moderaternas...arbetsstÄmma 2017 —5 innehåll stämmoprogram 7 föredragningslista 10...

Moderaternas arbetsstämma

Örebro den 12-15 oktober 2017

ARBETSSTÄMMA 2017 — 5 —

Innehåll

Stämmoprogram 7

Föredragningslista 10

Procedurregler 12

Utdrag ur stadgar 14

Röstlängd 18

Plan för ett starkare Sverige 27

Proposition 1: 33Hela Sverige ska jobba

Trygg och gemensam välfärd 217

Proposition 2: 225Nolltolerans mot dåliga skolor

Proposition 3: 293Trygg vård och omsorg

Proposition 4: 367Trygghet att lita på

Proposition 5: 527Ianspråktagande av nettokapital från försäljning av fastighet

— 6 — ARBETSSTÄMMA 2017

Proposition 6: 531Medlemsavgift för åren 2019-2022

Proposition 7: 535Rekryterings- och nomineringsregler för nästkommande mandatperiod

Proposition 8: 563Komplettering av Normalarbetsordning för fullmäktigegrupper

Valfrågor 567Valberedning


StämmoprogramConventum, Örebro

Torsdagen den 12 oktober11:00 Stämman inleds

Stämman öppnas Inledningstal av partiordföranden

11:30 Föredragningslistans punkter 1-12

12:00 Ajournering för lunch och utskottsarbete

13:00 Utskottsarbete

19:00 ca Delegationsmiddagar

från 21:00- Mingel på Frimis

Fredagen den 13 oktober09:00 Förhandlingarna återupptas

Föredragningslistans punkt 13

Föredragningslistans punkt 14 Utskott 4: Skola och utbildning Proposition 2: Nolltolerans mot dåliga skolor

Föredragningslistans punkt 15 Utskott 6: Lag och ordning Proposition 4: Trygghet att lita på Kapitel ”Trygghet att lita på” Kapitel ”Lag och ordning ska upprätthållas”

Föredragningslistans punkt 16 Utskott 1: Jobb och arbetsmarknad Proposition 1: Hela Sverige ska jobba Kapitel ”Hela Sverie ska jobba” Kapitel ”Ansvar för ekonomin” Kapitel ”Arbetslinjen ska utvecklas”

Med reservation för ändringar


Föredragningslistans punkt 17 Utskott 2: Företagande och jobbskapande Proposition 1: Hela Sverige ska jobba Kapitel ”Stärk svenskt jobbskapande”

Föredragningslistans punkt 18 Utskott 3: Tillväxt i hela landet Proposition 1: Hela Sverige ska jobba Kapitel ”Tillväxt i hela landet”

(24:00 ca) Ajournering till lördagen

Inget avbrott sker för lunch och middag. Lunch serveras mellan klockan 11:30 och 13:30. Middag serveras mellan klockan 18:00 och 20:00.

Lördagen den 19 oktober09:00 Förhandlingarna återupptas

Föredragningslistans punkt 19 Val av valberedning

Föredragningslistans punkt 20 Utskott 5: En trygg gemensam välfärd Proposition 3: Trygg vård och omsorg

11:00 Anförande av partiordföranden

Föredragningslistans punkt 21 Utskott 9: Organisation Proposition 5: Ianspråktagande av nettokapital från försäljning av fastighet Proposition 6: Medlemsavgift för åren 2019-2022 Proposition 7: Rekryterings- och nomineringsregler för nästkommande mandatperiod Proposition 8: Komplettering av Normalarbetsordning för fullmäktigegrupper

15:30 Utdelande av stipendium till Per Unckels minne

16:00 ca Ajournering till söndagen

19:30 Stämmomiddag på Conventum

Inget avbrott sker för lunch. Lunch serveras mellan klockan 11:30 och 13:30.



Söndagen den 15 oktober 09:00 Förhandlingarna återupptas

Föredragningslistans punkt 22 Utskott 7: Migration Proposition 4: Trygghet att lita på Kapitel ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik”

Föredragningslistans punkt 23 Utskott 8: Försvar Proposition 4: Trygghet att lita på Kapitel ”Ett starkt svenskt försvar”

Föredragningslistans punkterna 24-25

13:00 Stämman avslutas

Takeawaylunch finns tillgänglig från klockan 12:30



Föredragningslista1. Stämman öppnas

2. Val av ordförande samt två vice ordförande att leda stämmans förhandlingar

3. Val av sekreterare

4. Val av justeringspersoner för stämmans protokoll, tillika rösträknare vid eventuella voteringar

5. Fastställande av stämmans stadgeenliga utlysning

6. Fastställande av föredragningslistan

7. Godkännande av procedurregler

8. Val av redaktionskommitté

9. Godkännande av förslag från förbunden om representanter i utskott

10. Val av utskottsordföranden

11. Meddelande om partistyrelseledamöternas, utskottssekreterarnas och sakkunnigas fördelning på utskotten

12. Remiss av partistyrelsens förslag till utskotten

13. Fastställande av röstlängd

14. Proposition 2: Nolltolerans mot dåliga skolor Utskott 4

15. Proposition 4: Trygghet att lita på Utskott 6 Kapitel ”Trygghet att lita på” Kapitel ”Lag och ordning ska upprätthållas”

16. Proposition 1: Hela Sverige ska jobba Utskott 1 Kapitel ”Hela Sverige ska jobba” Kapitel ”Ansvar för ekonomin” Kapitel ”Arbetslinjen ska utvecklas”

17. Proposition 1: Hela Sverige ska jobba Utskott 2 Kapitel ”Stärk svenskt jobbskapande”

18. Proposition 1: Hela Sverige ska jobba Utskott 3 Kapitel ”Tillväxt i hela landet”


19. Val av valberedning för perioden 2017-2021

20. Proposition 3: Trygg vård och omsorg Utskott 5

21. Proposition 5: Ianspråktagande av nettokapital Utskott 9 från försäljning av fastighet Proposition 6: Medlemsavgift för åren 2019-2022 Proposition 7: Rekryterings- och nomineringsregler för nästkommande mandatperiod Proposition 8: Komplettering av Normalarbetsordning för fullmäktigegrupper

22. Proposition 4: Trygghet att lita på Utskott 7 Kapitel ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik”

23. Proposition 4: Trygghet att lita på Utskott 8 Kapitel ”Ett starkt svenskt försvar”

24. Övriga frågor

25. Stämman avslutas


ProcedurreglerNärvaro- och yttranderätt har, utöver ombud och partistyrelse, av partistyrelsen speciellt inbjudna. Enskild medlem äger rätt att efter anmälan närvara vid arbetsstämman.

Yttranden. Alla yttranden görs från talarstolen. Begäran om ordet sker skriftligen via mötessystemet eller på särskild blankett.

Yrkanden ska för att upptas till behandling framlämnas skriftligen främst via mötessystemet.

Tidsbegränsning införs från överläggningens början. Utskottsordförande, liksom valberedningens ordförande, om valärenden förekommer, erhåller tio minuter att enligt egen önskan disponera i ett eller flera anföranden. Utskottsordföranden kan erhålla ordet utom talarlista för replik. Av partistyrelsen utsedd föredragande erhåller tid enligt egen önskan att disponera i ett eller flera anföranden, dock högst 30 minuter. Den föredragande kan även erhålla ordet utom talarlista för replik.

Ledamöter av partipresidiet, partisekreteraren och biträdande parti-sekreterare får gå in i debatten, då de så finner påkallat.

Debattinlägg i övrigt får omfatta högst fyra minuter.

En replik och en kontrareplik om högst en minut kan beviljas av ordföranden.

Arbetsstämman äger besluta om ytterligare begränsningar om så erfordras.

Utskottets förslag utgör huvudförslag i varje ärende.

Redaktionskommitté bestående av ordförande, sekreterare och tio ledamöter tillsätts vid stämmans början. Till denna kan under förhandlingarnas gång hänskjutas ärenden för ytterligare beredning.

Omröstning vid stämman sker öppet, utom votering vid personval som ska vara sluten. Stämmoombud ska personligen utöva sin rösträtt vid stämman. Röstning får inte ske med fullmakt.

Vid personval som avser en plats ska den som blir vald erhålla minst hälften av antalet avgivna giltiga valsedlar. I annat fall genomförs


ytterligare en omröstning. Vid personval som avser flera platser ska valsedeln för att bli giltig uppta så många namn som valet avser.

Reservation mot stämmans beslut anmäls i plenum när beslutet fattats och inlämnas skriftligen innan stämman avslutas.

Inträdande av ersättare för ombud anmäls i god tid till stämmopresidiet via ombudsservice. Byte kan endast ske mellan två punkter eller vid ajournering enligt föredragningslistan.


Utdrag ur stadgar

för Moderata Samlingspartiets Riksorganisation beträffande partistämma

§ 8 Partistämma

Mom.1. Partistämman är partiets högsta beslutande organ och består av 200 av förbundsstämmorna valda ombud samt partistyrelsens ledamöter. Tre olika typer av partistämma förekommer: ordinarie, arbets- och extra stämma. Antalet ombud som respektive förbund har att utse grundar sig på antalet betalande medlemmar i förbundet. Den 31 december varje år fastställs hur många som betalat medlemsavgift under året. Fördelningen av ombuden mellan förbunden ska ske proportionellt. Varje förbund tillförsäkras minst ett ombud. Det åligger partistyrelsen att snarast efter varje årsskifte meddela förbunden hur många ombud de ska välja.

Mom.2. Protokollsutdrag, som visar vilka som utsetts till ombud, ska vara riksorganisationen tillhanda senast fyra veckor före stämman.

Mom.3. Medlem har efter anmälan närvarorätt. Enskild kan efter anmälan ges närvarorätt av partistyrelsen. Partistyrelsen äger att till partistämman inbjuda såväl representanter för andra sammanslutningar som enskilda personer samt ge dem närvaro- och yttranderätt.

Mom.4. Ordinarie stämma hålls året efter det år då ordinarie riksdagsval förrättats. Kallelse till ordinarie stämma utfärdas av partistyrelsen till förbunden senast sex månader före stämman.

Mom.5. Arbetsstämma hålls året före det år då ordinarie riksdagsval förrättas. Kallelse till arbetsstämma utfärdas av partistyrelsen till förbunden senast sex månader före stämman.


Vid arbetsstämman behandlas de frågor som partistyrelsen beslutar om och som är särskilt angelägna att behandla inför allmänna val. Vid arbetsstämma kan fyllnadsval till partistyrelsen genomföras. Där väljs också valberedning för en tid av fyra år.

Mom.6. Extra stämma hålls då partistyrelsen så finner erforderligt eller då minst en tredjedel av antalet förbund begär detta. Kallelse till extra stämma utfärdas av partistyrelsen till förbunden så snart beslut fattas om extra stämma.

Mom.7. Rätt att till ordinarie stämma väcka förslag tillkommer partistyrelsen, förbund, förening, krets, fullmäktigegrupp, Moderatkvinnorna, Moderata Ungdomsförbundet, Moderata Seniorer, Öppna Moderater och enskild medlem i partiet.

Mom.8. Förslag till ordinarie stämma ska vara förbundsstyrelsen inom det förbund motionären tillhör tillhanda inom tid som partistyrelsen fastställer, dock senast sexton veckor före stämman. Förbundsstyrelsen ska yttra sig över förslaget samt av- eller tillstyrka detsamma. I de fall motionen har motionärer som tillhör olika förbund ska förbundsstyrelsen i det förbund som förstanamnet tillhör yttra sig.

Moderatkvinnornas, Moderata Ungdomsförbundets, Moderata Seniorers och Öppna Moderaters centrala organisationer lämnar sina förslag direkt till partistyrelsen

Förslag som ska behandlas av ordinarie stämma, ska vara partistyrelsen tillhanda inom tid som partistyrelsen fastställer, dock senast tolv veckor före stämman.

Förslag, som ska behandlas av arbetsstämma eller extra stämma, ska vara ingivet till partistyrelsen inom tid som styrelsen bestämmer med hänsyn till kallelsetidens längd. Sådant förslag får endast avse frågor som ska behandlas av stämman.

Partistyrelsen ska avge yttrande över inkomna förslag. Vid ordinarie stämma och arbetsstämma ska partistyrelsens yttrande sändas till förbundens


styrelser, Moderatkvinnorna, Moderata Ungdomsförbundet, Moderata Seniorer, Öppna Moderater och valda ombud senast tre veckor före stämman. Partistyrelsens yttrande över förslag till extra stämma avges så fort omständigheterna medger.

Mom.9. Val ska beredas av en valberedning som väljs av en arbetsstämma för perioden fram till nästa arbetsstämma. Valberedningen ska bestå av ordförande, vice ordförande, nio ledamöter och nio ersättare, samtliga tillhörande skilda förbund. Därutöver utser Moderatkvinnorna och Moderata Ungdomsförbundet var sin representant, jämte ersättare. Valberedningen sammankallas av dess ordförande och utser utom eller inom sig sekreterare. Valberedningen avgör själv sina arbetsformer.

Mom.10. Omröstning vid partistämma sker öppet, utom votering vid personval som ska vara sluten. Stämmoombud ska personligen utöva sin rösträtt vid stämman. Röstning får inte ske med fullmakt.

Öppen omröstning sker genom uppvisande av röstkort eller med voteringsanläggning. Efter sådan omröstning ska rösträkning ske med upprop, om röstberättigad stämmodeltagare så begär.

Vid sluten omröstning ska valsedel, för att vara giltig, uppta så många namn av de föreslagna kandidaterna som valet avser.

Utgången av omröstning bestäms genom enkel majoritet, utom vid omröstning i stadgefrågor. Vid lika röstetal avgörs personval med lotten och övriga frågor i enlighet med den mening som ordföranden biträder. Saknar särskilt vald mötesordförande formell rösträtt avgörs även övriga frågor genom lottning.

Vid personval som avser en plats ska den som blir vald erhålla minst hälften av antalet avgivna giltiga valsedlar. I annat fall genomförs ytterligare en omröstning mellan de två kandidater som erhållit de högsta röstetalen.


Val vid partistämma av partistyrelseledamöter, revisorer och valberedning gäller intill dess att nya personer utsetts.

Mom.11. Ledamot av partistyrelsen äger inte delta i beslut om ansvarsfrihet för denna eller i val av revisor.

Mom.12. Vid ordinarie stämma ska minst förekomma:

a) Val av ordförande och vice ordförande att leda förhandlingarna.

b) Val av sekreterare.

c) Val av justeringspersoner.

d) Fastställande av föredragningslista.

e) Fastställande av procedurregler för stämman.

f) Fastställande av röstlängd.

g) Fastställande av stämmans stadgeenliga utlysning.

h) Partistyrelsens årsredovisningar.

i) Revisorernas berättelser och fastställande av resultat- och balansräkningar.

j) Fråga om ansvarsfrihet för partistyrelsen.

k) Fastställande av antalet ledamöter i partistyrelsen.

l) Val av partiordförande och två vice ordförande.

m) Val av minst åtta ledamöter i partistyrelsen.

n) Val av tre revisorer och tre ersättare.

o) Fastställande av årsavgift för tiden till och med tredje året efter nästa ordinarie partistämma.

p) Förslag från partistyrelsen (propositioner) och inkomna övriga förslag (motioner).

q) Övriga frågor.

Mom.13. Vid arbetsstämma ska minst förekomma: val av ordförande, vice ordförande, nio ledamöter och nio ersättare i partiets valberedning.

Mom.14. Partistyrelsen ska framlägga förslag till procedurregler och föredragningslista för partistämma.


Röstlängd

Partistyrelse (19)Ombud1. Partiordförande2. Peter Danielsson3. Elisabeth Svantesson4. Martin Andreasson5. Lena Asplund6. Beatrice Ask7. Hanif Bali8. Benjamin Dousa, Muf9. Christoffer Fjellner10. Linda Frohm 11. Christian Gustavsson12. Katarina Jonsson13. Jessica Polfjärd14. Margareta Pålsson, MSS15. Fredrik Saweståhl, ÖM16. Ulrica Schenström, MQ17. Gunnar Strömmer18. Anna Tenje19. Hans Wallmark

Stockholms stad (20)Ombud Ersättare20. Joakim Larsson Andréa Ström21. Cecilia Brinck Bo Sundin22. Charlotte Broberg Britt Tryding23. Johan Forssell Rickard Wessman24. Tina Ghasemi Ole-Jörgen Persson25. Gunnar Hökmark Ida Karlbom26. Arin Karapet Lars Svärd27. Anders Karlsson Markus Nordström28. Anna König Jerlmyr Anna Cederschiöld Stuart29. Marie Ljungberg Schött Harald Eriksson30. Jonas Nilsson Eva Solberg 31. Jessica Rosencrantz Johan Nilsson32. Aleks Sakala Elisabeth Bäckström33. Johanna Sjö Maria Abrahamsson34. Susanne Sjöbom Amir Adan35. Kristoffer Tamsons Margareta Cederfelt36. Dennis Wedin Johan Hjelmstrand


37. Erik Jonsson, Muf Hugo Laigar, Muf38. Felix Andersson, Muf Ruben Trossmark, Muf39. Fredrik Wallner, Muf Sofia Höglund, Muf

Stockholms län (33)Ombud Ersättare40. Kjell Jansson Fredrik Kjos41. Mats Gerdau Göran Nygren42. Anna Rheyneuclaudes Kihlman Helene Skantze43. Leif Gripestam Niklas Wykman44. Olle Reichenberg Erik Ottosson45. Henrik Thunes Bino Drummond46. Pehr Granfalk Alexandra Anstrell47. Daniel Dronjak Nordqvist Andreas Jonsson48. Martina Mossberg Anne-Marie Larsson49. Ann-Christin Svensson Emma Feldman50. Marita Lärnestad Mattias Askerson51. Cecilia Löfgreen Yngve R K Jönsson52. Olov Holst Dick Ullgren53. Jimmy Baker Jeanette Widén54. Adam Reuterskiöld Rune Wikström55. Michaela Fletcher Per-Erik Kanström56. Deshira Flankör Johan Skog57. Oskar Weinmar Josefin Malmqvist58. Parisa Liljestrand Bodil Toll59. Mikael T. Eriksson Erik Glimvik60. Harry Bouveng Johan Hiller61. Lennart Kalderén Hans Barje62. Tobias Nässén Erik Andersson 63. Paul Lindquist Anders Paulsen64. Irene Svenonius Benkt Kullgard65. Isabella Hökmark Lars Rådén66. Maria Stockhaus Jelena Drenjanin67. Lars Lindgren Oskar Öholm, partiombudsman68. Magdalena Schröder, Muf Diana Mamendi, Muf69. Sofia Fölster, Muf Marcus Rajkowski, Muf70. Filip Wiljander, Muf Charlotte Törnstrand, Muf71. Carl Henrik Svensson, Muf Viktor Norén, Muf72. Love Bergström, Muf Joanna Lewerentz, Muf


Uppsala län (7)Ombud Ersättare73. Jessika Roswall Therez Olsson74. Fredrik Ahlstedt Ulrika Karlsson75. Daniel Blomstedt Per-Olof Olsson76. Fredrik Hultman, Muf Isak Lundberg, Muf77. Inger Börjesson, MQ Cecilia Linder, MQ78. Rikard Steinholtz Marta Obminska79. Klas Bergström Carina Lund

Södermanlands län (6)Ombud Ersättare80. Erik Bengtzboe Ann-Sofie Lifvenhage81. Helena Koch Daniel Portnoff82. Magnus Stuart Anna af Sillén83. Jari Prenker Puustinen Magnus Leivik84. Katarina Lagerstedt, MQ Anniola Nilsson, MQ85. Robin Tannarp, Muf Marko Biscevic, Muf

Östergötlands län (12)Ombud Ersättare86. Lars Ahlm John Widegren87. Anna Nilsson Ingrid Cassel88. Marie Morell Mira Wedenberg89. Fredrik Sjöstrand Päivi Johansson90. Sophia Jarl Arne Sjöberg91. Annette Ohlsson Björn Hoflund 92. Caroline Unéus Tommy Ählström93. Jan Owe-Larsson Kåre Friberg94. Joanna Sjölander, MQ Suada Tolic, MQ95. John Weinerhall, Muf Markus Konow, Muf96. Matilda Ekeblad, Muf William Jonsson, Muf

97. Elsa Ericsson, MufSusanne Nordström, partiombudsman

Jönköpings län (9)Ombud Ersättare98. Gottlieb Granberg Sotiris Delis99. Malin Olsson Lars Elwing, MSS100. Mats Green Eva Törn, MQ101. Malin Wengholm Douglas Thor, Muf


102. Jonas Ericson, Muf Maja Mulaomerovic103. Susanne Wahlström, MQ Annelie Sjöberg104. Anders Wilander Niclas Palmgren105. Britt Johansson, MSS Kent Ly

106. Helena BouvengTobias Stomilovic, partiombudsman

Kronobergs län (4)Ombud Ersättare107. Suzanne Frank Oliver Rosengren108. Magnus Gunnarsson Thomas Ragnarsson109. Thomas Johnsson Anna Gustbée110. Ida Eriksson, Muf Marcus Dackling

Kalmar län (5)Ombud Ersättare111. Malin Sjölander Jan R Andersson112. Sten Olof Johansson Marie Nicholson, MQ113. Carl Dahlin Henrik Yngvesson114. Alice Sigfridsson, Muf Suzanne Gustafson

115. Jörgen Andersson Peter Hemgard, partiombudsman

Gotland (1)Ombud Ersättare116. Jesper Skalberg Karlsson Roger Wärn

Blekinge (3)Ombud Ersättare117. Jeppe Johnsson Roger Fredriksson118. Camilla Brunsberg Patrik Krupa119. Artur Hulu, Muf Helene Fogelberg, MQ


Skåne (27)Ombud Ersättare120. Lars-Ingvar Ljungman Louise Meijer121. Linda Allansson Wester Michael Sandin122. Carina Zachau Ninnie Lindell123. Carl-Johan Sonesson Pontus Lindberg124. Tobias Billström Anders Berngarn125. Torbjörn Tegnhammar Håkan Fäldt126. Christer Wallin Louise Rehn Winsborg127. Anna Jähnke Christian Orsing128. Peter Johansson Patric Åberg129. Robin Holmberg Peter Schölander130. Carina Wutzler Gustav Schyllert131. Ulrika Heindorff Magnus Jälminger132. Christian Sonesson Helena Dådring133. Pia Almström Magnus Weberg134. Mikael Rubin Johan Bolinder135. Stefan Lamme Kristina Bendz136. Olof Röstin Birgitta Persson137. Anna Palm Eva Lindholm138. Ulrica Fors Stenmark, MQ Annsofie Thuresson, MQ139. Carl-Johan Carlborg, MSS Bo Eriksson, MSS140. John Eklöf, Muf Karl Melin, Muf141. Jacqueline Engström, Muf Samuel Jonsson, Muf142. Kenny Hansson, Muf Fredrik Björklund, Muf143. Christine Ohlsson, Muf Matilda Månsson, Muf144. Jakob Nilsson, Muf Farishta Sulaiman, Muf145. Linda Obiedzinski, Muf Hannah Renhed, Muf146. Hanna Persson, Muf Kasandro Murad, Muf

Jonas Jacobsson GjörtlerAnders HanssonMaria Malmer StenergardAnn-Charlotte Hammar JohnssonBoriana ÅbergEwa Thalén FinnéOlof LavessonThomas FinnborgAnette ÅkessonGunilla Nordgren


Halland (8)Ombud Ersättare147. Mikaela Waltersson Filip Bertilsson148. Ulrika Jörgensen Lisa Andersson149. Ann-Charlotte Stenkil Elisabet Babic150. Mats Eriksson Cristofer Lundholm151. Hans Forsberg Jörgen Warborn152. Lars Püss Michael Svensson153. Nevrie B. Suleyman, MQ Jenny Petersson154. Helena Antoni, Muf Thomas Jönsson

Dorothea Nilsson, MQCarl Ekvall, MufUlf Hanstål, partiombudsman

Västra Götaland (32)Ombud Ersättare155. Johan Abrahamsson, VGÖ Catrin Hulmarker, VGÖ156. Björn Thodenius, VGÖ Daniel Andersson, VGÖ157. Gunilla Levén, VGÖ Bengt Sjöberg, VGÖ158. Cecilia Widegren, VGÖ Gabriela Bosnjakovic, VGÖ159. Sten Bergheden, VGÖ Ylva Pettersson, VGÖ160. Linn Brandström, MQ VGÖ Elisabeth Berling, MQ VGÖ161. Adam Johansson, Muf VGÖ Rasmus Möller, Muf VGÖ162. Per Vorberg, VGV Isabell Mörner, VGV163. Anna-Lena Holberg, VGV Eva-Lotta Liljenzin, VGV

164. Kajsa Hamnén, VGVCamilla Waltersson Grönvall, VGV

165. Arne Lernhag, VGV, Annika Tännström, VGV166. Sofia Westergren, MQ VGV Alexander Abenius, VGV167. Viktor Lundblad, Muf VGV Johan Jönsson, VGV168. Maria Rydén, GBG Daniel Samuelsson, VGV169. Johnny Magnusson, GBG Anna Vedin, VGV170. Jonas Ransgård, GBG Thomas Alpner, VGV171. Lars Hjälmered, GBG Sofie Bichler, VGV172. Axel Josefson, GBG Stefan Svensson, VGV173. Kristina Tharing, GBG Marith Hesse, VGV174. Hanna Friberg, Muf GBG Angela Fast Torstensson, VGV175. Anneli Rhedin, MQ GBG Annika Andersson, MQ VGV176. Gunnar Lidell, VGN Amanda Thonander, Muf VGV177. Carin Ramneskär, VGN Philip Perdin, Muf, VGV178. Ann-Sofie Alm, VGN Cecilia Magnusson, GBG179. Liselotte Fröjd, VGN Hampus Magnusson, GBG180. Linda Jansson, MQ VGN Mattias Tykesson, Muf GBG181. Vidar Ericson, Muf VGN Agneta Granberg, GBG182. Tomas Johansson, VGS Mats Brodefors, GBG


183. Lars Holmin, VGS Hans Rothenberg, GBG184. Annette Carlson, VGS Carina Ridenius, MQ, GBG185. Dennis Jernkrook, Muf VGS Jessica Tengeland, GBG186. Jolly Bou Rahal, MQ VGS Peter Eriksson, VGN

Marie Edvinsson Kristiansen, VGNMats Abrahamsson, VGNHenrik Sundström, VGNHarald Ericson, VGNStig Bertilsson, VGNLena Eckerbom Wendel, VGNSara Ejnell Svensson, MQ VGNWilliam Arkemar, Muf VGNMikaela Engström, MQ VGSHampus Jernkrook, Muf VGSChristina Abrahamsson, VGSChrister Johansson, VGSJohan Björkman, VGSChrisTina Yngvesson, VGS

Värmlands län (5)Ombud Ersättare187. Stina Höök Pål Jonson188. Fredrik Larsson Christian Holm Barenfeld189. Per-Samuel Nisser Mikael Persson190. Marie Oudin, MQ Ulrika Jacobs191. Patrick Benabou, Muf Josef Ekhamra

Kristina Bengtsson NilssonPatrik FornanderAndris VidussBjörn JohanssonAnders LjungstenOla JohanssonRobin KarlborgKerstin JohannesenHanna AnderssonMikael OlssonAnnika BjelvertChristina Bertilsson, MQAnton Bengtsson, Muf


Örebro län (5)Ombud Ersättare192. Anders Åhrlin Pär-Ove Lindqvist193. Tony Ring Torbjörn Appelqvist194. Maria Haglund Oskar Svärd195. Christoffer Rydaeus, Muf Caroline Dieker196. Anna Danielsson, MQ Villemo Klockars, Muf

Västmanlands län (4)Ombud Ersättare197. Elisabeth Unell Caroline Högström, MQ198. Anna Hård af Segerstad Linnea Ytterstene, Muf199. Stephanie Bruksgård, MQ Andreas Weiborn200. Victor Nilsson, Muf Sverre Royen Linton

Jenny LandernäsJohan HenrikssonMikael GunnarssonJonna LindmanIsabella Piva Hultström

Dalarna (5)Ombud Ersättare201. Carl-Oskar Bohlin Christer Carlsson202. Malin Höglund Stefan Eriksson203. Petra Wiklund Sofia Axelsson, Muf204. Sebastian Larsson, Muf Agneta Nyvall

Peter Vogt, partiombudsman

Gävleborgs län (4)Ombud Ersättare205. Patrik Stenvard Ann-Charlotte Granath, MQ206. Jonas Holm Tomas Tobé207. Inger Källgren Sawela Lars Beckman208. Adam Rydstedt, Muf

Västernorrlands län (2)Ombud Ersättare209. Jörgen Berglund Mikael Gäfvert210. Margareta Tjärnlund Isabell Andersson, MQ211. Annica Jonsson Ludvig Berggren, Muf


Jämtlands län (2)Ombud Ersättare212. Saila Quicklund Lise Hjemgaard Svenson213. Björn Hammarberg Pontus Nissblad

Västerbotten (3)Ombud Ersättare214. Anders Ågren Andreas Löwenhöök215. Elisabeth Björnsdotter Rahm Anton Bergström, Muf216. Edward Riedl Jeanette Knutstam, MQ

Norrbotten (3)Ombud Ersättare217. Anders Josefsson Kristoffer Sundström, Muf218. Lars Alriksson Birgit Meier-Thunborg219. Sana Suljanovic, MQ Monica Hedström

Plan för ett starkare Sverige


Plan för ett starkare SverigeSverige är ett av världens bästa länder att födas, växa upp och leva i. Och just nu går det bra för Sverige i tider av högkonjunktur. Samtidigt går det inte så bra som det skulle kunna göra – och det går långt ifrån bra för alla. Det beror framför allt på att Sverige har tre stora problem. Det handlar om utanförskapet och integrationen. Det handlar om jobben som måste kunna skapas i Sverige. Och det handlar om otryggheten och kriminella som flyttar fram sina positioner.

När Sverige har problem är det Moderaternas uppgift att lösa dem. Vi vill ta Sverige ändå dit vårt land kan nå.

När utanförskapet är omfattande, när arbetsmarknaden delas av en jobbklyfta mellan inrikes och utrikes födda och det tar nio år i Sverige innan ens hälften av de nyanlända har någon form av jobb – då behövs Sveriges arbetarparti.

Vi tror att kraften att göra något bra med sitt liv och att göra rätt för sig finns hos alla. Därför ska arbete, och ansträngningar alltid löna sig. Bidragsberoendet ska brytas. Det är när alla förväntas att jobba hårt som välfärden och tryggheten säkras. Vi kommer aldrig tillåta att resurserna till välfärden och rättsstaten trängs undan av kostnaderna för bidrag till dem som kan, men ändå inte arbetar.

När svenskt jobbskapande utmanas av hård internationell konkurrens och av nya förutsättningar behövs ett parti som förstår att det som gjort vårt land starkt inte skapades uppifrån. Det bygg¬des inte av myndigheter, program eller åtgärder, utan Sverige byggdes starkt av företagande, flit och frihet. Därför måste vi se till att företagare kan starta, investera och växa i vårt land. Och ska vi klara att konkurrera med kunskap kan vi inte vara landet lagom vad gäller kunskap, utan Sverige måste vara bäst.

Två ambitiösa jobbmål vägleder oss: att i ett första steg halvera jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda och att en halv miljon nya jobb ska kunna skapas i Sverige till 2025.

Ett anständigt samhälle ska hjälpa människor på flykt, men inget land kan hjälpa alla. Ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej. Sverige ska ha en långsiktigt hållbar migrationspolitik och människor som kommer hit måste ges möjlighet att komma in i sam¬hället. Det börjar med jobben.


Samtidigt är Sverige inge kravlös gemenskap. Alla som lever i Sverige måste rätta sig efter normer och regler som gäller i vårt samhälle. Det är därför vi vill se krav på samhällsorientering, ansträngningar för att klara språket och att alla måste göra sig anställningsbara.

Vi ska klara integrationen och säkra jobben. Det lägger också grunden för en trygg, gemensam välfärd.

Alla verksamheter i välfärden, såväl offentliga som fristående alternativ, ska hålla hög kvalitet. Vårdköerna ska kortas. Äldreomsorgen ska garantera äldre rätt till ett värdigt liv.

Moderaterna ska alltid vara partiet för lag och ordning. För ska tryggheten säkras och Sverige sluta dalta med kriminella krävs ledarskap som tar poliskrisen på allvar och som ser till att brott aldrig lönar sig.

Vi vill se fler poliser, hårdare straff och vi står alltid på brottsoffrets sida.

Vi är också ett parti som ställer krav på ett starkt svenskt försvar. Terrorister ska mötas av en kompromisslös kamp mot ondskan. Vårt land och våra värderingar måste vi försvara och ytterst gör vi det genom att värna nationens säkerhet.

Moderaterna präglas av nyfikenhet. Vi vänder oss inte bakåt eller inåt, utan mot samhällsproblemen. Därför omprövar vi och utvecklas för att alltid möta de utmaningar som Sverige står inför. De bästa nya lösningarna bottnar i våra klassiska värderingar om liberalism och konservatism samt insikten om att frihet och trygghet behöver varandra.

Det här är delar i vår Plan för ett starkare Sverige. Vi ska klara integrationen, se till att hela Sverige ska jobba och att jobbskaparna bli fler. Vi kompromissar aldrig med att ta ansvar för offentliga finanser. Vi värnar en trygg gemensam välfärd, med en tillgänglig sjukvård och äldreomsorg av hög kvalitet. Vi vill att Sverige ska införa nolltolerans mot dåliga skolor och höja kunskapsresultaten. Genom mer av lag och ordning ska tryggheten öka. Sverige ska fungera med en långsiktigt hållbar migrationspolitik och vi står upp för ett starkt svenskt försvar. Vi moderater lovar inte allt till alla, men det vi lovar tänker vi leverera.


Vi är övertygade om att det här är en politik som Sverige behöver så snart som möjligt. Det är grunderna för politiken vi vill genomföra tillsammans med Alliansen om vi får väljarnas förtroende att bilda en ny moderatledd alliansregering.

Mot den bakgrunden lämnas partistyrelsens samlade förslag i följande propositioner.

Reformgruppernas sammansättning

Ansvar för ekonomin med minskade bidragskostnader

Ulf Kristersson, ordförande

Fredrik Ahlstedt

Lena Asplund

Mikael T. Eriksson

Emma Feldman

Johan Forssell

Sofia Fölster

Pehr Granfalk

Pär Jönsson

Inger Källgren Sawela

Joakim Larsson

Lars-Ingvar Ljungman

Maria Malmer Stenergard

Andreas Norlén

Bertil Persson

Jonas Ransgård

Ulrica Schenström

Anna Tenje

Rasmus Törnblom

Malin Wengholm

En trygg gemensam välfärd med nolltolerans mot dåliga skolor

Peter Danielsson, ordförande

Martin Andreasson

Hanif Bali

Erik Bengtzboe

Jörgen Berglund

Cecilia Brinck

Ina Djurestål

Suzanne Frank

Gustaf Göthberg

Stina Höök

Ola Karlsson

Anders Knape

Roland Leek

Martina Mossberg

Therez Ohlsson

Maria Rydén

Jesper Skalberg Karlsson

Carl Johan Sonesson

Michael Svensson

Camilla Waltersson Grönvall

Cecilia Widegren

Margareta B Kjellin


Arbete och ansträngning ska alltid löna sig

Elisabeth Svantesson, ordförande

Ann-Sofie Alm

Carl-Oskar Bohlin

Benjamin Dousa

Christina Fosnes

Gottlieb Granberg

Christian Gustavsson

Cristina Husmark Pehrsson

Kjell Jansson

Katarina Jonsson

Anders Josefsson

Anna Jähnke

Christoffer Järkeborn

Anna König Jerlmyr

Parisa Liljestrand

Oliver Rosengren

Gustav Schyllert

Anna af Sillén

Patrik Stenvard

Annika Tännström

Niklas Wykman

Tillväxt i hela Sverige

Jessica Polfjärd, ordförande

Linda Allansson Wester

Jörgen Andersson

Sten Bergheden

Annicka Engblom

Lotta Finstorp

Linda Frohm

Leif Gripestam

Maria Haglund

Lars Hjälmered

Margareta Holmberg Olgart

Jonas Jacobsson Gjörtler

Olof Lavesson

Marie Morell

Jessica Rosencrantz

Fredrik Saweståhl

Ewa Thalén Finné

Jörgen Warborn

Oskar Öholm

Trygghet att lita på

Tomas Tobé, ordförande

Maria Abrahamsson

Beatrice Ask

Tobias Billström

Camilla Brunsberg

Gunilla Elmberg

Karin Enström

Christofer Fjellner

Sophia Jarl

Ulrika Karlsson

Hampus Magnusson

Josefin Malmqvist

Louise Meijer

Helena Nanne

Jessika Roswall

Gunnar Strömmer

Kristoffer Tamsons

Torbjörn Tegnhammar

Hans Wallmark

Carina Wutzler

Anders Ågren

Proposition 1:

Hela Sverige ska jobba

ARBETSSTÄMMA 2017 — 35 — PROPOSITION 1: HELA SVERIGE SKA JOBBA:

Proposition 1: Hela Sverige ska jobba

Innehåll

Hela Sverige ska jobba 37Moderaternas jobbmål 39

Ansvar för ekonomin 42Reformer för starka offentliga finanser 44

Arbetslinjen ska utvecklas 54Social rörlighet och sammanhållning 55

Arbete och ansträngning ska alltid löna sig 60

Stärk arbetslinjen i bidragssystemen 65

Fler och nya vägar in på arbetsmarknaden 77

En integration som fungerar 87

Arbetsmarknadspolitik i behov av förändring 98

Omställning, kompetensförsörjning och ett längre arbetsliv 108

Stärk svenskt jobbskapande 117Fler företag som växer och anställer 119

Arbetskraftsinvandring och talangrekrytering 136

Tillväxt i hela landet 145En fungerande infrastruktur och smarta transportlösningar 147

Ökat byggande och fler bostäder 154

Digitalisering skapar möjligheter för hela landet 174

Sverige ska bli världens bästa land för delningsekonomin 176

Trygg energiförsörjning 179

Leva och verka på landsbygd och i glesbygd 183

Insatser för miljö, klimat och tillväxt 201


5

10

15

20

25

PROPOSITION 1: HELA SVERIGE SKA JOBBA

HELA SVERIGE SKA JOBBASverige ska vara ett land som håller ihop – där alla ska kunna

komma till sin rätt, stå på egna ben och ges möjlighet att växa.

Alla jobb behövs och alla människor behövs. Hela Sverige

ska jobba och därför måste det alltid löna sig att arbeta. Vårt

välstånd kommer från flit och företagsamhet och ska inte tas

för givet. I en osäker omvärld med tilltagande internationell

konkurrens behövs moderat politik för fler jobb och en stark

ekonomi mer än någonsin, för att säkerställa vår långsiktiga

välfärd.

Två jobbmål vägleder oss: att i ett första steg halvera

jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda och att en halv

miljon nya jobb ska kunna skapas till 2025.

I dag utmanas Sveriges styrka och sammanhållning av

en allt mer tudelad arbetsmarknad. Samtidigt som det går bra

för de allra flesta så finns det många som aldrig får chansen till

ett jobb. Närmare en miljon människor lever av bidrag i stället

för att arbeta. I 130 områden är utanförskapet särskilt stort. I

dessa områden går inte ens hälften av de vuxna till jobbet på

morgonen. Många barn får se sina föräldrar gå sysslolösa.

En stor andel av de som har det svårast på den svenska

arbetsmarknaden har invandrat till Sverige. Jobbklyftan mellan

utrikes och inrikes födda motsvarar i dag fler än 100 000

personer. Den klyftan måste minska och integrationen måste

förbättras om inte utanförskapet ska växa och bita sig fast.

Utanförskap är farligt för individen men också för hela

samhället. Att inte ha ett jobb att gå till, känna sig behövd eller

kunna försörja sig kan leda till en känsla av hopplöshet, vilket


5

10

15

20

25


också kan vara en grogrund för kriminalitet och ett växande

skuggsamhälle. Och varje krona som går till bidrag är en krona

som i stället kunde användas till skola, vård och polis eller vara

kvar hos dem som annars inte skulle få tillvaron att gå ihop.

Därför måste arbetslinjen utvecklas. Vi ska göra vår del för

att riva de hinder som finns för att ta sig in i samhället och skapa

förutsättningar för en mer rättvis arbetsmarknad.

Det första jobbet kanske är på prov eller inte blev vad

man hade tänkt sig, men det är ett jobb som ger möjlighet att

ta nästa steg och försörja sig själv. Därför ska det alltid löna sig

mer att jobba än att leva på bidrag. Flit och ansträngningar ska

belönas.

Integration är också mer än ett jobb. Alla som lever i

Sverige måste rätta sig efter normer och regler som gäller i vårt

samhälle. I Sverige har ingen rätt att hindra någon annan från att

gå ut och röra sig fritt, träffa sina kompisar, besöka ett badhus,

jobba eller skaffa sig en utbildning.

Svenskt jobbskapande ska stärkas. Sverige behöver

därför en företagsinriktad reformagenda som gör det attraktivt,

enkelt och lönsamt att starta och driva företag. För att fler

företag ska starta, växa och anställa krävs ett konkurrenskraftigt

näringsklimat. Byråkrati, krångliga regler och tidskrävande

administration får inte tar överhanden över verksamheter

och skatterna får inte vara för höga. Att jobbskapare ska vilja

flytta hit och inte härifrån borde vara en självklarhet. Med fler

entreprenörer och experter står sig Sverige starkare i den

internationella konkurrensen.


5

10

15

20

25


Människor ska kunna leva, bo och arbeta i hela Sverige –

all den potential som finns i hela landet ska tas tillvara. Därför

ska vi underlätta för att bygga, bo, resa, transportera och en

trygg energiförsörjning.

För varje regering som arbetar för ökad sysselsättning

måste ansvar för ekonomin vara prioriterat. Moderaterna

kommer alltid stå upp för en ansvarsfull ekonomisk politik som

säkrar stabila offentliga finanser. Ansvar för ekonomin och att

fler kommer i jobb är också den långsiktiga garanten för en

trygg och gemensam välfärd av hög kvalitet. Vi moderater lovar

inte allt till alla, men det vi lovar tänker vi leverera.

Vår reformpolitik ska alltid prövas i genomförbarhet vad

gäller hänsyn till de offentliga finanserna, gällande lagstiftning,

EU-rätt och principen om kommunalt självbestämmande. Det

är också grunden för att kunna ta ansvar och bygga Sverige

starkare.

Moderaterna är Sveriges arbetarparti. Vi är partiet för

alla som jobbar, alla som har jobbat, alla som vill jobba och

alla som gör allt de kan men ändå inte får ett jobb. Vi ska klara

integrationen och minska jobbklyftan. Vi ska se till att jobb kan

skapas här. Vi ska se till att hela Sverige jobbar.

MODERATERNAS JOBBMÅLInget är viktigare, vare sig för svenskt välstånd eller för svensk

välfärd än att fler går till jobbet och att fler jobb växer fram.

Sverige behöver därför nå två ambitiösa jobbmål: Jobbklyftan,

skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda, ska


5

10

15

20

25


bort och till att börja med halveras till 2025. 500 000 nya jobb

ska kunna skapas i Sverige till 2025. Dessa två jobbmål styr

Moderaternas politik.

Arbetslöshet och utanförskap koncentreras alltmer till

utrikes födda – gruppen utgör en femtedel av befolkningen,

men en majoritet av de långtidsarbetslösa och de med

försörjningsstöd. Att genomföra omfattande reformer för att

minska jobbklyftan är helt nödvändigt. Det handlar om bättre

drivkrafter till arbete och en bättre fungerande arbetsmarknad

men också om en kunskapsskola som ökar jobbchanserna

för alla. Om inget görs riskerar exempelvis bidrag att tränga

ut möjligheten att stärka den svenska välfärden. Hela vårt

samhällskontrakt står på spel.

Att stänga jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda

är nödvändigt för att Sverige ska hålla ihop och för att alla

människor ska få känna delaktighet och komma till sin rätt. Vi

börjar med att halvera den. Moderaterna har därför som mål

att jobbklyftan (skillnaden i sysselsättningsgrad för 15-74 år

mätt som årsgenomsnitt) mellan inrikes och utrikes födda ska

halveras till 2025 jämfört med 2016. I antal personer motsvarar

det att ytterligare 100 000 utrikes födda behöver komma i

sysselsättning på sikt.

Samtidigt måste jobben bli fler i hela ekonomin. Den

demografiska utvecklingen med en allt äldre befolkning gör att

fler måste arbeta mer och längre för att välfärd och pensioner

ska kunna säkras. Samtidigt leder globaliseringen till att svenska

företag måste klara att konkurrera internationellt.


5

10

15

20

25


Därför har Moderaterna som mål att en halv miljon nya jobb

ska skapas fram till 2025. Med nuvarande befolkningsprognoser

skulle det innebära en sysselsättningsgrad på 69,8 procent

jämfört med dagens 67,1 procent. Konjunkturinstitutets prognos

för 2025 är 5,228 miljoner jobb – 317 000 fler jobb än 2016. Det

innebär att ambitiösa jobbreformer måste till för att möjliggöra

för ytterligare 183 000 jobb.

För att säkerställa löpande ansvarsutkrävande

ska Konjunkturinstitutet ges i uppdrag att följa målet.

Konjunkturinstitutet ska bedöma måluppfyllelsen och

möjligheten att målen uppnås samt kunna rekommendera vilka

åtgärder som skulle behöva tillkomma.

MODERATERNA SKA VERKA FÖR:

1 • att vår reformpolitik alltid ska prövas i genomförbarhet

vad gäller hänsyn till de offentliga finanserna, gällande

lagstiftning, EU-rätt och principen om kommunalt

självbestämmande.

2 • att halvera jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda till

2025.

3 • att 500 000 nya jobb ska kunna skapas till 2025.

4 • att ge Konjunkturinstitutet i uppdrag att kontinuerligt

utvärdera jobbmålen.


5

10

15

20

25


ANSVAR FÖR EKONOMIN Att ta ansvar för ekonomin är en central del i Moderaternas plan

för ett starkare Sverige. Bara med en stark ekonomi som grund

kan vårt välstånd, vår sammanhållning och vår trygghet öka.

En stark gemensam ekonomi med stabila statsfinanser är en av

Sveriges viktigaste konkurrensfördelar och skapar trygghet för

företag att investera och hushåll att konsumera.

En stark ekonomi och att fler kommer i jobb är också en

förutsättning för vår gemensamma skattefinansierade välfärd.

Utgiftsökningar i bidragssystemen ska inte få tillåtas tränga

undan resurser till vård, skola, omsorg och rättsväsende. När

fler betalar skatt och skattebasen växer skapas mer resurser till

duktiga lärare i skolan, god mat på omsorgsboendet och trygg

vård på akutmottagningen.

Sverige klarade den ekonomiska nedgången efter

finanskrisen bättre än de flesta andra länder. Ett avgörande skäl

är att det finansiella ramverket och överskottsmålet medförde

att Sverige under de goda tiderna innan finanskrisen byggde

upp tillräckliga säkerhetsmarginaler i de offentliga finanserna

för att kunna stimulera ekonomin under lågkonjunkturen som

följde därefter. I kombination med en effektiv stabiliseringspolitik

innebar dessa säkerhetsmarginaler att Sverige klarade sig bättre

i jämförelse med andra länder.

När ekonomin nu befinner sig i en ny högkonjunktur

är det avgörande att Sverige än en gång bygger upp de

säkerhetsmarginaler som krävs när nästa kris slår till. Det är

särskilt viktigt då utgifterna i flera transfereringssystem, såsom

sjukpenning samt migration och integration, har ökat avsevärt


5

10

15

20

25


under senare år. Tyvärr gör regeringen tvärtom och bedriver

trots högkonjunkturen en expansiv politik med höjda bidrag

och försvagade regelverk. Samtidigt bedriver Riksbanken en

mycket expansiv penningpolitik. Detta sätter Sveriges styrka

och stabilitet på spel.

Moderaterna kommer aldrig kompromissa om ansvaret för

offentliga finanser. Respekten för det finanspolitiska ramverket

är en central del i vår ekonomiska politik. Överskottsmålet för

det finansiella sparandet om en tredjedels procent av BNP

ska uppnås och den svenska statsskulden ska föras mot det

skuldankaret om 35 procent av BNP. Utgiftstaken ska vara

strama och ha en styrande effekt mot överskottsmålet. Den

statliga budgetprocessen ska värnas.

För att respektera det nya överskottsmålet för det

finansiella sparandet om en tredjedels procent av BNP måste

finanspolitiken föra offentliga finanser tillbaka till överskott.

Det innebär också att nya reformer i stor grad kommer kräva

minskade utgifter eller inkomstförstärkningar.

För att upprätthålla en ansvarsfull hantering av de

offentliga finanserna måste även den nationella budget- och

beskattningsmakten värnas inom ramen för EU-samarbetet. Det

bör vara upp till varje medlemsstat, i synnerhet dem som står

utanför eurosamarbetet, att själva bestämma över de nationella

finanserna. Möjligheten att, utifrån våra behov, göra välavvägda

anpassningar av de offentliga finanserna för att genomföra

reformer som stärker konkurrenskraften och sysselsättningen är

central.


5

10

15

20

25


Stabilitetsrådet, som består av Finansdepartementet,

Riksbanken, Riksgälden och Finansinspektionen, fyller också

en viktig roll för att värna den finansiella stabiliteten. Rådet

bör få möjlighet att diskutera brett kring åtgärder med bäring

på finansiell stabilitet. Rådet bör få inkomma med underlag

till Finanspolitiska rådet inför den årliga granskningen av

regeringens politik.


1 • att överskottsmålet respekteras och att det finanspolitiska

ramverket värnas.

2 • att värna svensk nationell budget- och beskattningsmakt.

3 • att stärka stabilitetsrådets roll och att rådet bör ha möjlighet

att inkomma med ett brett spektrum av rekommendationer

kring finansiell stabilitet.

REFORMER FÖR STARKA OFFENTLIGA FINANSEREn förutsättning för att Sverige ska fortsätta att vara ett av

världens bästa länder att leva i är hög tillväxt som i sin tur

leder till fler jobb och en bättre reallöneutveckling. Tillväxten

drivs av det privata näringslivet, men staten kan bidra genom

att skapa förutsättningar för tillväxt och jobbskapande och,

kanske viktigast av allt, att inte hämma utvecklingen med alltför

omfattande regleringar och snedvridande skatter.

Starka offentliga finanser, en utbildning i världsklass,

ett effektivt rättssystem, starkt skydd för äganderätten,


5

10

15

20

25


goda möjligheter för innovation och entreprenörskap och en

välfungerande arbetsmarknad är alla viktiga beståndsdelar i en

politik för högre tillväxt och fler jobb.

För att stärka offentliga finanser och skapa finansiellt

utrymme för reformer för jobb och tillväxt behövs bland annat

åtgärder mot skatte- och bidragsfusk, att den offentliga

förvaltningen effektiviseras och att kostnaden för migrationen

minskar.

MINSKA SKATTEFUSK OCH BIDRAGSFUSK

I Sverige ska man göra rätt för sig. Den som utnyttjar våra

system för fusk och missbruk tar sig rätten att leva på andras

bekostnad. Det kan aldrig accepteras. Vare sig det gäller den

som inte betalar skatten som den ska eller den som tar emot

bidrag som den inte har rätt till. En regering som tar ansvar

för ekonomin måste outtröttligt bekämpa skattefusk och

bidragsfusk.

Därför vill vi stärka Skatteverkets och

Ekobrottsmyndighetens arbete med att bekämpa skattefusk.

Att motverka skatteflykt och aggressiv skatteplanering är

centralt då tiotals miljarder kronor i skatt som borde ha

betalats på internationella transaktioner försvinner varje år

enligt Skatteverket. Det faktum att alliansregeringen såg till att

Sverige ingick ett stort antal skatteavtal med andra länder ökar

möjligheterna att motverka skattefusk.

Skattetillägg är en administrativ avgift som påförs den som

undanhåller skatt, och uppgår till 40 procent av den undanhållna


5

10

15

20

25


inkomstskatten och 20 procent av den undanhållna momsen.

I dag finns inga särskilda regler vid svårare eller upprepade

överträdelser. Därför bör både nivåerna och regelverket för

skattetilläggen ses över för att göra deras preventiva funktion

mer träffsäker.

Reseavdraget är viktigt för att kunna bo och arbeta

på landsbygden utan att drabbas av orimliga kostnader för

arbetspendling. Flera undersökningar har dock visat att fusket

med reseavdraget är mycket utbrett. Enligt Skatteverket beror

det utbredda fusket på att tidsvinstregeln, där man ska spara

minst två timmar på att ta bilen i stället för kollektivtrafik, anses

svår att kontrollera. Med dagens teknik bör uppgiftsinlämning

och kontroll av reseavdraget kunna effektiviseras betydligt.

Skatteverket bör därför ges i uppdrag att verka i den riktningen.

Nuvarande system för utbetalningar från välfärdssystemen

har mycket begränsade kontrollfunktioner och står inte

i förbindelse med varandra. Detta leder till risker för att

dubbelutbetalningar från olika system kan förekomma.

Statskontoret bör snabbutreda hur införandet av ett

myndighetsgemensamt utbetalningssystem eller en

myndighetsgemensam utbetalningskontroll kan upprättas.

En underrättelseskyldighet, vid misstanke om felaktig

utbetalning till enskilda, mellan myndigheter med stora

välfärdsutbetalningar infördes 2008. Lagen omfattar dock inte

socialtjänsten och inkluderar inte utbetalningar till juridiska

personer. Lagen bör ändras för att säkerställa att fusk och

missbruk som utförs av företag och organisationer fångas upp


5

10

15

20

25


och att även socialtjänsten har möjlighet att underrätta andra

myndigheter vid misstanke om felaktigheter eller brott.

Utredningen Kvalificerad välfärdsbrottslighet (SOU

2017:37) har presenterat ett stort antal förslag för att förebygga,

förhindra, upptäcka och bekämpa organiserad och systematisk

ekonomisk brottslighet som riktas mot välfärdssystemen.

Bland annat föreslås åtgärder för att säkerställa korrekta

uppgifter i register och att ge Migrationsverket rätt att återkräva

felaktigt utbetalat bistånd. Underrättelseskyldigheten vid

felaktiga utbetalningar föreslås utvidgas både när det gäller

typen av bidrag och aktörer. Dessutom bör straffskalan för

grovt bidragsbrott skärpas. Reformförslagen i utredningen bör

genomföras skyndsamt.

EN EFFEKTIV OFFENTLIG SEKTOR

I Sverige har den offentliga sektorn ett omfattande åtagande i

jämförelse med flertalet andra länder. Den offentliga sektorns

utgifter som andel av bruttonationalprodukten uppgår till drygt

50 procent. En stor offentlig sektor innebär ett ansvar att

använda varje krona så att nyttan av insatsen blir så stor som

möjligt.

Under 2000-talet minskade antalet myndigheter relativt

snabbt, främst eftersom små myndigheter slogs samman.

Utvecklingen har dock avstannat. För att öka effektiviteten i

statlig sektor är vår ambition att minska antalet myndigheter

och fokusera det statliga åtagandet till statens och välfärdens


5

10

15

20

25


kärnverksamheter. Det offentliga åtagandet bör prövas

kontinuerligt. Att slå ihop myndigheter bör också övervägas.

Länsstyrelsernas uppgifter är ofta likartade oavsett

län. Ändå upplevs tillämpning av lagar och regler skilja sig

åt mellan län och regioner. Många länsstyrelser är dessutom

små i förhållande till den mångfald av uppgifter de har.

Länsstyrelsernas roll och uppgifter bör därför ses över.

Myndigheter ska också uppmuntras att söka mer

kostnadseffektiva lösningar. För att minska lokalkostnaderna för

de myndigheter som befinner sig i Stockholms innerstad bör till

exempel rikthyran för dessa myndigheter reduceras.

De möjligheter som digitaliseringen innebär kan också

utnyttjas bättre i offentlig sektor. Stödet till offentliga aktörer bör

vässas och centraliseras för att uppnå detta.

STATLIGA BOLAG

En väl fungerande marknadsekonomi kräver ett starkt och

diversifierat privat ägande av företag och kapital. Statens uppgift

bör normalt inte vara att äga och driva bolag, utan att ange

de ramar och regler som ska gälla för ett dynamiskt näringsliv,

där företag konkurrar på lika villkor. Därför bör staten i princip

inte äga bolag som verkar på kommersiella marknader med

fungerande konkurrens – såvida inte bolaget har ett särskilt

samhällsuppdrag som är svårt att klara av på något annat sätt.

Staten är dock en stor företagsägare och kommer så vara

under överskådlig tid. Det ställer höga krav på tydliga principer.

De statliga bolagen ska ha fokus på att skapa långsiktiga värden


5

10

15

20

25


och staten ska vara en aktiv, professionell och ansvarsfull

ägare. För att åstadkomma detta är det bland annat viktigt att

ge bolagen förutsättningar och möjligheter att utvecklas och

fortsätta att konkurrera på sina marknader.

De statliga bolagen ska präglas av öppenhet och

föredömlighet samt vara föregångare avseende frågor som

till exempel jämställdhet, miljö och socialt ansvarstagande.

Vissa statliga företag har ett särskilt samhällsuppdrag. Det är

viktigt att dessa tydligt redovisas och är styrande för bolagens

verksamhet. Regeringens styrning av de statliga bolagen ska

ske inom de ramar som riksdagen fastställt.

När förändringar av det statliga ägandet leder till bättre

fungerande marknader eller en mer effektiv samhällsservice bör

staten minska eller avveckla sitt ägande. Detta ska ses som ett

naturligt led i att överväga bolagens olika uppdrag och riktlinjer.

Statliga bolag som inte fyller en viktig samhällsfunktion eller

är av stort kulturellt värde och som agerar på en fungerande

marknad bör avyttras. Eventuella försäljningsintäkter ska

användas för att minska statsskulden. Försäljning av statlig

egendom ska ske affärsmässigt så att skattebetalarnas

intressen värnas på bästa sätt. De bolag som agerar på väl

fungerande marknader är de som i första hand bör vara föremål

för försäljning.

Det statliga ägandet är inte oproblematiskt – en rad

problem har under lång tid uppdagats i olika statliga bolag.

Orsakerna har i varierande grad berott på skiftande marknads-

och konjunkturläge, egna initiativ från bolagens ledning

samt politisk styrning. I utredningen Ekonomisk värde och


5

10

15

20

25


samhällsnytta – förslag till en ny statlig ägarförvaltning (SOU

2012:14) lyfter utredaren också fram ett antal problem med den

nuvarande modellen för ägarförvaltning.

I Sverige påverkar staten sina intressebolag via

finansdepartementet eller näringsdepartementet. I Finland är

delar av det statliga ägandet i stället placerat i ett holdingbolag.

Holdingbolaget är ett aktiebolag som ägs i sin helhet av finska

staten. Dess uppgift är att ”stärka och stabilisera det inhemska

ägandet i nationell viktiga företag och långsiktigt utöka det

ekonomiska värdet på sina innehav”.

En lösning med en separat organisation för den operativa

ägarförvaltningen lägger grunden för en tydligare struktur och

en tydligare roll- och ansvarsfördelning i förvaltningen av statens

ägande av företag. Med operativ förvaltning avses här de

uppgifter som utförs i syfte att verkställa den styrning som har

beslutats av riksdag och regering.

De statliga bolagen bör därför placeras i en statlig koncern

eller under en särskild myndighet. Ansvaret för den övergripande

och strategiska styrningen av statens ägande och bolagens

uppdrag kommer fortsatt att ligga hos riksdagen och regeringen

medan den operativa ägarutövningen kommer att skötas av

förvaltningsbolagen. Härigenom skapas förutsättningar för att

förena ett demokratiskt inflytande över statens ägande med en

aktiv, effektiv och professionell förvaltning som kan bidra till en

bättre långsiktig värdeutveckling i de statligt ägda bolagen.


5

10

15

20

25


ETT KOSTNADSEFFEKTIVT FLYKTINGMOTTAGANDE

Under 2017 uppgår de direkta kostnaderna för migration

och etablering till 64,8 miljarder kronor. Det är mer än en

femdubbling sedan 2010. Utgiftsökningen drivs till stor del

av att fler människor sökt asyl i Sverige, men det finns också

flera områden där effektiviteten inte är tillfredsställande och

kan förbättras. För att hejda utgiftsutvecklingen och sänka

kostnaderna från dagens nivåer bör arbetet med högre

kostnadseffektivitet inom flyktingmottagandet fortsätta.

Migrationsverket har under de senaste åren fått

kraftigt ökade resurser. Det är av stor vikt att resurstillskottet

möts av åtgärder för ökad effektivitet. Vi vill se en revision

av Migrationsverkets verksamhet. Målet ska vara att öka

fokus på att effektivisera ärendeprocesserna och att få ned

handläggningstiderna.

Den som har nekats uppehållstillstånd i ett lagakraftvunnet

beslut kan invända att det föreligger hinder för beslutets

verkställighet, så kallat verkställighetshinder. Sverige behöver

en mer effektiv ordning på detta område. Ett alternativ är att en

invändning om verkställighetshinder på grund av nya skyddsskäl

i stället ska framföras direkt till domstol. Detta skulle avlasta

Migrationsverket.

Det bör också införas ett tak på maximalt åtta timmar

med offentligt biträde för asylsökande i första instans. Detta

då det i dag inte finns några begränsningar för antalet timmar

som ersätts för offentliga biträden, vilket till exempel finns i

Nederländerna. I andra länder finns inga möjligheter alls till


5

10

15

20

25


statlig finansierade biträden i första instans. Ett tak i nivå med

Nederländernas modell bör införas.

Det är heller inte rimligt att efterlevandestöd, det stöd som

utbetalas som stöd till familjer där den ena föräldern gått bort,

utgår för barn som till fullo omhändertas av det offentliga.


1 • att stärka Skatteverkets och Ekobrottsmyndighetens arbete

med att bekämpa skattefusk.

2 • att se över nivån på och regelverk för skattetilläggen för den

som fuskar med skatten.

3 • att ge Skatteverket i uppdrag att effektivisera

uppgiftsinlämning och kontroll av reseavdraget.

4 • att införa ett gemensamt utbetalningssystem för offentliga

bidrag.

5 • att bredda underrättelseskyldigheten vid misstanke om

felaktiga utbetalningar och bidragsfusk.

6 • att förebygga och bekämpa organiserad och systematisk

ekonomisk välfärdsbrottslighet.

7 • att se över antalet statliga myndigheter med ambition att

minska dessa och fokusera det statliga åtagandet till statens

och välfärdens kärnverksamheter.

8 • att se över länsstyrelsernas roll och uppgifter.

9 • att sänka rikthyran för myndigheter i Stockholms

innerstad för att uppmuntra myndigheter att söka mer

kostnadseffektiva kontorslösningar.

10 • att stärk arbetet med digitaliseringen av den offentliga

sektorn.


5

10

15

20

25


11 • att vissa statliga bolag, som inte fyller en viktig

samhällsfunktion eller är av stort kulturellt värde och agerar

på en fungerande marknad, avyttras.

12 • att de statliga bolagen placeras i en statlig koncern eller

under en särskild myndighet.

13 • att göra en revision av Migrationsverkets effektivitet.

14 • att se över möjligheten att korta processen för prövning av

verkställighetshinder genom att de i vissa fall går direkt till

domstol.

15 • att införa ett tak på maximalt åtta timmar med offentligt

biträde för asylsökande i första instans.

16 • att avskaffa rätten till efterlevandestöd för barn i HVB- och

familjehem samt stödboende.


5

10

15

20

25


ARBETSLINJEN SKA UTVECKLAS Sverige ska vara ett land som håller ihop och där människor

kan växa. Att alla, oavsett vem man är eller var man kommer

ifrån, känner att både friheten och tryggheten är starka och att

man har makt över sitt eget liv. Allt detta börjar med jobben. Full

sysselsättning är målet med vår politik.

Sverige kan nu dra nytta av den ekonomiska återhämtning

som övergått i högkonjunktur. Trots tillväxtsiffrorna går

det ändå inte bra för alla. Allt större grupper ställs utanför

välståndsökningen. Det handlar både om dem som trots arbete

känner att marginalerna är små och dem som trots tillväxten ser

sitt utanförskap fördjupas. I normala fall är en högkonjunktur ett

tillfälle för de med små jobbchanser att ta det första steget in på

arbetsmarknaden. I stället står de svagare grupperna, särskilt

utrikes födda, nu längre bort från arbetsmarknaden än tidigare.

Sysselsättningsgapet mellan utrikes och inrikes födda i Sverige

är bland de högsta i Europa.

Om man tappar hoppet om att få jobb, om man inte får se

de vuxna i familjen gå till jobbet på morgnarna eller kvällarna, då

ökar risken för att fastna i utanförskap och att ge upp försöken

att komma in på arbetsmarknaden. Det är en farlig utveckling.

Människor riskerar att låsas fast i utanförskap från mycket

ung ålder och därmed skapa ett närmast livslångt utanförskap.

Varje människa i utanförskap nekas möjligheten att bygga en

framtid utifrån sin egen vilja och förmåga. Det skapar otrygghet

och ofrihet. Effekterna är också stora för samhällsekonomin. När

en allt större del av den arbetslösa arbetskraften befinner sig

långt ifrån arbetsmarknaden och inte är rustad för att ta de jobb


5

10

15

20

25


som finns ökar matchningsproblemen. Företagen hittar inte den

arbetskraft de behöver för att växa och utvecklas.

Utanförskapet undergräver vår gemensamma vilja att

Sverige ska vara ett land för alla. Utanförskapet drabbar inte

någon annan, utan påverkar alla i samhället. Varje krona som

går till bidrag är en krona som i stället kunde ha gått till jobb,

fler poliser, mer undervisning i skolan och en bättre välfärd.

Bidragens samlade andel av den svenska ekonomin måste

minska.

Därför behöver Sverige reformer som gör de enkla jobben

fler och som gör att fler kan våga anställa någon som inte fått

sin första chans. Det måste alltid löna sig att jobba jämfört med

att inte göra det. Varje arbetad timme ska märkas i plånboken.

Kraven på att skaffa sig ett jobb måste bli tydligare. Skatterna

på jobb får inte höjas som de gör nu; de ska sänkas och allra

mest för dem som äntligen skaffar sig det första jobbet.

Sverige ska vara ett land där alla människor kan växa, men

där ingen lämnas utanför. För att ta oss dit måste arbetslinjen

utvecklas.

SOCIAL RÖRLIGHET OCH SAMMANHÅLLNING Ansträngningar för att ge alla människor goda förutsättningar i

livet är en av välfärdssamhällets mest grundläggande uppgifter.

För inte så många generationer sedan var däremot föräldrarnas

inkomst viktigare än begåvning för att avgöra vem som till

exempel fick tillgång till högre utbildning. Välfärdssamhällets


5

10

15

20

25


kanske viktigaste framgångar handlar därför om reformer som

har gett ökade livschanser till breda grupper som tidigare haft

svårt att göra sig gällande. Det handlar dels om enhetsskolan

och utbyggnaden av högskolan på 1960- och 70-talen som gav

också begåvade barn med fattiga föräldrar möjlighet att utbilda

sig och göra klassresor. På samma sätt gjorde reformer som

avskaffandet av sambeskattning, föräldraledighet och utbyggd

förskola att kvinnors förutsättningar att arbeta, på liknande

villkor som män, stärktes betydligt. Dessa reformer var inte

bara moraliskt rätt utan också klok ekonomisk politik. Det är

till exempel en huvudförklaring till att kvinnor i Sverige jobbar i

högre grad än i andra länder.

Grunden för att skapa lika förutsättningar är lagar och

regler som säkerställer att alla människor behandlas lika men

också att utbildningsväsendet – förskola, skola, högskolor

och vuxenutbildning – håller hög kvalitet för alla. Bristande

kunskapsfokus i skolan de senaste decennierna har drabbat

alla, men särskilt de som kommer från studieovana hem eller

vars föräldrar har ett annat modersmål än svenska.

Samhället bör också till viss del utjämna inte bara

förutsättningarna utan också utfallen. Livet kan, även om vi

skulle ha lika förutsättningar, utvecklas mycket olika endast

till följd av slumpen. Sjukdomar kan drabba oss alla. Både

ambitiösa och begåvade människor kan göra utbildningsval

som med teknikutvecklingen plötsligt och oförutsett blir mindre

gångbara. Socialförsäkringssystemen är ett uttryck för viljan att

kompensera för utfall som den enskilda inte kan styra över.


5

10

15

20

25


Alltför generösa socialförsäkringssystem med för svag

kontroll likt de vi hade under 1970- och 1980-talen skadar dock

drivkrafterna till arbete och omfördelar inte från de som har haft

tur till de som har haft otur; utan snarare från de som anstränger

sig till de som inte gör det. Ett sådant system är ohållbart både

ekonomiskt och moraliskt, eftersom kostnaderna skenar och

förtroendet för systemet och viljan att betala eroderas. Därför

är den största utmaningen för fördelningspolitiken att se till att

hålla bidragskostnaderna nere och drivkrafterna till arbete uppe,

annars är fördelningspolitiken och därmed välfärdssamhället inte

långsiktigt hållbart.

Att Sverige har bland världens lägsta nivåer av fattigdom

ska vi vara stolta över och vi bör få ner denna andel ytterligare.

Samtidigt finns problem med en långtgående utjämning. Är till

exempel beskattningen av låga inkomster betydande hamnar

grundnivån i bidrag alltför nära nettoinkomsten efter skatt om

man tar ett arbete. Då skapas fattigdomsfällor som innebär att

det åtminstone inte till en början lönar sig att gå från bidrag till

arbete. Eftersom den stora skillnaden i Sverige i dag går mellan

de som har ett arbete och de som inte har ett, så bidrar alltför

höga grundnivåer till att cementera inkomstskillnader i stället

för att utjämna dem. Därför måste arbetslinjen fortsätta att

utvecklas. Denna förstärkning av arbetslinjen måste dock ske

samtidigt som vi värnar det faktum att Sverige är ett av länderna

med minst andel människor i absolut fattigdom.

En någorlunda jämn inkomstfördelning är också

nödvändigt för att Sverige ska kunna upprätthålla den höga

nivå av tillit och sammanhållning som till stor del förklarar


5

10

15

20

25


varför vi har lyckats kombinera en omfattande välfärdsstat

och relativt hög tillväxt. Däremot är det skillnad på om ökad

inkomstspridning beror på att många, men inte alla, har fått det

bättre jämfört med om många, men inte alla, fått det sämre.

En bra skola för alla, tillgång till sjukvård efter behov, en

trygg omsorg och annat som vi brukar beskriva som välfärdens

kärna är kanske de allra viktigaste delarna av det svenska

välfärdsbygget. Att värna välfärdens kärna är därför bland den

viktigaste delen av en ambitiös fördelningspolitik och det är i det

ljuset man ska se reformer som nolltolerans mot dåliga skolor,

ökade undervisningstid och avgiftsfri förskola för barn i familjer

med försörjningsstöd.

Samtidigt måste fördelningspolitiken ha en bred ansats.

Kvaliteten i de offentliga tjänsterna måste säkerställas,

särskilt för de med svaga förutsättningar. Arbetslinjen måste

stärkas, särskilt för de som riskerar att fastna i långvarigt

bidragsberoende. Social rörlighet måste uppmuntras och

underlättas.

När den svenska modellen har fungerat som bäst har vi

lyft stora grupper genom framsynta, offentliga insatser och

reformer av den ekonomiska politiken. Varje begåvad och

ambitiös ungdom som inte ges möjlighet att nå sin fulla potential

är ett slöseri för samhället. Men framför allt är ett samhälle där

en persons möjligheter bestäms av vem hennes föräldrar är

ett mindre rättfärdigt och rättvist samhälle. Likaså är det ett

orättfärdigt och orättvist samhälle om vi förnekar kvinnor samma

möjligheter som män; något få av oss skulle acceptera i dag.


5

10

15

20

25


Ett samhälle som möjliggör social rörlighet och att

människor kan nå sin potential och sina drömmar är helt enkelt

ett både bättre fungerande och mer rättvist samhälle. Det är en

viktig insikt när vi under ett decennium tar emot en halv miljon

människor till Sverige, människor som i genomsnitt har sämre

förutsättningar att åtminstone initialt bli framgångsrika här än

de som är födda här och har utbildning och erfarenheter som

är mer anpassade för den svenska arbetsmarknaden. Hur stor

social rörlighet vi möjliggör för de människor som kommer

hit, och deras barn, är en helt central fråga för Sverige de

kommande åren.

Det är dessvärre uppenbart att vi i dag inte erbjuder

nyanlända och deras barn tillräckliga möjligheter att växa

och utnyttja sin fulla potential. Mottagandet har de senare

åren på grund av missriktad välvilja fokuserat mer på vilka

rättigheter man har i det svenska samhället och alltför lite

på vilka skyldigheter man har – det vill säga att göra allt

man kan för att försörja sig själv och sin familj. Arbetslinjen

har inte varit tillräckligt stark, varken i ord eller i handling.

Dessutom har vi det senaste halvseklet aktivt ägnat oss

åt att få bort mindre kvalificerade jobb, de jobb som i alla

framgångsrika invandrarländer fungerar som en språngbräda

in på arbetsmarknaden och startpunkten för en framgångsrik

yrkeskarriär.

Vill vi bryta denna utveckling. Barn som växer upp med

föräldrar som sällan eller aldrig försörjer sig själva, samt med

en bild av att egna ansträngningar inte spelar roll, löper mycket

högre risk att själva fastna i bidragsberoende än andra barn. Det


5

10

15

20

25


faktum att din mamma eller mormor kommer från ett annat land

ska inte ha betydelse för dina chanser i Sverige.

För Moderaterna, som tror både på att ge alla en chans

men också att arbete och ansträngning ska löna sig för alla, är

det oacceptabelt.

Vi ska vara ett parti för social rörlighet. Moderaternas

ambition är att begreppet ”andra generationens invandrare”

inte ska vara ett relevant begrepp för att bedöma eller beskriva

en persons möjligheter i Sverige, oavsett om det är i skolan,

i arbetslivet eller i samhället i övrigt. Det kräver att vi bryter

bidragsberoende, ökar jobbchanserna och återigen gör svensk

skola till den motor för klassresor den var för de som föddes

under den första halvan av 1900-talet.

ARBETE OCH ANSTRÄNGNING SKA ALLTID LÖNA SIG Svenska folkets flit, företagsamhet och vilja att göra rätt för sig

är det som byggt Sverige starkt. Därför är konflikten mellan

arbetslinjen och bidragslinjen både politisk och moralisk. Den

handlar om grundläggande värderingar som hela vårt samhälle

bygger på. För Moderaterna är det avgörande att det alltid lönar

sig att arbeta för vanliga löntagare och att det aldrig lönar sig

mer att leva på bidrag jämfört med att jobba.

Om vi inte klarar jobben kan vi aldrig klara välfärden.

Sambandet är enkelt: När fler jobbar är det fler som betalar

skatt. Det är därifrån resurserna till välfärden kommer. När färre

jobbar, desto mer resurser går till bidrag i stället för till sjukvård,


5

10

15

20

25


skola och omsorg. Att det lönar sig att jobba för till exempel en

sjuksköterska hotar därför inte välfärden, utan det är välfärden.

Under alliansregeringen sänktes också skatterna samtidigt som

resurserna till välfärden kunde öka.

Den svenska arbetsmarknaden har dock under lång tid

präglats av trösklar i form av hög skatt på arbete som gjort

det mindre lönsamt och attraktivt att arbeta. Exempelvis har

en ensamstående kvinna med två barn tre gånger så höga

skattekilar i Sverige jämfört med om hon bott i Danmark. Det

gör att det fortfarande lönar sig för dåligt att arbeta för dem med

låga inkomster. Därför måste arbetslinjen utvecklas.

SÄNKT SKATT PÅ ARBETE FÖR ALLA SOM JOBBAR, MED TYNGDPUNKT PÅ LÅGA INKOMSTER

Vi vill genomföra den största jobbskattereformen sedan 2006

och som på sikt möjliggör för 14 000 fler jobb. Skattesänkningen

ska gälla alla som arbetar men samtidigt ha en tyngdpunkt som

är inriktad mot låga inkomster.

Normalinkomsttagare som bussförare, förskollärare och

elektriker får behålla nära 500 kronor mer varje månad och

lokalvårdare nära 400 kronor mer. På så sätt säkerställer vi att

det alltid lönar sig att jobba och att gå från deltidsarbete till

heltid.


5

10

15

20

25


UTÖKAD JOBBSTIMULANS I FÖRSÖRJNINGSSTÖDET

Tidigare var försörjningsstödet utformat så att varje krona man

fick genom arbete innebar att försörjningsstödet trappades av

med lika mycket. Detta skapade hinder för människor att ta ett

jobb och belönade inte egna ansträngningar. Alliansregeringen

införde därför en jobbstimulans i försörjningsstödet, som

innebär att 25 procent av en arbetsinkomst är undantagen under

högst två år när det beräknas hur mycket stöd en person med

långvarigt försörjningsstöd är berättigad till.

Fortfarande är dock trösklarna till jobb höga. Att

gå från försörjningsstöd till ett deltidsjobb lönar sig till

exempel inte tillräckligt. Den jobbstimulans som i dag finns

i försörjningsstödet ska därför utökas från 25 procent till 40

procent. För en ensamstående tvåbarnsförälder som får ett

halvtidsjobb som vårdbiträde skulle en jobbstimulans om 40

procent kunna innebära ytterligare tusen kronor mer i plånboken

varje månad.

Samtidigt har stimulansen inte använts i någon högre

utsträckning. Utöver att utöka stimulansen vill vi därför även se

över dess konstruktion, för att möjliggöra för fler att få del av

den.

SÄNKTA MARGINALSKATTER

Sverige har totalt sett sänkt skattetrycket det senaste årtiondet

och alliansregeringen sänkte marginalskatterna kontinuerligt

genom införandet av jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt för


5

10

15

20

25


statlig inkomstskatt. Trots detta har Sverige världens högsta

marginalskatter på höga inkomster och dessa har till och med

höjts. Höga marginalskatter är skadliga för ekonomin, sänker

utbildningspremien och försvagar incitamenten att arbeta mer.

För att finansiera välfärden krävs att fler människor väljer att

utbilda sig och arbeta fler timmar.

Att sänka marginalskatterna är en central prioritering

när det finns statsfinansiellt utrymme. Det kan ske genom att

brytpunkten för när statlig skatt börjar betalas höjs, utfasningen

av jobbskatteavdraget avskaffas eller genom att den så

kallade värnskatten, det vill säga den extra statliga skatten

på vissa löner, sänks eller avskaffas. Moderaterna var emot

värnskatten är den infördes och är fortsatt kritiska till den.

Sänkta marginalskatter måste dock ske på ett sätt som inte i

alltför hög grad vidgar inkomstklyftorna och under förutsättning

att prioriterade fördelningspolitiska reformer och skattelättnader

som gynnar dem med låga inkomster också genomförs.

DET SKA LÖNA SIG ATT HA ARBETAT

Vi vill att det alltid ska löna sig att arbeta. Men alla som har

jobbat, gjort rätt för sig och varit med och byggt Sverige starkt

ska också tryggt kunna leva på sin pension när de lämnar

arbetslivet. Vi vill därför både stärka ekonomin för pensionärer

och göra det mer lönsamt att stanna kvar och arbeta.

Vi lever allt längre och är allt friskare som äldre. Det gör det

naturligt att jobba högre upp i åldrarna, såväl för lönen det ger


5

10

15

20

25


som för att man trivs på en arbetsplats och för att man känner

att man fortsatt kan göra en värdefull insats.

Under de två senaste åren har sysselsättningsgraden

minskat något bland äldre trots de goda tiderna. Det är en

utveckling som måste brytas. Det förstärkta jobbskatteavdraget

för äldre bör därför göras mer generöst. I ett första steg ska det

införas redan från och med 64 års ålder. I ett andra steg bör

skattereduktionen öka ytterligare.

Pensionärer är en heterogen grupp med många som

klarar sig bra ekonomiskt och många som har små marginaler.

Moderaterna och Alliansen stärkte vid flertalet tillfällen ekonomin

för de grupper som har minst marginaler. Det arbetet bör

fortsätta och i synnerhet för Sveriges pensionärer. Vi tar därför

ytterligare steg och vill sänka skatten för pensionärer.


17 • att sänka skatten på arbete för alla som jobbar, med

tyngdpunkt på låga inkomster.

18 • att utöka jobbstimulansen i försörjningsstödet, från 25 till 40

procent, samt att se över dess konstruktion för att möjliggöra

för fler att få del av stimulansen.

19 • att sänka marginalskatterna.

20 • att det förhöjda jobbskatteavdraget ges till personer

som fyllt 64 år, i stället för dagens 65 år, och på sikt öka

skattereduktionen ytterligare.

21 • att sänka skatten för pensionärer så att det lönar sig att ha

jobbat.


5

10

15

20

25


STÄRK ARBETSLINJEN I BIDRAGSSYSTEMEN Sveriges välfärd ska byggas med arbete, inte bidrag. För när

bidragsberoendet växer så riskerar det att tränga undan viktiga

resurser som kunde gått till välfärdens kärna.

Fler steg behöver därför tas för att stärka arbetslinjen och

Sverige behöver en stor bidragsreform. Det måste alltid löna

sig att arbeta och det får aldrig vara så att en familjs samlade

inkomster minskar när en förälder börjar arbeta. Principen om

att göra rätt för sig måste få ett tydligare genomslag. Det ska

vara krav på att utbilda sig, på att göra sig anställningsbar

och på att ta sig dit jobben finns samt att även bidra till det

gemensamma.

Utformningen av ersättningssystemen påverkar

drivkrafterna för att jobba och är avgörande för att få fler i

arbete. Att tydliggöra och förenkla systemen innebär också

att alla vet vad som förväntas av dem, och vad de i sin tur kan

förvänta sig från samhället.

En skärpt arbetslinje, bidragstak och kvalificering in till

bidrag och ersättningar minskar jobbklyftan och skapar fler

jobb, samtidigt som vi säkerställer att svenska folkets samlade

skattepengar oftare går till välfärd än till bidrag. Det vinner hela

Sverige på.


5

10

15

20

25


BIDRAGSTAK I FÖRSÖRJNINGSSTÖDET OCH ETABLERINGSERSÄTTNINGEN

När bidrag staplas på varandra kan den samlade

bidragsinkomsten bli så hög att steget in på arbetsmarknaden

försenas eller helt uteblir. I dag kan till exempel de samlade

bidragen för en familj med tre barn uppgå till nära 28 000 kronor

efter skatt. Det är orimligt.

I Sverige ska en självklar princip gälla: ingen som kan

jobba ska tjäna mer på bidrag än på arbete. För att säkerställa

att det alltid ska löna sig att arbeta ska ett bidragstak införas i

försörjningsstödet och etableringsersättningen. Ett hushåll utan

skattepliktig inkomst ska maximalt kunna erhålla 75 procent

av lägstalön och bostadsbidrag i samlade bidrag, exklusive

barnbidrag och underhållsstöd.

INFÖR EN STRIKT ARBETSLINJE I FÖRSÖRJNINGSSTÖDET

Internationell forskning visar att kombinationen av aktivitetskrav

och ekonomiska incitament har störst betydelse för att minska

bidragstagandet och öka sysselsättningen. Därför ska det

alltid löna sig att arbeta och därför är reformer som införandet

av bidragstak samt utökad jobbstimulans tillsammans med

skattelättnader på låga inkomster viktiga. Samtidigt bör kraven

på dem som lever på bidrag öka.

För det första bör de aktivitetskrav som finns inom

försörjningsstödet skärpas. Aktivitetskraven för den som kan

arbeta bör få större inslag av jobbsökande. Det ska till exempel


5

10

15

20

25


ställas krav i alla kommuner på att söka arbete även utanför

det geografiska område där den sökande bor, redan från första

dagen med försörjningsstöd.

Det ska också i alla kommuner ställas krav på

motprestation från den som har försörjningsstöd av

arbetsmarknadsskäl i form av krav på att delta i enklare

samhällsnyttiga insatser inom kommunens verksamhet eller

det lokala civilsamhället. För att dels kunna anpassas till

den enskildes förutsättningar dels till vilka förutsättningar

kommunerna har ska det vara upp till kommunen att besluta om

vad den samhällsnyttiga insatsen ska bestå av.

För det andra bör aktivitetskraven också utökas. För

den som uppbär föräldraförsäkring och söker kompletterande

försörjningsstöd, ofta nyanlända kvinnor, ska det vara krav på

att delta i exempelvis språkinsatser.

Dagens aktivitetskrav gäller inte heller den som söker

försörjningsstöd av sociala skäl. Även här bör socialtjänstlagen

skärpas för att ge kommunerna möjlighet att kräva deltagande

i sociala åtgärder. För den som lider av missbruk kan

motivationsinsatser eller missbruksvård vara exempel på

aktiviteter som förväntas som motprestation.

Det långsiktiga målet med socialtjänstens arbete med

försörjningsstöd bör också vara att alla ska komma i egen

försörjning. I dag syftar dock inte alltid den individuella

handlingsplanen som upprättas inom arbetet med

försörjningsstödet till egen försörjning. Det bör därför ställas

krav på att alla individuella handlingsplaner alltid ska ha egen

försörjning som mål.


5

10

15

20

25


Vårt samhälle är ingen kravlös gemenskap. Ingen får ta sig

rätten att leva på andra när man kan göra rätt för sig. Den som

inte fullföljer sin motprestation kan därför inte räkna med fullt

bidrag.

Om den enskilde, som kan arbeta, utan godtagbart

skäl avböjer från att delta i eller uteblir från den insats som

anvisats för motprestation, ska försörjningsstödet sättas ned

motsvarande det uteblivna deltagande. 20 procents frånvaro

motsvarar en 20 procentig nedsättning. Om den enskilde

konsekvent uteblir bör försörjningsstödet kunna sättas

ner ytterligare och ytterst dras in. Eventuell indragning av

försörjningsstöd ska dock inte påverka familjer med barn.

Bidrag ska ge alla en grundläggande trygghet och ska

därför prövas efter behov. Samtidigt kan kommunerna i dag

besluta om generella undantag i inkomstprövningen eller

behovsbedömningen som gör att försörjningsstödet blir mer

generöst. För att öka drivkrafterna till arbete bör det i stället

fastställas att riksnormen ska vara det enda som får prövas. Det

innebär inte att ett hushåll alltid får lika mycket som ett annat

eftersom försörjningsstödet fortsatt utgår från en individuell

bedömning, men det innebär att inga generella undantag ska

förekomma.

Att inkomstskatten individualiserades anses vara en

viktig anledning till att kvinnor arbetar i så hög utsträckning i

Sverige. Det lönade sig helt enkelt bättre för kvinnorna att börja

arbeta när deras inkomst inte räknades ihop med männens.

Försörjningsstödet ges dock fortfarande på familjenivå.

Möjligheterna att individualisera inkomstgränserna för


5

10

15

20

25


arbetsinkomster i försörjningsstödet bör ses över. Detta gjordes

för bostadsbidragen 1997 och har visat sig öka arbetsutbudet.

I dag betalas också försörjningsstödet i normalfallet ut till

mannen i familjen. Detta bör ändras så att försörjningsstödet

betalas ut jämlikt mellan män och kvinnor.

Sverige behöver också bättre kontroller i bidragssystemen.

Nolltolerans mot felaktigheter och fusk ska gälla. För detta är

hembesök ett viktigt verktyg samt även för att kunna ge rätt stöd

till dem som är i behov av försörjningsstöd. Socialtjänstlagen

bör ändras i syfte att alla kommuner ska göra regelbundna och

vid behov oanmälda hembesök hos försörjningsstödsmottagare.

Den som inte accepterar hembesök bör inte ha rätt till

försörjningsstöd. Eventuell indragning av försörjningsstöd ska

dock inte påverka familjer med barn.

KVALIFICERING IN TILL SVENSKA BIDRAGSSYSTEM

Sverige har ett ovanligt välfärdssystem. Förmåner får man inte

främst för att man är medborgare eller försäkrad via jobbet utan

i stället genom att helt enkelt bo i landet. Sjukvård, barnbidrag,

föräldrapenning, bostadsbidrag och assistansersättning är

några exempel på förmåner som man omfattas av genom

att bo här, inte för att man har jobbat in dem. Dessutom är

bidragssystemen mycket generösa.

För att bibehålla legitimiteten i de generösa svenska

socialförsäkringssystemen är det centralt att kontinuerligt


5

10

15

20

25


förbättra och reformera socialförsäkringarnas funktionssätt

utifrån nya förutsättningar.

Med en allt mer internationaliserad och rörlig arbetskraft

uppkommer till exempel frågan om det verkligen är rimligt att

man omedelbart och automatiskt får tillgång till mycket stora

delar av det svenska socialförsäkringssystemet eller om det

vore rimligare att fler successivt fick arbeta sig in i rätten till olika

bidrag och sociala ersättningar. Detta är särskilt aktuellt i ljuset

av att tillfälliga uppehållstillstånd införts som huvudregel, efter

Moderaternas förslag.

Kvalificering till full tillgång till svenska bidrag och

ersättningar ska därför ske enbart genom eget arbete, eller

genom permanent och laglig bosättning i Sverige.

Vuxna nyanlända utan barn bör enbart ha rätt till

etableringsersättning eller försörjningsstöd samt bostadsbidrag

innan de kvalificerat sig till fulla bidrag. Äldre ska enbart ha

rätt till äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg. Personer

med barn ska enbart ha rätt till etableringsersättning inklusive

etableringstillägg eller försörjningsstöd samt bostadsbidrag,

barnbidrag, underhållsstöd och kortad föräldrapenning upp till

barnets ettårsdag.

I dag finns ett undantag i reglerna för garantipension och

sjuk- och aktivitetsersättning som innebär att flyktingar och

alternativt skyddsbehövande kan räkna med sig försäkringstid

från det ursprungliga hemlandet, vilket inte är fallet för andra

grupper som varit bosatta utomlands. Detta undantag bör tas

bort. Samma kvalificeringsregler ska gälla för alla.


5

10

15

20

25


ÖKADE DRIVKRAFTER TILL ARBETE I ERSÄTTNINGARNA VID ARBETSLÖSHET

En hög sökaktivitet tidigt i arbetslösheten är viktigt

eftersom jobbchanserna minskar med tiden. Därför ska

ersättningssystemen utformas för att upprätthålla sökaktiviteten

och incitamenten för arbete.

För att öka drivkrafterna till arbete bör tiden med a-kassa

kortas till ett år och taknivåerna sänkas. Dessutom bör

avtrappningen ha fler steg för att öka drivkrafterna ytterligare.

En analys av jobbchansen efter ålder visar dock att personer

över 50 år har lägre sannolikhet att få ett nytt arbete, vilket

gör att personer över 50 år möjligen bör undantas ytterligare

avtrappning.

Även andra ersättningar vid arbetslöshet påverkar de

arbetssökandes drivkrafter för arbete. Ersättningarna ska stötta

omställning till ett nytt jobb, inte vara en långsiktig försörjning. I

dag kan dock många vara arbetslösa under väldigt lång tid med

bibehållen ersättningsnivå.

Efter att ersättningsdagarna i a-kassan tagit slut kan

den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program får

aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning. För aktivitetsstödet

gäller samma ersättningsnivåer som i arbetslöshetskassan för

de som haft a-kassa. Aktivitetsstöd kan den arbetssökande

sedan få så länge personer deltar i program.

En bortre parentes för de här stöden bör införas. Efter

tre års arbetslöshet ska möjligheten till andra ersättningar

än försörjningsstöd upphöra. De nuvarande stödformerna

aktivitetsstöd och utvecklingsersättning bör ersättas av ett stöd.


5

10

15

20

25


Nivån i det nya stödet ska säkerställa att det alltid lönar sig mer

att arbeta än att leva på bidrag.

STÄRK ARBETSLINJEN I FÖRÄLDRAFÖRSÄKRINGEN

För den som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden kan

en eller flera långa föräldraledigheter höja trösklarna in till

arbetsmarknaden betydligt. För att stärka arbetslinjen bör en

växling göras mellan kortad föräldrapenning från 480 dagar till

365 dagar för de som saknar sjukpenninggrundande inkomst

och utökad förskola för barn till dem som lever på bidrag. På

så sätt kan föräldrarna snabbare stå till arbetsmarknadens

förfogande samtidigt som barnens språkinlärning stärks.

EN NY SJUKFÖRSÄKRINGSREFORM

För Moderaterna är det självklart att samhällets insatser i

möjligaste mån ska inriktas på att hjälpa människor tillbaka till

arbetslivet. Långvarig sjukfrånvaro leder till att kontakten med

arbets-gemenskapen bryts och privatekonomin försämras.

Utanförskapet är både ekonomiskt och socialt. Effekterna kan

också vara stora i nästa generation; barn till föräldrar som är

långtidssjukskrivna tenderar att själva bli sjukskrivna i större

grad än andra.

Den som är sjuk eller skadad och inte kan arbeta ska

självklart ha rätt till ersättning, vård och rehabilitering. Men

den som har eller får tillbaka sin arbetsförmåga måste alltid få


5

10

15

20

25


stöd och hjälp att komma tillbaka i arbete. Drivkrafterna för att

hjälpa människor tillbaka till arbetslivet måste därför stärkas hos

samtliga aktörer: den försäkrade, arbetsgivaren, läkaren och

handläggaren på Försäkringskassan.

Särskilda åtgärder måste också genomföras för att hejda

den snabba ökningen av sjukfall med psykiska diagnoser.

Psykiatriska diagnoser, främst depressioner och ångestsyndrom,

är sedan 2014 den vanligaste sjukskrivningsorsaken. Den

nuvarande rehabiliteringskedjan utformades i ett läge då de

psykiska diagnoserna var mindre vanliga än i dag och är bättre

anpassad för andra sjukdomstillstånd.

En särskild rehabiliteringskedja för lättare psykiska

diagnoser bör därför inrättas. Rehabiliteringskedjan ska innefatta

tidigare stöd- och kontrollstationer än vad som är fallet i dag och

särskilt anpassade rehabiliterings- och omställningsinsatser ska

erbjudas från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

De förebyggande insatserna mot psykisk ohälsa bör

också stärkas med nya resurser genom införandet av en

förebyggandegaranti mot psykisk ohälsa.

Genom skärpt tillsyn av arbetsgivare med hög sjukfrånvaro

och tydliga krav på att avhjälpa de brister som upptäcks kan det

bättre säkerställas att alla arbetsgivare arbetar både preventivt

och med reha-bilitering. Arbetsmiljöverket bör därför ges ett

tydligare uppdrag om skärpt tillsyn och andra aktiva insatser för

arbetsgivare inom yrkesgrupper med särskilt hög sjukfrånvaro.

Lagstiftningen bör även skärpas vad gäller landstingens

ansvar att erbjuda förebyggande insatser för att motverka

arbetsplatsrelaterad ohälsa. Hälso- och sjukvårdslagen bör


5

10

15

20

25


därför innefatta tydligare krav på arbetet med rehabilitering. Det

ska vara krav på behandlings- och rehabiliteringsplanering för

att återgå i arbete och krav på samverkan med arbetsgivare,

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Läkarnas sjukförsäkringsarbete är komplext och

målkonflikterna har ökat med det fria vårdvalet som gör att

patienter kan söka sig vidare om sjukskrivning inte medges. För

att stärka läkarna i deras arbete bör det försäkringsmedicinska

beslutsstödet utvecklas och tillsynen av läkarnas och

vårdgivarnas arbete med sjukskrivningsfrågor förstärkas. Vid

upprepade anmärkningar liksom vid rent fusk bör rätten till

utfärdande av sjukintyg kunna dras in.

Ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen måste ge en

grundläggande ekonomisk trygghet för den som blir sjuk eller

skadad. Samtidigt måste drivkrafterna för att komma tillbaka till

arbete vara tydliga.

Avtrappningen av sjukpenningen bör därför ske dag 90 i

stället för dag 365 och ett ytterligare steg i avtrappningen om 70

procent av den sjukpenninggrundande inkomsten bör införas vid

dag 365. En ny karensdag bör också införas vid övergången från

sjuklön till sjukpenning, det vill säga vid dag 15. Samtidigt måste

den bortre tidsgränsen återinföras i sjukförsäkringen och en

regelbunden uppföljning av den försäkrades arbetsförmåga ske

under hela sjukfallet. Dagens regelverk som medger att särskilt

allvarliga sjukdomstillstånd kan undantas från nedtrappningen i

ersättningsnivåer ska gälla fortsättningsvis.

Förtidspension ska inte vara en rättighet utan

beviljas av Försäkringskassan utifrån behov. Därför måste


5

10

15

20

25


aktivitetsersättningen, förtidspensionen för ungdomar,

reformeras. I dag får ungdomar med förlängd skolgång

aktivitetsstöd med närmast automatik, vilket riskerar att skapa

ett livslångt bidragsberoende. Som huvudregel bör ungdomar

med förlängd skolgång i stället omfattas av det vanliga

studiestödssystemet.


1 • att införa ett bidragstak för att det alltid ska löna sig mer att

jobba än att leva på bidrag.

