Biblioteksdebatt från vänster!

Nr 1 2004

Pris 30 kr

Utgiven av föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS), grundad 1969

Frågor i dettanummer:Blir man god av attläsa skönlitteratur?

Kubanskaoppositionella -bibliotekarier ellerspioner?

bis-tema2004:SocialutestängningI USA, EU, Sverige

Elöverkänslighet ochsocial utestängning

2 bis 2004:1

ISSN 0345-1135

Utges av föreningen Bibliotek i SamhälleTidningen utkommer med fyra nummerper år, indexeras i Artikel-sök

Redaktör och ansvarig utgivare: Lennart WettmarkStyrelse/redaktionsgrupp:Ordinarie:, Mats Myrstener, Lennart Wettmark, LenaLundgren, Christian Forsell, Karin Fagerberg.Suppleanter: Barbro Bolonassos, Anneli Reinhammar,Berith Backlund, Ingrid AtlestamBiS´ hemsida: http://www.foreningenbis.org

Prenumerationer, medlemskap ochekonomi:Karin Fagerberg, Lyckebyvägen 42, 2 tr121 52 Johanneshov,08-659 52 89e-post: karin.fagerberg@chello.sePrenumerationer 150:–Institutioner 210:–(utanför Sverige: 220:-)Medlemskap (inkl.pren.) 190:–Studerande (inkl.pren.) 100:–Lösnummer 30:–Postgiro 33 53 16-6 Bibliotek i Samhälle

Medverka ibis!?Redaktionellt materialskickas till: LennartWettmark, Rosenbads-gatan 9, 652 26 KARL-STAD tel. 054-10 18 13sve.we@xpress.se

4 Skuggan av en tumnagel, Fyrkantigt och andranotiser. Ingrid Atlestam5 Om social utslagning i USA och Europa. MatsMyrstener om ett huvudtema i bis 2004

7 Kampanj för kubanska ”fria” bibliotek.Påhittat förtryck för att vända blicken från detverkliga menar Eva Björklund som ett svar påSiv Wold-Karlsens artikel i bis 2003:49 ”385 offentliga bibliotek, 6.000 skolbibliotek,12.000 bibliotekarier i folkbibliotekens förlo-vade land”. Eva Björklund beskriver detkubanska bibliotekssystemet11 Vem gör urvalet och efter vilka kriterier? SivWold-Karlsen svarar Eva Björklund.

14 Risbergs bokhandel lägger ner… Mats Myrstenerser symptom på en oroande utveckling också förbiblioteken.

15 Skönlitteraturen och nykterheten. AnnikaChristerson drar historiska paralleller och undrarom folkbiblioteken längre har någon anledningatt tro att skönlitteraturen kan åstadkomma det”goda”19 ”Att sträcka sig ut ur sig själv...” MarieLundquist värjer sig mot frågeställningen.20 Välviljans klassamhälle. Bengt Nermanmenar att ”dikten” räddat hans liv och förstånd

22 Litteraturens örtagårdsmästare. Mats Myrstenerhar läst en ögonöppnande bok om Karl-Otto Bonnieroch förlagets guldålder.24 Skriv så du hörs! Skrivarkurs som länsbiblioteks-initiativ. Karin Westerlund om Västernorrlands nya

skrivarekurs, som haft sin första helg.25 Om rätten att bli ihågkommen. Mikael Böökrapporterar från två biblioteksseminarier ochmötet med indiska bibliotekarier World SocialForum i Mumbai26 Afghanistansolidaritet. Erik Edwardson om enny tidskrift.

27 Biblioteken sviker de elöverkänsliga! JohanJaatinen har just blivit elallergiker.28 ”Ett samhälle för alla” - fast har politikernalust att sätta av en enda krona till elsanering?Undrar Barbro Borg.

30 Biblioteksmakt? Lars D. Eriksson är kritiskmot Mikael Bööks artikel i bis 2003:2Mikael Böök svarar och ifrågasätter bl a stats-byråkratins kompetens att ansvara förinformationssäkerheten.32 Läsa, skriva, publicera. Ruth Rikowski beskri-ver sin egen bana och välkomnar som redaktör ettinternationellt perspektiv från progressivabibliotekarier i engelska förlaget Chandos.-

Innehåll bis nr 1 2004

Omslagsbild:AntonGöransson,Karlstad

bis 2004:1 3

Vad är BiS?BiS är en socialistisk förening för biblioteksanställda och andra med intresse för

biblioteksfrågor. Enligt BiS är det bibliotekets uppgift att bevara och vidareutveckla

demokratin genom att

n stödja yttrandefriheten och garantera tillgången till information som grund för opinionsbildning ochsamhällskritik.n utgöra en offentligt finansierad och demokratiskt styrd institution som utvecklas i dialog med brukareoch närsamhälle.n arbeta uppsökande, läsfrämjande och vägledande i första hand för dem som riskerar att hamna påfel sida om den växande informationsklyftann aktivt erbjuda information och litteratur som utgör komplement och alternativ till det kommersielltgångbara.Som medlem i BiS får du kontakt med likasinnade. Du får tidskriften bis och kan delta i föreningens olika möten.Du kan engagera dig i föreningens arbete och därigenom i bibliotekspolitiken, nu när det är viktigare än någonsinatt hävda och stärka bibliotekens intressen i ett samhälle som alltmer förkastar kollektiva lösningar. Nu närkunskap, makt, pengar blivit en ond cirkel!

I Värmlands Folkblad läste jag häromdagen om två elever på min skola, Sofia ochLovisa, som deltar i ett utbytesprojekt mellan Kuba och Sverige i Svenska kyrkansregi. Det kubanska återbesöket i höst skulle bl a ge en möjlighet att diskutera demo-krati och mänskliga rättigheter. Under sitt besök på Kuba hörde de ingen kritik motCastro, men vågade inte heller fråga. Grundtanken med det kubanska samhället är väl att fördela resurserna någorlundarättvist efter behov, även om resultatet kan se annorlunda ut i praktiken. Kuba verkaråskådliggöra tankar i boken Liberalismen (Bildas förlag, 2003) av filosofen LenaHalldenius, om ”negativa” rättigheter, dvs rätten att få vara ifred från samhället (yttrande- och mötesfrihet) och den”positiva” rättigheten att samhället gör aktiva handlingar för att ge alla medborgare rätt till välfärd (hälsa, utbildningetc), som leder till att man i realiteten kan utöva sitt medborgarskap. I praktiken, menar hon, har negativa rättigheter enhögre status än positiva; Vi blir mera upprörda över brott mot yttrandefriheten än avsaknad av skolor. I det här numret fortsätter debatten om Kuba. Men även andra artiklar tangerar den debatten - t ex om man vill se densom en fråga om makten att påverka andra människor. Bengt Nerman kommenterar t ex Annika Christersons undran omvi förlorat tron att skönlitteraturen kan stå för det goda med att hänvisa till diktens dubbla roll i hans liv. Den har varitett instrument för en egen frigörelse och ett uttryck för en faders vilja att forma andra. Bibliotekets folkbildande roll är antagligen tydligare på Kuba än vad det är i Sverige. Här skyggar många bibliotek-sanställda för att ge uttryck för värdehierarkier i sitt urvalsarbete och förväxlar den berättigade åsikten att ”ingen skallha rätt att bestämma över vad jag skall läsa” med bibliotekets unika samhälleliga uppdrag att förvalta och aktivt för-medla ”kvalitet”. Det kubanska bibliotekssystemet tycks verka för den positiva rättigheten att få tillgång till böcker var du än bor. ISverige går vi i en annan riktning. Trots det är Kuba ingen demokrati. De kubanska ungdomarna som kommer tillKarlstad i höst må vara särskilt utvalda som goda representanter för Kuba - liksom Sofia och Lovisa för Sverige -, menmycket tyder ändå på att kubanerna i gemen accepterar och rent av stöder regimen. Men framförallt vill man självabestämma i sitt land - och säkert lite mer i sitt eget liv. En slutsats man kan dra är att USA diskrediterar de kritiska ochoppositionella på Kuba genom sina dollarprogram och sin ambition att bestämma Kubas framtid. Samt att vi alla bordeuppmuntra en dialog mellan kubaner och svenskar. Vi har mycket att prata om.LW

PS I det här numret saknas litteraturbilagan och något bidrag till serien ”Bibliotekarie i samhället” Ingendera är ned-lagda. Vi hoppas på nya inslag redan i nästa nummer. Tipsa gärna om bidragsgivare!

PPS Manusstopp för nästa nummer är 3 maj!

Fortsatt dialog kring Kuba

4 bis 2004:1

Andras ungarI kväll har de mest intensivabiblioteksbrukarna tänt eld i papp-arskorgen, hällt dricka på de nyabilderböckerna, slängt in smällare,fått alla vuxna att lämna biblioteket,sabbat toan, telefoner och datoreroch till sist hoppat ut genom detenda öppningsbara fönstret. Är detverkligen informationskompetens debehöver eller är det kanske enfritidsgård och vuxna som har tid?Vi är tillbaka där vi börja för trettio årsedan, biblioteken är ofta den endaöppna, varma lokalen kvällstid iförorten. Men till skillnad från dengången handlar inte debatten nu omatt göra biblioteken till allaktivitets-hus utan målet tycks vara att bli ettbihang till utbildningssektorn.Ungdomens, dvs gossarnas,dominerande, odisciplinerade ochstörande sätt att använda bibliotekfinns beskrivet alltsedanfolkbibliotekshistoriens början,åtminstone i Göteborg. ”Tvåkärringar och en PC” är inte nog, vibehöver vara många, allt genast,innan det är försent. De som interyms inom kommunens budgetramarhalkar lätt utanför lagens ram.

I kulturens vardagsrumÄldre man , genomförkyld, lättförvirrad och rund om fötternalägger tvåhundra kronor påinfodisken och vill få någonstans attbo till natten. Får efter att ha engage-rat hela personalen och några andrabesökare så småningom hjälp attringa taxi och stöd ut på gatan för atthitta den. Huset bredvid var en gång”ungkarlshotell” sedan flyktingför-läggning och nu studenthem, mensomliga går fortfarande i trasigaskor……….Ung upprörd kvinna kräver attbibliotekarien gör något åt det kaossom uppstått eftersom någon flyttarrunt bokstäverna i böckerna.

Tjänstgörande lovar att hon skahålla reda på bokstäverna i allabibliotekets böcker. Kvinnan rusarförtvivlad ut, undrande vem som skaordna bokstäverna i hennes böckerdärhemma. Biblioteket är till för alla,men det var väl inte meningen att detskulle ersätta psykvården?Biblioteket, kulturens vardagsrum, ärdet det enda rum samhäller bjuderdem som inte lyckats fixa det för sig?Vems vardagsrum blir de allt färreoch allt informationspotentarebiblioteken?

FyrkantigtVilket är bibliotekets lugnaste hörn?Var tänks det längst, mest ochdjupast?Var dominerar männen?Var överbryggas kultur och språk-klyftor under fullständig tystnad?Var lever feodalsamhället kvar?Var är allting antingen svart eller vittoch tillvaron helt inrutad?Var pågår krigslekar med dummabönder, en inskränkt kung och ensällsynt flexibel kvinna i ledningen?…………varför har just schack ensådan särställning i biblioteks-världen?

Invandrarens första bokVägen till integration, vad man nu änmenar med det, går via språket.Landets bibliotek kan låna ut hurmycket språkkurser och lexikon somhelst, det vet vi alla. Varför har våraintegrationsansvariga myndigheterinte för länge sedan insett att detförsta man bör göra är att ge varjenyanländ till landet ett lexikon, somvälkomstgåva. Länsbiblioteken,Kulturrådet, Skolverket, kommun-förbundet mfl bör omgående krävaatt så sker! En sådan rutin skulle intebara vara till direkt praktisk nyttautan även ha ett symbolvärde och

dessutom skulle man tvingasproducera ett antal nya lexikon tilloch från språk där ordböcker nusaknas. Biblioteken ställer gärna uppoch delar ut dessa lexikon, såsom vinu gör med Barnens första bok mmpå många håll.

Skuggan av en tumnagelSå har den kommit, utredningen omeventuella ändringar i bibliotek-slagen, DS 2003:66. Den som väntarpå något gott väntar aldrig för längesägs det, men i detta fall har viväntat alldeles för länge på någotsom inte ens bidde en tumme. Somfaktaredovisning om biblioteks-utvecklingen det senaste decennietär resultatet alldeles utmärkt ochkommer att ha ett bestående värde,men som framåtsyftande biblioteks-politiskt dokument är det barapinsamt. Dock bör det omgåendetillsändas Sven-Gunnar Johanssonpå Kommunaktuellt som i nr 5 ägnaren hel magsur baksidesartikel åt atttala om att biblioteken icke drabbatsav några nedskärningar utan snararetvärtom. Dessutom undrar haninsinuant vad biblioteken gör medalla de nya pengarna?

Halvt hjulI KB- ett nav i kunskapssamhället,SOU 2003: 123, föreslås bland annatatt KB ska få ”det odelade ansvaretför samordning och utveckling avinformationsförsörjningen tillutbildning och forskning…”. ”So farso god” som kungen sa när haninvigde nya Moderna museet förnågra år sedan. Resten avinformationsförsörjningen och detsom brukar kallas folkbibliotekenskulturuppgift, ska Kulturrådetfortsätta att inte ta ansvar för det,med risk att det möglar bort? Efter-som KB säger sig vara en kulturinsti-tution, ja det största folkbiblioteket,så varför inte lägga det odeladeansvaret för folkbibliotekenssamordning och utveckling där?Ännu bättre kan det bli när man inseratt det kommunala vanstyret bör hasin begränsningar även när det gällerbibliotek.

Ingrid Atlestam

bis 2004:1 5

Göran Rosenberg ger i sinsenaste essäbok, ”Plikten,profiten och konsten att vara

människa”, ett försvarstal för offent-lig sektor och generell välfärd. Enannan gammal DN-journalist, SvanteNycander, har i sina senaste böckerpläderat för vikten av en starkfackföreningsrörelse, med exempelfrån Sverige och USA. Det är somordspråket säger: När Fan blir gammalblir han religiös. I en serie artiklar i DN i början avåret har Rosenberg rest i USA. Denavslutande artikeln (11/1-04) andasstor pessimism om USA:s förutsätt-ningar att åter bli världsekonominshjulnav. Inte minst president Bushsekonomiska politik ser han som enstor fara för den framtida ekonomin.Genom skattesänkningar, pengar tillmilitären och kostsamma rymdpro-gram har Bush ökat det amerikanskabudgetunderskottet till gigantiska44 000 miljarder dollar. Pengar somsnabbt urholkar amerikansk ekonomioch som framtida generationer fårbetala av. Den stagnerande amerikanskaekonomin gör att även medelklassen iUSA lever med allt mindre marginaler.Men det finns dom som har det ännuvärre. I den gamla stål och hamnsta-den Baltimore, som Rosenbergbesöker, ligger idag ”tredje världenrunt hörnet”, mitt i det rika USA. I degamla arbetarstadsdelarna Dundalkoch Sparrows Point delar Eutaw streeteffektivt staden i ”winners” och”losers”. När ståljätten BethlehemSteel la ner och tusentals förloradejobben skapades en jättelik arbetslösarbetarklass av ekonomiskt ochsocialt ”utestängda”. De flesta börjar komma upp i åren,

välutbildade, fackligt anslutnaarbetare i fyrtio- och femtioårsåldern.De bildar långa köer av arbetssö-kande och får nöja sig med vad sombjuds. De dåligt betalda jobben iservicesektorn, och de är många, kande inte få. De går till skolungdomar,outbildade kvinnor och invandraresom inte ställer några som helst kravpå fackliga rättigheter eller anstän-diga löner. Till höger om Eutaw street liggerparadiset, säger docenten i freds-forskning, en svart kvinna frånEtiopien, Seble Dawit, till Rosenberg.Hon bor där själv, hon tillhör ”vin-narna”. Det välmående områdetbevakas strängt av privata vakt-styrkor och polis. Till vänster ligger”helvetet”, den gamla arbetar-stadsdelen. Här är en slum som intestår tredje världen efter. De endaaffärer som är öppna är en lågprisaffäroch en pantbank. Det en gång såmäktiga fackförbundet United SteelWorkers’ kontor är tomt och stängt. Seble Dawit intygar att hon aldrig”sett en sådan hjärtskärande kontrastmellan fattigdom och överflöd” som iBaltimore. Och hon borde ju veta.

Rosenberg talar också med strategi-experten Edward Luttwak, på enexklusiv sushirestaurang i Washing-ton. Denne ger en helt annan, mer”optimistisk” syn på saken. Hankommenterar en strejk på den storalågprisvaruhuskedjan Wall-Mart:”De som strejkar kommer att gå hemvar och en till sig och absorberasmällen, klara sig på mindre pengaroch utan sjukförsäkring och utanbarnomsorg och hoppas att ettbättre opportunity snart ska uppen-bara sig för dem eller deras barn, -

Det här samhället är inte gjort förmisslyckanden.” Den amerikanska drömmen leverkvar tror Luttwak. Men vad ska mangöra med dom som misslyckas frågarRosenberg? Svaret blir:-Egentligen borde vi deportera demsom inte har lyckats efter tre genera-tioner!Kort sagt: de ”behövs inte”, de är”överflödiga”. (Eller, med ett alltvanligare vetenskapligt begrepp:”redundanta”.)

Socialism eller kapitalism?Om socialismen som tanke-konstruktion är en utopi, som blandannat Ronny Ambjörnson menar, sågäller egentligen samma sak förkapitalismen i sin mest idealistiskaform. Om man vandrar runt i den storabasaren i Istanbul, det tar flera dagar,kan man beskåda hur kapitalismen engång var tänkt att fungera, och somden fortfarande fungerar i tredjevärlden. Här finns allt att köpa, allt attsälja. Från den fattige utanför basarensom brer ut några kulspetspennor ochnågra cigarettpaket på trottoaren, tillde exklusiva juvel- och mattför-säljarnas gator inne i basarensoändliga labyrinter. I USA motsvaras dessa basarer idagav enorma köpcentra dit man bara kanåka med bil, t.ex. Wall-Marts. Menvad dessa saknar i själ och hjärtafinns i mångfald i Istanbuls basar. Såvar det tänkt att fungera också i väst.Ett utbyte av varor, som alla skulletjäna på. Men som Marx påpekade,och många idag ger honom rätt i, såkom kapitalismen att utvecklas åt etthelt annat håll. Och när hoppet överger ävenkapitalismens högborg USA, hoppetom the ”good opportunities” som

Om

socialutslagningi USA och EuropaMats Myrstener ger bakgrund till ett huvudtema för bis 2004

6 bis 2004:1

Edward Luttwak talar om, då är vi påväg mot vägs ände menar Rosenberg. Den stora tillväxtzon som då finnskvar är framförallt i låglöneländer iAsien: Kina, Indien och”tigerekonomier” som Indonesien,Sydkorea, Filippinerna, Vietnam,Malaysia och Taiwan. Där bryr mansig inte om petitesser som fackligaoch mänskliga rättigheter, anständigalöner och demokrati. (Se t.ex. ChunSoonoks nyutkomna bok ”They arenot machines”, om kvinnliga industri-arbetares förhållanden i Sydkorea,) Och hur blir det med världs-ekonomins avstjälpningsplatser somSydamerika och Afrika? Två konti-nenter som med Edward Luttwaksterminologi blivit gigantiska ”losers”och skräphögar? Där kan man tala om”social exclusion” med globala mått.

