Stövaren – �dskri� för stövarjägare 1

Stövaren Svenska Stövarklubbens tidskriftISSN 1654-904X

REDAKTÖR Allan BergströmOllbacken 20, 97595 Luleå0920-34314, 070-688 55 16redaktor@stovare.se

BITR REDAKTÖRAnn Mari NormanNorderåsen 142, 83693 Häggenås0642-21011, 070-6261806normanochnorman@tele2.se

ANSVARIG UTGIVAREFreddy KjellströmBråne 71, 68698 Gräsmark 0565-41040 freddy.kjellstrom@stovare.se

ANNONSERKarl SkoglundSommarvägen 119, 31143 Falkenberg. 0346-15250, 0731-818110. Fax 0346-717370karl.skoglund.ab@telia.com

SVENSKA STÖVARKLUBBENS KANSLIStråkanäs 422, 95291 Kalix. 076-7873100kansli@stovare.se

ÖPPETTIDER: Måndag kl 13.00-21.00

Alla inbetalningar till Svenska Stövarklubbenpå PG 33 37 62-3till lokalklubbarna på respektivegironummer (se adresslista).

OBS! Adressändringar till din lokalklubb.

Sista manusdag till utställningsdelen som utkommer 15 nov är

1 okt 2010

Jaktproven 2009-2010INNEHÅLL

Aktuellt ............................................................2Avel och genetik ...............................................8Jaktminnen och jakt i vargland .......................12Debatt ............................................................22Jaktprovsstatistik 2009 – 2010 .......................26Jaktprovsresultat 2009 – 2010 ........................44Styrelseprotokoll m m ..................................261Motioner till Stövarfullmäktige ....................281Lokalklubbarnas utställningar 2010 ..............301Adresser ........................................................302Hundregister ................................................307Blanketter .....................................................317

* * *Stövarens jaktprovsdel 2010Som framgår av adresspalten till vänster har vi en ny biträdande redaktör(ska) att hälsa välkommen. Ann Mari Norman, en mycket intresserad stövarägare och uppfödare, började inskolningen med stor entusiasm redan i arbetet med förra resultatboken och har nu redigerat säsongens jaktprovsresultat med den äran. Hon presenterar sig själv på sidan 4.

Som framgår av innehållsförteckningen ovan så finns en del om jakt i vargland, material som inte fick plats i magasinet. Debatten har också fått sitt utrymme. Jaktprovsstatistiken och domarberättelserna från säsongens prov visar på en kraftig minskning, speciellt i den sydligare halvan av landet, på grund av väderförhållandena med djup snö och ihållande stark kyla efter nyår. Drygt 1.300 prov genomfördes.

De formella dokumenten från styrelsemöten, plus lokalklubbarnas motioner till Stövar-fullmäktige och en del annat hittar Du i senare delen av boken.

Allan Bergström

Stövaren – �dskri� för stövarjägare2

AktuelltUpprop till unga stövarjägare! Under den mest intensiva snöperioden efter nyår 2010 kom ett upprop om en gemensam mötes-plats för unga stövarjägare. Initiativtagare var Jerry Jonsson, Umeå, och Peter Rönnqvist, Sunds-vall. Kontakt är nu etablerad med Sv Stks ungdomsansvarige Gunnar Pettersson och vi återkom-mer med rapporter om fortsättningen. Så här löd uppropet:

Vi är två unga stövarjägare som vill ta tag i taktpinnen och bilda en mötesplats för unga stövar-jägare. För att stå beredda och kunna möta upp framtiden så är det av högsta vikt att vi börjar engagera oss i olika frågor som rör vår jakt och våra hundar. Vår vision är att vi ska kunna träffas någon gång under året och ha ”läger” med olika teman och föreläsare, för att även senare till och med kunna bilda en ungdomsstyrelse som i ett eget forum vid sidan av ska kunna diskutera vad som är viktigt för oss, ett bra komplement till den ordinarie styrelsen. Vi tror att detta kan vara en början till något riktigt bra och som knyter oss samman över hela landet, oavsett vilken ras vi jagar med! Vi vill börja med en intresseanmälan för att se hur många som skulle vara intresserade att medverka i detta. Det medför inget jobb om att man anmäler sig. Vi söker dig som är mellan 0-30 år och som brinner för denna jaktform och våra stövarraser. Fördelar med en ungdomsklubb i Stövar-Sverige * Stärka och bevara jakten i framtiden * Utbilda för en stark stövare idag och i framtiden * Möjlighet till ökad mängd jaktprovsdomare * Utbildning i styrelseskick * Möjlighet att lyfta fram ungas idéer och visioner * Ökad delaktighet och föryngring bland stövarägare * Ökade möjligheter för utbyte av erfarenheter och kontakter över hela landet.

Hur skall bildandet genomföras och uppsatta mål?Genom information till samtliga ras- och lokalklubbar om förmedling av detta för att få in så många anmälningar som möjligt av ungdomar under 30 år. Dessa slussas vidare till ett första forum på Internet, platsen Facebook i gruppen “unga stövarjägare”. Där kommer en första infor-mation att förmedlas och önskemål om aktiviteter samlas in.

När önskvärt antal medlemmar anmält sig skall ett möte/läger anordnas för att framförallt göra detta till verklighet och på så sätt öka chansen för ökat intresse. Vidare är visionen att läger/möten skall anordnas varje år av någon lokalklubb i Sverige, med möjlighet till släpp av hund i utbild-ningssyfte av jaktprovsregler m m.

I ett senare skede vore det önskvärt att med några av de anmälda kunna bilda en ungdomsstyrelse, där ungdomsklubben kan skriva sina egna motioner och ha en given plats på Sv Stks fullmäktigemöten.

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 3Målet är även att under lägren kunna ha föreläsningar om rovdjurspolitik, dressyr, val av valp, hur skall våra stövare se ut exteriört, etik och moral inom både jakten och på sidan om, som till ex-empel forum på Internet och i övriga medier. Material, kost och medicinska råd (massage, skador, återhämtning efter utfört arbete). Skytteträning m m.

Förslag på framtida evenemang efter genomförande av dagens mål och visioner: * Ungdomsgruppens elitprov (för hundägare under 30 år) ungdoms-SM * Verka och synas på jaktmässor * Egen sida i tidskriften “Ungdomsklubben har ordet” Etc. Etc.

Peter Rönnqvist, Sundsvall Tel 070-2565018 Jerry Jonsson, Umeå 070-6875937 E-post: Superpeppe21@hotmail.com E-post: jenka_jonsson@hotmail.com

*****Antal ungdomsmedlemmar i Svenska Stövarklubben

Inför möjligheterna att bilda en ungdomsavdelning har kansliet sorterat fram antalet medlemmar som är födda mellan 1980 och 1995 (15–30 år). I Kategori 1 – alltså fullbetalande som förmod-ligen äger en egen stövare finns 259 medlemmar, fördelade på lokalklubbarna enligt nedan. I Kategori 2 – familjemedlemmar mellan 15–30 år, finns 51 st fördelade på samtliga lokalklubbar.

Norrbotten 19 Västerbotten 34 Jämtland-Härjedalen 19 Västernorrland 24 Gävleborg 19 Dalarna 20 Värmland 18 Örebro 8 Uppland-Västmanland 6 Södermanland 2 Östergötland 8 Gotland 1 Västergötland 23 Bohuslän-Dal 9 Västsvenska 4 Småland 30 Halland 4 Sydsvenska 5 Skåne-Blekinge 6

Trofast - hov och tass i kunglig tjänstär namnet på en stor utställning som pågår i Livrustkammaren i Stockholm 20 mars 2010 – 30 jan 2011. Temat för utställningen är hundar och hästar – kungars och drottningars, prinsars och prinsessors. Arrangören skriver att hundar och hästar är människans äldsta och mest när-stående vänner bland djuren och de har även spelat en stor roll för våra kungligheter genom historien. Hundarna följde dem på jakt eller gav värme och trygghet under mörka nätter i slottets salar. Hästarna förde kungarna snabbt och lätt på sina ryggar genom land och rike. De kläddes i de mest fantastiska sadlar och färggranna täcken för att ge lyskraft i festliga parader vid kröningar och bröllop.

Trofast - hov och tass i kunglig tjänst lanseras som en utställning för hela familjen och borde innehålla godbitar för en stövarintresserad på Stockholmsbesök, med tanke på historiken kring stövare och stövarjakt, där bland annat begreppet stövare användes redan 1526 av Gustav Vasa.

Allan Bergström

Stövaren – �dskri� för stövarjägare4

Presentation av biträdande redaktörskanLängst upp i byn, med skogen som bakgrund och med ett panorama över hela den jämtländska fjällvärlden i blickfånget, bor jag, min man Bosse och våra tre finnstövare Martta, Isak och Virpi, de två sistnämnda ur egen uppfödning med kennelnamnet Lägdbuans. Huset ligger dessutom mitt i ett jaktvårdsområde på tolv tusen hektar. Ingen idé att klaga, alltså.

Det är 25 år sen jag tog jägarexamen och på den tiden var det jakt på gammalt sedvanligt sätt som gällde, haren skulle helst med hem efter dagens slut. Men sedan vi började delta på jaktprov i början av 1990-talet, har harjakten fått en ny dimension och bössan har för det mesta lämnats hemma för min del. I stället är det skogsprotokoll och penna som gäller.

Mitt främsta intresse förutom hundar, råkar vara bokstäver i alla former, så det passar hur bra som helst att få delta i redigeringsarbetet av Stövarboken och därmed kombinera båda intressena. Jag ska göra mitt bästa för att min del av resultatrapporteringen ska bli perfekt. Det är en grannlaga uppgift jag fått.

Ann Mari Norman

Kommentar: I ekonomiskt ansträngda tider bör det kanske påpekas att Ann Maris insats ingår i avtalet mellan Sv Stk och redaktören och alltså inte belastar klubben med någon extra kostnad.

Allan Bergström

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 5

Nya jaktprovsdomareauktoriserade april 2009 – mars 2010

LINDSTRÖM BENGT NJUTÅNGER Tel 0650-22633 Gävleborgs läns StkERIKSSON MATS-OLA GNARP Tel 0652-21101 Gävleborgs läns StkSTRÖM MAGNUS NJUTÅNGER Tel 0650-21133 Gävleborgs läns StkANDERSSON LENNART NORRALA Tel 0270-30091 Gävleborgs läns StkELIASSON BENGT TOLLERED Tel 0302-32059 Västsvenska StkSVANTESSON SVEN-ERIK LERUM Tel 0302-10059 Västsvenska StkJONASSON LARS-GÖRAN LJUNGBY Tel 0372-43008 Sydsvenska StkBÄCK ANDERS DALA-HUSBY Tel 0225-62019 Dalarnas StkJONSSON LARS ULRICEHAMN Tel 0321-42007 Västergötlands StkJOHANSSON HENRIK UDDEVALLA Tel 0522-644104 Bohuslän-Dals StkLARSSON MIKAEL BULLAREN Tel 0525-50542 Bohuslän-Dals StkBRATT JAN-OLOF SKÖVDE Tel 0500-422116 Västergötlands StkNYHLÉN KENTH NORDINGRÅ Tel 0613-20149 Västernorrlands StkNUTTI CLARA HAMMARSTRAND Tel 0696-10270 Jämtl-Härjedalens StkKARIN ÅSTRÖM EKSJÖ Tel 0381-31100 Smålands StkDAVID HÄGGBLAD ÅSELE Tel 0941-66959 Västerbottens läns StkLEIF ARONSSON LIT Tel 0642-51245 Jämtl-Härjedalens StkKENT ALLANSSON PÅRYD Tel 070-3980588 Smålands StkALF SUNDVALL HAKKAS Tel 0975-52060 Norrbottens läns StkBÖRJE LEVIN RYD Tel 0459-83035 Skåne-Blekinge StkLEIF HÖGDAHL KOPPOM Tel 0571-10764 Värmlands StkJIMMI LINDBY DALHEM Tel 070-2615212 Gotlands StkANDREAS JOHANSSON ROMAKLOSTER Tel 070-9653105 Gotlands StkHENRIC ÖHMAN ROMAKLOSTER Tel 070-6664096 Gotlands Stk

Lokalklubbarnas dressyrkurserEn mycket nyttig aktivitet under lågsäsongen, både för matte/husse och hund, är lokalklub-barnas träffar med jakthundsdressyr på programmet.

