morddömd arab får upppehållstillstånd

Sida 1(19)KAMMARRÄTTEN FlOA/f MålnrUM 1668-13I STOCKHOLM LJUIVLMigrationsöverdomstolen £OH "09" 2 3Avdelning l Meddelad i Stockholm

KLAGANDEMouin Adel Al-Samrout, 670510

Ombud och offentligt biträde: Advokaten Jan AxelssonSödergatan 14211 34 Malmö

MOTPARTMigrationsverket

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEFörvaltningsrätten i Malmös, migrationsdomstolen, domden 8 februari 2013 i mål nr UM 3428-12(Migrationsverkets ärende nr 9-862420)

SAKENUppehållstillstånd m.m.

Dok.Id 177565

MIGRATIONSÖVERDOMSTOLENS AVGÖRANDE

1. Migrationsöverdomstolen bifaller överklagandet delvis på så sätt att

beslutet om utvisning upphävs och Mouin Adel Al-Samrout beviljas

uppehållstillstånd. Det överlåts åt Migrationsverket att bestämma

tillståndstidens längd i enlighet med vad som framgår av domskälen.

2. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet i övrigt.

3. Migrationsöverdomstolen fastställer migrationsdomstolens

sekretessförordnande.

4. Migrationsöverdomstolen beslutar att ersättning ska betalas till

Jan Axelsson som offentligt biträde med 15 066 kr, varav 12 053 kr för

arbete och 3 013 kr för mervärdesskatt.

Postadress Besöksadress Telefon Telefax ExpeditionstidBox 2302 Birger Jarls Torg 5 08-56169000 08-149889 måndag-fredag103 17 Stockholm E-post: [email protected] 08:00-16:00

KAMMARRÄTTENI STOCKHOLMMigrationsöverdomstolenAvdelning l

DOM Sida 2Mål nr UM 1668-13

BAKGRUND

Mouin Adel Al-Samrout, medborgare i Libanon, ansökte första gången om

uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige i mars 2003. Han uppgav då bl.a. att

han stod anklagad för mord och mordförsök i hemlandet och att han vid ett

återvändande till Libanon riskerade dödsstraff eller straffarbete under

oproportionerligt lång tid. Migrationsverket avslog Mouin Adel Al-Samrouts

ansökan i november 2004 och beslutade att avvisa honom från Sverige.

Beslutet överklagades till den dåvarande Utlänningsnämnden, som skickade

de domstolshandlingar som Mouin Adel Al-Samrout gett in till

Migrationsverket till Sveriges ambassad i Damaskus, Syrien, för

äkthetskontroll. Ambassaden svarade i februari 2006 att kontrollen, som

gjorts via en förtroendeadvokat i Libanon, visat att handlingarna var äkta och

att de uppgifter Mouin Adel Al-Samrout lämnat var korrekta. Ambassaden

anförde bl.a. att han var anklagad för både mord och mordförsök i Libanon.

Migrationsdomstolen, som övertagit ärendet från Utlänningsnämnden,

avslog överklagandet i januari 2007. Migrationsöverdomstolen beslutade i

april 2007 att inte meddela prövningstillstånd.

Sedan beslutet att avvisa Mouin Adel Al-Samrout preskriberats ansökte han i

maj 2011 åter om asyl. Han åberopade sina tidigare asylskäl och anförde att

han numera dömts i sin utevaro för mord och mordförsök till 20 års

straffarbete. Därutöver anförde han bl.a. följande. Han dömdes i april 2007

till ett oproportionerligt långt straff för en händelse som han varit delaktig i

under september 1999. Händelsen kan inte ses som dråp eller mord. Han blev

attackerad av några personer när han höll i ett vapen och i det handgemäng

som följde avlossades ett vådaskott som träffade en person så olyckligt att

personen avled. Han hade inget uppsåt att döda utan ville bara skrämma iväg

personerna som angrep honom. Han har inte fått en rättvis rättegång. En

person som har dömts i sin utevaro kan begära och beviljas en ny rättegång

men ska då hållas fängslad i avvaktan på den nya rättegången. Det kan dröja

upp till fem år innan en ny rättegång påbörjas. Libanesiska fängelser håller

inte internationell standard. Han kommer alltså att gripas och fängslas under

KAMMARRÄTTEN DOM Sida 3I STOCKHOLM Mål nr UM 1668-13MigrationsöverdomstolenAvdelning l

lång tid vid ett återvändande till hemlandet och löper risk att under den tiden

utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig behandling eller

bestraffning.

Migrationsverket avslog den 23 maj 2012 Mouin Adel Al-Samrouts nya

ansökan om bl.a. uppehålls- och arbetstillstånd och beslutade att utvisa

honom ur Sverige. Migrationsverket angav bl.a. följande som skäl för

beslutet. Det bedöms vara fastställt att Mouin Adel Al-Samrout i sin utevaro

samt i utevaro av försvarsadvokat har dömts till ett långt fängelsestraff i

Libanon. Det får vidare anses vara klarlagt att han har möjlighet att få en ny

rättegång vid ett återvändande till Libanon. Innan ny dom fastställs kommer

han att hållas fången i allmänt fängelse. Sveriges ambassad i Damaskus

förtroendeadvokat har uppgett att rättsliga förfaranden i Libanon förvisso

kan ta flera år men att det i allmänhet fungerar på så vis att den dömdes

advokat kommer överens med domaren om en tid för ny rättegång och att

rättsliga förberedelser då görs av advokaten, innan den dömde överlämnar

sig själv, så att väntetiden inför den nya rättegången hålls så kort som

möjligt. Mouin Adel Al-Samrout har vistats i Sverige sedan 2003 och har

känt till sin dom sedan 2007, vilket innebär att han har haft lång tid på sig att

planera inför en eventuell framtida ny rättegång i Libanon. Förhållandena i

Mouin Adel Al-Samrouts ärende är inte sådana att det finns grundad

anledning att anta att han vid ett återvändande till Libanon skulle löpa risk att

straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan

omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Mouin Adel Al-Samrout överklagade Migrationsverkets beslut till

migrationsdomstolen och anförde bl.a. följande. Vid en ny domstolsprövning

i hemlandet riskerar han dödsstraff, vilket följer av att domstolen i

omprövningsprocessen är fri att tillämpa hela straffskalan avseende de brott

han tidigare dömts för i sin utevaro. Förhållandena i libanesiska fängelser är

vidare så dåliga att artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

(europakonventionen) är tillämplig. I fråga om risken för en lång



häktningstid skulle det planeringsupplägg inför ett återvändande som

beskrivits av Sveriges ambassad i Damaskus vara nära nog omöjligt att

genomföra. Både väntetiden inför den nya rättegången och själva rättegången

kan bli flera år lång. Enligt den information som han har fatt kan ett

omprövningsförfarande inte heller inledas så länge han befinner sig utanför

Libanon. Det saknas vidare grund för uteslutning från skydd. Han har inte

erkänt de brott han anklagats för och inte heller finns det tillförlitliga

vittnesmål som pekar ut honom som gärningsman. Utan att ha möjlighet att

kunna försvara sig har han anklagats och dömts i ett förfarande som inte

uppfyller de grundläggande krav som uppställs i bl.a. europakonventionen.

Om det ändå skulle anses att det finns grund för uteslutning föreligger ett

absolut verkställighetshinder och han ska i så fall medges permanent

uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter.

Migrationsdomstolen avslog Mouin Adel Al-Samrouts överklagande och

uttalade bl.a. följande. Det ifrågasätts inte att dödsstraff teoretiskt kan

utdömas för uppsåtligt dödande i Libanon. Mouin Adel Al-Samrout har

emellertid stått åtalad och dömts för att han uppsåtligen har försökt döda en

person och då oavsiktligen dödat en annan person. Av landinformation

framkommer vidare att dödsstraff numera främst utdöms för ytterst allvarliga

brott, såsom terroristbrott. Det finns inte grundad anledning att anta att

Mouin Adel Al-Samrout vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk

att straffas med döden.

Vad risken för tortyr beträffar ansåg migrationsdomstolen att det inte fanns

grundad anledning att anta att Mouin Adel Al-Samrout vid ett återvändande

till hemlandet skulle löpa någon sådan risk. Domstolen angav att det framgår

av landinformation att tortyr förekommer, men då främst hos

säkerhetsstyrkorna och vid politisk eller terroristanknuten brottslighet.

I fråga om häktningstider och fängelseförhållanden anförde

migrationsdomstolen bl.a. följande. Mouin Adel Al-Samrout riskerar en

längre tids frihetsberövande inför en omprövning av domen. Det har dock



inte framkommit att denna tid skulle vara så oproportionerligt lång att detta i

sig innebär att han är skyddsbehövande. Vad gäller förhållandena i de

libanesiska fängelserna är dessa mycket problematiska. Det kan dock

konstateras att Mouin Adel Al-Samrout är fysiskt och psykiskt frisk. Det har

vidare gått lång tid sedan brottet begicks i Libanon och därtill framgår det att

den dödade kusinens familj har förlåtit honom. Det är mot denna bakgrund

osäkert hur långt fängelsestraff Mouin Adel Al-Samrout riskerar. Det är även

oklart vid vilket fängelse han skulle avtjäna sitt straff. Även om Mouin Adel

Al-Samrout riskerar en längre tids frihetsberövande genom häktning, samt ett

längre fängelsestraff, anser migrationsdomstolen därför sammantaget att det

inte heller finns grundad anledning att anta att han vid ett återvändande till

hemlandet skulle löpa risk att utsättas för sådan omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning som avses i 4 kap. 2 § utlänningslagen

(2005:716).

Ordföranden i målet var skiljaktig och anförde bl.a. följande. Mot bakgrund

av vad som har framkommit om förhållandena i libanesiska fängelser och

med beaktande av den långa tid som Mouin Adel Al-Samrout riskerar att få

tillbringa där finns det grundad anledning att anta att han vid ett

återvändande kommer att utsättas för sådan omänsklig eller förnedrande

behandling som avses i 4 kap. 2 § utlänningslagen. Det finns dock även

synnerlig anledning att anta att han gjort sig skyldig till ett sådant grovt brott

som avses i 4 kap. 2 c § utlänningslagen och därmed är utesluten från att

anses som alternativt skyddsbehövande. Han kan därför inte beviljas

uppehållstillstånd på denna grund. Det finns emellertid ett bestående

verkställighetshinder mot att utvisa Mouin Adel Al-Samrout till Libanon,

eftersom han där löper risk att utsättas för omänsklig eller förnedrande

behandling. Han ska därför beviljas permanent uppehållstillstånd med stöd

av 5 kap. 6 § utlänningslagen.



YRKANDEN M.M.

1. Mouin Adel Al-Samrout

Mouin Adel Al-Samrout yrkar att Migrationsöverdomstolen beviljar honom

uppehållstillstånd, i första hand som alternativt skyddsbehövande och i andra

hand med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen på grund av bestående

verkställighetshinder. Han åberopar vad som anförts i migrationsdomstolen

och tillägger därutöver bl.a. följande.

Det är ostridigt att han, genom en dom meddelad i Libanon, dömts till 20 års

fängelse. Då han inte varit närvarande vid rättegången, personligen eller

genom ombud, har han inte kunnat försvara sig. Eftersom domen meddelats i

hans utevaro kan han få den omprövad om han återvänder till hemlandet.

Målet kan då prövas i hela dess vidd, vilket innebär att han kan dömas till

dödsstraff. Domstolen är alltså inte bunden av den tidigare domen. Han

riskerar vidare att bli torterad av polisen under förhör i samband med att han

grips vid inresan till Libanon. Det finns följaktligen skälig anledning att anta

att han kommer att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig

eller förnedrande behandling eller bestraffning.

En ny rättegång kan dessutom komma att ta flera år i anspråk, vilket innebär

att han även utan en ny fällande dom riskerar häktning i upp till fem år. Han

kommer då att sitta frihetsberövad tillsammans med dömda fångar.

