1

Samarbete mellan bibliotek och BVC/barnhälsovård i Sverige: kartläggning och nuläge.

Resultat av en enkät, genomförd i april/maj 2012.

Katarina Michnik och Kerstin Rydsjö

Bakgrund

I april/maj 2012 distribuerades en webbenkät om samarbete mellan bibliotek och

BVC/barnhälsovård till biblioteksansvariga i Sveriges kommuner. Samarbete mellan bibliotek

och BVC/barnhälsovård i Sverige har funnits åtminstone sedan 1970-talet, och det har

utvecklats över tid och funnit nya former. Enkätens syfte var att kartlägga hur omfattande

samarbetet är idag, i vilka former det sker och hur samarbetet uppfattas och värderas av de

svarande.

Enkäten diskuterades fram och frågorna utformades i nära samarbete med den nationella

arbetsgruppen för små barns språkutveckling där konsulenter/utvecklingsledare på

region/länsnivå, barnbibliotekarien på TPB och Cay Corneliusson på Kulturrådet ingår.

Enkäten riktades till biblioteken och resultatet visar alltså hur svarande på biblioteken

beskriver och uppfattar samarbetet med BVC/barnhälsovården. I denna rapport redogörs för

enkätens resultat. Totalt skickades 373 enkäter ut till biblioteken i Sveriges 290 kommuner.

Av dessa besvarades 300, vilket ger en svarsfrekvens på drygt 80 %. I materialet finns svar

från 253 kommuner, vilket innebär att 87 % av Sveriges kommuner är representerade i

materialet. Kommuner med stadsdels-/kommundelsnämnder är representerade med flera svar.

I vissa fall finns också flera svarande från samma kommun. För en mer detaljerad beskrivning

av proceduren, information om svarande, svarsfrekvenser och om hur svaren bearbetats

hänvisar vi till metodavsnittet (se nedan).

Enkäten genomfördes inom ramen för ett pågående projekt inom Region Halland, Samverkan

BVC-bibliotek för barns språkutveckling – forskning och best practice. Här var uppdraget

bl.a. att i en rapport lyfta fram goda exempel på samarbete och resultat från internationell

forskning, som ett inspirations- och jämförelsematerial för fortsatt metodutveckling. Projektet

redovisas i rapporten Dags att höja ribban!?- en rapport om samverkan mellan

barnhälsovård och bibliotek kring små barns språk- och litteracitetsutveckling (Rydsjö,

2012).1 I denna enkätrapport har vi inte möjlighet att genomföra en utvecklad analys och

diskussion. Vi har i stället valt att i avsnittet Avslutande diskussion genomgående hänvisa till

resultat och diskussioner som förs i den rapporten.

Region Halland har beviljats medel från Kulturrådet för att genomföra en andra

enkätundersökning under 2013. Syftet med denna är att undersöka BVC-personalens och

barnhälsovårdens syn på samarbete med bibliotek. I analysen kommer resultaten från båda

enkäterna att vägas samman.

1 Rapporten är tillgänglig på adressen: http://www.regionhalland.se/sv/utveckling-ochtillvaxt/bestall-och-ladda-

ner/kultur/regionbiblioteket

2

Metod Enkäten, som den presenterade studien bygger på, mailades ut i form av en webbenkät till

ansvariga för folkbiblioteksverksamheten i Sveriges samtliga kommuner i april/maj 2012. I en

del kommuners fall besvarades enkäten av den folkbiblioteksansvariga själv, i andra

kommuners fall vidarebefordrade den folkbiblioteksansvariga enkäten till någon i

bibliotekspersonalen, vanligtvis till en barnbibliotekarie. I samband med besvarandet av

enkäten fick respondenterna uppge sin befattning. Enligt de svar som har inkommit bestod

respondenterna i huvudsak av barnbibliotekarier/barn- och ungdoms-

bibliotekerier/skolbibliotekarier (39 %), av bibliotekarier (24 %) och av biblioteks-

chefer/kulturchefer/kultur- och fritidschefer (19 %).

I majoriteten av kommunerna har en person ansvar för folkbiblioteken, men det förekommer

också kommuner med delat ansvar, exempelvis en ansvarig för huvudbiblioteket och en för

filialerna. Därutöver finns det kommuner som är uppdelade i olika kommundelar eller

stadsdelar, i vilka varje kommun- eller stadsdel har en egen eller en delad

folkbiblioteksansvarig. Enkäten har skickats ut till samtliga personer som av läns- och

regionbiblioteken eller i Bibliotekskalendern 2012 är angivna som folkbiblioteksansvariga.

Detta innebär att antalet utskickade enkäten (373 stycken) är högre än antalet svenska

kommuner. Som nämnts i rapportens inledande avsnitt, har 300 respondenter från 253

kommuner besvarat enkäten vilket innebär att en del kommuner representeras genom en

svarande, medan andra kommuner representeras av två eller flera svarande.

I de fall i vilka den utskickade enkäten har besvarats av mer än en svarande, har de inkomna

svaren sammanförts till ett svar. Detta för att undvika att en kommun representeras två eller

flera gånger i det empiriska materialet. Det presenterade resultatet är därmed gällande för en

kommun som helhet, men inte nödvändigtvis för samtliga folkbibliotek i kommunen. Som

exempel kan nämnas att om en av totalt två svarande i en kommun har angivit att en särskild

företeelse existerar, medan den andra av de två svarande har angivit att denna företeelse inte

existerar, har det i det presenterade resultatet angivits att företeelsen existerar i den aktuella

kommunens fall, även om detta inte är aktuellt för alla folkbibliotek i kommunen ifråga.

Betonas bör att detta inte gäller för tre av enkätfrågorna – fråga 10 och 12 som är två

värderingsfrågor och fråga 11 som efterfrågar den svarandes uppfattning av i hur stor grad

olika aktörer är involverade i samarbetet mellan BVC och bibliotek. I dessa frågors fall har de

inkomna svaren inte sammanförts till ett svar om två eller flera svarande från en och samma

kommun har besvarat enkäten. Istället har samtliga svarandes svar presenterats, vilket innebär

att resultatet i dessa enkätfrågors fall presenteras på respondentnivå och inte på kommunnivå.

De inkomna svaren hanterades kvantitativt genom bearbetningar i programmet SPSS, som

används till statistiska analyser. Då respondenterna i denna studie är anonyma, kodades de

svarandes kommentarer innan bearbetningen av det empiriska materialet inleddes.