Innehåller bland annat

* Lydnadsträning* Kommandon och ledarskapsträning* Hundens anatomi* Träning och förebyggande av skador* Ringträning

Se respektive lokalklubbs hemsida för upp-gifter om tid och plats, eller kontakta när-maste funktionär!

Det lönar sig!!!

Stövaren – �dskri� för stövarjägare6

Midvinternattens köld är hård Tyst är skogen och nejden all, livet därute är fruset,blott från fjärran av forsens fall, höres helt sakta bruset.Nu är svalans boning tom, men till våren med blad och blom,kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka.

Texten ovan har jag tagit från Viktor Ryd-bergs Tomten. Den belyser nog ganska väl hur vi upplevt vintern i södra delen av vårt land. Vi som är lite äldre har ju upplevt någon sån här vinter tidigare. Samtidigt har man ju hört kommentarer angående jakten i norra delen av landet, där man får sluta med stövarjakten när vi i södra delen har det bästa kvar. Nu vet vi hur det är!

Extrem vinter med inställda jaktprov

Vintern har i år varit extrem i denna del av lan-det, både vad det gäller snö och kyla. Om jag inte missminner mig så har vi nog haft frost se-dan mitten av december, med långa samman-hängande perioder där termometern visat från -15 till -25 grader. Snö fick vi ju ganska tidigt och det tyckte nog de flesta stövarägare var bra, men vi hade nog inte kunnat föreställa oss hur det skulle bli.

Snödjupet gjorde att många prov fick ställas in däribland flera EKL-prov. I Halland ställdes Hallandsräven och Räv-SM in. Personligen

tycker jag att det var kloka beslut. Rådjursjakt-en avbröts på grund av snödjupet, även det ett klokt beslut. Det är ju inte bara så att våra hundar utsätts för extrema påfrestningar under sådana här förhållanden, där deras i många fall starka jaktlust kan göra att de riskerar att ”spränga” sig.

Både fåglar och däggdjur vid fågelbordet

Den största påfrestningen har utan tvekan de vilda djuren fått utstå. Jag bor vid kanten av en sjö på cirka 300 hektar, där jag har ett ganska stort synfält. Här kan man följa livet i naturen på ett bra sätt. Vid vårt fågelbord har det varit fullbelagt av fåglar dagtid och harar och rådjur nattetid. Fåglarna skvätter ju ner en del som hamnar på marken, där det tacksamt tas emot av de nattliga besökarna som även får lite till-skott av potatis och morotsskal och även en del hela rotsaker.

Älgarna har varit väldigt sällskapliga denna vinter och rört sig över små ytor i sitt foder-sök. Det går ju åt en del kvist på ett dygn för

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 7dem. De har varit så nära husen så jag har varit tvungen att ha min gråhundstik inne för att det skulle vara någorlunda lugnt.

Vätskebrist största faran

Det är ju inte födan som är det stora problemet under sådana här förhållanden, utan vätskan. När det är så här kallt under lång tid så är det ett fåtal vattendrag som inte är isbelagda. Åar och utlopp från sjöar är exempel på vattendrag som håller sig öppna och dit söker sig framför allt klövviltet på jakt efter vätska. Man ser det på de rådjur som nu hittas döda, de är totalt uttorkade. Även en del älgar ser man som lider av vätskebrist.

Det stödutfodras i stor skala, vilket visar att jägarkåren tar sitt ansvar för det vilda. Motive-

ringen är inte att rädda så många som möjligt för att få fler skottillfällen kommande säsong, NEJ!! Som jägare tar man sitt ansvar, att med en betydligt större arbetsinsats än att mata sva-nar och änder i Stockholms ström hjälpa det vilda genom en svår vinter. Heder åt er alla som ställt upp på olika vis!

Bilden av en gammal älgko med kalv som pas-serar utanför vårt fönster visar lite hur vintern varit i våra trakter.

Med hopp om en kommande vår!

Text och foto Göran Hallberger

PS. Nu kom två sångsvanar och tog en liten paus på sin färd norrut, våren är på väg! DS.

Stövaren – �dskri� för stövarjägare8

Avel och genetikRapport Avelsverksamhet 2009Under 2009 har mycket av arbetet varit inriktat på att revidera och uppdatera Svenska Stövar-klubbens Rasspecifika avelsstrategier (RAS). Första utgåvan kom 2005 och nu är nästa utgåva sammanställd och klar. RAS är skickat till SKK:s Avelskommitté (AK) för godkännande. Ett stort tack till Avelsråd och rasföreningar som har medverkat i detta omfattande arbete.

SKK har återkopplat att de mottagit dokumen-tet och meddelat att AK utsett en representant som ska gå igenom materialet och komma med eventuella förbättringsförslag. När mate-rialet är godkänt av SKK:s AK är det planerat att respektive rasförening kommer att rekom-menderas att publicera sin ras i den egna ras-föreningens tidskrift och hemsida. Hela RAS-dokumentet kommer även att finnas på SKK:s och Sv Stk:s hemsida.

RAS dokumentets innehåll

Första stycket behandlar en allmän del om stövarraserna. Stycke två och tre behandlar Svenska Stövarklubbens (Sv Stk:s) riktlinjer för avel av stövare och Sv Stk:s avelsprogram, hälsoprogram och rasspecifika rekommenda-tioner. Styckena fyra till sex behandlar Sv Stk:s generella mål för samtliga raser fram till 2015, hur målen skall förverkligas och hur RAS har förankrats inom organisationen.

Det stora materialet i dokumentet behandlar följande enskilda stövarraser: Hamiltonstöva-re, Schillerstövare, Smålandstövare, Finsk-stövare, Luzernerstövare och Gotlandstö-vare. Varje ras presenterar sin historik och en nulägesanalys, som redovisar rasens resultat och utveckling på jaktprov under de senaste fem åren. Presentation av rasens utveckling gällande höftleder (HD-utveckling), utifrån nya (FCI) och gamla (nordiska) avläsningsme-toden. Inavelstrend och exteriör samt presenta-

tion av målsättning för de kommande fem åren finns också med. Hänvisningar för raser som beslutat om rasvårdsprogram tas i korthet upp. De mindre stövarraserna från Schweiz samt norska Dunker- och Haldenstövare kommer att presenteras i efterhand hos SKK i så kallad ”förenklad” RAS.

Analys angående nedärvning av be-dömda jaktegenskaper på jaktprov

Per-Erik Sundgren utförde, på vårt uppdrag, en analys angående nedärvning av jaktegenskaper som bedömts vid och enligt våra svenska jakt-provsregler för stövare. Analysen är framtagen på våra fyra största stövarraser, hamilton, finsk, schiller och smålandstövare, eftersom det hos dessa raser fanns ett tillräckligt stort analysma-terial med jaktprovsresultat.

I Framtidsutredningen Gr 2, beslutade vi att nästa översyn av våra provregler skall utarbetas och innehålla bedömningar utifrån arvbarhet.Sundgrens analys ligger därför rätt i tiden och kommer att beaktas inför revidering/översyn av våra nuvarande jaktprovsregler.

Under senaste året har två träffar hållits mellan företrädare från andra drivande raser i Sverige och fler träffar är inplanerade. Ett förslag till hur det fortsatta arbetet kommer att bedrivas angående framtida jaktprovsregler kommer att läggas fram till kommande Fullmäktigemöte som hålls i juni 2010.

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 9Kontakten med Avelsråd och kansli

Mötesformen med avelsråden har under verk-samhetsåret endast skett genom telefonmöten, med hänsyn till det ekonomiska läget inom föreningen. I övrigt har flitig kontakt hållits via mejl och telefon. En avelskonferens fanns inplanerad 2009, men måste med anledning av vår ekonomiska situation flyttas fram. I skri-vande stund har vi förhoppningar om att kun-na genomföra en avelskonferens under 2010 - 2011. Ytterligare ett avelsråd till hamilton är under rekrytering.

Kontakten med vårt kansli har också under detta verksamhetsår varit flitig. Med anledning av förändrade arbetstider för vår kanslist Uno Olsson har nu kontakterna främst tagits via mejl. Det är fortsatt viktigt att ha tillgång till ett fungerande kansli. Unos hjälpande hand och kompetens har varit till stor hjälp och stöd även under 2009.

Kontakt med Rasföreningar

Kontakter med rasföreningarna har också i hu-vudsak skett via mejl och telefon. Underteck-nad deltog vid SFF:s årsmöte i Sala. (Har även varit inbjuden till andra rasföreningars årsmö-ten, men av tidsskäl tackat nej).

I samband med Fäviken Game Fair (vid Åresku-tans fot i Jämtland) sista helgen i juli, hade Sv Stk:s styrelse inbjudit till möte med företrädare för anslutna rasföreningar. Undertecknad och Gunnar Pettersson var styrelsens representan-ter. Vi diskuterade nutida samordningsfrågor och framtida samarbetsformer mellan rasför-eningar och mellan Sv Stk och rasförening-arna. Vi diskuterade även hur vi kan få hjälp att involvera lokalklubbarna i utbildnings- och avelsfrågor. Vid Fäviken Game Fair höll vi ett seminarium under fredag och lördag i avelsfrå-gor tillsammans med Svenska Finskstövarför-eningen (SFF), med fokus på avelsgranskning på avels/föräldradjur. Vid dessa två seminarier

deltog förutom undertecknad, Sven Magnus-son och Karl Stolt från SFF. Vid varje tillfälle var vi mellan 20-25 deltagare.

Central avelsnämnd

Varje rasförening har lämnat förslag på repre-sentant till den centrala avelsnämnden. Inga for-mella möten hölls under verksamhetsåret 2009.

Rasvård

Planerade rasvårdparningar är inskickade till SKK AK. Rasvårdsprogram för schillerstövare följer planen. Inom rasvård smålandstövare har det gjorts en omstart hösten 2009, för att få större utväxling av fler framtida avelsdjur, som kan hjälpa till inom rasvårdsprojektet. Per Erik Sundgren sammanställde på uppdrag av Små-landstövarföreningen en rapport angående ras-vård av smålandstövare. En ny rasvårdsplan är utarbetad och inskickad till SKK. Arbetsgrup-pen har utökats med Erling Strandberg, profes-sor vid Inst. för husdjursgenetik vid SLU.

Kontakt med Svenska Kennelklubben

Kontakten med SKK har främst varit i ras-vårdsärenden och i allmänna frågor där vi bli-vit tillfrågade som remissinstans. Under arbetet med RAS har det främst varit många kontakter via mejl. Vid Räv-SM på Gotland var Helena Rosenberg från SKK inbjuden. Rosenberg del-tog vid bedömningen i skogen, vid kollegiet samt efterföljande prisutdelning. Helena fick även se gotlandstövare i sin ”rätta” miljö.

HD-utvecklingen

I tabell på nästa sida kan vi ta del av respektive ras resultat mellan 1997 – 2006 med avläsning med nordiska systemet och utfallet efter om-läggning till FCI-avläsning 2007 t.o.m 2009. I årets sammanställning är även luzerner- och got-landstövare medtagna i statistikuppföljningen.

Stövaren – �dskri� för stövarjägare10HD-STATISTIK Hamilton – Finsk – Schiller - Smålandstövare 2000 – 2009 För Luzernerstövare- och Gotlandstövare 2007 – 2009Underlaget är hämtat ur SKK:s Avelsdata 2010 01 18 gällande FCI.