Förhållandena i fängelserna i Libanon är oerhört hårda, såväl för häktade

som för de som verkställer ett fängelsestraff. Migrationsverkets resonemang

kring förhållandena i ryska fängelser saknar relevans i fråga om

förhållandena i libanesiska fängelser. Det finns ingen utredning som gör det

sannolikt att hans straff skulle kunna avkortas.


DOM Sida?Mål nr UM 1668-13

2. Migrationsverket

Migrationsverket bestrider bifall till överklagandet och anför bl.a. följande.

Migrationsverket står fast vid sin bedömning att Mouin Adel Al-Samrout

inte har gjort sitt behov av internationellt skydd sannolikt. För det fall rätten

gör bedömningen att det föreligger ett skyddsbehov bör det övervägas om

förhållandena är sådana att han i enlighet med 4 kap. 2 c § utlänningslagen

ska uteslutas från att anses som skyddsbehövande på grund av att han begått

ett grovt brott.

Det saknas anledning att befara att Mouin Adel Al-Samrout skulle riskera

dödsstraff vid ett återvändande till hemlandet. Den allvarligaste gärning han

åtalats för är en gärning som omfattas av artikel 547 i den libanesiska

strafflagstiftningen. I straffskalan för den artikeln ingår inte dödsstraff. Av

landinformationen framgår också att dödsstraff numera utdöms främst för

vissa brott, såsom terroristbrott. Även detta talar mot att han riskerar

dödsstraff. Det framstår inte heller som sannolikt att Mouin Adel Al-Samrout

skulle utsättas för tortyr vid ett återvändande. Enligt landinformationen (US

Department of State, Country Reports on Human Rights Practices for 2012,

Lebanon, lifos 30310, s. 4-5) används tortyr främst av säkerhetsstyrkorna vid

misstanke om spionage eller terrorism och tortyr används oftast för att

framtvinga en bekännelse. I Mouin Adel Al-Samrouts fall är det inte fråga

om brottslighet av det slag där tortyr typiskt sett förekommer, vilket talar

mot att han riskerar att utsättas för det. Det förefaller också vara så att de

faktiska omständigheterna är ostridiga, varför det inte framstår som sannolikt

att Mouin Adel Al-Samrout skulle utsättas för tortyr för att få fram en

bekännelse.

Enbart den omständigheten att Mouin Adel Al-Samrout kan riskera att sitta

frihetsberövad en längre tid i avvaktan på en ny rättegång medför inte att han

kan anses ha ett skyddsbehov. När det gäller fängelseförhållanden rör praxis



från Europadomstolen för mänskliga rättigheter situationer av kraftig

överbeläggning, oacceptabla sanitära förhållanden, avsaknad av ljus eller

möjligheter till motion samt brist på medicinsk vård eller tillsyn hos en fånge

som är sjuk eller i behov av hjälp. Vidare framgår det att de faktiska

förhållandena, personens psykiska och fysiska förutsättningar och

hälsotillstånd, ålder samt fängelsestraffets längd är av relevans vid

bedömningen. Situationen i libanesiska fängelser är mycket problematisk,

vilket framgår av landinformationen (ibid., s. 6-8 och Home Office, UK

Börder Agency, Operational Guidance Note, Lebanon, 2009-06-10, lifos

20944). Detta gäller även för förhållandena i ryska fängelser, vilka enligt

Europadomstolen i vissa fall inte är förenliga med artikel 3 i

europakonventionen. Beträffande fängelseförhållandena i Ryssland har dock

Migrationsöverdomstolen i MIG 2011:7 uttalat att förhållandena i ryska

fängelser inte generellt är så dåliga att en klagande vid ett återvändande

skulle löpa en verklig risk att utsättas för skyddsgrundande behandling.

Problemen i libanesiska fängelser handlar främst om överbeläggning,

bristande sanitära förhållanden och bristande hälsovård. Det är samma typ av

problem som finns i ryska fängelser. Fängelseförhållandena i Libanon har

visserligen stora brister men är ändå inte generellt så dåliga att en

fängelsevistelse i sig innebär en risk för att utsättas för skyddsgrundande

behandling. Det är ostridigt att Mouin Adel Al-Samrout riskerar en längre

tids fängelsestraff vid ett återvändande till Libanon. Med hänsyn till att han

har rätt att få sin dom omprövad, att straffskalan för det brott han är åtalad

för är mellan 15 och 20 års fängelse samt att fängelsestraffen, för att minska

överbeläggningen i fängelserna, enligt landinformationen numera reduceras

(nio månader i fängelse ska anses motsvara ett år) och kan sättas ned vid gott

uppförande är det osäkert hur långt frihetsberövande Mouin Adel Al-

Samrout faktiskt riskerar. Hans ålder och hälsotillstånd medför inte att han

skulle vara särskilt utsatt vid ett frihetsberövande.



SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET

1. Utgångspunkt för prövningen

I målet är ostridigt att Mouin Adel Al-Samrout i sin utevaro dömts tor bl.a.

ett fall av fullbordat uppsåtligt dödande till sammanlagt 20 års

frihetsberövande i Libanon. Enligt Migrationsöverdomstolen är det också

utrett att han i samma dom även bedömts vara skyldig till ett fall av försök

till uppsåtligt dödande. Brottmålsdomen är, enligt vad som kommit fram

under utredningen, verkställbar och ska, menar Migrationsöverdomstolen,

utgöra utgångspunkten för bedömningen av Mouin Adel Al-Samrouts

skyddsbehov vid prövningen av hans asylansökan. Den omständigheten att

det finns en möjlighet för honom att vid ett återvändande till Libanon begära

en omprövning av domen kan inte tas till intäkt för att vid asylprövningen nu

utgå från att en eventuell framtida brottmålsrättegång kan komma att

resultera i en frikännande dom eller en mildare påföljd för hans del.

Som ett resultat av en ändring i den libanesiska strafflagstiftningen räknas ett

års fängelse numera som nio månaders fängelse när det kommer till straffets

verkställighet (se US Department of State, Country Reports on Human

Rights Practices for 2012, Lebanon, lifos 30310, s. 8). Den 25-procentiga

reduktionen syftar till att minska överbeläggningen i fängelserna. Ändringen

gäller samtliga tidsbestämda frihetsberövanden och innebär för Mouin Adel

Al-Samrouts del att det straff han dömts till motsvarar en faktisk strafftid på

15 år. Hans häktningsperiod - ca tre månader hösten 1999 efter själva

händelsen - ska enligt brottmålsdomen räknas in i den tiden.

2. Skyddsbehov

2.1. Tillämpliga bestämmelser m. m.

Mouin Adel Al-Samrout hävdar att han är alternativt skyddsbehövande av

det skälet att han riskerar dödsstraff som en tänkbar följd av en ny rättegång,

för att han riskerar att bli torterad vid återkomsten till hemlandet och på



grund av de förhållanden som råder i libanesiska fängelser. Enligt 4 kap. 2 §

utlänningslagen avses med en alternativ skyddsbehövande bl.a. en utlänning

som inte är flykting men som ändå befinner sig utanför det land som han

eller hon är medborgare i därför att det finns grundad anledning att anta att

han eller hon vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas

med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig

eller förnedrande behandling eller bestraffning och han eller hon inte kan,

eller på grund av en sådan risk inte vill, begagna sig av hemlandets skydd.

Det gör ingen skillnad om det är landets myndigheter som är ansvariga för

att han eller hon löper en sådan risk eller om myndigheterna inte kan antas

erbjuda trygghet mot att personen i fråga utsätts för risken genom handlingar

från enskilda personer.

När det gäller tortyr och annan allvarlig "illabehandling" motsvaras

bestämmelsen av olika artiklar i det internationella och unionsrättsliga

regelverket inom migrationsrättens område. Det finns även internationella

konventioner inom området för mänskliga rättigheter som är av betydelse i

detta sammanhang och som Sverige är bundet av (se också MIG 2012:2). Av

praxis från Europadomstolen följer, sedan lång tid tillbaka, att

myndigheterna i de stater som har ratificerat europakonventionen måste

beakta dess artikel 3 när de överväger att utvisa en person från det nationella

territoriet.

2.2. Migrationsöverdomstolens bedömning

Som framgått tidigare har Mouin Adel Al-Samrout anfört att han av flera

olika skäl är att betrakta som alternativt skyddsbehövande. När det gäller

risken för att han kommer att dömas till dödsstraff konstaterar

Migrationsöverdomstolen att enligt den dom som redan finns - och som är

utgångspunkten för Migrationsöverdomstolens prövning - är påföljden ett

fängelsestraff. En ny dom med en annan påföljd kan bara komma till stånd

om Mouin Adel Al-Samrout själv begär en omprövning av den befintliga

domen. Om det kommer att ske är inte känt i nuläget. Av detta skäl och de



skäl migrationsdomstolen angett i sin dom instämmer

Migrationsöverdomstolen i den bedömning som migrationsdomstolen gjort

när det gäller risken för dödsstraff. Även vad beträffar risken att Mouin Adel

Al-Samrout utsätts för tortyr instämmer Migrationsöverdomstolen i den

bedömning som migrationsdomstolen gjort. När det sedan gäller frågan om

han har ett skyddsbehov på grund av fängelseförhållandena i Libanon gör

Migrationsöverdomstolen följande bedömning.

Den omständigheten att en person efter en rättslig prövning i sitt hemland

straffas för ett brott utgör inte i sig skäl för uppehållstillstånd Sverige. Om

det emellertid finns grundad anledning att anta att personen, i samband med

att påföljden verkställs, riskerar att utsättas för omänsklig eller förnedrande

behandling kan han eller hon däremot ha ett behov av skydd i förhållande till

hemlandet. Det krävs dock att illabehandlingen uppgår till en viss

miniminivå i sin svårighetsgrad för att en kränkning av artikel 3 i

europakonventionen ska föreligga. Vad som är att bedöma som miniminivå

är relativt och beror på omständigheterna, såsom behandlingens varaktighet,

dess fysiska och psykiska effekter och, i vissa fall, på offrets kön, ålder och

hälsotillstånd (se t.ex. Europadomstolens dom den 10 januari 2012 i målet

Ananyev m.fl. mot Ryssland, appl. nos. 42525/07 och 60800/08, § 139).

Europadomstolen har i flera domar funnit att allvarliga brister i ett lands

fängelseförhållanden utgjort en kränkning av artikel 3 i europakonventionen.

Flera av målen har rört överbeläggning under viss tid men även oacceptabla

sanitära förhållanden, avsaknad av ljus och möjligheter till motion eller en

kombination av sådana förhållanden har ansetts vara oförenliga med artikel

3.1 Khodorkovskiy mot Ryssland, dom den 31 maj 2011 (appl. no. 5829/04,

§ 101), framhålls av Europadomstolen att legitima åtgärder för att beröva en

person hans frihet ofta kan innefatta ett inslag av lidande och förödmjukelse

men att det trots detta inte kan sägas att frihetsberövandet som sådant väcker

frågor enligt artikel 3 i europakonventionen. Vad staten måste göra är att

säkerställa att en person hålls frihetsberövad under förhållanden som är

förenliga med respekt för personens människovärde, att sättet och metoden

KAMMARRATTENI STOCKHOLMMigrationsöverdomstolenAvdelning l


för genomförandet av åtgärden inte utsätter personen för ångest eller

svårigheter av en intensitet som överskrider den oundvikliga nivå av lidande

som är inneboende i ett frihetsberövande och, med hänsyn tagen till de

praktiska krav som finns i ett fängelse, att personens hälsa och välmående är

adekvat säkrade. Vidare hänvisar Europadomstolen i domen (§ 102) till att

bristen på personligt utrymme för fångar i ryska häkten befunnits vara så

extrem att enbart den i sig ansetts utgöra en kränkning av artikel 3. Därtill

anges att faktorer som tillgång till dagsljus eller luft, tillräckliga

uppvärmningsanordningar, iakttagande av grundläggande krav på hygien,

möjligheten att använda toaletten ifred och tillgången till ventilation är av

betydelse för prövningen. Det poängteras även att uppräkningen inte är

uttömmande. (Se även fallen Kehayov mot Bulgarien, dom den 18 januari

2005, appl. no. 41035/98, och Mayzit mot Ryssland, dom den 20 januari

2005, appl. no. 63378/00.)

