med samverkan är allt möjligt...12 med samverkan är allt möjligt 2. fokusera inte bara på...

Med samverkan är allt möjligtInspiration för arbete med övergång till arbetsliv och vuxenliv inom gymnasiesärskolan och särvux

Beställningsadress:Fritzes kundservice106 47 StockholmTelefon: 08-690 95 76Telefax: 08-690 95 50E-post: [email protected]

Best nr: 09:1135 ISBN: 978-91-85545-68-1

Tryck: Davidsons tryckeri ABUpplaga: 3 000 exOmslagsbild: iStockForm: Ordförrådet AB

Med samverkan är allt möjligt

Inspiration för arbete med övergång till vuxenliv inom gymnasiesärskolan och särvux

Förord

Det finns hinder för personer med intellektuell funktionsnedsättning att ta sig in på arbetsmarknaden. Det finns därför en stor utvecklingspotential när det gäller deltagande i arbetslivet för den personkretsen. Detta inspirationsmaterial har tillkommit med anledning av regeringsuppdraget till Myndigheten för skolutveckling att stödja kvalitetshöjning inom studie- och yrkesvägledning år 2007–2008. Från den 1 oktober 2008 har ansvaret för uppdraget överförts till Skolverket.

I regeringsuppdraget fanns ett särskilt utvecklingsområde för gymnasie-särskolor och särvux, och det var att ge stöd och stimulans för att underlätta studerandes övergång till arbetsliv och vuxenliv. Samverkan ska ske mellan skolan, arbetsförmedlingen och lokala försäkringskassan med lokal samordning kring varje individ.

Elisabeth Wallton har gjort intervjuerna med företrädare för olika samver-kansaktörer och särvux i Stockholm. Gudrun Brännberg har sammanställt materialet från de lärande exemplen och dokumenterat de olika stegen i ut-vecklingsarbetet med studerandes övergång till arbetsliv och vuxenliv. Texterna har arbetats fram tillsammans med Jan Lindblom och Eva Laurelli, Skolverket.

Ragnar Eliasson Eva LaurelliAvdelningschef Undervisningsråd

Innehåll

1. Inledning ........................................................................................8

Del 1 Intervjuer

2. Fokusera inte bara på problemen! Se det som fungerar! ..................12

3. Samverka med facket! Där finns den kunskap som behövs .............17

4. Politikens uppgift är att hjälpa in dem som står långt utanför arbetsmarknaden .......................................20

5. Samarbete med näringslivet är nyckeln till framgång .......................24

6. Vi kan stimulera arbetet och driva på andra aktörer .........................27

7. Vi måste bli bättre på samverkan och använda det civila samhället mer ............................................30

8. Samverka med oss också! Det är oss det gäller! ............................33

Del 2 Utvecklingsarbete

9. Samtalsstöd ................................................................................38

10. Starten på ett stort och viktigt samarbete ......................................39

11. Delaktiga elever och studerande ....................................................40

12. Delaktighet i den lokala organisationen ..........................................42

13. Samverkan ...................................................................................44

14. Det systematiska förbättringsarbetet .............................................47

15. Inspiration och spridning ...............................................................50

Referenser ...................................................................................52

aVgIFteR I FöRSkola och FRItIDShem 2006 7

Inledning

8 meD SamVeRkan äR allt möjlIgt

1. Inledning

Med gemensamma krafter går det att åstadkomma förändring. Denna inspi-rationsskrift vänder sig till dig som vill utveckla arbetet med vägledning och samverkan inom särskolan och särvux och alla ni som är intresserade av att utveckla kvalitet i skolans samverkan med omvärlden.

I gymnasiesärskolan och särvux ska unga och vuxna få vägledning för att kunna göra väl underbyggda val inför arbetsliv och vuxenliv. Gymnasiesär-skolan och särvux ska erbjuda yrkesförberedande utbildning på samma sätt som gymnasieskolans program. Det finns många handläggare på olika myndig-heter som kan vara inbegripna i att ge stöd till den enskilde för att underlätta övergången till arbetslivet. Inom offentlig och privat sektor finns arbetsgivare som med rätt stöd skulle kunna bli arbetsgivare även för denna målgrupp.

I den första delen av materialet, intervjuas några nyckelpersoner som är företrädare för några av skolans samverkansparter för de studerandes övergång till arbetsliv och vuxenliv. Rubrikerna, som är citat hämtade från intervjuper-sonerna, säger en del om innehållet i artiklarna. Fokusera inte bara på proble-men! Se det som fungerar! Samverka med facket! Där finns den kunskap som behövs. Politikens uppgift är att hjälpa dem som är långt utanför arbetsmark-naden. Samarbete med näringslivet är nyckeln till framgång. Vi kan stimulera arbetet och driva på andra aktörer. Vi måste bli bättre på samverkan.

Innehållet i dessa samtal kan sammanfattas i en mening som är rubriken på vårt inspirationsmaterial – Med samverkan är allt möjligt!

Intervjuerna visar olika samverkansparters perspektiv på övergången från skolan till arbetsliv och vuxenliv. Detta låter ju så enkelt, men verkligheten är inte alltid så enkel. Skolverket har fått delvis andra bilder från de så kallade lärande exempel-kommunerna.

- Varför är det så svårt med samverkan, delaktighet och att arbeta med systematiskt förbättringsarbete?

- Var finns svårigheterna och var finns möjligheterna?

Den andra delen handlar om vad som är viktigt att tänka på vid starten av arbetet med att utveckla kvaliteten i studie- och yrkesvägledning för personer med intellektuell funktionsnedsättning, med fokus på övergång till arbetsliv och vuxenliv.

Dessa kapitel bygger på erfarenheter från ett utvecklingsarbete år 2007–2008 där elva kommuner och skolor som var uttagna till lärande exempel för gymnasiesärskolan och särvux, deltog tillsammans med arbetsförmedling, för-säkringskassa, habilitering, socialtjänst, arbetsgivare med flera.

meD SamVeRkan äR allt möjlIgt 9

Varje avsnitt avslutas med frågor att samtala om. Det pedagogiska samtalet är en viktig beståndsdel i förbättringsarbete i varje skola. Genom att systema-tiskt arbeta med individuella frågeställningar som sedan lyfts i ett gemensamt pedagogiskt samtal i arbetslaget eller utvecklingsgruppen har ett viktigt steg tagits i kvalitetsarbetet.


Del 1

Intervjuer


2. Fokusera inte bara på problemen! Se det som fungerar!

Signhild Arnegård Hansen, Svenskt NäringslivSignhild arnegård hansen är ordförande för Svenskt näringsliv sedan 2007. hon är också ordförande i Ung Företagsamhet. hon är gift och har sex barn, och tillsammans med maken michael driver hon Svenska lantchips aB, där hon är styrelseordförande. Dessutom är hon vice ordförande i det samlade europeiska näringslivets intresseorganisation, Business europe. Innan hon blev företagare arbetade hon som lågstadielärare i Skärholmen och huddinge. hon är socionom med personaladministrativ inriktning och har också en utbildning från Poppius journalistskola.

Med Signhild Arnegård Hansen har Svenskt Näringsliv en driven entreprenör och företagsledare som ordförande. Hon brinner både för ett konkurrenskraf-tigt och starkt näringsliv och för att de som är mer svårplacerade i arbetslivet ska få en rimlig chans att göra ett bra jobb utifrån sina förutsättningar. Men hon tycker inte att man bara ska fokusera på de funktionshindrades problem utan också se deras starka sidor.

Signhild Arnegård Hansen har ett mycket starkt engagemang för frågan om hur man ska få in fler personer med olika funktionsnedsättningar på arbets-marknaden. Engagemanget grundas i personliga erfarenheter. Hennes äldste son Richard, idag 21 år, har flera olika funktionsnedsättningar, bland annat en lätt utvecklingsstörning, som gör det svårt för honom att få ett vanligt jobb.

– Först vill jag göra en allmän reflektion kring begreppet ”funktionshind-rade”, säger hon. Det är ju ett samlingsbegrepp för en grupp människor som har olika typer av funktionsnedsättningar. Vissa har stora svårigheter, andra mindre. Det är viktigt att se varje enskild funktionshindrad som den unika in-divid den personen är.

Hon tycker att vi borde bli bättre på att se – och utveckla – de funktions-hindrades starka sidor. I sin bok Våga! berättar Signhild Arnegård Hansen om den helt annorlunda attityd som sonen Richard mötte i USA. Där var män-niskorna betydligt mer öppna och inkluderande gentemot honom. Det var en helt annan attityd än den Richard oftast har mött i Sverige.

– Som mamma har jag alltid försökt att uppmuntra och stärka Richards starka sidor, och på så sätt hjälpa honom att få en bättre självkänsla. Jag inser att en del personer inte förstår min strategi, utan hellre vill jobba med Ric-hards problem och svårigheter. Men en alltför ensidig fokusering på proble-


men kan få motsatt effekt, till slut ser man bara problem. Jag gör självfallet på samma sätt med mina andra barn, men då är det inte alls kontroversiellt.

Idag har Arbetsförmedlingen i uppdrag att samverka med gymnasiesärskolan och särvux för att underlätta för funktionshindrade med en utvecklingsstörning att komma ut i arbetslivet. Det ligger ett förslag hos regeringen om att också kommu-ner och fristående skolor ska engageras i det uppdraget. Men det sägs ingenting om den roll näringslivet skulle kunna spela. Hur ser Du på den?

– Jag tycker självklart att det är bra att även kommuner och fristående skolor engageras för att underlätta för funktionshindrade att komma ut i arbets livet. Självklart spelar näringslivet en väldigt viktig roll – det är ju där många av job-ben finns.

Men egentligen handlar frågan om hur skolan lyckas med uppdraget att varje elev ska få möjlighet att nå sin potential efter sina egna individuella för-utsättningar. När det gäller de yrkesförberedande programmen inom gymna-siet ser vi att eleverna snabbare får jobb om de har gått program som har ett nära och välutvecklat samarbete med företagen.

Det nära samarbetet är en förutsättning för att öka elevernas anställnings-barhet och konkurrenskraft. Samma sak gäller funktionshindrade elever. Här är det än viktigare att företagen får möjlighet att vara delaktiga.

Signhild Arnegård Hansen för fram Kristinehamn som ett gott exempel. Där finns två olika särskoleprogram på gymnasiet. Industriprogrammet är utformat på samma premisser som industriprogrammet i den ”vanliga” gym-nasieskolan. Det innebär att man även inom särskolan har ett nära samarbete med företagen i kommunen, exempelvis Rolls Royce. Genom det etablerade samarbetet vågar företagen ta emot elever från särskolan och upptäcka och bidra till att utveckla deras kompetenser. Detta bäddar för att företagen också vågar anställa dessa elever när det är dags för dem att komma ut i arbetslivet.

Flera företagare i Kristinehamn vittnar om att de antagligen inte hade vågat anställa, om det inte hade varit för skolan och möjligheten att ”prova” eleven under praktiken. En av de första särskoleeleverna som fick jobb var en autistisk pojke som är enormt duktig på att svetsa. Företagarens stora utmaning är nu hur han kan utvecklas vidare.

