program för prevention och bättre vård av diabetes

2000–2010

Program förpreventionoch bättre vårdav diabetes

RESUMÉ

2

DEHKO 2000–2010 RESUMÉ

Innehåll

Inledning ....................................................................................................................................... 3Diabetes är ett växande folkhälsoproblem .......................................................................... 4Högre kostnader för diabetesvård på grund av senkomplikationer ............................... 5Större fokusering på risken för artärsjukdomar i behandlingen av typ 2-diabetes .... 6Typ 2-diabetes kan förebyggas genom livsstilsändringar ................................................... 8Åldersanpassad vård av typ 1-diabetes ............................................................................... 10Senkomplikationerna minskar med effektivare behandling ............................................ 12Egenvård och vägledning för diabetiker – förutsättningar för god vård ..................... 15Vårdmodell: delat ansvar hörnstenen i vården .................................................................. 18Diabetesregister – användbart verktyg i vården och kvalitetskontrollen ................... 20Samordningsgrupp .................................................................................................................... 21Arbetsgrupper för handlingsprogrammet .......................................................................... 22

Sida

Material om programmet:(på finska)

• Bok om handlingsprogrammet(Dehkon toimenpideohjelma)

• Stordior

• Broschyrer

Förfrågningar: Diabetesförbundet,Kirjoniementie 1533680 Tammerforstfn 03-286 01 11fax 03-286 04 22e-post [email protected]

Boken Dehkon toimenpideohjelma ochannat material finns på finska utlagda påInternet på adressen www.diabetes.fi

Program för prevention och bättre vård av dia-betes (DEHKO) 2000–2010 RESUMÉ

Utgivare: Diabetesförbundet i Finland r.f.ISBN 952-5301-12-5Redaktör: Sanna KorkeeLayout: Aino Myllyluoma

3

DEHKO 2000-2010DEHKO 2000–2010 RESUMÉ

DE

HK

O

PInledning

rogrammet för prevention och bättre vård av diabetes (på finska förkortat Dehko; denfinska förkortningen har fått stor spridning också på svenska) skall vara grunden fördiabetesvården i vårt land 2000–2010. Det primära syftet med programmet är att typ2-diabetes (ålderdiabetes, vuxendiabetes) skall kunna förebyggas systematiskt. Det

andra viktiga målet är att generera insatser som minskar risken för personer med typ 2-diabe-tes att insjukna i hjärt/kärlsjukdomar. Programmet avser att förbättra dels vårdorganisationen,dels kvaliteten på diabetesvården för att personer med typ 1-diabetes (ungdomsdiabetes) ochpersoner med typ 2-diabetes skall få bättre metabol kontroll (bättre sockerbalans), senkompli-kationerna minska och diabetikerna vara mer nöjda med vården.

Denna skrift är ett sammandrag av den första etappen i programmet: ett handlingsprogram.Arbetet med handlingsprogrammet inleddes 1998. En stor och aktiv grupp bestående av ex-perter inom hälso- och sjukvård, företrädare för myndigheterna och diabetiker har deltagit iarbetet. Diabetesförbundet står som samordnare för programmet. Handlingsprogrammet an-togs vid ett stort konsensusmöte i januari 2000. Det innefattar elva mål som enligt planernaskall uppfyllas fram till 2010 samt förslag till en rad anknytande insatser. Målen och insatser-na kompletteras av ingående förslag. Förslagen har utarbetats av expertgrupper och bygger påden nyaste kunskapen om diabetes och diabetesvården. En förutsättning för att programmetskall kunna omsättas i praktiken är att myndigheter, hälso- och sjukvården, organisationeroch diabetiker kan samarbeta på bred bas.

Det behövs ett program för prevention och bättre vård av diabetes eftersom diabetes fortfa-rande är ett galopperande folkhälsoproblem. Bristfälligt behandlad diabetes leder till allvarli-ga komplikationer och sämre livskvalitet för diabetiker. Senkomplikationerna är en av destörsta orsakerna till att diabetes är en så dyr sjukdom för samhället. När allt fler drabbas avdiabetes skjuter kostnaderna i värsta fall okontrollerat i höjden.

Detta sammandrag redogör tematiskt för målen och insatserna i handlingsprogrammet. Pro-grammet betraktar typ 1 (ungdomsdiabetes) och typ 2 (åldersdiabetes, vuxendiabetes) som tvåolika sjukdomar. Men vissa av målen för bättre vård och högre vårdkvalitet passar in på bådadiabetestyperna.

4


F

År 2000 År 2010

180 000

300 000

120 000

ANTALET DIABETIKER I FINLAND

Antalet diabetiker beräknas stiga till 300 000fram till 2010. Varje år insjuknar 12 000finländare i diabetes.

Diabetes är en sjukdom som beror på en rubbning i ämnesomsättningen. Sockerhal-ten i blodet är farligt högt, eftersom kroppen på grund av insulinbrist eller nedsattinsulineffekt inte kan tillgodogöra sig sockret i näringen och använda det som bränsle.Vanligen delas diabetessjukdomen upp i två huvudtyper: typ 1 eller ungdomsdiabetesoch typ 2 eller åldersdiabetes (kallas också vuxendiabetes på svenska). Båda diabetes-typerna är förknippade med risker för allvarliga komplikationer.

Diabetes är ett växandefolkhälsoproblem

ör närvarande finns det 180 000 dia-betiker i vårt land och antalet kan en-ligt vissa bedömningar stiga till hela300 000 fram till 2010. Varje år in-sjuknar i genomsnitt 12 000 finlända-

re i diabetes.Merparten (nästan 90 procent) av alla

diabetiker har typ 2 diabetes. För att typ2-diabetes skall bryta ut krävs det dels ärftli-ga anlag, dels en viss livsstil. Med levnadsva-nor avses i detta fall övervikt och fysisk inak-tivitet. Dessa livsstilsfaktorer har spritt sig såexplosionsartat att typ 2-diabetes är ett väx-ande folkhälsoproblem. Om ingenting görskommer antalet diabetiker med typ 2 att ökai Finland med upp till 70 procent redan detio närmaste åren. Åtminstone var tredje fin-ländare har ärftliga anlag som ökar risken föratt insjukna i typ 2-diabetes.

Typ 2-diabetes kan emellertid förebyg-gas med hjälp av en hälsosammare livsstil.Det viktigaste målet med programmet förprevention och bättre vård av diabetes är attförebygga typ 2. Det betyder att insatsernariktas in på både riskgrupperna och hela be-folkningen. Tecken som tyder på att man hörtill riskgruppen är övervikt, förhöjt blod-tryck, graviditetsdiabetes, måttligt förhöjtblodsocker och diabetes hos nära släktingar.

Ungefär 30 000 finländare har typ 1-diabetes, ungdomsdiabetes. Finland har denhögsta incidensen (antalet inträffade fall) i

hela världen när det gäller typ 1. Och antalettyp 1-diabetiker ökar med i snitt två procentom året. Anlagen för typ 1 nedärvs men detär fortfarande okänt vilka faktorer i miljönsom leder till att sjukdomen bryter ut. Typ1-diabetes kan bryta ut i barndomen eller ivuxen ålder. Allt fler barn insjuknar (450barn varje år), sjukdomen är livslång och dedrabbade kan på grund av bristfällig vård ochbehandling få komplikationer, ofta redan påett tidigt stadium. Allt detta är en stor bördaför diabetikerna själva och samtidigt en storutmaning för hälso- och sjukvården.