Presentation av enkätfrågorna

Enkäten till biblioteken, som ska redovisas här, består av 13 frågor, några med delfrågor. Den

har två huvudsakliga teman, metoder och samarbete. Med vilka metoder arbetar bibliotek och

BVC/barnhälsovård för att nå de små barnen och deras föräldrar? Detta tema täcks in av

frågorna 1, 2, 3, 8 och 9. Hur är samarbetet mellan bibliotek och BVC/barnhälsovård utformat

och organiserat? Detta tema behandlas i frågorna 4, 5, 6 och 7. I fråga 11 ställer vi frågan i

vilken utsträckning olika aktörer deltar i planeringen av samarbetet. Den kan ha besvarats

både utifrån aktörernas faktiska deltagande (i möten etc.) och utifrån den svarandes

3

uppfattning om de olika aktörernas delaktighet. De svarandes egna värderingar av samarbetet

efterfrågas i fråga 10 och 12. Fråga 13 är en helt öppen fråga som ger de svarande möjlighet

att utveckla synpunkter och reflexioner på eller i anslutning till enkäten.

Möjlighet att kommentera frågorna/svaren har funnits vid samtliga frågor. I denna rapport

redovisas de fasta svarsalternativen och en första analys görs av kommentarerna. En fortsatt

och fördjupad analys kommer att göras i samband med enkäten till BVC/barnhälsovården.

Resultat

I det följande presenteras resultatet av enkäten, grupperat efter de två temana. Frågornas

exakta formulering framgår i rubrikerna och svarsalternativen anges under respektive tabell.

De svarande har på varje fråga kunnat komplettera sina svar på de fasta svarsalternativen med

kommentarer. I resultatredovisningen belyses de kvantitativa resultaten med exempel från

kommentarerna. Kommentarerna är anonymiserade. I texten markeras de med indrag och

mindre teckenstorlek.

Tema 1: Metoder. Fråga 1, 2, 3, 8 och 9.

Fråga 1. Hur samarbetar bibliotek och BVC/barnhälsovård i din kommun: vilken/vilka

av följande samarbetsformer förekommer?

6 fasta svarsalternativ anges, samt möjligheten att svara ”Annat”. Flera svar kan ges.

Tabell 1.

Av alla svarande är det bara två som uppger att det inte förekommer samarbete mellan

BVC/barnhälsovården och biblioteket i kommunen.

4

De samarbetsformer som var vanliga när bibliotek och BVC/barnhälsovård började

samarbeta, dvs. i första hand informationsmaterial och bokdepositioner, har efterhand utökats

och utvecklats. Enligt de svarande är en gåvobok till barnet/familjen, innan barnet fyllt 2 år,

den vanligaste samarbetsformen idag. 86 % uppger att man samarbetar om detta. De därnäst

vanligaste samarbetsformerna är att biblioteket svarar för en träff i föräldrautbildningen och

att det finns bokdepositioner och informationsmaterial om biblioteket på BVC. 66 %

respektive 65 % av de svarande uppger detta. 59 % uppger att BVC-sköterskorna delar ut

broschyrer från biblioteket om språkutveckling och läsning. Ganska vanligt är också att

biblioteken delar ut en gåvobok i samband med 4års-kontrollen, 26 % av de svarande uppger

detta.

Av flera kommentarer framgår att bokgåvor inte alltid sker i samarbete med

BVC/barnhälsovården.

I kommentarerna ges många exempel på hur man i kommunerna utvecklat samarbetet för att

på olika sätt nå föräldrar och små barn. Flera svarande skriver att man erbjuder babycaféer,

babybokprat och liknande. Man ger bokgåvor vid andra tillfällen än de som kunde väljas i de

fasta svarsalternativen och man förser BVC/öppna förskolan/familjecentralen med läspåsar,

bokpåsar eller språkväskor för utlåning till föräldrarna.

I flera svar påpekas att samarbetet inte är likvärdigt, verksamhet som förekommer i en

stadsdel förekommer inte i andra.

Några bibliotek har BVC-föräldraträffar på biblioteken och vi arbetar för att det

ska bli minst en gång på alla!

Andra kommentarer tar upp faktorer som kan försvåra samarbetet, och man nämner t.ex. att

man upplever brist på intresse eller hänvisar till omorganisationer. Flera påpekar en brist på

regelbundenhet som, enligt de svarande, tycks bero på hur tjänsterna efterfrågas av BVC, dvs.

biblioteken styrs av efterfrågan.

Informationsmaterial ska finnas på BVC och vi hoppas att personalen där delar

ut det. Gåvoböcker sköter biblioteket utan BVC, men vi informerar om dem vid

föräldraträffar. Vi vill gärna ansvara för en träff i föräldrautbildningen, men det

är inte alla grupper som är intresserade. Vi behöver bli bättre på att påminna om

att vi finns.

Webbenkätens form innebär att den svarande inte ser alla frågorna från början.

Kommentarerna på fråga 1 berör därför ofta frågeområden som dyker upp senare i enkäten

och vi har valt att föra över de kommentarerna till sina sammanhang.

5

Fråga 2. Bjuder ni in BVC’s föräldragrupper till biblioteket?

Tabell 2.

68 % av de svarande svarar jakande, de bjuder in föräldragrupper till biblioteket, medan 31 %

av de svarande inte bjuder in föräldragrupper till biblioteket.

Följdfrågan här, om man svarat ”Ja”, rör vad biblioteken väljer att göra och visa under

besöket, dvs. hur man använder detta tillfälle att marknadsföra bibliotekets resurser till

föräldrarna.

Tabell 3.

Vanligast, 64 %, är att man visar barnavdelningen. 51 % svarar att man visar föräldrahyllan

och lika många att man visar barnböcker på olika språk.

Äppelhyllan visas av 41 % av de svarande. 33% svarar att de anordnar en sångstund,

ramsstund eller liknande i samband med besöket. 26 % svarar ”Annat”.

6

I kommentarerna utvecklas hur man genomför besöken, vad man väljer att visa och berätta

om i biblioteket. Många skriver att man pratar om språkutveckling och ger exempel på hur

man gör det, t.ex. att man inte bara pratar utan också visar hur man kan läsa för små barn, ger

boktips mm. Många bjuder på fika!