Eftersom arbetslösheten är extremt hög bland de funktionshindrade i allmänhet och i synnerhet bland dem med en utvecklingsstörning är det uppenbart att de finns stora hinder för dem att komma in på arbetsmarknaden. Vad tror Du dessa främst består i?

– Idag finns tyvärr många saker som försvårar för personer med funktionsned-sättningar att komma ut i arbetslivet, säger Signhild Arnegård Hansen.


Hon ser frågan från två perspektiv; dels som arbetsgivare, dels som mamma till Richard, som har flera olika funktionsnedsättningar. Richard har nyligen avslutat gymnasiesärskolan och är på väg ut i arbetslivet.

– Jag vet att Richard klarar en hel del arbetsuppgifter, men i sitt tempo och på sitt sätt. Men under senare år har Richards – och andra funktionshindrades – möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden smalnat av.

Hon ser tre orsaker till detta: För det första har stora strukturomvandlingar skett på arbetsmarknaden

under de senaste decennierna. Det har varit nödvändigt för att klara den allt starkare internationella konkurrensen. Men en effekt av denna omvandling är att många enkla arbetsuppgifter har försvunnit.

För det andra har Sverige höga lönekostnader, inte minst gäller det ingångs-lönerna. Det missgynnar personer som inte klarar av jobb med höga presta-tionskrav och stora krav på kompetens, vilket i realiteten betyder att många personer med en funktionsnedsättning inte klarar av att leva upp till de krav som finns på dagens arbetsmarknad.

För det tredje stänger lagen om anställningsskydd (LAS) ute många perso-ner med funktionsnedsättningar från arbetsmarknaden. Många tycks tro att LAS skyddar de svagaste på arbetsmarknaden, men all forskning på området visar att det är de svagaste grupperna – funktionshindrade, invandrare och ungdomar – som stängs ute, säger hon. De kommer inte in på arbetsmarkna-den och har således ingen nytta av trygghetslagarna.

Kan du se några framgångsfaktorer för arbetet med att förhindra den inlåsning i sk. daglig verksamhet och aktivitetsersättning som tycks vara de flesta funktions-hindrades lott?

– En bredare arbetsmarknad där det även finns lättare arbetsuppgifter, skulle underlätta för den här gruppen. Men dagens lönekostnader hindrar en sådan utveckling.

Lägre ingångslöner och större lönespridning kan släppa fram fler jobb, anser hon.

– Men det finns även attityder som hindrar funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden och då talar jag inte bara om attityder från företagen, utan kanske främst från olika myndigheter och institutioner.

– Det har slagit mig att vi här i Sverige fokuserar väldigt hårt på det som inte fungerar, d.v.s. olika funktionsnedsättningar och sedan lägger man stora insatser på att överbrygga dessa brister. I vissa fall är det självfallet helt rätt att använda den strategin, men det man ofta glömmer är att se det som fungerar. Jag tycker att man först ska satsa på att se det friska och försöka stärka det, iställe t för att lägga alla resurser på att kompensera olika brister. Det kanske låter cyniskt, men jag vet av egen erfarenhet att det fungerar.


Hur skulle regeringen och myndigheterna kunna bidra till att öka möjligheterna för den här gruppen att komma in på arbetsmarknaden?

– Idag finns lönebidrag. Lönebidraget är ju tidsbegränsat, och om det minskar eller försvinner helt står arbetsgivaren där med det fulla arbetsgivaransvaret. Det avskräcker tyvärr många arbetsgivare från att anställa. En enkel förändring vore att koppla anställningsskyddet för den funktionshindrade personen till att arbetsgivaren får lönebidrag. Då skulle många fler våga anställa personer med funktionsnedsättningar!

Ser Du att Svenskt Näringsliv har någon uppgift i detta sammanhang?

– Vi deltar i debatten och förklarar hur vi ser på dessa frågor, vi driver på för förändringar som öppnar arbetsmarknaden för fler grupper.

Hur ser Du på det mer konkreta samarbetet mellan kommunen, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och arbetsgivaren, och vad krävs, enligt Din mening, för att nå resultat?

– Det är svårt att uttala sig generellt, för så vitt jag har förstått finns lokala va-riationer över landet. På många håll fungerar samarbetet utmärkt, medan det på andra håll gnisslar betänkligt.

Ett problem hon ser på många håll är att myndigheterna ofta har en tendens att dra alla funktionshindrade över en kam, trots att funktionsnedsättningar kan vara väldigt olika sinsemellan. Alltför ofta hör man talas om att myndig-heterna ringer runt till företagen och erbjuder lönebidrag utan att säga något om individen och dennes kompetens, säger hon och tillägger:

– Det är inte så konstigt då om företag tackar nej till erbjudandet.– Vi borde ha ett system där den funktionshindrade kan komma i kontakt

med arbetsgivaren och berätta om sin kompetens och sina begränsningar. Löne bidraget kan därefter underlätta anställningen. Det behövs med andra ord extra effektiva matchningar för denna grupp. Tyvärr saknas det ofta helt idag, säger hon.

Är detta en fråga som engagerar företag som arbetar aktivt med CSR (Corporate Social Responsibility, företagens sociala ansvar), och finns det några goda före-dömen?

– CSR-debatten känns ibland väl teoretisk, särskilt för många mindre företag. Väldigt många företag arbetar aktivt med sådant som man i debatten kallar ”CSR”, men företagen ser det som en naturlig del av sin verksamhet.

Som ett exempel nämner hon konsultföretaget LEFT IS RIGHT som startades av Olle Öberg för några år sedan. Företagets affärsidé är att enbart anställa personer med Aspergers syndrom, därför att dessa är extremt väl läm-pade att utföra vissa uppgifter som kräver detaljintresse och fokusering. Trots


att före taget enbart anställer funktionshindrade är det är ändå ett företag som drivs på affärsmässiga grunder. De anställda på LEFT IS RIGHT har mycket svårt att arbeta på en vanlig arbetsplats och företaget har därför skapat en an-passad miljö för dem.

Skulle det kunna bli en konkurrensfaktor för företagen att anställa funktions-hindrade?

– Om vi hade andra regelverk och större lönespridning tror jag att det skulle växa fram tjänsteföretag som skulle kunna erbjuda enklare tjänster. Men jag tror att man även inom nuvarande regelverk kan få igång sådan verksamhet, om än i mindre skala.

Själv har hon tillsammans med sin man funderat på att starta något inom det här området, men just nu räcker inte tiden till för att dra igång en helt ny verksamhet. Och som ordförande i Svenskt Näringsliv anser hon naturligtvis att det inte får bli tal om någon illojal konkurrens. Verksamheten måste drivas på marknadsmässiga villkor.

Vad krävs för att företagen ska kunna erbjuda funktionshindrade arbete?

Andra regelverk och större lönespridning blir svaret också på den frågan. Visst kan det vara motiverat med lönebidrag i vissa fall, säger hon men hon tror inte att det ensamt är det viktigaste inslaget för att skapa en arbetsmarknad med plats för fler.

– Vi vet att vi står inför en stor demografisk utmaning, vi har en allt större skara äldre och en krympande andel personer i arbetsför ålder. Alla prognoser pekar på att vi i Sverige, liksom många andra länder i Västeuropa, under de kommande decennierna kommer att ha stora problem att få tag på tillräckligt med personal inom vård- och omsorgssektorn. Även här borde det kunna fin-nas möjligheter för personer med funktionshinder.

Är det möjligt för företagen att prioritera denna fråga och ta emot funk-tionshindrade i nuvarande läge med risk för kraftigt växande arbetslöshet?

– Det är möjligt att krisen gör att en del arbetsmarknadspolitiska låsningar släpper. Jag tänker bland annat på LAS och synen på ingångslöner. Vi hop-pas ju också på fortsatta sänkningar av arbetsgivaravgifterna, eftersom Sverige är ett av de länder i världen som har allra högst arbetskraftskostnader. Sänkta arbetskraftskostna der kan leda till att fler enkla jobb tillkommer.


3. Samverka med facket! Där finns den kunskap som behövs

Ylva Thörn, KommunalYlva thörn valdes till förbundsordförande för kommunal 1996. hon sitter i lo:s, Riksbyggens, andra aP-fondens och atg:s styrelser samt är ordförande för Internationalen för stats- och kommunal anställda (ISka). hon inledde sin fackliga karriär på regionsjukhuset i linköping, där hon var undersköterska.

Huvudfrågan, hur man ska kunna erbjuda fler personer med funktionsnedsätt-ningar en plats i arbetslivet, är förstås inte lätt att besvara. Men Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn slår fast att det behövs mycket kunskap och säger att den kunskapen finns i facket. Därför borde facket vara mer inblandat i arbetet med att få in funktionshindrade på arbetsmarknaden, anser hon. Ylva Thörn trycker särskilt på vikten av att gymnasiesärskolan och särvux samverkar närmare med parterna på arbetsmarknaden.

– Det gäller att veta vad ett funktionshinder innebär. Vi får inte vara främ-mande för att möta en person som är annorlunda än vi själva är. Det gäller såväl för arbetsgivarna som för facket, säger hon.

Hon trycker också på vikten av en bra introduktion, där hennes medlem-mar absolut skulle kunna göra en insats på sina arbetsplatser. I dag blir allt-för många personer med funktionsnedsättningar rutinmässigt hänvisade till mono tona arbeten, fastän de skulle klara andra mer varierade arbetsuppgifter.

Ylva Thörn är bekymrad över det allt tuffare klimatet på arbetsmarknaden generellt sett. Hon tycker att hon märker av det, bland annat genom de svårig-heter som medlemmar, som till exempel har skadat sig i sitt jobb eller råkat ut för en olyckshändelse, möter då de ska återgå till arbetet. Idag ska alla vara så effektiva och produktiva som möjligt.

– Det krävs mycket mer acceptans på dagens arbetsmarknad. Jag kan känna att den inte riktigt finns, om man inte kan ge järnet hela tiden. Ja, det gäller även om man tidigare har varit arbetskamrater, säger hon och tillägger:

– Visst är det tråkigt att behöva säga det, men i dag är det uppförsbacke för många, och om nya grupper ska in på arbetsmarknaden blir det naturligtvis tuffast för dem som står längst ifrån den.

foto

Mar

ia A

nnas


Om de ska ha en chans måste det finnas extra ekonomiska resurser och konkreta stimulansåtgärder för att underlätta den viktiga introduktionen på arbetsmarknaden, säger Kommunals ordförande. Däremot tror hon självklart inte alls på att lägre ingångslöner och mer differentierade löner skulle under-lätta för personer med funktionsnedsättningar att komma in på arbetsmark-naden, såsom bland annat Svenskt Näringsliv anser.

– Vi ska inte konkurrera med sämre löner på den svenska arbetsmarknaden, och ingångslönerna är låga redan som det är, säger Ylva Thörn och varnar för risken att ställa olika personalgrupper mot varandra.