Hur ser EU på problemet?Också inom den Europeiska unionenser man med allt större uppmärksam-het på begreppet ”social exclusion”.En nyutkommen bok, Welfare Policyfrom below. Struggles against socialexclusion in Europe, diskuterarproblemen. Det är resultatet av etttreårsprojekt kallat CASE med åttaakademiska institutioner inblandade. Här skiljer man på tre olika slags”utanförskap”. Politiskt utanförskap,t.ex. flyktingar, invandrare som intehar rösträtt, men också människorsom av olika anledningar inte röstarpolitiskt. Socialt utanförskap, männis-kor som isolerats socialt, med ellermot sin vilja, kan bero på fattigdom,

men inte nödvändigtvis. Ekonomisktutanförskap, de som på grund av låglön, sjukdom eller arbetslöshethamnar utanför ekonomiskt. Oftahänger de tre begreppen ihop, meninte alltid. Inställningen från EU är att deutanförstående ska fås att ”delta”,men inte ”integreras” (det senareanses vara storebrorsmentalitet från1960-talet). Fattigdomen ses idag somett ”horisontellt” problem, vilketbetyder att den blivit permanent ochsvårare att motverka. Förr, menar man,kunde man ofta ”arbeta sig upp”,vilket inte längre är möjligt.

SverigeI kapitlet om Sverige, av AnitaRönneling från Stockholms universi-tet, betonas de fördelar som Sverigetrots allt har gentemot andra EU-länder. Genom att intervjua ett antalsocialbidragssökande, både fattigainvandrare men också relativt välut-bildade svenskar, slår hon hål påmyten att det bara är de fattigastesom är ”socialt utanförstående”. Menockså på myten att ”alla får hjälp” avdet sociala. De sociala myndigheternaställer höga krav på de som sökerbidrag, men gräver också i det mestpersonliga, vilket uppfattas somkränkande. Positivt är dock, menar Rönneling,att de flesta i Sverige går till detsociala utan att skämmas. Det tas somen ”självklarhet” att man ska få hjälp.Verksamheten är ju skattefinansierad.Så är det inte i andra EU-länder.

I t.ex. Sydeuropa finns redan ett ”A-lag” av socialbidragstagare (somtidigare haft ett välbetalt arbete) ochett B-lag av långvarigt arbetslösa ochfattiga. Bidragen utgår från ”famil-jen”, som tidigare var en stabilinstitution, men inte längre är det. Enintervjuad i Spanien, där makenförlorade sitt arbete, blev vräkt frånsin lägenhet med fem barn. En annan familj i Spanien fick intesocialhjälp därför att ett av de sexbarnen hade ett relativt välbetaltarbete. Här är det familjen, släkt ochvänner som får ställa upp. Här vetman att det är meningslöst att ”krävasin rätt” från stat och kommun. Menen liknande tendens kan ses också iSverige. I boken problematiseras begreppet”socialt utanförskap”. I södra Europaär det sociala skyddsnätet merutvecklat än i t.ex. Sverige, där statoch kommun av tradition anses skaställa upp. När detta inte fungerar ärsvensken förmodligen mer socialt”utanför” än spanjoren, hävdar enförfattare. Boken utmynnar i krav på enförbättrad socialpolitik inom EU.Någon gemensam socialpolitik finnsdock inte, därtill är medlemsländernaallt för olika. Mest positivt ses dockdet faktum att man i Sverige ställerhöga krav på de sociala myndighe-terna. Det är en rest från ett en gångväl fungerande välfärdssamhälle.Numer allt mer anfrätt ochsöndervittrande.

I nästa nummer av bis skriver Shiraz Durrani och Elizabeth Smallwoodom hur Mertons bibliotek i England på ett systematiskt sätt försökerbekämpa social utestängning inom biblioteksområdet. Shiraz blir också årets BiS-programpunkt på Bok- och Biblioteksmässan.Det sjunde rättviseseminariet heter preliminärt ”Ensuring equal rights tolibrary service for all; A challenge to librarians”

Social exclusion: ”människor som inte har materiella eller andra medel att delta i det sociala, ekonomiska, politiska ellerkulturella livet. Det handlar alltså om människor eller grupper i samhället som är mer än marginaliserade; de som fallitutanför systemet” (http://www.museif.a.se/svenskamuseer/Sm8/england/socialexclusion.html)

bis 2004:1 7

I sin långa artikel i BiS 2003:4 omSILCs kampanj för de sk fria biblioteken på Kuba gör Siv Wold

Karlsen frågan om dem och domarnamot s k fria eller oberoende bibliotek-arier till en trosfråga. En trosfrågadär hon visserligen anar en doldagenda i kampanjen, men ändå utdö-mer kritikerna, dvs Svensk-Kuban-ska som påstås har gjort den brit-tiska imperialismens motto till sitteget. Siv Wolds sätt att arbeta är förle-dande. Först antar hon som egensanning SILCs och inbjudne RamonColas´s version av företeelsen ”obe-roende bibliotek”. Några enstaka på-ståenden sätts inom citattecken, mendet mesta presenteras som faktum.Så etablerar hon sanningen att idénhelt ”oberoende” dök upp i RamonColas hjärna 1998, utan sambandmed den av USA sedan länge eta-blerade och finansierade ”oberoendedemokratirörelsen”. Likaså blir det”sanning” att Colas ”misshandlatsav kubansk polis, men alltid väntandra kinden till” osv. Colas med-lemskap i den högerextremistiskaMiamikubanska CANF, som kräveratt Bush ska göra slag i saken ochstörta kubanska regeringen, läggerhon dock som ett påstående frånSvensk-Kubanska Föreningen. Så plötsligt, efter 5 spalter av dettaslag anar hon en dold agenda, vilketdock inte får henne att på något sättifrågasätta Colas´s ”sanning”. I stäl-let använder hon hans ord (ochnågra andra icke specificerade käl-lor) för en egen beskrivning

Kampanj för kubanska”fria” bibliotekPåhittat förtryck för att vända blicken från det verkligaEva Björklund svarar på Siv Wold-Karlsens inlägg i bis2003:4

kubanskt bok- och biblioteksväsen:att biblioteken förmedlar fel littera-tur, att bokutgivningen är så eländigatt folk endast köper böcker somdasspapper, att bra böcker stoppasav censuren, som hon - efter egenforskning? - kommit fram till ”före-går på en högre, mäktigare och merhemlighetsfull nivå”. En hel spaltägnas sedan åt att återge de vanli-gaste Miami-baserade skrönorna om”bibliotekscensuren” på Kuba, or-dentligt vederlagda av både ALA,IFLA, New York Times och Svensk-Kubanska Föreningen. De tre förstaförbigår hon med tystnad, ochSvensk-Kubanska tror hon inte på.Så blir det en trosfråga i stället fören fråga om verifierbara fakta. För att styrka sin tes, att det finnsgränser för vad som får finnas på dekubanska biblioteken förfalskar hondessutom vad jag skrev i bis 2001.1,där jag inte alls påstod något sådant,utan att tryck- och organisations-friheten på Kuba är begränsad, pre-cis som överallt annars.

USA-uppbyggd oppositionTill saken, inte trossatserna. Sedanbörjan av 90-talet har USA satsat mil-joner dollar årligen för att bygga uppen s k ”oberoende demokratirörelse”på Kuba för att återta kontrollen överön. Detta är offentliga fakta, fast-slagna i den sk Torricellilagen 1992och Helms-Burtonlagen 1996, somockså skärper den ekonomiska krig-föring som pågår mot Kuba sedan1959. Det öppna stödet 1997-2002till ”oberoende” s k bibliotekarier,

journalister, m fl var 20 miljoner dol-lar, och anslaget för 2003 var 7 miljo-ner dollar enligt USAID. Det doldastödet finns inga uppgifter om. De ”oberoende biblioteken” måvara oberoende av den kubanska re-geringen, men inte av USAs. Ochför den som tvivlar kan vi hänvisatill företrädare för USAs intresse-kontor i Havanna, som öppet - ochstolt - berättar för internationellanyhetsbyråer om de 50

funktionärernas månatliga utflykterlandet runt med böcker och andrabidrag, år ut och år in. Det är ocksåpå USAs intressekontor dessa ”fria”bibliotek registreras för att få del avgåvorna. De krav som enligt Colas/Wold ställs på de ”oberoendebibliotekarierna” kommer därifrån.Allt detta är öppet publicerat i USA,för där anses det inte vara något atthymla med, eftersom USAs rätt attstörta misshagliga regeringar och till-sätta behagliga dito inte ifrågasätts. Så är det ingen hemlighet att denUSA-finansierade ”Friends ofCuban Libraries” sedan 1999 driver

Att kriminalisera samar-bete med utländsk fientligmakt verkar betraktas somen inskränkning i demänskliga rättigheterna.Därmed godtas USAs rättatt störta andra länders re-geringar.

8 bis 2004:1

en ständig kampanj i ALA, Ameri-kanska Biblioteksföreningen, ochIFLA, Internationella dito, för att deska ta sig an de ”fria” biblioteken,men utan framgång. ALA och IFLAhar skickat flera undersöknings-grupper till Kuba som gång på gångkonstaterat att de ”fria” biblioteken”varken har böcker, bibliotekarier el-ler läsare”. Och att de ”fria”bibliotekarierna tillhör en grupp på100-200 personer som ena dagenuppträder som oberoende journalis-ter, andra dagen som bibliotekarieroch den tredje som företrädare förett eller annat politiskt parti. Så i stället för att fördöma Kubasamarbetar ALA och IFLA med denkubanska biblioteksföreningen ochriktat sin kritik mot USA-regimensåtgärder för att begränsa de kuban-ska bibliotekens tillgång till informa-tionsmaterial - bl a att USA förbju-der kubanska bibliotek att användalitteraturdatabaser som SAFARI ochOCLC. Styrelsen för BiS uttalande0312 06, som publicerades tillsam-mans med Wolds artikel, har sammainriktning. New York Times skriver i juni 2003med anledning av ALAs årsmöte:”små bibliotek i privata hem somsprider material som de säger reger-ingen har förbjudit. Räcker det medatt ha ett hundratal böcker och lånaut dem till dina vänner för att du skakunna kalla dig bibliotekarie? frågarsig Edward Erazo, ordförande förALAs Latinamerikaavdelning.

”Fastän vi skickat flera undersö-kande grupper till Kuba har vi intefunnit något belägg för att böcker ärförbjudna eller att bibliotekarier tra-kasseras” säger Michael Dowling,chef för ALAs internationella kansli.NYT citerar också att Kuba har detfinaste bibliotekssystemet i tredjevärlden och ALA-ordföranden

Freedmans uppgifter om att de s koberoende är betalda agenter förUSAs 43 -åriga aggressionspolitikmot Kuba.

AmnestyWold tar Amnesty till stöd för sinmisstänksamhet mot Svensk-Ku-banska Föreningen och kubanskabok- och biblioteksväsendet. Ochliksom Amnesty bortser hon frånUSAs ekonomiska, biologiska, ter-ror- och propagandakrigföring motKuba och erkänner inte Kubas rättatt lagstifta till försvar för den na-tionella säkerheten. Att kriminaliserasamarbete med utländsk fientligmakt verkar betraktas som en in-skränkning i de mänskliga rättighe-terna. Därmed godtas USAs rätt attstörta andra länders regeringar. Enligt kubanska ”Lagen till för-svar av det nationella oberoendetoch ekonomin” (”Rikets säkerhet”skulle det heta i Sverige) är detstraffbart för kubanska medborgare”att med syfte att uppnå Helms-Burton-lagens mål* stödja USAsekonomiska krigföring, innefattandesamarbete i detta syfte med utländ-ska media …” (*beslut antaget iUSAs kongress 1996 att ersätta re-geringen på Kuba med en av USAgodkänd administration, och att idetta syfte med mångmiljonanslagförsöka skapa en ”demokrati-rörelse” på Kuba och isolera Kubainternationellt). Så när 75 personer, bl a några”oberoende bibliotekarier”, döms tillfängelsestraff på mellan 6 och 28 årför nära samarbete med USA:s re-presentation på Kuba blir de a priorisamvetsfångar. Att de hade tagitemot instruktioner, pengar, datoreroch faxar blir irrelevant. Att rappor-tera direkt till USA:s funktionärer,bl a om företag och ekonomiska för-hållanden på Kuba som är väsent-liga för USAs ekonomiska krigfö-ring blir en mänsklig rättighet. Påvanligt svenskt språkbruk kallasdetta annars spioneri och samar-bete med främmande makt. Enligt19:e kapitlet i Svea Rikes Lag kandet ge 10 år till livstid. Den gruppsom dömts för samarbete med en ihögsta grad fientlig makts ekono-miska- och propagandakrigföringfår den i Norge livstidsdömde ArneTreholts förehavanden att framståsom en oförarglig bagatell.

Valladeres1979 gick Amnesty på en skrönamed samma ursprung som dagenshistorier om ”fria bibliotek” och

”oberoende journalister”. De adop-terade en man vid namn Valladaressom inte ens hade skrivit den dikt-samling om påstådda grymheter ifängelset som utgavs i hans namnav en numera vice ordförande i Libe-rala Internationalen. Han hade inteheller misshandlats till förlamning,utan var frisk och kry, såväl i de film-upptagningar som visade hur hangymnastiserade i cellen, som när hansteg av planet i Paris, frigiven efter20 års fängelse för medverkan i CIA-organiserade attentatsförsök i Ha-vanna. Bo Lindblom, då styrelsele-damot i Amnesty skrev : ”Valladares har gjort arbetet motkränkningar av de mänskliga rät-tigheterna stora otjänster. När all-männa opinionen riktas mot det sominte har skett och inte sker, då för-lorar den sina möjligheter att upp-märksamma det som verkligen harskett och det som verkligen sker.” På samma sätt som Valladaresfalletingick i ett större mönster av desin-formation, som Bo Lindblom påpe-kade, gör de ”fria biblioteken” och”oberoende journalisterna ” det. Desenaste årens desinformations-kampanj är bara en upptrappning avöver 40 år gammal aggressionspoli-tik för att återföra Kuba till den lati-namerikanska verkligheten av eländeoch förtryck. Den verklighet som detpåhittade förtrycket på Kuba är av-sett att vända blicken från. Colas och LUF uppmanar svenskaturister att ta med sig böcker tillKuba, och jag håller med. Men i stäl-let för att låta dem mögla på hyllornai några vardagsrum som ingen besö-ker är det bättre att skänka dem tillfolk- och skolbiblioteken som taremot dem med öppna armar. Eller somALA skriver ”Med tanke på de pri-vata boksamlingarnas begränsadeläsarskara och avsaknaden av ut-bildade bibliotekarier så vore deteffektivaste sättet för USAs regeringatt förse det kubanska folket medinformation, att skänka den till detutbredda och aktiva offentligabibliotekssystemet”.

Så när 75 personer, bl anågra”oberoende bibliotek-arier”, döms till fängelse-straff på mellan 6 och 28 årför nära samarbete medUSA:s representation påKuba blir de a priori sam-vetsfångar. Att de hadetagit emot instruktioner,pengar, datorer och faxarblir irrelevant

bis 2004:1 9

Kuba har det finaste bibliotekssystemet i tredje värl-den, utbrett över hela landet och aktivt i sin kultu-rella gärning. I de mest avlägsna bergstrakter har

varenda liten by sitt eget bibliotek liksom vartenda sock-erbruk på slätterna och varenda skola. Före 1959 fanns på Kuba nästan inga offentliga biblio-tek, och en miljon vuxna analfabeter på en befolkningmindre än 6 miljoner. Efter alfabetiseringskampanjen 1960-61 och den fortsatta kampanjen för att öka läskunnighe-ten, innefattande uppbyggnaden av ett biblioteksväsen,hade antalet ökat till 32 offentliga bibliotek år 1964, medsammanlagt 675.000 böcker. De avspeglade också 50 %ökning av bokutgivningen. Men det vara bara början. Utbyggnaden av läns-, kom-mun- och stadsdelsbibliotek ledde till 108 år 1974 och196 år 1980. År 1987 fanns 328 offentliga bibliotek somtäckte hela landet, med 6 miljoner böcker. Och bok-utgivningen hade ökat från 7 titlar 1959 till över 22 titlarper 100.000 invånare. Upplagestorleken var ca 18.000exemplar av varje titel. Därmed hade Kuba uppnått entätposition i Amerika efter Argentina och Uruguay, ochföre USA. De flesta biblioteken har också en uppsätt-ning böcker i punktskrift. Den djupa ekonomiska kris som drabbade Kuba när istort sett all utrikeshandel upphörde i och med Sovjet-blockets sammanbrott i början av 90-talet, samtidigt somUSAs ekonomiska blockad skärptes, innebar att i stortsett all bokutgivning upphörde. Men inget bibliotekstängde, öppettiderna minskade inte, inga bibliotekariersades upp. Idag finns 385 offentliga bibliotek och över 6.000 skol-bibliotek, med 50.000 datorer, TV-apparater och video.De finns också på över 1.000 glesbygdsskolor som fårelektricitet från solceller. Till allt detta finns 12.000 välut-bildade bibliotekarier. Kuba har fler bibliotek i f h t be-folkningen än Italien och nästan 3 titlar per läsare, ochen publik på över 8 miljoner per år. Och för dem som villköpa finns världens billigaste böcker. I Havanna finns s k minibibliotek som kompletterar de25 stadsdelsbiblioteken. Ett urval böcker från stadsdels-biblioteken placeras ut t ex på ett arbetsplats under ettpar månader, och sedan byts de ut. Och på många platserorganiserar kommunerna rullande bibliotek som drar runttillsammans med annan kulturell verksamhet som dikt-uppläsning mm. Detta görs av bibliotekarier, författare,andra kulturarbetare och många frivilliga krafter. Men dehar ont om pengar, landet har mindre än en tiondel avpercapitainkomsten i den rika världen, och jämfört medsvenska bibliotek har de få och mycket slitna böcker. Såvarje liten bokgåva, som t ex de översättningar av Maria

Gripe, Astrid Lindgren, Barbro Lindgren m fl som mångasvenska besökare brukar ha med sig, tas emot med enormtacksamhet. När ekonomin började återhämta sig i mitten på 90-taletkom bokutgivningen igång igen, steg för steg men den lig-ger ännu långt under 80-talets höga siffror. Idé- och kultur-tidskrifter börjar också komma ut igen. Men det finns fortfa-rande mycket lite pengar för utländska bokinköp till biblio-teken. Från andra länder än Sverige kommer dock donatio-ner, som t ex från förlag i Andalusien som donerat en storbibliografi över spanskspråkiga författare till alla kommun-och folkbibliotek. Eller från bibliotek i Berkeley i Kaliforniensom bl a skickar en rad kubanska exilförfattare, som GuillermoCabrera Infante, Eliseo Alberto m fl mot att kubanska förlagskickar kubanska böcker till dem. Kubanska kulturinstitutio-ner arbetar hårt för att upprätthålla kontakt medutlandsbaserade författare, även om de är aldrig så kritiskatill det kubanska samhällssystemet. Med mexikansk finan-siering har de kunnat ge ut samlingsvolymer med författarefrån ön och utifrån. ”Cuban Libraries Solidarity Group” iEngland har också kunnat skicka över donationer till folk-bibliotek och universitet. Och läshungern är stor i det land i Amerika som har denhögsta läskunnigheten, vilket kan avläsas av den ständigtökande publiktillströmningen till de årliga internationellabokmässorna. På den 12:e internationella bokmässan i Ha-vanna i februari 2003 deltog 440.000 människor i en gigan-tisk kulturell folkfest. Kubanska och utländska bokförlag,presenterar sina nya böcker och sin verksamhet. Och efterHavanna turnerade mässan runt till trettio städer. Totalt sål-des mellan tre och fyra miljoner böcker.