Kommentarerna visar både på en medvetenhet om att föräldrar kan ha olika behov och om

vad som kan vara stötestenar och hinder för föräldrar i kontakterna med bibliotek, men också

på en professionell insikt om vad biblioteket kan bidra med när det gäller små barns

språkutveckling.

Det viktigaste för oss är att visa föräldrarna att även så här små barn har glädje

av boken. Vi pratar även om vikten att prata med barnen och visa dem världen.

Att barnen samlar ihop ett stort ordförråd innan 3-årsåldern och att de behöver

stöd i det. Så vill vi gärna ge ett positivt och välkomnande intryck så de kommer

tillbaka

Även i kommentarerna till denna fråga betonar flera att det är skillnader mellan olika

bibliotek.

Det kan naturligtvis skifta hur man gör på hb och filialer. Äppelhyllorna är inte

så utbyggda ännu på filialerna.

Fråga 3. Har biblioteket och BVC/barnhälsovården genomfört någon gemensam,

språkstimulerande satsning, utöver de som nämns i fråga 1?

Tabell 4.

24 % svarar jakande på frågan, 64 % svarar ”Nej” och 10 % svarar ”Vet ej”.

I kommentarerna framkommer hur samarbetet med BVC/barnhälsovården har utvecklats.

Man samarbetar med nya yrkesgrupper och man har utvecklat nya samarbetsformer. I

kommentarerna finns många väl motiverade och utvecklade idéer om samarbete. Man har

identifierat behov av vissa insatser, man vill pröva nya vägar eller man vill svara upp mot

föräldrars informationsbehov. Enligt kommentarerna har man t.ex. erbjudit program och

aktiviteter, som småbarnsteater och babybokprat, eller bokpåsar till hemlån på BVC/öppna

förskolan/familjecentralen. Gemensam fortbildning för de samverkande parterna är ett annat

vanligt exempel.

7

Av många kommentarer framkommer att satsningen gjorts inom projekt som initierats av

något läns/regionbibliotek.

Den övervägande delen av de svarande, drygt 64 %, anger att de inte har genomfört någon

satsning utöver dem som nämns i fråga 1. I kommentarerna framkommer några skäl till detta.

Man hänvisar bl.a. till bristande intresse hos föräldrarna eller till bristande resurser och

samarbetsformer. Att satsningar förkommit tidigare, men att det var längesen, uppges av flera

svarande.

Ja-svar på frågan följdes av tre följdfrågor.

3a) Vilken/vilka målgrupper riktade sig satsningen till?

Tabell 5.

Här kunde flera svarsalternativ anges. Vanligaste svaret är att man vänt sig till specifika

åldersgrupper, men flera svarar på alternativen för riktade insatser, till flerspråkiga barn (22

svarande), barn med språkstörningar (23 svarande) och barn med andra

funktionsnedsättningar (11 svarande). De 6 som svarar ”Annat” anger personal inom BVC

och/eller bibliotek som målgrupp.

3b) Vilket var syftet med satsningen?

Här domineras svaren av olika formuleringar om språkstimulans och språkutveckling, och att

vägen till detta går via föräldrarna.

Syftet är att alla barn ska ha tillgång till språket oavsett förutsättningar.

Inspiration till barns språkutveckling i form av introduktion till rim/rams, pek

och bilderböcker samt sånger.

Medvetandegöra föräldrarna om vikten med kommunikation/läsning.

8

Stimulera språkutvecklingen och bidra till en vana hos föräldrarna att ramsa,

sjunga och läsa för och med sina barn.

Samarbete mellan landstingets logopeder, BVC-personal samt biblioteket.

Bokdroppen – en hjälp för föräldrar att hitta böcker till sina barn som behöver

extra stöd i sitt tal.

Några kommentarer utvecklar en genomtänkt strategi där de olika insatserna tänks samverka:

Språknätet igen. Vi söker möta de behov som finns hos den specifika

familjen.Vi arbetar aktivt med att visa att biblioteket ska kännas som deras eget,

att det finns mycket att hämta i form av program, böcker och en plats att bara

vara på. Vi vill att både barn och föräldrar ska känna sig välkomna och hemma

på biblioteket.

Andra syften som framkommer är att man vill marknadsföra biblioteket till de aktuella

målgrupperna, t.ex. unga föräldrar.

I de fall där satsningen har med samarbete att göra, kan syftet vara att höja den gemensamma

kompetensen inom ett område, eller att hitta nya samarbetsformer:

Att stärka banden mellan bvc, biblioteket och öppna förskolan. Hitta (nya)

samarbetsformer. Utbilda oss inom området.

1: att lyfta fram möjligheter och råd kring tvåspråkiga barn och deras

språkinlärning 2: att starta en process gemensam för bvc, förskolan, skolan och

biblioteket med kunskapsinhämtande och samarbete kring dessa barn.

(3c) Vem/vilka tog initiativ till satsningen?

Tabell 6.

9

Av tabellen framkommer att biblioteken varit mest aktiva, 26 svarande anger att initiativet

tagits av biblioteket. Att initiativet tagits gemensamt av bibliotek och BVC/barnhälsovård

anger 23 svarande, och 9 svarar att BVC tagit initiativet till satsningen. ”Annan” anges av 3

svarande - en av dessa skriver att initiativet till satsningen kom från länets logoped. Läns-

/regionbiblioteken anges som initiativtagare av 23 svarande.

Fråga 8. Har någon undersökning gjorts för att få föräldrarnas synpunkter på

samarbetet?

Tabell 7.

Utvärderingar har visat att föräldrar inte alltid hämtar ut/tar emot bokgåvorna, och att det kan

vara svårt att nå vissa föräldrar/grupper av föräldrar. Föräldrarnas synpunkter på

verksamheten, dvs. på bokgåvor och andra insatser, är viktig information för att parterna ska

kunna utveckla samarbetet. Frågan ställdes om man i kommunerna försökt ta del av

föräldrarnas synpunkter på verksamheten i någon undersökning. Endast 6 % av de svarande

uppger att man har inhämtat föräldrarnas synpunkter på samarbetet, 68 % vet att man inte har

gjort det. Övriga, 23 %, vet inte om någon sådan undersökning gjorts.

I kommentarerna till denna fråga framhålls av flera svarande att BVC-personalen pratar med

föräldrarna och ger feedback till biblioteken. Man får också många positiva muntliga

reaktioner från föräldrarna som deltar i föräldragrupperna.