2 • att socialtjänstlagen skärps så att alla kommuner ställer

krav på motprestation, motsvarande heltid, från den som får

försörjningsstöd.

3 • att aktivitetskraven, för den som kan arbeta, ska präglas av

jobbsökande i ökad utsträckning, genom att alla kommuner

ska ställa krav på att arbete ska sökas i hela landet redan

från första dagen.

4 • att den som kan arbeta och uppbär försörjningsstöd ska

delta i enklare samhällsnyttiga insatser.

5 • att aktivitetskraven utökas till den som söker kompletterande

försörjningsstöd till föräldraförsäkringen samt den som har

försörjningsstöd av sociala skäl.

6 • att alla individuella handlingsplaner inom arbetet med

försörjningsstöd alltid ska ha egen försörjning som mål.

7 • att om den enskilde, som kan arbeta, utan godtagbart

skäl inte deltar eller uteblir från den insats som anvisats

för motprestation ska försörjningsstödet sättas ned


5

10

15

20

25


motsvarande det uteblivna deltagandet och ytterst kunna

dras in vid upprepade förseelser.

8 • att restriktivitet bli norm i försörjningsstödet.

9 • att se över möjligheten att individualisera det ekonomiska

biståndet för att minska marginaleffekterna att gå till arbete.

10 • att försörjningsstödet ska betalas ut jämlikt mellan män och

kvinnor.

11 • att alla kommuner ska göra regelbundna och vid behov

oanmälda hembesök hos försörjningsstödsmottagare.

12 • att den som inte accepterar hembesök inte ska ha rätt till

försörjningsstöd.

13 • att kvalificering till full tillgång till svenska bidrag och

ersättningar ska ske enbart genom eget arbete, eller genom

permanent och laglig bosättning i Sverige.

14 • att undantaget för flyktingar och alternativt skyddsbehövande

i kvalificeringsregeln för garantipension och sjuk- och

aktivitetsersättningen tas bort.

15 • att kommunerna tar över huvudansvaret för personer som

varit arbetslösa mer än tre år.

16 • att förenkla ersättningssystemet för arbetslösa och stärka

drivkrafterna till arbete genom att korta tiden i a-kassa till

ett år, sänka taknivåerna, införa en enhetlig ersättning som

ersätter övriga stöd vid arbetslöshet samt införa en bortre

gräns för detta stöd vid tre år.

17 • att införa särskilda regler för avtrappning i a-kassan för den

som fyllt 50 år och som därför kan behöva en längre tid för

omställning.


5

10

15

20

25


18 • att föräldrapenningen på grundnivå, för den som saknar

arbetsinkomst, bör begränsas till 365 dagar, samtidigt som

tillgången till förskola stärks.

19 • att inrätta en särskild rehabiliteringskedja för lättare psykiska

diagnoser.

20 • att införa en förebyggandegaranti mot psykisk ohälsa.

21 • att ge Arbetsmiljöverket i uppdrag att skärpa tillsynen av, och

kraven på, arbetsgivare inom yrkesgrupper med särskilt hög

sjukfrånvaro.

22 • att hälso- och sjukvårdslagen ska innefatta tydligare krav på

arbete med rehabilitering.

23 • att öka tillsynen av läkarnas arbete med sjukskrivningsfrågor.

24 • att stärka drivkrafterna till återgång i arbete med en tydligare

avtrappning av ersättningen i sjukförsäkringen.

25 • att införa en ny karensdag vid dag 15.

26 • att återinföra den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen

samt införa regelbunden uppföljning av den försäkrades

arbetsförmåga.

27 • att reformera aktivitetsstödet för ungdomar med förlängd

skolgång.

FLER OCH NYA VÄGAR IN PÅ ARBETSMARKNADEN Sverige behöver en arbetsmarknad som fungerar för alla där

människor känner att de har rättvisa förutsättningar att jobba

och skapa ett bättre liv för sig själva och sin familj.


5

10

15

20

25


I dag finns mycket små möjligheter att matcha arbetslösa

som saknar gymnasieutbildning mot en arbetsmarknad

där huvuddelen av jobben kräver längre utbildning.

Arbetsförmedlingens statistik visar också att många arbetslösa

inte har en fullständig gymnasieutbildning. Inflödet av

nyanlända utan tillräcklig utbildning innebär också att antalet

stiger successivt och beräkningar visar att antalet arbetslösa

med högst grundskoleutbildning kommer att uppgå till 150

000 fram till år 2020. En del av dessa personer kan och

kommer genom utbildningsinsatser och kompetensutveckling

att öka sina möjligheter att få ett arbete. Men för många är

investeringen som krävs för att nå till exempel en fullständig

gymnasieutbildning helt enkelt för stor. Det behövs därför fler

och nya vägar in på arbetsmarknaden, framför allt för dem som i

dag saknar en gymnasieutbildning.

En hög andel kvalificerade jobb i ekonomin är en

förutsättning för en hög tillväxt, men givet en situation

med en snabb ökning av ett arbetskraftsutbud som saknar

gymnasieutbildning behöver också antalet jobb med lägre

kvalifikationskrav öka.

En jämförelse visar att Sverige är det land inom EU som

har lägst andel jobb med den lägsta kvalifikationsgraden.

Andelen enkla jobb här är under fem procent jämfört med

genomsnittet för EU som är drygt nio procent. Att vi har en låg

andel jobb som inte kräver högre kvalifikationskrav gäller även

jämfört med länder som har en högre arbetsproduktivitet än i

Sverige. En ekonomi med en hög andel kvalificerade jobb kan

således också ha ett stort antal jobb med låga kvalificeringskrav.


5

10

15

20

25


Därför är det egentligen rätt enkelt. Sverige behöver bra

förutsättningar för fler jobb; fler enkla jobb och fler avancerade

jobb. Fler ska kunna få sitt första jobb och fler ska få sitt andra,

tredje och fjärde jobb. Det handlar inte om antingen eller utan

om både och. Därför ska det alltid löna sig att jobba, utbilda sig

och att anstränga sig.

INTRÄDESJOBB – FÖR FLER I ARBETE

Ett stort hinder för många som befinner sig i utanförskap

är att deras kunskaper inte räcker till på den svenska

arbetsmarknaden. Därför måst det bli lättare att lära sig jobbet

på jobbet. Samlad erfarenhet visar att en kombination mellan

arbete, utbildning och handledning är ett bra sätt att komma in

på arbetsmarknaden.

För att stärka integrationen och för att fler ska kunna lämna

utanförskap för jobb vill vi tillsammans med Alliansen införa en

ny förenklad anställning för nyanlända och unga upp till 23 år

utan gymnasieexamen: Inträdesjobb.

Lönen uppgår till 70 procent av rådande ingångslön

i branschen, upp till ett tak om 21 000 kronor i bruttolön

per månad. 30 procent av arbetstiden anses därmed gå till

att lära sig arbetet eller till utbildning. Det arbetsrättsliga

skyddet ska motsvara provanställning i två år, som övergår

i tillsvidareanställning därefter. Anställningen får innehas i

maximalt tre år. Om en person byter arbetsgivare fortsätter tiden

att räknas ned. Arbetsgivaravgiften slopas i tre år inom ramen


5

10

15

20

25


för anställningsformen. Anställningsformen ska också kunna

kombineras med nystartsjobb.

BYGG VIDARE PÅ RUTREFORMEN

En av alliansregeringens mest lyckade reformer var införandet

av rutavdraget. Tiotusentals jobb har blivit vita och tjänster som

tidigare utfördes av hushållen själva görs nu mer effektivt på

den öppna marknaden. Att göra det enkelt och lönsamt att köpa

enklare tjänster i stället för att utföra dem själv har en betydande

potential att skapa efterfrågan på denna typ av tjänster. Det gör

också att högkvalificerade personer kan arbeta mer – läkaren

kan jobba fler timmar om henne inte själv behöver städa eller

måla om huset – och därmed ökar antalet arbetade timmar i

ekonomin.

Sedan regeringen sänkt taket i rutavdraget har dock

möjligheterna till att skapa nya jobb försämrats. Det finns

också tecken på att det sänkta taket i rutavdraget har påverkat

aktiviteten i branschen negativt. Vår idé är en annan. Vi vill

tillsammans med Alliansen genomföra en ny omfattande rut-

reform för att fler enkla jobb ska kunna växa fram i Sverige.

För att ta tillvara sysselsättningspotentialen i rut-sektorn

ska det nuvarande taket tredubblas till 75 000 kronor per år och

person. Rutavdraget bör också breddas till följande nya tjänster:

• Trygghets-rut: rut breddas till tillsyn av hem vid resa eller

frånvaro.

• Tvätt-rut: rut breddas till att även gälla tvätt av kläder som

sker utanför hemmet. Det gäller dock ej industriell tvätt.


5

10

15

20

25


• Flytt- och hämt-rut: rut breddas till flytt av bohag inom

samma bostad, hämtning och lämning av återvinning,

bortforsling av trädgårdsavfall samt plantering av växter i

trädgård.

Därtill vill vi förenkla och utvidga rut för den som är över

70 år. Äldre är bland de flitigaste användarna av rutavdraget.

Många anhöriga hjälper också sina äldre släktingar med alla

möjliga sysslor i hemmet.

För att möta de äldres utökade behov av hjälp i hemmet

bör det utredas om rutavdraget ska breddas till ett bredare

hem-avdrag för de över 70 år, där fler eller alla tjänster i hemmet

berättigar till skattereduktion. Det finns även anledning att

utreda om avdragsrätten för äldre personer över 80 år ska höjas

från 50 till 60 procent.

Rut-tjänster kan i dag köpas av den som bor i bostaden

där tjänsten utförs samt till tjänster i föräldrarnas bostad. För att

förenkla regelverket och göra det mer likvärdigt bör möjligheten

att köpa tjänster i föräldrars bostad breddas till att omfatta

samtliga närstående familjemedlemmar såsom syskon och barn.

Att utveckla och bredda rutavdraget möjliggör för

innovation och tillväxt i rut-sektorn. Samtidigt måste en

större rut-reform utredas noga för att säkerställa att en sådan

förändring leder till både en reell sysselsättningsökning och att

fusk och missbruk stävjas. Exempelvis kan man överväga att

införa ett tak på hur stor skattereduktion får vara per timme.


5

10

15

20

25


TRYGGHETSANSTÄLLNINGAR

Den kraftiga ökningen av arbetskraft som saknar

gymnasieutbildning i kombination med en låg efterfrågan

på lågkvalificerad arbetskraft innebär att det finns

ett behov av att se över möjligheten att permanent

sänka anställningskostnaderna för denna grupp.

Anställningskostnaderna behöver kunna anpassas bättre till

arbetskraftens produktivitet än vad som är möjligt i dag.

På många arbetsplatser finns det i dag arbetsuppgifter

som utförs av personal som egentligen är anställda för att

göra annat. Det finns också arbetsuppgifter som inte utförs,

trots att det sannolikt skulle öka produktiviteten. Genom att

definiera enkla jobb i kollektivavtalen med lägre krav skulle

nya arbetsgrupper kunna inrättas och dessa skulle kunna

avlasta mer utbildad personal. Därigenom skulle den akuta

arbetskraftsbristen inom flera områden också kunna avhjälpas.

Det kan handla om lärarassistenter för att avlasta lärarna eller

personal för att avlasta inom socialtjänsten. På samma sätt

bör de arbetsuppgifter inom vården som inte kräver särskild

utbildning utföras av exempelvis vårdbiträden.

Det är angeläget att arbetsmarknadens parter öppnar

upp för nya typer av anställningar som gör det möjligt att i

större utsträckning än i dag anpassa anställningskostnader

efter produktivitet. Från politikens håll bör sådana initiativ

stödjas. Om parterna inte förmår att träffa avtal om enkla

jobb kan en ny anställning – trygghetsanställning – som ger

samma rättigheter som när man omfattas av kollektivavtal och

fackföreningsmedlemskap inrättas.


5

10

15

20

25


FÖRENKLA DE SUBVENTIONERADE ANSTÄLLNINGARNA

Subventionerade anställningar är en viktig väg in för nyanlända

och personer med låg utbildningsbakgrund eftersom de sänker

arbetsgivarnas kostnader för att anställa. Dagens subventioner

fungerar dock för dåligt samt är för krångliga och administrativt

tungrodda. För att fler ska kunna få ett första jobb vill vi ersätta

befintliga stöd med ett nytt som är betydligt enklare.

Dagens åtta stöd – nystartsjobb, särskilt nystartsjobb,

särskilt anställningsstöd, förstärkt särskilt anställningsstöd,

instegsjobb, extratjänster, traineetjänst i välfärden och

traineetjänst för bristyrken – ska ersättas med en samlad väg

in som bygger på nystartsjobben. Den nya vägen in ska inte

kräva någon arbetsmarknadspolitisk bedömning, utan endast att

personen har varit arbetslös i ett år eller är nyanländ.

Samtidigt är det viktigt att vi säkerställer att stöden inte

missbrukas eller överutnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Därför

bör det som huvudregel finnas en gräns för hur stor andel av de

anställda som får ha en subventionerad anställning hos en och

samma arbetsgivare.

För att fler arbetsgivare ska anställa via denna stödform

bör det också vara Skatteverket som ska bevilja nystartsjobben

och ansökan ska hanteras inom ramen för det normala

hanterade av arbetsgivaravgifter. Detta då många företagare inte

vill ha kontakt med Arbetsförmedlingen då det riskerar att bli för

betungande, samtidigt som alla företagare redan har kontakt

med Skatteverket. Detta kräver ett utvecklat samarbete mellan


5

10

15

20

25


Skatteverket och Arbetsförmedlingen (eller den aktör som

hanterar systemet i framtiden).

Subventionerade anställningar får dock inte blir norm i

vissa branscher eller vara utformade så att människor fastnar i

dessa anställningar.

Nystartsjobb till skillnad från en del andra anställningsstöd

kvalificerar till a-kassa. Det innebär att det finns en risk att

nystartsjobben blir ett sätt att uppfylla ett arbetsvillkor i

a-kassan och när subventionen tar slut får personen full a-kassa

igen tills henne efter ett år kan få ett nytt nystartsjobb.

Detta riskerar att bli kostsamt eftersom systemet

bygger på att nystartsjobben är en väg in till den reguljära

arbetsmarknaden. Därför bör subventionerade anställningar,

bortsett från lönestöd till funktionsnedsatta, inte kvalificera till

a-kassa.

YRKESUTBILDNING I STÄLLET FÖR INEFFEKTIVA ARBETSMARKNADSUTBILDNINGAR

Dagens arbetsmarknadsutbildningar är ineffektiva, dyra

och leder inte till jobb. För att förbättra matchningen på

arbetsmarknaden bör en ny yrkesutbildning med starkare

koppling till arbetsmarknaden införas samtidigt som

arbetsmarknadsutbildningen fasas ut.

Yrkesutbildningen ska möta delar av den arbetskraftsbrist

som råder på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna ska ges


5

10

15

20

25


möjlighet att påverka utformning och genomförande av

utbildningen och dessutom finnas med i rekryteringsurvalet.

Yrkesutbildningen ska, som huvudregel, vara kopplad

till en anställning hos en arbetsgivare så att den som går

utbildningen med stor sannolikhet har ett jobb som väntar

efteråt. På så sätt ökar chansen att deltagarna kan tillgodogöra

sig utbildningen och vara motiverade. Utbildningen kan både

bestå av teori och arbetsplatsförlagd utbildning.

FÖRENKLADE STÖD FÖR PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING

Stöden för personer med funktionsnedsättning som medför

nedsatt arbetsförmåga behöver förenklas. Dessa personer tillhör

de grupper som är särskilt utsatta på arbetsmarknaden och är

överrepresenterade bland arbetssökande med långa tider utan

arbete. Genom att förenkla stöden skulle de både bli lättare att

förstå och använda.

De subventionerade anställningar som är riktade till

personer med funktionsnedsättning som finns i dag bör ersätts

med två: lönestöd för utveckling samt lönestöd för trygghet.

Lönestöd för utveckling syftar till att ge möjlighet för

individer att utveckla sin arbetsförmåga under maximalt två år

medan lönestöd för trygghet ska vara till för personer med mer

varaktiga behov av stöd. Det sistnämnda stödet bör omprövas

var fjärde år.

Dessa stöd ska kunna finnas hos samtliga typer av

arbetsgivare, som kompenseras utifrån nedsättningen


5

10

15

20

25


av arbetsförmåga upp till en maximal bidragsgrundande

lönekostnad.


1 • att införa Inträdesjobb, en förenklad anställning för nyanlända

och unga upp till 23 år utan gymnasieexamen.

2 • att taket i rutavdraget tredubblas till 75 000 kronor per år och

person.

3 • att rutavdraget utvidgas till att omfatta tillsyn av hem vid resa

eller frånvaro, tvätt av kläder som sker utanför hemmet samt

flytt av bohag inom samma bostad, hämtning och lämning av

återvinning, bortforsling av trädgårdsavfall samt plantering av

växter i trädgård.

4 • att rutavdraget förenklas och breddas för alla över 70 år.

5 • att se över om avdragsrätten för rut, för äldre personer över

80 år, ska höjas från 50 till 60 procent.

6 • att möjligheten att köpa rut-tjänster i föräldrars

bostad breddas till att omfatta samtliga närstående

familjemedlemmar såsom syskon och barn.

7 • att stödja initiativ till nya anställningsformer inom ramen för

kollektivavtalen som möjliggör framväxten av fler enkla jobb.

8 • att trygghetsanställningar, en anställningsform som ger

samma rättigheter som när man omfattas av kollektivavtal,

ska införas om parterna inte förmår att träffa avtal om enkla

jobb.

9 • att slå ihop och förenkla de åtta lönestöden, som riktar sig till

arbetslösa och nyanlända, till ett stöd.


5

10

15

20

25


10 • att minska överutnyttjandet/missbruket av de

subventionerade anställningarna genom att som huvudregel

införa en gräns för hur stor andel av de anställda som

får ha en subventionerad anställning hos en och samma

arbetsgivare.

11 • att Skatteverket ska hantera anställningsstöden i stället för

Arbetsförmedlingen.

12 • att subventionerade anställningar inte ska kvalificera till

a-kassa, förutom lönestöd till funktionsnedsatta.

13 • att statliga arbetsmarknadsutbildningar ska ersättas av andra

former av yrkesutbildning.

14 • att stöden som riktas till personer med funktionsnedsättning

som medför nedsatt arbetsförmåga förenklas så att man

lättare kan finna, få och behålla ett arbete.

EN INTEGRATION SOM FUNGERAR Sverige är ett land fullt av möjligheter. Men Sverige är ingen

kravlös gemenskap. Inom ramen för integrationen behöver vi

ställa betydligt tydligare krav på den som kommit till Sverige för

att bygga sig ett nytt liv här. Det gäller framför allt vikten av att

lära sig svenska språket och att göra sig anställningsbar samt

att komma i egen försörjning.

Ska vi klara integrationen, då måste vi välja arbetslinjen

framför bidragslinjen. Vi måste bryta bidragsberoende, se till att

de alltid lönar sig att arbeta samt att fler enkla jobb kan växa

fram.


5

10

15

20

25


Samtidigt är integration betydligt mer än bara ett jobb. En

viktig del av integrationen är att anpassa sig efter det svenska

samhället och de normer och värderingar som gäller här. Att

varje individ, oavsett kön eller sexuell läggning, fullt ut kan vara

en del av samhället och forma sitt eget liv är grundläggande

för vår samhällsgemenskap. Om man inte står ut med att se en

kvinna röra sig fritt i vårt samhälle, då får man stanna inne själv.

För i Sverige ska vi inte tillåta att förlegade normer baserade på

kultur eller religion hindrar någon från möjligheten att komma till

sin rätt och att leva sitt liv i frihet.

Därför behöver vi se till att information om svenska

värderingar och hur Sverige fungerar ges till alla tidigt och mer

tydligt än i dag. God förståelse och kunskap om vad som gäller

i Sverige ökar möjligheten för fler att komma in i det svenska

samhället. För att tydligare slå fast vikten av integration bör en

integrationsplikt för nyanlända införas.

Ytterst är också en stram och långsiktigt hållbar

migrationspolitik en förutsättning för en fungerande integration.

INTEGRATIONSPLIKT FÖR NYANLÄNDA

För att ytterligare slå fast vikten av integration och den enskildes

ansvar för detta ska alla nyanlända vuxna i Sverige omfattas

av integrationsplikt. Information om integrationsplikten bör ges

redan av Migrationsverket.

Följande delar ska ingå i integrationsplikten, där det ska

ställas krav på ansträngningar och aktivt deltagande. För den


5

10

15

20

25


som inte deltar bör ersättningar och bidrag sättas ned i större

utsträckning än i dag och ytterst kunna dras in.

100 TIMMARS SAMHÄLLSORIENTERING, MED SAMHÄLLSTEST

Samhällsorienteringen ska tydligt befästa att integration är

plikt i Sverige samt belysa vikten av svenska språket, eget

arbete samt de rättigheter och skyldigheter som gäller här. Det

senare innebär till exempel att alltid ta ställning för individuella

fri- och rättigheter och mot kulturella eller religiösa yttringar

som kränker dessa. Det handlar bland annat om att ta tydlig

ställning mot barnäktenskap och alla former av hedersförtryck.

Samhällsorienteringen för nyanlända bör därför ha ett mer tydligt

fokus på hbtq- samt kvinnors och barns rättigheter än i dag. För

att uppnå detta bör regler och riktlinjer för samhällsorienteringen

skärpas.

Det finns också skäl att utöka antalet timmar för att

ge större möjlighet till fördjupning samt för att tydligare visa

på att kunskap om Sverige är centralt för att integreras här.

Samhällsorienteringen bör därför utökas från dagens minst 60

timmar till minst 100 timmar. Vi kallar det 100 timmar för Sverige.

Alla nyanlända i Sverige ska ha genomgått

samhällsorientering inom ett år från att etableringen inleddes.

Uppföljningen inom samhällsorienteringen bör samtidigt öka.

Det bör därför införas en examination i samhällsorientering, ett

samhällstest. Om man inte klarar examinationen bör man helt

eller delvis göra om samhällsorienteringen och examinationen.


5

10

15

20

25


Ett uppföljnings- och fördjupningstest bör sedan göras vid

etableringstidens slut efter två alternativt tre år. Vid brister bör

individuella och extra integrationsinsatser sättas in, exempelvis

att läsa om de delar av samhällsorienteringen där brister

uppvisats alternativt genomgå hela samhällsorienteringen på

nytt.

Integrationsplikten förstärker också att

samhällsorienteringen ska vara obligatorisk på riktigt.

UTBILDNINGSPLIKT

En stor del av de nyanlända till Sverige har inte med sig en

färdig grundskoleutbildning från hemlandet. Samtidigt har vi

en skolplikt i Sverige motsvarande grundskoleutbildning. Det

är därför rimligt att ställa liknande krav på den som kommer

till Sverige senare i livet. Nyanlända vuxna som saknar

grundskoleutbildning bör därför omfattas av en utbildningsplikt.

Genom en utbildningsplikt skärps kraven på att fler ska få med

sig grundläggande och avgörande kunskaper såsom att läsa,

skriva och räkna.

ANSTRÄNGNINGAR FÖR ATT LÄRA SIG SVENSKA FÖR ATT FÅ PERMANENT UPPEHÅLLSTILLSTÅND

För att kunna få permanent uppehållstillstånd, för dem utan

jobb och egen försörjning, ska det krävas att man deltagit aktivt


5

10

15

20

25


efter bästa förmåga i etableringsinsatser och där måste alltid

undervisning i svenska ingå.

ÖKADE AKTIVITETSKRAV UNDER ETABLERINGSTIDEN SAMT I FÖRSÖRJNINGSSTÖDET

Det ska vara krav på att agera för att öka sin egen

anställningsbarhet. Aktivitetskraven under etableringstiden

samt i försörjningsstödet bör därför skärpas. Aktivitetskravet

försörjningsstödet bör också omfatta fler. Till exempel bör

det kunna tillämpas för personer som söker kompletterande

försörjningsstöd till föräldraförsäkringen, ofta nyanlända

kvinnor, genom krav på att delta i språkundervisning även under

föräldraledigheten.

FOKUS PÅ JOBB OCH SPRÅK FRÅN DAG ETT

Fortfarande väntar ett mycket stort antal människor i

Migrationsverkets mottagningssystem. I stället för att till exempel

enbart vänta på beslut om ett eventuellt uppehållstillstånd bör

Sveriges mottagningssystem präglas mer av ett integrations- och

jobbperspektiv redan från dag ett.

Direkt då man kommer till Sverige ska det ske en

kompetenskartläggning. På så sätt kan den asylsökande få

en snabb uppfattning om hur de erfarenheter och kunskaper

man har står sig på den svenska arbetsmarknaden. I dag blir

ofta kompetenskartläggning aktuellt först då den asylsökande


5

10

15

20

25


beviljats uppehållstillstånd och därmed har varit i Sverige i

många månader. Genom att snabbt få kartläggning av sina

kunskaper ökar förutsättningar för jobb såväl under som efter

asyltiden.

Det bör också ges undervisning i svenska språket från dag

ett och arbetet för att samhällsorienteringen ska genomföras

redan under asyltiden ska prioriteras. För att underlätta detta

bör Migrationsverket arbeta som i Norge där motsvarande

myndighet ställer krav på att till exempel språkundervisning

och samhällsorientering ska finnas tillhanda och genomföras på

asylboendena.

Vi vill även att Migrationsverket i större utsträckning strävar

efter långsiktig kostnadseffektivitet i asylboenden genom större

anläggningar där mer av den samhällsservice som tillhandahålls

av myndigheten kan ges. På så sätt kan de lägenheter som

Migrationsverket i dag hyr runt om i landet också frigöras för

nyanlända.

De möjligheter att arbeta som asylsökande har i dag

bör stärkas för att möjliggöra för fler att bidra på den svenska

arbetsmarknaden, också under ansökningstiden. Eventuella

hinder som finns för detta ska rivas.

Samtidigt bör även kraven på aktivitet och att göra rätt

för sig öka under ansökningstiden. Migrationsverket bör därför

kunna ställa krav på deltagande i erbjudna aktiviteter som

samhällsorientering och språkintroduktion som motprestation till

dagsersättningen.


5

10

15

20

25


FÖRBÄTTRAD SFI-UNDERVISNING

Ett av de viktigaste stegen mot att integreras i ett nytt land är att

kunna språket. Vi vet också att ett av de mest grundläggande

kraven på svensk arbetsmarknad för att få en anställning är

att den arbetssökande talar och förstår svenska. Därför spelar

sfi-undervisningen en avgörande roll för att nyanlända ska få ett

arbete och undvika att hamna i utanförskap.

Dagens utformning av sfi fungerar dock till stor del

ineffektivt. Exemplen är många på personer som gått i sfi i flera

år utan att nämnvärt ha förbättrat sina språkkunskaper

För att öka kvaliteten i utbildningen bör kommunerna

använda sig av auktorisation, att vissa krav ställs för att få

bedriva sfi-undervisning. Samtidigt bör ersättningsmodeller för

sfi i högre grad vara resultatbaserade utifrån elevernas närvaro

och prestation, i syfte att stärka kopplingen mellan ersättning

och kvalitet i utbildningen samt deltagarnas progression.

Det huvudsakliga syfte med sfi ska också vara att

förkorta vägen till arbete samtidigt som individen tar sig upp

till arbetsmarknadens kompetenskrav. Det behöver förtydligas

i lagstiftningen att det är att komma i jobb som är målet med

utbildningen.

För nyanlända med eftergymnasial utbildning bör sfi-

studier kunna kombineras med studier som möjliggör en

akademisk eller yrkesinriktad specialisering.

I många kommuner finns ett stort behov av fler sfi-lärare.

Genom att öka antalet distanskurser, se till att fler lärosäten

med lärarutbildning erbjuder sommarkurser i svenska som

andraspråk samt att göra svenska som andraspråk till en


5

10

15

20

25


obligatorisk del på lärarutbildningen kan behovet av fler sfi-

lärare mötas bättre.

Forskning visar också att det är enklare att lära sig ett nytt

språk om man kan utgå ifrån sitt modersmål. Genom att införa

modersmålsstöd och exempelvis ta till vara på kompetens hos

tidigare elever med olika modersmål kan kvaliteten i utbildningen

öka.

FÖRETAGSRÅDGIVNING FÖR UTRIKES FÖDDA

Ska fler komma i arbete krävs det att fler startar företag som

växer och kan anställa. Genom ökat företagande kan fler lämna

bidragsberoende och skapa eller få en egen försörjning.

Ett av de stora hindren för många utrikes födda handlar

om att förstå den svenska byråkratin och de svenska

myndighetskontakterna. Internationella Företagarföreningen

i Sveriges (IFS) rådgivning är en viktig del av att hjälpa drivna

människor att snabbare hitta rätt. Därför vill vi öka satsningarna

på företagsrådgivning för utrikes födda genom IFS rådgivning i

samarbete med Almi.

VÄRDIGT BOENDE

Lagen om eget boende (EBO) syftade till att betona de

asylsökandes och nyanländas eget ansvar. De förväntade

positiva effekterna av EBO är också att de asylsökande

genom att bo nära sin släkt och sina vänner ska få tillgång


5

10

15

20

25


till ett nätverk, vilket i sin tur ska underlätta integrationen

och etableringen på arbetsmarknaden. Flera utredningar

har dock kommit fram till att möjligheten till eget boende för

asylsökande borde avskaffas. Utredningarna visar att EBO

förstärkt boendesegregationen genom att de asylsökande

koncentrerades till storstäderna och ofta till redan segregerade

områden. Eftersom de asylsökande ofta riskerar att bli kvar i

dessa segregerade områden även efter att de fått uppehålls-

tillstånd antas EBO bidra till arbetslöshet och utanförskap.

Trångboddhet och frekventa flyttar är andra negativa effekter av

EBO som lyfts fram.

För att minska de negativa konsekvenserna bör det införas

krav på att det egna boendet är värdigt och acceptabelt ur ett

boendesocialt perspektiv. Dessutom behöver effekterna av EBO

under asyltiden analyseras.

FÖRLÄNG ETABLERINGSPLANEN FÖR NYANLÄNDA MED KORT UTBILDNINGSBAKGRUND

För nyanlända som har kort utbildning från hemlandet är den

tvååriga etableringstiden, det vill säga den tid som etableringen

pågår, ofta för kort. Enbart en av tre är i studier eller har ett

jobb tre månader efter att etableringen har avslutats och

enbart omkring fem procent har ett jobb utan stöd. Därför

bör etableringstiden förlängas från dagens två år till tre år för

nyanlända i åldern 28 till 54 år med kort utbildningsbakgrund,

motsvarande max grundskola i nio eller tio år. En förlängning


5

10

15

20

25


innebär att staten tar ett större ansvar för individens insatser och

försörjning. Detta underlättar i sin tur för kommunerna.

GE KOMMUNERNA MÖJLIGHET ATT TA ÖVER ANSVARET FÖR INTEGRATION AV NYANLÄNDA

I dag har Arbetsförmedlingen helhetsansvar för

etableringsinsatserna, men myndigheten har stora brister

och de resultat som visas är inte tillfredsställande. De

kommuner som vill bör därför kunna ta över ansvaret för

integrationen för nyanlända från Arbetsförmedlingen. Staten

och Arbetsförmedlingen, på sikt dess ersättare, ska ha kvar

ansvaret i de kommuner som inte vill eller har möjlighet att ta

över ansvaret för integration av nyanlända.


1 • att alla nyanlända vuxna i Sverige omfattas av en

integrationsplikt.

2 • att ersättningar och bidrag ska sättas ned och ytterst kunna

dras in för den som bryter mot integrationsplikten.

3 • att samhällsorienteringen för nyanlända utformas för att

tydligare ta ställning för individuella fri- och rättigheter och

mot kulturella eller religiösa yttringar som kränker dessa.

4 • att samhällsorienteringen för nyanlända utökas från dagens

60 timmar till 100 timmar.

5 • att ett samhällstest och uppföljningstest införs inom

samhällsorienteringen för nyanlända.


5

10

15

20

25


6 • att ansträngningar för att lära sig svenska ska krävas för

permanent uppehållstillstånd.

7 • att kraven på att nyanlända ökar sin egen anställningsbarhet

skärps.

8 • att en kompetenskartläggning av nyanlända genomförs redan

från dag ett i Sverige.

9 • att undervisning i svenska språket genomförs från dag ett

och att arbetet för att samhällsorienteringen ska genomföras

redan under asyltiden prioriteras.

10 • att Migrationsverket ställer krav på att språkundervisning och

samhällsorientering ska finnas tillhanda och genomförs på

asylboendena.

11 • att Migrationsverket i första hand ska använda asylboenden

och inte lägenheter.

12 • att aktivitetskrav ska ställas som motprestation för

dagsersättning under asyltiden.

13 • att kommunerna ställer vissa grundläggande krav på

utbildningsanordnare inom sfi och att ersättningsmodeller för

sfi i högre grad ska vara resultatbaserade utifrån elevernas

närvaro och prestation.

14 • att syftet med sfi förtydligas i skollagen så att det tydligt

framgår att det är komma i jobb som är det huvudsakliga

målet med utbildningen.

15 • att nyanlända med eftergymnasial utbildning ska kunna

kombinera sfi-studier med studier som möjliggör en

akademisk eller yrkesinriktad specialisering.

16 • att lärosäten med lärarutbildning ska erbjuda distans- och

sommarkurser i svenska som andraspråk.


5

10

15

20

25


17 • att göra svenska som andraspråk till en obligatorisk del av

lärarutbildningen.

18 • att modersmålsstöd prioriteras inom sfi-utbildningen.

19 • att införa krav på att socialtjänsten eller Migrationsverket

säkerställer att det egna boendet inom EBO är värdigt och

acceptabelt ur ett boendesocialt perspektiv.

20 • att utreda effekterna av EBO under asyltiden.

21 • att etableringsplanen för nyanlända med kort

utbildningsbakgrund förlängs till tre år.

22 • att kommunerna får möjlighet att ta över ansvaret för

integration av nyanlända.

ARBETSMARKNADSPOLITIK I BEHOV AV FÖRÄNDRINGArbetsmarknadspolitiken ska syfta till att säkra en snabb och

effektiv återgång till arbete för den som hamnar i arbetslöshet.

Rätt utformad kan en aktiv arbetsmarknadspolitik bidra till

lägre arbetslöshet och kortare arbetslöshetsperioder genom

insatser som bidrar till förbättrad sökaktivitet, rustar människor

för jobb och säkerställer en effektiv matchningsprocess mellan

arbetssökande och arbetsgivare.

I dag fungerar inte arbetsmarknadspolitiken på ett

tillfredställande sätt. Trots högkonjunktur har allt fler av de

arbetslösa svårare att få jobb. Samtidigt upplever många

arbetsgivare en arbetskraftsbrist och att de inte kan producera

på en sådan nivå de skulle kunna ha gjort.


5

10

15

20

25


Förutom att en allt större andel av de arbetslösa

står allt längre bort från arbetsmarknaden växer således

också obalanserna. För att säkerställa en effektiv

arbetsmarknadspolitik måste Arbetsförmedlingen ersättas av

andra aktörer. Samtidigt måste de arbetsmarknadspolitiska

verktygen förenklas och vässas. En väl fungerande

matchningsfunktion är nödvändig för att minska utanförskapet.

För att förbättra matchningen, öka rörligheten och

underlätta för fler att få det första jobbet behöver även

arbetsrätten reformeras.

ERSÄTT ARBETSFÖRMEDLINGEN MED EN MINDRE OCH VASSARE STATLIG AKTÖR SAMT ETABLERADE MATCHNINGSAKTÖRER

Sverige måste komma ifrån en situation där människor varit

inskrivna på Arbetsförmedlingen under mycket lång tid och

varken får insatser eller sysselsättning som ökar möjligheten till

nytt jobb. Att förpassas till passivitet leder till stora kostnader

både för individen och för samhället.

De som inte kunnat tillgodogöra sig utbildning eller

arbetsmarknadspolitiska insatser, eller som varit en del av det

offentliga matchningsuppdraget under lång tid förtjänar en

meningsfull sysselsättning.

I dag vilar ett tungt ansvar på Arbetsförmedlingen när det

kommer till att förbättra matchningen och integrationen, men

tyvärr fungerar det inte. Arbetsförmedlingen har under lång tid


5

10

15

20

25


uppvisat låga förtroendesiffror och alltför dåliga resultat. Det blir

också alltmer tydligt att styrningen inte fungerar.

Myndigheten har haft lång tid på sig att försöka vända

utvecklingen utan att lyckas. Arbetsförmedlingen ska därför

läggas ner och ersättas av en mindre och vassare statlig aktör:

Jobbcenter. Det offentliga uppdraget renodlas och inriktas på att

identifiera de arbetssökandes behov av insatser och att bedöma

arbetsförmåga.

Jobbcenter behåller myndighetsutövningen och gör en

bedömning av de arbetssökandes behov samt upphandlar och

följer upp ett begränsat antal etablerade matchningsaktörer som

redan uppvisat goda resultat.

Utöver detta kommer Jobbcenter att ha ansvar för

personer med kort utbildning som behöver insatser som

i huvudsak finns utanför arbetsmarknadspolitiken såsom

komvux/yrkesvux och sfi. Eftersom samverkan med framför allt

kommuner är central är det en fördel att ansvaret ligger hos en

sammanhållen aktör.

Väl fungerande matchningsaktörer ska ha ett

helhetsansvar för de arbetssökande som inte står längst från

arbetsmarknaden. Det innefattar att matcha ut mot arbete

och som ett led i detta, erbjuda kompetenshöjande insatser

eller arbetsmarknadspolitiska program. Matchningsaktörerna

kommer därmed att tilldelas medel för kompetenshöjande

insatser utifrån den arbetssökandes behov. Resultatbaserade

ersättningarna till aktörerna ska ge tydliga incitament till hög

kvalitet och goda resultat.


5

10

15

20

25


Det finns många väl etablerade aktörer som skulle kunna

bidra till en mer effektiv matchning, bland annat genom en ökad

specialisering. För att matcha arbetssökande till arbete är goda

och upparbetade relationer med arbetsgivarna en förutsättning

och detta finns redan i dag hos många av dessa aktörer. Genom

en ökad specialisering som fler matchningsaktörer innebär,

tillsammans med förbättrade arbetsgivarkontakter, skulle

rekryteringstiderna kunna kortas.

För att skapa förutsättningar för kontroll och därigenom

säkerställa att de tjänster som matchningsaktörerna erbjuder är

av god kvalitet ska antalet matchningsaktörer vara begränsat.

Det förhindrar dock inte att mindre aktörer också kan finnas

inom systemet som underleverantörer.

Många av de arbetslösa har stora behov av utbildning,

och behovet kommer också att öka under de närmaste åren till

följd av det stora antalet nyanlända som behöver komma in på

arbetsmarknaden. Här behöver stat och kommun hitta effektiva

vägar för samarbete. Kommunerna behöver därför få ett större

ansvar för arbetsmarknadspolitiken än vad de har i dag.

Samtidigt finns det människor som varit inskrivna vid

Arbetsförmedlingen under lång tid som varken får insatser

eller sysselsättning. Det är oacceptabelt. Därför bör en bortre

parentes för den statliga arbetsmarknadspolitiken införas och

kommunerna bör ta över huvudansvaret för personer som varit

arbetslösa under en längre tid. I nuläget bör den gränsen sättas

vid arbetslöshet längre än tre år.


5

10

15

20

25


EN MODERN ARBETSRÄTT

Moderaterna vill fortsätta att utveckla den svenska modellen,

som har tjänst Sverige väl under lång tid. Det är viktigt att

upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter,

med god trygghet för den anställde. I en allt mer globaliserad

och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, krävs

dock mer flexibilitet på svensk arbetsmarknad. Detta både

för att stärka svenska företag och svensk konkurrenskraft

men också för att öka människors jobbchanser. För att

förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler

att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och

moderniseras.

Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda

människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till

trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt

anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden.

Framför allt får unga och utrikes födda svårare att få ett första

jobb. Det finns också belägg för att anställningsskyddet har

negativa effekter på strukturomvandlingen och produktiviteten.

Behovet av trygghet och stabilitet måste därför balanseras

mot vinsterna av en dynamisk arbetsmarknad samt effektiv

strukturomvandling.

Det svenska anställningsskyddet för tillsvidareanställningar

är strikt i ett internationellt perspektiv, bland annat på grund av

omfattande anmälningsförfaranden i händelse av uppsägning,

turordningsreglerna vid arbetsbrist samt en relativt bred

definition av vad som utgör osaklig uppsägning och betydande

ersättning efter sådana uppsägningar. De fall som går till


5

10

15

20

25


domstol tenderar också enligt OECD att bli utdragna. Däremot

kan arbetsgivaren använda tidsbegränsade anställningar med få

restriktioner. Skillnaden i flexibilitet mellan tidsbegränsat och fast

anställda tillhör de största inom OECD, vilket exempelvis leder

till en ineffektivt hög personalomsättning bland de nyanställda.

Arbetsrätten behöver moderniseras för att bättre

anpassas till ett tjänstesamhälle med fler småföretag och till

en arbetsmarknad med högre trösklar. Sedan tidigare har

Moderaterna lagt förslag om att förlänga provanställningen

från sex till tolv månader för att göra det mer attraktivt att

anställa personer med mindre erfarenhet. Vi vill också se en ny

anställning, Inträdesjobb, som gör det möjligt för fler att lära sig

jobbet på jobbet.

Ytterligare förändringar behöver dock genomföras i

arbetsrätten för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt.

Turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd är relativt

ovanliga ur ett internationellt perspektiv. Turordningsreglerna

bestämmer i vilken ordning ett företag ska säga upp

anställda när det föreligger arbetsbrist. Längre anställningstid

ger företräde under förutsättning att man har tillräckliga

kvalifikationer att sköta de arbetsuppgifter som blir kvar.

Många företag upplever att turordningsreglerna utgör

ett hinder att anställa och behålla rätt kompetens. Studier

av turordningsreglerna i las ger visst stöd för att rörligheten

och produktiviteten minskar och att sjukskrivningarna

ökar. Senare studier ger också vissa belägg för generella

sysselsättningseffekter. Samtidigt vet vi att ett starkt


5

10

15

20

25


anställningsskydd försämrar möjligheterna till jobb för

marginalgrupper som unga och nyanlända.

I en situation där en allt större andel av de arbetslösa

utgörs av utsatta grupper och jobbklyftan mellan utrikes och

inrikes födda ökar är det angeläget att sänka trösklarna in på

arbetsmarknaden. För att öka rörligheten och matchningen

på arbetsmarknaden och ge fler möjlighet att få ett arbete

bör turordningsreglerna reformeras. Moderaterna förordar

turordningsregler som i högre grad är baserade på kompetens.

En turordning som i högre grad är baserad på

kompetens gör det möjligt för arbetsgivare att behålla dem

som är bäst lämpade för arbetsuppgifterna vilket stärker

företagens konkurrenskraft. Rätten till återanställning är nära

kopplad till regelverket om turordning. Vid en förändring av

turordningsreglerna bör därför även rätten till återanställning ses

över.

Även andra delar av lagen om anställningsskydd

kan utgöra ett hinder för arbetsgivaren att anställa. Om en

arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras gäller

i dag att anställningen består under hela tvistens gång. Det

innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra

anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som

får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång

tid. Det innebär en stor osäkerhet och en stor kostnad för en

arbetsgivare, som kan vara särskilt svår att bära för små företag.

En utredning som alliansregeringen tillsatte, den så kallade

Uppsägningstvist-utredningen (SOU 2012:62), föreslog därför att

anställningen ska bestå i högst ett år under en uppsägningstvist.


5

10

15

20

25


På så sätt skapas en förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i

längden främjar fler nyanställningar. Utredningen föreslog också

att skadeståndsnivåerna i tvister om uppsägning skulle sänkas

för små företag.

Vid en uppsägning på grund av arbetsbrist har en

arbetsgivare en skyldighet att omplacera arbetstagaren

om möjligt – annars kan uppsägningen ogiltigförklaras.

När en sådan tvist avgjorts i domstol kan man utgå ifrån

att arbetsgivaren i de flesta fall hunnit fylla positionen. Det

innebär att en annan person tvingas att sluta. Bestämmelsen

förstärker anställningsskyddet för vissa arbetstagare på andra

arbetstagares bekostnad, samtidigt som strukturomvandlingar

försvåras. I enlighet med utredningens förslag bör sådana

uppsägningar inte kunna ogiltigförklaras utan enbart ge

möjlighet till skadestånd.

Konfliktreglerna är ett centralt inslag i arbetsrätten och

regleras huvudsakligen i regeringsformen, mbl och i avtal. Den

svenska modellen innebär att löner och andra anställningsvillkor

i huvudsak bestäms genom kollektivavtal som tecknas med

ett löfte om arbetsfred från båda parter. När kontraktstiden går

ut vidtar nya förhandlingar som oftast kan slutföras utan att

konfliktmedel tillgrips. Men förhandlingarna förs under hot om

att stridsåtgärder kan tillgripas som sista medel.

En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter att

konfliktreglerna utformas så att det råder en balans

mellan parterna. Även om Sverige har få konfliktdagar i en

internationell jämförelse så kan även hot om stridsåtgärder få

en stor inverkan, till exempel när arbetsgivarparten är ett litet


5

10

15

20

25


företag. Liksom anställningsskyddet har den grundläggande

lagstiftningen som reglerar konflikträtten varit oförändrad under

lång tid.

Ur ett europeiskt perspektiv är de svenska reglerna

gällande sympatiåtgärder särskilt tillåtande, då det inte ställs

något krav på att åtgärden ska avse en part som kan påverka

huvudkonflikten eller är kopplad till den på något sätt. En

sympatiåtgärd är en stridsåtgärd som vidtas till stöd för en

annan part som vidtagit en lovlig stridsåtgärd. I Sverige är

det framför allt ett vapen för arbetstagarsidan. Syftet kan

vara att sätta press på arbetsgivaren i huvudkonflikten att

till exempel teckna kollektivavtal eller att påverka pågående

kollektivavtalsförhandlingar. Sympatiåtgärder kan till skillnad

från andra stridsåtgärder vidtas även då parten är bunden av

kollektivavtal. Det innebär ett undantag från den överordnade

principen om kollektivavtals fredsverkan.

Ur ett moraliskt perspektiv är det svårt att motivera

varför en part som inte har med huvudkonflikten att göra

ska drabbas. För svenska företag innebär det dessutom en

konkurrensnackdel jämfört med företag i andra länder där

sympatistrejker är förbjudna eller i vart fall starkt begränsade.

För att värna arbetsfreden och för att oskyldiga företag

och arbetstagare inte ska drabbas av en konflikt bör möjligheten

att vidta sympatiåtgärder begränsas genom införandet av en

proportionalitetsprincip.

För att stärka arbetsmarknadens funktionssätt och ge

fler människor en andra chans, vid exempelvis arbetslöshet

eller andra oförutsedda förändringar i livet, behöver också


5

10

15

20

25


förutsättningarna för omställning förbättras. Det bidrar till en

modern arbetsmarknad med större rörlighet där människor

kan yrkesväxla, men också att bygga på sin kompetens för att

få behålla sitt jobb eller avancera och göra karriär. Parterna

har tidigare förhandlat om ökade omställningsresurser, vilket

Moderaterna ställer sig positiva till.


1 • att Arbetsförmedlingen ersätts av en mindre och

vassare statlig aktör, Jobbcenter, samt av etablerade

matchningsaktörer.

2 • att etablerade matchningsaktörer får ta ett helhetsansvar för

att hjälpa arbetssökande till arbete.

3 • att kommunerna ges ett större ansvar för

arbetsmarknadspolitiken, bland annat för arbetssökande

som behöver längre utbildningsinsatser.

4 • att turordningsreglerna ändras så att turordningen i högre

grad baseras på kompetens samt att se över företrädesrätten

till återanställning.

5 • att förutsättningarna för omställning förbättras.

6 • att kostnaderna för arbetsgivare i samband med

uppsägningstvister ska minska och förutsebarheten öka i

syfte att främja nyanställningar.

7 • att möjlighet till sympatiåtgärder begränsas genom införandet

av en proportionalitetsprincip.


5

10

15

20

25


OMSTÄLLNING, KOMPETENSFÖRSÖRJNING OCH ETT LÄNGRE ARBETSLIVSverige är ett av världens mest globaliserade och

exportberoende länder. Det gör att svenska företag ständigt

befinner sig under ett hårt konkurrenstryck. En nyckel till

att klara den internationella konkurrensen är att ha en god

omställningsförmåga och här är tillgången till rätt kompetens

central.

Trots att arbetslösheten är hög upplever många

arbetsgivare att det är svårt att hitta arbetskraft. Att

matchningsproblemen på den svenska arbetsmarknaden har

ökat under senare år kan delvis förklaras av att de som är

arbetslösa i allt högre grad tillhör grupper som står längre från

arbetsmarknaden. Med ett stort antal nyanlända som behöver ta

sig in på arbetsmarknaden riskerar denna obalans att förstärkas

ytterligare. När matchningen fungerar allt sämre och företagen

får svårare att hitta rätt kompetens hämmas både jobb- och

BNP-tillväxten.

En välutbildad befolkning är central för en högre tillväxt.

Det kräver ett utbildningssystem som ger så många som

möjligt tillgång till kvalificerad utbildning. Därför behöver

den akademiska utbildningen förbättras, inträdet på

arbetsmarknaden behöver tidigareläggas efter kvalificerad

utbildning och offentligt finansierad forskning bör effektiviseras.

Samtidigt kommer tryggheten på framtidens

arbetsmarknad i högre grad avgöras av vilken kompetens

man har än hur länge man varit anställd. Den snabba


5

10

15

20

25


tekniska utvecklingen med digitalisering och automatisering

är för många en positiv kraft som skapar förutsättningar för

bättre arbetsförhållanden och ökad välfärd, men den medför

också att fler behöver fylla på med nya kunskaper. Dagens

utbildningssystem som bygger på att vi tidigt i livet skaffar oss

en utbildning som ska räcka hela livet passar inte i en snabb

föränderlig omvärld. Med ett längre arbetsliv kommer också fler

att både vilja och behöva byta yrke mitt i livet.

Sverige har redan i dag ett väl utbyggd system för

vuxenutbildning. Betydligt fler i vuxen ålder deltar i någon form

av utbildning jämfört med EU-snittet. Andelen är dock lägre

bland äldre, utrikes födda och personer med kort utbildning. Det

innebär att de som har allra störst behov av utbildning inte får

det.

Utbildningssystemet måste bli mer flexibelt och tillgängligt

och anpassat till efterfrågan hos individ och arbetsmarknad.

Både för individ och samhälle är det viktigt att det går att

uppgradera sin kompetens och att göra sig anställningsbar

under hela livet. För att fler ska våga ta steget att karriärsväxla

krävs också bättre förutsättningar att kunna studera senare i

livet.

BÄTTRE MÖJLIGHETER ATT STUDERA SENARE I LIVET

Det behöver bli enklare att skola om sig eller pröva ett nytt

jobb. Om fler ska kunna känna sig trygga med att byta arbete

eller till och med bransch även högre upp i åldrarna behöver


5

10

15

20

25


förutsättningarna för omställning förbättras. Det måste därför

vara möjligt och attraktivt för fler att studera också senare i livet.

För att öka möjligheterna att kombinera arbete och

studier bör fribeloppet, den inkomst man kan tjäna utan

att studiemedlet minskar, höjas från dagens dryga 170 000

kronor till över 200 000 kronor per kalenderår. Vi vill också att

möjligheterna till extra studieveckor för den som fyllt 40 år ska

utökas, från 40 veckor till 60 veckor, och att åldersgränsen

för studiemedel höjs till 60 år. Möjligheten till tilläggslån för

studerande över 25 år med barn bör också höjas från 3 800

kronor till 5 000 kronor per månad.

Eftersom fortbildning och kompetensutveckling ofta

behöver ske på högskola eller universitet, för den som har en

högre utbildning, behöver utbildningarnas längd, studietakt

och distributionsform vara anpassade. Redan i dag ska

högskolan och yrkeshögskolan i sin dimensionering beakta

arbetsmarknadens behov, men uppdraget har tolkats snävt.

Två studier har nyligen utvärderat hur utbildningsutbudet för

yrkesverksamma utvecklats över tid i den högre utbildningen

och båda visar på att det minskat.

Högskolan och universiteten bör därför ges ett särskilt

uppdrag att tillgodose behovet för yrkesverksamma i sitt utbud.

Det skulle kunna röra sig om ettåriga magisterprogram och

kortare kurser, fler kurser på distans, kvällstid och sommartid

samt fler kurser på kvartstid.

Inom Yrkeshögskolan behöver tillgängligheten för

yrkesverksamma också förbättras genom fler fristående kurser

samt kurser på deltid och distans.


5

10

15

20

25


Byråkratiska hinder som gör att universiteten inte kan

utveckla sitt arbete med uppdragsutbildningar bör också

undanröjas. Enskilda näringsidkare kan inte köpa utbildningar,

vilket är ett problem för till exempel sjukgymnaster, psykologer,

lantbrukare med flera. Det andra är att juridiska personer enbart

får köpa utbildning till sin egen personal. Det förhindrar till

exempel trygghetsråden att köpa utbildningar.

ETT UTBILDNINGSAVDRAG FÖR BÄTTRE OMSTÄLLNING OCH HÖJD PRODUKTIVITET

Tack vare effektiva arbetsmarknadsreformer under

alliansregeringens tid står många människor som tidigare

gömdes i utanförskap till arbetsmarknadens förfogande. Dessa

personer behöver, på samma sätt som de som just tagit steget

in till sitt första jobb, kunna bygga på sin kompetens för att öka

sin anställningsbarhet i takt med att kraven på arbetsmarknaden

ökar.

Att få möjligheten att vidareutbilda sig är också viktigt för

att kunna byta jobb och utvecklas. Ökad automatisering ställer

dessutom ytterligare krav på vidareutbildning när tidigare yrken

rationaliseras bort.

En valfrihetsreform i vuxenutbildningen skulle förbättra

utbudet av utbildningar, men fortsatt skulle inriktning

och omfattning av utbudet bestämmas av kommunen.

För att ytterligare förbättra utbudet och tillgänglighet av

kompetensförstärkande utbildning behövs ytterligare reformer.


5

10

15

20

25


Som komplement tills dagens utbildningsmöjligheter bör

därför ett utbildningsavdrag, vilket stärker möjligheterna till jobb

och höjd produktivitet, ses över.

Avdraget bör utformas för att rikta möjligheten till grupper

med låga inkomster eller där sjukskrivningstalen är höga.

En myndighet ska sätta ramarna för avdraget och

de utbildningskostnader som ger rätt till avdrag ska avse

bristyrken eller liknande vidareutbildning med mycket stor

anställningsbarhet såsom exempelvis att ta C- eller D-körkort.

På sikt skulle ett sådant avdrag bidra till att ytterligare

kompletterande yrkesutbildningar växer fram vilket i sig vore

positivt för kompetensförstärkningen av svensk arbetsmarknad.

ETT LÄNGRE ARBETSLIV

Vi lever allt längre och är allt friskare som äldre. Det är positivt

och det gör det också naturligt att jobba högre upp i åldrarna,

såväl för inkomsten det ger som för att man trivs på jobbet och

för att man känner att man fortsatt kan göra en värdefull insats.

Med en åldrande befolkning behöver vi också jobba längre för

att kunna finansiera vår gemensamma välfärd.

För att fler ska arbeta längre måste det vara lönsamt

för alla och seniora medarbetar ska känna sig välkomna

att stanna kvar på arbetsmarknaden. Trots ökad spridning i

pensioneringsålder, både uppåt och nedåt, är dock fortfarande

65-årsnormen alltför dominerande.

För att ytterligare öka drivkrafterna att stanna kvar i

arbetslivet krävs flera samverkande reformer: Det förstärkta


5

10

15

20

25


jobbskatteavdraget ska gälla redan från 64 års ålder, i stället

för från dagens 65 år. Anställningskostnaden för erfarna

medarbetare ska sänkas genom att avskaffa den särskilda skatt

på äldre anställda som regeringen infört. Rätten att kvarstå i

anställning ska utvidgas till 69 år, i första hand inom ramen för

pensionsöverenskommelsen, samtidigt som det ”fönster” för

äldre i lagen om anställningsskydd som i praktiken leder till helt

onödiga uppsägningar bör öppnas.

Det krävs också höjda åldersgränser i

ålderspensionssystemet och kringliggande transfererings-

och bidragssystem. Möjligheten att indexera denna typ av

pensionsregler i takt med en ökande livslängd och bättre

hälsotillstånd bör också övervägas. Dessutom bör vi verka för

att parterna ser över tjänste-pensionsavtalen så att dessa bättre

bidrar till ett längre arbetsliv.

För de flesta pensionärer har pensionssystemet inbyggda

drivkrafter att arbeta. Ju längre du arbetar, desto högre blir

pensionen. Att jobba extra samtidigt som man tar ut pension

lönar sig också för de flesta. Men fortfarande är drivkrafterna

svaga för personer med relativt låga pensioner.

En person som har invandrat i hög ålder och får

äldreförsörjningsstöd får till exempel enbart behålla omkring tre

procent av en extra inkomst på 10 000 kronor i månaden efter

skatt och bidrag enligt exempel från Pensionsmyndigheten.

Dessutom blir pensionen före skatt inte högre eftersom

garantipensionen räknas av krona för krona.

Möjligheten att jobba längre bör i stället omfatta så många

som möjligt. Även om många med låg pension inte har möjlighet


5

10

15

20

25


att fortsätta arbeta, till exempel på grund av att de lämnat

arbetslivet i förtid på grund av ohälsa eller för att de stått långt

ifrån arbetsmarknaden av andra skäl, så måste det löna sig för

dem som faktisk vill och kan. Av rättviseskäl bör det ekonomiska

utbytet förstärkas för den med inkomster från grundskyddet,

det vill säga garantipension, äldreförsörjningsstöd och

bostadstillägg.

Vi också verka för att parterna ser över

tjänstepensionsavtalen så att dessa bättre bidrar till ett längre

arbetsliv.

Att höja pensionsåldern stärker hållbarheten och därmed

legitimiteten i pensionssystemet på sikt. Samtidigt är det

viktigt att pensionssystemet också på kort sikt uppfattas

som tryggt och välfungerande för att behålla sin legitimitet.

Under 2016 har premiepensionssystemet haft betydande

problem där brottsmisstankar riktas mot enskilda fonder,

vilket måste åtgärdas. Samtidigt måste konsumentskyddet

stärkas i premiepensionssystemet generellt. Ett problem som

uppmärksammats är svårigheterna att överblicka det stora

antalet fonder som finns.

I dag finns det nästan 800 alternativ att välja på för

spararna. Ett annat faktum är det bristande intresset för att

göra aktiva val. Skillnaden i avkastning kan också bli stor

mellan personer som arbetat lika länge och sparat lika mycket

pengar beroende på vilka val de gjort, större än vad som kan

uppfattas som legitimt. Systemet måste därmed reformeras,

med utgångspunkt i bland annat premiepensionsutredningens

förslag.


5

10

15

20

25


Krav på historiska meriter och värderingsbara instrument

bör införas och en grundlig lämplighetsprövning bör göras av

personer med anknytning till fonden. Var sjunde år bör inaktiva

sparare ställas inför ett utvärderingsval för att minska risken att

befintliga pensionssparare under lång tid låter pensionsmedel

ligga i fonder med dålig avkastning. För att undvika oskäliga

avgifter bör också avgiftstaken ses över igen.


1 • att fribeloppet utökas till över 200 000 kronor per kalenderår.

2 • att utöka möjligheterna till extra studieveckor för den som

fyllt 40 år.

3 • att åldersgränsen för studiemedel höjs till 60 år

4 • att utöka lånemöjligheten för studielån för föräldrar som

studerar.

5 • att ge högskolan ett omställningsuppdrag som tillgodoser

utbildningsbehovet för yrkesverksamma.

6 • att tillgängligheten till Yrkeshögskolan för yrkesverksamma

förbättras genom fler fristående kurser samt kurser på deltid

och distans.

7 • att hinder som gör att universiteten inte kan utveckla sitt

arbete med uppdragsutbildningar undanröjs.

8 • att införa ett avdrag för utbildningskostnader som stärker

möjligheterna till jobb och höjer produktiviteten.

9 • att sänka anställningskostnader för erfarna medarbetare.

10 • att rätten att kvarstå i anställning enligt las utvidgas till 69 år.

11 • att höj åldersgränserna i pensionssystemet inom ramen för

pensionsgruppens arbete.


5

10

15

20

25


12 • att det ekonomiska utbytet av arbete förstärks för

pensionärer med inkomster från grundskyddet, det vill säga

garantipension, äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg.

13 • att öka kraven för att få delta på premiepensionens fondtorg.

14 • att införa obligatoriska utvärderingsval av det samlade

pensionskapitalet.

15 • att se över möjligheten att sänka avgiftstaket i

premiepensionssystemet ytterligare.


5

10

15

20

25


STÄRK SVENSKT JOBBSKAPANDE Sverige är ett fantastiskt land. Vi har skogen och stålet,

världsledande industrier samt snillen och startups. Strävan, flit

och företagande är det som bygger Sverige starkt.

Sveriges välstånd får inte tas för givet. För att Sverige

fortsatt ska vara ett av världens mest framgångsrika länder

krävs att de långsiktiga förutsättningarna för tillväxt och jobb i

Sverige förbättras. Fler behöver utbilda sig, anstränga sig och

driva företag.

Globaliseringen, internationaliseringen, digitalisering

och robotisering har gett konkurrenskraftiga svenska företag

och människor oanade möjligheter att växa och utvecklas.

Samtidigt utmanar det också våra jobb och vårt sätt att

skapa jobb. Många tidigare blomstrande orter har främst

sett globaliseringens baksidor med nedläggningar och svag

framtidstro.

Konkurrensen från andra regioner i världen hårdnar.

Och i en orolig värld där Storbritannien lämnar EU och USA

ifrågasätter sina relationer med omvärlden väntar tuffare tider för

Sverige vars jobb och välstånd är beroende av handel.

Den växande arbetskraftsbristen i Sverige och företagens

problem med kompetensförsörjning riskerar att få stora

konsekvenser för svensk tillväxt och jobbskapande. Om utbildad

arbetskraft och bostäder inte finns tillgängliga riskerar företag att

förlägga sin verksamhet i andra länder. Regeringens passivitet

vad gäller arbetsutbudsfrämjande åtgärder, utbildningspolitiken

och bostadspolitiken är oroande i ett läge då företagens behov

av kvalificerad arbetskraft kommer fortsätta att växa både på


5

10

15

20

25


kort och lång sikt. Samtidigt genomförs kraftiga skattehöjningar

på jobb och jobbskapande. Företag drivs att lämna landet.

Ska vi kunna konkurrera med kunskap i framtiden kan vi

inte heller nöja oss med att vara landet lagom i skolan. Sverige

måste våga och vilja vara bäst.

När gamla jobb försvinner och jobbskapandet hotas från

flera håll måste nya jobb växa fram. Om inte vår förmåga att

skapa nya jobb stärks riskerar Sverige att tappa plats i världen.

Sverige behöver en halv miljon nya jobb till 2025. De kommer

inte att komma av sig själva.

Svenska företag och entreprenörer behöver bättre villkor

för att klara konkurrensen och fortsätta att utvecklas. Sverige

behöver fler som vågar ta steget till entreprenörskap. De hinder

som gör att många inte vågar förverkliga sin affärsidé ska rivas.

Regelbördan för företag i Sverige är tung och regeringen

prioriterar inte arbetet med förenkling. Insatser för minskad

byråkrati, inte minst för småföretag och företag är avgörande.

Tryggheten för företagare bör stärkas och möjligheten att

komma tillbaka bör öka. Företagsskatterna ska reformeras för

att förenkla för företag att växa.

Ett viktigt verktyg för svensk industri och svenska företag

att hitta nyckelkompetens är genom internationell rekrytering.

Arbetskraftinvandring måste underlättas. Den som vill komma till

Sverige för att jobba, bidra och göra rätt för sig ska kunna göra

det.

Att jobbskapare ska vilja flytta hit, inte härifrån, borde vara

en självklarhet. Med fler entreprenörer och experter står sig

Sverige starkare i den internationella konkurrensen.


5

10

15

20

25


Det är i företagen som de flesta nya jobb skapas och

nya lösningar och innovationer växer fram. Fler arbetstillfällen

och ökad tillväxt ger finansiering till vår gemensamma välfärd.

Företagande och entreprenörskap är därför en viktig grundsten

för vårt välfärdssamhälle.

För att bryta utanförskapet, öka vår konkurrenskraft

och tillvarata digitaliseringens möjligheter måste Sveriges

företagsamhet och förmåga att skapa nya jobb – i hela landet

– stärkas. Detta gäller såväl enkla jobb som de jobb som

kräver lång utbildning och gedigen erfarenhet. Goda villkor för

företagande och företagsamhet ger bättre förutsättningar att

möta dagens samhällsproblem.

Moderaternas uppgift är att ta ansvar för att hela Sverige

ska jobba. Då måste Sverige klara att skapa en halv miljon nya

jobb under de närmaste åren.

FLER FÖRETAG SOM VÄXER OCH ANSTÄLLER

ENKLARE ATT DRIVA FÖRETAG

Som företagare i Sverige har man ett stort antal regelverk

att ta hänsyn till och en uppsjö av myndighetskontakter att

sköta. Varje missad kontakt och felaktig blankett kan få stora

konsekvenser. Handläggningstider och pappersarbete innebär

tid som inte går åt till att realisera den affärsidé som ligger till

grund för företaget.


5

10

15

20

25


Mellan 2006-2014 minskade regelkrånglet enligt

Tillväxtverket från 30 till 22 procent. De administrativa

kostnaderna för företagen sänktes med sju miljarder kronor

och närmare 600 förenklingsförslag genomfördes för att göra

vardagen lättare för företagare.

Regelbördan och administrationen är samtidigt fortsatt

ett stort såväl upplevt som dokumenterat hinder för företag

att starta och växa. Svenska företags konkurrenskraft baseras

dessutom i stor utsträckning på hur regler och byråkrati i vårt

land står sig gentemot andra länder.

Att minska regelbördan uppmuntrar därför till såväl mer

företagande som stärkt konkurrenskraft gentemot andra länder

och lägger grund för fler företag som växer, fler svenska jobb

och ökade investeringar i Sverige.

Moderaternas utgångspunkt är att regelförenklingsarbetet

bör prioriteras och genomsyra all politik. Det är ett såväl effektivt

som billigt sätt att åstadkomma förbättringar för företagare i hela

landet.

Riktlinjer för regelutformning som i likhet med de

skattepolitiska riktlinjerna säkerställer att enkelhet alltid beaktas

vid förändringar av regelverket för företag bör införas.

Länsstyrelserna bör få i uppdrag att säkerställa enhetlig

rättstillämpning i hela landet genom exempelvis rättsliga

styrdokument och fortsatt koncentration av uppgifter.

Eftersom många lagar och regler kommer från EU bör

frågan om generella regelförenklingar drivas på EU-nivå.

Regelförenklingsarbetet bör därför prioriteras av Sverige i

arbetet inom EU.


5

10

15

20

25


Hur EU-regler implementeras får också direkta följder på

Sveriges konkurrenskraft gentemot våra europeiska grannar.

Därför bör alltid miniminivåer anges inför implementering av

direktiv.

Det bör också införas krav på tydligare redovisning i

konsekvensutredningar i samband med genomförande av

EU-lagstiftning. Konsekvensutredningarna ska innehålla en

beskrivning av det för företagen minst ingripande sättet att

genomföra rättsakten. I de fall miniminivån överskrids ska

konsekvensutredningen innehålla en motivering till varför, en

beskrivning av vilka genomförandeåtgärder som föreslås och en

bedömning av vilka effekter detta får för företag. Myndigheter

bör få i uppdrag att i sin verksamhet och vid normgivning beakta

åtgärdernas påverkan på svenskt näringslivs konkurrenskraft.

Därtill vore möjligheten att se över en benchmarking mellan

länders skatter, regler och kostnader inom respektive bransch

ett viktigt verktyg för att Sverige fortsatt ska kunna ligga i

världstoppen när det gäller företagsamhet och konkurrensvillkor.

Möjligheten till en kontinuerlig jämförelse av branschspecifika

kostnader och regler i våra konkurrentländer bör ses över så

att Sverige inte förlorar konkurrenskraft och arbetstillfällen. En

kontinuerlig översyn och utvärdering av befintlig lagstiftning

för att säkerställa att denna är tidsenlig och ändamålsenlig bör

också övervägas.

Varje år lämnar svenska företag in cirka 90 miljoner

blanketter till 70 myndigheter. Det tar tid och kraft från

kärnverksamheten. Kontakterna bör effektiviseras så att

bördan minskar hos företagaren. En möjlighet till enhetligt


5

10

15

20

25


uppgiftslämnande, en dörr in, bör därför realiseras. Krav bör

också ställas på att alla myndigheter och kommuner sätter en

tydlig tidsgräns för handläggningstider av olika ärenden.

Vidare bör det bli enklare att växa och anställa genom att

så kallade mikroföretag undantas från en del administration så

att de kan fokusera mer på kärnverksamheten. Exempelvis kan

reglerna för moms-redovisning ses över.

Regeringen har flyttat regelrådet från en självständig

organisation till Tillväxtverket. Denna organisatoriska lösning

bör utvärderas efter tre år. Fram till dess måste Regelrådet få

tillräckliga, oberoende och egna resurser inom Tillväxtverket för

att kunna utveckla och kvalitetssäkra sin granskningsfunktion.

Dessutom bör Regelrådets mandat breddas så att rådet i sina

yttranden beaktar samtliga konsekvenser av regelgivning för

företag, inte enbart företagens administrativa kostnader.

Det måste också bli enklare för fler att våra ta steget till att

bli entreprenör. Därför vill vi förlänga rätten till tjänstledighet för

att starta företag, från sex månader till minst ett år.

MER LÖNSAMT ATT DRIVA FÖRETAG

För att uppmuntra fler att bygga upp växande företag behöver

det bli mer lönsamt att driva företag. Företagsskatterna

ska reformeras för att förenkla för företag att växa och öka

likabehandlingen av olika typer av kapital. Bolagsskatten

bör sänkas för att öka de privata investeringarna. För att få

fler högkvalificerade jobb vill vi sänka marginalskatterna,


5

10

15

20

25


göra reglerna för personaloptioner och expertskatt mer

konkurrenskraftiga och underlätta för arbetskraftsinvandring.

Bakgrunden till 3:12-reglerna är att förvärvsinkomster

beskattas enligt en progressiv skatteskala medan

kapitalinkomster beskattas med en proportionell skatt.

Skillnaden i skatteuttag ger en spänning mellan inkomstslagen.

Detta fordrar särskilda regler för att motverka att personer med

höga arbetsinkomster fullt ut tar ut dessa som lägre beskattad

utdelning. Utredningen Översyn av skattereglerna för delägare i

fåmansföretag (SOU 2016:75) tillsattes av alliansregeringen för

att säkerställa att avyttringar av kvalificerade andelar i möjligaste

mån beskattas likformigt oberoende av om avyttring sker inom

eller utom närståendekretsen. Detta förslag bör genomföras.

Moderaterna ska också arbeta för att fortsätta förenkla

3:12-reglerna, särskilt för växande företag med få anställda.

Detta kan ske till exempel genom att se över skattesatserna eller

om förenklingsregeln skulle kunna tillämpas av fler företag.

Det är nödvändigt att öka likabehandling i beskattning

av olika typer av kapital. Variationen i beskattning av olika

typer av kapital gör att vissa investeringar blir mer fördelaktiga

än andra.Detta snedvrider kapitaltillgången och leder till att

investeringar styrs av skattenivåer snarare än enbart risk och

förväntad avkastning. Detta drabbar särskilt mer riskfyllda

placeringar, till exempel i nya snabbväxande bolag. En ökad

likabehandling skulle ge en mer effektiv kapitalallokering och

gynna investeringar i entreprenördrivna bolag.

Förutsättningar för långsiktigt ägande behöver förbättras.

Detta då andelen långsiktigt och aktivt ägande i Sverige har


5

10

15

20

25


minskat över tid, vilket riskerar att försvaga ägarstyrningen.

Skattereglerna bör ses över i syfte att förbättra förutsättningar

för långsiktigt ägande. Inom ramen för detta bör det undersökas

hur andra länder använder skattesystemet för att gynna

långsiktigt ägande.

För en liten öppen ekonomi som den svenska krävs att

villkoren för att göra investeringar i Sverige är goda. Inom

forskningen råder enighet om att hög bolagsskatt leder till färre

investeringar. Detta eftersom företagens avkastningskrav sätts

internationellt. Högre bolagsskatt leder till att avkastningen

på en investering sjunker och färre investeringar blir därmed

lönsamma, vilket gör att färre investeringar genomförs.

Dessutom talar mycket för att det i slutändan är de anställda

som bär kostnaden av bolagsskatten eftersom den övervältras

på lönerna. När ekonomin tillåter och det finns statsfinansiellt

utrymme bör bolagsskatten sänkas för att uppmuntra till

investeringar och stärka förutsättningarna för svensk tillväxt och

högre löner.

Dagens skattesystem gynnar också lån framför eget

kapital, genom våra regler om ränteavdrag. Det leder till att

företag belånar sig mer än de annars skulle ha gjort vilket

ökar sårbarheten i ekonomin. Dessutom riskerar innovativa,

nystartade bolag med hög risk att missgynnas, eftersom de

många gånger är utelämnade till att finansiera sig med eget

kapital. För att minska denna spänning bör likabehandlingen öka

mellan lånat respektive eget kapital när det gäller bolagsskatten.

Det bör också vara möjligt för mindre företag att välja

mellan en schablonbeskattning av omsättningen eller att


5

10

15

20

25


beskattas utifrån dagens regelverk. En sådan möjlighet

skulle erbjuda en välkommen lättnad för företagen vad gäller

administration av komplicerade skatteregler. Fokus kan i

stället under företagets första år läggas på att växa och att

verksamheten ska bli lönsam.

MINDRE RISK ATT DRIVA FÖRETAG

Parallellt med skattetrycket är det viktigt att titta på andra delar

som försvårar ett enkelt företagande. Nivån på risken som det

innebär för en individ att driva företag är också en viktig del i

de drivkrafter eller hinder som finns för att starta ett företag.

Denna risk kan handla om tillgång till sociala skyddsnät, eller

om regler för rekonstruktion. Risken måste vara på en sådan

nivå att människor vågar ta steget från en trygg anställning till

företagande.

Det kan ta flera år att bygga upp lönsamheten i ett

nystartat företag. Ett förlängt uppbyggnadsskede för nya

företagare att få sin a-kassa och sjukpenning beräknad på

tidigare förvärvsinkomster, från två till tre år, kan motivera

företagare att våga ta steget från anställning till att driva

företag. En sådan reform möjliggör också för de nya

företagarna att fortsätta att driva företaget ett år längre utan

att förlora möjligheten att få sin arbetslöshetsersättning eller

sjukpenninggrundande inkomst (SGI) beräknad på alternativa

inkomster.

Företagare som driver verksamhet i aktiebolagsform

ska också omfattas av regler som ger trygghet under ett


5

10

15

20

25


uppbyggnadsskede. SGI:n ska kunna fastställas på samma sätt

som för grupper som omfattas av SGI-skydd. Det innebär att

SGI:n kan fastställas utifrån de förhållanden som rådde innan

företaget startade. Den som hade inkomst från anställning innan

företaget startades kan därmed få sin ersättning baserad på

denna anställning.

Dagens regler om personligt betalningsansvar för

företrädare för aktiebolag kan verka avskräckande på

människors vilja att starta och driva företag. Som regel blir

företrädare för ett aktiebolag inte personligen ansvariga

för skulder i bolaget. Personligt betalningsansvar kan dock

uppstå för bolagets styrelseledamöter i särskilda fall. När

det gäller skatter och avgifter till det allmänna finns regler

om personligt betalningsansvar, så kallat företrädaransvar, i

skatteförfarandelagen. För företrädaransvar krävs att skatt

inte betalats av uppsåt eller grov oaktsamhet. Kunskapen om

reglerna om företrädaransvar är bristfällig och reglerna har

dessutom kommit att tillämpas mycket strängt. I realiteten

ådöms företrädaransvar om företrädaren inte senast på

förfallodagen för skatten eller avgiften har påbörjat avveckling av

verksamheten genom att exempelvis ansöka om konkurs eller

företagsrekonstruktion.

Detta kan få stora oväntade konsekvenser i den privata

ekonomin hos styrelseledamöter i små företag. Det riskerar

också att inverka negativt på möjligheterna att rekrytera

styrelseledamöter. Motsvarande regler finns inte i våra

grannländer och det borde vara möjligt att se över dem också i

Sverige.


5

10

15

20

25


Lagstiftningen kring företagsrekonstruktion är viktig för att

fler företag ska få en möjlighet till en andra chans. Ett företag

som långsiktigt bedöms ha överlevnadsförmåga, men som

mer eller mindre tillfälligt har hamnat i betalningssvårigheter,

ska kunna rekonstrueras i stället för att försättas i konkurs.

Företagsrekonstruktion är därför ett sätt att minska risken

för att misslyckande, men möjligheten används i liten

utsträckning. För att fler krisande företag ska använda sig av

företagsrekonstruktion och att antalet lyckade rekonstruktioner

ska öka behöver borgenärerna ha förtroende för institutet.

Genom reformer i enlighet med förslagen i Entreprenörskap i

det tjugoförsta århundradet (SOU 2016:72), som tar hänsyn

till borgenärernas intressen och som borgenärerna känner sig

trygga med, bör även företagens möjlighet till krediter och

tillväxt förbättras.

TILLGÅNG TILL KAPITAL OCH KOMPETENS

För att få ett dynamiskt näringsliv måste mindre, snabbväxande

företag kunna konkurrera om samma arbetskraft som större och

mer etablerade företag. Snabbväxande företag har dock sällan

möjlighet att erbjuda marknadsmässiga löner till nyckelpersoner,

även när den långsiktiga potentialen är stor.

För att underlätta för mindre, snabbväxande företags

rekrytering av kompetent arbetskraft vill vi därför göra det

enklare och mer konkurrenskraftigt att erbjuda anställda

incitamentsprogram och delägarskap. För att stärka svenska

företags kompetensförsörjning bör ett nytt regelverk för


5

10

15

20

25


kvalificerade personaloptioner införas. Alla företag upp till 250

anställda och en nettoomsättning eller balansomslutning på 350

miljoner kronor ska omfattas.

På sikt behöver reglerna omfatta ännu fler företag.

Därför vill vi tillsätta en utredning som ser över hur reglerna för

personaloptioner kan göras mer generösa och omfatta större

bolag med beaktande av EU:s statsstödsregler och risken för

skatteläckage.

För att skapa långsiktiga förutsättningar för tillväxt och

jobbskapande behöver drivkrafterna för entreprenörskap hela

tiden förbättras. Genom att mer offentligt riskkapital riktas om

mot tidiga faser kan trösklarna för att starta företag minska.

I dag utgör det statliga riskkapitalet drygt 10 miljarder

kronor. En granskning av Riksrevisionen visar att detta är

mer inriktat mot senare skeden än vad som skulle anses som

önskvärt. Det offentliga riskkapitalet bör i större utsträckning

riktas till fond-i-fond lösningar tillsammans med privat

riskkapital, för att öka riskkapitalet i tidiga faser.

Det finns också en mängd andra företagsstöd, exempelvis

lånegarantier samt stöd till forskning och utveckling med mera.

Dock finns ett antal brister i systemet för företagsstöden.

Samordningen är svag, stöden är uppdelade på många

myndigheter som ofta arbetar mot samma målgrupper och

målet med stöden är ofta oklara. För att stöden ska vara

motiverade krävs också att det går att bedöma effekterna av

dem bättre än i dag.


5

10

15

20

25


De olika företagsstöden bör därför renodlas, förtydligas

och utvärderas. Stöden ska utvärderas utifrån samhällsnytta och

stöd som inte bidrar till samhällsnytta ska avvecklas.

Stödgivande myndigheter bör därför formulera mål för

sina program som är tydligt definierade, avgränsade och

uppföljningsbara. De bör vidare planera utvärderingar av

program redan i samband med planerna för programmen.

Tillväxtanalys ska göras till utvärderingsmyndighet. Eftersom

resurserna ska användas effektivt bör stödens effekt även

prövas mot den beräknade effekten av andra åtgärder med

motsvarande syfte såsom sänkta ägarskatter och sänkt

bolagsskatt.

ÖKADE MÖJLIGHETER FÖR FÖRETAG

I dag upphandlas det årligen varor och tjänster i Sverige

för mellan 800-1 000 miljarder kronor. Tydliga uppgifter och

tillförlitlig statistik saknas dock på området. Större transparens

och tydlighet kring vad som verkligen köps in under ett år

av myndigheter, regioner, landsting och kommuner är därför

befogat.

Alla som kan och vill har möjlighet att delta i offentliga

upphandlingar för att sälja kvalitativa varor och tjänster såväl

inom landet som internationellt. Offentlig sektor tjänar på att

en mångfald av leverantörer vill vara med och lämna anbud.

Det gäller oavsett företagets storlek, antal anställda eller

kollektivavtal. Genom en fungerande konkurrens kan kvaliteten

öka samtidigt som priserna hålls nere på viktiga välfärdstjänster.


5

10

15

20

25


Kvalitet kombinerat med hushållning av våra gemensamma

resurser bör vara en av offentlig sektors högsta prioriteringar.

För ett litet och handelsberoende land utgör nya

möjligheter till export såväl ökade skatteintäkter som fler

företag och jobb. För att detta ska kunna bli verklighet behöver

svenska företag vara duktiga på att lägga anbud och vinna dem

även internationellt. På så sätt kan svenska företag nå fler och

bredare marknader och öka sina verksamheter.

I dag vittnar många företag om att det är svårt att delta i

upphandlingar. Det är svårbegriplig och otillgänglig materia som

ska tillgodogöras och besvaras på med korta svarstider. Det

riskerar att drabba såväl köpare som säljare i onödan.

Genom att det offentliga många gånger gör stora affärer

via Sveriges kommuner och landsting (SKL) eller genom att

ställa krav på erfarenheter av att ha levererat ett antal liknande

affärer alternativt att kunna leverera stora affärer begränsas

kapaciteten till att handla om ett fåtal företag. Det gör att det

offentliga också bidrar till försämrad konkurrens på marknaden

med oligopol- eller monopolliknande situationer som resultat.

Det riskerar att fördyra tjänster och produkter för medborgarna.

Det offentliga missar också kunskap inom nya, innovativa

företag med nya företagsidéer.

Krav vid offentlig upphandling bör därför genomsyras mer

av enkla, tydliga och likvärdiga villkor oavsett företagens storlek.

Här spelar inte minst Upphandlingsmyndighetens rådgivning en

viktig roll.

De kreativa näringarna växer allt snabbare i Sverige. Det

handlar exempelvis om dataspel, design, film, fotografi, konst,


5

10

15

20

25


bokförlag, medier, musik och reklam. Dessa kreativa näringar

utgör framtidssektorer som spås växa ytterligare de kommande

åren.

Piratkopiering och olovlig spridning av

upphovsrättsskyddade verk påverkar upphovsmän och de

kreativa näringarna negativt och innebär stora förluster för

upphovsmännen.

För att behålla företagande och investeringar behöver

Sverige som en del av ett bra företagsklimat erbjuda ett starkt

skydd för immateriella rättigheter.

Moderaterna värnar en stark upphovsrätt präglad av

rättssäkerhet och förutsägbarhet. Den som gör fel ska straffas

och den som inte gör det ska tryggt kunna konsumera varor och

information.

Regleringen bör i så stor utsträckning som möjligt

sakna gråzoner. Den som kopierar eller tillgängliggör

upphovsrättsskyddat material för egen vinning ska kunna hållas

straffrättsligt och civilrättsligt ansvarig.

Ett grovt upphovsrättsbrott bör införas i lagstiftningen för

att skärpa straffen för de allvarligaste fallen av systematiska

upphovsrättsbrott. Samhället bör kunna markera tydligare

mot de som systematiskt kränker immateriell äganderätt och

i ekonomiskt syfte tillgängliggör eller kopierar andras verk.

Brottet bör ta sikte på de allvarligaste fallen av systematiska

upphovsrättsbrott och straffen bör motsvara straffen för grov

stöld, det vill säga fängelse i lägst sex månader och högst sex

år.


5

10

15

20

25


Förekomsten av hemsidor som olovligen tillgängliggör

upphovsrättsskyddat material genom så kallad strömning eller

visning av exempelvis bilder och böcker behöver begränsas.

Den som olovligen tillgängliggör materialet begår ofta ett brott

redan i dag. En förutsättning är dock att hemsidan har en svensk

anknytning genom att den exempelvis riktar sig till en svensk

kundkrets, är på svenska eller tar emot betalning med svensk

valuta. Brott mot svensk upphovsrätt ska straffa sig oavsett

om förövaren har sin verksamhet i Sverige eller utomlands. Det

bör därför utredas huruvida lagstiftningen behöver förtydligas

eller om ytterligare internationella samarbeten behövs för att

säkerställa svenska upphovsmäns intressen.

Sammantaget kan dessa åtgärder minska den brottslighet

som tjänar pengar på att olovligen sprida upphovsrättsskyddat

material.

Möjligheten till starka patent är en viktig byggsten för

företagsamhet och entreprenörskap. Att få ett skydd för en

innovation eller för resultatet av ett utvecklingsarbete är en

avgörande möjlighet för att företag ska kunna ta produkten och

tjänsten vidare och kommersialisera den. Betydelsen av att den

som konstruerat eller utvecklat något också kan få ett starkt

skydd för sin produkt ska inte underskattas.

Det bör utredas i vilken omfattning svenska patent blir

föremål för intrång i andra länder. Vidare bör villkoren ses

över för att åklagare ska kunna väcka straffrättsligt åtal för

patentintrång. Även tider och kostnader i civilrättsliga mål om

patent behöver ses över, där exempelvis den tyska modellen

kan övervägas, för att hålla nere processkostnader och därmed


5

10

15

20

25


stärka den enskilda rättighetsinnehavaren i förhållande till

kapitalstarka företag som begår patentintrång.

Utöver de patenträttsliga åtgärderna bör ett nionde

innovationskontor riktat mot aktörer utanför akademin

övervägas.


1 • att regelförenklingsarbetet för företag prioriteras och

genomsyrar all politik.

2 • att införa riktlinjer för enkelhet vid utveckling av nya regler för

företag.

3 • att länsstyrelserna får i uppdrag att säkerställa enhetlig

rättstillämpning i hela landet genom rättsliga styrdokument

och fortsatt koncentration av uppgifter.

4 • att prioritera regelförenklingsarbete på EU-nivå.

5 • att utvärdera minimikrav för nya EU-regelverk och risker med

så kallad gold plating.

6 • att tydligare konsekvensutredningar redovisas i samband

med genomförande av EU-lagstiftning.

7 • att göra en benchmarking mellan länders skatter, regler och

kostnader inom respektive bransch för att Sverige fortsatt

ska kunna ligga i världstoppen när det gäller företagsamhet

och konkurrensvillkor.

8 • att kontinuerligt se över befintlig lagstiftning för att säkerställa

att denna är tidsenlig och ändamålsenlig.

9 • att utveckla ”en dörr in” för företagens uppgiftslämnande.

10 • att alla myndigheter och kommuner sätter en tydlig tidsgräns

för handläggningstider av olika ärenden.


5

10

15

20

25


11 • att så kallade mikroföretag undantas från en del

administration.

12 • att stärka Regelrådets ställning.

13 • att rätten till tjänstledighet för att starta företag förlängs till

minst ett år.

14 • att förenkla 3:12-reglerna.

15 • att öka likabehandling i beskattning av olika typer av kapital.

16 • att se över skattereglerna i syfte att förbättra

förutsättningarna för långsiktigt ägande.

17 • att bolagsskatten sänks när ekonomin tillåter.

18 • att likabehandling av lånat respektive eget kapital ökar när

det gäller bolagsskatten.

19 • att det ska vara möjligt för mindre företag att välja mellan

en schablonbeskattning av omsättningen eller att beskattas

utifrån dagens regelverk.

20 • att förlänga uppbyggnadsskedet för nya företagare genom

att förlänga möjligheten att få sin a-kassa beräknad på

tidigare förvärvsinkomster från två till tre år.

21 • att utvidga reglerna för uppbyggnadsperiod till att omfatta

aktiebolag.

22 • att utreda det skatterättsliga företrädaransvaret.

23 • att reformera rekonstruktionslagstiftningen.

24 • att införa konkurrenskraftiga kvalificerade personaloptioner

och utreda möjligheten att utvidga reglerna.

25 • att det statliga riskkapitalet i större utsträckning ska

användas i fond-i-fond lösningar tillsammans med privat

riskkapital för att öka det privata riskkapitalet i tidiga faser.


5

10

15

20

25


26 • att de olika företagsstöden ska renodlas, förtydligas och

effektutvärderas.

27 • att företagsstödgivande myndigheter formulerar mål för

sina program som är tydligt definierade, avgränsade och

uppföljningsbara.

28 • att krav vid offentlig upphandling bör genomsyras av enkla,

tydliga och likvärdiga villkor, oavsett storlek på företagen.

29 • att införa ett grovt upphovsrättsbrott i lagstiftningen för att

skräpa straffen för de allvarligaste fallen av systematiska

upphovsrättsbrott.

30 • att brott mot svensk upphovsrätt ska straffa sig oavsett om

förövaren har sin verksamhet i Sverige eller utomlands.

31 • att utreda huruvida den som gör reklam hos eller

förmedlar betalningar för den som olovligen tillgängliggör

upphovsrättsskyddat material ska omfattas av straffansvar

för medverkan till upphovsrättsbrott.

32 • att utreda i vilken omfattning svenska patent blir föremål för

intrång i andra länder.

33 • att se över villkoren för att åklagare ska kunna väcka

straffrättsligt åtal för patentintrång.

34 • att tider och kostnader i civilrättsliga mål om patent ses över

för att hålla nere processkostnader, och därmed stärka den

enskilda rättighetsinnehavaren i förhållande till kapitalstarka

företag som begår patentintrång.


5

10

15

20

25


ARBETSKRAFTSINVANDRING OCH TALANGREKRYTERING Kompetensförsörjning är en av de mest kritiska frågorna för

näringslivet. För att möta behoven finns inte all nödvändig

kompetens i Sverige, utan företag behöver även rekrytera

människor från andra länder. Det är även klokt att universitet,

företag och andra rekryterar duktiga, talanger internationellt.

Utvecklingen i världen går mot en allt större grad av tävlan

länder och områden emellan om de skickligaste personerna. För

att Sverige ska kunna hävda sig och attrahera duktiga personer

behövs bra, enkla och rättssäkra villkor.

Även om det svenska regelverket för arbetskraftsinvandring

är generöst i förhållande till andra länder finns det ett antal

regleringar som orsakar problem och får orimliga konsekvenser

för den enskilde. Marginella skillnader mellan den egna och den

kollektivavtalsenliga lönen eller detaljer kring hur den anställde

fick jobbet har blivit avgörande för rätten till uppehållstillstånd.

Bedömningarna är skadliga för ekonomin och undergräver

förtroendet för politiken. Dessutom tar det i dagsläget alldeles

för lång tid att få sin ansökan prövad.

Samtidigt förekommer det missbruk av regelverket i

form av dåliga villkor, falska anställningar och handel med

anställningsavtal, oftast i samband med mindre kvalificerade

jobb. Regelverket om arbetskraftsinvandring måste därför också

skärpas för att motverka alla former av missbruk.


5

10

15

20

25


MODERNISERA REGELVERKET

Det finns ett antal krav för att arbetskraftsinvandrare ska få

arbetstillstånd i Sverige. Bland annat handlar det om att tjänsten

som personen är anställd för ska vara utannonserad via Eures,

The European Job Mobility Portal, i minst tio dagar vid varje

nyrekrytering av en tredjelandsmedborgare. Detta har sin grund

i att EU-medborgare ska ha företräde till arbeten på svensk

arbetsmarknad framför medborgare från länder utanför EU. Det

finns dock inget krav på att tredjelandsmedborgare ska hitta

jobbet via en annons i Eures, inte heller ställer EU krav på att

just Eures används i den svenska lagstiftningen. Orättvisan i

tillämpningen av regeln tydliggörs när en tredjelandsmedborgare

utvisas på grund av att den aktuella tjänsten inte utlysts i Eures

utan via andra motsvarande kanaler som inte fanns när lagen

stiftades. Genom att förändra lydelsen i lagen till ett allmänt

krav på att utannonseringen ska vara synlig för EU-medborgare

skulle lagen bli mer anpassad efter dagens arbetsmarknad.

Ytterligare ett krav för att få arbetstillstånd i Sverige är att

den sökande ska kunna försörja sig genom den tjänst som söks.

Syftet är framför allt att den som får arbetstillstånd inte ska vara

beroende av försörjningsstöd. Lönen ska därför vara högre än

13 000 kronor i månaden, vilket är den gräns Migrationsverket

har satt upp utifrån lagens förarbeten. Om lönen, om så även

för en enda månad, skulle vara lägre än försörjningskravet

leder det till utvisning. Till exempel har det drabbat personer

som tillfälligt gått ner i arbetstid för att lära sig svenska.

Försörjningskravet är alltför stelbent utformat och borde ersättas

med ett krav på att personen under sin tid i Sverige inte ska


5

10

15

20

25


behöva försörjningsstöd eller annat stöd för att klara ett skäligt

uppehälle.

Vidare ska villkoren för den aktuella tjänsten vara

kollektivavtalsenliga. Att använda kollektivavtal som grund

för rättsliga bedömningar har fått kritik från bland andra

Advokatsamfundet. Då kollektivavtal inte går att kontrollera

på ett säkert sätt förespråkade Advokatsamfundet i stället

att det ska vara allmänna riktlinjer för vad som kan anses

som marknadsmässiga villkor på svensk arbetsmarknad som

lagstiftningen ska utgå ifrån. Kollektivavtalsenliga villkor innebär

exempelvis att lönen som minimum ska motsvara lägstalönen

och att försäkringar ska överensstämma med kollektivavtalet.

Som det ser ut i dag utvisas personer vars inkomst är

marginellt under lägstalönen eller för att arbetsgivaren inte har

tecknat rätt försäkring. Rimligare vore att lagstiftningen tog

fasta på den faktiska lönestatistiken och krävde att den som

arbetskraftsinvandrar inte ska tjäna mindre än till exempel den

lägst avlönade decilen.

Det är ett växande problem att eftertraktad arbetskraft

utvisas ur Sverige endast på grund av mindre fel som inte

sällan begåtts långt tillbaka i tiden. Detta drabbar inte bara

den enskilde mycket negativt utan försämrar också Sveriges

förutsättningar som tillväxtnation. Lagstiftningen bör därför

kompletteras med en regel om att helhetsbedömningar ska

göras vid omprövning av arbetstillstånd. Mindre fel som kan

rättas till ska inte regelmässigt behöva leda till att arbetstagaren

utvisas ur landet.


5

10

15

20

25


30-DAGARSGARANTI PÅ HANDLÄGGNINGSTIDEN VID ARBETSKRAFTSINVANDRING

Ytterligare ett problem kopplat till arbetskraftsinvandring är

långa väntetider för att få sin ansökan om arbetstillstånd prövad.

Handläggningstiderna för arbetstillstånd bör därför kortas

och möjligheterna till digital hantering utökas. En 30-dagars-

garanti hos Migrationsverket vid komplett ansökan bör införas.

Kravet på kort handläggningstid bör skrivas in som ett särskilt

uppdrag i regleringsbrevet för Migrationsverket. En del av

förvaltningsanslaget till Migrationsverket bör också öronmärkas

för handläggning av ansökningar om arbetstillstånd, för att på

så sätt undvika att dessa ärenden trängs undan av exempelvis

asylärenden.

UNDERLÄTTA YTTERLIGARE FÖR KVALIFICERAD ARBETSKRAFT

Ett viktigt verktyg för svensk industri och svenska företag att

hitta nyckelkompetens är genom internationell rekrytering.

Regelverket och handläggningsprocessen för särskilt prioriterad

och kvalificerad kompetens bör ses över och utvecklas, med

inspiration från Kanadas och Australiens poängsystem. En ”one-

stop-shop” för högkvalificerad arbetskraft bör också införas

för underlätta kontakten med myndigheter. Det handlar om en

kontaktyta för högkvalificerad arbetskraft gentemot myndigheter

som Skatteverket, Försäkringskassan, Migrationsverket med

flera.


5

10

15

20

25


I dag är det heller inte möjligt att få visum för att söka

arbete i Sverige. Av naturliga skäl är det svårt att ordna

ett jobberbjudande från ett annat land. När det gäller

högkvalificerad arbetskraft ligger det i Sveriges intresse att

underlätta inresan i Sverige. Särskilda visum för högkvalificerad

arbetskraft som vill etablera sig i Sverige bör därför inrättas.