– Vi måste vara ärliga och säga att några av oss inte kan bidra lika mycket på arbetsmarknaden, och då måste det finnas extra resurser. Men man ska också kontinuerligt pröva de lönebidrag som finns. Alla kan utvecklas, och det kan leda till att man inte längre ska ha något lönebidrag men ändå få en rättmätig lön för sitt arbete.

Lönebidraget kan lätt leda till att man låser in människor i bidragsberoende. Det får inte vara så att en arbetsgivare tar emot en person enbart för att det rör sig om en anställning med lönebidrag.

Däremot behövs det självfallet specifika åtgärder för att människor med funktionshinder ska komma in på arbetsmarknaden. Det behövs till exempel handledare och stödpersoner på arbetsmarknaden, och att ta ett sådant upp-drag kan bli en stimulerande kompetensutveckling som berikar arbetet för dem som redan är anställda.

Hon är kritisk till att facket oftast glöms bort i arbetet med att få in funk-tionshindrade på arbetsmarknaden. Särskolan har i uppdrag att samverka med försäkringskassan och arbetsförmedlingen, och ofta verkar skolan tycka att det också är självklart att samverka med arbetsgivarna.

Men Kommunals ordförande anser att det behövs en större bredd i sam-verkan och tycker att skolan borde samverka med alla parter på arbetsmark-naden. Det kommer att bli lättare att hitta ingångar till arbetsmarknaden om företrädare för särskolan sätter sig ned vid samma bord som representanter för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och parterna på arbetsmarknaden. Och det bör de göra innan de ens har börjat diskutera enskilda individer. Då kan man komma överens om en gemensam bas, och ringa in den grupp det handlar om. Därifrån kan man sedan gå vidare och berätta om den kompetens och de funktionsnedsättningar som de olika eleverna har, så att de inte upplevs som så främmande då de kommer ut på sina arbetsplatser.

Ylva Thörn tror att skolan genom att inte samverka med facket går miste om viktiga kunskaper. Inom Kommunal finns till exempel många medlemmar som har erfarenhet av att ha arbetskamrater med olika funktionsnedsättningar.

– Förbundets medlemmar har en väldigt positiv syn på funktionshindrade. De skulle inte säga nej till att ha personer med funktionsnedsättningar som


arbetskamrater, bara förutsättningarna är de rätta. Om de funktionshindrade bara kommer in på arbetsmarknaden på rätt sätt kan det också vara positivt för Kommunals medlemmar, säger hon.

Däremot tror Ylva Thörn att de flesta av oss nog har en del förutfattade meninga r, som vi bör vara medvetna om och som vi måste bekämpa.

Visst tror Ylva Thörn att det kan det bli tufft att få in personer med funk-tionsnedsättningar på arbetsmarknaden i dagens läge då den ena varslet efter det andra drabbar anställda på arbetsplatser runt om i landet. Men samtidigt påpekar hon som så många andra att befolkningens ålderssammansättning kan gynna den här gruppen när det gäller möjligheterna att få ett jobb. Det kom-mer till exempel att behövas personalförstärkningar inom äldreomsorgen och där finns säkert jobb som lämpar sig för personer med funktionsnedsättningar.

Hon tror också att jobben kan finnas på andra håll än i kommunerna, även om det framför allt är där och på offentliga skyddade arbetsplatser som de funktionshindrade kan få jobb.

– Vi talar alltmer om etik och värden, och i företagen kan man se att det kan löna sig för affärerna att ha ett mer mänskligt perspektiv. Om företagen ser att de får lite extra goodwill kan de bli mer intresserade av att anställa per-soner med funktionsnedsättningar. Vi kan också se att allt fler företag är ange-lägna om att ha en ”social profil”.

– Det viktiga är dock att vi alla ställer upp för att vi ska ha ett samhälle där alla får plats, också på arbetsmarknaden. Vi som har ett jobb har ett ansvar för att se till så att fler som har behov av det kommer in på arbetsmarknaden. Men vi måste också vara ärliga och säga att människor har olika kapacitet. Likväl har alla sitt existensberättigande, säger Ylva Thörn och avslutar med att upp-repa sin uppmaning till särskolan att involvera facket i ansträngningarna att få in eleverna på arbetsmarknaden efter avslutad skolgång.

– Se facket som den resurs det är. Här finns kunskap, kreativitet och vilja.


4. Politikens uppgift är att hjälpa in dem som står långt utanför arbetsmarknaden

Eva Uddén Sonnegård, Arbetsmarknadsdepartementeteva Uddén Sonnegård är statsekreterare i arbetsmarknads-depar te mentet och arbetsmarknadsminister Sven otto littorins närmaste medarbetare. hon är ekonomie doktor från handelshögskolan i Stockholm och har också forskat vid massachusetts Institute of technology (mIt) i USa. Innan hon kom till arbetsmarknadsdepartementet var hon anställd i moderaternas riksdagskansli och dessförinnan arbetade hon tio år på Riksbanken. hon är gift och har tre barn.

Statssekreterare Eva Uddén Sonnegård verkar lite stressad då hon tar emot i sitt nya arbetsrum högt upp i det gamla posthuset, ett ståtligt nyrenoverat jugend-palats vid Vasagatan i Stockholm, där arbetsmarknadsdepartementet flyttade in i höstas. Läget på arbetsmarknaden är ju sådant att det är högst förståeligt om statssekreteraren på arbetsmarknadsdepartementet har en del annat att göra än att sitta i intervjuer. Därför får Eva Uddén Sonnegård bara svara på fyra frågor. Men det visar sig snabbt att ämnet intresserar henne och att det uppenbarligen är angeläget för en regering, vars arbetsmarknadspolitik går ut på att alla som kan ska jobba.

De fyra frågorna är:

Hur får man ut fler elever från gymnasiesärskolan och särvux i arbetslivet?

Vad består hindren av ?

Vad kan regeringen göra för att underlätta för den här gruppen?

Kan man prioritera den här gruppen, med tanke på dagens läge på arbetsmarknaden?

– Jag tar den sista frågan först och svaret är ett obetingat ja, säger Eva Uddén Sonnegård.

– Ett viktigt led i arbetsmarknadspolitiken är att möjliggöra för dem som står långt bort från arbetsmarknaden att komma in på den. Och många av dem är personer som har en eller flera funktionsnedsättningar, säger hon.

Självklart instämmer hon i att läget på arbetsmarknaden är bekymmersamt, men det förändrar inte de politiska prioriteringarna när det gäller funktions-hindrade. Regeringen anser fortfarande att dessa ska vara en prioriterad grupp för Arbetsförmedlingens insatser. Dessutom har regeringen utvidgat Arbetsför-

foto

Paw

el F

lato


medlingens sektoransvar för handikappolitiken genom att införa ett nytt mål om att myndigheten ska verka för att andelen arbetsgivare som är beredda att anställa en person med nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionsnedsätt-ning ska öka väsentligt. I regleringsbrevet för 2008 fick Arbetsförmedlingen i uppdrag att ta fram en strategi för hur myndigheten ska uppnå detta mål.

För den som ser dagspressens ”krigsrubriker” om ständigt nya varsel på arbetsmarknaden kan det tyckas mycket begärt att försöka få statsekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet att fokusera enbart på en grupp, som även under mera normala betingelser har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Men Eva Udden Sonnegård har inga problem med det. Hon tycker att det är självklart att arbetsmarknadspolitiken måste fokusera på dem som står längst bort från arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har tidigare konstaterat att en grupp, oavsett läget på arbetsmarknaden, alltid har det lite svårare att ta sig in där. Till denna grupp hör personer med funktionsnedsättningar. Under 2007 vände det dock för den här gruppen, och för första gången sjönk antalet öppet arbetslösa bland de funktionshindrade. Sven Otto Littorin har också framhållit att det av flera skäl inte är acceptabelt att sysselsättningsgraden är lägre bland personer med funktionsnedsättning än bland övriga. Det handlar om grund-läggande rättigheter och respekt för individen. Funktionshindrade har samma önskningar som alla andra att känna sig behövda och att vara en del av arbets-marknaden och samhället. Dessutom har samhället inte råd att lämna folk som vill vara delaktiga på arbetsmarknaden utanför. Med tanke på de stora demo-grafiska utmaningar som väntar under åren framöver kommer alla att behövas på arbetsmarknaden. Eva Uddén Sonnegård instämmer.

Hur skulle då regeringen kunna bidra till att öka möjligheterna för den här gruppen att komma in på arbetsmarknaden?

Snabbt och effektivt rabblar statssekreteraren siffror för att visa att alliansrege-ringen satsar helhjärtat på denna grupp. Antalet så kallade nystartjobb har för-dubblats och lönebidragen har höjts så att företagens lönekostnader för denna grupp har kunnat halveras. Vart femte lönebidrag går till en person med någon form av funktionsnedsättning. Förutom att ytterligare 2 000 nu kan få löne-bidrag har Samhall fått möjlighet att anställa ytterligare 1 000 personer. Under mandatperioden satsar alliansregeringen närmare en miljard kronor extra på Samhall och lönebidrag.

Jobblinjen gäller också de funktionshindrade. Eva Uddén Sonnegård fram-håller att regeringens vision är att alla som kan arbeta ska ha en plats på arbets-marknaden.

– Därför omformar vi nu regler och förordningar. Man kan göra mycket enbart genom att ändra förordningar, säger hon.


– Ett exempel är att det hittills har krävts en arbetstid på minst 17 timmar i veckan för att man ska kunna omfattas av arbetsförmedlingens tjänster. Vi tycker att även den som jobbar mindre än så ska kunna få hjälp av arbetsför-medlingen.

Eva Uddén Sonnegård talar entusiastiskt om lönebidrag, Samhallanställning och jobbgarantin som medel för att få in unga med funktionsnedsättningar på arbetsmarknaden. En anställning i Samhall kan bli ingången för en anställning på den öppna arbetsmarknaden. Och jobbgarantin är viktig för att möjliggöra för unga människor att komma in på arbetsmarknaden. Många gånger kan det handla just om personer med funktionsnedsättningar som har genomgått gym-nasiesärskolan, eftersom de är överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa.

Hon nämner också den reform som genomfördes den 1 juli 2008 och som innebär att den som har aktivitetsersättning (tidigare förtidspension) ska kunna arbeta och uppbära lön med maximalt ett basbelopp (42 800 kronor) per år utan att ersättningen påverkas. Bestämmelsen gäller dem som hade ak-tivitetsersättning den 1 augusti 2008. Statssekreteraren berättar att regeringen i budgeten har höjt den ersättning som personer med en eller flera funktions-nedsättningar kan få för arbetshjälpmedel från 50 000 till 100 000 kronor. Er-sättningen för personligt biträde för anställda har höjts från 50 000 till 60 000 kronor.