I det tidigare nämnda fallet Ananyev m.fl. mot Ryssland har

Europadomstolen därefter ställt upp vissa kriterier när det gäller att bedöma

om en brist på personligt utrymme strider mot artikel 3 i europakonventionen

eller inte (§ 148). Av dessa följer att varje frihetsberövad person ska ha en

egen sovplats i cellen och disponera minst tre kvadratmeter golvyta samt att

cellens sammanlagda yta ska vara sådan att de frihetsberövade har möjlighet

att röra sig fritt mellan inventarierna. Om ett av kriterierna inte är uppfyllt

utgör detta i sig, enligt Europadomstolen, en stark presumtion för att

missförhållandena nått upp till förnedrande behandling och stått i strid mot

artikel 3.

Enligt landinformationen i målet (se Utrikesdepartementet, Mänskliga

rättigheter i Libanon 2011, US Department of State, Country Reports on

Human Rights Practices for 2012, Lebanon och Home Office, UK Börder

Agency, Operational Guidance Note, Lebanon, 2009-06-10) är

fängelseförhållandena i Libanon svåra. En entydig bild ges av kraftigt

överbelagda häkten och fängelser. Förhållandena beskrivs som hårda och i

vissa fängelser, som i centralfangelset i Roumieh utanför Beirut, till och med



som livshotande. De sanitära förhållandena uppges vara dåliga och många

fängelser saknar adekvat sanitet, ventilation och ljus och temperaturen

regleras inte konsekvent. Fångar har inte heller konstant tillgång till

dricksvatten. Många av fängelserna är fuktiga och vissa erbjuder inte sängar

till de intagna. I Roumiehfängelset sover ibland tio intagna personer på

liggunderlag i celler som ursprungligen byggts för att rymma två fångar i

sängar. De ansvariga myndighetspersonerna får regelbundet ta emot

klagomål angående såväl frånvaron av grundläggande och akut medicinsk

vård som den extrema överbeläggningen. Det förekommer att interner gör

uppror mot villkoren i fängelserna.

De förhållanden som beskrivs ovan ska ställas i relation till de individuella

omständigheterna i det här målet. Mouin Adel Al-Samrout är 47 år gammal.

Det har inte kommit fram något annat än att han är vid förhållandevis god

fysisk och psykisk hälsa. Dessa omständigheter talar för att han har bra

förutsättningar att klara ett frihetsberövande, även under mindre goda

förhållanden. Det straff han dömts till uppgår dock till 15 år, med avräkning

för de ca tre månader han hållits häktad. Det långa frihetsberövandet ger

enligt Migrationsöverdomstolen anledning till en försiktig hållning vid

bedömningen av om han kan återvända till sitt hemland utan risk för

skyddsgrundande behandling (jfr Europadomstolens dom den 8 november

2005 i målet Alver mot Estland, appl. no. 64812/01). I detta sammanhang

ska dessutom noteras att tiden för Mouin Adel Al-Samrouts frihetsberövande

avsevärt överstiger den tid som det var frågan om i de ovan angivna målen

vid Europadomstolen som i huvudsak rört frihetsberövanden i avvaktan på

rättegång.

I detta mål är det fråga om en riskbedömning. Det kan alltså inte på förhand

fastställas att de villkor som kommer att råda för just Mouin Adel Al-

Samrouts frihetsberövande är jämförbara med de förhållanden som varit

föremål för bedömning av Europadomstolen. Enligt

Migrationsöverdomstolen ger dock den långa tid som Mouin Adel Al-

Samrout riskerar i fängelse, ställd i relation till beskrivningen av de allmänna



förhållandena i libanesiska fängelser, anledning att befara att ett

återsändande av honom till Libanon skulle innebära en kränkning av artikel 3

i europakonventionen. Migrationsöverdomstolen anser därför att det finns

grundad anledning att anta att Mouin Adel Al-Samrout, vid en verkställighet

av brottmålsdomen mot honom, riskerar omänsklig eller förnedrande

behandling. Han har följaktligen ett sådant behov av internationellt skydd

som kännetecknar en person som är alternativt skyddsbehövande och är

därför i princip berättigad till uppehållstillstånd i enlighet med 5 kap. l §

utlänningslagen. Så är dock inte fallet om han är utesluten från att betraktas

som alternativt skyddsbehövande.

3. Uteslutning

3. L Tillämpliga bestämmelser m. m.

I vissa fall är en utlänning som omfattas av 4 kap. 2 § utlänningslagen

utesluten från att anses som alternativt skyddsbehövande. Av 4 kap. 2 c §

samma lag framgår att ett sådant fall är om det finns synnerlig anledning att

anta att han eller hon har gjort sig skyldig till ett grovt brott. Bevisbördan för

att en uteslutningsgrund föreligger vilar på staten (MIG 2011:24).

Migrationsöverdomstolen har tidigare uttalat sig om beviskravet "synnerlig

anledning att anta" i ett fall som avsett uteslutning från flyktingskap (ibid.)

på följande sätt. För att beviskravet ska vara uppfyllt är det inte nödvändigt

att den sökande är dömd för brottet, inte heller behöver bevisningen

motsvara vad som krävs i ett brottmål. Det är dock viktigt att beviskravet

ställs tillräckligt högt med tanke på det övergripande syftet med 1951 års

konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genévekonventionen)

och motsvarande unionsrättsliga och nationella bestämmelser, nämligen att

tillförsäkra internationellt skydd åt de som är utsatta för förföljelse.

Erkännanden och vittnesmål som är att anse som tillförlitliga kan exempelvis

vara tillräcklig bevisning för att grund för uteslutning föreligger; jämför FN:s

flyktingkommissaries (UNHCR:s) riktlinjer om uteslutning från flyktingskap

(Guidelines on International Protection: Application of the Exclusion



Clauses: Artide IF of the 1951 Convention relating to the Status of

Refugees, HCR/GIP/03/05, 4 september 2003, p. 35).

Migrationsöverdomstolen anser att dessa resonemang är av betydelse också

för tolkningen av det likadant utformade beviskravet när det gäller

uteslutning från den andra typen av internationellt skydd, nämligen det

alternativa skyddet.

Även när det gäller frågan om vad som vid tillämpningen av 4 kap. 2 c §

utlänningslagen är att betrakta som ett grovt brott kan ledning, enligt

Migrationsöverdomstolen, hämtas från UNHCR:s riktlinjer om uteslutning

från flyktingskap. I riktlinjerna (p. 14) anges angående allvarliga icke-

politiska brott följande. Denna kategori omfattar inte mindre brott eller

förbud mot legitimt utövande av de mänskliga rättigheterna. Vid

bedömningen av om ett visst brott är tillräckligt allvarligt är internationella

snarare än lokala standarder relevanta. Följande faktorer bör beaktas: typ av

gärning, faktisk skada som tillfogats, form av förfarande vid åtal, form av

påföljd och om de flesta j urisdiktioner skulle betrakta gärningen som ett

allvarligt brott. Så skulle till exempel mord, våldtäkt och väpnat rån utan

tvekan betecknas som allvarliga brott medan snatteri uppenbarligen inte

skulle göra det.


Migrationsöverdomstolen konstaterar att Mouin Adel Al-Samrout enligt

egen uppgift i en turbulent situation dragit ett vapen i närheten av andra

människor. Flera skott har avlossats, varav ett har träffat en person som

sedermera har avlidit av sina skador. Mouin Adel Al-Samrout har som en

följd av det inträffade dömts till ett långvarigt frihetsberövande för uppsåtligt

dödande och försök till uppsåtligt dödande. Enligt Migrationsöverdomstolen

ska den fällande domen inte bara vara utgångspunkt för bedömningen av

hans skyddsbehov, utan också läggas till grund för prövningen av om han

ska uteslutas från att betraktas som alternativt skyddsbehövande. De

gärningar som han dömts för är att betrakta som grova brott. Det finns

KAMMARRATTENI STOCKHOLMMigrationsöverdomstolenAvdelning l


därmed synnerlig anledning att anta att han har gjort sig skyldig till sådana

brott. Mouin Adel Al-Samrout är därför utesluten från att anses som

alternativt skyddsbehövande. Av detta följer att han inte kan beviljas

uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 5 kap. l § utlänningslagen.

Redan tidigare har Migrationsöverdomstolen konstaterat att det finns

anledning att befara att ett återsändande av Mouin Adel Al-Samrout till

Libanon skulle strida mot artikel 3 i europakonventionen. Att verkställa ett

beslut att utvisa honom skulle även stå i strid med 12 kap. l §

utlänningslagen. Av den bestämmelsen framgår att utvisning av en utlänning

aldrig får verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att han

eller hon där skulle vara i fara att utsättas för omänsklig eller förnedrande

behandling. Att bestämmelsen ska beaktas i detta sammanhang framgår

numera av 8 kap. 7 § samma lag. Den fråga som då återstår att besvara är

med stöd av vilken bestämmelse Mouin Adel Al-Samrout kan tillåtas att

uppehålla sig i Sverige när han - i vart fall i nuläget - inte kan utvisas.

4. Uppehållstillstånd vid verkställighetshinder

4.1. Tillämpliga bestämmelser

Mouin Adel Al-Samrout yrkar i andra hand att han ska beviljas

uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen på grund av

bestående verkställighetshinder. Av den paragrafens första stycke framgår

att, om uppehållstillstånd inte kan ges på någon annan grund, tillstånd får

beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens

situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han

eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska utlänningens

hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt

beaktas.

Det finns även en bestämmelse som tar sikte på situationen när

verkställighetshindret inte är bestående. Enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen

KAMMARRÄTTEN DOM Sida 17I STOCKHOLM Mål nr UM 1668-13MigrationsöverdomstolenAvdelning l

far ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas om det finns ett hinder, som

inte är bestående, mot att ett utvisningsbeslut verkställs.


Migrationsöverdomstolen har gjort bedömningen att det finns grundad

anledning att anta att Mouin Adel Al-Samrout vid ett återvändande till

Libanon löper risk att där utsättas för sådan omänsklig eller förnedrande

behandling som avses i 4 kap. 2 § utlänningslagen. Samma behandling utgör,

som också framgått ovan, ett absolut verkställighetshinder enligt 12 kap. l §

samma lag. Det går alltså inte - i vart fall inte för närvarande - att verkställa

ett beslut att utvisa Mouin Adel Al-Samrout till Libanon.

I samband med skyddsgrundsdirektivets (rådets direktiv 2004/83/EG av den

29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller

statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av

andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga

ställning och om innehållet i det beviljade skyddet) genomförande i svensk

rätt uttalade regeringen följande (prop. 2009/10:31 s. 108 f.). Om det

föreligger verkställighetshinder eller om det senare visar sig att

verkställighet inte kan ske, kan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas

med stöd av 5 kap. 11 § utlänningslagen. Bestämmelsen tar bl.a. sikte på fall

då det före ett awisnings- eller utvisningsbeslut visar sig att ett sådant

beslut inte skulle gå att verkställa under viss tid. Om verkställighetshindret

bedöms vara bestående under så lång tid att utlänningen kan bedömas få en

särskild anknytning till Sverige kan ett uppehållstillstånd ges med stöd av

5 kap. 6 § utlänningslagen, uppehållstillstånd på grund av synnerligen

ömmande omständigheter. Det bör inte införas någon särskild grund för

uppehållstillstånd för utlänningar som har begått sådana handlingar att de är

uteslutna från flyktingskap och från att anses som annan skyddsbehövande.

Bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder

och synnerligen ömmande omständigheter ger tillräckliga möjligheter att

hantera angivna situationer.

KAMMARRÄTTENI STOCKHOLMM igrationsöverdom sto lenAvdelning l


Mouin Adel Al-Samrout har inte påstått att han är berättigad till

uppehållstillstånd av det skälet att förutsättningarna som sådana för att

bevilja honom tillstånd med stöd av 5 kap. 6 § första stycket utlänningslagen

skulle vara uppfyllda. Det finns, enligt Migrationsöverdomstolens

uppfattning, inte heller någon grund för att anse att det skulle vara fallet,

inte ens vid en samlad bedömning av hans situation. Däremot yrkar han

uppehållstillstånd, med hänvisning till den bestämmelsen, på grund av

bestående verkställighetshinder. Frågan är alltså om det

verkställighetshinder som konstaterats i Mouin Adel Al-Samrouts fall är

bestående eller om det finns fog för att anse att det är temporärt.