Även de nya reglerna för uppehållstillstånd och

arbetstillstånd för utomeuropeiska studenter, forskare och deras

medföljande från 2014 bör utvärderas. Om det behövs bör

ytterligare åtgärder övervägas för att fler ska utnyttja möjligheten

att stanna och arbeta i Sverige.

REFORMERA EXPERTSKATTEN

För att kunna attrahera utländska forskare men även andra

nyckelpersoner till svenskt arbetsliv har Sverige i likhet med

flera andra länder infört en särskild skattelättnad, den så

kallade expertskatten. Kriterierna för skatten varierar stort i olika

länder och utvärderingar som gjorts visar att detta också får

effekt på antalet rekryteringar. För att ytterligare förbättra den

svenska expertskatten bör den förlängas från tre till fyra år och

inkomstgränsen för förenklad hantering bör sänkas.

UNDERLÄTTA FÖR DEN SOM VILL STARTA FÖRETAG OCH INVESTERA I SVERIGE

Sverige behöver också underlätta för den som vill starta företag

och investera här. Det finns i dag möjlighet för människor


5

10

15

20

25


från andra länder att få uppehållstillstånd i Sverige för att

starta företag. Samtidigt ska en mängd villkor vara uppfyllda

redan innan inresa. Det handlar bland annat om erfarenhet av

företagande och den aktuella branschen, medel för försörjning

de första två åren i Sverige, en trovärdig budget, tillräckligt

kapital och ett befintligt kontaktnät i Sverige. Migrationsverket

gör en företagsekonomisk bedömning av ansökan. Villkoren

kontrolleras även efter ett respektive två år i Sverige. Därefter

kan permanent uppehållstillstånd beviljas.

Dagens regelverk bygger på en märklig syn på

företagande. Det är till exempel svårt att på förhand veta om ett

företag kommer att lyckas eller inte. Risktagande är en del av

entreprenörskap. Naturligtvis är det också svårt att etablera ett

nätverk i Sverige utan att befinna sig i landet. Kravet på tidigare

erfarenhet av branschen ter sig också onödigt strikt. Många

länder har mer tillåtande regelverk än Sverige. Investerare bör få

möjlighet att pröva sin affärsidé på plats i landet. Verksamheten

ska därefter följas upp efter några år och om vissa villkor är

uppfyllda ska uppehållstillståndet förlängas.

Förenklingar av visumreglerna bör också övervägas för den

som vill starta företag. Särskilda visum-kategorier bör införas

för start-ups och investerare. Reglerna bör vara tydliga, högt

ställda och uppföljningen ska vara ordentlig. Krav bör ställas på

såväl storleken på investeringen som de arbets-tillfällen som

skapas. Investeringsvisumet bör vara begränsat till exempelvis

24 månader och även inkludera möjlighet till arbetstillstånd för

medföljande partner och uppehållstillstånd för medföljande

barn.


5

10

15

20

25


KRAFTTAG MOT MISSBRUK AV REGELVERKET

Arbetskraftsinvandring från länder utanför EU har bidragit till

bättre kompetensförsörjning och ökade möjligheter för företag

att växa och anställa. Samtidigt förekommer dåliga villkor,

falska anställningar och handel med anställningsavtal, oftast i

samband med mindre kvalificerade jobb. Det är oacceptabelt.

Nolltolerans mot missbruk av reglerna för

arbetskraftsinvandring ska gälla. Oseriösa arbetsgivare, fusk och

utnyttjande av andra människor måste stoppas.

För att motverka missbruk av arbetstillstånd behövs nya

insatser. Direktåtkomst bör införas för Migrationsverket till vissa

uppgifter hos bland annat Skatteverket. Genom direktåtkomst

till uppgifter om till exempel antal anställda i verksamheten,

omsättning, resultat, inbetalda skatter och avgifter kan

Migrationsverket kontrollera att regelverken efterlevs på ett mer

effektivt sätt.

Det bör också införas ett helt nytt brott:

arbetskraftsmissbruk. Inom ramen för det nya brottet ska

straffen för befintliga straffbelagda handlingar skärpas. Dagens

straffnivåer är otillräckliga. I den nya brottsrubriceringen

ska handlingar på området som i dag är straffbelagda ingå,

såsom att lämna oriktiga uppgifter till Migrationsverket i

ansökningsprocessen. Vi är även beredda att ytterligare utöka

det straffrättsliga området. Det kan till exempel handla om att

en arbetsgivare som inte uppfyller de anställningsvillkor som

legat till grund för beslutet om arbetstillstånd ska kunna straffas.


5

10

15

20

25


Vi vill även se hur andra sanktioner såsom näringsförbud eller

företagsbot kan användas i ökad utsträckning.


1 • att förändra kravet på att utannonseringen av en tjänst vid

arbetskraftsinvandring så att lagen bli mer anpassad efter

dagens arbetsmarknad.

2 • att förändra försörjningskravet vid arbetskraftsinvandring

från ett fast belopp till ett krav på att personen under sin tid i

Sverige inte ska behöva försörjningsstöd eller annat stöd för

att klara ett skäligt uppehälle genom arbete.

3 • att ersätta kravet på kollektivavtalsenlig lön vid

arbetskraftsinvandring med en lön kopplad till lönestatistiken.

4 • att reformera regleringen kring arbetskraftsinvandring för att

undvika att personer med arbete och försörjning utvisas.

5 • att införa en 30-dagarsgaranti för handläggning av

arbetstillstånd.

6 • att Migrationsverket får öronmärkta anslag för handläggning

av ansökningar om arbetstillstånd.

7 • att förenkla regelverket för kvalificerad

arbetskraftsinvandring.

8 • att införa en ”one-stop-shop” gällande myndighetskontakter

för högkvalificerad arbetskraft.

9 • att införa ett speciellt visum för högkvalificerad arbetskraft

som vill komma till Sverige för att söka jobb.

10 • att utvärdera reglerna för uppehållstillstånd och

arbetstillstånd för utomeuropeiska studenter, forskare och


5

10

15

20

25


deras medföljande och vid behov genomföra åtgärder för att

fler ska utnyttja möjligheten att stanna och arbeta i Sverige.

11 • att reformera expertskatten genom förlängd tid och sänkt

inkomstgräns.

12 • att förenkla reglerna kring visum för dem som vill investera

och starta företag i Sverige.

13 • att säkerställa att direktåtkomst införs för Migrationsverket

till vissa uppgifter hos bland annat Skatteverket

för att kontrollera efterlevnaden av reglerna för

arbetskraftsinvandring.

14 • att skärpa straffet för den som missbrukar reglerna för

arbetskraftsinvandring genom att införa ett helt nytt brott:

arbetskraftsmissbruk.


5

10

15

20

25


TILLVÄXT I HELA LANDET För ett starkt Sverige som håller ihop måste vi möjliggöra

för ökat företagande och goda levnadsvillkor i hela landet.

Det handlar om att främja och utveckla företagsklimatet

och digitala lösningar, öka bostadsbyggandet, stärka

infrastrukturen och landsbygdens förutsättningar samt att

trygga energiförsörjningen. Tydliga strukturer som gör att

idéer, forskning, innovation och investeringar stimuleras är

tillväxtfrämjande. Moderaternas utgångspunkt är att hela

Sverige ska leva – vi ska ha tillväxt i hela landet.

Människor ska kunna pendla till jobb och studier. Företag

och industri ska kunna frakta råvaror och gods. Samtidigt

står inte olika transportslag i motsats till varandra utan det

behövs en samlad syn på både behov av, investeringar i samt

underhåll av svensk infrastruktur. Genom bättre infrastruktur kan

arbetsmarknadsregioner skapas och växa.

Ett av de största hindren för stärkt tillväxt är den akuta

bostadsbristen i Sverige. Bostadsbyggandet i Sverige har

alltsedan 1990-talet varit lågt i jämförelse med andra länder.

Med omfattande regelförenklingar och en ny plan- och bygglag

har bostadsbyggandet de senaste åren ökat. Samtidigt

kvarstår betydande hinder för byggnation i Sverige. Det är inte

ovanligt att den sammantagna tiden från idé till färdigt hus blir

mycket utdragen. I det avseendet kan Sverige lära från länder

som Tyskland där reformer av regelverken för planering och

byggande lett till betydligt kortare byggtider. Sverige behöver en

politik som kraftfullt tar sig an såväl det akuta som långsiktiga

behovet av fler bostäder. Hinder för byggande behöver rivas


5

10

15

20

25


och det befintliga bostadsbeståndet användas bättre. Stärkt

koppling mellan infrastruktur och bostadsbyggande är också

centralt.

Eftersom olika förutsättningar råder i olika delar av landet

behöver olika lösningar tillåtas. Det som behöver begränsas i

stadens trängsel måste inte nödvändigtvis vara ett problem på

landsbygden.

För att människor ska kunna bo, arbeta och driva företag i

hela landet behövs modern IT-infrastruktur. I dag är exempelvis

tillgången till fungerande bredband på landsbygden otillräcklig.

Det handlar inte bara om bredband till hushåll utan även om att

säkerställa god mottagning för de som arbetar på Sveriges stora

markareal långt ifrån närmaste tätort. Uppkoppling är lika viktig i

traktorn som i hemmakontoret.

För ett land som Sverige, med kalla vinterdagar och en stor

elintensiv industri som pappersbruk och stål- och kemiindustri,

är stabila och konkurrenskraftiga elpriser avgörande.

De gröna näringarna har goda förutsättningar för att kunna

växa och utvecklas. Jordbrukets och livsmedelsproduktionens,

liksom skogsbrukets och skogsindustrins förutsättningar

behöver stärkas på en grundläggande nivå. Här krävs insatser

för att minska onödiga kostnadspålagor, särlagstiftning och

regelverk som hämmar de gröna näringarna.

Ett starkt Sverige byggs av olika delar av samhället.

Civilsamhället och föreningslivet är avgörande, inte minst i

arbetet för att bryta utanförskap, förbättra integrationen och

för att bidra till ett Sverige som håller ihop. Politiken ska skapa

goda förutsättningar i stället för att begränsa eller detaljstyra.


5

10

15

20

25


De kulturella och kreativa näringarna skapar allt fler jobb och

sektorn behöver fortsatt främjas.

Miljö- och klimatproblemen rymmer några av vår tids stora

ödesfrågor. För oss går ett långsiktigt och ambitiöst miljö- och

klimatarbete hand i hand med jobb och tillväxt. Miljö- och

klimatpolitik ska vara kostnadseffektiv med beräknad klimat-

och miljönytta. Inte minst är smarta reformer för minskade

utsläpp centrala. Fortsatt omställning av fordonsflottan är också

nödvändig.

Hela Sverige ska jobba och vi ska stärka Sverige som

tillväxtnation.

EN FUNGERANDE INFRASTRUKTUR OCH SMARTA TRANSPORTLÖSNINGAREn fungerande infrastruktur behövs för att människors vardag

ska gå ihop. När tågen inte går i tid eller när vägarna slits ner blir

pendlare försenade till jobbet och företagens leveranser kommer

inte fram i tid. Moderaternas plan för ett starkare Sverige stärker

Sveriges konkurrenskraft och bidra till att tillväxten kommer hela

landet till del. Befintlig infrastruktur behöver vårdas samtidigt

som nya smarta satsningar ska stärka transportsystemet.

Varje skattekrona ska användas där den ger mest nytta;

lönsamhet och effektivitet ska styra valen av investeringar

i infrastruktur samtidigt som hela landets perspektiv ska

tas i beaktande. Olönsamma prestigeprojekt riskerar att bli

gökungar i infrastrukturbudgeten som äter upp underhålls- och


5

10

15

20

25


reinvesteringsmedel. Dagens infrastruktur måste fungera innan

nya stora satsningar genomförs.

Moderaterna vill att infrastrukturinvesteringarna i Sverige

ska präglas av effektivitet och lönsamhet för hela samhället.

Byggandet av nya stambanor för höghastighetståg är ett

exempel på ett mycket olönsamt infrastrukturprojekt som

riskerar att tränga ut andra nödvändiga investeringar. En bättre

och mer transparent beslutsprocess behöver därför utformas.

Sverige behöver alla transportslag och dessa måste

användas så effektivt som möjligt. Tåget går inte till varje stuga

eller skogsbruk och motorvägar finns inte överallt. Därför behövs

även flyg och sjöfart för att Sverige ska kunna hålla ihop.

Det svenska transportsystemet behöver utvecklas och

underhållas. Befintliga järnvägar och vägar behöver användas

effektivare samtidigt som sjöfartens och flygets viktiga roll i

transportsystemet värnas.

ETT STARKARE TRANSPORTSYSTEM

Trafikverkets generaldirektör har varnat för att regeringens

anslagsnivåer inte räcker för att underhålla hela vägnätet.

Främst kommer de lågtrafikerade vägarna på landsbygden att

drabbas av detta. Anslagen till vägunderhåll måste höjas om

tillväxten ska komma hela Sverige till del.

Maxhastigheten på de svenska motorvägarna bör höjas

till 130 km/h. Detta underlättar arbetspendling och förenklar för

resande. Forskning från USA visar även att ökad maxhastighet

på motorvägar kan leda till färre antal olyckor då merparten av


5

10

15

20

25


bilisterna håller sig inom den tillåtna hastigheten, vilket skapar

mindre skillnader mellan bilisterna och därmed sänker riskerna.

Därför bör de motorvägar som håller en hög säkerhetsstandard

och har erforderlig bredd få en höjd maxhastighet till 130 km/h.

Trafikverket bör få i uppdrag att ta fram en strategi för

utbyggnad av elvägar tillsammans med ett antal regioner.

Därefter ska privata aktörer få möjlighet att ansöka om att

uppföra elvägar i det statliga vägnätet. Syftet är att följa

modellen som möjliggjort för elvägen utanför Gävle och nu

genomföra detta i större skala.

Arlanda är navet för det svenska flyget och lägger grunden

för tillväxt och företagsetableringar. Swedavia bör få i uppdrag

att planera för en utbyggnad av Arlanda i syfte att flygplatsen

att växa som en viktig hubb i Norden. Utbyggnaden av Arlanda

ska även kombineras med att staten förstärker infrastrukturen till

och från flygplatsen.

Flygets tillgänglighet i hela landet bör värnas genom att

delar eller hela av de regionala flygplatsernas ickeekonomiska

verksamheter bekostas av Swedavia. Detta gäller exempelvis

kostnader för flygtrafikledning, säkerhet, tull, polis och

räddningstjänst. Systemet säkrar den långsiktiga finansieringen

av de regionala flygplatserna och stärker det statliga åtagandet

om att upprätthålla en god tillgänglighet i hela landet.

Ett bättre nyttjande av järnvägen måste åstadkommas

genom att gods- och persontåg använder effektiva rutter

och tider. Persontågens beläggningsgrad bör därför utredas

och redovisas i syfte att förbättra tågmarknaden samt skapa

incitament för att gods- och persontåg ska framföras på


5

10

15

20

25


separata tider och banor. Banavgifterna bör differentieras utifrån

tid och efterfrågan, likt trängselavgifterna för väg i Stockholm

och Göteborg.

Den regionala och den nationella tågtrafiken fyller olika

syften och har olika behov. För att jämka samman dessa

behov mer effektivt bör Trafikverket få en stärkt roll samt få i

uppdrag att ta fram ett nationellt trafikförsörjningsprogram där

all tågtrafik upphandlas i konkurrens. Modellen tillämpas redan i

Storbritannien med gott resultat.

Även ett system för regress för järnvägen bör införas.

Förslaget innebär att den aktör som drabbas av förseningar har

möjlighet att kräva ersättning av den part som förorsakat samma

försening. En sådan modell skulle stärka incitamenten för

exempelvis anläggningshållaren att bättre underhålla sitt system

och därmed minska förseningarna.

Marknaden för investeringar och underhållsentreprenader

av järnvägen bör fortsätta att vara konkurrensutsatt. Regeringen

har valt att återförstatliga delar av järnvägsunderhållet vilket

hämmar kostnadseffektivitet och produktiviteten i hela

branschen.

I samråd med övriga nordiska länder bör Trafikverket ta

fram en infrastrukturplanering inom Norden, för att reducera

negativa konsekvenser av störningar i transportsystemet. Ett

bättre gränsöverskridande samarbete inom Norden skulle

även öka effektiviteten då exempelvis underhållsarbete och

investeringar kan synkroniseras mellan länderna.

Trafikverket bör få i uppdrag att utreda och identifiera

framtidens utmaningar och möjligheter för transportsystemet.


5

10

15

20

25


Arbetet ska syfta till att besvara frågor om såväl ekonomisk som

miljömässig hållbarhet i ett transportsystem som växer och som

ska användas av allt fler.

Alla större planerade infrastrukturprojekt ska genomgå

en second opinion, vilket betyder att en extern part också

genomför en samhällsekonomisk analys. När projekten är

färdiga ska en kostnadsuppföljning göras för att utvärdera

huruvida den initiala budgeten följdes. Syftet är att motverka

att kostnaderna överskrids och att de samhällsekonomiska

kalkylerna ska bli mer precisa.

Ett transportpolitiskt råd som ska granska

infrastrukturinvesteringarna utifrån ett transportpolitiskt ramverk

bör inrättas. Syftet är att följa upp huruvida samhällsekonomisk

nytta har varit vägledande för vilka infrastrukturinvesteringar

som har initierats.

ÖKAD SÄKERHET I TRANSPORTSYSTEMET

När det kommer till trafiksäkerhet står sig Sverige mycket starkt

vid en internationell jämförelse då vi är ett av de trafiksäkraste

länderna i världen. Insatserna måste dock fortsätta att utvecklas

om Nollvisionen ska uppnås.

Det senaste året har terroristattacker blivit allt vanligare i

Europa. Ofta har terrorismen involverat vitala infrastrukturobjekt

såsom flygplatserna i Bryssel och Istanbul. I andra fall har försök

gjorts för att döda människor på ett tåg i Frankrike och på

senare tid har terrordåd med hjälp av fordon blivit allt vanligare.


5

10

15

20

25


I april 2017 drabbades också Sverige av just ett sådant brutalt

dåd.

Ytterst är kampen mot terrorismen en polisiär fråga men

infrastruktur- och transportpolitiken kan och bör anpassas för att

möta det ökade terrorhotet och för att adressera de sårbarheter

som identifierats.

Moderaterna anser att insatser mot terrorism bör ingå i

Nollvisionen. Infrastrukturen måste planeras efter det ökade

terrorhotet. Gång- och vägtrafik kan exempelvis separeras på

fler platser än i dag genom betongblock eller pollare.

I händelse av en större terroristattack eller olycka måste

det alltid finnas en strategi för alternativa lösningar så att

transportsystemet ska kunna bibehålla sin funktionalitet. I

Sverige blev vi uppmärksammade på vägsystemets sårbarhet

när olyckan på Södertäljebron inträffade under 2016,

vilket lamslog trafiken under lång tid. Det är av stor vikt att

helhetsanalyser genomförs innan exempelvis flygplatser föreslås

flyttas eller stängas ner.

Tåg färdas fort, är ofta fulla med passagerare och saknar

det skalskydd som finns kring flygtrafiken. Det är nödvändigt att

säkerheten kring tågtrafiken höjs. Berörda expertmyndigheter

bör få i uppdrag att föreslå vilka åtgärder som kan vara

nödvändiga att vidta. Det kan bli nödvändigt att exempelvis

reservera delar av tågstationerna för resenärerna, att lokförarens

hytt förstärks och att fler vakter och säkerhetskontroller finns på

tågen och stationerna.

Bötesbeloppen vid plankning eller tjuvåkning i

kollektivtrafiken bör höjas. Dagens utformning av den så kallade


5

10

15

20

25


tilläggsavgiften när en passagerare inte löst sin biljett för

kollektivtrafikfärd fungerar inte tillräckligt avskräckande och är

dessutom beroende av hur många kontroller som utförs. På sikt

bör ett system övervägas där notoriska tjuvåkare exempelvis

kan stängas av från kollektivtrafiken under en begränsad tid.


1 • att höja anslagen till vägunderhåll och att tillväxten ska

komma hela Sverige till del.

2 • att höja maxhastigheten på de svenska motorvägarna till 130

km/h.

3 • att ta fram en strategi för utbyggnad av elvägar.

4 • att bygga ut Arlanda och att förstärka infrastrukturen till och

från flygplatsen.

5 • att värna tillgänglighet till flyg i hela landet genom att delar

eller hela av de regionala flygplatsernas icke-ekonomiska

verksamheter bekostas av Swedavia.

6 • att differentiera banavgifterna på den svenska järnvägen.

7 • att upprätta ett nationellt trafikförsörjningsprogram för

järnvägen, där trafiken upphandlas.

8 • att införa ett system för regress för järnvägen.

9 • att marknaden för investeringar och underhållsentreprenader

av järnvägen ska vara konkurrensutsatt.

10 • att Trafikverket i samråd med övriga nordiska länder tar fram

en infrastrukturplanering inom Norden.

11 • att Trafikverket får i uppdrag att utreda och identifiera

framtidens utmaningar och möjligheter för transportsystemet.


5

10

15

20

25


12 • att alla större planerade infrastrukturprojekt ska genomgå

en second opinion – att en extern part genomför en

samhällsekonomisk analys – samt att kostnadsuppföljningar

görs för att utvärdera huruvida den initiala budgeten följdes.

13 • att inrätta ett transportpolitiskt råd som ska granska

infrastrukturinvesteringarna utifrån ett transportpolitiskt

ramverk.

14 • att insatser mot terrorism ska ingå i Nollvisionen.

15 • att expertmyndigheter ska få i uppdrag att föreslå vilka

åtgärder som kan vara nödvändiga att vidta för att höja

säkerheten kring tågtrafiken.

16 • att öka infrastrukturens robusthet.

17 • att bötesbeloppen vid plankning eller tjuvåkning i

kollektivtrafiken höjs.

18 • att se över om notoriska tjuvåkare kan stängas av från

kollektivtrafiken under en begränsad tid.

ÖKAT BYGGANDE OCH FLER BOSTÄDER Sveriges långvariga bostadsbrist har under senare år utvecklats

till en akut bostadskris. Bostadskrisen hindrar människor från

att få sin första bostad och företag från att anställa och växa,

den hämmar tillväxt och bromsar utveckling. Bostadssituationen

för nyanlända är mycket svår och den stora mängden

asylsökande under 2015-2016 innebär omfattande prövningar

för kommunerna när ett stort antal bostäder måste fram.

Betydande hinder för byggnation i Sverige kvarstår. Det

är inte ovanligt att den sammantagna tiden från idé till färdigt


5

10

15

20

25


hus är mycket lång. Regelverken för planering och byggande

innebär ofta lång tidsutdräkt och när väl beslut har fattats är det

inte sällan som besluten överklagas med långa rättsprocesser

som följd. Sverige har dessutom omfattande markrestriktioner

genom exempelvis riksintressen, strandskydd och reservat vilket

ytterligare komplicerar och försvårar byggandet.

Rörligheten på bostadsmarknaden är begränsad. Skatter

hindrar vissa från att sälja och amorteringskrav andra från att

köpa. Det behövs också ett effektivare utnyttjande av det privata

bostadsbeståndet. Fler bostäder kan frigöras genom bättre

regler för andrahandsuthyrning, liksom bättre möjligheter för att

ha någon inneboende. När bostadsrättsföreningar säger nej till

andrahandsuthyrning blir lägenheter stående tomma.

En annan begränsning av rörligheten på

bostadsmarknaden är den nuvarande modellen för reglering

av hyresmarknaden för bostäder. De förhandlade hyrorna har

genom dagens reglering hållit nere lönsamheten i att bygga

hyresrätter vilket lett till att antalet hyresrätter är begränsat och

att bostadsköerna är långa.

I grunden är den svenska bostadsmarknaden

dysfunktionell och det behövs sedan länge en mycket större

reform, som tar ett helhetsgrepp om bostadspolitikens alla delar.

Detta var tyvärr inte möjligt i de bostadssamtal som Alliansen

förde med regeringen och Vänsterpartiet 2016. Moderaterna

vill se en blocköverskridande och därmed långsiktigt hållbar

överenskommelse om bostadsmarknadens funktionssätt, som

möjliggöra en bättre tillgång till bostäder för fler.


5

10

15

20

25


Sverige behöver en politik som kraftfullt tar sig an såväl

det akuta som långsiktiga behovet av fler bostäder. Hinder för

byggande behöver rivas och det befintliga bostadsbeståndet

användas bättre. Mer mark måste gå att bygga på och koppling

mellan infrastrukturinvesteringar och bostadsbyggande behöver

stärkas.

EN FLEXIBLARE BOSTADSMARKNAD FÖR FLER TILLGÄNGLIGA BOSTÄDER

Sedan andra världskriget har den svenska hyresmarknaden

varit strikt reglerad och sedan 1960-talet har dagens

bruksvärdesystem varit gällande. Bruksvärdesystemet

innebär förvisso inte att priset på hyresbeståndet regleras

utan att hyran ska förhandlas fram. Dessa förhandlingar sker

mellan fastighetsägarna och Hyresgästföreningen och de

parametrar som tas i beaktande är bland annat lägenhetens

storlek, standard och utrustning. I de flesta fall har således

inte lägenhetens läge och efterfrågan betydelse för priset

trots att detta ofta är avgörande på de övriga delarna av

bostadsmarknaden. Resultatet av systemet blir således att

prisskillnaderna mellan hyreslägenheter är liten trots att dessa

kan ligga i områden med stor prisskillnad på den övriga

bostadsmarknaden. Det råder ett stort underskott på hyresrätter,

vilket skapar långa köer.

Hyresrätten fyller en central funktion på

bostadsmarknaden. Den möjliggör boende för den som inte

kan eller vill avsätta kapital. Detta är viktigt för att människor


5

10

15

20

25


ska kunna flytta till jobb och studier, och för att företag ska

kunna rekrytera personal. Hyresgästens villkor och ställning

ska värnas. Men hyresrättens centrala funktion försvåras av de

strikta regleringarna.

Sveriges bostadsmarknad behöver därför bli mer flexibel

för att möjliggöra ökad rörlighet och för att öka lönsamheten i

byggnation av hyresrätter och därmed öka utbudet av bostäder.

Friare hyressättning vid nybyggnation skulle möjliggöra

fler byggstarter utan att det påverkar villkoren för befintliga

hyresrätter. Samtidigt bör nuvarande hyresreglering ses över för

att öka flexibiliteten. En reformering av prisregleringar ska säkra

att hyresgästen får trygga, förutsägbara och transparenta villkor

för hyressättningen.

Varje reform som berör människors boende måste dock

göras med stort mått av försiktighet och med implementering

över lång tid. Trygghet i boendet och trovärdighet i ett

fortsatt starkt besittningsskydd bör därför vara ledord för

genomförandet av ett reformerat hyressättningssystem.

Reformerna bör helst, likt omläggningen av det svenska

pensionssystemet, göras i en bred politisk enighet för att kunna

hålla stabilt över tid.

HÖJT SCHABLONAVDRAG VID BESKATTNING AV UTHYRNING AV BOSTAD

För att ytterligare öka incitamenten för hushåll att hyra ut

hela eller delar av bostaden i andra hand föreslås ytterligare

höjningar i schablonavdraget vid beskattning av uthyrning av


5

10

15

20

25


bostad. Schablonavdraget har successivt höjts mellan 2008 och

2013 med viss effekt. Tjugofem procent av dem som inte hyr ut i

nuläget uppger att de skulle göra det om det blev mer lönsamt.

FÖRÄNDRADE BOSTADSBIDRAG OCH STATLIGA HYRESGARANTIER

Bostadskrisen innebär att det är mycket svårt för många att

hitta en bostad. Många ekonomiskt utsatta hushåll har svårt att

efterfråga en bostad när priserna på bostadsrätter ökar kraftigt

och bristen på hyresrätter är stor. Därför behövs reformer för

att möjliggöra fler bostäder som är ekonomiskt åtkomliga för

personer med låga inkomster, reformer för att stötta fler till

att komma i egen försörjning samt åtgärder för att stärka den

sociala bostadspolitiken i syfte att hantera bristerna i dagens

system.

De senaste åren har såväl bostadsbrist som antalet

resurssvaga hushåll på bostadsmarknaden ökat. Bristen på

bostäder spiller över på i stort sett samtliga samhällsområden

och bidrar till trångboddhet och sociala problem. Den slår

också direkt mot arbetsmarknadens funktionssätt genom att

försvåra för människor att flytta dit jobben finns. En ytterligare

omständighet är den snabba befolkningsökningen till följd av

de senaste årens stora migration vilken får följdeffekter i hela

bostadsförsörjningen.

Bostadsbidragens konstruktion behöver ses över för

att minska marginaleffekterna för den som erbjuds arbete.

Inkomst- och hyresnivåer behöver ses över. I samband med


5

10

15

20

25


detta bör även prövas vilka grupper som ska kvalificera sig för

bostadsbidrag.

De kommunala hyresgarantierna bör göras om till statliga.

I dag är det enbart ett fåtal kommuner som använder sig av

lagstiftningen. För att möjliggöra för fler att få tillgång till en

bostad har exempelvis Boverket förslagit att garantin blir statlig.

En undantagsbestämmelse bör införas som innebär att

besittningsskydd aldrig blir aktuellt när en kommun hyr ut en

bostadsrätt eller villa, oavsett om det handlar om bostadssociala

kontrakt eller tillfälliga bostäder för nyanlända.

STABILA REGELVERK FÖR FINANSIERING AV NYPRODUKTION

Bostadsbyggandet är mycket konjunkturkänsligt.

Bostadsbyggandet håller i dag en mycket hög takt, vilket till stor

del beror på den akuta bostadsbristen i landet. För att undvika

att en ny akut bostadsbrist uppstår, vore det bra med åtgärder

som minskar den stora fluktuationen av nyproduktionen och att

branschen blir mindre konjunkturkänslig. För detta krävs flera

åtgärder inom det finansiella området.

Även om hushållen bedöms klara sina bolånekostnader

vid en lågkonjunktur eller högre räntor så utgör hushållens

skuldsättning fortfarande en risk för den makro ekonomiska

utvecklingen. För att klara sina lånekostnader efter en

prisnedgång på bostadsmarknaden kan hushållen behöva

minska sin konsumtion. Därmed kan hushållens agerande skapa

eller fördjupa en lågkonjunktur.


5

10

15

20

25


Lånetak och amorteringskrav kan begränsa hushållens

belåning och framtida risker för att lågkonjunkturer ska

fördjupas. Samtidigt riskerar de att skapa ytterligare trösklar för

personer som står långt ifrån bostadsmarknaden och att kunna

få ett eget boende. Moderaterna ser behovet av denna typ av

åtgärder men också baksidan av åtgärderna. Det är därför viktigt

att understryka att regleringen inte är ett självändamål utan en

nödvändig konsekvens av en dysfunktionell bostadsmarknad.

När marknaden mår bättre bör därför varje reglering prövas

utifrån huruvida ett fortsatt behov föreligger.

Eventuella ytterligare förstärkningar av amorteringskrav

eller andra kompletterande åtgärder bör noggrant övervägas

utifrån såväl behov som effekt på människors möjlighet att

efterfråga boende samt behovet av kapital för finansiering av

nybyggnation. I andra änden av ett bolån som inte beviljas kan

mycket väl finnas en bostad som inte byggs, vilket paradoxalt

nog riskerar att förvärra bostadsbristen, höja bostadspriserna

och ytterligare öka behovet av åtgärder för att minska

människors belåning.

Det egna sparandet är av stor betydelse. Den som blir

av med jobbet har sällan möjlighet att öka sin belåning för att

komma åt det kapital som finns i bostaden. Det är inte heller

troligt att människor säljer sin bostad vid behov av tillfälliga

resursförstärkningar under sjukdom eller arbetslöshet. Det är

därför viktigt att följa amorteringskravets effekter på hushållens

övriga sparande.


5

10

15

20

25


ÄNDRAD BOSTADSBESKATTNING FÖR ÖKAD RÖRLIGHET

Reavinstbeskattningen utgör i dag en tröskel för människor att

flytta från sin bostad. Dagens slopade tak för uppskovsbelopp

för reavinsten gäller bara fram till 2020 och räntan på uppskovet

är så pass mycket högre än marknadsräntan att det i många fall

inte lönar sig att skjuta upp beskattningen.

Att som regeringen endast slopa taket under fyra år

riskerar att bli tandlöst, vilket också många remissinstanser

påpekat. Uppskovstaket bör i stället slopas permanent och

all beskattning skjutas tills utträde från bostadsrätt- och

villamarknaden. Inom ramen för en större reform av kapital- och

boendeskatter bör det övervägas att ta bort uppskovsräntan

helt.

Moderaterna vill även se över hur reavinstbeskattningen

långsiktigt kan sänkas för att undvika de inlåsningseffekter

som den leder till. Det är dock inte aktuellt att återinföra

fastighetsskatten.

ÖKAD ANDRAHANDSUTHYRNING

Trots att byggtakten har ökat på senare år kommer

bostadsmarknaden fortsatt att präglas av stor bostadsbrist

under mycket lång tid. Det är därför viktigt att det befintliga

bostadsbeståndet används så effektivt som möjligt. Genom att

öka uthyrning av tomma lägenheter i andra hand och underlätta

för fler uthyrningsdelar i bostäder kan fler få en chans till ett

tillfälligt boende.


5

10

15

20

25


För att öka privatuthyrningen bör de bostadsrättshavare

som önskar hyra ut sin bostad i så stor utsträckning som möjligt

ha rätt att göra det. I dag är reglerna begränsade framför allt

vad gäller tiden som det är möjligt att hyra ut bostadsrätten. Vid

längre tider för uthyrningen väger bostadsrättshavarens skäl

för uthyrningen lätt, vilket innebär att den som exempelvis vill

behålla en mindre bostad inför pension eller ålderdom ofta är

förhindrad att hyra ut den i andra hand. Detsamma gäller om en

person under längre perioder avser att arbeta utomlands eller på

annan ort i Sverige. De restriktiva reglerna leder till att bostäder

står tomma i onödan.

Den möjlighet som dagens lagstiftning ger styrelsen i en

bostadsrättsförening att förhindra andrahandsuthyrning av

bostadsrätter ska begränsas. Det bör till exempel inte som i dag

krävas skäl av samma dignitet för att uthyrningen ska godtas.

Exempelvis bör det i regel vara möjligt att hyra ut en bostadsrätt

under längre tid när bostadsrättshavaren önskar behålla

boendet till äldre dagar eller under en längre tids utlandsarbete.

Att möjliggöra för fler privatpersoner att tillgängliggöra

en del av sin bostad på bostadsmarknaden är också ett sätt

att bredda utbudet av bostäder. För att uthyrningsdelen ska

fungera bra som ett separat boende kan dock vissa förändringar

av den ursprungliga bostaden behövas. Den som i dag vill

göra förändringar i en bostad för att inreda en uthyrningsdel

möter tyvärr både snåriga regelverk och dyra bygglovsavgifter.

Exempelvis krävs ofta bygglov för att ta upp en ny ytterdörr i

fasaden på ett småhus. När människor upplever sig hindrade att

hyra ut rum som står tomma går bostadsmöjligheter förlorade.


5

10

15

20

25


Fler åtgärder förknippade med inredningen av

uthyrningsdelar bör därför bygglovsbefrias. Exempelvis bör det

i regel vara tillåtet att ta upp en ny ytterdörr till uthyrningsdelar

eller förändra fasaden för att möjliggöra ljusinsläpp i

uthyrningsrum. Byggreglerna bör även ses över för att

underlätta inredning av uthyrningsdelar, som typisk sett används

för kortare tids boende.

STÄRKT ÖVERSIKTSPLANERING OCH BEGRÄNSAT DETALJPLANEKRAV

Planering av markanvändning är nödvändig för att skapa

förutsättningar för ett långsiktigt hållbart samhälle. Samhällets

tillväxt, välfärd och jobben är beroende av att planeringen

fungerar väl. När det råder osäkerhet om hur mark får användas

eller vad som får byggas ökar risken för investerare och

priserna går upp samtidigt som investeringsviljan går ner. Den

rättsosäkerhet som följer av dagens regler för planering och

byggande är till nackdel för både stora byggherrar och enskilda

fastighetsägare.

I jämförelse med många andra länder tar planprocesserna

också mycket lång tid i Sverige. En orsak är att detaljplaner

blir mer detaljerade än vad som varit avsikten med plan- och

bygglagen. Mycket som skulle kunna regleras övergripande i

översiktsplan och i detalj i bygglov har en tendens att hamna

även i detaljplaneprocessen. Det behövs förändringar i

planprocessen för att både möjliggöra snabbare byggnation och


5

10

15

20

25


för att minska risken att lagstiftningen används på ett sätt som

bromsar byggandet.

Moderaterna vill se en förstärkt översiktsplanering och

att detaljplanekravet begränsas. När det finns en gällande

detaljplan ska bygglov i normalfallet kunna beviljas utan att en

ny detaljplan upprättas, under förutsättning att en byggnad

inte skiljer sig påtagligt från omkringliggande bebyggelse.

Detsamma ska gälla om detaljplan saknas. Åtgärder behöver

vidtas för att begränsa tidsåtgången för överklaganden av plan-

och byggärenden. Privat initiativrätt bör även införas för de fall

detaljplaner fortsatt ska krävas.

SÄNKTA MINIMIKRAV

Ett stort problem är att det byggs fel typ av bostäder: för få

enklare lägenheter och småhus, och för många dyrare objekt.

Genom att sänka minimikraven på till exempel studentbostäder

och andra typer av enklare bostäder bör fler billiga typer av

bostäder kunna byggas. Boverket bör ges i uppdrag att se över

reglerna för bostädernas utformning för att möjliggöra bostäder

av enklare, men ändå god, standard.

SE ÖVER REGELVERK FÖR BULLER

Med tätare bebyggelse och krav på närhet till goda

kommunikationer följer också ökat buller. Tack vare modern

byggteknik är det möjligt att nå goda ljudnivåer inomhus


5

10

15

20

25


även i lägenheter nära källor till omfattande buller, exempelvis

tågstationer.

Bullerreglerna behöver därför förändras på flera punkter.

Gränsvärdena för buller bör till exempel ytterligare kunna höjas.

Källan till bullret bör spela mindre roll genom att alla typer

av buller jämställs. Boverket bör få det samlade ansvaret för

regelverken kring buller och olika modeller för hur byggnation

i bullerutsatta miljöer kan möjliggöras, såsom så kallade

bullerservitut, bör utredas.

MÖJLIGHET FÖR KOMMUNER ATT AVSKAFFA NATURRESERVAT

Att säkerställa tillgången till parker, skog och andra

grönområden samt att bevara skyddsvärda miljöer är viktigt för

både hälsa och natur. Samtidigt måste det alltid finnas en balans

mellan olika intressen.

Tyvärr finns indikationer på att inrättandet av naturreservat

används som ett verktyg för att hindra bostadsbyggande.

Eftersom Sverige behöver mer byggbar mark för

bostadsbyggande, nära dagens tätorter, kan den snabba

tillväxten av främst kommunalt inrättade naturreservat komma

att bli ett växande problem. För att undvika att naturreservat

bildas på felaktiga grunder bör kommuner bara få inrätta

naturreservat med godkännande från regeringen eller av

regeringen utsedd myndighet. Dessutom bör tidigare inrättade

naturreservat lättare kunna upphävas.


5

10

15

20

25


REFORMERA STRANDSKYDDET I GRUNDEN

Strandskyddet har trots goda syften varit föremål för omfattande

kritik. Markägare upplever sig hindrade att bygga på och

använda sin mark. Kommuner hindras att tillåta exploatering

av områden som skulle kunna bli lönsamma genom närheten

till vatten. Även i områden med stor tillgång till stränder är

skyddet mycket starkt. Reglerna upplevs som oförutsägbara

och trots ambitionen att öka flexibiliteten utgör strandskyddet

en betydande markrestriktion som hindrar byggande av fler

bostäder.

En större reform av det generella strandskyddet

behövs. Inte minst bör landsbygdskommuner kunna skapa

boendemiljöer i attraktiva naturområden för att locka till sig

nya invånare. Det är ofta svårt att få byggprojekt att löna sig i

glest befolkade delar av landet eftersom byggkostnaderna ofta

överskrider marknadsvärdena. För att klara ett marknadsmässigt

byggande behövs attraktiva boendemiljöer i vackra

naturområden. Sådant byggande hindras ofta av strandskyddet.

Ett mer flexibelt strandskydd kan även möjliggöra byggande

av dyrare bostäder i områden som i dag saknar blandad

bebyggelse.

Moderaterna vill reformera strandskyddet i grunden, för att

uppnå en mer balanserad och flexibel lagstiftning som skyddar

stränder och natur där det är som viktigast samtidigt som de

generella markrestriktionerna lättar.

Det generella strandskyddet bör därför avskaffas och i

stället ska kommunerna kunna peka ut sjöar och vattendrag

där strandskydd om 50 meter respektive utvidgat strandskydd


5

10

15

20

25


om 100 meter ska gälla. Huvudregeln ska vara att utvidgat

strandskydd endast ska komma i fråga i begränsade fall, då det

behövs för att säkerställa strandskyddets syften.

Länsstyrelsens rätt att ompröva kommuners beslut

om dispens bör också tas bort. Detta då det uppfattas

som rättsosäker. Det blir dessutom en naturlig följd av att

kommunerna tar över beslutanderätten avseende strandskyddet.

Naturvårdsverkets och miljö- och friluftsorganisationernas

överklagandemöjligheter bör begränsas. Det bör övervägas

om och i sådant fall hur det statliga intresset av strandskyddet

ska bevakas när länsstyrelsernas rätt att ompröva dispenser

tas bort. Eventuella beslut som innebär ändring av kommunala

strandsskyddsbeslut bör fattas av allmän förvaltningsdomstol.

I samband med att strandskyddet reformeras bör

också otydligheter i lagstiftningen i möjlig mån redas ut så

att det blir så enkelt som möjligt för den enskilde markägaren

och kommunen att bedöma vad som är tillåtet och inte.

Ett sådant exempel är kriterierna för hemfridszonen och

tomtplatsavgränsningen.

ÖVERSYN AV MILJÖBALKEN FÖR ATT FRÄMJA ÖKAT BYGGANDE

Förutom strandskyddsreglerna innehåller miljöbalken starka

skyddsinstrument och en detaljeringsnivå som fördröjer många

planerings- och tillståndsprocesser. En större översyn av

miljöbalken bör genomföras för att utreda möjligheter att främja

ökat byggande.


5

10

15

20

25


DEFINIERA RIKSINTRESSENA

Riksintressen är ett skydd för nationellt viktiga värden och

kvaliteter. Det finns ett antal olika kategorier av nationella

intressen som kan få denna typ av områdesskydd, med allt från

korridorer för planerad infrastruktur till kulturmiljöer. Nationella

intressen behöver värnas både för en effektiv markhushållning

och för att strategiskt viktiga intressen ska kunna uppfylla sitt

syfte på ett bra sätt samt för att skydda känsliga miljöer. För att

ett sådant system ska fungera krävs dock att det är effektivt och

att områdesskyddet är relevant.

Antalet riksintressen har ökat kraftigt de senaste

decennierna. Många riksintressen är i sin nuvarande form

inaktuella eller saknar tydligt beskrivna värden, vilket gör

att de inte fungerar som underlag för samhällsplanering.

Ett riksintresse har i dag inget förfallodatum. Områden som

skyddas av riksintresse kan ha fått en helt annan karaktär tjugo

år efter det pekades ut. Begreppet riksintresse har urholkats.

När städer växer måste mer mark kunna bebyggas

och den osäkerhet som många riksintressen orsakar för

bostadsbyggandet behöver därför åtgärdas. Det är rimligt att se

över vilka riksintressen som faktiskt uppfyller sitt syfte och vilka

som inte gör det.

Bostadsbyggandet är ett betydande nationellt intresse

och bör därför i fler fall än i dag få en tydligare prioritet när

föreslagen byggnation prövas i förhållande till riksintressen.

Riksintressen bör omprövas av staten i samband med att en

kommun antar en ny översiktsplan. Om ansvarig myndighet

inte aktivt pekar ut området med en aktuell motivering bör


5

10

15

20

25


riksintresset upphävas. Riksintressena kulturmiljö och friluftsliv

bör begränsas för att undvika att samma intresse skyddas

av flera nivåer. Riksintressen som pekas ut bör dessutom

förtydligas och förklaras bättre än i dag.

ENKLARE BYGGA UTANFÖR DETALJPLAN

Jordbruket är enligt miljöbalken av nationellt intresse och

jordbruksmark ska hushållas med. Samtidigt finns det ett

stort intresse för byggande i områden med brukningsvärd

jordbruksmark. Mark- och miljööverdomstolen har nyligen

avlagt en dom som tydliggör lagstiftningens restriktivitet vad

gäller byggande på jordbruksmark. Lagstiftningen får stora

konsekvenser för de fall byggande på jordbruksmark ändå är

nödvändigt eller prioriterat. Det är inte rimligt att småskaligt

byggande på landsbygden försvåras avsevärt och att lämpliga

lägen för bostäder förbjuds från att nyttjas när det framstår som

mindre betydelsefullt ur livsmedelsproduktionshänseende. Den

som exempelvis vill bygga ett hus åt sina barn i nära anslutning

till sitt eget bör i regel kunna göra det.

Byggande utanför detaljplanelagd mark och på

jordbruksmark berör också hästnäringen. Utanför detaljplanelagt

område krävs inget bygglov för att bygga ekonomibyggnader för

lantbruket. Däremot krävs bygglov för ridhus.

Lagstiftningen kring vattentjänster och avlopp lyfts också

ofta fram som både komplicerad och ingripande. Befintliga

fastighetsägare drabbas när reglerna inte tillåter att icke

godkända avlopp åtgärdas och ny bebyggelse stoppas av


5

10

15

20

25


långtgående krav. Samtidigt förekommer att kommuner blir

skyldiga att ordna kommunalt vatten och avlopp trots att många

fastigheter redan har godkända anläggningar.

Lagstiftningen om byggande på jordbruksmark behöver

därför ses över med inriktningen att begränsad bebyggelse

ska vara tillåten. Ridhus och andra liknande byggnader utanför

detaljplanelagt område bör vara befriade från krav på bygglov.

Reglerna för vattentjänster och avlopp bör ses över för att göras

enklare och mer tillåtande i förhållande till byggnation utanför

detaljplanerat område. Samtidigt bör brister i dagens lagstiftning

som innebär begränsningar i möjligheterna att exempelvis till

skäliga kostnader åtgärda befintliga anläggningar korrigeras.

Även inom detaljplan är flera åtgärder bygglovsbefriade

redan i dag, men ytterligare steg behöver tas. Såväl inom som

utom detaljplanelagt område bör den tillåtna ytan för så kallade

Attefallshus ökas från 25 kvadratmeter till 32 kvadratmeter.

Vidare bör det utredas vilka av de bygglovsbefriade åtgärderna,

såsom Attefallshusen, som kan undantas från kravet på

bygganmälan på samma sätt som friggeboden.


1 • att en blocköverskridande och därmed långsiktigt hållbar

överenskommelse om bostadsmarknadens funktionssätt

kommer till stånd, för att möjliggöra bättre tillgång till

bostäder.

2 • att en friare hyressättning vid nybyggnation ska utredas.

3 • att nuvarande hyresreglering ses över.


5

10

15

20

25


4 • att öka schablonavdraget vid beskattning av uthyrning av

bostad.

5 • att se över bostadsbidragens konstruktion för att minska

marginaleffekterna för den som erbjuds arbete samt pröva

vilka grupper som ska kvalificera sig för bostadsbidrag.

6 • att pröva varje reglering som riskerar att begränsa

bostadsbyggandet och människors möjlighet att efterfråga

bostäder mot behovet av dess väntade effekt.

7 • att följa upp att effekterna av amorteringskravet på

hushållens övriga sparande..

8 • att permanent slopa uppskovstaket för reavinstskatten

och att beskattning bör ske först när utträde sker från

bostadsrätts- eller villamarknaden.

9 • att inom ramen för en större reform av kapital- och

boendeskatter överväga att ta bort uppskovsräntan helt.

10 • att se över hur reavinstbeskattningen när det gäller bostäder

långsiktigt kan sänkas.

11 • att förenkla uthyrning av bostadsrättslägenheter ytterligare

12 • att fler åtgärder förknippade med inredningen av

uthyrningsdelar ska bygglovsbefrias.

13 • att förstärka översiktsplanering och begränsa

detaljplanekravet.

14 • att begränsa tidsåtgången för överklaganden av plan- och

byggärenden.

15 • att privat initiativrätt införs för de fall detaljplaner fortsatt

krävs.

16 • att Boverket bör ges i uppdrag att se över reglerna för

bostädernas utformning.


5

10

15

20

25


17 • att höja gränsvärdena för buller och att alla typer av buller

jämställs.

18 • att Boverket får det samlade ansvaret för regelverken kring

buller.

19 • att möjliggöra för byggnation i bullerutsatta miljöer

exempelvis genom bullerservitut.

20 • att endast regeringen, eller myndighet som regeringen

beslutar, ska kunna inrätta naturreservat samt att det blir

lättare för beslutande instans att upphäva ett tidigare beslutat

naturreservat.

21 • att det ska vara kommunerna som fattar beslut om

strandskydd.

22 • att generellt strandskydd avskaffas och att strandskydd om

50 meter respektive utvidgat strandskydd om 100 meter

endast ska gälla för av kommunerna utpekade sjöar och

vattendrag.

23 • att ett generellt undantag från strandskydd inrättas för små

sjöar och vattendrag.

24 • att öka flexibiliteten i strandskyddet genom fler

dispensskäl och större möjlighet till intresseavvägning i

dispensbedömningen.

25 • att länsstyrelsens rätt att ompröva kommuners beslut om

dispens tas bort.

26 • att stärka undantagen inom strandskyddet för areella

näringar och även inkludera hästnäringen.

27 • att strandskyddslagstiftningen övergripande förenklas.

28 • att genomföra en större översyn av miljöbalken för att främja

ökat byggande.


5

10

15

20

25


29 • att bostadsbyggandet ges en tydligare prioritet i förhållande

till riksintressen.

30 • att riksintressen omprövas av staten i samband med att

en kommun antar en ny översiktsplan och att riksintresset

upphävs om området inte aktivts pekas ut med aktuell

motivering.

31 • att riksintressena kulturmiljö och friluftsliv begränsas.

32 • att riksintressen som pekas ut förtydligas och förklaras bättre

än i dag.

33 • att byggande på jordbruksmark ses över med inriktningen att

begränsad bebyggelse ska vara tillåten.

34 • att ridhus och andra liknande byggnader utanför

detaljplanelagt område bör vara befriade från krav på

bygglov.

35 • att den tillåtna ytan för så kallade Attefallshus ökas från 25

kvadratmeter till 32 kvadratmeter.

36 • att utreda vilka av de bygglovsbefriade åtgärder, såsom

Attefallshusen, som kan undantas från kravet på

bygganmälan på samma sätt som friggeboden.


5

10

15

20

25


DIGITALISERING SKAPAR MÖJLIGHETER FÖR HELA LANDETUtbyggnaden av bredband är att jämställa med utbyggnaden

av transport- och teleinfrastrukturen under 1900-talet. Den

binder samman Sverige och är därför prioriterat av Moderaterna.

Människor och företag på landsbygden ska kunna dra nytta av

att det finns god uppkoppling i hela landet.

Den digitala utvecklingen innebär stora möjligheter och

kan rätt utnyttjad innebära att såväl städer som glest befolkade

delar av landet knyts samman och blir mer attraktiva. Behoven

av fysiska resor kan minska när fler arbetsrelaterade göromål

kan skötas digitalt. Detta ställer krav på både hög digital

anslutningsgrad och god yttäckning i alla delar av Sverige.

Utbyggnaden av bredband ska ske teknikneutralt i hela

landet. För att bredbandsutbyggnaden ska kunna genomföras

båda snabbt och kostnadseffektivt bör denna ske med den

teknik som lämpar sig bäst för varje fall. Det kan vara såväl

nergrävd fiberkabel som radiolänk.

När hushåll som ska kopplas bort från dagens anslutning

via koppartråd ska fullgod ersättning erbjudas innan

bortkopplingen sker. På senare tid har det framkommit många

exempel på när ersättningen till koppartråden varit undermålig.

Hela 700 MHz-bandet, förutom de delar av bandet som

bedöms behövas för att upprätthålla samhällstjänster av

Försvarsmakten, Polismyndigheten och MSB, ska snarast

auktioneras ut på marknadsmässiga villkor. 700 MHz-bandet

skapar möjligheter för ökad yttäckning.


5

10

15

20

25


Offentliga verksamheter får inte halka efter och bli en

bromskloss för mer digital kommunikation. Sverige har mycket

att lära av hur exempelvis Danmark och Estland har digitaliserat

den offentliga verksamheten. När denna omställning genomförs

måste även det digitala samhällets sårbarhet tas i beaktande

genom att den digitala infrastrukturen stärks.

Vad avser myndigheter som på olika sätt behandlar

känsliga uppgifter så måste säkerhetsperspektivet vara

överordnat alla andra prioriteringar. Mot bakgrund av IT-

skandalen på Transportstyrelsen måste myndigheter säkerställa

att digitaliseringens fördelar inte kommer på bekostnad av en

säker och effektiv hantering av känsliga uppgifter.

Avgifterna för dataöverföring mellan myndigheter bör tas

bort i syfte att förbättra samverkan. I dag tar ofta myndigheter

betalat av varandra när exempelvis statistik ska överföras. Detta

hämmar samverkan och effektivitet i hela den offentliga sektorn.

Reglering kan dock krävas för att motverka att data beställs i

onödan.

Det ökande användandet av drönare är en del av

teknikutvecklingen. Inom en relativt nära framtid kan en stor

del av exempelvis lokal godstrafik skötas av flygande drönare.

Fler delar av samhället måste därför anpassas inför en sådan

situation. En nationell drönarstrategi bör tas fram i syfte att

förbereda samhället inför framtidens drönaranvändning.


5

10

15

20

25



1 • att utbyggnaden av bredband ska ske teknikneutralt i hela

landet.

2 • att hushåll som ska kopplas bort från dagens anslutning via

koppartråd ska erbjudas ersättning innan bortkopplingen

sker.

3 • att hela 700 MHz-bandet, förutom de delar av bandet som

bedöms behövas för att upprätthålla samhällstjänster, ska

auktioneras ut på marknadsmässiga villkor.

4 • att avgifterna för dataöverföring mellan myndigheter bör tas

bort i syfte att förbättra samverkan.

5 • att en nationell drönarstrategi upprättas.

SVERIGE SKA BLI VÄRLDENS BÄSTA LAND FÖR DELNINGSEKONOMIN Delningsekonomin växer snabbt. Tack vare delandet kan

resurserna utnyttjas mer effektivt och komma fler till del.

Moderaterna vill att Sverige blir världens bästa land för

delningsekonomin. Att människor delar varor och tjänster

med varandra har förekommit i alla tider. De senaste årens

omfattande digitalisering har dock skalat upp detta till nya

nivåer. Plattformar matchar människors efterfrågan på delade

varor och tjänster mot utbudet på bara några sekunder.

Den snabbt växande delningsekonomin förändrar och

utmanar våra traditionella föreställningar om ekonomins

funktionssätt, förhållandet mellan arbetsgivare och

arbetstagare och hur framtidens skattesystem ska utformas.


5

10

15

20

25


Delningsekonomin har samtidigt potential att bli nästa stora

frihetsreform när människors möjligheter till egenförsörjning och

konsumentval ökar. Sverige bör välkomna delningsekonomin

och svensk lagstiftning behöver anpassas efter dess framväxt.

Berörda branscher bör utredas i syfte att förenkla

regelverken och anpassa dessa till ett digitaliserat och delande

samhälle. Regelverk som en gång tillkommit med goda

intentioner kan i dag vara hämmande för tillväxt i ett digitaliserat

samhälle.

En åtgärdsplan bör också tas fram som visar hur berörda

myndigheter kan tillmötesgå den digitala ekonomins krav och

behov. Målet ska vara att alla offentliga tjänster som går att

digitalisera ska digitaliseras. Vad avser myndigheter som på

olika sätt behandlar känsliga uppgifter så måste säkerhetspers-

pektivet vara överordnat alla andra prioriteringar.

Delningsplattformarna bör kunna certifiera sig hos

Skatteverket i de fall där delningsplattformarna tar ansvar

för rapportering av information som kan läggas till grund för

beskattning och/eller skatteinbetalningar till Skatteverket samt

åtar sig ett grundläggande ansvar för användarnas säkerhet

och integritet. Genom en sådan certifiering kan konsumenterna

enkelt försäkra sig om att plattformen ser till att lagstiftningen

efterlevs även inom delningsekonomin. Skatteverket bör även

få i uppdrag att ta fram digitala lösningar som möjliggör för

delningsplattformarna att enkelt och effektivt rapportera till

Skatteverket.

Vi vill också utreda en skattebefrielse om 30 000 kronor

per år för tillhandahållanden mellan privatpersoner inom


5

10

15

20

25


vilket rapportering till Skatteverket inte heller behöver göras.

Skattefriheten ska gälla både för delningsekonomin och för den

traditionella ekonomin. Den ska vara individuell och gälla de

totala inkomsterna från tillhandahållanden mellan privatpersoner.

För företag med en omsättning och vinst som ligger i nivå

med egenförsörjning bör det utredas hur administration och

skatteregler kan förenklas. Detta kan möjliggöra fler enkla jobb i

den vita ekonomin.

I syfte att underlätta för fler att köra taxi bör digitalisering

och delningsekonomi släppas in i branschen. För att detta ska

ske måste en översyn av taxiutbildningen och taxilagstiftningen

göras för att förenkla regelverket. Bland annat behöver en

teknikneutral definition av taxameter och möjligheterna att

använda privata bilar för taxitjänster införas.

Att verka inom delningsekonomin får dock inte bli en

förevändning för att fly undan skatt eller att inte följa lagar. Enkla

tjänster som tillhandahålls av privatpersoner till privatpersoner

under former som liknar näringsverksamhet står i dag med

stor sannolikhet i stora delar utanför skattesystemet, då

skattereglerna anses vara för krångliga och skattenivån för

hög. Det är viktigt att våra skatteregler utformas på ett sätt så

att det är lätt och rimligt att göra rätt för sig. En utredning bör

tillsättas som ser över de utmaningar som vårt skattesystem

står inför med anledning av delningsekonomins snabba tillväxt.

Skatteundandragandet i delningsekonomin ska minska.


5

10

15

20

25



1 • att regelverk ska förenklas och anpassa till ett digitaliserat

och delande samhälle

2 • att alla offentliga tjänster som går att digitalisera ska

digitaliseras.

3 • att myndigheter som på olika sätt behandlar känsliga

uppgifter håller säkerhetsperspektivet överordnat alla andra

prioriteringar.

4 • att möjliggöra för delningsplattformarna att certifiera sig hos

Skatteverket.

5 • att förenkla företagens redovisning till Skatteverket.

6 • att införa skattefria köp mellan privatpersoner på 30 000

kronor.

7 • att förenkla för företag eller enskild näringsverksamhet med

relativt låg omsättning genom mindre administration och

lägre beskattning.

8 • att göra en översyn av taxiutbildningen och taxilagstiftningen

i syfte att släppa in digitalisering och delningsekonomin i

branschen.

9 • att minska skatteundandragandet i delningsekonomin.

TRYGG ENERGIFÖRSÖRJNING Sveriges välfärd, jobb och konkurrenskraft är beroende av en

fungerande energipolitik. Den svenska energipolitiken ska värna

klimatet, vara ekologiskt hållbar, säkra el till konkurrenskraftiga

priser och garantera att el finns när den behövs.


5

10

15

20

25


En robust och stabil energiförsörjning är central

för industrins konkurrenskraft såväl som för samhällets

funktionssätt. Genom energiöverenskommelsen 2016 har

långsiktiga spelregler säkerställts i energipolitiken genom

förnybar energiproduktion, utfasning av fossila bränslen och

förutsättningar för kontrollerade generationsskiften i den

svenska kärnkraften.

Svensk basindustri, såsom gruv- och skogsindustrin,

är mycket energiintensiv och känslig mot förändringar i

energipriset. Ett öres prishöjning kan för enskilda företag

betyda mångmiljonbelopp i ökade kostnader, motsvarande flera

års löneökningar för medarbetarna och i värsta fall uppsagd

personal. För att värna jobben i svensk industri är det därför

viktigt att företag och konsumenter kan lita på att det finns en

trygg elförsörjning, till internationellt konkurrenskraftiga priser.

Energiföretagen ska ha långsiktiga spelregler och stabila villkor

för sin verksamhet. Osäkerhet leder till otrygghet och uteblivna

investeringar, vilket i sin tur riskerar leda till höga elpriser och att

den nödvändiga klimatomställningen uteblir.

Energiöverenskommelsen säkrar förutsättningarna för att

kärnkraften fortsatt ska kunna vara en viktig del av Sveriges

energiförsörjning under en lång tid framöver. Kärnkraften är

nära nog koldioxidfri och utgör dessutom en stabil och pålitligt

baskraft. Baskraft blir särskilt viktigt i ett land som Sverige

med kalla vinterdagar och elintensiv industri. Dessutom stärks

det andra centrala energislaget i Sverige – vattenkraften.

Fastighetsskatten på vattenkraft sänks kraftigt. Ökad effekt

och kraftproduktion ska kunna ske genom uppgraderingar av


5

10

15

20

25


befintliga verk och goda förutsättningar för helt nya verk skapas.

Nationalälvar och andra skyddade sträckor ska dock fortsatt

bevaras. Det lägger grunden för vattenkraften att långsiktigt

kunna utvecklas och förbli en central del av Sveriges energimix.

Sverige är det land i EU som har högst andel förnybar

energi och att Sverige fortsatt kan exportera koldioxidfri el

genom kärnkraft, vattenkraft och förnybart blir tillsammans med

energiteknikexport en möjlighet för Sverige att såväl bidra till

klimatmålens uppfyllelse som en chans att skapa nya jobb och

exportmöjligheter.

Energiöverenskommelsen ska fullföljas och viktiga

skatteförändringar och lagändringar för att stärka svensk

elproduktion genomföras.

Med energiuppgörelsen på plats är det också hög tid

att fokusera på morgondagens elmarknad, hur framtidens

markandsdesign ska se ut och hur Sverige ska klara de

utmaningar i kraftöverföring som ett elsystem med allt mer

intermittent kraft innebär.

Sverige bör satsa på alla relevanta energislag

inklusive kärnkraft och ny teknik genom forskning och

demonstrationsanläggningar. Åtgärder för att säkerställa

systemtjänster och kvaliteten på elen i elsystemet behöver

övervägas. Handläggningstiderna för genomförande av

nätinvesteringar bör bli kortare. Svenska Kraftnät bör utveckla

sin dialog och sina samråd samt öka transparensen i samband

med investeringsprojekt i elnät.

Återkommande analyser av effektläget på den svenska

energimarknaden bör genomföras. En fristående aktör bör


5

10

15

20

25


genomföra samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar vid

nätinvesteringar. En konkurrenskraftsutredning bör tillsättas

med uppdrag att analysera den svenska elmarknaden ur

ett internationellt perspektiv och föreslå åtgärder för att

hålla Sverige konkurrenskraftigt. Slutligen bör framtida

överföringsbehov nationellt och internationellt, olika tekniska

lösningar och hur systemtjänster på en framtida elmarknad bör

se ut utredas.


1 • att energiöverenskommelsen från 2016 fullföljs.

2 • att Sverige ska satsa på alla relevanta energislag, inklusive

kärnkraft, och på forskning och demonstrationsanläggningar.

3 • att förkorta handläggningstiderna vid genomförande

av nätinvesteringar samt att samhällstekniska

lönsamhetsbedömningar genomförs i samband med dessa

investeringar.

4 • att öka transparensen i samband med Svenska Kraftnäts

investeringsprojekt i elnät.

5 • att återkommande analysera effektläget på den svenska

energimarknaden.

6 • att tillsätta en konkurrenskraftsutredning, med uppdrag att

analysera den svenska elmarknaden ur ett internationellt

perspektiv, samt att se över framtida överföringsbehov, olika

tekniska lösningar och systemtjänster.


5

10

15

20

25


LEVA OCH VERKA PÅ LANDSBYGD OCH I GLESBYGDSverige är ett av världens mest urbaniserade länder, med 85

procent av befolkningen boende i städerna. Samtidigt är vi ett

till ytan stort land med omfattande landsbygd och glesbygd.

Moderaterna vill att människor ska kunna leva, bo och arbeta i

hela Sverige. All den potential som finns runt om i landet ska tas

tillvara.

Bredbandsutbyggnad, stärkt infrastruktur och smartare

transporter även på landsbygden och långsiktiga förutsättningar

för de gröna näringarna är grunden för att hela landet ska leva.

Sverige ligger på många sätt i framkant både inom jordbruk

och skogsbruk och med rätt förutsättningar kan näringarna

utvecklas och växa ännu mer.

För att livspusslet ska gå ihop behövs förskolor, skolor,

vårdinrättningar och äldreboenden. Utvecklingen har tyvärr

under lång tid inneburit att utbudet av såväl arbetstillfällen som

serviceinrättningar har minskat. För att vända trenden behövs

reformer för tillväxt i hela landet.

FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ATT NÅ LIVSMEDELSSTRATEGINS MÅLSÄTTNINGAR OCH ETT STÄRKT JORDBRUK

För att stärka konkurrenskraften i livsmedelskedjan är det enskilt

viktigaste att sänka kostnaderna som är högre i Sverige än i

jämförbara konkurrentländer. Det handlar om direkta kostnader


5

10

15

20

25


i form av skatter och avgifter men också om indirekta kostnader

genom regelkrångel, administration och kostsamma särkrav.

Målet bör vara att begränsa onödiga kostnader, där ett

exempel är kompensationen för skatt på diesel som används

i jordbruket, samt att pröva nödvändigheten av befintlig

kostnadsdrivande lagstiftning.

De svenska reglerna för jordbruk är färgade av

särlagstiftning i förhållande till den EU-gemensamma

lagstiftningen. Det orsakar sämre konkurrensförutsättningar

och högre kostnader för svenskt jordbruk. Svenska särkrav

för jordbruket och livsmedelsproduktionen ska prövas och vid

behov förändras i förhållande till rådande marknadssituation.

Myndigheternas tendens att tolka EU-regler mycket strängt

är också i det närmaste en typ av särreglering. Det är negativt

för det svenska lantbruket och livsmedelsindustrin och måste

åtgärdas.

De ensidiga svenska förbuden mot växtskyddsmedel slår

mot jordbruket och trädgårdsodlingen. Det har orsakat att bland

annat lökodlingen i Sverige har försvårats, med följd att enskilda

företagares investeringar förlorar i värde samt att de svenska

producenterna riskerar att konkurreras ut av producenter i andra

EU-länder. Myndigheterna bör i större utsträckning använda sig

av ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel och ta hänsyn

till hur andra EU-medlemsstater förhåller sig, för att värna

konkurrensneutrala förutsättningar för det svenska jordbruket.

Beslut om växtskyddsmedel bör fattas av Statens Jordbruksverk

i stället för Kemikalieinspektionen.


5

10

15

20

25


Rigida krav för hur jordbruksverksamhet, särskilt

avseende djur- och miljöskydd, orsakar onödig administration

och kostnader för jordbrukarna. I stället för krav på mått

och specifika åtgärder behöver resultatet räknas i större

utsträckning. Dessutom vore det bra om svenska miljö- och

djurskyddskrav, även avseende antibiotikaanvändning, i större

utsträckning ställdes vid offentliga livsmedelsupphandlingar.

Stödet till ekologisk produktion bör fasas ut och

inriktningen för jordbruket ska vara att den totala produktionen

ökar samtidigt som miljöpåverkan minskar, oavsett

produktionsform.

GÖR DET LÄTTARE ATT STARTA OCH DRIVA LIVSMEDELSFÖRETAG

Allt fler jordbrukare har under senare år vågat ta steget att börja

sälja den egna gårdens produkter och i många fall även förädla

sina råvaror till färdiga livsmedel. Det är en utveckling som ska

bejakas.

Att starta företag i livsmedelsbranschen kan samtidigt vara

tufft, särskilt för små företag som arbetar i liten skala. Det måste

bli lättare att starta livsmedelsföretag. Företag som fortfarande

är i uppstartsskede bör därför kunna få dispens från vissa krav

som medför kostsamma investeringar.

Fler småskaliga och mobila slakterier behövs för att

möjliggöra ett ökat utbud av närproducerat kött. Det bidrar

dessutom till kortare djurtransporter och skapar samtidigt

arbetstillfällen.


5

10

15

20

25


Mikrobryggerier, musterier och vinodlingar blir vanligare i

Sverige. Det är en utveckling som ska tas tillvara, eftersom den

bidrar till en levande landsbygd med fler jobb i tillverkningen

och har potential att skapa fler jobb i besöksnäringen. Dock

hindrar dagens alkohollagstiftning dessa företag från att sälja

sina produkter på produktionsstället. Gårdsförsäljning av öl, vin

och sprit och andra alkoholhaltiga drycker ska tillåtas. Ett sätt

att göra detta utan att hamna i konflikt med alkoholmonopolet

skulle kunna vara genom att ge producenter möjlighet att bli

ombud för Systembolaget, med rätt att lagerhålla sina egna

produkter.

Formerna för livsmedelskontroller fungerar med varierande

effektivitet. För få kontroller utförs i dagsläget och många

livsmedelsföretag upplever att de inte får valuta för pengarna.

En ny modell, där företagen betalar en mindre fast administrativ

avgift varje år och därefter faktureras efter utförd kontroll bör

införas. Livsmedelskontrollerna bör också bygga på dialog

mellan inspektör och företag, där målet är att gemensamt

lösa eventuella problem innan företaget får ett föreläggande.

Om livsmedelsföretaget och livsmedelsinspektören inte

kan enas kring ett beslut ska livsmedelsföretaget kunna

byta livsmedelsinspektör. För att möjligheten att byta

livsmedelsinspektör ska fungera även i små kommuner ska

de samverka gällande livsmedelsinspektionerna med andra

kommuner och regionförbund.


5

10

15

20

25


STÖD OCH ERSÄTTNINGAR TILL JORDBRUKET SKA BETALAS I TID

Dagens regler för lantbruket, med svenska särkrav och högre

kostnader, gör att många lantbrukare är beroende av stöd

och ersättningar från EU. Särskilt tydligt har detta varit för

mjölkbönderna, som under de senaste åren har tagit skada av

att marknadspriset för mjölk har fluktuerat kraftigt.

Svenska politiker har satt upp de hårdaste reglerna för

miljö- och djurskydd i EU. Därför är det viktigt att bevaka att

inte ytterligare ekonomisk börda läggs på lantbrukarna. I detta

avseende är det av stor vikt att säkerställa att jordbruksstöden

betalas ut i tid. Därtill bör det ses över huruvida det finns

utrymme för att ställa större krav från jordbrukarnas sida samt

om någon form av kompensation ska kunna utgå till den som

lider skada av att utbetalningar försenas.

ÖKAD LIVSMEDELSEXPORT

Livsmedel är en av de mest framgångsrika svenska

exportgrenarna. Ökad export är avgörande för att öka svenskt

livsmedelsföretagande och svensk livsmedelsproduktion. Det

behövs ett exportfrämjande paket.

En webbaserad exportportal för livsmedelsexport bör

upprättas. Exportportalens syfte ska vara att marknadsföra

svensk mat och göra det enkelt för importörer i andra länder

att välja svenska livsmedel. En sådan exportportal skulle

till exempel kunna erbjuda information och blanketter för

att underlätta import och export. Fler landsgodkännanden


5

10

15

20

25


och anläggningsgodkännanden bör prioriteras för ökad

livsmedelsexport. Livsmedelsattachéer bör tillsättas på

strategiskt viktiga exportmarknader. Sverige ska också verka för

att upphäva exportförbudet av snus inom EU.

ÖKAD AVTALSFRIHET I ARRENDELAGSTIFTNINGEN

Mellan 30-40 procent av den svenska jordbruksmarken brukas

under arrendeavtal. Dessvärre är arrendelagstiftningen till delar

föråldrad, vilket har gjort att ettåriga sidoarrenden har ökat

under de senaste åren. Det beror till stor del på att markägarna

inte gärna vill riskera att förlora rådigheten över sin mark och

vill undvika att komma i konflikt med arrendatorer. En stor

andel av dessa ettåriga arrendeavtal förlängs. Detta är inte

optimalt ur flera olika perspektiv, eftersom både markägaren

och arrendatorn försätts i en osäker situation. Bland annat

orsakar det att växtföljden inte nödvändigtvis upprätthålls, vilket

försämrar jordens funktion för god avkastning i odlingen.

Vår ambition är att det svenska jordbruket och

livsmedelsproduktionen ska stärkas. Reglerna för arrenden

behöver moderniseras, marknadsanpassas och bli

mer flexibla, för att vara relevanta i förhållande till den

strukturrationalisering som lantbruket går igenom och för att

bidra till en större långsiktighet. Upp till femåriga avtal för

sidoarrenden (utan bostadshus) ska omfattas av avtalsfrihet

avseende besittningsskydd och arrendeavgift. På sikt kan


5

10

15

20

25


arrendelagstiftningen i stort behöva ses över och kompletteras

med ett större mått av avtalsfrihet.

LÄTTARE FÖR LANTHANDLARE ATT BLI OMBUD FÖR STATLIGA BOLAG

De dagligvarubutiker som drivs i glest befolkade delar av

landet fyller en viktig funktion. Samtidigt är det svårt att få

en dagligvarubutik på landsbygden att klara sig ekonomiskt.

Möjligheten att erbjuda flera typer av service är därför viktig

för handlarna, både för att kunna locka fler kunder och för att

verksamheten ska bli mindre sårbar. Det kan exempelvis handla

om att vara ombud för post, paketförmedling, apotek, spel och

systembolag.

Statliga bolag såsom Apoteket, Systembolaget, Svenska

spel och PostNord bör därför få tydliga uppdrag att genomlysa

sina villkor för att identifiera och ändra villkor som i onödan

gör det svårt för lanthandlare och andra verksamheter i

glest befolkade delar av landet att bli ombud. På så sätt kan

serviceutbudet på landsbygden öka.

UNDERLÄTTA FÖR B&B OCH MINDRE HOTELLVERKSAMHETER

I många fall kan Bed & Breakfast (B&B) eller mindre

hotellverksamheter vara en nödvändig extrainkomst som

får ekonomin gå ihop för företagare på landsbygden.


5

10

15

20

25


Verksamheterna är ofta uppskattade och bidrar till en levande

landsbygd.

Begreppet B&B är inte tydligt definierat utan används

i Sverige för flera olika typer av verksamheter, men där

den gemensamma nämnaren är att det rör sig om mindre

logiverksamheter med frukost. Ibland används begreppet även

för verksamheter som egentligen juridiskt och skattemässigt är

mindre hotellrörelser eller pensionat. Främst rör det sig dock

om mindre uthyrningsverksamheter som omfattar max fyra

rum eller max åtta gäster och som sker i uthyrarens hemmiljö.

Dessa verksamheter omfattas inte av lagen för hotell- och

pensionatsrörelse. Om antalet rum däremot överstiger fyra eller

antalet gäster är fler än åtta stycken kräver dock lagen bland

annat att ägaren av verksamheten har polistillstånd och att

livsmedelsverksamheterna har tillstånd. Av vikt för om huruvida

bygglov för hotellrörelse krävs är dock inte antal rum i sig utan

själva byggnadens huvudsakliga användning. Om uthyrningen

sker i rum som inte normalt används som bostad kan bygglov

för hotellrörelse krävas även om uthyrningen omfattar max fyra

rum eller max åtta gäster.

Ovannämnda byråkrati gör att tröskeln för att expandera

en B&B-verksamhet blir onödigt hög när den administrativa

bördan ökar. I förlängningen riskerar detta att hämma tillväxten

på landsbygden.

Möjligheterna att höja antalet tillåtna rum och bäddar

för B&B-verksamhet utan särskilt tillstånd bör därför ses

över. Samtidigt bör även bygglovsplikt och byggregler för

ändrad användning och ändring i fastigheten för B&B ses


5

10

15

20

25


över. Möjligheterna att slopa tillståndskraven för mindre

hotellverksamheter och utreda hur deras administrativa börda

kan minskas bör också utredas.

ENKLARE ATT SKYLTA FÖR VERKSAMHET LÄNGS VÄGEN

Det är många som har olika typer av enklare verksamheter

längs med svenska vägar. Det kan exempelvis handla om

gårdsförsäljning, loppmarknader och caféer. Verksamheterna

erbjuder en bra möjlighet till extra inkomster samtidigt som de

tillför den lokala bygden ett värde.

Många av dessa verksamheter behöver kunna sätta upp

skyltar i syfte att ge information och skapa synlighet. I dag är

dock reglerna för skyltning längs allmän väg restriktiva och

många av de skyltar som i dag sitter längs vägarna är otillåtna.

Den som ändå väljer att söka tillstånd för sin skylt möter

både regelverk och avgifter. I vissa delar är regelverken väl

motiverade. Väghållaren behöver kunna hålla vägområdet rent

från såväl snö som växtlighet. Förare som färdas i hög fart och

förlorar uppmärksamheten löper större olycksrisk. Det finns

samtidigt inslag i regelverket som förefaller mindre motiverade.

För att det ska bli enklare att skylta för verksamhet längs

väg ska det utanför detaljplanelagt område inte krävas tillstånd

för skyltar som ger upplysningar om affärsrörelse eller annan

verksamhet i nära anslutning till platsen för verksamheten.

Skylten ska utformas på ett sätt som är säkert och passar in i


5

10

15

20

25


sin omgivning och ska placeras utanför vägområdet. Skylten ska

däremot inte behöva sitta på en byggnad.

SKYDD AV SKOGSMARK

Sverige är en skogsnation. Trots att bara en procent av världens

skogar växer i Sverige står vi för tio procent av den globala

produktionen av virke, massa och papper. Skogen är också en

viktig faktor i omställningen mot fossiloberoende och Sverige

ligger i framkant även i det arbetet.

Att värna miljön i skogen är en viktig del av det svenska

skogsbruket. Genom att svenska skogsägare verkar under

devisen frihet under ansvar är de svenska skogarna mycket

välskötta – en god tillväxt och ett effektivt skogsbruk utesluter

inte att det finns höga naturvärden.

Naturvärden ska värnas i skogsbruket, men i dag står

naturvärden mot brukande i allt större utsträckning. Det är

negativt för skogsbruket då privatpersoner som har skött om sin

skog i generationer i ett slag kan gå miste om stora ekonomiska

värden. På sikt kan det också medföra att engagemanget för att

skapa förutsättningar för höga naturvärden minskar, vilket vore

mycket negativt för svensk biodiversitet.

Det som orsakar problemen för det svenska skogsbruket

är den totala summan av olika krav och begränsningar.

Internationella åtaganden för skydd av skog, brister i svenska

och EU-gemensamma regler och regeringens näringsfientliga

agenda, gör att framtiden för skogsbruket är som bäst otydlig.


5

10

15

20

25


Om Sverige ska ha ett väl fungerande skogsbruk, med

ansvarstagande skogsägare, höga naturvärden och samtidigt

vara framstående i bioekonomin, måste dessa problem

adresseras.

Impediment är mark med låg förmåga att producera virke.

Det kan till exempel vara kärr, berghällar eller fjäll. Skogliga

impediment räknas i dag som regel inte som mark som är

undantagen från brukande enligt målen för biologisk mångfald

och ekosystemtjänster. Det innebär att den skogsägare som

vill bidra till det nationella miljömålet för levande skogar kan

bli tvungen att avsätta produktiv skogsmark och samtidigt

avstå från att bruka impediment, utan ersättning. Definitionen

av skyddad skog bör därför ses över så att även skog som är

undantagen från brukande men inte anses vara skyddad i större

utsträckning, ska kunna räknas som skyddad.

Artskyddsförordningen har fått en ny innebörd för

skogsbruket. På grund av att artskyddsförordningen inte tillåter

intrång som kan påverka arter som omfattas av förordningen,

har skogsägare i ett par uppmärksammade fall fått avslag på

sina respektive anmälningar om skogsavverkning. Reglerna i

artskyddsförordningen måste snarast ändras så att beslut om

skogsavverkningar kan fattas på ett tillämpbart, effektivt och

rättssäkert sätt.

Nyckelbiotoper är enstaka träd eller mindre

sammanhängande områden, där höga naturvärden eller

rödlistade arter finns. Det finns inget formellt skydd för

nyckelbiotoper och inte heller någon given ersättningsform för

dem. Att få en utpekad nyckelbiotop i sin skog är för många


5

10

15

20

25


skogsägare ett stort problem eftersom avverkning i princip blir

omöjlig, dessutom utan att ersättning utgår. Frivilligheten i att

upprätthålla dessa kan diskuteras och för vissa skogsägare kan

det medföra problem i skogsbruket. Det är en juridisk gråzon

som bör undvikas. Tydliga regler om nyckelbiotoper bör införas

och skogen ska kunna avverkas om ersättning inte utgår.

För att förena ett starkt skydd för livsmiljöer, vilda djur och

växter med en stark äganderätt och hög rättssäkerhet bör även

beslut om att skydda områden omprövas med vissa tidsintervall.

Om fortsatt skyddsbehov inte föreligger bör skyddet upphöra.

Sverige bör verka för att beslut om upphörande av område av

gemenskapsintresse ska kunna fattas utan godkännande av EU-

kommissionen.

FÖRSTÄRKT ÄGANDERÄTT

Äganderätten är en mänsklig rättighet som skyddas av både

regeringsformen och Europakonventionen. Tack vare den starka

svenska äganderätten och rätten att bruka marken har svenska

jord- och skogsbrukare haft goda förutsättningar för att driva

och utveckla sin verksamhet.

Tyvärr prövas äganderätten på många sätt i dag. Ett

exempel var när den dåvarande utredaren av skogsvårdslagen

sommaren 2016 uttalade att ägande av skog är tveksamt. Ett

annat exempel är regeringens ambition att skogsavverkningar

ska kunna hindras för friluftslivets skull. Dessutom är brister

och otydligheter i lagstiftningen ett växande problem,

exempel på dett är att det saknas undantag för skogsbruk


5

10

15

20

25


i artskyddsförordningen och de juridiska gråzoner som har

uppstått till följd av nyckelbiotoperna.

Missbruk av allemansrätten är också en fråga som

påverkar äganderätten. Allemansrätten är mycket viktig att

värna och för att det ska kunna motiveras för privata markägare

krävs också att det inte ska gå att använda den som anledning

för uppträdanden som inte respekterar äganderätten. Det

förekommer att människor olovligen bosätter sig på privatägd

mark eller smutsar ner och skadar naturen.

Myndigheterna gör ofta strikta tolkningar av EU-

gemensamma regelverk som skiljer sig från den som görs i

andra länder, vilket också innebär att äganderätten urholkas.

Regelverk medför att mark blir oanvändbar utan att markägaren

kompenseras. Äganderätten måste värnas och det finns skäl till

att göra en grundlig utredning av hur äganderätten utmanas och

hur den kan stärkas samt ställa upp rimliga förutsättningar för

allemansrätten.

FÖRENKLAD HANTERING AV LEGALA VAPEN

Sverige har en restriktiv vapenlagstiftning med en av Europas

mest omfattande utbildningar för att få köpa och använda

vapen. Det är väsentligt med klara och tydliga regler, likaväl

som att en ordentlig vandelsprövning görs av dem som söker

vapenlicens. Samtidigt är det viktigt att samhället inte i onödan

lägger hinder i vägen för skötsamma jägare och skyttar.

Jakt och målskytte är djupt förankrade i det svenska

samhället och en del av folkrörelserna. För många människor är


5

10

15

20

25


jakten en livsstil och kan för många avgöra valet av bostadsort.

Även det renodlade målskyttet engagerar många och har en

traditionell koppling till totalförsvaret och idrottsrörelsen.

Handläggningstiderna för vapenärenden inom stora delar

av polisväsendet har blivit oacceptabelt långa. I delar av landet

förekommer handläggningstider på många månader. JO har

kritiserat polisen för detta och påpekat att det är särskilt viktigt

att licenshanteringen fungerar eftersom både jägare, skyttar

och vapenhandeln direkt drabbas om ansökningarna inte

handläggs snabbt och effektivt. För Sveriges vapenhandlare

innebär de långa handläggningstiderna att de inte kan ta betalt

för sålda vapen och inte heller ta in nya i lagret. Därtill tillämpas

regelverken på olika sätt i landet.

Handläggningen av vapenärenden behöver snabbas upp

och servicegarantier införas för att säkerställa en effektiv och

rättssäker myndighetsutövning. En översyn av det samlade

regelverket för tillståndsgivning och innehav av legala vapen

och vapendelar behövs för att skapa ett regelverk som inte

försvårar för jakt och sportskyttar i onödan. I samband med att

vapenlagstiftningen ses över bör det utredas om det är möjligt

att tillåta personer och skytteföreningar att inneha fler vapen för

jakt och sportskytte. Även i övrigt bör det utredas om det går att

underlätta regelverken för jägare och skytterörelserna.

Reglerna bör också skydda de inblandade från förluster

relaterade till exempelvis omotiverat långa handläggningstider.

Förvaring av det egna vapnet hos en annan person kräver

tillstånd. Det är dock viktigt att regelverket erbjuder flexibilitet

för de som exempelvis regelmässigt jagar på andra orter än där


5

10

15

20

25


man är bosatt. Att vapnet försvaras på ett säkert sätt där jakten

sker i stället för att transporteras över långa avstånd är en fördel.

UNDERLÄTTA FÖR LICENSJAKT OCH SKYDDSJAKT

För att miljöorganisationer ska ha talerätt krävs i dag att

organisationen har minst 100 medlemmar eller på annat sätt

visar att verksamheten har allmänhetens stöd. Det har orsakat

en hel del problem med långdragna rättsprocesser i fråga om

licensjakt och skyddsjakt efter stora rovdjur. I flera fall under de

senaste åren har grupper med mycket otydlig sammansättning,

som inte kan uppvisa att de uppfyller kraven för att ha tillgång

till rättslig prövning, ändå kunnat få det. Bland annat har

grupper från Facebook kunnat driva rättsliga processer mot

myndighetsbeslut. Det är olyckligt och kan vara osäkert ur

rättslig synvinkel.

För många som bor och verkar i områden med stora

rovdjurskoncentrationer har detta varit ett stort problem, då

skydds- och licensjakt i flera fall inte har kunnat genomföras

inom utsatt tid och problem med rovdjursangrepp mot

tamboskap och husdjur inte har kunnat stävjas.

Det är viktigt att överklagningsinstrumentet används

ansvarsfullt och att dess värde inte urholkas. Demokratiskt

fattade beslut måste också kunna verkställas inom rimlig tid.

Kravet på minsta antal medlemmar för att

miljöorganisationer ska ha talerätt bör därför ökas till minst 500


5

10

15

20

25


medlemmar, med krav på att medlemmarna ska redovisas i en

tydlig medlemslista.


1 • att se över och vid behov förändra särkraven för primär- och

livsmedelsproduktionen.

2 • att den svenska tolkningen av EU-regler närmas hur övriga

Europa agerar.

3 • att Sverige i större utsträckning använder sig av ömsesidigt

erkännande vid produktgodkännande för växtskyddsmedel

och att ansvaret för att pröva ansökningar om tillstånd

att få sälja och använda växtskyddsmedel ska ligga på

Jordbruksverk i stället för Kemikalieinspektionen.

4 • att reglerna för miljö- och djurskydd i större utsträckning

kopplas till resultat i stället för åtgärder.

5 • att stödet till ekologisk produktion fasas ut och att

inriktningen för jordbruket ska vara att den totala

produktionen ökar samtidigt som miljöpåverkan minskar,

oavsett produktionsform.

6 • att nystartade livsmedelsföretag ska kunna få dispens från

vissa krav i uppstartsskedet.

7 • att reglerna förenklas så att fler småskaliga och mobila

slakterier kan etableras.

8 • att gårdsförsäljning av öl, vin och sprit och andra

alhoholhaltiga drycker ska tillåtas och att producenter ges

möjlighet att bli ombud för Systembolaget, med rätt att

lagerhålla sina produkter.


5

10

15

20

25


9 • att införa en ny modell för effektivare livsmedelskontroller och

att livsmedelsföretag ska kunna byta livsmedelsinspektör.

10 • att stöd till jordbruket ska betalas ut i tid och att utreda hur

staten bör kompensera den som lider ekonomisk skada på

grund av försenade utbetalningar av stöd.

11 • att en webbaserad exportportal för livsmedelsexport

upprättas.

12 • att prioritera fler landsgodkännanden och

anläggningsgodkännanden för ökad livsmedelsexport.

13 • att tillsätta livsmedelsattachéer på strategiskt viktiga

exportmarknader.

14 • att upphäva exportförbudet av snus inom EU.

15 • att upp till femåriga avtal om sidoarrenden, utan bostadshus,

ska omfattas av avtalsfrihet.

16 • att det ska bli enklare för lanthandlare att bli ombud för

statliga bolag.

17 • att öka möjligheterna att höja antalet tillåtna rum och bäddar

för B&B-verksamhet utan särskilt tillstånd och förenkla för

ändrad användning och ändring i fastighet för B&B.

18 • att se över möjligheterna att slopa tillståndskraven för mindre

hotellverksamheter och utreda hur den administrativa bördan

kan minska.

19 • att det utanför detaljplanelagt område inte ska krävas

tillstånd för skyltar som ger upplysningar om affärsrörelse

eller annan verksamhet i nära anslutning till platsen för

verksamheten.

20 • att definitionen av skyddad skog ses över, så att även

skog som är undantagen från brukande, men inte anses


5

10

15

20

25


vara skyddad i större utsträckning ska kunna räknas som

skyddad.

21 • att ett undantag för skogsbruket införs i

artskyddsförordningen.

22 • att tydliga regler avseende nyckelbiotoper införs och att skog

ska kunna avverkas om ersättning inte utgår.

23 • att beslut om att skydda områden omprövas med vissa

tidsintervall och om fortsatt skyddsbehov inte föreligger bör

skyddet upphöra.

24 • att stärka äganderätten samt ställa upp rimliga

förutsättningar för allemansrätten.

25 • att handläggningen av vapenärenden snabbas upp och

att servicegarantier införs tillsammans med ett skydd för

ekonomiska förluster.

26 • att göra en översyn av det samlade regelverket för

tillståndsgivning och innehav av legala vapen och vapendelar

för att skapa ett regelverk som inte försvårar för jakt och

sportskyttar i onödan.

27 • att se över möjligt att tillåta personer och skytteföreningar att

inneha fler vapen för jakt och sportskytte.

28 • att öka möjligheterna att förvara vapen på ett säkert sätt om

man till exempel regelmässigt jagar på andra orter.

29 • att kravet på minsta antal medlemmar för att

miljöorganisationer ska ha talerätt ökas med krav på att

medlemmarna ska redovisas i en tydlig medlemslista.


5

10

15

20

25


INSATSER FÖR MILJÖ, KLIMAT OCH TILLVÄXT Hållbarhet handlar om att sträva efter balans mellan

miljöhänsyn, ekonomi och sociala frågor. Ensidigt fokus på

endera delen riskerar att skapa problem både på kort och lång

sikt. Vi ska därför värna om och arbeta för stärkt miljöhänsyn

på ett sätt som säkerställer svensk konkurrenskraft. Det är

bra för miljön och ger dessutom förutsättningar för tillväxt och

arbetstillfällen. Genom att visa att vi kan kombinera tillväxt

och miljöhänsyn kan vi vara ett föredöme för andra länder.

Utöver hållbarhetsperspektivet är fyra principer bärande i

vår klimat- och miljöpolitik: marknadsekonomiska lösningar,

teknikutveckling, internationella överenskommelser och

kostnadseffektivitet.

Att man vårdar och förvaltar det man äger till nytta även

för kommande generationer är viktiga moderata fundament och

bärande delar av marknadsekonomin. Miljö- och klimatpolitik

handlar till stor del om att lösa problem som uppstår när

äganderätten inte är tillämpbar. Strävan bör vara att efterlikna

marknadens funktionssätt, exempelvis genom att sätta pris på

utsläpp som förorenaren tvingas betala enligt den så kallade

polluter pays principle.

Vi tror på människans inneboende förmåga att hitta nya

vägar att lösa komplicerade problem. Vår uppfattning är därför

att utmaningar inom miljö och klimat inte i första hand ska

lösas genom att begränsa människor, utan genom att stimulera

lösningar som minskar eller tar bort de negativa effekterna av

mänsklig påverkan.


5

10

15

20

25


Styrmedel fungerar optimalt endast om de verkar på

hela den aktuella marknaden. I annat fall finns alltid risk att

den förorenande verksamheten flyttar till en annan del av

marknaden, vilket inte löser miljöproblemet. Många miljöproblem

bryr sig inte om nationsgränser utan flyttar sig långt bortom de

platser där utsläppen skett. Svenska särkrav är därför sällan

vare sig effektiva eller ändamålsenliga. Överenskommelser

inom EU, eller ännu hellre internationellt, måste därför alltid

eftersträvas.

Eftersom resurserna är begränsade är det viktigt att

offentliga insatser görs genom åtgärder som ger så stor miljö-

eller klimatnytta som möjligt för de pengar som satsas. Varje

ineffektivt spenderad krona är en förlust för miljön.

ETT HÅLLBART TRANSPORTSYSTEM

De ökande transportbehoven är i grunden ett tecken på

ekonomiskt tillväxt. Utan ett väl fungerande transportsystem

försvinner möjligheterna för människor att bo och verka i hela

landet. Moderaterna värnar Sveriges konkurrenskraft och är

övertygade om att teknikutvecklingen gör att minskade utsläpp

och ökad mobilitet kan kombineras. Sverige kommer inte att bli

ett grönt föregångsland om tillväxten stryps på grund av allt för

hårda regleringar och höga skatter.

Ska jordens uppvärmning hållas inom rimliga gränser

måste utsläppen minska från alla samhällssektorer. Inom

ramen för Miljömålsberedningen har därför sju av riksdagens

åtta partier enats om att klimatutsläppen från den svenska


5

10

15

20

25


transportsektorn ska minska med 70 procent fram till år 2030

och att Sverige ska ha noll nettoutsläpp av växthusgaser senast

år 2045.

Miljömålsberedningens utsläppsmål är högt ställda och det

krävs en plan för hur Sverige ska nå ett hållbart transportsystem

och en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Moderaternas

arbete för att minska transportsektorns utsläpp utgår från

principen om att förorenaren ska betala och att insatserna ska

vara kostnadseffektiva.

Inom kort kommer tyngre lastbilar med en maxvikt på

upp till 74 ton att tillåtas på det svenska vägnätet. Det är bra

både ur miljö- och konkurrenskraftssynpunkt. Reformen kräver

dock att vägnätet förstärks och därför bör resurser avsättas

till att rusta upp de vägar som inte klarar den nya maxvikten.

Samtidigt måste även lastbilarna tillåtas att vara längre. För

exempelvis skogsnäringens del skulle längre lastbilar ge en

konkurrenskraftsfördel då färre transporter behöver genomföras

för att flytta samma mängd gods. I en studie från Lunds

universitet påvisas att nyttan av att tillåta tyngre lastbilar ökar

om även längre lastbilar tillåts. Studien är genomförd med 34

meter långa fordonståg och visar på betydande samhälls- och

klimatnytta. Det är därmed angeläget att en utredning tillsätts för

att se hur längre lastbilar kan tillåtas på våra vägar.

I dag är trängselskatterna lika höga för alla bilar, oavsett

utsläppsnivå. Fram till 2012 var vissa miljöbilar undantagna

från trängselskatt i Stockholm. Detta undantag gäller dock inte

längre och sedan dess omfattas även miljöbilar av trängselskatt.

Likt systemet med Bonus-Malus bör de som kör en bil med


5

10

15

20

25


liten miljöpåverkan premieras. Därför bör trängselskatterna

miljödifferentieras utifrån fordonens utsläppsnivå.

Det bör också göras möjligt för kommuner att avsätta

gatumark för bilpooler. En gemensam bilpool kan ersätta

upp till 15 vanliga bilar. Bilpoolerna behöver finnas med

samma geografiska frekvens som exempelvis hyrcyklar för att

incitamenten för att använda dessa ska vara tillräckligt stora.

Därför behöver gatuutrymme kunna reserveras för ändamålet.

Ett sådant förslag har tagits fram av utredningen för cirkulär

ekonomi. På sikt bör även bilpooler kunna ingå i regionernas

kollektivtrafikplanering.

Kommuner bör också tillåtas att differentiera

parkeringsavgifter beroende på fordonens utsläppsnivåer och

storlek. I dag är det inte möjligt att sätta olika parkeringsavgifter

för olika typer av fordon. I längden är det inte rimligt att

staten hindrar kommuner från att låta klimatsmarta bilar

betala en lägre parkeringsavgift än bilar som släpper ut stora

mängder klimatgaser. Kommunerna måste få möjlighet att

skapa incitament för en klimatvänlig fordonsflotta samt sänka

parkeringsavgifterna för exempelvis bilpooler.