Dessutom har myndigheterna en rad olika uppdrag som går ut på att under-lätta inträdet på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar. Ett exempel är Arbetsförmedlingens skyldighet att samverka med gymnasie-särskolan och särvux för att ge information och vägledning som kan underlätta för dessa elever att komma ut i arbetslivet. Men enbart myndigheternas insat-ser räcker inte, anser Eva Uddén Sonnegård som tycker att så kallade sociala företag också har en viktig roll i det här sammanhanget. För att få ut fler funk-tionshindrade i arbetslivet skulle det behövas fler sådana icke-vinstdrivande sociala företag. Inte minst inom vårdsektorn skulle de fylla en viktig funktion.

Hon nämner också de så kallade nystartsjobben som regeringen har infört, främst i syfte att underlätta för personer som länge har stått utanför arbets-marknaden att komma in på den igen. De kan också användas för den här gruppen. Drygt 16 procent av nystartsjobben har gått till personer som har en eller flera funktionsnedsättningar.

Vad är det då som lägger hinder i vägen för personer med funktionsnedsättningar som försöker komma in på arbetsmarknaden?

– Bristen på kunskap, svarar hon. Arbetsgivaren vet kanske inte vad funktions-nedsättningarna innebär för arbetsförmågan eller vilken kompetens den arbets-sökande har.


– Och så måste vi bekämpa fördomarna kring den här gruppen. Vi måste alla vänja oss vid att ha kolleger, som är annorlunda än vi själva är.

Men en bit på vägen har man redan kommit, anser statssekreteraren och ut-trycker tillfredsställelse med att arbetslösheten bland personer med funktions-nedsättningar har gått ned.

– Från regeringens sida är vi väldigt tydliga och understryker att alla måste jobba i samma riktning. Och, som sagt, jobblinjen gäller även för den här gruppen. Alla som kan och vill arbeta bör ha en plats på arbetsmarknaden.


5. Samarbete med näringslivet är nyckeln till framgång

Lena Liljebäck, Arbetsförmedlingenlena liljebäck är biträdande generaldirektör för arbetsförmedlingen. hon är bördig från luleå, utbildad ekonom och har en lång karriär inom arbetsmarknadsverket bakom sig. Där började hon 1971 och har sedan bland annat varit länsarbetsdirektör i jämtlands, Västerbottens och norrbottens län samt chef för generaldirektörens stab i arbetsförmedlingen.

En ordentlig introduktion på arbetsplatsen och goda kontakter med företagen är de viktigaste framgångsfaktorer för att få in fler personer med funktionsned-sättningar i arbetslivet, anser Arbetsförmedlingens biträdande generaldirektör Lena Liljebäck. Samtidigt understryker hon att funktionsnedsättningar kan vara av så många olika slag.

– Ett gott samarbete med företagen är nyckeln till framgång. Men det är också viktigt att man ser och lyfter fram de olika förmågor som finns inom gruppen. Vår uppgift som arbetsförmedlare är att visa att arbetsgivaren genom en rekrytering får tillgång till kompetens, säger hon.

Med erfarenhet från tre län med bristande tillgång till jobb vet Lena Lilje-bäck vad det innebär att hjälpa till att leta efter lämpliga jobb åt dem som har hamnat utanför arbetsmarknaden. I en sådan situation blir det extra viktigt att ha goda kontakter med arbetsgivarna och att kunna matcha arbetssökanden mot de jobb som finns att tillgå.

Därför har Arbetsförmedlingen bland annat satsat på särskilda arbetsför-medlare, s.k. SIUS-konsulenter (särskild introduktion och uppföljningsstöd), som har i uppdrag att vara ute hos arbetsgivarna för att hitta ingångar till nya jobb. Det är ofta i de små företagen i det privata näringslivet som man hittar jobben.

– Verksamheten har visat sig vara lyckad och den har lett till att vi har fått fram jobb, som vi förmodligen inte skulle ha fått kännedom om annars. Det är ju till exempel inte ovanligt att småföretag gör sina rekryteringar utan att annonsera efter medarbetare. Och de kanske ryggar för att anställa personer med funktions-nedsättningar, om de inte vet vilka förmågor de besitter, säger Lena Liljebäck.

För Arbetsförmedlingen är det en prioriterad uppgift att på olika sätt bistå arbetssökande med funktionshinder. Lönebidrag, skyddat arbete, arbetshjälp-


medel och stöd av ett personligt biträde under den första tiden på jobbet är några medel som Arbetsförmedlingen kan erbjuda, och som har mycket stor betydelse för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna få och be-hålla ett arbete.

Lena Liljebäck ser lönebidraget som ett mycket viktigt medel för att funk-tionshindrade ska komma in på arbetsmarknaden. Hur stort bidraget blir beror på hur bra en person klarar av ett jobb. Det ska alltid omprövas, och om arbetsförmågan försämras blir lönebidraget större. Om arbetsförmågan däremot förbättras kan lönebidraget minska. Därigenom kan fler få tillgång till dessa medel.

Som arbetsförmedlare får man aldrig locka enbart med lönebidraget. Det gäller alltid att se den enskilda personen och att lyfta fram kompetensen.

– Men det absolut viktigaste för att få ut fler funktionshindrade i arbetslivet är ändå våra gemensamma attityder och värderingar i samhället i stort. Frågan gäller om vi tycker att det är viktigt att alla får möjlighet att delta i arbetslivet, säger Lena Liljebäck samtidigt som hon påpekar att politiken idag går ut på att alla som kan ska arbeta.

Övergången från skolan till arbetslivet är alltid en kritisk tidpunkt. För de funktionshindrade kan den vara avgörande för om de ska lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har i uppdrag att samverka med gymnasiesärskolan och särvux för att ge information och vägledning som kan underlätta för de funktionshindrade att komma ut i arbetslivet.

– Vi genomför redan idag många insatser för att underlätta övergången och tycker att det fungerar bra inom vissa arbetsmarknadsområden, men inom and ra behöver verksamheten utvecklas vidare, säger Lena Liljebäck.

Samverkan mellan Arbetsförmedlingen och gymnasiesärskolan/särvux är av central betydelse, enligt Lena Liljebäck. För att understryka detta har Arbets-förmedlingen nyligen förtydligat sina riktlinjer för detta arbete. Lika viktig är den samverkan som sker mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att få fram jobb till personer med intellektuell funktionsnedsättning.

– Tack vare vår samverkan har fler funktionshindrade kommit i arbete, säger Lena Liljebäck men medger samtidigt att personer med olika inlärningssvårig-heter ofta har svårt att hävda sig på dagens ”kompetensarbetsmarknad”.

Lena Liljebäck betonar starkt vikten av samverkan, inte minst med Försäk-ringskassan, men lyfter också fram Samhall som en viktig partner. Hon berät-tar att arbetsförmedlingen nyligen har genomfört en arbetsgivarundersökning och bland annat frågat arbetsgivarna vad som krävs för att de ska anställa per-soner med funktionsnedsättningar. De svarar att de är beredda att anställa om kompetensen är den rätta.

– Det visar hur viktigt det är att vi som arbetsförmedlare lyfter fram den kompetens de berörda har, säger hon.


Lena Liljebäck håller inte med om att inlåsning i s.k. daglig verksamhet och aktivitetsersättning skulle vara de flesta funktionshindrades lott. Hon framhål-ler än en gång Arbetsförmedlingens arbetsgivarkontakter och inrättande av de så kallade SIUS-konsulenterna som centrala för arbetet med att få in fler funk-tionshindrade på arbetsmarknaden och berättar om de framgångsfaktorer som SIUS-konsulenterna har identifierat:• Godkännedomomlokalarbetsmarknadmedfokuspåsmåochmedelstora

företag för att kunna kommunicera direkt med företagsledningen.

• Kunskapomföretagetföratthjälpaarbetsgivarenattsemöjligaarbetsupp-gifter för den arbetssökande. Det kan handla om att konsulenterna hjälper till att skapa nya jobb i ett företag.

• Fokuspådenarbetssökandeskompetens,nätverkochviljatillarbete.Detär viktigt att ha identifierat och kunna marknadsföra den sökandes styrkor, positiva egenskaper, kunskap och erfarenhet.

• Enöppenochärligrelationtillarbetsgivarenomfunktionsnedsättningen.

Arbetsförmedlingen tror också på socialt företagande som en möjlighet att ska-pa jobb för personer med funktionsnedsättningar. Idag finns det ca 150 sociala företag i Sverige. De är organisatorisk fristående från den offentliga sektorn och bedriver verksamhet inom ett flertal olika områden främst inom tjänste-sektorn. Flertalet av de anställda inom de sociala företagen har lönebidrag eller så kallad trygghetsanställning.

Lena Liljebäck tror att det mycket väl skulle kunna vara en konkurrens-faktor för företag att anställa personer med funktionsnedsättningar.

– Man kan jämföra med det som har hänt inom området med ekologiska produkter och miljömärkning. Det senaste på marknaden är ”rättvisemärk-ning” (Fair Trade) som ska bidra till bättre arbets- och levnadsförhållanden för odlare och anställda i utvecklingsländerna. Och vi har ju etiska fonder och vet att storföretag är väldigt angelägna om att visa att de tar samhällsansvar.

Även i en lågkonjunktur som den vi nu står inför kommer de funktionshin-drade att vara en prioriterad målgrupp för Arbetsförmedlingens insatser. Så i det avseendet hyser Lena Liljebäck ingen oro för gruppen.

– Men eftersom vi samtidigt har en omfattande finanskris är det svårt att sia om dagens lågkonjunktur. Vi följer utvecklingen noga och rapporterar till regeringen om vilka insatser vi bedömer att det finns behov av, säger hon.

– Så som åldersstrukturen ser ut här i landet är det än viktigare att vi tar tillvara även den här gruppen framöver. Vi vet att vi kommer att få brist på arbetskra ft, inte minst inom äldreomsorgen, där många av de funktionshind-rade säkert skulle kunna beredas plats, säger Lena Liljebäck. Sedan berättar hon om cafeterian på länsarbetsnämnden i Östersund där flera personer med funktionshinder arbetade, då hon var chef där.


6. Vi kan stimulera arbetet och driva på andra aktörer

Tommy Sundholm, Försäkringskassantommy Sundholm är chef för Försäkringskassans enhet för sjukförsäkring och funktionshinder, och han är den som general-direktören hänvisar till då det gäller frågor om hur man ska få ut fler personer med funktionsnedsättningar i arbetslivet.

– Vår roll när det gäller unga med funktionshinder är i första hand att försöka stimulera arbetet med att få in dem i arbetslivet, att driva på andra aktörer och att svara för utbetalning av ekonomiska ersättningar från staten. När det gäller specifika aktiviteter och åtgärder till gagn för den här gruppen är Försäkrings-kassans roll närmast marginell, säger enhetschef Tommy Sundholm vid Försäk-ringskassans huvudkontor i Stockholm.

– Visst kan vi driva på andra aktörer, men vår huvuduppgift är att svara för att betala ut ersättningar, säger han.

Förra året tog Försäkringskassan tillsammans med Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och Skolverket fram en strategi för hur man ska underlätta för personer med funktionsnedsättning att komma ut i arbetslivet. Den har över-lämnats till arbetsmarknadsdepartementet, där man nu går igenom de många förslag till reformer som strategin innehåller. Strategin pekar tydligt på behovet av utveckla samverkan mellan myndigheterna. Och Tommy Sundholm håller med. Även om han tycker att Försäkringskassan har hittat bra samarbetskana-ler tror han ändå att myndigheternas samverkan alltid kan bli bättre.