5


D

Svängande blodsocker kan leda till problem för diabetiker. Dessutom kan sjukdo-men medföra komplikationer, så kallade senkomplikationer. Bland de allvarligasteoch dyraste komplikationerna märks hjärt/kärlsjukdomar. Det är angeläget attstörre uppmärksamhet fokuseras på senkomplikationerna för att diabetiker skallfå bättre livskvalitet och vårdkostnaderna kunna pressas ned.

Högre kostnader för diabetesvårdpå grund av senkomplikationer

iabetes är en dyr sjukdom församhället. Diabetikerna utgörungefär tre procent av befolk-ningen i vårt land. Men de samla-

de kostnaderna för vården och behandlingenav dem (5,2 miljarder mark om året) står förmer än 11 procent av de totala kostnadernaför hälso- och sjukvården. Hälso- och sjuk-vården för diabetiker är minst 2,5 gångerdyrare än för motsvarande population i sam-ma ålder och med samma könsfördelning.Och ungefär fem gånger så dyr som för be-folkningen i stort.

Merparten av kostnaderna för vård ochbehandling av diabetiker (4,6 miljardermark om året) går till vården och behand-lingen av diabetiker med typ 2.

De höga kostnaderna hänför sig intebara till behandlingen av högt blodsocker,utan beror i första hand på de många sen-komplikationerna till följd av diabetessjukdo-men. Hjärt/kärlsjukdomar står för den störs-ta ökningen av kostnaderna. Särskilt personermed typ 2-diabetes måste behandlas på vård-avdelning för denna typ av komplikationer.

Kostnaderna för diabetesrelaterad behand-ling på vårdavdelning beror till 80 procentpå hjärt/kärlsjukdomar.

Om fokus i högre grad sattes på hjärt/kärlsjukdomar skulle kostnaderna för vårdoch behandling av diabetiker minska avse-värt. Studier visar att kostnaderna för sen-komplikationer kan pressas om diabetikerlyckas hålla blodtryck och blodfetter på nor-mal nivå, hjärtinfarkter och stroke kan för-hindras (med acetylsalicylsyra) och skadorpå näthinna, fötter och njurar förebyggasrespektive upptäckas på ett tidigt stadium.Också intensifierad behandling av blodsock-ret minskar vårdkostnaderna, visar under-sökningar.

Budskapet i nationella och internatio-nella undersökningar är entydigt: satsningarpå prevention av senkomplikationer resulte-rar i besparingar. Kostnaderna för diabetes-vården minskar, om vården och behandling-en inriktas på rätt saker, vårdorganisationeneffektiveras och typ 2-diabetes inklusivesenkomplikationer motverkas.

6


M Å L :

Större fokusering på risken förar tärsjukdomar i behandlingen avtyp 2-diabetes

Alla som har typ 2-diabetes skall fåvägledning i diabetesfrågor i tillräckligomfattning. De skall också få behand-ling för den samlade risken för hjärt/kärlsjukdomar vid sidan av behandling-en för högt blodsocker.

Vid typ 2-diabetes kan två fall förekomma:antingen är bukspottkörtelns insulinproduk-tion nedsatt eller kroppen kan inte tillgodogö-ra sig det insulin som insöndras (insulinresis-tens). Sjukdomen upptäcks vanligen när blod-sockret mäts och visar sig vara för högt. Anla-gen att få typ 2-diabetes nedärvs. Men livssti-len spelar en stor roll för om sjukdomen bryterut eller inte. Typ 2-diabetes kan förebyggas (sekapitlet “Typ 2-diabetes kan förebyggas ge-nom livsstilsändringar” på sidan 8).

Största hindret för god vård vid typ 2-diabetes är att sjukdomen uppfattas som“lindrig sockersjuka”. Det räcker med attåkomman behandlas med bantning, kost,tabletter mot högt blodsocker och i värsta fallmed insulin, tror många. Men behandlingenmåste ovillkorligen också väga in att diabeti-ker löper mycket stor risk att insjukna i farli-ga artärsjukdomar (kranskärlssjukdom, strokeoch cirkulationsrubbningar i benen).

Vanligen uppvisar diabetiker tecken påartärsjukdomar redan när typ 2-diabetesupptäcks. Typ 2 föregås nämligen av ett till-stånd som brukar kallas metabolt syndrom.Syndromet kännetecknas av bukfetma, onor-mala blodfetter, förhöjt blodtryck och koagu-lationsrubbningar. Alla dessa faktorer utgör

stora risker för artärsjukdomar. Vid typ 2-diabetes spelar upptäckt, prevention och fö-rebyggande behandling av dessa riskfaktoreren lika stor roll som behandling av blodsock-ret.

Grunden för all behandling av typ 2-diabetes är att diabetiker får systematiskhandledning i livsstilsfrågor och diabetesväg-ledning med siktet inställt på framgångsrikegenvård. Mer om detta finns att läsa i kapit-let “Egenvård och vägledning för diabetiker– förutsättningar för god vård” på sidan 15.Det primära målet med vården och behand-lingen är att förebygga och förhindra att ar-tärsjukdomar uppkommer och fortskrider.

Behandling av förhöjt blodsockerFörhöjt blodsocker måste behandlas eftersombehandlingen har en gynnsam effekt på ris-ken för ögon-, njur- och nervpåverkan, likasåpå diabetikers välbefinnande. Hörnstenarna igod vård är undervisning i livsstilsfrågor, ef-fektiv användning av läkemedel, i förekom-mande fall tidig insättning av kvällsinsulin,och justering av insulindoserna utifrån resul-taten av egenkontrollerna.

Behandling av förhöjt blodtryckRedan när sjukdomen diagnostiseras har 40–60 procent av diabetikerna med typ 2 högtblodtryck. Sjukdomarna i artärer och kapillä-rer minskar avsevärt vid intensiv behandlingav blodtrycket.

Läkemedelsfri behandling av förhöjtblodtryck är alltid bra vid typ 2-diabetes.I den läkemedelsfria behandlingen ingårmindre saltintag, viktminskning resp. atthålla normal vikt, regelbunden motion och

7


Å T G Ä R D :

De läkemedelsfria behandlingsfor-merna vid typ 2-diabetes skall effek-tiveras samtidigt som det ordnasårliga kontroller av riskfaktorernaför hjärt/kärlsjukdomar och vård vidalla enheter inom primärvården.

rökfrihet. I förekommande fall bör blod-trycket regleras med läkemedel. För att be-handlingen skall ge resultat måste diabetikeribland ta två eller fler olika mediciner.

Behandling vid rubbningar ifettomsättningenVid typ 2-diabetes är risken för artärsjukdo-mar så stor att onormala blodfetter måstebehandlas farmakologiskt också när patien-ten inte har någon diagnostiserad artärsjuk-dom. Särskilt satsningar på att få ner LDL-kolesterolet kan ge mindre dödlighet i kärl-sjukdomar och färre hjärtproblem bland typ2-diabetiker och reducera behovet av bypass-operationer och ballongvidgningar. De flestadiabetiker med typ 2 behöver medicinsk be-handling för onormala fettvärden.