Ras Antal reg.2000-2009

Antal röntgade1997-2006 2007-2009

% röntgade av födda av födda97-2006 2007-2009

% HD % HD FCI97-2006 2007 - 2009

Hamiltonstövare 5106 1099 290 17,7 25,6 22,3 22,8 Finsk stövare 5419 1401 409 24,4 27,0 11,0 16,4 Schillerstövare 1650 789 185 52,7 28,3 23,4 19,5 Smålandsstövare 927 245 86 25,2 32,7 22,4 22,1 Luzern 677 - 55 - 28,5 - 10,9 Gotlandsstövare 117 - 9 - 18,0 - 11,1Totalt/Medelvärden 13896 3534 1034 30,0 26,7 19,8 17,1

Kommentar till sammanställningen:Materialet som avlästs i FCI är fortsatt relativt litet. Men för första gången sedan omläggning 2007 är den totala procenten av belastade djur mindre än sammanställningen från det större materialet från avläsning i det nordiska systemet. Luzerner- och gotlandstövare har tillkommit 2009. Vi kan konstatera att dessa raser förbättrar resultatet. Men även utan bidag från dessa stövarraser tangeras nästan resulta-tet i gamla systemet 1997–2006. Resultatet i FCI 2007–09 är 20,2%. Antalet röntgade av reg. hamnar på 28,5%. Efter omläggningen till FCI visste vi att procenten HD skulle öka för samtliga raser eftersom avläsningsmetoden för-ändrades. Nu har det bara gått tre år och vi kan konstatera att vi har en positiv trend. Främst bidrar då avläsningarna 2009. Som enskilda raser ligger gotlandstövare och luzernerstövare fortsatt på få belastade individer, finsk stövare är för enskilt år 2009 under 15% (14,9%).

Sammanfattning HDVi kan utifrån sammanställningen konstatera, att om man vill ta hänsyn till HD i ett långsik-tigt avelsarbete, så kan man nå positiva resultat. Därför riktas ett stort och varmt tack till alla uppfödare, hanhundsägare och avelsråd, samt till alla er som jobbar i rasföreningarna och som hjälpt till att nå denna positiva utveckling, för våra hundars bästa. Ert arbete har bidragit till att vi fått fler hundar med ett friskare liv och därmed också ett bättre liv.

Kommentar till registreringssiffrorna på nästa sidaVi kan konstatera att vi har en kraftig minsk-ning av registreringar, främst från åren 2000 och 2001. Hamilton har som enskild ras den största minskningen. Schiller har en positiv trend och en ökning. Smålandstövare hade ett mycket positivt år 2008, men ett negativt år 2009. Finsk stövare har en negativ trend, men ligger sett över perioden någorlunda stabilt. Samma sak gäller för luzernerstövare.

Övriga raser är numerärt små och kan därför va-riera från år till år. Positivt är att det registrerades två valpkullar av gotlandstövare 2009. De senas-te fem åren har vi nått en stabilitet på omkring trettonhundra registrerade valpar per år.

Angående statistik gällande jaktprovsverksam-heten hänvisas till Stövaren Jaktprov 2008 – 2009 sid 19–38. Statistiken finns även sam-manställd i vårt RAS-dokument.

Avelsrådens verksamhet framgår av deras rap-porter. Owe Karlsson, AA Sv Stk

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 11

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009Hamiltonstövare 714 663 531 587 604 382 492 354 380 399Schillerstövare 164 196 159 176 167 92 174 185 131 206Smålandsstövare 118 101 135 58 75 108 67 61 144 60Gotlandsstövare 7 8 23 4 6 2 17 16 20 14Finsk stövare 653 676 499 526 535 495 518 489 545 483Luzernerstövare 113 50 72 91 48 57 53 74 55 64Schwyzerstövare 29 32 37 9 12 12 22 9 12 1Dunkerstövare 3 10 5 11 1 3 8 4 5 6Haldenstövare 0 0 1 0 0 0 1 0 0 0Hygenstövare 7 5 3 0 0 0 0 0 0 1Bernerstövare 0 0 0 0 0 0 0 1 0 3Jurastövare 0 0 0 0 0 0 0 0 1 1Russkaja gontjaja x 0 x 4 13 16 33 41 23 38Summa 1808 1741 1465 1466 1461 1168 1385 1234 1316 1276

REGISTRERINGAR 2000 - 2009

Gotlandstövare som återregistrerats i SKK 2009 med 50 hundar (36 föddes 2007 och 2008) är inlagda på respektive registreringsår.

Importerade av registrerade under 2009 Hamiltonstövare 4 st Finska stövare 28 st Schillerstövare 0 st Schweizerstövare 1 st Luzernerstövare 3 st Dunkerstövare 2 st Jurastövare 1 st Russkaja gontjaja 7 st Haldenstövare 1 st American foxhound 1 st

Det första exemplaret någonsin av american fox-hound registrerades i Sverige 2009.

Gotlandstövaren återregistrerades åter 2009 efter ett par års uppehåll. Foto Allan Bergström

Stövaren – �dskri� för stövarjägare12

Jaktminnen och jakt i varglandJulharen på Attorp Mammas kusin, Genoveva Pettersson och ägare till anrika Attorp (se bilden på nästa sida), bjöd in jaktlaget till årets traditionsenliga julbord. Julbordet avnjöts måndagen i julveckan och dagen efter hade man planerat jakt på julhare. Under 50 år av denna tradition så hade ett visst manfall uppstått men värdinnan, själv nu fyllda 96, är så snabb i huve´t att man får anstränga sig för att hänga med i konversationen.

Jag erbjöds nattlogi på Attorp dagen före den stora harjakten och jag måste medge att jag till och från sov med ena ögat öppet i gästrummet på andra våning. Jag hade fått mig berättat om nattliga vandringar av rastlösa själar på herre-säten likt Attorp. Av de som bebott Attorp, så långt bak som till 1200-talet, kan man bl a hitta släkten Hand och senare, på 1800-talet, en He-lene Charlotte Olivercreutz för att nämna några. Lugn och frid präglade emellertid natten och morgonen grydde mot den stora harjaktsdagen.

Det blev Valter Benjaminsson, Sven-Inge Hans-son, arrendator på Attorp, Jan-Olof Hallgren och jag själv, som slöt upp vid elden påföljande morgon. Sex grader kallt och spårsnö. Jan-Olof var på bettet och släppte utan dröjsmål sin ha-miltontik Jälmådalens Lill-Mali. Tiken, vid till-fället nio år, har bl a två elitettor i bagaget och gott påbrå på mamma Malis sida, som har en andraplats på SM. Jan-Olof har deltagit med sina hundar i framskjutna placeringar inte min-dre än sju gånger i SM, fem landskamper, vun-nit ett Nordiskt Mästerskap i Finland m m.

Min egen finske stövare King fick vara kvar i bilen till en början, då jag kände en viss ångest att släppa honom i det celebra sällskapet, eftersom han glad i hågen gärna tar en sväng med rådjuren. Jag kunde dock inte hålla mig så värst länge. Jan-Olofs Lill-Mali hade aningen svårt att hitta ” Jöns ”, så jag knallade iväg med King och Sven-Inge med kurs mot Klevaberget. Kings affekter gick inte att ta miste på. Han ville tydligen leva upp till husses

förväntningar och efter ca en halvtimmes tålmo-digt arbete på nattslagen, så reste han det som jag hoppades skulle vara en hare. King har mera säl-lan det karaktäristiska påsticket utan tutar igång taktfast och bestämt, men inga tjut i falsettläge. Det blev emellertid bra fart i riktning mot Vegby, drevet vände sen norrut och upp längst Kleva-berget, rundade oss och här kom spårsnön till god hjälp. Jag kunde tillsammans med Sven-Inge glädjande konstatera att en tyskhare var på be-nen. King hade nu bra tryck på haren och drevet försvann åter i riktning mot Vegby.

Under tiden som Kings drev försvann utom hörhåll, så fattade Sven-Inge och jag posto vid Klevabergets norra ända och i samma ögon-blick fick Lill-Mali upp sin hare. Jag tycker man skall passa på tillfälle att introducera så många som möjligt i utövandet av den ädla jakt- och skyttekonsten, så jag lämnade över min Hus-qvarna 310:a till Sven-Inge. Jag hade tidigare på morgonen haft en kort och som jag tolkade, uppskattad lektion i bösshantering med Sven-Inge. ”Noggrann anläggning, sikta ej, titta ej på kornet, utan titta på målet med båda ögonen öppna!” Sven-Inge nickade.

Jag såg nu haren komma mot oss, öronen platt utmed huvudet, ut från det gallrade granbestån-det och jag knuffade lätt på Sven-Inge. Han lade an i god tid och nu dök haren upp helt inpå oss, ca fyra meter! Sven-Inge lät högerpipan gå. Nära skjuter ingen hare, men nära var det, stickor och strån rök i backen och haren flydde i riktning

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 13från oss. Det fanns tid för ett andra försök, men Sven-Inge hittade inte ba-kre avtryckaren på 310:an. Jag tröstade honom och ny snabblektion vidtog. ”Titta på målet, du träffar där du tittar, förutsatt att bössan passar dig och glöm ej att svinga fram en aning.”

Vi fick nu uppleva hur tyskharen gick i fyra bukter, precis som en svenskhare, tidvis i samma spår och med samma upprepade ställe för sina avhopp, varv efter varv. Det blev ”nära” ännu en gång för Sven-Inge, men haren hoppade påpassligt av utom bösshåll i andra bukten. Vid tredje bukten så assisterades Sven-Inge av Jan-Olof vad gäller kanonader. Jag hörde hur det brassades ännu en högerpipa, men det blev lite glest med hagel i träffområdet eller snarare inga alls. På min fråga i radion, så rap-porterade Jan-Olof ”det blev ett prov utan värde.” Vid detta laget kände jag, stark som man blir av motgångar, att ”den här haren skall hem till Ge-noveva”, den saken är klar. Sven-Inge, vår omhul-dade arrendator, åkte hem. Prövningarna blev för stora, det har vi alla upplevt som jagat i många år, och jag tog över min 310:a.

En dryg timme senare fick jag veta av Jan-Olov på radion att ”harafan smet över vägen igen” och var nu på väg till samma plats där tidigare kano-nader ägt rum. Detta med ”harafan” var inget personligt agg som Jan-Olof hyste mot haren. Vi har alla stor respekt för det vilda, det är bara sån´t vi säger i motgångens stund! Från eldplat-sen, där jag f ö tillbringar mesta tiden när vi ja-gar, satte jag full fart till passet och hann fram precis som haren kom över åkern i riktning mot mig. Haren satte sig och lyssnade på hunden, tryckte sen ner sig i plöjet mellan mig och Valter och som den sanne harjägare han är så stod han fortfarande kvar i samma pass vid Klevabergets fot. För att undgå att bli upptäckt av haren, nu

stack bara harens öron upp i plöjet, gick jag ner på knä och försökte sen med handrörelse visa Valter att haren satt emellan oss. Valter såg lite undrande ut, åkern var ganska kuperad och Val-ter hade inte samma överblick som jag själv. Un-der tiden hade Lill-Mali arbetat sig allt närmare haren där den tryckte i sin nyfunna lega. Till sist blev avståndet hare och hund för kort, haren ru-sade upp i riktning rakt mot mig! Jag försökte förgäves resa mig upp. Men tiden i knäsittande ställning hade gjort att båda benen domnat, jag kunde inte resa mig snabbt utan var tvungen att skjuta haren i knäsittande ställning! Valter var inte direkt i skottlinjen, men stundens ögonblick frammanade stor själbevarelsedrift hos honom. Jag såg i ögonvrån hur han böjde sig framåt och ifrån mig i samma ögonblick som skottet gick. ”Hur gick det” frågade jag Valter, som svarade ”inga problem, men dä rassla i träa!”