Tommy Sundholm tar emot bland flyttkartongerna i sitt nya kontor mitt emot Centralstationen i Stockholm, dit Försäkringskassans huvudkontor just har flyttat från det tidigare Riksförsäkringsverkets kulturskyddade byggnad vid Adolf Fredriks kyrka. Men den fysiska flytten är bara en av de förändringar Försäkringskassan har genomfört. Andra, mer genomgripande, rör verksam-heten, och fler är uppenbarligen att vänta. Tommy Sundholm håller upp den nya statliga utredningen om en översyn av aktivitetsersättningen med titeln ”Brist på brådska”, som han just har läst.

Utredningen föreslår bland annat att aktivitetsersättningen avskaffas och att det i stället införs en ny sjukersättning till unga. Den föreslår också att Arbets-


förmedlingen får ett tydligare ansvar för unga personer med funktionsnedsätt-ning, som behöver hjälp med att komma ut in på arbetsmarknaden.

Därmed renodlas de olika myndigheternas roller och alliansregeringens ”jobblinje” blir mer tydlig.

– Om regeringen följer utredningens förslag blir ju vår roll i det här sam-manhanget mindre, men också tydligare, säger Tommy Sundholm.

Samtidigt konstaterar han att aktivitetsersättningen inte har fungerat som det var tänkt. Den skulle skapa aktivitet för unga funktionshindrade, men i själva verket ledde den till passivitet, när många långtidssjukskrivna fördes över till aktivitetsersättning.

Generellt anser Tommy Sundholm också att det uppstod missriktade för-väntningar på att Försäkringskassan skulle stå för all rehabilitering, eftersom myndigheten hade vissa medel för det. Men i själva verket var ju rehabilite-ringen arbetsgivarens ansvar. Nu har inte Försäkringskassan längre några me del för rehabilitering, och därmed har det blivit tydligare vad myndigheten kan hjälpa till med. Likaså missuppfattades Försäkringskassans roll att samordna andras insatser. Det tolkades som att Försäkringskassan skulle följa med indi-viden ända ut på arbetsmarknaden. Effekten blev att andra förhöll sig passiva i stället för att agera när de borde ha gjort det.

– Därför kan det vara en fördel att de olika myndigheternas roller renodlas såsom utredningen föreslår, tror han.

Tommy Sundholms syn på möjligheterna att få in fler personer med funk-tionsnedsättningar i arbetslivet är lite dyster på grund av det nuvarande ar-betsmarknadsläget. Han tycker att arbetsmarknadsläget just nu är det främst hindret för framgång i arbetet.

– Det måste ju finnas några jobb att erbjuda dem, och på en arbetsmarknad där alla förväntas prestera till 100 procent kan det vara svårt att hitta jobb för de funktionshindrade. När konkurrensen om jobben ökar blir det svårare för den här gruppen, säger han.

Han tycker också att det är bekymmersamt med den inlåsning i daglig verksam het man så ofta talar om.

– Där kan ju vi utifrån vad vi ser i enskilda fall vara pådrivande och ta ini-tiativ till samverkansmöten, men när det blir tal om åtgärder har vi ingen roll utan det är i första hand kommunernas och Arbetsförmedlingens ansvar.

Han tror inte på att skapa en alternativ arbetsmarknad för dem som inte kommer in i arbetslivet. I andra länder använder man sig av kvotering för att få in fler funktionshindrade på arbetsmarknaden, men Tommy Sundholm ser nackdelar med en sådan lösning. Inte heller tror han att ökad lönespridning är en framkomlig väg. Det skulle i så fall krävas väldigt stora löneskillnader. Nej, i så fall är lönebidrag ett bättre alternativ.


– Jag tror mer på att alla ska kunna få en plats i arbetslivet på lika villkor, säger han.

Däremot kan det behövas olika ekonomiska incitament och subventioner, till exempel lägre arbetsgivaravgifter, för att arbetsgivarna ska anställa personer med funktionsnedsättningar. Att enbart vädja till företagen samhällsansvar ser han inte som en framkomlig väg.

En sak ser Tommy Sundholm tydligt – att skolan, kommunen och Arbets-förmedlingen borde arbeta mer integrerat när de försöker hjälpa dem som har genomgått särskolan att komma in på arbetsmarknaden. Dessutom är det viktigt att identifiera de förmågor som den arbetssökande har och att inte stirra sig blind på funktionsnedsättningarna. Bättre samverkan mellan skolan, kom-munen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är utan tvekan en fram-gångsfaktor för arbetet att få in fler elever från gymnasiesärskolan och särvux på arbetsmarknaden.

– Utifrån vad vi ser i enskilda ärenden kan vi driva på för att få till stånd en effektiv samverkan.

Försäkringskassan har för sin del minst en särskild samverkansansvarig handläggare på vartdera av de 60 lokala försäkringscentrerna runt om i landet, Dessutom har man inrättat samverkansansvariga på regional och nationell nivå. De samverkansansvariga är inblandade då man utformar konkreta samar-betsplaner tillsammans med Arbetsförmedlingen, kommunen och sjukvården.

– Vi tycker att vi har hittat tydliga samarbetskanaler. Vi har konkreta sam-arbetsplaner med Arbetsförmedlingen, och tycker att vi arbetar nära varandra. Därigenom ska ingen riskera att hamna mellan stolarna, säger han.

Även om Försäkringskassan i framtiden kommer att ha en förändrad roll i arbetet med att få in personer med funktionsnedsättningar på arbetsmarkna-den kvarstår myndighetens så kallade sektorsansvar inom handikappolitiken. Ansvarsområdena är i huvudsak två, varav det ena gäller tillgängligheten i sam hället för personer med funktionsnedsättningar och det andra handlar om att, utan att ansvara för särskilda åtgärder i arbetslivet, stimulera till ökad sys-selsättning för de funktionshindrade.

– Från att under 90-talet ha varit mer inblandad i åtgärder kommer vår uppgift framöver huvudsakligen att vara att stimulera andra till aktiviteter och åtgärder som underlättar för personer med funktionsnedsättningar att komma in på arbetsmarknaden.


7. Vi måste bli bättre på samverkan och använda det civila samhället mer

Staffan Werme, Sveriges kommuner och landstingStaffan Werme är kommunalråd och sedan 2007 kommun-styrelsens ordförande i örebro. han är också ordförande i beredningen för primärvård och äldreomsorg inom Sveriges kommuner och landsting (Skl). Werme är folkpartist, har en egen blogg, och han har gjort sig känd för att kritisera partiledningen från vänster. nyligen fyllde han 50 år.

Mer och bättre samverkan. Det är kommunalrådet Staffan Wermes standard-svar på frågan om hur man kan få in fler elever från särskolan på arbetsmark-naden.

– Det finns för många diken mellan kommunerna, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, och det beror framför allt på dålig samverkan. Otroligt mycket handlar om samverkan. Men det är kommunerna som framför allt har ett ansvar för att hitta samverkansmöjligheter, säger Anders Werme.

Förutom uppdragen som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Örebro leder Staffan Werme ordförandeskapet i beredningen för primärvård och äldreomsorg samt arbetet med handikappfrågor inom Sveriges kommuner och landsting (SKL).

– Egentligen finns det ett andra standardsvar också, säger han. Det är att uppdraget skulle vara lättare om staten tog över alla frågor som gäller LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Traditionellt har ju arbetsmarknadspolitiken varit en statlig angelägenhet, även om kommunerna under 1990-talet fick ta hand om mer och mer.

Men bättre samverkan är den centrala frågan. Det handlar om att hitta vä-gar att samverka och att öppna stängda dörrar. Att så få personer med funk-tionsnedsättningar kommer ut i arbete är till stor del ett resultat av dålig sam-verkan. Problemet med att få till stånd en bra samverkan är dock generellt, och gäller alltså inte bara detta område. Men trösklarna tycks vara särskilt höga på de här området.

– Det är lätt att säga att man ska samverka men svårare att göra det. Det handlar ju om att man måste vara villig att överföra makt och att axla det an-svar som följer av en överföring av makten, säger Staffan Werme.


Vad kan SKL göra för att underlätta samverkan?

– Genom att såväl kommun- som landstingsföreträdare finns representerade i förbundet finns det naturliga kontaktvägar. Samtidigt måste SKL ha konti-nuerliga kontakter med staten för att undanröja hinder som kan finnas i lag-stiftning eller regler som styr statliga myndigheter. Dessutom måste vi fortsätta att visa på alla de goda exempel som ändå finns runt om i landet, säger han.

Staffan Werme tycker att vi i Sverige är dåliga på att ta tillvara andra krafter, som kan bidra till arbetet med att få ut fler elever från särskolan i arbetslivet.

– Vi måste bli bättre på att utnyttja det civila samhället. Det sociala företa-gandet är en helt bortglömd kraft i Sverige. En anställning i ett socialt företag kan bli en väg in på den öppna arbetsmarknaden, säger han.

Staffan Werme har varit på studiebesök i Skottland, och det han har sett där av sociala företags verksamhet har gjort honom entusiastisk. Där har sociala företag också kunnat vara med i och vunnit stora upphandlingar.

– Där måste vi bli bättre, och vi har jättemycket att göra i kommunerna. Samtidigt måste man ju också ha klart för sig att verkligheten ser olika ut i olika kommuner och måste hanteras olika.

Han tror också att en större lönespridning skulle underlätta för den här gruppen att komma in på arbetsmarknaden. Där stödjer han sig på att det finns ”oändligt mycket” forskning som visar att det är så. Men det sociala skyddsnätet får inte urholkas.

Finns det inte en stor risk för att olika grupper på arbetsmarknaden kan ställas mot varandra?

– Självklart ska man inte underskatta risken för lönedumpning, svarar han. Samtidigt påpekar han att vi inte kan vara utan denna grupp på arbetsmarkna-den.

– Även om läget på arbetsmarknaden ser dystert ut just nu vet vi att det kommer att se annorlunda ut om några år, då de stora 40-talistkullarna för-svinner från arbetsmarknaden.

Många nya krafter kommer också att behövas inom äldreomsorgen under åren framöver.

Staffan Werme ser en stor risk för att man bara ser gruppen med funktions-nedsättningar som ett problem. Det är nödvändigt att ta tillvara att det här finns ett antal tusen människor vars högsta önskan är att få utföra ett arbete, anser han.

Staffan Werme tycker att det är självklart att samhället måste ägna sig åt de funktionshindrade och hjälpa dem så att fler får möjlighet att försörja sig på eget arbete. Han ser också nya möjligheter för många i gruppen att få ett jobb och nämner bland annat skatteavdraget för hushållsnära tjänster.


Vilka hinder ser du för arbetet med att få in personer med funktionsnedsättningar på arbetsmarknaden?