Om LDL-kolesterolet sjunker under 3millimol per liter (mmol/l) räcker hälsosam-ma levnadsvanor som behandling. Däri ingårviktminskning, motion och fettsnål kost medlitet intag av hårda fetter.

Behandling avkoagulationsrubbningarVid typ 2-diabetes fäster trombocyterna lät-tare i kärlväggarna och medverkar till att detuppstår tromboser (proppar) i artärerna. Ace-tylsalicylsyra förhindrar att trombocyternafastnar vid varandra eller på kärlväggarna. Deinträffade fallen av artärsjukdomar bland dia-betiker minskar med 20 procent vid intag avacetylsalicylsyra, visar flera studier.

Acetylsalicylsyra (100 mg) rekommen-deras till alla med typ 2-diabetes, förutsattatt de inte har kontraindikationer mot prepa-ratet. Kontraindikationer vid behandlingmed acetylsalicylsyra är överkänslighet, blö-darsjuka, aktiv sjukdom i mag/tarmkanaleneller andra blödningssjukdomar eller blödan-de retinopati. Då skall acetylsalicylsyra alltsåinte användas. Behandlad sjukdom i näthin-nan är inget hinder.

Kunskaperna och kompetensen att aktivtbehandla artärsjukdomar är ofta bristfälliga.Många gånger är det lite si och så med kon-sultationerna mellan primärvården och speci-alistvården (den specialiserade sjukvården).För att resultaten skall bli bättre behövs deten ny inställning från diabetesvårdens sida,det vill säga hälso- och sjukvårdspersonalen,och från diabetikerna själva. Dessutom måstede ta till sig och lära sig utnyttja ny kunskappå området. Också vårdmodellen med delatansvar för primärvården och specialistvårdenoch kontroll av vårdkvaliteten spelar en vik-tig roll för hur den genomgripande vårdenoch behandlingen utfaller vid typ 2-diabetes(se kapitlen “Vårdmodell: delat ansvar hörn-stenen i vården” på sidan 18 och “Diabetesre-gister — användbart verktyg i vården ochkvalitetskontrollen” på sidan 20).

8


M Å L :

Insatser för att förebygga typ 2-diabe-tes integreras i den permanenta verk-samheten inom primärvården.

Typ 2-diabetes kan förebyggasgenom livsstilsändringar

Vid typ 2-diabetes kan diabetikern själv på-verka behandlingsresultaten med hjälp av sinlivsstil. Levnadsvanorna påverkar också sjuk-domsdebuten. Anlagen att insjukna nedärvs,men om sjukdomen utvecklas eller inte berorpå vissa livsstilsfaktorer. De viktigaste ärövervikt, bukfetma och fysisk inaktivitet.

Det är ett faktum att åtminstone vartredje finländare har ärftliga anlag att få typ2-diabetes. Sjukdomen kan bli ett enormtfolkhälsoproblem om inte effektiva preventi-va insatser sätts in. De preventiva insatsernamåste rikta sig till hela befolkningen. Allamåste få lära sig få bukt med de riskfaktorersom kan påverkas med personliga insatser:att eftersträva viktnormalisering, normalablodfetter och blodtrycksreglering.

I praktiken kräver detta sunda matva-nor och betydligt mer motion. Vid preven-tion av typ 2-diabetes gäller samma regler förhälsosam livsstil som vid prevention avmånga andra kroniska sjukdomar. Denspringande punkten är att befolkningen istort blir medveten om diabetesproblemetsomfattning och livsstilens betydelse när detgäller att förebygga sjukdomen.

Utöver denna befolkningsstrategi be-hövs det en så kallad högriskstrategi för atttyp 2-diabetes skall kunna förebyggas. Enhögriskstrategi avser att integrera alla somlöper ökad risk att insjukna i typ 2-diabetes

i en systematisk uppföljning av riskfaktorer-na.

Till kategorin högriskindivider hör

■ barn och syskon till personer med typ 2-diabetes

■ kvinnor med graviditetsdiabetes

■ personer med förhöjt blodtryck

■ personer med måttlig förhöjda blodsock- ervärden

■ överviktiga/personer med bukfetma

Typ 2-diabetes är en lömsk sjukdom efter-som den länge kan vara latent utan att uppvi-sa några symtom. Därför är det viktigt attalla högriskindivider får sitt blodsocker kon-trollerat för att icke-symtomgivande diabetesskall upptäckas. Samtidigt bör deras blod-tryck och blodfetter mätas och vikten kon-trolleras. Detta för att risken för hjärt/kärl-sjukdom skall kunna bedömas.

Om blodsockret ligger över gränsvärde-na för diabetes skall personen slussas vidaretill diabetesvården. Är blodsockret däremotnormalt men blodfetterna onormala och/ellerblodtrycket för högt bör personen få behand-ling för dessa åkommor.

Även om alla blodsockervärden är nor-mala trots den ärftliga belastningen är detviktigt att riskfaktorerna kollas upp regel-bundet i fortsättningen. Normalviktiga (vikt-index <25) skall åtminstone vart femte år fåblodsocker, vikt, blodfetter och blodtryckkontrollerade. Om viktindexet ligger över 25bör värdena kollas upp med 2–5 års interval-ler. Därtill bör högriskindividerna få person-lig handledning i livsstilsfrågor med tonvik-ten lagd på större fysisk aktivitet, betydelsen

9


Å T G Ä R D E R :

av normal vikt och råd om normalt blodtryckoch normala blodfetter.

Typ 2-diabetes utvecklas långsamt ochökar med stigande ålder. Därför kan sjukdo-

men inte förebyggas snabbt och enkelt. Detfinns inga punktinsatser som kan sättas inallt efter behov. Den förebyggande verksam-heten måste vara systematisk och långsiktig.

■ Preventionen av typ 2-diabetes klassas som ett av Finlandshälsopolitiska mål i WHO:s program Hälsa för alla på 2000-talet.En samlad rikstäckande plan för det förebyggande programmetupprättas och nödvändiga medel avsätts för ändamålet. En bredinformationskampanj startas till stöd för de preventiva insatserna.

■ Enheterna inom primärvården utarbetar en plan för identifieringav högriskindivider och genomför preventiva åtgärder.

■ I preventionen av typ 2-diabetes tillämpas programmet för främ-jande av hjärt- och kärlhälsa, särskilt när det gäller bespisning,livsmedelssymbolen (hjärtmärket), utbildning och information.

■ Hälso- och sjukvården, gymnastik- och idrottssektorn, skolan ochfolkhälsoorganisationerna intensifierar sitt samarbete i syfte attfå hela befolkningen att motionera mer. Systematiska insatserför att motverka fetma startas.

10


M Å L :

Åldersanpassad vård av typ1-diabetes

Var och en som har typ 1-diabeteshar möjlighet att genomföra individu-ellt upplagd och god egenvård.