10

Fråga 9. Marknadsförs samarbetet med BVC/barnhälsovården på bibliotekets

webbplats?

Tabell 8.

37 % av de svarande svarar ”Ja” och 58 % ”Nej”. 4 % väljer svarsalternativet ”Annat”.

Flera svarande kommenterar att det var bra att enkäten påminner om detta. Information på

webbplatsen kan fungera som marknadsföring till föräldrar men också som marknadsföring

till andra grupper, som blivande föräldrar, personal inom förskola/skola, mor- och

farföräldrar:

Det kommer vi att åtgärda snarast!

Andra skriver att delar av samarbetet, som gåvoboken, marknadsförs. I flera av

kommentarerna kan utläsas att marknadsföringen på hemsidan inte precis sticker i ögonen:

I viss mån.

Det nämns i en mening i alla fall…

Andra påpekar att samarbetet finns med i biblioteksplan och läsfrämjandeplan.

11

Tema 2: Samarbete.

Frågorna 4, 5, 6, 7, 10, 11 och 12.

Fråga 4. Vilka yrkesgrupper samarbetar du/ni regelbundet med?

Tabell 9.

Flera svar kan anges.

Av svaren framkommer att det är något vanligare att samverka med förskollärare (84 % svarar

detta) än med BVC-personal (76 % svarar detta). 23 % svarar att de samverkar med

logopeder. 20 % svarar att de samverkar med personal på MVC/barnmorskemottagning.

15 % anger att man samarbetar med annan aktör. Här finns stor spridning av olika

yrkesgrupper, från diakoner i kyrkans verksamhet till lärare och andra yrkesgrupper inom

skolan, till forskare på universitetet. Samarbete med öppen förskola/familjecentral lyfts fram i

olika sammanhang i svaren på denna enkät, och även på denna fråga.

Flera påpekar att regelbundenheten kan skifta, vissa personer/grupper träffar man med större

regelbundenhet än andra.

12

Fråga 5. Förekommer gemensam fortbildning, t.ex. studiedagar, där både

bibliotekspersonal och BVC-personal deltar?

Vad innebär att samarbeta – hur går det till? Finns något sammanhållande kitt? Vi valde att

ställa en fråga om gemensam fortbildning.

Tabell 10.

Vanligaste svaret är ”Nej, aldrig” - 44 % svarar att sådan fortbildning aldrig förekommit.

39 % svarar att det förekommit någon gång. 10 % svarar ”Vet ej”. Ett fåtal svarande anger

”Varje år” som svarsalternativ. I några fall har vi fått olika svar när vi haft flera svarande från

samma kommun. Om minst en angivit ”Varje år” och minst en ”Ja, det har hänt” har svaren

förts samman till en gemensam kategori, ”Ja, varje år + Ja, det har hänt”.

Det hände innan jag började jobba här så det är över 5 år sedan.

ICDP-utbild, Barnpilot-utbildning i år och fortlöpande utbildningar.

Arbetsgruppen för Familjecentralen åker på gemensamma utbildningar.

Enligt kommentarerna, förekommer gemensam fortbildning ofta inom projekt, och arrangören

finns då ofta på läns-/regionnivå.

Inte i kommunen, men inom Språknätet.

I regi av Regionbiblioteket i samarbete med BVCs kontaktsköterskor.

13

Fråga 6. Hur är samarbetet mellan bibliotek och BVC/barnhälsovård organiserat?

Tabell 11.

Flera svarsalternativ kunde väljas på denna fråga.

72% av de svarande angav svarsalternativet Samarbetet bygger på kontakter vid behov mellan

ansvarig bibliotekarie och BVC-personal . 31 % av de svarande angav svarsalternativet

Samarbetet bygger på planerade kontakter mellan ansvarig bibliotekarie och BVC-personal.

9 % svarade med alternativet Samarbetet utvecklas i ett nätverk där flera yrkesgrupper ingår.

6% svarade att Skriftliga dokument reglerar samarbetet.

Vi tolkar svaren så att samarbete på lokal nivå fr.a. sker mellan ansvariga på biblioteket och

BVC, antingen vid behov eller mer organiserat och planerat.

23 svarande anger att man arbetar i nätverk med flera yrkesgrupper inblandade och 9 svarande

anger att det finns skriftliga dokument som reglerar samarbetet.

Frågan om samarbetets organisation tas upp i den avslutande diskussionen, där vi samlat

kommentarer om detta från kommentarsfälten på flera frågor. Här ger vi exempel på hur

samarbetet konkret beskrivs i kommentarerna.

BVC-personal ringer och bokar in föräldragrupper på biblioteket.

Logopeden har hos oss en viktig roll.

Samarbete inom Familjecentralen.

Vi brukar träffas minst 1 gång per termin för avstämning och utvärdering av

terminen.

Flera svar uttrycker, å andra sidan, att det är svårt att få något samarbete att komma till stånd.

14

Mycket svårt att ha träffar med personalen, de har arbete upp över öronen och

har väldigt svårt att komma ifrån.

Mest genom mail- telefonkontakt. Det är tyvärr svårt att fånga intresset hos BVC.

Inget samarbete.

Fråga 7. Har du/ni någon gång bjudit in BVC-personal till biblioteket?

Tabell 12.

Frågan kunde besvaras med flera svarsalternativ.

Det enskilt vanligaste svaret är Nej, men det händer att de följer med föräldragrupperna hit.

34 % svarar att man inte specifikt har bjudit in BVC-personal men att de brukar komma

tillsammans med föräldragrupperna. 32 % svarar ”Nej”. Man har inte bjudit in BVC-

personalen till biblioteket.

Att BVC-personalen följer med föräldragrupperna till biblioteket uppfattas som viktigt:

Personal från BVC är alltid med när föräldragrupperna kommer till biblioteket.

Detta är viktigt eftersom deras medverkan bidrar till att ”legitimera”

biblioteksbesöket och vikten av lässtimulerande aktiviteter.

Av flera kommentarer framkommer att BVC-personal inte alltid följer med föräldragruppen

till biblioteket:

Det finns en stående inbjudan att komma på föräldraträffarna, men ingen har

kommit.

Förr följde BVC-personalen med föräldragruppen på besöket på

huvudbiblioteket, men det gör de av tidsskäl inte längre.