De libanesiska myndigheterna är, enligt den redan ovan nämnda

landinformationen, väl medvetna om problemen med överbeläggning i

landets fängelser. De har också vidtagit vissa åtgärder för att förbättra

förhållandena i fängelserna, t.ex. genom att på verkställighetsstadiet reducera

strafftiden med en fjärdedel för att på det sättet i någon mån minska

överbeläggningen. Av annan landinformation (Operational Overview, ICRC

Activities in Lebanon for the year 2012) framgår bl.a. att Internationella

rödakorskommittén (ICRC) under 2012 besökte ett stort antal fångar i

libanesiska fängelser i syfte att uppnå konkreta förbättringar när det gäller

fångarnas förhållanden. ICRC:s aktiviteter bestod också i hjälp inom det

medicinska området och i ett vattenprojekt avsett att ge förbättrad

vattenförsörjning i Roumiehfängelset. Det hölls också ett nationellt

seminarium 2012 om hälsovården i fängelserna, med rekommendationer som

myndigheterna åtog sig att följa upp.

Migrationsöverdomstolen anser att landinformationen i målet ger stöd för

uppfattningen att de libanesiska myndigheterna är väl medvetna om

problemen vad gäller förhållandena i landets fängelser. De har också fattat

vissa verkningsfulla beslut och vidtagit åtgärder för att generellt förbättra

förhållandena för de personer som hålls frihetsberövade. Mot denna

bakgrund menar Migrationsöverdomstolen att det finns fog för bedömningen



att det verkställighetshinder som för närvarande föreligger inte ska anses som

ett bestående sådant hinder.

I ljuset av ovanstående finns det grund för att bevilja Mouin Adel Al-

Samrout ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 11 §

utlänningslagen. Ett sådant uppehållstillstånd förutsätter emellertid innehav

av en giltig passhandling (jämför MIG 2007:30). Utredningen visar att

Mouin Adel Al-Samrout saknar nationellt pass och att han inte heller har

förutsättningar att fa ett sådant. Migrationsöverdomstolen har inte möjlighet

att i det här målet förordna angående främlingspass (se 14 kap. 6 a §

utlänningslagen) och beviljar honom därför endast uppehållstillstånd i

Sverige. Migrationsöverdomstolen överlåter åt Migrationsverket att besluta

om tillståndet ska vara tidsbegränsat eller om det ska vara permanent av det

skälet att Mouin Adel Al-Samrout saknar pass.

Domen far inte överklagas (16 kap. 9 § tredje stycket utlänningslagen).

idér

kammarkättsråd

ordförande

Catharinäöre,

kammarrättsråd

lerhoTm

kammarrättsråd

referent

FÖRVALTNINGSRÄTTEN DOM Mål nrI MALMÖ 2013-02-08 UM 3428-12Migrationsdomstolen, Avd. 6 Meddelad iFöredragande: Tove Berleen Malmö

KLAGANDEMouin Adel Al-Samrout, 670510-

Ombud och offentligt biträde: Advokat Jan AxelssonCity ad vokalerna i MalmöSödergatan 14211 34 Malmö

MOTPARTMigrationsverketFörvaltningsprocessenheten i MalmöBox 3081200 22 Malmö

ÖVERKLAGAT BESLUTMigrationsverkets beslut den 23 maj 2012, se bilaga lDnr: 9-862420

SAKENUppehållstillstånd

DOMSLUT

1. Migrationsdomstolen avslår överklagandet.

2. Ersättning enligt lagen om offentligt biträde ska betalas till Jan Axels-

son med 40 807 kr (30 788 kr för arbete, 2 322 kr utlägg och 7 697 kr

mervärdesskatt).

3. Sekretess enligt 37 kap. l § offentlighets- och sekretesslagen ska vara

fortsatt tillämplig på de uppgifter som har lämnats vid domstolens för-

handling inom stängda dörrar och som inte har tagits in i denna dom.

Dok.Id 64507

Postadress Besöksadress Telefon Telefax ExpeditionstidBox 4522 Kalendegatan 6 040-353500 040-972490 måndag - fredag203 20 Malmö E-post: [email protected] 08:00-16:00

FÖRVALTNINGSRÄTTEN DOM UM 3428-12I MALMÖ

YRKANDEN M.M.

Mouin Adel Al-Samrout (nedan Al-Samrout), som kommer från Libanon,

kom till Sverige första gången år 2003 och ansökte om asyl. Migrations-

verket och migrationsdomstolen avslog hans ansökan. Sedan utvisningsbe-

slutet preskriberats, på grund av att fyra år gått sedan det vann laga kraft,

ansökte Al-Samrout åter om asyl. Migrationsverket har avslagit ansökan.

Vad Al-Samrout anfört, tillämpliga bestämmelser samt skälen för Migra-

tionsverkets beslut framgår av bilaga 1.

Al-Samrout yrkar att han ska beviljas uppehållstillstånd i första hand som

alternativt skyddsbehövande och i andra hand på grund av att det föreligger

bestående verkställighetshinder. Han har även yrkat att migrationsdomsto-

len ska inhämta yttrande från Utrikesdepartementet avseende vissa förhål-

landen i Libanon.

Migrationsverket bestrider bifall till överklagandet.

Migrationsdomstolen har hållit muntlig förhandling i målet. Utöver den av

parterna åberopade landinformationen har domstolen tillfört en landrapport

från US Department of State den 24 maj 2012-2077 Country Reports on

Human Rights Practices - Lebanon (Lifos 27776).

DOMSKÄL

Migrationsdomstolen anser inledningsvis att målet är så utrett som dess be-

skaffenhet kräver och att det därför saknas skäl att inhämta begärt yttrande

från Utrikesdepartementet eller annan kompletterande utredning. Domsto-

len tar således nu upp målet t i l l slutligt avgörande.

3


Preskription

Fråga är först om Al-Samrout har rätt till uppehållstillstånd på grund av att

det utvisningsbeslut som fattades gällande honom 2007 har preskriberats.

Al-Samrout har gjort gällande att så är fallet. Migrationsdomstolen menar

dock att han inte på något sätt visat att han fullgjort sin skyldighet att med-

verka till verkställigheten av beslutet och delar därmed Migrationsverkets

bedömning i denna del.

Migrationsdomstolen går därefter över till att pröva Al-Samrouts skydds-

skäl.

Skyddsbehov -prövningsramen

Al-Samrouts skyddsskäl har t i l l viss del prövats tidigare av såväl Migra-

tionsverket som migrationsdomstolen. Det har dock tillkommit omständig-

heter sedan denna prövning. Det är numera klarlagt att Al-Samrout dömts

till 20 års straffarbete/fängelse i Libanon, men att han kan få denna dom

omprövad vid ett återvändande. Det är vidare klarlagt att Al-Samrout vid

en sådan omprövning kommer att vara frihetsberövad under tiden som ut-

redningen pågår.

Al-Samrout har härutöver i fråga om skyddsskäl gjort gällande

- att han vid en omprövning riskerar dödsstraff,

- att han vid ett frihetsberövande, såväl innan som efter en ompröv-

ning av domen, riskerar att utsättas för tortyr,

- att han vid en omprövning riskerar att sitta häktad under så lång tid

och under sådana förhållanden att häktningstiden skulle innebära ett

4


oproportionerligt långt frihetsberövande enligt 5.3 Europakonven-

tionen, samt

- att förhållandena i de libanesiska fängelserna är sådana att en längre

vistelse där skulle innebära omänsklig eller förnedrande behandling

eller bestraffning.

Frågan om dödsstraff

Al-Samrout har anfört att den libanesiska domstolen vid en omprövning av

domen kan tillämpa artikel 549 i den libanesiska strafflagen. Denna artikel,

som rör uppsåtligt mord, har dödsstraff i straffskalan. Till stöd för detta har

Al-Samrout åberopat en skrivelse från den libanesiske advokaten Ghassan

Fawzi Murei daterad den 22 augusti 2012. I skrivelsen anförs att domaren

som handlägger ett återupptaget ärende har befogenhet att utdöma döds-

straff även om ett sådant inte utdömts tidigare.

Migrationsverket anser att Al-Samrout inte har gjort sannolikt att han ris-

kerar att dömas till döden. Detta grundar verket på att myndigheterna i Li-

banon redan kommit fram til l att den gärning som Al-Samrout begått inte

omfattas av artikel 549 och att den allvarligaste gärning han misstänks för

utgör brott mot artikel 547. Den av Al-Samrout åberopade skrivelsen gör

det inte sannolikt att artikel 549 kommer att tillämpas vid en ny rättegång.

Migrationsdomstolen ifrågasätter inte att dödsstraff teoretiskt kan utdömas

för uppsåtligt dödande i Libanon. Al-Samrout har emellertid stått åtalad

och dömts för att han uppsåtligen försökt döda en person och då oavsiktligt

dödat en annan person. Av landinformation framkommer vidare att döds-

straff numera främst utdöms för ytterst allvarliga brott såsom terroristbrott.

Även med hänsyn till vad den libanesiske advokaten har uttalat om möjlig-

heten för en domare att tillämpa hela straffskalan vid en omprövning finner


migrationsdomstolen inte grundad anledning att anta att Al-Samrout vid ett

återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden.

Frågan om tortyr

Migrationsdomstolen menar att det inte finns grundad anledning att anta att

Al-Samrout vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att utsättas

för tortyr. Det framgår av landinformationen att tortyr förekommer, men då

främst av säkerhetsstyrkorna och vid politisk eller terroristanknuten brotts-

lighet. Det har inte framkommit något stöd för att det i förevarande fall

skulle finnas en grundad anledning att anta att Al-Samrout riskerar tortyr.

Frågan om häktningstid och fängelseförhållandena

Al-Samrout har anfört bl.a. följande. Enligt de advokater som han har varit

i kontakt med kan det ta upp til l fem år innan dom meddelas av libanesisk

domstol, vilket är en oproportionerligt lång tid. De vittnar även om att det

strider mot libanesisk lag att sätta ut ett mål ti l l förhandling om den tillta-

lade befinner sig utanför Libanon. Fängelseförhållandena är vidare gene-

rellt så dåliga att det innebär omänsklig eller förnedrande behandling eller

bestraffning att vara frihetsberövad under en längre tid.

Migrationsverket har anfört bl.a. följande. Enbart det faktum att en person

kan sitta frihetsberövad under en lång tid innebär inte att det föreligger ett

brott mot Europakonventionen. Fängelseförhållandena är inte generellt sett

så dåliga att det, oaktat fängelsestraffets längd, innebär omänsklig eller för-

nedrande behandling eller bestraffning att vistas där.

