1

Roger Norrington, dirigentLaura Vikman, violin

Felix Mendelssohn: Symfoni nr 5 D-dur op. 107, 30 min ” Reformationssymfonin” I Andante – Allegro con fuoco II Allegro vivace III Andante IV Koral (Ein’ feste Burg ist unser Gott, Vår Gud är oss en väldig borg) (Andante con moto – Allegro vivace – Allegro maestoso – Più animato poco a poco)

J. S. Bach: Violinkonsert a-moll 13 min I Allegro II Andante III Allegro assai

PAUS20min

Robert Schumann: Symfoni nr 2 C-dur 36 min I Sostenuto assai – Allegro ma non troppo II Scherzo (Allegro vivace) III Adagio espressivo IV Allegro molto vivace

I VÄNTAN PÅ MUSIKHUSET – information för innehavare av säsongskort. Ordet förs av chefen för Musikhuset Helena Hiilivirta. Elissasalen kl. 18.00–18.30. Fritt inträde.

Paus ca kl. 20.00. Konserten slutar ca kl. 20.55.

Kl. 20.55–21.15 Eftersnack. Aapo Häkkinen, Jouko Laivuori och Tapani Länsiö.

Sänds direkt i YLE Radio 1 och på internet (www.yle.fi/rso).

2 3

J. S. Bach (1675–1750): Violinkonsert a-moll (1710–30, den exakta tidpunkten är osäker)

J. S. Bach skrev förutom kyrkomusik även hov- och kafémusik, t.ex. konserter. En av de mest omtyckta är hans violinkonsert a-moll. Vid unga år hade Bach varit orkesterviolinist och hans konsertstil följer den italienska, alltså vi-valdiska modellen som var på modet vid den tiden. Till den hörde tre satser (snabb-lång-sam-snabb), mustig stråkklang stödd av cem-balo samt en soloviolin som tar ansats i orkes-terns textur.

I den inledande satsen spelar solisten som en del av orkestern (violin I) i refränglikt upp-repade ritorneller, men i de solistiska avsnit-ten gör den sig fri för att skimra ”över” orkes-tern. Den långsamma satsen i C-dur börjar med ett basmotiv som böjer sig som en valvbåge: paam-paam-paam-paa-a-a. Den övriga orkes-tern upprepar en figur som är närvarande över-

Felix Mendelssohn (1809–1847): Symfoni nr 5 D-dur op. 107, ”Reformationssymfonin” (1832)

Felix Mendelssohn komponerade Reforma-tionssymfonin för 300-årsjubileet av Den augs-burgska bekännelsen. De furstar som stödde Martin Luthers läror kom till en överenskom-melse vid riksdagen i Augsburg 1530 och detta blev den viktigaste bekännelseskrift som defi-nierar den lutherska tron. Kompositionen blev färdig för sent för att hinna med i festligheter-na, men även andra teorier har framkastats. Ju-dehatet florerade och Mendelssohn var av ju-disk härkomst fastän han konverterat till den lutherska tron. Till festkompositör valdes Edu-ard Grell, som numera hör till kategorin never-heard, men ceremonin inhiberades slutligen p.g.a. den spända politiska atmosfären. Refor-mationssymfonin spelades bara en gång (1832) under tonsättarens livstid.

Symfonin börjar med en introduktion som understreckar textens exceptionella betydelse som är större än livet. Efter blåsarfanfarer vis-kar stråkarna ett sexstämmigt amenmotiv. Mo-

tivet var bekant för det protestantiska kyrko-folket på 1800-talet och det upprepas i olika varianter. Därefter följer mollbrottning, trum-fyrverkeri, stråkglöd, bleckgrus, smärta och kamp, änglar och demoner – Luther måtte in-te ha haft det lät han heller. Andra satsen fros-sar i amenmotivet. Däremellan övergår musi-ken i en herdeidyll, som har väckelseliknande, nasal enkelhet.

Tredje satsen är ett känslosamt mellanspel, som anspelar på reformationens avigsida, det mänskliga lidandet. I slutet modulerar moll till dur som om den troendes smärta här övergick i himmelsk glädje. Nu börjar den sista satsen och Luthers stora psalm. Vår Gud är oss en väl-dig borg (1528, på svenska av Olaus Petri 1538) börjar med bara ett flöjtsolo och lockar sedan med sig andra stämmor: reformationen sprids och når nya människor. Lyssnaren har svårt att hålla sig tyst – och varför skulle han det?

allt och stöds med ackord i orkestern. Solovio-linen kommer in som en vindfläkt. Efter var-je fras följer en paus, liksom ett djupt andetag. Den bastunga orkestern och den lätta solovioli-nen förhåller sig som bojor till frihet. De spän-da ackorden och de smärtsamma halvtonstegen har en tryckande verkan.