Ett system med reduktionsplikt för fordonsflottan

bör införas i syfte att minska koldioxidutsläppen från

transportsektorn. Systemet bygger på att det fossila

bränslet successivt blandas ut med biobränsle. Därmed kan

utsläppen från den befintliga bilparken minska utan att hela

bilparken behöver bytas ut innan år 2030. Samtidigt skapar

reduktionsplikten långsiktiga spelregler för producenterna av


5

10

15

20

25


biobränsle vilket är nödvändigt för att öka investeringarna i

branschen.

Ett teknik- och kostnadsneutralt Bonus-Malus-system

där fordonets totala miljöpåverkan styr både bonus och malus,

bör införas. Systemet ska vara självfinansierande och varken

generera under- eller överskott för statsbudgeten. För att inte

förändra spelreglerna för den befintliga bilparken ska systemet

endast beröra nybilsförsäljning.

Infrastruktur för cykel är en viktig del i ett hållbart

transportsystem. Ett stort hinder för ökat cykelpendlande

är att det saknas sammanhängande cykelinfrastruktur av

godtagbar standard och att andra trafikslag konkurrerar med

cykeln om utrymme. Ofta är cykelbanor kommunöverskidande

vilket gör att barriäreffekter kan skapas vid kommungränser.

Ska cykelpendlandet bli än mer populärt bör även så kallade

snabbcykelvägar byggas där många cyklister kan pendla

från närliggande förorter in till stadskärnor på relativt kort tid.

Detta skulle även bana väg för ökat användande av elcyklar.

Staten bör därför anslå en resurspott per år till anläggning av

snabbcykelvägar. För att söka medel från potten måste objekten

vara samhällsekonomiskt försvarbara samt medfinansieras med

minst 50 procent av kommuner eller regioner.

Internationella överenskommelser om flygets utsläpp bör

eftersträvas i stället för flygskatt. En nationell flygskatt ska inte

införas. I stället bör Sverige ansluta sig till ICAO:s internationella

överenskommelse om flygets utsläpp och fortsätta att driva

på för starka internationella regler. Flyget binder samman


5

10

15

20

25


människor och världsdelar på ett positivt sätt. Det är ett globalt

transportmedel och regleras således bäst på global nivå.

Användandet av biodrivmedel för flyget ska uppmuntras

genom incitament och samverkan. De ekonomiska styrmedlen

behöver därför stärkas och Sverige bör se över möjligheten

att efterlikna det nya norska regelverket där start- och

landningsavgifterna reduceras för de flygplan som använder

biodrivmedel. Fortsatta satsningar på forskning och utveckling

av biodrivmedel för flyget bör ske parallellt med detta samtidigt

som möjligheterna att på sikt införa en reduktionsplikt för flyget

bör utredas.

Ineffektivitet inom det europeiska luftrummet beräknas

kosta fyra miljarder kronor per år. Genom att fullt ut

implementera Single European Sky kan flygets utsläpp i Europa

minska samtidigt som kostnaderna för flygbolagen sänks.

Eftersom godstransporter i låga hastigheter till sjöss ger

mindre klimatpåverkan än vägtransporter är en utveckling

av sjöfarten en viktig del för att uppnå våra miljömål. Svensk

sjöfart är i behov av en hamninfrastruktur som stödjer en mer

miljövänlig sjöfart, som exempelvis användandet av flytande

naturgas (LNG) och metanol samt elanslutning i land. Behovet

av miljövänligt bränsle i hamnarna ska tillgodoses. Sverige

måste även nyttja de inre vattenvägarna bättre för transport

av gods för att avlasta vägar och järnvägar. Det är mycket

angeläget att inte svenska särregler införs som fördyrar eller

försvårar användningen av de inre vattenvägarna.


5

10

15

20

25


FÖRENKLA FÖR MILJÖSMARTA FÖRETAG

Den krävande svenska miljölagstiftningen är en garant för en

god miljö. Dock bidrar den till tidskrävande tillståndsprocesser

och handläggningstider, som i sin tur bidrar till ett stort mått

av osäkerhet hos företag som vill starta verksamhet. Det

är ett problem ur tillväxtsynpunkt och inverkar negativt på

möjligheterna till viktiga investeringar.

För att vidta miljöförbättrande åtgärder behövs i dag ofta

miljötillstånd. På samma sätt som för en ansökan om en ny

verksamhet kan processen ta lång tid och kosta mycket pengar;

trots att det handlar om miljöförbättrande åtgärder, till exempel

minskad klimatpåverkan och energianvändning. Byråkratin

sätter således käppar i hjulen för många företag vars avsikt är

att förbättra miljön.

Att vidta miljöförbättrande åtgärder ska premieras. Företag

som vill vidta miljöförbättrande åtgärder bör särbehandlas

positivt i tillståndshanteringen så att förbättringar snabbt och

smidigt kan genomföras. Möjlighet för myndigheter att prioritera

miljöförbättrande åtgärder i tillståndshantering, för att möjliggöra

att åtgärderna snabbare ska komma på plats, bör därför

utredas.

NOLLVISIONSSTRATEGI TILLSAMMANS MED BASINDUSTRI

För att nå de ambitiösa utsläppsmålen som Miljömålsbered-

ningen har ställt upp behöver många delar av klimatpolitiken ses

över. En av dessa delar är hur basindustrin fortsatt ska bidra till


5

10

15

20

25


utsläppsminskningarna. En nollvisionsstrategi för basindustrin

bestående av två ben är en bra väg framåt. Det ena benet ska

vara utsläppsfri processteknik och det andra benet Carbon

Capture and Storage (CCS). I nollvisionsstrategin är dialog och

samverkan mellan basindustrin och staten nyckeln till att skapa

bra förutsättningar för fortsatta utsläppsminskningar parallellt

med en växande ekonomi. Insatser längs hela kedjan krävs.

CCS är ett verktyg som är avgörande för att nå målet

att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av

växthusgaser till atmosfären. Därför bör Sverige ta fram en CCS-

strategi, gärna i samarbete med övriga nordiska länder. Detta

arbete bör påbörjas omgående med att i ett första steg utreda

bland annat vilka delar som en svensk CCS-strategi skulle

behöva innehålla. Strategin bör utgå ifrån att Sverige söker

internationellt samarbete, såväl inom EU som med enskilda

länder, detta för att bland annat dela kompetens och kostnader.

SMARTARE KLIMATPOLITIK

Att vara ett grönt föregångsland innebär att föra en ambitiös

klimatpolitik som är förenad med jobb och tillväxt. Insatser

för klimatet ska därför alltid ge största möjliga minskning av

växthusgaser per satsad krona. Forskning och teknikutveckling

krävs för att hitta lämpliga metoder och styrmedel.

Sveriges bästa möjlighet att bidra till minskade utsläpp är

framför allt på den internationella arenan. Genom att vara en

stark röst i EU kan Sverige bidra till att EU är en stark röst för

klimatet i världen.


5

10

15

20

25


Det globala klimatavtalet i Paris 2015 är historiskt

viktigt. De flesta av världens länder vill ta ansvar för framtiden

gemensamt. Dock återstår mycket arbete och det är ytterst

beklagligt att USA har valt att frånträda avtalet och sina

åtaganden. Sverige har varit pådrivande för klimatavtalet och

bör även framgent vara pådrivande för att världens länder

gemensamt ska möta klimatproblemen. Detta måste göras på

ett sätt som samtidigt tillåter tillväxt och utveckling. Därför är det

viktigt att flexibla mekanismer likt dagens Clean Development

Mechanism (CDM) finns tillgängliga.

EU:s system för handel med utsläppsrätter, EU ETS, är ett

helt centralt styrmedel för att nå EU:s klimatmål. Basen för ett

effektivt och ändamålsenligt system är förutsägbara, rättvisa och

långsiktiga regler. Alla medlemsstater måste ta ett stort ansvar

för att minska utsläppen, det ska inte gå att komma undan. I

arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser måste jobb

och tillväxt värnas – företag ska inte behöva flytta sin produktion

från Sverige eller EU på grund av dåligt utformade regler.

Sverige ska också vara pådrivande för att fler internationella

samarbeten likt Climate and Clean Air Coalition genomförs.

Klimatförändringarna har och kommer att ha mycket

stor påverkan ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Klimat-

och säkerhetspolitiska frågor behöver kopplas ihop och är

en av de frågor som prioriteras i FN. Bland annat medför

klimatförändringarna och de smältande polarisarna att nya

transportvägar och möjligheter för utvinning av naturresurser

öppnas i Arktis, med ökade spänningar som följd. Det är

mycket viktigt att Sverige tar en aktiv roll i att prioritera de


5

10

15

20

25


säkerhetsfrågor som aktualiseras. Sverige ska till exempel

fortsätta att vara drivande för miljö- och säkerhetsfrågor i

Arktiska rådet.

GRÖNT FRIHANDELSAVTAL

EU har ingen tull på fossila bränslen. Däremot tas tullavgift

och kvoter ut på många förnybara energislag – biobränslen,

solpaneler och delar till vindkraftverk. Att underlätta för handeln

med miljövänliga och miljöförbättrande produkter är ett bra

sätt att möta klimatförändringarna och andra miljöproblem. EU

förhandlar med ett antal länder om ett grönt frihandelsavtal,

det så kallade Environmental Goods Agreement. Det skulle

medföra att tullarna på ett stort antal miljövänliga produkter

slopas. Sverige ska därför i EU driva på arbetet med ett grönt

frihandelsavtal.


1 • att längre lastbilar ska tillåtas på svenska vägar.

2 • att miljödifferentiera trängselskatterna.

3 • att möjliggöra för kommuner att avsätta mark för bilpooler.

4 • att möjliggöra för kommuner att differentiera

parkeringsavgifter beroende på fordonens utsläppsnivåer och

storlek.

5 • att införa ett system med reduktionsplikt för fordonsflottan i

syfte att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn.

6 • att verka för att ett teknik- och kostnadsneutralt Bonus-

Malus-system införs.


5

10

15

20

25


7 • att avsätta resurser för sammanhängande cykelstråk i

städerna och byggande av snabbcykelvägar.

8 • att Sverige ansluter sig till ICAO:s internationella

överenskommelse om flygets utsläpp.

9 • att utreda miljödifferentierade start- och landningsavgifter

och en framtida reduktionsplikt för flyget.

10 • att prioritera arbetet med Single European Sky.

11 • att förbättra hamninfrastrukturen.

12 • att behovet av miljövänligt bränsle i hamnarna tillgodoses.

13 • att utreda en möjlighet för myndigheter att prioritera

miljöförbättrande åtgärder i tillståndshantering för att

möjliggöra att åtgärderna snabbare ska komma på plats.

14 • att en nationell nollvisionsstrategi för basindustrin tas fram i

dialog med branschen.

15 • att Sverige tar fram en strategi för Carbon Capture and

Storage (CCS).

16 • att utgångspunkten för klimatpolitiken ska vara största

möjliga minskning av växthusgaser per satsad krona.

17 • att Sverige ska vara en stark och pådrivande röst i världen för

att minska klimatpåverkan.

18 • att Sverige ska vara pådrivande för att fler internationella

samarbeten likt Climate and Clean Air Coalition genomförs.

19 • att Sverige ska fortsätta vara drivande för att miljö- och

säkerhetsfrågor ska prioriteras i Arktiska rådet.

20 • att Sverige ska driva på arbetet i EU med ett grönt

frihandelsavtal.

Partistyrelsen föreslår arbetsstämman

att anta proposition 1: Hela Sverige ska jobba.

— 212 — ARBETSSTÄMMA 2017PROPOSITION 1: HELA SVERIGE SKA JOBBA

ReservationerBenjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Ansvar för ekonomin”, avsnitt ”Reformer för starka offentliga finanser”, punkt 6 (sid 52, rad 20-23) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att minska antalet myndigheter.”.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Ansvar för ekonomin”, avsnitt ”Stärk arbetslinjen i bidragssystemen”, stycke 2, mening 3 (sid 66, rad 11-14) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”Ett hushåll utan skattepliktig inkomst ska maximalt kunna erhålla 60 procent av lägstalön och bostadsbidrag i samlade bidrag, exklusive barnbidrag och underhållsstöd.”.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Ansvar för ekonomin”, avsnitt ”Stärk arbetslinjen i bidragssystemen”, punkt 13 (sid 76, rad 11-14) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att kvalificering till full tillgång till svenska bidrag och ersättningar ska ske enbart genom eget arbete.”, samt punkt 18 (sid 77, rad 1-3) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att föräldrapenningen på grundnivå bör begränsas till 365 dagar, samtidigt som tillgången till förskola stärks.”.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Ansvar för ekonomin”, avsnitt ”Fler och nya vägar in på arbetsmarknaden”, punkt 3 (sid 86 från rad 9) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att rutavdraget utvidgas till att omfatta tillsyn av hem vid resa eller frånvaro, tvätt av kläder som sker utanför hemmet samt flytt av bohag inom samma bostad, hämtning och lämning av återvinning, bortforsling av trädgårdsavfall samt plantering av växter i trädgård, sanering, omsorgstjänster, rastning av hundar och läxläsning.”.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Ansvar för ekonomin”, avsnitt ”Fler och nya vägar in på arbetsmarknaden”, efter punkt 12 (sid 87, rad 5) till förmån för en tilläggspunkt med följande lydelse: ”att samtliga subventionerade anställningar som inte riktas till personer med funktionsnedsättning avskaffas.”, samt efter punkt 14 (sid 87, rad 14) till förmån för en tilläggspunkt med följande lydelse: ”att avskaffa den allmänna löneavgiften.”.


Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Ansvar för ekonomin”, avsnitt ”En integration som fungerar”, punkt 19-20 (sid 98, rad 4-7) till förmån för strykning.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Ansvar för ekonomin”, avsnitt ”Arbetsmarknads-politik i behov av förändring”, efter punkt 4 (sid 107, rad 19) till förmån för tilläggsattsater med följande lydelse: ”att avskaffa turordningsreglerna”, ”att utöka möjligheterna till uppsägning på grund av personliga skäl.” samt ”att avskaffa omplaceringsskyldigheten.”.

Benjamin Dousa och Fredrik Saweståhl reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Ansvar för ekonomin”, avsnitt ”Omställning, kompetensförsörjning och ett längre arbetsliv”, punkt 1 (sid 115, rad 10) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att fribeloppet avskaffas.”.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Stärk svenskt jobbskapande”, avsnitt ”Fler företag som växer och anställer”, punkt 17 (sid 134, rad 10) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att bolagsskatten sänks.”.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Stärk svenskt jobbskapande”, avsnitt ”Arbetskraftsinvandring och talangrekrytering”, efter punkt 3 (sid 143, rad 13) till förmån för en tilläggspunkt med följande lydelse: ”att införa en stopplag till dess att ovanstående förslag är införda.”.

Christian Gustavsson reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Tillväxt i hela landet”, avsnitt ”En fungerande infrastruktur” stycke 2-5 (från sid 147, rad 23) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”Moderaternas ambition är att fler människors ska ha ett jobb att gå till. Investeringar i infrastruktur ska bidra till en sådan utvecklig i hela landet, inte minst genom att stödja utvecklingen mot större arbetsmarknadsregioner, där restider kortas och förutsägbarheten ökar. Lönsamhet och effektivitet ska styra val av insatser, men med en tydlig ambition om att hålla samman – och binda samman – Sverige.

Efter årtionden av försummelser behöver investeringar göras i infrastruktur som binder samman landet, det behövs ökade ambitioner när det gäller upprustning av äldre infrastruktur och det behövs särskilda satsningar i våra starkast växande städer. För att klara


svensk konkurrenskraft behöver satsningar göras på alla dessa tre delar av infrastrukturpolitiken.

För Moderaterna är människors rörlighet någonting positivt och av görande för tillväxt och en växande arbetsmarknad. Därför är det också lätt att se att ett stort och avlångt Sverige behöver alla transportslag. Tunnelbanan, järnvägen eller ens bussen går till alla delar av landet. Ett fungerande vägnät, flyg och sjöfart behövs för att möta behovet av transporter för alla människor och företag. Vi vill inte slå undan benen för människors tillvaro genom att beskatta avstånd.

Ett historiskt steg för att skapa en framtida robust svensk infrastruktur, för ökad tillväxt och bostadsbyggande, togs när Moderaterna och Alliansregeringen 2014 presenterade förslaget om Sverigebygget. Moderaterna står fortsatt bakom slutförandet av arbetet. Satsningen främjar ökat tågresande, större arbetsmarknadsregioner, bidrar till mindre koldioxidutsläpp från trafiken och över hundratusen nya bostäder i södra Sverige. Den befintliga järnvägen kan i högre utsträckning användas för gods och regional pendeltågstrafik. Restiderna mellan Sveriges storstadsregioner skulle förkortas avsevärt. Sammantaget skapas ett mer robust järnvägsnät.”, med följande motivering: ”Sverige har stora problem med en sönderfallande och otillräcklig infrastruktur. Efter årtionden av försummelse från politiken är behoven stora. Det behövs nyinvesteringar i infrastruktur som binder samman landet, det behövs ökade ambitioner när det gäller upprustning av äldre infrastruktur och det behövs särskilda satsningar i våra starkast växande städer.

Moderaternas infrastrukturpolitik tar i dagsläget nästan enbart fasta på den sista pusselbiten och då framförallt genom investeringar i Stockholmsregionen. Synen på tåginfrastrukturen kan i bästa fall beskrivas som hoppfull, men en mer korrekt beskrivning är tyvärr orealistisk.

Stora delar av svenskt järnvägsnät är i dag i ett miserabelt skick samtidigt som det också lider av kapacitetsbrist. Det saknas helt enkelt utrymme att köra de tåg som behövs för att människor ska kunna ta sig till jobbet. Moderaternas föreslagna lösning på det är att rusta den gamla rälsen. Det är naturligtvis viktigt att underhålla det som finns, men det ökar i sig inte kapaciteten eller är görligt utan att stänga av den under många år. För att kunna rusta våra livsviktiga stambanor krävs parallella spår om landets tågtrafik ska stanna av helt. Vad det skulle göra för arbetspendling och godstransporter är


tyvärr ganska enkelt att inse. Bara i mitt hemlän skulle det påverka tiotusentals människors möjlighet att ta sig till jobbet.

Propositionen slår fast att ”varje skattekrona ska användas där den ger mest nytta”. Det är naturligtvis enkelt att hålla med, men det finns också betydande problem med ett sådant resonemang. Om det ska tolkas bokstavligt kommer ingen investering kunna ske utanför Mälardalsregionen, Öresundsregionen och Göteborgsregionen. Det är naturligtvis angeläget att vardagen fungerar i våra större städer, men som parti får vi inte heller blunda för att investeringar behöver ske i hela landet för att hålla samman – och binda samman - Sverige.

Jag menar att Moderaterna måste stå fast vid visionen om Sverigebygget som Alliansen lanserade i valet 2014 och som den rödgröna regeringen har fortsatt arbetet med. Förslaget om nya stambanor innebär en historiskt viktig satsning på hållbart resande som kraftigt ökar järnvägskapaciteten och är till nytta för hela Sverige. Förslaget innebär också betydande motprestationer från inblandade kommuner, genom egna investeringar och över hundratusen bostäder som kan släppas fram i nya områden. Satsningen främjar ökat tågresande, större arbetsmarknadsregioner och bidrar till mindre koldioxidutsläpp från trafiken. Den befintliga järnvägen kan i högre utsträckning användas för gods och regional pendeltågstrafik. Restiderna mellan Sveriges storstadsregioner förkortas avsevärt. Sammantaget skapas ett mer robust järnvägsnät. ”.

Benjamin Dousa och Fredrik Saweståhl reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Tillväxt i hela landet”, avsnitt ” Ökat byggande och fler bostäder”, punkt 3 (sid 170, rad 27) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att nuvarande hyresreglering ersätts med fri hyressättning även i det befintliga beståndet.”,

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Tillväxt i hela landet”, avsnitt ” Ökat byggande och fler bostäder”, punkt 2 (sid 170, rad 26) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att en fri hyressättning vid nybyggnation ska införas.”, punkt 10 (sid 171, rad 16-17) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att sänka reavinstskatten.”, samt punkt 22 (sid 172, rad 13-16) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att generellt strandskydd avskaffas.”.


Motivering till Benjamin Dousas samtliga reservationer:

”Moderaterna måste vara partiet för alla som gör rätt för sig.

Vare sig man föds i Sverige eller invandrar hit ska förväntningarna på att göra rätt för sig vara höga. Det ska inte gå att ha som affärsidé att permanent försörja sig på andras bekostnad. Bidrags- och skattenivåerna är i dag ohållbart höga. Allt för många människor blir fast i utanförskap när både incitament och möjligheten till att göra rätt för sig trycks undan.

I dag går det knappt att studera och arbeta sig upp i samhällstrappan. Sverige behöver en svensk dröm där strävsamhet och ansträngning leder till framgång – inte familjenamn eller bostadsadress.

Vår ekonomi rymmer de mest produktiva företagen i sina respektive branscher på jorden, men också bland de minst konkurrenskraftiga människorna i västvärlden. Idén om folkhemmet byggde på en statsmodell där likformighet var självändamålet. Men med en global värld där företag, kapital och talanger är lättrörliga krävs än mer marknadsekonomi av den nationella politiken.

Därtill förändrar megatrenderna automatisering och robotisering arbetsmarknadens funktionssätt dagligen. Inom 20 år kan vartannat jobb i Sverige ha automatiserats bort. Arbeten som redovisningskonsult, kassabiträde och maskinoperatörer kan komma att försvinna helt. Omställningen av arbetsmarknaden kommer att ske så drastiskt att det kommer ställa helt nya utmaningar på det svenska samhällsbygget och således också på politiken. Det finns tyvärr ingen naturlag som anger att vi i evighet kommer att förbli ett rikt land. Därför måste alltid politiken ha förmågan att förändra sig i takt med samhället. Moderaterna tar i och med denna proposition flera steg i rätt riktning, men vi vill se mer.

För att på allvar lösa samhällsproblemen när det kommer till integration, konkurrenskraft och bostäder, krävs än mer äganderätt, strävsamhet och marknadsekonomi. Med anledning av ovanstående motivering har Moderata Ungdomsförbundet därför valt att lägga de reservationer vi lagt.”

Avvikande meningHelena Nanne anmälde avvikande mening i enlighet med Benjamin Dousas reservationer.

Trygg och gemensam välfärd


Trygg och gemensam välfärdI Sverige ska medborgarna ha stor frihet och känna sig trygga. Alla människor ska ha frihet att leva och forma sina liv efter eget huvud. Ett fritt samhälle är överlägset bäst på att ta tillvara varje människas potential och skapar bäst förutsättningar för ett växande välstånd. Demokrati, äganderätt och marknadsekonomi lägger grunden för friheten och ger alla människor möjlighet att förverkliga sina livsplaner. Att alla som kan också arbetar är inte bara viktigt för att vi ska kunna betala för välfärden, utan också för människors självkänsla, identitet och känsla av gemenskap. Ytterst handlar egen försörjning om frihet och om att göra rätt för sig.

Samtidigt som friheten ger stora möjligheter ställer den också krav. Vi har alla ansvar för våra liv och hur vi väljer att leva dem. Tillsammans har vi också ett grundläggande ansvar för att hjälpa och stödja dem vars krafter inte räcker till. I ett tryggt samhälle finns skyddsnät som fångar den som faller, men också medmänniskor som stöttar, ställer krav och hjälper för att de som behöver ska hitta en väg tillbaka. Grundläggande för trygghet är att kunna försörja sig själv och att känna trygghet till att samhället fungerar. Att polisen har förmåga att bekämpa brottslighet, att skolan ger barnen goda kunskaper för livet, att sjukvården och socialtjänsten fungerar samt att äldrevården kan erbjuda stöd och hjälp i den takt du behöver det.

Svensk välfärdModeraterna ska vara den främsta garanten för en trygg och gemensam välfärd. Varje barn har rätt till en skola som ger en bra start i livet. Tillgängligheten till vården ska vara god och den som behöver stöd för att klara vardagen ska få det. Sveriges sammanhållning bygger på att grundläggande samhällsfunktioner fungerar. När samhället inte svarar upp mot medborgares rättmätiga krav skapas oro och missnöje som riskerar skada förtroendet för samhället. Det är därför viktigt att upprätthålla god kvalitet i välfärden även när samhället utsätts för svåra prövningar. Det kommer att krävas tuffa prioriteringar för att värna välfärdens kärna. Men allra viktigast för att säkerställa välfärdens kvalitet är att bekämpa utanförskapet. För varje krona som går till bidrag till någon som kan jobba är en krona som i


stället kunde ha gått till mer undervisning i skolan, kortare vårdköer, ökad trygghet och bättre välfärd.

Migrationskrisen 2015 har skapat stort tryck på stora delar av det svenska samhället och effekterna kommer att påverka Sverige under lång tid framöver. Det handlar bland annat om bostadsbrist, otrygghet, värderingskonflikter och risk för ökat utanförskap. Dessutom får det stora antalet nyanlända omfattande konsekvenser för den svenska välfärden.

Samtidigt som befolkningen ökar kraftigt på grund av invandring, så blir vi allt äldre. Det är positivt att allt fler människor lever längre och friskare liv i Sverige, men även det innebär att trycket på svensk välfärd ökar.

På många håll runt om i landet måste nu välfärdens kapacitet öka. Det innebär att det måste byggas fler förskolor och skolor, fler vårdcentraler, fler sociala boenden och nya boenden inom äldreomsorgen. Det kräver också att fler lärare, sjuksköterskor och socialsekreterare utbildas, rekryteras och väljer att stanna i sitt yrke. Dessutom så måste vi bli bättre på att tillvarata de kompetenser som många nyanlända bär med sig.

Den svenska välfärden står inför dubbla utmaningar. Den ska både klara att möta de långsiktiga utmaningarna som en förändrad demografi, på grund av migration och ökat antal äldre kräver, samtidigt som de brister och problem som finns i exempelvis skolan och sjukvården kräver omedelbara åtgärder.

Svensk skola ger inte tillräckliga kunskaper. Varje år ökar andelen elever som inte når gymnasiebehörighet och introduktionsprogrammet är den inriktning med flest antal elever på gymnasiet. I många klassrum är det stökigt och det tar tid från undervisning och skolarbete. I flera utsatta områden väljer skickliga lärare att lämna sin arbetsplats för att söka sig till andra skolor eller till andra yrken. När svensk skola brister får det genomslag i hela utbildningssystemet. Färre elever blir riktigt duktiga inom naturvetenskap. Det innebär färre ingenjörer och på sikt att färre företag väljer att bedriva forskning i Sverige. Det riskerar försvaga svensk konkurrenskraft och leda till färre svenska jobb.

Svensk sjukvård har för långa köer. Sverige har bland Europas längsta väntetider i vården, dessutom ökar köerna kraftigt. Svenska sjukhus har lägst förmåga i Norden att leverera vård med befintliga resurser.


Att den nära vården inte är tillräckligt utbyggd är också en orsak till vårdens köer då fler i stället söker sig till sjukhusens akutmottagningar. Det skapar ett tryck på sjukhusen att koncentrera resurserna till de mest akuta fallen och då ökar köerna inom specialistsjukvården.

Svensk socialtjänst står under hårt tryck. Trots att det utbildas tillräckligt med socionomer varje år uppger åtta av tio kommuner att de har svårt att rekrytera och behålla socialsekreterare. Det innebär att de svåraste fallen inte alltid handläggs av de med mest kompetens och erfarenhet. Det riskerar att försämra rättssäkerheten och att fler inte får det stöd och den hjälp de behöver. Värst drabbas barn och unga i utsatta situationer.

Äldreomsorgen ska säkerställa äldres rätt till ett värdigt liv. Ålderdom innebär inte att initiativ och egen handlingsförmåga försvinner, men ibland behövs hjälp med vardagssysslor. Hemtjänsten ska fylla det behovet utan att skapa onödig otrygghet på grund av bristande personalkontinuitet.

När behoven av hjälp blir ännu större finns det olika former av boenden. Det underlättar livet, men det skapar nya begränsningar. Möjligheten att själv få välja mat är begränsad och ibland får du inte bo med den du älskar. Behovet av sjukvård ökar också med åldern och för multisjuka äldre innebär det ofta fler besök på akuten. Det ökar inte bara stressen utan även risken att försämra hälsan ytterligare.

Mycket är bra med svensk välfärd, men det finns också stora problem. Med en ökande och åldrande befolkning kommer hård prövning. Då är huvuduppdraget att säkerställa att grundläggande samhällsfunktioner fungerar. Välfärdens främsta utmaning är inte att en del skolor eller vårdcentraler lyckas bättre än andra utan att det finns de som inte är tillräckligt bra. Vi ska inte utjämna skillnader utan lyfta alla verksamheter.


Våra utgångspunkter för en trygg och gemensam välfärd Vår utgångspunkt är att alla verksamheter i välfärden, såväl offentliga som fristående alternativ, ska hålla hög kvalitet. Verksamheterna ska alltid utgå från eleven, patienten eller brukarens behov och perspektiv. Välfärden finansieras gemensamt och den ska vara effektiv. Det är grundläggande att det alltid ska vara behovet och inte betalningsförmågan som styr.

Valfrihet och mångfald Valfriheten är en central del av svensk välfärd. Människor ska själva få bestämma vilken skola som passar bäst för familjen, var man helst vill söka vård och hur ens omsorgsbehov bäst kan mötas. Det handlar även om att de som jobbar inom välfärden ska ha möjlighet att välja mellan flera arbetsgivare och arbetsplatser. Valfrihet blir först på riktigt när det finns flera alternativ.

Mångfald innebär också att nya idéer prövas. Om vi ska klara morgondagens välfärdsbehov krävs det att många bidrar för att driva på utvecklingen. Välfärden behöver fler alternativ inte färre.

Samtidigt är det tydligt att svensk välfärd behöver omges med regler för att garantera kvalitet i all verksamhet oavsett driftsform. Ingen ska kunna komma undan med eller tjäna pengar på bekostnad av kvaliteten. Alliansregeringen tog flera steg för bland annat ökad tillsyn, skärpta kvalitetskrav, bättre medarbetarutveckling och stärkt upphandlingskompetens. Men det krävs fortsatta reformer för att skapa ett starkare ramverk. Därför vill vi ställa tydliga kvalitetskrav, utöva noggrann tillsyn, öka transparensen genom att öppna upp verksamheter för insyn samt skärpa ansvarsutkrävandet och införa ytterligare sanktioner för verksamheter som inte fungerar tillfredsställande.

Ledarskap och medarbetareMedarbetarnas kompetens, engagemang och bemötande är avgörande för kvaliteten i välfärden. Vägen till engagerade och positiva medarbetare stavas öppenhet, delaktighet, korta beslutsvägar och gott ledarskap.


Bäst kvalitet skapas i organisationer där man låter människor att komma till sin rätt. Goda ledare skapar förutsättningar för medarbetarna att lyckas. För att klara det krävs att chefer dels har administrativt stöd, dels ansvarar för ett rimligt antal anställda. På sina håll kan chefer inom äldreomsorgen eller skolan i dag ha ansvar för upp till 60 medarbetare. Då är det svårt att utöva gott ledarskap.

Med ledarskap som präglas av tydlighet, öppenhet och starkt engagemang läggs grunden till gott arbetsklimat som skapar förutsättningar för hög kvalitet, kreativitet och utveckling. Förmågan att konkretisera tydliga mål, skapa engagemang för uppgiften och få medarbetarna med sig ställer höga krav på ett närvarande ledarskap. Men också på att ledarna har befogenhet att styra sin organisation.

Framtidens välfärdModerna arbetssätt, digitala tjänster och nya innovationer förändrar hur vi använder välfärden. Utvecklingen inom skolan, vården och omsorgen ska handla om att föra verksamheterna närmare individen och anpassa de efter varje människas egna behov och förutsättningar.

Vi vill använda de möjligheter som modern teknik skapar för att förenkla människors kontakter med alla delar av svensk välfärd. I dag krävs det ofta en ingång till varje enskild verksamhet och ofta blir till exempel möten med olika delar av vården oöverskådlig både för varje individ och för de som jobbar inom välfärden. Var och en ska kunna följa sina kontakter digitalt.

När det gäller vården ska tillgången till lättillgänglig och korrekt information vara stor. Det ska gå att undersöka sig i ett tidigt skede för att avgöra om man behöver vård. Möjligheten att göra digitala vårdbesök ska vara naturligt och man ska ha möjlighet att läsa sin journal, förnya recept och boka tid på nätet. Bättre informationshantering och tjänster möjliggör även mer individanpassad vård, alternativa och kompletterande vård- och omsorgsformer samt mer hälsofrämjande och förebyggande insatser.

Modern teknik och nya innovationer innebär också mer effektiva arbetsrutiner och verksamhetsprocesser inom välfärden. Professionernas kompetenser kan nyttjas mer effektivt och på rätt sätt. Och det skapar bättre samverkan inom och mellan olika verksamheter och huvudmän. Dessutom kan kvalitetsuppföljning av verksamheter stärkas på en övergripande nivå.


Digitala tjänster och arbetsmetoder skapar även möjligheter att effektivisera stora delar av välfärden utan att försämra kvaliteten. Det handlar exempelvis om att införa integrerade journalsystem som innefattar primärvården, specialistsjukvården, äldreomsorgen och socialtjänsten. Distansövervakning med hjälp av sensorteknik. Egendiagnos och rådgivning, tidbokning och konsultationer på distans.

Moderaternas mål för en trygg gemensam välfärdSvensk välfärd ska präglas av hög kvalitet, god tillgänglighet och stor valfrihet. Moderaterna prioriterar alltid reformer som sätter elever, patienter och äldre främst. Vi vill stärka den svenska skolan och sjukvårdens kvalitet. Vi vill höja elevers kunskaper, korta vårdköerna och garantera en trygg äldrevård. Vi ska säkerställa att vi har tillräckligt med skickliga lärare, läkare och sjuksköterskor. Det ska inte spela någon roll vem du är, varifrån du kommer eller var du bor. Ingen ska behöva tvivla på att svensk välfärd fungerar när den behövs och att den håller hög kvalitet.

Moderaternas övergripande mål för svensk välfärd till 2025.

1. Sverige ska vara bland världens tio bästa länder i kunskapsmätningen Pisa.

2. Köerna i svensk sjukvård ska halveras.

3. Alla patienter ska ha en fast vårdkontakt.

4. En ny samlad och nära vård för äldre multisjuka ska vara införd.

5. Socialsekreterares arbetsmiljö ska vara säker och straffen för våld och hot som riktas mot dem på grund av deras arbetsuppgifter ska skärpas.

Proposition 2:

Nolltolerans mot dåliga skolor

ARBETSSTÄMMA 2017 — 227 —PROPOSITION 2:

NOLLTOLERANS MOT DÅLIGA SKOLOR

Proposition 2: Nolltolerans mot dåliga skolor

Innehåll

Kunskap kräver ansträngning 229Höga kunskapsresultat: Nolltolerans mot dåliga skolor 234

Eleven i fokus 238

Lärare: Ett attraktivt yrke 241

Ordning och reda: Inget stök i skolan 246

Nyanlända: Ge alla en bra start i Sverige 250

Förskolan: Kunskapsmål från dag ett 254

Fritids: Läxhjälp och fysisk aktivitet 257

Grundskolan: Tydliga kunskapskrav 259

Gymnasiet: Mer undervisningstid 264

Gymnasiet: Stärkt kompetensförsörjning 266

Yrkesskola: En ny skolform 272

Vuxenutbildning: högre kvalitet och mer valfrihet 274

Yrkeshögskolan: Fler platser 276

Högre utbildning, forskning och utveckling: Kvalitet och stärkt konkurrenskraft 278

Rektorer: Stärk det lokala ledarskapet 285

Modern skola: Teknik som stärker lärandet 287

— 228 — ARBETSSTÄMMA 2017PROPOSITION 2: NOLLTOLERANS MOT DÅLIGA SKOLOR


5

10

15

20

25

PROPOSITION 2: NOLLTOLERANS MOT

DÅLIGA SKOLOR

KUNSKAP KRÄVER ANSTRÄNGNINGI Sverige ska egen ansträngning vara avgörande för hur det går i

livet. Dina möjligheter att lyckas ska aldrig begränsas av varifrån

du kommer, var du bor eller vem du är. Alla ska ha rätt till en bra

skola och det är oacceptabelt att det finns skolor som brister.

Det finns skolor i Sverige där mindre än hälften av eleverna

når gymnasiebehörighet. De eleverna riskerar att aldrig slutföra

en gymnasieexamen och det betyder ökad risk att hamna i

utanförskap. Därför är en av de viktigaste reformerna för att

motverka ett växande utanförskap att höja kunskapsresultaten i

svensk skola. När skolan fungerar för alla – och i hela Sverige –

så stärks sammanhållningen.

KUNSKAPSRESULTATEN SKA HÖJAS:

Alliansens skolreformer med tydligt fokus på kunskap gav

resultat. De internationella kunskapsmätningarna PISA och

TIMSS som publicerades hösten 2016 visade ett trendbrott,

men svenska elever presterar fortfarande på eller under

genomsnittet inom OECD. Var fjärde elev når inte tillräckligt

höga kunskaper i svensk skola och fler än 17 000 elever hade

inte behörighet till gymnasiet sommaren 2016.

Vi kan inte vara nöjda med att Sverige är ett

genomsnittsland när det gäller kunskapsnivåerna. Vårt välstånd

bygger på vår förmåga att ta tillvara på den senaste forskningen

och utvecklingen och omsätta det i nya jobb. Därför måste

svensk utbildningspolitik skärpas. Den ska präglas av höga

förväntningar, tydliga krav och fokus på kunskap. Reformer av


5

10

15

20

25

PROPOSITION 2: NOLLTOLERANS MOT DÅLIGA SKOLOR

svensk utbildning måste i första hand utvärderas i förhållande

till om de ökar eller minskar elevers kunskapsresultat. Skolan

har flera viktiga uppdrag, men för Moderaterna är kunskap alltid

prioriterat.

Svenska elever anstränger sig mindre än elever i

jämförbara länder. De har högre frånvaro och de går mindre

tid i skolan. Många svenska klassrum präglas av oro och stök.

Lärare väljer att sluta eller byta skola för att de inte orkar med

sina arbetsförhållanden. Vi ska ställa höga krav på lärare, men

det är lika viktigt att vara tydlig med att elever har ett ansvar för

sin egen inlärning och att föräldrar har ett ansvar att deras barn

går till skolan, gör sina läxor och anstränger sig.

VALFRIHET OCH MÅNGFALD:

En central del av svensk utbildningspolitik är möjligheten

att själv få välja skola. Barn, ungdomar och föräldrar har en

självklar rätt att få avgöra vilken skola som passar bäst. Det

handlar om allt från pedagogisk form, lärare, undervisningens

organisering, skolmat, närhet till hemmet, särskilda inriktningar

osv. Olika alternativ, en stor mångfald och bred tillgänglighet är

grundläggande för att värna elevens perspektiv. När eleven sätts

först kan arbetet med att höja kunskapsresultaten stärkas.

Valfriheten stärker lärare och rektorer. Tack vare fler

alternativ får de bättre förutsättningarna att välja en arbetsplats

som passar dem. Mångfalden driver kvalitetsarbetet på Sveriges

skolor och det innebär att nya undervisningsformer prövas,

skolorganisationer anpassas för att nå högre resultat och ny


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

teknik integreras snabbare i undervisningen. Moderaterna

bejakar den här utvecklingen – den lägger grunden för

framtidens skola. Samtidigt är vi inte naiva. Svensk skola ska

omges av tydliga regler och de huvudmän som inte lever upp

till våra högt ställda krav och förväntningar ska inte få fortsätta

driva sin verksamhet.

LUGN OCH RO I SVENSK SKOLA:

Det ska vara lugn och ro i den svenska skolan, så att

lärare och elever kan fokusera på huvuduppdraget som är

kunskapsinlärning. Vi ska genomföra de förändringar som

evidens och beprövad erfarenhet visar gör störst skillnad för

kunskapsresultaten. Det ska göras tillsammans med skolans

medarbetare och förändringarna ska vara långsiktiga. Svensk

skola behöver inte ryckighet.

Varje elev ska mötas av en lärare som tror på den elevens

förmåga. Ingen elev ska behöva känna att den saknar stöd

för att klara att hänga med i undervisningen. Men varje elev

ska också känna att det finns tydliga mål och krav. I svensk

skola ska det vara lugn och ro, eleverna ska respektera sina

skolkamrater och sina lärare. Att visa respekt för sin lärare är

också att visa respekt för kunskapssökandet.

LÄRARYRKET SKA STÄRKAS:

Svenska lärare ska känna stolthet över sitt yrke. Att undervisa är

bland det finaste som någon kan göra. Det är att rusta barn och


5

10

15

20

25


unga för att vara förberedda för nästa steg i livet. Läraryrket ska

vara attraktivt. Vem som helst ska inte kunna bli lärare. Det ska

kräva ansträngning och vilja. Att söka till lärarprogrammet ska

inte vara ett andrahandsalternativ.

Den enskilt viktigaste reformen för att höja

kunskapsresultaten är mer undervisningstid. Svenska elever går

nästan ett år mindre i skolan sett till undervisningstid än elever

i jämförbara länder. Men mer tid räcker inte, det ska dessutom

vara tid med skickliga lärare.

GYMNASIET:

Grundskolan ska förberedda för gymnasiestudier. Den som inte

har gymnasiebehörighet ska inte börja gymnasiet. Därför är det

mycket oroväckande att det snabbast växande programmet på

gymnasiet i dag är introduktionsprogrammen. Gymnasiet måste

renodlas, kraven höjas och undervisningstiden ökas. Samtidigt

ska de som inte har behörighet för gymnasiet få en utbildning

som leder till arbete.

HÖGRE UTBILDNING OCH FORSKNING:

Antalet studenter vid Sveriges universitet och högskolor är i

dag rekordhögt. Det är bra. Alla som vill och har förmåga ska

kunna studera vidare. I Sverige ska aldrig någon begränsas

till högre studier på grund av plånbok eller bakgrund. Var och

en ska kunna göra en resa för att med utbildning och bildning

förverkliga sig själv.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

Sveriges lärosäten ska vara självständiga. Forskningens

integritet ska värnas. Samtidigt är det självklart att lärosätena

ska vara effektiva och leverera utbildningar med hög kvalitet och

som arbetsmarknaden efterfrågar. Brister kvaliteten har staten

ett ansvar att agera.

SKOLA OCH UTBILDNING I FRAMTIDEN:

Sverige är en framstående kunskapsnation, det ska vi värna.

Det kräver reformer. Nästa generation ska bli ännu bättre på

att ställa om på en arbetsmarknad som ständigt förändras.

De ska vara rustade med nya kunskaper. Svenska elevers och

studenters kunskapsresultat ska inte vara genomsnittliga. Vi ska

inte nöja oss med att vara landet lagom – vi måste vara bäst.


5

10

15

20

25


HÖGA KUNSKAPSRESULTAT: NOLLTOLERANS MOT DÅLIGA SKOLORI dag når var fjärde elev inte godkänd nivå i samtliga ämnen i

årskurs nio. Fler än 17 000 elever når inte gymnasiebehörighet

och det finns skolor där mer än hälften inte når

gymnasiebehörighet. Ofta är skolor i utanförskapsområden värst

drabbade. Skolor som har tagit emot många nyanlända elever

har svårigheter att ge alla elever tillräckliga kunskaper.

Vi kan inte acceptera ett skolsystem som dras isär.

Moderaterna vill se ett tydligare nationellt ansvar för att

vända utvecklingen på de skolor som brister. Därför behövs

reformer som snabbt identifierar de skolor som inte klarar

kunskapsuppdraget och genomför de åtgärder som krävs för att

lyfta resultaten. Samtidigt ska skolor och huvudmän som lyckas

med sitt uppdrag inte få ändrade förutsättningar.

Alliansregeringen inrättade Skolinspektionen för att

stärka uppföljningen av hur svenska skolor sköter sitt

kunskapsuppdrag. Nu behöver vi gå vidare. Därför föreslår vi att

alla skolor i Sverige löpande och varje år ska bedömas enligt en

fyrgradig skala. Det handlar om en helhetsgranskning och inte

detaljkontroller, syftet är att ge en tydlig bild om skolan lyckas

med kunskapsuppdraget. Skalan utgörs av ett antal resultatmått

och betyget som respektive skola får ska redovisas i en nationell

databas som alla elever och föräldrar ska ha tillgång till. Betyget

syftar till att ge en samlad bedömning av kvaliteten.

Skolor som inte når godkänd nivå i den första prövningen

genomgår en fördjupad granskning av Skolinspektionen. De

skolor som inte når tillräckligt hög nivå ska då åläggas att teckna


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

ett kunskapskontrakt med Skolverket. Kunskapskontrakten

innehåller krav på åtgärder och resurser för att vända resultaten.

Åtgärderna för att höja kunskapsresultaten ska utgå från evidens

och beprövad erfarenhet. Kunskapskontraktet gäller tills dess

en tydlig förbättring av kunskapsresultaten kan fastställas.

Finansieringen ska i första hand hämtas från dagens riktade

statsbidrag, samt berörd huvudman. Kunskapskontrakt gäller

både offentliga och fristående huvudmän. Kontrakten avser att

skydda elever från dåliga skolor.

Dagens riktade statsbidrag söks inte i tillräckligt hög

utsträckning av de kommuner som har störst behov. De söks

inte heller av mindre kommuner, som saknar administrativ

kapacitet att genomföra ansökningar. Elevers förutsättningar

att klara skolan ska inte bero på var de bor. Kunskapskontrakt

innebär att fördelningen av statliga medel ska utgå ifrån

kunskapsresultaten och villkoras med att huvudmän genomför

de åtgärder som krävs för att vända fallande kunskapsresultat.

Därför bör en utredning tillsättas för att se över hur dagens

fördelning av resurser till skolan kan stärkas för att höja

kunskapsresultaten. För att Skolverket ska ha förutsättningar

att medverka till att lyfta kunskapsresultaten vill vi att Skolverket

får en ny regional närvaro utöver den nuvarande organisationen.

För att stärka det lokala ledarskapet i svensk skola

vill vi inrätta en ny nationell och obligatorisk utbildning

för skolförvaltningschefer. Utbildningen ska säkerställa

kompetensutveckling i effektiv skolledning, skolutveckling och

resursfördelning. Skolförvaltningschefer och rektorer har ett

gemensamt ansvar att garantera stark ledning på lokal nivå. Det


5

10

15

20

25


innebär att även rektorsutbildningen kan behöva ses över för

att ytterligare skärpa och utöka inslagen av effektiv styrning och

ledning.

Svensk skola blir allt mer segregerad. Det är en negativ

utveckling som vi vill motverka. Samtidigt ställer Moderaterna

inte upp på att använda skolan som verktyg för att genomföra

en ideologisk agenda. Vi vill att elever från olika bakgrund och

med olika erfarenheten möts, det stärker sammanhållningen.

Därför vill vi utveckla det fria skolvalet genom att göra det

obligatoriskt. Vi vill att kommuner ska erbjuda information

om skolvalet på flera språk och vi vill ge de kommunala

socialförvaltningarna ett kunskapsuppdrag. Erfarenhet visar

att socialförvaltningar som möter försörjningsstödstagare som

potentiell arbetskraft minskar bidragsberoendet. Av samma skäl

bör det bli obligatoriskt att ge stöd i valet av skola och hänvisa

till var man kan få stöd med till exempel läxor för socialt utsatta

familjer.

Forskning visar att lärarnas förväntningar på

eleverna spelar stor roll, och att låga förväntningar kan bli

självuppfyllande. Därför vill vi att förväntningarna på varje elev

ska förtydligas i läroplanen. Det bör även förtydligas hur läraren

kommunicerar förväntningar till elever, samt att detta blir en

återkommande del av lärares fortbildning.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR


1 • att nationella kvalitetskrav för förskolan, grundskolan och

gymnasiet inrättas.

2 • att Skolinspektionen får i uppdrag att granska och betygsätta

huvudmännen.

3 • att kunskapskontrakt inrättas för skolor som presterar

undermåliga resultat.

4 • att Skolinspektionens sanktionsmöjligheter mot dåliga skolor

utökas.

5 • att en nationell databas inrättas för att kunna jämföra skolor

och vuxenutbildning.

6 • att en utredning tillsätts för att se över dagens

resursfördelningssystem utifrån hur barn och ungas

kunskapsresultat i grundskolan och gymnasiet kan höjas.

7 • att Skolverkets regionala närvaro stärks för att höja

kunskapsresultaten.

8 • att Skolverket får ett tydligare skolutvecklingsuppdrag.

9 • att en ny nationell obligatorisk utbildning för

skolförvaltningschefer inrättas.

10 • att aktivt skolval införs i hela Sverige.

11 • att information om skolval blir obligatoriskt att ge på fler

språk än svenska.

12 • att kommunala socialförvaltningar får ett kunskapsuppdrag.

13 • att förväntningarna på elever förtydligas i läroplanen.

14 • att undervisning ska grundas på evidens och beprövad

erfarenhet.


5

10

15

20

25


ELEVEN I FOKUS Det är en självklarhet att skolan ska utformas efter eleven och

inte tvärtom. Elevens perspektiv ska alltid vara utgångspunkten

för beslut om hur skolverksamheten ska se ut och organiseras.

Möjligheten för elever och föräldrar att själv få välja skola

är central för att säkerställa att det är elevens behov som

sätts främst. Det handlar om allt från pedagogisk form, lärare,

undervisningens organisering, skolmat, närhet till hemmet,

särskilda inriktningar osv. Olika alternativ, en stor mångfald

och bred tillgänglighet är grundläggande för att värna elevens

perspektiv.

Ingen elev ska behöva känna sig orolig över att skolan

plötsligt läggs ner på grund av olämpliga ägare som missköter

verksamheten. Valfriheten i välfärden är uppskattad, men

behöver omges med tydliga regler för att garantera kvalitet i all

verksamhet oavsett driftsform. Ingen ska kunna komma undan

med låg kvalitet och ingen ska kunna tjäna pengar på bekostnad

av kvaliteten.

Skolans främsta uppdrag är kunskapsuppdraget. Varje

elev ska ges rätt förutsättningar att nå kunskapsmålen. Det

handlar om att ge rätt stöd från början. I dag sätts resurser och

särskilt stöd in för sent, ofta kommer det först på högstadiet.

Moderaterna vill säkerställa att varje elev får den hjälp som hon

eller han behöver från dag ett. Det handlar om anpassning av

undervisningen, åtgärdsplaner och särskilt stöd.

För de flesta elever är det genom skolan som de första

kontakterna med arbetslivet skapas. Även här krävs det ett

tydligt elevperspektiv som garanterar att varje elev får möjlighet


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

till prao och rätt studie- och yrkesvägledning för att välja rätt

fortsatt bana efter grundskolan och gymnasieskolan.

Trygga och välmående elever samt arbetsro i klassrummen

är en förutsättning för att eleverna ska klara skolan med

framgång. Därför är det oroande att den psykiska ohälsan bland

ungdomar i högstadiet och gymnasiet ökar och framför allt

drabbar unga kvinnor. Att bli utsatt för kränkande behandling,

svårigheter att läsa och skriva, trassliga familjeförhållanden,

stress och upplevda förväntningar från samhället kan alla vara

tänkbara orsaker till att elever mår psykiskt dåligt. Samtidigt

visar Pisa 2015 att var sjätte 15-åring utsätts för kränkningar

och trakasserier flera gånger i månaden. Det är en utveckling

som måste vändas. Varje barn har rätt till en skola som ger en

bra start i livet och att snabbt få hjälp när hjälpen behövs.

Trots skollagens krav på att arbeta med förebyggande

program mot psykisk ohälsa visar en undersökning av

Sveriges Skolläkare att 80 procent av grundskolorna inte har

något sådant program. Det behöver därför ses över hur alla

skolors förebyggande arbete mot den psykiska ohälsan kan

stärkas och utgår från beprövade och vetenskapliga metoder.

Kommuner bör till exempel överväga prövoverksamhet med

socialpedagoger.

Att barn och unga får hjälp tidigt är avgörande för att

minska risken att en problematik växer och blir än mer allvarlig.

I den granskning som Inspektionen för vård och omsorg

har gjort av elevhälsan framkommer att många elever tyvärr

hamnar mellan olika aktörers stolar. Därför behöver skolans,

elevhälsans, socialtjänstens och barn- och ungdomspsykiatrins


5

10

15

20

25


(BUP) verksamhet fokuseras mer utifrån elevernas behov så att

eleverna snabbt får den hjälp som de behöver. Lagstiftningen

måste tydliggöra ansvarsfördelningen och öka kraven på

samverkan mellan aktörerna. Det är också viktigt att följa det

arbete som görs av många kommuner och landsting med att

bygga upp en ”förstalinje” så att barn och unga snabbare får

vård och hjälp av rätt aktör. Det ska utvärderas så att enhetliga

definitioner och riktlinjer kan arbetas fram. Det behöver

också utredas hur digitala lösningar bättre kan fungera som

komplement och som guide till vården.

Skolhuvudmännen bör få ett utökat uppdrag att i sina

handlingsplaner mot kränkning och trakasserier också granska

den sociala miljön på skolan, exempelvis genom återkommande

elevenkäter. Utvärderingen av den sociala miljön ska sedan

granskas av Skolinspektionen i samband med uppföljningen av

handlingsplanerna.


1 • att det fria skolvalet värnas.

2 • att elever får rätt stöd i tid.

3 • att stärka elevhälsans arbete med psykisk hälsa.

4 • att stärka samverkan mellan skola, socialtjänst, BUP,

elevhälsa och föräldrar.

5 • att stärka skolans kompetens om tryggheten i skolan.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

LÄRARE: ETT ATTRAKTIVT YRKE Sverige ska vara ett land som kan och ska konkurrera med

kunskap. Det börjar i klassrummet och med engagerade och

skickliga lärare. Därför behöver Sverige fler lärare med både

djupa ämneskunskaper och praktiska kunskaper för att kunna

leda arbetet i klassrummet och höja kunskapsresultaten.

Den akuta lärarbristen är ett av de största hoten mot våra

möjligheter att stärka elevernas kunskaper i skolan. Samtidigt

har vi stelbenta regelverk som begränsar möjligheterna för

ämnes- och yrkeskunniga att kunna bli lärare. Det är regler

som måste förändras, utan att kvaliteten försämras. Det

innebär fler vägar till läraryrket t.ex. genom Teach for Sweden

och kompletterande pedagogiska utbildningar med förhöjd

studietakt.

Att vara lärare och skolledare kräver att man ständigt

vidareutvecklar sin kompetens och fyller på sin kunskapsbank.

Det fungerar bra på vissa håll i dag, men sämre på andra.

Samtidigt pekar mycket av erfarenheterna från såväl TIMSS

2015 och Pisa på betydelsen av att fortsätta stärka lärarnas

kompetens. Med lärarlyft i olika steg och läs- och matematiklyft

har lärarnas kompetens stärkts och undervisningsmetoder

förändrats.

Utvärderingar av karriärlärarreformen visar reformens

styrkor och svagheter. I Statskontorets senaste utvärdering

(2017) slås fast att reformen ökade lönespridningen och att hur

kommuner valde att genomföra reformen har en stor betydelse

för reformens legitimitet. Huvudmän som rekryterar förstelärare

genomtänkt, tydliggör deras uppdrag för alla lärare och låter


5

10

15

20

25


dem leda viktiga utvecklingsuppdrag är mer framgångsrika än

andra.

En likvärdig skola börjar med en likvärdig lärarutbildning.

Den nya lärarutbildningen har blivit bättre men den skiftar för

mycket i kvalitet. Detta lyfts också fram av Organisationen för

ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) som menar att

Sverige har för många lärosäten som bedriver lärarutbildning

jämfört med andra länder.

FÖRSLAG FÖR FLER SKICKLIGA LÄRARE:

• En fortsatt utbyggnad av Teach For Sweden.

• Fler lärosäten ska erbjuda KPU med en förhöjd studietakt.

• ”Antagen med villkor” ska användas i högre utsträckning till

lärarutbildningen.

• Lärosäten får i uppdrag att ta fram en gemensam grund

för vilka krav som ska gälla för respektive inriktning inom

de kompletterande pedagogiska utbildningarna och hur

behörigheten ska bedömas.

• Skärpa antagningskraven till lärarutbildningen.

• Införa lämplighetsprov på lärarutbildningen.

• Införa en möjlighet till en förhöjd studietakt på

lärarutbildningen.

• Lärosätena ska erbjuda fler distans- och sommarkurser

exempelvis i svenska som andraspråk och andra relevanta

kurser som kan göra utbildningstiden kortare.

• Införa en utökad möjlighet att studera till sfi-lärare under

sommaren.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

• Skärpa möjligheterna att anmäla lärare till lärarnas

ansvarsnämnd - lärare som blir utköpta ska automatiskt

anmälas till lärarnas ansvarsnämnd och rektor ska få mandat

och möjlighet att anmäla lärare till lärarnas ansvarsnämnd.

• Disputerade som läser till lärare ska ha en kortare

utbildningstid än i dag.

• Utreda förutsättningarna att starta ett Schools direct-

liknande koncept i Sverige.

FÖRSLAG FÖR ATT STÄRKA LÄRARNAS KOMPETENS:

• Ett nationellt centrum för professionsutveckling som

samarbetar med landets lärosäten, skolinspektionen,

huvudmännen för skolan och professionen för att garantera

alla lärare och skolledares fortbildning.

• Skolverket får i uppdrag att utveckla permanenta

fortbildningsinsatser i fler ämnen, likt Matematiklyftet.

• Att alla lärare ska ha rätt till en individuell

kompetensutvecklingsplan.

• Krav på regelbunden fortbildning för bibehållen

lärarlegitimation.

• Lärarcoacher för skolor med tuffa utmaningar.


5

10

15

20

25


FÖRSLAG FÖR ETT MER ATTRAKTIVT LÄRARYRKE:

• Att karriärtjänstsystemet utvecklas med fler steg som också

är kopplade till tydliga skolutvecklingsuppdrag.

• Att lektorsdelen av förstelärarreformen stärks.

• Utöka satsningen på fler förstelärare i utanförskapsområden.

• Tilldelningen av resurser till fler förstelärare i

utanförskapsområden ses över och görs om för att bättra

träffa skolorna rätt.

• Inför lärarassistenter för att avlasta lärarna i det

administrativa arbetet.

• Uppdra till Skolverket att se över lärarnas tidsanvändning

och lämna förslag på hur mer tid kan frigöras till planering,

kvalitetssäkring och undervisning.

FÖRSLAG FÖR EN BÄTTRE LÄRARUTBILDNING MED HÖG KVALITET I HELA LANDET:

• Utöka undervisningstiden med 50 procent. Från dagens åtta

timmar till tolv timmar.

• Fler obligatoriska kurser på lärarutbildningen, såsom svenska

som andraspråk, specialpedagogik, kunskap om metodik

och didaktik, samt ledarskap.

• Höja kvaliteten och tydliggöra målen för den

verksamhetsförlagda utbildningen.

• Möjliggöra för fristående lärarutbildningar.

• Stärk ämneskunskaperna på lärarutbildningen.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

• Ge didaktiken och metodiken en förstärkt roll på

lärarutbildningen.

• Lärosäten där lärarutbildningen finns i dagsläget, ska i högre

utsträckning än i dag, erbjuda VFU-handledarutbildning på

distans.

• Utred hur nyutexaminerade lärare kan få en bättre

introduktion till läraryrket.

• Utvärdering av lärarutbildningen behöver göras och inom

ramen för den bör ersättningsmodellen ses över i syfte att

säkerställa att kraven på lärarstudenterna inte eftersätts.

• För att förbättra kvaliteten på lärarutbildningen föreslår vi att

dagens utbytesmöjlighet stärks med ett krav på att ha ett

visst utbyte med länderna i Pisatoppen.


1 • att fler skickliga lärare rekryteras och utbildas.

2 • att Sveriges lärares kompetens stärks.

3 • att läraryrket blir mer attraktivt.

4 • att lärarutbildningen förbättras.


5

10

15

20

25


ORDNING OCH REDA: INGET STÖK I SKOLANTrygga elever lär sig mer. Därför ska det råda ordning och reda

i skolan. Det är lärare, elever och föräldrars ansvar. Alla lärare,

rektorer och elever ska känna sig trygga i skolan och arbetsro

ska råda i klassrummen. Det betyder att skolan ska vara fri från

stök, hot, våld, kränkningar och trakasserier.

Alla skolor ska ha ordningsregler som gör skolan till en

lugn och trygg plats, men för att ytterligare öka tryggheten

och arbetsron i skolan bör ordningsomdömen, som en

skriftlig kommentar och en bilaga till terminsbetygen, införas i

grundskolan och gymnasiet.

Att eleverna är i skolan är en förutsättning för att klara

skolan och att nå målen. Därför måste uppföljningen av

frånvaron i allmänhet, och den problematiska frånvaron i

synnerhet, vara en självklarhet i den svenska skolan. Denna typ

av frånvaro är ofta ett första varningstecken på att något håller

på att gå snett. Det kan handla om kränkningar och trakasserier

men också andra typer av problem. Om frånvaron inte åtgärdas

och tas på allvar ökar det risken för psykisk ohälsa, utanförskap

och skolmisslyckanden. Därför behöver skolhuvudmännen få

tydliga krav att följa upp och ha en handlingsplan för hur man

åtgärdar den första timmen av frånvaro, oavsett typ av frånvaro.

Dessutom behövs nationell statistik över elevfrånvaro på samma

sätt som vi mäter arbetslöshet och sjukskrivningstal.

Trots flertalet skärpningar av skolans styrdokument är

kränkningar, trakasserier, hot och våld fortfarande ett stort

problem i den svenska skolan. Pisa 2015 visar att var sjätte


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

15-åring utsätts för kränkningar och trakasserier flera gånger i

månaden och Barn- och elevombudet samt Skolinspektionens

statistik visar att anmälningarna om kränkande behandling ökar.

I statistiken framkommer också att det i 62 procent av fallen kan

konstateras brister i skolans arbete. Den vanligaste bristen är en

okunskap kring anmälningsplikten bland lärare och skolledare.

Det är oacceptabelt. Alla som jobbar i skolan måste ha kunskap

om hur man ska gå tillväga om någon blir utsatt för kränkande

behandling och det ska vara ett krav att alla skolor har program

mot kränkningar och trakasserier.

Även anmälningar om hot och våld mot lärare har ökat

under senare tid. I en undersökning från Lärarnas Riksförbund

uppger en fjärdedel av lärarna att de utsatts för hot, våld,

sexuella trakasserier eller kränkningar inom sin yrkesutövning.

Det är en oacceptabel utveckling som leder till en ökad

otrygghet och att lärare väljer att sluta. Därför behöver de

delar av skollagen som rör trygghet och studiero ses över i

syfte att tydliggöra och stärka lärares rätt att ingripa vid en

ordningssituation.

Skolornas förebyggande och åtgärdande arbete för att

öka tryggheten i skolan måste stärkas. Därför ska alla lärare

och rektorer erbjudas en kompetensutvecklingssatsning likt

matematiklyftet. Kompetensutvecklingssatsningen ska i likhet

med andra insatser mot våld, trakasserier och kränkningar

vara evidensbaserad och utvecklas med stöd i aktuell

forskning. Skolverket bör också få ett uppdrag att göra en

ny kvalitativ utvärdering av de program och metoder som


5

10

15

20

25


effektivt förebygger och åtgärdar kränkningar och trakasserier,

exempelvis Olweusprogrammet.

Skolhuvudmännen bör även få ett utökat uppdrag att i

sina handlingsplaner mot kränkning och trakasserier också

granska den sociala och fysiska miljön på skolan, exempelvis

genom återkommande elevenkäter. Utvärderingen ska sedan

granskas av Skolinspektionen i samband med uppföljningen av

handlingsplanerna.

Det är rektorn på en skola som har det yttersta ansvaret

för att skolan är en trygg arbetsplats. Moderaterna anser att

rektorer i gymnasieskolan bör ha samma befogenheter som

rektorer i grundskolan när det kommer till att upprätthålla

ordning och reda på skolan. Rektorernas befogenheter rörande

avstängning av elever från gymnasieskolan ska ses över i syfte

att förbättra gymnasierektorers befogenheter.


1 • att omdömen i ordning och reda införs som en skriftlig

kommentar och bilaga till terminsbetygen i grundskolan och

gymnasiet.

2 • att Skolverket får i uppdrag att ta fram en nationell

handlingsplan för att åtgärda frånvaro.

3 • att alla skolor ska ha forsknings- och evidensbaserade

program mot kränkningar och trakasserier.

4 • att lärare och rektorers ansvar och rätt att ingripa vid en

ordningssituation stärks.

5 • att kompetensutvecklingssatsningar om kränkande

behandling, hot och våld genomförs.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

6 • att lärar- och rektorsutbildningen får ett större fokus på det

förebyggande arbetet för att öka tryggheten i skolan.

7 • att lärares och skolledares anmälningsskyldighet vid

kränkning och trakasserier skärps.

8 • att tillsynen av elevers arbetsmiljö utökas.

9 • att rektorns befogenheter att stänga av elever från

gymnasieskolan stärks.


5

10

15

20

25


NYANLÄNDA: GE ALLA EN BRA START I SVERIGEUnder 2015 och 2016 har över 80 000 barn på kort tid kommit

till Sverige. Drygt 37 000 av dessa är ensamkommande barn

och unga under 18 år. Ökningen av antalet nyanlända elever

har för många skolor inneburit stora utmaningar i arbetet med

att ge alla elever en utbildning av hög kvalitet. En särskild

utmaning är den generella bristen på lärare och annan personal

på landets skolor. Nyanlända elever skiljer sig åt vad gäller

utbildningsbakgrund, språk och erfarenheter. Därför måste

hela utbildningssystemet ses över för att kunna ge nyanlända

elever en god start i utbildningssystemet, oavsett i vilken ålder

de kommit till Sverige. Skolan måste också vara tydlig om vilka

värderingar som ska råda inom utbildning såväl som i samhället

i stort.

För att nyanlända barn och vuxna ska få en bra start

i Sverige behövs insatser som förbättrar integrationen

både i skolan, inför arbetsmarknadsintroduktionen och i

bostadsområdet. Skolverket bör få i uppdrag att ta fram stöd

för en samlad välkomst till skola och utbildning. Det handlar

bland annat om att kartlägga kunskaper och erfarenheter från

tidigare skolgång. Modeller som Välkomsten i Helsingborg kan

användas som exempel. Grundskolan bör förstärkas med en

försöksverksamhet med socialpedagoger och ett försök med

mobila team av fritidsledare som kan göra insatser på skolor

och i områden som behöver det.

Skolans styrdokument och läroplaner är tydliga med att

skolan ska motverka traditionella könsmönster och att alla


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

barn och elever ska ges möjlighet att utveckla förmågor och

intressen utan begränsningar utifrån kön. De grundläggande

demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheter som

är utgångspunkten för skolans värdegrund gäller alla skolor,

oavsett huvudman eller inriktning på skolan. Alla skolor måste,

för att få bedriva undervisning, beakta skolförfattningarnas

bestämmelser om demokrati, mänskliga rättigheter och

jämställdhet. I dag tolkas dock den nuvarande skollagen på

så sätt så att det är tillåtet att permanent separera elever efter

kön, exempelvis inom idrottsundervisningen, av religiösa skäl.

Skollagen bör därför skärpas så att det inte råder några som

helst tvivel om att huvudregeln i den svenska skolan är att

undervisningen inte ska vara könsuppdelad. Jämställdhet i

skolan är en förutsättning för att alla barn och unga ska kunna

komma till sin rätt.

I förskolan behövs utökade insatser för att stötta

språkutvecklingen hos barn med bristande kunskaper i det

svenska språket. Förskolan bör därför få ett förtydligat uppdrag

att aktivt följa och arbeta med språkutveckling hos nyanlända

barn.

I grundskolan bör rektorerna få långtgående befogenheter

att prioritera om i timplanen för nyanlända så att målen i första

hand nås i de viktigaste basämnena.

Genom lovskola på sommaren kan eleverna fortsätta sin

inlärning utan det långa avbrott som sommarlovet innebär. Vi vill

därför utöka satsningen på lovskola och införa en skyldighet för

kommunerna att erbjuda lovskola från årskurs sex för alla som

riskerar att halka efter.


5

10

15

20

25


Utan en fullföljd grundskoleutbildning får nyanlända elever

det svårt att gå vidare till gymnasiet och i förlängningen etablera

sig på arbetsmarknaden. För dessa elever, men även för inrikes

födda elever som inte nått kunskapskraven, bör skolplikten

därför förlängas till 18 års ålder. Det bör också införas tydligare

kunskapskontroller i förberedelseklasserna för nyanlända elever

så att eleverna kan byta till ordinarie klass vid rätt tid.

Andra insatser för att stärka skolor med stora utmaningar

och mildra lärarbristen är att fortsätta bygga ut antalet

karriärtjänster i utanförskapsområden. På så sätt förbättras

kvaliteten på undervisningen för de elever som i dag riskerar att

inte nå sin fulla potential. Vi vill också införa ett tillfälligt regelverk

som ser till att pensionerade lärare kan anställas som ordinarie

lärare på skolor.

För elever i gymnasieålder och uppåt som saknar

fullständig grundskoleutbildning och därmed möjligheter

att kvalificera till ett nationellt gymnasieprogram ska en ny

Yrkesskola inrättas. Yrkesskolan ska beroende på elevens

förkunskaper omfatta ett, två eller tre år och kombinera

yrkesutbildning med språkstudier. Yrkesskolan ska verka som

en snabb väg in på arbetsmarknaden men också ge möjligheter

att läsa in den behörighet som krävs för högskolestudier eller

studier på Yrkeshögskolan. Detta kommer särskilt att gynna

den stora grupp nyanlända elever och unga vuxna som saknar

gymnasiekompetens.

Det ökade antalet nyanlända med utbildningsbehov

inom vuxenutbildningen motiverar också att antalet platser på

komvux och yrkesvux byggs ut och att fler lärare får möjlighet


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

att utbilda sig till sfi-lärare. Möjligheterna att validera kompetens

bör förbättras för att inte nyanlända akademiker ska tvingas läsa

om hela utbildningar.


1 • att Skolverket får i uppdrag att ta fram stöd för en

obligatorisk introduktion till skola och utbildning för

nyanlända barn, unga och föräldrar.

2 • att skollagen skärps med ett förbud mot könsuppdelad

undervisning när det inte är motiverat utifrån pedagogiska

skäl.

3 • att förskolans uppdrag förtydligas för att stötta

språkutvecklingen hos barn som har bristande kunskaper i

svenska.

4 • att möjlighet till prioriterad timplan för nyanlända införs.

5 • att en skyldighet införs för huvudmän att erbjuda

lovskola från årskurs 6 för elever som riskerar att inte nå

kunskapsmålen eller gymnasiebehörighet.

6 • att skolplikten förlängs till 18 års ålder för elever som inte

uppnått gymnasiebehörighet.

7 • att kunskapskontroller i förberedelseklasser för nyanlända

elever skärps.

8 • att fler karriärtjänster i utanförskapsområden inrättas.

9 • att pensionerade lärare ska kunna anställas som ordinarie

lärare på skolor.

10 • att möjligheterna att validera kompetens förbättras.

11 • att kartläggning av lärarkompetens hos nyanlända förbättras.


5

10

15

20

25


FÖRSKOLAN: KUNSKAPSMÅL FRÅN DAG ETTDen svenska förskolan är unik med sitt fokus på omsorg,

lärande och pedagogik. Samtidigt står förskolan inför stora

utmaningar där den främsta är bristen på utbildade förskollärare.

Detta påverkar förskolornas möjligheter att erbjuda barnen en

verksamhet av hög kvalitet.

Förskolans nya läroplan tog steg för att ge förskolan ett

större fokus på lärande och ett minskat fokus på barnpassning.

Forskningen visar exempelvis att barn som vistats på förskola

har en bättre utveckling än barn som enbart får omsorg i

hemmet. Därför måste förskolans fokus på lärande stärkas

ytterligare och bör därför omfattas av mätbara kunskapsmål.

Forskningen visar exempelvis att barn som vistats på

förskola har en bättre utveckling än barn som enbart får omsorg

i hemmet. Förskolans uppgift att lägga grunden inför skolstarten

spelar särskilt stor roll för barn som kommer från studieovana

hem. För barn till föräldrar som får försörjningsstöd och som är

långvarigt arbetslösa bör därför rätten till förskola utökas till 30

timmar i veckan.

När barn lämnar förskoleverksamhet för nästa skolform är

det viktigt att överlämningen är metodisk för att garantera att

de nya lärarna redan från dag ett känner till barnets behov och

förutsättningar. Därför vill vi att Skolverket får i uppdrag att ta

fram stöd för att kvalitetssäkra överlämningen.

I Arbetsförmedlingens prognos ”Var finns jobben” 2017

klassar myndigheten bristen på förskollärare som en knapp

femma på en femgradig skala. Det är därför viktigt att fortsätta


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

att bygga ut antalet platser på förskollärarutbildningen och

att platserna fördelas mer utifrån hur bristsituationen ser ut

i landet. Vi vill även att en ny kompletterande pedagogisk

utbildning (KPU) för akademiker och yrkesverksamma som vill

bli förskollärare införs. I Stockholmsregionen är exempelvis

30 procent av förskollärarna behöriga, i Västra Götaland finns

kommuner där motsvarande siffra är 85 procent.

För att fullt ut förverkliga förskolans nya läroplan behöver

förskollärarnas kompetens stärkas. Detta är inte minst viktigt

för att stärka läroplanens inslag av matematik, naturvetenskap

och teknik. Förskollärarnas möjligheter till kompetensutveckling

måste därför stärkas och förskolelyftet permanentas och

kompletteras med IT- och digital kompetens.

Rollen som förskolechef i förskolan är lika betydelsefull

som vilken rektor som helst när det gäller att leda det

viktiga pedagogiska arbetet. För att förtydliga förskolans

roll i utbildningskedjan är det därför centralt att stärka

förskolechefernas uppdrag och status. Skolverket ska få

i uppdrag att se över hur befattningsutbildningen kan bli

obligatorisk för skolledare i förskolan, precis som för skolledare

i grund- och gymnasieskolan. Dagens rektorsprogram behöver

kompletteras med relevanta delar för rektorer inom förskolan.


5

10

15

20

25



1 • att förskolan omfattas av mätbara kunskapsmål.

2 • att överlämningen mellan förskola och nästa skolform ska

kvalitetssäkras.

3 • att en rätt införs till 30 timmar förskola för barn till föräldrar

som får försörjningsstöd och som är långvarigt arbetslösa.

4 • att antalet platser på förskollärarutbildningen byggs ut.

5 • att en ny kompletterande pedagogisk utbildning för

akademiker och yrkesverksamma som vill bli förskollärare

införs.

6 • att förskolelyftet blir permanent och kompletteras med IT/

digital kompetens.

7 • att förskolechef ska få titeln rektor.

8 • att obligatorisk befattningsutbildning för förskolerektorerna

införs.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

FRITIDS: LÄXHJÄLP OCH FYSISK AKTIVITETFritidshem erbjuder elever i unga åldrar en meningsfull tid

utanför skoltid som ska stimulera elevernas lärande och

utveckling. Fritidshemmen har, med rätt förutsättningar,

en möjlighet att stärka det lärandet som sker i skolan.

Fritidshemmen bör få ett större fokus på kunskap där lärande,

idrott och estetisk verksamhet och hjälp med läxor är naturliga

inslag i verksamheten.

År 2016 fick fritidshemmen en egen del i läroplanen. För

att läroplanen ska få effekt ute i verksamheterna behövs en

kompetensutveckling av fritidspersonalen. Därför behövs ett

fritidslyft likt mattelyftet.

Forskning pekar på att fysisk aktivitet leder till att

elever presterar bättre i alla ämnen. Vi vill därför stärka

fritidshemmens möjligheter till mer fysisk aktivitet och idrott på

fritidshem. Det finns stora möjligheter till en ökad samverkan

mellan fritidshemmen och idrottsföreningarna, exempelvis

skulle Svenska idrottsförbundet med sina 1 300 föreningar

runt om i landet kunna vara en viktig samverkanspartner för

fritidshemmen.

Vi ser samtidigt att barn till föräldrar med försörjningsstöd

inte deltar i fritidsaktiviteter i lika hög utsträckning som andra

barn. Alliansregeringen införde därför en fritidspeng för barn till

föräldrar som haft försörjningsstöd längre än sex månader. Den

gav efter ansökan möjlighet till ett extra tillskott om max 3 000

kronor för fritidsaktiviteter. Fritidspengen avskaffades dessvärre


5

10

15

20

25


av nuvarande regering. För att möjliggöra för fler barn att delta i

aktiviteter bör fritidspengen återinföras.


1 • att implementeringen av den nya läroplanen stärks genom ett

Fritidslyft.

2 • att möjligheten för elever att få läxhjälp på fritidshemmen

stärks.

3 • att fysisk aktivitet och idrott på fritidshemmen ökar.

4 • att fritidspengen återinförs för barn till föräldrar som

långvarigt lever på försörjningsstöd.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

GRUNDSKOLAN: TYDLIGA KUNSKAPSKRAVAtt elever lär sig att läsa, skriva och räkna är grundskolans

absolut viktigaste uppdrag. I grundskolan ska eleverna ges

goda förutsättningar att ta vidare kliv i sin kunskapsutveckling.

Forskning visar tydligt att elever som tidigt får hjälp och stöd

med svårigheter klarar resten av sin skolgång bättre. Det är

därför viktigt att elevernas kunskaper mäts, dokumenteras och

följs upp. Ingen elev ska tillåtas att hamna mellan stolarna i sin

kunskapsinlärning.

Årskullarna som skrev Pisa och TIMSS 2015 var de första

som gick i skolan när de större alliansreformerna – mål och

nationella prov i årskurs 3, betyg och nationella prov i NO och

SO i årskurs 6 samt mattelyftet – trädde i kraft. Och Skolverkets

utvärdering av betyg i årskurs 6 visar ett större fokus på

elevernas kunskapsutveckling. Hälften av lärarna uppger att

det är lättare att förstå elevernas kunskapsnivå och åtta av tio

elever säger sig vara mer motiverade i skolan. Samtidigt visar

Skolverkets statistik att alltför många elever inte lär sig tillräckligt

mycket i grundskolan.

Svenska elever tappar i snitt nästan ett år i grundskolan

jämfört med elever i andra länder och går färre timmar i skolan

än elever i andra länder. Det duger inte när fler och fler elever

lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper. Därför behöver

kvaliteten i undervisningen höjas, lärarnas kompetens stärkas

och framför allt behöver antalet timmar i skolan utökas.

Studier som uppskattat effekterna av utökad

undervisningstid på elevernas prestation i Pisa visar på en


5

10

15

20

25


positiv effekt för flickor, utrikes födda och elever med svagare

socioekonomisk bakgrund. Moderaterna vill därför utöka

undervisningstiden med en timme mer per dag med start i

lågstadiet, utöka matematikundervisningen med en timme mer i

veckan i högstadiet och utöka undervisningen i idrott och hälsa

med 100 timmar under hela grundskolan.

Nästan alla sexåringar går i dag i förskoleklassen. Men

tyvärr visar utvärderingar på stora variationer i såväl innehåll

som kvaliteten i förskoleklassen och förskoleklassen har

inte blivit den brygga mellan förskolan och grundskolan som

var avsikten när den infördes för snart 20 år sedan. För att

ytterligare stärka elevernas lärande vill Moderaterna se en

tioårig grundskola med skolstart vid sex års ålder. Detta skulle

innebära att dagens förskoleklass görs om till ny årskurs 1 och

att sexåringarna knyts till grundskolans personal, kompetens,

läroplan och resurser. Dagens lärare i förskoleklassen har viktiga

kunskaper om barnens tidiga lärande som måste tas tillvara på

i sexåringarnas lärande. Det är därför viktigt att dessa lärare får

en möjlighet att komplettera sin kompetens i exempelvis läs-

och skrivinlärning och bedömning, vilket många i dag saknar.

Det finns i dag skolor där mer än hälften av eleverna inte

når gymnasiebehörighet. Samtidigt är det snabbast växande

programmet på gymnasieskolan introduktionsprogrammet.

Det är programmet för elever som saknar gymnasiebehörighet.

Den här utvecklingen är långsiktigt ohållbar. Grundskolan

ska garantera att elever har tillräckliga kunskaper för att

klara gymnasieskolan. Därför vill vi att lärare ska få större

möjligheter att låta elever gå om en årskurs för att nå årskursens


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

kunskapsmål. Vi vill även förlänga skolplikten i grundskolan till

18 års ålder. Elever som inte uppnår gymnasiebehörighet efter

årskurs nio ska kunna fortsätta inom grundskolan för att nå

gymnasiebehörighet upp till 18 års ålder, men elever ska också

ha möjlighet att istället välja att gå vidare till Yrkesskola som har

en tydligare yrkesinriktning.

Tidiga betyg lär barn att tidigt hantera motgångar och

framgångar. När betygen tidigare gavs från åttonde klass kände

många elever en stress för att på kort tid höja sina betyg, men

också osäkerhet kring hur betygssättning fungerar eftersom

att man aldrig varit med om det tidigare. Erfarenheterna från

att flytta de första betygen till årskurs 6 visar att det har blivit

ett större fokus på elevernas kunskapsutveckling och åtta av

tio elever uppger att man jobbar hårdare i skolan. Det är en

utveckling som måste stärkas. Därför bör betygen flyttas till

årskurs 3, vilket också är det år eleverna gör nationella prov för

första gången och har tydliga kunskapskrav. Det gör betygen till

ett mer naturligt och självklart inslag i skolan samtidigt som det

ger elever, föräldrar, lärare och rektorer en större tydlighet kring

hur väl undervisningen fungerar och vilket stöd eleverna behöver

för att stärka sina kunskaper. Vi vill även att diagnostiska prov

införs från årskurs ett och genomförs varje termin, när nationella

prov inte genomförs, för att säkerställa att elevers resultat och

kunskapsutveckling följs upp.

Dagens nationella prov tar stor tid i anspråk från lärare.

De nationella proven är viktiga för kunskapsuppföljningen,

men de ska inte ha negativ inverkan på lärarens förutsättningar

att bedriva undervisning. Därför bör de nationella proven


5

10

15

20

25


digitaliseras samt rättas externt. Vi föreslår även att dagens

nationella prov flyttas från årskurs 9 till årskurs 8. Det innebär en

tydlig kunskapsavstämning inför det sista ordinarie läsåret.

För att ytterligare stärka alla elevers förutsättningar

att lyckas bör obligatorisk läxhjälp införas, det vill säga en

skyldighet för kommuner och fristående huvudmän att erbjuda

läxhjälp till alla elever från årskurs 4 till 9. Läxhjälpen ska kunna

utföras av andra än lärarna på skolan, exempelvis studenter.

Betydelsen av att läsa går inte att överskatta. En god

läsförståelse är grunden till att förstå och tolka vår omvärld.

Genom läsning ökar förståelsen för andras tankar och

perspektiv och det är nyckeln till att kunna förstå samband,

reflektera och att dra slutsatser. Tyvärr har läsförståelsen

minskat under en lång tid. Det är därför viktigt att alla elever

uppmuntras att läsa mer. Skolverket bör därför få i uppdrag att,

i samarbete med Svenska Akademin, ta fram en referenslista av

svensk och utländsk litteratur som ska vara frivillig för lärare att

använda sig av.


1 • att utöka undervisningstiden med en timme mer per dag

med start i lågstadiet, därefter mellanstadiet och sedan

högstadiet.

2 • att utöka matematikundervisningen med en timme mer i

veckan i högstadiet.

3 • att utöka undervisningen i idrott och hälsa med 100 timmar i

hela grundskolan.

4 • att grundskolan blir tioårig.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

5 • att lärare ges större möjligheter att låta elever som inte når

kunskapsmålen gå om en årskurs.

6 • att skolplikten i grundskolan förlängs till 18 års ålder för de

som inte har uppnått gymnasiebehörighet.

7 • att betyg införs från årskurs 3.

8 • att diagnostiska test införs från årskurs 1.

9 • att de nationella proven digitaliseras.

10 • att extern rättning av nationella prov införs.

11 • att de nationella proven flyttas från årskurs 9 till årskurs 8.

12 • att en skyldighet införs för huvudmännen att erbjuda läxhjälp

från årskurs 4 till 9.

13 • att en referenslista över rekommenderad litteratur införs i

svensk grundskola.


5

10

15

20

25


GYMNASIET: MER UNDERVISNINGSTIDGymnasieutredningen konstaterar att antalet undervisnings-

timmar är lågt och många elever vittnar om mycket håltimmar

och många lärarlösa lektioner. Lärarnas Riksförbund konstaterar

att för deras lärare kan undervisningstiden variera med upp till

30 procent mellan skolor för samma kursinnehåll.

Typvärdet motsvarar 86 timmar per hundrapoängskurs,

vilket motsvarar en undervisningstid på under 20 timmar

undervisning per skolvecka. Detta ligger i linje med den

garanterade undervisningstiden som motsvarar 2 180 timmar

för de högskoleförberedande programmen och 2 430 timmar

för yrkesprogrammen. Sverige kan inte förvänta sig att nå högre

resultat utan att öka antalet undervisningstimmar.

Gymnasieutredningen föreslår att alla nationella

program bör ha lika höga behörighetskrav. Tolv godkända

grundskoleämnen ska gälla för både yrkesprogram och

högskoleförberedande program. Det innebär att samtliga

förkunskapskrav bör höjas ytterligare för att garantera att

gymnasieutbildningen kan bedrivas på rätt nivå.

Dagens gymnasiearbete (tidigare projektarbetet) som

elever genomför under det tredje året på gymnasiet är en

obligatorisk kurs på 100 poäng. Vi vill att det här arbetet

betygssätt enligt samma skala som övriga kurser i gymnasiet.

För elever i gymnasieålder och uppåt som saknar

fullständig grundskoleutbildning och därmed möjligheter

att kvalificera till ett nationellt gymnasieprogram ska en ny

Yrkesskola inrättas. Yrkesskolan ska beroende på elevens

förkunskaper omfatta ett, två eller tre år och kombinera


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

yrkesutbildning med språkstudier. Yrkesskolan ska verka som

en snabb väg in på arbetsmarknaden men också ge möjligheter

att läsa in den behörighet som krävs för högskolestudier eller

studier på Yrkeshögskolan.


1 • att utöka undervisningstiden på gymnasiet.

2 • att antagningskraven till samtliga gymnasieprogram höjs.

3 • att gymnasiearbetet betygssätts enligt samma skala som

övriga ämnen.

4 • att gymnasiets introduktionsprogram ersätts med en ny

skolform inom ramen för Yrkesskolan.


5

10

15

20

25


GYMNASIET: STÄRKT KOMPETENSFÖRSÖRJNING Gymnasieskolan står för en viktig del av den nationella

kompetens försörjningen. Samtidigt visar statistik från

Skolverket att andelen elever som inte får behörighet till

gymnasieskolan ökat från 14,4 procent till 16,9 procent på

bara ett år, främst på grund av den stora andelen nyanlända

elever. Utrikes födda och personer utan gymnasieutbildning

har särskilt svårt att få ett första jobb, vilket i många fall

leder till ett långvarigt bidragsberoende. Gymnasieskolan

lider också av matchningsproblem, med allt färre som väljer

yrkesprogram, trots att yrkeselever är mycket efterfrågade

på arbetsmarknaden. Därför krävs utökade insatser för att

underlätta ungdomars övergång till arbetsmarknaden och stärka

gymnasieskolans bidrag till kompetensförsörjningen, främst

inom områden där det råder brist på utbildad arbetskraft.

Alliansregeringen stärkte gymnasiet och renodlade

gymnasieprogrammen med tydliga yrkesinriktningar och

högskoleförberedande program. Trots en omfattande brist

på arbetskraft inom flera yrken saknas det på många orter

tillräckligt med sökande till de olika yrkesprogrammen. I stället

samlas många elever i första hand på det samhällsvetenskapliga

programmet, inte sällan med resultatet att de måste byta

program under studietiden eller får en dålig förankring på

arbetsmarknaden. Gymnasiet behöver därför fortsätta utvecklas

för att höja attraktiviteten på yrkesprogrammen och skapa en

närmare koppling till arbetsmarknaden.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

Att det är svårt för yrkesgymnasieelever att läsa in

högskole behörighet under gymnasietiden kan hämma intresset

att välja yrkesprogram. Samtidigt finns en risk för att höga krav

på högskolebehörighet tvingar bort mindre studiemotiverade

elever. Det måste bli enklare för elever på yrkesprogrammen att

läsa in högskolebehörigheten. Huvudregeln ska vara att välja

bort högskolebehörigheten snarare än att behöva välja till den.

En förutsättning för denna förändring är dock att detta inte får

ske på bekostnad av antalet yrkeskurser.

För att bättre matcha elever med nischade yrkesområden

där det råder brist på utbildad arbetskraft föreslås en utökad

satsning på branschskolor. Det ger företag en möjlighet att i

egen regi, eller tillsammans med en befintlig skola, utforma

en yrkesutbildning utefter branschens kompetensbehov.

Branschskolorna ska finnas på strategiskt utvalda platser

i landet och fungera som kompetenscentrum där de bästa

yrkeslärarna med den senaste utrustningen kan samlas.

Samtidigt som branschskolor byggs ut är det viktigt att SYV-

verksamheten förbättras för att elever ska kunna göra bättre och

mer informerade gymnasieval samt bryta den negativa trenden

vad gäller val till yrkesutbildningar.

Arbetsmarknaden är en regional fråga men kommunerna,

särskilt mindre, har som huvudmän för gymnasieutbildningarna

svårt att möta alla de behov som finns av specialistkompetens.

Det saknas incitament för kommuner att stå för kostsamma

yrkesutbildningar Skolverket ska därför få ett uppdrag att

komma med förslag på hur matchningen mellan elever och

arbetsmarknadens behov av yrkesutbildade kan förbättras. I


5

10

15

20

25


uppdraget ska ingå att se över dagens regionala kompetens-

plattformar.

Drygt 40 procent av alla elever på gymnasiet går

på något av de högskoleförberedande programmen:

samhällsvetenskaps-, naturvetenskaps- och

ekonomiprogrammet. Det fjärde största programmet är

språkintroduktion, som samlar nyanlända elever utan tillräckliga

kunskaper i svenska. Samtidigt finns en dokumenterad

arbetskraftsbrist inom många yrkesområden vilket späs

på av att alltför få elever väljer ett yrkesprogram. Det finns

därför anledning att stärka styrningen av antalet platser

på de olika gymnasieprogrammen. Dimensioneringen av

platser på Yrkeshögskolan har på ett framgångsrikt sätt följt

arbetsmarknadens behov. Det bör därför utredas om även

dimensioneringen av platser på gymnasiet ska följa en liknande

modell för att förbättra kompetensförsörjningen.

Varje år väljer drygt 100 000 elever program till gymnasiet.

Tyvärr präglas många elevers val av bristfällig information. På

många skolor brister studie- och yrkesvägledningen. Enligt en

rapport från Skolverket (2013) har två av tre högstadieelever

ingen klar bild av vilka gymnasieprogram som finns. Det är

illavarslande och kan vara en förklaring till att det varje år är över

10 000 unga som avbryter sin gymnasieutbildning. Felval som

resulterar i byte av gymnasieprogram kommer ofta till priset av

ett eller två års ytterligare studier. Enligt en uppskattning från

Skolverket (2017) är kostnaderna för felvalen 2,3 miljarder kronor

per år.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

För att säkerställa att människors kompetens tas tillvara

och samtidigt förhindra att personer med högre utbildning

tränger undan dem med lägre utbildning behöver kunskapen om

arbetsmarknaden bli bättre och den yrkesmässiga rörligheten

större. I dag finns få möjligheter att få rådgivning om jobb

och studier, framför allt för dem som har ett arbete. Studier

visar också att även ungas utbildningsval i högre utsträckning

behöver fattas utifrån arbetsmarknadens behov. Flera

utredningar pekar på en bristande studie- och yrkesvägledning

– såväl för den som ska välja till gymnasium som till högre

utbildning.

Sett till våra nordiska grannländer ligger Sverige långt

efter med att hjälpa elever göra goda utbildningsval. I Finland

finns elevhandledning avsatt som ett eget ämne under

100 timmar i högstadiet. I Norge och Danmark får eleverna

prova på olika program på gymnasiet. Inom den danska

arbetsmarknadskunskapen lär sig eleverna beskriva hur jobb,

utbildning och personliga mål hänger ihop. I årskurs nio arbetar

de sedan med att ta fram individuella planer för fortsatta studier.

Det finns också flera goda exempel från svenska

kommuner. Inom projektet Yrkespraktik har årskurs åtta och nio

på fem göteborgsskolor fått praktisera på olika yrkesutbildningar

inför gymnasievalet. Det är ett bra sätt att höja intresset för

yrkesutbildningarna och ge fler eleverna kunskap om vilka

framtidsmöjligheter som finns.

För att höja kunskapsresultaten och stärka skolans

koppling till arbetslivet behöver eleverna bättre stöd inför

gymnasievalet. Därför vill vi att alla elever ska få möjlighet till


5

10

15

20

25


utbildningspraktik på olika gymnasieprogram. Vi föreslår att alla

elever ska ha en egen utbildningsplan vid slutet av årskurs nio.

För att minska osäkerheten vid studievalet och

öka chanserna att man väljer rätt utbildning tidigt bör

studierådgivningen under gymnasiet öka och mer fokusera på

transparent information kring studiernas akademiska meriter och

jobbchanser. Vi vill även stärka studie- och yrkesvägledarens

roll, varje skolas studie- och yrkesvägledare ska få den

utbildning och de verktyg som behövs för att alla elever ska

kunna göra trygga och välinformerade gymnasieval.

För att underlätta rörligheten och matchningen

på arbetsmarknaden bör även en nationell studie- och

karriärsrådgivning införas. Det skulle kunna utformas som en

digital plattform där individen kan söka både jobb och utbildning

samt få information om i vilken grad olika utbildningar leder till

jobb. Plattformen kan kombineras med rådgivning, till exempel

via chatt eller över telefon.

Ung Företagsamhet är en ideell och obunden

utbildningsorganisation med syftet att tillsammans med

skolan införa entreprenörskap och ett engagerat näringsliv i

utbildningssystemet. Ung företagsamhet bidrar till att barn

och unga får möjlighet att träna och utveckla sin kreativitet,

företagsamhet och sitt entreprenörskap. Praktisk övning i

entreprenörskap har många goda effekter. Det leder till att fler

senare i livet startar företag, ökar kvaliteten på de startade

företagen och bidrar till att fler kvinnor startar företag tidigare än

genomsnittet. De som drivit UF-företag får en starkare etablering

på arbetsmarknaden, färre arbetslöshetsdagar, högre inkomst


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

och oftare chefspositioner. Därför bör det bli obligatoriskt för alla

kommunala och fristående gymnasieskolor att kunna erbjuda

utbildning om företagande och företagares villkor, exempelvis

genom UF-företagande.


1 • att yrkesprogrammen på gymnasiet ska kunna ge

högskolebehörighet.

2 • att fler nationella branschgymnasieskolor etableras.

3 • att dimensioneringen av platserna i gymnasieskolan i

förhållande till arbetsmarknadens behov förbättras.

4 • att lärlingsutbildningen och den gymnasiala

lärlingsanställningsformen utvecklas.

5 • att stärka studierådgivningen under gymnasiet för att minska

osäkerhet vid studieval.

6 • att införa en nationell studie- och jobbrådgivning för att

underlätta rörligheten och matchningen på arbetsmarknaden.

7 • att alla skolor bör kunna erbjuda sina elever utbildning om

företagande och företagares villkor, exempelvis genom UF-

företagande.


5

10

15

20

25


YRKESSKOLA: EN NY SKOLFORMEn stor andel av de unga nyanlända som kommit till Sverige de

senaste åren har varit i eller strax under gymnasieålder. De flesta

av dessa har påbörjat gymnasiets språkintroduktionsprogram.

Svenska gymnasieskolor har hanterat detta väl, men

samtidigt är det tydligt att dagens system inte är tillräckligt

flexibelt. I dag är språkintroduktion det snabbaste växande

gymnasieprogrammet. En utvärdering från Skolverket (2016)

visar att endast 30 procent av eleverna har gått vidare till

ett nationellt gymnasieprogram tre år efter att de började på

språkintroduktion. Nästan hälften hade slutat gå på gymnasiet

helt och hållet.

Det behövs fler studievägar som snabbare leder till arbete.

Det behövs både för nyanlända elever och elever som gått hela

den svenska grundskolan, men inte når gymnasiebehörighet.

Därför ska en ny Yrkesskola inrättas.

Yrkesskolan ska, beroende på elevens förkunskaper,

omfatta ett, två eller tre år. Utbildningen kan t.ex. kombinera

yrkesutbildning med språkstudier. Yrkesskolan ska utformas i

nära samverkan med olika branscher och innehålla omfattande

arbetsplatsförlagt lärande. Yrkesskolan ska verka som en snabb

väg in på arbetsmarknaden men också ge möjligheter att läsa in

den behörighet som krävs för gymnasiestudier.