– Det stora hindret är att arbetsmarknadspolitiken tidigare har varit utfor-mad efter en kollektiv mall. En arbetsmarknadspolitik som har utgått från Medel-Svensson fungerar inte för alla människor.

– Därtill kommer bristen på samverkan. Det är framför allt den som leder till att alltför många människor blir kvar i så kallad daglig verksamhet alltför länge. Inlåsningseffekten är en tydlig följd av bristen på samverkan.

Samtidigt konstaterar han att det kommer att ta tid att åstadkomma de nödvändiga förändringarna.

– Vi har både engagerade politiker och tjänstemän i kommunerna, men detta är inte löst i en handvändning. Vi har en väldigt lång vandring framför oss. Det handlar om att byta synsätt och att bryta fördomar, och att det tar tid vet vi.

Kan kommunerna, med tanke på arbetsmarknadsläget, prioritera den här frågan idag?

– Självklart är det lätt att prioritera ned frågan när den ordinarie arbets-marknaden viker. Samtidigt vet vi att det finns stora vinster att göra på lång sikt med att hjälpa människor ut i arbete. Därför får vi inte glömma detta uppdrag, säger Staffan Werme.


8. Samverka med oss också! Det är oss det gäller!

Anders Drouggeanders Drougge är studie- och yrkesvägledare vid särvux i Stockholm och har tidvis funnits vid görans sida för att hjälpa honom ut i arbetslivet.

Göran Tingströmgöran tingström är 36 år och har äntligen lärt sig läsa. tack vare sina nyvunna kunskaper har han fått ökat självförtroende och en praktikplats som han älskar.

Göran Tingström kan ses som beviset på att den som har en intellektuell funktionsnedsättning inte behöver vara hänvisad till kommunernas så kallade dagliga verksamhet. Han stod bara ut en månad i daglig verksamhet, därför att han tyckte att det var för lite att göra där, säger han. Kanske berodde det på att han redan hade haft ett ”vanligt” jobb och var van vid ett annat tempo. Nu har han ånyo fått hjälp att komma ut på den öppna arbetsmarknaden, och det har gått bra: för närvarande har Göran en praktikplats på lagret i ett företag som säljer hemelektronik, och det jobbet älskar han.

Men livet har inte varit någon dans på rosor för Göran Tingström, som nyss har fyllt 36 år. Och han tror att många av hans problem berodde på att han inte kunde läsa. Han gick aldrig i första klass utan fick dispens och började skolan först i tvåan, men redan i mellanstadiet tycktes skolan ha gett upp hoppet om att han skulle kunna lära sig läsa.

– Många uppmärksammade mina problem och det kändes som att skolan tog dem på allvar, men den gjorde inget åt dem. Kanske hade den inte pengar till det, säger Göran.

– Det bästa jag visste när jag gick i skolan var att gå till talpedagogen, Jaha, tänkte jag, nu ska jag lära mig läsa, hålla på med ord och sånt, säger han. Men så blev det inte.

Det innebar att han inte fick någon hjälp med att lära sig läsa och skriva så länge han gick i ungdomsskolan. Följaktligen var han inte läskunnig då han gick ut från gymnasiesärskolan. Men idag har han knäckt koden, tack vare Maja Witting-metoden som han kom i kontakt med då han gick på folkhög-skola i Malung. På särvux i Stockholm kunde han sedan fortsätta lästräningen enligt samma metod, och efter många år där är han äntligen läskunnig. Men de nyvunna kunskaperna är inget han tar för givet. Fortfarande kan han inte

Anders Drougge Göran Tingström


riktigt fatta att han kan läsa, och det kommer nog att ta ett tag innan han inser det, säger han.

Han blir helt lyrisk då han talar om hur det gick till. Det är den kanske bästa lästräningsmetoden därför att man inte kan lura läraren, säger han men är orolig för att fler inte ska få samma möjlighet eftersom han tycker att det känns som om den här metoden har glömts bort.

– Men man måste komma ihåg att även om jag säger att jag kan läsa så kan det kan ta två timmar för mig att läsa det andra läser på en kvart, säger han.

Därför är det viktigt med en bra chef som förstår att man inte kan ställa alltför höga krav, och det har han nu.

För jobbet får Göran 6:50 i timmen, vilket är halv så kallad habilitetsersätt-ning. Det kan förstås ingen leva på, men med ersättningen från Försäkrings-kassan går det. Och efter bara några månaders jobb har han hopp om en an-ställning endera dagen och då blir lönen en helt annan, säger han glatt.

På särvux i Stockholm läste Göran svenska, datorkunskap och en särskild kurs för att förbereda sig för arbetslivet. Fast för hans del handlade de snarare om att komma tillbaka till arbetslivet, eftersom han hade haft ett jobb tidigare men hade sagt upp sig från det.

Problemen på den tidigare arbetsplatsen började då det kom in en ny ägare. Göran tror att denne inte hade läst dokumentationen som fanns om honom och hans funktionsnedsättning. Det blev dagliga sammanstötningar, vilket ledde till att Göran inte längre orkade utan sade upp sig.

– Ja, detta är en svaghet i systemet, säger Anders Drougge, som är Görans studie- och yrkesvägledare på särvux. I början har Arbetsförmedlingen en tät kontakt med arbetsplatsen, men allt eftersom tiden går blir den mer sporadisk och därför kan det dröja innan man uppmärksammar ägar- och chefsbyten och annat som händer på arbetsplatsen.

Själv säger Göran att han kanske inte skulle ha gjort som han gjorde.– Jag gör fel saker i fel tid. Jag kanske skulle ha kontaktat Arbetsförmed-

lingen först innan jag sade upp mig.Det var också genom särvux som Göran kom i kontakt med MISA,

(Metod utveckling, Individuellt stöd, Samhällsutveckling och Arbetsdelta-gande) som hjälper unga med funktions- nedsättning att hitta lämpliga jobb, berättar han. Det var genom dem han fick sin nuvarande praktikplats, som nu ser ut att gå över i en anställning på halvtid. Mer än så anser sig Göran inte kunna jobba, han har prövat på heltid också men det gick inte så bra. Han har en rik fritid och hjälper bland annat till på fotbollsmatcher.

Säkert är det ingen tillfällighet att Göran har tagit sig in på den öppna ar-betsmarknaden. Han kan tala för sin sak och är van vid myndighetskontakter. Dessutom har han haft bra stöd av sin mamma och av Anders Drougge och särvux. Samtidigt understryker Göran att han aldrig skulle våga sätta sig i en


intervjusituation om han inte hade lärt sig läsa och fått bygga upp sitt självför-troende på särvux.

Särvux i Stockholm har studerat hur man arbetar med frågorna i Göteborg och strävar efter att bygga upp ett system för ”supported employment”, en me-tod som innebär att en vägledare lägger ned betydligt mer tid på att vara ute på praktikplatserna.

Göran tycker det är viktigt att man får stöd ute på praktikplatsen, men han tror att det skulle vara bra med fler oannonserade besök där. Om stödpersonen ringer och förhandsanmäler sitt besök är det risk för att denne får en felaktig bild av hur det fungerar på praktikplatsen, tror han.

Ett viktigt led i det arbete som särvux i Stockholm bedriver är att bevaka omvärlden och stärka samverkan genom att bygga upp ett nätverk mellan alla aktörer som är engagerade i arbetet med att få in elever från särvux och gym-nasiesärskolan på arbetsmarknaden, berättar Anders Drougge.

Göran Tingström tycker att det är bra med samverkan men undrar varför man inte försöker samverka med alla inblandade. De som har något att säga till om ute på arbetsplatserna och de som själva har intellektuell funktionsned-sättning borde också få vara med, tycker han. Det är idéer som Anders Droug-ge tar till sig och lovar tänka på då man utvecklar samverkansprojektet.

Göran säger att han själv kan bli lite irriterad på handläggare som bara vill skicka en till daglig verksamhet eller kommuner och ”sådana som bestämmer över oss”. Med en lite luttrad suck säger han att samhället kanske inte kan göra så mycket mer, som det ser ut just nu. Han är väl medveten om att läget på arbetsmarknaden är dystert.

-Jag tror att vi glöms bort. Alla tänker på ”vanliga” människor och vi ham-nar längst bak. Men vi är mer drabbade än andra eftersom det är oss företagen först gör sig av med, säger han.

Dock gläder han sig åt sin praktikplats som han älskar och att snart ha en ”riktig” anställning.

Skolverkets kommentarer: Så långt de intervjuades röster. De följande avsnitten i del 2 ger förslag på hur utvecklingsarbete av kvalitet i studie- och yrkesvägledning för elever och studerande i gymnasiesärskolan och särvux kan bedrivas i kommunerna.


Del 2

Utvecklingsarbete


9. Samtalsstöd

Kapitel 9–15 bygger på erfarenheter från utvecklingsarbete som bedrivits i elva kommuner under åren 2007 och 2008. Korta introducerande texter kan tillsammans med de föregående intervjuerna bilda underlag till kollegiala sam-tal. Låt var och en av deltagarna först fundera en stund själv på frågorna. För därefter ett gemensamt samtal. Det är utmärkt om en samtalsledare ser till att alla kommer till tals, att de överenskomna frågorna står i fokus och att den överenskomna tiden hålls.

Enkel dokumentation av samtalet och dess gemensamma slutsatser kan ge en god grund för återkommande samtal och fortsatt systematiskt förbättrings-arbete.

Använd gärna några andra stödmaterial parallellt med arbetet med denna skrift:

• Att lyfta den pedagogiska praktiken. Vägledning för processledare från Myndigheten för skolutveckling 2008

• Idéskolor för mångfald – att sprida goda idéer och förbättringsprocesser från Myndigheten för skolutveckling 2008

• Kunskapsbedömning i särskolan och särvux – en samtalsguide från Skolverket 2009.


10. Starten på ett stort och viktigt samarbete

När utvecklingsarbete påbörjas är der klokt att ta med i beräkningarna några viktiga utgångspunkter. För det första gäller det att bestämma sig vad utveck-lings- eller förbättringsarbetet ska handla om. Vad är det för mål som ska upp-nås och vilka förväntade effekter vill man se hos elever, lärare, samarbetspart-ners, rektor. Vilka är det som behöver vara med och påverka arbetet? Vilka ska ha gemensamma mål? Och sist men inte minst hur lång tid ska förbättringsar-betet ta och vilka faser ska det delas upp i? Det handlar om

• Målochresultat

• Delaktighetochinflytande

• Långsiktighetochuthållighet

Botkyrka gymnasiesärskola och särvux uttryckte det på följande sätt:

Vi har äntligen kommit igång med detta stora arbete mot ett gemensamt mål. Vi har ett viktigt samarbete som har fördjupats under arbetets gång. Vi inser att der är ett långsiktigt arbete som det tar tid innan vi ser resultat av. Vi får vara glada för små förändringar – varje liten för-ändring är en bit av en stor.

Att samtala om• Vadvillduutvecklanärdetgällervägledningochsamverkan?

• Vadärduredoattgöraförattdrivaettutvecklingsarbete?

