Björken REGIONALT INTRESSE

Siljansnäs socken (Näsbygge fjärding)

Beskrivning

En by av i huvudsak radbykaraktär med läge i en relativt brant syd­sluttning. Bebyggelsen har en hori­sontell utsträckning efter en huvud-bygata som delar sig i olika grenar-åt öster är ett helt bygatusystem ut­bildat. Från byn är en vid utblick åt söder över Siljansnäsbygden, Byr-viken och skogshöjder där Granberget utgör en markerad profil.

Förvånande många gårdar har bibehål­len kringbyggd form med tanke på när­heten till sockencentrat och dess mera uppblandade bebyggelse och ut­slätade karaktär.

Bygatorna har på långa partier väl bibehållna tätbyggda gatumiljöer med uthuslängor och en del portlider. I östligaste delen av byn finns i ett fyrvägskors en majstångsplats liksom vid Äreporten, den södra in­farten till byn. I ett spetsigt tre-vägskors mellan östra och västra by-delen finns en "jäspödsstuga".

Mindre åkerpartier finns spridda mel-lan gårdarna och bygatorna. Större arealer är ännu i hävd ovanför byn, medan de största områdena är samla­de på mera plan mark nedanför byn. Ett stort sammanhängande välhävdat odlingslandskap, ännu beströdd med ett antal lador, från skogen i väs-ter till Näsbyggebyn vid Byrviken. Här finns gårdar med aktivt jordbruk.

I byn finns spridda villor av avvi­kande material och utformning. Mot söder överväger villorna, här är Björken ihopbyggd med byn Hallen.

Historik

Den sedan lång tid tillbaka brukade jorden i det fina söderläget av Björkberget, har få registrerade fornlämningar. Merparten ligger utan­för detta område nära vattnet. Vid Björkbergets topp finns tradition om plats för vårdkase. I en häll

finns en inskription med förutom ini­tialer årtalet 1831. Strax öster om toppen är ett litet gruvhål endast 3 x 8 m och några m djup. Skärpning­en benämns "Silvergruvan", men ligger ej i någon malmförande bergart. En osäker uppgift anger att den upptogs 1575.

I den äldsta skattelängden från 1539 finns för 'Biörka' 2 skattebönder upptagna. Redovisningen av antalet nominati under 1500-talet för de nä­raliggande byarna på Björkbergets sluttning varierar dock mycket, var­för man kan misstänka att inbyggarna med visst godtycke har placerats un­der de olika bynamnen. I Älvsborgs hjälpskatteregister 1571 uppges för 'Biörkan' hela 13 nominati. Grann­byar är Hallen,Backbynoch Näsbygge-byn.

Mantalslängden 1668 upptar 20 nomina­ti medan Holstenssons karta från sam­ma år har 18 gårdstecken. 1766 uppger mantalslängden 57 nominati, således en ansenlig by, så stor att man upp­delar byn i Väster och Öster Björken. Mantalslängden 1830 har för Västra byn 36 och för Östra bydelen 37 no­minati, tillsammans 7 3 . Björken till­hör vid storskiftet de byar som har förhållandevis många (9) nominati med två fäbodar. Mot 1800-talets slut har byn över 100 nominati ( 1896 : 115), ungefär jämnt fördelade på de båda bydelarna.

Det solvända läget har varit mycket viktigt för byns utveckling, till en av de allra största i Leksands-bygden, Björken har efter Västannor den största åkerarealen vid storskif-tet, 348 tld vid byn. K E Forsslund skriver på 1920-talet att fruktod­ling är mycket gammal på den drivan­de sydlutan. Björken har karaktär av trädgårdsby med 300 år gamla körs­bärs- och päronträd.

Byns stora utväxt under 1800-talet har också sin grund i en stor nyod-

176

lingsverksamhet företrädesvis väs-terut från byn. Mest är det ler-och grusjordar, men från 1800-talets mitt även stora mossodlingar.

På 1880-talet började man efter en informationskampanj från Hushåll­ningssällskapet att anlägga enkla "kallkällsmejerier", det första (förutom i Älgberget 1879) år 1880 i Björken nedanför Tyskkällan. 1889 sker en ombildning av detta till an­delsmejeri. 1892 moderniseras anlägg­ning med en efter tiden avancerad maskinell uppsättning och ångmaskins-drift. En ny mejeribyggnad i tegel uppförs 1907, vilken ännu står kvar.

Liksom i de flesta större byar fanns även i Björken en lanthandel. Såle­des fanns en affär i Kallegården på 1880-talet. 1897 öppnade Siljansnäs Handelsförenings AB en handel i fas­tigheten där Nimo Keramik nu finns. Redan på 1860-talet drev Kers Marga­reta en kaffeservering i byn, Sil­jansnäs äldsta.

En betydelsefull binäring för Sil­jansnäsbyarna har varit möbeltill­verkning av olika slag, välkänd är tillverkningen av spinnrockar och stolar. Från Björken uppges t ex att det ännu 1912 fanns inte mindre än 40 snickare. En ångsåg fanns i västra delen av byn 1 9 0 2 - 2 5 .

Björkbergets topp har i 1900-talets början livligt besökts av turister. Strömmen ökade fr o m 1925 då Buffils Annas turiststuga med servering öpp­nade. 1933 uppfördes utsiktstornet av tre bröder Storåkers.

Värdering

En stor by i ett markerat sydvänt sluttningsläge med vid utblick. Går­darna och bygatumiljöerna är ännu relativt väl bibehållna. Den bäst be­varade av byarna vid Siljansnäs soc­kencentrum. Det kulturhistoriska och miljömässiga värdet är stort och ett bevarande angeläget.

Sorsgården med, väl bevarad par­stuga med två skors tens stookar port liderstuga och lada Fejset som stod vid Overgattu t h revs i samband med framdragning av avloppsled­ningar. Stallet som stod i bil­dens förgrund revs och flytta­des till Gagnef o. 1977.

Östra änden av den långa byga­tan som går ge­nom hela byn, här mynnande i vägen upp till Björkberget. Gården närmast är Lissel.

178

Björken

Utsikt från 1917 över Västra Björ-ken och det stor-öppna odlingsland-skapet nedanför åt väste, med häss-jor och många lador. Foto Karl Erik Forsss-lunds Dalarnas mu­seums arkiv,

Byvägen upp mot Björken med Äre­porten i bakgrun­den. T v ligger Östra och Västra Björkens skola. Bilden ska vara tagen i början av 1910-talet på Karisgården. Den som kör räven är Göras Erik Pers­son (1829-1919), de tre pojkarna är fr v bröderna Karis Per, Karl och Axel. Foto Gerda Söderlund, Leksands socken-arkiv.

Typisk äldre ga­tumiljö i tre-vägskors i väst­ra by delen där de fönsterlösa uthusbyggnader­na avgränsar och skapar intressan­ta gaturum. Bygg-naderna på högra sidan vägen till-hör Lissåkers Oskar.

179