Vid sin tolkning av vad som kan utgöra omänsklig eller förnedrande be-

handling eller bestraffning ska migrationsdomstolen bland annat ta hänsyn

till hur Europadomstolen har tolkat begreppet. Det framgår av Europadom-


stolens praxis att fängelseförhållanden i vissa fall kan vara så dåliga att en

person genom att vistas där utsätts för omänsklig eller förnedrande behand-

ling eller bestraffning. Det handlar om situationer när fängelset är kraftigt

överbelagt, att det föreligger oacceptabla sanitära förhållanden, att det sak-

nas ljus eller möjligheter t i l l motion, eller en kombination av sådana för-

hållanden (se Europadomstolens mål Kalashnikov mot Ryssland, Mayzit

mot Ryssland, Peers mot Grekland, Douguz mot Grekland, Tekin mot Tur-

kiet, Kehayov mot Bulgarien, E. M. K. mot Bulgarien samt Valasinas mot

Lituaen). Detsamma gäller för brister på medicinsk vård eller tillsyn av en

fånge som är sjuk eller annars i behov av hjälp (McGlinchey m.fl. mot För-

enade Konungariket, Khudobi mot Ryssland, Rehbock mot Slovenien, Seri-

fis mot Grekland och Holomiov mot Moldavien). Vid bedömningen är de

faktiska förhållandena, personens psykiska och fysiska förutsättningar och

hälsotillstånd, ålder samt fängelsestraffets längd av relevans,

Migrationsdomstolen menar att Al-Samrout riskerar en längre tids frihets-

berövande inför en omprövning av domen. Det har dock inte framkommit

att denna tid skulle vara så oproportionerligt lång att detta i sig innebär att

han är skyddsbehövande. Vad gäller förhållandena i de libanesiska fängel-

serna är dessa mycket problematiska. Migrationsdomstolen kan dock kon-

statera att Al-Samrout är fysiskt och psykiskt frisk. Det har vidare gått lång

tid sedan brottet begicks i Libanon och därtill framgår att den dödade kusi-

nens familj har förlåtit Al-Samrout. Det är mot denna bakgrund osäkert hur

långt fängelsestraff Al-Samrout riskerar. Det är även oklart vid vilket fäng-

else han skulle avtjäna sitt straff. Även om Al-Samrout riskerar en längre

tids frihetsberövande genom häktning, samt ett längre fängelsestraff, finner

migrationsdomstolen därför sammantaget att det inte heller finns grundad

anledning att anta att han vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa

risk att utsättas för sådan omänsklig eller förnedrande behandling eller be-

straffning som avses i 4 kap. 2 § utlänningslagen. Han är därmed inte att

anse som alternativt skyddsbehövande.

7


Synnerligen ömmande omständigheter

Bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen har även ansetts tillämplig som

tillståndsgrund för de fall det finns ett bestående verkställighetshinder och

utlänningen kan förmodas få sådan anknytning till det svenska samhället

medan hindret består att uppehållstillstånd bör medges.

Enligt 12 kap. l § utlänningslagen föreligger ett absolut hinder mot att av-

visa eller utvisa en utlänning ti l l ett land om det finns skälig anledning att

anta att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att

utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning.

Al-Samrout har gjort gällande att det föreligger ett sådant absolut och be-

stående verkställighetshinder som avses i nyss nämnda lagrum.

Migrationsdomstolen finner mot bakgrund av sin tidigare bedömning av de

åberopade skyddsskälen inte stöd för att det skulle föreligga något hinder

mot att utvisa Al-Samrout t i l l Libanon. Enligt migrationsdomstolens be-

dömning har det inte heller i övrigt framkommit några sådana synnerligen

ömmande omständigheter som avses i 5 kap. 6 § utlänningslagen. Det sak-

nas därmed grund för att bevilja Al-Samrout uppehållstillstånd i Sverige.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 3110)

Martin Altenhammar

I avgörandet har även nämndemännen Azad Amin, Alf Andersson och

Lars Jeppsson deltagit. Ordföranden var skiljaktig, se domsbilaga.

Bilaga 1

Akt 3,52— 1 / 1 6

MigrationsverketAsylprövningscnhct 3 i Malmö Beslut BeteckningBjörn Eriksson 2012-05-23 9862420,

FÖRVALTNINGSRÄTTENl MALMÖAvdelning 6

INKOM: 2013-01-17MÅLNR: UM 3428-12AKTBIL:

Ärende om uppehållstillstånd m.m.

SökandeADEL AL-SAMROUT, Mouin, född 1967-05-10, man,medborgare i LibanonAdress: c/o Mohamad Ismail, Augustenborgsgatan 23 D, 214 47 MALMÖSpråk: arabiska

Offentligt biträdeAdvokat Jan Axelsson, Cityadvokaterna i Malmö, Södergatan 14, 211 34MALMÖ

BeslutMigrationsverket beslutar att- avslå din ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd- inte bevilja dig flyktingstatusförklaring, alternativ skyddsstatusförklaringeller övrig skyddsstatusförklaring- utvisa dig, med stöd av 8 kap. 7 § utlänningslagen (2005:716)- utvisningen ska verkställas genom att du reser till Libanon, om du intevisar att något annat land kan ta emot dig- du far en tidsfrist på fyra veckor för att frivilligt lämna landet, med stöd av8 kap. 18 a § utlänningslagen. Om du inte lämnat landet senast närtidsfristen löper ut kommer du att fa ett återreseförbud enligt 12 kap. 15 a §utlänningslagen. Tidsfristen börjar gälla när beslutet vinner laga kraft.

Advokat Jan Axelsson beviljas ersättning av allmänna medel medtjugosjutuscn etthundraåttioåtta (27 188) kronor inklusive moms ä 5 147 kr.Staten står för ersättningen och den betalas ut av Migrationsverket.

ÖverklagandeInformation om hur beslutet kan överklagas finns på beslutets sista sida.

MigrationsverketAsylprövningsenhet 3 i Malmö

Besöksadress Östra Farmvagen 12 Postadress Box 3147 SE-20022 MalmöTelefon 0771-235 235 Teletax 040165228

E-po*t vta: www.migrationsverket.se/e-post Hemsida wwwmigrationsverket.se Organlsatlonsnr 202100-2163Dokumentid: 23271998

2 / 1 6Beteckning9862420

Upplysning

Om du får ett återreseförbud innebär det också att du kommer att registreraspå en spärrlista i Schengens informationssystem (SIS). Registreringeninnebär att du inte får resa in i en Schengenstat så länge åtcrreseförbudetgäller.

Dokumentid: 23271998

3/16Beteckning9862420

BAKGRUND

Du sökte asyl i Sverige den 27 mars 2003 och uppgav då som skäl för dinansökan följande. Du kommer från byn al-Hurri i Batroun kommun, straxnorr om Beirut. Du och din familj har varit i konflikt med en annan familj ihembyn. Under ett slagsmål mellan familjerna i september 1999 råkade duavlossa ett skott som träffade din kusin så olyckligt att han avled. Duöverlämnade dig dagen därpå till polisen, som förhörde dig, varefter dittärende överflyttades till domstolen i Tripoli. Du anklagades för mord på dinkusin samt för mordförsök på en man i den andra familjen. Du fängslades itre månader i Tripoli, sedan återtog din kusins familj sin anmälan då manvisste att det ej var din avsikt att döda kusinen. Processen mellan dig ochmannen från den andra familjen fortsatte dock. År 2000 dömdes du tilldöden enligt artikel 549 och till livstids fängelse enligt artikel 547. De tredomare som dömde dig var inte objektiva utan påverkades av borgmästareni din hemby som är i konflikt med din bror som ar borgmästare i grannbyn.Det fanns en häktningsorder for dig men din advokats goda relationer meddomaren gjorde att denna inte verkställdes. Du frisläpptes och återvände tilldin hemby. Du kom dock att hotas av din kusins morbror och av den andrafamiljen. Du fick även hot om att din familj skulle skadas vilket gjorde attdu lämnade familjen. En månad innan nyårsafton 2003 misshandlades dinson så svårt att han hamnade på sjukhus. Du anförde även asylskäl på grundav dina sympatier för det politiska partiet Nationella Frihetsfronten. Somstöd för din ansökan ingav du medborgarskapsbevis samt kopior avvapenlicens; familjebevis och personbevis avseende din maka och dina bararespektive dina föräldrar och syskon; skilsmässodokument;domstolsprotokoll och tre domstolshandlingar. Migrationsverket avslog den11 november 2004 din ansökan och avvisade dig till Libanon.

Du överklagade Migrationsverkets beslut och anförde att du ännu inte hardömts utan kan komma att dömas. Du riskerar dödsstraff eller straffarbeteunder oproportionerligt lång tid. Utlänningsnämnden genomförde enäkthetsbedömning av de tre domstolshandlingar som du inlämnat. Enligtskrivelse från Sveriges ambassad i Damaskus den 20 februari 2006 ärhandlingarna äkta. Du står anklagad för mord enligt artikel 550 ibrottslagstiftningen och mordförsök enligt artikel 549 och 201 ibrottslagstiftningen. Anklagelserna bekräftas på basis av artikel 547 (iställetför artikel 549) i brottslagstiftningen. Du släpptes mot borgen den 10december 1999 efter överenskommelse med offrets familj.

Migrationsdomstolen kontrollerade lydelsen av artikel 547 i den libanesiskastrafflagen. Enligt tjänsteanteckning från den 3 oktober 2006 är påföljdenstraffarbete i femton-tjugo år. Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen,avslog ditt överklagande den 24 januari 2007. Mot bakgrund av de allvarligagärningar som utredningen rör ansågs straffet inte vara oproportionerligt omdu skulle dömas som skyldig. Vidare ansåg domstolen att du inte gjortsannolikt att du inte skulle få en rättvis rättegång.


4 / 16Beteckning9862420

Samtidigt med handläggning av ditt ärende inkom den 7 april 2005 begäranfrån danska utlänningsmyndigheter om återtagande av ditt asylärende ienlighet med Dublinförordningen. Migrationsvcrket biföll Danmarksbegäran den 7 april 2005. Du ankom till Sverige den 15 april 2005.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, meddelade den 16april 2007 inte prövningstillstånd i ditt ärende.

l skrivelse inkommen den 7 maj 2007 anförde du att det föreligger hindermot att verkställa awisningsbeslutet och åberopade att du i domstolförklarats skyldig till brott enligt artikel 547 jämte artikel 20] och 206strafflagen samt artikel 72 vapenlagen och därför dömts till straffarbete itjugo år. Du åberopade även anknytning till din i Sverige boende maka ochhennes son. Migrationsverket beslutade den 30 maj 2007 att ej beviljauppehållstillstånd enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen, att inte avbrytaverkställigheten av awisningsbeslutet och att inte bevilja ny prövning avfrågan om uppehållstillstånd enligt 12 kap, 19 § samma lag.

I skrivelse inkommen den 5 juni 2007 anförde du att du i din utevaro dömtstill livstids fängelse samt straffarbete de första tjugo åren, Eftersom du intekunde försvara dig och ingen förhandling i målet hölls gavs du ej en rättvisoch offentlig rättegång. Migrationsverket beslutade den 11 juni 2007 att ejbevilja uppehållstillstånd enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen, att inte beviljany prövning av frågan om uppehållstillstånd, med stöd av 12 kap. 19 §samma lag och att inte avbryta verkställigheten av avvisningsärendet.Samma dag avslog verket din ansökan om offentligt biträde.

I skrivelse inkommen den 28 juni 2007 anförde du att den tidigare uppgiftenatt du skulle ha dömts till livstids fängelse är felaktig. Du har dömts tilltjugo års straffarbete. Om beslutet om avvisning skulle verkställas tillLibanon skulle svenska myndigheter agera i strid dels mot lagen om deneuropeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna ochde grundläggande friheterna, dels mot utlänningslagen. Länsrätten i Skånelän, migrationsdomstolen, avslog den 4 juli 2007 yrkandet om inhibitionsamt yrkandet om offentligt biträde.

I skrivelse inkommen den 6 juli 2007 anfördes att du inte i förväg fåttinformation om att du i Libanon kallats till domstolsförhandlingar somskulle hållits den 22 mars 2007 eller 12 april 2007. Du dömdes det senaredatumet utan att du eller någon som företrädde dig var närvarande eller ensunderrättad om att förhandling skulle hållas. Länsrätten i Skåne län,migrationsdomstolen, avslog den 27 juli 2007 ditt överklagande ochbeslutade att inte ställa in verkställigheten av awisningsbeslutet.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, meddelade den 23augusti 2007 inte prövningstillstånd i ärendet.

l skrivelse inkommen den 27 februari 2008 anförde du att det nya

Dokumenttd; 23271998


konstitutionsvakuum som uppstått i Libanon utgör nya omständigheter i dittärende. Du mår dåligt av den långa väntetiden och bör av humanitära skälbeviljas uppehållstillstånd. I ärende om hinder mot verkställighet avawisningsbcslut från den 15 april 2008 beslutade Migrationsvcrket att intebevilja uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 18 § utlänningslagen, att inteta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning med stöd av 12 kap. 19§ samma lag och att inte avbryta verkställigheten av awisningsbeslutet.