15

En kommentar visar på stöd från barnhälsovården i denna fråga:

Fr o m 2011 rekommenderar barnhälsovården att BVC-personalen SKA delta

vid träffarna på biblioteket.

18 % av de svarande svarar ”Annat”. I kommentarerna framkommer att man ofta bjudit in

BVC-personal för att diskutera samarbetsfrågor.

Ja, för att planera tillsammans.

Ja, för att diskutera frågor som t ex på vilket sätt biblioteket ska komma in i

föräldrautbildningen, hur vi når ut med gåvoboken, behovet av sagostunder för

bebisar, vilka språkgrupper som finns i kommunen mm. […]

I Ja-svarens alternativ preciseras vad man ville visa BVC-personalen på barnavdelningen.

Föräldrahyllan, böcker på andra språk och Äppelhyllan anges som skäl för inbjudan av

ungefär lika många svarande (31, 30 resp. 28 svarande). Det vanligaste svaret var att man

ville visa barnavdelningen, 47 svarande har valt detta alternativ.

Även denna enkätfråga uppfattas av många som en puff och påminnelse:

Bra idé, skulle jag gärna göra om resurs fanns.

Vi har haft en tematräff hos oss på biblioteket (tema 0-6 år som planerar

föräldragruppsverksamheten). Det är dags igen för det var innan vi hade äppel-

och föräldrahyllan.

Fråga 11. I vilken utsträckning deltar dessa aktörer i planeringen av samarbetet med

BVC/barnhälsovården? Här efterfrågas hur involverade olika aktörer, bibliotekschefen, chef/samordnare inom

barnhälsovården, berörda politiker och region-/länsbiblioteket, är i planeringen av samarbetet.

Svarsalternativet ”Annan” finns också. Observera att staplarna här svarar mot faktiska tal, inte

procent.

Tabell 13.

16

Svaren ger en bild av att bibliotekschefen och region/länsbiblioteket deltar i planeringen i

ungefär samma utsträckning. Chef/samordnare för barnhälsovården deltar i betydligt mindre

utsträckning än dessa, men mer än berörda politiker.

16 svarande anger alternativet ”Annan” som ”i mycket hög grad” aktiv i planeringen av

samarbetet. Kommentarerna anger att de som åsyftas här är bibliotekariekolleger,

familjecentralens personal, folkhälsosamordnare och barnhälsovårdens personal.

Av kommentarerna framkommer att det ibland är svårt, även för de svarande, att fånga in

samarbetets struktur och organisation. Andra beskriver en struktur där alla inblandade är

informerade om verksamheten:

I början av samarbetet vet jag att samordnaren var inblandad men vet inte hur

det är nu.

Jag tror det är sköterskorna och bibliotekarierna som styr upp det hela. Men

visst vore det bra om det var förankrat i alla led. Alla borde tycka att det är

viktigt.

All bibliotekspersonal är inblandad och informerad. På filialerna sköter de allt

själva, på huvudbiblioteket sköts det av en barnbibliotekarie, men alla har koll.

I första hand planeras samarbetet av barnbibliotekarierna och BVC-personalen i

varje område. När det gäller samordningen i länet är det Länsbiblioteket +

chefer för barnhälsovården som är ansvariga.

Läns-/regionbibliotekens roll framstår i kommentarerna som ibland mycket aktiv, ibland

enbart som en administratör av gåvoböcker – eller som en funktion i förändring.

Regionbiblioteket genom den grundläggande överenskommelse för samarbetet

mellan barnhälsovård och folkbibliotek i [xxx] som de tagit fram.

Länsbiblioteket har tidigare varit mycket aktivt och bl a planerat gemensamma

studiedagar tillsammans med bvc-personal. Sedan barnkonsulenttjänsten

försvann är det annorlunda.

17

De svarandes värderingar av samarbetet

I två frågor, fråga 10 och 12, ville enkäten ha svar på hur de svarande värderade samarbetet.

Fråga 10. Hur viktigt är samarbetet med BVC/barnhälsovården, enligt dig?

Tabell 14.

58 % svarar ”Mycket viktigt” och 42 % ”Viktigt”. En svarande svarar ”Inte särskilt viktigt”

och 6 svarande ”Vet ej”.

I kommentarerna motiverar de svarande hur de valt att besvara frågan. Många betonar

samarbetets betydelse:

Det är ovärderligt. Vi kan nå barnfamiljerna utifrån olika professioner. Vi kan

göra skillnad på ett mer fundamentalt sätt. Det är utvecklande för oss som

arbetar att samarbeta. Förhoppningsvis känner familjerna av det genom högre

kvalitet.

Det är mycket viktigt att samarbeta med alla som har kontakt och arbetar med

barn.

Man påpekar vikten av att nå nyblivna föräldrar:

Vi lägger stort arbete på att göra träffarna välkomnande. För många föräldrar är

det första besöket på biblioteket – nyinflyttade 25-30-åringar vet inte att vår

barnavdelning på plan 2 finns! BVC-föräldrarna är vår absolut viktigaste

målgrupp.

För oss på barnavdelningen betyder de här träffarna mycket. Det är en första

chans att påverka föräldrarna. Att visa biblioteket och att trycka på att de är

välkomna tillbaka (det finns för många föräldrar som tror att små barn stör när

de gråter).

18

Vi har mycket att erbjuda nyblivna föräldrar, som de ofta inte vet finns på

biblioteket. Och om man vill att barnen ska bli intresserade av böcker och

läsning måste man börja hos föräldrarna.

Även om samarbetet ses som viktigt är det, enligt många svarande, en fråga om resurser och

prioriteringar.

Arbetet med små barn och deras föräldrar är en viktig del som vi satsar en hel

del på. Det skulle säkert kunna utvecklas ytterligare. Samtidigt sätter

personalresurser och arbetet med andra målgrupper ramar för vad som är

möjligt.

För närvarande inget egentligt samarbete – något vi måste bli bättre på.

Flera svarande uttrycker att bristande respons från BVC är ett hinder. En svarande uttrycker

skepsis:

Eftersom vi i allmänhet når de redan intresserade föräldrarna, så är det svårt att

säga vilken nytta vi gör.

Denna utsaga tangerar frågan om bibliotekets prioriteringar och frågan om hur biblioteken

följer upp och utvärderar sina satsningar.

Fråga 12. Anser du/ni att bibliotekets mål uppfylls bättre genom samarbetet med

BVC/barnhälsovården?

Tabell 15.