Yrkesskolan är en del av ett reformpaket för att fler ska

få en utbildning som leder till arbete. Moderaterna föreslår

även att skolplikten i grundskolan ska förlängas till 18 års ålder

för samtliga elever som inte uppnått gymnasiebehörighet.

Dessutom ska kunskapskraven för att bli antagen till gymnasiet


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

höjas. Samlat innebär detta att de som påbörjar gymnasiet har

förutsättningar att avsluta det. De som hellre vill påbörja en

utbildning på Yrkesskolan ska ha möjlighet att göra det från och

med att de har avslutat årskurs 9. På yrkesskolan finns möjlighet

att läsa in gymnasiebehörighet. Detta innebär att gymnasiets

introduktionsprogram successivt avskaffas.

Yrkesskolan ska också vara ett alternativ för nyanlända

unga vuxna som endast har förgymnasial utbildning. I

september 2016 var drygt 24 000 ungdomar i åldern 20-

29 år inskrivna i Arbetsförmedlingens etableringsprogram.

Av dessa har 46 procent endast förgymnasial utbildning.

Under 2017 beräknas ytterligare 20 000 unga nyanlända med

uppehållstillstånd i åldern 18-29 år bosätta sig i kommunerna.

Deras utbildningsbakgrund kommer sannolikt inte att skilja sig

nämnvärt mot de som i dag befinner sig i etableringen.

Det finns därmed behov av en ny utbildningsform

för lågutbildade unga vuxna. En studie från Sveriges

Kommuner och Landsting visar att av de som inte fullföljt sin

gymnasieutbildning är det en stor andel som påbörjar studier

på Komvux men endast en tredjedel når fram till en fullföljd

gymnasieutbildning. Yrkesskolan kommer därmed att bli en väg

in i utbildning och arbete för nyanlända ungdomar och unga

vuxna i åldrarna 15-29 år. Yrkesskolan bör organiseras under

Skolverket tillsammans med näringslivets branscher.


1 • att inrätta en ny nationell yrkesskola och yrkesexamen.


5

10

15

20

25


VUXENUTBILDNING: HÖGRE KVALITET OCH MER VALFRIHETDen kommunala vuxenutbildningen är till för den som saknar

hela eller delar av grund- och gymnasieutbildningen. Här ska

vuxna stärkas i sitt lärande och ges möjligheter att läsa in de

kunskaper och färdigheter som krävs för att förbättra deras

möjligheter till fortsatta studier och framtida jobb. För att

möta de krav som ett globaliserat kunskapssamhälle ställer

och förbättra matchningen på arbetsmarknaden måste en

modern vuxenutbildning vara mer efterfrågestyrd än i dag.

Individens och näringslivets utbildningsbehov förändras snabbt

och anpassningar till denna efterfrågan behöver ske. En ökad

mångfald av utbildningsanordnare bidrar samtidigt såväl till

en kvalitetshöjande konkurrens som till en ökad utbudsbredd

– både avseende innehåll och form. Det ger individen bättre

möjligheter att studera mer anpassat utifrån såväl sina behov

som utifrån yrkeslivet.

Alliansregeringen tillsatte utredningen Frivux – Valfrihet

i vuxenutbildningen (SOU 2008:17), som kom med sitt

betänkande under 2008. En valfrihetsreform med utgångspunkt i

betänkandet om Frivux bör genomföras i vuxenutbildningen där

den studerande fritt ska få välja att läsa vuxenutbildning inom

kommunal eller annan regi.

Utredningen Kommunal vuxenutbildning på grundläggande

nivå – en översyn för ökad individanpassning och effektivitet

(SOU 2013:20) lämnar förslag om att förändra tillsynen av

vuxenutbildningen. I dag sker endast en systematiserad

tillsyn av vuxenutbildningen på huvudmannanivå och inte


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

på enhetsnivå. Vi föreslår därför att Skolinspektionen får i

uppdrag att granska den kommunala vuxenutbildningen på

enhetsnivå i likhet med den granskning som sker av grund- och

gymnasieskolor.

Rätten till att studera på Komvux ska utökas genom att

rätten att läsa in såväl grundläggande som särskild behörighet

till högskolestudier på den kommunala vuxenutbildningen blir en

generell rättighet som omfattar alla som är behöriga till sådan

utbildning.

Ett stort hinder för många människor är att deras

kunskaper inte räcker till på den svenska arbetsmarknaden.

Arbetslösheten är exempelvis tre gånger så hög för dem som

saknar gymnasieutbildning jämfört med andra. Skolverkets

utvärderingar visar att cirka tre av fyra av dem som har gått

yrkesvux har fått en anknytning till arbetsmarknaden ett år

efter avslutade yrkesstudier. För att fler människor ska kunna

gå från arbetslöshet och utanförskap till jobb och egen

försörjning måste fler människor ges en möjlighet att gå en

yrkesvuxutbildning. Det är därför av stor vikt att platserna på

yrkesvux anpassas efter behovet och byggs ut.


1 • att införa valfrihet inom vuxenutbildningen för en förbättrad

matchning och ökad kvalitet.

2 • att kvaliteten i vuxenutbildningen säkerställs genom ökad

tillsyn.

3 • att rätten att studera på Komvux stärks.

4 • att antalet platser på yrkesvux ökar.


5

10

15

20

25


YRKESHÖGSKOLAN: FLER PLATSERYrkeshögskolan är viktig för möjligheterna att rekrytera personer

som har ett kvalificerat yrkeskunnande. Men den är också

viktig för individens möjlighet att skaffa sig yrkeskunskaper

som är efterfrågade på arbetsmarknaden. Yrkeshögskolans

fokus på jobb och arbetsplatsförlagt lärande kortar vägen

från studier till jobb: nio av tio examinerade har ett arbete året

efter examen och lika många är nöjda med sin utbildning.

Även andelen som får jobb inom sitt arbetsområde ligger

högt och har ökat under 2016. Yrkeshögskolan är också

en viktig del i det livslånga lärandet och möjliggör både

kompetensutveckling och karriärväxling. I takt med att samhälle,

ekonomin och näringslivet förändras ställer detta nya krav på ett

utbildningssystem som gör det än mer enklare för människor att

byta arbete eller till och med bransch även längre upp i åldern.

I dag finns drygt 46 000 studerande på YH-utbildningar

runt om i Sverige. Söktrycket var 2016 i snitt 2,4 sökande per

plats respektive 1,9 behöriga sökande per plats. Studerande

inom yrkeshögskolan omfattar drygt en tiondel av studerande

på universitet och högskola. För att stärka matchningen på

arbetsmarknaden och möta efterfrågan finns ett behov att

kontinuerligt bygga ut antalet platser på yrkeshögskolan.

Antalet sökanden till Yrkeshögskolan ökar och många

som vill och behöver vidareutbildning får i dag inte möjlighet till

det. Den främsta anledningen till detta är dock inte platsbrist

utan att de inte anses behöriga. Behörighetskraven till många

YH-utbildningar är höga och kräver arbetsmarknadserfarenhet,

vilket är svårt att få utan rätt förkunskaper. För att underlätta


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

för karriärbyten till bristyrken bör det därför finnas möjlighet

förutbildningsarrangörer att erbjuda preparandutbildningar för

att ge fler behörighet.


1 • att antalet platser på Yrkeshögskolan fortsätter att utökas.

2 • att preparandutbildningar och baskurser inom

yrkeshögskolan inrättas.


5

10

15

20

25


HÖGRE UTBILDNING, FORSKNING OCH UTVECKLING: KVALITET OCH STÄRKT KONKURRENSKRAFTFör att den svenska konkurrenskraften ska stärkas behöver

Sverige en utbildningskedja av hög kvalitet och som håller

ihop, från förskola till högskola och tillämpad forskning och

innovation. En väl fungerande högskola behövs också för att

Sverige ska fortsätta vara ett land som präglas av tillväxt och

hög livskvalitet. Möjligheten att studera vidare oberoende av

dina uppväxtförhållanden ska finnas för alla.

RESURSTILLDELNING OCH ORGANISATION:

Som huvudfinansiär av den högre utbildningen har det offentliga

ett särskilt ansvar för att säkerställa att resurserna används på

ett bra sätt. I dag finns det brister när det kommer till effektivitet

och styrning.

Det högskolepolitiska ramverk som togs fram i början av

90-talet är inte rustat för att möta dagens utmaningar. Under

de senaste 30 åren har antalet inskrivna helårsstudenter ökat

från 150 000 till drygt 350 000. Ökningen har delvis drivits av att

ambitionerna vuxit, men också av förlängda studietider och fler

omstarter.

Dagens resurstilldelningssystem är inte tillräckligt

ändamålsenligt och behöver reformeras. Effektivitet och kvalitet

bör vara vägledande när ett nytt resurstilldelningssystem

tas fram. Ett reformerat system bör bland annat i högre grad

premiera akademisk kvalitet, genomströmning, samt etablering


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

på arbetsmarknaden efter avslutad examen. Det danska

systemet med statligt anställda censorer som kvalitetssäkrar

kunskapsresultaten bland studenterna är en potentiell väg

framåt.

Därtill bör kvalitetsutvärderingen hos

Universitetskanslersämbetet förstärkas och myndigheten ska

behålla sitt mandat att stänga ned undermåliga program.

Utbildningar ska bedömas och utvärderas utifrån

akademiska framgångar, men också hur bra studenterna

lyckas när de väl lämnar utbildningen, till exempel vad gäller

lön, jobbchanser, entreprenörskap med mera. För att göra det

lättare för studenter att jämföra kvaliteten på olika utbildningar

bör en nationell rankinglista av program och kurser på

landets universitet och högskolor inrättas. Kvalitetsmåtten

som ska avgöra rankningen bör bland annat innehålla

arbetsmarknadsetablering efter avslutad examen. Denna

information ska publiceras och göras tillgänglig inför kursval.

Den ska också användas som del av underlaget för beslut om

nedläggning av utbildningar som inte håller måttet.

GENOMSTRÖMNING:

Sveriges högskolor ska garantera en god kompetensförsörjning.

Det innebär att det krävs högre genomströmning än i dag så att

fler studenter kan tidigarelägga sitt inträde på arbetsmarknaden.

Reformer behövs för att öka studieintensiteten och minska

kostnaden för den högre utbildningen.


5

10

15

20

25


För att säkerställa att åren med studiemedel främst syftar

till förberedelse inför yrkeslivet bör möjligheten att studera med

studiemedel reformeras. I ett första steg bör det främst erbjudas

fyra års studiemedel för grundläggande studier. Ytterligare två

år bör erbjudas för den som efter kandidatexamen väljer att

studera för en mastersexamen.

För att öka studenternas drivkrafter att avsluta sina kurser i

tid bör universiteten också ha möjlighet att ta ut en mindre avgift

efter första omtentan och därefter. Det finns även skäl att se

över längden på flera av dagens högskoleprogram. Ytterligare

ökade möjligheter att avsluta ett högskoleprogram i snabbare

takt bör övervägas.

ANTAGNING:

Antagningssystemet till den högre utbildningen är i stort behov

av reformering. Det har blivit ett lapptäcke av olika system som

gör det svårt att förstå och inte särskilt förutsägbart för varken

studenter eller lärosäten. Antagningssystemet bör ses över

och kraven för att bli antagen till en högskoleutbildning bör

höjas. Dessutom bör förutsättningarna för programspecifika

antagnings- och behörighetsprov utredas.

UNDERVISNING:

Universiteten har i dag två likvärdiga uppdrag, forskning och

utbildning. Mycket tyder dock på att utbildningen ofta prioriteras

mindre än forskningen på universiteten. Ett exempel är att


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

meriteringen för akademiska lärare nästan uteslutande sker

genom forskningsmeriter medan undervisning och handledning

på kandidat- och mastersnivå inte är lika högt ansett. En

professor ägnar i dag i genomsnitt 17 procent av sin tid till att

undervisa på grundnivå. För att höja statusen på undervisningen

behöver förkunskapskraven ses över och höjas. De akademiska

lärartjänsterna behöver också utvärderas vad gäller deras

uppdrag och meritering.

INTERNATIONALISERING:

Den svenska högskolan är internationaliserad, men mer

kan göras för att ytterligare öppna högskolesektorn både

för framstående internationella studenter och för lärare.

Tillståndsgivningen för utländska lärosäten som vill upprätta

filialer i Sverige bör därför förenklas.

Flera svenska universitet har hög internationell status

och många studenter söker sig hit. När fristående lärosäten, till

exempel Handelshögskolan och Chalmers tekniska högskola,

ska prissätta sina utbildningar bör de i högre grad än i dag

kunna ta hänsyn till efterfrågan på dessa utbildningar. Detta

bör kombineras med fler statliga stipendier för internationella

studenter som väljer att studera i Sverige.

FORSKNINGENS FINANSIERING:

Sverige är i dag en världsledande forskningsnation. Hur man

än mäter och utvärderar så presterar Sverige väl. Grunden


5

10

15

20

25


för denna goda utveckling lades för flera årtionden sedan

men nu börjar länder i vår omvärld att komma ikapp och förbi

oss. OECD konstaterar att vi har en hög och jämn nivå på vår

forskning, men saknar det som kallas ”preformance peaks” –

det vill säga områden där vi står ut som absolut världsbäst. I

det moderna och globala forsknings- och innovationsklimatet

är detta precis vad Sverige behöver för att nya produkter och

tjänster ska kunna växa fram och för att kunna omsättas till nya

jobb. Under lång tid har näringslivets investeringar i forskning

och utveckling minskat. Trots att staten nästan har fördubblat

sitt anslag under samma tid har den totala forskningsbudgeten

inte ökat. Detta är en allvarlig utveckling eftersom att den

företagsnära forskningen i direkt mening skapar jobb och

tillväxt. Sverige behöver därför se över hur lagstiftningen kan

utformas så att vi kan främja mer och fler investeringar i Sverige.

En av de viktigaste aspekterna är goda möjligheter för talanger,

experter och forskare att kunna bo i Sverige. Det handlar om en

tillgång på bostäder, jobbmöjligheter för medföljande och inte

minst goda möjligheter att erbjuda internationella förskolor och

skolor.

FORSKNINGENS ORGANISERING:

Sveriges universitet och högskolor har i dag många, ofta

spretande, uppdrag att klara av samtidigt som den statliga

styrningen är otydlig och skiftande. Dessutom har varje lärosäte

sina egna prioriterade forskningsprojekt som i vissa fall går emot

de övergripande visionerna för svensk forskning. Lärosätenas


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

styrkedja, från styrelse till rektor, prefekt och dekanus, behöver

präglas mer av linjestyrning så att de nationella prioriteringarna

får genomslag i forskningen. Som ett litet land måste vi

våga prioritera så att Sverige i stället kan bli ett land där vi

är världsbäst inom vissa strategiska områden. Detta innebär

också att man måste koncentrera forskningsresurserna till färre

individer och lärosäten.

Forskning av hög kvalitet är avgörande för att Sverige ska

vara internationellt konkurrenskraftig. Därför behöver antalet

forskningsfinansiärer konsolideras. Det innebär färre, men större,

forskningsprogram som möjliggör mer omfattande finansiering

till ett mindre antal prioriterade projekt.

I dag finns det universitet och högskolor, skillnaden

är i formell mening inte särskilt stor. Skillnaden mellan till

exempel Uppsala Universitet och Karolinska institutet å ena

sidan och Mittuniversitetet och (från 2018) Malmö Universitet

å andra sidan är mycket stora i termer av förutsättningar

och förväntningar. Ändå har de i princip samma uppdrag. I

dag publicerar exempelvis de traditionella universiteten 95

procent av all svensk forskning, men får bara 80 procent av

forskningsresurserna.

Det finns därför ett behov av en ny formell klassificering

– Forskningsuniversitet – som våra mer forskningsintensiva

lärosäten kan få. De skulle skapa bättre förutsättningar och ett

regelverk som får dem att bli internationellt konkurrenskraftiga.

Dessutom har Sverige en stor potential i att styra mer offentligt

finansierad forskning till vår institutssektor, vilket även OECD har

föreslagit att Sverige bör göra. Exempelvis skulle staten kunna


5

10

15

20

25


öka sitt ägande i RISE - som är ett nätverk av teknikinriktade

forskningsinstitut som samverkar med akademi, näringsliv

och samhälle i innovationssystemen. Det skulle stärka RISE:s

förutsättningar att bli världsledande inom sina forskningsfält och

kunna locka fler svenska och utländska forskare.


1 • att reformera högskolans resurstilldelningssystem för att i

högre grad premiera akademisk kvalitet, genomströmning,

samt etablering på arbetsmarknaden.

2 • att se över längden på svenska högskoleprogram.

3 • att stärka Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärdering.

4 • att alla akademiska utbildningar redovisar kvalitet och

jobbchans genom att en nationell rankinglista inrättas.

5 • att reformera studiemedlet för tidigare inträde på

arbetsmarknaden.

6 • att ge universiteten möjlighet att ta ut en mindre avgift vid

omtentor.

7 • att kraven för grundläggande behörighet höjs.

8 • att förutsättningarna för programspecifika antagnings- och

behörighetsprov utreds.

9 • att förbättra möjligheten för utländska universitet att etablera

sig i Sverige.

10 • att privata FoU-investeringar i Sverige ökar.

11 • att antalet forskningsfinansiärer konsolideras.

12 • att lärosätenas uppdrag och styrning renodlas för en

forskning i världsklass.

13 • att en ny indelning av lärosätena införs.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

REKTORER: STÄRK DET LOKALA LEDARSKAPETSveriges skolledare är avgörande för att Sveriges skolor ska

fungera. I såväl forskning som i utvärderingar av IFAU (Institutet

för arbetsmarknads- utbildningspolitisk utvärdering) och OECD

(Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) är

rektorerna och deras ledarskap avgörande för att lyfta elevernas

resultat. Därför är det oroväckande att många rektorer och

förskolechefer snart kommer att gå i pension enligt SCB.

Landets rektorer är i genomsnitt 49 år, enligt SCB:s senaste

statistik (som gäller 2014). Förskolecheferna är lite äldre, 51 år.

Skolledarna räknar med att tio till femton procent av skolledarna

kommer att gå i pension de närmaste åren. Samtidigt behöver

framför allt förskolan och grundskolan byggas ut kraftigt,

eftersom det kommit så många nya barn till Sverige. Dessutom

är omsättningen på skolledare hög och det finns stora skillnader

i de förutsättningar som skolledare får för sitt arbete.

För att stärka den framtida rekryteringen av rektorer och för

att från start ge rektorerna en bättre grund att stå på föreslås att

en rekryteringsutbildning för blivande rektorer inrättas.

För att stärka skolledarnas kompetensutveckling bör

varje huvudman har skyldighet att se till att rektorer går en

fördjupningsutbildning på tio högskolepoäng.

Rektorer bör också tillsättas utifrån tidsbestämda

förordnanden för ökat fokus på resultat. Samtidigt bör kraven

höjas på skolor och skolledningar som inte håller måttet. Den

rektor som konsekvent levererar under förväntade resultat bör

kunna skiljas från rektorsrollen.


5

10

15

20

25


Sverige behöver fler skickliga rektorer med bättre

förutsättningar att klara sitt uppdrag. Rektorer behöver

ett tydligare definierat uppdrag med mer tid till att vara

pedagogiska ledare för lärarna på skolan.


1 • att en statlig rekryteringsutbildning för blivande rektorer

inrättas.

2 • att rektorers vidareutbildning stärks.

3 • att rektorer bör tillsättas utifrån tidsbestämda förordnanden.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

MODERN SKOLA: TEKNIK SOM STÄRKER LÄRANDET En modern kunskapsskola förutsätter tillgång till moderna

verktyg. Rätt använt kan IT i skolan öppna nya möjligheter till

en förenklad administration, pedagogisk utveckling och bättre

stöd till elever i behov av särskilt stöd. Men detta förutsätter

att skolan och lärarna har den kompetens och kunskap som

krävs för att fullt ut dra nytta av teknikens möjligheter. Dessutom

bör investeringar i ny modern teknik alltid föregås av en

konsekvensanalys utifrån om tekniken höjer kunskapsresultaten

samt om det finns andra mer effektiva metoder att åstadkomma

högre kunskapsresultat.

I dag finns stora skillnader i graden av digitalisering

mellan olika skolor. För att säkerställa att alla elever får samma

förutsättningar till en modern kunskapsskola behövs en

digital strategi för skolan och ett råd av experter för skolans

digitalisering. Strategin föreslås innehålla:

• Stöd för att huvudmän ska kunna välja digitala verktyg som

höjer kunskapsresultaten.

• Stöd till utbyggnad av digital infrastruktur i skolan.

• Digitaliseringslyftet, fortbildning för lärare med fokus på

digitala lärverktyg.

• Att Skolverket får i uppdrag att tillsammans med lärosätena

ta fram metodik och utbildningar i syfte att stötta lärares

användning av digitala lärverktyg.

• Att Skolverket får i uppdrag stötta utveckling och spridning

av framgångsrika metoder.


5

10

15

20

25


• Alla lärare ska få med sig kunskap om metodik och didaktik

i en digital skolmiljö från lärarutbildningen, inklusive digitala

lärverkyg.

• Forskning om digitala metoder i skolan.

• Att förskolan får ett uppdrag att aktivt arbeta för ett likvärdigt

digitalt lärande.

• Att förskollärares IT-kompetens säkerställs i utbildning och

fortbildning.

Nationella prov är ett viktigt verktyg för

kunskapsuppföljning. Samtidigt får administration,

genomförande och rättning inte ta för mycket tid i anspråk från

den lärarledda undervisningstiden. Därför behöver svensk skola

digitaliserade och externt rättade nationella prov.

Det skulle minska lärarnas administration, minska

möjligheterna till fusk och ge bättre möjligheter till en mer

likvärdig och rättssäker bedömning av proven, vilket kan

medföra att betygsinflationen motverkas. Externt rättade

prov har ett stort stöd bland lärarna. I Lärarnas Riksförbunds

undersökning från 2015 anser hela 86 procent av lärarna att

nationella prov bör rättas centralt.

De nordiska länderna har skolsystem som påminner om

varandra vilket ger länderna stora möjligheter att utveckla

och stödja exempelvis skolans digitalisering. Därför behövs

ett nordiskt digitaliseringscenter som tar ett helhetsansvar för

skolans digitalisering. Med ett sådant center kan de nordiska

länderna utveckla gemensamma spetskompetenser, bättre

sprida framgångsrika metoder och ansvara för forskningen på

området.


5

10

15

20

25


DÅLIGA SKOLOR

Alla elever i Sverige ska ha tillgång till en skola av hög

kvalitet, oavsett var i landet man bor. På mindre orter möter

dock skolorna andra utmaningar än skolor i större städer.

Fjärrundervisning, som innebär att läraren undervisar elever via

videolänk i realtid, gör det möjligt för små skolor att fortsätta

erbjuda undervisning i alla ämnen i stället för att stänga ner och

tvinga elever att flytta eller resa långt för att få sin undervisning.

MODERATERNA SKA VERKA FÖR ATT:

1 • att en nationell digital strategi för skolan inrättas.

2 • att nationella prov genomförs och rättas digitalt.

3 • att ett nordiskt center för digitalisering i skolan inrättas.

4 • att fjärrundervisning tillåts i fler ämnen.


att anta proposition 2: Nolltolerans mot dåliga skolor.

— 290 — ARBETSSTÄMMA 2017PROPOSITION 2: NOLLTOLERANS MOT DÅLIGA SKOLOR

ReservationerChristian Gustavsson reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Höga kunskapsresultat: Nolltolerans mot dåliga skolor”, stycke 3-4 (sid 234, från rad 16) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”Alliansregeringen inrättade Skolinspektionen för att stärka uppföljningen av hur svenska skolor sköter sitt kunskaps uppdrag. Nu behöver vi gå vidare. Skolor som inte når godkänd nivå ska åläggas att teckna ett kunskapskontrakt med Skolverket. Kunskapskontrakten innehåller krav på åtgärder och resurser för att vända resultaten. Åtgärderna för att höja kunskapsresultaten ska utgå från forskning och beprövad erfarenhet. Kunskapskontraktet gäller tills dess en tydlig förbättring av kunskapsresultaten kan fastställas. Finansieringen ska i första hand hämtas från dagens riktade statsbidrag, samt berörd huvudman. Kunskapskontrakt gäller både offentliga och fristående huvudmän. Kontrakten avser att skydda elever från dåliga skolor. ” samt punkt 2 i samma kapitel (sid 237, rad 26-27) till förmån för strykning med följande motivering:

”Välfärdens verksamheter ska hålla en god kvalitet, oavsett om det handlar om skolor, äldreomsorg, sjukvård eller socialtjänst. Till stor del är det här också välfungerande verksamheter där medarbetare och ledare dagligen gör nytta. Samtidigt går det inte att blunda för att det också finns verksamheter och huvudmän som brister i ledarskap och kvalitet.

Propositionerna kring välfärdens verksamhet har, enligt mig, en allt för stor tilltro till vad staten kan åstadkomma genom styrning och uppföljning. Vi vet att ledarskapet, både det politiska och det hos verksamheten, är avgörande för resultaten. Kvalitet byggs av ett närvarande och skickligt ledarskap och ansvarstagande, engagerade och duktiga medarbetare som varje dag vinnlägger sig om att göra ett gott jobb ute i verksamheterna. Det finns däremot väldigt lite som talar för att ett ökat inslag av inspektioner, vilket i praktiken innebär kontroll av om man har rätt papper i en pärm, bidrar till utveckling av verksamheten. Jag vill snarare hävda att den ökade inspektionshetsen bidrar till mer osäkra rektorer och medarbetare. Det saknas tyvärr inte exempel på Skolinspektionen och IVO bidragit till att försämra skolors, äldreomsorgens och socialtjänstens kvalitet.

Självklart ska kvaliteten i välfärden följas upp och missförhållanden rättas till. Fokus i inspektionsuppdraget borde dock ligga i att snarare bidra till att utveckla välfärden än att straffa genom vad


NOLLTOLERANS MOT DÅLIGA SKOLOR

som ofta blir snäva och aktivistiska tolkningar av lagstiftningen. Därför kan jag inte ställa mig bakom vad jag upplever är en utökning av inspektionshetsen genom en årlig bedömning av varje skola i Sverige. Det förefaller inte vara en effektiv användning av vare sig skattebetalarnas pengar eller arbetstiden hos välfärdens medarbetare. Däremot kan jag ställa mig bakom förslaget om Kunskapskontrakt, eftersom det tar fasta på att just konstruktivt komma till rätta med missförhållanden och därmed ett förslag i rätt riktning.” .

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Lärare: ett attraktivt yrke”, avsnitt ”Förslag gör ern bättre lärarutbilding med hög kvalitet” punkt 2 (sid 244 rad 22-24) till förmån för strykning och punkt 6 (sid 245 rad 1-2) till förmån för ny lydelse enligt följande ”Ge kognitionsvetenskapen, didaktiken och den praktiska metodiken en förstärkt roll på lärarutbildningen på bekostnad av den abstrakta pedagogiken.”.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Ordning och reda: Inget stök i skolan”, punkt 1 (sid 248, rad 18-20) till förmån för strykning.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Högre utbildning, forskning och utveckling: Kvalitet och stärkt konkurrenskraft”, punkt 3 (sid 284 rad 12) till förmån för ny lydelse enligt följande: ”att Universitetskanslerämbetet bör få huvudansvaret för kvalitetsgranskningen.”.

Benjamin Dousa, Hanif Bali, Fredrik Saweståhl, Christian Gustavsson, Beatrice Ask och Hans Wallmark reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Modern skola: teknik som stärker lärandet”, stycke 4-8 (sid 287, rad 18-27) till förmån för strykning.


Proposition 3:

Trygg vård och omsorg

ARBETSSTÄMMA 2017 — 295 — PROPOSITION 3: TRYGG VÅRD OCH OMSORG

Proposition 3: Trygg vård och omsorg

Innehåll

Hälso- och sjukvård 297Korta patienternas väntetider — återinför en utvecklad kömiljard 302

Ledning, styrning och organisation — vården ska utgå ifrån patienten 305

Utveckla den nära vården med patienten i centrum – primärvårdreform 311

Säker förlossningsvård 314

Stärk patientsäkerheten – koncentrera högspecialiserad vård 316

Prioritera vårdkedjan av de mest sjuka äldre 319

Kvalitetskontrakt i vården 321

Stärk vårdens medarbetare – fler specialistsjuksköterskor och allmänläkare 323

Prioritera barn och ungas psykiska hälsa - utveckla och stärk psykiatrin 325

Ny nationell cancerstrategi 327

Stimulera och samordna digitaliseringen 329

Skärp straffen gällande hot och våld mot vårdpersonal 331

Socialtjänst 333Stärk socialtjänstens medarbetare 336

Inrätta ledarskapsutbildning inom socialtjänsten 339

Kvalitetskontrakt i socialtjänsten – säkra den utsattes trygghet 340

Socialtjänstens samarbete med övriga delar av samhället 342

Stärkt omsorg om utsatta barn 344

Ta fram en ny modern socialtjänstlag 346

Stimulera fortsatt digitalisering av socialtjänst 347

Äldreomsorg 349Stärk äldres rätt till ett värdigt liv 351

Trygga boende för äldre 354

Stärk äldreomsorgens medarbetare 357

Inrätta ledarskapsutbildning inom äldreomsorgen 358

Kvalitetskontrakt i äldreomsorgen – säkra äldres trygghet 360

Kvalitetssäkrad demensvård 362

Stimulera fortsatt digitalisering inom äldreomsorg 365

Brottsförebyggande innehåll i kriminalvården 434


5

10

15

20

25

PROPOSITION 3: TRYGG VÅRD OCH OMSORG

HÄLSO- OCH SJUKVÅRDModeraternas utgångspunkt är att alltid sätta människan före

systemen. Sjukvård ska ges i rätt tid, på rätt plats och hålla hög

kvalitet. Vården ska vara likvärdig oavsett var i landet man bor.

Patienten och patientsäkerheten ska sättas främst. Kontinuitet

i kontakter ska eftersträvas för att stärka mötet mellan patient

och medarbetare i vården.


Vården blir bättre och utvecklas när det finns en mångfald av

utförare som utvecklar olika vårdverksamheter. Alla ska kunna

välja vård utifrån sina förutsättningar och behov. Samtidigt

varierar förutsättningar avsevärt mellan olika delar av Sverige.

Detta ska emellertid inte påverka alla patienters rätt att få vård i

rätt tid.

Valfrihet för varje patient att välja vårdgivare skapar också

möjligheter för vårdens medarbetare att utvecklas, finna olika

karriärvägar, kunna specialisera sig och få ökat ansvar med

bättre löneutveckling. Det finns många kompetenta medarbetare

inom vården. Det är viktigt att ta tillvara på deras kompetens

och ge de möjligheter till vidareutveckling.

Vården i Sverige håller mycket hög medicinsk kvalitet

i internationellt perspektiv. Den medicinska och tekniska

utvecklingen avseende nya behandlingsformer och läkemedel

ger stora möjligheter att utveckla vårdens kvalitet. Allt fler

avancerade och mer kraftfulla läkemedel tas fram genom


5

10

15

20

25


forskning och innovation. Det räddar fler människoliv och ökar

svårt sjukas livskvalitet.

SVENSK SJUKVÅRD KAN BLI BÄTTRE:

Det finns delar av svensk hälso- och sjukvård som vi kan vara

stolta över så som de insatser som vårdens medarbetare utför

varje dag, samtidigt finns det omfattande problem. Sverige har

bland Europas allra längsta väntetider. Dessutom är vårdens

kvalitet varierande med stora regionala skillnader.

Svensk vård är sjukhustung och har en för svagt utvecklad

nära vård och primärvård. Sjukhusens akutmottagningar tar

emot allt för många patienter som egentligen kan tas om hand

av den nära vården. Detta skapar köer.

Antalet anställda i hälso- och sjukvården är fler än

någonsin tidigare. Antalet läkare ökar och Sverige ligger på

plats 6 av 23 undersökta OECD-länder när det gäller antalet

läkare. Antalet sjuksköterskor ökar också och Sverige har fler

sjuksköterskor än genomsnittet i OECD. Trots den positiva

utvecklingen av antalet läkare i Sverige är det tydligt att patienter

i den svenska vården träffar läkare i mindre utsträckning än i

andra jämförbara länder. Slutsatsen är att svensk vård inte är

tillräckligt produktiv. Jämfört med övriga länder i norden har

svenska sjukhus lägst produktivitet.

Vården tar inte tillvara på medarbetarnas tid tillräckligt

bra. På grund av bristande arbetsledning och bristfälliga

arbetsverktyg hamnar arbetsuppgifter inte alltid på den som

skulle kunna göra jobbet bäst och mest tidseffektivt. Läkare


5

10

15

20

25


använder mycket tid åt administration och det finns exempel

på hur undersköterskor, trots lång dokumenterad erfarenhet,

plötsligt inte får utföra samma uppgifter som tidigare när de

träder in i landstingets eller regionens vårdorganisation.

Det är ett begränsat antal patienter som står för en

betydande del av de använda resurserna inom hälso- och

sjukvården. En stor del av vården riktas till personer som är

multisjuka med flera kroniska sjukdomar. De står för drygt

hälften av alla läkarbesök på akutmottagningarna och för

hälften av de samlade sjukvårdskostnaderna. 80 till 85

procent av vårdens totala resurser riktas till personer med

en eller flera kroniska sjukdomar. Den stora möjligheten

att skapa mer välfungerande vård handlar därmed om det

samlade omhändertagandet av de mest sjuka äldre som

ofta är multisjuka kroniker. Där en fast vårdkontakt är en av

de viktigaste pusselbitarna. I dag är det många äldre som

upplever att de faller mellan ”stolar” där varken sjukhusvården,

primärvården, kommunala hemsjukvården eller äldreomsorgen

tar helhetsansvar för att den som är sjuk får rätt samlad vård

och omsorg.

Ett av de största hoten mot en fungerande sjukvård och

medborgarnas hälsa är den eskalerande antibiotikaresistensen.

Det finns ingen enkel och snabb lösning för att möta detta

allvarliga hot. Det räcker inte med svenska insatser utan kräver

europeiska och globala svar. Fortsatt svenskt och framför allt

globalt arbete för stram och följsam antibiotikaanvändning

är en förutsättning för att resistensutvecklingen inte snabbt


5

10

15

20

25


ska bli utom kontroll. Utvecklingen av nya antibiotika behöver

stimuleras.

LEDARSKAP, ORGANISATION OCH STYRNING:

Det lokala ledarskapet är avgörande för hälso- och sjukvårdens

förmåga att leverera god kvalitet och attrahera medarbetare.

Skickliga ledare bidrar till god arbetsmiljö och ger medarbetarna

förutsättningar

att lyckas, vilket leder till goda resultat och nöjda

medborgare. Därför är det viktigt att skapa förutsättningar för

bra lokalt ledarskap.

Det handlar om att ge vårdens ledare goda förutsättningar

i form av administrativ uppbackning, ansvar för rimligt antal

anställda och förutsättningar för fortbildning. Samtliga ledare

i vården bör ha en plan för hur de ska utveckla sitt ledarskap

samt ges tid att utvecklas och lära nytt. Det handlar också om

självbestämmande som gör det möjligt att göra skillnad.

Det är viktigt att det råder balans mellan att mäta, ställa

krav, följa upp och att ge utrymme och frihet åt professionerna

att forma verksamheterna. Politikens roll ska främst vara att

säkra finansieringen och kvaliteten. Därutöver bör stort utrymme

lämnas åt professionen.

Det är inte politiker som i huvudsak ska bestämma

hur målen och kvalitetskraven ska nås. Det är viktigt att

verksamheternas självbestämmande stärks och detaljstyrning

undviks. Samtidigt ställer större självbestämmande också högre


5

10

15

20

25


krav på professionen. Professionen behöver ges möjlighet att

ta större ansvar för resultat och utveckling samt för sin egen

fortbildning.

SVENSK SJUKVÅRDS FRAMTID:

Moderaterna prioriterar reformer som alltid sätter patienten

och patientsäkerheten främst. Vi vill stärka svensk sjukvårds

kvalitet, korta vårdköerna, lösa bemanningskrisen, förbättra

vårdpersonalens arbetsmiljö och minska de stora och växande

regionala skillnaderna. Ingen ska behöva tvivla på att svensk

hälso- och sjukvård finns där när den behövs och att den håller

hög kvalitet.


5

10

15

20

25


KORTA PATIENTERNAS VÄNTETIDER — ÅTERINFÖR EN UTVECKLAD KÖMILJARDSverige har bland Europas allra längsta väntetider i hälso- och

sjukvården. Vårdköerna växer nu dessutom kraftigt efter att de

under åren 2007 till 2014 halverades. Väntetiderna är nu återigen

på samma höga nivåer som år 2007. Trots de långa köerna till

sjukhusens akutmottagningar får tiotusentals patienter vänta

längre än sju dagar på att kunna få genomföra besök hos en

allmänläkare i primärvården. Alltför många patienter tvingas att

vänta längre än tre månader på operation i specialistvården. Den

utlovade vårdgarantin bryts varje dag inom vården.

De regionala skillnaderna är omfattande. En person i

Västmanland med diagnosen lungcancer tvingas att vänta mer

än dubbelt så lång tid på behandling som en lungcancersjuk

person i Dalarna. Över nio av tio patienter får sin operation

genomförd inom tre månader på Gotland medan endast fem av

tio patienter får motsvarande i Örebro.

Vården ska fungera och vårdköer ska i ett första steg

halveras för att därefter tas ned till ett minimum. Den samlade

nära vården och primärvården ska stärkas för att kunna öka

tillgängligheten och minska väntetiderna. Därför behövs en mer

utvecklad kömiljard. Denna utvecklade kömiljard ska utformas

på ett nytt sätt:

• Den ska vara bredare än tidigare och även innehålla

exempelvis röntgen och laboratorietester.

• Den ska innehålla snävare och ambitiösare tidsgränser

gällande vårdgarantin.


5

10

15

20

25


• Den ska vara professionsneutral och riktas mot att alla

patienter har rätt att få kontakt med primärvården samma

dag och att en medicinsk bedömning genomförs inom tre

dagar i primärvården/den nära vården. Patienter ska därefter

ha rätt till ett första besök och diagnos i specialistvården

inom 60 dagar, på sikt inom 30. Behandling/åtgärd/operation

ska därefter vara genomförd inom 60 dagar. På sikt inom 30

dagar. Målen inom vårdgarantin ska därför på sikt vara 0-3-

30-30.

• Den ska vara mer heltäckande och samordnande. Det är

centralt att möjliggöra sammanhållna vårdkedjor utifrån

patientkvalitet, kontinuitet och resurseffektivitet.

De landsting och regioner som lever upp till de beslutade

miniminivåerna gällande väntetider inom vårdgarantin får ta del

av de avsatta resurserna. De landsting och regioner som inte

lever upp till de beslutade miniminivåerna gällande väntetider

inom vårdgarantin kan bli föremål för åtgärder inom ramen för

ett kvalitetskontrakt.

Detta prestationsbaserade statsbidrag ska begränsas i

tid och omfattning. Det ska fastställas en bortre tidsgräns och

utformningen av statsbidraget ska underlätta den uppföljning

och analys som ska utföras. Uppdraget att följa upp, utvärdera,

analysera, sammanställa och redovisa efterlevnaden av

vårdgarantin bör ges till en eller flera statliga myndigheter.

Redovisning ska ske regelbundet, öppet och med så korta

tidsintervall som möjligt för att underlätta en mer effektiv

styrning. Den ska redovisas så lättillgänglig och lättförståelig

som möjligt.


5

10

15

20

25



1 • att vårdköerna i ett första steg halveras för att därefter tas

ned till ett minimum.

2 • att en mer utvecklad och heltäckande prestationsbunden

tillgänglighets- och samordningsmiljard införs.

3 • att en eller flera statliga myndigheter får uppdraget att följa

upp, utvärdera, analysera, sammanställa och redovisa

efterlevnaden av vårdgarantin.


5

10

15

20

25


LEDNING, STYRNING OCH ORGANISATION — VÅRDEN SKA UTGÅ IFRÅN PATIENTENKvaliteten i svensk vård är mycket hög och antalet anställda

i vården är fler än någonsin. Samtidigt har vården flera

utmaningar. Det handlar bland annat om långa och växande

köer, bristande tillgänglighet och att patienter inte känner sig

delaktiga i sin egen vård. I Sverige träffar patienter läkare i

mindre utsträckning än i andra jämförbara länder.

Den samlade bedömningen av svensk vård är att många

av problemen handlar om att vårdens resurser inte används

tillräckligt effektivt. Samtidigt går det naturligtvis inte att utesluta

att mer resurser kan komma att krävas för att möta ett ökat

vårdbehov hos en växande och allt äldre befolkning, dessutom

innebär de senaste årens flyktingkris fortsatt stor belastning

för hela vården. Men Moderaternas utgångspunkt är att alltid

försöka förbättra användningen av skattebetalarnas pengar

innan nya resurser förs till.

Det finns behov av strukturella förändringar av svensk

vård, bland annat behöver primärvården förstärkas så att fler

patienter kan få hjälp i den nära vården istället för att söka sig

till sjukhusens akutmottagningar. Det handlar också om att

koncentrera den mest krävande och specialiserade vården

till färre platser för att säkerställa patientsäkerheten och

kvaliteten. Men hälso- och sjukvårdens resurser kan också

användas mer effektivt om det lokala ledarskapet fungerar och

organisationerna bättre anpassas till de behov som finns.


5

10

15

20

25



Valfrihet och mångfald inom vården innebär att olika

vårdmodeller, organisationsformer samt olika vård- och

behandlingsformer prövas. Alternativen driver på kvalitetsarbetet

och innovationen. Skickligt ledarskap inom fristående

verksamheter kan vara en föregångsmodell för hur verksamheter

kan förbättras även inom den offentligt drivna vården. Det

innebär emellertid inte att den offentliga verksamheten inte ska

ta sitt ansvar att driva på utvecklingen. Tvärtom ska skickligt

ledarskap inom vården uppmuntras och eftersträvas.

BRA LEDARSKAP SKAPAR GOD VÅRD:

Kvalitet i all välfärdsverksamhet handlar ytterst om

medarbetarna. Utan skickliga och kompetenta medarbetare,

som ges utrymme att utöva sitt yrke med tillit och

självbestämmande, kommer verksamheterna inte att fungera.

Därför är det avgörande att det lokala ledarskapet säkerställer

goda arbetsvillkor och är en attraktiv arbetsgivare.

Ett bra ledarskap definieras av flera olika kvaliteter.

Det handlar om att skapa en kultur som bejakar öppna och

transparenta beslutsprocesser med tydlig ansvarsfördelning.

Medarbetare ska känna tillit och att de kan utföra sitt yrke

självständigt. Verksamheten ska uppmuntra och hitta former

för att ifrågasätta nuvarande arbetssätt till förmån för nya som

förbättra och utvecklar verksamheten. Kreativiteten ska vara

stor utan att patientsäkerheten riskeras. Ledare som lyckas få

medarbetare att känna engagemang och vilja att dra i samma


5

10

15

20

25


riktning för att förbättra verksamheten är avgörande för god

kvalitet.

Gott ledarskap handlar också om att balansera olika

målkonflikter och skapa tydliga strukturer för hur sådana

konflikter ska hanteras. Det handlar om lyhördhet, men också

om att fatta beslut och att sedan kommunicera de besluten på

ett tydligt sätt. Verksamhetens mål måste vara begripliga för att

få med sig medarbetarna.

Gott ledarskap kommer inte av sig själv. Det behövs

träning, vidareutbildning och en plan för utveckling. Det finns

exempel på vårdenheter med i princip samma förutsättningar,

men med helt olika utfall på grund av olika ledarskap. Slutsatsen

är att gott ledarskap är bland det mest effektiva både för att

uppnå goda resultat och samtidigt vara kostnadseffektiv.

EFFEKTIVITET OCH UTVECKLING:

Det lokala ledarskapet måste ständigt arbeta med

verksamhetsutveckling som både stärker kvaliteten och

verksamhetens effektivitet. Vården ska styras och utvecklas

metodiskt. Mätning och utvärdering är en viktig del i detta,

samtidigt är det viktigt att det görs med ett tydligt syfte att

förbättra verksamheten. Mätningar ska inte göras för mätandets

skull och det får inte påverka verksamheten negativt. För att

utveckla verksamheten menar vi att det lokala ledarskapet

måste arbete med följande:


5

10

15

20

25


• frekvent mäta de viktigaste och mest prioriterade

kvalitetsindikatorerna. De som handlar om medicinska

resultat/utfall, väntetider och patientnöjdhet.

• redovisa resultaten öppet med så korta tidsintervall som

möjligt. Dels för första linjens vårdpersonal, dels för

allmänheten.

• mäta produktion och produktivitet i vården.

• genomföra kontinuerliga uppföljningar av den

patientupplevda nöjdheten rörande kvalitet, tillgänglighet och

bemötande avseende respektive klinik och vårdcentral.

Det politiska ledaskapet ska i dialog med

verksamhetschefer se över och utveckla ersättningssystemen

för att uppmuntra och stimulera kvalitetsutveckling,

kostnadskontroll, nytänkande och innovation genom hela

vårdkedjan.

Det lokala ledarskapet kan förbättra tillgängligheten och

stärka patienters delaktighet:

Sverige hamnar ofta långt ned i internationella jämförelser

avseende patienternas upplevelser av bemötandet från läkaren.

Det gäller bland annat hur mycket tid läkaren ägnar åt patienten,

hur stora möjligheter det finns för patienten att ställa frågor,

hur delaktig patienten är i besluten om sin vård samt hur

lättförståeliga läkarens förklaringar är om patientens tillstånd.

Det lokala ledarskapet ska bygga förtroende för

vården genom att skapa god tillgänglighet, professionellt

bemötande av patienten, inlevelseförmåga och förmåga att

i mötet med patienten kommunicera på ett tydligt sätt. Det

kräver att patienten ges rätt information före, under och även


5

10

15

20

25


efter mötet. I framtiden kommer digitala beslutsstödsystem

i vården möjliggöra snabbare och ännu säkrare diagnoser

och behandlingar samt bidra till snabbare och tydligare

kommunikation i mötet mellan patient och vårdens medarbetare.

För att stärka patientmötet behöver kontinuitet i

bemanning i vården eftersträvas i all styrning som handlar

om att utveckla kvaliteten. Det ökar tryggheten och stärker

patientens förtroende för vården att ha regelbunden kontakt

med samma människa. Det samlade omhändertagandet och

bemötandet behöver särskilt utvecklas vid vård av de mest

sjuka äldre och vård av personer som har kronisk cancer.

LEDARSKAPSPROGRAM:

Ledarskap och mentorskap har avgörande betydelse för

vårdens långsiktiga förmåga att bedriva verksamhet av hög

kvalitet. En viktig del för att kunna skapa förutsättningar för

detta handlar om utbildning och fortbildning för chefer inom alla

delar av hälso- och sjukvården.

Vi vill inrätta en nationell ledarskapsutbildning avsedd för

framtidens ledare inom vården för att ge professionen en ännu

starkare och tydligare roll. Chefer ska kunna ge ett strukturerat

mentorskap till oerfarna nya chefer.

Vi vill ge Socialstyrelsen i uppdrag att, tillsammans med

intresseorganisationer, aktörer och utförare av vård, ta fram

förslag på ledarskapsutbildning. Ledarskapsutbildningen

ska i första hand vara avsedd för ”första linjens” chefer

inom vården. Vi vill stärka det lokala ledarskapet, stimulera


5

10

15

20

25


vidareutbildningar, handledarstöd och att vården lokalt tar fram

mentorskapsprogram.


1 • att skapa förutsättningar för att styrningen av vården ska

utgå ifrån patienten.

2 • att möjliggöra för snabbare och tydligare kommunikation i

mötet mellan patient och vårdens medarbetare.

3 • att kontinuitet i bemanning i vården eftersträvas i all styrning

som handlar om att utveckla kvaliteten.

4 • att skapa förutsättningar för att de viktigaste och mest

prioriterade kvalitetsresultaten ska mätas, redovisas

öppet samt att kontinuerliga uppföljningar förs av den

patientupplevda nöjdheten avseende respektive klinik och

vårdcentral.

5 • att produktion och produktivitet i vården ska mätas som en

del av metodisk styrning och utveckling.

6 • att skapa förutsättningar för effektiva ersättningssystem som

stimulerar kvalitetsutveckling, kostnadskontroll, nytänkande

och innovation genom hela vårdkedjan.

7 • att inrätta en nationell ledarskapsutbildning avsedd för

framtidens ledare inom vården.


5

10

15

20

25


UTVECKLA DEN NÄRA VÅRDEN MED PATIENTEN I CENTRUM – PRIMÄRVÅRDREFORMI Sverige står primärvården vid en internationell jämförelse för

en liten andel av den totala hälso- och sjukvården. Sverige

använder 17 procent av de samlade resurserna inom vården till

primärvård. Motsvarande resursfördelning i Norge är 25 procent

och i Nederländerna uppemot 39 procent.

De regionala skillnaderna är samtidigt omfattande. De

resurser som riktas till primärvård varierar med 45 procent

mellan det landsting/region som satsar mest på primärvård

jämfört med det som satsar minst. Det är åtta landsting/regioner

som lägger 15 procent eller mindre av de totala resurserna inom

hälso- och sjukvården på primärvården.

Sverige har i dag en stor obalans inom vården som är

mycket sjukhustung. Den nära vården med primärvården

som bas behöver byggas ut. Det innebär att resurser behöver

flyttas från sjukhusen till den nära vården. Syftet med att stärka

primärvården är att den samlade nära vården ska vara så bra

och tillgänglig att den blir det naturliga förstahandsvalet för

de allra flesta. På sikt bör åtminstone 25 procent av vårdens

samlade resurser i Sverige riktas mot den nära vården.

Det krävs en nationell och samlad definition av

primärvårdens uppdrag. Den bör tas fram av Socialstyrelsen

tillsammans med huvudmännen, patientorganisationer och

vårdens medarbetare. Den ska beskriva vilken vård som ska

ges inom primärvården och hur öppettider ska anpassas

efter patienternas behov för att ha en god tillgänglighet under


5

10

15

20

25


dygnets alla timmar. Den nära vården bör kunna ansvara för

diagnostik, behandling och rehabilitering för de allra flesta

patienters vårdbehov samt ansvara för akut vård som inte kräver

vård på ett sjukhus.

Ett samordningsansvar för patienter bör införas, så att

patient och anhöriga alltid vet vart man ska vända sig i den

nära vården. Primärvårdens roll ska bland annat vara att knyta

samman vården kring patienten. Patienter och anhöriga ska

kunna få en fast vårdkontakt exempelvis genom läkare eller

kontaktsjuksköterska.

Möjligheterna att själv välja vård ska utvecklas och stärkas.

Det innebär bland annat fler professionsdrivna vårdcentraler i

hela landet och ersättningssystem som stödjer effektiva och

jämlika möjligheter till aktiva vårdval.

Modern teknik kan föra vården närmare patienten. Det

kan bland annat innebära fler digitala möjligheter som bidrar

till mer nära vård i hela landet. Det kan handla om fler virtuella

vårdmöten, fler möjligheter till digital information om den

egna vården samt att digitalt boka besök och få uppföljande

information.


5

10

15

20

25



1 • att en nationell primärvårdsreform ska genomföras.

2 • att en nationell samlad definition av primärvårdens uppdrag

införs.

3 • att ett nationellt primärvårdsuppdrag ges till alla landsting/

regioner och kommuner.

4 • att ett samordningsansvar i den nära vården införs för att ge

patienter en fast vårdkontakt.


5

10

15

20

25


SÄKER FÖRLOSSNINGSVÅRDAtt bli förälder och bilda familj ska vara en lycklig och positiv

del av livet. Ingen ska behöva känna sig otrygg eller osäker

inför mötet med mödravården eller förlossningsvården. Tyvärr

är det inte så i dag. Den svenska förlossningsvården har

blivit sämre. Fler nyförlösta måste återinskrivas akut, andelen

förlossningsskador ökar och en större andel barn mår sämre

efter förlossningen. Enligt OECD ligger Sverige högt över snittet

när det gäller förlossningsskador. Det är även stora regionala

skillnader. I Halland återinskrivs 0,6 procent av andelen mammor

akut, i Västernorrland 3,3 procent. Under åren 2010–2014

var det fem gånger så vanligt att mammor drabbades av

förlossningsskador i Jämtland (3,5 procent) än i Västernorrland

(0,7 procent).

Dagens vårdkedja mellan mödravård, förlossningsvård

och eftervård håller inte ihop. Den behöver stärkas för att

kvinnor som är gravida ska få en fullständig bild av sitt

vårdförlopp, känna sig trygga och delaktiga i hela processen

samt ges möjligheter att själv få välja vårdgivare. Vårdkedjan

har inte utretts på 70 år därför vill vi genomföra en utredning

som tar ett helhetsgrepp om samtliga delar av mödravården,

förlossningsvården och eftervården.

Socialstyrelsen har kartlagt hur vården efter förlossning

ser ut inom svensk hälso- och sjukvård. De gör bedömningen

att det finns tydliga brister och behov av förändringar i vården

efter förlossning. Det avser såväl vården på sjukhus som efter

hemgång från sjukhuset. Det är till exempel otydligt var kvinnor


5

10

15

20

25


ska vända sig vid behov av stöd och eftervård när sjukhuset inte

längre har ansvar för vården.

En tryggare förlossningsvård – utbilda fler barnmorskor.

Öka antalet utbildningsplatser och förbättra arbetsvillkoren

för landets barnmorskor. Kvalitetssäkra förlossningsvården.

Satsningen ska dels innehålla möjligheter att pröva att införa

nya karriärstegar och karriärvägar för sjuksköterskor att utbilda

sig till barnmorskor. Dels att utöka antalet utbildningsplatser för

barnmorskor.


1 • att vårdkedjan mellan mödravård, förlossningsvård och

eftervård stärks.

2 • att patientlagen avseende mödravård, förlossningsvård och

eftervård skärps.

3 • att utöka antalet utbildningsplatser för barnmorskor.


5

10

15

20

25


STÄRK PATIENTSÄKERHETEN – KONCENTRERA HÖGSPECIALISERAD VÅRDSverige har i dag sju universitetssjukhus som tillsammans

erbjuder högspecialiserad vård av medicinsk världsklass.

Högspecialiserad vård är komplex och kräver viss

volym och kompetens för att kvalitet, patientsäkerhet och

kunskapsutveckling ska kunna upprätthållas samt för att kunna

åstadkomma ett effektivt användande av vårdens gemensamma

resurser. Vetenskaplig forskning och beräkningar pekar på att

uppemot 500 dödsfall per år inom den svenska vården kan

undvikas om högspecialiserad vård koncentreras. Dessutom

minskar antalet komplikationer och vårdtidernas längd.

Kvalitet, patientsäkerhet och den kliniska forskningen

förbättras med ökade volymer av patienter per vårdenhet

och per team som utför högspecialiserad vård. Det kan till

exempel handla om viss avancerad cancervård och kirurgiska

ingrepp. När det gäller till exempel sällan förekommande

sjukdomar i form av sällsynta diagnoser eller andra medicinska

ställningstagande är patienterna få och behovet av samarbete

blir därmed stort.

Utredningen om högspecialiserad vård visar att riktmärken,

som utgår från vetenskaplig forskning, för sjukhus bör vara

minst 50 till 100 operationer, ingrepp eller åtgärder per år och

att varje läkare eller team som utför vården bör göra åtminstone

cirka 30 ingrepp per år för att upprätthålla kvalitet och

patientsäkerhet.


5

10

15

20

25


Universitetslandstingen har idag visat på att det går

att samarbete mellan varandra i form av den gemensamma

Skandionkliniken i Uppsala som är en högspecialiserad

anläggning för att bota cancer. Universitetssjukhusen behöver

fördjupa sitt samarbete ytterligare inom fler områden. Inte

minst för att säkerhetsställa att patienten får en sammanhållen

vårdkedja.

Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att ta fram förslag på

vilken vård som ska definieras som högspecialiserad vård.

Socialstyrelsen bör också i samverkan med huvudmännen,

sakkunniggrupper och patientorganisationer bedöma

och ta fram förslag på vilka vårdenheter som ska bedriva

högspecialiserad vård inom olika medicinska områden.

Det behövs också mer nationell styrning av

högspecialiserad vård, i syfte att ytterligare koncentrera

högspecialiserad vård för att kunna stärka kvalitet,

patientsäkerhet och minska de regionala skillnaderna vad gäller

kvalitet och väntetider. Till exempel inom avancerad cancervård

och hjärt- och kärlsjukvård. Högspecialiserad vård har hittills

under 2000-talet koncentrerats i liten omfattning och staten

behöver därför ta ett ökat samordnande ansvar.

Patienter har redan idag möjlighet att välja sin hälsocentral

och öppen specialiserad vård. Än så länge omfattar inte

vårdvalet den slutna specialiserade vården. Det borde vara

möjligt även för de som önskar välja högspecialiserad vård att få

göra det.


5

10

15

20

25



1 • att samverkan mellan universitetssjukhusen behöver

fördjupas ytterligare och inom fler områden.

2 • att en gemensam samlad definition av högspecialiserad vård

och dess uppdrag införs.

3 • att högspecialiserad vård koncentreras och får ökad nationell

styrning.

4 • att vårdval även omfattar högspecialiserad sjukvård.


5

10

15

20

25


PRIORITERA VÅRDKEDJAN AV DE MEST SJUKA ÄLDREDe mest sjuka äldre är ofta patienter med skiftande och

komplexa behov av vård. Sveriges sjukhustunga vård är

emellertid inte anpassad till att ge bästa möjliga vård till dem.

Det krävs stor förmåga till samarbete mellan landsting/regioner

och kommuner för att kunna erbjuda den sammanhållna vård

som behövs för de mest sjuka äldre.

Vården och hela vårdkedjan för de mest sjuka äldre måste

prioriteras och stärkas. Det är dem med en eller flera kroniska

sjukdomar, ofta äldre personer, som mest behöver vården och

som allra tydligast har behov av ett samlat omhändertagande

och kontinuitet i sina vårdkontakter.

För att vården för multisjuka äldre ska kunna fungera

bättre krävs sammanhållna vårdkedjor, tidigt insatt proaktiv

vårdplanering, försök med till exempel mellanvårdsplatser,

hemtagningsteam, mobila hemvårdsteam och ett utökat

samarbete med kommunerna som ansvar för äldreomsorg och

hemtjänst. Det kan kräva skärpt lagstiftning för att landsting,

regioner och kommuner gemensamt ska resursplanera vården

gällande de mest sjuka äldre. Det handlar om att samordna

sjukhusvård, närsjukvård, övrig primärvård, mobil hemsjukvård

och socialtjänsten. Det innebär också att lagstiftning avseende

informationsutbyte behöver förnyas.

För att förbättra vården av de mest sjuka äldre bör

kommuner och regioner jobba med försöksverksamheter med

bland annat:


5

10

15

20

25


• En kontaktperson, exempelvis läkare eller

kontaktsjuksköterska, som kan hjälpa patienten och

samordna vården till en helhet.

• Utvecklat vårdval där det ges möjligheter till samlade

helhetslösningar där patienten kan välja multiprofessionella

vårdteam.

• Mobil hemsjukvård.


1 • att lagstiftningen ska ses över för att landsting, regioner

och kommuner och i högre utsträckning ska resursplanera

vården gemensamt gällande de mest sjuka äldre.

2 • att dagens lagstiftning förändras så att den

äldre, inte organisationen, är utgångspunkten för

informationsförsörjningen.


5

10

15

20

25


KVALITETSKONTRAKT I VÅRDENAlla patienter har rätt till rätt vård, i rätt tid, på rätt plats och

av hög kvalitet. Alla patienter ska kunna känna trygghet i att

vården som erbjuds håller den kvalitet som behövs och att den

är patientsäker, oavsett utförare. Vården ska alltid sträva efter att

skapa bästa möjliga livskvalitet för varje patient.

I syfte att kunna säkra patientens trygghet behöver vårdens

kvalitet, tillgänglighet och kontinuitet vara i centrum. Detta

kräver i bland annat att frekvent mätning genomförs av kvalitet i

form av medicinska resultat, väntetider och patientnöjdhet. Det

är viktigt att mäta och följa upp vårdens resultat, produktivitet

och förmåga att kunna införa och använda de mest effektiva

medicinska behandlingsmetoder.

Det avgörande är att vården utgår från patienten och

dennes behov. Att varje patient ges den individuella vård som

har störst förutsättningar att nå bästa möjliga resultat. Så ser det

inte ut i dag. För att ytterligare sträva efter att kunna säkerställa

att alla ges bästa möjliga vård, oavsett bostadsort, vill vi införa

vårdkvalitetskontrakt.

Nationella kvalitetskrav ska införas för att säkerställa

vårdens kvalitet och resultat så att alla patienter ges den

vård, i rätt tid och av hög kvalitet, som de har rätt att få. Alla

vårdenheter ska bedömas efter dessa krav. Graderingen av

vårdenheter kan till exempel ske enligt en fyrgradig skala.

I de fall en utförare inte når upp till kvalitetskraven ska de

åläggas ett kvalitetskontrakt.

Vårdkvalitetskontrakt ska tecknas mellan huvudmän och

Socialstyrelsen avseende den utförare/vårdenhet som inte når


5

10

15

20

25


de fastställda kvalitetskraven. Att inte nå upp till kraven innebär

att den utförda vården bedömts hålla otillräcklig eller undermålig

kvalitet. Kvalitetskontrakt ska vara obligatoriska.

Kvalitetskontrakten ska innehålla krav på åtgärder som

forskning och beprövad erfarenhet har visat kan möta de ställda

nationella kvalitetskraven. Finansiering av dessa nödvändiga

åtgärder ska delas mellan stat och berörd huvudman.

Kvalitetskontrakt gäller både offentliga och fristående

huvudmän. Kontrakten avser att skydda patienter från

bristande vårdgivare. I de fall patienters hälsa kan riskeras

är kvalitetskontrakt inte aktuellt. Då inträder sanktioner

enligt dagens lagstiftning. När en verksamhet brister, men

bristerna går att åtgärda utan risk för patienters hälsa ska

kvalitetskontrakt tecknas. Åtgärdas inte bristerna inträder

sanktioner enligt dagens lagstiftning. Nya sanktioner kan bli

aktuella för att säkerställ att brister åtgärdas.


1 • att nationella kvalitetskrav införs för hälso- och sjukvården.

2 • att vårdkvalitetskontrakt införs.

3 • att sanktionerna mot bristande verksamheter inom dagens

lagstiftning skärps.


5

10

15

20

25


STÄRK VÅRDENS MEDARBETARE – FLER SPECIALISTSJUKSKÖTERSKOR OCH ALLMÄNLÄKAREDet anges ofta att vården befinner sig i en bemanningskris.

Detta beror dels på brist på tillgång till kompetens dels på

felaktigt resursutnyttjande. Det råder brist på bland annat

specialistsjuksköterskor, patologer och biomedicinska

analytiker. Inom tio år kan det komma att saknas över 11 000

specialistsjuksköterskor. Det finns utöver detta en brist på cirka

1 500 allmänläkare. Det försvårar bland annat en utbyggnad av

den nära vården.

Vårdens samlade arbetssätt står samtidigt inför stora

förändringar. Den medicinska utvecklingen av mer kraftfulla

läkemedel och den digitala utvecklingen kommer att leda

till nya möjligheter och förmåga att ge avancerad och mer

individanpassad vård. Detta kommer medföra nya krav på

kunskaper och kompetenser hos vårdpersonalen. Modern teknik

ger direkt beslutsstöd och kommer att bidra till effektivare och

mer patientsäker vård.

För att vända utvecklingen krävs det att vården blir en mer

attraktiv arbetsplats. Då krävs det tydliga signaler att det ska

löna sig bättre att utbilda och vidareutbilda sig. Det ska finnas

tydliga möjligheter att kunna göra karriär och se en utveckling

gällande ansvar och befogenheter.

Det krävs en nationell kompetens- och

personalförsörjningsstrategi. Den bör innehålla åtgärder som

stärker vårdens medarbetare, till exempel:


5

10

15

20

25


• ”Första linjens” ledarskap: Ge ansvar, befogenheter och

resurser till personal och chefer som varje dag möter

patienterna.

• Karriärstegar: Ökade möjligheter att kunna utvecklas och

göra karriär inom vården. Det ska löna sig att vidareutbilda

sig och höja sin kompetens och sitt kunnande. Karriärstegar

bör prövas för till exempel specialistsjuksköterskor,

allmänläkare, patologer.

• Utbilda fler specialistsjuksköterskor, allmänläkare och

biomedicinska analytiker.

• En ny sjuksköterskeutbildning: Den ska utgöra en helhet där

basen för bra specialistutbildning läggs via en väl utformad

och anpassad grundutbildning.

• Längre arbetsliv: Gör det enklare för den som vill och orkar

fortsätta att arbeta inom vården efter 67 års ålder.


1 • att en nationell kompetens- och personalförsörjningsstrategi

för hälso- och sjukvården tas fram.


5

10

15

20

25


PRIORITERA BARN OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA - UTVECKLA OCH STÄRK PSYKIATRINDen psykiska ohälsan är omfattande i Sverige. Ungefär mellan

800 000 och 1 000 000 svenskar i arbetsför ålder har någon

form av psykisk ohälsa. Kvinnor löper högre risk än män att

drabbas av psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsan bland unga i

åldern 16 till 24 år har tredubblats under de senaste tjugo åren.

Psykiatrin är utsatt för stor press. Det är svårt att rekrytera

erfarna psykologer och bristen på medarbetare förväntas

fortsätta att öka. Andra stora utmaningar handlar om otillräckliga

system för kvalitetsutveckling, bristande samarbete mellan

psykiatrin och övrig vård. Det finns fortfarande oklarheter

gällande vem som bär vilket ansvar för att stödja och hjälpa

barn och unga med psykisk ohälsa. Uppföljning saknas och det

råder betydande skillnader vad gäller kvalitet och tillgänglighet.

En uppföljning av tillgängligheten avseende satsningar på

barn och ungas psykiska hälsa och utfall av vårdgarantin inom

psykiatrin visar på omfattande utmaningar. Det handlar bland

annat om att skillnaderna är stora mellan olika landsting och

regioner. I vissa landsting får nära nog nio av tio patienter en

första bedömning inom vårdgarantins gräns. I andra landsting

får färre än fyra av tio barn och unga motsvarande.

Det krävs en nationell strategi för att stärka psykiatrin och

minska den psykiska ohälsan. Den bör innehålla bland annat

följande åtgärder:

• Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser.


5

10

15

20

25


• Återupprätta det medicinska ledningsansvaret inom

psykiatrin.

• Förtydliga vårdgaranti för barn och unga inom psykiatrin.

• Förbättra förutsättningarna för mer samarbete mellan

psykiatrin och den övriga somatiska vården, skolhälsovården,

missbruksvården och socialtjänsten.

• Stärk den evidensbaserade behandlingen inom psykiatrin

kopplat till missbruksvården.

• Mer klinisk forskning inom psykiatrin.

• Stärk kontinuiteten inom psykiatrin. De flesta patienter

upplever ökad trygghet och kvalitet i sin vård om det finns

en regelbundenhet i vem man som patient får träffa inom

psykiatrin.

• Stimulera till ett ökat samarbete mellan psykiatrin och de

ideella sektorerna såsom idrottsföreningar och kultursektorn.

Även uppföljningen och tillsynen av psykiatrin behöver

stärkas. Socialstyrelsen respektive Myndigheten för vård- och

omsorgsanalys ska genomföra uppföljning och analys av

psykiatrins resultat i form av kvalitet och väntetider.


1 • att en nationell strategi för att stärka psykiatrin och minska

den psykiska ohälsan upprättas.

2 • att uppföljningen och tillsynen av psykiatrin stärks.


5

10

15

20

25


NY NATIONELL CANCERSTRATEGIEn av tre svenskar kommer någon gång i livet att drabbas

av cancer. Cancer är den vanligaste allvarliga sjukdomen

i Sverige. Var tionde minut får en människa i Sverige ett

besked om diagnosen cancer. Över en halv miljon svenskar

är just nu drabbade av cancer. Det är den näst vanligaste

dödsorsaken. Lungcancer, prostatacancer, tjocktarmscancer,

bukspottkörtelcancer och bröstcancer är de former av cancer

som tar flest liv i Sverige.

År 2040 beräknas över 600 000 personer i Sverige leva

med cancer. Antalet människor som lever med kronisk cancer

ökar därmed stadigt och det beror på förbättrade medicinska

möjligheter att hjälpa fler patienter att överleva cancersjukdomar.

Nya prognoser visar på en utveckling där antalet människor som

lever med en cancerdiagnos kommer att ha fördubblats inom 25

år. Väntetiden för behandling av exempelvis lungcancer är i dag

emellertid dubbelt så lång jämfört med vad den har utlovats att

den ska vara.

Detta ställer krav på att den nationella cancerstrategin

uppgraderas. Om inte det sker riskerar det förändringsarbete

som påbörjats att tappa kraft och på sikt gå förlorat. En

uppgraderad nationell strategi behöver utvecklas för att kunna

stödja bland annat framväxten av nya kraftfullare läkemedel och

ytterligare forskning som kan bidra till att fler människors liv kan

räddas när de drabbas av cancer.

En ny nationell samlad cancerstrategi bör innehålla

följande:


5

10

15

20

25


• Tydliga mätbara kvalitetsresultat, där fokus ska vara

på medicinska resultat, väntetider, det samlade

patientbemötandet och patientnöjdhet.

• Förslag på metodiska kvalitetsförbättringar inom

cancervården, bland annat kortare väntetider, förbättringar av

kvalitet och patientsäkerhet genom ytterligare koncentration

av högspecialiserad cancervård samt digitaliserade

vårdkedjor.

• En långsiktigt hållbar personal- och kompetensförsörjning

inom cancervården.

• Förslag på metoder för ett mer samlat helhetsansvar för

patienter med kronisk cancer.

• Förslag på hur nya behandlingsformer i cancervården som till

exempel ny medicinteknik och nya målstyrda läkemedel ska

nå cancerpatienter snabbare.

Cancerpatienters rättigheter behöver dessutom

skärpas inom patientlagen och patientsäkerhetslagen. Det

handlar till exempel om att alla cancerpatienter ska få välja

slutenvård, skärpta krav på och uppföljning av att patientlagen

verkligen införs överallt i vården samt förbättringar vad gäller

informationen om patienternas rättigheter.


1 • att den nationella cancerstrategin vidareutvecklas.

2 • att cancerpatienters rättigheter inom patientlagen och

patientsäkerhetslagen skärps.

3 • att en utvärdering av regionala cancercentrums

förutsättningar och uppdrag genomförs.


5

10

15

20

25


STIMULERA OCH SAMORDNA DIGITALISERINGEN Sverige ligger inte i framkant när det gäller att använda

de digitala möjligheterna inom vården. En av de främsta

utmaningarna handlar därför om att möjliggöra mer av ett

metodiskt, samordnat och strukturerat användande av digital

teknik och modern informationshantering i vården.

Dagens patienter har stora förväntningar gällande service,

information och svar på var i vårdprocessen de befinner sig. Det

finns redan förväntningar hos en del att kunna skriva i sin egen

journal och lämna egna uppmätta värden om blodtryck och

EKG och annat som kan skickas in digitalt. Kan material som är

känsligt för den enskildes integritet hanteras via banker så ska

det också kunna fungera så inom vården.

Dagens lagstiftning behöver ses över: Personlig integritet

måste vägas mot öppenhet gällande nödvändig information

som förbättrar patientens vård och stärker patientsäkerheten.

Möjligheten för alternativa vårdgivare att få tillgång till digital

information bör underlättas.

Ytterligare en stor utmaning är att uppgifter om patienters

läkemedel är utspridda på många olika informationskällor

i olika delar av vården samt i de register över recept och

uthämtade läkemedel som förs av e-hälsomyndigheten. Det

behövs därför en nationell samlad läkemedelslista för att stärka

patientsäkerheten i vården. En nationell läkemedelslista ska

kunna länkas samman med journalsystemen.

Om patienten kan använda sin egen dator, smarta telefon

eller läsplatta i kontakter med vården kan användningen av tid


5

10

15

20

25


och resurser effektiviseras för såväl vården som patienterna.

Vården bör därför flyttas närmare patienterna genom fler virtuella

vårdrum samt distansteknik. Digitala vårdbesök ska ersättas

på ett sådant sätt att utvecklingen mot virtuella lösningar

inte förhindras. Det ökar tillgängligheten och medför på sikt

möjligheter till effektivare och snabbare vård.

Slutsatsen är tydlig i genomförda utredningar att det

finns ett växande behov av mer nationell samordning gällande

digitalisering. Det är en betydande utmaning att 21 regionala

och 290 lokala huvudmän agerar självständiga beställare

av digitala system. Den nationella samordningen gällande

digitaliseringen av vård, omsorg och apotek behöver därför

stärkas.


1 • att dagens lagstiftning gällande digital patientinformation

reformeras genom att ta utgångspunkt i individen, inte vilken

organisation som registrerar informationen.

2 • att en nationell samlad läkemedelslista inrättas.

3 • att digitala vårdbesök ska ersättas på ett sådant sätt att

utvecklingen mot virtuella lösningar inte förhindras.

4 • att den nationella samordningen gällande digitaliseringen av

vård, omsorg och apotek ska stärkas.


5

10

15

20

25


SKÄRP STRAFFEN GÄLLANDE HOT OCH VÅLD MOT VÅRDPERSONALDen bristande respekt och hot och våld som förekommer

mot personal inom svensk hälso- och sjukvård är totalt

oacceptabelt. Vårdpersonalen måste ha ett ordentligt skydd.

Vårdens medarbetare ska kunna känna sig säkra och trygga på

jobbet. Det är helt grundläggande. Alltför många inom vården

har känt sig utsatt för hot och våld av händelser relaterade

till deras yrkesutövning de senaste åren. Därför ska straffen

skärpas för våld och hot som riktas mot dem på grund av deras

arbetsuppgifter.

Hoten inträffar exempelvis i samband med att det

förekommit grov våldsbrottslighet där ett eller flera offer

transporteras till ett sjukhus akutmottagning. Där fortsätter

oroligheterna och personalen blir extra utsatt. De allra vanligaste

formerna av hot och våld uppstår emellertid när någon är

missnöjd med sin egen eller en anhörigs behandling och

bemötande inom vården.

Detta är emellertid tyvärr inte något nytt. Den kraftiga

ökning av hot och våld inom vården som skedde redan under

1990-talet har stannat kvar på en hög nivå alltsedan dess.

Det förekommer dock betydande variationer beroende på

vald studie hur vanlig denna utsatthet av hot och våld är inom

vården. Studier visar allt från att en av tio till sex av tio inom

vårdpersonalen varit utsatta för hot eller våld det senaste året.

Hot och våld mot vårdpersonal är aldrig acceptabelt. Därtill

riskerar dessa oacceptabla beteenden att leda till att vården får

ännu svårare att behålla och rekrytera personal. Hot och våld


5

10

15

20

25


mot vårdens personal medför allvarliga konsekvenser såväl för

den drabbade som för hela arbetsplatsen.

Inför en särskild straffskärpningsgrund som innebär att alla

brott som innefattar ett angrepp mot viktiga samhällsfunktioner

ska leda till skärpta straff. Våld och hot om våld mot

vårdpersonal är attacker mot livsviktiga samhällsfunktioner.

Personalen inom vården ska aldrig behöva acceptera att hot,

trakasserier och våld blir en del av deras vardagliga arbetsmiljö.


1 • att införa en särskild straffskärpningsgrund och skärpta straff

gällande angrepp, hot och våld mot vårdens personal i deras

yrkesutövning.


5

10

15

20

25


SOCIALTJÄNSTSocialtjänsten har en grundläggande roll i ett väl fungerande

välfärdssamhälle. Det är det yttersta skyddsnätet. Socialtjänsten

ska bidra till att förebygga, förhindra och bryta utanförskap. Det

handlar både om att ge stöd till människor som behöver det för

att de ska kunna komma tillbaka, men det handlar också om att

ställa krav för att var och en ska ta ansvar för sitt eget liv och

försörjning. Socialtjänstens uppdrag och ansvar är omfattande.

Bland de viktigaste uppdragen är att stödja och hjälpa de mest

utsatta barnen. Att de ska kunna växa upp i trygghet och klara

av skolan.

Socialtjänsten i Sverige är i en såväl nationell som

lokal kris. Den ser lite olika ut beroende på var i landet man

befinner sig. Trycket på socialtjänsten har under många år varit

starkt. Många socialsekreterares vardag präglas av alltför hög

arbetsbelastning, många beskriver känslor av otillräcklighet

samt att deras möjligheter att göra ett bra jobb försvåras av

att arbetsmiljön inte är rimlig. Detta leder till en stark press på

kvalitet och rättssäkerhet.

Bemanningskrisen inom socialtjänsten måste brytas och

vändas. Det saknas för närvarande 1 000 socialsekreterare.

Åtta av tio kommuner har svårt att rekrytera socialsekreterare.

Socialsekreterare träffar i genomsnitt sina klienter fyra timmar

per vecka. Utredande socialsekreterare hinner träffa barn och

unga för enskilda samtal i genomsnitt tio minuter per dag.

Varje år är det nödvändigt av olika skäl att placera barn

och unga i boende på annat håll än det egna hemmet. Detta

ställer särskilt höga krav på kunskap och rättssäkerhet i


5

10

15

20

25


socialtjänstens agerande och myndighetsutövning. Tyvärr så är

därmed en av de allra största utmaningarna inom socialtjänsten

att det ofta är oerfarna och nyexaminerade socionomer som får

ta hand om de allra svåraste fallen, såsom beslut om tvångsvård

och omedelbara omhändertagande av barn och unga. Detta

är inte en rimlig utveckling. Här måste medveten och metodisk

förändring ske. Bland annat att mindre kommuner söker mer av

samarbete med varandra.

I dag finns också fortfarande betydande brister i tillsyn,

uppföljning och följdåtgärder när det gäller hur socialtjänstens

verksamheter fungerar. Det handlar bland annat om hur

kontroller sker av familjevård, krav på utbildning och kompetens

samt det stöd som ges till familjehem och jourhem. Det är

viktigt att öka utvärderingsbarheten i insatserna och utveckla

fler metoder som är väl belagda och fungerar. För att lyckas

med detta krävs att inhämtning av kunskap sker metodiskt,

erfarenheter dokumenteras och att förebyggande projekt

utformas för att vara utvärderingsbara.

Det är naturligt att värderingskonflikter uppstår när

kulturer möts, men då är det viktigt att våga ta diskussionen

om vilka värderingar som vi inte kompromissar med i Sverige,

exempelvis demokrati och jämställdhet mellan kvinnor och

män. Socialtjänsten har ett tydligt ansvar att ge stöd och hjälp

till de som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, men

trots detta får inte alltid de utsatta det stöd och den hjälp som

de behöver och har rätt till. För att stöd, hjälp och skydd ska

fungera i praktiken är det viktigt att personal inom socialtjänsten

har kunskap om denna typ av våld. Det behöver göras


5

10

15

20

25


riskbedömningar avpassade för hedersrelaterat våld och förtryck

och det behövs kunskap om vad som utmärker detta våld och

förtryck, hur det kan ta sig uttryck och vilka konsekvenser det

kan ha för de personer som utsätts för det.

Sveriges socialtjänst ska fungera. Socialsekreterarna

måste få bättre förutsättningar att kunna göra sitt jobb.

Moderaterna tänker inte låta ett av samhällets viktigaste

skyddsnät brista.


5

10

15

20

25


STÄRK SOCIALTJÄNSTENS MEDARBETAREDet finns stora svårigheter att säkra kompetens- och

personalförsörjningen inom socialtjänsten. Ofta handlar

det om bristande förmåga att kunna behålla välutbildade

socialsekreterare. En av tre socialsekreterare är nya i yrket.

Sju av tio chefer inom socialtjänsten har mindre än tre års

erfarenhet. I fyra av tio kommuner har det under de senaste

åren förts diskussioner om att anställa icke behörig personal.

Vi anser att det är fel väg att gå att sänka kraven på kvalitet

och kompetens. När sju av tio socialsekreterare funderar på att

sluta och var fjärde söker nytt jobb är det i stället en kraftfull

larmsignal. Socialtjänstens medarbetare behöver stärkas.

Det saknas för närvarande 1 000 socialsekreterare. Åtta

av tio kommuner har svårt att rekrytera socialsekreterare.

Statistiska centralbyråns arbetskraftsbarometer visar att det

råder brist på yrkeserfarna utbildade socionomer. Samtidigt är

socionomutbildningen attraktiv och har ett högt söktryck.

Denna brist på socialsekreterare medför att alltfler

kommuner anlitar socionomer som konsulter. Det i sin tur

medför kraftigt ökade kostnader. Det kan handla om den dubbla

kostnaden jämfört med en ordinarie anställd. För att rekrytera

och kunna behålla socialsekreterare krävs att socialtjänsten

är en attraktiv arbetsgivare som erbjuder långsiktigt

konkurrenskraftiga villkor.

Mycket av arbetet inom socialtjänsten präglas av

tidskrävande krav på tydlig dokumentation som är nödvändig för

att kunna säkra rättssäkerhet. Samtidigt växer de administrativa


5

10

15

20

25


uppgifter som med fördel skulle kunna utföras av annan

personal. Hälften av allamedarbetare inom socialtjänsten uppger

att de inte klarar att upprätthålla kvaliteten och rättssäkerheten

på det sätt som krävs. För att minska socialsekreterares

administrativa belastning bör det fastställas vilka arbetsuppgifter

som kan utföras av anställda som inte är utbildade socionomer

eller innehar motsvarande högskoleutbildning. Ytterligare ett

sätt att minska den administrativa arbetsbördan är att se över

möjligheterna att förenkla biståndsbedömningen.

Det saknas i dag tydliga möjligheter till karriärutveckling

för socialsekreterare. Det ska löna sig bättre att utbilda sig till

socionom och arbeta som socialsekreterare samt att bygga

på sin kompetens. Socialsekreterare behöver ett lönelyft. Vi vill

uppmuntra att fler kommuner prövar att inrätta karriärstegar som

till exempel specialist- och seniorsocionomer. Det kan handla

om att ge specialiststöd till handläggare i särskilt komplicerade

barnavårdsärenden, ta ett särskilt ansvar för evidensbaserad

praktik, samt följa och sammanställa resultat från forskning som

kan bidra till att stödja ett långsiktigt utvecklingsarbete.

En mer genomtänkt strukturerad introduktion och metodisk

handledning för socialsekreterare där de får ett kvalificerat

stöd skulle förbättra förutsättningarna för socialsekreterare

att genomföra sitt jobb. Socialstyrelsen bör därför få i

uppdrag att utarbeta en sådan introduktion i samverkan med

arbetsmarknadens parter.

För att underlättar möjligheterna att styra och utveckla

verksamheterna bör ett nationellt verktyg tas fram som kan mäta

arbetsbelastningen.


5

10

15

20

25


Socialtjänstens medarbetare ska också kunna känna

sig säkra på jobbet. Var fjärde socialsekreterare har känt

sig utsatt för hot och våld av händelser relaterade till deras

tjänsteutövning de senaste åren. Det är oacceptabelt. Straffen

bör skärpas för våld och hot som riktas mot dem på grund

av deras arbetsuppgifter. Hoten inträffar ofta i samband med

myndighetsbeslut, som vid omhändertagande av barn eller

att en klient har fått avslag på en ansökan om ekonomiskt

bistånd. Vi vill införa en särskild straffskärpningsgrund som

innebär att alla brott som innefattar ett angrepp mot viktiga

samhällsfunktioner leder till skärpta straff.


1 • att nya karriärstegar för socialsekreterare inrättas.

2 • att ett nationellt verktyg som mäter socialsekreterares

arbetsbelastning inrättas.

3 • att minska socialsekreterares administrativa arbetsbörda.

4 • att biståndsbedömningen förenklas.

5 • att skärpa straffen för angrepp mot socialsekreterare i deras

myndighetsutövning.


5

10

15

20

25


INRÄTTA LEDARSKAPSUTBILDNING INOM SOCIALTJÄNSTENLedarskap och mentorskap har avgörande betydelse för

socialtjänstens långsiktiga förmåga att bedriva verksamhet av

hög kvalitet. En viktig del för att kunna skapa förutsättningar för

detta handlar om utbildning och fortbildning för chefer inom alla

delar av socialtjänsten. Det finns i dag en nationell kurs avsedd

för ledare inom individ- och familjeomsorgen i universitets- och

högskoleregi. Det är bra, men långt ifrån tillräckligt.

Vi vill inrätta en nationell ledarskapsutbildning avsedd för

framtidens ledare inom socialtjänsten för att ge professionen

inom socialtjänsten en ännu starkare och tydligare roll.

Chefer ska kunna ge ett strukturerat mentorskap till oerfarna

socialsekreterare. Det gäller inte minst ärenden avseende

omhändertagande av barn och unga samt andra komplicerade

familjeärenden.

Vi vill ge Socialstyrelsen i uppdrag att, tillsammans

med intresseorganisationer, aktörer och utförare

av socialtjänstverksamheter, ta fram förslag på

ledarskapsutbildning gällande socialtjänstens verksamheter.

Ledarskapsutbildningen ska i första hand vara avsedd för

”första linjens” chefer inom socialtjänsten. Vi vill stärka det

lokala ledarskapet, stimulera vidareutbildningar, handledarstöd

och att socialtjänsten lokalt tar fram mentorskapsprogram.


1 • att inrätta en nationell ledarskapsutbildning avsedd för

framtidens ledare inom socialtjänsten.


5

10

15

20

25


KVALITETSKONTRAKT I SOCIALTJÄNSTEN – SÄKRA DEN UTSATTES TRYGGHETDet är viktigt att förbättra kvaliteten inom hela socialtjänsten.

Kvalitet inom socialtjänstens verksamheter låter sig inte

utvärderas av ett enstaka krav eller enbart en indikator. Därför

föreslås att ett begränsat antal nationella kvalitetskrav för

socialtjänstens verksamheter fastställs, som ska spegla en

samlad bedömning av socialtjänstens kvalitet.

Det ska inte spela någon roll för kvalitet och rättssäkerhet

vilken socialtjänst som ger stöd till den som är i behov av

hjälp. Så ser det dock inte ut i dag. För att säkerställa att

alla oavsett bostadsort ges bästa möjliga socialtjänst vill vi

införa kvalitetskontrakt i socialtjänsten. Kvalitetskontrakt ska

gälla socialtjänstens alla verksamheter, oavsett utförare och

driftsform.

Nationella kvalitetskrav ska införas för att säkerställa

socialtjänstens kvalitet och resultat så att alla får det stöd som

de har rätt att till. Alla socialtjänstenheter ska bedömas efter

dessa krav och graderingen kan till exempel ske enligt en

fyrgradig skala.

Uppföljning och analys ska ha ett tydligt brukarperspektiv.

Det handlar om en helhetsgranskning, inte detaljkontroller. I

dem delar där det är möjligt ska resultaten och informationen

redovisas så snart som möjligt till allmänheten


åläggas ett kvalitetskontrakt. Kvalitetskontraktet tecknas mellan

huvudmän och Socialstyrelsen avseende den utförare/enhet


5

10

15

20

25


som inte når de fastställda kvalitetskraven. Att inte nå upp till

kraven innebär att verksamheten bedömts hålla otillräcklig eller

undermålig kvalitet.





Kvalitetskontrakt gäller både offentliga och fristående

huvudmän. Kontrakten avser att skydda brukare från bristande

verksamheter. När en verksamhet brister, men bristerna går

att åtgärda utan risk för brukares hälsa ska kvalitetskontrakt

tecknas. Åtgärdas inte bristerna inträder sanktioner enligt

dagens lagstiftning. Nya sanktioner kan bli aktuella för att

säkerställa att brister åtgärdas.


1 • att nationella kvalitetskrav för socialtjänsten införs.

2 • att kvalitetskontrakt i socialtjänsten införs.

3 • att sanktionerna mot bristande verksamheter inom dagens

lagstiftning skärps.


5

10

15

20

25


SOCIALTJÄNSTENS SAMARBETE MED ÖVRIGA DELAR AV SAMHÄLLETDe ideella insatserna är en stor tillgång för samhället. Det

är krafter som inte kan eller ska styras av politiker och

myndigheter. De ideella insatserna ska däremot stödjas och

uppmuntras. Volontärskap i Sverige är starkt. Vuxna och unga

deltar i trygghetsvandringar på helgnätter, de hjälper hemlösa

och engagerar sig mot hedersförtryck. Pensionärer tar sig tid för

ideellt arbete i anslutning till skolor och fritidsverksamhet.

Vi vill uppmuntra till ökad samverkan och samarbete

mellan socialtjänst, skolhälsovård, ungdomspsykiatrin och den

ideella sektorn, till exempel idrottsföreningar och kultursektorn.

Här finns stora möjligheter att använda sig av varandras

kunskap och engagemang. Därför ska myndigheten för vård-

och omsorgsanalys få i uppdrag att systematiskt sammanställa

goda exempel på samarbeten som finns mellan idrottsföreningar

eller kulturverksamheter och olika verksamheter inom

socialtjänst och skola. Det kan bland annat handla om att fler

socialsekreterare arbetar i yttre tjänst tillsammans med annan

fältpersonal, t.ex. i mobila team med polis på kvällar och helger.

Varningssignalerna syns ofta tidigt gällande barn som

riskerar att hamna snett. Detta ställer högre krav på bättre

samarbete mellan socialtjänst och andra myndigheter.

Socialtjänsten har kritiserats för att många utredningar blir

liggande. Det tar lång tid att komma till beslut. Det är emellertid

inte socialtjänsten som är ensam ansvarig för detta.

Såväl barn och unga som deras föräldrar riskerar

att hamna i kläm mellan olika myndigheters ansvar och


5

10

15

20

25


skyldigheter. Detta gäller inte minst i utanförskapsområden och

vid hedersrelaterade problem. Verksamheter som präglas av

stress och underbemanning tenderar att inte orka samarbeta

med andra verksamheter. För att mer av samarbete ska kunna

ske mellan socialtjänst, skola, vård, psykiatri, polis och ideell

sektor krävs det ett annat förhållningssätt än i dag.

Vi vill ge socialstyrelsen i uppdrag att gemensamt med

representanter för socialtjänst, skola, vård, psykiatri och

polis utveckla metoder för mer strukturerat och metodiskt

samarbete och samverkan. Socialstyrelsens stöd ska stärka

mindre kommuners möjligheter att hålla en hög professionell

kompetens inom socialtjänsten. Det är centralt att analysera och

använda de goda exempel som finns gällande ökad samverkan

och samarbete mellan mindre kommuner och mellan landsting/

region och kommun.


1 • att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ges i uppdrag

att systematiskt sammanställa goda exempel som finns

mellan idrottsföreningar/kultursektorn och olika verksamheter

inom socialtjänst och skola.

2 • att Socialstyrelsen ges i uppdrag att utveckla metoder

för mer strukturerat och metodiskt samarbete med andra

offentliga samhällsfunktioner.

3 • att fler socialsekreterare arbetar i yttre tjänst.


5

10

15

20

25


STÄRKT OMSORG OM UTSATTA BARNAtt föräldrar inte räcker till är bland det svåraste som många

barn och unga kan tvingas att uppleva. Det finns ingen

tydlig gräns för vad som anses vara oacceptabla brister i

vårdnadshavarens förmåga att ge barnet omsorg. Mellan

ett fullgott respektive klart bristfälligt föräldraskap existerar

en gråzon som ställer stora krav på socialtjänstens samlade

förmåga att bedöma om ett omhändertagande måste ske.

Betydande hänsyn måste tas till kompenserande faktorer i

barnets och familjens nätverk.

Socialtjänstens barn- och ungdomsvård ska var trygg,

präglas av kontinuitet och vara byggd på respekt för, omtanke

om och helhetssyn på den enskilde individen. Ett placerat barn

ska ha rätt till samhörighet med anhöriga och närstående, som

ett syskon eller en farfar, och om möjligt kontakt med hemmiljön.

Barn- och ungdomsvården ska vara sammankopplad

med skolan. Många av de placerade barnen klarar inte av

skolan. Detta gäller särskilt i de 130 identifierade utsatta

utanförskapsområdena.

Det är viktigt att socialtjänsten arbetar förebyggande

och stödjande med föräldrar som har svårigheter i sitt

föräldraskap. Möjligheterna att inrätta mellanformer av antingen

vårdnadsöverflyttning med familjehemsplacering eller fortsatt

boende hemma hos sina ursprungliga föräldrar bör ses över.

Tillgången till fosterfamiljer är för begränsad. Vi vill se över

det stöd, rutiner samt ersättningar som tillämpas i syfte att ge

familjehem bättre förutsättningar att klara sina åtaganden. Vi

vill även förstärka tillsynen av familjehem och införa krav på


5

10

15

20

25


tillståndsplikt för alla utförare av familjehem. Detta kan bidra till

att stärka efterlevnaden av att barn som placerats i familjehem

kan få samma möjligheter som alla andra barn.

För att skapa ökad trygghet för fler barn vill vi möjliggöra

för fler nationella adoptioner. Svenska familjehemsplaceringar är

långvariga vid internationell jämförelse. Samtidigt förekommer

det och är problematiskt att många barn placeras och

omplaceras gång på gång till nya familjehem. Det ger inte den

långsiktiga stabilitet och kontinuitet som är eftersträvansvärd.

Frågan bör därför ställas om att låta systematisk adoption

eller vårdnadsöverflyttning vara ett alternativ till långvariga

placeringar av små barn. Föreskrifterna gällande föräldrars ålder

vid ansökan om adoption bör också ses över.


1 • att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram riktlinjer på

kunskapskrav för att få arbeta med särskilt svårt utsatta barn

och unga.

2 • att nationella specialistutbildningar för myndighetsutövning

gällande barn och unga införs.

3 • att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram handlingsplan

och strategi för hur socialtjänsten ska kunna stärka arbetet

att hjälpa utsatta familjer att kunna fokusera på barnens

utbildning och studieresultat.

4 • att förstärka tillsynen och tillståndsprövningen av alla

familjehem.

5 • att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram en långsiktig och

hållbar strategi för nationella adoptioner.


5

10

15

20

25


TA FRAM EN NY MODERN SOCIALTJÄNSTLAGSocialtjänstlagen var avsedd att fungera som en övergripande

ramlag. Ett drygt hundratal förändringar, varav ett sjuttiotal

stora förändringar, av lagen har dock vidtagits genom åren.

Socialtjänstlagen är i dag som ett lapptäcke av olika föreskrifter

och genomförandeplaner som riskerar att ta ut varandra. Lagen

har därmed blivit mer svåröverskådlig. Det medför svårigheter

vid tillämpning av lagen. Den upplevs vara otydlig och sakna ett

väl fungerande användarperspektiv. Detta underlättar inte en

enhetlig och rättssäker tillämpning av lagen.

En ny och modern framtidsinriktad socialtjänstlag bör

tas fram i syfte att skapa den ramlag som den var avsedd

att fungera som. Därtill bli mer överblickbar och anpassad till

dagens levnadsförhållanden.

Den nya socialtjänstlagen ska också möjliggöra förenklade

biståndsbedömningar. Vi vill tydligt minska den administrativa

bördan kopplad till biståndsbedömningar.

Socialtjänstlagen och offentlighets- och sekretesslagen bör

också utformas så att dessa lagar underlättar, inte försvårar ökat

användande av digital teknik inom socialtjänsten.


1 • att en ny och modern framtidsinriktad socialtjänstlag tas

fram.


5

10

15

20

25


STIMULERA FORTSATT DIGITALISERING AV SOCIALTJÄNSTEn mer digitaliserad socialtjänst kan stödja och avlasta

socialtjänstens medarbetare och underlätta för den som söker

kontakt med socialtjänsten. Detta gäller inte minst många

ungdomar, men också många vuxna som har stor vana vid och

gillar att kommunicera via mobiler, datorer och läsplattor. Nya

tekniska hjälpmedel kan emellertid aldrig ersätta mänskliga

kontakter och möten.

Digitalisering av socialtjänsten är en avgörande strategisk

ledningsfråga. Det handlar bland annat om att kunna motverka

den stora tidsåtgång som behövs för det administrativa

rutinarbete som socialsekreterare tvingas genomföra varje

vecka. Administrationen äter upp stora delar av den tid som

med fördel i stället bör ägnas åt att möta, samtala med och

stödja sina klienter.

Det projekt som startats i Helsingborgs stad tillsammans

med universitet i Lund att erbjuda socialtjänstens klienter

digital kontakt bör följas av att många fler vågar pröva nya

metoder och använda den digitala teknikens möjligheter på ett

strukturerat och metodiskt sätt. Socialtjänstens huvudsakliga

uppdrag är att hjälpa människor. Digitala mötesformer och

arbetssätt kan underlätta detta.

Vi vill sätta upp nationella mål för digitalisering av

socialtjänsten i hela landet. Det handlar bland annat om:

• Minskad tidsåtgång för administration

• Underlätta hanteringen av ärenden


5

10

15

20

25


• Förbättra och utveckla mer avancerade beslutsstöd

• Förbättra uppföljningen av resultat


1 • att Myndigheten för delaktighet, E-hälsomyndigheten,

SKL och Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram en

sammanhållen digital struktur som underlättar införandet av

digitala tjänster inom socialtjänsten i hela landet.