Migrationsverket överlämnade den 14 april 2009 ditt awisningsärcnde tillpolismyndigheten för verkställighet därför att du höll dig undan och dåawisningsbeslutet inte ansågs kunna verkställas utan polisens medverkan.

Ditt avvisningsbeslut preskriberades den 16 april 2011. Du sökte asyl medmera i Sverige den 10 maj 2011.

PRESKRIPTION

Migrationsvcrket konstaterar att ett beslut om avvisning eller utvisningupphör att gälla fyra år från att beslutet har vunnit laga kraft enligt 12 kap.22 § första stycket utlänningslagen (2005:716). Anledningen till att reglernaom preskription infördes var för att skydda den sökande från att undermycket lång tid leva under hot om avlägsnande på grund av beslut som intekan verkställas (se t.ex. UN 15-92, 28-92 och 401-00).

Migrationsöverdomstolen har i rättsfallet MIG 2007:46 uttalat bland annatföljande. När ett avlägsnandebeslut har preskriberats på grund av attutlänningen hållit sig undan verkställighet, uppträtt under falsk identiteteller på annat sätt bidragit till att beslutet inte kunnat verkställas, kan ett nyttavvisningsbeslut meddelas. En åtskillnad måste göras mellan beslut som ejkunnat verkställas trots medverkan av den sökande och fall då den sökandeinte samarbetat eller hållit sig undan verkställighet. Det bör särskiltframhållas att det i första är hand av- eller utvisade som är skyldiga ansjälvmant lämna landet och inte svenska myndigheter som är skyldiga attgenom tvångsåtgärder verkställa beslutet. Det är vidare sökanden som skavisa att preskriptionen inträtt utan hans eller hennes förskyllan och inteverkställande myndigheter som ska visa att beslutet att av- eller utvisasökanden inte kunnat verkställas. Överdomstolen gjorde den 31 mars 2009bedömningen att passivitet jämställs med undanhållande och att preskriptiondå inte utgör hinder för att meddela ett nytt avlägsnandebeslut. Dessutominnebär skyldigheten att medverka till verkställigheten också krav på attsökanden aktivt deltar i arbetet med att fastställa identiteten.

Du sökte asyl i Sverige den 27 mars 2003, och har alltså vistats i Sverige inio år. Av denna tid utgör cirka fem år legal vistclsetid, det vill säga ihuvudsak perioden 2003-03-27 - 2007-04-16 samt från 2011-05-10 fram tilldagens datum. Migrationsverket konstaterar att du under den tid du hade ettgällande avvisningsbeslut inlämnade en Laissez-Passer som utfärdats vidLibanons ambassad i Stockholm. Sedan denna handling utfärdats undanhöll

Dokumenlld: 23271998


du dig vilket ledde till att verkställighet av awisningsärendet överlämnadestill polismyndigheten. Det är mot bakgrund av detta verkets inställning attdu ej gjort vad som skäligen kan krävas av dig och att du därmed inte hellervisat att preskription inträtt utan din förskyllan. Verket finner det därför varamöjligt att meddela ett nytt utvisningsbeslut om det i ärendet inteframkommer omständigheter som medför rätt till uppehållstillstånd.

AKTUELL ANSÖKAN

Omständigheter i ärendet

I din asylansökan från den l O maj 2011 har du åberopat skyddsskäl.Migrarionsverket ska då även pröva din rätt att fä flyktingstatusförklaring,alternativ skyddsstatusförklaring eller övrig skyddsstarusförklaring.

Förutom utredningsprotokoll och biträdesyttranden har främst följandehandlingar nu tillförts ärendet:- Laissez-Passer- körkort (ersättningskort)- identitetskort (kopia)- ert dokument som visar att du varit medlem i Kommunistpartiet i Libanon,utfärdat den 23 oktober 2008- tre utskrifter från en libanesisk dagstidning, As-Safir, som handlar omsituationen i ett fängelse. Artiklarna är från den 6 april 2011, 18 april 2011och 5 maj 2011.- utskrift från en libanesisk dagstidning, El-Akhbar, i vilken det står attstaten inte bryr sig om fångar som sitter i fängelse. Artikeln är från den 6april 2011.- tjänsteanteckning av ditt offentliga biträde från den 22 juni 2011- svar från Sveriges ambassad i Damaskus på förfrågan om dig, daterat den3 december 2011- skrivelse av Sanna Amin Harb, advokat i Libanon, inkommen den 28 juni2011; översättning till svenska har gjorts- skrivelse av Sanna Amin Harb, advokat i Libanon, inkommen den 23 april2012; översättning till svenska har gjorts- skrivelse av Ghasan Fawzi Mari, advokat i Libanon, inkommen den 23april 2012; översättning till svenska har gjorts.

Som skäl för din ansökan har du vidhållit dina tidigare åberopade asylskälsamt anfört följande. På grund av att dina föräldrar betalade mutor tilltjänstemän hade ditt ärende i Libanon varit vilande i sex-sju år innanMigrationsverket tog kontakt med Sveriges ambassad i Damaskus i Syrien ifrågan. Två-tre månader efter denna kontakt dömdes du till tjugo årsfängelse för mord. Inte ens din advokat i Libanon kände till att beslut skullefattas. Det fängelse där du kommer att sitta av ditt straff heter Roumieh ochligger i bergen, öster om Beirut. Där råder våld, korruption och religiösdiskriminering. Lagar saknas där och du fruktar döden. Du har anfört att duej valt att avstå från att närvara vid domstolsförhandling i domstolen i



Libanon. Det är istället så alt du saknade kännedom om inställelse i domstolden 22 mars 2007 och det var först efteråt som du fick reda på att du varkallad dit. Vidare var det vid domstolssammankomst den 12 april 2007 somdu dömdes till ansvar för mord och mordförsök. Åklagarmyndigheten varrepresenterad och domstolens ordförande och nämndemän var närvarandemen varken du eller någon som företrädde eller biträdde dig var närvarandeeller ens underrättade om att förhandling skulle hållas.

l ärendet har anförts att man enligt libanesisk lag har rätt till ny rättegång iLibanon såvida man döms i sin utevaro och begär ny rättegång. Det anförsvidare att det saknas belägg för att den nya rättegången skulle bli orättvis, lavvaktan ska du dock hållas fängslad och det kan dröja upp till fem år innanny rättegång påbörjas. Därmed kommer det uppstå en oskäligt långtidsutdräkt mellan ett fängslande och en eventuell frikännande dom. Undertiden är du under oproportionerligt lång tid placerad i allmänt fängelse medandra dömda förbrytare. Situationen i libanesiska fängelser uppfyller ejinternationell standard. Det finns grundad anledning att anta att du underdenna tid riskerar utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig ellerförnedrande behandling eller bestraffning.

Ditt offentliga biträde har den 22 juni 2011 samtalat i telefon med dintidigare försvarsadvokat i Libanon, Sanna Amin Harb. Hon ska enligttjänsteanteckning från biträdet ha uppgctt följande: den som blivit dömd isin utevaro har rätt till ny rättegång; det finns inget som talar emot att dukommer att gripas vid en återkomst till Libanon och därefter föras tillallmänt fängelse; fram tills du fått din sak prövad i ny rättegång kommer dufä sitta fängslad; en ny rättegång kan påbörjas först sedan det gått lång tid,kanske upp till fem år; trots att din advokat i Libanon lämnade in din dågällande vapenlicens till domstolen dömdes du samtidigt med mordet förolaga vapeninnehav. Din tidigare advokat är rädd för att skriftligt intyga attdet kan ta upp mot fem år innan det blir tal om en ny rättegång.

Migrationsverket har ställt förfrågan i ditt ärende till Sveriges ambassads iDamaskus förtroendeadvokat som lämnat följande information den 3december 2011. En rättegång kan äga rum i avsaknad av den åtalade ochden åtalade kan därför dömas i sin frånvaro. Man har dock rätt att överklagadomen och då måste hela rättegången återupptas från början. En av deviktigaste förutsättningar för detta är att den dömde överlämnar sig själveftersom denne redan har dömts i sin frånvaro. Rättsliga förfaranden kan iLibanon ta flera år vilket teoretiskt kan innebära att den åtalade spenderardenna tid i fängelse i väntan på den nya domen. I allmänhet fungerar det ipraxis dock så att den dömdes advokat kommer överens med domaren omtiden för den andra rättegången. Alla rättsliga förberedelser och förarbetengörs av advokaten innan det ögonblick då den dömde överlämnar sig självså att väntetiden inför ny rättegång ska hållas så kort som möjligt, Om dinadvokat lyckas presentera fallet för behörig domstol samt förhandla omvillkoren för eventuell frigivning på ett skickligt sätt är det sannolikt atträttegången mot dig kan börja veckan efter ditt frivilliga överlämnande. I

Dokumenlid: 23271998


väntan på resultatet av den nya rättegången kommer du att hållas i allmäntfängelse tillsammans med andra brottslingar. Såvida din advokat är välförberedd och lyckas visa för rätten att du är oskyldig kan dock domavkunnas efter enbart en enda dag, varmed du skulle behöva stanna kvar ifängelse under en relativt kort tidsperiod.

Svar från Sveriges ambassads i Damaskus förtroendeadvokat harkommunicerats med ditt offentliga biträde som i inlaga inkommen den 12december 2011 anfört främst följande. Ambassaden spekulerar och målarupp en planering som skulle innebära att du inte skulle behöva vistas ifängelse mer än en vecka. Scenariot innebär en måluppfyllelse av osannoliknatur och innehåller förutsättningar som att du har råd att redan nu låta digföreträdas av advokat, att du har råd att låta dig företrädas av en välförberedd och skicklig advokat, att advokaten på ett framgångsrikt sätt kanförhandla med domstol om villkoren för eventuell frigivning samt attdomstolen bedömer sig kunna avkunna dom redan en dag efter rättegångensavslutande. Om någon av dessa förutsättningar brister finns dock en risk föratt du istället tvingas vistas lång tid i libanesiskt fängelse. Det anförs vidareatt bristen på kompetenta domare är ert allvarligt problem i Libanon vilketofta leder till försämrad kvalitet avseende rättskipning och förseningar irättsprocessen som i sin tur medför långvariga frihetsberövanden.

I kompletterande inlaga inkommen den 27 december 2011 anförs att det iUtlänningslagen stadgas att "I andra fall ska en utlänning som avvisas lämnalandet inom två veckor och en utlänning som utvisas lämna landet inom fyraveckor efter det att beslutet vann laga kraft, om inte annat bestäms i beslutet,Om utlänningen inte lämnar landet inom den föreskrivna tiden eller detmåste antas att utlänningen inte har för avsikt att frivilligt lämna landetinom denna tid, ska beslutet verkställas snarast möjligt av den myndighetsom enligt 14 § är ansvarig för verkställigheten." Det anförs vidare att detinte kan krävas av dig att du innan lagakraftvunnen dom om utvisning skavidta åtgärder genom advokat i Libanon. Det är Migrationsverkets uppgiftatt i andra hand ta ställning till om ett tillfälligt uppehållstillstånd enligt 5kap. 15 § utlänningslagen ska meddelas. Migrationsverket har då även att taställning till hur lång tid det kan tänkas ta för dig att på det sätt ambassadenangivit samordna alla insatser i Libanon så att det skulle kunna meddelasdom "en dag efter rättegångens avslutande", l ärendet saknas utredning omsådan tidsåtgång. Vidare åberopas 12 kap. l § utlänningslagen: "Avvisningoch utvisning av en utlänning får aldrig verkställas till ett land om det finnsskälig anledning att anta att utlänningen där skulle vara i fara att straffasmed döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänskligeller förnedrande behandling eller bestraffning." Att riskera få sitta fängsladunder lång tid utan att dom har meddelats och dessutom tillsammans meddömda brottslingar bör bedömas som annan omänsklig eller förnedrandebehandling eller bestraffning.