Och biblioteksutbyggnaden fortsätter med nya småfolkbiblioteken i bostadsområden och arbetsplatser,som komplement till kommun- och stadsdels-

biblioteken. De startar med en grunduppsättning på 10 ex-emplar av 1000 titlar, samt TV, datorer och andra hjälpmedel.Målet är att inom några år kunna ha 1000 sådana små folk-bibliotek. Familjebiblioteksprogrammet, en låda med 25 världs-klassiker tryckta på tidningspapper, lanserades på bok-mässan i Havanna 2002, och såldes till en kostnad av 60pesos, dvs ca 20 procent av en månadslön. Det följs nu uppmed 25 kubanska klassiker i ett folkbildningsprojekt, sominte har sin like någonstans, med mottot :Vi säger inte ”tro”,vi säger ”läs”. En miljon Familjebibliotek har också skänktstill Venezuela att dela ut bland dem som lärt sig läsa ochskriva under den Kuba-inspirerade alfabetiseringskampan-jen sommaren och hösten 2003.

”385 offentliga bibliotek, 6.000skolbibliotek, 12.000 bibliotekarieri folkbibliotekens förlovade land”

Eva Björklund beskriver det kubanska bibliotekssystemet

10 bis 2004:1

”Felix Varela fria bibliotek”. Grundat av Ramon Colas and Berta Mexidor

Nunëz Jiminez stiftelsens bibliotek. Ekologiskt inriktat jordbruksinstitut

bis 2004:1 11

HISTORIEN KOMMER ATT FRI-KÄNNA MIGSa Fidel Castro i sitt berömdaförsvarstal. Castro var en av de 135som, 26 juli 1953, hade gått tillväpnat angrepp på Moncada-basen iSantiago de Cuba. Angreppet blevnedslaget, och de flesta i 26 juli-gruppen dödades i strid. Fidel var enav de få som överlevde, togs tillfånga och ställdes inför rätta. Handömdes till ett längre fängelsestraff,men efter ett par år, och mångapolitiska protester, släpptes han fri,och på nyåret 1959 gjorde Fidel och26 juli-rörelsen ett bejublat intåg iHavanna, ett Havanna där till ochmed Coca Cola Company hade hängtut banderoller som hälsade rebel-lerna från Sierra Maestra välkomna. Är det nu Historien frikänner Fidel? Eller är det 1961, när en alfabetise-ringskampanj lagt grunden till ettdemokratiskt och väl fungerandeutbildningsystem och bibliotek-system. Eller är det 1968, när Warzawa-paktens tanks rullar in på Pragsgator, och Fidel deklarerar attinvasionen av Tjeckoslovakien ärnödvändig för att hindra en imperia-listisk expansion? Eller 2003, när Fidel Castro idokumentärfilmen Comandante,berättar för filmmakaren Oliver Stoneoch alla oss andra: På Kuba harutbildningspolitiken varit så fram-gångsrik att också de prostitueradekvinnorna har universitetsexamen …. Vad och vem är det Historienfrikänner, eller fördömer?

I kolonialismens ochimperialismens slagskuggaDet är fler än Castro som har bestämtKubas politik, och nationen-kollekti-vet Kuba har inte alltid kunnat väljasina politiska mål och medel. I mer än500 år har Kuba levt i kolonialismensoch imperialismens slagskugga, ochsedan slutet av 1800-talet är detframförallt USAs politik som harhindrat och hotat Kubas politiska,sociala och ekonomiska utveckling.Att Kuba inte påverkas av USAspolitik generellt, och av USAs Kuba-blockad speciellt, är ett påståendesom faller på sin egen orimlighet. Omman, som Ramon Colas, språkrör förKubas oberoende bibliotek, påstårnågot sådant, tyder det på att manantingen själv är politisk idiot, ellerutgår ifrån att alla vi andra ärpolitiska idioter som kan luras att trovad som helst.

I båda fallen undergräver man sinegen trovärdighet, men behållerrätten att få sin argumentationnågorlunda korrekt återgiven. Ochdet är åtminstone vad jag försöktgöra: Återge hur mina olika källorargumenterar. Det gäller Colas, AlexisGainza Solenzal, Hanna Hellquist ochEva Björklund, även om Eva Björk-lund anser att jag förfalskat vad honskrivit. Björklund skriver att tryck- ochorganisationsfriheten på Kuba ärbegränsad, precis som överalltannars. Av detta har jag dragitslutsatsen att det också är begränsatvad som får finnas på kubanskabibliotek (precis som på de flestaandra bibliotek) För mig finns det ettlogiskt samband mellan vad som fårtryckas och vad som får finnas påbiblioteken. Men om Eva Björklundegentligen skriver/hävdar attlitteratur som inte får tryckas påKuba, däremot gärna får förmedlasvia kubanska bibliotek, då har jagvantolkat henne, men jag har gjortdet i god tro. Jag trodde mina källor och minasynpunkter framkom ganska tydligt imin Kuba-artikel i bis, 2003:4, menefter att ha läst Eva Björklundsartikel, förstår jag att så inte är fallet.Jag kan bara beklaga att jag uttrycktmig så oklart att det kan vantolkas,men skall försöka bättra mig genomatt vara desto tydligare nu. Alltså:Jag tror att USA-imperialismen är etthot, inte bara mot Kuba utan mot ossalla, och jag bygger min tro på:Vad USA gör, vad USA hotar med attgöra, och vad USA tidigare har gjort,mot Kuba och mot resten av världen.

”USA-imperialismen ochKuba-blockaden kan inteanvändas för att förklara ochförsvara allt den kubanskastaten gör”

Efter ryska revolutionen 1917deltog USA och andra imperialistiskaländer, som Japan, Tyskland,Frankrike och England, på de vitassida i inbördeskriget, och denimperialistiska aggressionen komsjälvklart att påverka såväl Sovjet-unionen som den ryska revolutio-nen, men: Den imperialistiskaaggressionen räcker inte för attförklara stalinismen.USAs politik har hotat och fortsätteratt hota Kuba, men USA-imperialis-

Vem görurvaletocheftervilkakriterier?Siv Wold-Karlsensvarar Eva Björk-lund och drarparalleller med sinanorska erfarenheter

12 bis 2004:1

men och Kuba-blockaden kan inteanvändas för att förklara ochförsvara allt den kubanska statengör. Att den norska staten efter andravärldskriget hade en rättslig uppgö-relse, var både rätt och riktigt, menatt man återinförde dödsstraffet ochgav vissa lagar (om medlemskap iNasjonal Samling) tillbakaverkandekraft, kan inte rättfärdigas av fem årsnazi-ockupation, och framför allt: Omvi vill bekämpa rättsvidriga ochlaglösa system som fascism ochimperialism, verkar det inte varanågon bra idé att själva undergrävaviktiga rättsprinciper. I dag är det USA som med störstkraft, makt och konsekvens bekäm-par lag och rätt, inte minst i interna-tionella sammanhang, och man gördet i skydd av det allomfattandeordet terrorism. Det är en grym ironiatt det är just på Guantanamo-basen,på Kuba, som USA har spärrat in såmånga av sina fångar (varav några ärbarn) och hotar dem med dödsstraffmen inte låter dem få veta vad de äranklagade för. Av maktpolitiska skäl har Kubaingen jurisdiktion över Guantanamo-basen, och heller inte större möjlig-heter eller mer ansvar än resten avvärlden för att sätta stopp förbarbariet. Men Kuba har sammaansvar som alla andre nationer för attförsöka upprätthålla rättssäkerhetinom sitt eget territorium. Det senaste året har Kuba gjortföljande:

Avrättat tre människor som försöktkapa en färja för att fly till USA.Förklaring/försvar: USA hotade medatt inleda en sjöblockad om inteKuba satte stopp förflyktningströmmen, och det endaavskräckande medel som stod denkubanska staten till buds vardödsstraff.

Avslöjat och skrutit med att man ikampen mot politiska dissidenteranvänder sig av infiltratörer/provokatörer.

Gått till massarresteringar, anklagatoch dömt 75 människor till fängelse-straff mellan 6 och 28 år. Anklagel-serna har varit brott mot riketssäkerhet och konspiration medfrämmande makt, och bevisen harbl.a varit att man använt faxar ochdatorer på USAs intressekontor iHavanna, samt deltagit i ett semina-rium om pressetik hemma hos JamesCason, chef för USAs intresse-

kontor. Seminariet var arrangerat avManuel David Orrio, en av denkubanska statens infiltratörer ochäven vittne i rättegången. Förkla-ring/försvar: Det handlar om lands-förräderi och spionage.(Källorna är många, men sammanfat-tande och översiktlig källa ärVärldspolitikens Dagsfrågor, 2003:12) Handlar detta om att bekämpa ochförsvara sig mot USA-imperialismen,lär det vara lika kontraproduktivtsom det i sin tid var att bekämpafascismen med Moskva-processer.

Förrädare och spioner: FrånLeo Troskij till Arne TreholtMoskva-processena var tre offent-liga rättegångar som genomfördes1936-1938. Anklagelserna varspioneri och samarbete med främ-mande makt, och domarna vardödsstraff. Många av de anklagadeerkände, och Joseph Davies, som dåvar USAs ambassadör i Sovjetunio-nen, rapporterade att det fanns bevisbortom alla tvivel för att det härverkligen handlade om landsförrä-deri. En säregenhet för denna och andrastalinistiska rättegångar var att det,förutom anklagelser för förräderi ochspionage, också fanns anklagelserför trotskism. Under Moskva-processerna blev det nämligenbevisat att Leo Trotskij hade varittysk spion sedan 1921 och brittiskspion sedan 1926. Förräderi, spionerioch trotskism blir därmed nästansynonyma begrepp. När Moskva-processerna började,befann Trotskij sig i exil i Norge. Avhänsyn till relationerna med denmäktige grannen i öst, beslöt dennorska regeringen att interneraTrotskij, och därmed blev detomöjligt för honom att offentligtförsvara sig. Det kunde han förstgöra när han utvisats från Norge ochfått en fristad i Mexico. Det var på Stalins uppmaning dennorska staten internerade och senareutvisade Trotskij. Varför de gjordedetta kan förklaras av rädsla, feghet,pragmatism och realpolitik, menkanske finns det också ettgentlemen’s agreement: Ta ni handom era spioner, så tar vi hand om devåra. 20 januari 1984 tog Norge hand omen av de sina. Då arresterades ArneTreholt och anklagades för att haspionerat för Sovjet/KGB och förIrak. Han erkände sekretess-överträdelse, förnekade spioneri,men dömdes, i juni 1985, till 20 års

fängelse.(En livstidsdom var aldrig aktuell,eftersom livstidsstraffet hadeavskaffats 1981. 1979 hade döds-straff, även i krig, avskaffats, ochdödssstraff i fredstid hade avskaf-fats 1905) 1993 försattes Arne Treholt på frifot, och eftersom det vanliga är attman avtjänar 2/3 av en dom, tyderdetta kanske på att inte ens myndig-heterna var helt komfortabla medspion-rättegången och domen.Många var mycket kritiska ochhävdade att det mest handlade omen politisk rättegång. Med detta vill jag inte ha sagt attTreholt-affären var en norskMoskva-process, bara att: Spionerioch landsförräderi, liksom terrorism,är ord/begrepp som borde få tusenvarningsklockor att klämta. Få ossatt stanna upp och ta oss en funde-rare: Vad och vem är det som dömtsför spioneri – i den svenska IB-affären på tidigt 1970-tal, eller i dennorske Liste-saka, en norsk parallellpå sent 1970-tal. I båda fallen handlardet om grävande journalister somavslöjar olaglig underrättelseverk-samhet, men själva anklagas ochdöms för spioneri. Spionrättegångar har en tendensatt befinna sig i tassemarkernamellan politisk och kriminell verksam-het, och det är ofta diskutabelt vemsom representerar den kriminellaverksamheten: De dömda, eller desom dömer. Spioneri och sekretessbrotthandlar om vem som skall få vetavad, och oftast handlar det om vadfolket, de egna medborgarna, skall fåveta.

Loran C, Rinnan-banden,Kamrat Jesus och CabreraInfanteLoran C (Long range navigation C)är/var ett navigationssystem, använtav USA-militären och knutet tillPolaris-programmet, dvs.: Loran Cskulle användas för att styraatomvapenbestyckade Polaris-ubåtar. Mot slutet av 1950-talet byggdesett par Loran C-stationer på norskterritorium, enligt en mycket hemligöverenskommelse mellan den norskaregeringen och USA. Varken folketeller folkets valda representanter istortinget/parlamentet fick vetanågot. Risken för såväl folkliga somparlamentariska protester var stor,för Norges officiella politik var attdet inte skulle finnas atomvapen pånorsk jord och att Norge inte skulle

bis 2004:1 13

ingå i en atomvapenstrategi. Loran C-stationerna presenteradesdärför som rent civila hjälpmedel,men misstankarna fanns, och 1975blev de bekräftade i en akademiskavhandling. Regeringen tillsatte enkommission som i december 1975kom med en hemligstämplad rapport.Stortingsrepresentanterna fick läsaden, men under tystnadsplikt. Folketskulle inte få veta något. Efter att förgäves försökt övertalaregering och storting att offentlig-göra rapporten, beslöt sig tvåstortingsrepresentanter för SV(Sosialistisk Vensterparti) för attoffentliggöra Loran C-rapporten. Degjorde det på ett öppet möte iFolkets Hus i Oslo, 22 augusti 1977.Dagen innan hade Ny Tid, SVstidning, publicerat innehållet i LoranC-rapporten, och dagen efter komdet ut en bok på PAX-förlag, där helaLoran C-rapporten fanns att läsa.Stortingsrepresentanterna, BergeFurre och Finn Gustavsen, hotadesav riksrätt, men eftersom de tog detsom ett löfte om mer offentlig debatt,avvisades slutligen, 1979, kravet omriksrätt.

”Samtidigt fanns det påKristiansund bibliotekåtminstone två böcker sombefann sig i ett slagsbibliotekslimbo”

Hösten 1977 arbetade jag påKristiansund folkbibliotek. PAX-boken om Loran C hade nyss kommitut, men vi visste ännu inte hur detskulle gå med riksrätten. Då Loran C-boken skulle köpas in, uppstoddiskussion. Bibliotekchefen varosäker på om vi kunde köpa inboken, för var den inte egentligenolaglig eftersom den hade kommit tillgenom sekretessbrott? Biblioteket köpte in boken ochbehandlade den helt normalt.Samtidigt fanns det på Kristiansundbibliotek åtminstone två böcker sombefann sig i ett slags bibliotekslimbo,dvs.: De fanns på biblioteket, menvar inte tillgängliga. Den ena boken var SvenWernströms barnbok Kamrat Jesus,den andra var en bok om Rinnan-banden. Henry Rinnan (1915-1947) samarbe-tade under kriget med den nazistiskaockupationsmakten och var ledareför Sonderabteilung Lola, oftast

kallat Rinnan-banden. Dess speciali-tet var att infiltrera motståndsgrup-per, och Rinnan-banden förorsakademånga motståndsfolks lidande ochdöd. Tortyr var en annan av Rinnan-bandens specialiteter, och HenryRinnan var en av de 38 som dömdestill döden och avrättades efter kriget. Rinnan var själv från Trøndelag,och hans specialavdelning hadehuvudsakligen opererat pånordvästlandet, där också Kristian-sund är beläget. I staden fanns/finnssäkert många med egna erfarenheterav Rinnan-banden, samt släktningar,vänner och bekanta till såväl offersom bödlar. Det var bibliotekchefens överty-gelse att om Rinnan-boken expone-rades öppet på biblioteket, så kundemånga bli både upprörda och sårade,och hon beslöt därför att göra bokenmer eller mindre oåtkomlig genom attlåsa in den i ett giftskåp. Den andra boken, SvenWernströms Kamrat Jesus, varplacerat i magasin påvuxenavdelningen. I katalogen, somvar en kortkatalog, stod den ocksåbland vuxenböckerna. Några, t.ex jagsjälv, var/är så fantasilösa att vi intekom på att leta just där, och måstedärför be om hjälp för att hitta. Med Kamrat Jesus handlade detockså om att ingen skulle bli såradeller upprörd. Några kunde upprörasöver Kamrat Jesus och se boken somett angrepp på kristendomen, andrakunde uppröras om boken inte fannspå biblioteket, och se det som ettangrepp på informations- ochyttrandefriheten. Den kuriösabokplaceringen var därför enkompromiss för att hålla alla någor-lunda nöjda, och för att ge bibliote-ket möjlighet att försvara sig mot allkritik. Till dem som klagade övercensur kunde biblioteket säga: Intealls, boken finns ju här. Och till demsom klagade över blasfemi kundebiblioteket säga: Men boken syns juinte, det är som om den inte funnes. Säkert är att den största potentiellagruppen läsare, förskolebarnen somWernström hade skrivit sin KamratJesus-bok för, hade ungefär nollchans att hitta den på Kristiansundbibliotek. Jag misstänker kubanska bibliotekför att behandla vissa böcker, t.exCabrera Infantes böcker, på sammasätt som Kristiansund bibliotekbehandlade böckerna om KamratJesus och Rinnan-banden, och avdetta följer: Jag tvivlar inte ett ögonblick påEva Björklund när hon berättar att

Kuba har bokutbyte med USA-bibliotek och därmed skaffar sigböcker av exilförfattare som CabreraInfante. Men jag tvivlar heller inte på AlexisGainza Solenzal när han berättar attdet var först som politisk flykting iSverige han fick kännedom omCabrera Infante och tillgång till hansböcker.