King, vars kennelnamn är Ajokoira King, kopp-lade jag efter 2,5 timma. Vi hade hört honom till och från jobbandes med sin tyskhare och nu var det dags att resa hemåt. Genoveva fick sin julhare och vi andra hade haft en oförglömlig och synnerligen bra harjakt !

Fotnot: Jakten ägde rum år 2006. Genoveva gick ur tiden 2008 vid 98 års ålder.

Text Karl Skoglund Foto Agneta Tjäder

Stövaren – �dskri� för stövarjägare14

Då går mina tankar tillbaka i tiden då vargen först blev vanlig i norra Värmland, och hur den kom hit, kanske genom en bildörr som jaktvårdskonsulenten Folke André skrev i en artikel i Svensk Jakt. För mycket underligt har hänt, som att en varg som omhändertagits för obduktion och förvarades i en frysbox på SVA i Uppsala, plötsligt försvann utan några spår. Kanske något för Torsten Mörner att forska i, eftersom han jobbade där och var en av dem som hade nyckeln till boxen. Mycket märk-ligt är att vargens återkomst i de värmländska skogarna inte var känd av någon ortsbo som arbetade i skogen eller jagade, förrän forskarna kom och meddelade att en vargkull fötts där.

Sena reak�oner på vargproblemen

Först i mitten 1990-talet, när vargarna kommit ner till sydvästra Värmland och flera stövare dödats av varg, reagerade vi hundägare. Jag satt vid den här tiden som ordförande i Värmlands Stövarklubb och blev kallad till möte i Karlstad, för att diskutera hur vi skulle kunna stoppa det nya problemet. Vi var ett 20-tal som sam-lades, mest folk från olika hundklubbar samt en representant från en länstidning. Vid mötet beslutades att en grupp skulle få i uppdrag att försöka påverka våra styrande i landet, och på det viset stoppa spridningen av vargarna. Jag utsågs att vara sammankallande i en styrka på sex personer. Vår uppgift var att påverka och informera. Först ut var Jägareförbundet i vårt län. Vi fick mer eller mindre kalla handen av dem, då de ansåg att det här klarar vi själva. Även LRF:s jaktansvarige i länet Henrik Tåg-

mark (numera vice ordförande i Riksjägarna) visade svalt intresse. Vi fortsatte och bearbetade vår dåvarande landshövding, som tog åt sig av den information han fick, och gick hem och be-ordrade utbetalning av ersättningar till de hund-ägare som fått sina hundar dödade av varg.

Nästa steg var riksdagen

där vi fick träffa länets riksdagsledamöter. Ett mycket bra möte, men svaret från dem var: Vi vet problemet, men vi är en mycket liten del av beslutsfattarna, de flesta ser inte vargen som något problem!

För att få inblick i vargforskningen fick vi följa Jens Karlsson en sommarkväll under hans ar-bete med att följa en varggrupp, en intressant kväll där vargylen ekade i den dalgång där vi befann oss. Däremot visar de forskningsresul-tat med häpnadsväckande brister, jag måste säga att de är rent amatörmässiga.

Möten med Bjärvall och miljöministern

Nästa steg var att ge sig på Naturvårdsverket, där vi inriktade oss på Anders Bjärvall. Vi fick ett positivt svar att han var beredd att möta oss här i Värmland, även om det var känsligt just då enligt Naturvårdsverket; han hade blivit mordhotad om han visade sig här. En majdag kom han och vi samlades vid ett torp som Stora Enso upplåtit åt oss. Jag måste erkänna att det var en lite bekymrad Anders som ställdes mot sex bistra värmlänningar. Kvällen förlöpte dock i en lugn och trevlig stämning med lite mat och

Uppesittarkväll - tankar om jakt i varglandDet är kvällen före julafton 2009. Jag sitter några kilometer norr om Torsby, mitt i varg-markerna, och väntar på min drygt två år gamla hamiltonhanne som släpptes ca kl 09.00; klockan har nu hunnit passera 20-strecket. Jag släppte på marker där jag inte har, i rädsla för varg, släppt någon hund på flera år. Men i dag släppte jag med motiveringen att ”han håller inte i”, utan är snabbt tillbaka vid tappt. Jag vet att för mindre än i vecka sedan jagades varg i närheten, så kallad skyddsjakt, dock utan resultat.

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 15ett glas vin. Han sade sig förstå våra problem, men menade att allt kommer att lösa sig till slut. Vid avresan dagen efter så ställde han frå-gan om han fick komma tillbaka och delta vid jakt, vilket vi tyckte lät bra. När hösten kom ringde han och frågade om dåvarande miljö-ministern Kjell Larsson fick följa med, vilket vi tyckte lät utmärkt.

Återigen samlades vi på Stora Ensos torp, där vi tillsammans med representanter från företaget skulle jaga älg dagen efter. Efter en kväll, där vi ventilerade problemen under ganska livliga diskussioner, fick vi några timmars sömn innan nästa dags jakt. Vårt första drev gav inget jakt-byte, men vid dagens andra sköts en kalv, och vid urtagningen deltog våra båda gäster för-tjänstfullt. Under dagens sista drev fick Kjell Larsson uppleva spänningen med ett riktigt ståndskall. Han lyckades inte få någon skott-chans, vilket han tyckte var synd.

”Här har jag beslutat i jak�rågor, utan a� veta hur det fungerar”

Den kvällen återvände Kjell Larsson till Stock-holm medan Anders Bjärvall stannade för att jaga hare. Både Roland Kylén och jag hade våra stövare med. På kvällen kom så diskussionen upp varför och hur vargen återkom till vår fau-na. Anders svarade lite svävande, att om de var återinplanterade så var det inte de som hade gjort det. Harjakten blev lyckad och överras-kande för vår gäst, som inte hade en aning om att hunden kunde komma hela 10 minuter ef-ter haren. En ny lärdom och som han uttryckte det: ”Här har jag beslutat i jaktfrågor, utan att veta hur det fungerar”.

Vargmotståndet organiseras

Problemet med vargen spred sig och en dag ringde Svenska Stövarklubbens ordförande Olle B Häggkvist och frågade om jag kunde ställa upp som Stövarklubbens representant på ett möte i Örebro, där det skulle bildas en

organisation för att stoppa vargens härjningar. Träffen i Örebro var starten på SSIR (Sveriges Samarbetsforum i Rovdjursfrågor) och leddes av Tage Kollberg och i den kommande styrel-sen ingick jag tillsammans med bl.a. Lennart Davidsson och Malte Sandström, samt den i mitt tycke som är Skandinaviens enda riktiga forskare på varg, Bernt Lindkvist. En mycket intressant tid följde, med informationsmöten, träffar med Kennelklubben och Jägareförbudet centralt i Stockholm. Vi hade ett gott samar-bete med våra norska vänner, där en man med namnet Arild Strand hade mycket praktisk erfarenhet från sitt arbete på Svalbard. Tyvärr blev det mer och mer ett arbete för några få personer, för att kulminera i Janne Josefssons fälla i Uppdrag granskning, då Tage Collberg var bjuden på jakt där man smugit in en re-porter med dold mikrofon och kamera. Stövar-klubben hade dock avslutat samarbetet långt tidigare.

Kennelklubben engagerar sig

Då problemet växte och spred sig, ordnade stö-varklubbarna i Bohuslän/Dalsland, Värmland, Örebro, Dalarna samt Gävleborg, förstärkta-med Nils-Erik Åhmansson, Kennelklubben, Freddy Kjellström, Stövarklubben, samt Lotta Wiringe, LRF, en ny träff med våra riksdagsle-damöter, där även de mest vargvänliga riksdags-delegaterna deltog. Man blev både ledsen och förtvivlad av bristen på kunskaper som fanns bland våra folkvalda. En fördel med detta möte var och är fortfarande, att Kennelklubben en-gagerade sig i rovdjursfrågan.

Många tragedier

har utspelat sig under de här åren. Det som känns mest jobbigt var ändå det som skedde inför vårt Stövar-SM 2005. Efter kontakt med länsstyrelsens rovdjurspårare skulle området norr om Sysslebäck vara säkrast i länet. Ett löfte som drabbade Britt-Marie Wettergren hårt, då hennes tik vargrevs till döds, endast

Stövaren – �dskri� för stövarjägare1670 meter från ägaren. Två dagar tidigare arrangerades Älghunds-SM med många märkliga inci-denter, bl.a. en hund som flytt upp på biltaket.

Folkak�onen Ny Rovdjurs-poli�k

Mitt senaste arbete i rovdjurs-frågor är som ordförande i Folkaktionen Ny Rovdjurspoli-tik, en organisation som anser att fritt levande varg inte går att kombinera med småskaligt jordbruk eller vår gamla tradi-tion med jakt. Vår verksamhet bygger på att bearbeta politiker och myndigheter, samt att med-

Samling utanför Riksdagshuset med bl a SKK:s ordförande Nils-Erik Åhmansson och Inge Johansson i mitten. Foto Anders Dunder

verka på mässor och utställningar för att infor-mera om vad som sker på vår fina landsbygd. Det finns mycket som varit positivt, men det är t ex otrevligt med telefonhot mitt i natten, då har bössan legat invid sängen till morgonen.

Obehagskänsla med varg i närheten

Vi får hoppas att ingen skall få uppleva den känsla som alltid finns när man vet att vargen finns i närheten. Den känslan har jag nu, när jag hör hunden driva några hundra meter in i skogen. Kommer jag att få se honom i livet igen? Jag avbryts i mina funderingar när min jaktkompis dyker upp med pizza och nybryggt kaffe; det värmer med sådana vänner! Tyvärr är inte aptiten på topp när man är bekymrad för sin hund. Vi pratar lite och spanar längs vägen. Ingen nämner ordet varg, men vi vet båda vad som finns i bakhuvudet. Vännen bestämmer sig för att åka hem, och jag tar kl 22.15 på mig pannlampan för att ge mig ut i skogen. DÅ, som på beställning, dyker haren upp i lampske-net och inte långt efter kommer hunden. Den lättnad som kändes är mer värd än ett tappt-fritt drev; jag lovar! Och jag som hade klagat på att min hamilton ”inte höll i”!

Vargarna var där

Juldagen går jag in på VargObs´ hemsida för att se var vargarna rör sig och får se att den 23 dec befinner sig två vargar endast en km från den plats där jag kopplade hunden samma kväll. Min stora lycka är att jag får jaga på en ö som ägs av en sann vän. Ön ligger i Vänern; förövrigt var det en provruta där på SM 2005. Visserligen är vägen dit lång, enkel resa ca 13 mil, men där kan jag jaga utan rädslan att få hunden riven av varg.

Vem vill ta emot inplanterade vargar?

I dagarna så påbörjas licensjakten här i varg-distrikten, men senare skall nya planteras ut hämtade från österländerna, vaccinerade och avmaskade. Planteringen skall ske i redan be-fintliga vargdistrikt, men även spridas sydöst vilken kommer att drabba Sörmland, Östergöt-land och Småland, en uppgift som skall utföras av Jägareförbundet; kanske vi är tillbaka där det hela började. Sv Stk har, som enda hundklubb, aktivt varit med och bearbetat myndigheter och organisationer, vilket är värd en eloge.

Inge Johansson

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 17Ur Svenska Jägareförbundets Nya Tidskri� 1885-86

Minne från vargtidernaEn händelse som, ehuruväl den passerade för 56 år sedan (1830, reds anm), dock ännu idag lifligt framträder i mitt minne, torde såsom exempel på vargens förgripelser mot menniskan vara förtjent af att i tryck omtalas.