Anlagen att insjukna i typ 1-diabetes ned-ärvs. Men det är ännu inte klarlagt vilka fak-torer i miljön som medverkar till att sjukdo-men bryter ut eller med vilka metoder denkan förebyggas. Vid typ 1-diabetes produce-rar kroppen inget insulin, eftersom de insu-linproducerande cellerna i bukspottkörteln ärförstörda. Insulinbristen avhjälps med insu-lininjektioner. Dessutom måste diabetikermed typ 1 samordna insulindoser, kost ochmotion. Det är viktigt att diabetikern mäterblodsockret varje dag för att få reda på hursamspelet mellan insulin, kost och motionutfallit. Det bidrar till att blodsockret liggerså nära normala värden som möjligt. För lågasockervärden kan leda till insulinchock. Dåli-ga blodsockervärden kan med tiden ge upp-hov till svåra senkomplikationer. Bland devanliga komplikationerna märks näthinnepå-verkan, njursjukdom, nervskador, åderför-kalkning, förträngningar i kranskärl och ihjärnans kärl.

Om vården och behandlingen ger gottresultat kan typ 1-diabetiker leva på sammasätt som friska individer. Men för att denmetabola kontrollen (sockerbalansen) skallvara god och senkomplikationer därmedundvikas måste diabetikern klara av egenvår-den och få individuellt avpassad vägledning.Det finns fortfarande en del problem i vår-den och behandlingen av typ 1, och behand-lingsresultaten kan i vissa fall vara mycket

dåliga. Insatser för att förbättra vårdkvalite-ten läggs fram i följande kapitel:

■ Senkomplikationerna minskar med effekti-vare behandling (s. 12),

■ Egenvård och vägledning för diabetiker –förutsättningar för god vård (s. 15),

■ Vårdmodell: delat ansvar hörnstenen ivården (s. 18) och

■ Diabetesregister – användbart verktyg ivården och kvalitetskontrollen (s. 20).

Typ 1-diabetes är en livslång sjukdom. Sjuk-domsförloppet består av flera olika stadier,kritiska lägen och omställningar i livssitua-tionen. Sjukdomen kan debutera mycket ti-digt, men det förekommer att den bryter ut ivuxen ålder. Den varar livet ut. Oavsett ål-dersgrupp är de viktigaste målen med be-handlingen att sockervärdena skall vara såbra som möjligt och att inga hypoglykemier(för lågt blodsocker) förekommer, att sjukdo-men följs upp minutiöst, att diabetikern äg-nar sig åt egenvården och att risken för sen-komplikationer minimeras. Behovet av ochmålen för behandlingen och diabetesvägled-ningen varierar från åldersgrupp till ålders-grupp.

Ett barn kan växa och utvecklas nor-malt trots diabetes. Men det krävs hjälp ochstöd från familjen och omgivningen. Därförär det angeläget att inte bara barnet och för-äldrarna får gå på diabetesundervisning, utanatt också mor- och farföräldrar, dagispersonaloch skola blir informerade om vad typ 1-diabetes innebär.

När en barndiabetiker flyttas över frånbarnpolikliniken till en medicinsk poliklinikskall vården och behandlingen vara ägnade

11


Barn

Unga

Vuxna

Å T G Ä R D E R :

Åldersanpassade prioriteringar i vården vid typ 1:

att stötta barnet i dess frigörelseprocess. Bar-net skall få lära sig ta egenansvar och prepa-reras för att ta över egenvården. Vårdteametbör ha en liberal attityd till unga diabetiker.De unga mognar och kan ta över egenvårdoch ansvar i mycket varierande takt. Kravoch mål måste alltid läggas upp individuellt.Glöm inte att kontrollera att den unga dia-betikern har förstått vad det hela går ut på!Hjälp och stöd från personer i samma situa-tion och handledning i grupp (t.ex. kurseroch läger för unga) spelar en stor roll.

Vuxna med typ 1 behandlas huvudsak-ligen inom primärvården. För att vården ochbehandlingen skall ge önskat resultat måsteläkarna och annan personal få kontinuerligutbildning och ha stor erfarenhet av diabe-tesvård. Vården och behandlingen bör - imotsats till det så kallade befolkningsansva-ret - koncentreras till en och samma läkaresom måste ha hand om minst 20–30 diabeti-ker med typ 1.

Det primära målet med behandlingenav vuxna med typ 1 är att diabetikerna skallkunna sköta egenvården själva och omfattarde allmänna målen för vården och behand-

■ Den särskilda service som barnoch unga behöver tryggas. Detföljs upp att barn och unga i rättutvecklingsfas och friktionsfrittkan flytta över till en högkvalitativenhet för vuxna diabetiker.

■ Vägledningen för diabetiker medtyp 1 effektiviseras för alla ålders-grupper i syfte att förbättra derassockervärden och att förebyggasenkomplikationer.

lingen. Det är oerhört viktigt att en diabeti-ker accepterar att sjukdomen och egenvårdenär en del av vardagen, eftersom slarv medegenvården inte bara påverkar det personligavälbefinnandet här och nu, utan har konse-kvenser långt in i framtiden. De enda meto-derna för att förebygga senkomplikationer äratt vara noga med egenvården och egenkon-trollerna.

• Fysiskt, socialt och psykiskt välbefinnande samt normal uppväxt och utveckling.• Stöd och hjälp från familjen och omgivningen samt minutiös och kontinuerlig

uppföljning.• Minimering av risken för senkomplikationer och åtgärder för att undvika hypoglykemi.

• Vård som stöder de ungas frigörelseprocess, lär dem ta hand om egenvården ochger dem större ansvar, men som samtidigt tar hänsyn till deras personliga utveck-lingsprocess.

• Trygg och flexibel övergång från vård på barnpoliklinik till vård på medicinskpoliklinik.

• Färdighet att ta hand om egenvården och beredskap att acceptera sin sjukdomoch att omfatta de gemensamma behandlingsmålen.

• Prevention av senkomplikationer med hjälp av omsorgsfull vård och minutiösakontroller.

12


Senkomplikationerna minskarmed effektivare behandling

M Å L :

■ Diabetiker skall få bättre metabolkontroll (sockerkontroll). Målet äratt minst 50 procent av typ 2-dia-betiker och typ 1-diabetiker skallha goda sockervärden och minst30 procent tillfredsställande sock-ervärden.

■ Förekomsten av hjärt/kärlsjukdo-mar minskar med åtminstone entredjedel.

■ Senkomplikationerna minskar iöverensstämmelse med St. Vin-cent-deklarationen för Europa:• benamputationerna minskar

med åtminstone hälften,• diabetisk påverkan på näthinnan

minskar med åtminstone entredjedel och

• diabetisk njurpåverkan minskarlikaså med åtminstone en tredje-del.

I en internationell jämförelse har Finlandvisserligen en relativt bra diabetesvård. Trotsdetta är det lång väg kvar tills vi nått de upp-ställda målen. Ungefär hälften av diabetikermed typ 1 har dåliga eller alarmerande dåligasockervärden. Bara en fjärdedel har godasockervärden. Bland diabetiker med typ 2 ärläget ännu värre. Bara en tiondel har godasockervärden.

Personer med typ 2-diabetes liggerextra dåligt till när det gäller de största risk-faktorerna för hjärt/kärlsjukdomar. Mer änhälften har förhöjt blodtryck och onormala

blodfetter, och en stor del av dem är över-viktiga.

