer un ambassadeur pour lademander en mariage : il fit faire un carrosse magnifique à son ambassadeur.

Efter ett första misslyckat försök sänder kungen en ny ambassadör, den li-kaledes fagre och undersköne Avenant,69 för att söka blidka prinsessan tillett jakande svar på sitt frieri. Efter att i tur och ordning ha räddat en karp,

L’Oiseau Bleu, La Princesse Printanière, La Princesse Rosette, Le Rameau d’Or, Le NainJaune, La Biche au Bois, Belle Belle ou le Chevalier Fortuné.Ang. urvalet skriver Constance Cagnat-Debœuf (2008: 342): « Le choix de textes que nousproposons est nécessairement subjectif : à côté des contes les plus connus (La Belle auxCheveux d’Or, L’Oiseau Bleu, La Biche au Bois), nous avons établi un échantillon que nousespérons représentatif de l’imaginaire féerique de Mme d’Aulnoy. »68 Inledningen till sagorna hos Mme d’Aulnoy, liksom hos andra sagoförfattare, är i principalltid formelartad. Den absolut vanligaste inledningsfrasen hos Mme d’Aulnoy är Il était unefois…, någon gång som i den här citerade sagan ersatt med Il y avait une fois…69 Il y avait un jeune garçon à la Cour qui était beau comme le soleil, et le mieux fait de tout leroyaume ; à cause de sa bonne grâce et de son esprit, on le nommait Avenant : tout le mondel’aimait, hors les envieux qui étaient fâchés que le roi lui fît du bien, et qu’il lui confiât tousles jours ses affaires.

Page 30: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

30 Lars-Göran Sundell

en korp och en uggla återgäldar dessa Avenants ingripanden och hjälperhonom att uppfylla prinsessans tre krav för att äkta den trånande kungen.Denne låter emellertid fängsla Avenant i vilken han kommit att se en rival.Kungen avlider dock efter att ofrivilligt ha intagit en giftig dos skönhets-vatten, vilket öppnar upp för sagans lyckliga slut där Avenant får prinses-san och halva kungariket.70

Liksom Perrault avslutar Mme d’Aulnoy sina sagor med en versifieradsensmoral. Så här lyder de fyra inledande verserna till den citerade sagan:

Si par hasard un malheureuxTe demande son assistance,Ne lui refusez point un secours généreux ;Un bienfait tôt ou tard reçoit sa récompense.

I L’Oiseau Bleu (Fågel Blå) får feerna fullt spelrum och de goda och deonda ställs emot varandra på klassiskt sagomanér. Den elaka styvdrott-ningen favoriserar sin egen dotter Truitonne på bekostnad av kungens dot-ter Florine. Den onda fen Soussio förvandlar Florines friare, kung Char-mant, till en blå fågel under sju år för att förhindra denne att kunna äktahenne:

Tu n’as qu’à t’envoler par cette fenêtre, si tu veux, car tu seras sept ans OiseauBleu.

Efter ett antal ytterligare förvecklingar kan Charmant och Florine slutligeningå äktenskap. Dock försöker den onda fen ännu en gång sätta krokbenför dem, men nu uppträder en god fe som förenar sina krafter med en troll-karl för att på så vis kunna motverka Soussios fördärvliga trollkonster:

Après les premiers compliments, l’enchanteur et la fée déclarèrent que, leur pou-voir étant uni en faveur du roi [Charmant] et de la reine [Florin], Soussio ne pou-vait rien contre eux, et qu’ainsi leur mariage ne recevrait aucun retardement.71

Mme d’Aulnoy besatt en osviklig berättarglädje och hon tar ut svängarnarejält i både smått och stort, ibland överdrivet kan tyckas. Marina Warner(2016: 47) summerar lakoniskt denna hennes berättarstil:

70 ’Madame, n’oubliez pas le pauvre Avenant.’ Elle se souvint aussitôt des peines qu’il avaitsouffertes à cause d’elle et de sa grande fidélité : elle sortit sans parler à personne, et fut droità la tour, où elle ôta elle-même les fers des pieds et des mains d’Avenant ; et lui mettant unecouronne d’or sur la tête, et le manteau royal sur les épaules, elle lui dit : ‘Venez, aimableAvenant : je vous fais roi, et vous prends pour mon époux.’ Il se jeta à ses pieds et la remercia.Chacun fut ravi de l’avoir pour maître ; il se fit la plus belle noce du monde, et la Belle auxCheveux d’or vécut longtemps avec le bel Avenant, tous deux heureux et satisfaits. 71 Slutet för de ”onda” kunde vara nog så grymt och Truitonne förvandlas till en sugga(franska truie): Dès qu’elle [Truitonne] voulut ouvrir la bouche pour lui [Charmant] dire desinjures, l’enchanteur et la fée parurent, qui la métamorphosèrent en truie, afin qu’il lui restâtau moins une partie de son nom et de son naturel grondeur.

Page 31: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 31

D’Aulnoy’s writing is arch, worldly and acerbic. The women fairytale writers wereoften loquacious, whereas Perrault is laconic; they were embattled, while he givesmore of a Gallic shrug at the misdeeds of fairytale characters.

Detta sagt, är det intressant att konstatera att Mme d’Aulnoy i modern tidfått ett uppsving med sina sagor och merparten av dessa finns utöver i de ti-digare angivna annoterade utgåvorna72 också lättillgängliga i populära ut-gåvor avsedda för den yngre läsekretsen. Populära utgåvor har sedan längei antologier ofta sammanfört ett antal sagor av olika sagoförfattare, vilka pådetta sätt onekligen får en viss draghjälp av varandra. Så publiceras exem-pelvis Charles Perrault och inte minst sjuttonhundratalsförfattaren MmeLeprince de Beaumont73 ofta tillsammans med Mme d’Aulnoy.74 Mme Le-prince de Beaumont hade en omfattande sagoproduktion och åstadkom åt-minstone en saga, vars titel skulle bli lika berömd som någonsin Perraults,nämligen La Belle et la Bête (Skönheten och odjuret), vilken ofta publice-rats med Mme d’Aulnoys L’Oiseau Bleu (Fågel Blå).75

I The Oxford Companion to Fairy Tales (2015: 34–35) menar Lewis C.Seifert att Mme d’Aulnoy orättfärdigt kommit att nedvärderas i förhållandetill Perrault:Beginning in the 19th century, however, several critics inaugurated a tradition ofcomparing d’Aulnoy unfavourably (and unfairly) to Perrault, and only a few of hertales were regularly republished, in editions specially for children. In the past 20years, serious scholarly attention to d’Aulnoy has finally begun to gain momentum,and critics have increasingly recognized her important place in the history of Frenchliterature and the fairy tale.76

72 Se not 64 ovan.73 En intressant utgåva är Adolphe de Lescure, Le Monde enchanté : choix de douze contes defées, de Perrault (La Belle au Bois dormant, Cendrillon, Le Petit-Poucet), Mlle L’Héritier(L’Adroite Princesse ou les Aventures de Finette), Mme d’Aulnoy (L’Oiseau Bleu, La Bicheau Bois, La Chatte Blanche), Mlle de La Force (La Bonne Femme), le comte de Caylus (Ca-dichon), Mme Leprince de Beaumont (La Belle et la Bête, La Fée aux Nèfles), précédé d’uneHistoire des fées et de la littérature féerique en France, Paris, 1883.För att illustrera urvalet har jag efter de olika författarnamnen i titeln tillagt de i antologinmedtagna sagorna. En i titeln inte angiven medverkande är Anthony Hamilton (ca 1646‒1720), exilförfattare vars familj, som anhängare av ätten Stuart, tog sin tillflykt till Frankrike.I denna sagosamling bidrar han med sin saga Fleur d’Épine. Några andra exempel på antologier: Magasin des fées, ou Contes de fées de Perrault, deMme Leprince de Beaumont, de Fénelon et de Mme d’Aulnoy, 1838 ; Il était une fois… Vieuxcontes français de Charles Perrault, Mme d’Aulnoy et Mme Leprince de Beaumont. Illustra-tions d’Adrienne Ségur, 1951. 74 Ett modernt typexempel är utgåvan Mme Leprince de Beaumont ‒ Mme d’Aulnoy, La Belleet la Bête suivi de L’Oiseau Bleu i serien Le Livre de Poche Jeunesse, 2016 (1979).75 Jeanne-Marie Leprince de Beaumont (1711‒1780), roman- och sagoförfattare, verkademånga år i England som undervisare och pedagog. Se t.ex. Reynaud 2005. ’Fågel Blå’ har länge varit ett klassiskt biografnamn. Uppsala hade en centralt belägen nu-mera nedlagd biograf med detta namn från 1935, ritad av stadsarkitekten Gunnar Leche. 76 Jfr Anne Thackeray Ritchies förord till den engelska översättningen 1843 (se not 25):”These special stories have fallen out of circulation, since the days when the French ladies andgentlemen all read fairy tales together /…/. It was not only children who liked fairy tales inthose days; there was a general fashion for them.”