Undertecknad, då nio år gammal, nedgick en vårdag från dåvarande lärdomsskolan på Frösön i Jemtland till Fältjägarnes ett stycke nedom skolan befintliga lägerplats för att besöka min far, Majoren Gustaf Emanuel Dillner. Vid närmandet till lägret förmärkte jag att något ovan-ligt måtte vara å färde, ty framför midten at tältraderna förefans anbringad en konstgjord, med friskt granris prydligt beklädd, upphöjning, hvarpå stod placeradt ett större, blänkande tennfat, å hvilket både befäl och manskap nedlade, hvar och en efter råd och lägenhet, såväl sedel- som kopparmynt. Jag erfor nu att detta ”offer” skulle komma att lemnas till enkan och barnen efter en soldat, som i januari månad samma år blifvit dödad och uppäten af vargar å ”Rödösundet”, ett sund i Storsjön, som skiljer Frösön från Rödö sockens fastland.

Vid tiden för denna händelse vexlade hvarje kompanichef vid Jemtlands Fältjägareregemente post två gånger i veckan med postkontoret i Östersund, genom en i släpmundering men med bandoler och bajonett utrustad soldat. Den så sorgligt omkomne hade på morgonen i förenämda ärende afsändts af sin kompanichef till Östersund och väntades som vanligt åter på qvällen samma dag, men uteblef, hvarför chefen, oroad häraf, tidigt påföljande morgon utsände folk för att taga reda på orsaken härtill. Nedkomne på Rödösundet, upptäckte de utskickade vargspår och snart derefter sönderslitna blodiga kläder jemte qvarlefvor efter den omkomne. Ej långt derifrån fans bandoleret med bajonetten inskjuten, men fastsittande i slidan.

Det blef nu klart huru allt tillgått. I den mörka, kalla vinternatten hade soldaten till en början segerrikt medels bajonetten afvärjt vargarnes anfall och derefter, med bajonetten åter instucken i slidan, fortsatt sin marsch, men ånyo anfallen inte kunnat försvara sig, derför att den blodiga bajonetten fastfrusit i slidan.

Nora i maj 1886 H. Dillner

I samma tidskrift finns en 14 sidor lång berättelse om en tio dagar lång vargjakt vintern 1882–83 i finska Tavastehus, efter ”en flock af nio vargar, hvilka slutligen alla fingo släppa till sina pelsar”.

”Akta er för att släppa vargen fri i Sverige, för varg och människa går aldrig ihop” var den ameri-kanske vargexperten Ed Banks råd till förre rovdjursutredaren Sören Ekström och Naturvårdsver-kets Anders Bjärvall när de besökte USA 1999, men han pratade för döva öron.

Redaktören

Stövaren – �dskri� för stövarjägare18

Hur blir man specialist på vargar och skarvar?Utdrag ur mail från professor Eirik Granqvist, Shanghai, �ll Jerry Jonsson, Umeå

Eirik Granqvist är finländaren som för närvarande är professor vid Shanghai Science & Technology Museum i Kina. Hans meritförteckning är synnerligen omfattande, bland annat har han varit mång-årig överkonservator vid Finlands zoologiska nationalsamlingar – där han exempelvis dissekerade ett stort antal vargar, museichef i Frankrike och Finland, samt rådgivare till Jord- och Skogsbruksminis-teriet i Finland. Från senare delen av 1980-talet har han mest arbetat utomlands, vilket gett honom ett mycket brett vetenskapligt kontaktnät över hela världen. Eirik Granqvist är mycket kritisk till den tilltagande synen på att naturen ska sköta sig själv utan mänsklig inblandning.

Granqvist försökte i februari få in en kritisk debattartikel om den svenska vargpolitiken i Dagens Nyheter, men den publicerades inte. När han googlade runt på Internt hittade han Jerry Jonssons blogg, där han självklart fick artikeln publicerad. Stövaren delger här med tillstånd från skriben-terna våra läsare utdrag ur artikeln och senare mailkontakter mellan Granqvist och Jonsson.

Allan Bergström

Skarvar och vargar

Den lilla människan på landsbygden har myck-et svårt att förstå dagens naturskydd och dem som man kallar zoologer. Hur blir man specia-list på vargar och skarvar? Detta samtidigt som man inte behöver veta någonting just alls om djuren. Huvudsaken är att man kan prata vitt och brett och komma med lärda utläggningar utan att det behöver finnas någonting så enkelt som ens artskännedom bakom. Ja, var tid är spännande och otroligt fascinerande! Av män-niskan från Kina importerade skadefåglar är viktigare än den för sin existens kämpande yr-kesfiskaren i Roslagen. Också vargarnas gene-tik är mycket viktigare än folks livskvalitet och utkomstmöjligheter på landsbyden. Dem kan man strunta i. Det är ju bara människor. Åtta forskare och zoologer med fina titlar har nu undertecknat ett upprop för räddandet av de svenska vargarna från hotande inavel. Jag kan trösta de lärda herrarna med att någon fara för inavel finns inte. Det finns nämligen knappast någonting som är så brokigt som den svenska vargstammen! Den består nämligen av ett sam-melsurium av de mest märkliga korsningar och även vargar av olika härkomst och ras. Värm-

landsvargarna innehar i sig zoologiskt rekord i diskret levnadsexistens. I 150 år hade de lyckats leva inom området helt obemärkt tills de vågade komma fram när området tryggt hade deklare-rats varande det mest idealiska området i Sveri-ges land för en nyuppstånden vargstam. Vips var vargarna där! De hade hört nyheten!

Sedan hade vi de vimsiga djurparksvargarna med tatueringar på innersidan av läppen. En stackare besökte Skåne men var så rädd för skogen att den helst sprang längs vägen där det kändes tryggare. Stockholmsvargen tyckte att stan var bättre och så har vi ju de dråpliga berättelserna om vargar som låtit sig matas med smörgåsar av skogshuggare, samt stacka-ren som en hel dag sprang efter en harvande traktor. Den var ju van vid att maten hämtades med traktor till hägnet. Stackarn var hungrig! ---Om vi nu skulle gå helt konkret till mina egna iakttagelser. För ett antal år sedan, när jag ännu var chef för Borgå Naturhistoriska Museum i Finland, så sköts två vargar helt legalt inom renskötselområdet i Sverige. När jag såg bilden i Jaktmarker och Fiskevatten så hajade jag till

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 19och tittade närmare. Vargarna var av mongolisk ras. De hade nog inte själva sprungit hela vägen från trakterna av Baikal till Sverige. De hade nog tagit tåget. Många av de svenska vargar jag sett bilder av, det må då ha gällt döda eller levande, har haft fel färgteckning på kroppen, huvudet eller benen. Också fel färg på klorna är vanligt likt för långa öron och svans.Fel kroppsproportioner och form är också vanligt. I de här fallen rör det sig om de nu så populära hybriderna som odlas och hålls som ”sällskaps-djur” eller släpps lösa. Hybriderna blir nämli-gen lättare stationära, medan helt vilda vargar är oberäkneliga i sina vandringar.

Också i Finland har dessa hybrider dykt upp i naturen och en infångades av en kvinnlig polis med en bulle i Borgå. Den fördes till en kennel och försvann snabbt och spårlöst... Hybriderna består av korsningar åstadkomna i fångenskap, mellan sibirisk laika och varg eller mellan hus-ky och varg. Under Sovjettiden använde ryska gränsvakten dessa korsningar eftersom de är synnerligen vaksamma men inte skäller. Med korsningarnas hjälp var det lätt att överraska gränsgångare. Jag har under Sovjettiden haft dylika korsningar på mitt dissektionsbord.Få människor har dissekerat flera vargar än jag gjort och några inavelsproblem har jag aldrig sett och aldrig konkret hört talas om i hela världen, trots att detta hävdande är ett så po-pulärt samtalsämne nu. Inavelsskador hos varg är ett okänt fenomen. Det är nog vanligt med skelettförändringar och skador hos vargar, men alla jag sett, och de är många, har varit åsam-kade genom yttre skador som sedan helnat. Att dessa skador är vanliga på Isle Royale är na-turligt eftersom vargarna där nödgas livnära sig mest på älg och älgarna ger goda sparkar!--- Människornas existens på landsbygden samt ursprungsfaunan är nu mindre viktig än en enbart på skrönor vilande inavelsmyt hos värl-dens kanske brokigaste vargstam och impor-terade skadefåglar är viktigare än en levande skärgård. Ack du galna värld!

Så långt utdrag ur debattartikeln. I en uppföl-jande mailkontakt med Jerry Jonsson har Eirik Granqvist utvecklat resonemangen enligt nedan.

Att jag skrivit en rad upplysande artiklar i bl.a. vargfrågan kommer sig av att jag dels har kunskaperna och dels efterlyser en förnuftig realism. Jag är en svuren fiende till lögner och hyckleri. Jag är ingen fiende av rovdjur, varken varg eller andra, men rovdjurspopulationerna bör skötas med en nykter realism. Den får inte grundas på romantik och falskspel. Naturen är själv hård och realistisk och där har aldrig funnits och finns ingen naturlig jämvikt. Den finns bara i människornas fantasi och roman-tiska drömmar. I naturen pågår och har alltid pågått en kamp mellan svagare och starkare. Där både kan och bör människan ingripa som en reglerande faktor, för även människan är en del av naturen. Vi genomlever i detta nu en pe-riod med romantiskt falskspel och en tendens till maktövertagande av en internationell fana-tikerrörelse som ser människan som en inkräk-tare i naturen och som därför bör avlägsnas. ---I en så otroligt blandad vargpopulation som den svenska, är inavel en fullständig utopi och vargen är mycket okänslig för inavel vilket be-visas direkt bland våra tamhundar som egentli-gen är tamvargar och samma art. De har inav-lats i tusentals år och det är först nu som man ibland stöter på inavelsproblem bland dem. Bland vilda vargar känner man inte till några inavelsproblem i hela världen, trots att detta ofta hävdats. Påståendena om inavel grundar sig enbart på fantasier eller direkt okunskap. Också patologisk sådan.---Våra makthavare fiskar tyvärr röster och kör därför till största delen över landsbygdsbefolk-ningens intressen eftersom romantismen och okunskapen om naturen är störst i städerna och väljarkåren i städerna är därför den mest betydande. Okunskapen bland makthavarna själva är också mycket stor och fanatismen har också ofta fått sitt insteg i maktens hemisfärer.

Stövaren – �dskri� för stövarjägare20Jerry: När tror du vi ser en attack på människa i Norden? Är det möjligt? Eller är det bara en ”skrämselpropaganda” från ”rädda” glesbygdsbor?

Jag har undersökt åtskilliga av fallen med män-niskoätande vargar och min expertis hördes också av rätten beträffande spåren vid den rättegång som följde i Canada efter det upp-märksammade fallet nyligen när den 22-åriga fotografen Carnegie revs ihjäl och åts upp av vargar. Vi har haft åtskilliga fall med män-niskodödande vargar i Finland och de sista mycket uppmärksammade skedde på vintern 1880-81 när 22 barn dödades och åts upp nära Åbo i Finland. Därefter utrotades vargen i Finland via en statsledd kampanj och ingen människa har sedan dess vargdödats i landet eftersom vargar inte funnits. Alla som kommit in från Sovjet förföljdes och sköts obönhörligt fram till slutet av sjuttiotalet när vargen fick ett

första skydd. Någon fast vargstam fanns alltså inte före det. ---Vi kommer tyvärr mycket snart att ha fall med vargdödade barn eftersom vargar och varg/hundhybrider börjat bli självtama och när-gångna. Vi har i Finland redan haft många ”mycket nära fall” som dock kunnat avstyras via lyckliga omständigheter. Men snart sker nog olyckan. Vargen testar alltid ett nytt byte för att lära reaktionerna innan den angriper det nya bytet och halvtama vargar är därför fruk-tansvärt farliga. Vargarna som rev Carnegie följde också samma mönster.

Jerry: Hur ser en bra rovdjurspolitik ut? Och hur ska man jobba för att nå dit?

Eirik: En bra rovdjurspolitik kräver realism och inte romantism.