Goda sockervärden är av största viktnär kvinnor med diabetes är gravida. Riskenför att barnet föds med missbildningar hardirekt samband med moderns metabola kon-troll före och i början av graviditeten.

Dåliga sockervärden kan medföra enrad senkomplikationer med sämre livskvalitetoch för tidig död som följd. Det är angelägetatt preventiva insatser sätts in på alla stadierav vården och behandlingen och på alla nivå-er inom vårdorganisationen. Inte bara fördiabetikerns bästa utan också för att det ärdyrt att behandla senkomplikationer. Detkrävs regelbundna kontroller för att senkom-plikationer skall upptäckas på ett tidigt stadi-um. Här intar flexibelt samarbete mellanvårdinrättningarna en framträdande roll föratt adekvat behandling skall kunna inledas itid och på rätt vårdnivå.

■ KärlsjukdomarArtärsjukdomar förekommer oftare hos dia-betiker än hos andra. Upp till tre diabetikerav fyra dör i artärsjukdomar. Kranskärlssjuk-dom är den vanligaste arteriella sjukdomenbland diabetiker. Sjukdomen kan leda tilloväntad död, bröstsmärtor, hjärtinsufficiensoch hjärtinfarkt.

Hjärtinfarkt står för en betydligt störreandel dödsfall och fler fall av hjärtinsufficiensbland diabetiker än bland icke-diabetiker.Redan den första infarkten leder hos 40 pro-cent av män med diabetes och hos nästanlika många kvinnor med diabetes till dödeninom ett år.

Blodtrycksreglering och stor noggrann-het med sockervärdena, behandling av onor-

13


Gränserna för refernsvärdena går vid 4,0–6,0

Typ 1-diabetes

• God sockerkontroll: HbA1c under 7,5 %• Tillfredsställande sockerkontroll: HbA1c7,5–8,9 %• Dålig sockerkontroll: HbA1c över 9 %

Typ 2-diabetes

• God sockerkontroll: HbA1c under 7,0 %,vid insulinbehandling under 7,5 %

• Tillfredsställande sockerkontroll:HbA1c 7,5–8,9 %

• Dålig sockerkontroll: HbA1c över 9 %

Målvärden för god metabol kontroll (sockerbalans)

mala blodfetter, rökstopp och användning avacetylsalicylsyra är åtgärder som kan förebyg-ga kranskärlssjukdom. När en diabetiker välfått en hjärtsjukdom är behandlingsrutinernadesamma som för andra hjärtsjuka. Diabeti-ker har emellertid sämre prognos. Därför ärdet angeläget att ingen behandlingsform somvisat sig vara till nytta utesluts utan välgrun-dade skäl.

■ NjurpåverkanEn tredjedel av diabetiker med typ 1 och upptill hälften av diabetiker med typ 2 drabbasav njursjukdom (nefropati) och de kan blitvungna att genomgå dialys eller njurtrans-plantation. Dödligheten i hjärt/kärlsjukdo-mar bland diabetiker ökar också av njursjuk-dom. På senare år har förekomsten av njur-sjukdom ökat oroväckande mycket bland typ2-diabetiker.

Mikroalbuminuri är det första tecknetpå njurpåverkan (äggviteämnet albumin rin-ner ut i urinen). Albuminkontroller måsteårligen göras på alla typ 2-diabetiker och påtyp 1-diabetiker när puberteten inträtt.

■ Sjukdomar i näthinnanDiabetesretinopati (förändringar i näthin-nans blodkärl) är den diabetiska ögonsjuk-dom som är den vanligaste orsaken till att

diabetiker blir blinda. Hela 80 procent av typ1-diabetiker har förändringar i näthinnanefter att ha haft diabetes i tjugo år. Hälftenav alla typ 2-diabetiker har förändringar inäthinnan efter tio år med diabetes.

Förändringarna är latenta under långtid och uppvisar inga symtom. Om de upp-täcks först när synen redan är nedsatt gerbehandlingen dåliga resultat. Alla diabetikermåste få genomgå undersökningar av ögon-bottnar varje år.

■ NervpåverkanDålig sockerbalans kan leda till svåra funk-tionsrubbningar i nerverna (neuropati). Sym-tomen på nervpåverkan försämrar livskvalite-ten i många hänseenden. Artärsjukdom ochförändringar i nerverna leder till fotbesvärsom i värsta fall kan sluta med amputation avunderbenet. Största delen av de benamputa-tioner som hade kunnat undvikas görs på typ2-diabetiker.

Förebyggande fotvård och fotterapi böringå i diabetesvården. För det behöver vård-personalen adekvat utbildning. Vidare måstefotvård och fotterapi organiseras och till-gången ordnas betydligt bättre än i det rå-dande läget. Diabetiker bör dessutom få väg-ledning i egenvård av fötterna.

14


■ Uppföljningen av vårdkvaliteten och behandlingsresultaten för-bättras för att senkomplikationer skall kunna upptäckas på etttidigt stadium och förebyggas med hjälp av årliga kontroller.Vårdinrättningarna satsar på bättre samarbete för att adekvatvård skall kunna sättas in utan dröjsmål och på rätt vårdnivå.

■ Alla sektorer inom hälso- och sjukvården får mer information omdiabetes i form av kurser och kompletteringsutbildning.

■ Kriterierna för särskilt ersatta läkemedel ändras för att gynnabehandlingen av riskfaktorer för hjärt/kärlsjukdomar. Alla diabeti-ker som måste ta blodfettssänkande mediciner bör omfattas avspecialersättningen. Diabetiker skall kunna få särskild ersättningför blodfetts- och blodtryckssänkande läkemedel vid lägre värdenän icke-diabetiker.

■ Sjukvårdsdistrikten ordnar centraliserade ögonbottenunder-sökningar en gång om året och efter prövning mer sällan.

■ Hälsovårdscentralerna ordnar med munhälsovård för diabetikerpå samma villkor som för andra grupper med särskilda behov.

■ Det byggs upp en heltäckande mekanism för uppföljning av kvali-teten på egenvårdsapparater och för kvalitetsförbättringar.

Å T G Ä R D E R :

15


M Å L :

Egenvård och vägledning fördiabetiker – förutsättningarför god vård

■ Diabetikerna behärskar egenvårdenoch är nöjda med vården.

■ Samarbetet mellan hälso- och sjuk-vården och diabetesföreningarna isyfte att stödja diabetikerna i egen-vården permanentas och antarfasta former.

Diabetikern själv intar en framträdande rollnär det gäller att uppnå god sockerbalans, föregenvården är ett mycket betydelsefullt led idiabetesvården. Det är bara diabetikern självsom kan balansera upp sin ständigt pågåendeenergiomsättning och ta hand om sin sjuk-dom dag efter dag, vari ingår rätt storlek påmatportionerna, blodsockermätningar, lagommycket motion och intag av läkemedel.

Vid sidan av egenvården lönar det sigatt satsa lite extra på en sund livsstil, efter-som det kan ge belöning i form av uppskjut-na senkomplikationer. Livsstilen kan med-verka till att förebygga typ 2-diabetes (se si-dan 8) och reducera behovet av läkemedel,särskilt i början av sjukdomen.