2 • att nationella mål med digitalisering av socialtjänsten för hela

landet inrättas.

3 • att Socialstyrelsen får i uppdrag att genomföra pilotprojekt

för att mäta effekterna av att införa digital teknik inom

socialtjänsten.


5

10

15

20

25


ÄLDREOMSORGVi vill stärka äldres rätt till ett värdigt liv. Det handlar bland annat

om att bryta äldres ofrivilliga ensamhet. Ensamhet leder till

utanförskap och isolering. Nära sex av tio äldre uppger att de

känner sig ensamma. Ofrivillig ensamhet kan göra att människor

känner sig olyckliga och det är ovärdig.

Att stärka äldres rätt till värdigt liv handlar i grunden om

trygghet och välbefinnande. Det utgörs av flera delar – att

tillhöra en gemenskap, inflytande och valfrihet, service och

omtanke.

Andelen äldre i Sverige ökar stadigt. Det är väldigt

positivt att vi blir äldre och att många kan leva ett friskt liv.

Det är i dag ungefär två miljoner människor i Sverige som är

över 65 år. Det motsvarar var femte person. Att vi blir fler äldre

skapar också nya utmaningar. Det handlar bland annat om

kontinuitet i bemanning av hemtjänsten och personal- och

kompetensförsörjning.

De äldres behov ska komma i första hand.

Socialtjänstlagen ska utformas så att den ger goda möjligheter

till förenklad biståndsbedömning bland annat i samband med

prövning av äldres rätt till hemtjänst. Valfrihet och mångfald

inom äldreomsorg och Lagen om valfrihetssystem (LOV) ska

utvecklas och stärkas. Utveckling av digitala tjänster inom

äldreomsorg ska uppmuntras och stimuleras. För äldre som bor

på ett särskilt boende ska fokus vara på att stärka de äldres

kvarvarande resurser, förmågor och möjligheter.

Måltider ska skapa livskvalitet, glädje och möjligheter till

trevlig gemenskap varje dag. Det finns dock rapporter som


5

10

15

20

25


tyvärr ger en annan bild. Närmare 40 000 äldre lider i dag

av undernäring i Sverige. Det är dessutom mellan 110 000

och 120 000 som riskerar att drabbas av undernäring. I vissa

kommuner är mer än var fjärde äldre inom äldreomsorgen

undernärd. Detta är helt oacceptabelt.

För att möta äldreomsorgens omfattande utmaningar

krävs reformer som genomförs skyndsamt. Den samlade

äldreomsorgen ska vara av hög kvalitet. Reformer som stärker

äldres rätt till ett värdigt liv och som stärker äldreomsorgens

medarbetare ska prioriteras. Det ska finnas olika boendeformer

och tillgänglig hemtjänst. I Sverige ska äldre behandlas

med respekt. Den har de förtjänat genom att ha byggt upp

vårt gemensamma land. Äldres ensamhet ska brytas och

undernäring av äldre inom äldreomsorg ska inte få förekomma.


5

10

15

20

25


STÄRK ÄLDRES RÄTT TILL ETT VÄRDIGT LIV Att stärka äldres rätt till ett värdigt liv när de har behov av olika

former av äldreomsorg bygger på ett metodiskt, målmedvetet

och strukturerat kvalitetsarbete. Äldreboenden ska erbjuda

goda boendemiljöer i kombination med vård och omsorg av hög

kvalitet. Hemtjänsten ska ske med kontinuitet i bemanning och

på avtalade tider.

Äldre i behov av mer stöd och hjälp behöver känna

gemenskap med andra, meningsfullhet i tillvaron och att deras

vardag fungerar. Äldre ska ha inflytande över sitt eget liv och

exempelvis kunna välja vilken tid man vill äta frukost och kunna

ta ett glas vin till middagen. Inom äldreomsorgen ska man ha

rätt till privatliv och kroppslig integritet, trygghet, delaktighet och

möjlighet till självbestämmande.

Alltför många äldre lider av allvarlig undernäring. Att

det kan gå så långt beror förutom kvaliteten på måltider ofta

på bristande på kompetens för att kunna göra individuella

bedömningar, för lång nattfasta samt att många äldre ges för

många och ibland fel mediciner. Det handlar även om att en del

äldre har en dålig tandstatus som gör det svårt att tugga och

svälja maten.

För att motverka äldres undernäring och höja kvaliteten

på maten vid Sveriges äldreboenden vill vi att fler kommuner

genomför måltidslyft. De ska kunna genomföras i samarbete

mellan kommuner, Socialstyrelsen och det nationella

kvalitetsregistret Senior alert samt forskningen.


5

10

15

20

25


Vi vill bryta äldres ofrivilliga ensamhet. Äldre som vill ska

till exempel kunna få komma ut i friska luften och promenera i

sällskap. För att lyckas bryta äldres ofrivilliga ensamhet krävs

att alla inblandade gör sin del av arbetet. Det handlar om

kommunernas ansvar att se till att personal inom hemtjänst och

äldreboende har utbildning och tid för att möta äldres ensamhet.

Viktigast av allt är ett tydligt och engagerat ledarskap som

uppmuntrar och skapar ett arbetsklimat som tar tillvara på idéer

och uppmuntrar till fler aktiviteter för de äldre.

Fler kommuner bör också pröva att införa en mer utbyggd

mobil hemsjukvård för de mest sjuka äldre. Det handlar om att

skapa mer nära vård och omsorg. Det kräver mer samarbete och

samverkan mellan kommunens hemsjukvård, primärvård och

slutenvård. Syftet med mobil hemsjukvård är att kunna ge en

trygg, individanpassad och samordnad vård där helhetssyn och

generalistperspektiv utgör grunden. Oplanerade vårdtillfällen i

slutenvården ska minimeras. Om kommuner inte själva väljer

att pröva detta vill vi överväga att införa en bestämmelse i

kommunallagen att kommuner och landsting ska samplanera

dessa verksamheter.

Vi vill även möjliggöra förenklad biståndsbedömning.

Det kräver att socialtjänstlagen förändras. En förenklad

biståndsbedömning kan innebära att äldre ges ett snabbare

stöd i form av exempelvis hemtjänst. Det minskar även det

administrativa arbetet. Vi vill utvärdera parboendegarantin.

Garantin innebär en rätt för makar att bo tillsammans i ett

äldreboende även om endast den ena beviljats bistånd i form av

ett särskilt boende.


5

10

15

20

25



1 • att ett måltidslyft genomförs inom äldreomsorgen.

2 • att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys får i uppdrag

att sammanställa, analysera och sprida projekt och goda

exempel på äldreboenden som prioriterat äldres möjligheter

att i sällskap komma ut i friska luften, samt kvaliteten i

måltiderna till de äldre.

3 • att förenkla biståndsbedömning för äldre.

4 • att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys får i uppdrag

att genomföra en fördjupad studie av effekterna och

resultaten av den införda parboendegarantin.


5

10

15

20

25


TRYGGA BOENDE FÖR ÄLDRE Många äldre trivs bäst hemma och vill bo kvar hemma så länge

som möjligt. De ska erbjudas hjälp och stöd via hemtjänst och

hemsjukvård. Men det finns även äldre som är för friska för

vårdboende som upplever ensamhet och otrygghet i sitt boende

och som inte vill bo kvar. För dem ska det finnas alternativ till att

bo kvar hemma som erbjuder mer trygghet och social samvaro.

Tyvärr är bristen på olika boenden stor i dag och det behöver

byggas många nya former av boenden, däribland vårdboenden.

Här finns stort utrymme för kommuner att tillsammans med

bostadsaktörer stimulera och utveckla nya former av boenden

för äldre som kan erbjuda olika former av tjänster, stöd,

gemenskap och aktiviteter. Vi menar att det behövs olika trygga

boendeformer som äldre kan välja mellan innan de är i behov av

vårdboende.

De senaste åren har olika typer av sådana boendeformer

utvecklats dels seniorboenden, dels trygghetsboenden. Det

är boende i hyresrätts- eller bostadsrättsform som erbjuder

olika tjänster och kringaktiviteter, exempelvis olika former

av service, personal/bovärd på angivna tider, trygghetslarm,

hushållsnära tjänster, gemensamma måltider, sociala aktiviteter,

motionsmöjligheter, stimulerande inomhus- och utomhusmiljöer

med mera.

Det är vår uppfattning att det fortfarande finns stort

utrymme för fortsatt utveckling av dessa boenden, exempelvis

kan de i högre utsträckning kopplas till olika former av

vårdmöjligheter. Det finns i dag seniorboenden där tillgång finns

till såväl omvårdnadspersonal som sjuksköterska och läkare,


5

10

15

20

25


men det är än så länge ovanligt. Vanligast är att de boende i

senior- eller trygghetsboenden får omvårdnadsbehov genom

att ansöka om hemtjänst. Vissa seniorboenden driver hemtjänst

kopplat till boendet. De boende får även hemsjukvård precis

som i en vanlig bostad.

Förutom att det finns potential för att utveckla

boendeformerna menar vi att det kommer att behövas

byggas betydligt fler boenden av denna typ i takt med att

andelen äldre ökar. Det är dessutom en viktig framtidsfråga för

äldreomsorgen i stort. I det arbetet har kommunerna en viktig

roll både genom att stimulera tillkomsten av seniorboenden

och trygghetsboenden genom mark- och bostadspolitik liksom

genom medverkan av kommunal hemtjänst och hemsjukvård.

De kan också komplettera marknaden genom tydliga

ägardirektiv till kommunägda bostadsföretag om att bygga

exempelvis trygghetsboenden.

Flera kommuner har också inrättat olika former av

subventionsmodeller för att stimulera till fler trygghetsboenden. I

dessa subventioneras värdinna/värdtjänster, gemensamma ytor

med mera samtidigt som krav ställs på hur boendena ska vara

utformade och vilka tjänster som ska erbjudas. Här finns behov

av att sprida goda exempel, så att fler kommuner kan erbjuda

den här typen av boenden.


5

10

15

20

25



1 • att ett mer flexibelt investeringsstöd gällande varierande

utformningar av äldreboenden införs.

2 • att kommunerna ska stimulera tillkomsten av fler

seniorboenden och trygghetsboenden genom mark- och

bostadspolitik liksom genom medverkan av kommunal

hemtjänst och hemsjukvård.

3 • att kommunerna bör stimulera framväxt av fler

trygghetsboenden genom aktiva stödsystem som både

ställer krav på boendena och underlättar för dem att komma

till stånd. Goda exempel bör lyftas fram och spridas.

4 • att kommunerna kompletterar markna¬den genom tydliga

ägardirektiv till kommunägda bostadsföretag om att bygga

trygghetsboenden.


5

10

15

20

25


STÄRK ÄLDREOMSORGENS MEDARBETARE I dag råder stora svårigheter vad gäller att säkerställa kompe-

tens- och personalförsörjningen inom äldreomsorgen. Många

gånger bottnar upplevda brister av kvalitet i äldreomsorgen på

dess oförmåga till kontinuitet i bemanning. Den kortsiktiga och

långsiktiga förmågan att säkra personalförsörjningen är därför

helt avgörande för äldreomsorgens möjligheter att kunna bedriva

verksamhet av hög kvalitet.

Det behövs fler undersköterskor. Av landets 290 kommuner

svarar över sex av tio att de har svårt att rekrytera personal. För

att möta rekryteringsbehovet vill vi ta fram och genomföra en

gemensam strategi för att säkra den långsiktiga kompetens- och

personalförsörjningen inom äldreomsorgen.


1 • att antalet utbildningsplatser utökas på program som leder till

en examen som undersköterska.

2 • att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram

kompetensutvecklingsmodeller som bygger på stegen

baskompetens, fördjupad kompetens och expertkompetens.


5

10

15

20

25


INRÄTTA LEDARSKAPSUTBILDNING INOM ÄLDREOMSORGENUppskattad och omtyckt verksamhet inom äldreomsorgen

handlar ofta om tydliga prioriteringar, stort engagemang och

närvarande och synligt ledarskap. Ofta är det så kallade

eldsjälar som är drivande när det är verksamheter som

utmärker sig på ett positivt sätt. Det gör emellertid samtidigt

att det blir väldigt sårbart. Ett professionellt ledarskap

tillsammans med medarbetarnas kunnande och möjligheter till

kompetensutveckling ger en stabilare grund att stå på för att nå

hög kvalitet inom äldreomsorgen.

Vi vill inrätta en ledarskapsutbildning avsedd för framtidens

ledare inom äldreomsorg. Det handlar om att ge professionen en

ännu starkare och tydligare roll. Äldreomsorgens medarbetare

behöver ett tydligt och metodiskt stöd av sina chefer. Ledare

och personal behöver kunskap om det friska och sjuka

åldrandet för att kunna leda och styra sina enheter.

Socialstyrelsen ska därför få i uppdrag att, i samarbete

med intresseorganisationer och utförare av äldreomsorg, ta

fram förslag på ledarskapsutbildning rörande äldreomsorgens

samlade verksamheter. Ledarskapsutbildningen ska i första

hand vara avsedd för ”första linjens” chefer inom hemtjänst och

äldreomsorg.

Vi vill stärka det lokala ledarskapet, stimulera

vidareutbildningar, handledarstöd och att äldreomsorgen

lokalt tar fram mentorskapsprogram. Chefer inom

äldreomsorgen måste få rimliga förutsättningar för ett mer


5

10

15

20

25


närvarande ledarskap. Det kan till exempel handla om mindre

personalgrupper för varje chef.


1 • att en ledarskapsutbildning avsedd för framtidens ledare

inom äldreomsorg inrättas.


5

10

15

20

25


KVALITETSKONTRAKT I ÄLDREOMSORGEN – SÄKRA ÄLDRES TRYGGHETDet är viktigt att förbättra äldreomsorgens samlade kvalitet.

Kvalitet inom äldreomsorgens verksamheter låter sig inte

utvärderas av ett enstaka krav eller enbart en indikator. Därför

föreslås att ett begränsat antal nationella kvalitetskrav för

äldreomsorgens verksamheter fastställs, som ska spegla en

samlad bedömning av äldreomsorgens kvalitet.

Kvaliteten i utförd äldreomsorg respektive rättssäkerheten

i biståndsbedömningen ska inte avgöras av vilken socialtjänst

som fattat beslutet. Så ser det dock inte ut i praktiken. För

att säkerställa att äldre oavsett bostadsort ges bästa möjliga

äldreboende och hemtjänst vill vi införa ett kvalitetskontrakt i

äldreomsorgen.

I syfte att kunna vända äldreomsorgens resultat, så att alla

äldre som är brukare av hemtjänst och äldreboende ska ges rätt

stöd, ska alla enheter inom äldreomsorgen bedömas enligt ett

visst antal fastställda kvalitetskrav. Graderingen av enheter kan

till exempel ske enligt en fyrgradig skala.


åläggas ett kvalitetskontrakt.

Kvalitetskontraktet tecknas mellan huvudmän och

Socialstyrelsen avseende den utförare/enhet som inte når de

fastställda kvalitetskraven. Att inte nå upp till kraven innebär

att den utförda äldreomsorgen bedömts hålla otillräcklig eller

undermålig kvalitet. Kvalitetskontrakten är obligatoriska. De


5

10

15

20

25


gäller så länge inte kvalitetskraven nås, dock som längst tre år.

Därefter inträder andra åtgärder.





MODERATERNA SKA VERKA FÖR ATT:

1 • att nationella kvalitetskrav för äldreomsorgen införs.

2 • att kvalitetskontrakt inom äldreomsorgen införs.

3 • att sanktionerna mot bristande verksamheter i äldrevården

inom dagens lagstiftning skärps.


5

10

15

20

25


KVALITETSSÄKRAD DEMENSVÅRDDemens är ett samlingsnamn och övergripande diagnos för

en rad symtom som uppstår till följd av skador i hjärnan. Det

vanligaste är att minnet försämras och förmågan att kunna

planera och genomföra helt vardagliga sysslor minskar.

Såväl språk som den drabbades förmåga att uppfatta tid och

orienteringsförmåga påverkas negativt. Därutöver kan det ofta

uppstå ökad oro, beteendeförändringar och nedstämdhet.

Varje år insjuknar omkring 25 000 människor i Sverige i

en demenssjukdom. Var femte person över 80 år är drabbad

av demens. Det totala antalet som är drabbade av demens i

Sverige beräknas uppgå till ungefär 160 000 personer. Detta

antal kommer att öka i takt med att antalet äldre i befolkningen

stadigt ökar. År 2050 beräknas så många som cirka 240 000

personer i Sverige vara drabbade av demens.

Demensvården ska vara kvalitetssäkrad, ett exempel är

Silviacertifiering. Därför bör ett gemensamt handlingsprogram

tas fram för att åstadkomma kvalitetssäkrad och sammanhållen

demensvård. Arbetet med att stärka kompetensen och

kunskapen inom demensvården ska fortsätta. Detta sker bland

annat genom strukturerad vidareutbildning vid det nationella

kompetenscentrumet inom demensvården, Silviahemmet.

Det är centralt att förstå att demens inte drabbar enbart

personer över 65 år. Det drabbar även människor i 40-45 års

ålder. Tyvärr är yngre personers demensvård eftersatt och

bristfällig. Det är av avgörande betydelse att det finns en

väl fungerande verksamhet för yngre dementa. Detta ställer

krav på förmåga att följa med vid förändringar hos den som


5

10

15

20

25


fått diagnosen dement. Det behövs välutbildad personal i

demensvård. En väl fungerande demensvård för yngre personer

kan ge ökad livskvalitet och fördröja vidare sjukdomsförlopp.

God vård och stöd till anhöriga kan möjliggöra att yngre

dementa kan bo kvar hemma längre vilket också ger ökad

livskvalitet.

Det är utmärkt att Socialstyrelsen presenterat ett underlag

för ”En nationell strategi för demenssjukdom”. Nu måste

detta arbete skyndsamt tas vidare. Samtliga grundläggande

vårdutbildningar bör förmedla relevanta kunskaper om

gerontologi, geriatrik och demenssjukdom. Så är det inte idag.

Alla grundvårdutbildningar ska anpassas till den demografiska

utvecklingen i Sverige.

Den webbaserade utbildningen avseende personcentrerad

omvårdnad för personer med demenssjukdom ska utvärderas.

Över 64 000 personer har genomgått den fram till och med år

2014 genom Svenskt demenscentrum.

Vård och omsorg ska ske så sammanhållet som möjligt

utifrån den enskildes behov och perspektiv. Den ska lyfta

livskvaliteten och med olika medel försöka skapa så mycket

meningsfullhet som möjligt.


5

10

15

20

25



1 • att Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram ett gemensamt

handlingsprogram för kvalitetssäkrad och sammanhållen

demensvård.

2 • att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ges i uppdrag

att utvärdera Svenskt demenscentrums utbildning, samt

lämna förslag på ett utvecklat kvalitetsarbete i samverkan

med kvalitetsregistren Beteendemässiga och Psykiska

Symtom vid Demens, BPSD och Svenska Demensregistret.

3 • att samtliga grundvårdutbildningar ska ge relevanta

kunskaper i gerontologi, geriatrik och demenssjukdom.

4 • att Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram ett särskilt stöd

för nära anhöriga till personer som drabbats av demens.


5

10

15

20

25


STIMULERA FORTSATT DIGITALISERING INOM ÄLDREOMSORGModern teknik kan förbättra livskvaliteten för Sveriges äldre.

Möjligheten att på ett enkelt sätt komma i kontakt med sin

familj och släktingar kan vara skillnaden på att tillbringa en dag

ensam eller inte. Ett samtal eller några meddelande via en app

kan räcka för att känna sig delaktig. Tröskeln för att använda

ny teknik som till exempel olika filmtjänster eller bildarkiv kan

kännas hög, men samtidigt vara ovärderlig när man väl kommer

över den.

Digitaliseringen inom äldreomsorg har påbörjats men sker

långsamt och i högst varierande omfattning. Ny digital teknik

kan vara så kallade smarta golv, kameror som kan reagera på

udda rörelser och olika sorters robotar. Detta är exempel på

hjälpmedel som gör att äldre kan klara vardagslivet bättre, öka

de äldres integritet och självständighet samt bidra till trygghet

i hemmet eller på äldreboendet. Det saknas dock tillräcklig

samordning, samarbete och samverkan mellan olika kommuner

och andra utförare av äldreomsorg.

Nya tekniska hjälpmedel kan emellertid aldrig ersätta de

avgörande mänskliga kontakterna, samtidigt sticker Sverige

ut genom att vi utvecklar ny digital teknik som ett led i att öka

människors självständighet och förmåga att klara sig själv. Ny

digital teknik har stora möjligheter att växa fram som ett bra

komplement till övrig hemtjänst och äldreomsorg.


5

10

15

20

25



1 • att införa och använda nya digitala tjänster och teknik inom

äldreomsorgen samtidigt som den personliga integriteten för

äldre som bor i äldreboende eller har hemtjänst värnas.

2 • att Myndigheten för delaktighet, E-hälsomyndigheten, SKL

och Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram en nationell

strategi för digital struktur som underlättar införandet av

digitala tjänster inom äldreomsorgen i hela landet.

3 • att Socialstyrelsen ges i uppdrag att genomföra pilotprojekt

som mäter effekterna av att införa digital teknik inom

äldreomsorgen.


att anta proposition 3: En trygg vård och omsorg.

Proposition 4:

Trygghet att lita på

ARBETSSTÄMMA 2017 — 369 — PROPOSITION 4: TRYGGHET ATT LITA PÅ

Proposition 4: Trygghet att lita på

Innehåll

Trygghet att lita på 371

Lag och ordning ska upprätthållas 376Kraftig förstärkning av polisen 379

Ny modell för kommunala ordningsvakter 384

Fler brott ska utredas och klaras upp 387

Fler verktyg mot brottsligheten 389

Förstärkt vittnesskydd 395

Tidiga och tydliga insatser mot ungdomsbrottslighet 400

Skärpta insatser mot brott som drabbar äldre 407

Åtgärder mot missbruk av pass 410

Skärpt straffrättslig lagstiftning 413

Utvisning på grund av brott 424

Förebygg och förhindra terrorism 428

Stärkta insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck 439

Förstärkta åtgärder mot tiggeri 450

En långsiktigt hållbar migrationspolitik 454Permanent skärpt asyllagstiftning 456

Krislagstiftning 460

Gränskontroller 461

Ordning och reda i asylsystemet 463

Förstärkt återvändandearbete 466

Uppvärdera medborgarskapet 471

Nordisk migrationspolitik 479

EU:s migrationspolitik 481

Ett starkt svenskt försvar 486Våra utgångspunkter för fortsatt arbete 488

Satsningar på försvaret – oavsett Nato eller inte 490

Ett svenskt Natomedlemskap och vårt internationella försvarssamarbete 493

Värnplikt 497

— 370 — ARBETSSTÄMMA 2017PROPOSITION 4: TRYGGHET ATT LITA PÅ

Anställningar i Försvarsmakten – rekrytera och behålla 499

Hemvärnet och försvarets frivilligorganisationer 502

Förbättra den civil-militära samverkan 504

Psykologiskt försvar 506

Cybersäkerhet 508

Totalförsvaret och samhällets resiliens 510

Krisberedskap på nationell nivå 512

Beredskapslagstiftning 514

Materiel 515

Archer (artilleri) 519

Sveriges marina förmåga 520

Försvarsindustrin 522


5

10

15

20

25

PROPOSITION 4: TRYGGHET ATT LITA PÅ

TRYGGHET ATT LITA PÅModeraterna är partiet för lag och ordning. Vår uppgift är att

säkra tryggheten med fler poliser och skärpta straff. Samhället

ska stå på brottsoffrets sida. Den som har blivit utsatt för

brott och ringer polisen ska tas på allvar, inte mötas av att

utredningen läggs ned direkt. Det ska finnas stöd att tillgå och

rättvisa ska skipas.

Sverige har en nationell polis- och trygghetskris. Våldet

från kriminella blir grövre. Rättsstaten är på reträtt där kriminella

gäng i praktiken äger gator och torg; antalet utsatta områden

har ökat. Polismyndigheten har rapporterat att det finns runt

5 000 kriminella aktörer och 200 kriminella nätverk i de utsatta

områdena runtom i landet.

Trygghetsmätningar visar också att allt fler upplever den

här otryggheten. Till exempel är var tredje kvinna otrygg under

kvällarna utomhus i sitt eget bostadsområde.

Samtidigt har vi en polis som inte fungerar och som saknar

såväl kollegor som ledning och verktyg för att kunna göra sitt

jobb fullt ut. Polisens utredningsresultat är det lägsta på många

år. När brott som drabbar människor i vardagen, så kallade

mängdbrott, polisanmäls händer ofta ingenting. Hälften av alla

anmälda brott under 2016 skrevs till exempel av direkt. Detta

riskerar att leda till att förtroendet för polisen urholkas ytterligare.

Vårt samhällskontrakt bygger på att den som begår brott

också ska ta konsekvenserna och mötas av ett straff som

motsvarar det allvar och den kränkning som brottet faktiskt har

betytt för den drabbade och för samhället. I dag finns det dock

en rad olika brott där straffen inte fullt ut motsvarar allvaret.


5

10

15

20

25


Anmälningar om sexuella övergrepp vid festivaler och

andra offentliga sammanhang är till antalet omfattande och

alltför många unga tjejer undrar vad man kan ha på sig när man

går ut med kompisar och om man kan gå hem tryggt på kvällen.

Vi har i Sverige under alltför lång tid accepterat den här

utvecklingen. Att upprätthålla lag och ordning är en kärnuppgift

som staten inte får svika. Respekt för och tillit till rättsstaten

är själva grunden för ett fungerande och demokratiskt

samhälle. När detta nu utmanas är det en för Sverige både

farlig och oacceptabel utveckling. Sverige måste bli hårdare

mot kriminaliteten. Polisen måste ges förutsättningar att ta

tillbaka makten från kriminella och återupprätta förtroendet för

rättsväsendet.

Hederliga människor ska kunna röra sig tryggt ute,

kvinnor ska leva fritt och tryggt, medan kriminella ska sitta inne.

Brottsoffer ska få tydligt stöd och alltid känna att samhället står

på deras sida.

Begångna brott ska utredas, samt leda till lagföring och väl

avvägda straff. Den som straffats ska lämna brottets bana efter

avtjänat straff.

Religion, kultur eller kontrollbehov som utövas för att

begränsa någon annans frihet och rätt till att bestämma över

sitt eget liv hör inte hemma i Sverige. Hedersrelaterat våld och

förtryck ska bekämpas med full kraft.

För att bryta utvecklingen krävs det också att vi jobbar på

flera fronter samtidigt. Det förebyggande arbetet är viktigt för

att långsiktigt bryta trygghetskrisen. Jobb, skola och kvalificerat

socialt arbete är avgörande. Utsatta områden ska inte överges


5

10

15

20

25


utan alla laglydiga människor har rätt till ökad trygghet. Lag och

ordning ska gälla överallt.

Inget av detta räcker utan att en verkningsfull

kriminalpolitik samtidigt är på plats. Arbetet som behöver

göras börjar med att stärka svensk polis. Sverige ska ha minst

5 000 fler poliser senast år 2025 och därutöver lika många fler

civilanställda under samma period. Det innebär 10 000 fler

anställda inom svensk polis till 2025. Vi vill också höja polisernas

löner för att göra yrket attraktivare och få fler att stanna kvar.

Sverige måste också klara integrationen. Det kräver att vi

har en migrationspolitik som är hållbar.

Under flera år hade Sverige i stället en migrationspolitik

som avvek från såväl övriga nordiska grannländer som resten av

Europa. Den politiken skapade en ohållbar situation. Sverige har

tagit emot oproportionerligt många asylsökande i förhållande till

jämförbara länder.

Varje land måste ha kontroll över vilka människor som

lever i landet. Ett ja ska var ett ja och ett nej ska vara ett nej. Att

upprätthålla detta är kärnan i asylrätten. Det finns inget som är

snällt i att ge människor falska förhoppningar eller låtsas som

att det finns en framtid för den som lever i ett skuggsamhälle.

Ett öppet samhälle ger människor möjlighet att själva forma sina

liv, men lämnar dem inte att fastna i utanförskap. Ett anständigt

samhälle ska hjälpa människor på flykt, men inget land kan

hjälpa alla. De som kommit till Sverige måste också komma in i

samhället.

Sverige ska formulera en egen politik och inte vänta

eller lita på att EU ska lösa problemen. Centrala delar i en


5

10

15

20

25


stram, långsiktigt hållbar migrationspolitik är att tillfälliga

uppehållstillstånd är huvudregel, att det är tydliga krav på att

försörja sig själv och sina anhöriga och att det är tydliga krav för

att bli svensk medborgare.

Mottagandet ska präglas av ordning och reda, vara

rättssäkert och kostnadseffektivt. Den som inte har rätt att vara

i Sverige ska lämna landet; det måste bättre säkerställas att

människor inte kan gå under jorden. För att migrationspolitiken

ska vara långsiktigt hållbar krävs också att myndigheter och

kommuner klarar sina uppdrag.

Den nya säkerhetspolitiska verkligheten, som fortsätter

att försämras och bli allt mer oförutsägbar, ställer hårda krav på

Sverige.

Ryssland drar sig inte för att försöka flytta gränser i

Europa med våld och utsätter dagligen sina grannländer för

såväl militära som civila påtryckningar och provokationer.

Spänningarna i Östersjöområdet ökar.

Asymmetrisk krigföring, påverkansoperationer och

cyberangrepp är påtagliga hot som redan i dag riktas mot

Sverige. Det ökar vår sårbarhet.

Det är i sådana tider som ett lands ledarskap prövas.

Moderaterna ska alltid sätta omsorgen om svenska intressen i

främsta rummet i försvars- och säkerhetspolitiken.

Moderaterna har under de senaste åren varit pådrivande

i att höja försvarets anslag, både på kort och på lång sikt, men

mer behöver göras. Det svenska försvaret måste stärkas och

det kräver resurser. Hela Sverige ska kunna försvaras.


5

10

15

20

25


Sverige behöver medlemskap i Nato, något hela Alliansen

nu står bakom. Att låta gamla låsningar äventyra Sverige i

ett osäkert läge är inte ansvarsfullt. Sverige får inte vara en

tvekande röst som kan missförstås. Valet står inte mellan att

stärka Sveriges försvar eller att bli medlem i Nato. För att stärka

Sveriges säkerhet på allvar måste vi göra både och.

I kampen mot terrorismen får vi aldrig stå neutrala. Den

som stödjer, finansierar eller begår terrorbrott hotar vårt sam-

hälle och vår livsstil och den ska upptäckas, stoppas och

straffas hårt, allra helst innan det är för sent.

Sverige ska vara ett tryggt och säkert land för alla. Sverige

ska ha trygghet att lita på.


5

10

15

20

25


LAG OCH ORDNING SKA UPPRÄTTHÅLLASI Sverige finns i dag allvarliga problem med brottslighet och

otrygghet. Det är för lätt att vara kriminell. När människor börjar

tappa förtroendet för rättsväsendet står vi inför en mycket

allvarlig utveckling.

Otryggheten i socialt utsatta bostadsområden är

omfattande. Blåljuspersonal attackeras återkommande och

narkotika försäljning sker öppet. Butiksägare utsätts för hot och

våld. Många drar sig från att tala med polisen, vilket gör det

svårare att utreda brott. De som främst drabbas av otryggheten

är de som bor och arbetar i områdena.

Ett stort och växande problem gäller kriminella

grupperingar. Vi ser allt fler skjutningar i Sverige, som även

drabbar personer utanför gängen. Vi har bland annat sett hur

gängkonflikterna sprider sig till sjukhusens akutmottagningar där

kriminella utgör ett hot mot såväl patienter som medarbetare.

Att var tredje kvinna känner sig otrygg på kvällen utomhus

i sitt eget bostadsområde är allvarligt. Likaså att utsattheten för

sexualbrott, hot och trakasserier ökar.

Förtroendet för polisen faller för första gången på flera

år enligt Brottsförebyggande rådets årligt återkommande

trygghetsmätning. Samtidigt är polisens utredningsresultat

det lägsta på många år. Brott som stölder och bedrägerier är

nedprioriterade. I vissa delar av landet är polisen i praktiken

frånvarande. Många poliser ger uttryck för en organisation tyngd

av svagt ledarskap, stora avhopp och bristande resurser. Det


5

10

15

20

25


är svårt att få tillräckligt kvalificerade och lämpliga sökande till

polisutbildningen.

Detta är en utveckling som måste vändas. Människor ska

kunna känna sig trygga oavsett vem man är eller var man bor.

Alla ska veta att om ett brott begås har polisen de resurser och

den förmåga som krävs för att brottet ska klaras upp.

Brott ska förebyggas. I det brottsförebyggande arbetet är

en bra skola för alla och goda möjligheter till jobb av största vikt.

Antalet socialt utsatta bostadsområden med dåliga skolresultat,

hög arbetslöshet och utbrett bidragsberoende ökar, vilket är

allvarligt. Vår politik för fler i jobb, bättre skolor och att stärka

det kvalificerade sociala arbetet är av avgörande betydelse även

för att brott ska förebyggas.

Frivilliga aktörer har också en mycket stor betydelse i det

brottsförebyggande arbetet. Det gäller till exempel kvinno- och

tjejjourer och föreningar inriktade på att ge stöd och hjälp.

Ungdomsbrottslighet ska mötas med tidiga och tydliga

insatser. Tiden från att brott har begåtts tills straffets avtjänande

måste avsevärt förkortas. Det ska finnas ett tätt samarbete

mellan skola, polis och socialtjänst i arbetet med att förhindra

att barn och ungdomar hamnar i en kriminell livsstil.

Straff ska stå i proportion till brottens allvar. Straffen är i

dag för låga för vissa brottstyper. Den som begår upprepade

brott bör straffas väsentligt hårdare än den som begår ett

enstaka brott. Kriminalvården ska ha ett brottförebyggande

innehåll med arbete, studier och behandling, som förbereder för

ett liv i frihet, fritt från droger och kriminalitet.


5

10

15

20

25


Våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och

förtryck, ska förebyggas och motarbetas med kraft.

Den som kommer till Sverige från ett annat land ska följa

lagstiftningen här. Utvisning på grund av brott ska bli aktuellt i

fler fall.

Terrorism är ett ytterst allvarligt problem och hotar vårt

samhälle. Vårt öppna samhälle måste försvaras – åtgärderna

mot terrorism och radikalisering måste förstärkas.

Tiggeriet i Sverige är utbrett och förenat med social

utsatthet, olovliga bosättningar och utnyttjande. Att motverka

tiggeriet och dess bakomliggande orsaker kräver insatser på

flera plan.


5

10

15

20

25


KRAFTIG FÖRSTÄRKNING AV POLISENPolisens problem handlar i stor utsträckning om brister i fråga

om ledarskap, styrning, organisation och arbetsmetoder. En

betydande utbyggnad av polisorganisationens resurser är

samtidigt en helt nödvändig förutsättning för att polisen ska

kunna utföra sitt uppdrag verkningsfullt och lösa sina uppgifter.

Polisen måste bli effektivare. För detta krävs en bättre

fungerande polisorganisation och en rad åtgärder.

Polisens fokus ska mer än i dag vara på kärnuppgiften att

ingripa mot, utreda och klara upp brott. Resultatuppföljningen i

polisorganisationen måste förbättras genom tydliga och mätbara

mål. Verksamheten måste analyseras och utvärderas

kontinuerligt genom att använda den kunskap som finns både

inom och utanför polisen. Därigenom skapas bland annat bättre

förutsättningar för ett tydligare ansvarutkrävande i förhållande

till chefer på olika nivåer. Arbetet med metodutveckling i det

brottsförebyggande och brottsutredande arbetet behöver

utvecklas och polisens förundersökningskompetens måste

förstärkas. Även möjligheterna till deltidsarbete behöver

förbättras.

Arbetet med att renodla polisens arbetsuppgifter ska

fortsätta. Polisen har över tid tilldelats en rad uppgifter som har

mindre att göra med huvuduppdraget.

För att komma till rätta med brottslighet och otrygghet

krävs en kraftig ökning av antalet poliser. Sverige bör ha minst

25 000 poliser senast år 2025. Det är en förstärkning med minst

5 000 poliser från dagens nivå på 20 000 poliser. Därtill bör


5

10

15

20

25


en förstärkning ske med minst lika många civilanställda under

samma period.

I ett tryggt samhälle är det avgörande med en polis som

är synlig och närvarande på gator och torg. Problemen med att

säkerställa en närvarande polis i mer glest befolkade delar av

landet kvarstår. I många delar av Sveriges landsbygd upplevs

polisen vara frånvarande.

För att bryta utvecklingen krävs poliser som är i yttre tjänst.

Parallellt med en kraftig ökning av antalet poliser vill vi också se

en kraftig ökning av antalet civilanställda inom polisen. Det kan

handla om civila brottsutredare och administrativa assistenter,

men också om till exempel IT-experter. Civilanställda avlastar

poliserna och tillför annan kompetens.

På längre sikt krävs en mer genomgripande kursändring.

Betydligt större resurser bör avsättas för att upprätthålla en

trygghet - i hela landet. Ett sätt att åstadkomma det är att

antalet poliser per capita i Sverige närmar sig de nivåer som

flera andra europeiska länder har.

Sverige hade år 2014 cirka 208 poliser per 100 000

invånare, vilket innebär att vid en EU-jämförelse har i princip

endast de övriga nordiska länderna färre poliser. Polisen

är organiserad annorlunda från land till land och har olika

arbetsuppgifter, jämförelser av polistätheten i olika länder är

därför svåra att göra. Antalet poliser i Sverige är relativt få i

relation till övriga EU-länder. Med de nya samhällsproblem vi

ser krävs en omläggning och omprioritering. Moderaternas

långsiktiga målsättning är att antalet poliser per capita i Sverige

ska ligga i nivå med genomsnittet i EU.


5

10

15

20

25


Lönerna inom poliskåren är i dag alldeles för låga i

förhållande till de krav som ställs på polisyrket. Detta vill vi ändra

på. För att stärka tryggheten behöver Sverige fler poliser och

poliserna förtjänar att få bättre betalt. Vi kommer därför att göra

riktade satsningar för att höja polisernas löner. Det är ett sätt

att komma till rätta med problematiken med avhopp från yrket

samt för att behålla erfarenhet och kompetens inom polisen.

Exakt hur de riktade satsningarna ska används kommer ska

vara upp till Polismyndigheten och i enlighet med sedvanliga

förhandlingar på svensk arbetsmarknad.

Därtill vill vi öka möjligheterna till deltidsarbete i polisen.

Det kan till exempel handla om poliser som vill kombinera en

annan anställning med att vara deltidspolis. Det ska också i

större utsträckning än i dag vara möjligt med deltidsarbete som

polis i slutet av yrkeslivet.

Polisen ska ha tillgång till modern utrustning. Bland annat

har det rapporterats om att polisen till exempel har haft brist på

skyddsutrustning. Därför föreslår vi särskilt avsatta medel för

ett utrustningslyft. Polisen ansvarar för vilken typ av utrustning

medlen ska användas till, men utrustning till poliser i yttre tjänst

ska prioriteras.

Den brottsutredande verksamheten är central. Vi vill

att betydligt större nytta dras av att Åklagarmyndigheten

är en väl fungerande brottsbekämpande myndighet med

personal som har gedigna kunskaper om brottsutredningar.

Åklagarmyndigheten bör därför ges i uppdrag att väsentligt

förstärka polisen i den brottsutredande verksamheten. Det

kan till exempel handla om att åklagare arbetar kortare eller


5

10

15

20

25


längre tid som förundersökningsledare i polisorganisationen.

Det kan också handla om att åklagare på olika sätt bistår i de

brottsutredningar som leds av poliser.

Vi ser också dessvärre exempel på att polisen i vissa fall

minskar sin närvaro i ett område där brottsligheten tillfälligt har

gått ned. Detta med följd att brottsligheten i området ökar igen.

Vi vill se en kontinuerlig och stark polisnärvaro i brottsutsatta

bostadsområden i syfte att långsiktigt säkra tryggheten.

I dag utsätts många poliser för våld, hot och trakasserier.

Detsamma gäller annan blåljuspersonal och andra anställda

i rättsväsendet. De som arbetar för ett samhälle som är

tryggt för alla ska inte behöva känna sig otrygga, än mindre

utsättas för brott. Vi vill därför skärpa straffen för attacker mot

blåljuspersonal. Det är även av vikt att i ett större perspektiv se

över hur arbetet med att förhindra brott mot blåsljuspersonal

och rättsväsendets anställda kan utvecklas.

Rättspraxis ställer i dag relativt höga krav för att

kränkningsersättning ska utgå då den som har utsatts för ett

brott är en polis. Vi vill att kränkningsersättning ska kunna utgå

i fler fall när poliser är brottsoffer. Att till exempel spotta en

polis i ansiktet bör alltid leda till att kränkningsersättning utgår.

Detsamma ska gälla när poliser utsätts för våld som är att

jämföra med misshandel av normalgraden.

Förslag om förstärkta verktyg för poliser, såsom zonförbud

och enklare förfarande vad gäller kameraövervakning, har också

betydelse för polisens förutsättningar att utföra sitt uppdrag.


5

10

15

20

25



1 • att stärka polisens fokus på kärnuppgiften att ingripa mot,

utreda och klara upp brott.

2 • att förbättra uppföljningen av polisens resultat genom tydliga

och mätbara mål.

3 • att renodla polisens arbetsuppgifter.

4 • att Sverige ska ha minst 5 000 fler poliser senast år 2025 och

därutöver lika många fler civilanställda under samma period.

Det innebär 10 000 fler anställda inom svensk polis till 2025.

5 • att antalet poliser per capita i Sverige ska, som långsiktig

målsättning, närma sig nivåerna i andra europeiska länder.

6 • att lönerna för poliser höjs.

7 • att möjligheterna till deltidsarbete som polis ska öka.

8 • att säkerställa att polisen har rätt utrusning.

9 • att Åklagarmyndigheten väsentligt förstärker polisen i den

brottsutredande verksamheten.

10 • att polisnärvaron i brottsutsatta bostadsområden ska vara

kontinuerlig.

11 • att skärpa åtgärderna för att förhindra brott mot poliser och

andra anställda i rättsväsendet.

12 • att möjligheterna för poliser att få skadestånd i form av

kränkningsersättning ökar.


5

10

15

20

25


NY MODELL FÖR KOMMUNALA ORDNINGSVAKTER Polis- och trygghetskrisen är akut. Polisen har det

grundläggande ansvaret för att upprätthålla lag och ordning.

Vi vill ha väsentligt fler poliser och kraftigt förstärka polisens

resurser. En omfattande satsning på polisen är dock inte

tillräcklig för att möta samtliga behov.

Ordningsvakter bidrar redan i dag till ett tryggare samhälle.

Vi vill utveckla detta. Kommunala ordningsvakter bör i större

utsträckning än i dag medverka till att upprätthålla allmän

ordning i en kommun.

I dag har ordningsvakter vissa särskilda befogenheter att

använda våld och att omhänderta personer. Dessa befogenheter

är inte lika långtgående som polisens.

Det är i dag oklart för hur stora geogeografiska områden

polisen får förordna ordningsvakter för att verka i en kommun.

Det är också tveksamt i vilken utsträckning en kommun har

befogenhet att vidta mer generella åtgärder för upprätthållande

av allmän ordning inom kommunen, eftersom allmän ordning

är en statlig angelägenhet. De mer allmänt hållna förordnanden

som har meddelats för ordningsvakter i vissa kommuner

befinner sig i en rättslig gråzon.

Vi föreslår att det i lagstiftningen skapas en tydlig möjlighet

för polisen att ge ordningsvakter ett generellt förordnande att

medverka till att upprätthålla allmän ordning hela kommunens

geografiska område samt ett tydligt mandat till kommunerna att

anställa ordningsvakter i detta syfte. Därmed ges kommunerna

möjlighet att bättre använda sig av kommunala ordningsvakter


5

10

15

20

25


för att trygga ordningen inom hela kommunens område. De

kommunala ordningsvakterna ska tillsammans med polisen

upprätthålla allmän ordning på offentlig plats.

Den närmare användningen av de kommunala

ordningsvakterna bör lämpligen lösas i särskilda samrådsorgan

mellan kommun och polis på orten, som träffas regelbundet

och beslutar om patrulleringsområden och liknande. Även om

kommunen är arbetsgivare till ordningsvakterna skulle därmed

ledningsansvaret för ordningsvakterna vara tydligt kopplat till

polisen.

Ordningsvakter som får ett generellt förordnande som

kommunal ordningsvakt bör få fler befogenheter än vad

ordningsvakter har i dag. Exakt vilka befogenheter bör utredas

närmare. Det skulle till exempel kunna handla om följande nya

befogenheter:

1. Visitation utöver skyddsvisitation. Exempelvis för att

beslagta skadegörelseföremål och föremål som kan

användas som vapen.

2. Rätt att avvisa eller avlägsna personer från platser

dit tillträde förbjudits, från sammankomster som ska

ställas in eller upplösas, efter beslut av polis, samt från

folksamlingar som inte är allmänna sammankomster.

3. Rätt att omhänderta misstänkta efterspanade eller

efterlysta personer för identifiering i vissa fall.

Med utökat arbetsområde och utökade befogenheter

bör utbildningen för ordningsvakter förlängas. I dag

måste den som vill bli ordningsvakt genomgå två veckors

utbildning (80 lektionstimmar). Det bör finnas ett krav


5

10

15

20

25


på kompletteringsutbildning i till exempel juridik och

konflikthantering för att få ett generellt förordnande som

kommunal ordningsvakt.


1 • att införa tydlig lagstiftning som möjliggör generella

förordnanden för kommunala ordningsvakter.

2 • att bredda det område en kommunal ordningsvakt kan arbeta

på till en hel kommun.

3 • att förstärka kommunala ordningsvakters befogenheter.

4 • att förlänga ordningsvaktsutbildningen för kommunala

ordningsvakter.


5

10

15

20

25


FLER BROTT SKA UTREDAS OCH KLARAS UPPBrott ska utredas och klaras upp i så stor utsträckning som

möjligt. Det är mycket allvarligt att brottsuppklaringen sjunker

och nu är den lägsta på många år. Den utvecklingen måste

vändas.

Ungefär tre fjärdedelar av antalet anmälda brott är sådana

som drabbar människor i vardagen, så kallade mängdbrott. Till

mängdbrott hör till exempel stölder, inbrott, skadegörelse och

misshandel. Här är brottsuppklarningen i vissa fall mycket låg.

Det gäller bland annat vid bostadsinbrott. Det är oacceptabelt

och människor riskerar att tappa förtroende för rättsstaten. Polis

och åklagare måste därför prioritera dessa brott högre.

I dag finns flera möjligheter att inte inleda eller på

förhand avsluta en brottsutredning: direktavskrivning, som

innebär att polisen inte inleder någon förundersökning,

förundersökningsbegränsning, som innebär att man begränsar

en brottsutredning till att enbart omfatta vissa brott, samt

åtalsunderlåtelse, som innebär att brottet utreds men att det inte

leder till åtal, brottet antecknas dock i belastningsregistret.

Under år 2016 hanterade rättsväsendet 1,5 miljoner

anmälda brott. Hälften av dessa skrevs av direkt.

Cirka fyra procent förundersökningsbegränsades.

Av samtliga personuppklarade brott avsåg åtta procent

åtalsunderlåtelse.

De möjligheter som i dag finns att inte inleda eller på

förhand avsluta en brottsutredning ska användas på ett rimligt

sätt. Att en så stor andel av alla brottsutredningar i dag läggs


5

10

15

20

25


ned i förtid är fel. Samhällets reaktion till gärningsmannen,

brottsoffret och övriga medborgare uteblir. Det ska aldrig löna

sig att begå brott; utan brott ska få tydliga konsekvenser och

hederliga människor ska få upprättelse.

Vi vill därför begränsa möjligheterna till direktavskrivning,

förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse. Detta

gäller framför allt i de fall där det finns ett särskilt intresse av

upprättelse för brottsoffret. Här finns extra starka skäl för att

brottet bör utredas, lagföras och – om bevisningen håller – leda

till att ett straff döms ut.


1 • att polis och åklagare ska prioritera mängdbrott högre.

2 • att begränsa möjligheterna att inte påbörja eller i förtid lägga

ned brottsutredningar.


5

10

15

20

25


FLER VERKTYG MOT BROTTSLIGHETENSverige har allvarliga problem med otrygghet och brottslighet. Vi

behöver fler och effektivare verktyg för ökad trygghet och för fler

brott som klaras upp. Befintliga verktyg ska användas .

ZONFÖRBUD

För att bättre kunna säkra tryggheten bör polisen ges möjlighet

att besluta så kallat zonförbud.

Ett zonförbud innebär att polisen ges möjlighet att

förbjuda en person att vistats på viss plats, såsom på ett

torg eller i ett köpcentrum, efter att ha uppvisat ett särskilt

otrygghetsskapande beteende där. En sådan lagstiftning finns i

Danmark.

Syftet med ett zonförbud är att garantera trygghet

och säkerhet för människor på särskilt brottsutsatta platser.

Dessutom kan zonförbudet utgöra ett betydelsefullt nytt verktyg

för polisen i deras arbete för att motverka brottslighet och

gängbildning.

Det otrygghetsskapande beteendet kan ha bestått i ett

straffbart agerande, till exempel narkotikaförsäljning eller olaga

hot, men kan även avse ett beteende som inte är kriminaliserat.

Ett exempel skulle kunna vara är att man medvetet skrämmer

eller trakasserar boende eller förbipasserade.

Zonförbudet ska kunna meddelas för en bestämd period

som högst får vara tre månader och ska därefter kunna

förlängas med ytterligare högst tre månader. Ett zonförbud ska

kunna meddelas muntligen på plats av en polisman. Förbudet

ska gälla omedelbart. Det muntliga beskedet ska därefter


5

10

15

20

25


snarast följas upp med en skriftlig bekräftelse, som preciserar

förbudets närmare innehåll och med en motivering till beslutet.

Zonförbudet ska därefter alltid underställas domstolsprövning.

Överträdelse av zonförbudet ska vara straffbelagt och

kunna leda till fängelse.

FÖRENKLA FÖR KAMERAÖVERVAKNING

För att öka tryggheten, se till att fler brott klaras upp och för att

bättre ta kontroll över särskilt utsatta områden bör möjligheterna

till kameraövervakning förstärkas.

I dag beviljar länsstyrelserna tillstånd till

kameraövervakning som bedrivs på allmän plats. Har tillstånd

beviljats kan Datainspektionen överklaga beslutet till domstol.

Processen från början till slut kan ta flera år.

Möjlighet till kameraövervakning efter anmälan till

länsstyrelsen och utan krav på tillstånd finns i dag på vissa

platser dit allmänheten har tillträde. Det gäller bland annat i

parkeringsgarage, i butiker, i banker, i en tunnelbanevagn och på

en tunnelbanestation.

Dagens möjlighet till kameraövervakning på platser dit

allmänheten har tillträde bör förstärkas. Lagstiftningen bör

anpassas till en ny verklighet där avvägning mellan trygghet och

brottsuppklaring å ena sidan och integritet å andra sidan måste

förändras. Den största integritetskränkningen är att bli utsatt för

brott. Intresset av trygghet och att brott klaras upp måste därför

väga tyngre än vad det gör i dag.


5

10

15

20

25


Vi föreslår också att polisen ska kunna bedriva

kameraövervakning på brottsutsatta och strategiskt viktiga

platser utan tillståndsplikt. Det vill säga motsvarande det som i

dag gäller i bland annat butiker och i tunnelbanan.

Förslaget innebär att kameraövervakning på polisens

initiativ ska kunna genomföras i fler fall. Dessutom blir

förfarandet för polisen både enklare och snabbare. Det blir

också mer likt vad som gäller i till exempel Danmark, Finland

och Norge. I dessa länder krävs, till skillnad från i Sverige, som

huvudregel inte tillstånd för den kameraövervakning som bedrivs

av polisen.

Med brottsutsatt plats kan avses ett torg med upprepade

problem med sådant som öppen narkotikaförsäljning och

gängkriminalitet. Det kan också avse en festivalplats där det

under en begränsad tid finns risk för ett förhållandevis stort

antal brott. Med strategiskt viktig plats kan avses turistmål,

arenor och shoppingcentrum, stora vägnät eller knutpunkter för

kollektivtrafik.

Vi vill också att kommuner, inklusive landsting och

regioner, i regel ska kunna bedriva kameraövervakning i lokaler

och i anslutning till lokaler där man bedriver verksamhet utan

tillståndsplikt. Det kan exempelvis gälla i väntrummet till en

vårdcentral eller i de utrymmen som är öppna för allmänheten i

ett kommunhus.

Vi är därtill ytterligare beredda att förstärka kommunernas

möjlighet till kameraövervakning. Även här bör lagstiftningen i

Danmark, Finland och Norge kunna tjäna som förebild.


5

10

15

20

25


Vi vill också att butiker ska kunna bedriva

kameraövervakning av området utanför in- och utgångar till

en butikslokal utan tillståndsplikt . Motsvarande gäller redan

inne i butikerna. Slutligen ska kameraövervakning kunna ske

i samtliga kollektiva färdmedel, vid hållplatser för kollektiva

färdmedel samt på området utanför in- och utgångar till en

tunnelbanestation utan tillståndsplikt. Motsvarande gäller redan

på tunnelbanestationer och i tunnelbanevagnar.

Integritetsintresset tillgodoses på ett rimligt sätt enligt

följande förslag:

De närmare förutsättningarna för den tillståndsfria

övervakningen ska definieras i lag. Syftet får enbart vara

att förebygga, avslöja eller utreda brott, förhindra olyckor

eller begränsa verkningarna av en olycka. Information

om kameraövervakning ska ges genom tydlig skyltning.

Länsstyrelsen ska ha tillsynsansvar över den tillståndsfria

kameraövervakningen. Om inte gällande lagstiftning följs ska

länsstyrelsen kunna ingripa genom föreläggande eller förbud.

Den tillståndsfria övervakning som ska kunna bedrivas av

polisen måste föregås av beslut inom polisorganisationen på

chefsnivå.

I dag finns det ett flertal områden som polisen betecknar

som utsatta. Av dessa bedöms flera dessutom som särskilt

utsatta. Samtidigt finns det väldigt många laglydiga, hederliga

människor som är trötta på att det är kriminella som har

makten i de här områdena. För att öka tryggheten och se till att

kriminella inte kan äga torg eller områden på samma sätt som i

dag bör en storsatsning på kameror i särskilt utsatta områden


5

10

15

20

25


genomföras. Vi vill att övervakningskameror ska komma på

plats i samtliga av Sveriges 23 särskilt utsatta områden. På sikt

bedömer vi att motsvarande behov även finns i de 32 områden

som av polisen betecknas som utsatta.


1 • att zonförbud ska kunna meddelas av polisen till en person

som har uppvisat ett särskilt otrygghetsskapande beteende.

Zonförbudet ska gälla för en viss plats och en viss tid.

2 • att zonförbudet alltid ska underställas domstolsprövning och

kunna överklagas av den som beslutet berör.

3 • att överträdelse av zonförbudet ska vara straffbelagt och

kunna leda till fängelse.

4 • att öka möjligheterna till kameraövervakning. Samhällets och

allmänhetens intresse av trygghet och att brott klaras upp

ska ges en ökad tyngd då en ny lagstiftning utformas.

5 • att polisen ska kunna bedriva kameraövervakning på

brottsutsatta platser och strategiskt viktiga platser utan

tillståndsplikt.

6 • att kommuner i regel ska kunna bedriva kameraövervakning

i lokaler där verksamhet bedrivs av kommunen utan

tillståndsplikt. Detsamma gäller i anslutning till sådana

lokaler.

7 • att se över hur kommunernas möjlighet till

kameraövervakning ytterligare kan förstärkas.

8 • att butiker ska kunna bedriva kameraövervakning utanför in-

och utgångar till en butikslokal utan tillståndsplikt.


5

10

15

20

25


9 • att transportörer ska kunna bedriva kameraövervakning i

kollektiva färdmedel såsom bussar och spårvagnar samt

vid hållplatser för kollektiva färdmedelutan tillståndsplikt.

Detsamma gäller utanför in- och utgångar till en

tunnelbanestation.

10 • att länsstyrelsen ska ha tillsynsansvar för att den tillståndsfria

kameraövervakningen sker lagenligt. Om så inte är fallet ska

länsstyrelsen kunna ingripa med förbud eller föreläggande.

11 • att övervakningskameror ska komma på plats i samtliga av

Sveriges särskilt utsatta områden och på sikt i samtliga av de

områden som betecknas som utsatta.


5

10

15

20

25


FÖRSTÄRKT VITTNESSKYDD Grunderna för ett fungerande rättssamhälle är att vi alla vågar

anmäla och vittna om brott. Polis och åklagare är beroende av

vittnen för att kunna utreda och klara upp brott.

I Sverige har vi vittnesplikt. Det innebär att man som

huvudregel är skyldig att vittna i domstol om åklagaren eller den

misstänkta personen och dess försvarare anser att det behövs.

Undantag från vittnesplikten gäller bland annat nära släktingar

till den åtalade. Det är viktigt att kunskap finns om vikten av att

vittna och om vittnesplikten.

Det är i dag ett problem att få personer att anmäla brott

och vittna i domstol av rädsla för allvarliga repressalier. Det

gäller inte minst i landets mest brottsutsatta bostadsområden.

Under senare år har det rapporterats om en ökning av hot

och våld vid rättegångar. Det är en oacceptabel utveckling och

äventyrar möjligheterna till rättskipning. Rättssalarna ska präglas

av ordning och säkerhet.

Det förkommer också att den som anmäler ett brott eller

vittnar utsätts för hot och våld, vilket är ytterst allvarligt. Straffen

för övergrepp i rättssak bör därför skärpas.

Ställt mot dagens problematik behövs dock fler insatser.

Den långsiktiga målsättningen ska vara att alla vittnen kan lita på

att det skydd samhället kan erbjuda är tillräckligt.

Det finns i dag olika åtgärder som kan aktualiseras vid

hot mot vittnen. Som hotad kan man få en kontaktperson hos

polisen och få sina personuppgifter skyddade. Det kan också

handla om tekniskt skydd i form av till exempel larmtelefon med

gps-funktion, inspelningsenhet och akustiskt larm. I särskilt


5

10

15

20

25


allvarliga fall kan åtgärder såsom livvaktsskydd och fingerande

personuppgifter bli aktuella.

Var och en ska kunna känna sig trygg med att vittna. Vi vill

därför att arbetet med vittnesskydd förstärks. Skyddsåtgärder

bör utvecklas och sättas in i fler fall än i dag. Befintliga

skyddsåtgärder bör utvärderas. Det finns också behov av

förbättrad information till vittnen och av att utveckla polisens

arbete med risk- och hotbedömningar.

I dag är det i Sverige som huvudregel inte tillåtet med

anonyma vittnen i domstol. Däremot är det möjligt att i domstol

höra en person som är anställd av polisen eller försvaret under

en så kallad kvalificerad skyddsidentitet. Det rör sig då i regel

om poliser som bedriver spaning under täcknamn och därför

har tilldelats andra personuppgifter än de verkliga. Detta kan i

praktiken sägas vara ett undantag från förbudet mot anonymitet.

Vi ser dock ett behov av att se över en möjlighet till

anonymitet i domstol vid allvarlig brottslighet och i undantagsfall

även i andra fall. Förutom polisspanare är det särskilt den som

av en tillfällighet har blivit vittne till något som skulle kunna ha

nytta av anonymitet. En sådan möjlighet finns sedan år 2001 i

Norge.

Anonyma vittnen innebär en begränsning av rättsstatliga

principer om full partsinsyn och om att ingen ska dömas utan

att ha getts möjlighet att yttra sig över vad motparten har anfört.

Sådana principer bör av försiktighetsskäl bara inskränkas om

det finns starka skäl. Problemet med vittnen som vägrar vittna

i rädsla för repressalier är dock allvarligt och kan motivera en

sådan inskränkning.


5

10

15

20

25


En ordning med anonyma vittnen skulle för att vara

rättssäker behöva ta hänsyn till fyra aspekter:

1. Förutsättningar för anonymitet. Här bör beaktas såväl

brottets allvar och riskerna med ickeanonymitet. Det

bör också göras en proportionalitetsbedömning, där

fördelarna vägs mot nackdelarna.

2. Beslutet om anonymitet. Beslut om anonymitet bör

fattas av domstol och gå att överklaga.

3. Formerna för anonymitet. Det är ett krav enligt

internationell rätt att domstolen känner till vittnets

identitet och att försvaret får full möjlighet att ställa

frågor till vittnet. Den misstänkte bör få ta del av

förhöret med vittnet genom en ljudöverföring från ett

annat rum, som om det behövs genomförs med att

vittnets röst är förvrängd.

4. Följderna av anonymitet. I praktiken kan anonymitet

göra det svårt att bedöma skäl för vittnet att lämna

oriktiga uppgifter. Blir detta alltför framträdande bör

vittnet inte tillåtas att vittna anonymt. Är problemet

mindre starkt bör det snarare kunna påverka

bevisvärdet.

Att observera är att utrymmet för att vittna anonymt skulle

bli så begränsat, att det enbart skulle bli aktuellt i en mycket

liten andel fall.

Ytterligare ett sätt att öka skyddet för den som medverkar

i brottsutredningar är att öka möjligheterna till anonymitet för

uppgiftslämnare och förhörspersoner. Den information de


5

10

15

20

25


lämnar kan ofta leda till annan bevisning och därför möjliggöra

åtal och rättegång utan att personernas vittnesmål behövs.

Vi vill göra följande förändringar på detta område:

1. Införa en tydlig möjlighet för åklagaren att utlova

anonymitet för uppgiftslämnare som lämnar information

som kan användas för att hitta annan bevisning, men

där uppgiftslämnaren själv inte behöver höras under

brottsutredningen eller som vittne.

2. Införa en tydlig möjlighet för åklagaren att

sekretessbelägga namnuppgifter och andra uppgifter

som kan användas för att identifiera en person som

förekommer i den del av utredningen som inte utgör

förundersökningsprotokoll. Här är rättsläget oklart i dag.

3. Införa en möjlighet för förhörspersoner att vara

anonyma under brottsutredningar under vissa

förutsättningar. Åklagaren kan i sådana fall ofta hitta

andra sätt att styrka brott än att använda sig av

förhörspersonen i rättegången.


1 • att öka kunskapen om betydelsen av att vittna och om

vittnes plikten.

2 • att skärpa straffen för övergrepp i rättssak.

3 • att stärka vittnesskyddet, fler fall än i dag bör leda till

skyddsåtgärder.

4 • att överväga en möjlighet att i undantagsfall vittna anonymt i

domstol vid allvarlig brottslighet.


5

10

15

20

25


5 • att skapa större och tydligare möjligheter till anonymitet för

uppgiftslämnare och förhörspersoner som lämnar information

under brottsutredningar.


5

10

15

20

25


TIDIGA OCH TYDLIGA INSATSER MOT UNGDOMSBROTTSLIGHETEn rad orsaker samspelar med varandra när det gäller

ungdomars brottsbelastning. Ungdomar som begår brott

umgås i regel med andra unga som också begår brott. Skolk,

droger och dåliga skolresultat ingår ofta i livsstilen. Föräldrarnas

kunskap om vad som pågår är i många fall liten.

Den problematik som vi ser i utanförskapsområden med

bilbränder, attacker mot blåljuspersonal samt mindre upplopp är

i många fall kopplade till ungdomar och unga vuxna.

Det behövs tydligt brottsförebyggande åtgärder och också

att samhället tidigt och tydligt markerar mot brott. Ju tidigare

samhället reagerar när unga är på väg i en negativ riktning,

desto större är möjligheten att bryta utvecklingen.

En viktig prioritering framåt är att skilja mellan vuxna

och barn i det straffrättsliga systemet. Gränsen för vem som

betraktas och behandlas som vuxen ska, precis som i andra

sammanhang, gå vid 18 års ålder och inte vid 21 års ålder,

vilket är fallet i dag. Det innebär att den särbehandling som för

närvarande gäller unga vuxna mellan 18 och 21 år i form av

straffrabatt, så kallad ungdomsrabatt, ska tas bort helt.

I samband med det bör även gränsen för vid vilken ålder

livstidsstraff kan bli aktuellt utredas. I en sådan utredning bör

även straffskalan för de som är för unga för att kunna dömas till

livstids fängelse ses över.

När det gäller personer som begår brott och är i åldern 15-

17 år bör det fortsatt finnas ett särskilt straffrättsligt system.


5

10

15

20

25


Sociala insatsgrupper innebär en samverkan mellan

socialtjänst, skola och polis för att på individnivå hjälpa unga

att sluta begå brott. Det kan handla om att stärka det sociala

nätverket, särskilt stöd i skolarbetet, särskild yrkesträning,

arbete och fritidssysselsättning. Målgrupp är barn och unga

med allvarlig risk för fortsatt kriminalitet. Sociala insatsgrupper

kan vara ett bra verktyg i det brottsförebyggande arbetet. Vi

vill se fler sociala insatsgrupper riktade till barn och unga. Det

är samtidigt viktigt att arbetsformen löpande ses över och

förbättras enligt de analyser och studier som gjorts.

Då ungdomar begår brott måste reaktionen vara snabb.

Det gäller inte minst då det rör sig om allvarliga eller återfall

i brott. En ung person som grips efter att till exempel kastat

sten på brandkåren släpps normalt direkt efter ett polisförhör.

Därefter vidtar en utdragen process. Detta är inte rimligt.

Vi vill att det införs en 24-timmarsgaranti. En

24-timmarsgaranti innebär ett ”varningssystem” där

socialtjänsten, om det är lämpligt tillsammans med polis, ska

kontakta den unges vårdnadshavare inom 24 timmar efter det

att han eller hon har gripits för brott.

De åtgärder som tar tid i Sverige är bland annat till följd av

formerna för hur en brottsutredning bedrivs. Här bör inspiration

för en snabbare hantering hämtas från andra länder. Det

går att väsentligen snabba på processen med en bibehållen

rättssäkerhet. Det handlar till exempel om att delgivningsregler

kan förenklas och att ansvarig handläggare vid socialtjänsten

hörs muntligen per telefon vid förhandlingen i stället för att ett

särskilt skriftligt yttrande hämtas in.


5

10

15

20

25


Om utredningsläget är klart redan i samband med att

en ung person grips av polis bör domstolen, under vissa

förutsättningar, kunna döma ut en påföljd direkt eller i väldigt

nära anslutning till brottet. Utredningsläget får exempelvis i regel

anses klart då gripandet sker på bar gärning. Domstolsprövning

ska samtidigt alltid vara förenad med rätt till försvarare och till

överklagande.

Om utredningsläget inte är klart bör omedelbart

omhändertagande enligt lagen om vård av unga, LVU, kunna

tillämpas oftare än vad som är fallet i dag. Vi vill skapa bättre

förutsättningar för detta.

Därtill bör möjlighet att intermistiskt förordna om åtgärder

i ungdomsmål, exempelvis ungdomsövervakning i kombination

med fotboja, övervägas. Detta förutsatt att en sådan åtgärd kan

anses proportionerlig.

Vård enligt LVU i form av placering i ett familjehem eller

på ett särskilt boende bör rent allmänt tillämpas i fler fall då

ungdomar är i riskzonen för att hamna i kriminalitet. Vi vill ge

Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera hur LVU tillämpas i

dessa fall och ta fram allmänna råd i syfte att lagen ska få ett

mer effektivt genomslag i praktiken, så att fler ungdomar kan få

hjälp. Det bör vidare inrättas en helpdesk hos Socialstyrelsen

som sprider information om LVU och ger kommunerna stöd för

att lagen ska tillämpas på ett effektivt och rättssäkert sätt.

Unga som återkommande begår brott är ofta kända av

både socialtjänsten och polisen. I dag är det dock endast

socialnämnder som kan begära att en ung person omhändertas

enligt LVU. Vi anser att även en åklagare, efter samråd med


5

10

15

20

25


socialnämnden, bör ha möjlighet att göra en sådan ansökan

hos domstol då det finns en påtaglig risk att den unge skadas

genom missbruk, brottslig verksamhet eller något annat socialt

nedbrytande beteende. Det skulle exempelvis innebära att en

person som är 14 år och som är misstänkt för att tillsammans

med personer som är över 15 år ha rånat eller misshandlat en

annan person i vart fall delvis skulle kunna utredas i samma

rättprocess. Om särskilda ungdomsstolar inrättades skulle

ungdomarna kunna bli föremål för en och samma rättegång.

Samtidigt skulle dock de verktyg som står till buds för

domstolen se olika ut beroende på gärningspersonens ålder.

De över 15 år kan dömas, medan den som är under 15 år i

stället kan omhändertas enligt LVU. Behovet av indivduellt

anpassad tvångsvård för unga personer har ökat under senare

år. Antalet platser på låsta så kallade SiS-boenden (Statens

institutionsstyrelse) måste därför bli fler och placeringarna bör

ske betydligt snabbare än vad som ofta är fallet i dag.

Orossamtal är en modell som visat sig framgångsrik i delar

av landet. Det handlar om att fältpersonal från socialtjänsten

genomför samtal med föräldrar vars barn upplevs glida iväg

eller vistas mycket i fel sammanhang. Syftet är att förebygga

missbruk och kriminalitet. Samtalen dokumenteras inte i

socialtjänstens arkiv, men har visat sig ha god förebyggande

effekt.

Vi vill på sikt även inrätta nya särskilda ungdomsdomstolar.

Sådana domstolar skulle ha den behörighet som nu är fördelad

på allmän domstol (brottmål) och förvaltningsdomstol (sociala

mål). Därmed skulle dessa domstolar kunna bestämma om såväl


5

10

15

20

25


ungdomspåföljder för gruppen 15-17 år som sociala åtgärder för

både gruppen under 15 år och gruppen 15-17 år.

Särskilda ungdomsdomstolar skulle ge bättre möjligheter

till en snabb och bestämd lagföring med tydliga reaktioner. Det

skulle också ge möjlighet till snabbt insatta sociala åtgärder.

Ytterligare en fördel med särskilda ungdomsdomstolar skulle

vara att domarna och övrig personal skulle ha en särskild

kompetens att handlägga mål som involverar barn och unga.

De särskilda ungdomsdomstolarna skulle kunna utformas som

avdelningar vid ordinarie domstolar. Likvärdighet över hela

landet ska säkerställas.

Vi vill också öka antalet ungdomspåföljder för gruppen 15-

17 år. Det handlar bland annat om att införa två nya påföljder:

kontaktskyldighet för unga och ungdomsövervakning. Förslaget

om kontaktskyldighet för unga är utformat som en skyldighet

att hålla kontakt med en särskilt utsedd kontaktperson.

Ungdomsövervakning innebär en kvalificerad övervakning. För

att ungdomsövervakning ska vara tillräckligt ingripande vid

allvarlig brottslighet ska den kunna innehålla inskränkningar

i rörelsefriheten, som förbud att lämna bostaden under

helgkvällar och helgnätter eller förbud att vistas på vissa platser.

Inskränkningarna ska kunna kontrolleras med fotboja.

Ungdomspåföljderna bör också utvecklas ytterligare,

bland annat vad gäller innehållet i ungdomstjänsten och att

ungdomstjänsten ska kunna vara förlagd på en annan ort

än den ort där den unge bor. När det rör sig om brott mot

blåljuspersonal ska ungdomstjänst helt eller delvis kunna

avtjänas inom ramen för polisens eller räddningstjänstens


5

10

15

20

25


verksamheter. Syftet är att stärka dessa ungdomars tillit och

respekt för viktiga samhällsfunktioner.


1 • att fler sociala insatsgrupper kommer på plats för ungdomar i

riskzonen för fortsatt kriminalitet.

2 • att införa en 24-timmarsgaranti som innebär att

socialtjänsten ska kontakta den unges vårdnadshavare inom

24 timmar efter det att den unge har gripits för brott.

3 • att tiden mellan brott och straff förkortas väsentligt. Detta ska

bland annat kunna ske genom att förfaranderegler som i dag

tar tid förenklas.

4 • att möjlighet till interimistiska åtgärder vid brott av

ungdomar ses över. Det kan till exempel röra sig om

ungdomsövervakning med hjälp av fotboja förutsatt att en

sådan åtgärd kan anses proportionerlig.

5 • att omhändertagande med stöd av LVU blir aktuellt i fler fall.

Det kan bland annat ske genom att Åklagarmyndigheten ges

behörighet att ansöka om omhändertagande med stöd av

LVU hos domstol.

6 • att fler kommuner använder orossamtal som verktyg för att

förebygga missbruk och kriminalitet bland unga.

7 • att inrätta särskilda ungdomsdomstolar.

8 • att utveckla ungdomspåföljderna. Vi vill bland annat att

kontaktskyldighet för unga samt ungdomsövervakning införs.

Ungdomsövervakning ska kunna kombineras med fotboja.


5

10

15

20

25


9 • att ungdomstjänst vid brott mot blåljuspersonal helt eller

delvis ska kunna avtjänas inom ramen för polisens eller

räddningstjänstens verksamheter.


5

10

15

20

25


SKÄRPTA INSATSER MOT BROTT SOM DRABBAR ÄLDRESverige ska ha trygghet att lita på oavsett ålder, vem man är

eller var man bor. I dag är dock tryggheten långtifrån självklar

för alla. Enligt Brottsförebyggande rådet är äldre personer ofta

rädda för att utsättas för brott.

Det finns också kriminella individer och organiserade ligor

som särskilt riktar in sig på att begå brott mot äldre människor.

Exempel på sådan brottslighet är att lura sig till att bli insläppt

i någons hem i syfte att stjäla kontanter och värdesaker samt

olika former av bedrägeribrott.

Bland annat har det rapporterats om just denna typ av

brott mot äldre: Gärningsmän som utgett sig för att vara från

hemtjänsten i syfte att råna pensionärer i deras hem. Äldre

som lurats av falska läkare med erbjudande om nya mediciner.

Ensamma äldre kvinnor som blivit bestulna av gärningsmän

utklädda till hantverkare. Därtill påpekar Brå i en rapport från

våren 2016 att äldre personer är en särskilt sårbar grupp för

vissa typer av bedrägerier. Det gäller i första hand vissa faktura-

och kortbedrägerier.

Gemensamt för alla brott som begås mot äldre är att

kriminella individer utnyttjar människor som ofta har svårare

att värja sig. Det är kränkande, hänsynslöst och fullständigt

oacceptabelt. Denna typ av brott riskerar också att sprida

otrygghet, rädsla och att många äldre drar sig för att till exempel

gå utanför hemmet.

För att öka tryggheten hos äldre och motverka denna typ

av brottslighet behövs flera insatser.


5

10

15

20

25


Brott mot äldre behöver förebyggas bättre och utredas

effektivt. Polismyndigheten bör därför ges i uppdrag att vidta

åtgärder för att säkerställa att brott mot äldre förebyggs och

utreds effektivt i hela landet. Arbetet ska redovisas årligen till

regeringen.

Rättsväsendet bör också se särskilt allvarligt på brott

mot äldre och andra som kan ha svårt att värja sig från brott.

Åklagarmyndigheten ska därför ges i uppdrag att följa upp

Alliansens straffskärpningsreform från 2010, som bland annat

syftade till att straffskärpningsgrunderna i brottsbalken skulle

få större genomslag, och om det behövs föreslå ytterligare

skärpningar.

Även stödet till äldre brottsoffer behöver förbättras.

Socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen ansvar att verka för

att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd

och hjälp. Äldre är en särskilt sårbar grupp och kan ha behov

av stöd. Stödet kan dock se mycket olika ut i kommunerna och

det finns skäl att skapa en samlad bild av hur stödet fungerar.

Socialstyrelsen bör därför ges ett särskilt uppdrag att i dialog

med Sveriges kommuner och landsting, SKL, sammanställa en

aktuell lägesbild i syfte att förbättra stödet till äldre brottsoffer.

Det behövs också en tydligare bild av brott mot äldre. Till

exempel går Brottsförebyggande rådets årliga trygghetsmätning

endast upp till 79 års ålder. Det bör övervägas om

undersökningen ska gå högre upp i åldrarna eller om en särskild

nationell trygghetsundersökning för äldre behövs för att få en

tydligare bild av de äldstas upplevda trygghet och utsatthet för

brott.


5

10

15

20

25



1 • att Polismyndigheten ges i uppdrag att vidta åtgärder för att

säkerställa att brott mot äldre förebyggs och utreds effektivt i

hela landet samt att arbetet årligen redovisas till regeringen.

2 • att rättsväsendet ska se särskilt allvarligt på brott mot äldre

och andra som kan ha svårt att värja sig från brott.

3 • att Socialstyrelsen ges ett särskilt uppdrag att i dialog med

Sveriges kommuner och landsting sammanställa en aktuell

lägesbild i syfte att förbättra stödet till äldre brottsoffer.

4 • att överväga om Brå:s årliga trygghetsmätning ska

gå högre upp i åldrarna eller om en särskild nationell

trygghetsundersökning för äldre behövs för att få en tydligare

bild av de äldstas upplevda trygghet och utsatthet för brott.


5

10

15

20

25


ÅTGÄRDER MOT MISSBRUK AV PASS Ett mycket stort antal svenska pass anmäls årligen som

borttappade eller stulna till polisen. År 2016 rörde det sig om

totalt 63 628 pass och även år 2015 var det ett liknande orimligt

högt antal.

De anmälda passen kommer i vissa fall till användning i

illegala syften. Det kan handla om människosmuggling eller om

att personer med kopplingar till organiserad brottslighet eller

terroristorganisationer använder andras pass för att kunna resa

anonymt och kringgå reseförbud.

De åtgärder som vidtagits på området i Sverige, däribland

den nya lagstiftning som trädde i kraft i april 2016, har inte varit

tillräckliga. Vi vill därför se ytterligare skärpta åtgärder i syfte att

stävja missbruket av pass. Passets status som värdehandling

måste återupprättas. Den som innehar ett pass måste hantera

det med aktsamhet. Att uppvärdera passets status är också ett

sätt att uppvärdera medborgarskapet.

I dag ska en passansökan, enligt de nya regler som

infördes i april 2016, avslås om det inom de senaste fem åren

före ansökan har utfärdats tre pass och det inte finns särskilda

skäl till att bifalla ansökan. Giltighetstiden för nya pass som

utfärdas är fem år. Det gäller även om det tidigare passet har

anmälts som förkommet eller stulet. Giltighetstiden på det nya

passet bör i stället begränsas till resterande giltighetstid på det

passet som har anmälts borttappat eller stulet. Vi är även öppna

för ytterligare begränsningar i passlagstiftningen.

Den som saknar möjlighet att skaffa ett giltigt pass

kan ansöka om främlingspass eller resedokument hos


5

10

15

20

25


Migrationsverket. Främlingspass är en resehandling för den

som saknar pass och inte heller har möjlighet att skaffa ett

pass. Resedokument är en resehandling särskilt för den som

är flykting eller statslös. Totalt utfärdades 87 000 främlingspass

och resedokument åren 2014-2016.

Även främlingspass och resedokument kan missbrukas. De

begränsningar som infördes för pass år 2016 omfattade dock

inte dessa resehandlingar.

Vi vill att de begränsningar som har införts för pass också

ska gälla för främlingspass och resedokument. Detsamma gäller

de begränsningar som här föreslås.

Ett pass är en handling som bör omgärdas av ett särskilt

skydd mot missbruk. För missbruk av urkund döms i dag till

böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms

till fängelse i högst två år.

Av rättspraxis framgår dock att missbruk av pass vid inresa

till landet inte per automatik bedöms som grovt missbruk av

urkund. Det krävs någon form av försvårande omständighet. Det

vill vi ändra på. Missbruk av pass vid inresa bör alltid bedömas

som grovt missbruk av urkund. Detsamma gäller missbruk av

främlingspass och av resedokument vid inresa.

Genom automatisk gränskontroll kan värdering av passets

äkthet ske genom självbetjäning och identiteten kan kontrolleras

genom bl.a. ansiktsigenkänning. Detta tekniska stöd ger bättre

förutsättningar för att kontrollera resenärer vid gränsen och

ökar möjligheten att upptäcka missbruk av pass genom så

kallad look alike-användning. Automatisk gränskontroll finns i

flera länder i vår närhet, däribland Tyskland och Finland. Frågan


5

10

15

20

25


om ett eventuellt införande av automatiska gränskontroller i

Sverige har diskuterats under lång tid, men utan att det har lett

till konkreta resultat. Ett pilotprojekt skulle ha ägt rum år 2015,

men sköts i stället på framtiden. System med automatiska

gränskontroller i Sverige bör undersökas och att arbetet bör ges

hög prioritet.


1 • att giltighetstiden för nya pass som utfärdas till följd av

att tidigare pass anmälts som förkommet eller stulet ska

vara begränsad till den giltighetstid som kvarstod på det

ursprungliga passet.

2 • att de begräsningar i lagstiftningen som införts för pass ska

gälla även för främlingspass och resedokument. Detsamma

gäller de begräsningar som här föreslås.

3 • att missbruk av pass alltid ska ses som grovt missbruk av

urkund. Detsamma gäller missbruk av främlingspass och

resedokument.

4 • att undersöka system med automatiska gränskontroller och

att arbetet ges hög prioritet.


5

10

15

20

25


SKÄRPT STRAFFRÄTTSLIG LAGSTIFTNINGStraff ska stå i proportion till brottens allvar. Avgörande för att

bedöma hur strängt straffet ska vara är den skada som har

förorsakats samt motiv, uppsåt och insikter hos den som har

begått brott. Det handlar därmed om en etisk och moralisk

avvägning, där det är naturligt att det finns olika synsätt på vad

som är lämpliga straffnivåer och även att synsättet skiftar över

tid.

Straffen är i dag för låga för vissa brottstyper. Det gäller till

exempel attacker mot blåljuspersonal, allvarliga fall av sexuellt

ofredande, bostadsinbrott, grova vapenbrott och mord.

Den som är vuxen och begår brott ska också straffas som

en vuxen. Den som begår upprepade brott bör få ett väsentligt

strängare straff än den som begår ett enstaka brott.

Det straffrättsliga systemet bör också mer än i dag

användas för att komma till rätta med brottslighet som begås av

kriminella grupperingar.

SKÄRPTA STRAFF FÖR ATTACKER MOT BLÅLJUSPERSONAL

De senaste åren har vi sett många exempel på våld mot poliser,

medarbetare inom räddningstjänsten samt ambulanspersonal.

Det är en oacceptabel utveckling som måste brytas. Det handlar

både om att skydda personer som har samhällsviktiga uppgifter

och om att värna respekten för rättsstaten.


5

10

15

20

25


Straffen för våld mot tjänsteman återspeglar inte

allvaret i brottsligheten. I dag behandlas hot och våld mot

tjänsteman i samma straffstadgande. Våld mot en polis är ett

allvarligare brott än ett muntligt hot. För att fånga upp allvaret

i den här brottsligheten bör våld mot tjänsteman få en egen

brottsrubricering där straffet ska vara minst sex månaders

fängelse.

Medarbetare i räddningstjänsten och sjukvården omfattas

i nuläget inte av samma skydd som till exempel poliser eftersom

de inte utövar myndighetsutövning. Detta bör ändras så att våld

eller hot mot personal inom räddningstjänsten och sjukvård

straffas lika hårt som våld eller hot mot poliser. Därför bör det

införas ett nytt brott – våld mot alarmeringstjänstpersonal.

Ibland riktas skadegörelse direkt mot polisbilar och andra

utryckningsfordon. Att angreppen riktas mot sådana väsentliga

samhällsfunktioner bör alltid vara försvårande när straffet

bestäms. Vi vill därför införa en särskild straffskärpningsgrund

som innebär att alla brott som innefattar ett angrepp mot

viktiga samhällsfunktioner leder till skärpta straff. Till en viktig

samhällsfunktion kan också höra till exempel ett sjukhus

akutmottagning. Vårdinrättningar bör till exempel anses som en

sådan viktig samhällsfunktion.


5

10

15

20

25


SKÄRPTA STRAFF FÖR ALLVARLIGA FALL AV SEXUELLT OFREDANDE.

Sexuella ofredanden utförda av ungdomar i grupp i offentliga

miljöer har på senare tid uppmärksammats allt mer. Angreppen

sker bland annat på badhus och festivaler.

Samhället måste markera tydligare mot dessa brott. Därför

behöver en ny brottsrubricering, grovt sexuellt ofredande,

införas. Straffskalan för detta brott ska vara minst nio månader

och högst tre års fängelse. Det grova brottet ska ta sikte på

situationer där till exempel gärningsmän i grupp angriper en

person eller där gärningsmannen på annat sätt agerat särskilt

hänsynslöst eller kränkande.

SKÄRPTA STRAFF FÖR BOSTADSINBROTT

Bostadsinbrott innebär en stor integritetskränkning som ofta får

allvarliga konsekvenser för de utsattas trygghet. Många upplever

en större oro och mår dåligt långt efter att inbrottet skedde.

För att fånga upp allvaret i brottsligheten och den

kränkning som det innebär vill vi skärpa straffen så att fler

inbrott leder till fängelsestraff. Vi vill införa ett nytt brott,

inbrottsstöld, med minimistraffet fängelse i ett år. I dag anses ett

bostadsinbrott normalt ha ett straffvärde om cirka fängelse åtta

månader.


5

10

15

20

25


SKÄRPTA STRAFF FÖR VAPENBROTT

Vi vill höja minimistraffet för grovt vapenbrott från ett års

fängelse till två års fängelse.

Med ett skärpt minimistraff till fängelse på två år kommer

straffen avsevärt att höjas. Skärpta straff tydliggör att det

handlar om allvarlig brottslighet. Med ett skärpt minimistraff till

fängelse i två år kommer den misstänkte vidare som regel att

omedelbart häktas i anslutning till brottet. Dessutom medför

skärpningen bättre förutsättningar att utreda misstänkta brott.

Grovt vapenbrott aktualiseras bland annat då man har burit

vapen på allmän plats, då vapnet varit av särskild allvarligt slag

eller då gärningen annars ansetts ha varit av särskilt farlig art.

Fler vapenbrott ska betraktas som grova vapenbrott. Om

man förvarar ett illegalt vapen i bostaden och det kan finnas en

fara att vapnet kommer till brottslig användning ska vapenbrottet

undantagslöst betraktas som grovt.

Vid bedömningen av om det kan befaras att vapnet

kommer till brottslig användning ska det bland annat beaktas

om den person vapnet påträffas hos är dömd för exempelvis

våldsbrott, om vapnet i fråga till exempel har avslipade

serienummer och om vapnet förvarats tillsammans med sådant

som narkotika eller brottsverktyg.


5

10

15

20

25


SKÄRPTA STRAFF FÖR BROTT MOT KNIVLAGEN

Straffskalan för brott mot knivlagen sträcker sig i dag från

böter till fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt, ska

fängelse i högst ett år utdömas.

Risken för dödlig utgång är stor när knivar används som

vapen på offentlig plats och det är därför angeläget att antalet

knivar som bärs på allmän plats minskar. Vi föreslår därför att

fler brott mot knivlagen ska betraktas som grova. Om en kniv

som innehas på allmän plats kan befaras komma till brottslig

användning ska innehavet av kniven rubriceras som grovt brott.

Så är inte fallet i dag.

Vid bedömning av om det kan befaras att kniven kommer

till brottslig användning ska det bland annat beaktas om den

person kniven påträffas hos är dömd för till exempel våldsbrott,

vilken typ av kniv det rör sig om samt när och var innehavet har

ägt rum.

LIVSTIDS FÄNGELSE SKA VARA NORMALSTRAFF FÖR MORD

För några år sedan ändrades lagstiftningen så att livstidsstraff

skulle vara normalstraff för mord. Lagändringen har inte fått det

genomslag i rättspraxis som var avsett.

Vi vill därför att ny lagstiftning kommer på plats. Mord ska i

normalfallet straffas med livstids fängelse.


5

10

15

20

25


STRAFFRABATTEN FÖR GRUPPEN 18-21 ÅR SKA TAS BORT HELT

I dag särbehandlas unga vuxna i åldern 18-21 år straffrättsligt

genom en straffrabatt. Den som har begått ett brott som

18-åring får till exempel regelmässigt sitt straff halverat jämfört

med den som är 21 år. Den som är vuxen och begår ett brott

ska också behandlas som vuxen av rättsväsendet. Vi vill därför

att den generella straffrabatten för gruppen 18-21 år ska tas bort

helt.

SKÄRPTA STRAFF FÖR DEN SOM DÖMS FÖR FLERA BROTT

Det finns ett klart behov att tydligare än i dag markera mot

upprepad brottslighet för att visa att samhällets tolerans

minskar. Återfallet utgör i sig en faktor som kraftigt ökar

personens ansvar för det han eller hon har gjort. Det är en

väsentlig skillnad mellan att begå ett enstaka brott och att begå

brott efter brott.

Vi föreslår väsentligt skärpa straff för den person som

döms för flera brott i en och samma rättegång. Detta genom att

dagens form av mängdrabatt tas bort.

Här vill vi se en straffskärpning som i ett typiskt fall skulle

medföra att fängelsevistelsen kan öka med runt 60-70 procent

jämfört med dagens system.

I dag har Sverige ett system där den person som döms

för flera brott i en och samma rättegång åtnjuter en generös

mängdrabatt. Detta då det i många fall tillämpas följande


5

10

15

20

25


tumregel i domstol, då en person döms för flera brott i en

och samma rättegång. Domstolen utgår från straffvärdet för

det grövsta brottet som personen döms för. Sedan adderar

man hälften av straffvärdet för det näst grövsta brottet och en

tredjedel av straffvärdet för det därpå följande brottet och så

vidare.

Sammantaget ser det ut ungefär så här i dag:

Grövsta brottet

Näst grövsta brottet

Tredje grövsta brottet

Fjärde grövsta brottet

SUMMA

Hela straffvärdet

1/2 av straffvärdet



Samlat straffvärde

Rån 16 månader

Grov misshandel 7 månader (14)

Grov misshandel 5 månader (14)

Grov kvinnofrids-kränkning 2,5 månader (ca 10)

Ca 2,5 år

Grov stöld (inbrott) 8 månader

Grov stöld (inbrott) 4 månader (8)

Grov stöld (inbrott) 2-3 månader (8)

Grov stöld (inbrott) 2 månader (8)

Ca 1 år 4 månader

I stället för dagens system vill vi se en straffskärpning som

i ett typiskt fall skulle medföra att fängelsevistelsen kan öka med

ungefär 60-70 procent jämfört med dagens system.

Detta genom en ny formel. Såväl det grövsta brottet,

som det näst grövsta brottet och det tredje grövsta brottet ska

tillmätas hela straffvärdet. Först därefter ska avtrappningen

börja.

Förslag på ny formel:

Grövsta brottet

Näst grövsta brottet

Tredje grövsta brottet

Fjärde grövsta brottet

SUMMA

Hela straffvärdet

Hela straffvärdet

Hela straffvärdet


Samlat straffvärde

Rån 16 månader

Grov misshandel 14 månader

Grov misshandel 14 månader

Grov kvinnofrids-kränkning 5 månader (10)

Ca 4 år och 1 månad

Grov stöld (inbrott) 8 månader

Grov stöld (inbrott)8 månader

Grov stöld (inbrott)8 månader

Grov stöld (inbrott)4 månader (8)

Ca 2 år och 4 månader


5

10

15

20

25


Även straff för den person som döms till brott på nytt –

efter att tidigare ha dömts för brott – bör skärpas.

Att en person gör sig skyldig till nya brott efter en tidigare

dom kan i dag beaktas i tre olika avseenden. Dels genom

påföljdsvalet, dels som skäl för förverkande av villkorligt

medgiven frihet, dels när man bestämmer straffets längd.

Enligt dagens system beaktas återfallet framför allt genom

de två första alternativen. Möjligheten att därutöver skärpa

straffet tillämpas i ytterst få fall.

Straffskärpning på grund av återfall för brott måste

bli betydligt vanligare. Vi vill därför införa en ny renodlad

regel som tar sikte på straffskärpning i återfallssituationer.

Återfallsskärpning bör som huvudregel ske oberoende av om

villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad.

SKÄRPTA STRAFF VID GÄNGRELATERAD BROTTSLIGHET

Vi har allvarliga problem med brott kopplade till kriminella

uppgörelser. Det rör sig om en brottslighet riktad mot

hela vårt samhälle. Det gör strängare straff befogade. En

särskild straffskärpningsgrund som kan leda till dubbla

straff för vissa brott som har ett samband med uppgörelser

i kriminella grupperingar (gängbestämmelse) bör införas.

Med gänguppgörelse ska avses en konflikt mellan grupper

av personer som innefattat användning av skjutvapen,

särskilt farliga vapen och/eller explosiva ämnen. En


5

10

15

20

25


straffskärpningsgrund av aktuellt slag finns sedan tidigare i

Danmark.

Exempel på brott som skulle kunna aktualisera tillämpning

av gängbestämmelsen är misshandel, rån, olaga hot, olaga

frihetsberövande, utpressning, hot och våld mot tjänsteman

samt övergrepp i rättssak.

Även vid vissa andra brott ska gängbestämmelsen kunna

aktualisera strängare straff. Det kan till exempel handla om

mordbrand och dråp. I dessa fall skulle det dock leda för långt

med ett dubblerat fängelsestraff, därför ska en individuell

bedömning göras i varje enskilt fall.

NY RÄTTSVERKAN AV BROTT VID GÄNG GÄNGRELATERAD BROTTSLIGHET – VISTELSEFÖRBUD

För att motverka kriminella grupperingar vill vi även införa en ny

form av sanktion för den som har begått brott – vistelseförbud.

Vistelseförbud ska kunna aktualiseras för personer som

har anknytning till kriminella grupperingar och som har begått

upprepad brottslighet. Ett vistelseförbud ska innebära ett förbud

att vistas i ett visst geografiskt område under en viss tid efter

avtjänat fängelsestraff.

Att överträda vistelseförbud ska vara straffbart. Fängelse

ska finnas i straffskalan. Den dömde ska kunna få prövat att få

dispens från vistelseförbudet vid särskilda skäl.

Ett liknande förslag har nyligen lagts fram av regeringen i

Danmark.


5

10

15

20

25


Den som avtjänar ett tidsbestämt fängelsestraff friges

i dag som regel villkorligt efter två tredjedelar av strafftiden.

Tidpunkten för villkorlig frigivning kan i dag skjutas upp helt eller

delvis vid misskötsamhet.

Vi vill begränsa möjligheten till villkorlig frigivning. Villkorlig

frigivning ska som regel ske efter tre fjärdedelar av strafftiden

i stället för som nu efter två tredjedelar av strafftiden. Genom

denna begränsning skärps straffen för personer som döms till

fängelsestraff.


1 • att straffen skärps för attacker mot blåljuspersonal.

2 • att straffen skärps för allvarliga fall av sexuellt ofredande.

3 • att straffen skärps för bostadsinbrott.

4 • att straffen skärps för grova vapenbrott.

5 • att fler vapenbrott ska betraktas som grova.

6 • att skärpta straff för vapenbrott bör få fullt genomslag även

då det gäller smuggling av vapen.

7 • att fler brott mot knivlagen ska betraktas som grova.

8 • att livstidsstraff ska vara normalstraff för mord.

9 • att straffrabatten för gruppen 18-21 år ska tas bort helt.

10 • att kraftigt skärpa straffen för den som döms för flera brott

genom att dagens så kallade mängdrabatt tas bort.

11 • att införa en särskild straffskärpningsgrund vid återfall i brott.

12 • att införa en gängbestämmelse. Gängbestämmelsen ska

innebära upp till dubbla straff för brott som begås inom

ramen för gängrelaterad brottslighet.


5

10

15

20

25


13 • att införa möjlighet till vistelseförbud i kombination

med fängelsestraff vid allvarlig brottslighet kopplad till

gängrelaterad brottslighet.

14 • att villkorlig frigivning normalt ska ske efter avtjänande av tre

fjärdedelar av strafftiden.


5

10

15

20

25


UTVISNING PÅ GRUND AV BROTT Dagens förutsättningar för utvisning på grund av brott har

i huvudsak sett likadana ut sedan år 1994. Vi vill att dessa

förutsättningar utökas. Om man kommer från ett annat land för

att vistas eller bo i Sverige ska man följa lagstiftningen som finns

här.

Brott med ett straffvärde på sex till tolv månaders

fängelse ska kunna leda till utvisning även om återfallsrisk

inte föreligger. I dag krävs normalt att gärningsmannen döms

till mer än ett års fängelse för att utvisning ska vara aktuellt.

En sådan förändring skulle bland annat innebära att grov

kvinnofridskränkning och bostadsinbrott skulle leda till utvisning.

Frågan om verkställighetshinder ska alltid prövas i nära

anslutning till när verkställighet kan bli aktuell och inte i förväg.

Detta sker inte regelmässigt i dag. Vi vill även i övrigt utvärdera

förutsättningarna för utvisning på grund av brott.