Det anförs i ärendet att genomförande av rättegång utan att man har haftmöjlighet att försvara sig är ett brott mot lag (1994:1219) om den



europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna ochde grundläggande friheterna. I artikel 6 står bland annat att var och en skavara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid ochinför en oavhängig och opartisk domstol. Var och en som anklagats för brottska betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts. Vidareska var och en som anklagats för brott ha tid och möjlighet att förbereda sittförsvar; att försvara sig personligen eller genom biträde som han själv utsetteller om han saknar medel erhålla biträde utan kostnad om rättvisan såkräver; att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom samtatt själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden somvittnen åberopade mot honom. I artikel 5 står bland annat att var och en somär arresterad eller på annat sätt berövad friheten utan dröjsmål ska ställasinför domare eller annan ämbetsman och ska vara berättigad till rättegånginom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. Förhållandet attSverige via Migrationsverket skulle besluta om utvisning till Libanon ochlibanesiska myndigheter därefter skulle agera konventionsvidrigt skullemedföra att den svenska staten begår ett konventionsbrott - allt underförutsättning att risken i destinationslandet varit tillräckligt belagd.

I skrivelse av Sanna Amin Harb, advokat i Libanon, inkommen den 28 juni2011, framgår följande. Hon är ombudskvinna för dig. Du är tredskodömdtill tjugo års fängelse och kommer omedelbart arresteras på flygplatsen omdu skulle återvända till Libanon. Du kommer att åtalas på nytt och hon vetinte hur länge en sådan rättegång tar eftersom domstolsförhandlingar iLibanon brukar ta lång tid.

l kompletterande inlaga inkommen den 23 april 2012 anförs attfängelseförhållandena i libanesiska fängelser är undermåliga, attickc-dömda fångar blandas med dömda fångar, att fångar är beroende avmat från anhöriga, att brist på medicinsk vård förorsakat tretton dödsfallbland fångar bara under år 2008 och att standarden i libanesiska fängelserinte når upp till vad som krävs enligt artikel 3 i lag (1994:1219) om deneuropeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna ochde grundläggande friheterna. En kortare tid, till exempel några få dagar, i ettfängelse där förhållandena är undermåliga kan anses vara acceptabel dåbristfällig tillgång på mat och medicinsk vård samt oacceptabel hygien intepåverkar en person i sådan omfattning att ett konventionsbrott föreligger.Det anförs att du kommer att vistas så länge i libanesiskt fängelse att dustarkt kommer att påverkas av de undermåliga förhållandena.

I ärendet har åberopats ett dokument om "Lebanese prisons" av KhiamRehabilitation Center for Victims of Torture i vilket det bland annat står attfängelset Roumieh har en kapacitet att hålla ettusen femhundra fångar menatt där i själva verket huseras femtusen femhundra fångar. I Roumieh sitterbåde dömda och häktade personer. Fängelsets överbeläggning beror på denlångsamma handläggningen hos domstolarna och det stora antalet internersom är involverade i rättsprocesserna. Detta strider mot FN:s Förklaring omde mänskliga rättigheterna som kräver adekvat kvarhållande för alla fångar.

Dokumentid. 23271996

10 /16Beteckning9862420

l Roumieh lider fångarna dessutom brist på hälso- och psykvård. Enligtuppgift tjänstgör endast två civilläkare och en militärläkare där. Vidareförekommer bråk mellan interner och anställda samt uppror från fångar,

I ärendet har även åberopats Utrikesdepartementets rapport "Mänskligarättigheter i Libanon 2010" (Lifos nr. 25567) där det framgår arträttssäkerheten i libanesiska domstolar är bristfällig, att politiskapåtryckningar förekommer i domstolarna och att det råder brist påkompetenta domare vilket leder till osäker rättsskipning. Vidareförekommer tortyr och annan förnedrande behandling, främst i sambandmed gripandcn och förhör.

l skrivelse av Sanna Amin Harb, advokat i Libanon, inkommen den 23 april2012, framkommer att hon är juridiskt ombud för dig. Utöver vad hontidigare uppgett står i översättningen att det kommer dröja många månadermellan en domstolsförhandling till en annan och att tiden ibland överstigersex månader. Även domen tar lång tid att utfärda och överskrider något år,ibland fem-sex år. Bland de straffrättsliga påföljder som åläggs den dömdefinns böter; om man inte betalar dessa fängslas man en dag för varjetiotusental libanesiska lire.

I skrivelse av Ghasan Fawzi Mari, advokat i Libanon, inkommen den 23april 2012 framgår följande. Rättsliga förfaranden i Libanon tar lång tid avolika skäl, till exempel på grund av brist på att tillsätta domare eller att säkradet erforderliga antalet domare samt mängden officiella och plötsligaavbrott. Även rättegångsförfarandet tar lång tid när det gäller anmälningaroch meddelanden vilket leder till åsamka av skada för de inblandade,särskilt i brottsmål och straffrättsliga brott som omfattar frihctsberövandeoch häktning i fängelse. Häktningstiden sträcker sig ibland över flera år utanrättegång. Garanti eller möjlighet att fastställa häktningstid eller tidsåtgångför rättsliga förfaranden saknas. Därutöver är situationen i fängelserna iLibanon eländiga liksom villkoren för fångarna som också sitter fängsladeunder långa perioder.

Aktuella bestämmelser avseende skyddsbehov

Av 4 kap. l § utlänningslagen framgår att med flykting avses en utlänningsom befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därföratt han eller hon känner välgrundad fruktan för att förföljas på grund av ras,nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, eller på grund av kön, sexuellläggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp. För att bedömassom flykting ska han eller hon inte kunna använda sig av sitt lands skyddeller på grund av sin fruktan inte vilja göra det. Det är ingen skillnad om detär myndigheterna som är ansvariga för att han eller hon riskerar att utsättasför förföljelsen eller om myndigheterna inte kan antas erbjuda trygghet motförföljelse från enskilda personer.

En utlänning som inte är flykting bedöms som alternativt skyddsbehövande


1 1 / 1 6Beteckning9862420

enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen, om han eller hon har lämnat sitt landdärför att det finns grundad anledning att anta att ( l ) han eller hon ihemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller utsättas förkroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling ellerbestraffning eller (2) han eller hon som civilperson skulle löpa en allvarligoch personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld medanledning av en yttre eller inre väpnad konflikt. För att bedömas somalternativt skyddsbehövande ska han eller hon inte kunna använda sig av sittlands skydd, eller på grund av den risk som nämns ovan, inte vilja göra det.Det är ingen skillnad om det är myndigheterna som är ansvariga för att haneller hon löper sådan risk eller om myndigheterna inte kan antas erbjudatrygghet mot att utsättas för sådan risk genom handlingar från enskildapersoner.

En utlänning som inte är flykting eller alternativt skyddsbehövande bedömssom övrig skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a § utlänningslagen, om haneller hon lämnat sitt land därför att han eller hon (1) behöver skydd på grundav en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåramotsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas förallvarliga övergrepp, eller (2) inte kan återvända till sitt hemland på grundav en miljökatastrof. Det är ingen skillnad om det är landets myndighetersom inte kan ge skydd i en konflikt eller om myndigheterna inte kan antaserbjuda trygghet mot övergrepp från enskilda personer.

Flyktingar, alternativt skyddsbehövande och den som bedöms vara övrigskyddsbehövande har enligt 5 kap. l § utlänningslagen rätt tilluppehållstillstånd.

En flykting ska enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen erhållaflyktingstatusförklaring. En person som är alternativt eller Övrigskyddsbehövande ska enligt 4 kap. 3 a § första respektive andra stycketutlänningslagen erhålla alternativ skyddsstatusförklaring respektive övrigskyddsstatusförklaring.

Aktuella förhållanden gällande libanesiska fängelser

Enligt uppgift från Sveriges ambassad i Damaskus är fängelseförhållandenai Libanon generellt sett dåliga. Fängelseledningen i vanliga fängelserförsöker undvika att placera fångar i samma cell som personer som de kantänkas ha konflikter med. Levnadsförhållandena i libanesiska fängelser ärmycket beroende av vilken "support structure" fångarna har frånfamiljemedlemmar utanför fängelset. Om fången förses med mat, medicineroch pengar från besökande familjemedlemmar underlättas tillvaron ifängelset. (Utrikesdepartementet, "Förhållanden i libanesiska fängelser förf.d. SLA-soldater", 24 februari 2004, Lifos nr, 15259)

I "Operation Guidance Note - Lebanon" (Storbritannien, Home Office,avsnitt 3.15 Prison conditions, juni 2009, Lifos 20944) framgår följande.

Dokumentkf:2327199S

1 2 / 1 6Beteckning9862420

Fängelseförhållandena var dåliga under 2008 och uppnådde inte minimikravför internationell standard. Exempelvis var de överbelagda, hade dåligasanitära förhållanden samt var i avsaknad av tillbörlig läkarvård. Trots dessadåliga förhållanden anses de sammanfattningsvis generellt sett inte utgörabrott mot artikel 3 i lag (1994:1219) om den europeiska konventionenangående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggandefriheterna enligt vilken ingen far utsättas för tortyr eller omänsklig ellerförnedrande behandling eller bestraffning. Inte heller i de fall då densökande kan påvisa en reell risk för fängslande vid ett återvändande tillLibanon anses ett beviljande av humanitärt skydd vara skäligt.

Bedömning avseende skyddsbehov

Migrationsverket finner att beslut i ditt ärende kan fattas utifrånföreliggande material.

Det bedöms vara fastställt att du i din utevaro samt i utevaro avförsvarsadvokat har dömts till ett långt fängelsestraff i Libanon. Det fårvidare anses vara klarlagt att du har möjlighet att få en ny rättegång pågrund av att du ej hade möjlighet att försvara dig i samband med dentidigare förhandlingen. Innan ny dom fastställs i ditt ärende kommer duhållas fången i allmänt fängelse. Den fråga som är aktuell att bedöma är omdenna tid riskerar bli oproportionerligt lång och huruvida förhållandena ilibanesiska fängelser är så dåliga att de strider mot artikel 3 i lag(1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för demänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Till att börja med konstaterar Migrationsverket att det inte finns någraomständigheter i ärendet som gör att du kan anses ha gjort sannolikt att duvid ett återvändande till Libanon skulle riskera flyktinggrundande förföljelseenligt 4 kap. l § utlänningslagen. Du är därmed inte att betrakta somflykting och kan inte beviljas flyktingstatusförklaring.

I ärendet har åberopats information från Khiam Rchabilitation Center forVictims of Torture om allvarliga fängelseförhållanden i fängelset Roumieh iBeirut. Enligt den landinformation som Migrationsverket redogjort för ovanoch som bedöms vara aktuell i ditt ärende anses förhållandena i libanesiskafängelser förvisso vara dåliga men inte av sådan beskaffenhet att degenerellt bedöms utgöra brott mot artikel 3 i lag (1994:1219) om deneuropeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna ochde grundläggande friheterna enligt vilken ingen får utsättas för tortyr elleromänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

I fråga gällande huruvida du riskerar hållas fången i allmänt fängelse iLibanon under oproportionerligt lång tid gör Migrationsverket följandebedömning.

Sveriges ambassads i Damaskus förtroendeadvokat har uppgett att rättsliga


1 3 / 1 6Beteckning9862420

förfaranden i Libanon förvisso kan ta flera år men att det i allmänhetfungerar på så vis att den dömdes advokat kommer överens med domarenom tid för ny rättegång. Rättsliga förberedelser och förarbeten görs avadvokaten innan den dömde överlämnar sig själv så att väntetiden infor nyrättegång hålls så kort som möjligt. Om advokaten lyckas presentera falletför behörig domstol samt förhandlar om villkoren för en eventuell frigivningpå ett skickligt sätt är det sannolikt att rättegången kan börja veckan efterdet frivilliga överlämnandet. Såvida den dömdes advokat är väl förbereddoch lyckas visa för rätten att den dömde är oskyldig kan dock dom avkunnasefter enbart en enda dag, varmed den dömde skulle behöva stanna kvar ifängelse under en relativt kort tidsperiod.