Rökfrihet, ett fysiskt aktivt liv och sun-da kostvanor är viktiga faktorer för diabeti-kers hälsa.

■ RökfrihetRökning är mycket skadlig för hjärta ochkärl. Vid rökning dras blodkärlen ihop. Kär-len kan förkalkas i förtid och diabetikerndrabbas av kranskärlssjukdom och cirkula-

tionsrubbningar i hjärnan och fötterna. Ock-så måttlig njurpåverkan fortskrider snabbarehos rökare än hos icke-rökare.

■ MotionRegelbunden motion ökar insulinkänslighe-ten och har gynnsam effekt på blodtrycketoch fettomsättningen, stärker muskelaktivi-teten, förbättrar funktionsförmågan ochfrämjar det psykiska välbefinnandet.

■ KostKosten kan ha samtidig effekt på flera rubb-ningar i ämnesomsättningen. När intaget avhårda fetter reduceras minskar LDL-koleste-rolet. Mjuka fetter har positiv effekt på blod-trycket och insulinresistensen. Insulinkäns-ligheten stimuleras av fiberrik kost medmycket kolhydrater samtidigt som LDL-kolesterolet i blodet minskar och måltidenger en uttalad mättnadskänsla.

För att diabetiker skall kunna ta hand omegenvården varje dag och ställa om sina va-nor behöver de kunskaper, färdigheter, moti-vation och kraft att orka med sin sjukdom.Därför skall hälso- och sjukvården tillhanda-hålla adekvat undervisning och handledninginklusive vägledning i livsstilsfrågor.

Vägledningen i livsföringsfrågor avseratt generera bestående förändringar. Det be-tyder att de sunda levnadsvanor som är avbetydelse för egenvården integreras i diabeti-kerns liv. Vägledningen skall vara systematiskoch långsiktig. Den skall innehålla kost- ochmotionsråd och i förekommande fall hjälpmed bantning och rökstopp.

16


Syftet med vägledningen är att diabe-tesvården skall integreras i det dagliga livetoch att diabetikern skall kunna egenvårdenoch vara motiverad att satsa på den. Vägled-ningen stöder diabetikern i inlärningsproces-sen, han eller hon får nyttig information ochstörre kompetens och är mer beredd att taansvar för egenvården. All handledning mås-te bygga på principen att personalen och dia-betikern är involverade på lika villkor. Diabe-tikern genomför vården och löser problem,personalen är en resurs som står till hans ellerhennes förfogande. Diabetikern kan självbäst bedöma sina egna behov och sätta uppsina egna mål.

Handledning och vägledning måsteingå i alla vårdkontakter där personalen mö-ter diabetiker. Därför måste alla som vårdareller behandlar diabetiker (läkare, diabetes-sköterskor, näringsterapeuter, fotvårdare, psy-kologer, socialarbetare) ha kompetens att gevägledning. Inom primärvården är det dendiabetesansvariga läkaren och diabetessköter-skan som samordnar och styr diabetesvägled-ningen inom sin egen enhet. De utvärderaroch utvecklar också verksamheten i samrådmed diabetesgruppen i sjukvårdsdistriktet.Vårdorganisationen måste avsätta adekvataresurser för verksamheten.

Vägledningen är en fortlöpande ochsystematisk process som formas efter denaktuella situationen. Tillsammans med dia-betikern lägger vårdpersonalen upp en be-handlings- och handledningsplan. Vid deårliga kontrollerna går de igenom planenpunkt för punkt.

I utvärderingen av handledningen skallåtminstone följande punkter ingå:

■ Hur har de kortsiktiga och långsik-tiga behandlingsmålen utfallit?

■ Vilken typ av diabeteskunskapbehöver diabetikern för att kunnagenomföra egenvården?

■ Praktisk kunnighet• egenkontroller och förmågan att

utnyttja dem, matvanorna ochflexibla kostvanor, injektionstek-nik, förmågan att förutse ochhantera lågt blodsocker

■ Biokemiska mått• egenkontroller av blodsockret,

sockerhemoglobin, viktföränd-ringar, blodfetter och blodtryck

■ Vårdrutiner• kostvanor, val av injektionsstäl-

len, medicinering, fotvård, skor

■ Livsstil• rökning och motion

■ Vårdtillfredsställelse och livskvalitet• känslor inför sjukdomen, psykisk

stämning, diabetes som hinder ilivet

17


Å T G Ä R D E R :

Individuell vägledning kan kompletterasmed vägledning i grupp. I grupp kan diabeti-kerna dela med sig av sina erfarenheter ochjämföra varandras situationer, lösa problemoch hitta på nya tillämpningar. Gruppen på-verkar attityderna och det ligger i gruppensnatur att ha en “helande “ effekt som hjälperdeltagarna att anpassa sig till en kronisksjukdom.

Det är viktigt att de som är engageradei vården och behandlingen av diabetiker fårutbildning och kompetens i vägledning avpatienter, i psykologiska frågor kring hante-ringen av långtidssjukdomar och i interak-tion mellan människor.

■ För att diabetikerna skall kunnata hand om egenvården garante-ras de individuell och fortlöpandevägledning i diabetesfrågor. Hjälp-medel skall ges ut på behörigtsätt i överenstämmelse med rikt-linjerna från Diabetesförbundetsläkarråd och social- och hälsomi-nisteriet.

■ Det tas fram en standardmodellför vägledning av diabetiker pådet lokala planet, med utgångs-punkt i tillgängliga program ochmetoder.

■ En metod för uppföljning av egen-vården införs enligt europeiskmodell i form av ett enhetligt“diabetespass” för hela landet.

■ Hälso- och sjukvården och diabe-tesföreningarna intensifierar sittsamarbete i hela landet, särskiltnär det gäller information, utbild-ning, stödverksamhet, genomför-ande av egenvård och övervak-ningen av förutsättningarna föregenvården.

■ Diabetikernas kompetens utnytt-jas i arbetet med att ta fram nyavårdrutiner och hjälpmedel.

18


PRIMÄRVÅRDdiabetesteam

M Å L :

SPECIALISTVÅRDdiabetesteamSAMARBETE OCH KONSULTATION

• barn, unga, gravida kvinnor• svåra komplikationer och

senkomplikationer• instabil diabetes, dålig

sockerbalans• inledande behandling av

personer som insjuknat ivuxen ålder och vägledning iegenvård (1–2 år)

• vuxna• de som insjuknat i vuxen

ålder och klarar avegenvården

• som regel alla typ 2-diabetiker• prevention av typ 2-diabetes

• gravida• svåra komplikationer och

senkomplikationer• utredning av dåliga

behandlingsresultat

Behandlingen av typ 1- och typ 2-diabetiker inom den offentliga hälso- och sjukvården (vårdmodell med delatansvar).

BEHANDLINGAV TYP 1-DIABETIKER

BEHANDLINGAV TYP 2-DIABETIKER

Vårdmodell: delat ansvarhörnstenen i vården

■ Hörnstenarna i vårdorganisationenför diabetiker är väl fungerandevårdkedjor, delat ansvar mellanprimärvården och specialistvårdenoch flexibel konsultationspraxis.

■ Vårdinrättningarna har kvalitets-system för diabetesvården. Däriingår regelbunden och allsidigutbildning i diabeteskunskap somett naturligt led.