”Jag tvivlar heller inte på attdet kubanska biblioteks-systemet på det hela taget ärbåde ambitiöst och välfungerande”

Böckerna kan ha funnits där helatiden, någonstans i det kubanskabiblioteksystemet. De var bara intesynliga och tillgängliga för alla.Solenzal visste inte var de fanns,eller ens att de fanns, och kundedärför inte fråga efter dem. Jag tvivlar heller inte på att detkubanska biblioteksystemet på dethela taget är både ambitiöst och välfungerande. Lika lite som jag tvivlarpå att norska bibliotek på 1970-talet,inklusive Kristiansund bibliotek, varbra bibliotek som utvecklades ochblev ständigt bättre. Kristiansundbibliotek höll t.ex på att bygga uppett fint samarbete med daghem ochförskolor, och fastän Kamrat Jesushade förvunnit, var det fortfarandeett bra bokurval. Jag tror heller inte Kristiansundbibliotek är det enda bibliotek somhar placerat böcker på underligaställen, eller varit rädda för att köpain vissa böcker. En fatwa fick visstnågra bibliotek att ifrågasätta om detvar rätt att köpa in Salmon Rushdiesböcker. Men trots viss anpasslighetinför religiösa och världsliga myn-digheter, tror jag skandinaviskabibliotek i stort sett är bra, attkubanska bibliotek i stort sett är bra,samt att ett bibliotek inte behöver getillgång till allt (som ju internet sägsgöra) för att fungera väl. Bibliotekbör handla om att göra vettiga urval,inte om att dränka folk iinfotainment-floder. Men hur urvalenbör göras, av vem och enligt vilkakriterier, det är frågor som inte äroväsentliga. Både Eva Björklund och styrelsenför BiS (bis, 2003:4) understryker attKubas oberoende bibliotek inte fyllerde krav som kan ställas på ettbibliotek (mediebestånd, utbildning

14 bis 2004:1

av personal etc.) Men såvitt jagförstår, är det heller inte vad deoberoende biblioteken påstår att degör. Vad de oberoende bibliotekengör (eller gjorde) var att ställa frågan:Vilka böcker får finnas på kubanskabibliotek? Det finns en diskrepans mellan hurde oberoende biblioteken skildras,som så alldeles eländiga och misera-bla, och påståendet att USA satsarmassvis av dollar på dem. Nu har ju USA lagt ned de flesta avsina bibliotek i Europa, eller ersattdem med en webb-sida. Kalla kriget

är slut, och det finns inte längrenågra skäl att investera i europeiskabibliotek för att främja USAs politikoch intressen. Men då det begav sig,rätt efter andra världskriget ochnågra årtionden framöver, då var detinte småpotatis det handlade om,utan rejäla boksamlingar som säkertgjorde sitt i den ideologiska krigfö-ringen. Alla tycks vara överens om attKuba behöver fler böcker. Geböckerna till Kubas folk-och skolbib-liotek, i stället för att låta dem möglapå hyllorna i något vardagsrum som

ingen besöker, uppmanar EvaBjörklund. En god idé, tycker ävenjag, och undrar: Varför uppmanadeinte Fidel Castro och den kubanskabibliotekföreningen de oberoendebiblioteken att låta sina böcker bli endel av det offentliga kubanskabiblioteksystemet?

Göteborg, 12 februari 2004

Risbergs bokhandel lägger ner...

Min bokhandel sedan många år i Stockholm ska lägga ner. Den nuvarande ägaren klarar inte längre hyran i Stockholmsinnerstad. Det ska bli ett nytt café, där flickor som knappt gått ut skolan ska servera latte och expressso med apelsin ochvaniljsmak. Ett av hundra likadana som dyker upp i varje gathörn i Stockholm i dessa dagar.

Risbergs bokhandel är inte vilken bokhandel som helst. Den har funnits i över hundra år i Stockholm. Här praktiserade en av Bonnier-familjens ättelägg, ”lill-Albert”, född 1954. Flera av stadens stora institutioner var kunder. Men inte nu längre. Själv får jag i fortsättningen handla mina böcker på nätet, på Adlibris, Bokus och Amazon. Kanske är det en ofrånkomlig utveck-ling, en del av dagens ”diskurs” som Michel Foucault så vältaligt beskrivit. (Läs Bosse Jonssons avhandling och få gåshud av vadkulturhandläggarna säger i hans intervjuade kommuner.) Stockholm har idag bara några få välsorterade bokhandlar kvar, och sammatorde gälla för resten av landet. Även medelstora samhällen i vårt land saknar redan idag en bra bokhandel. Det är en tragiskutveckling, både socialt och kulturpolitiskt. (Detta motsägs avSvensk Bokhandel, alltid lika optimistisk tidskrift, som hävdar attboklådorna tvärtom ökar i Sverige. Läsaren får dra sina egnaslutsatser.) Vi bibliotekarier borde se utvecklingen an med stor rädsla. För ombokhandeln kan lägga ner och ersättas med internetbokhandlar, såfinns det ingen anledning att inte samma sak skulle kunna drabbabiblioteken. Redan idag kan utlåning ske helt via nätet, man”browsar” katalogen och kan i framtiden kanske beställa och fåhämta boken i närmaste tobakshandel eller annan servicebutik (tackför den idén Postverket). Även bibliotekets lilla upplysningsverk-samhet kan ske via nätet, försök har redan gjorts i t.ex. Nacka utan-för Stockholm. Så vad återstår då av bibliotekets ”kärnverksamhet”? Den socialauppsökande verksamheten kan säkert övertas av sjukvårdsbiträdenoch fritidspedagoger. Vad finns i övrigt som inte går att lägga ut påentreprenad? Jag vet inte, i alla fall inte teoretiskt. Vad man förlorar är den sociala och yrkesmässiga kontakten. (Bib-liotekets ”folkbildande uppgifter” avfärdas ju numera allmänt medett garv som förlegat förmynderi när folkbiblioteken allt mer blir småuniversitetsfilialer.) Den sociala kontakten försvinner nu när Ris-bergs bokhandel lägger ner. Jag la gärna några kronor extra för att fåbesöka bokhandeln, prata med föreståndaren och vandra bland bok-hyllorna. Nu får jag tala med dataskärmen istället och skicka e-post.Även biblioteken har haft en social funktion, som sällan beaktats istatistik och rapporter, en funktion som är ovärderlig. Särskilt påsmå orter är biblioteket den enda offentligt tillgängliga kulturinsti-tution som finns kvar. Hur länge? Det finns all anledning att vara på sin vakt. I den europeiska unio-nen finns inga heliga kor. Vad skriver man t.ex. om kulturpolitiken iEU:s nya konstitution, vår nya grundlag? Finns det något som intekan konkurrensutsättas?

Mats Myrstener

bis 2004:1 15

En kille på 17 år uppsöker sitt folkbibliotek. Han har i skolan fått iuppgift att recensera en bok. Bib-

liotekarien rekommenderar efter en kortreferensintervju exempelvis Räddaren inöden av J.D. Salinger. Jo, killen tyckeratt boken verkar schysst. Han begersig till låneautomaten. Vilka känsloruppfyller då bibliotekarien? Förhopp-ningar om att ha väckt en lust att läsa”bra” litteratur som i förlängningen skagarantera att killen i fråga inte slutarsom narkoman och/eller fängelsekund?En övertygelse om att den som läser”rätt” blir en bättre människa? Nej, jagtror inte det. Förmodligen infinner sigbara en vag oro att inte 17-åringen kom-mer att gilla boken och därför inte åter-komma, alternativt en go känsla avnöjdhet grundad på övertygelse om attboken är bra. Risken för ett misslyck-ande är liten. Därmed tycks det som om tilltron tillskönlitteraturen som medel i folk-bibliotekets tjänst har ändrat karaktärsedan sekelskiftet 1900. Ser man till deförväntningar som uttrycktes i den of-fentliga debatten vid den tidpunktenså är den sociala kontrollen ett tydligtinslag. Det finns en idealism i resone-manget som från vår historiska posi-tion framstår som naiv, vacker och hårdpå samma gång. Anledningarna attsprida läsningen av skönlitteraturbland folket var flera, men den som jagtänker diskutera här är alltså den somhandlar om moralisk och etisk fostran.Ämnet är högaktuellt i svensk sam-hällsdebatt vid tidpunkten för det mo-derna folkbibliotekets framväxt iSverige.

Demokratins förutsättningarHistoriskt sett präglas epoken försvenskt vidkommande av tvåomvälvande processer: industrialise-ringen och demokratiseringen. Detta ärrelevant för framväxten av det modernafolkbiblioteket. Inte minst Magnus Tor-stenssons forskning har ju tydliggjortkopplingen. Folket ansågs av mångasamhällsdebattörer behöva rustas and-ligt, moraliskt och intellektuellt för attkunna hantera både den nya tidens krav

och det nya ansvaret. Industrialise-ringen förde med sig stora sociala pro-blem. Fattigdom och misär medför rå-het och våld. Detta var inte bara ovär-digt ett civiliserat samhälle, frågan hadefler dimensioner. Det fanns en medve-tenhet om att sociala problem orsakadestora samhällskostnader. Modernise-ringen av landet försvårades dess-utom. Därmed var problemet av natio-nell karaktär. Samtidigt insåg tongivandepersoner bland arbetarklassen att de-ras kamp undergrävdes inifrån underrådande förhållanden. De som skulleutgöra den stridande hären orkade, för-mådde eller ville inte ha visioner somsträckte sig längre än till att ta sig ige-nom dagen.

Rickard Sandler, ledande företrädareför den socialdemokratiska rörelsen,var helt på det klara med att mycket åter-stod att göra vad gällde danandet avdem som han stred för.1 Ett nödvän-digt och verksamt medel var folkbild-ning. ”Låt oss genast erkänna, att detmänniskomaterial vi äga i dag icke ärsådant v i önska och behöva.Alkoholismen är bevis nog för bris-tande självdisciplin inom våra leder”,skriver han i en broschyr år 1908. Re-dan år 1907 hade han utvecklat dessatankegångar i ett föredrag hållet på So-

cialdemokratiska ungdomsförbundetskongress. Visserligen, menade Sandler,ingår som självklart inslag i det demo-kratiska samhället att alla har rösträtt,hur okunniga de än är. Resultatet kandock inte bli lika bra som om bildningenvarit mer utbredd bland medborgarna.Sandler poängterar att folkbildningenmåste ses som förutsättning för ett so-cialdemokratiskt samhälle. ”En höjningav genomsnittsmänniskans andliganivå är för våra samhällsideals verklig-görande av grundväsentlig betydelse”.Han nämner dessutom dess ”taktiskabetydelse, bildningen som kampmedel”.Kvantitet i anhängarantalet är nödvän-digt, men lika viktigt anser Sandler kva-liteten på individerna som ansluter sigvara. Nykterheten är även den en för-utsättning för den lyckade utgången avkampen. Dessa tankar präglade också budska-pet från en annan av socialdemokratinsviktiga ideologer vid tidpunkten, Os-car Olsson. I Folkets bildningsarbeteskriver Olsson:Det är inte den andligt vanlottade träl-hopen med sin hätska förbittring utanden självuppfostrade fria arbetar-skaran med sin glödande harm, somskall vinna den slutliga och avgö-rande segern för klassens andliga ochmateriella frigörelse (Olsson 1912, s.60) Olsson menar inte detta i nedsättandebemärkelse. Det han vill understryka,hävdar han i publikationen, är att inteindividerna ska behöva se det som attde ska behöva glömma sig själva, sinpersonliga utveckling, och offra denegna lyckan för klasskampens skull.Han utgår ifrån att de han strider förvill utvecklas och frigöras enligt dedefinitioner han ger orden. Faktum är att Rickard Sandler år1908 uttryckte folkbildningens (ochdärmed folkbibliotekens) dubblaideologiska härkomst väl så bra somdagens forskare: ”klasskampen hardrivit fram bildningsintressetnedifrån, demokratin tvingat frambildningsverksamheten uppifrån – såhar folkbildningsfrågan fått denbetydelsefulla plats den intar i

Skönlitteraturen och nykterheten

Rickard Sandler 1884- 1964

Annika ChristersonHar tilltron till skönlitteraturen som ett medel i folkbibliotekets tjänst ändrat karaktär?Kan vi- har vi någonsin kunnat - se den som ett instrument för att öka vår empatiska förmåga, för attåstadkomma något gott? Artikeln bygger på författarens magisteruppsats i biblioteks- ochinformationsvetenskap. Författarna Bengt Nerman och Marie Lundquist kommenterar.

”Vari

bestå

r det g

oda

i skön

littera

turen?

”

16 bis 2004:1

nutiden”. Ännu en framträdande personlighet

i Sverige vid den här tiden var Ellen Key.Hon debatterade s.a.s. från vänster, sasig ha socialistiska åsikter, men tillhördeinget parti. Hon hade också starka åsik-ter om att folket måste förändras och attbildning var ett viktigt mål i det arbetet.Med stor självsäkerhet propageradehon för konstens potential som univer-salmedel i detta sammanhang. I det nyaSverige som formades skulle en ny sam-hällsstruktur byggas upp. Så här sågKey på saken:Intet är en mera obestridlig sanningän att olikheten i bildningsgrad utgördet djupaste av alla klassmärken. För-ståelse, tankeutbyte, samkänsla äro en-dast möjliga mellan dem, som i någonmån äga liknande livsvärden, och detär bildningsgraden, som framför någotannat avgör vilka livsvärden, som föross bliva de högsta och dem vilka visåledes ivrigast eftersträva. Men det stora misstaget är att tro attden linje, som i detta fall är dragenmellan över- och underklass, skullevara utmärkt genom rösträttsstrecketeller stiga och sjunka med examens-betygen. (Key 1992, s. 17) Det verkar således som om hon före-slår en ersättning för sin tids klassin-delning med en annan där adelsmärketheter bildning och är lika ouppnåeligtsom förut för den som inte får det vidfödseln. ”För bildning fordras nämli-gen naturanlag/…/Det är icke lätt attdefiniera anlaget för bildning. Det ärframför allt med aningen och känslan,man förnimmer var detta anlag finneseller saknas/…/den mest bildade omgiv-ning skall/…/intet mäkta mot naturens

oförmåga att undfå kultur” hävdarhon i samma arbete som citeratsovan. Miljön förmår mycket, men kanalltså ändå aldrig ersätta anlag somnaturen helt enkelt inte har beståttindividen med. ”Bildningsanlagetkan emellertid –som alla naturensgåvor –utvecklas eller under-tryckas”, säger hon. I Folkbildnings-arbetet från 1906 förutser Key att skill-nad mellan människor då inte längrekommer att ”uppstå genom stånds-skillnader, utan genom själs-skillnader!”.2 Ronny Ambjörnssonhar diskuterat konsekvenserna EllenKey drog av detta resonemang. Lös-ningen på denna olikhet mellan indi-viderna fann hon i evolutionismen.När jämlika individer fick möjlighetatt utveckla sin potential skulle devälja varandra, ingen som var förmö-gen men utan bildningsanlag skullebli vald. Därmed skulle ett naturligturval föra fram de mest lämpade indi-viderna. På lång sikt skulle därmedändå det ideala, klasslösa samhälletuppstå.

Ellen Key och tilltron tillkonsten”Social darwinism” har det kallats närforskare ur olika discipliner överförevolutionismens idéer till andra om-råden. Som visat gäller detta i höggrad i hög grad Key. Hon var dockinte på något vis originell i detta.Tvärtom, naturvetenskap ochevolutionism kom från mitten av1800-talet att påverka det europeiskatänkandet överhuvudtaget. Inomsamhällsvetenskaperna är dettamycket tydligt, men även t.ex. konst-historien tog intryck3 . Det är inteorimligt att tänka sig att samma inter-nationella influenser spelar en rolläven i en svensk folkbiblioteks-debatt. Key debatterade i vitt skildaämnen med bland annat dessa idéersom premisser. Den fråga som nu skagranskas gäller hennes tankar omkonst, innefattande begreppet skön-litteratur. Litteraturvetaren m.m. ThorbjörnLengborn strävar i sitt verk Ellen Keyoch skönheten från 2001 efter attspåra Keys inspirationskällor. Hanbeskriver den kontext hon hämtaridéer ifrån, hur hennes social-estetiska tankegångar utvecklas ochhur de kommer till uttryck. Key kopp-lade tidigt ihop områdena konst ochskönlitteratur. När hon diskuteratkonst- och skönhetsbegreppet harhon gjort det i vid mening, även mu-sik, natur etc. kommer in i resone-mangen 4 . Kopplingen till WilliamMorris och Arts & Crafts movementär tydlig hos Ellen Key. Morris häv-

dade att det genom konst, både skapandeoch avnjutande, var möjligt att i grun-den förändra världen. Förberedelse be-hövdes dock, ”de hittills förnedrade klas-serna” måste upphöjas. Enligt Keys filo-sofi fungerade detta på flera vis. Konstskänker njutning och lycka åt männis-kan. En ”livsstegring” också på andraområden kan uppnås. Ett uppväcktkonstintresse kan även medföra ”sedligaväckelser”. Vad blir då resultatet? Lengborn haräven granskat Keys tankar om detta. El-len Key menar att det är ”stegring avlifskänslan” man bl.a. söker i alkohol.Uppnår man den genom upplevelse avskönhet (konst) istället har man inte be-hov av andra berusningsmedel. ”Fulahandlingar” blir omöjliga att begå omman på olika vis får ta del av konstens ”inträffar. Key menar dessutom att detenbart är genom skönhetssinnets ut-veckling ett bestående substitut för al-kohol kan uppnås. Berusad blir man inte enbart av förmycket alkohol, utan även t.ex. av förmycket tidningsläsande. Key talar i Folk-bildningsarbetet om ”tidningssuperiet”och ”tidningsfinkel” som ”i lika hög gradsom alkoholen gör den kritiklöse föräd-lande inflytande”. Vissa etiska kvaliteteri konsten förmedlas således. Processenär desto starkare som den fungerar utan

att människan är medveten om att denläsaren tanklös och omdömeslös, vilje-lös och ledlös; lika lättlockad till egnalågheter, lika värnlös gent emot andrasnedrigheter!”. Det rör sig alltså hela tiden om att för-ändra samhället på ett högre plan, där enav de positiva följderna är att stävja ska-deverkningar från dåliga berusningsme-del genom att ersätta dem med någotgott. Key gick så långt att hon ansåg attdet som inte kristendomen kunnat åstad-komma och kanske inte heller socialis-men skulle klara, det skulle skönhetenoch konsten möjliggöra. Samhället

Oscar Olsson , 1877- 1950

Ellen Key, 1849-1926

bis 2004:1 17

skulle, som Lengborn visat, kunnaomskapas genom etiskt utvecklade ochomdanade medborgare.5

Key argumenterar med stor känslaemot idén att konsten skulle forma sigefter den stora massans rådande smak-preferenser i en tid av nödvändig ochefterlängtad demokratisering av sam-hället. Det vore en förolämpning motmänniskorna. När hon utvecklar dennatanke framkommer tydligt hur överty-gat hon tillhör dem som även inom kon-sten fäster tilltro till evolutionismensprinciper om utveckling:…det är lika orimligt att göra denoutvecklade massans smak afgörandeför ett konstverk som att af konstenkräfva, att den skall stanna på denbarnsliga, osammansatta ståndpunk-ten i stället för att följa lagen för allutveckling: att gå från det enkla, lik-artade och osammansatta, till detmångfaldiga, olikartade och samman-satta. (Key 1906a, s. 81) Både konst och befolkning skullesjunka till en allt lägre nivå. ”Det är oför-synt att bjuda folket en nedlåtet anrät-tad konst och litteratur”, hävdar EllenKey också i Folkbildningsarbetet. Hos Ellen Key finns en övertygelseom en nödvändighet av att ena detsvenska folket på ett andligt-kulturelltplan som också syns i folkbiblioteks-debatten. Ett viktigt inslag i den sist-nämnda är upphävandet av dåtidensklassamhälle. Ellen Key återkommergång på gång till detta. ”När sammaandliga värden styra lifslusten hos allafolkets klasser, då först har den egent-liga klassgränsen blifvit upphäfd”, me-nar hon i Folkbildningsarbetet. Honhänvisar till betydelsen för ”sam-känslan mellan alla folkets medlemmar”och hur nödvändigt detta förändrings-arbete är ”för folkets fortvaro som folk”.