I sista satsen blir soloviolinen igen en del av orkestern, ur vilken den tar sats för sina solo-andelar. Här hör vi en livfull gigue-dans, pas-sionerade triangelrytmer och imitation. I so-listens bariolage-figurer gungar stråken snabbt mellan två strängar, en fri och en nedtryckt – och spelar brutna ackord eller samma ton med olika färgsättning. Satsen representerar den typ av virtuositet som heavymusikens gitarrhjältar använt sig flitigt av alltsedan 1970-talet.

2 3

Robert Schumann (1810–1856): Symfoni nr 2 C-dur (1846)

Robert Schumanns symfoni nr 2 är oförblom-merat romantisk, narrativ musik enligt formeln från svårigheter till seger. En serie metamorfo-ser leder till självinsikt och en djupare livsupp-fattning. I form av pånyttfödelser av detta slag upprepas de olika temana i symfonin. Hänvis-ningarna till de gamla mästarna Bach, Haydn, Mozart och Beethoven skänker andligt stöd.

Symfonin börjar med en koralpassage för stråkarna, över vilken bleckets signaler skiner som vålnader från Haydns sista symfoni. De överlappande temana skapar en känsla av kraf-ter under ytan. Energin tilltar och leder till en allegrodel, inom vilken det hörs hackande ryt-mer, väl tilltagna klanger och andra med- och motgångar, som kräver sisu: musik för dem som går sina egna vägar.

I scherzot klingar perpetuum mobile-mo-tiv och äventyrliga melodier, av vilka en låter som början på sången For He’s a Jolly Good Fel-low. Stundtals tar musiken en kontrapunktisk

Sir Roger Norrington

I närmare 50 år har Roger Norrington varit en förkämpe för historisk uppförandepraxis. Han har gjort en stor arbetsinsats bl.a. med sin egen orkester London Classical Players samt med Stuttgarts radiosymfoniker och Mozarteums akademiska kammarorkester i Salzburg.

Vid unga år spelade Norrington violin och sjöng, ända tills han inledde sina studier i or-kesterdirigering i Cambridge. Norrington stu-derade vid Royal College of Music under Sir Adrian Boults ledning och vid den tiden grun-dade han Heinrich Schütz-kören, sin första en-semble av många som specialiserade sig på ti-dig musik. Tio år senare grundade Norrington orkestern London Classical Players, som blev världsberömd med sina inspelningar av Beet-hovens nio symfonier.

År 1966 blev Norrington musikchef för den nygrundade Kent Opera. I Kent dirigerade han

hundratals föreställningar, innan han började dirigera vid Covent Garden, English National Opera och Wiener Staatsoper. Sir Roger adla-des år 1997.

Under de senaste åren har Norrington allt oftare dirigerat vanliga symfoniorkestrar och programmet har innehållit musik av Brahms, Mahler samt tonsättarnamn från 1900-talet.

Norrington gästdirigerar regelbundet de främsta symfoniorkestrarna i världen: Berliner Philharmoniker, Wiener Philharmoniker, Ge-wandhausorchester Leipzig, Concertgebouw i Amsterdam, London Philharmonic Orchest-ra, Philharmonia Orchestra London och San Francisco Symphony Orchestra. Fram till slu-tet av år 2011 är han chefsdirigent för Stutt-garts radiosymfoniorkester.

Bach-tupplur. Den långsamma satsen simmar i romantikens bråddjupa sorgmod. Ett vemo-digt tema hörs som påminner om largotemat i triosonaten i Bachs Musikalisches Opfer. Melo-din tänjs till bristningsgränsen i djupt urgröpta mellanrum mellan tonerna. Oboen och fagot-ten skälver, valthornen viskar om gångna tider och violornas bakåtriktade sparkar mjukar upp smärtan. Mitt i allt beställs en torr fuga, men inte ens den hjälper.