Vi vill också säkerställa att åklagare alltid yrkar på utvisning

då förutsättningarna i lagstiftningen för detta är uppfyllda.

Åklagare ska regelmässigt undersöka förekomst av eventuella

utländska brottmålsdomar som bland annat kan ha betydelse

för frågan om utvisning.

Den som utvisas på grund av brott utvisas på viss tid

eller på livstid. I normalfallet bestäms tiden för utvisning enligt

följande, där utgångspunkten för tidsbestämningen är datumet

för domen.


5

10

15

20

25


STRAFFVÄRDE Lägre än 2 år 5 års återreseförbud2-5 år 10 års återreseförbud 5-8 år 15 års återreseförbud8 år eller längre Återreseförbud på livstid

Vi vill skärpa regelverket för återreseförbud. Begår någon

ett allvarligt brott såsom grov våldtäkt eller grovt rån och samma

person saknar anknytning till Sverige är det exempelvis rimligt

att brottet renderar ett återreseförbud på livstid.

Det är straffbart att vistas i landet om man har ett

återreseförbud på grund av brott. Straffskalan är fängelse från

14 dagar till ett år. Av rättspraxis framgår att straffet normalt

bestämts till fängelse i en månad.

Det är angeläget att den som begår brott och som

följd av detta utvisas inte återvänder till Sverige i strid med

återreseförbudet. De straff som döms ut i dag är för låga.

Vi föreslår att straffminimum för olovlig vistelse i strid med

återreseförbud på grund av brott ska höjas till fängelse i sex

månader.

I januari 2017 fanns cirka 700 ärenden hos polisen gällande

verkställighet för utvisning på grund av brott. De flesta av dessa

personer avtjänade fortfarande sitt fängelsestraff. Omkring

200 personer var försatta på fri fot. Av dessa var cirka 50

registrerade som avvikna.

Polisen har som målsättning att utvisningen på grund

av brott ska verkställas samma dag som personen friges från

ett fängelsestraff. Det finns dock fall då verkställighet inte

är möjligt i samband med frigivningen. Det kan bero på att

personen vägrar medverka till att hämta ut resehandlingar,


5

10

15

20

25


på väpnad konflikt i hemlandet eller på att hemlandet vägrar

ta emot personen.I syfte att förbereda en verkställighetsresa

efter ett straff finns möjligheter att sätta den utvisade personen

i förvar. Även uppsikt kan bli aktuellt i dessa fall. Uppsikt

innebär att personen är skyldig att anmäla sig hos polisen eller

Migrationsverket vid vissa tidpunkter. För beslut om förvar krävs

enligt dagens lagstiftning att det finns risk att berörd person

bedriver brottslig verksamhet i Sverige eller att han eller hon

förhindrar verkställigheten. Vi vill utöka antalet förvarsplatser.

Vi vill också skärpa lagstiftningen och tillämpningen

rörande förvar och uppsikt i dessa fall. Det rimliga är att en

person som är dömd till utvisning på grund av brott och

som inte medverkar till återvändandet får vistas i förvar till

dess att han eller hon medverkar. Detta oavsett om risk för

fortsatt brottslig verksamhet eller att personen förhindrar

verkställigheten anses föreligga.

Om utvisning inte kan verkställas på grund av förhållanden

utanför den enskildes kontroll bör personen stå under uppsikt

under den tid återreseförbudet gäller. Om förhållandena

förändras ska utvisningen verkställas.

En ytterligare fråga som aktualiseras på området rör

åldersbedömningar i brottmål. Det svenska rättssystemet är

gjort utifrån ett fungerande folkbokföringssystem. Här har det på

senare tid blivit tydligt att dagens lagstiftning inte fullt ut svarar

mot dagens behov.

Högsta domstolen har i beslut den 28 oktober 2016 funnit

att dagens resningsbestämmelser i brottmål inte omfattar

situationer där en strängare påföljdsbestämmelse sannolikt


5

10

15

20

25


skulle ha tillämpats om nya uppgifter om ålder hade lagts fram

i det tidigare brottmålet. Resning beviljades därför inte. Fallet

avsåg en person som dömts för grov våldtäkt som 16 år vid

brottstillfället. Resning söktes för att den dömde enligt nya

uppgifter var 20 år när han begick brottet.

Vi anser att resningsbestämmelserna i brottmål bör

kunna vara tillämpbara för det fall att en väsentligt strängare

påföljdsbestämmelse sannolikt skulle ha tillämpats till följd av

nya uppgifter om ålder om de nya uppgifterna hade lagts fram i

det tidigare brottmålet.


1 • att brott med ett straffvärde på sex till tolv månaders fängelse

ska kunna leda till utvisning, även utan återfallsrisk.

2 • att frågan om verkställighetshinder ska prövas i nära

anslutning till då utvisning kan bli aktuell.

3 • att säkerställa att åklagare alltid yrkar på utvisning då

förutsättningarna för detta är uppfyllda.

4 • att förlänga tiden för återreseförbud på grund av brott.

5 • att straffminimum för olovlig vistelse i strid med

återreseförbud på grund av brott ska höjas till fängelse i sex

månader.

6 • att skärpa regelverk och tillämpning då utvisning på grund

av brott inte kan genomföras i direkt anslutning till ett

fängelsestraffs slut.

7 • att resning i brottmål ska kunna ske vid nya uppgifter om

ålder med betydelse för påföljdsfrågan.


5

10

15

20

25


FÖREBYGG OCH FÖRHINDRA TERRORISMTerrorism är ett ytterst allvarligt problem som hotar vårt sam-

hälle. Det brutala terrordådet i Stockholm den 7 april 2017

understryker att Sverige inte på något sätt är en fredad plats.

Sverige ska slå till med full kraft mot dem som hatar,

mördar och försöker ta vår livsstil ifrån oss. De som planerar och

stöder terror ska upptäckas, förhindras och straffas.

Ungefär 300 personer bedöms sedan år 2012 ha rest

från Sverige för att ansluta sig till våldsbejakande islamistiska

grupperingar i Syrien och Irak. Av dessa 300 personer har drygt

140 personer återvänt till Sverige. I juni 2016 uppgav Säpo att

man ser färre som reser. Avmattningen bedöms vara kopplad

till bland annat försämrade förhållanden i konfliktområdet och

gränskontroller i Europa.

Åtgärderna mot terrorism och radikalisering måste

förstärkas. Vi vill att nationella riktlinjer för att hantera så kallade

återvändare ska tas fram. En utgångspunkt är att lagföring för

alla former av brottslighet ska ske och att denna ambition alltid

ska komma först.

I dag kan Säkerhetspolisen bara kalla återvändare till

förhör om det pågår en förundersökning kring ett brott där

den som återvänt figurerar i utredningen. I annat fall kan den

som återvänder från till exempel IS-konfliktområden själv välja

att träffa Säpo eller inte. Säpo bör i stället ges mandat att

obligatoriskt kalla återvändare till förhör.

Etableringen av avhopparverksamheter bör underlättas.

Vi vill också förtydliga ansvaret för skolhuvudmän att främja


5

10

15

20

25


demokratiska och motverka extremistiska värderingar samt

upptäcka och motverka radikalisering.

Även sekretesslagstiftningen bör ses över. Relevant

information ska kunna delas mellan olika aktörer i syfte att

förebygga och förhindra brott i större utsträckning än i dag.

Om exempelvis kommuner ska kunna motarbeta att människor

radikaliseras måste de kunna få del av vissa uppgifter från

polisen och Säpo.

Vi vill säkerställa att offentliga medel inte tilldelas

organisationer som riskerar att stödja terrorism eller

våldsbejakande extremism. Det behövs en särskild strategi för

detta. Den förhandskontroll som genomförs ska vara noggrann

och avse också organisationens grundläggande värderingar.

Nationella insatsstyrkan ska ha tillräcklig operativ förmåga

och kunna agera i samband med terroristangrepp på flera

geografiska platser samtidigt.

Säkerhetspolisen ska ha möjlighet att få

underrättelseinformation från signalspaning parallellt med en

pågående förundersökning avseende en viss person. Sådan

möjlighet finns inte i dag. Sådan information är viktig för att

kunna säkra bevisning mot personer som gör sig skyldiga till

terrorismrelaterad brottslighet.

Allvarliga fall av brott med terrorkoppling, det vill säga

de brott som bedöms grova, bör kunna aktualisera hemlig

rumsavlyssning trots att minimistraffet för dessa brott är lägre

än fyra års fängelse, vilket normalt är det minimistraff som krävs

för hemlig rumsavlyssning. Brott med terrorkoppling avser här

offentlig uppmaning till terroristbrott, rekrytering till terroristbrott,


5

10

15

20

25


utbildning till terroristbrott, finansiering av terroristbrott och resor

i terrorismsyfte. Svårigheterna att utreda brott av dessa slag i

kombination med det starka intresset av att de beivras gör det

motiverat att frångå huvudregeln om fyra års minimistraff.

Tillstånd till hemlig teleavlyssning, hemlig övervakning

av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning

kan i dag meddelas om det finns en påtaglig risk för att en

person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar de

mest allvarliga brotten mot liv och hälsa. Detta trots att någon

förundersökning inte pågår. Detta sker med stöd av lagen om

preventiva tvångsmedel.

Nivån bör sänkas för när hemliga tvångsmedel enligt lagen

om preventiva tvångsmedel får användas. Att exempelvis ersätta

kravet om påtaglig risk till ett krav på risk är ett alternativ. Det

bör även övervägas om lagen också bör inkludera möjlighet till

hemlig rumsavlyssning.

Enligt lagen om särskild utlänningskontroll får en utländsk

medborgare utvisas ur landet om det är särskilt påkallat av

hänsyn till rikets säkerhet eller om det med hänsyn till vad som

annars är känt kan befaras att han eller hon kommer att begå

eller medverka till terroristbrott eller försök, förberedelse eller

stämpling till sådant brott. Om beslut om utvisning fattas enligt

denna lag finns flera möjligheter till tvångsmedel som förvar och

förordnande om anmälningsplikt.

I dag tillämpas denna lag endast ett fåtal gånger per år.

Det finns anledning att analysera lagstiftning och tillämpning

i syfte att åstadkomma en ordning som innebär att personer

som är medborgare i andra länder och som kan befaras begå


5

10

15

20

25


terroristbrott utvisas. Om utvisning inte är möjligt på grund av

verkställighetshinder bör andra åtgärder bli aktuella.

En ny typ av nationell samordningsfunktion bör införas

i syfte att stärka samordningen mellan polisen, Säpo,

Åklagarmyndigheten och Migrationsverket i ärenden som rör

terrorism. I första hand ska uppgiften vara att driva på och se till

att relevant lagstiftning används för att bland annat säkerställa

att potentiella terrorister inte meddelas uppehållstillstånd eller

medborgarskap och att tidigare meddelade uppehållstillstånd

återkallas. Det handlar också om att säkerställa att rutiner för

effektiv informationsgivning mellan myndigheterna finns och

följs.

Sverige ska ha ett väl rustat rättsväsende som säkerställer

att terrorister eller de som stödjer, hjälper och finansierar dem

inte går fria.

Den som stödjer den här typen av organisationer

medverkar till att understöda och sprida terrorism. Samröre med

terrororganisation bör därför kriminaliseras i ökad omfattning.

Med en sådan kriminalisering kommer det straffbelagda

området att öka. En motsvarande lagstiftning finns i Norge.

Straffen för brott med terrorkoppling bör också skärpas

väsentligt. Brott med terrorkoppling avser här offentlig

uppmaning till terroristbrott, rekrytering till terroristbrott,

utbildning till terroristbrott, finansiering av terroristbrott och resor

i terrorismsyfte.

I dag är straffskalorna för brott med terrorkoppling

densamma som för stöld och bedrägerier. Det är orimligt.


5

10

15

20

25


Dagens straffskala varken speglar brottens allvar eller sätter

brotten i de sammanhang där de hör hemma.

Vi vill se en ny straffskala för brott med terrorkoppling av

normalgraden som sträcker sig från fängelse i sex månader till

fängelse i fyra år. Detta i stället för från fängelse i 14 dagar till

fängelse i två år. Vi vill även se en höjning av straffen för grova

brott. Är brottet grovt bör det dömas till fängelse i lägst två år

och högst tio år, i stället för lägst sex månader och högst sex år,

vilket är fallet i dag. Detta skulle också innebära ett närmande till

andra jämförbara länder.


1 • att väsentligt skärpa straffen för brott med terrorkoppling,

såsom finansiering av terroristbrott och resor i terroristsyfte.

2 • att Nationella insatsstyrkan ska ha tillräcklig operativ förmåga

och kunna agera i samband med terroristangrepp på flera

geografiska platser samtidigt.

3 • att Säkerhetspolisen ska ha möjlighet att få

underrättelseinformation från signalspaning parallellt med en

pågående förundersökning avseende en viss person.

4 • att hemlig rumsavlyssning ska vara möjlig vid grova brott

med terrorkoppling, såsom finansiering av terroristbrott eller

resor i terrorismsyfte.

5 • att öka möjligheterna att använda lagen om preventiva

tvångsmedel för att förebygga terrorbrott.

6 • att se över lagen om särskild utlänningskontroll, såväl

lagstiftning som tillämpning.


5

10

15

20

25


7 • att Säkerhetspolisen ges ett tydligt samordningsuppdrag

gällande hantering av terroristmisstänkta personer.

8 • att möjliggöra så att Säkerhetspolisen kan kalla återvändare

till förhör när förutsättningar att inleda förundersökning inte

föreligger.

9 • att ytterligare kriminalisera samröre med

terroristorganisationer.

10 • att nationella riktlinjer för att hantera återvändare tas fram där

lagföring ska komma i främsta rummet.

11 • att underlätta etableringen av avhopparverksamhet.

12 • att förtydliga ansvaret för skolhuvudmän att främja

demokratiska och motverka extremistiska värderingar samt

upptäcka och motverka radikalisering.

13 • att se över sekretesslagstiftningen i syfte att bättre förebygga

och bekämpa terrorism.

14 • att säkerställa att offentliga medel inte tilldelas verksamheter

som riskerar att främja eller stödja radikalisering,

våldsbejakande extremism eller terrorism.


5

10

15

20

25


BROTTSFÖREBYGGANDE INNEHÅLL I KRIMINALVÅRDENKriminalvården ska präglas av säkerhet. Verkställigheten ska

innehålla arbete, studier och behandling och förbereda den

intagne för ett liv i frihet, fritt från droger och kriminalitet. Målet

ska vara att minska återfall i brott.

På senare tid har märkts en ny grupp av unga vuxna på

fängelserna i Sverige. Det rör sig om män från socialt utsatta

områden med lågt förtroende för myndigheter. De är ofta redan

i unga år tungt kriminellt belastade och har missbruksproblem.

Våldet från deras sida är ofta grovt. Intresset för att lämna

kriminaliteten är lågt. Här står Kriminalvården inför nya

utmaningar. Särskilda satsningar bör göras för att utforma

lämpliga åtgärder för denna grupp.

Vi vill att kriminalvården ska arbeta för att intagna i början

av verkställigheten ska få hjälp med kontakter med till exempel

Kronofogdemyndigheten för att minska risken för att skulder

ackumuleras under fängelsevistelsen.

Fokus på arbetsförberedande insatser under

fängelsevistelsen ska också förstärkas ytterligare. I det ligger

en ännu större grad av plikt för den enskilde att delta i arbete,

studier och behandlingsprogram som bedöms lämpliga för

att bryta ett brottsligt eller på annat sätt destruktivt beteende.

En intagen är redan i dag skyldig att delta i de insatser som

anvisas honom eller hennene. Det är viktigt att denna skyldighet

gäller fullt ut i praktiken. Om man vägrar delta i arbete, studier

eller behandling, ska man få sämre möjligheter till permission.

Tidpunkten för villkorlig frigivning ska kunna skjutas upp helt


5

10

15

20

25


eller delvis. Det ska också kunna påverka på vilken anstalt man

är placerad.

Kvaliteten i de brottsförebyggande insatser som

finns tillgängliga för intagna på fängelser ska vara

hög. Behandlingsprogram ska vara noga utvärderade.

Yrkesutbildning på anstalter ska i största möjliga utsträckning

vara inriktad på yrken där det finns en brist på arbetskraft på

svensk arbetsmarknad.

Kriminalvården ska arbeta aktivt för att minska riskerna

för hot och våld. Det kan göras genom ett strukturerat

säkerhetsarbete, noggranna riskbedömningar, kontrollåtgärder

för narkotikafria fängelser, rutiner för att hantera hot och våld

mellan intagna och insatser som förhindrar att brott begås

inifrån anstalterna. Det är också viktigt att hot och våld alltid

leder till konsekvenser för den intagne.

Ett aktivt arbete för att upptäcka och motverka

våldsbejakande extremism och radikalisering är av stor vikt.

Kunskap och metoder på området behöver förbättras.

Arbetet mot våldsbejakande extremism och radikalisering

bör därför ges hög prioritet i kriminalvården. Från andra länder

finns flera exempel på att personer som har begått islamistiskt

motiverade terrordåd och med stor sannolikhet har radikaliserats

i fängelsemiljö.

Det ska finnas ett tydligt krav på samverkan mellan

berörda myndigheter, såsom Kriminalvården, kommunerna och

Arbetsförmedlingen, rörande personer som avtjänar och avtjänat

fängelsestraff.


5

10

15

20

25


Ett nationellt pilotprojekt med sociala stödgrupper för

unga vuxna i åldern 18-29 år som är dömda till fängelsestraff

bör inrättas. Vi vill ge socialtjänsten en tydlig uppgift att,

tillsammans med bland annat polisen och Arbetsförmedlingen,

leda och samordna arbetet med att slussa in denna grupp

i utbildning, praktik, arbete eller behandling efter det att

fängelsestraffet har avtjänats. Arbetet ska ske på individnivå. I

sak påminner arbetssättet om sociala insatsgrupper. De sociala

insatsgrupperna, som alliansregeringen tog initiativ till, innebär

en strukturerad samarbetsform mellan aktörer som socialtjänst,

polis och skola på individnivå.

Vid misstanke om återfall i brott eller drogmissbruk ska

personen som huvudregel lämna stödgruppen. Vid behov ska

sekretessregler kunna lättas upp så att de myndigheter som

ingår i stödgrupperna i större utsträckning ska kunna dela

information med varandra.

Den som avtjänar ett tidsbestämt fängelsestraff friges

i dag som regel villkorligt efter två tredjedelar av strafftiden.

Tidpunkten för villkorlig frigivning kan i dag skjutas upp helt eller

delvis vid allvarlig misskötsamhet. Vi vill att villkorlig frigivning i

regel i stället ska ske efter tre fjärdedelar av strafftiden.

Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som

motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock

minst ett år. Ett syfte med den villkorliga frigivningen är att

kontrollera övergången från vistelse i anstalt till vistelse i frihet.

Om det behövs kan Kriminalvården besluta att den som är

villkorligt frigiven ska stå under övervakning. Den som friges

villkorligt kan även åläggas särskilda föreskrifter gällande sådant


5

10

15

20

25


som vistelseort, utbildning eller vård och behandling. Om

den frigivne missköter sina åligganden under prövotiden kan

övervakningstiden förlängas eller, vid allvarliga överträdelser

som återfall i brott, att den villkorligt medgivna friheten

förverkas.

Övergången från anstalt till ett liv i frihet är en särskilt

kritisk tidpunkt när det gäller risken för återfall i brott. Det

behövs en effektivare användning av den prövotid som

följer efter villkorlig frigivning. Övervakning med uppföljning

ska vara obligatoriskt under prövotiden. I dag är det upp till

Kriminalvården att bestämma om övervakning ska bli aktuellt.

Särskilda föreskrifter om exempelvis utbildning eller behandling

ska aktualiseras oftare än vad som är fallet i dag.

Kriminalvård i frihet, frivård, är Kriminalvård som äger rum

ute i samhället. Ett straff i frivård innebär både stöd och kontroll

för de dömda. Frivården övervakar merparten av de som är

villkorligt frigivna, har skyddstillsyn, genomgår samhällstjänst

eller övervakas med fotboja. Frivården behöver ses över och

utvecklas i syfte att förbättra innehållet i brottsförebyggande

program inom ramen för frivård samt för att skärpa åtgärderna

vid misskötsamhet.


1 • att Kriminalvården ska arbeta för att intagna i början av

verkställigheten ska få hjälp att minska risken för att skulder

ackumuleras under fängelsevistelsen.


5

10

15

20

25


2 • att fokus ökar på arbetsförberedande insatser – jobb, studier

och behandling – inom ramen för kriminalvård. I det ligger en

ökad grad av plikt för den enskilde att delta i sådana insatser.

3 • att hot och våld på fängelser alltid ska leda till konsekvenser.

4 • att arbetet inom Kriminalvården för att upptäcka och

motverka våldsbejakande extremism och radikalisering

prioriteras.

5 • att kraven är tydliga på samverkan mellan myndigheter

rörande personer som avtjänar och avtjänat fängelsestraff.

6 • att inrätta ett nationellt pilotprojekt med sociala stödgrupper

för unga vuxna dömda till fängelsestraff i syftet att slussa in

denna grupp i utbildning, praktik, arbete och behandling.

7 • att användningen av den prövotid som följer efter villkorlig

frigivning effektiviseras och att obligatorisk övervakning med

uppföljning genomförs under prövotiden.

8 • att se över och utveckla Kriminalvården i frihet, frivården.


5

10

15

20

25


STÄRKTA INSATSER MOT HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCKMånga vuxna och barn lever i dag i hedersrelaterat förtryck och

våld. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kännetecknas

av att det oftast är kollektivt utövat, att kontrollen av flickors

och kvinnors sexualitet är central och att valet av partner inte är

individens eget val utan en angelägenhet för familjen eller hela

släkten. Våldet och förtrycket drabbar både flickor och kvinnor

samt pojkar och män och det är både män och kvinnor som är

förövare. Ibland är en och samma person både själv utsatt och

förövare, detta gäller inte minst pojkar och unga män. Hbtq-

personer är särskilt utsatta.

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kan ta sig

olika uttryck. Kontrollen kan sträcka sig från vardagliga

former av begränsningar i flickors och kvinnors liv som berör

exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval

som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest

extrema form resulterar hederstänkandet i hot om våld och våld,

inklusive dödligt våld.

När någon vill begränsa en annan persons frihet, då måste

vårt svar vara glasklart: det får man inte i Sverige. Att begränsa

friheten för unga kvinnor och män hör inte hemma i vårt

samhälle.

Det senaste decenniet har stödet till personer utsatta

för hedersrelaterat våld och förtryck förbättrats men det finns

fortsatt stora brister – lagar och regler som finns tillämpas inte


5

10

15

20

25


alltid fullt ut, kunskap saknas i berörda yrkesgrupper och det

leder till att utsatta inte alltid får det skydd de behöver.

SKÄRP DEN STRAFFRÄTTSLIGA REGLERINGEN

I dag finns inget specifikt hedersbrott i brottsbalken. Däremot

är vissa företeelser som ofta är ett uttryck för hederstänkande,

såsom könsstympning och tvångsäktenskap kriminaliserade.

Därtill är handlingar i form av till exempel olaga tvång, olaga hot

och misshandel straffbelagda genom generella regleringar.

Undersökning visar att polisen i hedersrelaterade

ärenden förbiser att skapa sig en helhetsbild av förtrycket och

koncentrerar sig på enskilda allvarliga gärningar. Lindrigare brott

utreds inte, och hederskontexten förbises. Det innebär en risk

för att allvaret i målsägandens situation inte uppmärksamma

tillräckligt och skyddet som ges är otillräckligt.

Ofta utövas hedersrelaterat förtryck kollektivt och kan

innefatta flera olika brott som begås av olika personer inom

släkten eller bekantskapskretsen. När flera olika brott begås

av en närstående person kan brottet grov fridskränkning bli

tillämpligt. Det tar sikte på när en närstående person upprepat

kränker någons integritet. Genom att lagstiftningen är begränsad

till att omfatta nära anhöriga såsom föräldrar är den inte alltid

tillämplig i en hederskontext då gärningarna utförs av flera

personer som också faller utanför närståendekretsen. Lidandet

för offret kan samtidigt vara lika stort.


5

10

15

20

25


En särskild brottsrubricering för hedersbrott bör därför

införas med bland annat grov fridskränkning som förebild, där

gärningar som begås av flera olika personer i samförstånd

ska omfattas och gärningsmannakretsen vidgas. Detta för att

markera mot företeelsen och fånga den kollektiva dimensionen i

brottet.

En fördel med en egen brottsrubricering är att

möjligheterna att använda tvångsmedel förbättras, vilket kan

leda till att fler brott utreds och att fler barn i utsatta situationer

skyddas.

Hedersrelaterade motiv kan i dag betraktas som en

försvårande omständighet som skärper straffet, till exempel

om förövaren utnyttjat ett barns skyddslösa ställning. Samtidigt

förbiser såväl polis som åklagare ibland hedersrelaterade

motiv. Att införa hedersmotiv som en egen försvårande

omständighet när straff mäts ut är både en tydlig markering

från samhället, men kan också bidra till att heder som motiv

uppmärksammas i större utsträckning i det polisiära arbetet.

Även resurstilldelningen kan påverkas av brottets allvar och

straffvärde, vilket får betydelse för polisens arbete.

För att fler hedersrelaterade brott ska lagföras behöver

samtidigt kunskapen inom rättsväsendet öka. Det behövs

både en bättre kunskap inom en bredare krets, samtidigt som

specialiserade poliser och åklagare bör inrättas för att stödja

hanteringen av hedersbrott.

I dag är stämpling, förberedelse eller försök till brottet

vilseledande till tvångsäktenskapsresa inte kriminaliserat.

Genom en kriminalisering skulle polis och andra myndigheter


5

10

15

20

25


kunna ingripa mot brotten på ett tidigare stadium och därmed

lättare förhindra att någon förs ut från landet ofrivilligt.

Straffen bör också höjas för tvångsäktenskap eller

vilseledande till tvångsäktenskap.

FÖRBÄTTRADE MÖJLIGHETER ATT SKYDDA OFFRET OCH UTREDA BROTTET

Ett omedelbart omhändertagande av ett barn eller en ungdom

som befinner sig i en uppenbart riskfylld miljö i en hederskontext

är ett måste för att kunna skydda offret i samband med det

akuta skedet. Det är också en förutsättning för att den utsatta

ska våga lämna uppgifter som möjliggör ett åtal. Ett visst stöd

för ett ingripande och ett omhändertagande av polisen i en

hederskontext ges i polislagen, men lagstiftningen upplevs som

svårtolkad.

Lagstiftningen bör tydliggöras så att polisen ges möjlighet

att omhänderta unga i en hederskontext för att skydda dem eller

säkerställa att den fortsatta utredningen inte försvåras.

Om förhör hålls med ett barn som misstänks vara utsatt

för hedersrelaterad brottslighet ska vårdnadshavare enlig

lag underrättas så snart som möjligt, såvida det inte innebär

att utredningen försvåras. Det innebär problem i de fall

socialtjänsten inte har beslutat om att omedelbart omhänderta

barnet med stöd av LVU i samband med förhöret. Det kan

innebära osäkerhet för barnet som då är utelämnat till familjen.

Därför bör underrättelser till vårdnadshavare kunna skjutas

upp om de är till men för barnet. Av samma skäl bör det


5

10

15

20

25


finnas en möjlighet att underlåta underrättelse om det finns

en vag misstanke om att barnet far illa i hemmet, även om

undersökningen måste läggas ner.

När ett barn under 15 år bevittnat hedersvåld måste

vårdnadshavarna ge sitt godkännande för att polisen ska kunna

genomföra ett förhör. Lagen är inte utformad med tanke på en

hederskontext. Det måste finnas möjligheter för polisen att hålla

ett förhör oavsett vårdnadshavarnas medgivande i vissa fall.

SÄKERSTÄLL ETT TRYGGT BOENDE FÖR UTSATTA

Den som är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck behöver

i vissa fall tillgång till skyddat boende. Skyddat boende kan

erbjudas som bistånd från kommunen eller genom ideella

organisationer. Enligt Socialstyrelsen är tillgången till skyddade

boenden i dag lägre än efterfrågan och en stor andel skyddade

boenden tvingas avvisa nya skyddssökande på grund av

platsbrist. Tillgången till plats är dessutom sämre för män och

även tonårspojkar som till exempel följer med sin mamma.

Genom starkt engagerade kvinnojourer som bidragit till att

utveckla skyddade boenden har det offentliga kunna skjuta över

ansvaret på ideell sektor. Omkring 80 procent av de skyddade

boendena drivs i dag av ideella föreningar. Samtidigt har

finansieringen inte varit tillräcklig. Obetalda arbetsinsatser från

volontärer är ofta ett måste för att få verksamheterna att fungera

och boendena måste lägga mycket tid på att söka olika bidrag

och försöka få placeringar. Med för få placeringar kan boendet i


5

10

15

20

25


värsta fall behöva säga upp personal och kontrakt på boendets

lokal.

Att ge skydd för några av de mest utsatta i samhället

är en kärna i välfärdsuppdraget. Ansvaret för att utveckla

och finansiera sådan verksamhet kan inte läggas över på

ideella organisationer. Det är inte heller tillfredsställande

att verksamheten är oreglerad – vem som helst kan driva

ett skyddat boende och enbart om tjänsten utförs för

socialtjänstens räkning så finns vissa krav på utförandet. Att

begreppet skyddat boende inte är definierat i lag innebär att

skyddet som ges kan se mycket olika ut. För att säkerställa

skyddet för utsatta är lika bra för alla bör kommunernas ansvar

för skyddade boenden och hur insatsen ska utformas förtydligas

i lag.

UNDERLÄTTA TILLGÅNG TILL LÅNGSIKTIGT BOENDE

En förklaring till platsbristen på skyddade boenden är att

många tvingas bo kvar längre än tidigare. Bättre möjligheter för

långsiktiga boendelösningar behöver finnas. Den som behöver

komma vidare från ett skyddat boende bör därför kunna få förtur

i kommunernas bostadsköer. Det behövs också mer flexibla

lösningar för ungdomar som är myndiga, men som kan behöva

ett boende med visst stöd av en vuxen person.

Samverkan mellan kommuner behöver också förbättras

för att underlätta för utsatta att bosätta sig på en ny ort. Det är

vanligt att kommuner kan bistå med så kallade kommunkontrakt


5

10

15

20

25


eller sociala kontrakt där socialförvaltningen tecknar kontrakt

med hyresvärden. Det gäller i de flesta fall bara för den som

redan bor i kommunen. Kan inte situationen lösa sig återstår

endast för personen att säga upp sitt hyreskontrakt och

söka boende på ny ort för att på så sätt bli bosatt i den nya

kommunen. Det finns ett konstruktivt samarbete mellan flera

kommuner i landet där våldsutsatta i behov av skydd kan få

hjälp att flytta från en kommun till en annan. Detta samarbete

behöver utökas och gälla fler kommuner.

DEN TRANSNATIONELLA DIMENSIONEN

Många äktenskap mot den egna viljan ingås i utlandet. När

offret väl befinner sig utomlands är möjligheterna till bistånd

från svenska myndigheter ofta små. Det gäller särskilt barn

som är medborgare i det andra landet eller som har dubbelt

medborgarskap. Därför är det viktigt att försöka förhindra en

resa när det finns en påtaglig risk för någon ska giftas bort

utomlands.

Möjligheterna att agera aktivt i förhållande till anhöriga i

Sverige bör införas för att skyddet för utsatta ska förbättras.

Lärdomar kan till exempel dras från Storbritannien där

domstolar kan utfärda förelägganden eller förbud till skydd

för den som löper risk att giftas bort med tvång. Det kan

exempelvis innebära att någon ska upphöra med hot och våld

eller avslöja var ett offer befinner sig alternativt att en individ inte

får föras utomlands eller att en bortförd individ förs tillbaka. Den


5

10

15

20

25


som bryter mot ett föreläggande kan få olika typer av sanktioner,

såsom vite eller fängelse.

Det behövs också möjligheter till akut preventiva åtgärder.

I de fall då det kan befaras att vårdnadshavarna till någon som

är omhändertagen eller som vårdas enligt LVU har för avsikt

att föra den unge ur landet bör socialnämnden eller annan

myndighet kunna ta initiativ till att återkalla och omhänderta

pass eller förhindra att pass utfärdas. Frågan ska dock avgöras

av domstol.

När en flicka eller kvinna blir bortförd utomlands och

bortgift mot sin vilja finns problem kring samordningen mellan

svenska myndigheter. Det förekommer fall där handläggningen

drar ut på tiden och där individen får förlita sig på aktörer i det

civila samhället. Uppdrag bör därför snarast ges till berörda

myndigheter att upparbeta rutiner för effektiv samverkan.

Enligt det nationella kompetensteamet på Länsstyrelsen i

Östergötland uppkommer det ibland problem i samband med

ansökan om förnyande av skyddade personuppgifter. När den

tidigare våldsutsatta inte blivit utsatt för ytterligare hot och våld

används det som ett argument för visa på att skyddsbehovet

inte kvarstår. Offer för hedersrelaterat våld är särskilt utsatta

eftersom hoten kommer från flera, ofta närstående personer,

under lång tid. Samhället måste kunna ge ett långvarigt skydd

och möjliggöra för en permanent skyddad identitet, som därmed

inte behöver bli föremål för regelbunden omprövning.


5

10

15

20

25


SKOLAN MÅSTE VARA EN FRISTAD

Eftersom det ofta är i skolan som problem med hedersförtryck

kan upptäckas måste personalen har kunskap om hur problemet

bäst bemöts då man annars kan utsätta eleven för fara. Det är

också viktigt att skolan säkerställer att eleverna har kunskap om

sina rättigheter för att kunna be om hjälp eftersom socialtjänsten

och rättsväsendet sällan kan gripa in om de unga inte själva

berättar om sin situation.

Elevhälsan kan spela en viktig roll när det gäller att ge

information, råd och stöd till ungdomar och till familjer relaterat

till könsstympning; här finns stöd från Socialstyrelsen som

behöver tillämpas över hela landet.

Skolan har ett krav att regelmässigt informera

vårdnadshavare om elevers frånvaro. I en hederskontext kan det

vara problematiskt för eleven och därför måste möjligheten att

tillämpa sekretess i sådana fall beaktas.

TYDLIG INFORMATION TILL NYANLÄNDA

Ungdomar med rötter i andra kulturer upplever att ett

tungt ansvar faller på dem att förklara majoritetssamhällets

normsystem för den äldre generationen. Strukturerade

satsningar behövs för att förändra de normer och värderingar

som kan leda till hedersrelaterat våld och förtryck. Det bör

därför bli ett av flera tydliga mål i samhällsorienteringen;

att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. Frågor

om rättigheter och skyldigheter samt barnuppfostran,

jämställdhet och hedersfrågor ska vara ett obligatoriskt inslag i


5

10

15

20

25


samhällsorienteringen. För att säkerställa att informationen ser

lika ut i hela landet och att känsliga eller obekväma frågor inte

undviks bör ett särskilt informationsmaterial tas fram.

Föräldrastöd anpassat för utrikes födda föräldrar som tar

sikte på att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck behöver

också utvecklas rent generellt. För personer som uppbär

försörjningsstöd bör det också vid behov kunna ställas krav

att delta i insatser som tar sikte på att bryta hedersrelaterat

förtryck.


1 • att införa en särskild brottsrubricering för hedersbrott

med grov fridskränkning som förebild, men där

gärningsmannakretsen vidgas och där gärningar som begås

av flera olika personer i samförstånd ska omfattas .

2 • att införa hedersmotiv som en egen försvårande

omständighet vid bedömningen av ett brotts straffvärde.

3 • att höja den lägsta straffsatsen för tvångsäktenskap eller

vilseledande till tvångsäktenskap.

4 • att kriminalisera stämpling, förberedelse eller försök till

vilseledande till tvångsäktenskapsresa.

5 • att kunskap inom rättsväsendet förbättras om hedersrelaterat

våld och förtryck, samt att specialiserade poliser och

åklagare ska finnas för att stödja hanteringen av hedersbrott.

6 • att tydliggöra lagen så att polisen kan omhänderta unga i en

hederskontext för att skydda dem eller säkerställa att den

fortsatta utredningen inte försvåras.


5

10

15

20

25


7 • att det ska finnas möjlighet för polisen att skjuta upp eller låta

bli att underrätta vårdnadshavare om att ett förhör med ett

barn ägt rum om det är till men för barnet.

8 • att polisen ska kunna höra barn som är under 15 år som

vittnen även utan vårdnadshavares godkännande i vissa fall.

9 • att kommunernas ansvar för skyddade boenden och hur

insatsen ska utformas förtydligas i lag.

10 • att den som behöver komma vidare från ett skyddat boende

får förtur i kommunernas bostadsköer.

11 • att utöka samarbetet mellan kommuner som ger våldsutsatta

hjälp att flytta till en ny kommun.

12 • att införa möjligheterna att verka proaktivt mot anhöriga till

den som löper risk att giftas bort mot sin vilja, till exempel

genom föreläggande eller förbud av domstol.

13 • att Socialnämnden eller annan myndighet ska kunna ta

initiativ till att återkalla och omhänderta pass eller förhindra

att pass utfärdas då det finns risk att ett barn gifts bort mot

sin vilja.

14 • att samordningen mellan svenska myndigheter förbättras i

gränsöverskridande ärenden kopplade till hedersbrott som

tvångsgifte.

15 • att permanent skyddad identitet möjliggörs för den som är

utsatt för hedersvåld och förtryck, där så är nödvändigt.

16 • att ett av målen för samhällsorienteringen för nyanlända bör

vara att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck.

17 • att föräldrastöd anpassat för utrikes födda föräldrar som

tar sikte på att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck

utvecklas.


5

10

15

20

25


FÖRSTÄRKTA ÅTGÄRDER MOT TIGGERI Tiggeriet i Sverige har blivit allt mer utbrett. I november 2015

uppskattades antalet utsatta EU-medborgare, som är här för

att tigga, till cirka 4 700 personer. Det är en beklaglig och inte

önskvärd utveckling som ofta innebär svåra förhållanden för de

människor som det handlar om.

Polisens bedömning är att det finns flera grupperingar

som tigger i Sverige och som styrs av kriminella aktörer. Polisen

bedömer även att det förekommer multiexploatering där utsatta

EU-medborgare, vid sidan av tiggeri, utnyttjas för till exempel

prostitution. Det förekommer uppgifter om att grupperingar

tar betalt för och styr över användingen av offfetliga platser

för tiggeri. Flera brutala attacker mot tiggare har ägt rum. Det

är uppenbart att komma till Sverige för att tigga innebär att

leva under mycket svåra förhållanden långt utanför samhällets

kontrollmekanismer och skyddsnät. Tiggeriet skapar också

otrygghet i kollektivtrafiken och oordning utanför butiker.

Boplatser på gator och i parker medför sanitära olägenheter och

nedskräpning. Det förekommer olovliga bosättningar som delvis

har permanentats och som närmast kan liknas vid kåkstäder.

Bosättningarna är olämpliga för vuxna och oacceptabla för barn.

Samtidigt är situationen även allvarlig i deras hemländer.

Många av de som tigger i Sverige kommer från Rumänien

och Bulgarien, länder där det råder stor fattigdom och social

utsatthet. Det är brist på utbildning, arbete och bostäder. Här

har EU en viktig uppgift. Arbetet med att sätta press på de EU-

länder, vars medborgare tvingas söka sig till andra länder för att

tigga, måste fortsätta. Det krävs ett samlat agerande från EU:s


5

10

15

20

25


medlemsländer som ytterst bör knytas till kännbara ekonomiska

sanktioner om läget inte förbättras.

Lösningen på problemen är dock inte tiggeri på Sveriges

gator och torg. Att tigga är varken en väg ur fattigdom eller

utanförskap.

Vi förordar därför ett nationellt förbud mot tiggeri. Förbudet

innebär att aktiv och passiv insamling av pengar kriminaliseras.

Till skillnad mot vad som föreskrivs i en ordningsföreskrift blir ett

straffrättsligt förbud generellt tillämpligt, vilket innebär att tiggeri

även förbjuds på exempelvis tomt- och kvartersmark.

Ett nationellt förbud omfattar alla som tigger och gäller

på alla platser. Det flyttar inte tiggeri från en kommun till en

annan eller från en plats till en annan inom kommunen, som

kommunala ordningsföreskrifter riskerar att göra. Inte heller

skulle det vara möjligt att gå från dörr till dörr och tigga.

Bestämmelsen ska dock inte träffa absoluta nödsituationer

eller situationer där någon exempelvis glömt plånboken och

behöver be någon annan om pengar. Förbudet ska i stället

ta sikte på situationer då tiggeriet utgör en slags försörjning.

Att förbjuda tiggeriet är ett sätt att markera att samhället inte

godtar tiggeri som försörjning i Sverige. Tiggeri har historiskt

varit otillåtet i Sverige. Under en period har tiggeri varit tillåtet

i Sverige utan att det blivit ett stort och utbrett problem. Så

ser situationen inte ut i dag. I Danmark är tiggeri kriminaliserat

och kan straffas upp till sex månaders fängelse. Ett förbud mot

tiggeri handlar inte om att förbjuda fattigdom. Förbudet behövs

för att stoppa ordningsproblem och utnyttjande av utsatta

människor.


5

10

15

20

25


Ett förbud mot tiggeri ska givetvis utformas utifrån de högt

ställda krav på mänskliga rättigheter som gäller i Sverige. Det

innebär bland annat att lagstiftningen ska gälla lika för alla och

inte diskriminera någon grupp.

Det ska fortsatt vara möjligt för exempelvis ideella

organisationer att ansöka om tillstånd för penninginsamling.

Syftet är att skydda organisationer som i dag bedriver

insamlingsverksamhet på offentliga platser. Det kan exempelvis

handla om organisationer, såsom Frälsningsarmén eller Röda

korset, som samlar in pengar till ett välgörande ändamål. Barn

som säljer majblommor och liknande omfattas inte heller av

förbudet då det handlar om försäljning, i motsats till insamling

av pengar.

Kopplat till tiggeri har även förekomsten av otillåtna

bosättningar ökat. Bosättningarna innebär ofta både

ordningsproblem och sanitära problem och resulterar i

nedskräpning och förstörelse på platserna. Möjligheterna

för markägare att snabbt få tillbaka rådigheten över sin

mark behöver säkerställas och kostnaderna för markägarna

begränsas.


5

10

15

20

25



1 • att införa ett nationellt förbud mot tiggeri.

2 • att sätta press på EU-länder vars medborgare kränks,

diskrimineras och lever i varaktigt utanförskap, kännbara

ekonomiska sanktioner bör kunna aktualiseras.

3 • att säkerställa att markägare snabbt och enkelt kan få tillbaka

sin mark från otillåtna bosättare samt begränsa markägarnas

kostnader.


5

10

15

20

25


EN LÅNGSIKTIGT HÅLLBAR MIGRATIONSPOLITIK Krig, konflikter och oro i världen består. Så många som 65

miljoner människor beräknades vara på flykt under 2016.

Sverige har tagit och tar ett stort ansvar för människor

som flyr från sina hemländer. De senaste fyra åren har vi tagit

emot över 300 000 asylsökande. Vi har i många år varit det

EU-land, eller hört till den grupp av EU-länder, som haft högst

flyktingmottagandet i EU ställt mot folkmängd.

Fortfarande väntar många asylsökande som kom till

Sverige 2015 och 2016 på slutliga beslut. I år väntas ytterligare

tiotusentals asylsökande hit. Anhöriginvandring tillkommer.

Att bejaka öppenhet mot omvärlden är inte detsamma som

oreglerad invandring. Varje land måste ha kontroll över vilka

människor som lever i landet. Ett öppet samhälle ger människor

möjlighet att själva forma sina liv, men lämnar dem inte att

fastna i utanförskap. Sverige har inte klarar uppgiften att ge

nyanlända en riktig möjlighet att själva etablera sig i det svenska

samhället.

Moderaterna ska stå för en långsiktigt hållbar

migrationspolitik i Sverige. Migrationspolitiken måste utformas

med hänsyn till det stora flyktingmottagande vi haft och

de omfattande integrationsproblem vi har. Det spelar för

integrationen roll hur många asylsökande som samtidigt

kommer till ett land på kort tid.

En långsiktigt hållbar och ansvarsfull migrationspolitik

innebär att tillfälliga uppehållstillstånd är huvudregel, att det

är tydliga krav på att försörja sig själv och sina anhöriga och


5

10

15

20

25


tydliga krav för att bli svensk medborgare. Medborgarskapet i

Sverige ska uppvärderas. I det ligger högre ställda krav än vad

som är fallet i dag.

Det ska vara skillnad mellan ja och nej i asylprocessen.

Den som nekats uppehållstillstånd i ett slutligt beslut ska

så snart som möjligt återvända till sitt hemland. Här behövs

en större tydlighet. Om inte återvändandet fungerar riskerar

omfattande skuggsamhällen med social utsatthet, brott och

illegalt arbete skapas.

Vi ska också arbeta för ett större samarbete i

migrationspolitiken i Norden. På EU-nivå ska vi driva på för

att fler länder bidrar och för ett fungerande asylsystem som

efterlevs av samtliga EU-änder.


5

10

15

20

25


PERMANENT SKÄRPT ASYLLAGSTIFTNINGSverige måste ta ansvar för migrationspolitiken. Vi ska arbeta

för en så bra EU-gemensam politik och vara konstruktiva i

förhandlingar. Vi ska dock inte förlita oss på EU-lösningar, utan

ha en egen utformad politik. Historien visar på stora svårigheter

på migrationsområdet på EU-nivå. Det gäller både i att komma

överens och att få fattade beslut att efterlevas. Utsikterna till

lösningar ser nu inte bättre ut än tidigare.

Vi vill ha en permanent skärpt asyllagstiftning i Sverige. Vår

asyllagstiftning ska som helhet inte avvika från lagstiftningen i

andra jämförbara länder, såsom i Finland, Norge, Danmark och

Tyskland.

Tillfälliga uppehållstillstånd i asylärenden som huvudregel

ska ingå i en permanent skärpt asyllagstiftning. Detta i likhet

med vad som är fallet i den tillfälligt skärpta lag som nu gäller

fram till juni 2019 och som Moderaterna står bakom.

System med tillfälliga uppehållstillstånd finns i bland

annat Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike och

Nederländerna. Exakt hur systemet är utformat varierar i olika

länder.

Vi vill att tillfälliga uppehållstillståndet ska kunna omvandlas

till permanenta uppehållstillstånd vid jobb och egen försörjning i

en permanent skärpt asyllagstiftning. Jobbar man och försörjer

sig själv ska man ha rätt att stanna i Sverige. Detta i likhet med

vad som gäller i den tillfälliga lagen.

Om skyddsskäl kvarstår vid omprövning av det tillfälliga

uppehållstillståndet ska det tillfälliga uppehållstillståndet


5

10

15

20

25


förlängas om man inte har jobb och egen försörjning. Ingen ska

utvisas då skyddsskäl föreligger. Det ska även finnas en bortre

gräns när ett tillfälligt uppehållstillstånd inte längre förlängs utan

i stället omvandlas till ett permanent uppehållstillstånd, även för

det fall att jobb och egen försörjning saknas.

Om lämpligt bör även andra incitament till integration vid

sidan av jobb och egen försörjning byggas in i systemet med

tillfälliga uppehållstillstånd. Det kan handla om deltagande i

svenskundervisning. En viktig omständighet när det gäller exakt

hur lagstiftningen om tillfälliga uppehållstillstånd ska utformas i

Sverige, är hur motsvarande lagstiftning ser ut i anda jämförbara

länder.

Vi vill även att ett skarpt försörjningskrav vid

anhöriginvandring ska ingå i en permanent skärpt lagstiftning.

I det försörjningskrav som finns i den tillfälliga lagen ingår krav

på försörjning för sig själv och tillresande familj samt krav på

tillräcklig bostad för sig och familjen.

Vi vill skärpa försörjningskravet ytterligare i en permanent

skärpt asyllagstiftning. Jobb med stabil inkomst ska i stor

utsträckning vara grunden för att försörjningskravet ska vara

uppfyllt. Bidrag ska däremot inte kunna öppna vägen in i

Sverige. Vi anser därmed inte att man bör kunna uppfylla

försörjningskravet med arbetslöshetsersättning, vilket är fallet i

dag. Vi anser att det vid bedömningen av om kravet är uppfyllt

bör beaktas både inkomsten vid ansökningstillfället och hur

inkomsten har sett ut under några tidigare år. Detta för att

säkerställa att det finns en stabilitet i inkomsten. Motsvarande


5

10

15

20

25


gäller i Norge. Vi är även beredda till ytterligare skärpningar av

försörjningskravet.

I den tillfälliga lagen finns en begränsning av rätten till

familjeåterförening för gruppen alternativt skyddsbehövande

med tillfälliga uppehållstillstånd. Begräsningen gäller så länge

man inte har permanent uppehållstillstånd. Flyktingar har enligt

huvudregeln i den tillfälliga lagen rätt till familjeåterförening även

med tillfälliga uppehållstillstånd.

Det finns skäl såväl för som mot en begräsning av rätten till

familjeåterförening. Vi vill att frågan om begränsningen som nu

finns ska kvarstå ska övervägas löpande. Med en skärpning av

försörjningskravet kan finnas möjlighet att ta bort begränsningen

om familjeåterförening. En viktig omständighet då frågan

övervägs är samtidigt hur lagstiftningen på detta område ser ut

i andra jämförbara länder. Om Sverige har ett regelverk rörande

familjeåterförening som skiljer ut sig från andra jämförbara

länder i generösare riktning blir vi återigen ett mer intressant

land för människor att söka sig till.


1 • att Sverige ska ha en långsiktigt hållbar migrationspolitik.

Vi ska arbeta för en hållbar EU-gemensam politik, men inte

förlita oss på EU-lösningar.

2 • att en permanent skärpt asyllagstiftning införs.

3 • att ett system med tillfälliga uppehållstillstånd som

huvudregel ska ingå i en permanent skärpt asyllagstiftning.

Tillfälliga uppehållstillstånd ska omvandlas till permanenta


5

10

15

20

25


uppehållstillstånd vid jobb och egen försörjning. Ingen ska

utvisas då skyddsskäl kvarstår.

4 • att ett skarpt försörjningskrav vid anhöriginvandring ska ingå

i en permanent skärpt asyllagstiftning. Kravet bör skärpas

mot det krav som finns i dag.

5 • att frågan om begränsning av rätten till familjeåterförening i

asyllagstiftningen ska övervägas kontinuerligt.


5

10

15

20

25


KRISLAGSTIFTNINGSverige behöver en krislagstiftning som ger möjlighet till

direktavvisning av asylsökande till ett annat säkert land. Sådan

lagstiftning saknas i dag. Lagstiftningen ska kunna aktualiseras

genom ett regeringsbeslut.

För ett beslut om direktavvisning ska aktualiseras ska

krävas att antalet asylsökande som söker sig till Sverige

samtidigt på kort tid allvarligt påverkar viktiga funktioner i

samhället. Beaktas vid beslutet ska bland annat hur stort det

tidigare mottagandet har varit och hur det EU-gemensamma

systemet fungerar. Direktavvisning till annat säkert land

respekterar asylrätten. I ett krisläge kan direktavvisning till

annat säkert land även motiveras ur ett EU-rättsligt perspektiv.

Motsvarande krislagstiftning har också införts nyligen i Norge

och är på väg att införas i Danmark.


1 • att införa en krislagstiftning som gör det möjligt med

direktavvisning av asylsökande till annat säkert land och som

kan sättas in för det fall det är påkallat.


5

10

15

20

25


GRÄNSKONTROLLER Det finns en risk att EU fortsatt inte klarar den yttre

gränskontrollen och att behovet av gräns- och/eller ID-kontroller

inom Europa därmed blir långvarigt.

Därför bör finnas möjlighet till en gemensam nordisk

gränskontroll på gränsen mellan Danmark och Tyskland.

Sverige bör driva på för detta. Kontakter bör tas med i första

hand Danmark, men även Finland och Norge. Med en nordisk

gränskontroll skulle gränsöverfarten mellan Sverige och

Danmark kunna återgå till vad som gällde innan gräns- och ID-

kontroller infördes.

Om inte EU klarar den yttre gränskontrollen, och inte heller

en nordisk gränskontroll mot Tyskland finns på plats, måste

Sverige på egen hand se till att det finns en fungerande kontroll

mellan Sverige och övriga länder. Vi måste ha vetskap om vilka

människor som finns i Sverige.

Sverige ska därför bibehålla kontroller i form av gräns- och/

eller ID-kontroller mot andra länder så länge det är nödvändigt.

Samtidigt har den kontroll som i dag finns mot Danmark

en klar negativ påverkan för Öresundsregionen. Kontrollen

påverkar på daglig basis pendlare och andra resenärer och den

gemensamma arbetsmarknad som skapats mellan Danmark

och Sverige. Vi vill därför i största möjliga utsträckning, och

i samarbete med Danmark, att kontroller ska utformas så att

de har så liten påverkan på pendlare och andra resenärer som

möjligt.


5

10

15

20

25



1 • att nordisk gränskontroll mellan Danmark och Tyskland vid

behov ska kunna inrättas.

2 • att Sverige ska, om EU inte klarar kontroll av den yttre

gränsen och det inte heller finns en nordisk gränskontroll, ha

en egen fungerande kontroll mot angränsande länder.

3 • att kontroller ska utformas utifrån att de ska ha så få negativa

konsekvenser för pendlare och andra resenärer som möjligt.


5

10

15

20

25


ORDNING OCH REDA I ASYLSYSTEMETFrågor som rör identitet, ID, hänger samman med ett lands

säkerhet, allmän ordning och trovärdigheten till asylsystemet.

Dessa frågor är därför av stor vikt. Det är den som söker asyl

i Sverige som ska göra sin ID, sin ålder och sitt skyddsbehov

sannolikt. Det är viktigt att denna princip upprätthålls.

ID bör börja utredas noga direkt då en person anländer

till Sverige. Där asylansökan görs ska finnas kompetens att

genomföra en första grundutredning. I det ligger att ta foto och

fingeravtryck samt undersöka äktheten på inlämnade dokument.

För att underlätta ID-utredningar, och för att underlätta

återvändande för det fall det blir aktuellt, bör Migrationsverket

och polisen samarbeta och dela information med varandra i

större utsträckning än i dag.

Det bör också finnas skyldigheter för den som söker

asyl i Sverige som är tydligt angivna i lag. Det ska bland annat

handla om skyldighet att utan dröjsmål ansöka om asyl och

lämna in id-handlingar. Det ska också handla om skyldighet att

inkomma vid kallelser, meddela adressändring, att medverka till

att identiteten utreds, att medverka till dna-prov för att fastställa

familjerelationer samt att vid behov medverka i en medicinsk

åldersbedömning.

Om skyldigheterna inte följs ska det medföra

konsekvenser. Det kan röra sig om nedsättning av ersättning,

visitation, beslag, husrannsakan eller förvar. I fall att den

asylsökande nekar medicinsk åldersbedömning ska han eller

hon fortsatt behandlas som en vuxen i asylärendet.


5

10

15

20

25


Om den asylsökande inte medverkar till utredningen ska

asylansökan ytterst kunna avslås.

I asylprocessen ska det finnas ett väl fungerande system

för medicinska åldersbedömningar av den som kommer

på egen hand till Sverige och anger en ålder under 18 år.

Sådan bedömning ska kunna ske direkt vid ankomst då det

finns ett behov. Den som nekar att medverka i en medicinsk

åldersbedömning ska fortsättningsvis behandlas som vuxen.

Att systemet med åldersbedömningar fungerar har

betydelse av flera skäl. Det handlar om att barn inte ska blandas

med vuxna på boenden och i skolklasser samt om tilliten till

systemet och kostnaderna för mottagandet.

I dagens lagstiftning finns möjlighet att återkalla uppe håll-

stills tånd då oriktiga uppgifter ligger till grund för uppehålls-

tillståndet. Denna möjlighet bör användas i de fall då det

uppdagas att ett uppehållstillstånd har beviljats på felaktig

grund.

Migrationsverket ansvarar för mottagande av asylsökande

samt prövning av ärenden som rör asyl, anhöriginvandring,

arbetstillstånd och medborgarskap. Resultat av uppföljningar

som gjorts på Migrationsverkets asylenheter och innehållet i en

myndighetsintern revisionsrapport från sommaren 2016 visar

att det finns ett klart utrymme att förbättra både kvalitet och

effektivitet i Migrationsverkets verksamhet. Då det gäller kvalitet

har på senare tid också uppmärksammats brister bland annat

vad gäller arbetet med att bedöma skyddsbehov hos hbtq-

asylsökande.


5

10

15

20

25


Vi föreslår därför en översyn av Migrationsverkets

verksamhet. Den grundläggande uppgiften att upprätthålla den

reglerade invandringen bör förstärkas. I det ligger bland annat

att arbetet med bevisvärdering och riskbedömning förbättras

samt att frågor som rör medicinsk åldersbedömning och

återvändandet ges ett större utrymme i verksamheten.

Att skapa förutsättningar för kortare handläggningstider

är en viktig del av översynen. Dagens långa handläggningstider

är ett stort problem. För- och nackdelar med att dela upp

Migrationsverket i flera olika myndigheter ska också övervägas.


1 • att göra frågan om trovärdig identifikation central i

asylprocessen.

2 • att Migrationsverket och polisen bör få dela information i

större utsträckning än i dag.

3 • att den asylsökande ska ha skyldigheter som anges i lag

och om inte skyldigheterna följs ska det kunna leda till

konsekvenser, såsom beslag, husrannsakan och förvar.

4 • att väl fungerande system för medicinska åldersbedömningar

ska finnas på plats.

5 • att möjligheten som finns i lagstiftningen att återkalla

uppehållstillstånd bör användas då förekomst av oriktiga

uppgifter framkommer.

6 • att Migrationsverkets verksamhet ses över – den

grundläggande uppgiften, att upprätthålla en reglerad

invandring, bör förstärkas.


5

10

15

20

25


FÖRSTÄRKT ÅTERVÄNDANDEARBETE Den som har nekats uppehållstillstånd i ett slutligt beslut efter

en rättssäker process ska så snart som möjligt återvända till sitt

hemland. Det är grunden för en reglerad invandring.

Många människor återvänder i dag självmant efter att ha

nekats uppehållstillstånd. Det finns samtidigt en stor grupp som

inte återvänder självmant. På fem år beräknar Migrationsverket

att överlämna cirka 70 000 fall till polisen. I 50 000 fall handlar

det om personer som har avvikit. I 20 000 fall om personer som

vägrar att självmant medverka till återvändandet på annat sätt.

Därmed finns en uppenbar risk för växande

skuggsamhällen i Sverige kommande år, kopplat till social

utsatthet, illegalt arbete och brottslighet.

För att få fler att återvända självmant behövs det en ökad

tydlighet från samhällets sida. Det behöver stå klart att om man

inte återvänder självmant så kommer man behöva återvända

med myndigheternas försorg.

Vi vill se kraftfullt förstärkta insatser från berörda

myndigheter – Migrationsverket, polisen och kriminalvården – på

återvändandeområdet.

Antalet inre utlänningskontroller måste bli betydligt fler. Här

ser vi i stället en kraftig minskning på senare år. Det rör sig om

nästan en halvering av antalet inre utlänningskontroller från år

2012 till 2016.

Vi vill också utöka regelverket för inre utlänningskontroll.

Det bör vara möjligt för polisen att ta fingeravtryck och

genomföra fingeravtryckssökning i samband med inre

utlänningskontroll. I dag får fingeravtryck inte tas på personer


5

10

15

20

25


som vistas i Sverige utan tillstånd och som befinner sig utanför

myndigheternas kontroll. Detta trots att det många gånger är

enda sättet att klargöra identiteten samt undvika att personer

använder sig av flera identiteter.

Antalet förvarsplatser i Sverige är i dag 360. Dessa

platser måste bli fler. Brist på förvarsplatser ska inte få till

följd att personer som borde tas i förvar inte gör det, vilket nu

förekommer. Vi vill också se minst ett nytt förvar i norra Sverige.

I nuläget ligger det nordligaste förvaret i Sverige i Gävle.

Förvar bör också användas i större utsträckning. Att så

många människor avviker efter att ha nekats uppehållstillstånd

visar på brister i Migrationsverkets riskbedömningar. Vi vill också

utöka dagens legala möjligheter att ta en person i förvar. Det kan

handla om åtgärder som att förlänga de tidsfrister som finns i

lagstiftningen.

Vi vill inrätta en särskild förteckning hos Migrationsverket

rörande så kallade säkra länder. Asylsökande från ett säkert

land länder kan i normalfallet antas få avslag på asylansökan.

En individuell prövning ska ske i varje enskilt fall, men

en förteckning över så kallade säkra länder kan förenkla

hanteringen.

Vi föreslår också att asylsökande från säkra länder inte

ska få bosätta sig där de vill under asyltiden. De ska i stället

bo på det asylboende dit de hänvisas till av Migrationsverket.

Därmed underlättas kontakter med Migrationsverket och det

återvändande som med stor sannolikhet bli aktuellt i deras fall.

Migrationsverket bör även prioritera ansökningar

som sannolikt kommer leda till ett avslag i sin hantering av


5

10

15

20

25


asylärenden. Det handlar om sökande som kommer från säkra

länder, men också om sökande som kommer från andra länder

som kännetecknas av en förhållandevis hög andel avslag. Beslut

med kort handläggningstid i dessa ärenden är viktigt av flera

skäl. Det finns ett värde att det tydligt står klart för den som

söker asyl i Sverige att han eller hon snabbt kommer behöva

återvända till sitt hemland om asylskäl saknas. Det handlar

också om att platser och resurser ska kunna frigöras. Målet

ska samtidigt vara korta väntetider i samtliga Migrationsverkets

ärendetyper.

Det är i dag möjligt att hålla sig gömd i fyra år och därefter

göra en ny asylansökan, eftersom det tidigare avslagsbeslutet

går i preskription efter fyra år. Då ett avslagsbeslut har

preskriberats upphör polisen att arbeta med ärendet. De senaste

tre åren har 11 000 avslagsbeslut överlämnade till polisen från

Migrationsverket preskriberats. Antalet nya asylansökningar från

personer som har fått ett avslag, och där det gått fyra till sex

år från avslagsbeslutet, ligger för närvarande på omkring 2 000

ansökningar per år. Vi föreslår att denna preskriptionstid ska

förlängas från fyra till tio år

I dag döms som uppsåtligen eller av oaktsamhet

uppehåller sig i Sverige utan tillstånd och utan att ha ansökt

om ett sådant tillstånd till böter. I ringa fall ska åtal för

brott inte väckas annat än om det är motiverat från allmän

synpunkt. Straffet för olovlig vistelse i landet bör skärpas.

Det bör övervägas om fängelse ska kunna ingå i straffskalan.

Därmed markeras ytterligare vikten av att lagakraftvunna


5

10

15

20

25


myndighetsbeslut i asylärenden respekteras. Det är i sin tur

grunden för en reglerad invandring.

Vi ser nu också hur kommuner ger eller överväger att ge

mer långvarig hjälp till personer som vistas olovligen i landet.

Det kan exempelvis handla om hjälp med hyreskostnader.

Vi anser att kommuner i sådana här situationer inte

ska erbjuda långvarig hjälp. Det undergräver den reglerade

invandringen och är därmed i strid med nationell lagstiftning.

Det bör genom lagstiftningen införas förbud för kommuner att

ge annat än kortvarig hjälp till personer som vistas utan tillstånd

i landet. Parallellt med att sådan kortvarig hjälp ges bör kontakt

tas med Migrationsverket. Förbudet för kommuner att ge annat

än kortvarig hjälp bör även gälla omfatta EU-medborgare, som

är i Sverige utan att kunna försörja sig genom till exempel jobb

eller studier, och som enbart har varit här en kortare tid.

Varje land är skyldigt enligt folkrätten att ta emot sina

egna medborgare. Ett återtagandeavtal kan dock underlätta

återvändandet i praktiken. Vi vill se att fler återtagandeavtal

kommer på plats. Det gäller såväl återtagandeavtal som ingås

mellan EU och tredje land som återtagandeavtal som har ingåtts

mellan Sverige och tredje land. Det är också av stor vikt att

avtalen är utformade på ett bra sätt, att de följs upp och att de

kommer till praktisk användning.


1 • att insatserna från Migrationsverket, polisen och

kriminalvården kraftigt förstärks för att få fler personer som

nekats uppehållstillstånd att lämna landet.


5

10

15

20

25


2 • att fler inre utlänningskontroller genomförs.

3 • att utöka regelverket för inre utlänningskontroll. Det bör bland

annat vara möjligt att genomföra fingeravtryckssökning i

samband med inre utlänningskontroll.

4 • att fler försvarsplatser inrättas med minst ett förvar i norra

Sverige.

5 • att förbättra tillämpningen av regelverket för förvar samt att

utöka regelverket.

6 • att Migrationsverket ska ha en förteckning över så kallade

säkra länder.

7 • att asylsökande från så kallade säkra länder ska bo på

Migrationsverkets boenden under asyltiden.

8 • att Migrationsverket ska prioritera asylansökningar med

avslagspresumtion.

9 • att preskriptionstiden på fyra år vid avslagsbeslut ska

förlängas till tio år.

10 • att skärpa straffen för olovlig vistelse i landet.

11 • att kommuner inte ska ha rätt att ge annat än kortvarig hjälp

till den som vistas olovligen i landet eller till EU-medborgare

som inte kan försörja sig själva genom till exempel jobb eller

studier och som enbart har varit i Sverige en kortare tid.

12 • att fler återtagandeavtal ingås med tredje land och att avtalen

är utformade på ett bra sätt, att de följs upp och att de

kommer till praktisk användning.


5

10

15

20

25


UPPVÄRDERA MEDBORGARSKAPET Medborgarskapet förenar människor. Det rymmer därför stora

möjligheter att bidra till sammanhållningen i ett samhälle.

Medborgarskapets betydelse kommer till uttryck i

medborgarskapslagens portalparagraf:

”Det svenska medborgarskapet är ett rättsligt förhållande

mellan medborgaren och staten som medför rättigheter

och skyldigheter för båda parter. Medborgarskapet förenar

alla medborgare och står för samhörighet med Sverige.

Medborgarskapet representerar det formella medlemskapet i det

svenska samhället och är en grund för folkstyrelsen.”

Det svenska medborgarskapet bör uppvärderas utifrån

följande fyra principiella utgångspunkter: Medborgarskapet har

stor betydelse, såväl rättsligt som symboliskt. Detta värde måste

respekteras och värnas i högre grad än i dag. Personer som har

samhörighet med Sverige och som kan antas ha sin framtid här

ska ha goda möjligheter att bli svenska medborgare. Vi vill att

denna grupp, förutsatt att man uppfyller grundläggande krav,

ska bli medborgare i Sverige. Reglerna om medborgarskap bör,

i den mån det är lämpligt, utformas så att det fungerar som

incitament för att främja integrationen.

Reglerna om medborgarskap bör harmonisera med

reglerna i andra jämförbara länder, framför allt Tyskland, Norge,

Danmark och Finland.


5

10

15

20

25


KRAV PÅ GRUNDLÄGGANDE KUNSKAPER I SVENSKA SPRÅKET

Det svenska medborgarskapet och språket förenar människor i

Sverige oavsett bakgrund. Grundläggande kunskaper i svenska

har stor betydelse för integrationen. Sådana kunskaper talar

också för att en person har samhörighet med Sverige.

Kopplingen mellan medborgarskapet och språket

bör därför förstärkas. Vi föreslår att det införs ett krav på

grundläggande kunskaper i svenska språket för medborgarskap.

Ett sådant krav saknas i Sverige i dag. Det skiljer oss från länder

som Tyskland, Norge, Danmark och Finland.

Ett sådant krav är även ägnat att höja medborgarskapets

status. Förekomsten av grundläggande kunskaper i

svenska språket ska kunna visas genom både godkända

språkkunskapsprov och godkända studieresultat.

Möjlighet till dispens från språkkravet bör

finnas exempelvis på grund av ålder, hälsa eller olika

funktionsnedsättningar. Detsamma gäller för den som har varit

svensk medborgare tidigare.

KRAV PÅ GRUNDLÄGGANDE KUNSKAPER OM DET SVENSKA SAMHÄLLET

Det finns i Sverige i dag inte heller något krav på kunskaper

om samhället för medborgarskap. Det skiljer Sverige från bland

annat Tyskland, Norge och Danmark.

Kunskap om landets samhällsförhållanden har stor

betydelse för integrationen. Det är också en rimlig förväntan att


5

10

15

20

25


en ny medborgare har förvärvat grundläggande kunskaper om

det svenska samhället.

Vi vill därför att ett krav på grundläggande kunskaper om

det svenska samhället införs. Förekomsten av grundläggande

kunskaper om svenska samhället ska kunna visas genom ett

godkänt kunskapsprov.

Möjlighet till dispens bör finnas exempelvis på grund av

ålder, hälsa eller olika funktionsnedsättningar. Detsamma gäller

för den som har varit svensk medborgare tidigare.

FÖRSÖRJNINGSKRAV

Egen försörjning har stor betydelse för integrationen. Det

är också en rimlig förväntan på en ny medborgare att man

huvudsakligen ska kunna försörja sig utan försörjningsstöd. Krav

på självförsörjning för medborgarskap med olika utformning

finns i Danmark, Finland och Tyskland.

Vi vill utreda ett krav på självförsörjning för medborgarskap

även i Sverige. I självförsörjning ska ingå försörjning genom eget

arbete eller näringsverksamhet. Även studiemedel, sjukpenning,

sjukersättning, a-kasseersättning, pension eller motsvarande

ska vara godtagbart. Likaså att man försörjs genom make, maka

eller sambo. Däremot ska man, för att kravet ska vara uppfyllt,

som huvudregel inte ha sin huvudsakliga försörjning genom

försörjningsstöd. Undantag från huvudregeln ska gälla om man

är under 18 år eller om man är statslös.


5

10

15

20

25


FÖRLÄNGD HEMVISTTID

I dag krävs som huvudregel fem års hemvist i Sverige för

medborgarskap. För statslösa och flyktingar gäller fyra år och

för nordiska medborgare två år. Hemvisttiden räknas från den

tidpunkt en person ansökte om uppehållstillstånd, om ansökan

därefter bifölls.

Syftet med hemviskravet är att en person för att kunna bli

medborgare ska känna till svenska förhållanden och vara en del

av det svenska samhället. Hemvistkravet har även betydelse för

möjligheten att bedöma om en sökande haft och kan förväntas

komma att ha ett hederligt levnadssätt, vilket är ett krav för

medborgarskap.

Moderaterna vill, som framgått tidigare, ha ett permanent

system med tillfälliga uppehållstillstånd. Det innebär att

tidpunkten för förvärv av permanent uppehållstillstånd

respektive svenskt medborgarskap i många fall kan komma

att ligga mycket nära varandra om dagens hemvistkrav

bibehålls. Permanent uppehållstillstånd bör dock vara ett steg

på vägen till ett medborgarskap. Som en följd av de ändrade

reglerna rörande uppehållstillstånd bör därför hemvistkravet för

medborgarskap förlängas.

En sådan förändring skulle också medföra att våra regler

bättre harmoniserar med motsvarande regler i andra jämförbara

länder som använder tillfälliga uppehållstillstånd. I Tyskland är

hemvistkravet för medborgarskap åtta år som huvudregel. I

Danmark är kravet nio år som huvudregel.

Den nya huvudregeln i Sverige bör vara ett hemvistkrav

på sju år i stället för fem år. Hemvistkravet bör för statslösa och


5

10

15

20

25


flyktingar förlängas från fyra år till sex år. Möjlighet till förkortat

hemvistkrav i dessa fall bör finnas för den som har varit svensk

medborgare tidigare och söker om ett nytt medborgarskap samt

för den som är gift eller sambo med en svensk medborgare.

Dagens hemvistkrav på två år för nordiska medborgare bör

bibehållas.

INTEGRATIONSBONUS

De förlängda hemvistkraven för medborgarskap bör

kombineras med en möjlighet att förvärva medborgarskap tre

år tidigare för den som försörjer sig själv genom arbete och/

eller näringsverksamhet samt har grundläggande kunskaper

i svenska språket och om svenska samhället – en så kallad

integrationsbonus. Det skulle innebära en extra drivkraft till att

snabbt komma in i samhälls- och arbetsliv. Denna lättnadsregel

bör inte omfatta nordiska medborgare som har ett hemvistkrav

på enbart två år.

Uppvärdera systemet med medborgarskapsceremonier

Sedan den 1 april 2015 är kommunerna skyldiga att

anordna ceremonier för nya svenska medborgare i syfte

att högtidlighålla deras nya medborgarskap. Alla personer i

kommunen som är folkbokförda i kommunen och under de

senaste 18 månaderna har blivit svenska medborgare ska

bjudas in. Deltagandet i ceremonin är frivilligt.

Medborgarskapsceremonier bidrar till att

markera medborgarskapet tyngd och betydelse. Vid

ceremonierna välkomnas nya medborgare och högtidhålls


5

10

15

20

25


medborgarskapsförvärvet. Vi vill uppvärdera systemet med

medborgarskapsceremonier. En översyn bör ske i detta syfte.

MEDBORGARSKAP SKA KUNNA ÅTERKALLAS

Det finns i dag i Sverige ingen möjlighet att återkalla ett

medborgarskap då en person har fått medborgarskapet

genom oriktiga uppgifter eller mutor. Detta skiljer oss från

exempelvis Tyskland, Danmark, Norge, Finland, Nederländerna,

Storbritannien och Kanada.

Vi vill att en sådan möjlighet, som kräver grundlagsändring,

införs. Det måste gå att ingripa mot den som på ett illojalt

eller bedrägligt sätt har beviljats medborgarskap. Att återkalla

medborgarskapet på denna grund skulle sannolikt kunna

komma i fråga enbart i ett fåtal fall, men redan att möjligheten

att ingripa finns skulle bidra till att stärka legitimiteten av ett

medborgarskapsbeslut och värna medborgarskapets status.

En återkallelse av medborgarskap på grund av oriktiga

uppgifter eller mutor får enligt folkrätten ske även om det leder

till statslöshet, och så fungerar det i länder som Danmark och

Norge. Att personen som berörs skulle bli statslös ska därför

inte hindra återkallelse, men ska särskilt beaktas inom ramen

för en proportionalitetsbedömning, där en avvägning ska göras

mellan å ena sidan hur klandervärt beteendet är och å andra

sidan hur ingripande ett återkallelsebeslut blir för den enskilde.

Det finns i Sverige i dag inte någon heller möjlighet

att återkalla medborgarskap till följd av frivillig tjänstgöring


5

10

15

20

25


i utländsk militär styrka eller till följd av gärningar som är till

allvarlig skada för statens vitala intressen. Detta skiljer oss från

länder som Tyskland, Danmark och Finland. I Norge förbereds

en motsvarande lagstiftning.

Vi vill att en sådan möjlighet till återkallelse införs även i

Sverige. Även här krävs grundlagsändring. Med gärning som

är till allvarlig skada för statens vitala intressen kan till exempel

avses ett terroristbrott. Däremot avses inte allvarliga brott i

allmänhet. Att även inkludera sådana brott vore för långtgående

och inte i enlighet med folkrätten.

En möjlighet till återkallelse i dessa situationer bör införas

för att värna Sveriges säkerhetsintressen och respekten för det

svenska medborgarskapet. Även i dessa fall är det enbart vid ett

fåtal tillfällen som återkallelse kan antas komma att aktualiseras.

Återkallelse i dessa fall får – till skillnad från återkallelse

vid oriktiga uppgifter eller mutor – enligt folkrätten inte leda till

statslöshet och får heller inte tillämpas på den berördes barn.

Enligt 1997 års Europarådskonvention om nationalitet har

Sverige åtagit sig att sträva efter att inte göra någon skillnad

mellan infödda och naturaliserade medborgare. Denna skrivning

har medfört att Danmark och Norge inte gör skillnad beroende

på hur medborgarskapet har uppkommit vid tillämpning av de

regler som de har respektive håller på att införa om återkallelse

vid medborgarskap. Sverige bör agera på motsvarande sätt.


5

10

15

20

25



1 • att alla som beviljas medborgarskap ska ha grundläggande

kunskaper i svenska språket. Det ska visas genom betyg

eller genom ett prov.

2 • att alla som beviljas medborgarskap ska ha grundläggande

kunskaper om det svenska samhället. Det ska visas genom

ett prov.

3 • att utreda krav på huvudsaklig försörjning som inte är i form

av försörjningsstöd för beviljande av medborgarskap. Kravet

ska inte gälla för barn och inte heller för statslösa.

4 • att hemvistkravet för medborgskap som huvudregel bör

förlängas med två år.

5 • att den som jobbar och försörjer sig själv, och har klarat krav

på kunskaper i svenska och om det svenska samhället, ska

kunna bli medborgare tre år tidigare än vad som annars hade

varit fallet, genom att en integrationsbonus införs.

6 • att uppvärdera systemet med medborgarskapsceremonier.

7 • att medborgarskap ska kunna återkallas vid oriktiga

uppgifter eller mutor. Återkallelse i dessa fall ska

kunna ske med statslöshet som följd, men det är en

omständighet som särskilt ska beaktas inom ramen för en

proportionalitetsbedömning.

8 • att medborgarskap ska kunna återkallas vid frivilligt

deltagande i utländsk militär styrka och vid brott som är

till allvarlig skada för statens vitala intressen. Återkallelse i

dessa fall ska inte kunna ske med statslöshet som följd, men

oavsett på vilket sätt medborgarskapet förvärvats.


5

10

15

20

25


NORDISK MIGRATIONSPOLITIKNorden har en lång tradition av samarbete. I migrationspolitiken

har dock samarbetet varit mer begränsat och det har funnits

stora skillnader i lagstiftningen. Sverige har avvikit från Norge,

Danmark och Finland med en mindre restriktivt utformad

lagstiftning på migrationsområdet och med att ha haft ett

betydligt högre flyktingmottagande ställt mot folkmängd.

Samarbetet i Norden bör förstärkas på migrationsområdet.

Sverige bör vara pådrivande för detta. Det kan handla om

sådant som förstärkt samarbete rörande återvändandet.

De nordiska länderna bör också i större utsträckning lära

av varandra på migrationsområdet genom erfarenhetsutbyte vad

gäller asyllagstiftningen och arbetet med återvändandet.

Sverige bör också harmonisera vår asyllagstiftning att bli

mer lik Norges, Danmarks och Finlands. Att permanent införa

tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel i Sverige är ett

exempel på en sådan harmonisering.

Det finns en risk att behovet av gräns- och/eller id-

kontroller inom Europa blir långvarigt. Det gör det påkallat att

inleda ett arbete med i första hand Danmark, men även Finland

och Norge, i syfte att skapa en gemensam kontroll på gränsen

mellan Danmark och Tyskland, en nordisk gränskontroll. Därmed

skulle gränsöverfarten mellan Sverige och Danmark kunna

återgå till vad som gällde tidigare.


5

10

15

20

25



1 • att öka samarbetet och erfarenhetsutbytet med övriga

Norden på migrationsområdet.

2 • att harmonisera svenskasyllagstiftning med övriga nordiska

länders.


5

10

15

20

25


EU:S MIGRATIONSPOLITIKDe senaste två åren har 2,7 miljoner människor sökt asyl i

Europa. Många har kommit till Europa med människosmugglares

hjälp. Smugglarnätverk utnyttjar på ett skrupelfritt sätt den

oerhört svåra situation som många människor befinner sig i och

sätter deras liv i fara. Tusentals människor dör på Medelhavet

varje år. Antalet dömda människosmugglare är samtidigt få.

Färre asylsökande tar sig nu till Grekland som en följd

av avtalet mellan EU och Turkiet. Vi ser dock att antalet

asylsökande till Italien från Libyen har ökat.

Klart är att antal människor på flykt i världen är mycket

stort. År 2016 rörde det sig om 65 miljoner människor.

Drivkraften att ta sig till Europa kan antas bestå för lång tid. Den

stora befolkningsökning vi kommer se i Afrika på kort tid måste

beaktas i migrationshänseende. Afrikas del av befolkningen i

värden beräknas växa från 16 procent år 2015 till 25 procent år

2050 och 39 procent år 2100.

EU som helhet och EU:s medlemsländer har stora

svårigheter att hantera flyktingsituationen och EU:s asylpolitik

har varit illa fungerande lång tid. Några få länder, däribland

Sverige, har tagit ett oproportionerligt stort ansvar. Så kan

det inte fortsätta att vara. För närvarande pågår förhandlingar

på EU-nivå om en ny gemensamt asylpolitik. Utsikterna till

lösningar ser dock inte bättre ut nu än tidigare.

Vi driver på för ett fungerande EU-gemensamt asylsystem.

I det ligger att beslut efterlevs av alla medlemsländer.

Om ett medlemsland bryter mot EU-gemensamma

åtaganden måste det få konsekvenser. EU:s budget bör i


5

10

15

20

25


större utsträckning användas som ett påtryckningsmedel för

att nå dit. Regelverket som finns i dag med böter skulle kunna

kompletteras med ett system där ersättningar eller bidrag

dras in för det fall att ett land inte följer EU-gemensamma

beslut. Ett annat sätt är att tillämpa höjda respektive sänkta

medlemsavgifter utifrån återkommande utvärderingar rörande

hur väl beslut implementerats i respektive land. Det är viktigt att

system av aktuellt slag utformas rättssäkerhet och förutsägbart.

Vi vill att EU:s yttre gräns ska fortsätta att förstärkas.

Medlemsländerna måste leva upp till de krav som ställs.

Annars måste deras medlemskap utvärderas och kunna leda till

uteslutning.

Europol och det polisiära samarbetet inom EU bör

vidareutvecklas. Det handlar bland annat om att stävja kriminella

nätverk. Straffen för grov och organiserad människosmuggling

bör skärpas väsentligt såväl i Sverige som på EU-nivå

Nackdelarna med dagens EU-gemensamma asylsystem

är omfattande. Det tar till exempel inte hänsyn till ett lands

förmåga till mottagande och integration, samtidigt som antalet

människor på flykt är mycket stort. År 2016 rörde det sig om 65

miljoner människor. Drivkraften att ta sig till Europa är stor och

kan förväntas öka i takt med Afrikas ökande befolkning. Dagens

system uppmuntrar till människosmuggling och livsfarliga resor

över Medelhavet. I dag har också män och pojkar i praktiken

större möjligheter att ta asylrätten i anspråk än vad kvinnor och

flickor har. Detsamma gäller ekonomiskt eller fysiskt starkare

personer framför ekonomiskt eller fysiskt svagare. I dagens

system splittras familjer. Vi ser även i dag stora problem


5

10

15

20

25


kopplade till återvändandet. Många människor söker asyl

utan att ha ett sådant skyddsbehov som krävs för att beviljas

uppehållstillstånd. När de får ett avslagsbeslut, i vissa fall efter

flera års väntan, vill de i stor utsträckning inte återvända till sina

hemländer. Åtgärder som poliseskort och förvar blir därmed

nödvändiga. Många stannar kvar och lever som gömda. För den

grupp som beviljas uppehållstånd försvåras integrationen i det

nya hemlandet på grund av de långa väntetider som i regel följer

från asylansökan till beslut.

Sverige bör därför långsiktigt på EU-nivå vara pådrivande

för ett nytt kvotflyktingsystem, som ersätter dagens EU-

gemensamma asylsystem. Ett sådant nytt kvotflyktingsystem

förutsätter en förändring av FN:s asylrätt och EU:s asylregler.

FN:s flyktingkonvention, i vilken asylrätten slås fast, skrevs i en

annan tid och för en helt annan situation. EU:s asylregler, som

bygger på FN:s asylrätt, är därtill mer omfattande än vad FN:s

flyktingkonvention kräver.

EU:s asylprövning ska i ett nytt system ske utanför EU. Det

ska därmed inte längre vara möjligt att få sin ansökan prövad

genom att söka asyl direkt på plats i EU. Om så sker, ska den

asylsökande sändas åter till ett säkert område utanför EU:s

gränser där man ska kunna söka asyl.

En viktig del i ett sådant nytt system är ett förstärkt yttre

gränsskydd i EU. Målet ska vara att förhindra att människor

dör på Medelhavet, stoppa människosmuggling och ha kontroll

över vilka människor som befinner sig i Europa. En annan

viktig del är förstärkt samarbete med andra länder beträffande


5

10

15

20

25


återvändandet. Bistånd, visumavtal och handel från EU:s sida

ska sättas i relation till hur återvändandet fungerar.

Sverige hör till de länder som i dag årligen tar emot

kvotflyktingar inom ramen för FN:s kvotflyktingssystem.

Vi kommer år 2018 ta emot 5 000 kvotflyktingar.

Kvotflyktingsystem är det mest rättvisa och säkra system

som i dag finns för ett lands mottagande av människor med

skyddsbehov. Vi vill arbeta för att fler EU-länder tar emot

kvotflyktingar eller tar emot kvotflyktingar i större utsträckning.

Arbetskraftsinvandring är ett sätt ta sig till Europa lagligt.

Vi vill göra det lättare att arbetskraftsinvandra till EU. Sveriges

modell med goda möjligheter till arbetskraftsinvandring för både

hög- och lågutbildade bör kunna användas av fler EU-länder/EU

som helhet.

Den fria rörligheten inom EU bör värnas. Detta sker bland

annat genom att missbruk av rörligheten beivras. EU-rätten

tillåter i dag att ett enskilt medlemsland vidtar åtgärder som

är nödvändiga för att skydda sig mot personer vars beteende

sannolikt utgör ett verkligt och allvarlig hot mot allmän ordning

eller säkerhet. Vi ser ett behov av ett förtydligande av dagens

bestämmelse. Även en persons tidigare beteende bör kunna

beaktas vid bedömningen av om det nuvarande beteendet utgör

ett verkligt och allvarligt hot.

Vi vill även se en uppstramning av regler för när EU-

migranter kvalificerar sig till de sociala trygghetssystemen. Den

som är i Sverige för att arbeta och är medborgare i ett annat

EU-land bör exempelvis inte får utbetalt till sig mellanskillnaden

mellan barnbidrag i Sverige och barnbidrag i hemlandet för barn


5

10

15

20

25


som bor i hemlandet tillsammans med den andre föräldern.

Så är fallet i dag. För att åstadkomma en förändring på detta

område krävs förändrade EU-regler.


1 • att Sverige ska fortsätta driva på för ett fungerande EU-

gemensamt system där fattade beslut efterföljs.

2 • att öka användningen av ekonomiska incitament för att EU:s

medlemsländer ska följa fattade beslut.

3 • att stärka EU:s yttre gräns och om inte länder lever

upp till de krav som ställs ska deras medlemskap i

Schengensamarbetet kunna utvärderas med uteslutning som

följd.

4 • att vidareutveckla Europol och det polisiära samarbetet.

5 • att skärpa straffen för människosmuggling i Sverige och på

EU-nivå.

6 • att Sverige ska driva på för att dagens EU-gemensamma

asylsystem på längre sikt ersätts med ett nytt

kvotflyktingsystem.

7 • att fler EU-länder ska ta emot kvotflyktingar eller ta emot

kvotflyktingar i större utsträckning.

8 • att det ska bli lättare att arbetskraftsinvandra till EU. Sveriges

modell för arbetskraftsinvandring bör kunna användas av fler

länder inom EU.

9 • att tydliggöra EU-rätten i syfte att förhindra missbruk av den

fria rörligheten.

10 • att strama upp regler för när EU-migranter kvalificerar sig till

de sociala trygghetssystemen.


5

10

15

20

25


ETT STARKT SVENSKT FÖRSVAREn Plan för ett starkare Sverige förutsätter ett starkt

sammanhållet försvar med tydliga svar om vad nästa steg i

svensk säkerhetspolitik ska innefatta.

Svenskt försvar är den yttersta garanten för att vi i Sverige

ska kunna leva i ett demokratiskt samhälle där respekten för

mänskliga rättigheter och rättsstatens principer upprätthålls.

Det försämrade säkerhetsläget i Sveriges närområde

ställer helt nya krav på Sveriges försvarsförmåga. Vi står inför

såväl en rysk militär upprustning och en krigföring där civila och

militära medel används i en gråzon mellan krig och fred som en

orolig omvärld där vedertagna institutioner som EU och Nato

utmanas samt sönderfallet och radikaliseringen i Europas södra

grannskap som leder till terrorism.

Försvaret har sedan mitten på 1990-talet nedprioriterats

av en följd av regeringar i Sverige. Försvarsbesluten 1996, 2000

och 2004 under Socialdemokraterna i regeringsställning innebar

kraftiga nerdragningar och förbandsnedläggningar. Det lämnade

ett försvar där en strategisk timeout ledde till att försvaret av

Sverige sattes på undantag och att internationella insatser

prioriterades i stället. Även Moderaterna bär ett ansvar för detta.

Oron i Sveriges närområde och i omvärlden måste dock

mötas. Få uppgifter är så centrala som förmågan att försvara

landet mot angrepp utifrån. Den uppgiften måste tas på största

allvar. Nu är därför tid för omvärdering och ett ökat fokus på

försvaret av Sverige.

Moderaterna har under de senaste åren varit pådrivande i

att höja försvarets anslag, både på kort och på lång sikt.


5

10

15

20

25


I januari 2017 föreslog vi att försvaret ska tillföras 8,5

miljarder kronor under innevarande försvarsbeslutsperiod fram

till 2020 för att stärka Sveriges försvar. Detta för att kunna uppnå

ambitionen i det fattade försvarsbeslutet och kunna genomföra

förmågehöjande åtgärder.

I vårändringsbudgeten för 2017 har det tack vare

Moderaterna beslutats om 500 miljoner kronor extra.

I augusti 2017 drev vi fram den tredje förstärkningen av

Sveriges försvarsanslag under den här mandatperioden, som

innebär 2,7 miljarder kronor extra redan för 2018.

Alla tre uppgörelserna har gett substantiella tillskott till

försvaret som bidragit till att stärka Sveriges försvarsförmåga

här och nu.

Men i ljuset av det fortsatt försämrade säkerhetsläget krävs

mer. Försvarspolitiken måste styras av långsiktighet och en vilja

att se verkligheten som den faktiskt ser ut.


5

10

15

20

25


VÅRA UTGÅNGSPUNKTER FÖR FORTSATT ARBETEGrunden för en stark svensk försvarsförmåga ligger i att vi är

trygga i vad som är svenska värderingar och vilka intressen vi

ska försvara. Sverige är en demokrati som bygger på centrala

pelare som rättsstat, marknadsekonomi och respekt för

mänskliga rättigheter. Historien har visat att det systemet är

det som bäst kan skapa ett fredligt samhälle som fungerar och

levererar det medborgarna har rätt att ställa krav på.

Sveriges försvar måste fortsatt förstärkas. Alliansens

och Försvarsberedningens förslag från 2014 tillsammans med

försvarsuppgörelserna under den här mandatperioden är de

första stegen i ett starkare svenskt försvar. De måste följas av

ytterligare åtgärder.

Vi vill att Sverige blir medlem av försvarsalliansen Nato.

Tillsammans med att stärka vårt nationella försvar är detta den

viktigaste prioriteringen i svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Som medlem av Nato skulle vi dela solidariska försvarsgarantier

med 28 andra länder. Vi skulle få medbestämmande när

det gäller beslut i Nato som påverkar Sveriges säkerhet. Ett

svenskt Natomedlemskap skulle också medföra att vi kan ha en

gemensam försvarsplanering – en förutsättning för ett snabbt

och koordinerat agerande vi en eventuell kris eller konflikt.

Vi står inför gemensamma utmaningar med de andra

länderna i Östersjö- och Arktisregionen och därför behövs

gemensamma lösningar. Sveriges säkerhet är förbunden med

hela regionens säkerhet. I den svenska solidaritetsförklaringen

förbinder vi oss att Sverige inte ska förhålla sig passivt om


5

10

15

20

25


en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU

medlemsland eller nordiskt land. De orden måste fyllas med

handling. Säkerhet bygger vi tillsammans med andra.

Valet står samtidigt inte mellan att stärka Sveriges försvar

eller att bli medlem i Nato; för att stärka Sveriges säkerhet på

allvar måste vi göra både och.


5

10

15

20

25


SATSNINGAR PÅ FÖRSVARET – OAVSETT NATO ELLER INTEOron i Sveriges närområde och i omvärlden påverkar i allra

högsta grad vårt land. Vi står inför stora utmaningar. Få uppgifter

är så centrala som förmågan att försvara landet mot angrepp

utifrån. Den uppgiften måste tas på största allvar. För att möta

ett oroligt omvärldsläge behöver Sveriges försvarsförmåga

stärkas och det kommer kräva ökade försvarsutgifter.

Sveriges försvarsanslag som del av BNP har sjunkit

sedan 1994. Detta motiverades av att vårt säkerhetsläge

förbättrades när kalla kriget tog slut. Det stora fallet skedde

under de socialdemokratiska regeringarna 1994-2006 då

anslaget gick från 2,4 procent av BNP 1994 till 1,4 procent av

BNP 2006. Försvarets forskningsinstitut beräknar att Sverige

med nuvarande anslagsutveckling kommer att ligga på under 1

procent efter 2020.

Metoden att mäta försvarsanslag som del av BNP är ett

trubbigt instrument. Fokus ligger på hur mycket resurser som

går in i organisationen och inte på vilken faktisk förmåga som

levereras. Med en fallande ekonomi ökar dessutom siffran. Dock

säger mätmetoden något om ett lands villighet och behov av att

prioritera försvaret som del av den samlade ekonomin.

Nato har länge haft en målsättning att medlemsstaterna

ska lägga två procent av BNP på försvaret, men i realiteten har

trycket på medlemsstaterna att uppnå målet varit begränsat.

Detta förändrades i och med den ryska aggressionen mot

Ukraina. På Natos toppmöte i Wales 2014 kodifierades

tvåprocentsmålet i ett officiellt dokument, där medlemsstaterna


5

10

15

20

25


förband sig att öka försvarsutgifterna och närma sig

tvåprocentsmålet.

Den senaste tiden har dessutom flera länder, i främst

Nordeuropa, åtagit sig att höja sina försvarsutgifter och vissa

länder har redan uppnått tvåprocentsmålet. Tyskland och Norge

ökar sina satsningar och strävar mot målet. Estland och Polen

har redan uppnått tvåprocentsmålet och Lettland och Litauen

kommer att uppnå det inom en snar framtid.

Oavsett om Sverige skulle bli medlem av Nato eller inte

kommer mer resurser att behöva tillföras försvaret. Snarast

förhåller det sig så att en fortsatt militär alliansfrihet kommer att

kräva mer resurser än vid ett svenskt Natomedlemskap.

Det försämrade säkerhetsläget kräver mer resurser – det

är en politik som är rätt i sak och en diskussion som inte kan

undvikas. Försvarsmakten konstaterar dessutom att med den

nuvarande anslagsutvecklingen kommer den svenska förmågan

att sjunka relativt de satsningar som görs i närområdet, och

specifikt i Ryssland. Utvecklingen accentueras efter 2020.

Förmågan att försvara Sverige måste säkerställas. Sveriges

försvarsutgifter ska därför närma sig två procent av BNP.

Ambitionen är att göra detta under en tioårsperiod. Detta för

att kunna möta det försämrade säkerhetsläget och även för att

kunna uppfylla åtaganden som medlem i Nato. Tillväxten sker

stegvis och med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget och det

ekonomiska läget.

Fokus för styrketillväxten ska ligga på närområdet och

att hela Sverige ska kunna försvaras. Särskilt viktigt kommer

försvaret av Östersjön, och framför allt Gotland, att vara. Utöver


5

10

15

20

25


Östersjön är exempelvis ökad försvarsförmåga runt Göteborg

särskilt prioriterad.

Att bygga ut Sveriges försvarsförmåga kommer att

kräva god kostnadskontroll, spårbarhet och uppföljning för

att garantera att de extra resurserna också ger effekt. Vi vill

därför se en ordnad process med tydliga kontrollstationer

som tar hänsyn till behovet av att stärka försvaret men också

den ekonomiska utvecklingen. De ytterligare resurser som

satsas måste ge kontinuerligt ökande försvarsförmåga och

det måste ske ett fortsatt effektiviserat resursutnyttjande inom

Försvarsmakten.

Att närma sig försvarsutgifter som omfattar två procent

av BNP skulle i praktiken innebära en fördubbling av Sveriges

försvarsutgifter jämfört med dagens nivå och är därmed en

historisk ambitions- och förmågeökning.


1 • att säkerställa förmågan att försvara Sverige.

2 • att Sveriges försvar fortsatt måste förstärkas.

3 • att Sverige ska stärka försvarsförmågan och för att

åstadkomma detta öka försvarsutgifter så att de närmar sig

två procent av BNP. Ambitionen är att göra detta under en

tioårsperiod. Oavsett om Sverige skulle bli medlem i Nato

eller ej måste Sveriges försvarsutgifter öka med tanke på det

försämrade omvärldsläget.