Veterinär varnar för bandmask på vargHans Boström, ansvarig veterinär vid årets vargmärkningar, uppmärksammar i ett brev som han skickat till flera olika myndigheter på att det inte finns någon som helst undersökning om huru-vida de svenska vargarna är bärare av bandmask. Så här lyder hans brev:

”Undertecknad, ansvarig veterinär för varg-märkningen i Sverige i år, vill med detta brev göra er uppmärksam på det förhållandet, att vi inte har en aning om huruvida vargstammen är nedsmittad med vargens bandmask. Det har över huvud taget inte gjorts något seriöst för-sök att fastställa om vargarna är fria från denna parasit sedan vargarna började vandra in i Sve-rige för 30 år sedan. SVA som har ansvaret för detta, har endast utfört enstaka undersökning-ar under de decennier som gått. Min absoluta övertygelse är att man borde ha haft stenkoll på detta från det den första vargen vandrade in. Drabbar människanBandmasken, Echinococcus Granulosus orsakar en sjukdom som drabbar även människan om man får i sig äggen från en nedsmittad natur

till exempel via bär eller svamp. Sjukdomen är inte bara anmälningspliktig utan också kopp-lad till en smittspårningsskyldighet.Naturen blir smittad från vargarnas avföring. Äggen, som finns på vegetationen, kommer sedan in i älgar och även i människor. I älgen och människan utvecklas cystor, som långsamt utvecklas under kanske tio år eller mer.Cystorna kan sätta sig i alla organ, men främst i lever och lungor. Råkar de hamna i till exempel hjärnan, kan de orsaka människans död. När vargarna sedan äter upp älgen med cystorna bil-das vuxna maskar i vargen. Cirkeln är sluten. Inga skyddskläderI Sverige har vargforskarna och fältpersona-len som hanterat vargarna förmodligen varit övertygade om att vargarna inte var bärare av

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 21

parasiten. Troligen har Naturvårdsverket och kanske även riksdagsmännen fått den uppfatt-ningen från SVA. Därför har de som hanterat vargarna gjort detta utan att använda skydds-kläder. Detta även när man hanterade till ex-empel den hanvarg som för ett par år sedan vandrade in från Ryssland/Finland. Samtidigt vet vi, att av de vargar som undersökts på den finska sidan, har nästan samtliga varit bärare av parasiten. På sina håll har en tredjedel till en femtedel av älgarna i Finland cystor. Handskar och overallJag kommer framöver att själv använda hand-skar och overall vid hanteringen av vargar. Li-kaså kommer jag att tvätta mig grundligt efter avslutat arbete. Sex månader efter årets märk-ningar kommer jag att låta göra en serologisk undersökning av mitt blod. Denna kommer jag sedan att upprepa en gång årligen i några år. Jag har rekommenderat samtliga tjänstemän som hanterat vargar genom åren, att genomgå motsvarande undersökning.Jag har också meddelat Naturvårdsverket att jag har för avsikt att avmaska alla vargar i Galven-reviret vid eventuella märkningar, fram tills det är klarlagt huruvida vi har smittan. Tyvärr är en enstaka avmaskning inte hundraprocentigt effektiv. Men jag vill i alla fall ha gott samvete och veta att jag gjort allt vad jag kan för att mi-nimera risken för nedsmittning av svensk natur.

Avråda från svampplockningJag anser också, att man bör avråda från bär-plockning och svampplockning i vargreviren tills vidare. Kommersiell sådan bör förbjudas där. Det är sant att man genom upphettning kan avdöda alla parasitägg, men svampen och bären ska ju plockas först.Alla hundägare i vargreviren bör absolut av-maska sina hundar, om dessa har utfodrats med rått kött eller slaktrester. Anmält �ll myndigheterJag har den 24 februari anmält situationen till Naturvårdsverket, Smittskyddsenheten och Jordbruksverket. På SVA pågår nu en under-sökning av de vargar som skjutits under årets början. Även om denna undersökning inte hittar några parasitägg så anser jag inte att det räcker. Så var till exempel vargarna i Galven, där den ryske vargen finns, fredade under jak-ten, så ingen varg därifrån finns med i under-sökningen. Det krävs en ordentlig kartläggning av läget i alla vargrevir. Går inte a� undvikaSVA tycks anse att bara för att vi inte har hittat cystor på älgar så finns inte parasiten. Här vill jag peka på två saker. För det första tas i princip inga organ från älgar tillvara för undersökning. De blir kvar i skogen där de skjutits. För det andra hittade man i Finland den första ned-smittade älgen 2001 och i dag, nio år senare, är älgstammen på sina håll helt nedsmittad.Vi är nu i ett läge, där vi planerar för att flytta in vargar från öst. Då en enstaka behandling inte är tillräcklig, eftersom inget preparat tar död på äggen, måste vargarna i åtminstone nå-gon vecka förvaras, tills de är skapligt fria. Helt fria kan vi nog aldrig få dem.På sikt går det nog inte att undvika att vi får in denna parasit men vi måste dock göra allt vad vi kan för att fördröja den dag då våra älgar blir lika nedsmittade som i Finland.”

Hans Boström Ansvarig veterinär vid årets vargmärkning i Sverige

Foto i hägn: Carina Sjölin, Skånes Djurpark

Stövaren – �dskri� för stövarjägare22

DebattEkonomi, medlemsrekrytering och tävlingarSvenska Stövarklubben brottas med stora ekonomiska problem, något som man delar med många andra organisationer. Anledningarna till varför vi hamnat i denna brydsamma po-sition är med säkerhet flera. Något eller några svar kommer vi förhoppningsvis få vid det förestående Stövarfullmäktige. Ett är då säkert, vi är för få och måste bli fler.

Att göra som vår styrelse gjort, höja såväl med-lems- som registreringsavgifter, kommer med största säkerhet inte ge önskvärda effekter. Skall vi bli fler så måste den del av verksamhe-ten som kan rekrytera nya medlemmar bli före-mål för förändring. Något viktigare än att få se, höra och uppleva en stövare i sitt rätta element, där våra stövare ges en möjlighet att visa vad de går för, finns inte. Men är det någon som tror att vi får någon att höja på ögonbrynen när de ser resultaten från de senaste årens DM- och SM-tävlingar? En eller ett fåtal stövare som går till pris är inget att skriva hem om. Och det, det skall ändå vara de bästa vi har att visa upp.

Varför ligger vår viktiga tävlingsverksamhet på hösten när förutsättningarna, åtminstone i de södra delarna av Sverige, är som sämst. Regn och blåst, örter och växtlighet som frosten ännu inte brutit ner, för att inte nämna den årliga löv-fällningen, är några av de problem som våra stö-vare har att brottas med. Resultaten blir däref-ter. Att vinna Stövar-SM är stort och något som många kämpar för. Mycket av glansen togs bort genom ett i övrigt svagt resultat. Resultatet från vårt DM var heller inte mycket att yvas över. Jag vet att alla i ovan relaterade tävlingar, deltagande hundar kan prestera så mycket mera.

När man på nära håll fått uppleva det enormt fina arrangemang som SM-et var, sett och känt det mycket goda arbete som arrangerande lokal-klubbar av DM gjort, så är inte utan att man lider med arrangörerna i det stundtals misera-bla vädret. Förhoppningsvis så kan vi inom stö-

varkåren förändra oss i vårt tänkande, så att vi förlägger denna vår viktiga del av verksamheten, när förutsättningarna är som bäst. Vill vi inte det så tar vi på oss ett stort ansvar, där vi riskerar att bli färre och färre. Vi måste bedriva en verk-samhet som lokalpressen, där lokalklubbarna är verksamma, finner det värt att notera och lyfta fram (se exempel nästa sida på löpsedel för GOT-LANDS TIDNINGAR efter Vilmas SM-seger). Det är med största säkerhet denna press, som våra blivande medlemmar har närmast till. Att låta en tävling, som Nordiska, styra övrig täv-lingsverksamheten, en verksamhet som endast tyckes uppmärksammas av de närmast berörda, kan bli ödesdigert för vår framtid.

Mer än hälften av landets befolkning utgörs av kvinnor, här finns det stora möjligheter att rekrytera nya medlemmar. Men då måste verksamheten hålla en nivå som kan locka. Många är de ungdomar som inget hellre vill än att komma ut i skog och mark och få delta i gemenskapen runt stövarjakten. Många är de ungdomar som vittnar om att det är näst intill omöjligt att få vara med. Här krävs en attityd-förändring hos alla och envar. Bilda en tävlings-kommitté som tar hand om tävlingsverksam-heten, och framförallt ser till att verksamheten läggs på en tidpunkt då våra stövare kan göra sig själva rättvisa. Vi får den uppmärksamhet i såväl lokal- som specialpress som vi förtjänar.

Erik Jonsson Ordf Gotlands Stövarklubb

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 23

Svar �ll Erik Jonsson

Vi delar din uppfattning om att vi behöver bli flera medlemmar på sikt för att klara den verksamhetsnivå vi har per idag med tidsskrift, kanslifunktioner etc. Däremot tror vi inte att höjningen av medlemsavgiften är orsaken till varför vissa väljer att lämna klubben. När av-giftshöjningen infördes får vi också ha i åtanke att vi har kvar två resultatböcker inom ramen för medlemskapet, samtidigt som vi får fyra magasin per år. Fortfarande är summan av ett medlemskap lägre än vad kostnaden för en pre-numeration på en jakttidning är, som dessut-om på sin höjd har ett par sidor om stövarjakt i varje nummer. Precis som du anger är upplevel-sen av stövarjakt viktig – stövarjakt skall m. a. o. upplevas. Därför håller vi på att inom ramen för styrelsen diskutera en gemensam satsning där lokalklubbar och rasföreningar samverkar under en fastställd dag i hela landet – Stövar-jaktens Dag. Inspirationen till detta kommer från Norge, där Dunkerringen under några år haft ett vällyckat arrangemang som heter Har-jaktens dag under en bestämd dag varje höst, där skolungdomar får komma ut och delta på harjakt. På vissa platser har detta skett i nära samarbete med skolan där eleverna senare har fått skriva en uppsats i skolan eller göra något annat skolarbete om harjakten.

Genom att vi arrangerar detta årligen öppnar vi upp för att nya generationer och nya jägare får möjlighet till att introduceras i stövarjaktens fantastiska upp-levelser i hela landet.

När det gäller när våra SM-arrangemang går av stapeln så kan det naturligtvis vara föremål för diskussion. Nu är din artikel författad innan årets vargavinter tog ett rejält grepp över lan-det. Att vänta med ett SM-arrangemang kan vara förödande. Ett exempel var denna säsongs Räv-SM som lades längre fram, men som fick ställas in på grund av för stort snödjup. Nu har kanske inte denna vinter varit av det normala slaget, men ibland överraskas vi av för mycket snö när det gäller inplanerade jaktprov. Vi be-höver inte gå längre tillbaka än till 2006 års NM som var planerad att gå av stapeln i Åsele, men som i all hast fick flyttas till Lövånger ut-med kusten p.g.a. för mycket snö i inlandet. Det finns en uppenbar risk för snöfall som kan bli för stort om vi lägger tävlingarna för långt fram på säsongen.

Samtidigt som SM-arrangemangen är en viktig del för vår PR och en stor utmaning för deltaga-re som försöker att kvala sig in och delta, beror troligtvis inte de sjunkande medlemssiffrorna på SM-tävlingar eller höjda medlemsavgifter. Snarare beror det på att vi inte har lyckats med nyrekrytering av yngre – en undersökning av flera lokalklubbar visar på en medelålder om 57 år! Här har vi av olika anledningar missat målet. Det finns säkerligen flera faktorer som bidragit till detta över tid, som rovdjursproble-matiken i Mellansverige, ökad defektrapporte-ring av våra stövarraser trots att vi i grunden har sällsynt friska renrasiga hundar, nedgång i harstammarna jämfört med 1980–90-talen, samtidigt som rådjursstammarna och vild-svinsjakten tagit sina andelar. Men framför allt har inte de yngre jägarna valt att börja med stö-varjakt, och kanske är det här vi har nöten som skall knäckas. Samtidigt delar jag fullständigt din uppfattning om att vi måste ”öppna upp” reviren och gränserna och släppa in de yngre jägarna som har stövare i våra jaktlag. – Det är vår framtid det handlar om!