Oscar Olsson och behovet avlivsnjutningEn person som anammade och integre-rade Keys idéer i sin egen övertygelsevar den socialdemokratiske folkbilda-ren och politikern Oscar Olsson. Vadgäller rusdrycker så menar han att endamöjligheten att ersätta dem är att ”fyllamänniskors liv med verkligt bärande in-tressen, i den mån vi få eggelser av verk-ligt livsfrämjande och livsstegrandeart”, dvs. sådana som konsten kanskänka. Om detta kan vi läsa i Thor-björn Lengborns verk, men även direkthos Olsson, naturligtvis. Belysande ärsärskilt publikationen Folkets bildnings-arbete från 1912. Precis som Ellen Keyavser Olsson framför allt att hjälpa män-niskan att få ett positivt, berikande, ut-lopp för sina inneboende (fullt legitima)njutningskrav, han är inte fokuserad påförbud av alkohol. Han menar att ”nyk-

terheten inte är målet, endast ett medelför uppnåendet av det verkliga målet,mänsklighetens fysiska, intellektuellaoch moraliska höjande”. Han diskuterar värdet avskönlitteraturläsning Det är ingen då-lig poäng med läsning av romaner ochdiktsamlingar, att de rustar sin läsarebättre för läsning av facklitteratur ochbildningsarbete. Visst, det är…den nyttigaste och värdefullaste lit-teraturen, då det gäller att göra folketbekant med böckernas värld. Men detär inte från den synpunkten – i egen-skap av lockelsemedel – som skönlit-teraturen har sitt största värde./—/ Skönlitteraturen är den koncentre-rade speglingen och djupa tolkningenav tidens starka strömningar, av män-niskornas djupa själsbrottningar. Denverkar därför också med livets egenbetagande makt. Vi växa, under det vileva med i de höga tankarna och starkakänslorna; då livets stora vidderöppna sig för oss, är det inte endastvår fantasi, som väckes, livsmodet flam-mar upp inför den befriande utsiktenoch viljan stålas i hänförelse inför li-vets uppgifter. Och livskänslan, dessfullhet, medför därför inte endast denstarkaste utan även den ädlaste livs-njutning, som står oss till buds. (Ols-son 1912, s. 44ff) Självkännedom och ett verkligt posi-tivt, berikande utlopp för det mänsk-liga behovet av njutning; genom för-mågan att förmedla dessa kvaliteter harskönlitteraturen sitt största värde. Konstbegreppets vida betydelse vidtidpunkten understryks av att Olssonger författare, likaväl som tonsättare,epitetet ”konstnär”, samt att han utankommentar växlar mellan begreppenskönlitteratur och konst.6 Umgängemed ”de stora diktarna” tillfredsställer”behovet av andlig hygien”, en formu-lering som bär stark tidsprägel.7

Faktum är att Oscar Olsson fäster enoerhörd tilltro till konsten och skönlit-teraturen. ”Inte utan skäl räknas kon-sten, skönlitteraturen, som kulturensblomma/…/konsten är den ljungeld,som lättast för människan sliter söndermörkret för låt vara en sekundsnabbblick ut i tillvaron”. Detta överensstäm-mer ju mycket väl med Keys uppfatt-ning. En liten skillnad förefaller dockexistera. Key talar om skönhetssinnet,och avser dess uppodling med hjälp ettmycket brett konstbegrepp. Ändå är detoftast det vi idag avser med konst (må-leri, skulptur, konstindustri etc.) honexemplifierar med. Olsson talar omkonst, men exemplifierar med skönlitte-ratur i första hand.

Valfrid PalmgrenMed detta offentliga samtal som bak-grund tas frågan om moderna folkbib-liotek upp på den politiska dagord-ningen i Sverige. Valfrid Palmgren före-tar år 1911 en utredning av det svenskafolkbiblioteksväsendet.8 Det har mångagånger kommenterats hur mån Palm-gren är om att hålla denna frågan utan-för politiken. Ideologiskt har hon ensnarast progressivt borgerlig utgångs-punkt. Det är intressant att jämföra tan-kar hon uttryckt om bibliotek, bildningoch skönlitteratur med ovan relateradeoffentliga diskussion med andra poli-tiska premisser.

Ett modernt folkbibliotek enligt ame-rikansk modell syftar enligt Valfrid Palm-gren till att frambringa ”goda medbor-gare”:Biblioteket hoppas och tror, att stu-dium af böcker, som innehålla storatankar eller tala om ädla personlig-heter, om kamp för sanning och rätt,skall leda till uppväckande i läsarenssinne af motsvarande tankar och käns-lor, som i sin tur kunna blifva impul-ser till ädla handlingar; sådan läsningskall gifva människorna högre mål förderas sträfvanden, högre än dem, somsjälfviskheten och penningbegäretskapa. (Palmgren 1909, s 19f.) Goda medborgare behövs, inte minstdärför att ”fosterlandets välfärd berorpå dem, som styra det, medborgarna,valmännen. Ju högre dessa stå i mora-liskt, andligt och materiellt hänseende,desto ljusare ter sig landets framtid”,menar Palmgren. Förhoppningar om positiva effekterav en andlig höjning via finslipat sinneför konstupplevelser var således ett le-vande inslag i samhällsdiskussionen.Ellen Keys omfattande agitation förspridande av andra smakideal än de rå-dande samt bättre sinne för skönhets-känsla vilar på samma grunduppfatt-ning. Trots olika politiska läger finnsdenna övertygelse om att andlig fost-ran av medborgarna är värdefullt församhället i sin helhet.

Valfrid Palmgren 1877- 1967

18 bis 2004:1

Folkuppfostran för Palmgren syf-tar bl.a. till att ”lyfta hela folket upppå ett högre utvecklingsplan”, ochordet ”kanske borde utbytas motnationaluppfostran”. Den önskvärdaeffekten är att inom alla samhälls-klasser råda bot på ”missförhållan-den, som inga lagar afhjälpa”. Detska sprida en anda av respekt ochgod vilja människor emellan, ochdärvid ”mildra klassmotsatserna” såatt vi ”genom hvarandra sträfva motalltjämt högre mål” skriver hon 1910.”En nations rätt till existens” berorpå dess genom nationaluppfostranåstadkomna ”ständiga tillväxt i kul-tur, i moral, i social samhörighets-känsla och i nationelltsjälfmedvetande”, fortsätter hon. Ytterligare en parallell till Ellen Keyär övertygelsen om behovet av att idenna verksamhet vända sig till alla.Engagemanget gäller ”hela detsvenska folkets konstnärliga upp-fostran”, oavsett samhällsklass häv-dade ju Key vid olika tillfällen i likar-tade ordalag. Ellen Key talade om faran av attanpassa den konst som skulle erbju-das folket efter mottagarnas smakoch önskemål. En direkt parallellfinns i Palmgrens åsikt i frågan omett eventuellt efterfrågestyrt urval avlitteratur. Angående den enligt Palm-gren mycket omdiskuterade fråganom bibliotekens romanavdelning, sålutar hon sig mot ett uttalande av enav de svenska föregångarna vadgäller biblioteksverksamhet, P.A.Siljeström. Denne menade att urva-let skulle göras med hänsyn till ”’hvad som duger för s.k. bildade lä-sare i allmänhet’ ”. Detta är en slagscensur, det medger Palmgren, ”menen sådan, utan hvilken hvarje allmäntbibliotek skulle upphöra att vara enbildningsanstalt och öfvergå till attvara ett lånbibliotek. D.v.s. ett kom-mersiellt bibliotek som lånar ut detkunderna vill ha och inte ägnar sigåt att försöka bilda dem/författarensanmärkning). Ett inköp helt format avefterfrågan, om denna visar sig ut-göras av litteratur som INTE skullepassa en s.k. bildad läsare, gör alltsåenligt Valfrid Palmgren att bibliote-ket missar att fullgöra sin uppgift.Vilken roman som helst bidrar var-ken till att ”väcka ädla impulser” el-ler skapa några ”goda medborgare”.

SlutordDet offentliga samtal som jag här för-sökt att i all korthet redogöra för hadesin grund i två outtalade försanthåll-anden. Det ena är antagandet ommänniskans formbarhet. Det andra äratt man från offentligt håll också har

ansvar för medborgarnas värderingar. Tilldetta kom vid den berörda tidsperiodenen spridd övertygelse om konstens (in-klusive skönlitteraturens) förmåga att på-verka sin läsare. Det kunde verka ganskaenkelt. Man blev andligt upplyft av attläsa det som var bra, man blev förslöad,depraverad och ”onykter” av att läsaskräp. Mot bakgrund av detta framstår detinte som märkligt att man i vissa samman-hang kunde argumentera för inrättande avbibliotek för att begränsa exempelvis al-koholmissbruk och vidlyftigtkrogfrekventerande. Frågan omfolkbibliotekens bakgrund har många di-mensioner, detta är en. Via konsten hop-pades och trodde man kunna förändramedborgarna på ett sätt som på sikt upp-fattades som gynnsamt för samhället.Man ville förmedla ett förenande systemav värderingar (ideologi). För att återvända till nutid så kan mankonstatera att skönlitteratur fortfarandetilltros förmåga att påverka värderingar.Det är ett instrument som används i dettasyfte framförallt i uppfostran och utbild-ning. Skönlitteratur rekommenderas sommedel att öva upp empatisk förmåga.9 Desenaste åren har skönlitteratur använtsinom utbildningar av såväl medicinsk somjuridisk karaktär. I enlighet med vårpostmodernistiskt tvivlande tid (i den månden fortfarande är detta) så finns dock intelängre den brinnande övertygelsen omgaranterad nytta. Snarare blygsamma för-hoppningar. Skönlitteratur ses inte hellersom ett universalmedel att bringa insikt.Men det ses fortfarande som en möjlig-het att åstadkomma något gott i samhäl-let. Det hade varit intressant att se enundersökning som syftade till att ta redapå vad några av dagens samhälls-debattörer anser detta goda bestå i.

Noter:1. Rickard Sandler (1884-1964), socialdemokratisk po-

litiker och ämbetsman. Ledamot i den socialdemokratiska

partistyrelsen från 1911 och ingick i Brantings tre reger-

ingar. Efterträdde denne som statsminister. 1912 tog han

initiativ till bildandet av ABF och var dess ordförande

under en 20-årsperiod. En av socialdemokratins ledande

ideologer (Bra böckers lexikon 1989).2. Tongångar av Nietzsche hörs inte bara från Ellen Key. Detvar socialistiska övermänniskor som skulle skapas, nyaaristokrater (”en ny andl ig patr ic ierrace”) , enl igtriksdagsmannen och ideologen Viktor Larsson. Key ochLarsson hade vid tidpunkten stort inflytande över detsocialdemokratiska ungdomsförbundet (Boëthius 1989).3. Närmare bestämt från år 1859, då The Origin of Species

av Charles Darwin publicerades.

4. Se t.ex. avsnittet ”Skönhetens sedelag” i Lifslinjer III

där Key talar om ”konsten –hvarmed här menas ej blott de

bildande konsterna och konstslöjden, utan äfven teatern,

musiken och litteraturen”.

5. ”Den äkta konsten…har en tvåfaldig makt: att för henne

själf s.a.s. berättiga människan: göra det genom att vara

ett stort ja på det starkaste som det finaste i hennes egen

själ, och att förena människorna med hvarandra i stora,

gemensamma känslor. Sålunda danas öfverallt, där äkta

skönhet njutes, den ’heliga allmänneliga kyrka’, som nu-

mera ingen annan religion är i stånd att på jorden upp-

rätta!” (Key 1906).

6. ”Den stora konsten”, avseende en pjäs av Ibsen, kan

skänka ”en känsla av friskhet och styrka som efter ett

härdande havsbad” menade Olsson 1912

7. För vidare diskussion av periodens hygienistiskt

influerade språkbruk hänvisas till Christerson 2003

(magisteruppsats).

8. Valfrid Palmgren (g. Munch-Petersen), f. 1877, d 1967.

Fadern var rektor (känd reform-pedagog) vid den egna

skolan, Valfrid P M-P arbetade där som lärare, dispute-

rade på en avhandling i romanska språk i Uppsala, bröt

mark såsom Sveriges första kvinnliga biblioteks-

amanuens samt valdes till ledamot av Stockholms stads-

fullmäktige som representant för högern under år 1910-

11. Även här var hon pionjär; av 100 ledamöter var 2 kvin-

nor. Det var för övrigt det första kommunalvalet där kvin-

nor var valbara. Detta är ett axplock ur hennes verksam-

het, förutom allt övrigt pionjärarbete i biblioteks-

sammanhang som hon ägnade sig åt (Se vidare i Svenskt

biografiskt lexikon 1987: ”Munch-Petersen, Alfhild Val-

frid Matilda Palmgren” samt Nicklasson 1997 ). Hon bör

alltså räknas in i en borgerlig medelklass, om än progres-

siv. Man kan säga att hennes egen verksamhet vittnar om

samma tro på möjligheten att förändra samhällsstruktu-

ren inifrån som kommer till uttryck när hon uttalar sig i

folkbiblioteksfrågan.

9. Se t.ex. Johanna Rivano Eckerdals magisteruppsats

Att läsa sig empatisk, 2002.

Litteratur:

Ambjörnsson, Ronny: ”Ellen Key: Miljö, liv, idéer”, för-

ord till Hemmets århundrade, texter av Ellen

Key, Stockholm 1976.

Boëthius, Ulf: När Nick Carter drevs på flykten: kampen

mot ”smutslitteraturen” i Sverige 1908-1909,

Stockholm 1989

Bra Böckers lexikon bd 20, Höganäs 1989

Christerson, Annika: Skönlitteratur som folkbibliotekets

instrument: förväntade effekter på samhället omkring

år 1905-1911. Lund 2003 (magisteruppsats i biblioteks-

och informationsvetenskap).

Key, Ellen: Bildning: några synpunkter, Borgholm

(1897, Studentföreningen Verdandis småskrifter nr 67)

1992.

Key, Ellen: Folkbildningsarbetet: särskildt med hänsyn

till skönhetssinnets odling; I-III. Uppsala 1906(a).

Key, Ellen: Lifslinjer: Tredje delen, Stockholm 1906.

Lengborn, Thorbjörn: Ellen Key och skönheten: este-

tiska och konstpedagogiska utvecklingslinjer i Ellen

Keys författarskap 1891-1906. Stockholm 2001.

Nicklasson, Stina: Kvinnors väg till fullvärdigt medbor-

garskap: pionjärer för moderat politik, Stockholm 1997.

Olsson, Oscar: Folkets bildningsarbete: erfarenheter och

uppslag, Stockholm [1911] 1912.

Palmgren, Valfrid: Förslag angående de åtgärder som från

statens sida böra vidtagas för främjandet af det allmänna

biblioteksväsendet i Sverige, Stockholm 1911.

Rivano Eckerdal, Johanna: Läsa sig empatisk. Läsning

av skönlitteratur för utveckling av den empatiska förmå-

gan. Lund 2002 (magisteruppsats i biblioteks- och

informationsvetenskap)

Sandler, Rickard: Mångfald eller enfald, Stockholm 1937.

Svenskt biografiskt lexikon, bd 25, Stockholm 1987.

Torstensson, Magnus: Att analysera genombrottet för de

moderna folkbiblioteksidéerna: exemplet Sverige och

några jämförelser med USA, Göteborg 1996.

bis 2004:1 19

Varje natt uppförde böckerna, dessa yrselns genomskinliga maskiner, inommig, byggnader över ett bråddjup. Octavio Paz

Godhet är ett svårt (och missbrukat) begrepp. Nästan lika svårt som ondska.Litteratur som förmedlare av godhet, nytta? Frågan känns felställd. Jagpassar. Skönlitteratur, det vill säga konstnärlig gestaltning, är svårt,för att inte säga omöjligt, att förena med bestämda avsikter, enligt mitt sättatt se. Hellre vill jag tala om det som litteraturen gör med mig, med ossalla. Inte jämt, men då och då, i de benådade ögonblick när orden fogatssamman så att de blir självalstrande, en sorts ljusbärare som länkar sammanvärld och människa. I den förvandlingsakten har skönlitteraturen sitt storaberättigande.

Alltsedan mina år som bibliotekarie hyser jag en stark tilltro till att enviss bok på outgrundliga vägar till slut finner sin läsare. Förutsättningenför att så ska ske är ett generöst bokbestånd som är öppet också för etticke målinriktat sökande. Därför tror jag att det för skönlitteraturens delkan ligga en fara i att biblioteken tenderar att bli specificeradesökcentraler där man måste veta exakt vad man är ute efter. Hur ska dåslumpens vägar kunna hållas öppna? Det är ju dem som ofta leder fram tillde riktigt stora läsupplevelserna.

Det finns ett stort värde i systematiken, en av anledningarna till att jagen gång i tiden sökte mig till bibliotekarieyrket tror jag var just att jagfann en sådan njutning i att ordna världens kaos i hanterbara kategorier.Men jag vill ändå hävda att det finns ett lika stort värde i det oordnade,i de oväntade möjligheter som öppnar sig när man själv får spåra. Tidsandansom nu råder sätter dock käppar i hjulet för detta. Kommersialismensmonopol på snart sagt allt, gör att de fria vidderna där man kan söka sig fram påegen hand utan att påtvingas andras budskap blir allt färre.

Ett tag samlade jag på bilder av själva läsakten. Målningar och fotografierdär en läsare sitter lutad över en uppslagen bok vars vita pappersljusåterkastas i hennes ansikte. Dessa bilder utstrålar nästan alltid en känslaav kontemplation. Läsandet verkar vara ett sätt att uppnå ro, stillhet.Denna stillhet står ibland i stark kontrast till det lästa, där våldsammahändelser gestaltas och genomlevs. Läsningen tycks upprätta ett osynligtrum kring den läsande, den som sitter böjd över en text är upptagen avnågonting större än sig själv.

Ordet läsa betyder ursprungligen ”plocka upp, samla”, betydelsen återkommeri uttrycket ”läsa lusen av någon”. Kanske är det här taktila draget hosläsningen viktigare än vi tror, kanske ”plockar” man faktiskt upp ordenfrån boksidan när man läser dem. ”Byggnader över ett bråddjup” kallar OctavioPaz böckerna. Broar är de, över avgrunderna som oavbrutet öppnar sig i världenoch i oss själva. Att plocka upp de dikter och berättelser somskönlitteraturen erbjuder är att sträcka sig ut ur sig själv och låta sigförändras.

”Att sträcka sig ut ur sig själv...

Marie Lundquist debuterade 1992 med ”Jag går runt och samlar in min trädgård för natten” och har sedan publiceratbl a ”Brev till de sovande” (1997), ”Astrakanerna” (1995), ”I stället för minne” (1997) samt ”En fabel skriven påstenar” (1999)

MARIE LUNDQUIST

”Vari består det goda

i skönlitteraturen?”