Page 32: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

32 Lars-Göran Sundell

Att Mme d’Aulnoy haft ett stort inflytande på sagogenren må vara oom-tvistat och därmed hennes historiska betydelse i detta sammanhang. Åter-står då värderingen av hennes sagor och den jämförelse med Perrault somalltid inställer sig. Själv vill jag mena att Angela Carter (1977/2008: 75) ly-sande har fångat kvintessensen i de båda sagoberättarnas alster i sin jämfö-relse:77

Perrault’s tales are told with a great deal of literary art but it is the kind thatconceals art; unlike those of many of his contemporaries and successors, his arenever artful. His tales retain the simplicity of form and the narrative directness ofthe country story-teller. /…/ Perrault resisted all temptations to the affectation thatmisses the point of the fairy tale. Madame d’Aulnoy, who did not, could un-blushingly name a princess ‘Belle Etoile’ and a prince, ‘Chéri’; it would have beenimpossible for Perrault’s taste, common sense, and, perhaps, sense of fidelity to hissources to have done so.

Alldeles oavsett inställning förtjänar Mme d’Aulnoy tveklöst att läsas ochvärderas utifrån egna förtjänster. Hon för oss in i en förtrollad värld i vilkenhon låter feerna likt Antikens gudar ingripa i den mänskliga samvaro, varskomplexitet hon erfarit både tidigt självupplevt och senare bevittnat i de ly-sande salonger som öppnats för henne. Så Mme d’Aulnoys sagor finns tillhands närhelst man önskar förflytta sig till feernas magiska värld eller somhon själv uttrycker det i inledningen till sin saga Le Mouton:

Dans l’heureux temps où les fées vivaient…

Förteckning över Madame d’Aulnoys verk•Hypolite, comte de Duglas, 1690• Mémoires de la cour d’Espagne, 1690• Relation du voyage d’Espagne, 1691• Nouvelles Espagnoles, 1692• Jean de Bourbon, prince de Carency, 1692• Nouvelles, ou Mémoires historiques, 1693• Mémoires de la cour d’Angleterre, 1694• Mémoires Secrets de Mr. L. D. D. O. Ou les Aventures Comiques De plu-sieurs grands Princes de la Cour de France, 1696• Contes des fées, 1697• Contes nouveaux ou les Fées à la mode, 1698• Le Comte de Warwick, 1703

77 Jfr Sundell 2016‒2017: 29 f.

Page 33: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 33

LITTERATUR

Aulnoy, Madame d’ (2004). Altière séduction, Texte choisi et présenté par Verenavon der Heyden Rynsch, Paris, Mercure de France.

Aulnoy, Madame d’ (2005). Relation du voyage d’Espagne (1691), Édition établie,présentée et annotée par Maria Susana Seguin, Paris, Éditions Desjonquères.

Aulnoy, Madame d’ (2008). Contes de fées. Textes choisis, présentés, établis et an-notés par Constance Cagnat-Debœuf, Paris, Folio classique, Gallimard.

Aulnoy, Madame d’ (2008). Contes des Fées, Édition critique établie par NadineJasmin, Paris, Champion Classiques, Honoré Champion.

Aulnoy, Madame d’ (2008). Contes nouveaux ou Les Fées à la mode, Édition cri-tique établie par Nadine Jasmin, Paris, Champion Classiques, Honoré Cham-pion.