Freddy Kjellström

Ordförande, Svenska Stövarklubben

Stövaren – �dskri� för stövarjägare24

Avel och HDÅr 2006 ansökte Svenska Stövarklubben att få gå ur SKKs hälsoprogram avseende HD. Ett klart ställningstagande och sunt val av stövar-rörelsen. Det skulle inte vara nödvändigt att röntga våra hundar innan de skulle användas i avel och registreras hos SKK.

Tyvärr avslog SKK Svenska Stövarklubbens an-sökning att få slippa röntga före registrering. SKK fick behålla sin inkomst som varje rönt-gen av våra hundar innebär och vi som har stö-vare får olika bokstäver (A,B,C,D) hemskicka-de efter att SKK tagit betalt. Regeln som SKK kräver är alltså känd HD-status på föräldrarna innan vi får registrera våra stövare.

Trots att Sv Stk tydligt markerade att man inte tyckte att HD röntgen var nödvändigt för våra stövare så får dagens röntgentvång ödesdigra kon-sekvenser ute i landet. Från att ha varit så nära att inte överhuvudtaget behöva ha känd HD-status så finns nu rädslan kvar att använda t ex C-höfter i aveln. Allt pga av SKK röntgenkrav.

Vilka erfarenheter av handikappade stövare med svaga höfter har vi? Vilka kan inte jaga till hög ålder? Enligt mig är det ett enormt miss-tag vi begår när vi fortfarande tar hänsyn till våra stövares höfter när vi väljer avelsdjur. Även om det är fullt tillåtet att avla på vilka bokstä-ver (A,B,C,D) höfterna än har så drar sig folk minst sagt fortfarande för det.

Om det är pengarna som SKK vill ha av oss så skulle det vara bättre att examinera varje avels-hund i termer av mentalitet och infektions-känslighet. Låt en diplomerad veterinär göra några standardundersökningar och tester. Gra-dera hundarna i A,B,C,D,E nivåer på mentali-tet och infektionskänslighet. Betala SKK mot-svarande vad vi betalar vid HD-bedömningen och offentliggör resultaten. Här skulle vi plöts-ligt få valuta för pengarna och få något att ta hänsyn till i aveln.

Informationen om HD-status på stövardata samt på tik och hanhundslistorna i tidskrif-terna borde tas bort eftersom Svenska Stövar-klubben 2006 med sin vädjan till SKK klart och tydligt tagit ställning att känd HD ej var nödvändigt för avel.

Min uppmaning till tikägare och valpköpare inför vårens avelssäsong är: * Välj föräldradjur till era blivande valpar uti-från hundar ni anser vara jaktligt, mentalt, ex-teriört och friskhetsmässigt de bästa. * Låt er aldrig påverkas i era val av föräldradjur av vilken bokstav SKK har läst av på dess höf-ter. Det saknar betydelse för alla utom SKKs kassakista.

Gå gärna in och markera er åsikt på detta upprop http://upprop.nu/XPSV

Björn Berg,Umeå Lassebos hamiltonstövare

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 25

man har att besluta och verkställa ett fullmäktigebeslut, utan att behöva komma med mössan i hand till SKK och förhandla. Jag är bekym-rad och frusterad över att ett fullmäktigebeslut inte är någon garanti för att det genomförts. Vilken tilltro ska man sätta till beslut i fort-sättningen? Vi har som synes större och viktigare saker att fokusera på än ett namnbyte på tidsskriften till Stövaren. Exempelvis– vargens utbredning– Olle B Häggqvists idé om utställningsmerit innan start vid jaktprov– elitprovens vara eller icke vara. Har vi bättre hundar nu än före elitprovens intåg? För att spetsa till det så tycker jag tvärtemot Olle B Häggqvist. Jag väljer hellre obligato-risk jaktprovsmerit innan hunden får visas på utställning. Det är jakthundar vi sysslar med. När det gäller elitproven får de gärna försvinna, känslan är att vi inte fått bättre stövare.

Örjan Sundvisson

Rolf Pellving ondgör sig över namnändringen av tidskriften till Stövaren. Ändringen ska enligt Pellving gjorts av dåvarande redaktör Anders Johanson och ordförande Freddy Kjell-ström. Pellving tycker att Stövarfullmäktige borde fått yttra sig, även om det inte finns an-givet i stadgarna. Jag anser att det är en ”skitsak”. Jag tycker att det är en liten och i sammanhanget obetydlig fråga. Vad jag däremot anser som mycket all-varligt är att det vid 2006 års fullmäktige togs ett beslut om utträde ur hälsoprogrammet av-seende HD. 17 av 19 distrikt röstade för ut-träde men utträdet har ännu inte verkställts.

Jag har fått en förklaring från Freddy Kjell-ström i tidsskriften Stövaren, jaktprov 2008-2009, varför utträdet inte genomförts. SKK äger frågan, säger Freddy Kjellström. Jag har förstått det, men hur har den hamnat i SKK? Hälsoprogrammet infördes på initiativ av Sv Stk och inte SKK, ändå äger SKK frågan. Jag undrar över om inte styrelsen och fullmäkti-geordföranden har klart för sig vilket mandat

Fullmäktigebeslut och andra frågor

Avel och HD, svar �ll Björn Berg

Jag har tagit del av din artikel, Björn.Tidigare debatt om hälsoprogram eller inte lämnar jag ”dit hän” eftersom den debatten är snart fyra år gammal och vi fått ett beslut. När det gäl-ler HD hos hund, så skall alla veta att den har mycket hög arvbarhet. Därför är kravet på att föräldradjur skall vara röntgade en möjlighet för varje uppfödare och hanhundsägare att kva-litetssäkra sin uppfödning gällande HD. Na-turligtvis är övriga kriterier du nämner också mycket viktiga.

I din rekommendation till tikägare är vi över-ens om; ”Välj föräldrardjur utifrån hundar ni

anser vara jaktligt, mentalt, exteriört och frisk-hetsmässigt de bästa”. När det gäller att inte veta hundens/rasens HD-status, eller att inte HD-röntga, där är vi inte överens.

Jag vill rekommendera uppfödare och han-hundsägare att innan parning kontakta rasens avelsråd och diskutera olika förslag och kom-binationer. Jag vill även rekommendera dig Björn och alla andra att ta del av artikeln Min hane – En avelshund, som finns publicerad på Stövarklubbens hemsida.

Owe Karlsson, Sv Stk

Stövaren – �dskri� för stövarjägare26

Jaktprovsstatistik 2009 – 2010På de följande sidorna redovisas jaktprovsstatistiken för säsongen 2009 – 2010. Den svåra vintern med mycket snö och stark kyla har som väntat gett tydliga spår i antalet starter, speciellt i den syd-ligare halvan av landet, där man normalt har den mest aktiva tiden efter nyår. Totalt genomfördes 1.313 starter, jämfört med förra säsongens 2.136. Västerbottensklubben redovisar även i år flest prov, 219 st (138 i ökl och 131 i ekl), ett minus med 50 starter. Fjolårets tvåa Smålands Stövarklubbs prov-verksamhet har nära nog halverats, från 266 starter förra säsongen till 136 (80 i ökl och 56 i ekl). Säsongens tvåa är Norrbotten med 175 starter (204 förra säsongen). Fördelat på klasser genomfördes i landet 687 starter i öppen klass och 626 i elitklass (1.220 respektive 916 förra säsongen). Prisande-len var i ökl 69,5 och i ekl 44 procent (förra säsongen 66 respektive 47 procent). Med reservation för eventuella brister i redovisningen. Allan Bergström

Klubbrapporter för säsongen 2009-2010

Anger i första stycket medelpoäng på alla egenskaper samt totalt för drev över 40 minuter. Där-efter följer antal och procent av varje prisvalör i ökl och ekl.

Norrbo�ens läns StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,47 Arb. slag 4,44 Väckn. slag 5,50 Drevsäk. 4,56 Drevfart 4,63 Skallmark 4,60 Tapptarb. 4,41 Väckn. tappt 5,15 Skall hörb. 4,60 Skall ton 4,30 Lydnad 4,19 Jaktlust 5,31 Eg. tot 56,16

Antal 1:a ökl 38 48 % Antal 1:a Ekl 29 31 % Antal 2:a ökl 6 8 % Antal 2:a Ekl 9 9 % Antal 3:e ökl 15 19 % Antal 3:e Ekl 12 13 % Antal 0 ökl 21 26 % Antal 0 Ekl 45 47 %

Västerbo�ens Läns StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,27 Arb. slag 4,40 Väckn. slag 5,45 Drevsäk. 4,35 Drevfart 4,43 Skallmark 4,39 Tapptarb. 4,23 Väckn. tappt 4,92 Skall hörb. 4,53 Skall ton 4,33 Lydnad 4,03 Jaktlust 4,99 Eg. tot 54,07

Antal 1:a ökl 44 38 % Antal 1:a Ekl 20 20 % Antal 2:a ökl 15 13 % Antal 2:a Ekl 8 8 % Antal 3:e ökl 17 15 % Antal 3:e Ekl 16 16 % Antal 0 ökl 41 35 % Antal 0 Ekl 58 57 %

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 27Jämtland-Härjedalens StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,22 Arb. slag 4,47 Väckn. slag 5,58 Drevsäk. 4,35 Drevfart 4,38 Skallmark 4,52 Tapptarb. 4,29 Väckn. tappt 4,80 Skall hörb. 4,50 Skall ton 4,38 Lydnad 4,05 Jaktlust 5,33 Eg. tot 54,84

Antal 1:a ökl 24 38 % Antal 1:a Ekl 14 23 % Antal 2:a ökl 14 22 % Antal 2:a Ekl 11 18 % Antal 3:e ökl 11 17 % Antal 3:e Ekl 9 15 % Antal 0 ökl 15 23 % Antal 0 Ekl 26 43 %

Västernorrlands läns StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,23 Arb. slag 4,38 Väckn. slag 5,48 Drevsäk. 4,37 Drevfart 4,38 Skallmark 4,47 Tapptarb. 4,25 Väckn. tappt 4,68 Skall hörb. 4,45 Skall ton 4,33 Lydnad 4,18 Jaktlust 5,21 Eg. tot 54,43

Antal 1:a ökl 21 43 % Antal 1:a Ekl 11 17 % Antal 2:a ökl 4 8 % Antal 2:a Ekl 6 10 % Antal 3:e ökl 10 20 % Antal 3:e Ekl 17 27 % Antal 0 ökl 14 29 % Antal 0 Ekl 29 46 % Gävleborgs läns StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,27 Arb. slag 4,24 Väckn. slag 5,67 Drevsäk. 4,45 Drevfart 4,76 Skallmark 4,61 Tapptarb. 4,27 Väckn. tappt 5,30 Skall hörb. 4,45 Skall ton 4,39 Lydnad 3,88 Jaktlust 5,18 Eg. tot 55,33

Antal 1:a ökl 10 28 % Antal 1:a Ekl 1 5 % Antal 2:a ökl 4 11 % Antal 2:a Ekl 1 5 % Antal 3:e ökl 9 25 % Antal 3:e Ekl 2 11 % Antal 0 ökl 13 36 % Antal 0 Ekl 15 79 %

Dalarnas StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,31 Arb. slag 4,44 Väckn. slag 5,42 Drevsäk. 4,28 Drevfart 4,38 Skallmark 4,43 Tapptarb. 4,13 Väckn. tappt 4,78 Skall hörb. 4,31 Skall ton 4,24 Lydnad 4,14 Jaktlust 5,14 Eg. tot 53,97