90 % av de svarande svarar ”Ja” på frågan. I ett fall har två svarande från samma kommun

besvarat frågorna olika. Svaren representeras av kategorin ”Ja+Nej” . En svarande svarar

”Nej” och 8 % svarar ”Vet ej”. Gällande de svarande som har givit ett jakande svar,

framkommer i kommentarerna flera olika motiveringar till detta. Flera betonar hur viktigt

samarbete är, för biblioteken, för familjerna, för samhället. I flera svar uttrycks att det är

lättare att nå biblioteksovana familjer via BVC. BVC-personalen har stort förtroende bland

föräldrarna och biblioteket får fördelar av detta

Absolut. Detta är mycket viktigt biblioteksarbete där vi effektivt kan driva läs-

och språkutvecklingsfrågorna med dubbla målgruppsfokus.

19

Vi ska nå ut till alla oavsett ålder, kön eller etnisk bakgrund. Via BVC erbjuds

alla en träff på biblioteket och jag möter många som kanske annars inte skulle

ha kommit hit.

Flera svarar att man når fler föräldrar genom detta samarbete än genom andra metoder,

eftersom BVC besöks av i stort sett alla nyblivna familjer. Uppdraget, att nå alla barn,

underlättas.

Mycket viktigt i ett så stort nätverk av bibliotek att ha en gemensam nivå som

alla MINST skall hålla. Samarbetet med BVC garanterar mer än något annat

samarbete att vi når (i princip) alla barn.

Biblioteket vill helst nå alla föräldrar, för att kunna sätta igång med de

läsfrämjande satsningarna tidigt i barnens liv. Genom samarbetet med BVC och

mödravården når biblioteket förstås inte alla, men i alla fall en stor del av

föräldrarna.

I några kommentarer berörs metodutveckling:

Det är självklart för oss att försöka hjälpa och/eller uppmuntra föräldrar att

stödja barnets utveckling på det område som ligger oss närmast. Det är en del i

socialiseringsprocessen, i språkutvecklingen och stimulansen av barnets

allmänna utveckling. Sen ska man ju från tid till annan se över HUR man ska

göra det på bästa sätt – precis som med all annan verksamhet. Än så länge ser

vårt arbete med BVC ganska traditionellt ut.

Flera svarande uttrycker åsikter som innebär ett jakande svar på frågan – även om de själva

kanske inte har erfarenheter av sådant samarbete.

Bibliotekets mål borde uppfyllas bättre genom utökat samarbete med BVC/barnhälsovård.

Mitt mål är att samarbetet med BVC ska upptas.

Fråga 13. Till sist: använd gärna textrutan här för fler synpunkter på eller åsikter om

samarbetet!

Kommentarerna här har med enkätens olika teman och frågeställningar att göra. Flera

svarande uttrycker att de har uppmärksammats på ett område som de upplever att biblioteket

kanske försummat eller där man inte gör tillräckligt:

Nu skärper vi till oss!

Eftersom kommentarerna under fråga 13 framför allt innebär vidareutvecklingar och

förstärkningar av teman som behandlats tidigare i enkäten lyfts de in i en avslutande

diskussion.

Avslutande diskussion

Resultatet visar att det finns ett omfattande och kontinuerligt samarbete mellan bibliotek och

BVC/barnhälsovård i Sverige, och det visar också på en stor variation i insatserna. Samtidigt

ser vi många exempel på att man utvecklar samarbetet, prövar nya samarbetsformer och gör

nya satsningar, ofta i projektform. Bredden i initiativ, insatser och kreativitet är stor och

imponerande!

20

Här kommer några aspekter av samarbetet, som de svarande själva lyft upp och kommenterat i

enkäten, att diskuteras.

Samarbete och samverkan

Organisationen av samarbetet framstår som en nyckelfaktor. Flera svarande uttrycker att

samarbetet på lokal nivå fungerar utmärkt, BVC-sköterskorna och bibliotekarierna har

ömsesidigt utbyte av samarbetet och det fungerar utan gnissel. Andra svarande berättar om

samarbetsproblem, upplevt bristande intresse från BVC-sköterskorna, eller om problem som

uppstått när det kommit ny personal till BVC.

Organisationsförändringar påverkar samarbetet. I flera svar uppmärksammas situationen med

nystartade BVC efter beslutet om det fria vårdvalet. Några skriver om nystartat positivt

samarbete, andra upplever svårigheter när den tidigare geografiska tillhörigheten försvunnit –

man upplever att det nu är svårare att nå föräldrarna i närområdet. Omvärldsförändringarna

kan ibland upplevas som svåra att hantera:

Svårt att ha koll på alla bvc i sitt område. Svårt att ha koll på hur många man når

av alla födda barn i sitt område.

Flera svar uttrycker att både BVC-personalens och bibliotekariernas arbetssituation är pressad

och att detta är skälet till att samarbetet minskat, upphört eller inte utvecklats.

I flera kommentarer uttrycks, på olika sätt, att samarbetet inte är på samverkansnivå, dvs.

det fungerar bra på personnivå, men man har inte ett tydligt ledningsstöd. Man uttrycker

behovet av ”en strukturerad och ömsesidig plan för samarbetet”. Flera ser också en styrka i att

det finns övergripande planer på regional nivå, som implementeras lokalt:

… jag tycker det är mycket bra att det finns ett större ”övergripande” projekt

(med mål och struktur) som vi kan arbeta med och tillämpa lokalt.

Gemensam planering och produktion av gåvobok, presentkort,

informationsbroschyrer mm på regional nivå och organisation mellan [..]

regionbiblioteket och Barnhälsovården skapar mer likvärdiga möjligheter att nå

ut kommunerna emellan och bättre kvalité på insatserna.

En svarande uttrycker särskilt att de visserligen har ett mångårigt, välutvecklat samarbete i

kommunen, men att det kompletteras av stödet från regionen:

Bra att regionen tar upp de samarbetsavtal som finns centralt och att det ordnas

gemensamma fortbildningsdagar ibland.

Att regionala överenskommelser inte alltid är en garanti för kontinuitet framkommer i en

kommentar:

Från den 1/1 2013 har Landstinget valt att säga upp samarbetet…

Många kommentarer visar att de svarande upplever att samarbetet underlättas när det är

förankrat på ledningsnivå och hos ansvariga parter på läns-/regionnivå, det stöder stabilitet

och långsiktighet. Allt detta svarar väl mot de resonemang kring begreppen samarbete och

samverkan som förs i rapporten Dags att höja ribban!? (jfr kap. 2:3 och 7) (Rydsjö 2012).