Ditt offentliga biträde har anfört att Sveriges ambassad i Damaskusskönmålar en planering som innebär att du inte skulle behöva vistas ifängelse mer än en vecka, att denna måluppfyllelse är osannolik och att denär beroende av att du har råd att redan nu anlita en advokat, att denne ärskicklig och kan förhandla med domstol om villkor för eventuell frigivningsamt att domstolen avkunnar dom redan en dag efter rättegångensavslutande. Risken är istället stor att du tvingas vistas lång tid i libanesisktfängelse. Det anförs även att bristen på kompetenta domare är ett allvarligtproblem i Libanon vilket leder till försämrad kvalitet avseende rättsskipningoch förseningar i rättsprocessen. Sanna Amin Harb och Ghasan Fawzi Mari,advokater i Libanon, bekräftar i sina skrivelser den uppfattning som biträdethar avseende domstolamas långa handläggningstider. Vidare anför biträdetatt Migrationsverket ska ta ställning till hur lång tid det kan tänkas ta för digatt på det sätt som ambassaden angivit samordna alla insatser i Libanon såatt det skulle kunna meddelas dom "en dag efter rättegångens avslutande"samt att det i ärendet saknas utredning om sådan tidsåtgång.

Avseende åberopandet att Migrationsverket har att ta ställning till om etttillfälligt uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen ska meddelaskan konstateras att detta lagrum inte är applicerbart i ditt ärende.

Migrationsverket konstaterar vidare att du har vistats i Sverige sedan år2003, du har känt till din dom sedan år 2007 vilket gör att du får anses hahaft lång tid på dig såväl i tid som ekonomiskt att planera inför en eventuellframtida ny rättegång i Libanon. Beträffande argumentet att det inte kankrävas av dig att du innan lagakraftvunnen dom om utvisning från Sverigeska vidta åtgärder genom advokat i Libanon konstaterar verket att detta ärupp till dig att avgöra. I detta sammanhang noterar verket dock att du iSverige hade ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut i cirka tre år mellan2007 och 2011 utan att då vidta några åtgärder genom advokat i Libanon.

Migrationsverket gör bedömningen att förhållandena i ditt ärende inte ärsådana att det finns grundad anledning att anta att du vid ett återvändandetill Libanon skulle löpa risk att straffas med döden eller utsättas förkroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling ellerbestraffning i enlighet med 4 kap. 2 § första stycket första punkten första

Dokumenlid: 23271998


ledet. I Libanon föreligger ingen väpnad konflikt eller andra svåramotsättningar i utlänningslagens mening varför du inte är skyddsbehövandcmed utgångspunkt i sådana förhållanden. Mot bakgrund av vad som härsagts finner verket att du inte är att betrakta som alternativt eller övrigskyddsbehövande och därmed inte kan beviljas alternativ eller övrigskyddsstatusförklaring.

Eftersom du inte bedömts vara flykting, alternativt eller övrigskyddsbehövande kan du inte beviljas permanent uppehållstillstånd medstöd av 5 kap. l § utlänningslagen,

Synnerligen ömmande omständigheter

En utlänning kan enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen få uppehållstillstånd iSverige av synnerligen ömmande omständigheter. Enligt förarbetena (prop.2004/05:170 s. 185) till lagen ska det vara fråga om situationer som ejomfattas av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd. Begreppetsynnerligen ömmande omständigheter ska markera att det rör sig om enundantagsbestämmelse. En sammantagen bedömning görs av utlänningenspersonliga förhållanden, framför allt utlänningens hälsotillstånd, anpassningtill Sverige och situation i hemlandet.

Inget har framkommit i ärendet avseende din hälsa som kan ligga till grundför uppehållstillstånd. Du har vistats legalt i Sverige i cirka fem år.Avseende din situation i Libanon har du din maka och dina barn där.

Vid en sammantagen bedömning av dina personliga förhållanden finnerMigrationsverket att omständigheterna inte är att betrakta som synnerligenömmande. Du kan därför inte beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap.6 § utlänningslagen.

Utvisning

Mot bakgrund av att Migrationsverket har bedömt att det inte finns grundatt bevilja dig uppehålls- eller arbetstillstånd, avslås din ansökan och du skautvisas från Sverige med stöd av 8 kap. 7 § utlänningslagen.

Verkställighet

En utlänning som meddelats ett avvisnings- eller utvisningsbeslut förväntasfölja det och lämna landet frivilligt. Det är för närvarande möjligt att resa tillLibanon. Några generella verkställighetshinder dit föreligger således inte.

Därför får du en tidsfrist för frivillig avresa

Enligt 8 kap. 18 a § utlänningslagen ska ett beslut om avvisning ellerutvisning innehålla en tidsfrist inom vilken utlänningen frivilligt ska lämnalandet. Tidsfristen är två veckor om utlänningen avvisas och fyra veckor om


15/ 16Beteckning9862420

utlänningen utvisas. Om det finns särskilda skäl kan tidsfristen bli längre.

' • . . / •'/toiu ILX/JL^*^^ ' - / . ,.:-/Terhi Hakala 'Björn Errkssiön v . •-Beslutsfattare Föredragande

Kopia tillJan AxelssonMottagningsenheten i Malmö

Dokumentin 23271998

1 6 / 1 6Beteckning9862420

ÖverklagandeDu kan överklaga detta beslut hos Förvaltningsrätten i Malmö,Migrationsdomstolen. Ditt överklagande ska vara skriftligt och måste hakommit in till Migrationsverket inom tre veckor från den dag då du fick delav beslutet.

Så här gör du- Skriv vilket beslut du överklagar och hur du vill ha det ändrat.- Skriv ditt namn, personnummer, postadress och telefonnummer.- Underteckna brevet med ditt namn. Om du har ett ombud som hjälper digatt överklaga kan ombudet underteckna brevet. Ombudet ska i så fall skickamed en fullmakt.- Skicka överklagandet till Migrationsverket, Asylprövningscnhet 3 iMalmö, Box 3147, 200 22 Malmö.

Migrationsverket överlämnar överklagandet till Migrationsdomstolen omverket inte ändrar beslutet så som du vill.


Bilaga 2

SVERIGES DOMSTOLAR

HUR MAN ÖVERKLAGAR - MIGRATIONSAAÅL

oQ

<N•O

ro

Den som vill överklaga migrationsdomstolensdom/beslut ska skriva till Kammarrätten iStockholm, Migrationsöverdomstolen.Skrivelsen ska dock skickas eller lämnastill förvaltningsrätten, migrationsdomsto-len.

Överklagandet ska ha kommit in till förvalt-ningssrätten inom tre veckor från den dagdomen/beslutet meddelades. Om do-men/beslutet inte har meddelats vid mundigförhandling och det inte heller vid en sådanförhandling har tillkännagetts när do-men/beslutet kommer att meddelas, ska docköverklagande från utlänningen ha kommit ininom tre veckor från den dag då han eller honfick del av domen/beslutet.

Om sista dagen för överklagande infaller pålördag, söndag eller annan allmän helgdag,midsommarafton, julafton eller nyårsaftonräcker det att skrivelsen kommer in nästa var-dag.

Dom/beslut om förvar överklagas på sammasätt. Ett sådant beslut får överklagas utan sam-band med ärendet i övrigt. Överklagandet ärinte begränsat till viss tid.

Prövningstillstånd

För att ett överklagande ska kunna tas upp tillprövning i kammarrätten fordras att pröv-ningstillstånd meddelas. Prövningstillståndmeddelas om det är av vikt för ledning avrättstillämpningen att överklagandet prövas el-ler det annars finns synnerliga skäl att prövaöverklagandet.

Om förvaltningsrätten beslutat om förvar i an-nat fall än efter överklagande av förvarsfrågan

krävs inte prövningstillstånd vid överklagandettill kammarrätten.

Om prövningstillstånd inte meddelas i ett måldär sådant krävs står förvaltningsrättensdom/beslut beslut fast. Det är därför viktigt attdet klart och tydligt framgår av överklagandettill kammarrätten varför man anser att pröv-ningstillstånd bör meddelas.

Skrivelsen med överklagande ska innehålla

1.

2.

3.

den klagandes namn, personnummer, yrke,postadress och telefonnummer. Dessutomska adress och telefonnummer till arbets-platsen och eventuell annan plats där kla-ganden kan nås för delgivning lämnas omdessa uppgifter inte tidigare uppgetts i må-let. Om någon person- eller adressuppgiftändras är det viktigt att anmälan snarastgörs till kammarrätten,

den dom/beslut som överklagas med upp-gift om förvaltningsrättens namn, mål-nummer samt dagen för beslutet,

de skäl som klaganden anger till stöd för enbegäran om prövningstillstånd,

4. den ändring av förvaltningsrättensdom/beslut som klaganden vill få till stånd,

5. de bevis som klaganden vill åberopa ochvad han/hon vill styrka med varje särskiltbevis.

Skrivelsen ska vara undertecknad av klagandeneller hans ombud. Adressen till förvaltningsrät-ten, migrationsdomstolen framgår av do-men/beslutet. Om klaganden anlitar ombudska denne sända in fullmakt i original samtuppge sitt namn, adress och telefonnummer.

www.domstol.se

Bilaga 3Sida l (2)

FÖRVALTNINGSRÄTTENI MALMÖ DOMSBILAGA Mål nr UM 3428-12

Dok.Id 76340

Skiljaktig mening av ordföranden Martin Altenhammar

Jag instämmer i majoritetens bedömning till och med första stycket på sidan

sex. Därefter gör jag följande bedömning.

I målet är ostridigt att Al-Samrout vid ett återvändande till Libanon riskerar

ett långt fängelsestraff på ca 15-20 år.

Av den landinformation som finns tillgänglig i målet framkommer bland

annat följande. Förhållandena i häkten och fängelser är hårda och i vissa fall,

såsom i det centrala fängelset i Roumieh, livshotande. Fängelserna är över-

belagda och de sanitära förhållandena är mycket dåliga. Interner har vid ett

flertal tillfällen gjort uppror mot villkoren i fängelserna. I april 2011 dödades

två fångar i Roumieh i samband med ett fyra dagar långt uppror. I Roumieh

förvärrades förhållandena av upploppet, vilket ledde till att vare sig avlopp

eller central luftkonditionering fungerade. De flesta fängelser saknar ade-

kvata sanitära anläggningar, ventilation och ljus och temperaturerna går inte

alltid att reglera. Fångarna har inte alltid tillgång till dricksvatten. Många

fängelser är väldigt fuktiga och vissa, såsom Zahles fängelse för män, till-

handahåller inte sängar för de intagna. Företrädare för myndigheterna upp-

gav själva att de får regelbundna klagomål om att fångarna inte har tillgång

till grundläggande och akut medicinsk vård. Enligt en frivilligorganisation

dog 27 fångar under 2009 främst på grund av att de inte erhöll nödvändig

medicinsk behandling. Myndigheterna är medvetna om problemet med över-

beläggning och säger sig förbereda en lag om alternativa straff. Regeringen

har även beslutat att bygga ut antalet fängelser i landet. Se UD, Mänskliga

rättigheter i Libanon 2011, s. 6 och Lifos 27776 s. 5-6.

Postadress Besöksadress Telefon Telefax ExpeditionstidBox 4522 Kalendegatan 6 040-353500 040-972490 måndag - fredag203 20 Malmö E-post: [email protected] 08:00-16:00

Sida 2FÖRVALTNINGSRÄTTEN UM 3428-12I MALMÖ

Mot bakgrund av vad som har framkommit om förhållandena i libanesiska

fängelser och med beaktande av den långa tid som Al-Samrout riskerar att fa

tillbringa där, menar jag att det finns grundad anledning att anta att han vid

ett återvändande kommer att utsättas för sådan omänsklig eller förnedrande

behandling som avses i 4 kap. 2 § utlänningslagen.

Överröstad i denna del vill jag dock framhålla att det även finns synnerlig

anledning att anta att han gjort sig skyldig til l ett sådant grovt brott som

avses i 4 kap. 2 c § utlänningslagen och att Al-Samrout därmed är utesluten

från att anses som alternativt skyddsbehövande. Han kan därför inte beviljas

uppehållstillstånd på denna grund.

Enligt min mening finns det dock ett bestående verkställighetshinder mot att

utvisa Al-Samrout till Libanon eftersom han där löper risk att utsättas för

omänsklig eller förnedrande behandling. Han ska därför beviljas permanent

uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen.

morddömd arab får upppehållstillstånd

Documents