Bättre kvalitet i diabetesvården kräver intenödvändigtvis större resurser. Redan en omor-ganisering av de befintliga resurserna i kombi-nation med personalutbildning ger bättre be-handlingsresultat, höjer diabetikernas livskva-litet och minskar senkomplikationerna.

Finland behöver flera olika modeller för dia-betesvården. De skall ta hänsyn till geografis-ka, regionala och andra funktionella skillna-der. Bättre samarbete mellan primärvårdenoch specialistvården intar en nyckelroll närvården omorganiseras — för det är den of-fentliga hälso- och sjukvården som ansvararför diabetesvården. Samarbetet bygger på enmodell med delat ansvar mellan primärvår-den och specialistvården. Modellen kräverflexibel konsultation i båda riktningarna.

Diabetesvården måste läggas upp medhänsyn till både företagshälsovårdens och deprivata vårdgivarnas roll. Vissa tjänster (t.ex.fotvårdare och näringsterapeuter) kan i före-kommande fall läggas ut på privata tillhanda-hållare. Företagshälsovården är en viktig resursför preventionen av typ 2-diabetes, likaså föruppföljningen och behandlingen av riskfak-torerna för hjärt/kärlsjukdomar. Diabetikersom går hos privatpraktiserande läkare måste

19


■ Varje hälsovårdscentral skall ha en namngiven läkare med ansvar för diabetes-vården och en diabetessköterska. De samordnar diabetesvården, utbildningenoch kvalitetskontrollen på hälsovårdscentralen. Vårdinrättningarna inom specia-listvården skall utnämna ett diabetesteam som leds av den specialistläkare(ansvarig läkare) som ansvarar för diabetesvården. Både inom primärvården ochspecialistvården skall diabetesteamet ha tillgång till åtminstone fotvårdare,näringsterapeut, psykolog och fysioterapeut alternativt idrottsinstruktör. Diabe-tikern är en jämbördig medlem i diabetestemet på mottagningen.

■ Varje sjukvårdsdistrikt utser en diabetesgrupp som skall utveckla och samordnadiabetesvården. I gruppen bör ingå företrädare för olika vårdsektorer (också före-tagshälsovården och den privata sektorn) samt en företrädare för diabetikerna.

■ Samarbetet mellan primärvården och specialistvården måste mer inriktas på attgå i båda riktningarna. Det skall bli flexiblare, särskilt vad gäller konsultationer.Dessutom bygger sjukvårdsdistrikten upp heltäckande och högkvalitativa servi-cekedjor för diabetesvården.

■ Finland inför enhetliga kvalitetskriterier för diabetesvården. Varje enhet (specia-listvård/primärvård) som vårdar eller behandlar diabetiker måste utifrån delokala förhållande uppfylla kriterierna.

■ Behovet av diabetessköterskor, fotvårdare/fotterapeuter (med påbyggnadsutbild-ning) och näringsterapeuter utreds i syfte att bedöma vårdeffektiviteten och re-surserna för vägledning för diabetiker.

■ Varje centralsjukhus utser en fotvårdsgrupp.

Å T G Ä R D E R :

ha tillgång till samma standardservice (labora-torium, diabetessköterska, hjälpmedel) sominom den offentliga hälso- och sjukvården.

Eftersom diabetesvården är samverkanmellan många olika aktörer är det till fördel omvarje sjukvårdsdistrikt lägger upp riktlinjer förutvecklingsarbetet. Vid sidan av kvalitetsaspek-terna lyfter sjukvårdsdistrikten fram nivåstruk-turering av vården, fungerande vårdkedjor,probleminriktade och patientcentreradeangreppssätt och processtänkande. I sjukvårds-distrikten ansvarar diabetesgrupperna för rikt-linjerna för uppläggningen av diabetesvården.

Ett kvalitetssystem för enskilda vårdin-rättningar kan vara enkelt upplagt. Det kanbestå av en allmän beskrivning av upplägg-ningen av diabetesvården (resurser, beskriv-

ning av funktioner och tillgången till dem,vägledningen för diabetiker, patienttillfreds-ställelse och metabol kontroll).

Med avseende på arbetet att förbättradiabetesvården är det av stor betydelse attgrundutbildningen och påbyggnadsutbild-ningen för läkare och annan vårdpersonal tarfasta på behovet av mer kunskap och infor-mation om diabetes. Med hjälp av yrkesin-riktad kompletteringsutbildning bör samhäl-let säkerställa att aktörerna inom hälso- ochsjukvården är förtrogna med den modernadiabetesvården, det vill säga också väger inrisken för senkomplikationer. Det behövsutbildning både på riksplanet och på det lo-kala planet. Det är viktigt att utbildningentar hänsyn till lokala aspekter.

20


M Å L :

Å T G Ä R D :

Diabetesregister – användbart verktygi vården och kvalitetskontrollen

Det finns datoriserade diabetesregis-ter på tre nivåer: på de enskilda vård-inrättningarna, på det regionala pla-net och för hela landet.

Diabetesregister är ett användbart instru-ment i vården och för kvalitetskontrollen.Rätt utformat är ett diabetesregister ett yp-perligt verktyg i enskilda vårdsituationer,men också vid en regional eller landsomfat-tande utvärdering av vårdkvaliteten. Vi behö-ver vårdutvärderingar på bred bas, eftersomdet fortfarande finns en del regionala skillna-der i vården. Om det finns en enhetlig meka-nism för dokumentation och respons är detlättare att identifiera skillnader i villkorenoch se var justeringar behövs.

De nuvarande datoriserade patientjour-nalerna kan tjäna som underlag för ett diabe-tesregister. De kan eventuellt kompletterasmed ett kontrollsystem för diabetes.

Diabetesregister på tre nivåer:

Diabetesregistret vid vårdinrättningar-na (hälsovårdscentral/hälsostation, företags-hälsovård, sjukhus, diabetesenhet vid hälso-vårdscentral eller sjukhus) består av de nor-mala datoriserade patientjournalerna ochvisar hur behandlingen har utfallit. Syftetmed registret är att diabetiker skall kunnaidentifieras, vårdkvaliteten följas upp ochvissa behandlingar eller undersökningar (t.ex.ögonbottenundersökningar) genomföras överhela linjen och på vissa grupper. Registret gerinformation om vårdkedjor och visar vilka

som åsidosätts vid de regelbundna kontroller-na. Målet är att alla diabetiker skall ingå iregistret.

I den praktiska vårdsituationen tjänarregistret som ett hjälpmedel i vägledningenför patienterna. Det påminner personalen omvad den kommit överens om med patientenoch visar hur behandlingsmålen utfallit.

Det regionala diabetesregistret upprätt-hålls av sjukvårdsdistriktet. Registret följerupp och jämför kvaliteten på servicen ochbehandlingsresultaten vid olika vårdinrätt-ningar utan att uppgifter om enskilda patien-ter ges ut. Med samtycke från patienten kanregistret också förmedla patientinformationmellan olika vårdenheter (t.ex. mellan hälso-vårdscentraler och sjukhus).

Det landsomfattande registret ger in-formation om utfallet av diabetesvården iolika delar av landet och pekar på regionalaskillnader och ändringsbehov. Uppgifternagäller vårdinrättningarna, inte enskilda pa-tienter.