Resultatet i enkäten visar att samarbetet oftast är på nätverksnivå, mellan ansvarig

bibliotekarie och BVC-personal ”vid behov”. Studier har visat att samarbete som inte är

21

förankrat på ledningsnivå är sårbart. Detta gäller inte specifikt för samarbete mellan

BVC/barnhälsovård och bibliotek utan framträder i olika former av samarbete i offentlig

sektor. I litteraturen framstår samverkan, som kombinerar reglerat, formaliserat samarbete och

nätverksarbete, som en mer hållbar och mindre sårbar modell.

Samhällsperspektivet

De svarande uttrycker också att man ser samarbetet i ett samhällsperspektiv. Man ser

utvecklat samarbete med flera olika aktörer som en överlevnadsstrategi för biblioteken:

Biblioteken måste synas i samhället!

1+1=3. Samarbete med olika instanser i samhället är livsviktigt för biblioteken.

[…]

I ett folkhälsoperspektiv brukar det framhållas att samarbete mellan olika aktörer som arbetar

inom barnområdet underlättar arbetet och bidrar till bra och hållbara insatser. Samarbete

framhålls också som en metod för att stärka barnets ställning i samhället, i styrdokumentet

Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige (2010). (Jfr Rydsjö 2012, kap. 1 och 2:3).

Biblioteket kan inte se sig själv som en isolerad del av samhället. Vill vi ge

barnen, och dess föräldrar, en stadig språklig utveckling fyllt av rim, ramsor,

sång och sagor så måste vi använda oss av andra etablerade institutioner i

kommunen där föräldrar och barn rör sig. Genom samarbetet med BVC når vi

givetvis redan vana biblioteksbesökare men framför allt kan BVC vara ett forum

för att nå ut till föräldrar som inte har någon egen biblioteksvana.

Det gemensamma uppdraget

Utgångspunkten för det samarbete som enkäten undersöker är att både barnhälsovården och

biblioteket har som ett av sina uppdrag att stimulera små barns språkutveckling. Det är detta

gemensamma uppdrag som de svarande förhåller sig till. I litteraturen (jfr Rydsjö 2012, kap.

2:2 och 2:3) framhålls ofta hur viktigt det är att parterna har tid och möjlighet att för sig själva

och för varandra klargöra sina synsätt och diskutera sig fram till hur de uppfattar samarbetets

syfte, det gemensamma uppdraget.

Många kommentarer visar att utvecklingen av barnets språk ses som en gemensam uppgift av

båda yrkesgrupperna. Kommentarerna visar ofta på en insikt om uppdraget och de svarande

uttrycker en glädje i att få samarbeta med andra, med tydligt fokus:

Det är mycket givande att samarbeta eftersom vi alla har lite olika tankar om

språk, böcker och läsning samt hur man når fram med sitt budskap. Det ger

olika och nya idéer samt att det är roligare att göra saker tillsammans.

Här finns också kommentarer som illustrerar att samarbetsparterna identifierat gemensamma

fortbildningsbehov.

att fortbilda vad gäller barns språkutveckling, då vi från både bibl och bvc ser

stora behov av att framförallt fylla på vad gäller flerspråkighet och vikten av att

läsa och prata det egna modersmålet med sina barn

Flera svarande uttrycker i detta sammanhang också en stark yrkesstolthet:

Att arbeta med BVC-grupper är en av mina viktigaste arbetsuppgifter. Jag har

hållit på med detta sedan 1990 och har otaliga exempel på personer som jag fått

att bli biblioteksbesökare på detta sätt. Jag har förmedlat läslust och tipsat om

22

böcker och andra medier på flera språk, pratat om språkutveckling,

tvåspråkighet mm, förutom att vi kommit in på allt annat som rör barn.

Alla svarande uttrycker inte denna pondus i samarbetet med föräldrarna och

BVC/barnhälsovården. Vad barnbibliotekarier ”kan” och hur bibliotekarieprofessionen kan

bidra till små barns språkutveckling utvecklas och diskuteras i rapportens kap. 7 (Rydsjö

2012; se även Rydsjö & Ehde-Andersson 2012).

Metoder, målgrupper och marknadsföring

Flera svarande uttrycker tankar och reflexioner som har att göra med metoder – hur

biblioteken arbetar i relation till sitt uppdrag. Man uttrycker en uppfattning om att biblioteken

kan arbeta på olika nivåer:

Vi har höjt ribban från depositioner till mer direktkontakt med föräldrar i BVC-

grupper. Vi fortsätter!

Här ser vi en tydlig koppling till den taxonomi för samarbete bibliotek/BVC som tagits fram

av Ögland et al. (2010) och som på ett konkret sätt uttrycker olika nivåer av samarbete (jfr

Rydsjö kap. 2:3).

Att samarbetet uppfattas som avgörande för att biblioteket ska kunna arbeta mot sina mål,

uttrycks av flera svarande.

Samarbetet är jätteviktigt och vi ser tydlig effekt av det i föräldrar som

återkommer efter det första besöket. Det är ett mycket bra sätt att marknadsföra

biblioteket.

Om vi inte hade vårt samarbete skulle det bli svårare att nå föräldrarna speciellt

förstagångsföräldrarna.

Flera svar, som exemplet nedan, uttrycker att man har en plan, en metod, där olika delar av

bibliotekets insatser och resurser samspelar.

Vårt samarbete med BVC utgår från utdelandet av ”De små barnens bok”. Vi

har ett regelbundet samarbete med kommunens familjecentral. De har fått

böcker för och om barn genom Kulturrådets inköpsstöd. Biblioteket har

välbesökta sagostunder på familjecentralen varannan vecka. I samband med den

har vi ibland bokprat. Familjecentralen lånar också böcker som barn och

föräldrar kan läsa när de är där.

Över huvud taget uttrycker flera svarande att familjecentralen underlättar samarbetet och ger

biblioteken nya möjligheter att nå småbarnsföräldrar.

Vi ser också en tydlig tendens till metodutveckling – det är inte ”bara prat” utan man visar

föräldrarna hur man kan fånga mycket små barns intresse för ljud, bild, ord genom att lägga in

sång- och ramsstunder i föräldrautbildningen och genom att babybokprata, erbjuda babycafé

och liknande. Flera svarande betonar också hur viktigt det är att föräldrarna känner sig

välkomna, att de får känna att biblioteket är till för dem!