Bertière, Simone (1990). La Vie du cardinal de Retz, Paris, Éditions Fallois.Bossuet (1998). Oraisons funèbres, Édition de Jacques Truchet, Paris, Gallimard.The Cambridge Companion to Fairy Tales (2015). Edited by Maria Tatar, Cam-

bridge University Press.Carette, A. [Mme Carette, née Bouvet] (1902). La Comtesse d’Aulnoy, Paris.Carter, Angela (1977/2008). The Fairy Tales of Charles Perrault, Introduction by

Jack Zipes, London, Penguin Books.Contes de Madame d’Aulnoy, Contes I : Les Contes de Fées ; Contes II : Contes

nouveaux ou Les Fées à la mode (1997– 1998). Édition du Tricentenaire, texteétabli et annoté par Ph. Hourcade, avec une introduction de J. Barchilon, Paris,S.T.F.M.

Dauphiné, Claude (1995). Charlotte-Rose de Caumont La Force, une romancièredu XVIIe siècle, Périgueux, Pierre Fanlac Éditeur.

Defrance, Anne (1998). Les contes de fées et les nouvelles de Madame d’Aulnoy(1690‒1698), Droz.

Delorme, Suzanne (1951). « Le salon de la Marquise de Lambert, berceau del’Encyclopédie », Revue d’histoire des sciences, tome 4, 223‒227.

Fröberg, Ingrid (1981). Une « histoire secrète » à matière nordique : ‘GustaveVasa, histoire de Suède’ (1697), roman attribué à Charlotte-Rose de Caumontla Force (vers 1650‒1724), Acta Universitatis Upsaliensis, Studia RomanicaUpsaliensia 33.

Gontier, Fernande (2005). Histoire de la comtesse d’Aulnoy, Paris, Perrin.Hugo, Victor (2006). Ruy Blas, Édition présentée, annotée et commentée par

Jacqueline Milhit, Paris, Larousse.Hugon, Alain (2014). Philippe IV. Le siècle de Vélasquez, Paris, Payot.Isceri, Cristina (2018). La maternité dans les contes de fées de Madame d’Aulnoy,

Éditions universitaires européennes.Jackson, Clare (2016). Charles II. The Star King, London, Penguin Random House.Jasmin, Nadine (2002). Naissance du conte féminin. Mots et merveilles : les contes

de fées de Madame d’Aulnoy (1690‒1698), Paris, Honoré Champion.Jyl, Laurence (1989). Madame d’Aulnoy ou la fée des contes, Paris, Robert Laffont.Krajewska, Barbara (2018). Les Salons Littéraires. De l’hôtel de Rambouillet…

sans précaution, Paris, Éditions Jourdan.Lafayette, Madame de (2006). Zayde. Histoire espagnole, Présentation par Camille

Esmein-Sarrazin, Paris, GF Flammarion.La Force, Charlotte-Rose Caumont de (1698). Les Contes des Contes, Source : Bib-

liothèque nationale de France, réimpression.

Page 34: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

34 Lars-Göran Sundell

Lautère, Adrienne (1946). Madame d’Aulnoy et sa mère, Paris, Fasquelle Editeurs.Mainil, Jean (2001). Madame d’Aulnoy et le rire des fées : Essai sur la subversion

féerique et le merveilleux comique sous l’ancien régime, Paris, KIMÉ.Le Monde enchanté : choix de douze contes de fées, de Perrault, Mlle L’Héritier,

Mme d’Aulnoy, Mlle de La Force, le Comte de Caylus, Mlle Leprince de Beau-mont, précédé d’une Histoire des fées et de la littérature féerique en France(1883), Paris.

Orsenna, Erik (2017). La Fontaine. 1621‒1695 une école buissonnière, Paris,Stock/France Inter.

The Oxford Companion to Fairy Tales (2015). Edited by Jack Zipes, Oxford Uni-versity Press.

Perrault, Charles (1955). Gåsmors sagor. Med en saga om sagoberättaren av Hjal-mar Gullberg, Stockholm, Norstedts.

Puig i Scotoni, Pau (1986). Baskien och Katalonien, Lund, Kursverksamhetens för-lag.