I finalen som börjar med en skalpiruett i C-dur återställs krafterna. En stimulerande marschmelodi för tanken till kören Es lebe Sa-rastro ur Mozarts Trollflöjten. En hyllning till li-vet följer i form av Beethovens sång Nimm si hin denn, diese Lieder. Musiken är sund och spor-tig, nästan litet i överkant och i camp stil. Och vem skulle inte vilja vara med och slå på pukor-na i slutet!

Susanna Välimäki (sammandrag)

4

Radions symfoniorkester

Radions symfoniorkester (RSO) är Rundradi-ons orkester. Den firade sitt 80-årsjubileum hösten 2007. Den nuvarande chefsdirigenten Sakari Oramo tillträdde hösten 2003.

Radioorkestern grundades år 1927 och be-stod då av tio musiker. På 1960-talet utvidga-des den till en fulltalig symfoniorkester. Orkes-terns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapa-nen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Ok-ko Kamu, Leif Segerstam och Jukka-Pekka Saraste.

Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför or-kestern ett flertal verk som beställts av Rundra-dion. RSO har inalles uruppfört över 500 verk. Under säsongen 2010–2011 spelar orkestern sex uruppföranden och därtill ett flertal andra verk som hörs för första gången i Finland.

RSO har gjort över 100 skivinspelningar. På nyårsdagen 1939 inspelades en historisk pärla i Helsingfors Konservatorium (nuvarande Si-belius-Akademin). Som en del av en radiohäls-ning till amerikanarna dirigerade Jean Sibelius sitt eget Andante festivo. Detta är det enda do-

kument som bevarats av Sibelius som dirigent. Med Sakari Oramo har RSO spelat in musik av bl.a. Bartók, Hakola, Lindberg, Kaipainen och Kokkonen, samt den första skivinspelningen av Armas Launis’ opera Aslak Hetta. RSO:s inspel-ningar har fått ett flertal prestigefyllda priser, bl.a. Gramophone Award och BBC Music Maga-zine Award. Senast fick RSO MIDEM Classical Award 2008 för sin inspelning av Magnus Lind-bergs och Sibelius’ violinkonserter med Lisa Ba-tiashvili som solist (SONY BMG). RSO spelar även in skivor för bl.a. Ondine.

RSO:s första utlandsgästspel ägde rum i Le-ningrad 1963. Sedermera har RSO spelat när-mare 300 konserter utomlands. I Japan har or-kestern gästspelat fyra gånger. Under säsongen 2010–2011 gästspelar orkestern i t.ex. i Edin-burgh, Frankfurt och Zurich.

RSO:s egen radiokanal, YLE Radio 1, radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds bå-de de inhemska och utländska konserterna di-rekt. Konserterna kan även avlyssnas världen runt via RSO:s webbsidor (yle.fi/rso).

Laura Vikman

Laura Vikman uppträder som solist och kam-marmusiker och hon är primas i stråkkvartet-ten Tempera. Därtill har hon bl.a. varit kon-sertmästare för Helsingfors Barockorkester och Finländska Barockorkestern. Sedan år 2002 har hon arbetat som 3:e konsertmästare i RSO. Vik-man undervisar även vid Sibelius-Akademin se-dan 2007.

Vikman har fått andra pris i en rad tävling-ar: Kuopio violintävling 2000, den internatio-nella J.S. Bach-violintävlingen i Leipzig (första pris utdelades inte), den internationella Vitto-rio Gui-kammarmusiktävlingen (första pris ut-delades inte) i duobesättning med pianisten Marianna Shirinyan samt den internationella Beethoven-violintävlingen.

Vikman började spela violin i 4-års ålder vid Käpylä Musiikkiopisto för Marja Olamaa. Sena-

re har hon studerat vid Sibelius-Akademin för Päivyt Rajamäki och Tuomas Haapanen samt spelat barockviolin med Kreeta-Maria Kentala. Läsåret 1997–98 studerade hon vid musikhög-skolan i Wien för M. Frischenschlager och åren 1998–2001 vid musikhögskolan i Köln för Mi-haela Martini. Vikman har kompletterat sin ut-bildning vid mästarkurser, bl.a. för Pinchas Zu-kerman och Shmuel Ashkenasy.

Vikman har gjort bandningar för Rundradi-on och tillsammans med Temperakvartetten har hon spelat in Sibelius kvartettproduktion för skivmärket Bis och Nordgrens två kvartet-ter för skivmärket Alba Records. Vikman trak-terar en A. Guarneri (1680) som utlånats av Su-omen Kulttuurirahasto.