20 bis 2004:1

På mig har skönlitteraturen - eller ”dikten” - och varesig jag har läst den eller själv skrivit den, räddat livoch förstånd. Dikten har hjälpt mig ut ur ett

fängelse av goda syften och total oförmåga att se ochförstå andra människor. I grunden: att förstå sig själv. Vad det gäller är tillgången till formuleringar, oavsett artoch nivå, som ger mig möjlighet att formulera mig själv.Det vill säga: ta form. Mitt svar på frågan om diktensbetydelse är därför,-Javisst! Självklart! Men det är inte såatt man kan tillsätta skönlitteratur och vänta sig godaresultat, som när man häller socker eller salt i något manhåller på att laga till. Vad det gäller är å ena sidan till-gången till formuleringarna, å den andra möjligheten attta till sig, att ”använda”, formuleringarna. Och dåbeskriver jag ett samhällsklimat. Det är där problemenligger. Jag har aldrig varit bibliotekarie, men jag var i fjorton årlärare, på Skolöverstyrelsens biblioteksskola, i modernsvensk och västerländsk skönlitteratur. I praktikenbetydde detta att de blivande folkbibliotekarierna genommig fick möta ganska mycket av det finaste som hadeskrivits under de senaste säg femtio åren. Plus att jagdärtill tog fram sådant som jag visste var läst av mångamen som det aldrig föll mig in att biblioteken skulletillhandahålla: grymma religiösa romaner, vålds-skildringar, pornografi. Vad var det jag då missioneradeför? Inte det fina eller det goda, i förhoppning att meddess hjälp slå ut det fula och onda. Det var så jag varuppfostrad och jag hade klart för mig att det var enomöjlig väg. Vad jag ville förmedla var lockelsen ochglädjen av det sammansatta, det man kanske bara kundenå någon gång, men som fanns där och kunde gebefrielse, därför att det formulerade och vidgade ensmedvetandes värld. Jag tänkte hela tiden i medvetandeoch möjligheter och tyckte att det var detta ett folkbiblio-tek borde satsa på. Samtidigt visste jag att ett medvetande rymmer såmånga lager och skiftningar som är motsatsen till detkomplicerade och rika. Men stod verkligen ett med-vetandes ena sida i en allt uteslutande konflikt med denandra? Förutsatte inte det ena det andra? Och var detinte så att det var det sammansatta som gav rikedomen?Om det nu bejakades? Vad skulle Shakespeare ha sagt?Eller James Joyce? Var inte problemet en hållning somgjorde trappor och stegar av allting, som satte ”för” försomligt och ”mot” mot annat, som till varje pris skulleuppfostra, i den fåfänga tron att man kunde verka undereller att det verktyg man hade, det goda förkroppsligat i

den goda boken, skulle åstadkomma resultatet? Jag försökte ställa frågorna på ett nytt sätt och det ärdet som fortfarande gäller för mig. Att vad man brukarkalla den socialt engagerade skönlitteraturen skulle hanågon särställning tror jag inte. Dess ”verkan” beror avsituationen och av de insikter den förmedlare. Ofta ärbudskapen så förenklade att de, åtminstone för mig, harmotsatt verkan. Jag storknar på den goda viljan. När jag själv på 60-talet började skriva och publiceradikter mötte jag en annan sida av det engagerade somgjorde mig sorgsen: att kritiker tog den hållning för gottsom jag formulerade enkelt och rakt ofta i den förstameningen - men som närmare besedd min diktrelativiserade eller polemiserade mot. En läsart, alltså,som förenklade och därför missade poängen. Och somgjorde min dikt meningslös. Var det inte samma problemigen, fast i annan version: en hållning där människorägnar sig åt att tala om för andra hur de ska leva när de istället skulle kunna hjälpa andra att leva så som desjälva känner är rätt? Betyder det sista att Bengt Nerman tror på människorsinneboende godhet? Nej, men jag tror att få ting ärviktigare än att inte stänga för varandra utan tvärtom,om man kan, hjälpa varandra till frihet, till inre frihet. Jag är uppväxt i det välviljans fängelse som AnnikaChristerson så väl belyser och fick redan under mittförsta levnadsår min roll i detta idealismens klassam-hälle tilldelad. Fast det tog tid för mig att upptäcka. Sinbroschyr ”Arbetarnas bildningsarbete” dedicerade minfar, Ture Nerman, 1923 till mig med orden:”Bengt Nerman, framtida bildningsarbetare, från hansPappa Ture” ”Arbetarnas bildningsarbete” betyddeförstås inte alls arbetarnas bildningsarbete; det betydde”bildningsarbetarnas” arbete på att ”bilda”, det vill sägaforma, arbetarna, till den rätta uppgiften. Arbetarnaskulle ha rätt form för att fylla sin uppgift. Ture tvekade aldrig om vad han ville med mig. Han varlika säker på det som på allt annat. Och han tvekadealdrig om vad han hade rätt att göra: han var ju god ochpå den rätta sidan, på det rättas sida. Även om samtideninte riktigt såg detta. Och det är klart att jag blev”bildningsarbetare”: jag hade min första studiecirkel,med kamrater i arbetarrörelsens nykterhetsorganisationVerdandi, redan 1943 och på den vägen fortsatte det.Idag tror jag att det är två faktorer, eller tre, som framfö-rallt kom mig att uppleva denna idealistiska värld somett fängelse och en lögn.

”Vari

bestå

r det g

oda

i skön

littera

turen?

”

Välviljans klassamhälleBengt Nerman

bis 2004:1 21

Den första var helt enkelt att detta uppenbart var ettklassamhälle, fast ingen verkade se det. Eller ville se det.Ett samhälle där man självklart talade om sina medmän-niskor som ”materialet”. Saken blev bara särskilt tydlig iden värld där jag växte upp. Jag minns hur min far påmin fråga om hur hans bildningssyn gick ihop med hanssamhällssyn förvånad svarade ”Men vi var ju andensöverklass?” För mig var det en komplikation att självasyftet med detta andliga klassamhälle var att avskaffaklassamhället. Ture var brinnande bolsjevik och leninistoch min uppgift som bildningsarbetare var, enligt hansbroschyr, att av arbetarna skapa soldater, med ”vilje-betonad handlingsdrift” och en klar, enkel och färdig-formulerad syn på sammanhangen. Uppgiften var,närmare besedd, att ”påtvinga den uppväxande genera-tionen och folket i övrigt vår nya solidaritetssyn”. Självtillhörde jag den uppväxande generationen men lycka-des överleva, inte minst med hjälp av dikten. Det är viktigt att förstå att min fars hållning inte skildesig från den som hans egna, borgerliga lärofäder intog.Vad det gällde var att ge form åt, att ”bilda”, dem somvar under. Det hade han lärt sig många år innan hanblev kommunist.

Den andra faktorn är att jag själv växte upp i ”materia-let” - i min mors värld och som kamrat med dem jagskulle ”fostra” och forma, och där fick klart för mig attså som man uppifrån föreställde sig folket såg ingamänniskor ut. Att synsättet i sin välvilja och godhet -eller grymhet - byggde på aningslöshet och okunskapom människor och på blindhet för mänskliga relationer.En blindhet som till sist bottnade i oförmåga att se sigsjälv.

Den tredje faktorn är att jag alltid har varit praktiker:medan andra har pratat och haft åsikter har jag försökt.1962 var jag mogen att i bokform, i ”Demokratinskultursyn”, föreslå en totalt annan bildningssyn,byggde på insikt i vad en människa är, hur mänskligförändring och mognad går till och vad som är mognad-ens villkor och dessutom på klarhet om att relationendikt-läsare inte är den av orsak och verkan. Jag tänkerså fortfarande: det är där vi ska börja.

Österäng 2 februari 2004

Folkbildning uppifrån... Husförhör vid mitten av 1800-talet. Målning av Frans Lindberg

Bengt Nerman är författare till en rad uppmärksammade böcker, bl a Demokratins kultursyn (1962) och senast Den offentligalögnen (1997) Under 1960-talet gav han också ut ett antal diktsamlingar.

22 bis 2004:1

Det finns böcker som öppnar ens ögon. ”Litteraturensörtagårdsmästare” av Per I. Gedin, själv bokförläggare,handlar om Karl Otto Bonnier (1856-1941). Hur viktigaBonniers förlag var för svensk bokutgivning under ”detmoderna genombrottet”, och i vilken motvind AlbertBonnier och sonen Karl Otto fick arbeta, hade i varje fallinte jag en aning om. Nu vet jag bättre. Den 593 sidortjocka boken, med fina illustrationer, har varit minjullektyr och följeslagare i flera veckor. Uppslukande,berikande, spännande till sista sidan. För ett år sedan var min följeslagare Ulf Olssons tjockabiografi om Marcus Wallenberg (1899-1982). MarcusWallenbergs stora betydelse för svensk industri ochsvensk välfärd under många år har nog tidigare interiktigt beaktats, snarare misstänkliggjorts av oss inomstudentvänstern. Både Marcus Wallenberg och Karl OttoBonnier var i första hand ”svenskar” och ”nationalister”,med sin verksamhet under lång tid främst knuten tillSverige. Det var i en förgången tid, före globaliseringen,som man idag kan minnas med en viss saknad. 1968 stodSverige på topp som välfärdsland. Jag minns det väl,själv var jag en oskuldsfull 14-åring. 1829 slog sig Adolf Bonnier, son till en tysk-judiskbokhandlare i Köpenhamn, ner i Stockholm och startadeen bokhandel. Någon större bokhandel fanns inte iStockholm, Sverige hade ingen stor bokläsande medel-klass som exempelvis Tyskland, och Bonniers framgångblev omedelbar. Boklådan, på Norrbro vid Slottet, blevstadens mest besökta. När Adolf också startade ettbokförlag och tryckeri tog han sig dock vatten överhuvud. Hela hans verksamhet höll på att gå över styr. Hans två yngre bröder David Felix och Albert fick resaupp från Köpenhamn och rädda situationen. Felixövertog verksamheten i Göteborg och Albert den iStockholm. Snart skulle hans förlag vara Sveriges störstaoch mest välrenommerade. Alberts son Karl Otto skulle driva förlaget i sextio år,från 1880 till sin död 1941, de sista tjugo åren dock medallt större hjälp av sönerna Tor, Kaj och Åke. Karl Ottoägnade all sin tid åt förlaget, de stunder han syntes utansina älskade manuskript var få. Det var en tid när hanfaktiskt hann läsa alla manus som inflöt till förlaget, ochde var inte få. Gedin talar om förlagets guldålder, som inföll under KarlOtto Bonniers tid. Fader Albert hade lutat sig mot säkra

kort som Topelius (vars ” Fältskärns berättelser” blev enenorm storsäljare), Viktor Rydberg, och den judiskevännen, docenten, kritikern och poeten Oscar Levertin,eller den mer jordnära ”Handbok för hästvänner” avgreven Carl Gustav Wrangel. Carl Larsson var i många årförlagets store illustratör. Den unge Karl Otto sändes först på ”gesällvandring”under några år till England, Frankrike och Tyskland (såutbildades för övrigt också bröderna Marcus och JakobWallenberg Senior, för dom tillkom, liksom för Karl Ottossöner, också New York). Familjen Bonnier var politisktliberal, man umgicks med den arbetarvänlige läkarenAnton Nyström och i konstprofessorn Carl Curmans”salong”. Karl Otto knöt sedan medvetet de nya ungaförfattarna till sig, ”det unga Sverige”: Strindberg, Heiden-stam, Fröding, Selma Lagerlöf. Alla blev med tiden storsäljare. Karl Otto hade enosviklig näsa för vad som gick att sälja, men också stormedvetenhet för vad som var, eller skulle bli, ”stor littera-tur”. Och detta trots att förlaget stundtals fick arbeta isvår motvind. När Strindbergs ”Giftas” åtalades 1884, detvar novellen ”Dygdens lön” som drev gäck med denheliga nattvarden, blev Albert Bonnier angripen från bådehöger och vänster på det mest osmakliga sätt. Antisemitismen fick förlaget finna sig i ända från starten.Strindberg drog sig inte heller för att förtala ”den gamlejuden”, en av de värsta anstisemiterna var socialistenBengt Lidforss i Lund. Giftasprocessen mot förlaget drevsfrämst av den perfide kyrkoherden John Personne,uppbackad av Svenska akademins gårdvar Carl David afWirsén och störste konkurrenten, Norstedts konservativechef Holm. Faran var stor för att Albert Bonnier, då 64 år,skulle dömas till fängelse. Hans motståndare jublade åttanken. Karl Otto reste ner till Zürich, där Strindberg befann sig,och besvor honom att komma hem, eller skriva en not atthan själv skulle avtjäna ett eventuellt fängelsestraff. MenStrindberg, feg när det kom till kritan, tvekade in i detsista. Karl Otto blev, för en gångs skull, nervsjuk påkuppen. Men det hela avlöpte till slut väl, och Strindbergkunde avgå som triumfator efter rättegången (men iHamburg fick Karl Otto handgripligen hindra honom atthoppa av tåget). När Frödings dikt ”En morgondröm”åtalades femton år senare var man mer säker på att dethela skulle leda till en friande dom. Rättegången

Litteraturens örtagårdsmästareMats Myrstener har läst en ögonöppnande bok om Karl-Otto Bonnier ochförlagets guldålder.

bis 2004:1 23

påskyndade Frödings mentalsjukdom. Men tiderna hadeförändrats. Dessa kapitel i boken är nog de mest intressanta. Manförbluffas ofta över hur Bonnier kunde, trots författarnasantisemitism, gång på gång publicera verk av Ola Hans-son, Heidenstam eller Sven Hedin. Den senare blev en avderas storsäljare, och det var först när Hedin, i sambandmed borggårdskrisen 1911 allt mer närmade sig höger-extrema åsikter, som Bonnier bad honom att byta förlag.Hans bägge ”Varningsord” som propagerade för ensvensk anslutning till Tyskland under första världskrigetpublicerades likväl av Bonniers, trots att familjen politisktvar motståndare. Man ville dock inte släppa en av sinabäst säljande författare till konkurrenten Norstedts.

Samtidigt finansierade Bonniers Torgny Segerstedtsantityska tidskrift ”Fronten” under hela kriget. Först på1930-talet, när Hedin blivit allt mer nazist, valde hansjälvmant att för en tid lämna Bonniers förlag. Principen var att aldrig censurera i politiska frågor. Detenda som väckte förläggarens oro var rader som kundesåra ”moral”, ”kung” eller ”kyrka” och som kunde leda tillåtal och dålig publicitet. Men även där blev det oftast somförfattaren önskade. Risken var ju alltid att han annarsgick till något, mindre nogräknat, förlag. En av 1900-talets största framgångar för Bonniers blevSelma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa”, engeografibok för barn, utgiven 1906. Den följdes av, isamma pedagogiska anda, ”Svenskarna och deras

Karl Otto och Lisen med barnen på 1890-talet.Från vänster Gert, Greta, Åke, Elin och Tor.

24 bis 2004:1

hövdingar” av Heidenstam, ”Från pol till pol” av SvenHedin, och Anna Maria Roos’ ”Sörgården”. Bonniershade länge närmast monopol på skolboksutgivningen.

Läsning i familjenRörande och intressanta är de många familjebilder Gedinger från den Bonnierska familjen. Karl Ottos hustru Lisenvar en stark personlighet, kulturellt intresserad ochägnade sig mycket åt filantropi. Karl Ottos systrar Jennyoch Eva var under lång tid hans litterära smakråd. Enfamiljeafton i hemmet avslutades alltid med att Albert ellerKarl Otto läste högt ur ett nyinkommet manuskript, somsedan kritiserades eller rosades av hela familjen. Därefterbestämde sig Albert eller Karl Otto för utgivning. Den som en gång antagits som författare understöddes,ofta hela livet. Hur besvärlig och svårsåld en poet som PärLagerkvist än var så stöddes han med förskott och hjälptill sig och familjen under många år. Först i och mednobelpriset skulle Bonnier få igen de pengar man satsatpå Lagerkvist. Dog en författare kunde hans familj räknamed Bonnier- familjens ekonomiska stöd livet igenom.Man får i breven oräkneliga exempel på Karl Ottos stor-sinthet gentemot oförskämda författare som ofta levdehutlöst över sina tillgångar. Hans tolerans mot mångaförfattares antisemitism, speglosor och invektiv är häp-nadsväckande. Först mot slutet av boken märks en viss ironisk kritik

från Gedin. Efter Karl Ottos död 1941 börjar hans tre söner”positionera” sig för en maktkamp inom firman som skullevara många år. Den äldste, Tor, slogs framgångsrikt för sinson Albert, som skulle ta över guldägget Åhlén ochÅkerluns veckotidningar. Åkes son Gerhard, bildad ochbokintresserad, blev bokförlagets chef i många år. Menförlaget hade nu hamnat i skymundan av veckotidnings-försäljningen, ägandet av Pressbyrån, och andra senaremediaförvärv. Ägandet i Dagens Nyheter, som började med någraaktier på Albert seniors tid, behandlas inte i boken. Man kan inte undgå att gripas av sympati för Karl OttoBonnier. Utan hans liberala inställning till bokutgivningenhade svensk litteraturhistoria sett helt annorlunda ut. NärIvar Lo-Johansson besökte honom på 1930-talet arbetadehan fortfarande i ett litet slitet rum i Bonnierhuset, belam-rat av böcker från golv till tak. Lo-Johansson skriver imemoarboken Tröskeln 1982: ”Gubben Bonnier stannadekvar vid sitt bord och i sin stol tills den äldsta och mestmoderliga av de kvinnliga sekreterarna fört in den ungeförfattaren som om det varit en barnunge som hon lett intill doktorn. Då först reste sig den åttiårige patriarken ochhälsade. Nyfikenhet tillsammans med värdighet spelade ihans ögon./…/ Han hade varit med om vad som hänt i densvenska litteraturen under de bägge sista decennierna avartonhundratalets så kallade guldålder”.

Skriv så du hörs! Skrivakurs som länsbiblioteksinitiativ24-25 januari träffades 20 personer på Sambiblioteket i Härnösand för första träffen i skrivakursen med bl a Gunilla Kindstrand somgästlärare. Nyfikna ställde bis några frågor till Karin Westerlund på länsbiblioteket:1. Hur kommer det sig att just Länsbiblioteket tog initiativet?Vi har förut haft skrivarkurser. Till en början med för barn och ungdomar men sedan även för blandade grupper (iSollefteå en med deltagare från 17 till 75 år)och de blev nästan allra bäst! Västernorrlands län är ett anonymt län med tvåstarka landskap Ångermanland och Medelpad med nästan vattentäta skott emellan. Från dessa landskap har vi haft

flera bra journalister som även skrivitskönlitterärt - Lars Ahlin, Karl Östman,Olof Högberg, Pelle Molin, Birger Norman,Maurtiz Edström m fl. Nu för tiden är detinte så många skrivande härifrån. Vi utgickdock från att många skulle kunna skrivaom kulturella eller samhälleliga händelserom de hade de rätta verktygen. Läns-biblioteket gav nyss  tillsammans med Enbok för alla ut Röster från Medelpad/Ångermanland. Vårt skrivprojekt kan sessom en fortsätning även av detta projekt.Länsbibliotekets mål är  bl a att stimuleraoch lyfta fram skrivandet i länet, gärna isamarbete med övriga kulturenheter pålandstinget. 2. Har det faktum att ni står bakomkursen gjort att ni nått biblioteksan-ställda särskilt väl?Jodå biblioteken i länet har hjälpt till attsprida informationen och inbjudan till

skrivomgångarna men  ingen biblioteksanställd har anmält sig som deltagare (om man nu inte räknar med mig). De somär med har  skiftande bakgrund - lärare, smed, journalist, revisor, pensionär, förskollärare, terapeut...3. Skrev man ” i ett norrländskt glesbygdsperspektiv” under helgen?Ja jag tror att alla tänkte så från början men då Regine Nordström från tidskriften Provins sa att vi skulle passa oss förde norrländska markörerna drog vi alla öronen åt oss. Det är lätt att sitta fast i offer- och  tycka-synd-om-rollen med detperspektivet.