En aspekt av samarbetet som återkommer i kommentarerna är frågan om vilka som nås av

insatserna. I denna enkät påpekar t.ex. många svarande att man är medveten om att man har

svårt att nå flerspråkiga familjer. Kommer de kommunala/landstingskommunala medel som

satsas verkligen alla småbarnsfamiljer till del? Vilka hinder finns, och vilka metoder

23

underlättar detta? När samarbetet mellan bibliotek och BVC/barnhälsovården inleddes vände

man sig till ”alla” småbarnsföräldrar med information och så småningom ofta med

gåvoböcker. Utvärderingar har efterhand visat på problem. Det finns stora brister i

uppföljningen, man har t.ex. inte alltid koll på om gåvoböckerna verkligen hämtats ut av

föräldrarna. Man har inte heller en grundad uppfattning om vilka föräldrar man inte når (jfr

Corneliusson 2007). Svaren på fråga 8 visar att ett fåtal kommuner undersökt föräldrarnas

synpunkter på samarbetet. Vi ser också flera exempel på att ansvaret för brister i samarbetet

läggs på föräldrarna.

Ingen effekt av samarbetet: Trots att det är gratis så hämtar inte alla föräldrar 3-

årsboken med sina barn, som de får ett vykort om på 3-årskontrollen, så ibland

undrar man vad som ska till för att få dem att komma.

Insikt om att man behöver mycket mer kunskap om sina målgrupper för att kunna utforma

insatser efter olika familjers behov har efterhand lett till att projekt riktats till särskilda

målgrupper (jfr resultat fråga 3). Detta svarar också mot resultatet i rapporten ”Dags att höja

ribban!?” - många internationella samarbetsprojekt riktas till särskilda målgrupper, som

”utsatta” familjer, flerspråkiga familjer eller familjer med barn med språkstörningar, och man

prövar olika metoder att stödja föräldrarna och möta deras behov. Exempel och diskussion om

detta utvecklas i rapportens kap. 5, 6 och 7. (Rydsjö 2012).

I enkätresultatet ser vi också att många bibliotek samarbetar med andra yrkesgrupper än BVC-

sjuksköterskor, t.ex. logopeder och specialpedagoger. Detta tolkar vi som en djupare insikt

om och förståelse för att barn och föräldrar har olika behov av stöd, kunskap och kompetens,

och att samarbete mellan flera yrkesgrupper underlättar att kunna svara upp mot deras behov.

Vi vill i detta sammanhang påpeka att det faktum att en del småbarnsfamiljer behöver

språkstimulerande insatser bättre än andra, inte betyder att grundläggande information till alla

är överflödig. Tvärtom visar flera internationella studier på betydelsen av att påminna även

bok- och läsvana föräldrar om betydelsen av språkstimulerande insatser (jfr rapportens kap.

4:2). (Rydsjö 2012).

Enkätens funktion

Många svarande uttrycker att enkäten fungerat som en ”spark i baken”, en inspirationskälla,

en ögonöppnare.

Dessa frågor har gett mig idéer att utveckla mer samarbete med BVC.

Enkäten var bra. Den väckte tanken ännu mer att vi måste få till ett bättre

samarbete med BVC/Barnhälsovården. Det är en bra informationsväg för oss att

nå ut till framför allt nyblivna föräldrar.

Hoppas ni gör en skrift som vi kan få för att se resultatet av undersökningen!

Som kommunens enda barnbibliotekarie känner jag att jag är ensam på min

post.

Avslutning

Kunskapen om betydelsen av att stimulera små barns språk är inte ny, tvärtom har en rad

studier visat att om små barns språk stimuleras – genom rim, ramsor, sånger, berättelser - och

om föräldrar regelbundet läser tillsammans med sina barn, har det avgörande betydelse för

språkutvecklingen (jfr Rydsjö 2012, kap. 2:2, 4:2, 8). En avslutande reflexion får bli att ju mer

24

kunskap vi får om detta, och om familjens betydelse, desto viktigare blir det att marknadsföra

BVC/barnhälsovårdens och bibliotekets insatser och samarbete på ett mycket mer

uttrycksfullt och informerande sätt - med mycket mer ”muskler”. I en kommentar berättar en

av de svarande om en kommunal tjänsteman som uttryckt förvåning över att småbarn fanns på

biblioteket.

Vi hade en ekonomichef för några år sedan som var på besök och förvånades

över att 10 månaders barn var på bibblan. Det gäller att börja i tid med språket.

Det är angeläget att detta samarbete och dess syfte når ut till många fler än föräldrarna!

Frågan om alla små barns och barnfamiljers rätt till stöd och stimulans för språkutveckling

och läslust kräver engagemang och insatser på många plan, och är i grunden en politisk fråga.

I enkätresultatet finns många goda exempel på välfungerande samarbete mellan

BVC/barnhälsovård och bibliotek och många incitament för fortsatt utvecklingsarbete.

Referenser:

Corneliusson, Cay (2007). Språkstimulerande åtgärder för barn 0-2 år i Västmanland:

kartläggning av samarbetet mellan folkbiblioteken och BVC kring gåvoböcker och

föräldragrupper. Tillgänglig: http://www.ltv.se/kultur/Lansbibliotek_Vastmanland/

Rydsjö, Kerstin (2012). ”Dags att höja ribban!?” En rapport om samverkan mellan

barnhälsovård och bibliotek kring små barns språk- och litteracitetsutveckling. Halmstad:

Regionbibliotek Halland. Tillgänglig: http://www.regionhalland.se/sv/utveckling-

ochtillvaxt/bestall-och-ladda-ner/kultur/regionbiblioteket

Rydsjö, Kerstin & Ehde Andersson, Maria (2012). Små barn, språk och litteracitet –

barnhälsovård och bibliotek i samverkan. Borås: Konferens Mötesplats inför framtiden. 2012-

10-11/12.

Ögland, Malin, Lundgren, Lena & Wockatz, Kerstin (2010). Mäta och väga: om statistik och

effektivitet på folkbibliotek. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.

Kontaktuppgifter:

Katarina.Michnik@hb.se - ansvarig för den kvantitativa bearbetningen

Kerstinrydsjo@gmail.com