:

För kontroll, utvärdering och utveck-ling av diabetesvården införs ett dia-betesregister på tre nivåer. Det skallbestå av tre olika typer av register: påenskilda vårdinrättningar, på det regi-onala planet och för hela landet. Möj-ligheterna att inrätta ett rikstäckandediabetesregister utreds och ett försökmed diabetesregister startas.

21


Program för prevention ochbättre vård av diabetes (DEHKO)

Samordningsgrupp

• ordförande: professor Marja-Riitta Taskinen• sekreterare: Leena Etu-Seppälä (generalsekreterare för programmet),

Keiju Pääskynkivi (sekreterare för programmet)

Ledamöter:• professor Matti Uusitupa (arbetsgruppen Vårdorganisation och resurser)

• överläkare Tero Kangas (arbetsgruppen Vårdkostnader, kontakatperson

för St. Vincent)• organisationschef Tuula Lehto (arbetsgruppen Diabetikerns egen roll)

• t.f. överläkare Pirjo Ilanne-Parikka (arbetsgruppen Vägledning för diabetiker)

• professor Hannele Yki-Järvinen (arbetsgruppen Typ 2-diabetes)• professor Jaakko Tuomilehto (arbetsgruppen Prevention av typ 2-diabetes)

• professor Olli Simell (arbetsgruppen Typ 1-diabetes)• professor Sirkka Keinänen-Kiukaanniemi (arbetsgruppen Diabetesregister)

• chefläkare Timo Kohvakka (hälsovårdscentralen i Villmanstrand)

• chefläkare Jouko Saramies (hälsovårdscentralen i Savitaipale)• avdelningschef Ammi Isokallio (ordförande för Diabetesförbundet)

• riksdagsledamot Marjatta Stenius-Kaukonen (andre vice ordf. i Diabetesförbundet)

• professor Mikael Knip (ordförande för Diabetesförbundets läkarråd)• VD Jorma Huttunen (Diabetesförbundet)

• överläkare Seppo A. Salo (Diabetesförbundet)

• informationschef Tarja Sampo (Diabetesförbundet)

22


Arbetsgrupperna för handlingsprogrammet

Vårdorganisation och resurser

Ordförande:professor Matti Uusitupa

Sekreterare:sekreterare Keiju Pääskynkivi

överläkare Stig Bergkullageneralsekreterare Leena Etu-SeppäläVD Jorma Huttunendiabetessköterskan Liisa Hyvärinenöverläkare Tero Kangaschefläkare Jorma Kivekäsöverläkare Heikki Oksaöverläkare Seppo A. Salochefläkare Jouko Saramiesriksdagsledamot Marjatta Stenius-Kaukonen

Vårdkostnader

Ordförande:överläkare Tero Kangas

generalsekreterare Leena Etu-Seppäläforskningschef Unto Häkkinenprofessor Sirkka Keinänen-Kiukaanniemiprofessor Antero Kesäniemiprofessor Timo Strandbergprofessor Jaakko Tuomilehtoprofessor Hannele Yki-Järvinen

Diabetikerns egen roll

Ordförande:organisationschef Tuula Lehto

Södra Finland:ambulansförare Erkki Rantanenredaktör Kirsti Talsi-Sirkkapol.stud. Hanne Österberg

Västra Finland:docent Matti Katajatekniker Hannu Kesonenbokförare Erkki Poukkula-Kaartinensocialhandledare Irmeli Salonen

Östra Finland:radioinstallatör Teuvo Juveniuskommundirektör Erkka Ollilatrafikförman Ismo Varisombudsman Marja-Leena Väisänen

Mellersta Finland:hälsoinspektör Seija Aholaskattehandläggare Aune Nieminenfotterapeut (YH) Irma Virpikari

Norra Finland:diabetessköterskan Eine Heikkilänärvårdare Raija Hyvönenekonomichef Raija Mäkeläingenjör Ensio Räihä

Vägledning för diabetiker

Ordförande:Pirjo Ilanne-Parikka, specialist i invärtes medicin

Sekreterare:undervisningsskötare Outi Himanen

näringsterapeut Liisa Heinonenforskare Liisa HiltunenHVC-läkare Jouko Hänninenpsykolog Jukka Marttiladiabetessköterskan Paula Nikkanenhälsovårdslärare Tuula-Maria Partanenutbildningsplanerare Marja Puomiodiabetessköterskan Kristiina Salonenspecialforskare Tuula Simell

23


Typ 2-diabetes

Ordförande:professor Hannele Yki-Järvinen

Sekreterare:näringsterapeut Eliina Haapa

chefläkare Timo Kohvakkaundervisningsskötare Leena Kokkonenläkare Helena Levänenlektor Irmeli Liukkonendiabetessköterskan Leena Pehkonenbiträdande överläkare Leena Ryysyprofessor Tapani Rönnemaadocent Mikko Syvänne

Prevention av typ 2-diabetes

Ordförande:professor Jaakko Tuomilehto

Sekreterare:informationschef Tarja Sampo

docent Johan Erikssonutvecklingschef Mikael Fogelholmt.f. utvecklingsdirektör Ammi Isokalliodiabetessköterskan Sirkka-Liisa Kudjoiäldre forskare Seppo Miilunpaloöverläkare Pertti Mustajokiforskningsassistent Jaana Lindströmprojektchef Mika Pyykködocent Aila Rissanen

Typ 1-diabetes

Ordförande:professor Olli Simell

Sekreterare:ansvariga undervisningsskötaren Maija Ojala

docent Per-Henrik Groopdiabetessköterskan Rauni Häkkinen

specialisten i barnsjukdomar Jorma Komulainendiabetessköterskan Else-Maj Lammichefläkare Ismo Pirttinieminäringsterapeut Auli Pölönenspecialläkare Kaija Saarelmaspecialisten i invärtes medicin Juha Saltevospecialläkare Sirkku Tulokas

Diabetesregister

Ordförande:professor Sirkka Keinänen-Kiukaanniemi

Sekreterare:utbildningsplanerare Marja Puomio

avdelningsöverläkare Carola Grönhagen-Riskaspecialisten i invärtes medicin Paula Kemppainenspecialläkare Jorma Lahtelautvecklingschef Mikko Nenonendocent Antti Reunanenbiträdande förvaltningsöverläkare Juha Tuominenspecialläkare Markku Vähätalo

Artiklar om senkomplikationer och behandlingen av dem i handlingsprogrammet

Hjärtsjukdomardocent Mikko Syvänne

NjursjukdomarDiabetesförbundets nefropatirekommendation

Sjukdomar i näthinnanprofessor Leila Laatikainen

Funktionsnedsättningar i nervernaprofessor Leo Niskanen

Fotbesvärprofessor Tapani Rönnemaa

Diabetes och graviditetprofessor Kari Teramo

Sponsorer:

Oy Eli Lilly Finland AbTamro Abp/Tamro MedLab

Bidragsgivare:

Abbott Oy MediSenseBayer Oy DiagnostikLeirasOrionSuomen MSD Oy

Huvudsponsorer:

www.diabetes.fi

program för prevention och bättre vård av diabetes

Documents