Se även Karins artikel: http://www.lansbib.bib.mh.se/

Ill. Carina Kågström

bis 2004:1 25

- Bibliotekens uppgift är att främja kommunikationen isamhället. De bör etablera verksamheter, som bestäms avbehoven i de samfund som de betjänar. En bibliotekarieborde vara intresserad av det omgivande samhället ochengagera sig i dokumentation och kommunikation.Världssocialforum är ett angeläget exempel: här skulle detbehövas bibliotekarier som ser till att bevara, organiseraoch presentera all den information, som hundratalsorganisationer och sociala rörelser för med sig! Så sade IFLA-ordföranden Kay Raseroka frånBotswana, som höll huvudinledningen på seminarietDemokratisering av informationen: Fokus på bibliotek!Förhoppningsvis kommer hennes uppmaning tillbibliotekarierna också att uppmärksammas av framtidaarrangörer av dessa gigantiska socialfora, där man oftasaknar kunnig hjälp för att hitta vad och vem man söker. Den första av seminariets två sessioner ägde rum påsöndag 18 januari 2004 kl 9-17 på Tata Institute of SocialSciences (TISS), som ligger i ett fridfullt parkområde i avMumbais östra förstäder. Majoriteten av deltagarna (ca80 pers) var professionella biblioteksmänskor frånMumbai, Pune, New Delhi, Dharwad (där många avIndiens bibliotekarier utbildas), Ahmedabad och andraindiska städer. Andra sessionen hölls följande dag kl 9-12 i ett tält på

industriområdet NESCO i Goregaon, en av Mumbaisnordvästra förstäder, där de oräkneliga (över tusen)konferenserna, seminarierna och workshopparna påVärldssocialforum anordnades. Deltagarantal: 25. Alla deltagare poängterade eller utgick ifrån att bibliote-ken och bibliotekarierna är av stor betydelse för samhället.Det rådde närapå konsensus om att ett nätverk av biblio-tek med tillräcklig, offentlig finansiering är en nödvändigförutsättning för en demokratisering av informationen.Samtidigt var man ense om att demokratiseringen ocksåmåste innebära ”en grundlig förändring i bibliotekets roll”. Förändingen i bibliotekets roll kräver inte minst attbiblioteket som sådant demokratiseras. Talarna på semina-riet lyfte fram två viktiga synpunkter:- Rätten att bli ihågkommen (The Right to Memory):biblioteket måste kunna betjäna inte bara de läskunnigaoch litterata utan också mänskor och hela folkslag, somsaknar egen litteratur och skriftkultur. Informations- ochkommunikationsteknologin kan och bör utnyttjas tillfullo idetta syfte. Kay Raseroka, fd europarlamentarikern MirjaRyynänen och Ravinder Kumar Chadha, chef förparlamentsbiblioteket i New Delhi, talade på detta tema. De färgstarka demonstrationstågen och folkligaspektaklen på socialforum inramade effektfullt ”rätten attbli ihågkommen”. På årets socialforum konkurrerade

Om rätten att bli ihågkommen.Mikael Böök har deltagit i två biblioteksseminarier på World SocialForum i Indien och mött indiska bibliotekarier

Kay Raseroka, IFLAs president, talade i MumbaiTre seminariedeltagare: Mirja Ryynänen, Harsha Parekhoch Kay Raseroka. Foto: Mikael Böök

26 bis 2004:1

utomhusevenemangen nästan ut de traditionellaintellektulla samtalen inne tälten. De iscensattes avdelegationer från Indiens delstater, från grannländernaNepal, Pakistan, Bangla Desh, Tibet, Kina och Sri Lanka,och från alla övriga hörn av världen;

Fri programvaraFri programvara med öppen källkod (Free and OpenSource Software): biblioteken och överhuvudtaget allaoffentliga informationstjänster bör byggas på program-vara som är öppen och fri i samma bemärkelse somvetenskapliga forskningsresultat är öppna och fria. Det ären förutsättning för tillförlitlighet, transparens ochdemokrati. Diskussionen inleddes av bl a professor Rama Reddyfrån universitetet i Hyderabad och Sunil Abraham,direktör för ett internetföretag i Bangalore, centrum iIndiens svällande IT-sektor. Det invändes, att stöd ochservice inte ges för fri programvara. Fast nuförtidenerbjuder t ex en rad firmor i Bangalore stödtjänster ombara biblioteken är villiga att göra avtal med dem som dehittills gjort med företag som stöder användare av priva-tägd programvara (t ex Microsofts program), försäkradeSunil Abraham. Under rubriken ”alternativ kunskapsinhämtning”introducerade den amerikanska nätbyggaren DougSchuler, känd som grundare av Seattle CommunityNetwork, begreppet ”civil intelligens”, vilket handlar omsamhällets beredskap att tackla nutidens svåra ekologiskaoch sociala problem. Men tyvärr uteblev diskussionen ombibliotekariernas roll i uppbyggnaden av samhälletskollektiva intelligens (man kommer att tänka på Gramscis”En kollektiv intellektuell”!). I gengäld utredde bl a C.R.Karisiddappa, ordförande i Indiens biblioteksföreningbegreppet ”informationsläskunnighet”. Vilken plats intar biblioteket i statens och samhälletsmaktstruktur? I mitt eget inlägg pläderade jag för attbibliotek och internet bör lyftas till samma nivå somriksdag, regering och domstolar i grundlagen. Tanken påen ”konstitutionell uppgradering” av biblioteket och nätetvann stöd bland seminariets deltagare. Bibliotekarien påTata Institute, Dr Muttayya Koganuramath formuleradesaken såhär: ”i dagens informationsmiljö borde bibliote-ket spela rollen av ett supersystem”.

Fina principer och begrepp. Men glömde vi bort deverkliga motsättningarna och ojämlikheten i, låt os säga,Indiens ”informationsmiljö”? Den existerande indiska lagstiftningen om bibliotek,intellektuell frihet och informationsfrihet (hos oss ävenkallad offentlighetsprincipen) nagelfors av tidigarenämnde Ravinder Kumar Cahdha från riksdagsbiblioteket.Forskaren B.D Kumbar som gjort en ingående studie avfolkbiblioteken i Karnataka påpekade för sin del att destörsta indiska delstaterna, inklusive Uttar Pradesh,Madhya Pradesh , Bihar, Rajastan and Panjab fortfarandesaknar bibliotekslagar. Också i Karnataka, där ett nätverkav allmänna bibliotek byggts ut både i städerna och pålandet sedan lagen om folkbibliotek antogs år 1965,präglas bilden av ”en massa försummelser och likgiltig-het”, sade dr Kumbar.

Patetiska förhållandenUnder seminariets andra session talade fd studenten ibiblioteksvetenskap Potare Dilip Pochiran, som kommerfrån landsbygden i Maharashtra, delstaten vars huvud-stad är Mumbai. Skol- och biblioteksförhållandena på denindiska landsbygden är ”patetiska”, sade han, enligt sintolk Rashid Ali, en dokumentärfilmare från New Delhi -Potare höll nämligen sitt anförande påMaharashtraspråket marati. Offentligheten domineras avde politiska partierna, vilka enligt Potare bär skulden förbibliotekens usla situation. Landsbygden överhuvudtagetär marginaliserad. Vi talar om två helt olika världar, konsta-terade Potare, därmed påminnande seminariedeltagarnaom Världssocialforumets devis ”en annorlunda värld ärmöjlig”. Potare berättade också att han inte kunnatavsluta sina studier på grund av sina bristande kunskaperi engelska, och tillade, att han i alla fall inte hade fåttnågot jobb efter avslutade studier. Seminariet ”Democratization of Information: Focus onLibraries” anordnades av Network Institute for GlobalDemocratization (NIGD) och Sir Dorabji Tata MemorialLibrary (Tata Institute forn Social Sciences). Seminarie-ledare var Muttayya Koganuramath och Mikael Böök.Rapporter från och länkar till skriftliga bidrag finns atttillgå på sidan http://www.nigd.org/libraries/mumbai

Ny tidskrift om Afghanistan

Till följd av Svenska Afghanistankommitténs oförmåga att tydligt ta avstånd från USA:s invasion av Afghanistan bildades den 28september 2002 Föreningen Afghanistansolidaritet. Bland grundarna av den nya föreningen fanns flera som tidigare varit aktiva ochframstående medlemmar av Svenska Afghanistankommittén. Föreningen Afghanistansolidaritet ”vill verka för att all utländsk in-blandning i det krigshärjade Afghanistan upphör” samt ”öka kunskaperna och stödet för Afghanistan och dess folk i Sverige ochförmå den svenska regeringen att i bl a FN föra en politik som främjar respekt för Afghanistans suveränitet och territoriella integri-tet.” Föreningen har tidigare gett ut en tidning som distribuerades som bilaga till Folket i Bild/Kulturfront 2003:1 samt i samarbetemed Ordfront gett ut den 6:e upplagan av Jan Myrdals klassiska Resa i Afghanistan. Nu har de påbörjat utgivningen av tidskriftenAfghanistan.nu som ska utges varannan månad. I tidskriftens första nummer berättar Per Gahrton om hur han som EU-delegat rest idet ”befriade” Afghanistan. EU-ledamöterna var överens: ”Detta är en USA-ockupation!” Jan Myrdal förklarar folkrättens förnuftför DN:s Hanne Kjöler och Merete Taksdal recenserar kritiskt Åsne Seierstads storsäljare Bokhandlaren i Kabul. Information omföreningen och tidskriften finner du på webbplatsen www.afghanistan.nu

Erik Edwardson

Mumbai är sedan 1988 officiellt namn på Bombay

bis 2004:1 27

För några månader sedan blev jag elöverkänslig. Det var i datasalarna på högskolandet bröt ut, och alltför sent insåg jag att det var allvarligt. Symptomen förvärradesoch idag kan jag inte använda datorer eller vistas i rum med lysrör eller låg energi-

lampor utan att drabbas av yrsel, huvudvärk, koncentrationssvårigheter och närminnes-förluster. Att bli elöverkänslig innebär givetvis stora omställningar och sätter igång mycket fun-deringar. Som biblioteksstuderande har jag inte kunnat undgå att reflektera över hur dåligt

anpassade biblioteken är för elöverkänsliga. Flera elöverkänsliga jag talat med, liksom jagsjälv, undviker att besöka bibliotek och i den nyutkomna boken ”Svart på vitt - Röster ochvittnesmål om elöverkänslighet” (red. Granlund-Lind & Lind) vittnar flera elöverkänsligaom samma sak. En skriver om sitt ”älskade bibliotek” som hon ser från sitt fönster men intelängre kan besöka. Några av de elöverkänsliga i boken är före detta bibliotekarier som, genom den alltförvanliga kombinationen av datorer och lysrör blivit sjuka: ”Jag ska berätta historien om min hustru som - i och för sig på eget bevåg - envisadesmed att jobba kvar, eftersom hon älskade sitt arbete. Hon var nyutbildad bibliotekarie ochville inte inse att hon var tvungen att skydda sig för det som så småningom blev hennesöde. Det började med en röd, triangelformad fläck på hustruns kind som blev starkt fram-

BIBLIOTEKEN SVIKER DEELÖVERKÄNSLIGA!Johan Jaatinen

Ill. Ulf Larson

28 bis 2004:1

trädande efter ett arbetspass och som i stort sett försvann efter några dagars ledighet. Honarbetade då i en relativt nybyggd loka1, utrustad med alla elektroniska tillbehör. Hon hade bl.a.sju datorer och 451 lysrörsarmaturer i rummet. (...) Besvären tilltog efter hand och kom så små-ningom att innefatta de klassiska elöverkänslighetssymtomen: yrsel, hjärtklappning, koncentra-tionssvårigheter och huvudvärk.” Efter ett halvår förvärrades besvären till att även innefatta ljusöverkänslighet vilket till slut”resulterade i att hon sedan våren 1999 endast kan vistas i ett totalt mörklagt rum - det är alltsåkolsvart, man ser inte handen framför sig. Hon har haft det så i över ett år nu.” Denna bok läste jag ironiskt nog samtidigt som vi på bibliotekshögskolan läste en tvåpoängs-kurs om ”användarperspektivet”, där det gång på gång poängterades att biblioteken måsteanpassas till användarna. Elöverkänsliga nämndes inte med ett ord i kurslitteraturen eller påföreläsningarna (däremot var föreläsarna schyssta och släckte lysrören på min förfrågan). Bibliotek är naturligtvis inte de enda anrättningarna i samhället som inte är anpassade förelöverkänsliga. Hur kommer det sig att detta inte tas på större allvar? Det finns förmodligen fleraförklaringar. De flesta som drabbas är kvinnor, vilket gör att redan utgångsläget är dåligt. Läggdärtill att de samhällskrafter som främst driver frågan politiskt är miljö- och alternativrörelsen,och det hela verkar ännu mer suspekt. Men att många politiskt aktiva elöverkänsliga har knutitband till dessa rörelser beror sannolikt på att de är de enda som tagit dem på fullt allvar. Den största anledningen tror jag emellertid är att de elöverkänsliga är ett potentiellt hot mothela telekomindustrin - den industri som toppolitikerna hoppas ska få igång tillväxten igen. NärRådet för arbetslivsforskning (RALF) utredde frågan, och fick in de brev som sedan utgjordegrunden för ovan nämnda bok, konstaterade de kallt att det inte gick att ”dra några slutsatser”.Två av de tre utredarna satt samtidigt i Telias vetenskapliga råd... De forskare som betalas av telekomindustrin, och vars rapporter haft stort inflytande på denrådande diskursen i dessa sammanhang, brukar hävda att problemet bara är psykiskt. Jag tänkerdock inte diskutera den frågan vidare här, eftersom det ur bibliotekens perspektiv torde varairrelevant - det borde räcka med att veta att tiotusentals, kanske hundratusentals människorundviker att besöka biblioteken och att detta förhållande kan ändras om man bara genomförvissa anpassningar! Vad biblioteksvärlden borde ta fasta på är att de elöverkänsliga idag är en grupp som med rättakan kallas för informationsfattig. Att ta sig fram i dagens informationssamhälle utan att ha till-gång till varken datorer/Internet eller bibliotek är inte det lättaste. Jag kan bara ta mig själv somexempel; hade jag kunnat besöka bibliotek hade jag kunnat ta reda på om något skrivits tidigarerörande elöverkänsliga och bibliotek, och på så sätt skrivit en bättre artikel. Därtill kommer att många elöverkänsliga inte kan se på TV, vissa inte ens lyssna på radio, varförden tryckta informationen som finns i bibliotek skulle kunna vara en ”räddning” för mångaelöverkänsliga, i form av både underhållning och nödvändig samhällsinformation. En del elöverkänsliga får visserligen böcker utkörda genom Boken kommer, men det är ju enbristfällig ersättning jämfört med att kunna gå och välja och vraka bland hyllorna. De som forskarkring informationssökning brukar påpeka vikten av möjligheten till ”browsing”, informations-sökning utan något klart och bestämt slutmål. Så hur skulle ett bibliotek anpassat för elöverkänsliga se ut? En första enkel åtgärd skulle varaatt byta ut alla lysrör och lågenergilampor mot vanliga glödlampor. För vissa elöverkänsligaskulle detta vara tillräckligt. Mobiltelefonförbud vore också önskvärt. Datorer är en knivigare fråga. Att flytta alla datorer till datasalar skulle visserligen göra att deflesta elöverkänsliga skulle kunna röra sig i resten av biblioteket, men skulle samtidigt öka riskenför att fler blev elöverkänsliga (sjukdomen debuterar ofta i datasalar) och skulle dessutom ledatill att de som endast var lätt elöverkänsliga inte skulle få tillgång till datorerna alls utan att fåsymptom. Om datorerna å andra sidan var utspridda över hela biblioteket (som nu) skulle detutestänga många elöverkänsliga helt. Kanske skulle en lösning vara att ha datorerna utspridda,men endast bland de audiovisuella medierna (dit man kan tänka sig att de riktigt elöverkänsligaändå inte går)? Detta kräver en grundlig diskussion. Givetvis bör man se till att skärmarna är avså lågstrålande typ som möjligt. På sikt bör man eftersträva att åtminstone ett bibliotek i varje kommun är helt elsanerat, alltså attman använder skärmade kablar etc.

Slutligen några tänkbara invändningar mot mina förslag:

Kostnader; skulle inte de föreslagna förändringarna vara för dyra? Kanske skulle det vara dyrt urett snävt biblioteksperspektiv, men ur ett samhällsperspektiv kostar de elöverkänsliga redan idag miljontals, kanske miljardtals kronor i form av sjukvårdskostnader, sjukpenning, förtids-pensioner etc. - kostnader som till stor del skulle kunna elimineras om samhället anpassades förde elöverkänsliga. Enligt Socialstyrelsen fanns det 1998 200 000 personer som ansåg sig vara

bis 2004:1 29

Programmet Ettsamhälle för alla somHCK (Handikapp-

förbundens Centralkom-mitté) lanserade 1972 komsom bekant att bli vägle-dande inte bara förhandikapprörelsens arbeteutan också för samhälletsinsatser för de funktions-hindrade. Och jag undrarom det finns särskiltmånga länder som har enså långtgående lagstift-ning som vi för att skapajämlika förhållanden mellanmänniskor. Samtidigt ser vimer och mer krackeleringa-rna i det murverk vi byggt:kommunernas ovillighetatt ta på sig extra kostna-der om man på något sättkan komma undan ochbenägenheten att bollaansvar mellan stat, lands-ting och kommun. Peng-arna räcker inte, höjdaskatter är ingen lösningoch kampen mellansolidariteten och egen-nyttan pågår inom oss alla. Det har alltid varit lättastatt hantera de synligafunktionshindren. Desynskadade kom först ochhar i snart hundra år i hög

”Ett samhälle för alla”- fast har politikerna lust att sätta av en endakrona till elsanering?

elöverkänsliga, hur många de är idag vet vi inte men det handlar helt klart om stora kostnader för samhället. Dessutom; det är säkert inte billigt att anpassa biblioteken för rullstolsburna, att hålla igång talboksverksamheten etc.,men om man menar allvar med att biblioteken ska vara till för alla så måste det ju få kosta. Energi; är inte lysrör och lågenergilampor energisnålare än glödlampor? Jo, men även här får man se det ur ett samhälls-perspektiv: om samhället som helhet anpassades för elöverkänsliga skulle vi definitivt ha ett energisnålare samhälle änidag. Bara 3G-nätet skulle enligt professor Erik Dahlquist vid en fullständig utbyggnad kräva ett helt kärnkraftverk. Allra sist; inga andra offentliga anrättningar är ju anpassade för elöverkänsliga, så varför borde just biblioteken vara det?Tja, man kan också se det som en möjlighet att (till skillnad från när IT kom) ligga i täten för samhällsutvecklingen. Om manverkligen menar allvar med parollerna om ”omvärldsbevakning”, ”användarperspektiv”, bibliotekets demokratiska roll isamhället, etc., skulle man kunna se detta som en möjlighet istället för ett hot.