Stövaren – �dskri� för stövarjägare28 Antal 1:a ökl 13 24 % Antal 1:a Ekl 6 17 % Antal 2:a ökl 13 24 % Antal 2:a Ekl 3 9 % Antal 3:e ökl 10 19 % Antal 3:e Ekl 8 23 % Antal 0 ökl 18 33 % Antal 0 Ekl 18 51 %

Värmlands StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,20 Arb. slag 4,22 Väckn. slag 5,82 Drevsäk. 4,31 Drevfart 4,43 Skallmark 4,37 Tapptarb. 4,24 Väckn. tappt 4,98 Skall hörb. 4,51 Skall ton 4,20 Lydnad 3,96 Jaktlust 5,35 Eg. tot 54,59

Antal 1:a ökl 8 22 % Antal 1:a Ekl 5 19 % Antal 2:a ökl 9 25 % Antal 2:a Ekl 3 11 % Antal 3:e ökl 5 14 % Antal 3:e Ekl 2 7 % Antal 0 ökl 14 39 % Antal 0 Ekl 17 63 %

Örebro läns StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,38 Arb. slag 4,33 Väckn. slag 5,67 Drevsäk. 4,00 Drevfart 4,33 Skallmark 4,24 Tapptarb. 4,00 Väckn. tappt 5,10 Skall hörb. 4,24 Skall ton 4,00 Lydnad 3,95 Jaktlust 5,00 Eg. tot 53,24

Antal 1:a ökl 3 38 % Antal 1:a Ekl 0 0 % Antal 2:a ökl 2 25 % Antal 2:a Ekl 0 0 % Antal 3:e ökl 2 25 % Antal 3:e Ekl 4 29 % Antal 0 ökl 1 13 % Antal 0 Ekl 10 71 % Upplands-Västmanlands StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,10 Arb. slag 4,15 Väckn. slag 5,35 Drevsäk. 3,65 Drevfart 4,30 Skallmark 4,00 Tapptarb. 3,65 Väckn. tappt 4,60 Skall hörb. 4,20 Skall ton 4,00 Lydnad 3,95 Jaktlust 4,70 Eg. tot 50,65

Antal 1:a ökl 3 20 % Antal 1:a Ekl 0 0 % Antal 2:a ökl 4 27 % Antal 2:a Ekl 0 0 % Antal 3:e ökl 6 40 % Antal 3:e Ekl 0 0 % Antal 0 ökl 2 13 % Antal 0 Ekl 13 100 %

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 29Södermanlands StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,33 Arb. slag 4,33 Väckn. slag 5,61 Drevsäk. 4,00 Drevfart 4,00 Skallmark 4,22 Tapptarb. 3,89 Väckn. tappt 4,83 Skall hörb. 4,11 Skall ton 4,00 Lydnad 4,11 Jaktlust 4,78 Eg. tot 52,22

Antal 1:a ökl 3 16 % Antal 1:a Ekl 0 0 % Antal 2:a ökl 3 16 % Antal 2:a Ekl 1 17 % Antal 3:e ökl 7 37 % Antal 3:e Ekl 1 17 % Antal 0 ökl 6 32 % Antal 0 Ekl 4 67 %

Östergötlands stövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,09 Arb. slag 4,44 Väckn. slag 5,60 Drevsäk. 4,40 Drevfart 4,40 Skallmark 4,40 Tapptarb. 4,28 Väckn. tappt 5,16 Skall hörb. 4,49 Skall ton 4,35 Lydnad 4,09 Jaktlust 4,77 Eg. tot 54,49

Antal 1:a ökl 6 26 % Antal 1:a Ekl 3 10 % Antal 2:a ökl 5 22 % Antal 2:a Ekl 0 0 % Antal 3:e ökl 7 30 % Antal 3:e Ekl 6 20 % Antal 0 ökl 5 22 % Antal 0 Ekl 21 70 %

Gotlands stövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,31 Arb. slag 4,46 Väckn. slag 4,38 Drevsäk. 4,31 Drevfart 4,46 Skallmark 4,77 Tapptarb. 4,08 Väckn. tappt 4,15 Skall hörb. 4,85 Skall ton 4,08 Lydnad 4,15 Jaktlust 5,31 Eg. tot 53,31

Antal 1:a ökl 5 56 % Antal 1:a Ekl 1 50 % Antal 2:a ökl 1 11 % Antal 2:a Ekl 1 50 % Antal 3:e ökl 3 33 % Antal 3:e Ekl 0 0 % Antal 0 ökl 0 0 % Antal 0 Ekl 0 0 % Västergötlands StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,55 Arb. slag 4,35 Väckn. slag 5,08 Drevsäk. 4,38 Drevfart 4,48 Skallmark 4,53 Tapptarb. 4,20 Väckn. tappt 4,85 Skall hörb. 4,20 Skall ton 4,03 Lydnad 4,33 Jaktlust 5,02 Eg. tot 54,02

Stövaren – �dskri� för stövarjägare30 Antal 1:a ökl 11 23 % Antal 1:a Ekl 1 3 % Antal 2:a ökl 9 19 % Antal 2:a Ekl 1 3 % Antal 3:e ökl 13 27 % Antal 3:e Ekl 7 23 % Antal 0 ökl 15 31 % Antal 0 Ekl 22 71 %

Bohuslän-Dals stövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,67 Arb. slag 4,33 Väckn. slag 5,67 Drevsäk. 3,78 Drevfart 3,67 Skallmark 4,11 Tapptarb. 3,89 Väckn. tappt 5,33 Skall hörb. 4,22 Skall ton 4,22 Lydnad 3,78 Jaktlust 5,22 Eg. tot 52,89

Antal 1:a ökl 0 0 % Antal 1:a Ekl 0 0 % Antal 2:a ökl 0 0 % Antal 2:a Ekl 0 0 % Antal 3:e ökl 2 40 % Antal 3:e Ekl 2 22 % Antal 0 ökl 3 60 % Antal 0 Ekl 7 78 %

Västsvenska StövarklubbenEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,20 Arb. slag 5,00 Väckn. slag 4,40 Drevsäk. 4,80 Drevfart 5,00 Skallmark 4,80 Tapptarb. 4,20 Väckn. tappt 4,00 Skall hörb. 4,60 Skall ton 4,60 Lydnad 4,20 Jaktlust 5,20 Eg. tot 55,00

Antal 1:a ökl 1 50 % Antal 1:a Ekl 0 0 % Antal 2:a ökl 0 0 % Antal 2:a Ekl 2 67 % Antal 3:e ökl 0 0 % Antal 3:e Ekl 0 0 % Antal 0 ökl 1 50 % Antal 0 Ekl 1 33 %

Smålands StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,44 Arb. slag 4,56 Väckn. slag 5,35 Drevsäk. 4,32 Drevfart 4,49 Skallmark 4,58 Tapptarb. 4,27 Väckn. tappt 4,96 Skall hörb. 4,47 Skall ton 4,28 Lydnad 4,10 Jaktlust 5,03 Eg. tot 54,83

Antal 1:a ökl 19 24 % Antal 1:a Ekl 6 11 % Antal 2:a ökl 13 16 % Antal 2:a Ekl 7 13 % Antal 3:e ökl 19 24 % Antal 3:e Ekl 9 16 % Antal 0 ökl 29 36 % Antal 0 Ekl 34 61 %

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 31Hallands StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,29 Arb. slag 4,29 Väckn. slag 4,57 Drevsäk. 4,54 Drevfart 4,50 Skallmark 4,68 Tapptarb. 4,32 Väckn. tappt 4,46 Skall hörb. 4,57 Skall ton 4,32 Lydnad 4,11 Jaktlust 5,25 Eg. tot 53,89

Antal 1:a ökl 5 45 % Antal 1:a Ekl 3 23 % Antal 2:a ökl 3 27 % Antal 2:a Ekl 3 23 % Antal 3:e ökl 1 9 % Antal 3:e Ekl 2 15 % Antal 0 ökl 2 18 % Antal 0 Ekl 5 38 %

Sydsvenska StövarklubbenEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,33 Arb. slag 4,64 Väckn. slag 5,16 Drevsäk. 4,23 Drevfart 4,52 Skallmark 4,44 Tapptarb. 4,15 Väckn. tappt 4,66 Skall hörb. 4,39 Skall ton 4,20 Lydnad 4,59 Jaktlust 4,89 Eg. tot 54,20

Antal 1:a ökl 1 4 % Antal 1:a Ekl 5 12 % Antal 2:a ökl 5 22 % Antal 2:a Ekl 9 21 % Antal 3:e ökl 9 39 % Antal 3:e Ekl 5 12 % Antal 0 ökl 8 35 % Antal 0 Ekl 23 55 %

Skåne-Blekinge StövarklubbEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,38 Arb. slag 4,46 Väckn. slag 5,15 Drevsäk. 4,46 Drevfart 4,31 Skallmark 4,38 Tapptarb. 4,38 Väckn. tappt 4,54 Skall hörb. 4,31 Skall ton 4,46 Lydnad 4,31 Jaktlust 5,15 Eg. tot 54,31

Antal 1:a ökl 3 38 % Antal 1:a Ekl 1 17 % Antal 2:a ökl 1 13 % Antal 2:a Ekl 0 0 % Antal 3:e ökl 3 38 % Antal 3:e Ekl 2 33 % Antal 0 ökl 1 13 % Antal 0 Ekl 3 50 %

Stövaren – �dskri� för stövarjägare32

Rasrapporter för säsongen 2009-2010

Anger i första stycket medelpoäng på alla egenskaper samt totalt för drev över 40 minuter. Där-efter följer antal och procent av varje prisvalör i ökl och ekl.

DunkerstövareEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,29 Arb. slag 4,00 Väckn. slag 5,86 Drevsäk. 4,00 Drevfart 4,14 Skallmark 4,29 Tapptarb. 4,00 Väckn. tappt 4,86 Skall hörb. 4,57 Skall ton 4,57 Lydnad 4,00 Jaktlust 5,00 Eg. tot 53,57

Antal 1:a ökl 0 0 % Antal 1:a Ekl 1 25 % Antal 2:a ökl 0 0 % Antal 2:a Ekl 0 0 % Antal 3:e ökl 3 100 % Antal 3:e Ekl 1 25 % Antal 0 ökl 0 0 % Antal 0 Ekl 2 50 %

Finsk stövareEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,40 Arb. slag 4,43 Väckn. slag 5,56 Drevsäk. 4,46 Drevfart 4,56 Skallmark 4,50 Tapptarb. 4,34 Väckn. tappt 5,06 Skall hörb. 4,50 Skall ton 4,29 Lydnad 4,09 Jaktlust 5,18 Eg. tot 55,29

Antal 1:a ökl 115 34 % Antal 1:a Ekl 57 19 % Antal 2:a ökl 52 15 % Antal 2:a Ekl 28 9 % Antal 3:e ökl 72 21 % Antal 3:e Ekl 53 17 % Antal 0 ökl 99 29 % Antal 0 Ekl 169 55 %

GotlandstövareEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,33 Arb. slag 3,67 Väckn. slag 3,67 Drevsäk. 3,33 Drevfart 3,67 Skallmark 4,67 Tapptarb. 3,00 Väckn. tappt 3,00 Skall hörb. 4,67 Skall ton 4,33 Lydnad 4,67 Jaktlust 5,00 Eg. tot 48,00

Antal 1:a ökl 0 0 % Antal 1:a Ekl 0 0 % Antal 2:a ökl 0 0 % Antal 2:a Ekl 1 100 % Antal 3:e ökl 1 50 % Antal 3:e Ekl 0 0 % Antal 0 ökl 1 50 % Antal 0 Ekl 0 0 %

Stövaren – �dskri� för stövarjägare 33HamiltonstövareEgenskaper beräknade på alla drev med drevpoäng över 40 min. Sök 4,28 Arb. slag 4,46 Väckn. slag 5,47 Drevsäk. 4,22 Drevfart 4,31 Skallmark 4,45 Tapptarb. 4,1