• Berättaförvarandra.Finnsdetgemensammabilder?


11. Delaktiga elever och studerande

En avgörande ingrediens för framgång är att alla berörda av ett utvecklings-arbete också är med och kan påverka under vägen.

Inkluderande sammanhangMalmö stads vuxenutbildning berättar i sin slutrapport om ett uttalande vid ett samverkansmöte. i Gymnasiesärskolan har genomgått en kraftig expansion de senaste tolv åren. Yrkesinriktade program finns i dag inom barn, hälsa, fri-tid, bygg, fordon och trädgård:

Årets studenter har fötts in i ett inkluderande sammanhang. De har varit integrerade i förskola, grundskola och gymnasieskola. Nu knackar de på och vill in på arbetsmarknaden.

Valprocess och samverkan tidigtDe lärande exemplen betonar alla vikten av att med eleven och med samver-kansparter påbörja det gemensamma arbetet så tidigt som möjligt. Det räcker inte att arbeta med frågorna om övergång under elevens sista år i skolan. För eleven handlar det om att pröva olika vägar, få praktik/APU-plats, få pröva och värdera. För samverkansparterna handlar det både om att bygga gemensamma arbetssätt och att finna just den kombination av insatser som passar den en-skilda eleven.

St Mikaelsskolan, gymnasiesärskola i Mora ville uppnå följande förväntade effekter hos studie- och yrkesvägledare, lärare, arbetslag, elever:

Tidig samverkan mellan skola, näringsliv, socialförvaltning/daglig verk-samhet, arbetsförmedling/rehab och försäkringskassa för en bra övergång från skola till arbetsliv och vuxenliv.

Skövde gymnasiesärskola beskriver i sin informationsbroschyr att en viktig in-sats för att personer med funktionsnedsättning skall få arbete/sysselsättning:

… planeringen av framtida försörjningsmöjligheter (ska) sättas in så tidigt som möjligt i samråd med berörda personer.

Mentorsgrupp för studerande Norrköpings särvux har identifierat en specifik målgrupp som riskerar att falla mellan stolarna, och funnit åtgärder för att stödja denna studerandegrupp:

– Studerande som har en lindrig utvecklingsstörning accepterar inte all-tid diagnosen och vill därför inte förknippas med Särvux. Därför väljer


de att studera i de reguljära grupperna på grundläggande och gymnasial nivå på Komvux. Eftersom studierna inte fungerat fullt ut för dem, fanns behov av riktade insatser och en helhetssyn kring personer med lindrig utvecklingsstörning samt för dem som är s.k. ”gränselever”.

Därför startade en mentorsgrupp i Komvux regi höstterminen 2008. Denna grupp är ett samarbete mellan lärare från Särvux och ämnes-lärare på Komvux. Särvuxläraren fungerar som mentor (3x80 min per vecka) och stöttar eleverna i deras studier. På mentorstiden arbetar de också med omvärlds- och livskunskap. De studerande erbjuds studier i ämnen utifrån individuella förutsättningar, behov och önskemål på grundläggande och gymnasial nivå. Fem studerande började i mentors-gruppen augusti 2008.

Individuella utvecklingsplanerDe studerande och deras lärare behöver en kontinuerlig planering, dokumentation, uppföljning och bedömning av lärprocesserna.

Luleå gymnasiesärskola pekar på elevinflytandet:

– Projektet har lett till att vi kan se vikten av att många är delaktiga i processen och att alla känner inflytande, inte minst att eleverna kän-ner delaktighet i sin utbildning. Att ha ökat inflytande över sin framtid vad gäller arbete kräver ett ökat ansvar – detta måste skolan förbereda eleverna för. Det här kan vi se som en del av elevens individuella ut-vecklingsplan.

Att samtala om• Hurserdutillattelevernablirdelaktiga?Hurarbetarduföratt

betona individens styrkor?

• Närbörjardumeddetvägledandearbeteochvarförjustdå?

• Vilkenbetydelsehardeindividuellaplanernaidinskola?

Diskutera med varandra!


12. Delaktighet i den lokala organisationen

Vägledning för eleverna/de studerande är hela skolans ansvar, det gäller lärare, rektor och vägledare. En viktig grundsten är att alla är införstådda i och har kunskaper om det vägledande uppdrag som skolan har.

När ett utvecklingsarbete ska inledas är det viktigt att identifiera vilka som behöver vara delaktiga. Arbetet kan inte ske utan rektors deltagande. Rektor har också enligt läroplanen ett särskilt ansvar för att varje elev ges stöd vid arbetsplatsför lagd utbildning och senare vid utslussning till arbetslivet.

Vad är en vägledares uppdrag på särvux? Så här beskrivs den i Stockholm:

SYV ansvarar för vägledning, råd, stöd och information till både sökand e och studerande. Många studerande i Särvux har ett vidare behov av vägledning än det som kan tillgodoses inom ramen för traditio-nell studie- och yrkesvägledning. Det kan handla om att komma vidare mot sysselsättning/arbete då en del av olika skäl saknar daglig sysselsätt-ning. Andra behöver få hjälp med att hitta organiserade fritidsaktivite-ter eller hjälp med stödsamtal hos kurator eller psykolog eller arbetstera-peut på habiliteringscenter.

En del elever har studerat klart på Särvux eller är på väg att avsluta sina studier men har behov att hitta alternativa möjligheter till vidare studier till exempel hos studieförbund eller på folkhögskola. Andra elever har hamnat ”mellan stolarna” i sin kontakt med olika myndigheter eller saknar företrädare som kan hjälpa dem att etablera de rätta kontakterna och få behövligt stöd.

Det är vanligt att man inte känner till sina rättigheter eller vilka vägar som finns för att ta sig fram. En rättighet som få känner till är möjlig-heten att få en individuell plan upprättad hos kommunen enligt § 10 LSS.

Beslut om insatser behöver fattas av annan myndighet som stadsdels-förvaltning/hemkommun, försäkringskassa, arbetsförmedling med flera, men på vägen dit, under handläggningen och efteråt kan vägledaren finna s med som samtalspartner.

Kommunal samordning kan vara ett utvecklingsområde. Om gymnasiesär-skolan och särvux finns med i de sammanhang där gymnasieskolors behov av APU-platser organiseras eller där en Platsbank upprättas kan mycket dubbel-arbete undvikas.


Skövde har beskrivit hur gymnasiesärskolan närmat sig gymnasieskolan och särvux har närmat sig den övriga vuxenutbildningen, t ex med samordning av lärartjänster.

Många ser behovet av en kommunal framtidsgrupp, gärna med chefer, som arbetar med utveckling av yrkesspår, handledningsutbildning, attitydpåverkan och tjänsteutformning.

Att samtala om• Hurskersamverkanmellanlärare,vägledareochrektor?

Vilken roll intar du?

• Hurfårniigångförbättringsarbetesåattvägledningenblirettansvar för hela skolan?

• Ivilkakommunalasamordningsgrupperfinnsgymnasiesärskola/särvuxrepresenterade?

Diskutera med varandra!


13. Samverkan

Ett nyckelord för alla lärande exempel är begreppet samverkan. Det handlar både om den inre samverkan i den egna organisationen och om yttre samver-kan med andra organisationer.

Samverkan är inte ett självändamål utan ett sätt att på effektivare sätt åstad-komma de resultat som behövs. Liksom för annat utvecklingsarbete kräver fungerande samverkan förutsättningar i form av styrning, struktur och samsyn.

Styrningen handlar om engagemang och tydlig ledning från de berörda ledningsnivåerna. En ensam handläggare utan mandat har svårt att samverka. Även ledningsnivåerna behöver samverka. Och samverkansgruppen behöver formulera ett gemensamt mål. Annars riskerar samverkan att handla om annat än vad det ursprungliga syftet var.

Strukturen består av att formulera mål för det gemensamma arbetet, att definier a målgrupp för arbetet, att lära känna och respektera varandras yrkes-roller och att göra arbetsfördelning. För att detta ska fungera krävs rutiner för samverkan och ett visst mått av samverkanskompetens.

Samverkanskompetensen har flera beståndsdelar och den kan med fördel byggas upp genom gemensam kompetensutveckling som handlar om

• Kunskapomattarbetamedmål

• Kontinuerliguppföljning

• Hanteringavgränsdragningsproblem

• Hanteringavyrkesmässigaochkulturellaskillnader

Den samsyn som ska byggas behöver hantera åtminstone följande frågor:

• Tillitmellandeprofessionella

• Olikhetärstyrkan!

• Kunskapomvarandrasuppdrag,resurser,begränsningar

• Kontinuerligtvärprofessionellkompetens-ochmetodutveckling

Skövde gymnasiesärskola beskriver sina mål:

Studie- och yrkesvägledarna skall ständigt tillsammans med övriga i nät-verket ha tillgång till kompetensutveckling både inom och utom detta. Detta för att vara så uppdaterad som möjligt . På detta sätt ges större förutsättningar till ett effektivare samarbete.

I vissa regioner finns det fristående aktörer som byggt upp kompetens i frå-gorna, t ex Misa AB i Stockholm. De erbjuder arbetsinriktad verksamhet för människor med arbetshinder.


– Grundidén är att alla människor kan delta i samhället och arbetslivet med rätt stöd. Verksamheten bygger på att individens egna idéer, intres-sen och resurser tas tillvara. Misa står för Metodutveckling, Individuellt stöd, Samhällsdeltagande och Arbetsdeltagande. Att få möjlighet att del-ta i arbetslivet handlar om att arbete är en viktig del av det ”normala livet”. De sociala aspekterna är minst lika viktiga som arbetsinsatsen. Att som andra åka till ett arbete, att inordna sig i arbetsförhållanden på en arbetsplats, att delta i den rytm som finns på en arbetsplats, få socialt umgänge med arbetskamrater, med mera.

Aktema är ett övergripande team inom daglig verksamhet i Norrköpings Kom-mun. De vänder sig till personer som har en utvecklingsstörning eller ett psy-kiskt eller neuropsykiatriskt funktionshinder.

– K.u.b. (Kunskap, utveckling, bemötande) ligger under Aktema och finns till för arbetsgivare och personal. Det behövs insatser som underlät-tar för att ta steget att anställa någon med funktionshinder. Arbetsplatser kan behöva kunskap om funktionshinder, utveckla en atmosfär där olikheter välkomnas och var och en får bidra efter sin förmåga, saminfor-mation och förutsättningar för att ge ett bra bemötande. Vård- och om-sorgskontoret har tillsammans med särvux satsat på att ge personer med lindrig utvecklingsstörning utbildning och arbete inom äldreomsorgen.

Göteborgs särvux beskriver vad som har varit särskilt lyckat i utvecklings-arbetet:

– Vi har under projektet skapat ett kontaktnät genom referensgruppen. Det har inneburit att vi har hittat en samverkansform för att diskutera/ delge varandras erfarenheter, regelsystem m.m.