Johan Jaatinen är student vid Bibliotekshögskolan i Borås

grad varit ”synliga” påbiblioteken. Den välutbyggda biblioteks-servicen till denna gruppär vi alla stolta över.Tillgänglighet talar vimycket om (och jobbarmed!) på biblioteken, menmed fokus på rörelse-handikappen. Men nyafunktionshinder kommertill och nu är tidernaannorlunda. Den period avuppbyggnad av kommunalservice som skedde under60- och 70-talen med godtillgång till resurser avolika slag ligger långtbakom oss. Nu diskuterarvi vad som är lägstatänkbara basnivå. Och därfinns inte mycket utrymmeför konsumentrådgivare,kuratorer i skolorna ellerpersonal som kan ta utgamla på promenad. Ochfrågan är om politikernahar lust att sätta av enenda krona till elsaneringav offentliga lokalersamtidigt som de har storahål i basservicen attförsöka täppa till. Det är en truism attkonstatera att hela vårtmoderna samhälle bygger

på el och elanvändning.Vårt beroende är totalt ochdet är klart att detta är ettproblem i flera samman-hang. Inte minst för dengrupp människor somutvecklat en överkänslighetför el. Där finns mångahinder att ta sig förbi. Detmest primära är rimligtvisatt skapa ett boende somfungerar. Nästa steg måstevara den egna arbetsplat-sen, som kanske behöversaneras. Åter nästa stegföreställer jag mig handlarom vården: att känna sigtrygg om man behöveranlita läkare sjukhus etc.Elsanerade rum inomvården är knappast vanliga.Och sedan - långt ner pålistan - kommer de offent-liga rummen. Ett bibliotek utan datorerär en otänkbarhet. Det vetvi. Datoranvändningen ärhelt integrerad i verksamhe-ten och att samla datorernai särskilda rum är knappastmöjligt. Att byta ut alllysrörsarmatur och allalågenergilampor skulle påmitt bibliotek kosta ungefär150 000 kr. (Så mycketkostade nuvarande armatur

när den byttes ut för 5 årsedan). Jag har mycketsvårt att tänka mig att minapolitiker skulle sätta avdessa pengar för ett sådantbyte. Men det finns mångasmå steg att ta och detfinns naturligtvis ett ansvarhos varje bibliotekschefoch skyddskommitté att vidalla ombyggnader, inköpoch byten av apparatur hatillgänglighetsaspekten förolika grupper av funktions-hindrade aktuell för sig. Påså sätt kan miljön kontinu-erligt förbättras. Ju större och starkare enlobbygrupp är – desto merhänsyn tas det till gruppen.Att se till att det förs endiskussion – med utgångs-punkt i fakta – och utanöverdrifter är viktig. Menjag tror att gruppenelöverkänsliga först måstebli större och märkas merän den gör idag, för att t exteknikutvecklare ochpolitiker riktigt skall ta denpå allvar. Trafikljusenkommer som bekant sällanupp förrän olyckan redan ärskedd.

Barbro Borg ärbibliotekschef i Solna

Barbro Borg:

bis bad en bibliotekschef kommentera!

30 bis 2004:1

Mikael Bööks artikel ”Frånfinansministeriet till biblio-teket – reflexioner kringbegreppen informations-säkerhet och –frihet”, somingick i nummer 2/2003 avbis, förtjänar några kritiskakommentarer. I artikeln gör sig Böök tilltolk för uppfattningen attbiblioteket i framtiden skullekunna axla rollen sominformationstillgångarnasbeskyddare och allmännagarant för både informations-säkerheten som –friheten iinformationssamhället. Tanken förefaller naturligt-vis tilltalande för alla vännerav biblioteket, men tyvärrvore den, om den förverkli-gas, förödande för helabiblioteksinstitutionen. Bib-liotekets styrka ligger just idet faktum att det är makt-löst, att det inte kan inord-nas i de politiska makt-strukturerna. Om det gesmakt enligt den modell Mi-kael Böök föreslår, måste detgivetvis kontrolleras. Menav vem och på vilket sätt?När Böök ställer den i och försig berättigade frågan ”vemskall vakta väktarna?” ochdärmed av allt att döma me-nar att biblioteken bordeöverta väktarrollen, förbiserhan en väsentlig sak. Isamma ögonblick som biblio-teket blir väktare uppstår gi-vetvis frågan om vem somskall vakta biblioteket. Jag koncentrerar mig här på

1.

”Bibliotekets styrka liggerjust i det faktum att det ärmaktlöst, att det inte kan in-ordnas i de politiska makt-strukturerna”, skriver Lars DEriksson. Detta är kanske enfruktbar paradox. Vari består då bibliotekets

det högeligen problematiskaförslaget att biblioteketborde ta hand om kontrollenav informationssäkerheten.Med informationssäkerhetavser M.B. så vitt skilda tingsom statens och företagenskommunikationssäkerhetoch den enskilda med-borgarens integritet och pri-vatliv. Det är i sanning intesärskilt lätthanterliga uppgif-ter. Biblioteken skulle medandra ord också förpliktas attsyssla med till exempel virus-bekämpning och övervak-ning av skräpposten. - Gudbevare oss för en sådan ut-veckling! I Finlands riksdag liggersom bäst ett förslag till en lagom dataskydd vid elektro-nisk kommunikation. I detlagförslaget är detkommunikationsministeriet,kommunikationsverket ochdataombudsmannen somges ansvaret för bådestyrningen och övervak-ningen av dataskyddet. Detär möjligt att det finns bättreadministrativt-byråkratiskalösningar på vem som skallhandha dataskyddet. Denfrågan kan jag tyvärr inte taställning till. Men jag måsteärligt erkänna att jag harringa förståelse för förslagetatt belasta biblioteken meddessa högst tekniskaövervakningsuppgifter. Biblioteken är starktdecentaliserade enheter medlokal förankring. Det är de-

ras styrka. Jag kan inte inseatt medborgarsamhälletskulle stärka sina positionergenom att göra även biblio-teken till ämbetsverk. Detsäger sig nämligen självt atten överföring av data-skyddet till dem skulle resul-tera i att deras verksamhetskulle regleras via lagstift-ning och andra administra-tiva mekanismer. Vad vore dåvunnet? Men det finns även andraminst lika viktiga invänd-ningar mot det böökska för-slaget om biblioteksmakt.Bibliotekarierna skulle blitjänstemän i ordets meststränga mening: skärpta ochdelvis helt nya kompetens-krav, i lag reglerad tystnads-plikt med åtföljandestraffrättsliga ocht j ä n s t e m a n n r ä t t s l i g aansvarighetsregler o.s.v. Den transparens som Mi-kael Böök så vältaligt talar förskulle, om hans förslag blevverklighet, vändas i sin mot-sats. Bibliotekariernas egenverksamhet skulle med nöd-vändighet bli icke-transpa-rent!

ParallellmaktDet finns ytterligare en in-vändning som jag inte kanlåta bli att nämna.Informationssäkerheten ären av de mest känsliga (ochviktiga) frågorna iinformationssamhället. Om

den uppgiften anförtros bib-lioteken och om dessa fort-sättningsvis skall fungerasom representanter för med-borgarsamhället och inte en-bart som statens förlängdaarm, kommer det att vid si-dan av biblioteken uppstå enparallellmakt som de factostyr och övervakar data-skyddet. Det ligger nära tillhands att ”kontrollen” i såfall i praktiken antingen an-förtros försvarsministerieteller skyddspolisen. – Sictransit gloria mundi atquetransparentiae. Min slutsats är alltså attbiblioteken bör förbli vid sinläst. Det är helt tillräckligt attde förblir institutioner förbildning och information.Det är lika viktigt att de för-blir decentraliserade företrä-dare för medborgarsamhället.Deras makt ligger inte i attde får nya på lag baseradekontrollfunktioner utan i attde, då det behövs, lyckasmobilisera närmiljön till aktio-ner i situationer då derasställning som bildnings- ochinformationsspridare hotas.

Lars D. ErikssonProfessor i offentlig rätt vidHelsingfors universitete-mail:lars.d.eriksson@surfeu.fi

B I B L I O T E K S M A K T ?

”Jag ifrågasätter statsbyråkratins kompetens att ansvara förinformationssäkerhet”

maktlösa styrka? Jag tror attden består i att biblioteketupprätthåller informations-friheten, även kallad den in-tellektuella friheten. Då ärdet förstås inte vilket biblio-tek som helst vi talar om,utan det är det moderna folk-

biblioteket, som uppstod ur1800-talets amerikanska ocheuropeiska folkbildnings-rörelser. Informationsfriheten är tillviss del en frihet en frihet frånmakt. Men den är också enfrihet att kritisera, motarbeta,

reformera och revolutioneramakten. Dessutom är den enfrihet som makten själv tar sigoch använder sig av. Det har påpekats ominformationsfriheten, att denblivit en så ingrodd vana, attden numera tas för given,

bis 2004:1 31

ungefär som ”en naturlag”(Jan Ristarp). I motsats till naturens la-gar är dock informations-friheten någonting sommänniskorna har skapat.Biblioteket är en avinformationsfrihetens vikti-gaste men kanske inte en avdess mest uppmärksammadeinstitutioner. Genom att dagefter dag stå öppet för all-mänheten befäster bibliote-ket informationsfriheten lik-som riksdagen genom attväljas och sammanträda be-kräftar demokratin. Bibliote-kets styrka ligger allmänt ta-get i att det ständigt görinformationsfrihetens princi-per förhärskande. Men det är en överdrift attpåstå, att biblioteket inte kaninordnas i de politiska makt-strukturerna. Biblioteket lik-som allt annat som männis-korna har skapat är ju en delav samhället och har genomhistorien de facto på enmängd olika sätt fungeratsom den politiska maktensverktyg. Informationsfriheten äremellertid inte bara en del av,utan också ett rättesnöre församhället. I den meningenär biblioteket faktiskt enmaktstruktur, som bidrar tillatt upprätthålla en demokra-tisk samhällsordning. (De från staten och affärs-företagen fristående univer-sitets- och forsknings-biblioteken är på motsva-rande sätt en demokratiskmaktstruktur i forskar-samhället; ett tidsenligt ex-empel är The Public Libraryof Science, sewww.plos.org.)

2.

”Om biblioteket ges makt

måste det givetvis kontrol-leras”, fortsätter Lars D Er-iksson, och då ”uppstår gi-vetvis frågan om vem somskall vakta biblioteket”. På detta kan man för detförsta svara att bibliotekenkontrolleras sedan länge till-baka genom bibliotekslag-stiftning och eftersom kom-munen och staten mereller mindre regelbundetutvärderar bibliotekens verk-samhet. Dessutom måste jude biblioteksanställda upp-fylla behörighetsvillkor. Ifall biblioteken ges makt iden mening jag avser behövsdet säkert också nya ochkanske fastare regler för bib-liotekens verksamhet än hit-tills. I en demokrati bör i varjehändelse biblioteksmakten,liksom den lagstiftande, denverkställande och den dö-mande makten kontrollerasav folket. Min motfråga ärföljande: Varför skulle detvara svårare att kontrollerabiblioteken än att kontrolleradomstolarna? Många aktuella omständig-heter ochutvecklingstrender talar föratt biblioteken borde gesmaktbefogenheter. Jag ärövertygad om att detta ärnödvändigt för attinformationsfriheten och de-mokratin ska kunna fortlevaoch fördjupas iinformationssamhället. Bib-lioteken borde erkännas somden fjärde statsmakt man tra-ditionellt har ansett att denfria pressen kan utgöra. Biblioteket genomgår enmetamorfos, vilken intelåter sig beskrivas tillräck-ligt tydligt enbart medhänvisning till ”IT” och”den digitala revolutio-nen”. Det viktiga, ochfortfarande nya i samman-hanget, är internet. Internet

Šr hädanefter en del avbiblioteket. Internet, menockså ”utbildnings explo-sionen” mm., gör attbiblioteket för närvarandeväxer så att det knakar,lämnar sin långa barndombakom sig och inträder ipuberteten. Bibliotekethåller, får vi hoppas, på attbli myndigt. Men biblioteket ochinternet erkänns inte ännufullt ut. De anses inte varadelaktiga av makten iin format ionssamhäl le t .Grundlagen innehåller vis-serligen formuleringar omyttrande- och åsiktsfrihetoch om allas rätt till utbild-ning, vilka kan anföras tillstöd för bibliotekens verk-samhet och möjligen ocksåsom ett bejakande eller er-kännande av internet. Menbiblioteken och internetborde uttryckligen nämnas igrundlagen vid sidan av riks-dag, regering och domstolar.Biblioteksmakt innebär enkonstitutionell uppgraderingav biblioteken och internet.(Ordet internet förekommerför övrigt inte heller i Sveri-ges bibliotekslag från år 1996eller i Finlands bibliotekslagoch -förordning från år1998.)

3. ”...jag har ringa förståelseför förslaget att belasta bib-lioteken med dessa högsttekniska övervaknings-uppgifter”, anmärker Lars D.Eriksson på mina reflexionerkring biblioteksmakt ochinformationssäkerhet. Tilldetta invänder jag att biblio-teken från allra första börjanhar använt informationstek-nologi och skött tekniskauppgifter - skrift är ju infor-

mationsteknik! Bibliotekenhar inte heller låtit sig akter-seglas av internetutvecklin-gen, utan faktiskt lyckatshålla jämna steg med den.För att beskriva dagens bib-liotek, som kombinerar tradi-tionell och digital teknik i sinsträvan att bevara, presen-tera och leverera kultur ochkunskap till allmänheten, harEU- och andra byråkrater re-dan myntat nya begrepp somt ex ”hybridbibliotek”. Vi be-höver inte dela deras visionav informationssamhället,där kultur och kunskap förstoch främst uppfattas som enhandelsvara. Klart är i allafall, anser undertecknad, attbiblioteket är precis rätt ställeför att bygga upp en högkompetens inom informa-tionsteknologi och databe-handling inklusiveinformationssäkerhet. Om informationssäkerhetråkar vara ett begrepp sominnefattar en mängd till sy-nes disparata områden ochaktiviteter, inklusive bekämp-ning av skräppost, minsk-ning av risken för elavbrottoch åtgärder mot företags-spionage, så är det inte mittfel. Jag ville i min artikel ifrå-gasätta statsbyråkratinskompetens att axla det hög-sta ansvaret förinformationssäkerheten,dels genom att avmystifierabegreppet och problemati-sera det ur en ny synvinkel,dels genom att peka på bib-liotekets traditionella högakompetens inominformationsbehandlingensområde.

Mikael Böök

Johnny Jacobs till SverigeTack vare ett samarbete mellan Svensk Biblioteksförening och BiS kommer Johnny Jacobs - bibliotekscheffrån Kapstaden och en mångårig BiS-kontakt i Sydafrika - till Karlstad under Biblioteksdagarna 2004, 6–8 maj iKarlstad. 10 Years down the Road of Democracy – the Pitfalls and Realities for Public Libraries är titeln på Johnnysföredrag. Trots årets tema - Bibliotek i samhälle och samverkan - är det bara den programpunkten BiS ärinvolverad i. 9 maj deltar Johnny i ett arrangemang på Barnängens världsbibliotek i Solidaritetshuset i Stockholm underrubriken ”Hur kan media användas för social förändring?” tillsammans med gäster från bl.a. Bolivia som gerexempel på hur informationscenter, aktionsgrupper, bibliotek och nyhetsmedia kan arbeta med opinionsbild-ning och spegla verkligheten.

32 bis 2004:1

BegränsadeftersändningVid definitiv eftersänd-ning återsändsförsändelsen med nyaadressen på baksidan(ej adressidan).

Avsändare:Karin FagerbergLyckebyvägen 42, 2 tr121 52 Johanneshov

B-posttidning

Att läsa, skriva och publicerahar alltid legat mig varmtom hjärtat. När jag var barn

läste jag en massa, särskiltäventyrsberättelser. Den alterna-tiva värld som framställdes i dessahistorier framstod som så mycketbättre än den verklighet jag mötte imin vardag. Under min tonårstidutvecklade jag en stark socialmedvetenhet och ett socialtsamvete och jag kom att instinktivtogilla orättvisor. När jag blev artonbörjade jag på universitet och komatt läsa samhällsvetenskap medsociologi som huvudämne. Jagläste sociologiska texter inom enrad områden som maktfrågor,fattigdom, ojämlikhet, nutida socialproblem, strejker och förhållandenpå arbetsmarkanden. Som ettresultat av mitt läsande blev jagmarxist, socialist och feminist ochdet har jag sen dess förblivit. Jag ville bli publicerad, menkände mig också orolig för att visaupp mina politiska åsikter och denskada det skulle kunna innebäraför min karriär. Men för fyra årsedan bestämde jag mig för att”komma ut” och få min förstaartikel publicerad i månads-tidningen Managing Information(utg. av Aslib publication) Jagbestämde mig sen att lämna 9 till 5tillvaron och satsa på skrivandet.Jag gick med i Information forSocial Change (ISC), som är engrupp med band till the CharteredInstitute of Library and Informa-tion Professionals (CILIP) iStorbritannien. ISC liknar BiS. Detvänder sig mot det dominerandeparadigmet inom biblioteksarbetetoch tar sig an politiska frågor som

betyder mycket för mig. Rätt somdet var jag redaktör för ett temanum-mer av ISC om ‘Globalisation andInformation’. I mitt arbete med att fåfolk att skriva för numret tog jagkontakt med Clare Joy, kampanjle-dare för the World DevelopmentMovement. Jag kände då inte till attWDM var en del av Radio 4-programmet You and Yours omGATS (the General Agreement onTrade in Services), som var ett avhuvudområdena i temanumret. Jagkom att delta i programmet och jagskrev en artikel om programmet förManaging Information och blev senansvarig för dess recensionsav-delning. Jag tog mig an det med storentusiasm och fortsatte att skriva iett vänsterperspektiv, något somockså har innefattat en artikel i bisom GATS (bis 2002:3 Kommersialise-ring och privatisering - WTO/GATSagenda för bibliotek i ett engelsktperspektiv.) Efter att ha publicerat ett femtiotalartiklar bestämde jag mig för attskriva en bok. Summan av det helaär att jag nu skall få min första bokpublicerad hos Chandos förlag. Denkommer att ha titeln Globalisation,information and libraries: publicservice provision and intellectualproperty rights och kommer attsärskilt koncentrera sig på de tvåavtal inom WTO, som riskerar att fåsvåra följder för bibliotek ochinformationsförmedling, nämligenGATS och TRIPS (Trade-RelatedAspects of Intellectual PropertyRights) Vad mera är: jag är nu ocksåredaktör för Series for InformationProfessionals. Det betyder att jag nuär på jakt efter nya författare tillserien. Om någon av bis läsare vill

skriva, kontakta mig! Jag tror att det ärett bra tillfälle för progressivabibliotekarier att få fram sina synpunk-ter. Serien är nystartad, har funnits i ettår, men har redan ett intressant ochlovande urval. Chandos ger ut sinaböcker på engelska och kan inteerbjuda översättningshjälp, men kanstötta och bistå författare som inte harengelska som sitt modersmål. Chandosär angelägna om att ge ut böcker medett internationellt perspektiv och haråterförsäljare i Afrika, Sydöstasien,Australien och Nya Zeeland, Österrike,Belgien, Tyskland, Luxemburg,Schweiz, Nederländerna, Östeuropaoch Ryssland, Frankrike, Grekland,Indien, Italien, Japan, Mexico, Mellan-östern, Skandinavien, Spanien ochPortugal, USA och Kanada. Jag hoppas att det här inlägget skallvara ett hoppfullt tecken för er medalternativa synsätt, att vi skall börja taoss fram på olika sätt och inte fortsättaatt vara marginaliserade eller tysta. Låtoss alltså se fram mot en rättvisare ochbättre värld! Jag ser fram mot att höraav er!

Ruth Rikowski,Email: rikowski@tiscali.co.uk orrikowski.uk@tinyworld.co.uk

Series Editor, for Chandos Series forInformation Professionalswww.library-chandospublishing.comand www.chandospublishing.com;

Book Reviews Editor for ManagingInformationwww.managinginformation.com;

Member and on Editorial Board forInformation for Social Changehttp://libr.org/ISC/TOC.html

Läsa, skriva ochpubliceraRuth Rikowski