5

10

15

20

25


ETT SVENSKT NATOMEDLEMSKAP OCH VÅRT INTERNATIONELLA FÖRSVARSSAMARBETENato har sedan organisationen bildades 1949 varit en hörnsten

i den europeiska säkerheten och borgat för en stabil utveckling

i vår del av världen. Organisationen utgår ifrån FN-stadgans

artikel 51 om varje lands rätt till enskilt eller kollektivt självförsvar

vid ett väpnat angrepp från ett annat land.

Kärnan i Natosamarbetet utgörs av Natos artikel 5 om

det kollektiva försvaret och medlemsländernas skyldighet

att bistå ett annat medlemsland vi ett angrepp. Nato är en

mellanstatlig allians där beslut fattas genom koncensus mellan

medlemsländerna.

Efter det kalla krigets slut och Warszawapaktens

avvecklande 1991 ändrades Natos fokus från det kollektiva

försvaret mot uppgiften som global konfliktlösare. Detta bäst

exemplifierat av den långvariga insatsen i Afghanistan under

2000-talet. Flera nya länder i det forna Östblocket anslöt sig till

organisationen och länder som Sverige blev partnerländer till

Nato.

I takt med att Ryssland från och med

säkerhetskonferensen i München 2007 i allt högre utsträckning

har definierat Nato som sin huvudmotståndare, den ryska

försvarsmakten rustats upp samt att Ryssland utövat ett

betydande tryck på sina grannländer har behovet av att återföra

Nato till sin kärnuppgift – det kollektiva försvaret – blivit allt mer

tydligt.


5

10

15

20

25


Den definitiva vattendelaren kom i och med den ryska

aggressionen mot Ukraina och den illegala annekteringen av

Krim 2014. Dessa händelser innebar att Nato omorienterade

sig mot det kollektiva försvaret och betonar nu vikten att vara

medlem, jämfört med att som Sverige vara partnerland till

Nato. Endast medlemsländerna kan räkna med att omfattas

av försvarsgarantierna och endast de omfattas av den

gemensamma försvarsplaneringen.

Sammantaget försätter detta Sverige i en helt ny sits.

Ambassadör Tomas Bertelman konstaterar i sin utredning från

2014 om Sveriges försvarssamarbeten att Sverige av omvärlden

betraktas som en del av alliansen på grund av sitt omfattande

samarbete med Nato, dock utan att vi omfattas av Natos

ömsesidiga försvarsgarantier. Sverige kan heller inte förlita sig

på bilaterala försvarsgarantier från USA.

Moderaterna tog ställning för ett svenskt Natomedlemskap

redan 2003, men under regeringsåren med Alliansen togs

beslutet att inte driva frågan och att Natomedlemskap inte var

möjligt utan stöd från Socialdemokraterna

År 2015 togs ett omtag vad gäller Natofrågan och

Moderaterna började aktivt driva på för ett svenskt

Natomedlemskap. Detta sker utifrån det försämrade

omvärldsläget och behovet av att stärka Sveriges säkerhet. Ett

Natomedlemskap är det enda försvarssamarbetet som på allvar

kan höja vår försvarsförmåga, öka stabiliteten i vårt närområde

och ytterst stärka Sveriges säkerhet.

År 2015 slog partistämman fast att Moderaterna ska verka

för att utveckla en färdplan för ett svenskt Natomedlemskap,


5

10

15

20

25


ta fram en tidtabell för medlemskap för att kunna inleda

förhandlingar under den kommande mandatperioden samt att

aktivt bedriva opinion i frågan.

Sedan dess har även Centerpartiet och Kristdemokraterna

tagit ställning för ett svenskt Natomedlemskap, vilket betyder

att det nu finns en samlad allians bekom kravet på ett svenskt

Natomedlemskap. Detta är en positionsförflyttning som nu

måste användas och utvecklas. Till valet 2018 måste det finnas

en stark gemensam alliansståndpunkt i Natofrågan som också

ska kodifieras.

Att söka medlemskap i Nato är något som innebär att

Sverige måste göra ett gediget förarbete. Det handlar om att

skapa ett brett folkligt och parlamentariskt stöd, skapa stöd för

ett svenskt medlemskap hos dagens medlemsstater och se till

att det militära och juridiska ramverket ska finnas på plats. Att få

dessa förberedelser på plats kommer att vara en viktig del i att

skapa trovärdighet i vår ambition att söka medlemskap.

Ett beslut om ett svenskt Natomedlemskap ska även tas i

nära dialog och gärna tillsammans med Finland. Men ytterst är

detta självständiga beslut som respektive land äger.

Under tiden Sverige arbetar för ett medlemskap ska vi

fördjupa existerande samarbeten med Natoländerna på så

många områden som möjligt för att skapa förutsättningar för

att ge och ta emot civil och militär hjälp i händelse av kris och

konflikt i enlighet med den svenska solidaritetsförklaringen.


1 • att Sverige ska ha en färdplan för ett Natomedlemskap.


5

10

15

20

25


2 • att vi tillsammans med Alliansen i valrörelsen 2018 söker ett

tydligt mandat för ett svenskt Natomedlemskap.

3 • att vi, vid en alliansregering efter valet 2018, verkar för ett

svenskt Natomedlemskap och tillser att alla militära, politiska

och juridiska förberedelser för ett svenskt inträde i Nato finns

på plats.

4 • att Sverige utökar och fördjupar försvarssamarbetet med

länderna kring Östersjön (Norden, Baltikum, Tyskland och

Polen). Även likasinnade länder som Storbritannien och

Nederländerna bör knytas till detta samarbete.

5 • att Sverige bättre ska koordinera arbetet med ett civilt försvar

med Natos arbete på detta område.

6 • att Sverige ska ansöka om medlemskap i Natos Center of

Excellence för energisäkerhet i Vilnius.


5

10

15

20

25


VÄRNPLIKTDen allmänna värnplikten gjordes vilande i och med

försvarsbeslutet 2009 och 2010 infördes den frivilliga

personalförsörjningen i praktiken. Värnplikten de sista åren före

2009 var dock inte allmän annat än till namnet. Dels var det

bara män som togs ut med pliktlagstiftningen, dels var det bara

en mindre del av varje årskull män som gjorde värnplikt. 2008

skrevs till exempel mindre än 7 000 personer in.

Den 2 mars 2017 tog regeringen beslut om att återaktivera

värnplikten. Försvarsmaktens personalförsörjning ska även

fortsatt vila på frivilligheten, men kompletteras av en mindre del

värnpliktiga. Detta för att försvaret under perioden fram till 2020

ska kunna möta målsättningen att utbilda cirka 4 000 personer

per år. Alla de som kommer grundutbildas från och med 2018

kommer att lyda under pliktlagen oavsett om de frivilligt sökt sig

till utbildningen eller tagits ut via mönstring.

I den utredning som legat till grund för beslutet att

återaktivera värnplikten beskrivs de problem som försvaret

har haft fram till i dag med att rekrytera och behålla tillräckligt

med personer för att fylla upp krigsorganisationen. Målet om

att utbilda 4 000 om året uppnåddes aldrig, i stället låg man

på cirka 2 500 per år. Detta var inte hållbart för att skapa

en långsiktigt hållbar personalförsörjning. Speciellt inte mot

bakgrund av det försämrade omvärldsläget.

Återaktivering av värnplikten är motiverad mot bakgrund

av det försämrade omvärldsläget och utifrån de problem som

funnits när det gäller rekryteringen samt en hög andel avhopp.

Införandet av ett blandsystem av frivillighet och värnplikt stärker


5

10

15

20

25


hållbarheten och långsiktigheten i försvarets personalförsörjning.

Det är en styrka att den återaktiverade värnplikten är

könsneutral.

Det är dock viktigt att även se på de utmaningar som en

delvis återinförd värnplikt inte kommer att kunna lösa. Försvaret

kommer att fortsatt behöva frivilliga anställda soldater och

sjömän för att kunna upprätthålla en hög beredskap, till exempel

på Gotland. Kärnan av frivilliga garanterar också att våra

förband kommer att ha en hög kompetens och vara samövade.

Därför är det centralt att Försvarsmakten intensifierar sina

ansträngningar för att rekrytera och behålla personal med rätt

kompetens. Attraktiviteten i att vara anställd i Försvarsmakten

måste öka. På så sätt kan avhoppen minska. Ett fortsatt starkt

inflöde av frivilliga garanterar också att endast en mindre

del kommer att behöva pliktas in till utbildning med hjälp av

lagstiftningen.


1 • att Försvarsmaktens behov utifrån omvärldsläget ska styra

utformningen av försvarets personalförsörjning.

2 • att Försvarsmakten parallellt med återaktivering av

värnplikten måste förbättra arbetet med att bli en attraktiv

arbetsgivare som kan rekrytera och behålla kompetent

personal.


5

10

15

20

25


ANSTÄLLNINGAR I FÖRSVARSMAKTEN – REKRYTERA OCH BEHÅLLAFörsvarsmakten har under de år som den frivilliga

personalförsörjningen har funnits haft problem med att den

anställda personalen har avslutat sina anställningar i förtid i

högre utsträckning än förväntat. Avhoppen kostar försvaret

både pengar och förlorad kompetens. Det senaste året har även

antalet som sökt sig till den militära grundutbildningen minskat.

Försvarsmakten har haft särskilt svårt att rekrytera de tidvis

(deltid) tjänstgörande soldaterna och sjömännen. Anledningen

till detta är att det legala ramverk som reglerar de tidvisa

anställningarna dröjde. Därför väntade Försvarsmakten med

att satsa på att rekrytera denna personalkategori. Dessutom

är anställningsformen inte speciellt känd på den civila

arbetsmarknaden.

Sammantaget skapar avhoppen och rekryteringsproblemen

stora utmaningar för försvaret på lång sikt. Det är också en av

de främsta anledningarna till att den nya krigsorganisationen

tar så lång tid att inta. I dag är krigsorganisationen till stor del

fortfarande bemannad av personal som utbildats i det gamla

värnpliktssystemet och som inom en ganska snar framtid

kommer att falla för åldersstrecket.

För att komma till rätta med dessa problem måste

Försvarsmakten:

• Kunna vara en attraktiv arbetsgivare

• Kunna erbjuda rimliga löner

• Kunna erbjuda bra villkor i anställningen – boende, utbildning

etcetera.


5

10

15

20

25


• Kunna ge incitament, till exempel premier, för att minska

avhoppen

• Kunna erbjuda en meningsfull vardag med fokus på

kärnverksamheten

• Kunna ge en anställning och utbildning som är gångbar på

den civila arbetsmarknaden

Oavsett det faktum att värnplikten nu återinförts kommer

frivilligheten utgöra grunden för Försvarsmakten även framgent.

Därför behöver villkor och incitamentssystemen utvecklas

ytterligare och folkförankringen öka för att en anställning i

försvaret ska vara något som en stor del av både unga kvinnor

och män kan tänka sig.


1 • att se över de behörighetskrav som finns för att söka in till

Försvarets grundutbildning för att kunna fånga upp bredare

grupper.

2 • att se över möjligheten att låta även dem som har

ofullständiga betyg i de centrala ämnena kunna söka och

antas till grundutbildningen och om de skulle anställas i ett

senare skede, låta dem använda viss tid för att läsa upp sina

betyg.

3 • att mer flexibla lösningar tillses, såsom mobila rekryterings-

kontor.

4 • att helhetserbjudande med relevanta incitament faller ut efter

en viss anställningstid i Försvarsmakten.

5 • att se över lönestrukturen i Försvarsmakten och hur den

förhåller sig till yrken med liknande kompetenskrav samt göra


5

10

15

20

25


en riktad satsning för att på sikt korrigera obalanser utifrån

kartläggningen.

6 • att införa ytterligare ekonomiska incitament i form av premier

som ges efter viss tjänstgöringstid.

7 • att se över möjligheten att Försvarsmakten kan återbetala

en del av de tidvis anställdas studieskuld för att förstärka

rekryteringen av denna personalkategori.

8 • att en prova-på vecka införs inom Försvarsmakten.

9 • att göra en översyn av Försvarsmaktens anställningskontrakt

ser ut för att göra uppstramningar som gör att anställda inte

bryter kontrakten i förtid.

10 • att kommuner och länsstyrelser ska beakta Försvarsmaktens

behov av bostäder i sin långsiktiga planering.


5

10

15

20

25


HEMVÄRNET OCH FÖRSVARETS FRIVILLIGORGANISATIONERHemvärnet utgör i dag drygt 40 procent av Försvarsmakten och

har de senaste åren genomgått en positiv utveckling mot en

vassare organisation. Det är också en mycket kostnadseffektiv

del av Försvarsmakten som skapar en värdefull folkförankring.

Medelåldern har sänkts, förbanden är mer välövade och modern

utrustning har tillförts Hemvärnet. I takt med att säkerhetsläget

har försämrats i Sveriges närområde har också försvaret av det

egna territoriet blivit allt viktigare. För detta är Hemvärnet en

central aktör.

Det finns en stor potential att ytterligare stärka Hemvärnet

och på så sätt även stärka försvaret av Sverige. Vi vill därför

att Hemvärnet ska vara en egen försvarsgren. Det skulle ge

organisationen en större autonomi inom Försvarsmakten och

bättre möjligheter att utvecklas. Det faktum att Hemvärnet

styrs av ett annat regelverk än den övriga försvarsmakten

understryker det behovet. Inte minst skulle Hemvärnet kunna

fylla en viktig roll för att skydda samhällsviktig infrastruktur.

Numerären i Hemvärnet bör utökas. Det skulle stärka

försvaret av det svenska territoriet betydligt med fler lokala

förband som inom timmar kan vara på plats vid en kris. Fram till

2020 bör Hemvärnet fylla upp de 25 000 befattningar som redan

finns. I dag är drygt 21 000 av dessa uppfyllda. På sikt ska målet

vara att Hemvärnet ska nå 30 000 soldater.

Det finns även ett flertal saker som kan göras för att ge

Hemvärnet mer kvalificerade uppgifter och modern materiel.

Sedan 2014 har Hemvärnet tilldelats granatkastare, något som


5

10

15

20

25


ger förmåga till indirekt eld. Försvarsberedningen har även

tidigare föreslagit att Hemvärnet skulle kunna utbildas och

utrustas med luftvärn av typen Robot 70. Utöver luftvärn finns

även förslag på att Hemvärnet skulle kunna bistå med att lägga

reservbroar.

Försvarets 18 frivilligorganisationer – allt från Röda

korset och Försvarsutbildarna till Sjövärnskåren och

Pistolskytteförbundet – besitter en stor kompetens och är en

viktig resurs för såväl Försvarsmakten som krisberedskapen.

Engagerade i dessa organisationer bör kunna utnyttjas bättre

i händelse av kris och konflikt. I dag organiserar till exempel

Civilförsvarsförbundet frivilliga resursgrupper i kommunerna

som kan sättas in i händelse av kris för att hjälpa till med

evakueringar, information och administration.


1 • att Hemvärnet ska vara en egen försvarsgren.

2 • att utöka numerären i Hemvärnet med det långsiktiga målet

att Hemvärnet ska nå 30 000 soldater.

3 • att även medlemmar i de frivilliga försvarsorganisationerna

krigsplaceras.


5

10

15

20

25


FÖRBÄTTRA DEN CIVIL-MILITÄRA SAMVERKANSamverkan mellan Försvarsmakten och polisen måste bli

bättre. Vi har inte råd att låta gamla låsningar hindra en sådan

utveckling. I ett läge där vi står inför sektorsövergripande hot

måste vi kunna möta dessa med samhällets alla resurser och

inte ha ett stuprörstänkande. Dock är det viktigt att det är

mycket tydligt vilken myndighet som har det yttersta ansvaret

för planering och ledning av insatser.

I dag finns det positiva exempel på samverkan där

Försvarsmakten låter polisen få del av sin betydande

helikopterkapacitet. Ytterligare åtgärder skulle kunna vara

att låta Hemvärnet sköta till exempel trafikreglering, utökad

bevakning av samhällsviktig infrastruktur, id-kontroller vid

gränsen och eftersök. Detta skulle frigöra resurser hos polisen

som då skulle kunna fokusera på kärnverksamheten.

I Danmark finns ett särskilt polishemvärn som vid insats

underställs polisens befäl. Polishemvärnspersonalen utbildas

i bland annat trafikreglering, bevakning, signalementstagning,

polis radio, häktningsregler, självförsvar och nödvärn. De

vanligaste uppgifterna för Politihjemmeværnet är att bistå

polisen med yttre gränskontroll, trafikreglering och avspärrningar

samt att även delta vid sök- och observationsuppdrag. Det är

alltid polisen som sätter in Politihjemmeværnet vid behov.


5

10

15

20

25



1 • att förstärka samverkan mellan Försvarsmakt och polisen. En

utredning bör bland annat se över hur Försvarsmakten kan

stödja Polisen vid terrorattentat.

2 • att se över möjligheten att likt i Danmark ha ett särskilt

polishemvärn som kan bistå polisen med ett brett spektrum

av insatser.


5

10

15

20

25


PSYKOLOGISKT FÖRSVARDen psykologiska krigföringen har de senaste åren kommit

allt mer i fokus. Förmågan att kunna sprida desinformation

och beskriva verkligheten på ett sätt som gynnar den egna

saken och förvirrar fienden är ett kraftfullt vapen i det moderna

informationssamhället. Detta har vi inte minst kunnat se från

rysk sida, särskilt i aggressionen mot Ukraina.

Vi måste kunna hantera alla de utmaningar som den

psykologiska krigföringen innebär och ha förmågan att snabbt

agera för att identifiera och bemöta påverkanskampanjer och

desinformation, men även att snabbt kunna komma ut med

trovärdig information själva, inte minst i händelse av ett krisläge.

Förmågan till ett aktivt psykologiskt försvar är något som ska

beaktas.

Sverige måste därför stärka det psykologiska försvaret

både i Sverige, men även tillsammans med andra likasinnade

stater. Ett bra exempel på det senare är Sveriges deltagande i

Natos center för strategisk kommunikation, Stratcom, i Riga.

Samordningsansvaret kring det psykologiska försvaret

ligger i dag hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

(MSB), men flera andra aktörer har det praktiska ansvaret. Den

nya situationen kräver att Sverige behöver ta ett helhetsgrepp

kring det psykologiska försvaret. Därför föreslår vi att det

psykologiska försvaret ska återinföras som en myndighet.

Den enhet på MSB som i dag arbetar med det

psykologiska försvaret är mest fokuserad på källkritik och

att identifiera desinformation. Resurserna för att utgöra ett


5

10

15

20

25


mer gediget stöd för såväl myndigheter, medier, företag och

allmänhet är begränsade.

Genom att skapa en egen myndighet med en större

autonomi och resurser skulle det vara möjligt att på ett bättre

sätt kunna analysera svaga punkter i samhället, ta fram

strategier för att stödja relevanta aktörer samt att utbilda såväl

allmänhet som beslutsfattare. Inte minst viktigt är att brett kunna

bemöta desinformation samt så kallade troll och fake news

genom faktaspridning.


1 • att ta initiativ till ett nordiskt samarbete när det gäller

att kunna erbjuda trovärdiga nyhetskanaler som sänder

information på ryska som ett motmedel till de allt mer

kringskurna medierna i Ryssland.

2 • att återinföra det psykologiska försvaret som egen

myndighet.


5

10

15

20

25


CYBERSÄKERHETSamhället är numera helt beroende av fungerande IT-system för

alla vitala funktioner. Det gäller allt från betalningsströmmar och

vattenförsörjning till samhällsinformation och transporter. På

senare år har attacker mot IT-system orsakat stora problem och

viktiga samhällsfunktioner har legat nere. Attackerna har olika

syften och genomföras av olika aktörer, men gemensamt är att

de är ett stort hot mot samhällets funktionalitet såväl i fred som i

händelse av kris och konflikt.

Under sommaren 2017 visade säkerhetskrisen hos

Transportsstyrelsen tydligt på vikten att skärpa arbetet med

att it- och cybersäkerhet. Stora mängder sekretessbelagd

information om både enskilda personer och rikets säkerhet har

hanterats i strid mot gällande lagstiftning och kommit personer

utan säkerhetsprövning till del.

Intressanta exempel på arbete med cybersäkerhet finns

i bland annat Estland där även Natos center of excellence

för cybersäkerhet ligger. Tyskland har nyligen beslutat att

upprätta ett cyberkommando som ska utvecklas till en helt

egen försvarsgren i förlängningen. I USA har man bland annat

fokuserat på att ta fram standards och krav på leverantörer av

IT-produkter och tjänster som ska höja cybersäkerheten.

I Estland arbetar man dessutom brett i samhället

med cybersäkerhetsfrågor där representanter för både

Försvarsmakten, myndigheter och näringsliv samverkar tätt. I

denna samverkan ingår också ett nätverk av frivilliga experter

som arbetar med frågan.


5

10

15

20

25


Det finns en stor potential att utnyttja de som i dag är tidvis

tjänstgörande soldater när det gäller cybersäkerhet.


1 • att ett nätverk med frivilliga IT-experter från både privat och

offentlig sektor skapas, som kan arbeta förebyggande och

med aktiva insatser för att stärka IT-säkerheten. IT-experter

med fokus på civil sektor kan knytas till MSB.

2 • att låta Försvarsmakten teckna till exempel avtal med IT-

experter, vilket innebär att det kommer att tjänstgöra i

Försvarsmakten 4-13 dagar per år.

3 • att utreda möjligheten att inrätta ett centralt cybercentrum

likt det i Tyskland. Försvarsmakten kan även ha mindre

cyberförsvarsenheter knutna till tekniska högskolor runt

om i landet för att fånga upp kompetens och potentiella

medarbetare.

4 • att egna IT-förband bestående av tidvis tjänstgörande

personal som delar sin tid mellan Försvarsmakten och en

civil IT-arbetsgivare skapas.

5 • att se över de strukturer som finns när det gäller IT-säkerhet.

Uppdraget bör vara att se över hur andra länder organiserar

sin IT-säkerhet och föreslå förändringar i vår eget arbetet

med frågan i Sverige.


5

10

15

20

25


TOTALFÖRSVARET OCH SAMHÄLLETS RESILIENSDen nya krigföringen där vi inte bara står inför militära hot, utan

också inför risken för cyberattacker, psykologisk krigföring,

ekonomiska påtryckningar och underrättelsehot ställer stora

krav på samhällets förmåga att klara kriser. Vi behöver ett totalt

försvar som använder samhällets alla resurser, såväl personella

som materiella, för att skapa resiliens. Det nya totalförsvaret

handlar ytterst om att ha ett samhälle där alla hjälper till och

som även fungerar i händelse av kris.

Arbetet med att bygga upp och utveckla totalförsvaret

har påbörjats i samband med genomförandet av det nya

försvarsbeslutet. Detta är positivt, men det finns samtidigt ett

antal frågetecken. Det är tveksamt om de resurser som avdelas

för uppgiften är tillräckliga och det finns inte nog med fokus på

hur näringslivet kan bistå i uppbyggnaden av totalförsvaret.

Den kompetens och de materiella resurser som under det

kalla kriget fanns hos offentliga aktörer återfinns i dag snarast

hos näringslivet. Vi måste bli bättre på att utnyttja dessa.


1 • att en särskild översyn genomförs över hur samverkan

mellan staten och näringslivet kan bli bättre ur ett

totalförsvarsperspektiv i syfte att etablera samverkansformer

– såväl centralt som regionalt – och även att inventera

samhällsviktiga resurser och se över hur de kan användas.


5

10

15

20

25


2 • att nationella riktlinjer för hur offentliga aktörer ska arbeta

med att återuppbygga totalförsvaret ska tas fram samt vilka

krav offentliga aktörer ska leva upp till.

3 • att se över möjligheten att staten kan sluta avtal om viss

lagerhållning med större privata aktörer inom till exempel

dagligvaruhandeln.


5

10

15

20

25


KRISBEREDSKAP PÅ NATIONELL NIVÅFör att kunna möta risker och hot ska Sverige ha en god

krisberedskap. Vi ska ha en både bred och uthållig förmåga att

kunna hantera dagens och framtidens utmaningar. Det är viktigt

att vi lär oss av tidigare kriser och använder de lärdomarna för

att bättre kunna möta nya kriser. Ett erfarenhetsbaserat lärande

för att utveckla organisationer och processer krävs. Samtidigt

måste det även finnas en tydlighet kring vilken målbilden är för

krisberedskapen med tydliga klara prioriteringar när det gäller

vad som är skyddsvärt och vilken ambition som ska uppnås.

Att ta ansvar för Sveriges säkerhet är en central uppgift för

en regering och framförallt för statsministern. Den säkerhetskris

som avslöjats hos Transportstyrelsen under sommaren 2017

visar tydligt varför ansvaret för central krisledning måste

återföras till statsrådsberedningen och därmed statsministerns

närhet.

En bra krisberedskap i fredstid lägger också grunden väl

fungerande civilt försvar och totalförsvar i händelse av kris och

krig. Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och

beredskap (MSB) har nu redovisat en planering för hur arbetet

för att utveckla och stärka totalförsvaret ska gå till fram till 2020.

Krisberedskapen skulle behöva ett liknande helhetsgrepp där

tydliga mål om vad som är skyddsvärt definieras, lagstiftningen

ses över och uppdateras och fungerande strukturer analyseras

och implementeras.

Statskontoret bör få ett brett uppdrag att utvärdera den

svenska krisberedskapen samt de relevanta myndigheternas

beslutskedjor. Detta är särskilt angeläget för att förbättra


5

10

15

20

25


förmågan till nationell krishantering då flera aktörer är

inblandade.


1 • att Statskontoret ges ett brett uppdrag att utvärdera den

svenska krisberedskapen samt de relevanta myndigheternas

beslutskedjor.

2 • att försvarets frivilligorganisationer ska få uppdraget att

genomföra breddutbildningar för allmänheten i hur man klarar

en kris utifrån målet att varje medborgare ska vara beredda

att kunna klara sig utan stöd från samhället i 72 timmar.


5

10

15

20

25


BEREDSKAPSLAGSTIFTNINGStockholm skakades i april 2017 av en terrorattack. Samhällets

svar visade på en robusthet både i myndigheternas åtgärder och

i befolkningens agerande.

Samtidigt visade sig brister. Ett problem uppstod i

gränsskyddet som efter beslut av huvudskyddsombudet i

Stockholm ansåg att det var för farligt för tullpersonal att arbeta

obeväpnade och införde klockan 20 på fredagskvällen ett

skyddsstopp, vilket innebar att kvalificerad personal som skulle

kunnat ha bistått polisen i att gripa en eller flera terrormisstänkta

personer.

I många andra länder skulle en händelse av liknande

karaktär inneburit en förhöjd samhällsberedskap och

möjliggjort ett annat bruk av samhällets resurser. Sveriges

beredskapslagstiftning är dock så pass föråldrad att den är

svår att bruka annat än i händelse av krig eller krigsliknande

situationer.

Sverige måste stå väl rustat även inför en allvarlig icke

krigsliknande händelse och i en sådan situation är det inte

lämpligt att personal inom samhällskritiska verksamheter får gå

hem exempelvis på grund av att skyddsombud konstaterar att

fara för liv och hälsa kan föreligga. I en sådan situation måste

hela samhället kunna lösa sin uppgift, även om situationen är

svår.


1 • att tillsätta en utredning med syfte att se över och

modernisera den svenska beredskapslagstiftningen.


5

10

15

20

25


MATERIELFörsvarsmaktens framtida materielbehov är en fråga som både

är angelägen och kostsam. Om Sverige ska kunna försvara sig

mot en tekniskt avancerad motståndare måste Försvarsmakten

ha tillgång till modern och effektiv materiel. Avancerad

försvarsmateriel är dock förknippad med stora kostnader för

forskning och utveckling och marknaden för försvarsmateriel är

långt ifrån konkurrensutsatt och transparent i alla stycken.

Försvarsmakten har under flera års tid pekat på att

under åren efter 2020 måste myndigheten anskaffa och förnya

ett antal stora materielsystem samt att även fylla på med

basmateriel. Detta kommer att kräva omfattande resurser och

Försvarsmakten har tidigare angivit siffran 40 miljarder kronor

för dessa behov. Dessutom redovisade myndigheten i sitt

budgetunderlag för 2018 att det även uppstått fördyringar under

innevarande försvarsbeslutsperiod (2016-2020) på fem miljarder

kronor plus ytterligare behov på 1,5 miljarder.

Jas Gripen-systemet och den samlade

luftförsvarsförmågan

Försvarsmakten kommer under de kommande åren att

byta ut den nuvarande C/D-versionen av Jas Gripen mot nästa

generations version E. I dag består flygvapnet av 96 Jas Gripen

C/D. Den nya E-versionen innebär att vårt luftförsvar stärks

och att försvaret får ett plan med nya och förbättrade förmågor

som svarar upp mot framtidens konfliktmiljö. Den nya versionen

kommer att bland annat ha bättre radar och möjlighet att

operera på längre avstånd.


5

10

15

20

25


Beslutet att ta fram en ny version av Jas Gripen togs 2012

av alliansregeringen. Riksdagen har beslutat om en beställning

på 60 stycken Jas Gripen E. Dessa ska vara operativa och

slutlevererade i mitten på 2020-talet. Moderaterna har drivit

förslaget som Försvarsberedningen lanserade 2014 att man på

sikt skulle addera 10 extra Jas Gripen E och därmed ligga på 70

plan.

När den nya E-versionen av Jas Gripen byggs kommer

Saab att använda delar från de gamla C/D-planen. Detta för att

kostnaden för de nya planen ska kunna hållas nere. Dock har

riksdagen också tagit beslut om att anskaffningen av Jas Gripen

E även får omfatta nyproduktion av komponenter och hela

flygplan.

Nu har det uppkommit en diskussion om det utöver de

nya Jas Gripen E också skulle gå att behålla att antal av de

gamla Jas Gripen C/D-planen även efter mitten av 2020-talet.

Detta kommer dock vara förknippat med kostnader eftersom

Försvarsmakten då skulle driva två system parallellt och

eventuellt behöva köpa nyproducerade delar eller hela plan av

E-versionen.

Ett alternativ för att möta den utmaning som införandet

av Jas Gripen E innebär skulle kunna vara att behålla tillräckligt

av dagens Jas Gripen C/D även efter att de 60 nya Jas

Gripen E levererats och blivit operativa. Detta för att kunna

nå en målsättning om 80 eller fler operativa stridsflygplan.

Det skulle passa väl med Försvarsmaktens krigsorganisation

som enligt det senaste försvarsbeslutet ska bestå av sex

stridsflygdivisioner utrustade med JAS 39C/D. De Jas Gripen


5

10

15

20

25


C/D som behålls skulle sedan i den takt som ekonomin medger

kunna säljas och bytas ut mot Jas Gripen E. Att behålla ett antal

Jas C/D skulle vara bra för fortsatta exportsatsningar.

Det är också viktigt att se på helheten i Sveriges samlade

luftförsvarsförmåga. Jas Gripen-systemet är en viktig del,

men i förmågan ingår även andra viktiga delar som luftvärn

och radarspaning. När det gäller luftvärnet håller ett nytt

korträckviddigt system på att införas och ett medel- och

långräckviddigt system kommer i närtid att upphandlas. Den

luftburna radarspaningsförmågan kommer inom kort att falla

för åldersstrecket och beslut måste tas om hur förmågan ska

säkras i framtiden.

Tillgängligheten i Jas Gripen-systemet i Sverige är

förhållandevis låg jämfört med vissa andra länder som också ha

köpt eller leasat Jas Gripen. Detta är inte acceptabelt med tanke

på det försämrade säkerhetsläget. Därför måste tydligare krav

ställas.

Krav på krigsduglighet kan innebära hur många plan som

ska kunna finnas i luften. För att uppnå en högre krigsduglighet

kommer det till exempel att krävs förbättringar i logistikkedjan,

större lagerhållning av reservdelar och ammunition samt en

utökad basorganisation och utbildning av baskompanier med

pliktpersonal.


5

10

15

20

25



1 • att Sveriges stridsflygförmåga i Jas Gripen-systemet

säkerställs, särskilt mot bakgrund av de utmaningar som

införandet av nästa generations Jas Gripen innebär.

2 • att den samlade luftförsvarsförmågan säkerställs.

3 • att målsättningar för en högre krigsduglighet på hela Jas

Gripen-systemet upprättas och att en plan tas fram för att

uppnå den högre krigsduglighetsnivån etappvis.


5

10

15

20

25


ARCHER (ARTILLERI)Sverige har för närvarande få artilleripjäser, men de som

finns håller en hög kvalitet tillsammans med den avancerade

ammunitionen som vi besitter. Artilleriet utgörs av 24 pjäser

av det nya svensktillverkade systemet Archer. På grund av

att Norge drog sig ur en gemensam beställning har Sverige

även fått ta ansvar för 24 ytterligare pjäser. Av dessa är tolv

förrådsställda och tolv ska säljas på export.

Försvarsmakten har pekat på behovet av artilleri som kan

understödja förbanden. Ytterligare artilleri ger möjligheten att

stärka försvarsförmågan på flera platser i landet som på till

exempel Gotland.

Att förbandssätta alla 48 pjäser kräver sammanlagt cirka

250 personer. Pjäserna kan bemannas av pliktpersonal. Att

ha alla 48 pjäser krigsdugliga kommer även att kräva vissa

materiella kompletteringar för att pjäserna ska kunna vara

operativa.


1 • att säkerställa att försvaret har en god tillgång till artilleri och

överväga att utnyttja den möjlighet som finns med att addera

de pjäser som skulle ha exporterats till Norge.


5

10

15

20

25


SVERIGES MARINA FÖRMÅGASverige är ett exportberoende land som i hög grad är beroende

av att kunna hålla våra handelsvägar öppna. Den övervägande

delen av Sveriges export och import går sjövägen. Genom att

störa farlederna genom minering eller bara ett hot om minering

skulle innebära ett reellt hot mot Sveriges försörjningstrygghet,

såväl i freds- som i krigstid.

För att möta detta hot mot våra farleder måste

Försvarsmakten ha tillräckliga resurser när det gäller

minröjningsförmågan. Minröjningsfartygen ligger nu med som

en del i den materielutredning som ska ta fram förslag till hur

framtidens materielbehov ska prioriteras och finansieras. Vi vill

lyfta behovet av att prioritera den förmågan.

Frågan om att våra fem Visbykorvetter inte utrustats med

luftvärn har diskuterats under flera års tid. Det har hävdats att

korvetterna skulle vara skyddslösa utan luftvärnet. Faktum är att

Visbykorvetterna har en god förmåga till självskydd med hjälp av

en kombination av andra system, däribland radar, stealthteknik

och automatkanonen.

Att addera luftvärnsförmåga skulle dock stärka möjligheter

till självskydd och dessutom stärka Visbykorvetternas

möjligheter att exempelvis kunna skydda andra fartyg, men även

skyddsobjekt som hamnar och andra installationer.

Minst ytterligare en ubåt skulle stärka försvarets förmåga

till underrättelseinhämtning, men även vår förmåga att förhindra

eventuella motståndare att få tillträde till svenskt territorium.

En annan viktig fråga när det gäller marinen som kommer

att bli aktuell om några år är nästa generations ytstridsfartyg.


5

10

15

20

25


Finland ligger något före i den processen och är nu på väg att

beställa nya fartyg.


1 • att försvarets samlade marina förmåga säkerställs

där tillgången till ubåtar, minröjningsförmåga och

luftvärnsförmåga särskilt beaktas.


5

10

15

20

25


FÖRSVARSINDUSTRIN Sverige har i dag en livskraftig försvarsindustri som bidrar till att

stärka Sveriges säkerhet och som utgör en viktig högteknologisk

bransch i industrisverige. Cirka 30 000 människor är direkt

sysselsatta i den svenska försvarsindustrin, och betydligt fler

om man räknar in underleverantörerna. Vi har ett antal stora

försvarsföretag som är exportberoende och som har förmåga att

leverera helhetslösningar för hela vapenplattformar.

Framtidens försvarsindustri går i allt högre utsträckning

mot att civil teknik integreras i militär teknik. Nya förmågor som

cyberförsvar, rymdteknik, nanoteknik och autonoma system

kräver en mycket hög teknologisk nivå samtidigt som tekniken i

existerande plattformar även blir mer avancerad. För att kunna

leverera bra och konkurrenskraftiga produkter och tjänster

kommer det vara avgörande att svensk försvarsindustri kan följa

med i den utvecklingen.

För att Försvarsmyndigheterna ska kunna beställa

materiel som både är modern, relevant och kostnadseffektiv

krävs en god samordnad upphandlingskompetens hos

myndigheterna. Detta har inte alltid fungerat optimalt. Därför

vill vi lyfta behovet av en bättre upphandlingskompetens hos

försvarsmyndigheterna. Ska det dessutom göras upphandlingar

av hela förmågor kommer detta bli än mer viktigt.

Det finns ett behov att kunna göra

innovationsupphandlingar i högre utsträckning.

Innovationsupphandling innefattar dels upphandling som sker

på ett sådant sätt att den inte utesluter nya lösningar, så kallad

innovationsvänlig upphandling, dels upphandling av innovation,


5

10

15

20

25


som innebär upphandling av framtagande av nya lösningar som

ännu inte finns på marknaden.

Vi vill även bättre utnyttja de stora teknik- och

industriföretag vi har i Sverige och genomföra stora

upphandlingar där försvaret inte bara upphandlar själva varan

utan också underhåll och logistiktjänster som inte bara gäller i

fredstid. Det vill säga att en aktör tar ansvar för att leverera hela

förmågan som huvudentreprenör. Ett sådant förfarande kommer

dock att ställa stora krav på en relevant kravspecifikation,

spårbarhet och rimliga marginaler i affären.


1 • att upphandlingskompetensen hos försvarsmyndigheterna

förbättras.

2 • att innovationsupphandlingar genomförs i större

utsträckning.

3 • att de stora teknik- och industriföretag vi har i Sverige

utnyttjas bättre genom att försvaret upphandlar såväl varan

som underhåll och logistiktjänster.


att anta proposition 4: Trygghet att lita på.

— 524 — ARBETSSTÄMMA 2017PROPOSITION 4: TRYGGHET ATT LITA PÅ

Reservationer Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Lag och ordning ska upprätthållas”, avsnitt ”Ny modell för kommunala ordningsvakter” (sid 384, från rad 1) till förmån för strykning.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Lag och ordning ska upprätthållas”, avsnitt ”Fler verktyg mot brottsligheten”, punkt 1-3 (sid 393, rad 7-13) till förmån för strykning.

Gunnar Strömmer, Christian Gustavsson, Linda Frohm, Hanif Bali och Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Lag och ordning ska upprätthållas”, avsnitt ”Förstärkt vittnesskydd” (sid 396, från rad 9) samt punkt 4 (sid 398, rad 26-27) till förmån för strykning med följande motivering: ”Att tillåta anonyma vittnen skulle innebära en långtgående inskränkning av rättsstatliga principer. Det är grundläggande att var och en som anklagas för ett brott ska ha kännedom om, och ges full möjlighet att bemöta, allt material i målet inklusive bevisningen. Till det kommer andra problem, som att det i praktiken skulle vara svårt att hålla vittnets identitet hemlig och att anonyma vittnen ofta skulle ha lågt bevisvärde.

Dessa rättssäkerhetsintressen gör sig inte lika starkt gällande i förundersökningsstadiet. Att skapa större och tydligare möjligheter till anonymitet för informanter och förhörspersoner där kan leda till annan bevisning, och därför möjliggöra åtal utan att personernas vittnesmål behövs som bevisning. Därför tillstyrker vi partistyrelsens förslag i den delen.”.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Lag och ordning ska upprätthållas”, avsnitt ”Skärpt straffrättslig lagstiftning”, punkt 12 (sid 422, rad 25-27) till förmån för strykning.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Lag och ordning ska upprätthållas”, avsnitt ”Förstärkta åtgärder mot tiggeri”, punkt 1-2 (sid 453, rad 2-5) till förmån för strykning.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik”, avsnitt

ARBETSSTÄMMA 2017 — 525 — PROPOSITION 4: TRYGGHET ATT LITA PÅ

”Permanent skärpt asyllagstiftning”, punkt 1-3 (sid 458, från rad 21) till förmån för strykning.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik”, avsnitt ”Krislagstiftning”, punkt 1 (sid 460, rad 18-20) till förmån för strykning.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik”, avsnitt ”Förstärkt återvändandearbete”, punkt 7 och 9 (sid 470, rad 11-12 och 15-16) till förmån för strykning, samt tillägg av ny punkt enligt följande: ”att asylsökande ska ha rätt att arbete från dag ett i Svergige.”.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik”, avsnitt ”Uppvärdera medborgarskapet”, punkt 1-2, punkt 7 mening 2 samt punkt 8 (sid 478, rad 2-7 och 23-27) till förmån för strykning.

Benjamin Dousa reserverade sig mot partistyrelsens förslag till beslut angående kapitel ”Ett starkt svenskt Försvar”, avsnitt ”Ett svenskt natomedlemskap och vårt internationella försvarssamarbete”, (sid 496, rad 14) till förmån för tillägg av punkt enligt följande: ”att försvarets personalförsörjning alltid ska baseras på frivillighet.”.


Proposition 5:

Ianspråktagande av nettokapital från försäljning av fastighet


ianspråktagande av nettokapital från försäljning av fastigheten Thisbe5

Proposition 5: Ianspråktagande av nettokapital från försäljning av fastighet

Partistyrelsen beslutade under 2016 att sälja fastigheten Thisbe5 i Gamla stan för att istället flytta till hyrda och modernare lokaler.

Partistyrelsen beslutade efter omfattande utredningar och sonderingar den 18 mars 2016 att inleda processen att sälja fastigheten i Gamla stan. En mäklare för försäljning av denna typ av fastigheter anlitades. Ett flertal spekulanter visade intresse och slutligen återstod en anbudsgivare. Partistyrelsen beslutade vid sammanträde den 12 september att godta budet från anbudsgivaren och godkänna försäljningen.

Vid sammanträdet beslutades också att en policy skall utarbetas avseende kapitalets avkastning och förvaltning. Denna policy ska prövas av partistyrelsen en gång per år. I anslutning till detta fastslogs vidare att ianspråktagande av nettokapitalet efter försäljningen skall kräva beslut vid två på varandra följande parti- och/eller arbetsstämmor, samt att frågan ska behandlas vid ett partiråd som hålls mellan de två stämmorna.

Partistyrelsen föreslår nu att arbetsstämman fattar beslut om regler för ianspråktagande av nettokapitalet från fastighetsförsäljningen.

Partistyrelsen föreslår arbetsstämman besluta

att godkänna partistyrelsens beslut att ianspråktagande av nettokapitalet från försäljningen av fastigheten Thisbe5 kräver beslut vid två på varandra följande parti- och/eller arbetsstämmor, samt att frågan ska behandlas vid ett partiråd som hålls mellan de två stämmorna.

Proposition 6:

Medlemsavgift för åren 2019-2022

ARBETSSTÄMMA 2017 — 533 — PROPOSITION 6: Medlemsavgift för åren 2019-2022

Proposition 6: Medlemsavgift för åren 2019-2022Att vara medlem i Moderaterna är att aktivt visa sitt stöd för de idéer man tror på. Genom medlemskapet bidrar man till partiets möjligheter att på olika sätt påverka opinionen i önskad riktning.

Vid partistämman i Gävle 2007 fastställdes medlemsavgiften till Riksorganisationen för åren 2010-2013 till 140 kronor. Sedan dess har avgiften legat still och vid partistämman 2011 i Örebro ändrades stadgarna på så sätt att beslut om att medlemsavgiften fastställs till och med tredje året efter ordinarie partistämma. Orsaken till förändringarna var att komma i fas med förbundsstämmornas periodicitet varför stämman fastställde avgiften för åren 2014-2018 till oförändrat 140 kronor.

Vid den ordinarie partistämman 2015 beslutades att uppdra åt partistyrelsen att inför arbetsstämman 2017, i dialog med hela organisationen, utreda medlemsavgiftens framtida utformning samt att uppdra åt arbetsstämman 2017 att fatta beslut om medlemsavgiftens utformning och storlek för åren 2019-2022.

De som på uppdrag av partistyrelsen fört dialogen om medlemsavgiften har i dagsläget kommit fram till att dagens utformning och storlek är den som tills vidare passar organisationen bäst. Diskussionen om medlemsavgiften kommer att fortsätta framöver och kommer åter att behandlas på den ordinarie partistämman 2019.

Partistyrelsen föreslår därför att medlemsavgiften till riksorganisationen ligger fast på 140 kronor för åren fram till och med 2022.


att fastställa medlemsavgiften till riksorganisationen till 140 kronor för åren 2019-2022.

Proposition 7:

Rekryterings- och nomineringsregler för nästkommande mandatperiod


REKRYTERINGS- OCH NOMINERINGSREGLER FÖR NÄSTKOMMANDE MANDATPERIOD:

Proposition 7: Rekryterings- och nomineringsregler för nästkommande mandatperiodI nu gällande regler står angivet att arbetsstämman ska fastställa rekryterings- och nomineringsregler för nästkommande mandatperiod. De regler vi nu arbetar efter inför 2018-års val fastställdes vid arbetsstämman 2013 i Norrköping. Detta innebär att arbetsstämman 2017 ska fastställa normalregler för rekrytering och nominering inför de allmänna valen 2022. Nuvarande regler är en rekommendation för förbunden. Denna långa framförhållning baserar sig på att vi under senare år har betonat vikten av rekrytering och inför 2022 måste det arbetet starta senast under 2019.

Partistyrelsen tillsatte under 2016 en kommitté med uppdraget att inför årets stämma genomlysa om de nuvarande rekryterings- och nomineringsreglerna behöver förändras och även presentera förslag till eventuella förändringar.

Kommitténs sammansättning har varit följande: Hans Wallmark, partistyrelsen, ordförande, Johan Hjelmstrand, Stockholm, Camilla Andersson, Skåne, Lena Jernehed, Västra Götaland, Per Hellqvist, Värmland, Elisabeth Unell, Västmanland, Lena Asplund, Västernorrland, Ulrika Schenström, MQ, Fritz Lennárd, Muf, Bertil Persson/Margareta Pålsson, Moderata Seniorer och Jenny Edberg, Öppna Moderater samt Anna Kramer, RO, sekreterare.

Kommittén har gjort en allmän översyn av reglerna samt även gjort några principiella förändringar.

Kommittén överlämnade sina förslag till partistyrelsen som därefter behandlat kommitténs förslag.

Föreslagna förändringar som kan nämnas är:

1. Förbundsstyrelsen ska senast 30 juni året före val fastställa sista dag för nomineringsstämma för landsting och kommun.

2. Allmänhetens medverkan i nomineringsprocessen har tagits bort, vilket bland annat innebär att de så kallade öppna provvalen slopas.

— 538 — ARBETSSTÄMMA 2017PROPOSITION 7: REKRYTERINGS- OCH NOMINERINGSREGLER FÖR NÄSTKOMMANDE MANDATPERIOD

3. Förlängt tiden för när en ny medlem senast ska ha gått med för att kunna delta i ett eventuellt provval samt förtydligat att medlem ska ha betalt medlemsavgiften det år provvalet genomförs.

4. Fört till en punkt i ”Försäkran för kandidat och förtroendevald” om vikten av att våra företrädare iaktar en god ton och visar ett gott omdöme i sin kommunikation i sociala och andra digitala medier.

5. Utöver de rekommenderade instruktioner som fungerar som ”att tänka på” under nomineringsprocessen ska även en arbetsordning för Rekryterings- och nomineringskommittéer tas fram. Dessa fastställs inte på stämman utan utarbetas av Riksorganisationen och biläggs reglerna och förs in i de samlade stadgedokumenten.


att anta bilagda förslag till rekryterings- och nomineringsregler för val till riksdag, landsting och kommun inför nästkommande mandatperiod 2022-2026,

att anta bilagda förslag till försäkran för kandidat och förtroendevald inför nästkommande mandatperiod 2022-2026,

att ge partistyrelsen i uppdrag att tillse att rekommenderade instruktioner för nomineringskommittéer och genomförande av nomineringsstämmor och eventuella provval till riksdag, landsting och kommun tas fram som biläggs de övergripande reglerna, samt

att ge partistyrelsen i uppdrag att tillse att även en arbetsordning för rekryterings- och nomineringskommittéer tas fram som biläggs de övergripande reglerna.



Rekryterings- och nomineringsregler 2022-26Övergripande rekryterings- och nomineringsregler för val till riksdag, landsting och kommun.

Dessa nomineringsregler är antagna på arbetsstämman den 17-20 oktober 2013, 12-15 oktober 2017 som en rekommendation till förbunden.

Nomineringsreglerna antas av partistämman som rekommendation till förbunden och utgör bilaga till partiets normalstadgar. Avviker förbunds eller kommunkrets/förenings nomineringsregler principiellt från dessa regler, ska de för att bli gällande anmälas till närmast högre nivå.

Det som i reglerna avser landsting gäller också för de direktvalda regioner där detta tillämpas.

Följande principer får inte frångås:

• Valsedel ska alltid fastställas av en nomineringsstämma.

• Alla medlemmar ska ges möjlighet att delta i nomineringsprocessen.

• Utöver ovanstående principer kan

• Rådgivande provval genomföras.

• Allmänheten även beredas möjlighet att delta.

Bilagt till nomineringsreglerna finns även rekommenderade instruktioner och arbetsordning för rekryterings- och nomineringskommitté som ytterligare stöd för nomineringsarbetet. Instruktionerna tar upp nomineringskommitténs åliggande, genomförandet av eventuellt provvalet ,och sammanräkning, nomineringsstämmor för olika genomförandealternativ samt hur fastställda valsedlar ska behandlas.

Genomstruken = förslag till borttagen text Fet kursiv understrukten = förslag till ny text


Grundläggande principer för rekrytering och nomineringEn av de viktigaste uppgifterna för partiet är att aktivt rekrytera och nominera kandidater till de allmänna valen. Rekryterings- och nomineringsarbetet måste ske med största omsorg och kontinuerligt. Ansvariga för rekryteringen ska alltid finnas.

Utveckling av kandidater är en viktig del av rekryteringsprocessen. Alla partiets nivåer har ett ansvar för att detta sker. Riksorganisationen har ett särskilt ansvar för att riksdagskandidater ges politisk information, politiska underlag etcetera som stöd i opinionsbildningsarbetet.

I arbetet med att utveckla våra företrädare och kandidater har rekryteringskommittén ett stort ansvar. Rekryteringskommittén ska aktivt följa riksdagsledamöternas arbete och genomföra intervjuer med dem löpande under mandatperioden samt på våren året före val. Målet med intervjun/utvärderingen är dels att ge ledamoten möjlighet att beskriva sina insatser och få coachning kring dessa insatser, dels att utvärdera ledamoten med fokus på insats, motivation, ledarskap och genomslag.

Valsedlarna anger vilka personer som ska företräda väljarna och partiet i olika beslutande församlingar. Valsedlarna är också en viktig del av partiets ansikte utåt. Dessutom ska valsedlarna och dess kandidater engagera till ett aktivt valarbete.

Olika hänsyn måste balanseras i rekryterings- och nomineringsarbetet. Främst bland kvalifikationer ska sättas den politiska förmågan och förutsättningarna att vara en bra företrädare för partiet och väljarna, och att kandidaterna bör avspegla väljarkåren i förhållande till kön, etnisk bakgrund, ålder, regional förankring mm. Hänsyn kan också behöva tas till andra rekommendationer/mål som utfärdas av exempelvis partistyrelsen.

Partiets nominerande organ har det avgörande ansvaret för att uppdragen sprids.

Det rådgivande provvalet bland medlemmarna, om det genomförts, är ett av flera underlag för valsedelskompositionen. Andra kompletterande underlag är allmänhetens eventuella medverkan, kandidaternas meritförteckningar, eventuella muntliga presentationer/utfrågningar samt nomineringskommitténs förslag till valsedel/lar.




Slutligt beslut om valsedel fattas alltid av en nomineringsstämma. Om särskilda skäl finns kan ytterligare en nomineringsstämma genomföras efter prövning hos närmast högre nivå.

I valkretsindelade kommuner kan valkretsvisa valsedlar övervägas.

Om det finns fler än en valsedel i en valkrets (kommun eller motsvarande) vilka omfattar samma geografiska område ska dessa behandlas lika av valmedarbetarna. Samtliga valsedlar ska finnas tillgängliga i samtliga vallokaler inom området. I försändelser till hushållen inom området ska samtliga valsedlar bifogas.

Inför kandidatur ska varje nominerad person vara införstådd med att innehav av förtroendeuppdrag innebär ett ansvar. Det är viktigt att vara ett föredöme och visa god moral.

Vid beslut om placering på valsedel måste varje kandidat vara införstådd med att detta innebär att vederbörande ställt sig till partiets förfogande för uppdrag.

Kandidat ska ha genomgått, eller vara beredd att genomgå av partiet anordnad utbildning eller ha inhämtat motsvarande kunskaper på annat sätt och medverka i valarbete och opinionsarbete.

Samtliga kandidater ska avlämna en kandidatförsäkran – ”Försäkran för kandidat och förtroendevald”. Av kandidatförsäkran ska framgå hur kandidaten ska förhålla sig till val-, parti- och politiskt arbete.

I händelse av omval eller extraval ska samma valsedel/lar som vid senaste ordinarie val med nödvändiga justeringar användas. Kandidaternas valbarhet kontrolleras och vid förfall för kandidat tillämpas successionsordning. Skulle antalet kandidater bli för litet hämtas ytterligare kandidater från föregående nominering.

Om behov föreligger att ta fram en ny valsedel/lar ska förbund/krets/förening fatta beslut om detta och då gäller att nomineringsstämma ska hållas och i övrigt ska i möjligaste mån nomineringsreglerna tillämpas.



1. Fastställande av nomineringsreglerPartistämma ett år före allmänna val (arbetsstämma) fastställer gemensamma nomineringsregler för nästkommande mandatperiod.

Reglerna utgör bilaga till partiets normalstadgar och gäller för samtliga val reglerna omfattar.

De rekommenderade instruktionerna och arbetsordning för rekryterings- och nomineringskommitté, som biläggs reglerna, utfärdas av riksorganisationen.





RIKSDAGSVAL LANDSTINGSFULLMÄKTIGEVAL KOMMUNFULLMÄKTIGEVAL

1.1 Förbundsstämma tre år

före allmänna val fastställer

rekryterings- och nomineringsregler

för nästkommande riksdagsval.

I dessa regleras tider och de

preciseringar som följer av

valkretsarnas storlek, partiets

organisation, alternativa lösningar, t

ex om provval ska genomföras eller

inte, med mera.



rekryterings- och nomineringsregler

för nästkommande landstingsval.

I dessa regleras tider och de

preciseringar som följer av

landstingets och valkretsarnas

storlek, partiets organisation,

alternativa lösningar, t ex om

provval ska genomföras eller inte,

med mera. Vad som föreskrivs

för landstingsval gäller även

regionfullmäktigeval.



normalregler för rekrytering- och

nominering för nästkommande

kommunfullmäktigeval. I dessa

regleras gemensamma tider och de

gemensamma preciseringar som

följer av kommunernas storlek,

partiets organisation med mera.

Genomförandealternativ fastställs.

A innebär att nomineringsstämman

inte föreläggs förslag till rangordnade

kandidater i toppen.

B innebär ett komplett rangordnat

listförslag från nomineringskommittén.

(Se närmare detaljer i bilagda

instruktioner.)

Följande principer får inte frångås: Följande principer får inte frångås: Följande principer får inte frångås:

1.1.1 Valsedeln ska alltid fastställas av

en nomineringsstämma.


en nomineringsstämma.


en nomineringsstämma/årsmöte.

1.1.2 Alla medlemmar ska ges möjlighet

att delta i nomineringsprocessen.


att delta i nomineringsprocessen


att delta i nomineringsprocessen

Utöver ovanstående principer kan Utöver ovanstående principer kan Utöver ovanstående principer kan

1.1.3 Rådgivande provval genomföras. 1.1.3 Rådgivande provval genomföras. 1.1.3 Rådgivande provval genomföras.

1.1.4 Allmänheten även beredas

möjlighet att delta.





1.2 Med förening avses i

nomineringsreglerna partiförening

som omfattar hel kommun.




1.3 Krets-/föreningsårsmöte

två år före allmänna val

fastställer nomineringsregler

för nästkommande

kommunfullmäktigeval. I dessa

regleras tider och de preciseringar

som följer av kommunens och

valkretsarnas storlek, partiets

organisation, alternativa lösningar,

t ex om provval ska genomföras

eller inte, med mera. Principiella

avvikelser från normalreglerna ska

fastställas av förbundsstyrelsen.

1.2 Den normala tidsplanen för nomi-

neringsprocessen är följande:





År -5: Partistämma fastställer

normalregler för nästkommande

mandatperiod.



mandatperiod.



mandatperiod.

År -4: Riksdagsval. År -4: Riksdagsval. År -4: Riksdagsval.

År -3: Förbundsstämma


med preciseringar och väljer

rekryteringskommitté.

År -3: Förbundsstämma

fastställer nomineringsregler med

preciseringar.

År -3: Förbundsstämma fastställer

normalnomineringsregler med

gemensamma preciseringar inom

förbundet.

Inleder rekryteringskommittén

infordrar med att samla in

kandidatförslag senast under

hösten.

År -2: Kandidatutveckling och

fortsatt rekrytering.

År -2: Inleder

rekryteringskommittén infordrar

före hösten med att samla in

kandidatförslag.

År -2: Krets-/föreningsårsmöte


med preciseringar och väljer

rekryteringskommitté.

Kandidatutveckling påbörjas. Inleder rekryteringskommittén

infordrar före hösten med

att samla in kandidatförslag.

Kandidatutveckling påbörjas.

År -1: Förbundsstämma har

möjlighet att välja särskild

nomineringskommitté om inte

rekryteringskommitté fullgör dess

uppgifter.

År -1: Förbundsstämma utser en

nomineringskommitté för hela

landstingsområdet, alternativt

utser förbundsstyrelsen

landstingsvalkretsstyrelser

(nomineringskommittéer).

År -1: Krets-/föreningsårsmöte

har möjlighet att välja särskild

nomineringskommitté om inte

rekryteringskommitté fullgör dess

uppgifter.





Förbundsstyrelsen fastställer

senast 30 juni sista dag för

nomineringsstämma

Förbundsstyrelsen fastställer

senast 30 juni sista dag för

nomineringsstämma

Rekryteringskommitté

avrapporterar senast 1 juni sitt

rekryteringsarbete.


avrapporterar senast 1 november

sitt rekryteringsarbete.


avrapporterar senast 1 november

sitt rekryteringsarbete.

Partistämma fastställer


mandatperiod.



mandatperiod.



mandatperiod.

Förekommer provval genomförs

det senast i oktober.

Nomineringsstämma genomförs

senast i november december.

År 0: Riksdagsval. År 0: Förekommer provval

genomförs det senast 15 januari.

År 0: Förekommer provval

genomförs det senast 15 januari.


senast 15 mars valåret

alternativt senast det datum

förbundsstyrelsen fastställt.


senast 15 mars valåret



2. REKRYTERING

2.1 REKRYTERINGSKOMMITTÉ

Förbundsstämma tre år före allmänna val

utser eller uppdrar åt förbundsstyrelse

att utse rekryteringskommitté för

riksdagsvalet.

Rekryteringskommitté för landstingsvalet

ska utses.

Förbundsstyrelsen är ansvarig att så

sker.

Krets-/föreningsårsmöte två år före

allmänna val utser eller uppdrar

åt krets-/föreningsstyrelse att

utse rekryteringskommitté för

kommunfullmäktigevalen.

I rekryteringskommitté som omfattar

hela landstingsområdet ska samtliga

landstingsvalkretsar vara representerade.

Rekryteringskommitté består av

ledamöter från de i valkretsen ingående

kommunerna. Varje kommun utser två

ledamöter.

Kommittén ska bestå av minst fem

ledamöter.

Kommittén ska bestå av minst fem

ledamöter.

Kommittén ska bestå av minst tre

ledamöter.




Ledamöterna bör ej kandidera till

kommande riksdagsval.


kommande landstingsval.


kommande kommunfullmäktigeval.

Kommittén bör ha god personkännedom

samt ha kunskaper om vilka krav som

ställs på partiets företrädare.







Moderata Ungdomsförbundet samt

Moderatkvinnorna utser var sin

representant i kommittén.



representant i kommittén/erna.




Utses inte rekryteringskommitté svarar

styrelsen för dennas åligganden.

Utses inte rekryteringskommitté svarar

styrelsen för dennas åligganden.

2.2 REKRYTERINGSKOMMITTÉNS ÅLIGGANDEN

Rekryteringskommitté åligger; Rekryteringskommitté åligger; Rekryteringskommitté åligger;

att bedriva ett aktivt internt och externt

rekryteringsarbete,

att aktivt bedriva ett internt och externt

rekryteringsarbete,

att aktivt bedriva ett internt och externt

rekryteringsarbete,

att värdera och utvärdera nominerade

kandidater och att utvärdera

nuvarande ledamöters insatser,







att påbörja rekryteringsprocessen

snarast och senast hösten tre år

före riksdagsval,


snarast och senast hösten

två år före landstings- och

kommunfullmäktigeval,


snarast och senast hösten

två år före landstings- och

kommunfullmäktigeval,

att från samtliga parti- och

ungdomsföreningar,

Moderatkvinnornas länsordförande

och Muf:s distriktsorganisation

infordra kandidatförslag till

riksdagsvalet,

att från samtliga parti-, kvinno-

och ungdomsföreningar inom

kommunen landstinget/

landstingsvalkretsen infordra

kandidatförslag till landstings- och

kommunfullmäktigevalen,

att från samtliga parti-, kvinno-

och ungdomsföreningar

inom kommunen infordra

kandidatförslag till landstings- och

kommunfullmäktigevalen,

att bereda övriga organ inom partiet

och nätverk möjlighet att inkomma

med kandidatförslag,







att bereda enskilda medlemmar och

allmänheten möjlighet att inkomma












att förteckna inkomna kandidatförslag,

kontrollera valbarhet och

medlemskap samt för kännedom

informera förbundsstyrelsen och

den lokala partiorganisationen

om vilka kandidatförslag som

inkommit,




informera krets-/föreningsstyrelsen


inkommit,




informera krets-/föreningsstyrelsen


inkommit,

att på eget initiativ lägga till kandidater, att på eget initiativ lägga till kandidater, att på eget initiativ lägga till kandidater,

att skilja kandidat från kandidatur om

det framkommer uppgifter enligt

kandidatförsäkran som gör en

kandidat olämplig i förhållande

till uppgiften som företrädare för

partiet,






partiet,






partiet,

att aktivt följa riksdagsledamöternas

arbete och genomföra intervjuer

med dem löpande under

mandatperioden samt på våren

året före val,

att därutöver på eget initiativ intervjua

och samtala med kandidater,

att på eget initiativ intervjua och

samtala med kandidater,

att på eget initiativ intervjua och

samtala med kandidater,

att ansvara för att kandidater erbjuds

utbildning och information,

uppmanas delta i konferenser,

kampanjarbete och annan

opinionsbildning,





opinionsbildning,





opinionsbildning,

att avgöra om och vilken/a kandidater

som rekryteringskommittén vill

föra direkt till omröstning vid

nomineringsstämma. Antalet får

vara upp till 25 procent av antalet

fasta riksdagsmandat i valkretsen

avrundat uppåt, dock högst tre

kandidater,




nomineringsstämma. Detta antal

ska vara begränsat och preciseras i

nomineringsreglerna,




nomineringsstämma. Detta antal

ska vara begränsat och preciseras i

nomineringsreglerna,

att i förekommande fall

överlämna allt underlag och

rekryteringskommitténs slutsatser

till nomineringskommittén.



rekryteringskommitténs

slutsatser till

nomineringskommittén, respektive

landstingsvalkretsstyrelsen.



rekryteringskommitténs slutsatser

till nomineringskommittén i kretsen/

föreningen.

att avlämna rapport direkt till

förbundsstämma/förbundsråd

att avlämna rapport direkt till krets-/

föreningsårsmöte.

att avlämna rapport direkt till krets-/

föreningsårsmöte.




2.3 KANDIDATER

Kandidat ska vara medlem. Kandidat ska vara medlem. Kandidat ska vara medlem.

Kandidat som inte inlämnar fullständig

kandidatförsäkran får inte delta i provval

eller stå på valsedel.







Kandidat ska delta i utbildning

och annan kompetensutveckling

och medverka i kampanj- och

opinionsbildningsarbete.









Kandidat ska på förfrågan av

nomineringskommitté ta ställning till

om man avser att ta en riksdagsplats i

besittning om detta val så utfaller. Endast

kandidater som avser ta en riksdagsplats

i besittning deltar i det rådgivande

provvalet och/eller nomineringsstämma.

3. NOMINERINGSKOMMITTÉ

3.1 NOMINERINGSKOMMITTÉNS SAMMANSÄTTNING OCH VAL

Förbundsstämma ett år före allmänna val

kan utse eller uppdra åt förbundsstyrelse

att utse nomineringskommitté för

riksdagsvalet.

Förbundsstämma ett år före allmänna

val utser nomineringskommitté

omfattande hela landstingsområdet

för landstingsvalet, alternativt,

förbundsstyrelse ett år före allmänna val

utser landstingsvalkretsstyrelser.

Krets-/föreningsårsmöte ett år

före allmänna val kan utse eller

uppdra åt krets-/föreningsstyrelse

att utse nomineringskommitté för

kommunfullmäktigevalet.

Utses ej nomineringskommitté fullgör

rekryteringskommitté dennas uppgifter.





I nomineringskommitté omfattande

hela landstingsområdet ska samtliga

landstingsvalkretsar vara representerade.

Landstingsvalkretsstyrelse består av

ledamöter från de i valkretsen ingående

kommunerna. Varje kommun utser

tre ledamöter varav den kommunala

rekryteringskommitténs ordförande är

självskriven ledamot.





Ledamöterna ska ej kandidera till

kommande riksdagsval.


kommande landstingsval samt bör vara

folkbokförd i det landsting/den valkrets

för vilken nomineringskommittén/

landstingsvalkretsstyrelsen ansvarar.


kommande kommunfullmäktigeval samt

bör vara folkbokförd i den kommun för

vilken kommittén ansvarar.






representant i nomineringskommitté

respektive landstingsvalkretsstyrelserna.




Har varken rekryteringskommitté eller

nomineringskommitté utsetts svarar

styrelsen för dessas åligganden.

3.2 NOMINERINGSKOMMITTÉNS ÅLIGGANDEN

Nomineringskommitténs åligganden

följer av hur den fortsatta

nomineringsprocessen genomförs.

Dessa åligganden bör, beroende på

vilka alternativ som väljs, regleras

under denna punkt vid fastställande av

nomineringsreglerna.















Nomineringskommittén kan

även fullgöra delar av eller hela

rekryteringskommitténs uppgifter.







4. PROVVAL (om beslut att genomföra provval fattats)

4.1 TIDER

Rådgivande provval till riksdagen

genomförs bland medlemmar och i

förekommande fall bland allmänheten

och ska vara avslutat senast under

oktober månad året före ordinarie

riksdagsval.

Rådgivande provval till landstinget

genomförs bland medlemmar och i

förekommande fall bland allmänheten

och ska vara avslutat senast 15 januari

valår.

Rådgivande provval till

kommunfullmäktige genomförs bland

medlemmar och i förekommande fall

bland allmänheten och ska vara avslutat

senast 15 januari valår.




4.2 RÖSTLÄNGD

Före provvalets utsändande upprättas

röstlängd upptagande medlemmar

som erlagt fastställd medlemsavgift

för innevarande år året närmast före

provval eller ny medlem som senast två

sex veckor före provvalet inleds erlagt

medlemsavgift och i samband därmed

införts i medlemsregistret, samt är

folkbokförd i den riksdagsvalkrets valet

gäller. Endast i röstlängden upptagen

medlem har rätt att delta i provvalet

bland medlemmarna.





provval eller ny medlem som senast

två sex veckor före provvalet inleds

erlagt medlemsavgift och i samband

därmed införts i medlemsregistret, samt

är folkbokförd i det landsting eller den

landstingsvalkrets valet gäller. Endast i

röstlängden upptagen medlem har rätt

att delta i provvalet bland medlemmarna.





provval eller ny medlem som senast

två sex veckor före provvalet inleds

erlagt medlemsavgift och i samband

därmed införts i medlemsregistret, samt

är folkbokförd i den kommun eller den

kommunvalkrets valet gäller. Endast i

röstlängden upptagen medlem har rätt

att delta i provvalet bland medlemmarna.

4.3 UTSÄNDANDE

4.3.1 MEDLEMMARNAS PROVVAL

Till samtliga medlemmar, inklusive

medlemmar i Moderatkvinnorna och

Moderata Ungdomsförbundet, utsändes

provvalsförsändelse innehållande

provvalsinstruktion, kandidatförteckning,

valsedel, innerkuvert och

svarsytterkuvert.







svarsytterkuvert.







svarsytterkuvert.

4.3.2 ALLMÄNHETENS MEDVERKAN

Allmänheten kan ges möjlighet att

medverka i nomineringsprocessen.





Formerna för detta fastställs av

nomineringskommittén i samråd med

förbundsstyrelsen.

Formerna för detta fastställs

av nomineringskommittén/

landstingsvalkretsstyrelsen i samråd med

förbundsstyrelsen.

Formerna för detta fastställs av

nomineringskommittén i samråd med

krets-/föreningsstyrelsen.

4.4 ÖVRIGA BESTÄMMELSER OM PROVVALETS GENOMFÖRANDE

Provvalet genomförs på så sätt att de

röstberättigade på valsedeln markerar

med x framför den/de kandidater de vill

ska representera dem.













Alternativt kan framför allt i mindre

kommuner provvalet genomförs på så

sätt att de röstberättigade rangordnar

kandidaterna och de därefter ges poäng

beroende på placering.

Närmare instruktioner om

provvalets genomförande återfinns

i rekommenderade instruktioner för

genomförande av provval och stämmor.









5. NOMINERINGSSTÄMMA

5.1 TIDER

Nomineringsstämma är förbundets

(riksdagsvalkretsens) högsta

beslutande organ för fastställande

av riksdagsvalsedlar och består

av förbundsstyrelsens ledamöter

samt ombud från partiföreningarna.

Nomineringsstämma genomförs senast

under november december månad året

före valår.

Nomineringsstämma

är landstingsområdets/

landstingsvalkretsens högsta

beslutande organ för fastställande

av landstingsvalsedlar och består av

ombud från partiföreningarna eller alla

medlemmar i en landstingsvalkrets.

Nomineringsstämma genomförs senast

15 mars valåret alternativt senast det

datum förbundsstyrelsen fastställt.

Nomineringsstämma (årsmöte/extra

årsmöte) är kretsens/föreningens högsta

beslutande organ för fastställande av

kommunfullmäktigevalsedlar och består

av ombud från partiföreningarna eller

alla medlemmar. Nomineringsstämma

genomförs senast 15 mars valåret



5.2 OMBUD/RÖSTBERÄTTIGADE

5.2.1 Nomineringsstämma består av

x ombud från partiföreningarna

inklusive förbundsstyrelsen,

normalt cirka sex till tio procent av

medlemsantalet. Ombudsplatserna,

exklusive förbundsstyrelsen,

fördelas proportionellt i förhållande

till respektive partiförenings

medlemsantal, varvid varje förening

ska erhålla minst en ombudsplats.

5.2.1 Nomineringsstämma består

antingen av partiföreningarnas

ombud till förbundsstämma eller

av x ombud från partiföreningarna.

Ombudsplatserna fördelas i så

fall proportionellt i förhållande

till respektive partiförenings

medlemsantal, varvid varje förening

ska erhålla minst en ombudsplats.

Normalstadgarna föreskriver vad

som gäller för ombud/röstberättigade

vid krets-/föreningsårsmöte tillika

nomineringsstämma.




Antalet ombud som respektive

partiförening har att utse

grundar sig på antalet betalande

medlemmar i partiföreningen.

Den 31 december året före

nomineringsstämmor fastställs

hur många som under året

betalat medlemsavgift till

partiföreningen. I antalet betalande

medlemmar inräknas de som

under året betalat medlemsavgift

till Moderatkvinnorna eller

ungdomsförening och som är

bosatt inom partiföreningens

verksamhetsområde eller sökt

och erhållit medlemskap i

partiföreningen.

Antalet ombud som respektive

partiförening har att utse

grundar sig på antalet betalande

medlemmar i partiföreningen.

Den 31 december året före

nomineringsstämmor fastställs

hur många som under året

betalat medlemsavgift till

partiföreningen. I antalet betalande

medlemmar inräknas de som

under året betalat medlemsavgift

till Moderatkvinnorna eller

ungdomsförening och som är

bosatt inom partiföreningens

verksamhetsområde eller sökt

och erhållit medlemskap i

partiföreningen.

Vid val av ombud bör

partiföreningarna tillse att

ombudsdelegationerna så

långt möjligt ges en allsidig

sammansättning.

Vid val av ombud andra än

förbundsstämmoombud bör

partiföreningarna tillse att

ombudsdelegationerna så

långt möjligt ges en allsidig

sammansättning.

Varje ombud har en röst. Ledamot

av nomineringskommitté vilken ej

är ombud har yttranderätt. Enskild

medlem har närvarorätt och

yttranderätt.

Varje ombud har en röst. Ledamot

av landstingsvalkretsstyrelse vilken

ej är ombud har yttranderätt.

Enskild medlem har närvarorätt och

yttranderätt.

5.2.2 Protokollsutdrag, som visar vilka

som utsetts till ombud, ska vara

förbundsstyrelsen tillhanda senast

tre veckor före stämman.

5.2.2 Protokollsutdrag, som visar vilka

som utsetts till ombud, ska vara

förbundsstyrelsen/landstings-

valkretsstyrelsen tillhanda senast

tre veckor före stämman.

5.3 KALLELSE

Nomineringsstämma sammanträder på

kallelse av förbundsstyrelse. Kallelse

till nomineringsstämma utsänds till

partiföreningarna senast fyra månader

före stämman.

Nomineringsstämma sammanträder

på kallelse av förbundsstyrelse/

landstings-valkretsstyrelse. Kallelse

till nomineringsstämma utsänds till

partiföreningarna senast tre veckor före

stämman.

Nomineringsstämma sammanträder

på kallelse av krets-/föreningsstyrelse.

Kallelse till nomineringsstämma utsänds

till ombuden/medlemmarna senast tre

veckor före stämman.

I kallelse ska framgå att valsedel ska

fastställas samt för vilka val.





5.4 STÄMMOHANDLINGAR

Följande underlag utsänds till ombuden

senast tio dagar före stämman:

Minst följande underlag utsänds

till ombuden senast en vecka före

stämman:

Minst följande underlag utsänds till

ombuden/medlemmarna senast en

vecka före stämman:

- Röstlängd

- Föredragningslista - Föredragningslista - Föredragningslista

- Procedurregler - Procedurregler - Procedurregler

- Kandidaternas meritförteckningar

Provvalsresultatet från medlemmarna om

provval genomförts.

- Provvalsresultatet från medlemmarna

om provval genomförts.

- Provvalsresultatet från medlemmarna

om provval genomförts.

- (Resultatet av allmänhetens

medverkan)


medverkan)


medverkan)

- Nomineringskommitténs

rangordning av övriga kandidater,

(genomförandealternativ A), alternativt

- Nomineringskommitténs förslag till

valsedel (genomförandealternativ B)

- Nomineringskommitténs/

landstingsvalkretsstyrelsens förslag till

valsedel

- Nomineringskommitténs förslag till

valsedel

5.5 FÖREDRAGNINGSLISTA

Vid nomineringsstämma ska minst

förekomma:


förekomma:


förekomma:

a. Val av ordförande och

vice ordförande att leda

förhandlingarna.



förhandlingarna.



förhandlingarna.

b. Val av sekreterare. b. Val av sekreterare. b. Val av sekreterare.

c. Val av två justerare

samt erforderligt antal

röstsammanräknare.

c. Val av två justerare samt i

förekommande fall erforderligt antal


c. Val av två justerare samt i

förekommande fall erforderligt antal


d. Fastställande av röstlängd. d. Fastställande av röstlängd. d. Fastställande av röstlängd.

e. Fastställande av

nomineringsstämmans

stadgeenliga utlysning.










f. Genomgång och fastställande av

procedurregler.


procedurregler.


procedurregler.

g. Fastställande av slutligt antal

kandidater på valsedeln.





h. Kandidaternas presentation och

utfrågning. (Alternativ A och B)

h. (Kandidaternas presentation och

utfrågning.)

h. (Kandidaternas presentation och

utfrågning.)

i. Sluten omröstning. (Alternativ A) i. (Sluten omröstning.) i. (Sluten omröstning.)

j. Redovisning av

omröstningsresultat. (Alternativ A)

j. (Redovisning av

omröstningsresultat.)

j. (Redovisning av

omröstningsresultat.)

k. Fastställande av valsedel.

(Alternativ B)

k. Fastställande av valsedel. k. Fastställande av valsedel.

l. Kandidaternas besked om deras

placering på valsedeln accepteras.

(Alternativ A)

m. Beslut om rangordning av övriga

kandidater. (Alternativ A)

n. Sammanställning av den

fullständiga slutliga valsedelns

rangordning.

o. Ställningstagande till

eventuellt ytterligare valsedlar

(minoritetsskydd)(Alternativ B).

l. Ställningstagande till


(minoritetsskydd).

l. Ställningstagande till


(minoritetsskydd).

p. Övriga ärenden. m. Övriga ärenden. m. Övriga ärenden.

(Endast förekommande punkter om

genomförandealternativ A från

riksdagsvalet används.)

(Endast förekommande punkter om

genomförandealternativ A från

riksdagsvalet används.)

5.6 RÖSTNING

Omröstning sker öppet utom i personval

då den ska vara sluten. Ombud ska

personligen utöva sin rösträtt vid

stämman.


då den ska vara sluten. Ombud/medlem

ska personligen utöva sin rösträtt vid

stämman.


då den ska vara sluten. Ombud/medlem

ska personligen utöva sin rösträtt vid

stämman.

Voteringsanläggning kan användas och

röstningsprotokoll registreras ej.









Öppen omröstning sker genom

uppvisande av röstkort eller med

voteringsanläggning. Vid lika röstetal

avgörs utgången i enlighet med den

mening ordföranden biträder.

Öppen omröstning sker

genom uppvisande av röstkort,

handuppräckning eller med




Öppen omröstning sker

genom uppvisande av röstkort,

handuppräckning eller med




Vid sluten omröstning med valsedel ska

den för att vara giltig, uppta så många

namn som valet avser. Vid lika röstetal

avgörs utgången genom lottning.

Vid sluten omröstning ska valsedel för

att vara giltig, uppta så många namn

som valet avser. Vid lika röstetal avgörs

utgången genom lottning.

Vid sluten omröstning ska valsedel för

att vara giltig, uppta så många namn

som valet avser. Vid lika röstetal avgörs

utgången genom lottning.

Vid personval som avser en plats ska

den som blir vald erhålla minst hälften

av antalet avgivna giltiga röster. I annat

fall genomförs ytterligare en omröstning

mellan de två kandidater som erhållit de

högsta röstetalen.













Om nomineringsstämma genomförs

med valsedelsförslag från

nomineringskommitté gäller följande:

Om nomineringsstämma

genomförs med valsedelsförslag

från nomineringskommitté/

landstingsvalkretsstyrelse gäller följande:

Om nomineringsstämma genomförs

med valsedelsförslag från

nomineringskommitté gäller följande:

Före omröstning bereds tillfälle för

överläggning och framställande av

ändringsförslag.



ändringsförslag.



ändringsförslag.

Framställs inget ändringsförslag

fastställs kandidaters rangordning med

ett enkelt klubbslag.







Förekommer ändringsförslag gäller

följande:


följande:


följande:

Nomineringsstämma beslutar plats för

plats om kandidaternas placering





Vid omröstning är

nomineringskommitténs förslag alltid

huvudförslag. Har någon annan än den

nomineringskommitté föreslagit blivit

vald ska den kandidat som fått avstå

föreslagen plats automatiskt prövas på

nästkommande plats.

Vid omröstning är nominerings-

kommitténs/landstingsvalkretsstyrelsens

förslag alltid huvudförslag. Har någon

annan än den nomineringskommittén /

landstingsvalkretsstyrelsen föreslagit

blivit vald ska den kandidat som fått

avstå föreslagen plats automatiskt

prövas på nästkommande plats.

Vid omröstning är

nomineringskommitténs förslag alltid

huvudförslag. Har någon annan än den

nomineringskommitté föreslagit blivit

vald ska den kandidat som fått avstå

föreslagen plats automatiskt prövas på

nästkommande plats.




5.7 YTTERLIGARE VALSEDLAR

Nomineringsstämma kan besluta att

ytterligare valsedel/lar ska sanktioneras.

Till exempel kan det gälla ungdomslista



Till exempel kan det gälla ungdomslista.



Till exempel kan det gälla ungdomslista.

Föreligger sådant förslag ska stämman

besluta att anta valsedeln i sin helhet

eller förkasta den.







Sedan på angivet sätt en eller

flera huvudvalsedel/lar (förutom

sanktionerad valsedel) antagits av

nomineringsstämma, ska ytterligare en

valsedel kunna upprättas om minst en

tredjedel av antalet röstande vid mötet

förenar sig därom.















I så fall ajourneras mötet till senare

tidpunkt på dagen för att bereda

förslagsställarna möjlighet att utarbeta

ett fullständigt förslag till rangordning

och geografiskt område. Detta förslag

föreläggs mötet och avgörs genom

ett enda beslut. Sker omröstning och

vinner därvid förslaget anslutning från

minst en tredjedel av de i omröstningen

deltagande, är det antaget.





















5.8 GENOMFÖRANDEALTERNATIV SAMT PROCEDURREGLER VID NOMINERINGSSTÄMMA

Närmare rekommendationer i övrigt om

genomförandet av nomineringsstämma

återfinns i rekommenderade

instruktioner.




instruktioner.




instruktioner.

Vid fastställande av nomineringsregler

ska fastställas vilket

genomförandealternativ som skall gälla

vid nomineringsstämma, A eller B.

Fastställs inte detta gäller

genomförandealternativ A.

Procedurregler som bland annat är

beroende av att antalet kandidater är

känt fastställs vid nomineringsstämman.






stämmans genomförande återfinns











6. EXTRA NOMINERINGSSTÄMMAFörbundsstyrelse eller minst en

tredjedel av partiföreningarna inom

riksdagsvalkretsen kan inom tre veckor

från nomineringsstämmas avslutande

hemställa hos partistyrelsen att en

extra nomineringsstämma inkallas om

synnerliga skäl härför finnes.

Förbundsstyrelse eller minst en

tredjedel av partiföreningarna inom

landstingsområdet kan inom tre veckor


hemställa hos partistyrelsen att en

extra nomineringsstämma inkallas

om synnerliga skäl härför finnes, om

stämman behandlat nominering för hela

landstingsområdet.

Kretsstyrelse eller minst en tredjedel av

ledamöterna i kretsstyrelsen kan inom

tre veckor från nomineringsstämmas

avslutande hemställa hos

förbundsstyrelsen att en extra

nomineringsstämma inkallas om


Landstingsvalkretsstyrelse eller minst

en tredjedel av partiföreningarna inom

landstingsvalkretsen kan inom tre veckor


hemställa hos förbundsstyrelsen om att

en extra nomineringsstämma inkallas om


Föreningsstyrelse eller minst en tredjedel

av medlemmarna kan inom tre veckor


hemställa hos förbundsstyrelsen om att

en extra nomineringsstämma inkallas om


Kallelse till extra nomineringsstämma

utsändes av förbundsstyrelsen till

partiföreningarna så snart beslut fattats

om extra nomineringsstämma.


utsändes av förbundsstyrelsen till


om extra nomineringsstämma.


utsändes av kretsstyrelsen till


om extra nomineringsstämma, dock

minst två veckor innan.


utsändes av föreningsstyrelsen till

medlemmarna så snart beslut fattats om

extra nomineringsstämma.

Extra nomineringsstämma får endast

behandla de frågor den inkallats för.





Ytterligare extra nomineringsstämma kan

icke inkallas.


icke inkallas.


icke inkallas.

Beroende på orsaken till att extra

nomineringsstämma inkallas fastställer

förbundsstyrelsen de närmare

formerna för denna varvid ovanstående

nomineringsregler i tillämpliga delar ska

följas.


nomineringsstämma inkallas

fastställer förbundsstyrelse/

landstingsvalkretsstyrelse de närmare



följas.


nomineringsstämma inkallas fastställer

krets/föreningsstyrelse de närmare



följas.




7. FÖRÄNDRINGAR MELLAN NOMINERINGSSTÄMMA OCH VALSEDELSTRYCKNINGOm kandidat avsäger sig kandidatur

eller valbarheten upphör mellan

nomineringsstämmas beslut och sista

möjliga tidpunkt för valsedelstryckning

ansvarar förbundsstyrelse för att

kandidat tas bort från valsedel och

följande kandidater flyttas upp ett steg.

Sådant beslut kan av förbundsstyrelse

delegeras till en grupp av

förtroendevalda eller enskild tjänsteman

inom partiet. Endast skriftliga avsägelser

accepteras som underlag för beslut.

Om kandidat avsäger sig kandidatur




ansvarar förbundsstyrelse/

landstingsvalkrets-styrelse för att

kandidat tas bort från valsedel och

följande kandidater flyttas upp ett steg.

Sådant beslut kan av förbundsstyrelse/

landstingsvalkrets-styrelse delegeras till

en grupp av förtroendevalda eller enskild

tjänsteman inom partiet. Endast skriftliga

avsägelser accepteras som underlag för

beslut.

Om kandidat avsäger sig kandidatur




ansvarar krets/föreningsstyrelse för

att kandidat tas bort från valsedel

och följande kandidater flyttas upp

ett steg. Sådant beslut kan av krets/

föreningsstyrelse delegeras till en

grupp av förtroendevalda eller enskild

tjänsteman inom partiet. Endast skriftliga

avsägelser accepteras som underlag för

beslut.

Förbundsstyrelsen kan efter begäran av

partiföreningens styrelse eller på eget

initiativ pröva nomineringsförfarandet i

kommunen eller landstingsvalkretsen.

Förbundsstyrelsen kan med två

tredjedels majoritet fastställa en

ny valsedel samt återkalla de av

nomineringsstämma beslutade

valsedlarna eller avföra enskilda

kandidater. Förbundsstyrelsens beslut

ska senast ha ägt rum fyra veckor efter

det att nomineringsstämma ägt rum.

Förbundsstyrelsen kan efter begäran av

partiföreningens styrelse eller på eget

initiativ pröva nomineringsförfarandet i

kommunen eller landstingsvalkretsen.

Förbundsstyrelsen kan med två

tredjedels majoritet fastställa en

ny valsedel samt återkalla de av

nomineringsstämma beslutade

valsedlarna eller avföra enskilda

kandidater. Förbundsstyrelsens beslut

ska senast ha ägt rum fyra veckor efter

det att nomineringsstämma ägt rum.

Eventuellt överprövningsbeslut ska

meddelas partistyrelsen för kännedom.

Eventuellt överprövningsbeslut ska

meddelas partistyrelsen för kännedom.

8. EXTRAVALI händelse av omval eller extraval ska

samma valsedel/lar som vid senaste

ordinarie val med nödvändiga justeringar

användas. Kandidaternas valbarhet

kontrolleras och vid förfall för kandidat

tillämpas successionsordning. Skulle

antalet kandidater bli för litet hämtas

ytterligare kandidater från föregående

nominering.

I händelse av omval eller extraval ska








nominering.

I händelse av omval eller extraval ska








nominering.





Om behov föreligger att ta fram en

ny valsedel/lar ska förbundsstyrelsen

fatta beslut om detta och då gäller

att nomineringsstämma ska hållas

och i övrigt ska i möjligaste mån

nomineringsreglerna tillämpas.

Om behov föreligger att ta fram en

ny valsedel/lar ska förbundsstyrelsen





Om behov föreligger att ta fram en ny

valsedel/lar ska krets-/föreningsstyrelsen







Försäkran för kandidat och förtroendevaldJag som kandiderar/har förtroendeuppdrag för Moderata Samlingspartiet/Moderaterna, har som mål att vinna förtroende och maximalt inflytande för partiet. Politiska uppdrag erhålls genom medlemmarnas och väljarnas förtroende samt partiets styrka och storlek. Det gemensamma målet för vårt politiska arbete är att få genomslag för moderata värderingar och moderat politik i samhället.

Att inneha förtroendeuppdrag för Moderaterna innebär främst att varje dag förvalta väljarnas förtroende på bästa sätt. Det ska vara både roligt och utvecklande att vara förtroendevald. Uppdraget innebär också: Jag försäkrar:

Tagit del:

signatur)

att i det politiska arbetet verka för grundläggande moderata värderingar, till exempel att alla människor har lika värde

att jag är en offentlig person och därmed representant för Moderaterna i alla sammanhang, i såväl ord som handling, även om jag är personvald [Punkten uppflyttad - stod tidigare som punkt 6]

att vara ett föredöme och iaktta god moral, till exempel iaktta försiktighet vid ekonomiska transaktioner, särskilt med andras pengar

att iakta en god ton och visa gott omdöme i sin kommunikation i sociala medier och andra digitala kanaler.

att delta aktivt i den moderata gruppens arbete och utveckling, följa gruppens arbetsordning och ha hög närvaro i förtroendeuppdrag jag väljs till




att delta aktivt i den lokala verksamheten, i val- och kampanjarbete, väljarkontakter, partiets utbildning och annan kompetensutveckling – även mellan valen

att i kampanjer, även personkampanjer, och som förtroendevald, iaktta de regler och överenskommelser som finns inom Moderaterna, mellan partier och i lag eller författning

att vara tillgänglig och öppen för synpunkter och förslag från medlemmar och allmänhet, att föra information vidare men också ha en skyldighet att hålla mig informerad om partiets politik

att inte söka information eller material från andra partier som de själva inte valt att offentliggöra, utan enbart använda öppna källor för informationsinhämtning

att jag är skyldig att informera partiet (förbundsledning/partiledning) om jag befarar att mitt förtroende kan ifrågasättas

att jag bör ta ”time out” om jag befinner mig i en rättsprocess som riskerar att störas, eller om den riskerar att undergräva mina möjligheter att behålla mitt förtroende

att jag avsäger mig mina uppdrag om jag förbrukat mitt förtroende:

• genom att utnyttja förtroendemannarollen för att tillskansa mig privata förmåner

• genom att i lagakraftvunnen dom ha fällts för brott där det finns enskilda brottsoffer och/eller annan brottslighet som inte är ringa

• genom att i lagakraftvunnen dom ha fällts för brott som riskerat att orsaka allvarlig skada/risk för annan, exempelvis rattfylleri



att jag omedelbart ska avsäga mig mina uppdrag om jag lämnar partiet, om jag bryter mot ovanstående regler eller om gruppen, normalt fullmäktigegruppen (eller motsvarande), beslutar att den inte längre har förtroende för mig som representant. Ett sådant beslut skall föregås av att undertecknad och förbundsstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig

Mot denna bakgrund avger jag följande försäkran:

Jag åtar mig uppdrag och försäkrar samtidigt på heder och samvete att jag, i enlighet med samtliga punkter ovan, på bästa sätt ska arbeta för Moderaterna under hela mandatperioden ____-____. Om jag inte undertecknat försäkran utgiven av annan delorganisation i partiet gäller ovanstående försäkran även för samtliga andra uppdrag jag fullgör på partiets uppdrag. Försäkran upprättas i två likalydande exemplar varvid partiet och undertecknaren tagit var sitt exemplar.

Genom underskrift av denna försäkran ger jag dessutom mitt samtycke till att Moderata Samlingspartiet behandlar all information om mig, som har samband med, eller är av relevans för min kandidatur/förtroendeuppdrag och att Moderata Samlingspartiet får behålla uppgift om att jag kandiderar/haft förtroendeuppdrag samt även, om mitt medlemskap upphört, att jag varit medlem. Behandlingen sker i syfte att Moderata Samlingspartiet vid var tid ska ha information om förtroendevalda och tidigare förtroendevalda. Jag har förstått och tagit del av den information rörande behandling av personuppgifter som Moderaterna publicerar. Jag ger samtidigt mitt samtycke till att Moderaterna publicerar uppgifter om mig som kandidat/förtroendevald, exempelvis på moderata hemsidor/bloggar och andra sociala eller nya medier.

___________ den ________________ Kommun/förening ________________

_______________________________ ________________________________Namnunderskrift Personnummer

_______________________________ ________________________________Namnförtydligande Mottagit av Moderaterna (namn):

Proposition 8:

Komplettering av Normalarbetsordning för fullmäktigegrupper


ianspråktagande av nettokapital från försäljning av fastigheten Thisbe5

Proposition 8: Komplettering av Normalarbetsordning för fullmäktigegrupperVid partistämman 2015 antogs en ny normalarbetsordning för fullmäktigegrupper. Under det senaste året har frågetecken uppkommit kring Punkt 3 – Gruppens sammanträden – mom.9 – som behandlar frågan om hur gruppen ska hantera en förtroendeomröstning i gruppen.

I arbetsordningen anges att för att gruppen ska uttala att den inte längre har förtroende för en person som representant så ska detta genomföras med sluten omröstning och med två tredjedels majoritet för att bli gällande. Det har nu framkommit olika tolkningar för vad två tredjedels majoritet relateras till. Är det hela gruppen, närvarande på mötet och hur många krävs i så fall, ska blanka röster räknas eller ej osv.

Partistyrelsen anser att ett förtydligande av texten kan behövas så att inte olika regler tillämpas i olika grupper. Det måste också vara rättssäkert det vill säga det måste vara tillräckliga marginaler så att inte instrumentet missbrukas och används på ett otillbörligt sätt. Partistyrelsen finner att det rimliga är att två tredjedels majoritet ska relateras till hela gruppen det vill säga ordinarie och ersättare i fullmäktige. Detta innebär att det krävs stor närvaro på de sammanträden som ska behandla en förtroendeomröstning.

Partistyrelsen föreslår därför följande förändring av texten i normalarbetsordning för fullmäktigegrupper, vilket markeras i föreslagen lydelse.


Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. Gruppens sammanträden

Mom.9. Gruppen kan enligt ”Försäkran för kandidat och förtroendevald” uttala att den inte längre har förtroende för en person som representant. Sådant beslut ska i förekommande fall genomföras med sluten omröstning och med två tredjedels majoritet för att bli gällande. Beslutet ska föregås av att representanten och förbundsstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig. Från det att gruppen uttalat att den ej har förtroende för en person och till dess att den avsagt sig sina uppdrag är personen avstängd från gruppens arbete.

Mom.9. Gruppen kan enligt ”Försäkran för kandidat och förtroendevald” uttala att den inte längre har förtroende för en person som representant. Sådant beslut ska i förekommande fall genomföras med sluten omröstning och med två tredjedels majoritet av ordinarie ledamöter och ersättare i fullmäktige. för att bli gällande. Beslutet ska föregås av att representanten och förbundsstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig. Från det att gruppen uttalat att den ej har förtroende för en person och till dess att den avsagt sig sina uppdrag är personen avstängd från gruppens arbete


att fastställa tillägget i Punkt 3, mom. 9 i Normalarbetsordning för fullmäktigegrupper, samt

att förändringen förs in i normalarbetsordningen för fullmäktigegrupper som gäller efter valet 2018.

Valfrågor

Valberedning


Förslag till valberedningArbetsstämman ska, enligt partiets stadgar, utse en valberedning för perioden fram till nästa arbetsstämma. Valberedningen ska bestå av ordförande, vice ordförande, nio ledamöter och nio ersättare, samtliga tillhörande skilda förbund. Därutöver utser Moderatkvinnorna och Moderata Ungdomsförbundet var sin representant, jämte ersättare.

Ledamöter och ersättare i valberedningen är indelade i regioner så att hela landet blir representerat samt att platserna inom regionerna fördelas mellan i regionen ingående förbund. Förbunden nominerar representanter.

Förbundsordföranden har vid konferens den 19 maj 2017 beslutat att föreslå arbetsstämman att välja följande valberedning.

Ordförande: Lars-Ingvar Ljungman, Skåne län Vice ordförande: Elisabeth Unell, Västmanlands län

Ledamöter ErsättareNorr Gävleborg

Inger Källgren SawelaJämtland Saila Quicklund

Västernorrland Jörgen Berglund

Västerbotten Edward Riedl

Mitt Stockholms län Kjell Jansson

Stockholms stad Sten Nordin

Uppsala Jessika Rosvall

Örebro Ola Karlsson

Södermanland Erik Bengtzboe

Kronoberg Magnus Gunnarsson

Ost/Syd Jönköping Ing-Marie Hansen Paulsson

Östergötland Marie Morell

Blekinge Gustav Nilsson

Kalmar Malin Sjölander

Väst/Mitt Halland Mikaela Waltersson

Värmland Pål Jonsson

Västra Götaland Johnny Magnusson

Dalarna Ulf Berg

Moderatkvinnorna Alexandra Anstrell Ewa Thalén Finné

Muf Benjamin Dousa Sofia Fölster

moderaternas...arbetsstÄmma 2017 —5 innehåll stämmoprogram 7 föredragningslista 10...

Documents