Färre återvändsgränderÖvergången till arbetsliv och vuxenliv kan för unga med utvecklingsstörning bestå av en rad stödjande insatser. Från skolan kan det handla om arbetsplats-förlagd utbildning (APU), bedömningar, betygsättning, uppföljning och kom pletterande utbildning. Från försäkringskassan om bedömningar och ak-tivitetsersättning. Från Arbetsförmedlingen om bedömningar, lönebidrag och coachning. Från socialtjänsten och LSS om bedömningar, daglig verksamhet. Inte minst är APU viktig för att stärka kontakten med arbetslivet och finna möjliga arbetsgivare.

En rad olika regelverk styr de inblandade verksamheterna. Regelverk som kan ha inlåsande effekter, där individer som erhållit en viss insats kan ha svå-righeter att pröva en annan insats. Översyn pågår av flera av regelverken.


Men, även om regelverket kan betraktas som ett hinder så gäller det för de professionella att hitta vägen igenom. Kanske går det att samverka på ett annat sätt än hittills? Kanske kan resurser omfördelas och beslut fattas på annat sätt? De lärande exemplen visar att det är möjligt att finna nya vägar och effektivi-sera samarbetet.

Att samtala om• Vilkarutinerfinnspådinarbetsplatskringsamverkanmed

Arbetsförmedling, Försäkringskassa, socialtjänsten, habilitering m.fl.?

• Finnsdetmålochplanerförsamverkan?

• Vilkaerfarenheterharduavsamverkan?

Diskutera hur ni kan få färre återvändsgränder för er målgrupp, genom samarbete!


14. Det systematiska förbättringsarbetet

Ett systematiskt förbättringsarbete har flera beståndsdelar. Det behöver finnas en vilja att förändra och förbättra hos alla inblandade parter, och ett ledarskap som är inriktat på att hålla samman förbättringsarbetet och ge tid och utrym-me. Det behövs en nulägesanalys för att konstatera var verksamheten befinner sig, nog så viktigt för att ta ut färdriktningen och kunna konstatera att föränd-ringar ägt rum. Skolan/verksamheten behöver regelbundet dokumentera och synliggöra sitt utvecklingsarbete i den årliga kvalitetsredovisningen.

Varje skola och verksamhet har en förbättringshistoria. Hur har det gått till när man tidigare genomfört förändringar?

En nulägesbeskrivningMora gymnasiesärskola ger exempel på genomarbetad nulägesbeskrivning med analys:

Handlingsplanen för projektet utökades i juni 2008 med en kartlägg-ning av arbetsgivarnas behov av stöd, (t e x kontaktperson, arbetsbiträ-de, utbildning) för att de ska vara villiga att anställa någon med löne-bidrag eller motsvarande efter avslutad utbildning på gymnasiesärskolan eller särvux. Från arbetsförmedlingen och gymnasiesärskolan gjordes en kartläggning av vilka orsaker det är som gör att arbetsgivare ej kan ta emot personer med utvecklingsstörning för praktik eller arbete. Kartlägg-ningen hos arbetsgivare visar följande orsaker till att arbetsgivarna har svårigheter att anställa personer med utvecklingsstörning:

Brist på arbetsuppgifter

Såväl arbetsförmedlingens som gymnasiesärskolans kartläggning visar att det har blivit svårare att hitta lämpliga arbetsuppgifter såsom pakete-ring, montering och enklare tillverkning. Det finns arbetsuppgifter som kan vara lämpliga men som är integrerade med andra arbetsuppgifter och arbetsgivaren ser effektivitetsvinster i att det är så. Arbetslivet har förändrats, nu gör personalen många moment och samarbete, service är ett krav.

Vår kommentar: Det som inte blir utfört på arbetsplatser kan vara områden att fokusera på och ha ”ögon” för uppgifter som kan ”plockas ur” det ordinarie arbetet.

Brist på personal för att handleda personer med utvecklingsstörning

Merparten av arbetsgivare svarar vid förfrågan från gymnasiesärskolans personal att de inte har tid att ta hand om person med utvecklingsstör-


ning för praktik eller anställning. ”Brist på tid” har blivit ett vanligare svar de senaste två åren.

Vår kommentar: Det är viktigt att det finns en kontaktperson/coach för arbetstagaren som såväl den anställde som arbetsgivaren kan vända sig till vid behov.

Brist på kunskap

Även om någon på arbetsplatsen kan ge handledning till praktikanten/den anställde så brister det i kunskap om funktionshindret.

Vår kommentar: ett utvecklingsområde för alla som har kontakt med arbetsgivare/medarbetare är utbildning/fortbildning om funktionshinder.

Arbetsgivaren saknar någon som stöttar personen såväl på arbetstid som på fritid

Det är viktigt att fritiden fungerar väl. Ofta faller arbetet om inte fritid fungerar och den dagliga livsföringen. Arbetsgivare vill i de flesta fall inte ta det sociala ansvaret och heller inte rehabiliteringsansvaret som idag finns lagstadgat för anställda .

Vår kommentar: Vi bedömer att kontaktperson/coach är viktigt för att såväl fritid som arbetsliv ska fungera.

Ett strategiskt förhållningssätt

• Användmångastrategier

• Beredskapförförändringar,texnyakursplaner,Af:snyaroll

Att förändra den pedagogiska praktiken genom förbättringsarbete som omfat-tar en hel skola tar tid och kräver engagemang av många. Forskarna talar om en process som tar 5–7 år i vilken flera behöver ta på sig olika roller för att säkerställa arbetet.

Stockholms särvux betonar en viktig faktor i allt utvecklingsarbete:

En strategiskt viktig faktor i arbetet är tiden. Den målgrupp vi arbetar för är betjänta av att vi planerar för att ge dem den tid de behöver. En framgångsfaktor i vårt arbete är att vägledaren i arbetet med de stude-rande kunnat ge av sin tid.

Att samtala om• Vadskulleennulägesbeskrivningkunnainnehållaochhurkanmantareda

på det när det gäller vägledning och övergång till arbetsliv och vuxenliv?


• Vadkännetecknardelyckadeövergångarnatillvuxenlivocharbetsliv? Finns det lärdomar att dra?

• Hurserförbättringshistorienutpådinarbetsplats? Vilka lärdomar drar du av det?

Diskutera vilka förbättringsåtgärder för hela skolan som ni bedömer som viktiga och vad som behöver göras för att de ska komma till stånd!

Diskutera vilka förbättringsåtgärder ni själva kan sätta igång!


15. Inspiration och spridning

Avslutningsvis kan spridning av de egna erfarenheterna och lärdomarna vara ett kraftfullt instrument för att lyfta den egna verksamheten. Genom att delge andra tvingas man att formulera sig konkret och ta reda på sina egna utgångs-punkter och förväntningar. Ett kännetecken på utvecklingsinriktade skolor är att de är inriktade på utbyte med omvärlden, både när det gäller att dela med sig och att ta till sig från andra. Det kan handla om andra skolor, andra verk-samheter och aktuell forskning.

I stödmaterialet ”Idéskolor för mångfald – att sprida goda idéer och förbätt-ringsprocesser.” har fil.dr. Ulf Blossing, Karlstad universitet formulerat några goda råd om hur man kommer igång med sitt spridningsarbete; Det handlar om idéskolor men är tillämpligt på många sammanhang där skolor vill sprida sitt lärande.

Ulf Blossing har formulerat vad en skola gör som arbetar med spridning av sina erfarenheter. Den låter andra:

• Sepåerocherverksamhet

• Lyssnapåer

• Samtalameder

• Läsaomer

Om mötena också ska vara lärande krävs

• Framgångsrikalärandeexempel–såattdeintebaraharerfarenhetavinitie-ring, utan också av implementering och institutionalisering av nya idéer.

• Misstagenbeskrivssåattdeinteupprepas.

• Möjligheterbjudsanpassningtilldenegnaverksamheten.

Botkyrka särvux formulerar sina erfarenheter på detta sätt:

De regionala spridningskonferenserna har lärt oss att spridning är vik-tigt och att det inte behöver vara så svårt. Det finns många olika sätt att sprida – i det stora och i det lilla. Vi behöver inte ha kommit så långt för att sprida ett gott exempel.

Konferenserna har gett oss självförtroende och fått oss att förstå att vi gör ett gott och viktigt arbete.

Bilda, driva hålla samman nätverk – bli en nätverksbyggare!Ett sätt att sprida sina erfarenheter, möta andra och ge kraft till det egna ut-vecklingsarbetet är nätverksbygge.


Kavelbrogymnasiet i Skövde betonar fördelarna med att arbeta i nätverk:

Den gemensamma lagandan, som på ett naturligt sätt uppkommit i nätverket.

Att det finns en engagerad styrgrupp är en viktig farmgångsfaktor då det gäller att skapa långsiktighet, delaktighet och inflytande. Utan denna grupp blir nätverkets arbete försvagat och risken finns att det avvecklas. Dessutom är gruppen viktig för att följa upp kvalitetsarbetet och mål-uppfyllelsen för nätverket.

Kompetensen inom nätverket.

Att samtala om• Hurarbetardinskolamedspridning?Vilkenrollhardu?

• Hurarbetardumeddittegetlärande?Varfinnerduinspiration?

• Villduvaranätverksbyggare?Hurgördudå?

• Vilkasammanhangfinnsidagförattspridaerfarenheter?

• Behöverdeutvecklasellerflerforumskapas?


Referenser

Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skolverket och Socialstyrelsen (2008) Strategi för fler personer med funktionshinder i arbete. Rapport till arbetsmarknadsdepartementet februari 2008.

Blossing, Ulf (2008) Kompetens för samspelande skolor. Om skolorganisationer och skolförbättring.

Danermark, Berth (2004) Samverkan – en fråga om makt.

Försäkringskassan (2007) Förlängd skolgång – en ny väg in i aktivitetsersättning. Redovisar 2007:7

Högskoleverket (2006) Utvärdering av studie- och yrkesvägledarutbildningen i Sverige. Rapport 2006:42 R.

Myndigheten för skolutveckling (2008) Att lyfta den pedagogiska praktiken. Vägledning för processledare.

Myndigheten för skolutveckling (2008) Idéskolor för mångfald – att sprida goda idéer och förbättringsprocesser.

Myndigheten för skolutveckling (2008) Kvalitet i studie- och yrkesvägledning – hela skolans ansvar.

Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen (2007) Strategi för samverkan – kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa.

Regeringen skrivelse Skr 2005/06:151 Kvalitet och samverkan – om utbildning för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning.

Skolverket (2005) Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet.

Skolverket (2007) Kvalitetsgranskning av studie- och yrkesorientering inom grundskolan.

Skolverket (2009) Kunskapsbedömning i särskolan och särvux – en samtalsguide.

Socialstyrelsen SISUS (2007) Att anpassa studiesituationen för vuxenstuderande med funktionshinder.

Socialstyrelsen SISUS (2007) Att göra studiesituationen tillgänglig för vuxenstuderande med utvecklingsstörning.

SOU 2008:102 Brist på brådska – en översyn av aktivitetsersättningen. Fritzes, Stockholm.

med samverkan är allt möjligt...12 med samverkan är allt möjligt 2. fokusera inte bara på...

Documents