Propp, Vladimir (1970). Morphologie du conte, Paris, Seuil.Reynaud, Marie Antoinette (1971/2005). Madame Leprince de Beaumont, Paris,

Publibook.Saint-Simon (1990). Mémoires I, Textes choisis, établis et présentés par Yves

Coirault, Paris, Gallimard.Saint-Simon (1994). Mémoires II. Lettre anonyme au Roi et œuvres diverses,

Textes choisis, établis et présentés par Yves Coirault, Paris, Gallimard.Saint-Simon (2005). Minnen från Ludvig XIV:s hov 1691‒1723, Urval. Översätt-

ning och inledning av Stig Strömholm, Stockholm, Atlantis.Sermain, Jean-Paul (2005). Le conte de fées du classicisme aux Lumières, Paris,

Éditions Desjonquères.Sundell, Lars-Göran (2016‒2017). ”Charles Perrault ‒ den franske sagokungen”,

Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala, Årsbok, 13‒34.Valdeón, Julio, Joseph Pérez, Santos Juliá (2009). Historia de España, Barcelona,

Espasa Libros.Varga, Suzanne (2011). Philippe V. Roi d’Espagne, Paris, Pygmalion/Flammarion.Vilar, Pierre (2017). Histoire de l’Espagne, Paris, Presses Universitaires de France,

Que sais-je ?Warner, Marina (2014). Once upon a time. A Short History of Fairy Tale, Oxford

University Press.Zipes, Jack (2012). The Irresistable Fairy Tale. The Cultural and Social History of

a Genre, Princeton and Oxford, Princeton University Press.

SUMMARY

In Perrault’s Shadow ‒ Madame d’Aulnoy

Née Marie-Catherine Le Jumel de Barneville, Madame d’Aulnoy (1650/51‒1705), a once famous now mainly forgotten French writer of fairy tales,was born in Normandy to a noble family. At the age of sixteen she wasmarried to Baron d’Aulnoy, but their marriage soon became a disaster. Afailed coup to kill her husband resulted in exile for both herself and her

Page 35: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

I skuggan av Perrault – om Madame d’Aulnoy 35

mother. After a short incarceration Mme d’Aulnoy was set free, but herwhereabouts between 1670‒1690 remain unclear. She obviously visitedSpain and England, and her experiences from these countries would pro-vide her with material for later writing.

Mme d’Aulnoy rose to immediate literary fame in 1690 with the publica-tion of her first novel Story of Hypolitus, Count of Douglas (Hypolite,comte de Duglas), in which was embedded her first fairy tale, later knownas The Island of Happiness (L’Île de la Félicité). Her travel narratives in-clude Memoirs of the Court in England in 1675 (Mémoires de la courd’Angleterre), i.e. during the reign of the Stuart King Charles II, as well asMemoirs of the Court of Spain (Mémoires de la cour d’Espagne) around1680, under Carlos II, the last of the Habsburg Kings on the Spanishthrone. Her Travels in Spain (Relation du voyage d’Espagne), published in1691, gives a vivid and evocative account of Spanish life and customs, aswell as depicting the countryside as she crosses the Pyrenees on her way toher final destination, the capital Madrid.

Mme d’Aulnoy’s claim to fame rests today on her two collections offairy tales, Tales of the Fairies (Contes des Fées, 1697) and New Tales orFairies in Fashion (Contes nouveaux ou les Fées à la mode, 1698). She isthe first to introduce fairies (les fées) into French tales. Her first collectionwas published, coincidentally, just a few months after Charles Perrault’sTales of Mother Goose (Les Contes de ma Mère l’Oye) in 1697.

Mme d’Aulnoy and her contemporary, mostly female, writers of fairytales have unquestionably been overshadowed in the literary canon byCharles Perrault. Nevertheless, Mme d’Aulnoy is well worth being readand studied on her own merits as she epitomizes the fairy tale genre of hertime.

In this article I look briefly into her turbulent life, examine her travelwritings from Spain and England and eventually take into account her fairytales.

Author’s addressProfessor Lars-Göran SundellRomanska språkInstitutionen för moderna språkBox 636751 26 UppsalaE-post: [email protected]

Page 36: Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala1304686/FULLTEXT01.pdf · 2 Förf-namn Redaktör: Merja Kytö, Engelska institutionen, Uppsala universitet, Box 527, 75120 Uppsala

36 Lars-Göran Sundell